<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2288898</hangar_id>
 <dok_id>GM0343</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>43</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:43</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>43</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-12-17 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:20</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Drograttfylleri och sjöfylleri</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0343/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0343</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0343</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:43&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Drograttfylleri och sjöfylleri&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0343/prop_199899__43-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 17 december 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en nollgräns för narkotika i trafiken införs i&lt;br&gt;lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och i jämvägssäker-&lt;br&gt;hetslagen (1990:1157). Detta innebär att den som för ett motordrivet&lt;br&gt;fordon, ett tåg eller en spårvagn med ett narkotiskt ämne i blodet döms för&lt;br&gt;rattfylleri. Ett undantag från nollgränsen införs för den som intagit ett&lt;br&gt;narkotikaklassat läkemedel i enlighet med läkares ordination. Frågan om&lt;br&gt;dessa förare gjort sig skyldiga till rattfylleri skall bedömas enligt de regler&lt;br&gt;som gäller redan i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av den skärpta trafiknykterhetslagstiftningen föreslås en ny&lt;br&gt;lag om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken. Den&lt;br&gt;innebär att en polisman ges rätt att genomföra ögonundersökning på förare&lt;br&gt;av motordrivna fordon och vissa andra som kan misstänkas för brott mot&lt;br&gt;bl.a. rattfylleribestämmelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller vidare förslag om införandet av en gräns om&lt;br&gt;1,0 promille för alkohol i sjölagens bestämmelse om grovt sjöfylleri.&lt;br&gt;Regeringen uttalar också att frågan om införandet av en promillegräns i&lt;br&gt;bestämmelserna om s.k. enkelt sjöfylleri bör utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ögonundersökning vid misstanke om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa brott i trafiken............................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa trafikbrott...................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.......................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1157).......................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)...........12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.............................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.........................................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Drograttfylleri..................................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för regeringens förslag............................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det kliniska rattfylleriet....................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gränsvärden för andra trafikfarliga medel&amp;nbsp;än&amp;nbsp;alkohol......21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nollgräns för narkotika.....................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Undantag från nollgränsen................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lag om ögonundersökning vid misstanke&amp;nbsp;om&amp;nbsp;vissa brott i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafiken..............................................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Körkortsfrågor...................................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sjöfylleri..........................................................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för regeringens förslag............................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promillegräns för sjöfylleri...............................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promillegräns för grovt sjöfylleri......................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffvärderegeln i 20 kap. 4 § sjölagen...........................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande..................................................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentarer................................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ögonundersökning vid misstanke om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa brott i trafiken..........................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa trafikbrott.................................................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.....................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1157).......................................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)...........50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:131)................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Kommitténs lagförslag..........................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna (SOU 1992:131)..........62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet (1996:125).........................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Betänkandets lagförslag.........................................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna (SOU&amp;nbsp;1996:125)..........80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1998.. 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen (1990:1157)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i sjölagen (1994:1009)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ögonundersökning vid misstanke&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;om vissa brott i trafiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag avser undersökning av en persons ögon och ögonrörelser i&lt;br&gt;syfte att ta reda på om personen är påverkad av något annat medel än&lt;br&gt;alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En ögonundersökning enligt denna lag far göras på förare av ett&lt;br&gt;motordrivet fordon samt på förare av ett maskindrivet spårfordon på&lt;br&gt;järnväg, tunnelbana eller spårväg om det kan misstänkas att föraren gjort&lt;br&gt;sig skyldig till brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott, 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) eller till något annat&lt;br&gt;brott på vilket fängelse kan följa och som har begåtts i samband med&lt;br&gt;framförandet av fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen enligt första stycket får genomföras endast om den kan&lt;br&gt;ha betydelse för utredningen om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En ögonundersökning enligt denna lag får endast omfatta yttre&lt;br&gt;iakttagelser av ögonens utseende och funktion. Som hjälpmedel vid&lt;br&gt;undersökningen får pupillometer, penna eller annat liknande föremål samt&lt;br&gt;mindre ljuskälla användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En ögonundersökning enligt denna lag genomförs av en polisman.&lt;br&gt;Undersökningen skall göras på ett sätt som inte utsätter den som undersöks&lt;br&gt;för allmän uppmärksamhet. Om särskilda skäl inte föranleder något annat,&lt;br&gt;skall undersökningen genomföras i ett täckt fordon eller inomhus i ett&lt;br&gt;avskilt rum. Om den undersökte begär det skall det föras ett protokoll vid&lt;br&gt;undersökningen och utfärdas ett bevis om utförd åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vägrar den som skall genomgå en ögonundersökning att medverka&lt;br&gt;till detta får blodprov tas även om det inte finns förutsättningar för det&lt;br&gt;enligt 28 kap. 12 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För ögonundersökning som avses i denna lag skall 28 kap. 13 §&lt;br&gt;rättegångsbalken inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om&lt;br&gt;straff för vissa trafikbrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för&lt;br&gt;vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett motordrivet&lt;br&gt;fordon eller en spårvagn efter att&lt;br&gt;ha förtärt alkoholhaltiga drycker i&lt;br&gt;sådan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mängd&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alkoholkoncentrationen under eller&lt;br&gt;efter färden uppgår till minst 0,2&lt;br&gt;promille i hans blod eller 0,10&lt;br&gt;milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft döms för rattfylleri&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms också den som för ett&lt;br&gt;motordrivet fordon eller en&lt;br&gt;spårvagn och då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker att det kan&lt;br&gt;antas att han inte på ett&lt;br&gt;betryggande sätt kan föra&lt;br&gt;fordonet. Detsamma gäller om&lt;br&gt;föraren är lika påverkad av något&lt;br&gt;annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte förare&lt;br&gt;av motordrivet fordon, som är&lt;br&gt;avsett att föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett motordrivet&lt;br&gt;fordon eller en spårvagn efter att&lt;br&gt;ha förtärt alkoholhaltiga drycker i&lt;br&gt;så stor mängd att alkohol-&lt;br&gt;koncentrationen under eller efter&lt;br&gt;färden uppgår till minst 0,2&lt;br&gt;promille i blodet eller 0,10&lt;br&gt;milligram per liter i utandnings-&lt;br&gt;luften döms för rattfylleri till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms också den som for ett&lt;br&gt;motordrivet fordon eller en spår-&lt;br&gt;vagn efter att ha intagit narkotika&lt;br&gt;som avses i 8 § narkotikastraff-&lt;br&gt;lagen (1968:64) i så stor mängd&lt;br&gt;att det under eller efter färden&lt;br&gt;finns något narkotiskt ämne kvar i&lt;br&gt;blodet. Detta gäller dock inte om&lt;br&gt;narkotikan intagits i enlighet med&lt;br&gt;läkares eller annan behörig&lt;br&gt;receptutfärdares ordination.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms också den som för ett&lt;br&gt;motordrivet fordon eller en spår-&lt;br&gt;vagn och då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker att det kan&lt;br&gt;antas att han eller hon inte kan&lt;br&gt;framföra fordonet på ett&lt;br&gt;betryggande sätt. Detsamma gäller&lt;br&gt;om föraren är lika påverkad av&lt;br&gt;något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller&lt;br&gt;inte förare av motordrivet fordon,&lt;br&gt;som är avsett att föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:149.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller&lt;br&gt;inte om förandet av fordonet ingår&lt;br&gt;som ett led i en vetenskaplig eller&lt;br&gt;därmed jämförlig undersökning till&lt;br&gt;vilken tillstånd har lämnats av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första, andra och tredje&lt;br&gt;styckena gäller inte om förandet av&lt;br&gt;fordonet ingår som ett led i en&lt;br&gt;vetenskaplig eller därmed&lt;br&gt;jämförlig undersökning till vilken&lt;br&gt;tillstånd har lämnats av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 §&lt;br&gt;första eller andra stycket att anse&lt;br&gt;som grovt, skall föraren dömas för&lt;br&gt;grovt rattfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4 a&lt;/sup&gt; §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 §&lt;br&gt;första, andra eller tredje stycket&lt;br&gt;att anse som grovt, skall föraren&lt;br&gt;dömas för grovt rattfylleri till&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;br&gt;skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i hans blod&lt;br&gt;eller 0,50 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat medel, eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i&lt;br&gt;utandningsluften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1463.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om&lt;br&gt;förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:205) om förverkande av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker eller&lt;br&gt;andra berusningsmedel, vilka&lt;br&gt;påträffas hos den som brutit mot&lt;br&gt;4§ eller 4 a§ lagen (1951:649)&lt;br&gt;om straff för vissa trafikbrott, 30 §&lt;br&gt;j ämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157), &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13 kap. 1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;luftfartslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;(1957:297) eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 4 § eller 5 § sjölagen&lt;br&gt;(1994:1009) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall förklaras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förverkade, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker eller&lt;br&gt;andra medel som har trafikfarlig&lt;br&gt;påverkan, vilka påträffas hos den&lt;br&gt;som brutit mot 4 § eller 4 a § lagen&lt;br&gt;(1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott, 30 § jämvägssäkerhets-&lt;br&gt;lagen (1990:1157), 13 kap. 1§&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297) eller&lt;br&gt;20 kap. 4 § eller 5 § sjölagen&lt;br&gt;(1994:1009) skall förklaras&lt;br&gt;förverkade, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla om sådana&lt;br&gt;drycker eller medel påträffas hos&lt;br&gt;den som medföljt vid tillfallet, om&lt;br&gt;medlen kan antas ha varit avsedda&lt;br&gt;även för den som begått&lt;br&gt;gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla om sådana&lt;br&gt;drycker eller berusningsmedel&lt;br&gt;påträffas hos den som medföljt vid&lt;br&gt;tillfället, om berusningsmedlen&lt;br&gt;kan antas ha varit avsedda även för&lt;br&gt;den som begått gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär eller&lt;br&gt;förvarar sådana drycker i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket&lt;br&gt;första meningen eller med 2 kap. 18 § ordningslagen (1993:1617) eller&lt;br&gt;med lokal ordningsföreskrift skall, oavsett vem dryckerna tillhör, förklaras&lt;br&gt;förverkade, om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma skall gälla&lt;br&gt;alkoholdrycker som påträffas hos den som förtär sådana drycker i strid&lt;br&gt;med 4 kap. 4 § ordningslagen eller med 25 a § jämvägssäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts i tredje stycket gäller också i fråga om sådana drycker&lt;br&gt;som avses där och som påträffas hos någon som vid tillfället var i sällskap&lt;br&gt;med den som bröt mot bestämmelsen, om det är sannolikt att dryckerna&lt;br&gt;var avsedda även för den senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1428.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller&lt;br&gt;tunnelbana efter att ha förtärt&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker i sådan&lt;br&gt;mängd att alkoholkoncentrationen&lt;br&gt;under eller efter färden uppgår till&lt;br&gt;minst 0,2 promille i hans blod&lt;br&gt;eller 0,10 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också&lt;br&gt;den som för ett sådant fordon och&lt;br&gt;då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker att det kan&lt;br&gt;antas att han inte på ett&lt;br&gt;betryggande sätt kan föra fordonet.&lt;br&gt;Detsamma gäller om föraren är&lt;br&gt;lika påverkad av något annat&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas till&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller&lt;br&gt;tunnelbana efter att ha förtärt&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker i så stor&lt;br&gt;mängd att alkoholkoncentrationen&lt;br&gt;under eller efter färden uppgår till&lt;br&gt;minst 0,2 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,10 milligram per liter i&lt;br&gt;utandningsluften döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också&lt;br&gt;den som for ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller&lt;br&gt;tunnelbana efter att ha intagit&lt;br&gt;narkotika som avses i 8 §&lt;br&gt;narkotikastrafflagen (1968:64) i&lt;br&gt;så stor mängd att det under eller&lt;br&gt;efter jarden finns något narkotiskt&lt;br&gt;ämne kvar i blodet. Detta gäller&lt;br&gt;dock inte om narkotikan intagits i&lt;br&gt;enlighet med läkares eller annan&lt;br&gt;behörig receptutfärdares ordina-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också&lt;br&gt;den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller&lt;br&gt;tunnelbana och då är så påverkad&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker att det&lt;br&gt;kan antas att han eller hon inte kan&lt;br&gt;framföra fordonet på ett&lt;br&gt;betryggande sätt. Detsamma gäller&lt;br&gt;om föraren är lika påverkad av&lt;br&gt;något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första,&lt;br&gt;andra eller tredje stycket att anse&lt;br&gt;som grovt, skall föraren dömas till&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1466.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i hans blod&lt;br&gt;eller 0,50 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra ett fordon&lt;br&gt;som avses i första stycket vid&lt;br&gt;järnväg eller tunnelbana fullgör&lt;br&gt;tjänst, i vilken ingår uppgifter av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för säkerheten&lt;br&gt;och då är så påverkad av alkohol&lt;br&gt;eller något annat medel att det kan&lt;br&gt;antas att han inte kan utföra dessa&lt;br&gt;uppgifter på ett betryggande sätt&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som för spårvagn&lt;br&gt;om straff för vissa trafikbrott.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i&lt;br&gt;utandningsluften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra ett fordon&lt;br&gt;som avses i första stycket vid&lt;br&gt;järnväg eller tunnelbana fullgör&lt;br&gt;tjänst, i vilken ingår uppgifter av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för säkerheten&lt;br&gt;och då är så påverkad av alkohol&lt;br&gt;eller något annat medel att det kan&lt;br&gt;antas att han eller hon inte kan&lt;br&gt;utföra dessa uppgifter på ett&lt;br&gt;betryggande sätt döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år.&lt;br&gt;nns bestämmelser i lagen (1951:649)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 5§ sjölagen (1994:1009) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen varit avsevärt&lt;br&gt;påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den uppgift som gärnings-&lt;br&gt;mannen haft att fullgöra varit&lt;br&gt;särskilt krävande med hänsyn till&lt;br&gt;fartygets egenskaper eller andra&lt;br&gt;omständigheter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fartyget&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;§..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen har haft en&lt;br&gt;alkoholkoncentration som uppgått&lt;br&gt;till minst 1,0 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i&lt;br&gt;utandningsluften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gärningsmannen annars har&lt;br&gt;varit avsevärt påverkad av alkohol&lt;br&gt;eller något annat medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den uppgift som gärnings-&lt;br&gt;mannen haft att fullgöra varit&lt;br&gt;särskilt krävande med hänsyn till&lt;br&gt;fartygets egenskaper eller andra&lt;br&gt;omständigheter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. framförandet av fartyget har&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 december 1991 tillkallade&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet en parlamentarisk kommitté med uppdrag&lt;br&gt;att göra en utvärdering av bestämmelserna om grovt rattfylleri samt frågan&lt;br&gt;om införande av gränsvärden för alkoholkoncentrationen till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1992 överlämnade kommittén, som antagit namnet Väg- och&lt;br&gt;sjöfyllerikommittén, sitt betänkande Grovt rattfylleri och Sjöfylleri (SOU&lt;br&gt;1992:131). I fråga om sjöfylleri föreslog utredningen dels att maximi-&lt;br&gt;straffet för grovt sjöfylleri skulle höjas från ett till två år, dels att en&lt;br&gt;promillegräns motsvarande den för grovt rattfylleri skulle inforas för grovt&lt;br&gt;sjöfylleri. Vidare föreslogs att en särskild straffvärderegel skulle införas i&lt;br&gt;sjöfyllerilagstiftningen och att gärningsmannens syssla ombord på fartyget&lt;br&gt;skulle vara den omständighet som domstolarna först hade att beakta vid&lt;br&gt;bedömningen av om brottet var grovt. Endast om sysslan kunde sägas ha&lt;br&gt;ställt höga krav på gärningsmannen skulle brottet kunna bedömas som&lt;br&gt;grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och&lt;br&gt;kommitténs lagförslag i nu aktuella delar i bilaga 2. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning över remiss-&lt;br&gt;yttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju 92/4881).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet behandlades i sin helhet i propositionen 1993/94:44, Grovt&lt;br&gt;rattfylleri m.m. Regeringen föreslog bl.a. att riksdagen skulle besluta om&lt;br&gt;en lagändring innebärande en höjning av straffmaximum för grovt sjö-&lt;br&gt;fylleri. Ändringen infördes i samband med att sjölagen omarbetades (SFS&lt;br&gt;1994:1009). Den nya sjölagen trädde i kraft den 1 oktober 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om införande av promillegränser till sjöss uttalade regeringen att&lt;br&gt;1991 års ändringar av sjöfyllerilagstiftningen ännu inte hade utvärderats&lt;br&gt;och att nya lagändringar på området därför borde avvaktas. Regeringen&lt;br&gt;gav Brottsförebyggande rådet i uppdrag att göra utvärderingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådet har redovisat sin utvärdering i PM 1996:1&lt;br&gt;Sjöfylleri, En utvärdering av 1991 års ändringar av bestämmelserna i&lt;br&gt;sjölagen om onykterhet till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottet har i sitt betänkande 1997/98:LU13 om sjöfylleri m.m.&lt;br&gt;förordat tillkännagivande om att regeringen snarast bör återkomma till&lt;br&gt;riksdagen med ett förslag om promilleregler i sjötrafiken. Riksdagen har i&lt;br&gt;en skrivelse 1997/98:145 bifallit vad utskottet hemställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter beslut av regeringen den 9 november 1995 förordnades en särskild&lt;br&gt;utredare med uppgift att se över bestämmelserna om sådant rattfylleri och&lt;br&gt;grovt rattfylleri i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott&lt;br&gt;(trafikbrottslagen), som avser påverkan av något annat medel än alkohol,&lt;br&gt;s.k. drograttfylleri. Utredaren fick i uppdrag att analysera vilka problem&lt;br&gt;som är förenade med den nuvarande lagstiftningen och att lämna förslag&lt;br&gt;till åtgärder som skulle medföra en effektivare bekämpning av brottstypen.&lt;br&gt;Utredningen, som arbetade under namnet Drograttfylleriutredningen, lade i&lt;br&gt;september 1996 fram betänkandet Droger i trafiken (SOU 1996:125). I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet föreslås bl.a. en skärpning av det s.k. kliniska rattfylleriet, Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;dvs. den bestämmelse i trafikbrottslagen som stadgar att den skall dömas&lt;br&gt;för rattfylleri som är så påverkad av alkohol eller annat medel att han eller&lt;br&gt;hon inte kan antas ha kunnat framföra sitt fordon på ett betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslog också en ändring i lagen (1976:1090) om&lt;br&gt;alkoholutandningsprov, så att polisman ges rätt att rutinmässigt genomföra&lt;br&gt;s.k. ögonundersökning på förare av motordrivna fordon i syfte att fastställa&lt;br&gt;drogpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ärendets behandling inom Justitiedepartementet har Social-&lt;br&gt;styrelsen och Läkemedelsverket beretts tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4 och dess&lt;br&gt;lagförslag i bilaga 5. Betänkandet har remissbehandlats och för-&lt;br&gt;teckningen över remissinstanserna återfinns i bilaga 6. En samman-&lt;br&gt;ställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju&lt;br&gt;96/3493).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 19 november 1998 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de förslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 8. Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslagen. Dock har&lt;br&gt;Lagrådet påpekat att förhållandet mellan ögonundersökning enligt den&lt;br&gt;föreslagna lagen om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i&lt;br&gt;trafiken och rättegångsbalkens bestämmelser i 28 kap. 13 § RB bör&lt;br&gt;förtydligas. Lagrådets synpunkter i denna del behandlas i avsnitt 5.6.&lt;br&gt;Lagrådet har också föreslagit vissa redaktionella ändringar av lagtexten.&lt;br&gt;Regeringen har följt Lagrådets förslag till sådana ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vägtrafiken ställer i dag höga krav på en förares omdöme och förmåga att&lt;br&gt;handha sitt fordon. Höga hastigheter på vägarna och ökad trafikintensitet&lt;br&gt;bidrar till detta. Intag av alkohol och andra trafikfarliga medel kan på ett&lt;br&gt;allvarligt sätt påverka en persons förmåga att framföra sitt fordon&lt;br&gt;trafiksäkert. Statistiken visar att vid en stor andel trafikolyckor med&lt;br&gt;personskador som följd har föraren varit påverkad av alkohol eller andra&lt;br&gt;trafikfarliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 9 oktober 1997 beslutade riksdagen att anta propositionen&lt;br&gt;Nollvisionen och det trafiksäkra samhället (prop. 1996/97:137, bet.&lt;br&gt;1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Beslutet innebär att det långsiktiga målet&lt;br&gt;för trafiksäkerheten skall vara att ingen dödas eller skadas allvarligt till&lt;br&gt;följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet (nollvisionen) och att&lt;br&gt;vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till de krav som&lt;br&gt;följer av detta. Främjandet av nykterhet i trafiken utgör givetvis en viktig&lt;br&gt;del i arbetet för att minska antalet trafikolyckor och antalet personer som&lt;br&gt;dödas eller skadas i trafiken. I detta sammanhang bör också nämnas att ett&lt;br&gt;arbete med frågan om droger i trafiken har inletts inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholens inverkan på körförmågan är väl kända. Ett stort antal&lt;br&gt;vetenskapliga studier har visat att en ökad mängd alkohol i blodet hos en&lt;br&gt;förare leder till minskad förmåga att framföra ett fordon på ett säkert sätt i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafiken. Denna insikt har lett till återkommande reformer av Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;bestämmelserna om rattfylleri i trafikbrottslagen. Det första svenska&lt;br&gt;straffbudet för rattfylleri infördes redan på 1920-talet. Rattfylleribrottet&lt;br&gt;kom därefter att bli föremål for överväganden i ett antal&lt;br&gt;lagstiftningsärenden. Genom ändringar år 1941 infördes de s.k.&lt;br&gt;promillebestämmelsema och brottet delades in i två olika svårhetsgrader.&lt;br&gt;Promillegränsema har, i takt med det ökande kravet på nykterhet i trafiken,&lt;br&gt;ändrats ett flertal gånger. Promillegränsen för enkelt rattfylleri ändrades&lt;br&gt;senast år 1990 då den sänktes från 0,5 till 0,2. År 1994 sänktes&lt;br&gt;promillegränsen för grovt rattfylleri från 1,5 till 1,0.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en nyligen genomförd utvärdering av 1994 års reform konstaterar&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ) bland annat att antalet anmälda&lt;br&gt;rattfylleribrott nästan har halverats under 1990-talet och att antalet&lt;br&gt;alkoholpåverkade förare som varit inblandade i trafikolyckor också har&lt;br&gt;halverats under samma period. BRÅ har studerat flera alternativa&lt;br&gt;förklaringar till nedgången och pekar därvid, utöver 1994 års reform, bl.a.&lt;br&gt;på polisens förändrade kontrollverksamhet och attitydförändringar hos&lt;br&gt;allmänheten på grund av informationskampanjer. Av BRÅ:s underlag&lt;br&gt;framgår att antalet utförda sållningsprov avseende alkoholhalt i&lt;br&gt;utandningsluften minskat relativt kraftigt sedan år 1994, vilket också&lt;br&gt;måste beaktas vid utvärderingen. BRÅ har emellertid kommit fram till att&lt;br&gt;det minskade antalet anmälda brott speglar en reell nedgång i&lt;br&gt;rattfylleribrottsligheten och att 1994 års reform synes ha bidragit till denna&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu beskrivna reformerna har enbart tagit sikte på trafikfarlig&lt;br&gt;påverkan av alkohol. Trafikbrottslagens reglering av framförande av&lt;br&gt;fordon under påverkan av andra trafikfarliga medel än alkohol har i princip&lt;br&gt;varit oförändrad under lång tid. Det närmare sambandet mellan intag av&lt;br&gt;andra trafikfarliga medel än alkohol och förmågan att föra bil på ett&lt;br&gt;trafiksäkert sätt är inte lika väl klarlagt som beträffande alkohol. Det har&lt;br&gt;därför inte heller varit möjligt att fastställa några gränsvärden på&lt;br&gt;motsvarande sätt som för alkoholens del. I stället gäller den allmänna&lt;br&gt;bestämmelsen i trafikbrottslagen om straff för den som framför ett fordon&lt;br&gt;och då är så påverkad av alkohol eller annat medel att det kan antas att han&lt;br&gt;eller hon inte kan göra detta på ett betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att närmare ange omfattningen av drogförekomsten i&lt;br&gt;trafiken. Enligt en rapport från BRÅ (PM 1998:3 Drograttfylleri;&lt;br&gt;omfattning, olycksrisker och bevisproblem) kan antalet personer i&lt;br&gt;åldersgruppen 18-74 år som använder trafikfarliga medel uppskattas till&lt;br&gt;cirka 10 procent (motsvarande 600 000 personer). Mellan år 1991 och år&lt;br&gt;1993 företogs en studie av omkomna eller skadade förare på vissa platser i&lt;br&gt;Sverige. Studien, som genomfördes som en del i BRÅ:s projekt om droger,&lt;br&gt;läkemedel och trafiksäkerhet, visade att cirka 6 procent av de skadade&lt;br&gt;förarna hade använt läkemedel och 7 procent hade använt narkotika.&lt;br&gt;Läkemedlen utgjordes i första hand av lugnande medel och narkotikan&lt;br&gt;främst av cannabis och centralstimulerande medel. Mot bakgrund härav är&lt;br&gt;det angeläget att analysera om det är möjligt att skärpa trafikbrottslagen&lt;br&gt;också när det gäller påverkan av andra trafikfarliga medel än alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i det följande med ett förslag till en sådan Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;skärpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även sjötrafiken ställer stora krav på dem som medverkar vid&lt;br&gt;framförande av ett fartyg. I sjölagen finns därför bestämmelser om straff&lt;br&gt;för den som framför ett fartyg eller i övrigt fullgör en uppgift av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för sjösäkerheten ombord på ett fartyg och då är så påverkad av&lt;br&gt;alkohol eller annat medel att det kan antas att han eller hon inte på&lt;br&gt;betryggande sätt kan utföra sina åligganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjötrafiken skiljer sig emellertid från vägtrafiken på många sätt. Dels&lt;br&gt;omfattar sjötrafiken fartyg av vitt skilda slag, alltifrån roddbåtar till&lt;br&gt;oceangående skepp, dels varierar förhållandena kraftigt mellan mindre&lt;br&gt;vattendrag och öppna havet. Det är vidare vanligt att människor vistas till&lt;br&gt;sjöss uteslutande för rekreation och att fartyget därvid i lika stor&lt;br&gt;utsträckning utgör bostad som transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de varierande förhållanden som alltså råder inom&lt;br&gt;sjötrafiken har det tidigare inte ansetts möjligt att i sjölagen införa&lt;br&gt;promillegränser för alkoholpåverkan motsvarande dem som gäller för&lt;br&gt;vägtrafiken. Det som på senare tid tjänat som utgångspunkt för&lt;br&gt;diskussionen om införande av promillegränser till sjöss har främst utgjorts&lt;br&gt;av den snabba utvecklingen av fritidsbåtstrafiken. Under de senaste 15&lt;br&gt;åren har antalet fritidsbåtar i Sverige fördubblats och överstiger numera en&lt;br&gt;miljon. Den omfattande ökningen av fritidsbåtar och den ökade&lt;br&gt;trafikintensiteten i våra farleder ställer krav på strängare nykterhetsregler&lt;br&gt;för sjötrafikens del. Liksom när det gäller vägtrafiken kan det dessutom&lt;br&gt;konstateras att alkoholpåverkan utgör en starkt bidragande orsak till&lt;br&gt;många olyckor till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med beaktande av de gränsdragningsvårigheter som kan&lt;br&gt;uppkomma finns det därför anledning att överväga i vilken utsträckning&lt;br&gt;det är möjligt att skärpa sjölagens bestämmelser om sjöfylleri på&lt;br&gt;motsvarande sätt som skett i trafikbrottslagen. Regeringen behandlar&lt;br&gt;denna fråga i avsnitt 6 nedan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Drograttfylleri&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för regeringens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande reglering av rattfylleri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om rattfylleri återfinns i 4 § lagen (1951:649) om straff&lt;br&gt;för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen). I dess första stycke föreskrivs att&lt;br&gt;den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under&lt;br&gt;eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10&lt;br&gt;milligram per liter i utandningsluften, skall dömas för rattfylleri till böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller fängelse i högst sex månader. Enligt paragrafens andra stycke skall&lt;br&gt;också den dömas för rattfylleri som för ett motordrivet fordon eller en&lt;br&gt;spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas&lt;br&gt;att han eller hon inte på ett betryggande sätt kan föra fordonet (s.k. kliniskt&lt;br&gt;rattfylleri). Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikbrottslagens uttryck ”annat medel” omfattar samtliga medel som&lt;br&gt;kan ge en trafikfarlig påverkan. Hit hör exempelvis narkotika, olika&lt;br&gt;bedövningsmedel, smärtstillande medel, medel mot epilepsi, olika&lt;br&gt;psykofarmaka, medel mot allergier och andningssvårigheter samt vissa&lt;br&gt;hostmediciner. Dessutom inbegrips vissa lösningsmedel och även anabola&lt;br&gt;steroider. En mer utförlig redovisning av de medel som omfattas och deras&lt;br&gt;olika verkningarna finns i Drograttfylleriutredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra flesta fallen av rattfylleri utgörs i dag av s.k. promille-&lt;br&gt;rattfylleri, vilket innebär att de bedöms enligt bestämmelserna i första&lt;br&gt;stycket i 4 §. Vid tillämpning av dessa bestämmelser behöver förarens&lt;br&gt;trafikfarlighet eller körförmåga inte prövas. Regeln bygger på antagandet&lt;br&gt;att de angivna promillegränsema generellt sett medför en påverkansgrad&lt;br&gt;av sådan art att föraren utgör en fara för trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en förare skall fallas till ansvar enligt andra stycket krävs&lt;br&gt;däremot utredning och bevisning till grund för antagandet att föraren inte&lt;br&gt;kunnat framföra sitt fordon på ett betryggande sätt. Det fordras således en&lt;br&gt;viss kvalificerad påverkan som ofta uttrycks så att den skall i någon mån&lt;br&gt;vara iakttagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 a § trafikbrottslagen föreskrivs att om rattfylleribrottet är att anse&lt;br&gt;som grovt, skall föraren dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två&lt;br&gt;år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0&lt;br&gt;promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om brottet är att anse som grovt skall domstolen ta&lt;br&gt;hänsyn till samtliga relevanta omständigheter vid brottet. Punkterna 1-3&lt;br&gt;anger sådana omständigheter som särskilt skall beaktas. 1 de fall där något&lt;br&gt;av dessa förhållanden föreligger bedöms brottet regelmässigt som grovt.&lt;br&gt;Om det samtidigt finns någon förmildrande omständighet kan det&lt;br&gt;emellertid innebära att brottet bedöms lindrigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekvisitet ”avsevärt påverkad” i punkten 2 är främst avsett för fall där&lt;br&gt;den misstänkte har varit påverkad av något annat trafikfarligt medel än&lt;br&gt;alkohol eller där det inte föreligger någon bevisning om alkohol-&lt;br&gt;koncentrationen i förarens blod eller utandningsluft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av droger i trafiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av svensk forskning framgår att var fjärde förare som är misstänkt för&lt;br&gt;rattfylleri har använt något annat trafikfarligt medel än alkohol (BRÅ PM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998:3, Drograttfylleri; omfattning, olycksrisker och bevisproblem s. 35).&lt;br&gt;Det framgår vidare att de vanligaste drogerna som konstaterats hos&lt;br&gt;bilförare utgörs av amfetamin, cannabis och bensodiazepiner. I detta&lt;br&gt;sammanhang skall också anmärkas att ändringen år 1993 av 2 §&lt;br&gt;narkotikastrafflagen (1968:64), vilken innebar att fängelse fördes in i&lt;br&gt;straffskalan för olovligt eget bruk av narkotika, kan ha medfört att&lt;br&gt;drograttfylleriet uppmärksammats mer av polisen. Lagändringen innebar&lt;br&gt;att det blev möjligt att ta blodprover från kända narkotikamissbrukare i&lt;br&gt;samband med misstanke om drograttfylleri och/eller narkotikabrott. Detta&lt;br&gt;ledde till att antalet analyserade blodprov fördubblades från år 1993 till år&lt;br&gt;1994. Antalet positiva prover vad gäller illegal narkotika och&lt;br&gt;narkotikaklassade läkemedel utgjorde 80 procent av de analyserade&lt;br&gt;proverna. De positiva analysresultaten vad avser amfetamin fördubblades&lt;br&gt;och även analyser som indikerade intag av cannabis ökade markant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av förklaringarna till omfattningen av positiva analysresultat&lt;br&gt;utvisande narkotika ges i BRÅ:s ovan nämnda rapport. Det sägs att&lt;br&gt;narkotikamissbrukare är mer kända hos polisen än bilförare som använder&lt;br&gt;andra trafikfarliga medel än narkotika. Kända missbrukare stoppas troligen&lt;br&gt;oftare vid trafikkontroller och deras blodprover skickas oftare till&lt;br&gt;droganalys än prover från andra grupper av bilförare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller narkotikaproblemets omfattning i samhället i stort kan&lt;br&gt;följande anföras. Det tunga missbruket av narkotika, dvs. injektions-&lt;br&gt;missbruk eller så gott som dagligt bruk av alla typer av narkotika, antas ha&lt;br&gt;ökat. I en undersökning år 1992 uppskattades antalet tunga missbrukare till&lt;br&gt;mellan 14 000 och 20 000. År 1979 uppskattades antalet till mellan 10 000&lt;br&gt;och 14 000 personer. Cannabis är det vanligast förekommande medlet.&lt;br&gt;Injektionsmissbruket domineras av amfetamin, vars användning har ökat&lt;br&gt;under 1990-talet. (Regeringens skrivelse 1997/98:172 En narkotikapolitisk&lt;br&gt;redogörelse s. 5 f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en reform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av droger i trafiken innebär en fara för trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av bestämmelsen i 4 § trafikbrottslagen om det kliniska&lt;br&gt;rattfylleriet medför ofta en omfattande utredning och ställer höga krav på&lt;br&gt;åklagarens bevisning. I praktiken kommer straffansvar för drograttfylleri i&lt;br&gt;fråga först då effekterna av en drog är så starka att påverkan är synlig i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Iakttagelser kan ha skett antingen av det sätt på vilket&lt;br&gt;fordonet framförts eller av förarens beteende i övrigt i samband med&lt;br&gt;körningen. Lagrådet har yttrat sig i anledning av förslagen i propositionen&lt;br&gt;1989/90:2 om trafiknykterhetsbrotten m.m. och uttalat att om straff skall&lt;br&gt;kunna ådömas för kliniskt rattfylleri krävs att det på grund av utredningen&lt;br&gt;är ställt utom allt rimligt tvivel att föraren vid det aktuella tillfallet faktiskt&lt;br&gt;varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker som krävs enligt&lt;br&gt;bestämmelsens andra stycke. Utredningen om förarens körsätt eller&lt;br&gt;beteende i övrigt skall således ge underlag för slutsatsen att denne inte&lt;br&gt;kunnat framföra fordonet på ett betryggande sätt. Vid domstolsprocessen&lt;br&gt;fordras i princip, förutom ett analysbesked som påvisar drogförekomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vittnesutsagor om körningen eller förarens beteende samt läkarens Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;bedömning av graden av påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett problem i detta sammanhang är att bevisvärdet av ett&lt;br&gt;analysbesked från Rättsmedicinalverkets rättskemiska avdelningen ibland&lt;br&gt;kan vara svårt att bedöma för domstolen som inte har någon särskild&lt;br&gt;sakkunskap på området. Till detta kommer att undersökningar som utförs&lt;br&gt;vid misstanke om drograttfylleribrott ofta genomförs en viss tid efter det&lt;br&gt;att körningen ägt rum, vilket skapar bevissvårigheter avseende de förare&lt;br&gt;som tagit droger vars synliga effekt avklingar snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nackdel med den nuvarande ordningen är att det med stor&lt;br&gt;sannolikhet kan antas att polisen endast upptäcker en del av de&lt;br&gt;drogpåverkade förarna. Detta kan delvis förklaras med att polisen saknar&lt;br&gt;tillräckligt effektiva metoder för att kunna upptäcka en sådan påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av drogpåverkade förare och de tillämpningssvårigheter&lt;br&gt;som är förenade med den nuvarande ordningen talar för att lagstiftningen&lt;br&gt;bör reformeras. Inriktningen bör därvid vara att finna en lösning som&lt;br&gt;innebär att det för straffbarhet inte skall behöva visas att föraren i det&lt;br&gt;enskilda fallet är så påverkad att han eller hon kan antas brista i förmågan&lt;br&gt;att föra fordonet på ett betryggande sätt. I stället bör ansvaret knytas till&lt;br&gt;något objektivt konstaterbart förhållande, motsvarande promillegränsema&lt;br&gt;för alkohol. Syftet bör alltså vara att underlätta möjligheten att styrka brott&lt;br&gt;när sådant intag av trafikfarligt medel förekommit som generellt sett kan&lt;br&gt;bedömas vara oförenligt med trafiksäkerhetens krav. Samtidigt måste en&lt;br&gt;ny reglering utformas så att den i möjligaste mån undviker att träffa sådan&lt;br&gt;förfaranden som har litet eller inget straffvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drograttfylleriutredningens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drograttfylleri utredningen har bedömt möjligheterna till att dels införa en&lt;br&gt;ordning med gränsvärden för andra trafikfarliga medel än alkohol, dels&lt;br&gt;införa en nollgräns antingen för samtliga sådana medel eller endast för&lt;br&gt;vissa av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om införande av gränsvärden för sådana medel har utredningen&lt;br&gt;funnit att det för närvarande saknas tillräckligt vetenskapligt underlag för&lt;br&gt;att koppla en viss koncentration av en drog i blodet till en viss grad av&lt;br&gt;trafikfarlig påverkan. Utredningen anför att en sådan ordning skulle&lt;br&gt;innebära att varje medel, i den mån det alls är möjligt, skulle behöva&lt;br&gt;åsättas en särskild gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller införandet av en absolut nollgräns, antingen beträffande&lt;br&gt;samtliga eller endast en del av de trafikfarliga medlen, anför utredningen&lt;br&gt;bl.a. att det måste finnas ett klart belägg för att en sådan gräns har effekt&lt;br&gt;på trafiksäkerheten, eftersom det finns förare som på grund av sjukdom är&lt;br&gt;beroende av läkemedel som omfattas av lagstiftningen. I avsaknad av&lt;br&gt;sådant underlag har utredningen avvisat tanken på ett totalförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår i stället en skärpning av det s.k. kliniska ratt-&lt;br&gt;fylleriet på så sätt att den som under eller efter färd med motordrivet&lt;br&gt;fordon eller spårvagn har en sådan koncentration av annat medel i blodet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att han därmed kan antas vara typiskt sett påverkad, skall dömas for Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;rattfylleri. Regeringen kommer i det följande att ta ställning till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Det kliniska rattfylleriet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Utredningens förslag om en skärpning av&lt;br&gt;det kliniska rattfylleriet är för närvarande inte möjligt att genomföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en ändring av det&lt;br&gt;kliniska rattfylleriet innebärande att den gör sig skyldig till rattfylleri som&lt;br&gt;har så stor mängd trafikfarligt medel i blodet att han eller hon därmed kan&lt;br&gt;antas vara typiskt sett påverkad. Utlåtanden om påverkansgraden skall,&lt;br&gt;enligt utredningens förslag, lämnas av Rättsmedicinalverket. Utredningen&lt;br&gt;har vidare föreslagit att begreppet ”på ett betryggande sätt” skall&lt;br&gt;utmönstras ur lagstiftningen och att det för straffbarhet skall räcka med att&lt;br&gt;föraren vid framförandet av fordonet varit påverkad av alkohol eller av&lt;br&gt;annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens&lt;br&gt;förslag om införande av rekvisitet ”typiskt sett påverkad” men ett antal,&lt;br&gt;däribland Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Riksåklagaren,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, och Rättsmedicinalverket ställer sig&lt;br&gt;tveksamma till eller avstyrker förslaget. Rättsmedicinalverket anser bl.a.&lt;br&gt;att förslaget i praktiken innebär att verket måste arbeta med någon form av&lt;br&gt;gränsvärden för varje drog för att kunna fastställa om någon är typiskt sett&lt;br&gt;påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de remissinstanser som yttrat sig instämmer i förslagets andra&lt;br&gt;del. Linköpings tingsrätt anser emellertid, med hänsyn till rätts-&lt;br&gt;säkerhetsaspekter, att straffbarheten även fortsättningsvis skall knytas till&lt;br&gt;förarens förmåga att manövrera fordonet. Tingsrätten uppger vidare att&lt;br&gt;förslagets ordalydelse i denna del innebär att en lägre alkoholkoncentration&lt;br&gt;än 0,2 promille i blodet är straffbar. Rikspolisstyrelsen, som avstyrker&lt;br&gt;förslaget, drar slutsatsen att detta ger utrymme för en rättstillämpning som&lt;br&gt;i praktiken innebär en nollgräns för droger och alkohol i trafiken. Detta är&lt;br&gt;också Juridiska fakultetsnämndens vid Stockholms universitet uppfattning.&lt;br&gt;Sveriges domareförbund anser det tveksamt om straffansvar skall grundas&lt;br&gt;på en påverkan, som visserligen skall vara iakttagbar, men där någon&lt;br&gt;utredning om hur påverkansgraden har inverkat på körningen eller någon&lt;br&gt;uppgift om vad som orsakat påverkan inte krävs. Domstolsverket, Alingsås&lt;br&gt;och Umeå tingsrätter, Åklagarmyndigheterna i Västerås och Linköping&lt;br&gt;samt Landstingsförbundet vänder sig mot bestämmelsens utformning och&lt;br&gt;anser att det i lagtexten tydligt bör framgå vad som är straffbelagt.&lt;br&gt;Flertalet av dessa remissinstanser anser också att det av lagtexten måste&lt;br&gt;framgå vilken typ av kvalificerad påverkan som krävs för straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utredningens förslag innebär bl.a.&lt;br&gt;att Rättsmedicinalverket skall lämna utlåtande om en enskild förare varit&lt;br&gt;typiskt sett påverkad av något trafikfarligt medel då han eller hon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framförde sitt fordon. Verkets analys skulle grundas på förekomsten och&lt;br&gt;koncentrationen av det trafikfarliga medlet i förarens blod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Rättsmedicinalverkets remissyttrande framgår emellertid att verket&lt;br&gt;anser det föreligga svårigheter med att definiera begreppet ”typiskt sett&lt;br&gt;påverkad” på ett vetenskapligt invändningsfritt sätt. Verket anser vidare att&lt;br&gt;förslaget i praktiken medför behov av fastställda gränsvärden, vilka det i&lt;br&gt;dag inte finns möjlighet att bestämma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar verkets uppfattning om att förslaget i praktiken kräver&lt;br&gt;att någon form av gränsvärden för de droger som omfattas av&lt;br&gt;lagstiftningen införs. Såsom ytterligare kommer att utvecklas nedan&lt;br&gt;föreligger för närvarande inte förutsättningar att fastställa sådana&lt;br&gt;gränsvärden annat än för ett mycket begränsat antal droger. Mot bakgrund&lt;br&gt;härav gör regeringen bedömningen att utredningens förslag i denna del&lt;br&gt;inte kan genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också föreslagit att den som på grund av alkoholintag&lt;br&gt;eller bruk av andra trafikfarliga medel är påverkad då han eller hon&lt;br&gt;framför sitt fordon, skall kunna dömas för rattfylleri. Påverkansgraden&lt;br&gt;behöver, enligt utredningen, inte vara sådan att det kan antas att föraren&lt;br&gt;inte på ett betryggande sätt kan föra sitt fordon. Den skall dock vara&lt;br&gt;iakttagbar och ha betydelse för förmågan att framföra ett fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med flera av remissinstanserna anser regeringen att ordet&lt;br&gt;påverkad kan ges en mycket vid betydelse. Det kan antas att det både för&lt;br&gt;enskilda som för rättsväsendet kan bli svårt att tolka och närmare definiera&lt;br&gt;begreppet. Vaije påverkan behöver inte heller innebära att föraren är&lt;br&gt;olämplig. Den föreslagna regleringen kan också i praktiken sägas innebära&lt;br&gt;en nollgräns för såväl alkohol som för andra trafikfarliga medel. Som&lt;br&gt;framgår i det följande anser regeringen att det i dag saknas tillräckligt&lt;br&gt;vetenskapligt stöd för att det från trafiksäkerhetssynpunkt skall vara&lt;br&gt;motiverat att införa en nollgräns för samtliga trafikfarliga medel. Med&lt;br&gt;hänsyn härtill bör förslaget i denna del inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Gränsvärden för andra trafikfarliga medel än alkohol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är för närvarande inte möjligt att införa&lt;br&gt;en reglering med gränsvärden för andra trafikfarliga medel än alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna&lt;br&gt;fråga delar utredningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En ordning med gränsvärden även&lt;br&gt;för andra trafikfarliga medel än alkohol skulle innebära flera fördelar. Den&lt;br&gt;stora vinsten skulle uppnås genom att förare som intagit något trafikfarligt&lt;br&gt;medel skulle kunna dömas för rattfylleri utan att det i det enskilda fallet&lt;br&gt;behövde styrkas att föraren, på grund av påverkan, inte kunnat föra sitt&lt;br&gt;fordon på ett betryggande sätt. Hanteringen av ärendena skulle i stor&lt;br&gt;utsträckning rationaliseras och ett sådant förslag skulle också innebära&lt;br&gt;förenklingar i bevishänseende. Vidare skulle trafiknykterhetslagstift-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen bli likartad för såväl alkohol som för andra trafikfarliga medel. Vad&lt;br&gt;som krävs är självfallet att de införda gränsvärdena kan motiveras från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allt överskuggande problemet med en sådan reglering är emellertid&lt;br&gt;svårigheterna att genom vetenskapliga studier eller på annat sätt fastställa&lt;br&gt;sambandet mellan en viss påvisad koncentration av en drog i blodet och en&lt;br&gt;viss trafikfarlig påverkan. Sådana gränsvärden existerar för ett fatal droger&lt;br&gt;och skulle eventuellt kunna utökas till att omfatta fler. Detta skulle dock&lt;br&gt;kräva omfattande undersökningar som skulle ta lång tid i anspråk. För en&lt;br&gt;del droger föreligger dessutom alldeles speciella problem. Vissa droger,&lt;br&gt;till exempel LSD, kan endast påvisas i urinen. Vidare kan det vid intag av&lt;br&gt;heroin vara svårt, med hänsyn till drogens snabba omvandling i kroppen,&lt;br&gt;att i praktiken fastställa ett samband mellan koncentration och grad av&lt;br&gt;påverkan. Dessa svårigheter föreligger också beträffande cannabis. När det&lt;br&gt;gäller illegal narkotika torde situationen inte heller komma att förändras,&lt;br&gt;eftersom det av etiska skäl är tveksamt om det bör genomföras försök på&lt;br&gt;människor med sådana droger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att begreppet ”annat medel” inte heller kan ges en enkel och klar&lt;br&gt;definition medför, tillsammans med den omständigheten att det rör sig om&lt;br&gt;ett otal substanser och preparat, att det föreligger stora svårigheter med att&lt;br&gt;rent lagtekniskt införa ett system med gränsvärden. Varje drog skulle bli&lt;br&gt;åsatt, i den mån det är möjligt, ett specifikt gränsvärde och således bli&lt;br&gt;föremål för en särskild reglering. Detta förhållande i sig talar för att&lt;br&gt;tillämpningsproblem skulle uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen att det för närvarande inte&lt;br&gt;föreligger någon möjlighet att införa gränsvärden för andra medel i&lt;br&gt;trafiklagstiftningen än de som redan finns för alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Nollgräns för narkotika&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffansvaret för rattfylleri skall utvidgas till att&lt;br&gt;avse också den som framför ett motordrivet fordon eller en spårvagn&lt;br&gt;efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen&lt;br&gt;(1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något&lt;br&gt;narkotiskt ämne kvar i förarens blod. Motsvarande ändring skall göras i&lt;br&gt;jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Utredningen har avvisat möjligheten att&lt;br&gt;införa en nollgräns. Utredningen har anfört bl.a. att det saknas konkret&lt;br&gt;vetenskapligt underlag till stöd för påståendet att varje förekomst av en&lt;br&gt;trafikfarlig substans i blodet kan sägas innebära en trafikfarlig påverkan.&lt;br&gt;En nollgräns beträffande samtliga trafikfarliga medel skulle således, enligt&lt;br&gt;utredningens bedömning, leda till en kriminalisering av beteenden som&lt;br&gt;kanske inte i varje enskilt fall kan motiveras från trafiksäkerhetssynpunkt.&lt;br&gt;Utredningen har anfört samma argument mot införandet av en nollgräns&lt;br&gt;avseende endast narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar utredningens Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;bedömning. Riksåklagaren förordar emellertid en nollgräns för illegal&lt;br&gt;narkotika med hänvisning till den pedagogiska effekten, till att brukande&lt;br&gt;av sådana droger är kriminaliserat och till att regleringen blir enkel och&lt;br&gt;tydlig. Åklagarmyndigheterna i Västerås, Linköping och Sundsvall&lt;br&gt;ansluter sig till denna bedömning. Rättsmedicinalverket föreslår en absolut&lt;br&gt;nollgräns för illegal narkotika och en principiell nollgräns för legalt&lt;br&gt;förskrivna medel med trafikfarlig effekt. Verket påpekar att detta kan&lt;br&gt;motivera en översyn av grunderna för triangelmärkning och ytterligare&lt;br&gt;vetenskapliga studier i fråga om drogers trafikfarlighet, hur länge effekten&lt;br&gt;kvarstår m.m. Även Vägverket förordar en nollgräns, företrädesvis med en&lt;br&gt;särreglering för illegala droger, om utredningens förslag i övrigt skulle&lt;br&gt;visa sig ogenomförbart. Motorförarnas Helnykterhetsförbund anser att en&lt;br&gt;principiell nollgräns bör införas för samtliga trafikfarliga medel och anför&lt;br&gt;att det i vart fall är uteslutet med något annat än en nollgräns för illegala&lt;br&gt;droger. Det anser också Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens&lt;br&gt;Främjande, vilken tillägger att detsamma skall gälla för personer som&lt;br&gt;illegalt använder legala läkemedel eller som överdoserar sitt eget&lt;br&gt;läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande rattfylleri-&lt;br&gt;lagstiftningen omfattar endast de förare som är så påverkade av annat&lt;br&gt;medel att det kan antas att de inte kan framföra sitt fordon på ett&lt;br&gt;betryggande sätt. I enlighet med vad som diskuterats ovan föreligger det,&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning, ett behov av att utöka det kriminaliserade&lt;br&gt;området så att de personer omfattas som har intagit ett trafikfarligt medel&lt;br&gt;och som är olämpliga som förare, trots att de inte uppvisar en så påtaglig&lt;br&gt;påverkan som krävs enligt gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen om rattfylleri såvitt avser påverkan av andra medel än&lt;br&gt;alkohol behöver således reformeras. Som utredningen har funnit är det för&lt;br&gt;närvarande inte möjligt att införa en reglering med gränsvärden för andra&lt;br&gt;trafikfarliga medel än alkohol. Mot bakgrund härav finns anledning att i&lt;br&gt;stället överväga någon form av nollgräns för droger i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anför som grund för sin bedömning bl.a. följande. Det&lt;br&gt;måste, främst av hänsyn till de personer som på grund av sjukdom är&lt;br&gt;beroende av vissa läkemedel, finnas klart belägg för att en nollgräns har&lt;br&gt;sådan effekt på trafiksäkerheten att en straffrättslig reglering kan&lt;br&gt;motiveras. Det är tveksamt att straffbelägga ett handlande som inte med i&lt;br&gt;vart fall ett visst mått av säkerhet kan sägas utgöra en trafiksäkerhetsrisk.&lt;br&gt;Det existerande vetenskapliga underlaget kan inte sägas ge något klart stöd&lt;br&gt;åt påståendet att även en minsta substans av ett trafikfarligt läkemedel i&lt;br&gt;blodet på en förare kan innebära en risk i trafiksäkerhetshänseende. Den&lt;br&gt;pedagogiska effekten kan inte heller anses vara så stark i sig att den&lt;br&gt;motiverar en nollgräns. I princip skulle det också bli omöjligt att&lt;br&gt;kontrollera lagens efterlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan i stora delar instämma i utredningens bedömning såvitt&lt;br&gt;avser möjligheten att införa en nollgräns som omfattar samtliga&lt;br&gt;trafikfarliga medel. I likhet med bland andra Riksåklagaren,&lt;br&gt;Rättsmedicinalverket och Vägverket anser vi emellertid att det finns ett&lt;br&gt;flertal skäl för att ändå överväga en nollgräns i någon form. Som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har anfört torde det finnas goda möjligheter att utforma en&lt;br&gt;lagstiftning som på ett enkelt sätt skulle kunna tillgodose de&lt;br&gt;kriminalpolitiskt starka motiven för en reform på området och som&lt;br&gt;samtidigt rättspolitiskt är fullt godtagbar. Ett av de tyngst vägande skälen&lt;br&gt;är givetvis att man far en enkel och tydlig reglering. Riksåklagaren har i&lt;br&gt;sitt remissyttrande också hänvisat till utvärderingar från BRÅ, som visar&lt;br&gt;att lagstiftningen på rattfylleriområdet har betydande positiva effekter på&lt;br&gt;norm- och moralbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av en nollgräns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen närmare kommer att utveckla i det följande ter sig&lt;br&gt;utredningens argument som mindre starka om nollgränsen begränsas till&lt;br&gt;att avse en snävare krets medel, som i allmänhet ger upphov till en&lt;br&gt;påverkan av sådan art att den kan betecknas som trafikfarlig. Vad som&lt;br&gt;ligger närmast till hands är att använda samma avgränsning som i&lt;br&gt;narkotikastrafflagen. De medel som omfattas av den lagen är redan&lt;br&gt;föremål för en särreglering, bl.a. genom att olovligt bruk av narkotika är&lt;br&gt;kriminaliserat. Ett flertal av dessa medel är dessutom typiskt sett ägnade&lt;br&gt;att missbrukas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av narkotika ges i 8 § narkotikastrafflagen. Narkotika är&lt;br&gt;enligt bestämmelsen sådana läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt&lt;br&gt;vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till&lt;br&gt;varor med sådana egenskaper och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell&lt;br&gt;överenskommelse som Sverige har biträtt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- av regeringen har förklarats skola anses som narkotika enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka ämnen som utgör narkotika enligt lagen framgår av&lt;br&gt;Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över&lt;br&gt;narkotika med tillägg (LVFS 1997:15 och 1998:3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. föreslår&lt;br&gt;regeringen bl.a. att rekvisitet starkt vanebildande i 8 § narkotikastrafflagen&lt;br&gt;byts ut mot beroendeframkallande och att bestämmelsen utvidgas till att&lt;br&gt;omfatta läkemedel eller andra hälsofarliga varor med euforiserande&lt;br&gt;effekter. Propositionen har ännu inte behandlats av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de narkotiska medlen har vissa inget legalt användningsområde och&lt;br&gt;kallas därför ofta illegal narkotika. Ämnen som utgör eller ingår i sådana&lt;br&gt;medel finns upptagna i förteckning I till Läkemedelverkets föreskrifter.&lt;br&gt;Som exempel på substanser som upptagits i förteckning I kan nämnas&lt;br&gt;cannabis, heroin och LSD. I dagligt språkbruk kallas ofta även de i&lt;br&gt;förteckning II upptagna substanserna amfetamin och kokain för illegal&lt;br&gt;narkotika, eftersom de huvudsakligen används vid missbruk. Narkotiska&lt;br&gt;substanser som har ett legalt användningsområde, läkemedel, finns&lt;br&gt;upptagna i förteckningarna II-V. De relativt vanligt förekommande&lt;br&gt;läkemedlen Sobril, Rohypnol, Valium och Imovane återfinns i dessa&lt;br&gt;förteckningar. Sammanlagt finns det för närvarande drygt 50 narkotika-&lt;br&gt;klassade läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av narkotika utgör enligt regeringens bedömning en&lt;br&gt;lämplig utgångspunkt vid överväganden av en nollgräns för droger i&lt;br&gt;trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen till narkotika innebär givetvis att en mängd medel, som&lt;br&gt;kanske i samma utsträckning som narkotika ger upphov till trafikfarlig&lt;br&gt;påverkan, kommer att falla utanför. Dessa medel utgör emellertid inte en&lt;br&gt;lika homogen grupp som narkotika i fråga om verkningar och trafikfarliga&lt;br&gt;effekter. Det är därför förenat med betydande svårigheter att bland dem&lt;br&gt;försöka utskilja och definiera trafikfarliga medel som skulle kunna bli&lt;br&gt;föremål för en nollgräns. Såsom anförts inledningsvis skulle en nollgräns&lt;br&gt;avseende samtliga trafikfarliga medel också i relativt stor utsträckning&lt;br&gt;komma att omfatta beteenden som inte är klandervärda från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt. Regeringen anser därför att det inte föreligger&lt;br&gt;förutsättningar för att låta en nollgräns omfatta samtliga de substanser som&lt;br&gt;omfattas av begreppet annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis hävdas att det inte finns vetenskapligt underlag för&lt;br&gt;att påstå att varje minsta koncentration av narkotika i blodet kan antas ge&lt;br&gt;upphov till en påverkan som är trafikfarlig. Rent allmänt, vilket också&lt;br&gt;framförts av utredningen, har emellertid narkotiska ämnen normalt sett&lt;br&gt;sådana verkningar att de inte är förenliga med framförande av fordon på&lt;br&gt;ett trafiksäkert sätt. Detta gäller i synnerhet om de intas i missbrukssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centralstimulerande medlen, vilka bl.a. inkluderar amfetamin och&lt;br&gt;kokain, kan framkalla påtagligt höjt självförtroende i förening med&lt;br&gt;hyperaktivitet. Andra effekter är oförmåga att uppskatta tid och rum samt&lt;br&gt;förvirringstillstånd. Den som är påverkad av dessa medel förlorar ofta&lt;br&gt;förmågan att koncentrera sig och tänka klart. Ett annat narkotiskt medel,&lt;br&gt;cannabis, påverkar förmågan och viljan att ägna sin uppmärksamhet åt&lt;br&gt;flera saker samtidigt. För en bilförare kan detta innebära svårigheter med&lt;br&gt;att koncentrera sig på t.ex. trafiksignaler, eftersom föraren ägnar hela sin&lt;br&gt;uppmärksamhet åt att styra bilen. Opiater, som inkluderar bl.a. opium och&lt;br&gt;morfin, ger generellt långsamma effekter, dålig motorik samt tröga och&lt;br&gt;långsamma rörelser. Heroin, som är en halvsyntetisk opiat, ger samma&lt;br&gt;effekter. För den allt övervägande delen av de narkotikaklassade&lt;br&gt;läkemedlen uppstår också direkta effekter eller biverkningar som till sin&lt;br&gt;natur innebär fara för trafiksäkerheten. De vanligaste biverkningarna är&lt;br&gt;dåsighet eller omtöckningstillstånd, vilka innebär en sådan påverkan av&lt;br&gt;reaktionsförmågan att bilkörning normalt sett bör underlåtas. Samtliga&lt;br&gt;förpackningar av narkotikaklassade läkemedel är också märkta med en röd&lt;br&gt;vamingstriangel, vilken signalerar att medlet har en negativ inverkan på&lt;br&gt;bl.a. körförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts är många av de narkotiska medlen typiskt sett&lt;br&gt;ägnade att missbrukas. Detta gäller såväl den illegala narkotikan som ett&lt;br&gt;flertal av de narkotikaklassade läkemedlen. De senare är också föremål för&lt;br&gt;en omfattande illegal försäljning och förekommer ofta vid biandmissbruk&lt;br&gt;av olika slag. Missbruket av dessa medel kan också sägas ske i syfte att&lt;br&gt;uppnå en viss påverkan som kan vara trafikfarlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu anförts anser regeringen att det från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt far anses motiverat att föreslå en nollgräns för&lt;br&gt;narkotika i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Körkortsingripanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nollgräns för narkotika i trafiken skulle innebära att körkorts-&lt;br&gt;ingripanden blir möjliga i fler fall än i dag. Eftersom körkortet utgör ett&lt;br&gt;bevis om kompetens från trafiksäkerhetssynpunkt är det enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning rimligt att samhället i högre utsträckning ges möjligheter att&lt;br&gt;ingripa mot den som missbrukar narkotika och som därmed är olämplig&lt;br&gt;som förare. Se närmare avsnitt 5.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar att upptäcka bruk av narkotika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns väl utvecklade metoder för att påvisa narkotisk substans såväl i&lt;br&gt;urinen som i blodet. Det är emellertid endast så länge en drog befinner sig&lt;br&gt;i blodet som den normalt sett utövar någon påverkan av de psyko-&lt;br&gt;motoriska funktionerna och därmed förmågan att framföra fordon. När&lt;br&gt;drogen lämnat blodomloppet och utsöndrats i urinen har den nämligen&lt;br&gt;passerat de delar av kroppen där den kan ge en trafikfarlig påverkan. En&lt;br&gt;nollgräns för narkotika bör därför endast avse förekomsten av narkotiska&lt;br&gt;ämnen i blodet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan reglering kan visserligen medföra svårigheter när det gäller&lt;br&gt;vissa narkotiska substanser. Det finns droger, till exempel LSD, som för&lt;br&gt;närvarande inte kan spåras i blod utan endast i urin. När det gäller heroin&lt;br&gt;finns en annan komplikation. Denna drog omvandlas inom några timmar&lt;br&gt;till morfin. Problemet är att även andra ämnen som kodein och etylmorfin&lt;br&gt;omvandlas till morfin. Kodein ingår i vissa smärtstillande läkemedel och&lt;br&gt;etylmorfin ingår i vissa hostmediciner. Om morfin påträffas i blodet hos&lt;br&gt;en förare kan det alltså innebära att han eller hon har brukat heroin. Men&lt;br&gt;det kan också förklaras av att föraren intagit något annat medel som t.ex.&lt;br&gt;innehåller kodein. Både kodein (överstigande en viss halt) och etylmorfin&lt;br&gt;är visserligen narkotikaklassade medel, som skulle omfattas av&lt;br&gt;nollgränsen, men det kan alltså föreligga svårigheter att bestämma det&lt;br&gt;ursprungliga medel som föraren brukat. Nollgränsen bör därför utformas&lt;br&gt;så att den omfattar all förekomst av narkotikaklassade ämnen i blodet och&lt;br&gt;således inte kopplas till den narkotika som ursprungligen intagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LSD och heroin tillhör inte de vanligast förekommande drogerna i&lt;br&gt;missbrukssammanhang. Det mest utbredda missbruket av illegala droger i&lt;br&gt;Sverige avser i stället cannabis och amfetamin, som båda är möjliga att&lt;br&gt;spåra i blod. Regeringen anser med hänsyn härtill att den föreslagna&lt;br&gt;regleringen kommer att fylla en viktig funktion för trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige sker analyserna i misstänkta drograttfylleriärenden vid&lt;br&gt;Rättsmedicinalverkets rättskemiska avdelning. Avdelningen använder sig&lt;br&gt;av olika typer av droganalyser. En sådan är s.k. screening, som innebär&lt;br&gt;flera översiktliga analyser för att upptäcka så många droger som möjligt.&lt;br&gt;Efter indikation på en viss drog används en verifikationsanalys, som är&lt;br&gt;inriktad mot en eller flera substanser. I vissa fall används också riktade&lt;br&gt;analyser. Dessa utförs om det föreligger någon särskild misstanke om&lt;br&gt;intag av en drog, som inte skulle täckas av en screeninganalys.&lt;br&gt;Rättsmedicinalverket har i sitt remissyttrande förordat införandet av en&lt;br&gt;nollgräns för illegal narkotika och opiater. Om en sådan nollgräns skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomföras har verket uppgett att det skulle göra ett säkerhetsavdrag, Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;baserat på analysmetodens inneboende mätosäkerhet vid mätområdets&lt;br&gt;nedre gräns. Vilka säkerhetsavdrag som skall göras är en fråga som&lt;br&gt;ytterst ankommer på Rättsmedicinalverket och domstolarna att bestämma.&lt;br&gt;Det är givetvis väsentligt att Rättsmedicinalverket i sitt utlåtande över&lt;br&gt;analysen också anger vilket säkerhetsavdrag som används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens kontrollmöjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen om en nollgräns medför också ett behov av&lt;br&gt;att se över polisens kontrollmöjligheter i syfte att öka upptäcktsrisken. För&lt;br&gt;närvarande finns det inte något instrument med vilket drogpåverkan enkelt&lt;br&gt;kan upptäckas. Polisen är i stället hänvisad till objektiva iakttagelser. I&lt;br&gt;praktiken har lagen om alkoholutandningsprov stor betydelse, eftersom&lt;br&gt;undersökningen av en förare, vid misstanke om påverkan eller vid en&lt;br&gt;rutinkontroll, alltid inleds med ett sådant prov. Vilket utslag&lt;br&gt;alkoholutandningsprovet sedan ger far betydelse för den fortsatta&lt;br&gt;utredningen om påverkan av annat medel. Se närmare avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för medicinskt bruk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare framgått anser regeringen att nollgränsen bör omfatta&lt;br&gt;också narkotikaklassade läkemedel. Ett flertal av dessa medel, som till&lt;br&gt;exempel Sobril och Rohypnol, förskrivs emellertid i relativt stor&lt;br&gt;omfattning. Dessa läkemedel behöver inte nödvändigtvis, om de tas i&lt;br&gt;förskriven, mindre dos, innebära någon trafikfarlig påverkan på föraren.&lt;br&gt;En sådan nollgräns som vi nu har skisserat skulle således också komma att&lt;br&gt;omfatta förare som på grund av sjukdom eller annat tillstånd är i behov av&lt;br&gt;narkotikaklassade läkemedel men som efter sådant intag inte uppvisar&lt;br&gt;någon trafikfarlig påverkan. Enligt regeringens mening finns det anledning&lt;br&gt;att närmare diskutera hur denna konsekvens bör kunna undvikas. Se&lt;br&gt;närmare avsnitt 5.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt torde ett bötesstraff komma i fråga för rattfylleri som inte är&lt;br&gt;grovt. Ett icke obetydligt antal ärenden torde därför lagforas genom&lt;br&gt;strafföreläggande. Vid flerfaldig brottslighet, försvårande omständigheter&lt;br&gt;och vid återfall kan dock fängelse komma i fråga även för rattfylleri som&lt;br&gt;inte är grovt. Regeringen ser inget skäl att göra någon ändring i&lt;br&gt;straffskalan med anledning av den nya bestämmelsen om drograttfylleri.&lt;br&gt;Det är emellertid viktigt att straffmätningen sker på ett nyanserat sätt och&lt;br&gt;med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Det är givetvis en&lt;br&gt;uppgift för domstolarna att åstadkomma en sådan nyanserad praxis i&lt;br&gt;påföljds- och straffmätningshänseende i relation till den nya&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När domstolen skall avgöra frågan om rattfylleribrottet kan vara att anse&lt;br&gt;som grovt, skall hänsyn tas till samtliga omständigheter vid brottet. Ett av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de tre förhållanden som särskilt skall beaktas är om föraren varit avsevärt&lt;br&gt;påverkad av alkohol eller annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har uttalat att det mycket sällan torde inträffa att ett brott som&lt;br&gt;avses i 4 § andra stycket blir att bedöma som grovt. Lagrådet har&lt;br&gt;emellertid framhållit att man teoretiskt kan tänka sig att någon påträffas&lt;br&gt;med en mycket hög halt av narkotika i blodet utan att denna hunnit&lt;br&gt;påverka körningen och att ett sådant förhållande kan medföra att brottet&lt;br&gt;anses som grovt utan hinder av att vissa omständigheter som särskilt skall&lt;br&gt;beaktas räknas upp i paragrafen. Mot bakgrund härav anser Lagrådet att&lt;br&gt;det inte finns anledning att i 4 a § utesluta hänvisningen till andra stycket i&lt;br&gt;4 §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i denna bedömning. Som Lagrådet framhåller&lt;br&gt;kan emellertid tredje stycket i 4 § i stället bli tillämpligt i ett fall som det&lt;br&gt;beskrivna och detta brott sedan anses som grovt med beaktande särskilt av&lt;br&gt;om föraren varit avsevärt påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Undantag från nollgränsen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nollgränsen skall inte gälla för sådant intag av&lt;br&gt;narkotikaklassat läkemedel som skett i enlighet med läkares eller annan&lt;br&gt;behörig receptutfärdares ordination.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har inte lämnat något förslag i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser har uttalat sig i frågan om&lt;br&gt;avgränsningen av en eventuell nollgräns för narkotika. Riksåklagaren&lt;br&gt;menar att ett totalförbud endast borde omfatta illegal narkotika.&lt;br&gt;Åklagarmyndigheterna i Linköping och Sundsvall ansluter sig till denna&lt;br&gt;bedömning. Rättsmedicinalverket föreslår en absolut nollgräns för illegal&lt;br&gt;narkotika och en principiell nollgräns för legalt förskrivna medel med&lt;br&gt;trafikfarlig effekt. Åklagarmyndigheten i Västerås anser att om en&lt;br&gt;nollgräns skall användas måste det tillåtas att läkemedel får brukas för&lt;br&gt;medicinskt ändamål i sådan mängd att någon påverkan inte uppnås. Även&lt;br&gt;Vägverket förordar en särreglering för illegal narkotika. Motorförarnas&lt;br&gt;Helnykterhetsförbund anser att frågan om hur man skall hantera de&lt;br&gt;terapeutiskt använda läkemedlen, för det fall en nollgräns är aktuell, bör&lt;br&gt;utredas vidare. Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande anser&lt;br&gt;att alla läkemedel som kan inverka på en persons sinnen på ett sådant sätt&lt;br&gt;att han eller hon utgör en risk för sig själv eller andra i trafiken skall&lt;br&gt;märkas på ett tydligt sätt. Föreningen pekar också på läkares och andras&lt;br&gt;informationsplikt beträffande trafikfarliga läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl för regeringens förslag: Som framgått i det föregående anser&lt;br&gt;regeringen att den föreslagna nollgränsen bör gälla för alla typer av&lt;br&gt;narkotikaklassade ämnen, dvs. även för narkotikaklassade läkemedel.&lt;br&gt;Nollgränsen skulle således komma att omfatta också förare som på grund&lt;br&gt;av sjukdom eller annat tillstånd är i behov av sådana läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att närmare bestämma omfattningen av denna förargrupp. I&lt;br&gt;en rapport från BRÅ (PM 1998:3 - Drograttfylleri; omfattning, olycks-&lt;br&gt;risker och bevisproblem) uppskattas andelen personer som använder&lt;br&gt;trafikfarliga läkemedel till cirka tio procent av Sveriges befolkning i&lt;br&gt;åldersgruppen 18-74 år (motsvarande 600 000 personer). Av dessa tio&lt;br&gt;procent använder omkring tre procent lugnande medel och sömnmedel och&lt;br&gt;resterande sju procent andra trafikfarliga läkemedel. I en stor del av de&lt;br&gt;lugnande medlen ingår olika typer av bensodiazepiner, som är&lt;br&gt;narkotikaklassade. Dessa ämnen ingår bl.a. i de relativt vanligt före-&lt;br&gt;kommande läkemedlen Sobril och Valium. Härtill kommer också övriga&lt;br&gt;narkotikaklassade läkemedel. Detta innebär att ett inte obetydligt antal&lt;br&gt;förare skulle få sin rörelsefrihet begränsad om den föreslagna nollgränsen&lt;br&gt;skulle gälla undantagslöst. Det kan t.ex. handla om personer som är i&lt;br&gt;behov av en låg dos lugnande läkemedel för att fungera i vardagslivet. I&lt;br&gt;detta ärende saknas underlag för att ta ställning till vilka konsekvenser det&lt;br&gt;skulle medföra om nollgränsen skulle gälla också för dessa förare. Någon&lt;br&gt;form av undantag för medicinskt bruk av narkotikaklassade läkemedel bör&lt;br&gt;därför övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis hävdas att det från trafiksäkerhetssynpunkt inte&lt;br&gt;spelar någon roll varifrån den trafikfarliga påverkan kommer, dvs. om&lt;br&gt;föraren använder det trafikfarliga medlet legalt eller illegalt. Det väsentliga&lt;br&gt;i sammanhanget är om föraren på grund av användningen av medlet utgör&lt;br&gt;en fara i trafiken. Som regeringen angett i föregående avsnitt har samtliga&lt;br&gt;narkotiska ämnen generellt sett sådana egenskaper att de kan medföra en&lt;br&gt;trafikfarlig påverkan. Det finns emellertid knappast fog för att påstå att&lt;br&gt;varje enskild bilförare som använder narkotikaklassade läkemedel i&lt;br&gt;terapeutisk dos verkligen utgör en trafikfara. Den kliniska påverkan av ett&lt;br&gt;sådant medel beror på individuella faktorer som t.ex. ålder, kön, sjukdom,&lt;br&gt;kroppsvikt, nedbrytningsförmåga och andra fysiska betingelser. Även om&lt;br&gt;det för flertalet narkotikaklassade läkemedel finns angivna tider under&lt;br&gt;vilka medlet i normalfallet utövar någon form av klinisk påverkan kan&lt;br&gt;denna tid och också graden av påverkan variera mycket kraftigt mellan&lt;br&gt;enskilda individer. Till detta kommer patientens toleransutveckling för&lt;br&gt;olika läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRÅ har utfört en undersökning med bensodiazepiner, som ingår i några&lt;br&gt;av de vanligaste narkotikaklassade läkemedlen, och körsimulatorer (se&lt;br&gt;ovan angivna PM). Hälften av dem som testades, 20 personer, var&lt;br&gt;patienter som dagligen använde sig av detta medel. Den andra hälften&lt;br&gt;bestod av friska personer av samma kön och ålder som patientgruppen.&lt;br&gt;Resultaten av simulatortestema visade inte några påtagliga skillnader&lt;br&gt;mellan de båda grupperna. Det framgick vidare att låga koncentrationer av&lt;br&gt;bensodiazepiner inte tycktes påverka förarens körprestation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes alltså främst vara vid lite högre koncentrationer av&lt;br&gt;bensodiazepiner som den trafikfarliga påverkan gör sig gällande. Risken&lt;br&gt;för att uppnå en trafikfarlig påverkan kan därför regelmässigt antas vara&lt;br&gt;större när medlen intas i missbrukssyfte än när de används i medicinskt&lt;br&gt;syfte, även om det givetvis förekommer att förare som intar narkotika-&lt;br&gt;klassade läkemedel enligt läkares ordination därigenom uppvisar en på-&lt;br&gt;verkan som inte är förenlig med trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också en viss koppling mellan tidigare lagföringar och&lt;br&gt;drograttfylleri. BRÅ har företagit en undersökning av sambandet mellan&lt;br&gt;bl.a. trafikolyckor och kriminalitet (se ovan angivna PM). Efter en kontroll&lt;br&gt;av 453 personer som var misstänkta för drograttfylleri konstaterades att 75&lt;br&gt;procent av dessa förekom i kriminalregistret för brott där påföljden var&lt;br&gt;strängare än böter. Hälften av dem hade tidigare lagförts för rattfylleri och&lt;br&gt;en tredjedel för grovt rattfylleri. Två tredjedelar hade gjort sig skyldiga till&lt;br&gt;inbrottsstölder och tillgrepp av fordon. Cirka hälften av dem hade också&lt;br&gt;dömts för brott mot narkotikastrafflagen. De som ingick i denna grupp av&lt;br&gt;misstänkta för rattfylleri utgjorde således en hårt brottsbelastad grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om dessa resultat inte utan vidare går att överföra till ett större&lt;br&gt;sammanhang indikerar de dock en eventuell missbruksproblematik hos&lt;br&gt;många av de förare som kör bil med narkotikaklassade ämnen i blodet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser regeringen att intag av&lt;br&gt;narkotikaklassade läkemedel som sker i enlighet med läkares ordination&lt;br&gt;böra kunna undantas nollgränsen. Ett sådant undantag kommer i praktiken&lt;br&gt;inte att omfatta sådana droger som heroin, amfetamin eller cannabis,&lt;br&gt;eftersom dessa i princip inte ordineras av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturlig utgångspunkt för utformningen av ett undantag är att försöka&lt;br&gt;ange de fall där den terapeutiska dosen av de narkotikaklassade&lt;br&gt;läkemedlen inte skulle medföra någon trafikfarlig påverkan efter intag. Det&lt;br&gt;är emellertid inte möjligt att införa en sådan generell regel, eftersom&lt;br&gt;patientens personliga egenskaper i princip är bestämmande för medlets&lt;br&gt;verkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i stället att undantaget utformas så att det avser de&lt;br&gt;förare som i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfardares&lt;br&gt;(t.ex. tandläkares) ordination intagit läkemedel som omfattas av&lt;br&gt;nollgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget omfattar alltså inte dem som åtkommit läkemedlet illegalt&lt;br&gt;och inte heller dem som överdoserar. Av Rättsmedicinalverkets&lt;br&gt;remissyttrande har framgått att det normalt sett inte föreligger några&lt;br&gt;svårigheter för den rättskemiska avdelningen att haltbestämma&lt;br&gt;narkotikaklassade läkemedel i blodet och att ange om den undersöktes halt&lt;br&gt;legat över, inom eller under vedertagen terapeutisk nivå. Värdet av en&lt;br&gt;sådan analys far bedömas med hänsyn till de föreliggande&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det föreslagna undantaget kommer således personer som intar&lt;br&gt;narkotikaklassade läkemedel enligt läkares ordination inte att omfattas av&lt;br&gt;nollgränsen. För denna grupp förare bör i stället den nuvarande&lt;br&gt;bestämmelsen om s.k. kliniskt rattfylleri fortsätta att tillämpas.&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär, som tidigare redovisats, att den gör sig skyldig till&lt;br&gt;rattfylleri som framför fordon och då är så påverkad av trafikfarligt medel&lt;br&gt;att det kan antas att han eller hon inte kan föra fordonet på ett betryggande&lt;br&gt;sätt. Detta gäller även om föraren har följt en läkares ordination. Det&lt;br&gt;förhållande att någon ordinerats ett narkotikaklassat läkemedel, eller ett&lt;br&gt;annat läkemedel som kan ge trafikfarlig effekt, innebär alltså inte att&lt;br&gt;bilkörning kan ske utan vidare. Tvärtom måste föraren i samråd med&lt;br&gt;läkaren noggrant överväga om bilkörning helt eller delvis bör underlåtas&lt;br&gt;under behandlingstiden. Det är därför viktigt att den som ordinerats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandling med narkotikaklassade och andra trafikfarliga läkemedel ges&lt;br&gt;klar och tydlig information om läkemedlets påverkan på bl.a.&lt;br&gt;körförmågan. Receptutfärdaren har en informationsplikt enligt 19 och&lt;br&gt;22 §§ läkemedelslagen (1992:859) gentemot patienten när läkemedel&lt;br&gt;skrivs ut. Beträffande trafikfarliga läkemedel föreskrivs särskilt i&lt;br&gt;Läkemedelsverkets författningssamling (40 § LVFS 1997:10) att&lt;br&gt;receptutfärdaren noga skall upplysa patienten om hur sådana läkemedel&lt;br&gt;kan påverka reaktionsförmågan och därmed körförmågan. Vidare är&lt;br&gt;apotekspersonalen skyldig att lämna viss information till patienten i&lt;br&gt;samband med att ett läkemedel utlämnas (22 § läkemedelslagen och 45 §&lt;br&gt;LVFS 1997:10). I detta sammanhang bör också nämnas läkares&lt;br&gt;anmälningsskyldighet enligt 10 kap. 2§ körkortslagen (1998:488). En&lt;br&gt;läkare, som vid en undersökning av en körkortshavare finner att denne av&lt;br&gt;medicinska skäl är uppenbart olämplig att ha körkort, skall anmäla&lt;br&gt;förhållandet till länsstyrelsen. En sådan anmälan behöver inte göras om det&lt;br&gt;finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens&lt;br&gt;uppmaning att avstå från bilkörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ta initiativ för att ytterligare förbättra&lt;br&gt;informationen om vilka regler som gäller för bilkörning efter intag av&lt;br&gt;sådana medel. Vidare avser regeringen att noggrant följa utvecklingen på&lt;br&gt;detta område och, om det i framtiden visar sig möjligt, återkomma med ett&lt;br&gt;förslag till en snävare avgränsning av undantaget från den föreslagna&lt;br&gt;nollgränsen i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Lag om ögonundersökning vid misstanke om vissa&lt;br&gt;brott i trafiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny lag skall införas som ger polisman rätt att&lt;br&gt;företa en ögonundersökning på förare av motordrivet fordon, spårvagn&lt;br&gt;eller sådant maskindrivet fordon som avses i jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157) om det kan misstänkas att föraren, i samband med förandet&lt;br&gt;av fordonet, gjort sig skyldig till brott på vilket fängelse kan följa.&lt;br&gt;Undersökningen skall endast få avse ögonens utseende och funktion.&lt;br&gt;Vid undersökningen skall polismannen få använda en pupillometer, en&lt;br&gt;penna eller annat liknande föremål och en mindre ljuskälla. Ögon-&lt;br&gt;undersökningen skall endast få genomföras om den kan ha betydelse&lt;br&gt;för utredningen om brottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den resterande delen av den s.k. DRE-&lt;br&gt;metoden bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Stämmer i princip överens med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen har dock föreslagit att ögonundersökningarna skall få&lt;br&gt;genomföras rutinmässigt och att de skall införas genom en ändring i lagen&lt;br&gt;(1976:1090) om alkoholutandningsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;förklarar sig inte ha något att invända mot det. Rikspolisstyrelsen är positiv&lt;br&gt;till att DRE-metoden införs på försök, under förslagsvis ett år, som ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komplement till de kliniska undersökningsresultat som för närvarande&lt;br&gt;läggs till grund för åtal i drograttfyllerimål. Ett antal remissinstanser har&lt;br&gt;emellertid invändningar mot förslaget. Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;Nacka tingsrätt och Kammarrätten i Göteborg ställer sig tveksamma bl.a.&lt;br&gt;med hänsyn till att ögonundersökningar troligen skulle uppfattas som mer&lt;br&gt;integritetskränkande än alkoholutandningsprov. Riksåklagaren avstyrker&lt;br&gt;förslaget och pekar särskilt på avsaknaden av forskning om metodens&lt;br&gt;tillförlitlighet. Folkhälsoinstitutet understryker metodens osäkerhet. Flera&lt;br&gt;remissinstanser, däribland Kammarrätten i Göteborg och Sveriges&lt;br&gt;domareförbund, vänder sig också mot att en ögonundersökning skall fa&lt;br&gt;utföras rutinmässigt, utan krav på föregående misstanke. Några&lt;br&gt;remissinstanser, däribland Sveriges domareförbund och Landsorganisa-&lt;br&gt;tionen i Sverige, anser att en försöksverksamhet bör genomföras om inte&lt;br&gt;metodens tillförlitlighet kan utredas på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning och förslag: Den föreslagna&lt;br&gt;nollgränsen aktualiserar frågan om polisens möjligheter att upptäcka och&lt;br&gt;beivra brott. När det gäller att undersöka om en person är drogpåverkad&lt;br&gt;saknas ännu sådana enkla instrument som finns att tillgå beträffande&lt;br&gt;alkohol. Polisen är därför hänvisad till objektiva iakttagelser för att&lt;br&gt;upptäcka drogpåverkan hos någon. Som framgått i det föregående&lt;br&gt;föreligger det ett behov av att se över polisens möjligheter att upptäcka&lt;br&gt;och beivra drograttfylleriet för att den föreslagna nollgränsen skall fa&lt;br&gt;önskad effekt. Av Rikspolisstyrelsens remissyttrande framgår också att det&lt;br&gt;i polisorganisationen upplevs som otillfredsställande att möjligheterna att&lt;br&gt;beivra förekomst av andra droger än alkohol i trafiken många gånger är&lt;br&gt;begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en polisman skall kunna kontrollera om en förare är drogpåverkad&lt;br&gt;torde det ofta krävas att någon form av tvångsåtgärd tillgrips; t.ex. att&lt;br&gt;föraren far underkasta sig blodprovstagning eller annan klinisk under-&lt;br&gt;sökning. I praktiken har lagen om alkoholutandningsprov stor betydelse&lt;br&gt;även vid misstanke om drogpåverkan, eftersom undersökningen av föraren&lt;br&gt;normalt sett alltid inleds med ett sådant prov. Det utslag som sållnings-&lt;br&gt;provet ger kan sedan fa betydelse för den fortsatta utredningen om på-&lt;br&gt;verkan av annat medel än alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillkomst har i första hand motiverats av intresset av att nå ökad&lt;br&gt;effekt i det brottsförebyggande och brottsbeivrande arbetet på trafik-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen ges en polisman rätt att utföra alkoholutandningsprov på&lt;br&gt;den som är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa, om&lt;br&gt;provet kan ha betydelse för utredningen om brottet. En polisman far&lt;br&gt;dessutom ta sådana prov på förare av motordrivet fordon eller förare av&lt;br&gt;maskindrivet spårfordon utan att någon brottsmisstanke föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen anges också att den som vägrar medverka till ett rutinmässigt&lt;br&gt;prov är skyldig att underkasta sig blodprovstagning, trots att detta normalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sett endast far ske på den som är skäligen misstänkt för ett brott med&lt;br&gt;fängelse i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DRE-metoden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drograttfylleriutredningen har redogjort för en metod, DRE-metoden&lt;br&gt;(Drug Recognition Expert Test), som har utvecklats av trafikpolisen i Los&lt;br&gt;Angeles, USA. Metoden används i syfte att dels fastställa om en förare är&lt;br&gt;påverkad av droger, dels bestämma vilken typ av drog det kan vara fråga&lt;br&gt;om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DRE-metoden innebär inledningsvis att polismannen undersöker&lt;br&gt;förarens ögon dels okulärt, dels med hjälp av en penna eller annat liknande&lt;br&gt;föremål och dels med hjälp av en mindre ljuskälla. En utbildad polisman&lt;br&gt;kan efter en genomförd undersökning konstatera eventuell påverkan av ett&lt;br&gt;flertal grupper av droger. En person som är påverkad av centraldepressiva&lt;br&gt;medel har bl.a. svårt att korsa ögonen, vilket också gäller för någon som är&lt;br&gt;påverkad av inhalerade medel, PCP eller cannabis. Påverkan av&lt;br&gt;centralstimulantia och hallucinogener har dessutom det gemensamt att de&lt;br&gt;innebär förstorad pupillstorlek. Någon som är påverkad av naturliga eller&lt;br&gt;syntetiska opiater uppvisar ofta små pupiller och liten eller ingen reaktion&lt;br&gt;på ljus. Efter intag av centraldepressiva medel, inhalerade medel eller&lt;br&gt;centralstimulantia reagerar pupillen mycket långsamt på ljus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den inledande undersökningen resulterar i någon misstanke om att&lt;br&gt;föraren är påverkad företar polismannen en förnyad ögonundersökning.&lt;br&gt;Därefter genomförs olika motoriska test, bl.a. balansprov och&lt;br&gt;koordinationsprov. Polismannen mäter sedan förarens puls, blodtryck och&lt;br&gt;kroppstemperatur, varefter den misstänktes mun och näsa kontrolleras.&lt;br&gt;Slutligen vidtar polismannen en kontroll av om föraren har injektions-&lt;br&gt;märken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På uppdrag av regeringen har Rikspolisstyrelsen utvärderat metoden och&lt;br&gt;sammanfattningsvis funnit att den, anpassad till svenska forhållanden,&lt;br&gt;skulle utgöra ett värdefullt redskap för polisen när det gäller möjligheten&lt;br&gt;att upptäcka drogpåverkade förare. Rikspolisstyrelsen har därför föreslagit&lt;br&gt;att metoden i sin helhet genomförs i Sverige men att endast&lt;br&gt;ögonundersökningen får genomföras rutinmässigt. De resterande&lt;br&gt;momenten far genomföras först då polismannen kunnat konstatera skälig&lt;br&gt;misstanke om drograttfylleri eller annat brott på vilket fängelse kan följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet att utföra ögonundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om DRE-metoden skulle genomföras i sin helhet, skulle detta&lt;br&gt;nödvändiggöra relativt omfattande författningsändringar. Metoden om-&lt;br&gt;fattar flera moment som är av så ingripande karaktär att de enligt&lt;br&gt;rättegångsbalkens bestämmelser endast får utföras av läkare. Även om den&lt;br&gt;fortsatta undersökningen enligt Rikspolisstyrelsens förslag får genomföras&lt;br&gt;först då skälig misstanke föreligger, måste det enligt regeringens mening&lt;br&gt;krävas att metoden är väl underbyggd och att den med ett visst mått av&lt;br&gt;säkerhet kan förväntas ge tillförlitliga resultat för att de nödvändiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författningsändringarna skall kunna motiveras. Vidare bör DRE-metoden&lt;br&gt;framstå som så betydelsefull för bedömningen av ett drograttfylleriärende&lt;br&gt;att den kan motivera avsteg från kroppsbesiktningsreglema i rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det material som Rikspolisstyrelsen har redovisat och det övriga&lt;br&gt;underlag som finns tillgängligt om DRE-metoden bygger på hur metoden&lt;br&gt;används i USA. För att den skall få användas där krävs initialt en viss grad&lt;br&gt;av misstanke riktad mot en individ. Metoden syftar också i huvudsak till&lt;br&gt;att bestämma vilken drog den undersökte kan vara påverkad av. De förare&lt;br&gt;som kan anses skäligen misstänkta för t.ex. drograttfylleri kommer&lt;br&gt;emellertid i Sverige att underkastas blodprovstagning enligt de regler som&lt;br&gt;gäller redan i dag. Detta innebär att ett flertal av de moment som ingår i&lt;br&gt;metoden blir överflödiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att det för närvarande inte föreligger tillräckligt&lt;br&gt;starka skäl för att föreslå att metoden i sin helhet genomförs i Sverige. I&lt;br&gt;likhet med utredningen anser vi emellertid att en ögonundersökning utgör&lt;br&gt;en lämplig metod för att upptäcka och fastställa drogpåverkan. Regeringen&lt;br&gt;föreslår därför att en ny lag om ögonundersökning vid misstanke om vissa&lt;br&gt;brott i trafiken skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på misstanke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgått i det föregående kan en ögonundersökning lämna åtskillig&lt;br&gt;information om en person är påverkad av droger och om vilken typ av&lt;br&gt;drog det gäller. Dessa ögonundersökningar skulle således utgöra ett viktigt&lt;br&gt;inslag i polisens arbete för trafiksäkerheten. Flera remissinstanser har&lt;br&gt;emellertid pekat på bristande forskning kring metoden och några&lt;br&gt;remissinstanser har föreslagit att polisens rätt att företa ögonundersökning&lt;br&gt;bör införas på prov genom en försöksverksamhet. Regeringen delar&lt;br&gt;uppfattningen att det kan föreligga en viss risk för felbedömningar, på&lt;br&gt;samma sätt som vid alkoholutandningsprov. Det finns individer, vars ögon&lt;br&gt;eller pupiller kan reagera på ett sätt som skulle kunna tyda på att de är&lt;br&gt;drogpåverkade, när de i själva verket inte är det. Risken för sådana&lt;br&gt;felbedömningar måste minimeras främst genom adekvat utbildning av&lt;br&gt;polismännen. Ögonundersökningen bör alltså endast få utföras av polis-&lt;br&gt;män som erhållit utbildning. I detta sammanhang bör också särskilt&lt;br&gt;framhållas att undersökningen endast används för att fastställa om skälig&lt;br&gt;misstanke om drogpåverkan föreligger. Vid en rättegång torde det vara&lt;br&gt;resultatet av den företagna blodundersökningen som i första hand är&lt;br&gt;relevant som bevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett förhållande som måste beaktas är integritetsaspekten.&lt;br&gt;Lagen om alkoholutandningsprov har tillämpats i många år och&lt;br&gt;alkoholutandningsproven torde numera vara allmänt accepterade av&lt;br&gt;allmänheten som en nödvändig del av polisens trafikövervakning. Den&lt;br&gt;föreslagna regleringen om ögonundersökning far emellertid anses vara mer&lt;br&gt;integritetskränkande än utandningsproven. I viss mån torde man dock&lt;br&gt;kunna utgå från att allmänheten hyser förståelse för åtgärder som syftar till&lt;br&gt;att på ett påtagligt sätt öka trafiksäkerheten. Enligt regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns det heller inte någon anledning att befara att de enskilda polismännen&lt;br&gt;inte skulle kunna tillämpa regleringen med den urskiljning som följer av&lt;br&gt;allmänna principer för polisingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den föreliggande risken för felbedömningar och mot&lt;br&gt;bakgrund av vad som ovan sagts om integritetsaspektema anser emellertid&lt;br&gt;regeringen att det i lagen bör införas ett krav på att en viss grad av&lt;br&gt;misstanke om brott som skall föreligga för att en ögonundersökning skall&lt;br&gt;fa företas. Således bör undersökningen fa genomföras endast då det kan&lt;br&gt;misstänkas att föraren, i samband med framförandet av sitt fordon, har&lt;br&gt;gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott eller annat brott med fängelse i&lt;br&gt;straffskalan. Sådan misstanke kan baseras t.ex. på förarens sätt att&lt;br&gt;framföra sitt fordon, hans uppträdande eller att det annars föreligger&lt;br&gt;omständigheter som tyder på missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund bl.a. av att användningen av metoden således begränsas&lt;br&gt;till fall där det föreligger en viss grad av misstanke om brott, anser&lt;br&gt;regeringen att det inte är nödvändigt att låta införandet föregås av en&lt;br&gt;försöksverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ögonundersökningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själva undersökningen skall avse förarens ögon och ögonrörelser och far&lt;br&gt;endast ske okulärt. Vid undersökningen bör polismannen fa använda dels&lt;br&gt;en pupillometer, med vilken pupillens storlek kan uppskattas, dels en&lt;br&gt;penna eller annat liknande mindre föremål och slutligen en mindre&lt;br&gt;ljuskälla av något slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pennan kan användas vid s.k. nystagmustester, vilka innebär en kontroll&lt;br&gt;av om den undersökte har ofrivilliga ryckningar i ögonen. Föremålet hålls&lt;br&gt;på ett avstånd om 25 till 30 centimeter från den undersöktes ögon och förs&lt;br&gt;sedan sakta åt vänster respektive höger varefter det hålls stilla i ytterlägena&lt;br&gt;några sekunder. En person som är påverkad av t.ex. ett centraldepressivt&lt;br&gt;medel har ofta svårt att smidigt och utan ryckningar följa föremålet med&lt;br&gt;blicken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mindre ljuskällan används för att kontrollera pupillens reaktioner på&lt;br&gt;ljus. Normalt reagerar en pupill på ljus genom att inom en sekund dra ihop&lt;br&gt;sig. Som tidigare redovisats finns ett flertal droger som påverkar pupillens&lt;br&gt;förmåga i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om polismannens undersökning visar tecken på sådan påverkan att&lt;br&gt;skälig misstanke om rattfylleri föreligger far, enligt reglerna i 28 kap. 12 §&lt;br&gt;rättegångsbalken, kroppsbesiktning äga rum och blodprov tas. Självfallet&lt;br&gt;kan skälig misstanke föreligga även om ingen ögonundersökning görs eller&lt;br&gt;om en företagen ögonundersökning inte ger någon klar och entydig&lt;br&gt;indikation. Föraren kan t.ex. lukta thinner eller uppträda på ett sådant sätt&lt;br&gt;att polismannen far grund för sin misstanke. De iakttagelser som polis-&lt;br&gt;mannen gör bör noggrant dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen bör endast få genomföras om den kan ha betydelse för&lt;br&gt;utredningen av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen, som skall utföras av en polisman, skall också göras på&lt;br&gt;ett sådant sätt att den undersökte inte blir föremål för allmän upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;märksamhet. Den skall som regel utföras i täckt fordon eller i ett avskilt&lt;br&gt;rum. Den undersökte bör också fa rätt att begära att protokoll skall föras&lt;br&gt;vid undersökningen och att bevis om utförd åtgärd utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som skall undersökas vägrar att medverka till detta bör, enligt&lt;br&gt;samma regler som gäller för alkoholutandningsprov, ett blodprov kunna&lt;br&gt;tas, trots att de förutsättningar som stadgas i 28 kap. 12 § rättegångsbalken&lt;br&gt;inte är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kommer att&lt;br&gt;meddela verkställighetsföreskrifter till lagen om ögonundersökning vid&lt;br&gt;misstanke om vissa brott i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande lagförslaget i lagrådsremissen anfört att det&lt;br&gt;med fog skulle kunna göras gällande att kroppsbesiktning i form av&lt;br&gt;ögonundersökning som avses i regeringens lagförslag regleras fullständigt&lt;br&gt;av denna lag med uteslutande av rättegångsbalkens bestämmelser.&lt;br&gt;Lagrådet har emellertid pekat på att tredje stycket i 28 kap. 13 §&lt;br&gt;rättegångsbalken innehåller en bestämmelse om att en sådan&lt;br&gt;kroppsbesiktning av en kvinna som enbart innebär att blodprov eller&lt;br&gt;alkoholutandningsprov tas far verkställas och bevittnas även av en man.&lt;br&gt;Lagrådet har anfört att det är inkonsekvent och ägnat att ge upphov till&lt;br&gt;missförstånd om alkoholutandningsprov men inte ögonundersökning enligt&lt;br&gt;lagförslaget omnämns i 28 kap. 13 §. Lagrådet har anfört att den enklaste&lt;br&gt;lösningen torde vara att ett tillägg görs till nämnda paragraf så att även&lt;br&gt;ögonundersökning enligt den föreslagna lagen omnämns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen accepterar Lagrådets bedömning när det gäller risken för&lt;br&gt;missförstånd. Regeringen anser dock att ett förtydligande i stället bör föras&lt;br&gt;in i lagen om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken.&lt;br&gt;Det bör därför uttryckligen anges i lagen att 28 kap. 13 § inte gäller sådan&lt;br&gt;ögonundersökning som företas med stöd av den föreslagna lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.7 Körkortsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns för närvarande inte anledning att&lt;br&gt;föreslå någon ändring i körkortslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Mot bakgrund av att 1994 års Körkorts-&lt;br&gt;utredning nyligen hade lämnat sitt betänkande En körkortsreform (SOU&lt;br&gt;1996:114) har utredningen inte funnit det meningsfullt att lägga fram&lt;br&gt;något författningsförslag rörande den då gällande körkortslagstiftningen.&lt;br&gt;Utredningen har emellertid redogjort för de förslag och bedömningar som&lt;br&gt;Körkortsutredningen gjort och därvid gjort vissa egna överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser: Endast en del av remissinstanserna berör frågan.&lt;br&gt;Nacka tingsrätt och Åklagarmyndigheten i Malmö har inga invändningar&lt;br&gt;mot utredningens synpunkter. Länsrätten i Västmanlands län anser det&lt;br&gt;angeläget att körkortslagstiftningen anpassas till rattfylleribrott på grund&lt;br&gt;av intag av droger. Kammarrätten i Göteborg menar att utredningens&lt;br&gt;lagförslag skulle kräva redaktionella ändringar i körkortslagstiftningen och&lt;br&gt;att ställning måste tas till det lagtekniska utrymmet för varning. Länsrätten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Stockholms län anför bl.a. den utgår från att vamingsinstitutet endast Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;undantagsvis kommer att användas vid drograttfylleri. Socialstyrelsen och&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Örebro län framför vissa synpunkter på Körkorts-&lt;br&gt;utredningens förslag. Vägverket menar att körkortsffågoma måste&lt;br&gt;penetreras närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: På grundval av Körkorts-&lt;br&gt;utredningens betänkande har regeringen framlagt propositionen&lt;br&gt;1997/98:124, Ny körkortslag m.m. Riksdagen beslutade i allt väsentligt i&lt;br&gt;enlighet med förslagen i propositionen (bet. 1997/98:TU11, rskr.&lt;br&gt;1997/98:260). Den nya körkortslagen (1998:488) trädde i kraft den&lt;br&gt;1 oktober 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om återkallelse av körkort finns i 5 kap. 3 §&lt;br&gt;körkortslagen och har i sak oförändrade förts över från den äldre lagen.&lt;br&gt;Enligt 5 kap. 3 § 1 skall ett körkort återkallas bl.a. om körkortshavaren&lt;br&gt;brutit mot 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,&lt;br&gt;eller 30 § första, andra eller tredje stycket jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157). Återkallelse kan också ske om körkortshavaren på grund av&lt;br&gt;opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort eller om det med&lt;br&gt;hänsyn till annat brott som denne har gjort sig skyldig till kan antas att han&lt;br&gt;eller hon inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn,&lt;br&gt;omdöme och ansvar i trafiken. Vidare kan körkortet återkallas om&lt;br&gt;innehavaren på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan&lt;br&gt;anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon (5 kap. 3 § 5 och 6 ). I&lt;br&gt;begreppet pålitlighet i nykterhetshänseende inbegrips även missbruk av&lt;br&gt;droger. Den som missbrukar narkotika kan således bli föremål för&lt;br&gt;körkortsingripande också på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende&lt;br&gt;eller på grund av allmän brottslighet, om lagakraftvunnen dom föreligger.&lt;br&gt;Brottsligheten skall emellertid ha varit i någon mån kvalificerad, t.ex.&lt;br&gt;genom att den bedrivits yrkesmässigt eller varit särskilt grov, för att denna&lt;br&gt;återkallelsegrund skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett körkort har återkallats enligt någon av de ovan angivna&lt;br&gt;grunderna bestäms en s.k. spärrtid, under vilken tid ett nytt körkort inte far&lt;br&gt;utfärdas. Spärrtiden skall vara lägst en månad och högst tre år. Om&lt;br&gt;körkortet återkallats enligt 5 kap. 3 § 1 och det är fråga om grovt brott&lt;br&gt;skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år. Bortsett från grova fall av bl.a.&lt;br&gt;rattfylleri saknas lagregler som bestämmer spärrtidens längd i det enskilda&lt;br&gt;fallet. Ledning får i stället hämtas från förarbetena (prop. 1975/76:151 s.&lt;br&gt;99 f.) där det framgår att spärrtiden skall bestämmas utifrån en nyanserad&lt;br&gt;avvägning. När det gäller opålitlighet i nykterhetshänseende bör spärrtiden&lt;br&gt;normalt inte vara längre än vad som fordras för att förarens skötsamhet&lt;br&gt;skall kunna bedömas, vilket i normalfallen ofta bör innebära ett år från&lt;br&gt;senast kända missbrukstillfälle. Vid allmän brottslighet är det viktigt att&lt;br&gt;spärrtiden, med beaktande av vad som är acceptabelt från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt, avpassas så att rehabiliteringsynpunkter till-&lt;br&gt;godoses. Normalt bör spärrtiden kunna bestämmas så att den löper ut&lt;br&gt;ungefar samtidigt med att den dömde friges villkorligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall som avses i 5 kap. 3 § 2-6 kan körkortshavaren meddelas&lt;br&gt;varning i stället för att körkortet återkallas. Det krävs emellertid att&lt;br&gt;varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;körkortshavaren har gjort sig skyldig till rattfylleri, eller brutit mot&lt;br&gt;nykterhetsregeln i jämvägssäkerhetslagen, och alkoholkoncentrationen&lt;br&gt;under eller efter färden understigit 0,5 promille (eller motsvarande i&lt;br&gt;utandningsluften) kan, enligt 5 kap. 9 §, körkortsåterkallelse underlåtas&lt;br&gt;och varning i stället meddelas. De särskilda skäl som skall föreligga för att&lt;br&gt;varning skall kunna meddelas i stället för återkallelse kan vara att hänföra&lt;br&gt;antingen till omständigheterna vid en förseelse eller till körkortshavarens&lt;br&gt;personliga förhållanden, dvs. främst hans tidigare skötsamhet i trafiken.&lt;br&gt;Körkortshavarens behov av körkortet kan också vara av betydelse för&lt;br&gt;bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. 10 § återfinns en generell regel som medger avvikelse från&lt;br&gt;reglerna om återkallelse i de fall då det föreligger synnerliga skäl därtill&lt;br&gt;och avvikelsen kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Om återkallelse&lt;br&gt;underlåts på denna grund far i stället varning meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. 7 § finns bestämmelser om omhändertagande av körkort. Enligt&lt;br&gt;dessa skall ett körkort omhändertas bl.a. om körkortshavaren vid färd med&lt;br&gt;motordrivet fordon eller spårvagn visar tecken på påverkan av alkohol&lt;br&gt;eller annat medel eller om det föreligger sannolika skäl för att körkortet&lt;br&gt;kommer att återkallas på grund av brott mot 4 § trafikbrottslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått i det föregående utgör körkortsåterkallelse huvudregeln&lt;br&gt;vid rattfylleribrott, även om varning kan meddelas i de fall då&lt;br&gt;promillehalten i blodet understiger 0,5 (eller motsvarande värde i&lt;br&gt;utandningsluften). Den som missbrukar narkotika kan emellertid bli&lt;br&gt;föremål för körkortsingripande även på andra grunder enligt vad som ovan&lt;br&gt;anförts. Den nu föreslagna ändringen i trafikbrottslagen får den&lt;br&gt;konsekvensen i körkortshänseende att återkallelse av körkortet kommer att&lt;br&gt;utgöra huvudregel vid alla de fall av drograttfylleri som den nya&lt;br&gt;kriminaliseringen omfattar. Det kan antas att detta kommer att leda till ett&lt;br&gt;högre antal körkortsingripanden än i dag mot dem som missbrukar droger&lt;br&gt;och ändå kör bil. Enligt regeringens mening är detta väl motiverat från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om körkortsingripande är föremål för en förnyad översyn. I&lt;br&gt;enlighet med ett regeringsbeslut den 5 mars 1998 har en särskild utredare&lt;br&gt;tillkallats för att bl.a. analysera och redovisa skälen för och emot ett&lt;br&gt;förfarande där frågan om körkortsingripande på grund av brott handläggs i&lt;br&gt;samma ordning som brottmålet. Utredaren skall vidare överväga om de&lt;br&gt;nuvarande ingripandena mot körkortsinnehav, återkallelse och varning, i&lt;br&gt;en straffrättslig processordning bör ersättas med en straffrättslig reaktion,&lt;br&gt;t.ex. körförbud eller pricksystem, och i så fall lägga fram förslag om detta&lt;br&gt;(dir. 1998:16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav, och med hänsyn till att körkortsåterkallelse således&lt;br&gt;kommer att bli huvudregel vid fall av drograttfylleri, anser regeringen att&lt;br&gt;det för närvarande saknas anledning att i körkortslagstiftningen föreslå&lt;br&gt;någon särreglering for de körkortshavare som gjort sig skyldiga till&lt;br&gt;rattfylleri genom att använda narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Sjöfylleri&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Utgångspunkter för regeringens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande reglering av sjöfylleri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande bestämmelserna om nykterhetsbrott till sjöss finns i&lt;br&gt;20 kap. 4 och 5 §§ sjölagen (1994:1009). Några gränsvärden för alkohol-&lt;br&gt;halt i blodet finns inte för sjötrafikens del. Enligt 4 § skall den dömas för&lt;br&gt;sjöfylleri som framfört fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgjort en uppgift&lt;br&gt;av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och då varit så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker eller något annat medel att det kan antas att denne&lt;br&gt;inte på ett betryggande sätt kunnat utföra sina åligganden. Straffet för sjö-&lt;br&gt;fylleri är böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sjöfylleribrottet är grovt, omfattar straffskalan fängelse i högst två&lt;br&gt;år. Frågan om en gärning skall bedömas som grov skall avgöras med&lt;br&gt;beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Enligt bestämmelsen&lt;br&gt;skall emellertid särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt&lt;br&gt;krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten till&lt;br&gt;sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”avsevärt påverkad” bör enligt förarbetena (prop. 1990/91:128&lt;br&gt;s. 17) i princip förstås på samma sätt som motsvarande uttryck i andra&lt;br&gt;bestämmelser om trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts finns det inte någon promillegräns i sjölagen. Detta innebär&lt;br&gt;emellertid inte att alkoholkoncentrationen skulle sakna betydelse vid&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelserna om sjöfylleri. I förarbetena (a. prop.)&lt;br&gt;framhölls att det är en fördel om det i förundersökningen finns tillgång till&lt;br&gt;analysbevis beträffande alkoholkoncentrationen i blod eller utandningsluft.&lt;br&gt;Vidare uttalades att i de fall då analysresultatet visar att alkoholhalten&lt;br&gt;uppgått till minst 1,5 promille i blodet respektive 0,75 milligram per liter&lt;br&gt;utandningsluft (vilket utgjorde den dåvarande promillegränsen för grovt&lt;br&gt;rattfylleri) får gärningsmannen i allmänhet, särskilt mot bakgrund av vad&lt;br&gt;som är känt om alkoholens inverkan på människan, anses ha varit avsevärt&lt;br&gt;påverkad (a. prop. s. 17 och bet. 1990/91: LU35 s. 9). Det framhölls också&lt;br&gt;att avsevärd påverkan kan föreligga även vid lägre alkoholkoncentrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en reform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare angetts har främst fritidsbåtstrafiken ökat kraftigt under de&lt;br&gt;senaste åren. Antalet fritidsbåtar har under de senaste 15 åren fördubblats&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och överstiger numera en miljon. Denna utveckling har inneburit att&lt;br&gt;trafiken i svenska farvatten har tätnat och att det dessutom finns ett större&lt;br&gt;inslag av båtar med i många fall kraftiga fartresurser. Detta medför att&lt;br&gt;högre krav på nykterhet måste ställas på dem som framför ett fartyg eller&lt;br&gt;som biträder vid framförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom är de nu gällande bestämmelserna om sjöfylleri förknippade&lt;br&gt;med vissa tillämpningsproblem. För att straffansvar skall kunna komma i&lt;br&gt;fråga för sjöfylleri krävs bevisning om att gärningsmannen uppnått den&lt;br&gt;grad av påverkan som anges i bestämmelserna om sjöfylleri eller grovt&lt;br&gt;sjöfylleri. Detta ställer ganska höga krav på åklagarens bevisning i form av&lt;br&gt;utredningar med utandnings- eller blodprov, vittnesutsagor m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den snabba utvecklingen av sjötrafiken och med&lt;br&gt;hänsyn till de tillämpningsproblem som är förknippade med dagens&lt;br&gt;lagstiftning, anser regeringen att det finns anledning att överväga en&lt;br&gt;reformering av bestämmelserna om sjöfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådets reformutvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har, på regeringens uppdrag, utfört en&lt;br&gt;utvärdering av 1991 års ändringar i sjölagen, då brottet bland annat&lt;br&gt;delades in i två svårhetsgrader; ett enkelt och ett grovt brott (BRÅ PM&lt;br&gt;1996:1, Sjöfylleri). Underlaget för BRÅ:s bedömning har varit studier av&lt;br&gt;365 tingsrättsdomar avseende de aktuella brotten, varvid BRÅ kunnat&lt;br&gt;konstatera följande. Andelen fängelsedomar har mer än fördubblats efter&lt;br&gt;reformen och påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn har också&lt;br&gt;använts i större utsträckning. Andelen fall av sjöfylleri som upptäcks&lt;br&gt;genom tips från allmänheten överstiger vida det antal fall som upptäcks av&lt;br&gt;polisen, förutsatt att gärningsmannen inte varit inblandad i någon&lt;br&gt;sjöolycka. Vidare har BRÅ, efter en genomförd enkätundersökning hos&lt;br&gt;båtklubbar och båtsällskap samt sjöpolisen och Kustbevakningen i&lt;br&gt;Sverige, funnit att stödet för en promillegräns vid grovt sjöfylleri är&lt;br&gt;mycket utbrett. Drygt 80 procent av båtklubbsordförandena, alla&lt;br&gt;sjöpolisenheter utom en och över 90 procent av de som svarade hos&lt;br&gt;Kustbevakningen uttalade sitt stöd för införandet av en sådan gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRÅ har sammanfattningsvis dragit slutsatsen att lagändringarna år&lt;br&gt;1991 har medfört en förhöjd upptäcktsrisk men att de inte har varit&lt;br&gt;tillräckliga för att ha haft en avgörande betydelse för beteendet till sjöss.&lt;br&gt;Enligt BRÅ:s uppfattning utgör en förhöjd upptäcktsrisk antagligen det&lt;br&gt;effektivaste medlet för att förebygga brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Promillegräns för sjöfylleri&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det saknas för närvarande tillräckligt&lt;br&gt;underlag för att föreslå införandet av en promillegräns för sjöfylleri&lt;br&gt;som inte är grovt. En utredning bör tillsättas för att ytterligare&lt;br&gt;undersöka och analysera frågan om införande av en sådan gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Kommittén har avvisat möjligheten att med&lt;br&gt;en promillegräns för alkoholkoncentrationen i blodet eller&lt;br&gt;utandningsluften bestämma vad som skall bestraffas som enkelt sjöfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar kommitténs&lt;br&gt;bedömning eller lämnar den utan erinran. Några instanser, däribland&lt;br&gt;Regionåklagarmyndigheterna i Stockholm och Göteborg, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Tull-Kust, Motorförarnas&lt;br&gt;Helnykterhetsförbund (MHF), Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund,&lt;br&gt;Nykterhetsrörelsens Landsförbund och Riksförbundet Frivilliga&lt;br&gt;Samhällsarbetare, anser att ett gränsvärde för sjöfylleri som inte är grovt&lt;br&gt;bör införas. Flertalet av dessa förordar 0,2 promille som gräns men ett par&lt;br&gt;remissinstanser, Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund och&lt;br&gt;Nykterhetsrörelsens Landsförbund, föreslår i stället 0,0 promille.&lt;br&gt;Regionåklagarmyndigheten i Göteborg anser att en promillegräns bör gälla&lt;br&gt;för förare eller de som assisterar vid ett fartygs framförande. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Lunds universitet anser att en sådan gräns bör gälla&lt;br&gt;för den som framför fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En naturlig utgångspunkt för&lt;br&gt;överväganden om hur straffbestämmelserna om onykterhet till sjöss bör&lt;br&gt;vara utformade är den reglering som gäller för andra trafiknykterhetsbrott.&lt;br&gt;Frågan om att knyta straffbarheten vid sjöfylleri till promilleregler har&lt;br&gt;också fortlöpande hållits aktuell genom olika initiativ. Dessa har&lt;br&gt;emellertid inte lett till någon lagstiftning i frågan, vilket främst beror på de&lt;br&gt;svårigheter som är förknippade med införandet av promilleregler till sjöss.&lt;br&gt;Dessa svårigheter kan i sin tur, vilket framgått i det föregående, hänföras&lt;br&gt;till de särpräglade och mycket varierande förhållanden som råder inom&lt;br&gt;sjötrafiken. Medan nykterhetskravet i vägtrafiken endast avser förare&lt;br&gt;gäller för sjölivet dessutom att nykterhetskravet ombord inte omfattar&lt;br&gt;enbart den som framför ett fartyg utan även den som i övrigt fullgör en&lt;br&gt;uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. För yrkessjöfarten&lt;br&gt;torde förhållandena mer kunna liknas vid vad som gäller inom arbetslivet i&lt;br&gt;allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare konstateras att ett eventuellt behov av promilleregler på&lt;br&gt;sjön främst gör sig gällande inom vissa slag av sjötrafik. I första hand&lt;br&gt;gäller det nöjestrafiken med snabbgående motorbåtar och annan sjötrafik i&lt;br&gt;situationer som påminner om trafiken till lands. Också sjötrafik som&lt;br&gt;innefattar yrkesmässig befordran av passagerare eller farlig last kan i&lt;br&gt;många fall hänföras till denna kategori. Sjölagens regler omfattar&lt;br&gt;emellertid all trafik på sjön från segelbrädor och kanoter till oceangående&lt;br&gt;fartyg av olika slag. Kravet på nykterhet för andras säkerhet kan aldrig&lt;br&gt;sägas vara lika stort för den som befinner sig i en roddbåt på en insjö som&lt;br&gt;för den som framför en snabbgående motorbåt i en väl trafikerad farled.&lt;br&gt;Ytterligare en komplikation ligger i att många båtar också utgör bostäder&lt;br&gt;under kortare eller längre tider. Den som förtöjt sin båt på kvällen och&lt;br&gt;därefter druckit alkohol till maten kan råka ut för situationer där båten t.ex.&lt;br&gt;måste förtöjas om på grund av ändrade väderleksförhållanden.&lt;br&gt;Bestämmelserna om sjöfylleri bör inte utformas så att enklare åtgärder av&lt;br&gt;detta slag onödigt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som ovan anförts anser regeringen att kravet på&lt;br&gt;nykterhet till sjöss inte kan jämställas med vad som gäller för vägtrafikens&lt;br&gt;del. För vissa kategorier av sjöfarare kan det emellertid vara motiverat&lt;br&gt;med en strängare syn på nykterheten än den som i dag kommit till uttryck i&lt;br&gt;lagstiftningen. Regeringen konstaterar dock att det för närvarande saknas&lt;br&gt;tillräckligt underlag för att närmare bestämma och särskilja de situationer&lt;br&gt;där ett behov av promilleregler kan sägas föreligga från situationer där ett&lt;br&gt;sådant behov inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att någon promillegräns för sjöfylleri för&lt;br&gt;närvarande inte bör införas, vare sig i form av en generell&lt;br&gt;straffbarhetsgräns eller i form av gränsvärden knutna till vissa slag av&lt;br&gt;fartyg eller knutna enbart till förare och den som biträder med denna syssla&lt;br&gt;eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppgift att närmare&lt;br&gt;överväga frågan om införande av en promillegräns för sjöfylleri som inte&lt;br&gt;är grovt. Utredningen skall bl.a. belysa hur en bestämmelse om en sådan&lt;br&gt;promillegräns skulle avgränsas och utformas. Även andra frågor, som t.ex.&lt;br&gt;gränsdragningsproblematiken beträffande rekvisiten ”den som framför ett&lt;br&gt;fartyg” och ”sysslor av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss” kan&lt;br&gt;behöva belysas. I utredningen bör också beaktas om den utvidgning av&lt;br&gt;straffansvaret för drograttfylleri som föreslagits i det föregående bör få&lt;br&gt;någon konsekvens för utformningen av bestämmelsen om sjöfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Promillegräns för grovt sjöfylleri&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen om grovt sjöfylleri skall ändras&lt;br&gt;på så sätt att en av de omständigheter som särskilt skall beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen av om brottet är grovt är om gärningsmannen under eller&lt;br&gt;efter färden haft en alkoholkoncentration om minst 1,0 promille i sitt&lt;br&gt;blod eller 0,50 milligram per liter i sin utandningsluft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén har härutöver föreslagit att bestämmelsen ändras på det sättet&lt;br&gt;att en grundläggande förutsättning för bedömningen av om brottet är grovt&lt;br&gt;skall vara om den syssla gärningsmannen haft att utföra har ställt höga&lt;br&gt;krav på honom. Först därefter skall en bedömning göras efter den katalog&lt;br&gt;av särskilda omständigheter som räknas upp i paragrafen. I samband&lt;br&gt;därmed har kommittén föreslagit att den tredje särskilda omständigheten,&lt;br&gt;att framförandet av fartyget utgjort en påtaglig fara för säkerheten till&lt;br&gt;sjöss, skall få ett bredare tillämpningsområde genom att den utvidgas till&lt;br&gt;att avse fall då gärningsmannen fullgjort sin syssla på ett sätt som medfört&lt;br&gt;påtaglig fara för säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den allt övervägande delen av de remissinstanser&lt;br&gt;som yttrat sig i frågan, däribland, Riksdagens ombudsmän, Riksåklagaren,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen, Vägverket,&lt;br&gt;Sveriges domareförbund, Kustbevakningen och Sjösäkerhetsrådet,&lt;br&gt;tillstyrker eller förklarar sig inte ha några invändningar mot förslaget. Ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antal remissinstanser avstyrker dock eller har allvarliga invändningar mot&lt;br&gt;förslaget. Domstolsverket avstyrker kommitténs forslag i denna del. Verket&lt;br&gt;framhåller att de skäl kommittén åberopar mot att införa ett gränsvärde för&lt;br&gt;sjöfylleri av normalgraden även kan appliceras på förslaget om en&lt;br&gt;promillegräns för grovt sjöfylleri. Vidare anförs att bestämmelsen nyligen&lt;br&gt;ändrats och att praxis, som ännu inte har stabiliserat sig helt, är på väg mot&lt;br&gt;en skärpning. Göteborgs tingsrätt är på flera punkter kritisk till de&lt;br&gt;föreslagna ändringarna och betonar särskilt att förhållandena till sjöss är&lt;br&gt;väsentligen olika de som råder i vägtrafiken, varför de regler som gäller&lt;br&gt;rattfylleri inte utan vidare kan överföras till sjötrafiken. Tingsrätten anser&lt;br&gt;visserligen att en promilleregel bör införas i sjöfyllerilagstiftningen men&lt;br&gt;då som en gräns om 1,0 promille i bestämmelserna om enkelt sjöfylleri.&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län avstyrker förslaget. Svenska Maskinbefäls-&lt;br&gt;förbundet anser att de nuvarande bestämmelserna fungerar tillfreds-&lt;br&gt;ställande för yrkessjöfartens del och att bestämmelserna därför bör vara&lt;br&gt;kvar oförändrade. Om det anses nödvändigt, far enligt förbundet en&lt;br&gt;särskild bestämmelse tillskapas som tar sikte på fritidsbåtar. Sjösportens&lt;br&gt;samarbetsdelegation avstyrker också kommitténs förslag. Delegationen&lt;br&gt;anser att man bör avvakta med en förändring till dess polismyndigheter&lt;br&gt;och domstolar kan redovisa erfarenheter av de lagändringar som trädde i&lt;br&gt;kraft år 1991. Delegationen anför vidare att kommittén inte kunnat&lt;br&gt;redovisa några erfarenheter av de nu gällande reglerna som kan läggas till&lt;br&gt;grund för en bedömning av behovet av revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valet av gränsvärde för grovt sjöfylleri förordar&lt;br&gt;Regionåklagarmyndigheten i Stockholm att gränsvärdet bestäms till 1,2&lt;br&gt;promille.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser kommenterar den föreslagna utformningen av&lt;br&gt;20 kap. 5 § sjölagen. Göteborgs tingsrätt anser att tillägget om ”höga&lt;br&gt;krav” komplicerar gämingsbeskrivningen samt att uppbyggnaden av&lt;br&gt;paragrafen försvårar för domstolarna att göra en allsidig bedömning av&lt;br&gt;omständigheterna och motverkar möjligheten att falla en person med hög&lt;br&gt;alkoholhalt för grovt brott. Straffrättskommittén anför att det kan och bör&lt;br&gt;komma till klarare uttryck i lagtexten att det föreslagna tillägget i&lt;br&gt;bestämmelsens andra mening är obligatoriskt för att grovt brott skall&lt;br&gt;föreligga och att det härutöver krävs ytterligare något rekvisit enligt den&lt;br&gt;exemplifierade uppräkningen i tredje meningen. Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Lunds universitet hävdar att bestämmelsen om grovt&lt;br&gt;sjöfylleri bör utformas på likartat sätt som 4 a § trafikbrottslagen. Tull-&lt;br&gt;Kust anser att utformningen av den föreslagna bestämmelsen skulle&lt;br&gt;medföra att övervakande tjänsteman måste göra en rad svåra bedömningar.&lt;br&gt;Förbundet förordar därför att alkoholkoncentrationen i fösta hand skall&lt;br&gt;beaktas vid avgörande om brottet skall anses som grovt. IOGT-NTO-&lt;br&gt;rörelsen framför att den föreslagna utformningen är tveksam ur&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt. Också Sjösportens samarbetsdelegation är kritisk&lt;br&gt;mot den lagtekniska lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgått i det föregående har&lt;br&gt;sjötrafiken och främst fritidsbåtstrafiken ökat kraftigt under de senaste 15&lt;br&gt;åren. Antalet fritidsbåtar har fördubblats under denna period och överstiger&lt;br&gt;nu en miljon. Den ökande trafikintensiteten innebär att högre krav måste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställas på nykterheten till sjöss. Mot bakgrund härav och med hänsyn bl.a. Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;till de tillämpningsproblem som är förknippade med dagens lagstiftning&lt;br&gt;föreslog Väg- och sjöfyllerikommittén att en promillegräns om 1,0 för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri skulle införas. Frågan behandlades av regeringen i&lt;br&gt;propositionen 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m. Med hänsyn till att de&lt;br&gt;ändringar i sjöfylleribestämmelsema som hade inforts under år 1991, vilka&lt;br&gt;innebar bl.a. att brottet delades in i två svårhetsgrader, inte hade&lt;br&gt;utvärderats avvaktade regeringen att ta ställning i fråga om införandet av&lt;br&gt;promillegränser till sjöss. Regeringen gav i stället BRÅ i uppdrag att&lt;br&gt;utvärdera den tidigare reformen. Av BRÅ:s utvärdering (BRÅ PM&lt;br&gt;1996:1, Sjöfylleri) framgår bl.a. att ändringarna medverkat till en strängare&lt;br&gt;bedömning av sjöfylleri och att andelen fängelsestraff mer än fördubblats.&lt;br&gt;BRÅ konstaterar vidare att även om reformen i någon mån påverkat&lt;br&gt;upptäcktsrisken och människors beteende till sjöss har den inte varit&lt;br&gt;tillräckligt substantiell för att ha haft någon avgörande betydelse i dessa&lt;br&gt;hänseenden. BRÅ har också genomfört en enkätundersökning hos vissa&lt;br&gt;båtklubbar, sjöpolisenheter, Kustbevakningen och lotsenheter, av vilken&lt;br&gt;framgår att stödet för en promillegräns för grovt sjöfylleri är mycket&lt;br&gt;utbrett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som ovan anförts anser regeringen att det finns skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att föreslå en promillegräns om 1,0 för grovt sjöfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De argument som anförts mot ett gränsvärde för sjöfylleri av&lt;br&gt;normalgraden kan givetvis i princip också åberopas mot att införa ett&lt;br&gt;gränsvärde för grova brott. Som Domstolsverket påpekat gäller detta även,&lt;br&gt;om än i mindre grad, kommitténs förslag till ett sådant gränsvärde. En&lt;br&gt;promillegräns för grovt sjöfylleri kan också medföra en inte obetydlig risk&lt;br&gt;för att andra omständigheter, t.ex. det sätt på vilket fartyget framförts, far&lt;br&gt;minskad betydelse vid bedömningen av om gärningen är att anse som&lt;br&gt;grov. Med de skiftande förhållanden som råder till sjöss måste en sådan&lt;br&gt;konsekvens framstå som otillfredsställande, inte minst med tanke på&lt;br&gt;sådana fall som bör bedömas som grova, trots att alkoholhalten hos&lt;br&gt;gärningsmannen varit lägre än det angivna gränsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta kan emellertid anföras att domstolen, oavsett den föreslagna&lt;br&gt;promilleregeln, är skyldig att i sin bedömning av om brottet är att anse&lt;br&gt;som grovt, beakta samtliga relevanta omständigheter och då särskilt dem&lt;br&gt;som anges i bestämmelsens andra mening. En av dessa omständigheter är&lt;br&gt;om gärningsmannen varit avsevärt påverkad. Med de kunskaper vi i dag&lt;br&gt;har om alkoholens verkningar på människokroppen och de överväganden i&lt;br&gt;anledning därav som gjorts för vägtrafikens del, är det inte orimligt att&lt;br&gt;hävda att det finns ett klart samband mellan en alkoholkoncentration om&lt;br&gt;1,0 promille i blodet och en sådan grad av påverkan som i lagtexten&lt;br&gt;benämns avsevärd. En promillegräns av detta slag utesluter givetvis inte&lt;br&gt;heller att en gärningsman kan anses som avsevärt påverkad även om hans&lt;br&gt;alkoholhalt inte når upp till den angivna nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått gäller sjölagen för skiftande typer av fartyg och för såväl&lt;br&gt;hav, som sjöar och mindre vattendrag. Detta innebär att kravet på&lt;br&gt;nykterhet kan variera ganska kraftigt och att det är viktigt att hänsyn tas&lt;br&gt;till förhållandena i det enskilda fallet vid bedömningen av om&lt;br&gt;sjösäkerheten satts i fara. Mot bakgrund av att domstolen har att beakta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtliga relevanta omständigheter i sin bedömning kommer dessa skilda Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;situationer att behandlas var och en utifrån de krav som kan ställas på&lt;br&gt;gärningsmannen i det aktuella ögonblicket med hänsyn till fartyg, plats&lt;br&gt;och andra omständigheter. Domstolens allsidiga bedömning av&lt;br&gt;omständigheterna i varje enskilt fall tryggar också kravet på en rättvis och&lt;br&gt;för sjöfarten anpassad rättstillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna promillegränsen bör föras in i bestämmelsen som en&lt;br&gt;omständighet (av fyra), som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om&lt;br&gt;brottet är grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens konstruktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har vidare föreslagit att den omständigheten att&lt;br&gt;gärningsmannens syssla ställt höga krav på honom skall bli bestämmande&lt;br&gt;för om brottet kan bedömas som grovt. Förslaget innebär att detta rekvisit&lt;br&gt;skulle lyftas upp i bestämmelsens första stycke. Först om domstolen&lt;br&gt;kunnat konstatera att gärningsmannens syssla ställt stora krav på honom&lt;br&gt;skulle den därefter kunna gå vidare i sin bedömning av om brottet är grovt,&lt;br&gt;t.ex. genom att undersöka om gärningsmannen varit avsevärt påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det dock svårt att bortse från att den föreslagna&lt;br&gt;konstruktionen skulle kunna medföra vissa tillämpningsproblem, t.ex. i&lt;br&gt;fråga om gränsdragningen mellan uppgifter som ställt höga krav på&lt;br&gt;gärningsmannen och andra uppgifter. Detta gränsdragningsproblem finns&lt;br&gt;visserligen redan i dag men med kommitténs förslag skulle beskaffen-&lt;br&gt;heten av gärningsmannens syssla spela en mer central roll än tidigare vid&lt;br&gt;bedömningen av om brottet är grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det inte osannolikt att utformningen av bestämmelsen skulle&lt;br&gt;kunna leda till att vissa gärningar som förtjänar att bedömas som grova&lt;br&gt;inte går att hänföra till sådant brott utan far bedömas enligt reglerna om&lt;br&gt;enkelt sjöfylleri i 20 kap. 4 §. Man kan t.ex. tänka sig fall då&lt;br&gt;gärningsmannen har haft hög eller till och med mycket hög alkoholhalt&lt;br&gt;men där uppgiftens beskaffenhet inte når upp till det angivna rekvisitet&lt;br&gt;”höga krav” utan hamnar strax nedanför. I sådana situationer, där alltså&lt;br&gt;den uppgift som gärningsmannen har utfört inte varit helt okomplicerad,&lt;br&gt;kan gärningen ändå i vissa fall ha inneburit förhållandevis stor fara för&lt;br&gt;andra på grund av den höga alkoholkoncentrationen. Detta kan i vart fall&lt;br&gt;inte uteslutas. Med den av kommittén föreslagna regleringen skulle det&lt;br&gt;dock inte vara möjligt att i ett sådant fall döma gärningsmannen för grovt&lt;br&gt;sjöfylleri, eftersom uppgiftens beskaffenhet enligt förslaget skall bedömas&lt;br&gt;fristående från övriga omständigheter och dessutom har erhållit en&lt;br&gt;avgörande betydelse för frågan om gärningen skall kunna hänföras till&lt;br&gt;sådant brott. Även om fängelse ingår i straffskalan också för normalgraden&lt;br&gt;av sjöfylleri, måste en sådan konsekvens betecknas som otillfredsställande.&lt;br&gt;I konsekvens härmed bör inte heller den av kommittén föreslagna&lt;br&gt;förändringen av 20 kap. 5 § första stycket 3 genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Straffvärderegeln i 20 kap. 4 § sjölagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon särskild straffvärderegel bör inte&lt;br&gt;införas i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Kommittén har föreslagit att en straffvärderegel&lt;br&gt;införs i 20 kap. 4 § sjölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser ifrågasätter införandet av en&lt;br&gt;straffvärderegel på sätt som kommittén har föreslagit. Detta gäller&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän, Riksåklagaren, Regionåklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Stockholm, Hovrätten för Nedre Norrland, Göteborgs tingsrätt,&lt;br&gt;Härnösands tingsrätt, Straffsystemkommittén, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Lunds universitet och Sjösportens samarbetsdelegation.&lt;br&gt;Flertalet av dessa instanser anser att tillägget är onödigt. Vissa&lt;br&gt;remissinstanser hänvisar härvid till brottsbalkens straffvärderegler. Andra&lt;br&gt;hänvisar till att kommittén inte avsett att fa någon ändring i sak till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I likhet med de flesta av&lt;br&gt;remissinstanserna anser regeringen att det saknas behov av det föreslagna&lt;br&gt;tillägget i bestämmelsen om sjöfylleri som inte är grovt. Brottets&lt;br&gt;straffvärde bedöms med beaktande av brottsbalkens straffvärde-&lt;br&gt;bestämmelser utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. De krav som&lt;br&gt;gärningsmannens syssla ställt på honom får redan i dag stor betydelse för&lt;br&gt;straffvärdet med hänsyn till att uppgiftens beskaffenhet påverkar i vad mån&lt;br&gt;sjösäkerheten åsidosatts eller satts i fara. En uttrycklig straffvärde -&lt;br&gt;bestämmelse som tar sikte endast på uppgiftens beskaffenhet kan också&lt;br&gt;innebära att andra viktiga utgångspunkter för straffvärdet inte får samma&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i trafikbrottslagen och de därmed&lt;br&gt;sammanhängande följdändringarna i övrig trafiklagstiftning kommer att i&lt;br&gt;någon mån innebära ökad arbetsbelastning för åklagarnas och&lt;br&gt;domstolarnas del i form av en ökad måltillströmning. Denna bör dock inte&lt;br&gt;vara större än att den kan rymmas inom ramen för den vanliga&lt;br&gt;verksamheten. Kostnadsökningen kommer också att till en del&lt;br&gt;kompenseras av att hanteringen av drograttfyllerimålen i många fall&lt;br&gt;förenklas, vilket får betydelse också för polisväsendet. Ett större antal&lt;br&gt;ärenden än i dag kommer sannolikt att kunna lagforas genom&lt;br&gt;strafföreläggande. Förslagen innebär också att vittnesinställelser vid&lt;br&gt;domstol inte torde behövas i samma utsträckning som tidigare. De totala&lt;br&gt;kostnadseffekterna är inte lätta att uppskatta men sammantaget torde de&lt;br&gt;inte leda till några större kostnadsökningar. De ökningar som kan komma i&lt;br&gt;fråga torde rymmas inom berörda myndigheters befintliga ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya lagen om ögonundersökning vid misstanke om vissa&lt;br&gt;brott i trafiken kommer att leda till ökade kostnader för polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har beräknat kostnaden för utbildning, om hela DRE-&lt;br&gt;metoden skulle genomföras, till sammanlagt 3,27 miljoner kronor. Härtill&lt;br&gt;kommer kostnaderna för utrustning som pupillometer och mindre&lt;br&gt;pennlampa eller dylikt. Kostnaderna för uppföljning och utvärdering har&lt;br&gt;beräknats till 1 miljon kronor. Med det förslag regeringen nu lämnar blir&lt;br&gt;emellertid kostnaderna lägre. Vidare torde mindre resurser behöva tas i&lt;br&gt;anspråk för själva genomförandet av metoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen kommer i viss mån att leda till ökade kostnader för&lt;br&gt;Rättsmedicinalverkets rättskemiska avdelning. Kostnaderna för blod-&lt;br&gt;analyser vid misstänkta fall av drograttfylleri finansieras av verkets anslag.&lt;br&gt;Under år 1997 genomfördes cirka 800 sådana analyser och efterföljande&lt;br&gt;utlåtanden till en kostnad om ungefar 2 800 kr per fall. Det är emellertid&lt;br&gt;inte möjligt att ange vilka ytterligare resurser som kommer att krävas,&lt;br&gt;eftersom det inte går att uppskatta i vilken utsträckning antalet ärenden&lt;br&gt;kommer att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer emellertid att kostnadsökningen både vad avser&lt;br&gt;Rättsmedicinalverket och polisväsendet ryms inom de nuvarande anslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i sjölagen kan också i någon mån förväntas&lt;br&gt;leda till ökade kostnader för domstols- och åklagarväsendet i form av fler&lt;br&gt;mål. För sjöpolisens del kan eventuellt också ökade kostnader uppstå.&lt;br&gt;Kostnaderna bedöms emellertid rymmas i den normala verksamheten och&lt;br&gt;inom befintliga anslag för berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1999. Inga&lt;br&gt;övergångsbestämmelser är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förslag till lag om ögonundersökning vid misstanke&lt;br&gt;om vissa brott i trafiken&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Lagen syftar till att utgöra&lt;br&gt;en särreglering av vissa ögonundersökningar, som redan i dag kan företas&lt;br&gt;med stöd av bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken (RB). Den är inte&lt;br&gt;avsedd att inskränka möjligheterna att utföra undersökningar med stöd av&lt;br&gt;RB:s bestämmelser. Den nya lagen gäller för undersökningar av en&lt;br&gt;persons ögon och ögonrörelser, som görs i syfte att ta reda på om denne är&lt;br&gt;påverkad av narkotika eller något annat medel förutom alkohol som avses i&lt;br&gt;4 § trafikbrottslagen. Lagen om ögonundersökning vid misstanke om vissa&lt;br&gt;brott i trafiken är närmare behandlad i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är endast förare av motordrivet fordon eller maskindrivet spårfordon&lt;br&gt;på järnväg, tunnelbana eller spårväg som omfattas av bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen. Det krävs att föraren kan misstänkas för brott mot nykterhets-&lt;br&gt;bestämmelsema i trafikbrottslagen eller jämvägssäkerhetslagen eller annat&lt;br&gt;brott på vilket fängelse kan följa, om brottet har begåtts i samband med&lt;br&gt;framförandet av fordonet. En sådan misstanke kan uppstå t.ex. genom det&lt;br&gt;sätt på vilket föraren framfört fordonet, hans beteende eller andra&lt;br&gt;omständigheter. Ögonundersökningen far genomföras inte bara vid&lt;br&gt;misstanke om trafiknykterhetsbrott, som rattfylleri, utan också när föraren&lt;br&gt;kan misstänkas för andra brott som t.ex. grov vårdslöshet i trafik. Det&lt;br&gt;krävs dock att brottet har begåtts i samband med framförandet av ett&lt;br&gt;sådant fordon som avses i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen far genomföras endast om den kan ha betydelse för&lt;br&gt;utredningen om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om själva undersökningen. Den far ske&lt;br&gt;endast genom en okulär besiktning och kan avse undersökning av&lt;br&gt;pupillens storlek, dess ljuskänslighet och en kontroll av ofrivilliga&lt;br&gt;ryckningar i ögonen. Som hjälpmedel vid undersökningen får en&lt;br&gt;pupillometer, en penna eller annat liknande föremål, samt en mindre&lt;br&gt;ljuskälla användas. Med hjälp av pupillometem kan pupillens storlek&lt;br&gt;uppskattas. Pennan eller det liknande mindre föremålet kommer till&lt;br&gt;användning vid s.k. nystagmustester, dvs. kontroll av om den undersökte&lt;br&gt;har ofrivilliga ryckningar i ögonen. Den mindre ljuskällan kan användas&lt;br&gt;för att kontrollera pupillens reaktion på ljus. Metoden är närmare&lt;br&gt;behandlad i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de övriga regler som gäller för ögonundersökning.&lt;br&gt;Dessa innebär att undersökningen, som skall utföras av en polisman, skall&lt;br&gt;göras på ett sådant sätt att den undersökte inte blir föremål för allmän&lt;br&gt;uppmärksamhet. Den skall som regel utföras i täckt fordon eller i ett&lt;br&gt;avskilt rum. Den undersökte har rätt att på begäran få bevis om att&lt;br&gt;undersökningen utförts. På dennes begäran skall vidare protokoll föras vid&lt;br&gt;undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna del överensstämmer med vad som i tillämpliga&lt;br&gt;delar gäller för prov enligt lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kommer att&lt;br&gt;meddela verkställighetsföreskrifter till lagen om ögonundersökning vid&lt;br&gt;misstanke om vissa brott i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om föraren vägrar medverka till en ögonundersökning får blodprov tas,&lt;br&gt;även om förutsättningar för genomförande av kroppsbesiktning inte&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.6., syftar till att klargöra att&lt;br&gt;ögonundersökning enligt lagen om ögonundersökning vid misstanke om&lt;br&gt;vissa brott i trafiken inte omfattas av reglerna i 28 kap. 13 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om&lt;br&gt;straff för vissa trafikbrott&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som behandlas i avsnitt 5.2. och 5.3., införs ett nytt andra&lt;br&gt;stycke, som innebär en utvidgning av det straffbara området till att avse&lt;br&gt;den som för motordrivet fordon eller spårvagn efter intag av narkotika som&lt;br&gt;anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) och som under eller efter färden&lt;br&gt;har ett sådant narkotiskt ämne kvar i blodet. I samma stycke införs ett&lt;br&gt;undantag från totalförbudet för de förare, som intagit narkotika som avses i&lt;br&gt;nämnda paragraf i narkotikastrafflagen, men där intaget skett i enlighet&lt;br&gt;med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination. I paragrafens&lt;br&gt;tredje stycke, tidigare andra stycket, har en redaktionell ändring skett.&lt;br&gt;Införandet av de nya styckena har också föranlett redaktionella ändringar i&lt;br&gt;förslagets fjärde och femte stycken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till 8 § narkotikastrafflagen i andra stycket innebär att&lt;br&gt;bestämmelsen omfattar såväl illegal narkotika som legal, dvs.&lt;br&gt;narkotikaklassade ämnen som ingår i läkemedel. Vissa typer av narkotika&lt;br&gt;omvandlas i kroppen och bildar metaboliter, en form av&lt;br&gt;nedbrytningsprodukter, som kan utgöra ett annat narkotikaklassat ämne än&lt;br&gt;det som ursprungligen intagits. Bestämmelsen har därför utformats så att&lt;br&gt;det narkotiska ämne som skall ha funnits i blodet under eller efter färden&lt;br&gt;skall omfattas av 8 § narkotikastrafflagen men behöver inte vara identiskt&lt;br&gt;med den narkotika som intagits. Andra stycket innehåller också ett&lt;br&gt;undantag för den som i enlighet med läkares eller annan behörig&lt;br&gt;receptutfärdares (t.ex. tandläkare) ordination intagit narkotika. Den som på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller annat tillstånd är i behov av narkotikaklassade&lt;br&gt;läkemedel och som använder medlet i enlighet med läkarens ordination&lt;br&gt;omfattas således inte av totalförbudet. För dessa förare gäller i stället&lt;br&gt;reglerna om s.k. kliniskt rattfylleri som efter den föreslagna ändringen&lt;br&gt;återfinns i paragrafens tredje stycke. Med begreppet ordination avses en&lt;br&gt;sakkunnig instruktion om viss behandling, i detta fall medicinering med&lt;br&gt;narkotikaklassat läkemedel av viss angiven dos. Illegal åtkomst av&lt;br&gt;narkotikaklassat läkemedel liksom bruk av illegal narkotika eller&lt;br&gt;överdosering av egna läkemedel faller således utanför undantaget och&lt;br&gt;omfattas av nollgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föraren skall ha haft uppsåt till att narkotika intagits. Samtliga&lt;br&gt;narkotikaklassade läkemedel förskrivs på särskilda receptblanketter och&lt;br&gt;dess förpackningar är försedda med vamingstriangel. I Läkemedelsverkets&lt;br&gt;föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika med tillägg&lt;br&gt;(LVFS 1998:3) och i den årliga utgåvan av Patient-Fass finns information&lt;br&gt;om vilka substanser som är narkotikaklassade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olovligt eget bruk av narkotika är kriminaliserat i narkotikastrafflagen.&lt;br&gt;Den som för ett fordon efter ett sådant intag av narkotika skall, om övriga&lt;br&gt;förutsättningar enligt denna paragraf är uppfyllda, dömas för rattfylleri.&lt;br&gt;Straffet för ringa narkotikabrott bestäms ofta till dagsböter. Straffet för&lt;br&gt;enkelt rattfylleri är normalt sett dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fall av ringa narkotikabrott och rattfylleri bör ansvar ådömas för&lt;br&gt;båda brotten. Om fråga är om grovt rattfylleri får detta brott anses&lt;br&gt;konsumera ett ringa narkotikabrott medan det bör dömas i konkurrens med&lt;br&gt;narkotikabrott som inte är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&lt;sup&gt;4a&lt;/sup&gt;§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 4 § föranleder redaktionella och språkliga ändringar i&lt;br&gt;bestämmelsens första stycke. I paragrafen har tagits in en hänvisning till&lt;br&gt;det föreslagna andra stycket i 4 §. Denna ändring är närmare kommenterad&lt;br&gt;i avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om&lt;br&gt;förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;i§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är av redaktionell karaktär och innebär endast en språklig&lt;br&gt;anpassning. Någon ändring i sak är således inte avsedd. I de förarbeten&lt;br&gt;som föregick lagens tillkomst (prop. 1958:80) finns uttalanden om att&lt;br&gt;varsamhet i tillämpningen är påkallad när det är fråga om andra medel än&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker. Medel som är avsedda för vederbörandes legitima&lt;br&gt;behov bör således inte tas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;30 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär en anpassning till de föreslagna ändringarna i&lt;br&gt;trafikbrottslagen. Beträffande det närmare innehållet i dessa ändringar, se&lt;br&gt;författningskommentaren till 4 och 4 a §§ trafikbrottslagen ovan samt&lt;br&gt;avsnitt 5.4. och 5.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;20 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gräns om 1,0 promille alkohol i blodet eller motsvarande i&lt;br&gt;utandningsluften införs som en av de (fyra) särskilda omständigheter som&lt;br&gt;skall beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande förutsättningarna för straffansvar för sjöfylleri enligt&lt;br&gt;20 kap. 4§ sjölagen gäller givetvis även om gärningsmannen har en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration av alkohol i blodet uppgående till eller överstigande en&lt;br&gt;promille alkohol i blodet (och motsvarande värde i utandningsluften).&lt;br&gt;Först om det kunnat konstaterats att gärningsmannen fört fartyget eller i&lt;br&gt;övrigt haft en syssla av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och då&lt;br&gt;varit så påverkad att det kunnat antas att dessa åligganden inte kunnat&lt;br&gt;utföras på ett betryggande sätt, kan domstolen gå vidare i sin bedömning&lt;br&gt;av om sjöfylleriet varit att anse som grovt brott. Den uppmätta&lt;br&gt;promillehalten (eller halten i utandningsluften) av alkohol utgör då en av&lt;br&gt;omständigheterna som särskilt skall beaktas vid denna bedömning. Men&lt;br&gt;domstolen skall givetvis göra en allsidig bedömning av de relevanta&lt;br&gt;omständigheterna i varje enskilt fall. Såsom nämnts i det föregående är det&lt;br&gt;av vikt att rättstillämpningen även fortsättningsvis är rättvis och anpassad&lt;br&gt;till de särpräglade förhållanden som gäller för sjöfarten. Ändringen&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:131)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uppdrag har avsett två huvudområden. Det ena gäller grovt&lt;br&gt;rattfylleri där uppdraget är inriktat på sänkt gränsvärde för alkoholkon-&lt;br&gt;centrationen i blodet eller utandningsluften, skärpta straff och ökad en-&lt;br&gt;hetlighet i rättstillämpningen. Det andra området gäller sjöfylleri där&lt;br&gt;uppdraget avser möjligheterna att införa gränsvärden för alkoholkoncent-&lt;br&gt;rationen i blodet eller utandningsluften även till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rattfylleridelen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelserna i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott&lt;br&gt;(trafikbrottslagen) har främst till syfte att bekämpa de olyckor i trafiken,&lt;br&gt;vilkas uppkomst har samband med att föraren varit påverkad av alkohol&lt;br&gt;eller annat medel. Dessa bestämmelser utgör således ett led i trafiksäker-&lt;br&gt;hetsarbetet. Straffbestämmelserna verkar dels allmänpreventivt genom att&lt;br&gt;förmå människor i allmänhet att avhålla sig från trafiknykterhetsbrott,&lt;br&gt;dels individualpreventivt genom att förhindra återfall hos dem som tidi-&lt;br&gt;gare begått trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår en rad åtgärder för att nedbringa antalet trafiknyk-&lt;br&gt;terhetsbrott och de olyckor som betingas av onykter köming. Tillsam-&lt;br&gt;mans med de åtgärder som Trafikpolisutredningen föreslagit i sitt be-&lt;br&gt;tänkande &amp;quot;Trafikpolisen mer än dubbelt bättre&amp;quot; (SOU 1992:81) för att&lt;br&gt;göra polisens övervakning av trafiknykterheten effektivare, finns det nu&lt;br&gt;goda förutsättningar för att kampen mot trafiknykterhetsbrotten skall bli&lt;br&gt;framgångsrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag i rattfylleridelen föl-&lt;br&gt;jande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Gränsvärdet för grovt rattfylleri sänks från 1,5 promille alkohol i blodet&lt;br&gt;resp. 0,75 milligram alkohol per liter utandningsluft till 1,0 promille resp.&lt;br&gt;0,50 milligram per liter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Vid grovt rattfylleri skall normalpåföljden vara fängelse. En icke fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd skall kunna väljas endast om det föreligger sär-&lt;br&gt;skilda skäl. Villkorlig dom skall - i likhet med vad som gällde före 1990&lt;br&gt;års ändringar i trafikbrottslagen - användas med mycket stor&lt;br&gt;restriktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fängelsedömda trafiknykterhetsbrottslingar skall placeras på special-&lt;br&gt;anstalter och under verkställigheten av fängelsestraffet genomgå ett sär-&lt;br&gt;skilt, intensivt, kurs- eller behandlingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Maximistraffet för grovt rattfylleri höjs från ett till två års fängelse.&lt;br&gt;Motsvarande ändringar görs beträffande onykterhet till sjöss och trafik-&lt;br&gt;nykterhetsbrott som faller under jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Någon översyn av brotten vållande till annans död och vållande till&lt;br&gt;kroppsskada eller sjukdom ingår inte i kommitténs uppdrag. Dessa brott&lt;br&gt;förekommer emellertid inte sällan i samband med onykterhet i trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om inte nämnda vållandebrott bedöms mildare än&lt;br&gt;vad som kan anses rimligt. En strängare bedömning av dessa i egentlig&lt;br&gt;mening grova brott skulle kunna främjas om det i lagtexten angavs vilka&lt;br&gt;omständigheter som särskilt bör beaktas vid bedömningen av om ett så-&lt;br&gt;dant brott skall anses som grovt och om det förhållandet att brottet&lt;br&gt;begåtts i trafik eller annan därmed jämförbar verksamhet under självför-&lt;br&gt;vållat rus angavs som en av dessa omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för exempelvis grovt vållande till annans död omfattar&lt;br&gt;fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Även om straffmaximum&lt;br&gt;kan överskridas när fängelse ådöms som gemensamt straff för flera brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- detta är ju fallet om gärningsmannen också gjort sig skyldig till trafik-&lt;br&gt;nykterhetsbrott - bör dessutom övervägas att höja straffmaximum för&lt;br&gt;brotten grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada&lt;br&gt;eller sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Yttrande från frivårdsmyndighet bör normalt tas in i mål om ansvar för&lt;br&gt;grovt rattfylleri om det inte står klart att annan påföljd än fängelse är ute-&lt;br&gt;sluten. Även i de fall där det står klart att ett fängelsestraff skall ådömas&lt;br&gt;bör yttrande emellertid inhämtas om det finns anledning anta att det&lt;br&gt;föreligger omständigheter som kan ha betydelse för fängelsestraffets&lt;br&gt;längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Handläggare inom frivården bör utbildas i användningen av test för att&lt;br&gt;diagnostisera alkohol- och drogmissbruk, exempelvis ADDIS eller&lt;br&gt;MACH. Sådant test bör utgöra ett normalt inslag i den personutredning&lt;br&gt;som frivårdsmyndigheten ombesörjer i mål om ansvar för trafiknykter-&lt;br&gt;hetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den som dömts för ett trafiknykterhetsbrott och därvid haft en alko-&lt;br&gt;holkoncentration som uppgått till minst 1,5 promille i blodet eller 0,75&lt;br&gt;milligram per liter utandningsluft skall i dag till sin ansökan om körkort-&lt;br&gt;stillstånd foga ett särskilt utlåtande som styrker att kravet på ett nyktert&lt;br&gt;levnadssätt i körkortslagens (1977:477) mening är uppfyllt. Detta krav&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta alla förare som dömts för rattfylleri eller grovt&lt;br&gt;rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Återkallelse av körkort vid trafiknykterhetsbrott skall fa underlåtas&lt;br&gt;endast om synnerliga skäl föreligger och det kan ske utan fara för trafik-&lt;br&gt;säkerheten. Bestämmelsen om att varning skall meddelas vid alkohol-&lt;br&gt;koncentrationer under 0,5 promille i blodet eller motsvarande, om var-&lt;br&gt;ningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd, bör enligt&lt;br&gt;kommitténs mening avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gränsvärdet för grovt brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande övre gränsvärdet - 1,5 promille alkohol i blodet eller 0,75&lt;br&gt;milligram alkohol per liter utandningsluft - framstår som alltför högt från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt. Redan vid betydligt lägre alkoholkoncentra-&lt;br&gt;tioner inträder en signifikant försämring av körförmågan. Det är också så&lt;br&gt;att gränsen mellan &amp;quot;normal&amp;quot; alkoholkonsumtion och sådana alkoholvanor&lt;br&gt;som tyder på alkoholproblem eller alkoholberoende går betydligt lägre än&lt;br&gt;vid 1,5 promille eller motsvarande alkoholkoncentration i utand-&lt;br&gt;ningsluften. Kommittén har därför funnit att gränsvärdet bör sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller att bestämma vilket gränsvärde som bör leda till&lt;br&gt;att ett rattfylleribrott regelmässigt skall bedömas som grovt har kom-&lt;br&gt;mittén stannat för att föreslå 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per&lt;br&gt;liter utandningsluft. Avgörande för detta val har varit trafikfaresynpunk-&lt;br&gt;ter samt att redan alkoholhalter på denna nivå indicerar alkoholproblem.&lt;br&gt;De möjligheter till behandling och andra former av stöd- och hjälpåtgär-&lt;br&gt;der som det straffrättsliga påföljdssystemet erbjuder - såväl inom an-&lt;br&gt;staltsvården som inom frivården - har därför ansetts böra kunna komma&lt;br&gt;till användning redan här.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Påfölj dsvalet vid grovt rattfylleri&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott verkar som tidigare sagts dels&lt;br&gt;allmänpreventivt, dels individualpreventivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter 1990 års ändringar i trafikbrottslagen har användningen av fäng-&lt;br&gt;elsestraff minskat väsentligt samtidigt som användningen av villkorlig&lt;br&gt;dom har ökat markant. Vad gäller de tingsrättsdomar där grovt rattfylleri&lt;br&gt;utgjort huvudbrott har andelen fängelsestraff minskat från 72 procent år&lt;br&gt;1989 till 47 procent andra halvåret 1991 medan andelen villkorliga&lt;br&gt;domar har ökat från 5 procent till 23 procent under samma tid. Denna&lt;br&gt;utveckling är oroande både ur allmänpreventiv och individualpreventiv&lt;br&gt;synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens påföljdspraxis ter sig alltför mild från allmänpreventiv syn-&lt;br&gt;punkt. Onyktra förare utgör en stor trafiksäkerhetstara och varje år dödas&lt;br&gt;eller skadas enligt den officiella statistiken mellan 1 500 och 2 000 per-&lt;br&gt;soner i trafikolyckor där minst en av förarna misstänks ha varit alkohol-&lt;br&gt;påverkad. Det verkliga antalet torde vara betydligt större. Det finns där-&lt;br&gt;för all anledning att se strängt på denna typ av brott. Förändrade dryck-&lt;br&gt;esvanor och det europeiska integrationsarbetet kan för övrigt leda till att&lt;br&gt;den totala alkoholkonsumtionen i landet ökar, vilket gör det ännu mer&lt;br&gt;angeläget att betona att trafik och alkohol inte hör ihop. Enligt Trafiksä-&lt;br&gt;kerhetsverkets bedömningar finns det i dag dessutom en oroande tendens&lt;br&gt;till ökad onykter köming bland yngre män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens påföljdspraxis är olycklig även från individualpreventiv syn-&lt;br&gt;punkt. Personer som begår trafiknykterhetsbrott har nämligen i stor ut-&lt;br&gt;sträckning alkoholproblem och risken för återfall är stor bland dessa per-&lt;br&gt;soner. Från trafiksäkerhetssynpunkt är det därför angeläget att söka&lt;br&gt;komma till rätta med eventuella alkoholproblem och hindra återfall hos&lt;br&gt;detta klientel. Detta kan ske inom såväl anstaltsvården som frivården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan är det kommitténs uppfattning att normalpåföljden&lt;br&gt;för grovt rattfylleri skall vara fängelse. För att en icke frihetsberövande&lt;br&gt;påföljd skall kunna tillämpas vid grovt rattfylleri bör krävas att särskilda&lt;br&gt;skäl talar för det. Villkorlig dom skall - liksom före 1990 års reform -&lt;br&gt;tillämpas endast i klara undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer för påföljdsvalet som kommittén förordar innebär en&lt;br&gt;skärpning jämfört med det synsätt som kom till uttryck i förarbetena till&lt;br&gt;1990 års ändringar i trafikbrottslagen. Grovt rattfylleri ansågs då endast i&lt;br&gt;vissa fall vara så kvalificerat att man kunde hänvisa till brottets art som&lt;br&gt;skäl för fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Specialanstalter för trafiknykterhetsbrottslingar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Effektiva insatser mot trafiknykterhetsbrotten förutsätter att anstaltsvis-&lt;br&gt;telsen ges ett mera meningsfullt och verksamt innehåll än i dag och att de&lt;br&gt;möjligheter som finns att - genom behandling och andra åtgärder - mot-&lt;br&gt;verka fortsatt brottslighet tas till vara även inom anstaltsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår därför att specialanstalter inrättas för sådana tra-&lt;br&gt;fiknykterhetsbrottslingar som kan beräknas vistas på anstalt i högst om-&lt;br&gt;kring tre månader och som har ett trafiknykterhetsbrott som huvudbrott i&lt;br&gt;den aktuella domen. Under verkställighetstiden skall dessa klienter ge-&lt;br&gt;nomgå ett intensivt påverkansprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en person gjort sig skyldig till ett trafiknykterhetsbrott kan natur-&lt;br&gt;ligtvis inte automatiskt tas till intäkt för att han har alkoholproblem, även&lt;br&gt;om så ofta är fallet. Det föreslagna påverkansprogrammet bedöms emel-&lt;br&gt;lertid ha mycket att ge även sådana intagna som inte har alkoholproblem&lt;br&gt;och det kan anpassas särskilt till denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelarna med de föreslagna specialanstaltema är flera. Genom att&lt;br&gt;samla den aktuella klientgruppen på särskilda anstalter kan verksamheten&lt;br&gt;drivas rationellt och kan klientunderlaget bli tillräckligt stort för att&lt;br&gt;möjliggöra en viss differentiering av verksamheten beroende på verkstäl-&lt;br&gt;lighetstidens längd, graden av den intagnes eventuella alkoholproblem&lt;br&gt;och andra faktorer. Vidare tillåter en sådan ordning att verksamheten -&lt;br&gt;aktiv påverkan i alkoholfrågan - genomsyrar fängelsevistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan bör vara att även sådana fängelsedömda trafiknykterhets-&lt;br&gt;brottslingar som inte lämpligen kan placeras på de föreslagna specialan-&lt;br&gt;staltema skall bli föremål för påverkansprogram inom ramen för det tra-&lt;br&gt;ditionella anstaltssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Höjt straffmaximum för grovt rattfylleri m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grovt rattfylleri är ett brott som innebär fara för människors liv och&lt;br&gt;hälsa. Förarens agerande framstår som särskilt allvarligt därför att han&lt;br&gt;medvetet valt att utsätta andra trafikanter för de risker hans alkoholpå-&lt;br&gt;verkan innebär i trafiken. Man måste därför se strängt på dessa brott. För&lt;br&gt;de svåraste fallen av grovt rattfylleri bör det finnas möjlighet för dom-&lt;br&gt;stolarna att utdöma långvariga fängelsestraff. Det nuvarande maxi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mistraffet, fängelse ett år, anser kommittén vara för lågt och föreslår där-&lt;br&gt;för att maximistraffet höjs till två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en sådan höjning av straffmaximum kommer grovt rattfylleri&lt;br&gt;att få samma maximistraff som exempelvis brottet framkallande av fara&lt;br&gt;för annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår vidare att brotten vållande till annans död och&lt;br&gt;vållande till kroppsskada eller sjukdom - som inte sällan förekommer i&lt;br&gt;samband med onykterhet i trafik - ses över. Kommittén ifrågasätter om&lt;br&gt;bedömningen av dessa brott inte är mildare än vad som kan anses rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskild personutredning i mål om ansvar för grovt rattfylleri&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Att domstolen har tillgång till en god personutredning är av vikt inte en-&lt;br&gt;dast för påfölj dsbestämningen i det enskilda fallet utan även för enhetlig-&lt;br&gt;heten i rättstillämpningen. Kommittén anser att yttrande från fri-&lt;br&gt;vårdsmyndighet normalt bör infordras i mål om ansvar för grovt rattfyl-&lt;br&gt;leri om inte annan påföljd än fängelse är utesluten. Även i fall där det står&lt;br&gt;klart att ett fängelsestraff skall ådömas bör yttrande emellertid inhämtas&lt;br&gt;om det finns anledning anta att det föreligger sådana omständigheter som&lt;br&gt;kan fa betydelse för fängelsestraffets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka kvaliteten på personutredningarna och underlätta motiva-&lt;br&gt;tionsarbetet pekar kommittén på olika test för att diagnostisera missbruk&lt;br&gt;och beroende såsom det s.k. ADDIS-testet och MACH-testet, och före-&lt;br&gt;slår att frivårdens personal skall få utbildning i att använda sig av något&lt;br&gt;av dessa eller liknande test. Sådana test bör normalt ingå som en del av&lt;br&gt;den personutredning frivårdsmyndigheten ombesörjer när rätten begärt&lt;br&gt;myndighetens yttrande i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst mot bakgrund av reglerna om utvidgad lämplighetspröv-&lt;br&gt;ning vid ansökan om körkortstillstånd (se nedan) bör den misstänkte re-&lt;br&gt;dan i samband med personutredningen ha ett betydande intresse av att&lt;br&gt;hans alkoholproblem utreds och att han får hjälp och stöd för att komma&lt;br&gt;till rätta med dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omfattningen av den utvidgade lämplighetsprövningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. utvidgade lämplighetsprövningen, som infördes år 1991, omfat-&lt;br&gt;tar i dag den som dömts för ett trafiknykterhetsbrott och som därvid haft&lt;br&gt;en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,5 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,75 milligram per liter utandningsluft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av den utvidgade lämplighetsprövningen och av annan&lt;br&gt;liknande verksamhet som pågått under längre tid är goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholkoncentrationen vid provtagningstillfället står inte i någon gi-&lt;br&gt;ven relation till en persons alkoholvanor. Trafiknykterhetsbrott utgör&lt;br&gt;dock ofta ett tidigt tecken på att alkoholbruket inte är kontrollerat och det&lt;br&gt;är väl känt att en stor del av de trafiknykterhetsbrottslingar som vid&lt;br&gt;provtagningstillfället har under 1,5 eller 1,0 promille i många fall har&lt;br&gt;alkoholproblem. Från körkortssynpunkt anser kommittén därför att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns anledning att behandla alla förare som dömts för trafiknykterhets-&lt;br&gt;brott på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen torde andelen förare med alkoholproblem vara lägre vid&lt;br&gt;låga alkoholhalter än vid de riktigt höga. Trafiknykterhetsbrott utgör&lt;br&gt;emellertid, enligt kommitténs mening, ett så starkt tecken på olämplighet&lt;br&gt;från nykterhetssynpunkt att det är motiverat att låta alla förare som dömts&lt;br&gt;för trafiknykterhetsbrott underkastas den utvidgade lämplighetspröv-&lt;br&gt;ningen vid ansökan om körkortstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utvidgade lämplighetsprövningen föreslås således omfatta alla&lt;br&gt;förare som dömts för rattfylleri eller grovt rattfylleri; alltså även förare&lt;br&gt;beträffande vilka det saknas bevisning om alkoholkoncentrationen i blo-&lt;br&gt;det eller utandningsluften och förare som varit påverkade av annat medel&lt;br&gt;än alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återkallelse av körkort på grund av trafiknykterhetsbrott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även de trafiknykterhetsbrottslingar som vid provtagningstillfället har&lt;br&gt;relativt sett låga alkoholhalter utgör en fara i trafiken och även dessa&lt;br&gt;förare har ofta alkoholproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs mening saknas därför anledning att från körkorts-&lt;br&gt;synpunkt särbehandla förare vars alkoholkoncentration understigit 0,5&lt;br&gt;promille eller motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om att återkallelse skall underlåtas vid förhållandevis&lt;br&gt;låga alkoholhalter, om varning av särskilda skäl far anses vara en till-&lt;br&gt;räcklig åtgärd, bör därför utgå. För att varning skall få träda i stället för&lt;br&gt;återkallelse vid trafiknykterhetsbrott bör alltid krävas att det föreligger&lt;br&gt;synnerliga skäl och att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sjöfylleridelen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag i sjöfylleridelen föl-&lt;br&gt;jande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kommittén har prövat men underkänt tanken att med ett nedre gräns-&lt;br&gt;värde för alkoholhalten i gärningsmannens blod eller utandningsluft be-&lt;br&gt;stämma vad som skall straffas som enkelt sjöfylleri; straffbarheten får&lt;br&gt;som hittills prövas genom s.k. klinisk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det har däremot ansetts både möjligt och lämpligt att genom ett övre&lt;br&gt;gränsvärde bestämma vad som skall straffas som grovt sjöfylleri; detta&lt;br&gt;gränsvärde skall vara detsamma som för grovt rattfylleri. Men för att&lt;br&gt;brottet alls skall anses vara grovt måste det begås i en syssla som efter&lt;br&gt;omständigheterna ställde höga krav på gärningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det förutsätts att det nedre gränsvärdet för straffbar alkoholpåverkan i&lt;br&gt;vägtrafiken - 0,2 promille eller motsvarande värde i utandningsluften -&lt;br&gt;kommer att fa inflytande på den maritima straffrättskipningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gränsvärdet för grovt brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärdet för alkoholkoncentrationen - 1,0 promille alkohol i blodet&lt;br&gt;eller 0,50 milligram per liter utandningsluft - införs bland de omständig-&lt;br&gt;heter som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett sjöfylleri är&lt;br&gt;grovt. En så hög alkoholhalt indicerar avsevärd påverkan hos envar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs förslag skall vid bedömningen av om ett sådant&lt;br&gt;brott är grovt i första hand beaktas den uppgift gärningsmannen haft att&lt;br&gt;fullgöra och de krav uppgiftens beskaffenhet efter omständigheterna&lt;br&gt;ställt på gärningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som utförs ombord på fartyg kan vara av många olika&lt;br&gt;slag och ställa olika höga krav. Ansvarsfulla uppgifter som är komplice-&lt;br&gt;rade och kräver koncentration och snabb reaktionsförmåga ställer natur-&lt;br&gt;ligtvis högre krav på nykterhet än enkla uppgifter som kan utföras mer&lt;br&gt;eller mindre mekaniskt. Hur höga krav en uppgift ställer på utövaren va-&lt;br&gt;rierar också med hänsyn till exempelvis fartygstyp, väderlek, farvatten,&lt;br&gt;trafikintensitet och den last som fartyget transporterar. Hårt väder och&lt;br&gt;svåmavigerade vatten kan medföra att annars tämligen enkla uppgifter&lt;br&gt;blir krävande och transport av farlig last ställer större krav på precision,&lt;br&gt;omdöme och reaktionssnabbhet än transport av annan last. Huruvida&lt;br&gt;uppgifter i det enskilda fallet ställt höga krav på gärningsmannen måste&lt;br&gt;beaktas innan man går in på de andra i bestämmelsen nämnda omstän-&lt;br&gt;digheterna som särskilt skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har de aktuella uppgifterna efter omständigheterna ställt höga krav på&lt;br&gt;gärningsmannen skall särskilt beaktas vissa andra omständigheter. För-&lt;br&gt;utom en alkoholhalt som uppgått till 1,0 promille alkohol i blodet eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter utandningsluft nämns i kommitténs förslag annan&lt;br&gt;avsevärd påverkan av alkohol eller annat medel samt påtaglig fara för&lt;br&gt;säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsevärd påverkan kan, med hänsyn till de individuella variationer&lt;br&gt;som finns vad gäller den påverkan en viss alkoholkoncentration leder till,&lt;br&gt;i vissa fall föreligga även vid lägre alkoholkoncentrationer än 1,0 pro-&lt;br&gt;mille i blodet eller motsvarande i utandningsluften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens budskap blir således: För grovt sjöfylleri blir Du dömd på&lt;br&gt;samma bevis som fäller rattfylleristen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den nedre straffbarhetsgränsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte ansett sig böra föreslå införandet av något nedre&lt;br&gt;gränsvärde för alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften.&lt;br&gt;Det antas att den nedre straffbarhetsgränsen för alkoholpåverkan i vägtra-&lt;br&gt;fiken - 0,2 promille alkohol i blodet eller motsvarande alkoholhalt i ut-&lt;br&gt;andningsluften - kommer att inverka på den maritima straffrättskip-&lt;br&gt;ningen. Det är nämligen uppenbart att framförande av fartyg i många fall&lt;br&gt;ställer minst lika höga krav på omdöme och precision som framförande&lt;br&gt;av motorfordon i vägtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som är straffbar påverkan i vägtrafik bör vara det även i snarlika&lt;br&gt;fall till sjöss; låt vara att bevisföring som inskränkts till utredning om&lt;br&gt;alkoholhalt i blod eller utandningsluft kräver säkerhetsmarginal. De fall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittén här i första hand haft för ögonen är exempelvis de där den&lt;br&gt;tilltalade fört snabbgående motorbåt i livligt trafikerade vatten; likheten&lt;br&gt;med vägtrafik är då, liksom i vissa andra fall, slående. Även utan så tyd-&lt;br&gt;lig parallell till förhållandena inom vägtrafiken kan både uppgiften om-&lt;br&gt;bord och yttre omständigheter ställa så höga krav på den tilltalade att al-&lt;br&gt;koholhalter i närheten av det nedre gränsvärdet för rattfylleri bör tydas så&lt;br&gt;att toleranströskeln överskridits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lätt förenklade budskap kommittén vill förmedla blir här detta: För&lt;br&gt;sjöfylleri kan Du komma att dömas på samma bevis som faller rattfylle-&lt;br&gt;risten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Kommitténs lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 325 och 325 a §§ sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325 5&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som framför fartyg eller i&lt;br&gt;övrigt på fartyg fullgör uppgift av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för säkerheten&lt;br&gt;till sjöss och då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker eller något&lt;br&gt;annat medel, att det kan antas, att&lt;br&gt;han inte på ett betryggande sätt&lt;br&gt;kan utföra vad som därvid åligger&lt;br&gt;honom, döms för sjöfylleri till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som framför fartyg eller i&lt;br&gt;övrigt på fartyg fullgör uppgift av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för säkerheten&lt;br&gt;till sjöss och då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker eller något&lt;br&gt;annat medel, att det kan antas, att&lt;br&gt;han inte på ett betryggande sätt&lt;br&gt;kan utföra vad som därvid åligger&lt;br&gt;honom, döms för sjöfylleri till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader. Straffvärdet bedöms med&lt;br&gt;utgångspunkt i de krav som&lt;br&gt;uppgiftens beskaffenhet efter&lt;br&gt;omständigheterna ställt på&lt;br&gt;gärningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325 a 8&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 325 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;ett år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen varit avse-&lt;br&gt;värt påverkad av alkohol eller&lt;br&gt;något annat medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den uppgift som gärnings-&lt;br&gt;mannen haft att fullgöra varit&lt;br&gt;särskilt krävande med hänsyn till&lt;br&gt;fartygets egenskaper eller andra&lt;br&gt;omständigheter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;framförandet av fartyget&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 325 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall främst&lt;br&gt;beaktas om uppgiftens&lt;br&gt;beskaffenhet efter omständig-&lt;br&gt;heterna ställt höga krav på&lt;br&gt;gärningsmannen. I sådant fall&lt;br&gt;skall därnäst särskilt beaktas om&lt;br&gt;gärningsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har haft en alkoholkoncentra-&lt;br&gt;tion som uppgått till minst 0,50&lt;br&gt;milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft eller 1,0 promille i&lt;br&gt;hans blod,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annars har varit avsevärt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:668.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:668.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkad av alkohol eller något Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;annat medel, eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fullgjort uppgiften på ett sätt&lt;br&gt;som medfört påtaglig fara för&lt;br&gt;säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna (SOU 1992:131)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av följande instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;(RPS), Kriminalvårdsstyrelsen (KVS), Domstolsverket (DV), Hovrätten&lt;br&gt;för Nedre Norrland, Göteborgs tingsrätt, Härnösands tingsrätt,&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Fängelseutredningen (Ju 1992:06),&lt;br&gt;Straffsystemkommittén (Ju 1992:07), Kustbevakningen, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Statens järnvägar (SJ), Sjöfartsverket, Sjösäkerhetsrådet, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Länsstyrelsen i Stockholms län,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svensk&lt;br&gt;trafikmedicinsk Förening, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges&lt;br&gt;domareförbund, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande&lt;br&gt;(NTF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Central-&lt;br&gt;organisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska&lt;br&gt;arbetsgivareförbundet (SAF), Svenska maskinbefalsförbundet,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges polischefer, Motormännens riksförbund (MRF),&lt;br&gt;Motorföramas Helnykterhetsförbund (MHF), Järnvägsanställdas&lt;br&gt;Helnykterhetsförbund, IOGT-NTO-rörelsen, Föreningen för&lt;br&gt;Minnesotamodellen i Sverige, Föreningen Kampen mot rattfylleriet&lt;br&gt;Angår Mig (KRAM), Provita AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser som ej svarat: Statens rättskemiska laboratorium,&lt;br&gt;Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska sjöfolksförbundet, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges åklagare, Kungliga Automobilklubben (KAK),&lt;br&gt;Riksorganisationen mot brott i samhället, LP-stiftelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har dessutom inkommit från följande instanser: Sveriges&lt;br&gt;redareförening, Frälsningsarméns behandlingshem, Föreningen för&lt;br&gt;allmänna ombud i körkortsffågor, Länsstyrelsen i Skaraborgs län,&lt;br&gt;Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Föreningen Skyddsvärnet,&lt;br&gt;Norrköpings kommun, Föreningen Sveriges Fri vårdstjänstemän,&lt;br&gt;Rättsmedicinalverket, Skyddsvärnet i Göteborg, Norrköpings kommun,&lt;br&gt;Svenska Fångvårdssällskapet, Karolinska Institutet, Institutionen för&lt;br&gt;klinisk alkohol- och narkotikaforskning, Föreningen Skyddsvärnet i&lt;br&gt;Stockholm, Svenska Skyddsförbundet, Nationalföreningen för&lt;br&gt;Trafiksäkerhetens Främjande, Lennart Fogel, Rikspolisstyrelsen gm&lt;br&gt;Bertil Fredriksson PM angående beslag av fordon, Uppdrag till&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet att utvärdera 1991 års ändringar om&lt;br&gt;bestämmelserna i sjölagen (1891:35 s.l) om onykterhet till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (1996:125)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Uppdraget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi har haft i uppdrag att närmare analysera vilka problem som är&lt;br&gt;förknippade med den nuvarande regleringen av drograttfylleri, dvs.&lt;br&gt;rattfylleribrott på grund av påverkan från annat medel än alkohol, och att&lt;br&gt;lämna förslag till sådana författningsändringar som skapar förutsättningar&lt;br&gt;för effektivare ingripanden mot drogpåverkade förare. Vid utarbetandet&lt;br&gt;av förslagen skall vad som anförts i justitieutskottets betänkande&lt;br&gt;1994/95 :JuU24 beaktas. Enligt våra direktiv skall syftet med reformen&lt;br&gt;vara att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och en&lt;br&gt;tillräcklig kontroll över trafikanternas körförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Brotten rattfylleri och grovt rattfylleri regleras i 4 och 4 a §§ lagen&lt;br&gt;(1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen). Dessa&lt;br&gt;straffbestämmelser gäller för både alkohol och samtliga andra medel som&lt;br&gt;kan påverka förmågan att framföra ett fordon på betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för rattfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;br&gt;För grovt rattfylleri är påföljden fängelse i högst två år. Straffskalan är&lt;br&gt;densamma oavsett om påverkan beror på alkoholförtäring eller intag av&lt;br&gt;annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri på grund av alkoholförtäring gäller vissa fastställda&lt;br&gt;gränsvärden, de s.k. promillereglema. En alkoholhalt i blodet om 0,2&lt;br&gt;promille eller en motsvarande koncentration i utandningsluften utgör den&lt;br&gt;nedre gränsen för straffbarhet. Uppmäts denna alkoholkoncentration hos&lt;br&gt;en förare och övriga förutsättningar för straffansvar föreligger döms han&lt;br&gt;för rattfylleri. Någon bevisning i fråga om förarens påverkansgrad krävs&lt;br&gt;således inte. På motsvarande sätt bedöms brottet som grovt om&lt;br&gt;alkoholkoncentrationen uppgår till minst 1,0 promille i blodet eller&lt;br&gt;motsvarande halt i utandningsluften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rattfylleribrott på grund av påverkan av andra medel än&lt;br&gt;alkohol saknas gränsvärden. I stället tillämpas regeln i 4 § andra stycket&lt;br&gt;trafikbrottslagen om s.k. kliniskt rattfylleri, som innebär att en förare gör&lt;br&gt;sig skyldig till rattfylleri om han är &amp;quot;så påverkad att det kan antas att han&lt;br&gt;inte på ett betryggande sätt kan föra fordonet&amp;quot;. I praktiken har denna&lt;br&gt;reglering kommit att tillämpas så att straffansvar kommer i fråga först då&lt;br&gt;effekterna av den drog som intagits är så starka att påverkan synbarligen&lt;br&gt;kunnat iakttas, antingen på det sätt varpå fordonet har framförts eller&lt;br&gt;genom förarens beteende i övrigt. Bestämmelsen om kliniskt rattfylleri är&lt;br&gt;givetvis tillämplig även vid alkoholpåverkan. Den används emellertid i&lt;br&gt;praktiken mycket sällan, huvudsakligen i fall då alkoholkoncentrationen i&lt;br&gt;blodet eller utandningsluften inte har kunnat fastställas. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om brottet skall rubriceras som grovt rattfylleri anges i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a § trafikbrottslagen att det särskilt skall beaktas om föraren varit&lt;br&gt;avsevärt påverkad eller om framförandet inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppet annat medel avses som ovan nämnts samtliga medel&lt;br&gt;som kan påverka förmågan att framföra ett fordon på betryggande sätt.&lt;br&gt;Någon lista som upptar de förbjudna medlen finns således inte. I kapitel&lt;br&gt;3, som bl.a. innehåller olika definitioner, ges en redogörelse för de&lt;br&gt;vanligast förekommande substanser som omfattas av begreppet. Det skall&lt;br&gt;observeras att det inte är fråga om någon fullständig uppräkning utan&lt;br&gt;endast en exemplifiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De analysmetoder som används för att påvisa drogförekomst beskrivs i&lt;br&gt;kapitel 4. Påvisandet sker huvudsakligen genom analys av blod eller urin.&lt;br&gt;Mellan dessa båda metoder föreligger en betydelsefull skillnad. För att en&lt;br&gt;drog skall kunna utöva någon påverkan på de psykomotoriska&lt;br&gt;funktionerna och därmed förmågan att föra ett fordon på ett trafiksäkert&lt;br&gt;sätt måste den befinna sig i blodet. När drogen har lämnat blodomloppet&lt;br&gt;och utsöndrats i urinen har den passerat de delar av kroppen där den kan&lt;br&gt;utöva sådan påverkan. Ett påvisande i urin kan därför i princip visa&lt;br&gt;endast att ett brukande har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en åtgärd som innebär kroppsbesiktning skall fa genomföras&lt;br&gt;enligt reglerna i rättegångsbalken krävs att det föreligger skälig&lt;br&gt;misstanke om ett brott som kan föranleda fängelse.&lt;br&gt;Alkoholutandningsprov är en sådan åtgärd men genom en särskild lag,&lt;br&gt;lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov, har polisen givits rätt att&lt;br&gt;rutinmässigt och alltså utan misstanke genomföra sådana prov. Dessa&lt;br&gt;regler behandlas i kapitel 5. Där redogörs även för Rikspolisstyrelsens&lt;br&gt;delredovisning av uppdraget som styrelsen har fatt av regeringen att&lt;br&gt;utveckla metoder för kontroll och upptäckt av andra droger än alkohol i&lt;br&gt;trafiken. Den metod som Rikspolisstyrelsen har angett som den enda&lt;br&gt;möjliga kallas DRE-metoden (Drug Recognition Expert Test) och har&lt;br&gt;utvecklats i USA. Metoden är uppdelad i olika steg och bygger på att&lt;br&gt;vissa symtom kan observeras hos dem som är påverkade av olika droger.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsens förslag går i huvudsak ut på att en polisman utan&lt;br&gt;föregående misstanke skall ha rätt att genomföra vissa undersökningar av&lt;br&gt;en förares ögon. Tyder resultatet av dessa ögonundersökningar på att&lt;br&gt;föraren är påverkad föreligger skälig misstanke om drograttfylleribrott&lt;br&gt;och förutsättningarna för blod- och urinprovstagning är därmed&lt;br&gt;uppfyllda. DRE-metoden innehåller också ett flertal&lt;br&gt;undersökningsmoment som, enligt Rikspolisstyrelsens förslag, en&lt;br&gt;polisman med särskild utbildning skall fa genomföra sedan graden av&lt;br&gt;skälig misstanke har uppnåtts. Kapitlet innehåller vidare en redovisning&lt;br&gt;av vad som gäller beträffande den läkarundersökning, den s.k. kliniska&lt;br&gt;undersökningen, som syftar till att fastställa om den misstänkte är&lt;br&gt;alkohol- eller drogpåverkad. Denna undersökning genomförs numera i&lt;br&gt;princip endast vid misstänkt drograttfylleribrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 6 innehåller en kortfattad redogörelse för olika studier och&lt;br&gt;vissa forskningsresultat som finns beträffande droger och trafiksäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur drograttfylleribrott har reglerats i vissa andra länder, med&lt;br&gt;huvudsaklig inriktning på vad som gäller i Norden, finns redovisat i&lt;br&gt;kapitel 7.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna utgångspunkter och överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främst med beaktande av de tillämpningsproblem som föreligger i&lt;br&gt;bevishänseende med den nuvarande regleringen anser vi att det föreligger&lt;br&gt;ett klart behov av att reformera lagstiftningen angående drograttfylleri.&lt;br&gt;För våra förslag har vi haft bl.a. följande allmänna utgångspunkter. Den&lt;br&gt;reglering som vi föreslår skall vara utformad så att den främjar&lt;br&gt;trafiksäkerheten och förmedlar det pedagogiska budskapet att droger som&lt;br&gt;innebär en fara i trafikhänseende inte skall fa förekomma i trafiken.&lt;br&gt;Vidare bör regleringen följa allmänna straffrättsliga principer, vilket bl.a.&lt;br&gt;innebär att endast gärningar som från trafiksäkerhetssynpunkt är till sin&lt;br&gt;natur skadliga eller farliga för enskilda eller samhället bör omfattas av&lt;br&gt;straffansvar. Regleringen bör vidare vara utformad så att brottet kan&lt;br&gt;indelas i ett lindrigare och ett grövre brott så att brottets straffvärde kan&lt;br&gt;avspegla sig i straffskalan. Om inte en absolut nollgräns bedöms vara den&lt;br&gt;mest lämpliga lösningen för vissa eller samtliga droger, bör en föreslagen&lt;br&gt;reglering innebära att samma påverkansnivå som är straffbar vid&lt;br&gt;rattfylleri på grund av alkoholpåverkan också är straffbar vid sådant brott&lt;br&gt;på grund av drogpåverkan. Det är också önskvärt av trafiksäkerhetsskäl&lt;br&gt;att regleringen om möjligt träffar samtliga droger som omfattas av&lt;br&gt;begreppet annat medel eftersom det framstår som egalt varifrån den&lt;br&gt;trafikfarliga påverkan kommer. Vi anser det också väsentligt att söka&lt;br&gt;föreslå en reglering som innebär en förenkling av hanteringen av&lt;br&gt;drograttfylleriärenden utan att rättssäkerheten för den skull försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inledningsvis övervägt om det är möjligt att för drogernas del&lt;br&gt;införa någon form av gränsvärden motsvarande de promilleregler som&lt;br&gt;gäller för alkohol. En sådan reglering skulle medföra flera fördelar. Bl.a.&lt;br&gt;skulle bevissvårighetema i mål om drograttfylleri minska och&lt;br&gt;trafiknykterhetslagstiftningen skulle bli densamma för alkohol och&lt;br&gt;droger. Emellertid har vetenskapen ännu inte kommit så långt att det&lt;br&gt;finns tillräckligt underlag för att säga att en viss påvisad koncentration i&lt;br&gt;blodet är kopplad till en viss påverkansgrad. Beträffande en del droger&lt;br&gt;torde ett sådant samband vara mycket svårt att fastställa på grund av&lt;br&gt;deras komplicerade metabolism (omvandling). Vissa droger kan vidare&lt;br&gt;för närvarande påvisas endast i urin vilket innebär att någon egentlig&lt;br&gt;koppling till påverkansgrad inte kan göras. Ytterligare en komplikation är&lt;br&gt;det stora antal gränsvärden det skulle bli fråga om eftersom varje drog&lt;br&gt;som omfattas av regleringen måste åsättas åtminstone ett nedre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsvärde. En annan nackdel med gränsvärden såvitt gäller narkotiska&lt;br&gt;preparat är att ett olovligt brukande av dessa är straffbart enligt&lt;br&gt;narkotikastrafflagen (1968:64) varför det framstår som olämpligt med en&lt;br&gt;reglering som tillåter framförande av motorfordon med en viss mängd&lt;br&gt;narkotika i kroppen. Med beaktande av bl.a. dessa omständigheter anser&lt;br&gt;vi att det för närvarande inte är möjligt att införa en reglering med&lt;br&gt;gränsvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Absolut nollgräns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har vidare övervägt möjligheten att införa en absolut nollgräns för&lt;br&gt;samtliga droger i trafiken. Om en sådan totalförbudsregel skall införas&lt;br&gt;bör den utformas som ett förbud att föra ett motordrivet fordon med&lt;br&gt;någon som helst trafikfarlig substans i blodet. För att det skall vara&lt;br&gt;lämpligt att införa en generell nollgräns krävs enligt vår mening klart&lt;br&gt;belägg för att en sådan gräns har en sådan effekt på trafiksäkerheten att&lt;br&gt;en straffrättslig reglering kan motiveras. I avsaknad av forskningsresultat&lt;br&gt;skulle man kunna hävda att redan varje förekomst av en trafikfarlig&lt;br&gt;substans kan medföra en påverkan som sätter ned körförmågan och&lt;br&gt;därmed utgöra en sådan abstrakt fara att ett straffbeläggande bör ske. Vi&lt;br&gt;ställer oss emellertid tveksamma till att straffbelägga ett handlande som&lt;br&gt;inte med i vart fall en viss säkerhet kan sägas utgöra en&lt;br&gt;trafiksäkerhetsrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För införandet av en nollgräns talar vidare den pedagogiska effekt en&lt;br&gt;sådan reglering skulle kunna innebära. Vi menar dock att det krävs starka&lt;br&gt;skäl för att grunda en strafflagstiftning enbart på sådana indirekta&lt;br&gt;principer. Ett annat skäl som talar för en nollgräns är att flera av de&lt;br&gt;bevissvårigheter som i dag föreligger i mål om drograttfylleri troligen&lt;br&gt;skulle försvinna med en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid torde andra tillämpningsproblem uppstå t.ex. vad gäller att&lt;br&gt;bevisa uppsåt hos föraren. Det skulle också kunna verka stötande på det&lt;br&gt;allmänna rättsmedvetandet om människor med olika sjukdomar som&lt;br&gt;kräver behandling med läkemedel far sin rörelsefrihet begränsad trots att&lt;br&gt;de inte bedöms utgöra någon trafikfara. Att motverka dessa oönskade&lt;br&gt;effekter genom att införa någon form av ansvarsfrihetsregel för ringa fall&lt;br&gt;anser vi inte vara lämpligt eftersom bedömningen av vad som utgör ringa&lt;br&gt;brott skulle kunna leda till olikheter i rättstillämpningen. Ytterligare skäl&lt;br&gt;mot att införa en nollgräns är att efterlevnaden av lagstiftningen inte&lt;br&gt;effektivt kan kontrolleras och att en sådan reglering skulle avvika från&lt;br&gt;vad som gäller vid rattfylleribrott på grund av alkoholpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom vi således anser det olämpligt att införa en absolut nollgräns&lt;br&gt;för samtliga droger som omfattas av begreppet annat medel har vi&lt;br&gt;övervägt möjligheten att låta en nollgräns gälla endast för en viss grupp&lt;br&gt;av droger. En avgränsning som man eventuellt skulle kunna tänka sig är&lt;br&gt;att begränsa totalförbudet till narkotika , dvs. de preparat som upptas i&lt;br&gt;Läkemedelsverkets föreskrifter (1990:47) om forteckningar över&lt;br&gt;narkotika. Dock hör till denna grupp också narkotika som används som&lt;br&gt;läkemedel. På grund härav kan samma överväganden som gjorts ovan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göras även beträffande dessa medel, varför en sådan avgränsning inte kan&lt;br&gt;bedömas som lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör då en avgränsning ske till den s.k. illegala narkotikan&lt;br&gt;(Läkemedelsverkets förteckning I samt amfetamin och kokain), för&lt;br&gt;vilken delvis andra överväganden kan göras? Mot en sådan avgränsning&lt;br&gt;talar bl.a. att personer som olovligen brukar narkotika inte sällan intar&lt;br&gt;narkotikan i form av medicin, egen eller annans, vilken inte skulle&lt;br&gt;komma att omfattas av en sådan regel. Härtill kommer att de&lt;br&gt;överväganden som gjorts ovan om t.ex. otillräckligt forskningsunderlag&lt;br&gt;och bristande kontrollmöjligheter för lagens efterlevnad äger giltighet&lt;br&gt;även beträffande en reglering som begränsar sig till den illegala&lt;br&gt;narkotikan. Vi menar därför att inte heller en sådan avgränsning är&lt;br&gt;lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har slutligen övervägt möjligheten att uppfylla reformens syfte,&lt;br&gt;nämligen att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och&lt;br&gt;en tillräcklig kontroll över trafikanternas körförmåga, genom en ändring&lt;br&gt;av bestämmelsen om det kliniska rattfylleriet. En sådan lösning anser vi&lt;br&gt;har flera fördelar. Ett av de viktigaste skälen är att det blir möjligt att&lt;br&gt;anknyta straffbarheten till en påverkan som kan motiveras från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt. Att bestämma straffbarheten på detta sätt&lt;br&gt;innebär också att regleringen stämmer överens med vad som gäller för&lt;br&gt;rattfylleri på grund av alkoholpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bör då straffansvar inträda? Man kan urskilja två typsituationer.&lt;br&gt;Det ena fallet är då det framgår redan av en persons beteende vid&lt;br&gt;körningen eller i anslutning till denna att han är påverkad. Vi anser att&lt;br&gt;detta bör vara tillräckligt för straffansvar och att rekvisitet &amp;quot;kan antas att&lt;br&gt;han inte på ett betryggande sätt kan föra fordonet&amp;quot; bör utgå. Den som har&lt;br&gt;intagit droger i en sådan mängd att han uppfattas som påverkad bör&lt;br&gt;nämligen av trafiksäkerhetsskäl inte straffritt fa framföra ett fordon. Den&lt;br&gt;andra typsituationen är den då föraren, med hänsyn till arten och&lt;br&gt;mängden av den eller de droger som påvisas vid analys av hans blod&lt;br&gt;typiskt sett kan antas vara påverkad. Detta överensstämmer med vad som&lt;br&gt;gäller för rattfylleri på grund av alkoholförtäring, där promillereglema&lt;br&gt;bygger på att viss alkoholkoncentration typiskt sett innebär påverkan.&lt;br&gt;Även i dessa fall framstår det som högst motiverat att straffbelägga&lt;br&gt;framförandet av ett motordrivet fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att utforma regleringen på detta sätt innebär flera fördelar. Dagens&lt;br&gt;bevissvårigheter torde minska och möjlighet ges till en önskvärd&lt;br&gt;nyansering vid straffvärdebedömningen. Vidare kan regleringen omfatta&lt;br&gt;samtliga trafikfarliga medel och lagens efterlevnad blir möjlig att&lt;br&gt;kontrollera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som vi föreslår kommer att kräva att Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;avger, förutom analysbevis, ett utlåtande om huruvida en viss påvisad&lt;br&gt;drogförekomst med hänsyn till arten och mängden av den eller de&lt;br&gt;påvisade drogerna typiskt sett kan antas ha medfört en påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinalverket torde även i sina utlåtanden i många fall kunna&lt;br&gt;ange vilken grad - hög, måttlig eller låg - av påverkan som kan antas ha&lt;br&gt;förelegat. När det är fråga om illegal narkotika, som ju intas i syfte att nå&lt;br&gt;en påverkan, torde utlåtandet ofta komma att utmynna i slutsatsen att&lt;br&gt;drogen typiskt sett kan antas ha medfört en påverkan. Denna slutsats&lt;br&gt;torde också bli vanlig i de fall det är fråga om överdosering av legalt&lt;br&gt;förskrivna läkemedel. Mindre ofta torde en sådan slutsats kunna dras när&lt;br&gt;det är fråga om trafikfarliga läkemedel som påvisas i terapeutisk dos. Vi&lt;br&gt;vill i detta sammanhang starkt betona det ansvar som behandlande läkare&lt;br&gt;och apotekspersonal har för att patienter får en adekvat och fullständig&lt;br&gt;information om effekterna av förskrivna läkemedel och faran med&lt;br&gt;överdosering och överanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med våra förslag torde Rättsmedicinalverkets utlåtanden bli det&lt;br&gt;viktigaste bevismedlet i mål om drograttfylleri. Även i fall när utlåtandet&lt;br&gt;inte mynnar ut i att föraren typiskt sett kan antas ha varit påverkad av den&lt;br&gt;påvisade drogförekomsten kan utlåtandet liksom analysbeskedet ha&lt;br&gt;betydelse som bevis. Också annan bevisning, t.ex. vittnesbevisning,&lt;br&gt;kommer givetvis att vara av stort värde även i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring av det kliniska rattfylleriet som vi föreslår för drogernas&lt;br&gt;del kommer att gälla även för det mycket begränsade antalet fall av&lt;br&gt;rattfylleri på grund av alkoholpåverkan där bestämmelsen kommer till&lt;br&gt;användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser inte att det finns skäl att ändra den nuvarande bestämmelsen&lt;br&gt;att påverkan skall ha varit avsevärd för att brottet skall bedömas som&lt;br&gt;grovt. När det gäller frågan om ett kombinerat intag av alkohol och&lt;br&gt;droger skall vara en omständighet som särskilt skall beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen av brottets svårhet kan man konstatera att det inte går att&lt;br&gt;göra några generella uttalanden om att ett sådant kombinerat intag alltid&lt;br&gt;leder till en förstärkt påverkan och därmed en ökad trafiksäkerhetsrisk. I&lt;br&gt;de fall som det är fråga om förstärkningseffekter bör&lt;br&gt;Rättsmedicinalverket ange detta i sitt utlåtande och påverkan torde då&lt;br&gt;ofta bedömas som avsevärd, i vart fall när den uppmätta alkoholhalten&lt;br&gt;inte betydligt understiger gränsen för grovt brott. Även i fall när det är&lt;br&gt;fråga om en kombination av olika droger bör utlåtandet ange om och i&lt;br&gt;vilken mån de påvisade drogerna förstärker varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvidgade upptäckts- och kontrollmöjligheter för polisen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den ändring av regleringen av drograttfylleribrottet som vi har&lt;br&gt;föreslagit skall kunna leda till ett mer effektivt ingripande mot&lt;br&gt;drogpåverkade förare krävs även att polisen har tillräckliga möjligheter&lt;br&gt;för upptäckt och kontroll. Det skulle enligt vår mening vara önskvärt med&lt;br&gt;en teknisk metod som snabbt och smidigt kunde ge besked om föraren&lt;br&gt;var drogpåverkad på samma sätt som kan ske beträffande alkohol. Då&lt;br&gt;någon sådan metod ännu inte finns att tillgå utgår vi från vad&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen har anfört i sin ovan nämnda delredovisning, nämligen&lt;br&gt;att DRE-metoden i dag är den enda framkomliga vägen att lösa&lt;br&gt;problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför ändringar i lagen om alkoholutandningsprov som Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;innebär att den inledande &amp;nbsp;&amp;nbsp;delen av DRE-metoden, dvs. Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ögonundersökningen, får genomföras rutinmässigt på samma sätt som&lt;br&gt;gäller vid alkoholutandningsprov. De invändningar som eventuellt kan&lt;br&gt;resas mot en sådan ordning från integritets- och rättssäkerhetssynpunkt&lt;br&gt;uppvägs enligt vår mening av den ökade trafiksäkerhet som en sådan&lt;br&gt;reglering torde komma att medföra. Vi förespråkar att denna&lt;br&gt;undersökning genomförs även om ett taget alkoholutandningsprov utfallit&lt;br&gt;positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortsatta delen av DRE-metoden, som enligt Rikspolisstyrelsens&lt;br&gt;förslag skall genomföras sedan skälig misstanke om drograttfylleribrott&lt;br&gt;föreligger, innehåller flera moment som är så ingripande att de enligt&lt;br&gt;rättegångsbalkens bestämmelser endast far utföras av en läkare. För att&lt;br&gt;den delen av metoden skall kunna genomföras krävs således&lt;br&gt;författningsändringar även i rättegångsbalken. Härför krävs enligt vår&lt;br&gt;mening att den delen av DRE-metoden är så betydelsefull att det kan&lt;br&gt;motivera ett avsteg från kroppsbesiktningsreglema i rättegångsbalken.&lt;br&gt;Enligt vår mening är en till drogpåverkan anpassad klinisk undersökning&lt;br&gt;utförd av läkare att föredra framfor detta senare led av DRE-metoden. Vi&lt;br&gt;kan därför inte tillstyrka ett införande av DRE-metoden i dess helhet utan&lt;br&gt;förordar i stället att den kliniska undersökningen anpassas till att avse&lt;br&gt;drogpåverkan och att läkarna ges en relevant utbildning for att känna igen&lt;br&gt;tecken på drogpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Körkortsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 13 behandlas de körkortsfrågor som har närmast anknytning till&lt;br&gt;bestämmelserna om straffansvar på grund av rattfylleri. Det gäller i första&lt;br&gt;hand frågor om återkallelse av körkort, men även frågor om&lt;br&gt;förutsättningarna för att över huvud taget erhålla körkort är av betydelse i&lt;br&gt;detta sammanhang. Med beaktande av att 1994 års körkortsutredning&lt;br&gt;nyligen har lämnat sitt betänkande En körkortsreform (SOU 1996:114)&lt;br&gt;har vi inte funnit det meningsfullt att lägga fram utarbetade&lt;br&gt;författningsförslag till ändring av den nu gällande körkortslagstiftningen.&lt;br&gt;Inte heller har vi funnit skäl att göra detta avseende 1994 års&lt;br&gt;körkortsutrednings förslag till författningstext. I stället gör vi vissa&lt;br&gt;allmänna överväganden om personliga förutsättningar för&lt;br&gt;körkortsinnehav, återkallelse, spärrtid, varning och omhändertagande av&lt;br&gt;körkort samt läkarnas anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan berörd lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har också övervägt ändringar i annan trafiklagstiftning som innehåller&lt;br&gt;bestämmelser om förbud mot och/eller ansvar för att utföra olika&lt;br&gt;uppgifter under påverkan av alkohol och droger. Detta har gjorts främst&lt;br&gt;för att se om det går att finna ett enhetligt påverkansbegrepp för&lt;br&gt;trafiklagstiftningen, vilket enligt vår mening skulle vara önskvärt ur&lt;br&gt;pedagogisk synvinkel. I den grundläggande bestämmelsen i vägtrafik-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kungörelsen (1972:603) stadgas bl.a. att ett fordon inte far föras av den&lt;br&gt;som på grund av påverkan av starka drycker eller andra stimulerande&lt;br&gt;eller bedövande preparat inte kan föra fordonet på betryggande sätt. Vi&lt;br&gt;föreslår här, förutom en språklig anpassning, en ändring som innebär att&lt;br&gt;bestämningen av påverkansbegreppet överensstämmer med den&lt;br&gt;skärpning av begreppet som vi har föreslagit i 4 § trafikbrottslagen.&lt;br&gt;Motsvarande ändring föreslår vi också i den likalydande bestämmelsen i&lt;br&gt;terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Vidare föreslår vi en anpassning av&lt;br&gt;jämvägssäkerhetslagens (1990:1157) bestämmelser om straffansvar för&lt;br&gt;förare av maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana vid&lt;br&gt;påverkan av alkohol eller droger till bestämmelserna i 4 och 4 a §§&lt;br&gt;trafikbrottslagen, sådana dessa utformas enligt våra förslag.&lt;br&gt;Bestämmelserna i sjölagen (1994:1009) om sjöfylleri respektive grovt&lt;br&gt;sjöfylleri omfattar även andra personkategorier än förare. I sjölagen&lt;br&gt;saknas vidare promilleregler. Vi anser emellertid inte att det ingår i vårt&lt;br&gt;uppdrag att genomföra det omfattande arbete som krävs för att kunna&lt;br&gt;göra meningsfulla överväganden om lämpligheten av ändringar i&lt;br&gt;sjölagen. Detsamma gäller berörda bestämmelser i luftfartslagen&lt;br&gt;(1957:297). Beträffande den lagen har regeringen dessutom nyligen&lt;br&gt;beslutat direktiv enligt vilka en översyn av luftfartslagstiftningen skall&lt;br&gt;ske. Slutligen föreslås en justering av vissa regler i lagen (1958:205) om&lt;br&gt;förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., i syfte att bättre anpassa&lt;br&gt;dessa regler till bl.a. trafikbrottslagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader och genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De besparingar som våra förslag medför i form av en ökad trafiksäkerhet&lt;br&gt;bedömer vi överstiger de ökade kostnader som våra förslag kan komma&lt;br&gt;att innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för&lt;br&gt;vissa trafikbrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för&lt;br&gt;vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under&lt;br&gt;eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans blod eller 0,10&lt;br&gt;milligram per liter i hans utandningsluft döms för rattfylleri till böter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms också den som för ett&lt;br&gt;motordrivet fordon eller en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms också den som för ett&lt;br&gt;motordrivet fordon eller en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spårvagn och då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker att det kan&lt;br&gt;antas att han inte på ett&lt;br&gt;betryggande sätt kan föra&lt;br&gt;fordonet. Detsamma gäller om&lt;br&gt;föraren är lika påverkad av något&lt;br&gt;annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte förare&lt;br&gt;av motordrivet fordon, som är&lt;br&gt;avsett att föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäl-&lt;br&gt;ler inte om förandet av fordonet&lt;br&gt;ingår som ett led i en vetenskaplig&lt;br&gt;eller därmed jämförlig undersök-&lt;br&gt;ning till vilken tillstånd har&lt;br&gt;lämnats av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spårvagn efter att ha intagit annat&lt;br&gt;medel om medlet under eller efter&lt;br&gt;färden förekommer i hans blod i&lt;br&gt;sådan mängd att han typiskt sett&lt;br&gt;kan antas vara påverkad därav&lt;br&gt;eller av flera medel i förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms vidare den som för&lt;br&gt;ett motordrivet fordon eller en&lt;br&gt;spårvagn och då är påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker, av något&lt;br&gt;annat medel eller av flera medel i&lt;br&gt;förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena&lt;br&gt;gäller inte förare av motordrivet&lt;br&gt;fordon, som är avsett att föras av&lt;br&gt;gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första-tredje stycket gäller inte&lt;br&gt;om förandet av fordonet ingår som&lt;br&gt;ett led i en vetenskaplig eller&lt;br&gt;därmed jämförlig undersökning till&lt;br&gt;vilken tillstånd har lämnats av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:149.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 §&lt;br&gt;första eller andra stycket att anse&lt;br&gt;som grovt, skall föraren dömas för&lt;br&gt;grovt rattfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i hans blod eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit&lt;br&gt;avsevärt påverkad av alkohol eller&lt;br&gt;något annat medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;a&lt;/sup&gt; §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 §&lt;br&gt;första-tredje stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas för&lt;br&gt;grovt rattfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i hans blod eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit&lt;br&gt;avsevärt påverkad av alkohol, av&lt;br&gt;något annat medel eller av flera&lt;br&gt;medel i förening, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1463.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana&lt;br&gt;efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att&lt;br&gt;alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2&lt;br&gt;promille i hans blod eller 0,10 milligram per liter i hans utandningsluft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också&lt;br&gt;den som för ett sådant fordon och&lt;br&gt;då är så påverkad av alkohol-&lt;br&gt;haltiga drycker att det kan antas&lt;br&gt;att han inte på ett betryggande sätt&lt;br&gt;kan föra fordonet. Detsamma&lt;br&gt;gäller om föraren är lika påverkad&lt;br&gt;av något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas till&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;br&gt;skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i hans blod eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit&lt;br&gt;avsevärt påverkad av alkohol eller&lt;br&gt;något annat medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också&lt;br&gt;den som för ett sådant fordon efter&lt;br&gt;att ha intagit annat medel om&lt;br&gt;medlet under eller efter färden&lt;br&gt;förekommer i hans blod i sådan&lt;br&gt;mängd att han typiskt sett kan&lt;br&gt;antas vara påverkad därav eller&lt;br&gt;av flera medel i förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms vidare&lt;br&gt;den som för ett sådant fordon och&lt;br&gt;då är påverkad av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, av något annat medel&lt;br&gt;eller av flera medel i förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första-&lt;br&gt;tredje stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;skall föraren dömas till fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Vid bedömande av&lt;br&gt;om brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i hans blod eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit&lt;br&gt;avsevärt påverkad av alkohol, av&lt;br&gt;något annat medel eller av flera&lt;br&gt;medel i förening, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1466.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra fordon som avses i första stycket vid järnväg&lt;br&gt;eller tunnelbana fullgör tjänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för säkerheten och då är så påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel att det kan antas att han inte kan utföra dessa uppgifter på&lt;br&gt;betryggande sätt döms till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som för spårvagn finns bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1951:649) om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till förordning om ändring i vägtrafikkungörelsen&lt;br&gt;(1972:603)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordon far ej föras av den som&lt;br&gt;på grund av sjukdom, uttröttning&lt;br&gt;eller påverkan av starka drycker&lt;br&gt;eller andra stimulerande eller&lt;br&gt;bedövande ämnen eller av annat&lt;br&gt;skäl ej kan föra fordonet på&lt;br&gt;betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordon far inte föras av den som&lt;br&gt;är påverkad av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, något annat medel eller&lt;br&gt;flera medel i förening. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som på grund av&lt;br&gt;sjukdom, uttröttning eller av annat&lt;br&gt;skäl inte kan föra fordonet på ett&lt;br&gt;betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till förordning om ändring i terrängtrafikkungörelsen&lt;br&gt;(1972:594)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordon får ej föras av den som&lt;br&gt;på grund av sjukdom, uttröttning&lt;br&gt;eller påverkan av starka drycker&lt;br&gt;eller andra stimulerande eller&lt;br&gt;bedövande ämnen eller av annat&lt;br&gt;skäl ej kan föra fordonet på&lt;br&gt;betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordon får inte föras av den som&lt;br&gt;är påverkad av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, något annat medel eller&lt;br&gt;flera medel i förening. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som på grund av&lt;br&gt;sjukdom, uttröttning eller av annat&lt;br&gt;skäl inte kan föra fordonet på ett&lt;br&gt;betryggande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:1090) om&lt;br&gt;alkoholutandningsprov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:1090) om alkoholutand-&lt;br&gt;ningsprov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att lagens rubrik skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny 4 § av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lag (1976:1090) om alkoholut- Lag (1976:1090) om alkoholut-&lt;br&gt;andningsprov &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andningsprov m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får även i andra fall än som avses i 1 § första&lt;br&gt;stycket tas på förare av motordrivet fordon samt på förare av&lt;br&gt;maskindrivet spårfordon på järnväg, tunnelbana eller spårväg. Prov enligt&lt;br&gt;denna paragraf far dock inte tas på förare av motordrivet fordon, som är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsett att föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 § andra&lt;br&gt;stycket skall tillämpas vid&lt;br&gt;provtagning enligt denna paragraf.&lt;br&gt;Dessutom skall iakttas att prov far&lt;br&gt;tas endast på eller i nära anslutning&lt;br&gt;till den plats där föraren&lt;br&gt;kontrolleras eller ett polisin-&lt;br&gt;gripande mot föraren sker. För&lt;br&gt;proven får endast användas&lt;br&gt;instrument som kan brukas utan&lt;br&gt;dröjsmål och som bara anger om&lt;br&gt;eventuell alkoholkoncentration&lt;br&gt;överstiger visst gränsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den undersökte begär det skall&lt;br&gt;och bevis om utförd åtgärd utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 § andra&lt;br&gt;stycket skall tillämpas vid&lt;br&gt;provtagning enligt denna paragraf.&lt;br&gt;Dessutom skall iakttas att prov får&lt;br&gt;tas endast på eller i nära anslutning&lt;br&gt;till den plats där föraren&lt;br&gt;kontrolleras eller ett polisin-&lt;br&gt;gripande mot föraren sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För prov enligt denna paragraf&lt;br&gt;får endast användas instrument&lt;br&gt;som kan brukas utan dröjsmål och&lt;br&gt;som bara anger om eventuell&lt;br&gt;alkoholkoncentration överstiger&lt;br&gt;visst gränsvärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;protokoll föras vid provtagningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 1 §, 2 § första, andra&lt;br&gt;och fjärde styckena och 3 § sägs&lt;br&gt;om alkoholutandningsprov gäller&lt;br&gt;också sådan undersökning av en&lt;br&gt;persons ögon och ögonrörelser&lt;br&gt;som företas i syfte att utröna om&lt;br&gt;denne är påverkad av annat medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1465.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än alkohol. Sådan undersökning Prop. 1998/99:43&lt;br&gt;får utgöras endast av yttre Bilaga 5&lt;br&gt;iakttagelser av ögonens utseende&lt;br&gt;och funktion. Som hjälpmedel vid&lt;br&gt;undersökningen får användas&lt;br&gt;pupillometer, penna eller liknande&lt;br&gt;föremål samt mindre ljuskälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:205) om förverkande av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker eller&lt;br&gt;andra berusningsmedel, vilka&lt;br&gt;påträffas hos den som brutit mot&lt;br&gt;4§ eller 4 a§ lagen (1951:649)&lt;br&gt;om straff för vissa trafikbrott, 30 §&lt;br&gt;jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157), 13 kap. 1 § luftfarts-&lt;br&gt;lagen (1957:297) eller 20 kap. 4 §&lt;br&gt;eller 5 § sjölagen (1994:1009)&lt;br&gt;skall förklaras förverkade, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker eller&lt;br&gt;annat sådant medel som avses i&lt;br&gt;4 § lagen (1951:649) om straff for&lt;br&gt;vissa trafikbrott och som påträffas&lt;br&gt;hos den som brutit mot 4 § eller&lt;br&gt;4 a § lagen om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott, 30 § jämvägssäkerhets-&lt;br&gt;lagen (1990:1157), 13 kap. 1§&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297) eller&lt;br&gt;20 kap. 4 § eller 5 § sjölagen&lt;br&gt;(1994:1009) skall förklaras för-&lt;br&gt;verkade, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla om sådana&lt;br&gt;drycker eller medel påträffas hos&lt;br&gt;den som medföljt vid tillfället, om&lt;br&gt;medlen kan antas ha varit avsedda&lt;br&gt;även för den som begått&lt;br&gt;gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla om sådana&lt;br&gt;drycker eller berusningsmedel&lt;br&gt;påträffas hos den som medföljt vid&lt;br&gt;tillfället, om berusningsmedlen&lt;br&gt;kan antas ha varit avsedda även för&lt;br&gt;den som begått gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär eller&lt;br&gt;förvarar sådana drycker i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra&lt;br&gt;stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § ordningslagen (1993:1617)&lt;br&gt;eller med lokal ordningsföreskrift skall, oavsett vem dryckerna tillhör,&lt;br&gt;förklaras förverkade, om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla alkoholdrycker som påträffas hos den som förtär sådana&lt;br&gt;drycker i strid med 4 kap. 4 § ordningslagen eller med 25 a §&lt;br&gt;j ämvägssäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har sagts i tredje stycket gäller också i fråga om sådana&lt;br&gt;drycker som avses där och som påträffas hos någon som vid tillfället var&lt;br&gt;i sällskap med den som bröt mot bestämmelsen, om det är sannolikt att&lt;br&gt;dryckerna var avsedda för den senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1428.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna (SOU 1996:125)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av följande instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Göta Hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;Nacka tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Alingsås&lt;br&gt;tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län, Länsrätten i Västmanlands län, Justitiekanslem,&lt;br&gt;Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen, Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket,&lt;br&gt;Folkhälsoinstitutet, Apoteksbolaget AB, Statens järnvägar, Vägverket,&lt;br&gt;Statens väg- och transportforskningsinstitut, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Länsstyrelsen i Hallands&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Örebro län, Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbets-&lt;br&gt;givareföreningen, Sveriges Domareförbund, Motorföramas&lt;br&gt;Helnykterhetsförbund, Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund,&lt;br&gt;Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande, Försäkrings-&lt;br&gt;förbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser som ej svarat: Svenska Polisförbundet, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges polischefer, Kampen mot rattfylleriet Angår Mig (KRAM)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande har dessutom inkommit från Riksförbundet narkotikafritt&lt;br&gt;Samhälle (RNS)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ögonundersökningar vid misstanke om vissa&lt;br&gt;brott i trafiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag avser undersökning av en persons ögon och ögonrörelser&lt;br&gt;i syfte att ta reda på om personen är påverkad av något annat medel än&lt;br&gt;alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En ögonundersökning enligt denna lag får göras på förare av ett&lt;br&gt;motordrivet fordon samt på förare av ett maskindrivet spårfordon på&lt;br&gt;järnväg, tunnelbana eller spårväg om det kan misstänkas att föraren gjort&lt;br&gt;sig skyldig till brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott, 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) eller till något annat&lt;br&gt;brott på vilket fängelse kan följa och som har begåtts i samband med&lt;br&gt;framförandet av fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen enligt första stycket får genomföras endast om den&lt;br&gt;kan ha betydelse för utredningen om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En ögonundersökning enligt denna lag får endast omfatta yttre&lt;br&gt;iakttagelser av ögonens utseende och funktion. Som hjälpmedel vid&lt;br&gt;undersökningen får pupillometer, penna eller annat liknande föremål&lt;br&gt;samt mindre ljuskälla användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En ögonundersökning enligt denna lag genomförs av en polisman.&lt;br&gt;Undersökningen skall göras på ett sätt som inte utsätter den som&lt;br&gt;undersöks för allmän uppmärksamhet. Om särskilda skäl inte föranleder&lt;br&gt;något annat, skall undersökningen genomföras i ett täckt fordon eller&lt;br&gt;inomhus i ett avskilt rum. Om den undersökte begär det skall det föras ett&lt;br&gt;protokoll vid undersökningen och utfärdas ett bevis om utförd åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vägrar den som skall genomgå en ögonundersökning att medverka&lt;br&gt;till detta får blodprov tas även om det inte finns förutsättningar för det&lt;br&gt;enligt 28 kap. 12 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för&lt;br&gt;vissa trafikbrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för&lt;br&gt;vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett motordrivet&lt;br&gt;fordon eller en spårvagn efter att&lt;br&gt;ha förtärt alkoholhaltiga drycker i&lt;br&gt;sådan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mängd&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alkoholkoncentrationen under eller&lt;br&gt;efter färden uppgår till minst 0,2&lt;br&gt;promille i hans blod eller 0,10&lt;br&gt;milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft döms för rattfylleri&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms också den som för ett&lt;br&gt;motordrivet fordon eller en&lt;br&gt;spårvagn och då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker att det kan&lt;br&gt;antas att han inte på ett&lt;br&gt;betryggande sätt kan föra&lt;br&gt;fordonet. Detsamma gäller om&lt;br&gt;föraren är lika påverkad av något&lt;br&gt;annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte förare&lt;br&gt;av motordrivet fordon, som är&lt;br&gt;avsett att föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett motordrivet&lt;br&gt;fordon eller en spårvagn efter att&lt;br&gt;ha förtärt alkoholhaltiga drycker i&lt;br&gt;så stor mängd att alkohol-&lt;br&gt;koncentrationen under eller efter&lt;br&gt;färden uppgår till minst 0,2&lt;br&gt;promille i blodet eller 0,10 milli-&lt;br&gt;gram per liter i utandningsluften&lt;br&gt;döms för rattfylleri till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms också den som för&lt;br&gt;ett motordrivet fordon eller en&lt;br&gt;spårvagn efter att ha intagit något&lt;br&gt;preparat som avses i 8 §&lt;br&gt;narkotikastrafflagen (1968:64) i&lt;br&gt;så stor mängd att det under eller&lt;br&gt;efter färden finns något sådant&lt;br&gt;preparat kvar i blodet. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om preparatet&lt;br&gt;intagits i enlighet med läkares&lt;br&gt;eller annan behörig recept-&lt;br&gt;utfärdares ordination.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första&lt;br&gt;stycket döms också den som för ett&lt;br&gt;motordrivet fordon eller en&lt;br&gt;spårvagn och då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker att det kan&lt;br&gt;antas att han eller hon inte kan&lt;br&gt;framföra fordonet på ett&lt;br&gt;betryggande sätt. Detsamma gäller&lt;br&gt;om föraren är lika påverkad av&lt;br&gt;något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller&lt;br&gt;inte förare av motordrivet fordon,&lt;br&gt;som är avsett att föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första, andra och tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:149.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte om förandet av fordonet ingår&lt;br&gt;som ett led i en vetenskaplig eller&lt;br&gt;därmed jämförlig undersökning till&lt;br&gt;vilken tillstånd har lämnats av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styckena gäller inte om förandet av&lt;br&gt;fordonet ingår som ett led i en&lt;br&gt;vetenskaplig eller därmed jäm-&lt;br&gt;förlig undersökning till vilken&lt;br&gt;tillstånd har lämnats av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 §&lt;br&gt;första eller andra stycket att anse&lt;br&gt;som grovt, skall föraren dömas för&lt;br&gt;grovt rattfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4a&lt;/sup&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 §&lt;br&gt;första, andra eller tredje stycket&lt;br&gt;att anse som grovt, skall föraren&lt;br&gt;dömas för grovt rattfylleri till&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;br&gt;skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i&lt;br&gt;utandningsluften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i hans blod&lt;br&gt;eller 0,50 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1463.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:205) om förverkande av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker eller&lt;br&gt;andra berusningsmedel, vilka&lt;br&gt;påträffas hos den som brutit mot&lt;br&gt;4§ eller 4 a§ lagen (1951:649)&lt;br&gt;om straff för vissa trafikbrott, 30 §&lt;br&gt;j ämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157), &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13 kap. 1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;luftfartslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;(1957:297) eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 4 § eller 5 § sjölagen&lt;br&gt;(1994:1009) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall förklaras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förverkade, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;!§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker eller&lt;br&gt;andra medel som har trafikfarlig&lt;br&gt;påverkan, vilka påträffas hos den&lt;br&gt;som brutit mot 4 § eller 4 a § lagen&lt;br&gt;(1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott, 30 § jämvägssäkerhets-&lt;br&gt;lagen (1990:1157), 13 kap. 1§&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297) eller&lt;br&gt;20 kap. 4 § eller 5 § sjölagen&lt;br&gt;(1994:1009) skall förklaras&lt;br&gt;förverkade, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla om sådana&lt;br&gt;drycker eller medel påträffas hos&lt;br&gt;den som medföljt vid tillfallet, om&lt;br&gt;medlen kan antas ha varit avsedda&lt;br&gt;även för den som begått&lt;br&gt;gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla om sådana&lt;br&gt;drycker eller berusningsmedel&lt;br&gt;påträffas hos den som medföljt vid&lt;br&gt;tillfallet, om berusningsmedlen&lt;br&gt;kan antas ha varit avsedda även för&lt;br&gt;den som begått gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär eller&lt;br&gt;förvarar sådana drycker i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra&lt;br&gt;stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § ordningslagen (1993:1617)&lt;br&gt;eller med lokal ordningsföreskrift skall, oavsett vem dryckerna tillhör,&lt;br&gt;förklaras förverkade, om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla alkoholdrycker som påträffas hos den som förtär sådana&lt;br&gt;drycker i strid med 4 kap. 4 § ordningslagen eller med 25 a §&lt;br&gt;jämvägssäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sagts i tredje stycket gäller också i fråga om sådana drycker&lt;br&gt;som avses där och som påträffas hos någon som vid tillfället var i&lt;br&gt;sällskap med den som bröt mot bestämmelsen, om det är sannolikt att&lt;br&gt;dryckerna var avsedda även för den senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1428.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller&lt;br&gt;tunnelbana efter att ha förtärt&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker i sådan&lt;br&gt;mängd att alkoholkoncentrationen&lt;br&gt;under eller efter färden uppgår till&lt;br&gt;minst 0,2 promille i hans blod&lt;br&gt;eller 0,10 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller&lt;br&gt;tunnelbana efter att ha förtärt&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker i så stor&lt;br&gt;mängd att alkoholkoncentrationen&lt;br&gt;under eller efter färden uppgår till&lt;br&gt;minst 0,2 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,10 milligram per liter i&lt;br&gt;utandningsluften döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också&lt;br&gt;den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller&lt;br&gt;tunnelbana efter att ha intagit&lt;br&gt;något preparat som avses i 8 §&lt;br&gt;narkotikastrafflagen (1968:64) i&lt;br&gt;så stor mängd att det under eller&lt;br&gt;efter färden finns något sådant&lt;br&gt;preparat kvar i blodet. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om preparatet&lt;br&gt;intagits i enlighet med läkares&lt;br&gt;eller annan behörig recept-&lt;br&gt;utfärdares ordination.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också&lt;br&gt;den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller&lt;br&gt;tunnelbana och då är så påverkad&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker att det&lt;br&gt;kan antas att han eller hon inte kan&lt;br&gt;framföra fordonet på ett&lt;br&gt;betryggande sätt. Detsamma gäller&lt;br&gt;om föraren är lika påverkad av&lt;br&gt;något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första,&lt;br&gt;andra eller tredje stycket att anse&lt;br&gt;som grovt, skall föraren dömas till&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också&lt;br&gt;den som för ett sådant fordon och&lt;br&gt;då är så påverkad av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker att det kan&lt;br&gt;antas att han inte på ett&lt;br&gt;betryggande sätt kan föra fordonet.&lt;br&gt;Detsamma gäller om föraren är&lt;br&gt;lika påverkad av något annat&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas till&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1466.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i hans blod&lt;br&gt;eller 0,50 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till&lt;br&gt;minst 1,0 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i&lt;br&gt;utandningsluften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra ett fordon&lt;br&gt;som avses i första stycket vid&lt;br&gt;järnväg eller tunnelbana fullgör&lt;br&gt;tjänst, i vilken ingår uppgifter av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för säkerheten&lt;br&gt;och då är så påverkad av alkohol&lt;br&gt;eller något annat medel att det kan&lt;br&gt;antas att han inte kan utföra dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra ett fordon&lt;br&gt;som avses i första stycket vid&lt;br&gt;järnväg eller tunnelbana fullgör&lt;br&gt;tjänst, i vilken ingår uppgifter av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för säkerheten&lt;br&gt;och då är så påverkad av alkohol&lt;br&gt;eller något annat medel att det kan&lt;br&gt;antas att han eller hon inte kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utföra dessa uppgifter på ett&lt;br&gt;betryggande sätt döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter på ett betryggande sätt&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som för spårvagn finns bestämmelser i lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1951:649) om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 5 § sjölagen (1994:1009) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar ett brott som avses i 4 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen varit avsevärt&lt;br&gt;påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den uppgift som gärnings-&lt;br&gt;mannen haft att fullgöra varit&lt;br&gt;särskilt krävande med hänsyn till&lt;br&gt;fartygets egenskaper eller andra&lt;br&gt;omständigheter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fartyget&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar ett brott som avses i 4 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen har haft en&lt;br&gt;alkoholkoncentration som uppgått&lt;br&gt;till minst 1,0 promille i blodet eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i&lt;br&gt;utandningsluften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gärningsmannen annars har&lt;br&gt;varit avsevärt påverkad av alkohol&lt;br&gt;eller något annat medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den uppgift som gärnings-&lt;br&gt;mannen haft att fullgöra varit&lt;br&gt;särskilt krävande med hänsyn till&lt;br&gt;fartygets egenskaper eller andra&lt;br&gt;omständigheter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. framförandet av fartyget har&lt;br&gt;inneburit en påtaglig fara för&lt;br&gt;säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-12-07&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;br&gt;Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 19 november 1998 (Justitiedepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen (1990:1157),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Maria Kelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i&lt;br&gt;trafiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ögonundersökning är en form av kroppsbesiktning. Vissa bestämmelser&lt;br&gt;om kroppsbesiktning finns i 28 kap. 13 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle med fog kunna göras gällande att kroppsbesiktning i form av&lt;br&gt;ögonundersökning som avses i denna lag regleras fullständigt av lagen&lt;br&gt;med uteslutande av rättegångsbalkens bestämmelser. Tredje stycket i 28&lt;br&gt;kap. 13 § rättegångsbalken innehåller emellertid en bestämmelse om att&lt;br&gt;kroppsbesiktning som enbart innebär att blodprov eller&lt;br&gt;alkoholutandningsprov tas får verkställas och bevittnas av en man. Det är&lt;br&gt;inkonsekvent och därmed också ägnat att ge upphov till missförstånd om&lt;br&gt;alkoholutandningsprov men inte ögonundersökning enligt förevarande&lt;br&gt;lag omnämns i 28 kap. 13 §. Den enklaste lösningen synes vara att ett&lt;br&gt;tillägg görs till nämnda paragraf så att däri också omnämns ögon-&lt;br&gt;undersökning enligt förevarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det nya andra stycket skall den dömas för rattfylleri som för ett&lt;br&gt;angivet fordon efter att ha intagit något preparat som avses i 8 §&lt;br&gt;narkotikastrafflagen i så stor mängd att det under eller efter färden finns&lt;br&gt;något sådant preparat kvar i blodet. Det sista ledet i meningen syftar&lt;br&gt;emellertid snarare på den verksamma, narkotikaklassade substansen i ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;preparat än på den intagna drogen som sådan. Detta understryks också av&lt;br&gt;den i författningskommentaren framhållna omständigheten att vissa&lt;br&gt;narkotiska preparat kan omvandlas i kroppen och bilda andra produkter&lt;br&gt;(metaboliter) som likaledes kan vara narkotikaklassade. Lagrådet&lt;br&gt;förordar därför, att orden &amp;quot;sådant preparat&amp;quot; i senare delen av meningen&lt;br&gt;byts ut mot &amp;quot;narkotiskt ämne&amp;quot;. Vidare föreslår Lagrådet att ordet&lt;br&gt;&amp;quot;preparat&amp;quot; i stycket i övrigt byts ut mot ordet &amp;quot;narkotika&amp;quot;. Andra stycket&lt;br&gt;skulle då lyda: &amp;quot;För rattfylleri enligt första stycket döms också den som&lt;br&gt;för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit narkotika&lt;br&gt;som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det&lt;br&gt;under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan&lt;br&gt;behörig receptutfärdares ordination.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget kan även brott som avses i det nu föreslagna andra&lt;br&gt;stycket i 4 § vara att anse som grovt. Fallet torde nästan aldrig komma att&lt;br&gt;inträffa i praktiken. Vid påverkan av narkotika kan tredje stycket i 4 § bli&lt;br&gt;tillämpligt och det är sedan detta brott som kan anses grovt med&lt;br&gt;beaktande särskilt av om föraren varit avsevärt påverkad. Teoretiskt kan&lt;br&gt;man emellertid tänka sig att någon påträffas med en mycket hög halt av&lt;br&gt;narkotika i blodet utan att denna hunnit påverka körningen. Att vissa&lt;br&gt;omständigheter som särskilt skall beaktas räknas upp hindrar inte att ett&lt;br&gt;sådant förhållande kan medföra att brottet anses grovt. Det finns därför&lt;br&gt;inte anledning att utesluta hänvisningen till andra stycket i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som anförts om 4 och 4 a §§ lagen om straff för vissa trafikbrott&lt;br&gt;äger motsvarande tillämpning beträffande förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von&lt;br&gt;Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Rosengren, Larsson,&lt;br&gt;Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition Drograttfylleri och sjöfylleri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57635, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:JuU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-12-18 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-12-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-01-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-01-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-02-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:07:11</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0343</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:07:11</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:JuU15</uppgift>
<ref_dok_id>GM01JuU15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Drograttfylleri och sjöfylleri</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:43&lt;br/&gt;
Drograttfylleri och sjöfylleri</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ju11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:43&lt;br/&gt;
Drograttfylleri och sjöfylleri</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ju12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:43&lt;br/&gt;
Drograttfylleri och sjöfylleri</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ju13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elver Jonsson  m.fl. (FP, MP, C, V, KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:43&lt;br/&gt;
Drograttfylleri och sjöfylleri</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ju12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elver Jonsson  m.fl. (FP, MP, C, V, KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:43&lt;br/&gt;
Drograttfylleri och sjöfylleri</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ju13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kia Andreasson  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:43&lt;br/&gt;
Drograttfylleri och sjöfylleri</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ju11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kia Andreasson  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>