<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284331</hangar_id>
 <dok_id>GM0342</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>42</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:42</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>42</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-02-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:20</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändringar i trafikskadelagen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0342/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0342</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0342</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:42&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändringar i trafikskadelagen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0342/prop_199899__42-1.png" style="width:43pt;height:56pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 25 februari 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm- Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller förslag till ändringar i trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410). Regeringen föreslår ändringar i bestämmelserna om trafik-&lt;br&gt;försäkringsavgifter och om preskription samt i bestämmelsen om jämk-&lt;br&gt;ning av skadestånd med anledning av skada på motordrivet fordon och på&lt;br&gt;egendom som transporterats med fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller trafikförsäkringsavgifter föreslås att trafikskadelagens&lt;br&gt;bestämmelser skall anpassas till vissa tidigare gjorda ändringar i trafik-&lt;br&gt;försäkringsförordningen i fråga om riskklassindelning m.m. Avgiften får&lt;br&gt;enligt förslaget med tio procent överstiga högsta försäkringspremie för&lt;br&gt;fordon av samma fordonsslag och med samma användningssätt som det&lt;br&gt;oförsäkrade fordonet. Dessutom föreslås att den lägsta trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift som Trafikförsäkringsföreningen alltid har rätt att ta ut skall höjas&lt;br&gt;från 50 till 200 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionsbestämmelsen anpassas till vad som gäller för preskrip-&lt;br&gt;tion enligt konsumentförsäkringslagen. Det innebär att den som vill kräva&lt;br&gt;försäkringsersättning alltid skall ha sex månader på sig att väcka talan&lt;br&gt;efter det att försäkringsgivaren förklarat att slutlig ställning har tagits i&lt;br&gt;ersättningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen av bestämmelsen om jämkning av skadestånd innebär att&lt;br&gt;det inte längre skall vara en huvudregel att skadeståndet skall jämkas när&lt;br&gt;motorfordon i trafik eller egendom som transporteras med ett sådant&lt;br&gt;fordon skadas. Enligt förslaget skall skadeståndet kunna jämkas efter vad&lt;br&gt;som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på&lt;br&gt;ömse sidor, de särskilda risker för skador som motorfordonstrafiken har&lt;br&gt;inneburit och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlar regeringen dessutom några andra frågor. Det&lt;br&gt;gäller frågor om trafikförsäkringsgivamas skyldighet att meddela&lt;br&gt;trafikförsäkring (kontraheringsplikt) samt frågor om återkravsrätt för&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen vid skada orsakad av ett oförsäkrat fordon&lt;br&gt;och vid skada orsakad vid olovligt brukande av ett oförsäkrat fordon. I&lt;br&gt;dessa delar föreslås inga lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)..............6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande förhållanden..................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikförsäkring................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försäkringsplikt..............................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skyldighet att meddela försäkring..................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Premiesättning................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikförsäkringsavgift.....................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till och beräkning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafikförsäkringsavgift....................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Minimiavgift...................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikskadeersättning.......................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbetalning av trafikskadeersättning..............13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till återkrav..............................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Självrisk..........................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till återkrav vid skada orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oförsäkrat fordon............................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till återkrav vid olovligt brukande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oförsäkrat fordon............................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Preskription.....................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämkning av skadestånd med anledning av skada på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motordrivet fordon............................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av ändringar i trafikskadelagen.........................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skyldighet att meddela försäkring....................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikförsäkringsavgift.....................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beräkning av trafikförsäkringsavgift..............19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Minimiavgift...................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikskadeersättning.......................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till återkrav vid skada orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oförsäkrat fordon............................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till återkrav vid olovligt brukande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oförsäkrat fordon............................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Preskription.....................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämkning av skadestånd...................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m..........................................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och resursbehov.............................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian Jämkning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadestånd enligt trafikskadelagen, trafikförsäkringsavgifter&lt;br&gt;m.m. (Ds 1996:25)................................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Promemorians lagförslag......................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna......................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1999.... 55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i trafikskadelagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P 1998/99:42&lt;br&gt;(1975:1410)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18, 28 och 31 §§ trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att trafikskade-&lt;br&gt;ersättning kan utgå får den som&lt;br&gt;drabbas av skada i följd av trafik&lt;br&gt;med motordrivet fordon i stället&lt;br&gt;kräva skadestånd enligt vad som&lt;br&gt;gäller därom. Har den skade-&lt;br&gt;lidandes rätt till trafikskadeer-&lt;br&gt;sättning helt eller delvis fallit bort&lt;br&gt;på grund av omständighet som har&lt;br&gt;inträffat efter skadehändelsen, är&lt;br&gt;han endast om särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger berättigad till skadestånd i&lt;br&gt;den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som drabbas av en skada i&lt;br&gt;följd av trafik med ett motordrivet&lt;br&gt;fordon får, trots att han kan få&lt;br&gt;trafikskadeersättning, i stället krä-&lt;br&gt;va skadestånd enligt vad som gäl-&lt;br&gt;ler om detta. Har den skadelidan-&lt;br&gt;des rätt till trafikskadeersättning&lt;br&gt;helt eller delvis fallit bort på&lt;br&gt;grund av en omständighet som har&lt;br&gt;inträffat efter skadehändelsen, är&lt;br&gt;han berättigad till skadestånd i&lt;br&gt;den delen endast om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;en skada på ett motordrivet fordon&lt;br&gt;i trafik eller på egendom som&lt;br&gt;transporterats med det får jämkas&lt;br&gt;efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till den medverkan som&lt;br&gt;har förekommit på ömse sidor, de&lt;br&gt;särskilda risker för skador som&lt;br&gt;motorfordonstrafiken har inne-&lt;br&gt;burit och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill bevaka rätt till ersättning enligt denna lag eller fordrings-&lt;br&gt;rätt i övrigt på grund av avtal om trafikförsäkring skall väcka talan inom&lt;br&gt;tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande&lt;br&gt;och i varje fall inom tio år från det fordringen tidigast hade kunnat göras&lt;br&gt;gällande. Försummar han det, är talan förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som vill kräva trafik-&lt;br&gt;skadeersättning anmält skadan till&lt;br&gt;försäkringsgivaren inom den tid&lt;br&gt;som anges i första stycket, har han&lt;br&gt;alltid sex månader på sig att väcka&lt;br&gt;talan mot försäkringsgivaren&lt;br&gt;sedan denne har förklarat att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll om kortare tid för&lt;br&gt;väckande av talan än som anges i&lt;br&gt;första stycket är utan verkan mot&lt;br&gt;den som har anspråk på trafik-&lt;br&gt;skadeersättning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutlig ställning har tagits till&lt;br&gt;ersättningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket om&lt;br&gt;försäkringsgivaren skall i fall som&lt;br&gt;avses i 15 § gälla den myndighet&lt;br&gt;som handlägger ersättningsären-&lt;br&gt;det och i fall som avses i 16 §&lt;br&gt;gälla trafikforsäkringsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll om kortare tid för att&lt;br&gt;väcka talan än som anges i denna&lt;br&gt;paragraf är utan verkan mot den&lt;br&gt;som har anspråk på trafikskade-&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknas föreskriven trafikför-&lt;br&gt;säkring för motordrivet fordon&lt;br&gt;som är registrerat i bilregistret och&lt;br&gt;ej är avställt, har trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen rätt till gottgörel-&lt;br&gt;se (trafikförsäkringsavgift) av den&lt;br&gt;försäkringspliktige för den tid&lt;br&gt;denne har underlåtit att fullgöra&lt;br&gt;sin försäkringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgift bestäm-&lt;br&gt;mes på grundval av de årspremier&lt;br&gt;för trafikförsäkring som har&lt;br&gt;tillämpats här i landet under den&lt;br&gt;tid trafikförsäkring har saknats.&lt;br&gt;Avgiften far med tio procent&lt;br&gt;överstiga högsta försäkrings-&lt;br&gt;premie för fordon av samma&lt;br&gt;beskaffenhet och med samma&lt;br&gt;användningssätt och geografiska&lt;br&gt;anknytning som det oförsäkrade&lt;br&gt;fordonet. Förhöjning av premie på&lt;br&gt;grund av omständigheter som ger&lt;br&gt;anledning till antagande att&lt;br&gt;fordonet med hänsyn till inne-&lt;br&gt;havarens person utgör särskild&lt;br&gt;risk i trafiken far dock beaktas&lt;br&gt;endast om sådana omständigheter&lt;br&gt;föreligger i det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av andra stycket far&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgift tagas ut&lt;br&gt;med femtio kronor för tid till dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknas föreskriven trafikförsäk-&lt;br&gt;ring för ett motordrivet fordon&lt;br&gt;som är registrerat i bilregistret och&lt;br&gt;inte är avställt, har trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsforeningen rätt till gottgörel-&lt;br&gt;se (trafikförsäkringsavgift) av den&lt;br&gt;försäkringspliktige för den tid&lt;br&gt;denne har underlåtit att fullgöra&lt;br&gt;sin försäkringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgift bestäms&lt;br&gt;på grundval av de årspremier för&lt;br&gt;trafikförsäkring som har tilläm-&lt;br&gt;pats här i landet under den tid&lt;br&gt;trafikförsäkring har saknats. Av-&lt;br&gt;giften får med tio procent över-&lt;br&gt;stiga högsta försäkringspremie för&lt;br&gt;fordon av samma fordonsslag och&lt;br&gt;med samma användningssätt som&lt;br&gt;det oförsäkrade fordonet. Med&lt;br&gt;fordonsslag avses personbil, last-&lt;br&gt;bil, buss, motorcykel, traktor,&lt;br&gt;motorredskap, moped och&lt;br&gt;terrängmotorfordon. Förhöjning&lt;br&gt;av premien på grund av&lt;br&gt;omständigheter som ger anledning&lt;br&gt;att anta att fordonet med hänsyn&lt;br&gt;till innehavarens person utgör en&lt;br&gt;särskild risk i trafiken far dock&lt;br&gt;beaktas endast om det finns&lt;br&gt;sådana omständigheter i det sär-&lt;br&gt;skilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad som sägs i andra&lt;br&gt;stycket får trafikforsäkringsavgift&lt;br&gt;tas ut med tvåhundra kronor för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafikförsäkring tecknas eller&lt;br&gt;försäkringsplikten upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol kan sätta ned trafik-&lt;br&gt;försäkringsavgift, om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger. I fråga om pre-&lt;br&gt;skription av trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift äger 28 § första stycket&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid till dess trafikförsäkring teck-&lt;br&gt;nas eller försäkringsplikten upp-&lt;br&gt;hör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol kan sätta ned trafik-&lt;br&gt;försäkringsavgiften, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. I fråga om pre-&lt;br&gt;skription av trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift tillämpas 28 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena tillämpas även på&lt;br&gt;fordringar som har uppkommit före ikraftträdandet och som vid&lt;br&gt;ikraftträdandet inte är preskriberade enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Äldre bestämmelser om trafikförsäkringsavgift tillämpas även efter&lt;br&gt;ikraftträdandet i ärenden som inte är avslutade hos trafikförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen när lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen har i skrivelser till Justitiedepartementet&lt;br&gt;tagit upp vissa frågor i trafikskadelagen (1975:1410) och trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsförordningen (1976:359). Frågorna avser bl.a. beräkningen av tra-&lt;br&gt;fikförsäkringsavgifter enligt 31 § trafikskadelagen, dvs. de avgifter som&lt;br&gt;föreningen har rätt att ta ut för den tid då ett motorfordon är oförsäkrat i&lt;br&gt;strid mot lagen, det minsta belopp som föreningen har rätt att ta ut samt&lt;br&gt;försäkringsgivarnas rätt enligt 24 § till återkrav av utbetalad trafikskade-&lt;br&gt;ersättning när skador orsakas av oförsäkrade fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid genomförandet av EG:s tredje skade- resp, livförsäkringsdirektiv&lt;br&gt;föreslog regeringen vissa ändringar i bl.a. trafikskadelagen (prop.&lt;br&gt;1994/95:184). Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 1995. I samband&lt;br&gt;med dessa ändringar upphävde regeringen bestämmelserna i trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsförordningen om s.k. riskklassindelning. Upphävandet av bestäm-&lt;br&gt;melserna medför ett behov av att ändra den bestämmelse i trafikskade-&lt;br&gt;lagen som reglerar hur trafikförsäkringsavgiften bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsutredningen har i sitt slutbetänkande Försäkringsrörelse i&lt;br&gt;förändring 3 (SOU 1995:87) föreslagit att den s.k. skälighetsprincipen i&lt;br&gt;försäkringsrörelselagen 19 kap. 5 § skall upphävas. Utredningen har även&lt;br&gt;konstaterat att bestämmelsen om premieskälighet i 2 § trafikförsäkrings-&lt;br&gt;förordningen kan upphävas. Mellan skälighetsprincipen och trafik-&lt;br&gt;försäkringsgivarnas skyldighet att meddela trafikförsäkring (kontra-&lt;br&gt;heringsplikten) finns ett klart samband. Främst med anledning härav&lt;br&gt;aktualiserades frågan om kontraheringsplikten borde avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionsreglerna i trafikskadelagen fick vid tillkomsten en lydelse&lt;br&gt;som överensstämde med preskriptionsreglerna i försäkringsavtalslagen&lt;br&gt;(1927:77). Sedan dess har konsumentförsäkringslagen (1980:38) till-&lt;br&gt;kommit. Enligt den lagen har den som vill kräva försäkringsersättning&lt;br&gt;alltid sex månader på sig att väcka talan efter det att försäkringsbolaget&lt;br&gt;tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan. Det har diskuterats om inte&lt;br&gt;motsvarande regel borde införas i trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadelagen innehåller en bestämmelse om jämkning av skade-&lt;br&gt;stånd för skada på motordrivet fordon i trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom (18 § andra stycket). Enligt bestämmelsen skall skadeståndet&lt;br&gt;jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.&lt;br&gt;Bestämmelsen och dess tillämpning har varit föremål för kritik och&lt;br&gt;ingående diskussioner i bl.a. den juridiska doktrinen. I en proposition&lt;br&gt;(1992/93:8) föreslog regeringen att bestämmelsen skulle ändras så att&lt;br&gt;förekomsten av ansvarsförsäkring hos den skadeståndsskyldige skulle&lt;br&gt;beaktas vid bedömningen av om jämkning skall ske. Riksdagen antog&lt;br&gt;emellertid inte förslaget utan anslöt sig till ett uttalande av lagutskottet&lt;br&gt;(bet. 1992/93:LU 35 s. 8) om att förslaget inte borde genomföras utan att&lt;br&gt;mer ingående överväganden först kommit till stånd. Bestämmelsen har&lt;br&gt;därefter diskuterats vid överläggningar i Justitiedepartementet med del-&lt;br&gt;tagande av företrädare för Arbetarskyddsstyrelsen, Brottsskadenämnden,&lt;br&gt;Finansinspektionen, Justitiekanslem, Kammarkollegiet, Kommittén om&lt;br&gt;ideell skada, Konsumentverket, Socialstyrelsen, Trafikskadenämnden,&lt;br&gt;Svea hovrätt, Juridiska fakulteterna vid Stockholms och Uppsala&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;universitet, Ansvarsförsäkringens Personskadenämnd, Folksam, Industri-&lt;br&gt;förbundet, Företagarnas riksorganisation, Sveriges Försäkringsförbund,&lt;br&gt;Grossistförbundet, LRF, LO, SAF, TCO, Sveriges Advokatsamfund och&lt;br&gt;Sveriges Domareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har utarbetats promemorian Jämkning av&lt;br&gt;skadestånd enligt trafikskadelagen, trafikförsäkringsavgifter m.m.&lt;br&gt;(Ds 1996:25). I promemorian behandlas ovanstående frågor och föreslås&lt;br&gt;ändringar i trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians&lt;br&gt;lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissamman-&lt;br&gt;ställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju96/1491).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen samt i skrivelser inkomna till Justitie-&lt;br&gt;departementet därefter har bl.a. Trafikförsäkringsföreningen och&lt;br&gt;Sveriges Försäkringsförbund tagit upp ytterligare frågor som rör trafik-&lt;br&gt;skadelagen och trafikförsäkringsförordningen. Det gäller bl.a. jämkning&lt;br&gt;av personskadeersättning vid rattfylleri. Dessa frågor kommer att beredas&lt;br&gt;senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 26 november 1998 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa&lt;br&gt;justeringar och lämnat andra synpunkter. Regeringen har följt Lagrådets&lt;br&gt;förslag utom på en punkt. Regeringen återkommer i avsnitten 5.2.1 och&lt;br&gt;5.4 till Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Nuvarande förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försäkringsplikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkring skall finnas för motordrivna fordon som är registrerade i&lt;br&gt;bilregistret och inte är avställda samt för andra motordrivna fordon som&lt;br&gt;brukas i trafik här i landet. Denna försäkringsplikt framgår av 2 § trafik-&lt;br&gt;skadelagen. Av samma paragraf framgår att försäkringsplikten enligt&lt;br&gt;huvudregeln fullgörs av fordonets ägare. Om fordonet innehas på grund&lt;br&gt;av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller om det innehas med&lt;br&gt;nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år, är det i stället inne-&lt;br&gt;havaren som fullgör försäkringsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.2 Skyldighet att meddela försäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkring far enligt 5 § första stycket trafikskadelagen meddelas&lt;br&gt;av en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det av regeringen och av&lt;br&gt;en försäkringsgivare som är verksam här i landet enligt lagen&lt;br&gt;(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. En&lt;br&gt;försäkringsgivare som far meddela trafikförsäkring är enligt 5 § andra&lt;br&gt;stycket skyldig att på begäran meddela trafikförsäkring. Försäkrings-&lt;br&gt;givarna har alltså en kontraheringsplikt. Den enda tillåtna inskränkningen&lt;br&gt;i kontraheringsplikten är att regeringen i tillståndet kan begränsa skyldig-&lt;br&gt;heten att meddela trafikförsäkring till att gälla försäkring åt personer som&lt;br&gt;tillhör en viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som är bosatta inom ett&lt;br&gt;visst område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontraheringsplikten sammanhänger med att trafikförsäkringen är&lt;br&gt;obligatorisk. Alla som är skyldiga att teckna trafikförsäkring skall också&lt;br&gt;ha en möjlighet att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.3 Premiesättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skälighet och tidigare bestämmelser om riskklassindelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsgivarna bestämmer själva vilka premiesatser som skall tilläm-&lt;br&gt;pas för trafikförsäkring. Det finns inte något krav på att premiesättningen&lt;br&gt;skall godkännas. I försäkringsrörelselagen (1982:713) finns dock i dag en&lt;br&gt;bestämmelse som för skadeförsäkringsrörelse i allmänhet fastställer en&lt;br&gt;princip om premie- och kostnadsskälighet (se 19 kap. 5 §). Principen&lt;br&gt;gäller också för svenska trafikförsäkringsgivares verksamhet. Därutöver&lt;br&gt;tillämpas för trafikförsäkringsrörelse vissa bestämmelser i&lt;br&gt;trafikförsäkringsförordningen (1976:359) samt Finansinspektionens före-&lt;br&gt;skrifter. Premien för en trafikförsäkring får enligt 2 § trafikförsäkrings-&lt;br&gt;förordningen inte bestämmas till högre belopp än som med erforderlig&lt;br&gt;säkerhet kan anses svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka&lt;br&gt;med tillägg för nödvändiga omkostnader. Anskaffningskostnader som&lt;br&gt;föranleds av konkurrensskäl far inte belasta trafikförsäkringsrörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före den 1 juli 1995 gällde att ett försäkringsbolag innan det började&lt;br&gt;driva trafikförsäkringsrörelse måste lämna uppgift till Finansinspek-&lt;br&gt;tionen om de premiesatser som bolaget avsåg att tillämpa. Finans-&lt;br&gt;inspektionen skulle även informeras om ändringar i anmälda premie-&lt;br&gt;satser. Anledningen till ändringen skulle då anges. Finansinspektionen&lt;br&gt;övervakade att premiesättningen var skälig och meddelade föreskrifter&lt;br&gt;om riskklassindelning och premieberäkning (se 1, 2 och 7 §§ trafik-&lt;br&gt;försäkringsförordningen i dess lydelse före den 1 juli 1995). Riskklass-&lt;br&gt;indelningen innebar till att börja med att fordonen indelades i olika&lt;br&gt;fordonsklasser, t.ex. personbil som inte används i yrkesmässig trafik,&lt;br&gt;personbil som används i yrkesmässig trafik, buss, moped samt olika&lt;br&gt;typer av motorcyklar och lastbilar. Inom vaije fordonsklass fick man&lt;br&gt;sedan göra en indelning i olika undergrupper med hänsyn till riskskill-&lt;br&gt;nader inom klassen. För vaije fordonsklass beaktades därefter i viss mån&lt;br&gt;skilda förhållanden som riskpremien var beroende av. För personbil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsedd för privat bruk var riskpremien beroende av fyra förhållanden,&lt;br&gt;nämligen geografisk zon, årlig körsträcka, bilmärke (där bilmärken,&lt;br&gt;biltyper och årsmodeller inplacerades efter den risk de bedömdes&lt;br&gt;representera i trafikförsäkringshänseende) och bonus för skadefria år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 31 § andra stycket trafikskadelagen framgår att beräkningen av&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgifter grundar sig på denna riskklassindelning (se&lt;br&gt;avsnitt 4.2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävandet av riskklassindelningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-direktiven på försäkringsområdet gäller en princip om pro-&lt;br&gt;duktfrihet, vilken innebär att försäkringsgivarna i sin utveckling av för-&lt;br&gt;säkringsavtal inte skall hindras av detaljerade föreskrifter i den nationella&lt;br&gt;regleringen. Försäkringsutredningen anförde i sitt delbetänkande Försäk-&lt;br&gt;ringsrörelse i förändring 2 (SOU 1993:108 s. 118) att kraven på risk-&lt;br&gt;klassindelning och premieberäkning i gällande föreskrifter för trafik-&lt;br&gt;försäkringsanstaltema strider mot denna princip och därför borde slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 proposition 1994/95:184 instämde regeringen i Försäkringsutred-&lt;br&gt;ningens bedömning att bestämmelserna om riskklassindelning och&lt;br&gt;premieberäkning borde upphävas. För att åstadkomma detta krävdes&lt;br&gt;ändringar i trafikförsäkringsförordningen. Däremot behövdes enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning inga lagändringar. Regeringen ändrade trafikför-&lt;br&gt;säkringsförordningen i samband med att propositionens lagändringar&lt;br&gt;genomfördes. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda innebär att den enda bestämmelsen om premiesättning för&lt;br&gt;trafikförsäkringsgivama, förutom den allmänna skälighetsprincipen i&lt;br&gt;försäkringsrörelselagen (som för övrigt föreslås upphävd i lagråds-&lt;br&gt;remissen Ändrade försäkringsrörelseregler), numera är skälighetsregeln i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § trafikförsäkringsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikförsäkringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till och beräkning av trafikförsäkringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen är en förening där alla försäkringsgivare&lt;br&gt;som meddelar trafikförsäkring är medlemmar (16 och 30 §§ trafik-&lt;br&gt;skadelagen). Även de utländska bolag som är verksamma i Sverige är&lt;br&gt;med. Trafikförsäkringsföreningen företräder försäkringsbolagen i vissa&lt;br&gt;ärenden om trafikskadeersättning och återkrav av utgiven sådan ersätt-&lt;br&gt;ning. Regeringen fastställer föreningens stadgar. Enligt stadgarna står&lt;br&gt;föreningen under Finansinspektionens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordonsägare, som försummar att betala trafikförsäkringspremien&lt;br&gt;för sitt fordon, får först en påminnelse som i regel också gäller som upp-&lt;br&gt;sägning av avtalet. Om premien ändå inte betalas, upphör försäkrings-&lt;br&gt;avtalet att gälla fr.o.m. dagen efter den sista betalningsdagen som är&lt;br&gt;angiven i påminnelsen. Försäkringsgivaren skall enligt 16 § andra stycket&lt;br&gt;trafikförsäkringsförordningen anmäla till Vägverket när ett försäkrings-&lt;br&gt;avtal upphör att gälla. Det är Vägverket som för bilregistret, se 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bilregisterkungörelsen (1972:399). Saknas föreskriven trafikförsäkring&lt;br&gt;för ett motordrivet fordon som är registrerat i bilregistret och som inte är&lt;br&gt;avställt, skall Vägverket enligt 83 § tredje stycket bilregisterkungörelsen&lt;br&gt;underrätta Trafikförsäkringsföreningen om detta. Trafikförsäkringsföre-&lt;br&gt;ningen har då rätt till gottgörelse av den försäkringspliktige i form av en&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgift. Denna rätt framgår av 31 § trafikskadelagen, som&lt;br&gt;också innehåller föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgiften bestäms på grundval av de årspremier för&lt;br&gt;trafikförsäkring som har tillämpats här i landet under den tid trafikför-&lt;br&gt;säkring har saknats. Avgiften får med tio procent överstiga högsta försäk-&lt;br&gt;ringspremie för fordon av samma beskaffenhet och med samma använd-&lt;br&gt;ningssätt och geografiska anknytning som det oförsäkrade fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgiften fastställs av Trafikförsäkringsföreningen.&lt;br&gt;Beräkningsmetoden är genom föreskrifterna i 31 § andra stycket knuten&lt;br&gt;till Finansinspektionens tidigare föreskrifter om indelning i riskklasser.&lt;br&gt;(En redogörelse för klassindelningen enligt föreskrifterna och skälen för&lt;br&gt;att den upphävts har lämnats i avsnitt 4.1.3.) Vaije fordon klassas av&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen. Föreningen fastställer fordonsklasser som i&lt;br&gt;sin tur indelas i avgiftsklasser och geografisk zon. Trafikförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen har en klassningslista där bilmodellerna hänförs till olika&lt;br&gt;avgiftsklasser. Listan aktualiseras fortlöpande med nytillkomna bil-&lt;br&gt;modeller.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.2 Minimiavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen har rätt att kräva trafikförsäkringsavgift för&lt;br&gt;varje dag som ett fordon är lagstridigt oförsäkrat. I förarbetena till trafik-&lt;br&gt;skadelagen sägs att det givetvis inte är någon mening med att ta ut alltför&lt;br&gt;låga avgifter. Samtidigt sägs att det kan finnas anledning att låta även den&lt;br&gt;som har haft sitt fordon oförsäkrat endast en kortare tid drabbas av något&lt;br&gt;slags förseningsavgift. I 31 § tredje stycket trafikskadelagen finns därför&lt;br&gt;en bestämmelse som innebär att trafikförsäkringsavgift alltid far tas ut&lt;br&gt;med 50 kr, även om avgiften enligt beräkningsmetoden för uttagande av&lt;br&gt;avgift skulle uppgå till ett lägre belopp. Minimiavgiften har varit oför-&lt;br&gt;ändrad sedan den infördes år 1978.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikskadeersättning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbetalning av trafikskadeersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår enligt 8 § trafikskadelagen för person- eller&lt;br&gt;sakskada som uppkommer i följd av trafik med motordrivet fordon här i&lt;br&gt;landet. Ersättning enligt 8 § utgår även i vissa andra fall, om fordonet var&lt;br&gt;registrerat här i landet eller tillhörde svenska staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för personskada betalas oberoende av hur eller av vem&lt;br&gt;skadan har vållats. Den skadelidande, även föraren, har därför en själv-&lt;br&gt;ständig rätt att få sin ersättning direkt från trafikförsäkringen, se 10 och&lt;br&gt;11 §§. Ersättningen kan enligt 12 § första stycket jämkas i vissa fall, bl.a.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har Prop. 1998/99:42&lt;br&gt;medverkat till skadan. Det är den försäkringsgivare som har meddelat&lt;br&gt;trafikförsäkring för fordonet som skall betala ersättningen. Vid en&lt;br&gt;kollision mellan flera fordon betalas ersättningen från försäkringen för&lt;br&gt;det fordon som den skadade befann sig i. Den slutliga fördelningen&lt;br&gt;mellan försäkringarna bestäms enligt 22 § med hänsyn till bl.a. om&lt;br&gt;vållande har förekommit på någondera sidan eller båda sidorna. Om&lt;br&gt;någon som inte suttit i fordonet drabbas, kan denne vända sig mot den&lt;br&gt;försäkringsgivare som meddelat det påkörande fordonets försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sakskada gäller i huvudsak följande. Om ett motordrivet&lt;br&gt;fordon eller egendom som transporteras med ett sådant fordon skadas,&lt;br&gt;betalas trafikskadeersättning endast om skadan uppkommit i följd av&lt;br&gt;trafik med ett annat motorfordon. Skadan skall dessutom ha orsakats&lt;br&gt;genom vållande i samband med förande av det andra fordonet eller&lt;br&gt;genom bristfällighet på det fordonet, se 10 § andra stycket. Ersättningen&lt;br&gt;betalas från trafikförsäkringen för det andra fordonet. Om någon annan&lt;br&gt;sakskada än en skada på ett motordrivet fordon eller egendom som&lt;br&gt;befordras med ett sådant fordon uppkommer på grund av trafik med ett&lt;br&gt;motordrivet fordon, betalas ersättningen från trafikförsäkringen för&lt;br&gt;fordonet. Ersättningen kan enligt 12 § andra stycket jämkas, om vållande&lt;br&gt;på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall ett försäkringspliktigt fordon saknar försäkring kan den&lt;br&gt;skadelidande vända sig mot Trafikförsäkringsföreningen. Samtliga för-&lt;br&gt;säkringsgivare som vid skadetillfallet hade tillstånd att meddela tra-&lt;br&gt;fikförsäkring svarar enligt 16 § i dessa fall solidariskt för den trafik-&lt;br&gt;skadeersättning som skulle ha utgått om försäkring hade funnits. Om det&lt;br&gt;är fråga om en sakskada som tillfogats den försäkringspliktige, gäller&lt;br&gt;ansvaret dock endast i fall då fordonet brukades olovligen av någon&lt;br&gt;annan och antingen inte var registrerat i bilregistret eller var avställt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till återkrav&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När en försäkringsgivare har betalat trafikskadeersättning, har försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren i vissa fall rätt att kräva skadevållaren på beloppet. Det&lt;br&gt;framgår av 20 § trafikskadelagen. En sådan återkravsrätt föreligger dels&lt;br&gt;om skadan har vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, dels om&lt;br&gt;skadan har vållats genom vanlig vårdslöshet av en förare som gjort sig&lt;br&gt;skyldig till trafiknykterhetsbrott. För skador som omfattas av produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen (1992:18) och skador till följd av spårdrift som järnväg&lt;br&gt;eller spårväg är ansvariga för enligt jämvägstrafiklagen (1985:192) eller&lt;br&gt;annan författning finns bestämmelser om återkrav i 20 § andra och tredje&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Självrisk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förutom den rätt till återkrav som framgår av 20 § trafikskadelagen finns&lt;br&gt;enligt 21 § en möjlighet att i avtal om trafikförsäkring göra förbehåll om&lt;br&gt;rätt för försäkringsgivaren att ta ut en självrisk från försäkringstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självriskbeloppet får för vaije skadehändelse uppgå till högst en tiondel&lt;br&gt;av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till bestämmelsen om självrisk är följande. Trafikskade-&lt;br&gt;utredningen, vars betänkande Trafikskadeersättning (SOU 1974:87) i&lt;br&gt;stora delar låg till grund för trafikskadelagen, räknade med att införandet&lt;br&gt;av trafikskadelagen kunde komma att medföra att bonussystemet i&lt;br&gt;trafikförsäkringsavtalen avvecklades och ersattes med ett system med&lt;br&gt;generella självriskklausuler. För att försäkringsgivarna utan hinder av&lt;br&gt;kontraheringsplikten skulle kunna genomdriva självriskklausuler även&lt;br&gt;mot försäkringstagarnas vilja krävdes enligt utredningen att en uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse meddelades. Vid remissbehandlingen av utredningens för-&lt;br&gt;slag förordade företrädare för såväl trafikförsäkringsgivama som motor-&lt;br&gt;fordonsägama att bonussystemet skulle behållas även inom ramen för&lt;br&gt;den nya lagstiftningen. Trafikförsäkringsföreningen yttrade att det var&lt;br&gt;tänkbart att den nya ersättningsordningen för trafikskador borde föran-&lt;br&gt;leda en översyn av bonussystemet, även om systemet behölls. Det kunde&lt;br&gt;därför, enligt föreningen, vara värdefullt att öppna en möjlighet att införa&lt;br&gt;självrisk. I propositionen 1975/76:15 med förslag till trafikskadelag m.m.&lt;br&gt;uttalades att den starka opinionen för ett bibehållande av bonussystemet&lt;br&gt;talade för att systemet skulle komma att bestå. I propositionen föreslogs&lt;br&gt;ändå att det i lagen skulle föras in bestämmelser som gjorde det möjligt&lt;br&gt;för försäkringsgivarna att ta ut en viss självrisk. Som skäl anfördes att det&lt;br&gt;var önskvärt att partema fick en möjlighet att överväga ett system med&lt;br&gt;självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till återkrav vid skada orsakad av oförsäkrat fordon&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 24 § andra stycket trafikskadelagen får trafikskadeersättning som&lt;br&gt;har utgetts enligt 16 § andra stycket, på grund av trafikskada orsakad av&lt;br&gt;ett i strid mot lagen oförsäkrat fordon, intill en tiondel av basbeloppet&lt;br&gt;krävas åter från den som var skyldig att ha trafikförsäkring. Ett undantag&lt;br&gt;görs för de fall då fordonet brukats olovligen av någon annan och&lt;br&gt;antingen inte var registrerat i bilregistret eller var avställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om rätt till återkrav vad gäller oförsäkrat fordon hänger&lt;br&gt;samman med den ovan beskrivna rätten att i försäkringsavtalet göra&lt;br&gt;förbehåll om självrisk. Eftersom det inte föreligger något trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsavtal för ett oförsäkrat fordon, kan något självriskbelopp inte tas ut&lt;br&gt;av fordonsägaren i dessa fall. Enligt förarbetena till trafikskadelagen bör&lt;br&gt;ägaren av ett oförsäkrat fordon inte i detta hänseende vara bättre ställd än&lt;br&gt;den lojale fordonsägaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt till återkrav vid olovligt brukande av oförsäkrat&lt;br&gt;fordon&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rätten till återkrav av trafikskadeersättning enligt 24 § andra stycket&lt;br&gt;trafikskadelagen från den som varit skyldig att ha trafikförsäkring har&lt;br&gt;som sagt ett undantag. Ersättningen får inte krävas åter, om fordonet vid&lt;br&gt;skadetillfallet brukades olovligen av någon annan och antingen inte var&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registrerat i Sverige eller var avställt. I förarbetena till bestämmelsen&lt;br&gt;uttalades att ett fordon i en sådan situation bara är försäkringspliktigt när&lt;br&gt;det används här i trafik och att ett olovligt brukande då inte bör gå ut&lt;br&gt;över den försäkringspliktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte någon regel om rätt till återkrav mot den som olovligen&lt;br&gt;brukat fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regressreglema i trafikskadelagen är tvingande på så sätt att det krävs&lt;br&gt;ett åtagande av någon annan än försäkringstagaren för att ersättning skall&lt;br&gt;fa återkrävas i vidare mån än som sägs i lagen (26 §). Trafikskade-&lt;br&gt;ersättning som utgivits för ett fordon som har brukats olovligen av någon&lt;br&gt;annan och därigenom blivit försäkringspliktigt får alltså inte krävas åter&lt;br&gt;av den försäkringspliktige men inte heller av den som olovligt brukat&lt;br&gt;fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.6 Preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rätt till ersättning enligt trafikskadelagen eller fordringsrätt i övrigt på&lt;br&gt;grund av avtal om trafikförsäkring preskriberas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;28 § trafikskadelagen. Den som vill bevaka en sådan rätt skall väcka&lt;br&gt;talan inom tre år från det han eller hon fick kännedom om att fordringen&lt;br&gt;kunde göras gällande och i vaije fall inom tio år från det att fordringen&lt;br&gt;tidigast hade kunnat göras gällande. Om talan inte väcks inom dessa&lt;br&gt;tider, är ersättningsrätten förlorad. Enligt 28 § andra stycket är förbehåll&lt;br&gt;om kortare tid utan verkan mot den som har anspråk på trafik-&lt;br&gt;skadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionsbestämmelsema i trafikskadelagen är hämtade från 29 §&lt;br&gt;försäkringsavtalslagen (1927:77). I propositionen till trafikskadelagen&lt;br&gt;framhölls att man i avvaktan på den nya lagstiftning om preskription i&lt;br&gt;allmänhet som då var aktuell inte borde genomföra några mera långt-&lt;br&gt;gående ändringar i de preskriptionsregler som gällde på trafikskade-&lt;br&gt;området. Den tvååriga preskriptionstid som då föreskrevs i bilansvarig-&lt;br&gt;hetslagen (1916:312) ansågs dock vara för kort. I stället anknöt man till&lt;br&gt;försäkringsavtalslagens bestämmelser om preskription av fordringsrätt på&lt;br&gt;grund av försäkringsavtal och införde en treårig preskriptionstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild konsumentförsäkringslag (1980:38) gäller sedan år 1981. I&lt;br&gt;den finns i 39 § preskriptionsbestämmelser som till att bölja med inne-&lt;br&gt;håller samma tidsfrister som i försäkringsavtalslagen och trafikskade-&lt;br&gt;lagen, dvs. tre respektive tio år. Utöver dessa frister har dock den som&lt;br&gt;vill kräva försäkringsersättning enligt konsumentförsäkringslagen alltid&lt;br&gt;sex månader på sig att väcka talan efter det att försäkringsgivaren&lt;br&gt;förklarat att den har tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan. Avsikten&lt;br&gt;med sexmånadersfristen är att undvika rättsförlust för den som vill kräva&lt;br&gt;ut försäkringsersättning och som har anmält skadan till försäkrings-&lt;br&gt;givaren i rätt tid men fått slutligt besked från försäkringsgivaren först när&lt;br&gt;tre- eller tioårsgränsen är nära förestående eller har passerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Jämkning av skadestånd med anledning av skada på&lt;br&gt;motordrivet fordon&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av 18 § trafikskadelagen framgår att den som drabbats av skada i följd&lt;br&gt;av trafik med motordrivet fordon får, utan hinder av att trafikskade-&lt;br&gt;ersättning kan utgå, i stället kräva skadestånd enligt vad som gäller&lt;br&gt;därom. Regeln gäller även för skador på motorfordon och på egendom&lt;br&gt;som transporteras i ett sådant fordon. För sådana skador finns emellertid&lt;br&gt;en särskild regel. I 18 § andra stycket sägs att skadestånd med anledning&lt;br&gt;av skada på motordrivet fordon eller på därmed befordrad egendom&lt;br&gt;jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praxis har denna jämkningsregel kommit att innebära att, när en&lt;br&gt;utomstående ensam har vållat en skada på ett motorfordon, skadeståndet&lt;br&gt;som regel jämkats till hälften. Undantag härifrån har ansetts möjligt när&lt;br&gt;det förelegat särskilda omständigheter, såsom att vållandet antingen varit&lt;br&gt;ringa eller mera allvarligt (se NJA 1985 s. 309, NJA 1987 s. 749 och&lt;br&gt;NJA 1990 s. 569; rättsfallen behandlas i avsnitt 5.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av ändringar i trafikskadelagen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skyldighet att meddela försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kontraheringsplikten för trafikförsäkrings-&lt;br&gt;givare bör tills vidare behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: I promemorian görs ingen annan bedöm-&lt;br&gt;ning. Det uttalas att frågan om kontraheringsplikten skall behållas bör&lt;br&gt;prövas slutgiltigt först i samband med de överväganden som skall göras&lt;br&gt;med anledning av Försäkringsutredningens förslag om att slopa den s.k.&lt;br&gt;skälighetsprincipen för försäkringsavtal (se promemorian s. 27 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Promemorians bedömning delas av de remiss-&lt;br&gt;instanser som uttalar sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En försäkringsgivare som har&lt;br&gt;fått regeringens tillstånd att meddela trafikförsäkring är skyldig att på&lt;br&gt;begäran meddela sådan försäkring. Detsamma gäller försäkringsgivare&lt;br&gt;som är verksamma här i landet enligt den särskilda regeln om EES-&lt;br&gt;försäkringsgivare. Denna kontraheringsplikt sammanhänger med att&lt;br&gt;trafikförsäkring är obligatorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om skyldigheten för en försäkringsgivare att med-&lt;br&gt;dela trafikförsäkring innebär någon reell skyldighet när riskklassindel-&lt;br&gt;ningen och den reglerade premiesättningen för trafikförsäkringar har&lt;br&gt;upphävts (se avsnitt 4.1.3). Det kan finnas en risk att försäkringsgivarna&lt;br&gt;väljer att inte försäkra högriskkunder genom att sätta premiema så högt&lt;br&gt;att det är orealistiskt för försäkringstagaren att teckna försäkring. Vissa&lt;br&gt;begränsningar för en sådan premiesättning finns emellertid. Förutom den&lt;br&gt;allmänna skälighetsprincipen i 19 kap. 5 § försäkringsrörelselagen finns i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § trafikförsäkringsförordningen en bestämmelse som syftar till att&lt;br&gt;säkerställa att försäkringsgivarna bestämmer skäliga premier för trafik-&lt;br&gt;försäkringarna (se avsnitt 4.1.3). Finansinspektionen har tillsyn över&lt;br&gt;försäkringsgivarna och skall bl.a. kontrollera att de följer lagar och&lt;br&gt;föreskrifter. Den förhandskontroll och de bestämmelser om riskklass-&lt;br&gt;indelning och premieberäkning som har upphävts kan i stor utsträckning&lt;br&gt;ersättas av en efterhandskontroll av premier. Det finns alltså fortfarande&lt;br&gt;möjlighet till kontroll av att trafikförsäkringspremier är skäliga. Det torde&lt;br&gt;dessutom vara så att trafikförsäkringsgivamas premier ofta undersöks&lt;br&gt;och jämförs av journalister och konsumentorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I delbetänkandet Försäkringsrörelse i förändring 2 (SOU 1993:108)&lt;br&gt;behandlade Försäkringsutredningen bl.a. trafikförsäkringsgivamas kon-&lt;br&gt;traheringsplikt och anförde att för en sådan plikt även fortsättningsvis&lt;br&gt;talar att antalet oförsäkrade motordrivna fordon kan befaras öka om en&lt;br&gt;trafikförsäkringsgivare kan vägra ingå avtal om trafikförsäkring. Utred-&lt;br&gt;ningen menade emellertid att kontraheringsplikten står i strid mot&lt;br&gt;synsättet att privat försäkringsverksamhet skall drivas på marknads-&lt;br&gt;mässiga villkor. Vidare konstaterade utredningen att kontraheringsplikten&lt;br&gt;förlorar i betydelse med en friare premiesättning eftersom ett försäk-&lt;br&gt;ringsbolag av en oönskad kund kan begära en så väl tilltagen premie att&lt;br&gt;kunden avstår från avtalet. Försäkringsutredningen anförde att frågan om&lt;br&gt;ett slopande av kontraheringsplikten eventuellt skulle komma att&lt;br&gt;behandlas vidare i utredningens slutbetänkande. Emellertid innehåller&lt;br&gt;slutbetänkandet, Försäkringsrörelse i förändring 3 (SOU 1995:87), inte&lt;br&gt;något förslag angående kontraheringsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds&lt;br&gt;1998:45) föreslås att skälighetsprincipen i 19 kap. 5§ försäkrings-&lt;br&gt;rörelselagen skall upphävas. De huvudsakliga skälen härför är att skälig-&lt;br&gt;hetsprincipen anses dels hämma konkurrensen, dels vara oförenlig med&lt;br&gt;en marknadsanpassad lagstiftning. Promemorian, som har utarbetats i&lt;br&gt;Finansdepartementet, bygger på bl.a. Försäkringsutredningens slut-&lt;br&gt;betänkande. Till skillnad från Försäkringsutredningens bedömning i&lt;br&gt;utredningens delbetänkande föreslås i promemorian inte att bestäm-&lt;br&gt;melsen om premieskälighet i 2 § trafikförsäkringsförordningen skall&lt;br&gt;slopas. Tvärtom konstateras att för den obligatoriska trafikförsäkringen&lt;br&gt;är förhållandena speciella och att frågan om skälighetsprincipen för&lt;br&gt;sådana försäkringar kräver ytterligare överväganden. På grundval av&lt;br&gt;förslagen i promemorian beslutade regeringen den 28 januari 1999&lt;br&gt;lagrådsremiss Ändrade försäkringsrörelseregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått finns det ett klart samband mellan kontraheringsplikten&lt;br&gt;och skälighetsprincipen. Fick försäkringsgivarna bestämma premiema&lt;br&gt;för trafikförsäkringar helt och hållet utifrån marknadsöverväganden,&lt;br&gt;skulle de kunna kringgå en skyldighet att meddela försäkring genom att&lt;br&gt;kräva mycket höga premier för sådana försäkringar som de helst inte vill&lt;br&gt;erbjuda. Så länge bestämmelsen om premieskälighet i trafikförsäkrings-&lt;br&gt;förordningen finns kvar kan kontraheringsplikten dock enligt regeringens&lt;br&gt;mening bl.a. fylla den viktiga uppgiften att medverka till att endast fa&lt;br&gt;fordon är oförsäkrade och att vissa personer eller grupper inte diskri-&lt;br&gt;mineras när det gäller rätten att teckna försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda gör regeringen bedömningen att&lt;br&gt;trafikförsäkringsgivamas kontraheringsplikt tills vidare bör behållas. Det&lt;br&gt;bör tilläggas att det inte har framkommit något som föranleder slutsatsen&lt;br&gt;att kontraheringsplikten står i strid med EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikförsäkringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beräkning av trafikförsäkringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Trafikförsäkringsavgiften skall bestämmas på&lt;br&gt;grundval av de årspremier för trafikförsäkring som har tillämpats här i&lt;br&gt;landet under den tid trafikförsäkring har saknats. Avgiften far med tio&lt;br&gt;procent överstiga högsta försäkringspremien för fordon av samma&lt;br&gt;fordonsslag och med samma användningssätt som det oförsäkrade&lt;br&gt;fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag (se&lt;br&gt;promemorian s. 30 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invänd-&lt;br&gt;ningar av samtliga remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Trafikförsäkringsavgiften kan efter&lt;br&gt;de av regeringen den 1 juli 1995 genomförda ändringarna i trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsförordningen inte bestämmas på grundval av Finansinspektionens&lt;br&gt;föreskrifter om riskklassindelning. Försäkringsgivarna är inte heller&lt;br&gt;längre skyldiga att på förhand informera Finansinspektionen om de&lt;br&gt;premier som tillämpas. Bestämmelserna i 31 § andra stycket trafikskade-&lt;br&gt;lagen kan i och för sig tillämpas i en ny situation så som de är utformade.&lt;br&gt;Det gäller även om premiema bestäms enbart utifrån t.ex. fordonets&lt;br&gt;beskaffenhet. Eftersom 31 § andra stycket i dag bygger på en riskklass-&lt;br&gt;indelning, bör bestämmelserna emellertid övervägas utifrån de ändrade&lt;br&gt;förutsättningar som föreligger i och med att riskklassindelningen har&lt;br&gt;avskaffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen har föreslagit att trafikförsäkringsavgiften&lt;br&gt;skall bestämmas med utgångspunkt enbart från premiema för de&lt;br&gt;fordonsslag som finns noterade i bilregistret. Av bilregisterkungörelsen&lt;br&gt;(1972:599) framgår vilka motordrivna fordon som skall vara registrerade.&lt;br&gt;De olika fordonsslagen i registret är personbil, lastbil, buss, motorcykel,&lt;br&gt;traktor, motorredskap, terrängmotorfordon och, vilket har påpekats av&lt;br&gt;Lagrådet, sedan den 1 november 1998 även moped klass I. Enligt&lt;br&gt;förslaget bör en högsta avgift per fordonsslag fastställas av en av&lt;br&gt;föreningen utsedd arbetsgrupp med representanter för några av bolagen&lt;br&gt;och föreningen. För att avgifterna inte skall bli orimligt höga inom ett&lt;br&gt;fordonsslag på grund av att vissa fordon är särskilt kostsamma, t.ex.&lt;br&gt;taxibilar, bör enligt förslaget ytterligare differentieringar inom&lt;br&gt;fordonsslagen kunna göras. Trafikförsäkringsföreningen avser att efter en&lt;br&gt;eventuell lagändring tillämpa en tabell där vaije fordonsslag kan bestå av&lt;br&gt;flera avgiftsgrupper. Det skall t.ex. för personbilarna göras en indelning&lt;br&gt;som är beroende av om de används för olika typer av yrkesmässig trafik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller är enbart för privat bruk. Lastbilarna kommer enligt föreningens&lt;br&gt;tabell att indelas efter totalvikt samt efter om de används för yrkesmässig&lt;br&gt;eller privat trafik. Även motorcyklarna kommer enligt tabellen att delas&lt;br&gt;in i avgiftsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grupp som har arbetat fram Trafikförsäkringsföreningens förslag&lt;br&gt;har sålunda inte hittat någon metod att behålla den följsamhet till&lt;br&gt;premien som finns i dagens system. Det föreslagna beräkningssättet&lt;br&gt;innebär i stället ett större mått av schablonisering än det som tillämpas i&lt;br&gt;dag. Det blir fallet genom att fordonets fabrikat och årsmodell enligt&lt;br&gt;förslaget inte längre skall påverka avgiften. Detsamma gäller fordons-&lt;br&gt;ägarens bosättningsort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras att den föreslagna schabloniseringen medför&lt;br&gt;betydligt högre trafikförsäkringsavgifter för många fall. I vissa situa-&lt;br&gt;tioner kan beräkningssättet leda till avgifter som är flera gånger högre än&lt;br&gt;den premie som den försumlige försummat att betala. Det kan i och för&lt;br&gt;sig på goda grunder sättas i fråga om det är rimligt t.ex. att en person som&lt;br&gt;har en låg försäkringspremie för sin bil skall betala samma höga&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgift som den som på grund av bilens art, bostadsorten&lt;br&gt;m.m. far en mycket hög premie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid talar flera omständigheter enligt regeringen för en ökad&lt;br&gt;schablonisering i beräkningen. Det nuvarande beräkningssättet är krång-&lt;br&gt;ligt och resurskrävande, medan det föreslagna systemet skulle bli enklare&lt;br&gt;och därmed billigare. Trafikförsäkringsavgiften bör inte i första hand ses&lt;br&gt;som ett alternativ till den premie som skulle ha erlagts utan som en&lt;br&gt;sanktion mot dem som inte lojalt bidrar till det skydd för trafikanterna&lt;br&gt;som systemet med en obligatorisk trafikförsäkring ger. Det finns inte skäl&lt;br&gt;för en långtgående differentiering på den grunden att det skulle finnas&lt;br&gt;något omedelbart samband mellan å ena sidan trafikförsäkringspremien&lt;br&gt;för ett visst fordon och å andra sidan de kostnader som det ifrågavarande&lt;br&gt;fordonet orsakar som oförsäkrat. Fordon med låga försäkringspremier&lt;br&gt;kan förorsaka lika höga kostnader relativt sett för Trafikförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen som fordon med höga premier. Administrationskostnaderna&lt;br&gt;för ett oförsäkrat fordon är sålunda lika höga oavsett premien för&lt;br&gt;fordonet. Varje sådant ärende förorsakar dessutom mer arbete och där-&lt;br&gt;med högre kostnader för föreningen än ett ärende hos en försäk-&lt;br&gt;ringsgivare där det endast är fråga om att rutinmässigt infordra premie&lt;br&gt;för en ny försäkringsperiod. Något förmodat samband mellan den&lt;br&gt;individuella försäkringspremien och de kostnader fordonet orsakar&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen synes för övrigt inte alls ha legat till grund&lt;br&gt;för det nuvarande avgiftssystemet. De som av förbiseende eller glömska&lt;br&gt;försummat att betala premien har som i dag möjlighet att undgå trafik-&lt;br&gt;försäkringsavgift genom att försäkringsavtalet enligt vad som anförts i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.1 upphör att gälla först efter det att en påminnelse har skickats&lt;br&gt;ut samt den i påminnelsen angivna betalningstiden löpt ut. Det innebär att&lt;br&gt;en avgiftshöjning inte behöver slå onödigt hårt mot försäkringstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med remissinstanserna kommer regeringen således fram till att&lt;br&gt;den föreslagna förenklingen bör godtas. I lagtexten bör markeras den&lt;br&gt;differentiering utifrån användningssätt som Trafikförsäkringsföreningen&lt;br&gt;förutsatt i sitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För beräkning av trafikförsäkringsavgiften bör förhandsinformationen&lt;br&gt;från försäkringsgivarna till Finansinspektionen om premiesättningen&lt;br&gt;kunna ersättas av efterhandsinformation till Trafikförsäkringsföreningen.&lt;br&gt;Det bör också kunna lämnas till föreningen att indela de olika fordons-&lt;br&gt;slagen i avgiftsgrupper, en indelning som bör kunna ske i huvudsak som&lt;br&gt;föreningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.2 Minimiavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Trafikförsäkringsavgift för tid till dess trafik-&lt;br&gt;försäkring tecknas eller försäkringsplikten upphör skall alltid få tas ut&lt;br&gt;med ett belopp om 200 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås att minimiavgiften&lt;br&gt;skall vara knuten till basbeloppet (se promemorian s. 34 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan&lt;br&gt;invändningar av remissinstanserna. Professor Anders Agell förordar dock&lt;br&gt;att minimiavgiften inte knyts till basbeloppet utan bestäms till ett belopp&lt;br&gt;i kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av 31 § tredje stycket trafikskade-&lt;br&gt;lagen framgår att trafikförsäkringsavgift alltid far tas ut med 50 kr även&lt;br&gt;om en beräkning enligt 31 § andra stycket skulle ge ett lägre belopp (se&lt;br&gt;avsnitt 4.2.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen har föreslagit att minimiavgiften höjs från&lt;br&gt;50 kr till en halv procent av basbeloppet eller till ett kronbelopp på mot-&lt;br&gt;svarande nivå. Anledningen till föreningens hemställan är dels att utveck-&lt;br&gt;lingen när det gäller utbetalningar för skador förorsakade av oförsäkrade&lt;br&gt;och okända fordon har ökat, dels att penningvärdet har försämrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minimiavgiften har varit oförändrad sedan systemet med trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsavgifter infördes år 1978. Med hänsyn till penningvärdeförsäm-&lt;br&gt;ringen och till ökningen av skadeutbetalningama har de intäkter som&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen får genom minimiavgifterna minskat avse-&lt;br&gt;värt i betydelse. Under år 1979 uppgick skadeutbetalningama för skador&lt;br&gt;orsakade av oförsäkrade fordon till 10 606 000 kr. Motsvarande siffra för&lt;br&gt;år 1986 var knappt 27 864 000 kr. Skadeutbetalningama för den perioden&lt;br&gt;ökade alltså med cirka 160 procent. Under åren 1987 - 1997 har&lt;br&gt;skadeutbetalningama ökat med drygt 200 procent. Minimiavgifterna&lt;br&gt;torde visserligen aldrig kunna svara för någon större del av intäkterna i&lt;br&gt;systemet, men de bör i vart fall vara så höga att de täcker större delen av&lt;br&gt;administrationskostnaderna för ärendena. Ett annat syfte med minimi-&lt;br&gt;avgifterna är att de skall fungera som en förseningsavgift och påverka&lt;br&gt;fordonsägama att betala trafikförsäkringspremiema i tid. Därigenom&lt;br&gt;minskar föreningens arbete med att kräva avgifter för kortare perioder.&lt;br&gt;Detta syfte tillgodoses inte om avgiften är för låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås en höjning av minimiavgiften till en halv&lt;br&gt;procent av basbeloppet. I så fall skulle - med de nya avgifter som följer&lt;br&gt;av regeringens förslag om beräkning av trafikförsäkringsavgifter (avsnitt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1) - en försenad inbetalning av premien för de fordon som har den&lt;br&gt;lägsta dagavgiften alltid innebära att man kunde ta ut en trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsavgift motsvarande cirka en månads premie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att höja minimiavgiften&lt;br&gt;eller lämnar detta utan invändningar. Regeringen delar uppfattningen att&lt;br&gt;minimiavgiften bör höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelen med att knyta avgiften till basbeloppet är att lagen inte&lt;br&gt;behöver justeras för att penningvärdet förändras. Som Anders Agell&lt;br&gt;påpekar framstår det dock som onödigt komplicerat att indexreglera en så&lt;br&gt;låg avgift som det här är fråga om, och regeringen instämmer i att&lt;br&gt;bestämmelsen blir mer lättillgänglig om minimiavgiften anges som ett&lt;br&gt;belopp i kronor i stället för till en viss andel av basbeloppet. Den i&lt;br&gt;promemorian föreslagna storleken av avgiften, en halv procent av&lt;br&gt;basbeloppet, motsvarar ungefar förhållandet mellan basbeloppet och&lt;br&gt;minimiavgiften då denna infördes år 1978. Med ett sådant beräkningssätt&lt;br&gt;skulle minimiavgiften i dag uppgå till 182 kr. Det framstår som rimligt&lt;br&gt;att minimiavgiften höjs till ett belopp på den nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår med hänsyn till det anförda att minimiavgiften&lt;br&gt;bestäms till 200 kr.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Trafikskadeersättning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.3.1 Rätt till återkrav vid skada orsakad av oförsäkrat fordon&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Rätten för Trafikförsäkringsföreningen att&lt;br&gt;kräva tillbaka utbetald trafikskadeersättning intill en tiondel av&lt;br&gt;basbeloppet från den som varit skyldig att ha trafikförsäkring men&lt;br&gt;saknat sådan bör finnas kvar. Någon lagändring är inte nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning (se promemorian s. 36 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan&lt;br&gt;instämmer i promemorians bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för bedömningen: Enligt bestämmelsen i 24 § andra stycket&lt;br&gt;trafikskadelagen far trafikskadeersättning som har utgetts enligt 16 §&lt;br&gt;andra stycket, dvs. i fråga om fordon som är försäkringspliktigt men&lt;br&gt;saknar trafikförsäkring, krävas åter intill en tiondel av basbeloppet från&lt;br&gt;den som var skyldig att ha trafikförsäkring. I avsnitt 4.3.4 har redogjorts&lt;br&gt;för bakgrunden till bestämmelsen. Den infördes samtidigt som försäk-&lt;br&gt;ringsgivarna gavs möjlighet att i avtal om trafikförsäkring göra förbehåll&lt;br&gt;om rätt att kräva försäkringstagaren på självrisk, se 21 §. Anledningen&lt;br&gt;var att en ägare av ett oförsäkrat fordon inte borde vara bättre ställd än en&lt;br&gt;lojal fordonsägare som kunde drabbas av självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som sagts tidigare kan alla fordonsägare krävas på en trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsavgift för den tid under vilken ett fordon har varit oförsäkrat (se&lt;br&gt;avsnitten 4.2.1 och 5.2.1). Avgiften bestäms inom ramen för föreskriften&lt;br&gt;i 31 § andra stycket. Den regeln föreslås ändrad, se avsnitt 5.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skrivelse till Justitiedepartementet har Trafikförsäkringsföreningen&lt;br&gt;tagit upp föreningens regressrätt mot ägaren av ett oförsäkrat fordon.&lt;br&gt;Föreningen anför att det synes vara något oklart om lagstiftaren avsett att&lt;br&gt;regressrätten skulle kunna utnyttjas även om självriskklausuler i trafik-&lt;br&gt;försäkringsavtal inte blev allmänt förekommande. Dessutom innebär,&lt;br&gt;påpekar föreningen, systemet med trafikförsäkringsavgifter att fordons-&lt;br&gt;ägaren numera i princip alltid retroaktivt far betala trafikförsäkrings-&lt;br&gt;premien för sitt fordon. Systemet med trafikförsäkringsavgifter har&lt;br&gt;införts senare än regressregeln, som funnits sedan lagens tillkomst år&lt;br&gt;1975, och beaktades således inte i lagstiftningsarbetet. Med hänsyn till&lt;br&gt;dessa omständigheter har Trafikförsäkringsföreningen, enligt skrivelsen,&lt;br&gt;hittills inte utnyttjat den möjlighet som ges i 24 § andra stycket att utöva&lt;br&gt;regress mot den försäkringspliktige vid skador orsakade av oförsäkrade&lt;br&gt;fordon. Föreningen överväger emellertid att bölja utöva regress. Som ett&lt;br&gt;särskilt skäl för detta anger föreningen att den lojale försäkringstagaren&lt;br&gt;vid inträffad skada drabbas av bonusförlust, vilket den oförsäkrade&lt;br&gt;undgår. Föreningen önskar fa ett uttalande från lagstiftaren till stöd för&lt;br&gt;att föreningen även under nuvarande förhållanden har rätt att utnyttja den&lt;br&gt;möjligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningens skrivelse aktualiserar frågan om det är&lt;br&gt;rimligt att den ”försumlige” fordonsägaren förutom trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgiften skall kunna åläggas att till försäkringsbolaget betala upp till en&lt;br&gt;tiondels basbelopp vid inträffad skada. Bestämmelsen i 24 § andra&lt;br&gt;stycket ger alltså redan i dag trafikförsäkringsbolagen en sådan möjlig-&lt;br&gt;het. Om betalningsskyldigheten inte bör kunna utnyttjas, bör bestäm-&lt;br&gt;melsen upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i dag är sådana att den fordonsägare som fullgör sin&lt;br&gt;skyldighet vad gäller trafikförsäkring dels betalar försäkringspremier,&lt;br&gt;dels drabbas av en bonusnedsättning om en skada inträffar för vilken&lt;br&gt;fordonsägarens försäkringsbolag får betala ersättning. En fordonsägare&lt;br&gt;som inte fullgör denna skyldighet får i stället betala en trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift som med tio procent far överstiga den högsta premien för fordon&lt;br&gt;av samma beskaffenhet och med samma användningssätt och geografiska&lt;br&gt;anknytning som det oförsäkrade fordonet. Någon ytterligare kostnad&lt;br&gt;drabbas den fordonsägaren inte av. Självrisksystemet för trafikför-&lt;br&gt;säkringsavtal tillämpas alltså inte. Trafikskadeutredningen tog i sitt&lt;br&gt;betänkande Trafikskadeersättning (SOU 1974:87 s. 331) upp möjligheten&lt;br&gt;för Trafikförsäkringsföreningen att göra återkrav gällande mot en ägare&lt;br&gt;av ett oförsäkrat fordon även om självrisksystemet inte skulle införas.&lt;br&gt;Enligt utredningen torde det utan vidare kunna överlämnas åt föreningen&lt;br&gt;att bestämma hur man skulle förfara i ett sådant läge. Det kunde i vart&lt;br&gt;fall inte enligt utredningen inge några betänkligheter att ett oförsäkrat&lt;br&gt;fordons ägare vid sidan av straffpåföljd (till stor del borttagen år 1978) i&lt;br&gt;vissa fall skulle drabbas av en mindre ekonomisk sanktion i form av en&lt;br&gt;självrisk, oavsett om denna - eller en liknande påföljd i form av bonus-&lt;br&gt;förlust - i motsvarande situation drabbar den lojale försäkringstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av systemet med trafikförsäkringsavgifter har inneburit att&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen har rätt till gottgörelse av den försäkrings-&lt;br&gt;pliktige i den mån föreskriven trafikförsäkring saknas. Avgifterna är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högre än trafikförsäkringspremiema. Viss del av trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgiften används för administration av avgiftssystemet och i övrigt är&lt;br&gt;syftet med avgiften att förmå fordonsägare att betala sina trafikförsäk-&lt;br&gt;ringspremier i rätt tid. Avgiften bör motsvara den premie som den lojale&lt;br&gt;fordonsägaren betalar med tillägg för de nackdelar som Trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen har genom att föreningen under den tid fordonet står&lt;br&gt;oförsäkrat far stå fordonsägarens risk. Att den lojale fordonsägaren&lt;br&gt;drabbas av bonusförlust vid inträffad skada bör såsom konstateras i&lt;br&gt;promemorian kunna motivera att även den som inte försäkrat sitt fordon&lt;br&gt;kan drabbas av en kostnad genom att föreningen utnyttjar sin regressrätt&lt;br&gt;enligt 24 § andra stycket. Remissinstanserna ger inte uttryck för någon&lt;br&gt;annan bedömning. Att självrisksystemet för trafikförsäkringsavtal inte&lt;br&gt;tillämpas bör inte vara något hinder, även om bestämmelsen om regress&lt;br&gt;infördes som ett komplement till denna regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör alltså enligt regeringens mening även fortsättningsvis vara&lt;br&gt;möjligt för Trafikförsäkringsföreningen att återkräva utbetald ersättning&lt;br&gt;upp till en tiondel av basbeloppet. Det finns därför inte skäl att göra&lt;br&gt;någon ändring i bestämmelsen, utan denna bör behållas som i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3.2 Rätt till återkrav vid olovligt brukande av oförsäkrat&lt;br&gt;fordon&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns inte något så angeläget lagstift-&lt;br&gt;ningsbehov att det finns anledning att föregripa de överväganden som&lt;br&gt;skall göras i utredningen om samordning mellan skadestånd, försäk-&lt;br&gt;ringar och andra ersättningsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning (se promemorian s. 39 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i prome-&lt;br&gt;morians bedömning eller lämnar den utan invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för bedömningen: Som framgår av redogörelsen i avsnitt&lt;br&gt;4.3.5 har rätten till återkrav av trafikskadeersättning från den som varit&lt;br&gt;skyldig att ha trafikförsäkring ett undantag. Ersättningen far inte krävas&lt;br&gt;åter, om fordonet vid skadetillfället brukades olovligen av någon annan&lt;br&gt;och antingen inte var registrerat i Sverige eller var avställt (24 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen trafikskadelagen). Regeln är tvingande. Det&lt;br&gt;följer av 26 § som föreskriver att ersättning som har utgetts enligt lagen&lt;br&gt;far, utöver vad som följer av bestämmelserna i trafikskadelagen, krävas&lt;br&gt;åter endast på grund av åtagande av någon annan än försäkringstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 24 § andra stycket andra meningen handlar alltså om&lt;br&gt;t.ex. den situationen att en tjuv ur ett garage stjäl en oförsäkrad moped&lt;br&gt;eller en bil som är avställd och därför inte försäkringspliktig. Om tjuven&lt;br&gt;under färd orsakar en skada, kan Trafikförsäkringsföreningen inte utöva&lt;br&gt;regress mot fordonsägaren. Bestämmelsen i 26 § innebär att försäkrings-&lt;br&gt;bolaget inte heller kan vända sig mot den olovlige brukaren med&lt;br&gt;regresskrav annat än i de fall då den olovlige brukaren vållat en skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller genom vårdslöshet i&lt;br&gt;samband med rattonykterhetsbrott och därigenom ansvarar enligt den&lt;br&gt;allmänna bestämmelsen i 20 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen har väckt frågan om det bör införas en&lt;br&gt;regel som tillåter att återkrav riktas mot den olovlige brukaren. En sådan&lt;br&gt;regel har dock inget samband med frågan om självrisk eller inte i ett&lt;br&gt;försäkringsavtal. Det är inte heller fråga om att se till att en fordonsägare&lt;br&gt;som betalar sin trafikförsäkring inte kommer i ett sämre läge än den som&lt;br&gt;inte betalar. En regressrätt mot den olovlige brukaren kan inte grundas på&lt;br&gt;en skyldighet for denne att teckna trafikförsäkring, utan ett ansvar skulle&lt;br&gt;i stället bygga på att försäkringsgivaren av andra skäl borde ha en&lt;br&gt;regressrätt mot denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Trafikskadeutredningens betänkande fördes en allmän diskussion&lt;br&gt;angående återkrav mot försäkringstagare och mot en skadeståndsskyldig&lt;br&gt;tredje man (SOU 1974:87 s. 218 f.). Utredningen hänvisade till den då&lt;br&gt;arbetande skadeståndskommitténs direktiv, vilka bl.a. innehöll att ut-&lt;br&gt;gångspunkten när det gäller regressrätt vid skadeförsäkring borde vara att&lt;br&gt;regresskrav skall tillåtas bara när detta kan anses nödvändigt av tungt&lt;br&gt;vägande ekonomiska hänsyn eller andra särskilda skäl. Enligt Trafik-&lt;br&gt;skadeutredningen borde dessa synpunkter vara vägledande även när det&lt;br&gt;gällde trafikförsäkringsgivares återkravsrätt. Utredningen framhöll dock&lt;br&gt;det angelägna i att trafiksäkerheten främjas med de medel som står till&lt;br&gt;buds och som kan antas vara ändamålsenliga till förebyggande av&lt;br&gt;trafikskador. Detta kunde enligt utredningen föranleda att preven-&lt;br&gt;tionssynpunkter tillmäts särskild betydelse på detta område eller med&lt;br&gt;andra ord att sådana synpunkter anses utgöra särskilda skäl att medge&lt;br&gt;regressrätt. Utredningen ansåg att eftersom ekonomiska hänsyn skulle&lt;br&gt;spela en dominerande roll i övervägandena det var av intresse att ha&lt;br&gt;kunskap om vilken ekonomisk betydelse de dåvarande återkravs-&lt;br&gt;möjlighetema hade. Resultatet av gjorda undersökningar visade att trafik-&lt;br&gt;försäkringsanstaltemas regressinkomster med dåvarande regressregler&lt;br&gt;och praxis så gott som helt saknade ekonomisk betydelse för trafik-&lt;br&gt;försäkringstagarkollektivet. Enligt utredningen måste därför frågan om&lt;br&gt;regressrättens omfattning avgöras uteslutande med hänsyn till allmänna&lt;br&gt;riskfördelningssynpunkter och preventionssynpunkter. Utredningen an-&lt;br&gt;förde vidare att regressrätt är ett olämpligt och godtyckligt verkande&lt;br&gt;korrektiv såväl mot bristande fullgörande av avtalsförpliktelser som mot&lt;br&gt;straffbara förfaranden eller andra överträdelser av offentligrättsliga före-&lt;br&gt;skrifter och att detta gäller även vid sådana förseelser som olovlig&lt;br&gt;köming eller tillåtande av olovlig köming. Inte heller vid olovligt&lt;br&gt;brukande eller användande av motorfordon som hjälpmedel vid brottslig&lt;br&gt;gärning bör regressrätt ifrågakomma, ansåg utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeutredningen kom slutligen fram till att återkrav inte borde&lt;br&gt;komma i fråga vare sig mot försäkringstagare, fordonsägare som för-&lt;br&gt;summat sin försäkringsplikt, brukare eller förare av motorfordon, i andra&lt;br&gt;fall än då dessa har varit vållande till skadan och på den grunden kan&lt;br&gt;göras ansvariga enligt skadeståndsrättsliga regler. Den ansvarige skulle&lt;br&gt;dessutom vara ersättningsskyldig endast då han handlat uppsåtligen eller&lt;br&gt;grovt vårdslöst. Departementschefen delade utredningens uppfattning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och föreslog i propositionen (1975/76:15) en sådan bestämmelse i 20 §&lt;br&gt;första stycket trafikskadelagen. Efter lagutskottets hemställan (bet.&lt;br&gt;1975/76:LU3), som bifölls av riksdagen (rskr. 1975/76:113), komplet-&lt;br&gt;terades bestämmelsen på det sättet att ersättningsskyldighet även skulle&lt;br&gt;föreligga om skadan vållats genom vårdslöshet av förare som gjort sig&lt;br&gt;skyldig till trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda framgår att frågan om en utvidgad regressrätt för&lt;br&gt;försäkringsbolagen rör grundläggande frågor om skadeståndets funktion&lt;br&gt;och om förhållandet mellan skadestånd och försäkring. De svar på dessa&lt;br&gt;frågor som lagstiftaren lämnade under 1970-talet har i viss mån&lt;br&gt;ifrågasatts under senare år. Regeringen avser att besluta om direktiv för&lt;br&gt;en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över reglerna om&lt;br&gt;samordningen vid personskada mellan skadestånd, ersättning från&lt;br&gt;offentlig försäkring och ersättning från försäkringar av annat slag. En av&lt;br&gt;kommitténs huvuduppgifter kommer att bli att lämna förslag om hur&lt;br&gt;reglerna i framtiden skall vara utformade när det gäller vilken rätt som&lt;br&gt;offentliga och privata försäkringsgivare skall ha att kräva utbetalade&lt;br&gt;försäkringsbelopp åter av den som är ansvarig för skadan. I kommitténs&lt;br&gt;uppdrag kommer alltså att ingå att behandla frågan om&lt;br&gt;försäkringsbolagens regressrätt mot den som vållat en skada. I denna del&lt;br&gt;skall kommittén gå utanför personskadeområdet och även behandla&lt;br&gt;frågan om försäkringsgivares regressrätt vid skadeförsäkring. Kom-&lt;br&gt;mitténs överväganden skall inrymma också regressreglema i trafikskade-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den regel som Trafikförsäkringsföreningen har aktualiserat&lt;br&gt;finns enligt regeringens bedömning inte något så angeläget lagstiftnings-&lt;br&gt;behov att det finns anledning att föregripa de överväganden som skall&lt;br&gt;göras i utredningen om samordning mellan skadestånd, försäkringar och&lt;br&gt;andra ersättningsformer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3.3 Preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som vill kräva trafikskadeersättning skall&lt;br&gt;alltid ha sex månader på sig att väcka talan efter det att försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren, eller i tillämpliga fall staten eller Trafikförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen, har förklarat att slutlig ställning har tagits i ersättnings-&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag&lt;br&gt;(se promemorian s. 43 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller lämnar det utan invändningar. Ett par remissinstanser&lt;br&gt;anser dock att lagtexten i vissa avseenden bör förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för förslaget: Av 28 § trafikskadelagen framgår att den som&lt;br&gt;vill bevaka en rätt till trafikskadeersättning eller fordringsrätt i övrigt på&lt;br&gt;grund av avtal om trafikförsäkring skall väcka talan inom tre år från det&lt;br&gt;att han eller hon fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och i vaije fall inom tio år från det att fordringen tidigast hade kunnat&lt;br&gt;göras gällande. I avsnitt 4.3.6 har en redogörelse lämnats för bakgrunden&lt;br&gt;till bestämmelsen. I samma avsnitt omtalas också bestämmelsen i 39 §&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen. Den bestämmelsen innehåller förutom de&lt;br&gt;nyss nämnda tre- och tioårsfristema en sexmånadersfrist som innebär att&lt;br&gt;den som vill kräva försäkringsersättning alltid har sex månader på sig att&lt;br&gt;väcka talan efter det att försäkringsgivaren har förklarat att slutlig ställ-&lt;br&gt;ning har tagits i ersättningsfrågan. Sexmånadersfristen har införts för att&lt;br&gt;undvika rättsförlust för den som vill kräva ut försäkringsersättning och&lt;br&gt;som har anmält skadan till försäkringsgivaren i rätt tid men fatt slutligt&lt;br&gt;besked från försäkringsgivaren först när tre- eller tioårsgränsen är nära&lt;br&gt;förestående eller har passerats. De flesta trafikförsäkringsgivare tillämpar&lt;br&gt;redan i dag bestämmelsen även för trafikförsäkringar, i vart fall i&lt;br&gt;personskadefallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar promemorians uppfattning att det inte finns någon&lt;br&gt;anledning att ha olika preskriptionsbestämmelser för ersättning enligt&lt;br&gt;konsumentforsäkringslagen å ena sidan och ersättning enligt trafik-&lt;br&gt;skadelagen eller i övrigt på grund av avtal om trafikförsäkring å andra&lt;br&gt;sidan. Även remissinstanserna instämmer i denna uppfattning. En regel&lt;br&gt;som motsvarar sexmånadersfristen i 39 § konsumentforsäkringslagen bör&lt;br&gt;alltså införas i 28 § trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom f.d. justitierådet Bertil Bengtsson påpekar kan man i de aktuella&lt;br&gt;fallen tänka sig mer än en svarande: inte bara försäkringsbolaget utan&lt;br&gt;också Trafikförsäkringsföreningen. Om anspråk avböjs av den ene, kan&lt;br&gt;talan väckas mot den andre. Tänkbara exempel är att försäkringsbolaget&lt;br&gt;avböjer ersättningskravet eftersom det är ovisst om dess&lt;br&gt;försäkringstagare varit inblandad i olyckan eller att föreningen avböjer&lt;br&gt;kravet på den grunden att det sedermera utretts vilket fordon som&lt;br&gt;orsakade skadan. I båda fallen preskriberas ersättningskravet endast mot&lt;br&gt;den som avböjt detta, ett förhållande som bör framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sexmånadersfristen bör, som f.d. justitierådet Ulf Nordenson fram-&lt;br&gt;håller, gälla även i de fallen då någon trafikförsäkring inte finns men&lt;br&gt;staten svarar för trafikskadeersättningen. Fristen bör i sådana fall bölja&lt;br&gt;löpa när den myndighet som handlägger ersättningsärendet har förklarat&lt;br&gt;att slutlig ställning har tagits i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan övervägas om man - som Ulf Nordenson förordar - borde låta&lt;br&gt;sexmånadersfristen bölja löpa först sedan försäkringsgivaren i ett skrift-&lt;br&gt;ligt meddelande uttryckligen förklarat att slutlig ställning har tagits i&lt;br&gt;ersättningsfrågan. Det åvilar emellertid ändå försäkringsgivaren att klar-&lt;br&gt;göra för den som kräver ersättning att slutlig ställning har tagits, och det&lt;br&gt;ligger således närmast i försäkringsgivarens intresse att säkra bevisning&lt;br&gt;om att så har skett. Sannolikt sker detta vanligtvis genom att försäkrings-&lt;br&gt;givaren i brev meddelar den som kräver ersättning att kravet avböjs.&lt;br&gt;Enligt regeringen finns det inte tillräckliga skäl att föreslå en annan&lt;br&gt;utformning av preskriptionsregeln i trafikskadelagen än som nu gäller&lt;br&gt;enligt konsumentförsäkringslagen. Ett skriftligt meddelande bör således&lt;br&gt;inte vara en förutsättning för att sexmånadersfristen skall bölja löpa, utan&lt;br&gt;det bör - i likhet med vad som gäller enligt konsumentförsäkringslagen -&lt;br&gt;stå försäkringsgivaren fritt att meddela sitt ställningstagande även på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat sätt. Som flera remissinstanser framhåller kan det dock finnas&lt;br&gt;anledning att allmänt se över preskriptionsreglerna på försäkringsavtals-&lt;br&gt;området. Frågan aktualiseras i det pågående arbetet med en ny försäk-&lt;br&gt;ringsavtalslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Jämkning av skadestånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skadestånd med anledning av skada på motor-&lt;br&gt;drivet fordon eller på egendom som transporterats med sådant fordon&lt;br&gt;skall i fortsättningen fa jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn&lt;br&gt;till den medverkan som har förekommit på ömse sidor, de särskilda&lt;br&gt;risker för skador som motorfordonstrafiken har inneburit och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt. Det innebär att jämkning föreslås ske i&lt;br&gt;mindre omfattning än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag (se&lt;br&gt;promemorian s. 44 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. I stort sett samtliga&lt;br&gt;remissinstanser anser dock att bestämmelsen bör ändras och att utgångs-&lt;br&gt;punkten därvid bör vara att jämkning i fortsättningen skall ske i farre&lt;br&gt;situationer än enligt rådande praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Övre Norrland, Göteborgs tingsrätt, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Finansinspektionen, Konsumentverket, Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet och f.d. justitierådet Bertil Bengtsson tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller lämnar det utan invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern efterlyser en närmare analys av frågan om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl att behålla en särreglering för jämkning av skadestånd för&lt;br&gt;vissa sakskador vid trafikolyckor men tillstyrker att jämkningsbestäm-&lt;br&gt;melsen ändras och att ändringen sker i huvudsak enligt de utgångs-&lt;br&gt;punkter och med den inriktning som föreslås i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motormännens riksförbund ser positivt på att ändra jämkningsbestäm-&lt;br&gt;melsen men anser att jämkning inte skall förekomma utöver vad som&lt;br&gt;följer av skadeståndslagens medvållandebestämmelser. Även Sveriges&lt;br&gt;Motorcyklisters Centralorganisation anser att jämkning bör kunna ske&lt;br&gt;endast då föraren har varit medvållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Professor Anders Agell anser att den föreslagna ändringen bör till-&lt;br&gt;godose behovet av ändrad rättstillämpning. Han menar dock att lagtexten&lt;br&gt;bör utformas utförligare så att olika hänsyn systematiseras tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F.d. justitierådet Ulf Nordenson anser det varken erforderligt eller&lt;br&gt;lämpligt med en uttrycklig hänvisning till de särskilda risker som finns&lt;br&gt;vid trafik med motorfordon. Att jämkningen skall ske med beaktande av&lt;br&gt;på vilket sätt och i vad mån de särskilda riskerna har realiserats i&lt;br&gt;händelseförloppet och haft betydelse för uppkomsten och omfattningen&lt;br&gt;av skadorna, kommer enligt honom tillräckligt klart till uttryck genom att&lt;br&gt;hänsyn skall tas till den medverkan som har förekommit på fordonets&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Professor emeritus Jan Hellner anser att promemorian saknar prin-&lt;br&gt;cipiella resonemang och därför inte lämpar sig för lagstiftning. Han av-&lt;br&gt;styrker dock inte förslaget utan föreslår i stället, i likhet med Ulf&lt;br&gt;Nordenson, att hänvisningen till de särskilda risker för skador som finns&lt;br&gt;vid trafik med motordrivet fordon stryks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;Sveriges Försäkringsförbund, Trafikförsäkringsföreningen och Sveriges&lt;br&gt;Advokatsamfund är negativa till förslaget. Vägverket anser att den&lt;br&gt;nuvarande ordningen är lämplig eftersom en normalt aktsam bilist med&lt;br&gt;fog kan antas i de flesta fall kunna undvika skador i vägbanan vid sitt&lt;br&gt;framförande av fordonet. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms&lt;br&gt;universitet föreslår att 18 § andra stycket trafikskadelagen upphävs utan&lt;br&gt;att ersättas av nya lagregler. Sveriges Försäkringsförbund och Trafikför-&lt;br&gt;säkringsföreningen förordar att i de fall den skadelidande inte själv har&lt;br&gt;varit vårdslös skall oreducerad ersättning utgå i den mån skadevållaren&lt;br&gt;har en ansvarsförsäkring som täcker skadan. Sveriges Advokatsamfund&lt;br&gt;anser tvärtom att det är felaktigt att tillmäta förekomsten av ansvarsför-&lt;br&gt;säkring avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till förslaget: I 2 § bilansvarighetslagen (1916:312)&lt;br&gt;fanns en bestämmelse om presumtionsansvar för ägare och förare av bil,&lt;br&gt;i vissa fall även för brukare. Ansvaret gällde för skada som i följd av&lt;br&gt;trafik tillfogades någon annan person än föraren eller sådan egendom&lt;br&gt;som inte transporterades i bilen. Presumtionsansvaret innebar att bilens&lt;br&gt;förare och ägaren var ansvariga för skadan oavsett vållande, om det inte&lt;br&gt;av omständigheterna framgick att skadan varken förorsakats av brist-&lt;br&gt;fällighet på bilen eller vållande av föraren. Om den skadelidande genom&lt;br&gt;eget vållande medverkat till skadan skulle, enligt samma bestämmelse,&lt;br&gt;rätten göra en skälighetsprövning av om och i sådant fall till vilket&lt;br&gt;belopp skadestånd skulle utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena till 18 § andra stycket trafikskadelagen hade det i&lt;br&gt;rättspraxis ansetts följa analogivis av 2 § bilansvarighetslagen att den&lt;br&gt;som led skada i en situation där han själv bar trafikansvar enligt 2 §&lt;br&gt;måste räkna med att hans anspråk mot skadevållare kunde sättas ned.&lt;br&gt;Sådan jämkning kunde sålunda enligt förarbetena ifrågakomma t.ex. när&lt;br&gt;en fotgängare eller väghållare varit vållande till en trafikolycka som med-&lt;br&gt;fört att föraren eller förarens bil blivit skadad (prop. 1975/76:15 s. 22 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Presumtionsansvaret togs bort när bilansvarighetslagen ersattes med&lt;br&gt;trafikskadelagen. Numera kan ägare, brukare och förare av motorfordon&lt;br&gt;göras personligen ansvariga för trafikskada bara enligt allmänna skade-&lt;br&gt;ståndsrättsliga regler, i första hand skadeståndslagens bestämmelser om&lt;br&gt;ansvar på grund av vållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda jämkningsregler i fråga om skadestånd för person-&lt;br&gt;skada har inte tagits upp i trafikskadelagen. Det anses att av sociala skäl&lt;br&gt;ersättning för sådan skada bör kunna jämkas endast i de fall som anges i&lt;br&gt;6 kap. 1 § skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 18 § andra stycket trafikskadelagen skall skadestånd för sak-&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i trafik eller på därmed befordrad egendom&lt;br&gt;jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.&lt;br&gt;Trafikskadeutredningen hade föreslagit att jämkning skulle kunna ske om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrkt vållande eller bristfallighet förelåg på ägarens, brukarens eller&lt;br&gt;förarens sida. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag framhöll&lt;br&gt;en remissinstans, Försäkringsjuridiska föreningen, att de föreslagna&lt;br&gt;reglerna om rätt till trafikskadeersättning på objektiv grund innebar att&lt;br&gt;biltrafiken belastades med vad som inom skadeståndsrätten brukade&lt;br&gt;kallas rent strikt ansvar och att det då framstod som följdriktigt att&lt;br&gt;jämkning kunde ske av ägares, brukares och förares krav på ersättning&lt;br&gt;för sakskada oavsett om det förekommit något vållande på deras sida&lt;br&gt;eller någon bristfallighet hos fordonet (prop. 1975/76:15 s. 201).&lt;br&gt;Departementschefen delade denna uppfattning och föreslog den regel&lt;br&gt;som nu gäller, dvs. att skadestånd med anledning av skada på motor-&lt;br&gt;fordon eller därmed befordrad egendom skall jämkas efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till omständigheterna. Departementschefen hänvisade&lt;br&gt;bl.a. till att det inom skadeståndsrätten ”torde vara en allmän princip att&lt;br&gt;den som utövar en riskfylld verksamhet och som av denna anledning bär&lt;br&gt;ett objektivt ersättningsansvar gentemot utomstående redan på denna&lt;br&gt;grund far finna sig i jämkning av egna skadeståndskrav mot utom-&lt;br&gt;stående”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som förekommit under förarbetena ansåg Högsta&lt;br&gt;domstolen i NJA 1985 s. 309 att lagrummet måste uppfattas som en regel&lt;br&gt;om att skadeståndet normalt skall jämkas vid sådana skadefall som&lt;br&gt;nämnts i förarbetena. Målet gällde en sammanstötning mellan en cykel&lt;br&gt;och en bil där cyklisten var ensam vållande och där bilägaren yrkade&lt;br&gt;skadestånd för de skador som uppkom på bilen. Högsta domstolen fann&lt;br&gt;att det var rimligt att jämka skadeståndet till hälften i en sådan situation&lt;br&gt;när den utomstående var ensam vållande och särskilda omständigheter&lt;br&gt;inte talade för annat, såsom att vållandet var ringa eller mera allvarligt.&lt;br&gt;Genom detta rättsfall och några andra som följer samma princip (se bl.a.&lt;br&gt;NJA 1987 s. 749 och NJA 1990 s. 569) har en fast praxis etablerats när&lt;br&gt;det gäller tillämpning av 18 § andra stycket trafikskadelagen. Denna&lt;br&gt;praxis innebär att skadeståndet till bilens ägare, brukare eller förare som&lt;br&gt;regel jämkas till hälften när en utomstående ensam har vållat skadan men&lt;br&gt;att undantag från den principen görs när det föreligger särskilda omstän-&lt;br&gt;digheter. Rättsfallet NJA 1987 s. 749 gällde en sammanstötning mellan&lt;br&gt;en buss och en hjullastare. Föraren av hjullastaren var ensam vållande till&lt;br&gt;sammanstötningen. Motorredskap omfattades inte vid den tidpunkten av&lt;br&gt;trafikskadelagen. Högsta domstolen tog hänsyn till den relativa trafik-&lt;br&gt;farlighet som utmärker hjullastare och ansåg denna vara en grund för&lt;br&gt;avvikelse från den i 1985 års avgörande antagna principen om jämkning&lt;br&gt;till hälften. Högsta domstolen instämde i hovrättens bedömning att&lt;br&gt;jämkningsgraden skulle bestämmas till tre fjärdedelar. Rättsfallet NJA&lt;br&gt;1990 s. 569 gällde statens ansvar som väghållare. En sammanstötning&lt;br&gt;mellan två bilar hade föranletts av en grop i vägen. Staten genom Väg-&lt;br&gt;verket ansågs vara ensam vållande till den skada som uppstod på ett av&lt;br&gt;fordonen. Högsta domstolen hänvisade till 1985 års avgörande och fann&lt;br&gt;att vållandet inte kunde anses ha varit ringa eller mera allvarligt.&lt;br&gt;Skadeståndet jämkades till hälften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1992/93:8 föreslog regeringen - på grundval av ett förslag i&lt;br&gt;departementspromemorian Den svenska trafikskadelagens anpassning till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s regelverk m.m. (Ds 1992:9) - att reglerna om jämkning skulle&lt;br&gt;ändras så att förekomsten av ansvarsförsäkring hos den skadestånds-&lt;br&gt;skyldige skulle beaktas vid bedömning av om jämkning skulle ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottet fann att det föreliggande förslaget inte borde genomföras&lt;br&gt;utan att mera ingående överväganden kom till stånd. Lagutskottet yttrade&lt;br&gt;följande (se bet. 1992/93:LU35 s. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet har förståelse för de motiv som ligger bakom förslaget i propositionen -&lt;br&gt;att undanröja den känsla av obillighet som många bilägare upplever med den&lt;br&gt;nuvarande ordningen. Det är naturligt att den bilist som uppträtt oklanderligt men&lt;br&gt;till följd av t.ex. en cyklists eller väghållares vårdslöshet fått sin bil skadad har svårt&lt;br&gt;att acceptera att endast få en del av sin skada ersatt. Som påpekats av Televerket kan&lt;br&gt;förslaget om det genomförs emellertid leda till nya situationer som på motsvarande&lt;br&gt;sätt skulle upplevas som orättvisa bland skadelidande bilister. En bilägare som råkar&lt;br&gt;ut för oförsäkrade skadevållare skulle genom den föreslagna bestämmelsen komma&lt;br&gt;att uppfatta sig som missgynnad i förhållande till den som far sin bil skadad av en&lt;br&gt;försäkrad. Frågan hur trafikansvaret skall förhålla sig till det allmänna&lt;br&gt;vållandeansvaret inrymmer, såsom också framhålls i propositionen, många&lt;br&gt;komplicerade inslag och har varit föremål för debatt i den juridiska litteraturen (se&lt;br&gt;bl.a. Juridisk Tidskrift nr 2 1991/92 s. 252).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder utskottet till den slutsatsen att det föreliggande förslaget inte&lt;br&gt;bör genomföras utan att mera ingående överväganden kommer till stånd. Enligt&lt;br&gt;utskottets mening bör därvid prövas om inte en möjlighet att underlåta jämkning&lt;br&gt;även i andra fall än där den skadeståndsskyldige har någon ansvarsförsäkring skulle&lt;br&gt;kunna införas. Det bör ankomma på regeringen att i lämpligt sammanhang göra&lt;br&gt;dessa överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen gav regeringen som sin mening till känna vad utskottet hade&lt;br&gt;anfört (se rskr. 1992/93:307).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika uppfattningar om vilka möjligheter till jämkning som bör finnas&lt;br&gt;i de aktuella situationerna har framförts i litteraturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda har Jan Hellner i sin uppsats Medverkan till skada vid strikt&lt;br&gt;ansvar (Juridisk Tidskrift 1991 - 92 s. 252 - 274) behandlat frågan&lt;br&gt;vilken hänsyn man skall ta inte bara till medvållande på den skadelidan-&lt;br&gt;des sida utan också till om den skadelidande har strikt ansvar för skador&lt;br&gt;som han själv i motsvarande situation skulle orsaka. Hans slutsats är att&lt;br&gt;ingen hänsyn bör tas till karaktären av det ansvar som åvilar den skade-&lt;br&gt;lidande eller den skadeståndsskyldige, utöver vad som följer av att enligt&lt;br&gt;lagtexten hänsyn skall tas till ”omständigheterna” (6 kap. 1 § tredje&lt;br&gt;stycket skadeståndslagen och 18 § andra stycket trafikskadelagen). Till&lt;br&gt;stöd härför talar enligt Hellner ordalydelsen i de relevanta lagreglerna,&lt;br&gt;utvecklingen fram till den nuvarande situationen, rättspolitiska skäl och&lt;br&gt;inte minst hänsyn till att rättssystemet inte bör kompliceras i onödan.&lt;br&gt;Yttrandet i den tidigare nämnda propositionen att det torde vara en&lt;br&gt;allmän princip i skadeståndsrätten ”att den som utövar en riskfylld&lt;br&gt;verksamhet och som av denna anledning bär ett objektivt ersättnings-&lt;br&gt;ansvar gentemot utomstående redan på denna grund får finna sig i&lt;br&gt;jämkning av egna skadeståndskrav mot utomstående” har enligt Hellner&lt;br&gt;endast svaga belägg. Det bygger på ett uttalande av Trafikskadeutred-&lt;br&gt;ningen som bortser från större delen av tidigare rättspraxis. Tanken att&lt;br&gt;sätta ett rent strikt ansvar på den skadeståndsskyldiges sida i en sär-&lt;br&gt;ställning, på grund av att farlig verksamhet fordrar ett särskilt strängt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar, räknas till den ideologi som enligt Hellner bör kastas över bord.&lt;br&gt;Rent strikt ansvar, annat skärpt ansvar och culpaansvar tillgodoser&lt;br&gt;allmänt sett samma ändamål. Hellner anser att det kan diskuteras vilken&lt;br&gt;form av ansvar som bäst tillgodoser de särskilda syften som man vill&lt;br&gt;uppnå genom skadeståndsregler men att det till stor del är praktiska skäl&lt;br&gt;som blir avgörande. Till realiteten hör i första hand att ta hänsyn till&lt;br&gt;försäkringsförhållandena. Den skadeståndsskyldiges möjlighet att utge&lt;br&gt;skadestånd till den bilist som han vållat sakskada beror främst av om han&lt;br&gt;har ansvarsförsäkring. Finns en sådan täcker den regelmässigt skadan på&lt;br&gt;bilen, med undantag för självrisk. Regeln om jämkning av skadeståndet&lt;br&gt;på grund av den skadelidande bilistens form av ansvar är, menar Hellner,&lt;br&gt;alltså i första hand en fråga om reduktion av den ersättning som utgår ur&lt;br&gt;den culpaansvariges ansvarsförsäkring. Skadeståndets normala funktion&lt;br&gt;att ge ersättning till dem som skadats genom andras vållande och att&lt;br&gt;pulvrisera skadan tillgodoses bäst genom den enkla regeln att den som&lt;br&gt;vållat sakskada för en bilist som inte själv är vållande blir skyldig att utge&lt;br&gt;ojämkat skadestånd till bilisten. Bestämmelsen i 18 § andra stycket&lt;br&gt;trafikskadelagen bör sålunda enligt Hellner tillämpas utan att strikt&lt;br&gt;ansvar på den skadelidandes sida tilläggs någon relevans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders Agell har i en artikel (Skada i följd av trafik som ersättnings-&lt;br&gt;och jämkningsgrund, Festskrift till Kurt Grönfors, 1991) behandlat&lt;br&gt;samma ämne. Han framför där bl.a. att utgångspunkten när en skade-&lt;br&gt;lidande bär strikt ansvar är densamma som när en skadelidande är&lt;br&gt;medvållande till sin egen skada, dvs. att den skadelidande i och för sig&lt;br&gt;far skada sig själv eller sin egendom så mycket han vill. ”Om han&lt;br&gt;emellertid genom skadeståndskrav mot någon annan vill övervältra&lt;br&gt;kostnaden för en skada, bör skadeståndsanspråket kunna jämkas om hans&lt;br&gt;egen skada beror på samma risker, som ligger bakom det skärpta ansvar&lt;br&gt;som han själv bär, om han skulle orsaka en skada för skadegöraren” För&lt;br&gt;tillämpning av 18 § andra stycket måste enligt Agell fordras att den&lt;br&gt;aktuella skadan kan anses utgöra en skada i följd av trafik. Allmänt sett&lt;br&gt;bör man enligt Agell vara försiktig med att jämka skadestånd till bilägare&lt;br&gt;eller lastägare, när bilen förts klanderffitt, om skadan ligger i utkanten av&lt;br&gt;vad som kan betraktas som skada i följd av trafik. Som exempel nämner&lt;br&gt;han fallet att den bil som påkörts av cykeln i 1985 års fall skulle ha stått&lt;br&gt;stilla i vägkorsningen på grund av motorstopp. Skadan på bilen skulle då&lt;br&gt;i så övervägande grad ha berott på farligheten i cyklistens färdsätt och i&lt;br&gt;så liten grad på trafikfaran hos bilen att bilistens skadestånd inte borde ha&lt;br&gt;jämkats alls. Även i en del fall när bilen förts med mycket låg hastighet&lt;br&gt;kan det enligt Agell nog vara rimligast att inte jämka skadeståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Håkan Andersson har i sin doktorsavhandling ”Skyddsändamål och&lt;br&gt;adekvans. Om skadeståndsansvarets gränser.” bl.a. behandlat frågan om&lt;br&gt;riskmedverkan utan medvållande (följande sammanfattande synpunkter&lt;br&gt;är hämtade från Anderssons artikel i Juridisk Tidskrift 1994 - 1995 s.&lt;br&gt;392 - 414). Man kan enligt honom säga att rättsordningen genom att (i&lt;br&gt;vissa fall) ålägga bilägaren strikt ansvar har placerat riskerna av biltrafik&lt;br&gt;på denne. Man kan alltså iaktta en värdering att de riskfaktorer som har&lt;br&gt;att göra med bilens förande i trafik placeras inom bilägarens riskområde.&lt;br&gt;Dessa riskfaktorer kan aktualiseras även i de fall en utomstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ickebilist, t.ex. en cyklist, vållar skada på bilen. I det fallet är alltså&lt;br&gt;bilisten skadelidande, men riskfaktorer på hans sida (t.ex. fartmomentet&lt;br&gt;som i sig utsätter honom för diverse skaderisker) kan ha medverkat till&lt;br&gt;skadan. Inom ramen för skyddsändamålsläran kan man på detta vis, i&lt;br&gt;stället för att bara förkasta Högsta domstolens praxis, enligt Andersson&lt;br&gt;bygga upp en förklaringsram som kan skänka förståelse för de&lt;br&gt;värderingar om riskplacering som rätten uppvisar. Genom att förklara&lt;br&gt;väldokumenterad praxis från Högsta domstolen utifrån riskbärarsyn-&lt;br&gt;punkten får man dessutom enligt honom riktlinjer för en differentiering&lt;br&gt;så att nackdelarna med den använda schablonmässiga hälfitendelningen&lt;br&gt;kan undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bill Dufwa har i en artikel (Vår komplicerade trafikskaderätt och&lt;br&gt;framtiden, i Svensk Juristtidning 1979 s. 401 f.) bl.a. ifrågasatt om den i&lt;br&gt;motiven till 18 § andra stycket angivna principen ”att den som utövar en&lt;br&gt;riskfylld verksamhet och som av denna anledning bär ett objektivt ersätt-&lt;br&gt;ningsansvar gentemot utomstående redan på denna grund far finna sig i&lt;br&gt;en jämkning av egna skadeståndskrav mot utomstående” verkligen&lt;br&gt;existerar i den allmänna skadeståndsrätten. Han har senare (i JT 1990 -&lt;br&gt;1991 s. 456 f.) med utgångspunkt i NJA 1990 s. 569 på nytt tagit upp&lt;br&gt;denna fråga till diskussion. Dufwa har funnit att rättstilllämpningen är väl&lt;br&gt;förenlig både med tidigare praxis och motivuttalandena som gjordes&lt;br&gt;beträffande 18 § andra stycket samt att den går att försvara med åtskilliga&lt;br&gt;skäl, inte minst att den utmärks av konsekvens och principfasthet. Dufwa&lt;br&gt;anser emellertid att denna rättstillämpning kan från en framtida lag-&lt;br&gt;stiftningssynpunkt ifrågasättas. Man kan, menar han, mycket väl finna&lt;br&gt;det rättvist att det utvidgade ansvar som bilisterna har enligt trafikskade-&lt;br&gt;lagen skulle kompenseras genom ett mindre strängt personligt ansvar&lt;br&gt;som skadelidande. Detta skulle vara så mycket mera rimligt, om skade-&lt;br&gt;ståndsansvaret är täckt av en ansvarsförsäkring eller åvilar en själv-&lt;br&gt;försäkrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Bertil Bengtsson har behandlat det tidigare nämnda uttalandet i&lt;br&gt;propositionen angående en allmän skadeståndsrättslig princip om jämk-&lt;br&gt;ning när den skadelidande har ett strikt ansvar (Om jämkning av skade-&lt;br&gt;stånd, 1982 s. 161 f.). De argument som kan anföras för en sådan jämk-&lt;br&gt;ning är enligt honom att verksamheten typiskt sett anses vara särskilt&lt;br&gt;bärkraftig, att verksamheten är farlig, att det finns ett rättssystematiskt&lt;br&gt;argument eller att preventionshänsyn kan åberopas. Bengtsson finner att&lt;br&gt;vaije argument i och för sig inte verkar så överväldigande starkt men att&lt;br&gt;det ändå kan synas vara den naturligaste och lämpligaste lösningen att&lt;br&gt;jämka i dessa medverkansfall, vilket också är i överensstämmelse med&lt;br&gt;trafikskadelagens motiv. Det finns dock menar Bengtson anledning att&lt;br&gt;hålla i minnet att det ofta är huvudsakligen rättssystematiska skäl som&lt;br&gt;talar för att sätta ned ersättningen och att dessa i brist på klart lagstöd&lt;br&gt;ibland kan framstå som otillräckliga för att man skulle beröva den&lt;br&gt;skadelidande hans ersättning (jfr även SvJT 1993 s. 774 f. där Bengtsson&lt;br&gt;bl.a. förordat att också försäkringsförhållandena skall beaktas i enlighet&lt;br&gt;med prop. 1992/93:8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överläggningar i Justitiedepartementet den 22 oktober 1993 (se&lt;br&gt;avsnitt 3) diskuterades bl.a. jämkningsbestämmelsen i 18 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meningarna om hur en regel borde vara utformad var delade och det var&lt;br&gt;därför inte möjligt att komma fram till någon gemensam rekommenda-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Motorfordonsägare vars fordon&lt;br&gt;skadas i de ovan beskrivna fallen har svårt att förstå och acceptera att&lt;br&gt;deras skadestånd skall jämkas när de inte själva på något sätt varit&lt;br&gt;oaktsamma. I likhet med i stort sett samtliga remissinstanser ställer sig&lt;br&gt;regeringen bakom bedömningen att jämkningsregeln i 18 § andra stycket&lt;br&gt;trafikskadelagen bör ändras så att jämkning i fortsättningen sker i mindre&lt;br&gt;omfattning än i dag. Den lösning som föreslogs i prop. 1992/93:8 - att&lt;br&gt;reglerna om jämkning skulle ändras så att förekomsten av ansvars-&lt;br&gt;försäkring hos den skadeståndsskyldige skulle beaktas vid bedömningen&lt;br&gt;av jämkningsffågan - har inte ansetts vara godtagbar, särskilt som den&lt;br&gt;kunde leda till nya situationer som skulle upplevas som orättvisa bland&lt;br&gt;skadelidande bilister. Med anledning av vad lagutskottet uttalat bör det&lt;br&gt;därför särskilt prövas om det bör införas en möjlighet att underlåta&lt;br&gt;jämkning även i andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om jämkning i de situationer som nu diskuterats är kompli-&lt;br&gt;cerad, och det finns vägande argument i olika riktningar. Motorfordon för&lt;br&gt;med sig större risker i trafiken än de som följer med exempelvis gång-&lt;br&gt;eller cykeltrafik. Det har att göra med motorfordonens farlighet på grund&lt;br&gt;av bl.a. fart och tyngd men även med deras ekonomiska värde. Det är&lt;br&gt;rimligt att dessa särskilda risker påverkar skadeståndsbedömningen.&lt;br&gt;Ägaren av motorfordonet har också i de flesta fall en möjlighet att&lt;br&gt;gardera sig mot att själv behöva stå för kostnaderna genom att teckna&lt;br&gt;helförsäkring för fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande fråga är om jämkningsregeln bör utgå från någon&lt;br&gt;form av allmän princip för hur jämkning skall ske när den som drabbas&lt;br&gt;av skada själv bär ett skärpt skadeståndsansvar. Dagens regel bygger på&lt;br&gt;ett antagande om existensen av en sådan allmän princip i svensk rätt,&lt;br&gt;nämligen att den som utövar en riskfylld verksamhet och som av denna&lt;br&gt;anledning bär ett objektivt ersättningsansvar gentemot utomstående redan&lt;br&gt;på denna grund far finna sig i jämkning av egna skadeståndskrav mot&lt;br&gt;utomstående. I doktrinen har diskuterats i vad mån en sådan allmän&lt;br&gt;princip verkligen kan anses gälla. Ett alternativ är att jämkningsregeln&lt;br&gt;utformas - utan hänvisning till någon viss princip - från utgångspunkten&lt;br&gt;att den skall ge rimliga resultat och i övrigt fungera väl for just de&lt;br&gt;skadesituationer som den skall reglera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte några svenska lagbestämmelser i övrigt som kan sägas&lt;br&gt;ge uttryck för samma princip som trafikskadelagens regel. Däremot finns&lt;br&gt;exempel från rättspraxis där en motsvarande princip tillämpats utanför&lt;br&gt;trafikskadeområdet (se NJA 1988 s. 495 som handlade om det strikta&lt;br&gt;ansvar en hundägare har enligt 6 § lagen [1943:459] om tillsyn över&lt;br&gt;hundar och katter för skador som hunden orsakat och där det strikta&lt;br&gt;ansvaret ansågs vara en grund för jämkning av skadeståndet). Såsom&lt;br&gt;anförs i promemorian kan dock knappast hävdas att principen vuxit sig så&lt;br&gt;stark att den alltid skall läggas till grund för jämkningsbedömningen när&lt;br&gt;den skadelidande bär ett särskilt strängt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om ett särskilt strängt skadeståndsansvar finns - förutom i&lt;br&gt;trafikskadelagen - bl.a. i 32 kap. miljöbalken, i jämvägstrafiklagen&lt;br&gt;(1985:192), se särskilt 5 kap. 1 §, i ellagen (1997:857), se 10 kap., och i&lt;br&gt;den tidigare nämnda lagen om tillsyn över hundar och katter. Det är&lt;br&gt;uppenbart att det rör sig om vitt skilda typer av situationer och att&lt;br&gt;betydande olikheter finns. När det t.ex. gäller ansvaret för hundägare är&lt;br&gt;det hundägaren personligen som har det strikta ansvaret, medan det för&lt;br&gt;fordonsägaren inte finns något sådant personligt strikt ansvar enligt&lt;br&gt;trafikskadelagen. Det är i stället biltrafiken som sådan som kan sägas ha&lt;br&gt;det skärpta ansvaret genom den obligatoriska trafikförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att situationerna är så olika talar i viss mån mot&lt;br&gt;att en genomgående princip skulle kunna gälla vid jämkningsbedöm-&lt;br&gt;ningen. Man kan i fråga om motorfordonstrafiken inte heller bortse från&lt;br&gt;att denna i dag är en företeelse som på många sätt är nödvändig för&lt;br&gt;samhället. En cyklist, fotgängare eller väghållare är för det mesta väl&lt;br&gt;medveten om trafikens farlighet och anpassar därför sin vistelse i trafiken&lt;br&gt;eller skötseln av vägarna efter detta. Det är naturligt att det kan uppfattas&lt;br&gt;som oskäligt att skadeståndet i normalfallet jämkas till hälften trots att&lt;br&gt;den skadelidande inte på något sätt varit vållande till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör frågan om jämkning av skadestånd vid&lt;br&gt;olika former av skärpt ansvar för den skadelidande inte behandlas efter&lt;br&gt;en generell formel. Som bl.a. Justitiekanslem framhåller bör man i stället&lt;br&gt;försöka hitta en lösning som framstår som rimlig för just trafikskadoma.&lt;br&gt;Såväl principiella som praktiska synpunkter kan då beaktas liksom&lt;br&gt;önskemålet om en avvägning mellan enkelhet och förutsägbarhet å den&lt;br&gt;ena sidan och rättvisa och flexibilitet å den andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i bedömningen att det bör finnas utrymme för&lt;br&gt;en relativt fri prövning av jämkningsfrågan och att jämkning skall ske på&lt;br&gt;ett mer nyanserat sätt än i dag. Enligt regeringens mening bör man inte&lt;br&gt;bortse från de särskilda risker som motorfordonstrafiken medför, utan&lt;br&gt;dessa bör även fortsättningsvis påverka skadeståndsbedömningen och i&lt;br&gt;vissa fall läggas till grund för jämkning när någon som inte är motor-&lt;br&gt;fordonstrafikant är vållande till skadan. Regeringen anser således, till&lt;br&gt;skillnad från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, att&lt;br&gt;trafikskadelagen bör innehålla en särreglering om jämkning av skade-&lt;br&gt;stånd med anledning av skador på motorfordon och egendom som&lt;br&gt;transporterats med fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då hur de mer nyanserade bedömningarna närmare bestämt&lt;br&gt;bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man inledningsvis bortser från försäkringsförhållandena bör&lt;br&gt;utgångspunkten vara att någon jämkning inte skall ske om någon som&lt;br&gt;inte är motorfordonstrafikant ensam har vållat en olycka som inte alls har&lt;br&gt;samband med de särskilda riskerna med motorfordonstrafiken. En sådan&lt;br&gt;situation kan vara att en bil står stilla på ett sätt som inte i sig är&lt;br&gt;trafikfarligt och en cyklist kör på och skadar bilen med sin cykel. Andra&lt;br&gt;situationer kan vara att sprängningsarbeten medför att en sprängsten&lt;br&gt;skadar en förbipasserande bil eller att ett motorfordon skadas enbart på&lt;br&gt;grund av att väghållaren brustit i underhållet av vägen och därigenom&lt;br&gt;vållat skadan. Att jämka skadeståndet i dessa fall är knappast motiverat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om föraren av motorfordonet har uppfyllt de stränga krav på uppmärk-&lt;br&gt;samhet och försiktighet som alltid åvilar en förare av motorfordon. Även&lt;br&gt;i många andra situationer där något medvållande inte finns på den&lt;br&gt;skadelidandes sida bör ett ojämkat skadestånd utges. Har föraren av&lt;br&gt;motorfordonet varit så uppmärksam och förutseende som trafiklagstift-&lt;br&gt;ningen kräver och därigenom gjort vad som ankommer på honom eller&lt;br&gt;henne för att undvika skadan, bör fordonsägaren normalt endast om det&lt;br&gt;föranleds av försäkringsförhållandena få sitt skadestånd jämkat. Om&lt;br&gt;emellertid vållandet på den ansvariges sida inte står i proportion till den&lt;br&gt;inträffade skadan, kan det i vissa fall även utan medvållande från&lt;br&gt;bilföraren vara rimligt att jämka det skadestånd som bilägaren har rätt att&lt;br&gt;få. Det kan vara fallet t.ex. om det uppkommer mycket kostsamma&lt;br&gt;skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts har den skadevållande i allmänhet en ansvarsförsäkring.&lt;br&gt;Sveriges Försäkringsförbund och Trafikförsäkringsföreningen förordar&lt;br&gt;att i de fall den skadelidande inte själv har varit vårdslös, oreducerad&lt;br&gt;ersättning skall utgå i den mån skadevållaren har en ansvarsförsäkring&lt;br&gt;som täcker skadan. I prop. 1992/93:8 föreslogs att den omständigheten&lt;br&gt;att skadevållaren har en ansvarsförsäkring skulle beaktas särskilt vid&lt;br&gt;bedömning av ansvarsfrågan. Förslaget kritiserades dock och genom-&lt;br&gt;fördes inte. Om förekomsten av en ansvarsförsäkring inte blir den enda&lt;br&gt;grunden för att underlåta jämkning, anser regeringen att saken kommer i&lt;br&gt;ett annat läge. Det är i och för sig riktigt att hänsynstagande till ansvars-&lt;br&gt;försäkring skulle kunna leda till att en bilägare som råkar ut för en&lt;br&gt;oförsäkrad skadevållare känner sig missgynnad i förhållande till den som&lt;br&gt;får sin bil skadad av någon med försäkring. Regeringen anser emellertid&lt;br&gt;att det knappast av den anledningen är rimligt att underlåta att beakta&lt;br&gt;förekomsten av en försäkring. I andra sammanhang, bl.a. när det gäller&lt;br&gt;barns skadeståndsskyldighet, har det ansetts att en ansvarsförsäkring på&lt;br&gt;skadevållarens (barnets) sida skall kunna påverka ersättningsskyldig-&lt;br&gt;heten (se 2 kap. 2 § skadeståndslagen). Förekomsten av en ansvars-&lt;br&gt;försäkring bör dock inte alltid vara av avgörande betydelse för jämk-&lt;br&gt;ningsfrågan. Medvållande av den skadelidande kan motivera att skade-&lt;br&gt;ståndet jämkas trots att skadevållaren har en ansvarsförsäkring som i och&lt;br&gt;för sig täcker skadan. Även när de särskilda riskerna med motorfordons-&lt;br&gt;trafik har haft betydelse för skadan bör det, oavsett förekomsten av en&lt;br&gt;ansvarsförsäkring, i vissa fall kunna vara motiverat att jämka skade-&lt;br&gt;ståndet. I fall proportionen mellan vållandet och skadan är sådan att&lt;br&gt;skadeståndet i och för sig bör kunna jämkas, bör dock en eventuell&lt;br&gt;försäkring på skadevållarens sida normalt kunna utnyttjas i första hand.&lt;br&gt;Om skadevållaren saknar försäkring, finns det däremot större skäl att&lt;br&gt;jämka skadeståndet. Men även i sådana fall bör jämkning många gånger&lt;br&gt;underlåtas. Här skall beaktas att den som drabbas oskäligt hårt av&lt;br&gt;skyldigheten att utge skadestånd har en möjlighet att få skadeståndet&lt;br&gt;jämkat enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock inte bara försäkringsförhållandena på skadevållarens sida&lt;br&gt;som bör beaktas när jämkningsfrågan bedöms. Som nämnts ovan har&lt;br&gt;ägare av motorfordon möjlighet att gardera sig mot att behöva betala&lt;br&gt;kostnader för skador på det egna fordonet genom att teckna vagnskade-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkring. I de fall den skadelidande har en sådan försäkring och den&lt;br&gt;som vållat skadan saknar ansvarsförsäkring, är det naturligt att vagn-&lt;br&gt;skadeförsäkringen så långt det är möjligt utnyttjas för att täcka&lt;br&gt;kostnaderna för skadan. Vidare bör beaktas om den skadelidande har&lt;br&gt;tagit en risk genom att utsätta ett dyrbart motorfordon för trafikens&lt;br&gt;skaderisker utan att ha fordonet helförsäkrat. I sådana fall kan det ofta&lt;br&gt;vara rimligt att jämka skadeståndet även om den skadelidande inte har&lt;br&gt;varit medvållande till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motorfordonstrafikens risker bör, som tidigare framhållits, kunna&lt;br&gt;inverka på jämkningsbedömningen. Men som utgångspunkt bör dessa&lt;br&gt;risker påverka skadeståndet endast om de haft någon betydelse i det&lt;br&gt;enskilda skadefallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även omständigheter som hänför sig till skadevållarens person bör&lt;br&gt;kunna medföra att ett skadestånd jämkas. Förutom sådana omständig-&lt;br&gt;heter som anges i 2 kap. 2 och 3 §§ skadeståndslagen, dvs. ungdom och&lt;br&gt;psykiska störningar, bör sålunda andra individuella omständigheter&lt;br&gt;kunna påverka bedömningen. Det kan t.ex. finnas situationer där man&lt;br&gt;inte kan ställa samma krav på en äldre människa som på en yngre att&lt;br&gt;reagera snabbt för förändringar i trafiksituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förekomma situationer då den skadevållande bär ett objektivt&lt;br&gt;ansvar på grund av någon bestämmelse utanför trafikskadelagen. Ett&lt;br&gt;exempel är att en fordonsförare tvingas väja för att undgå att köra på en&lt;br&gt;lösspringande hund. Om skador uppkommer på bilen, är hundägaren&lt;br&gt;enligt 6 § lagen om tillsyn över hundar och katter oavsett vållande&lt;br&gt;skyldig att ersätta fordonsägaren för skadorna. Med den nuvarande&lt;br&gt;jämkningsbestämmelsen torde det objektiva ersättningsansvaret på båda&lt;br&gt;sidor leda till att skadeståndet jämkas till hälften när något vållande inte&lt;br&gt;föreligger (jfr Nordenson, Trafikskadeersättning, 1977, s. 267). Detta&lt;br&gt;framstår fortfarande som en rimlig utgångspunkt för åtminstone situa-&lt;br&gt;tioner där partema saknar försäkringsskydd. Men även här finns det skäl&lt;br&gt;att göra en nyanserad bedömning där alla relevanta omständigheter vägs&lt;br&gt;in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln i 18 § andra stycket bör i enlighet med det&lt;br&gt;anförda skrivas om så att den närmare ansluter till allmänna principer om&lt;br&gt;jämkning vid medvållande och samtidigt ger möjlighet att beakta de&lt;br&gt;särskilda riskerna med motorfordon i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den närmare utformningen av bestämmelsen finns det skäl att&lt;br&gt;beakta jämkningsreglema i 12 §. Den paragrafen reglerar frågan om&lt;br&gt;jämkning av trafikskadeersättning. Där anges att jämkning skall ske efter&lt;br&gt;vad som är skäligt ”med hänsyn till den medverkan som har förekommit&lt;br&gt;på ömse sidor och omständigheterna i övrigt”. Därvid inryms vållande i&lt;br&gt;medverkansbegreppet. Även de fall när en teknisk bristfallighet på ett&lt;br&gt;motorfordon har inverkat på skadeförloppet och medverkat till uppkomna&lt;br&gt;skador, utan att ägaren eller föraren kan lastas härför och anses med-&lt;br&gt;vållande, ryms i begreppet medverkan. Det är naturligt att utforma&lt;br&gt;jämkningsbestämmelsen i 18 § i nära anslutning till 12 §, vilken för&lt;br&gt;övrigt ligger nära 6 kap. 1 § skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln bör ge uttrymme för en fri bedömning av jämkningsfrågan med&lt;br&gt;hänsyn tagen till omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs att skadeståndet skulle fa ”jämkas efter vad&lt;br&gt;som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på&lt;br&gt;ömse sidor, de särskilda risker för skador som finns vid trafik med&lt;br&gt;motordrivet fordon och omständigheterna i övrigt”. Lagrådet har förordat&lt;br&gt;att uttrycket ”de särskilda risker för skador som finns vid trafik med&lt;br&gt;motordrivet fordon” får utgå. Lagrådet har anfört att ett hänsyntagande&lt;br&gt;till de särskilda skaderiskema vid trafiken kan sägas i princip ingå redan i&lt;br&gt;bedömningen av den medverkan som har förekommit och har framhållit&lt;br&gt;att formuleringen blivit missvisande eftersom uttrycket närmast för&lt;br&gt;tanken till en abstrakt värdering av riskerna i allmänhet för skador till&lt;br&gt;följd av motortrafik. Lagrådet har också ifrågasatt om den avgränsning&lt;br&gt;som görs till de särskilda riskerna vid trafik ”med motordrivet fordon”&lt;br&gt;blir möjlig att upprätthålla i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är de särskilda skaderisker som motor-&lt;br&gt;fordonstrafiken innebär av så stor betydelse att det är motiverat att nämna&lt;br&gt;dem uttryckligen i lagtexten som en omständighet att ta hänsyn till vid&lt;br&gt;jämkningsprövningen. Härtill kommer att dessa risker ofta är sådana att&lt;br&gt;de inte naturligen kan hänföras till parternas egen medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har framhållit kan emellertid uttrycket ”de särskilda&lt;br&gt;risker för skador som finns vid trafik med motordrivet fordon” ge intryck&lt;br&gt;av att en abstrakt riskvärdering skall göras. Bestämmelsen bör därför få&lt;br&gt;en annan utformning, så att det klart framgår att avsikten är att&lt;br&gt;jämkningen skall ske med beaktande av den betydelse som motor-&lt;br&gt;fordonstrafikens risker har haft i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att skadeståndet skall få jämkas efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse&lt;br&gt;sidor, de särskilda risker för skador som motorfordonstrafiken har&lt;br&gt;inneburit och omständigheterna i övrigt. I författningskommentaren&lt;br&gt;utvecklas närmare hur olika omständigheter därvid kan beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen i 18 § andra stycket gäller bara sak-&lt;br&gt;skada. Enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen är förutsättningarna för jämk-&lt;br&gt;ning betydligt snävare vid personskada än vid sakskada och ren&lt;br&gt;förmögenhetsskada. Det finns inte anledning att nu ändra detta synsätt&lt;br&gt;(jfr prop. 1993/94:88 s. 10 f.). Även fortsättningsvis bör trafikskade-&lt;br&gt;lagens jämkningsregel begränsas till att gälla sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkningsregeln innebär vidare att den som transporterar egendom&lt;br&gt;med fordonet och som varken är fordonets ägare, brukare eller förare&lt;br&gt;ändå får tåla att ett eventuellt skadestånd jämkas på samma sätt som för&lt;br&gt;ägaren, brukaren eller föraren. Skälen för en sådan identifikation är enligt&lt;br&gt;förarbetena till trafikskadelagen (prop. 1975/76:15 s. 84) bl.a. att det från&lt;br&gt;en utomstående skadeståndsskyldigs synpunkt är helt ovidkommande i&lt;br&gt;vilket förhållande ägare, brukare och förare samt lastägare står till&lt;br&gt;varandra. Inte heller detta synsätt finns det skäl att nu ändra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1999. Den nya jämkningsbestämmelsen skall tillämpas på skadefall&lt;br&gt;som inträffar efter ikraftträdandet. Den nya sexmånadersfristen i&lt;br&gt;preskriptionsbestämmelsema skall kunna utnyttjas för skadefall som&lt;br&gt;har inträffat före ikraftträdandet och som inte då är preskriberade. I de&lt;br&gt;ärenden som vid ikraftträdandet inte har avslutats hos Trafikför-&lt;br&gt;säkringsföreningen skall äldre bestämmelser om trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag utom&lt;br&gt;i fråga om ikraftträdandetidpunkt (se promemorian s. 60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har några invänd-&lt;br&gt;ningar mot promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De nya reglerna bör kunna träda i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser är inte påkallade såvitt avser&lt;br&gt;den föreslagna ändringen av bestämmelsen om jämkning av skadestånd i&lt;br&gt;18 § andra stycket trafikskadelagen. Det betyder att den nya regeln&lt;br&gt;kommer att tillämpas på skadefall som inträffar efter ikraftträdandet (jfr&lt;br&gt;prop. 1972:5 s. 593).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen om en sexmånadersfrist för preskription&lt;br&gt;i 28 § andra och tredje styckena bör forses med en övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse enligt vilken fristen kan tillämpas även på fordringar som har&lt;br&gt;uppkommit före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte är pre-&lt;br&gt;skriberade, jfr punkt 6 i ikraftträdandebestämmelsema till konsument-&lt;br&gt;försäkringslagen (1980:38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de föreslagna ändringarna av bestämmelserna om beräkning av&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgift samt minimiavgift bör förses med övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelser. Om ett ärende om trafikförsäkringsavgift fortfarande pågår&lt;br&gt;hos Trafikförsäkringsföreningen när de föreslagna ändringarna träder i&lt;br&gt;kraft, bör ändringarna inte tillämpas i det ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Kostnader och resursbehov&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna schabloniseringen av trafikförsäkringsavgiftema är en&lt;br&gt;följd av att bestämmelserna angående försäkringsgivarnas premiesättning&lt;br&gt;tidigare har ändrats för att skapa bättre konkurrens mellan försäkrings-&lt;br&gt;givarna. Schabloniseringen bedöms inte medföra några ökade kostnader&lt;br&gt;för det allmänna. Förslaget om höjning av minimiavgiften innebär att de&lt;br&gt;som saknar trafikförsäkring för sina fordon far bära en större del av&lt;br&gt;försäkringsgivarnas kostnader för dessa oförsäkrade fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som föreslås i jämkningsregeln i 18 § andra stycket&lt;br&gt;trafikskadelagen innebär endast att ansvarsfördelningen mellan den&lt;br&gt;skadelidande och den skadevållande ändras, så att den skadelidande i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;många fall far sina skador ersatta av den skadevållande i en större Prop. 1998/99:42&lt;br&gt;omfattning än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;18 § Den som drabbas av en skada i följd av trafik med ett motordrivet&lt;br&gt;fordon far, trots att han kan få trafikskadeersättning, i stället kräva&lt;br&gt;skadestånd enligt vad som gäller om detta. Har den skadelidandes rätt till&lt;br&gt;trafikskadeersättning helt eller delvis fallit bort på grund av en&lt;br&gt;omständighet som har inträffat efter skadehändelsen, är han berättigad till&lt;br&gt;skadestånd i den delen endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av en skada på ett motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på egendom som transporterats med det får jämkas efter vad&lt;br&gt;som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på&lt;br&gt;ömse sidor, ae särskilda risker för skador som motorfordonstrafiken har&lt;br&gt;inneburit och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar rätten till skadestånd vid trafik med motorfordon.&lt;br&gt;Andra stycket har ändrats i sak, medan första stycket har justerats endast&lt;br&gt;språkligt. Ändringarna i andra stycket har behandlats i avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket är en regel om jämkning av skadestånd&lt;br&gt;med anledning av skada på motordrivet fordon i trafik eller på egendom&lt;br&gt;som transporteras med ett sådant fordon. Regeln ersätter för sådana&lt;br&gt;skadefall jämkningsbestämmelsen i 6 kap. 1 § skadeståndslagen. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är tillämplig också på skador som har uppkommit när två&lt;br&gt;motordrivna fordon har kolliderat. Den har emellertid praktisk betydelse&lt;br&gt;främst i de fall när någon som inte är motorfordonstrafikant har vållat en&lt;br&gt;olycka. Bestämmelsen har ändrats för att bättre anpassas till vad som&lt;br&gt;allmänt uppfattas som rimligt. Avsikten är att jämkning i fortsättningen&lt;br&gt;skall ske i mindre omfattning än enligt rådande praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya bestämmelsen far skadestånd jämkas efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse&lt;br&gt;sidor, de särskilda risker för skador som motorfordonstrafiken har&lt;br&gt;inneburit och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med bestämmelsen i dess nya lydelse är att det inte längre&lt;br&gt;skall vara en huvudregel att skadeståndet skall jämkas när motorfordon i&lt;br&gt;trafik eller egendom som transporteras med ett sådant fordon skadas.&lt;br&gt;Skadeståndet får jämkas i de fall och i den omfattning det framstår som&lt;br&gt;skäligt. Avsikten är att bestämmelsen skall ge utrymme för en relativt fri&lt;br&gt;bedömning av jämkningsfrågan med hänsyn tagen till omständigheterna i&lt;br&gt;det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen nämns tre omständigheter som man vid en samlad&lt;br&gt;bedömning skall ta hänsyn till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen skall hänsyn tas till den medverkan som har&lt;br&gt;förekommit på ömse sidor. Att jämkning kan ske på grund av med-&lt;br&gt;vållande på den skadelidandes sida framgår alltså nu direkt av bestäm-&lt;br&gt;melsen. Utgångspunkten bör i sådana fall vara att jämkningen sker enligt&lt;br&gt;vanliga skadeståndsrättsliga grunder. Även annan medverkan än med-&lt;br&gt;vållande på den skadelidandes sida kan innebära att jämkning av&lt;br&gt;skadeståndet bör ske. Således bör jämkning kunna ske t.ex. i de fall när&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en teknisk bristfallighet på ett motorfordon har inverkat på skade-&lt;br&gt;förloppet och medverkat till uppkomna skador, även om inte ägaren eller&lt;br&gt;föraren kan lastas för detta (jfr 12 §). Det bör normalt inte spela någon&lt;br&gt;roll att fordonsägaren kan sägas ha ett skärpt ansvar enligt trafik-&lt;br&gt;skadelagen, om inte grunderna för detta skärpta ansvar har relevans i det&lt;br&gt;enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även graden av vållande eller annan medverkan hos den som orsakat&lt;br&gt;skadan far betydelse vid jämkningsprövningen. En särskild komplikation&lt;br&gt;uppkommer när denne har ett objektivt ersättningsansvar. Även då måste&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet tillåtas spela in. Det bör exempel-&lt;br&gt;vis tillmätas betydelse i vad mån grunderna för det skärpta ansvaret haft&lt;br&gt;relevans för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall hänsyn tas till de särskilda risker som&lt;br&gt;motorfordonstrafiken har inneburit. Avsikten är därvid att frågan om&lt;br&gt;jämkning skall bedömas med hänsyn till hur och i vilken mån de&lt;br&gt;särskilda riskerna har påverkat händelseförloppet och haft betydelse för&lt;br&gt;uppkomsten och omfattningen av skadorna. En abstrakt värdering av&lt;br&gt;riskerna i allmänhet för skador till följd av motorfordonstrafik är således&lt;br&gt;inte avsedd. Som exempel på ett fall där motorfordonstrafikens farlighet&lt;br&gt;kan motivera att skadeståndet jämkas trots att den skadelidande inte har&lt;br&gt;varit medvållande kan nämnas en olycka som inträffar därför att en&lt;br&gt;cyklist manövrerar fel i en besvärlig trafiksituation där cyklisten&lt;br&gt;distraheras av omgivande tung biltrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 5.4 nämns några exempel på situationer där olyckan inte har&lt;br&gt;något samband med motorfordonets farlighet och där det far anses&lt;br&gt;omotiverat att skadeståndet jämkas om det inte finns andra omständig-&lt;br&gt;heter som gör det befogat. Ett exempel är att en cyklist kör på en bil när&lt;br&gt;bilen står stilla på ett sätt som inte är trafikfarligt (för att bestämmelsen&lt;br&gt;över huvud taget skall bli tillämplig måste bilen dock vara ”i trafik”).&lt;br&gt;Andra exempel är att sprängningsarbeten medför att sprängsten skadar en&lt;br&gt;förbipasserande bil eller att ett motorfordon skadas enbart på grund av att&lt;br&gt;väghållaren brustit i underhållet av vägen och därigenom vållat skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad bedömning av jämkningsfrågan skall hänsyn tas också&lt;br&gt;till omständigheterna i övrigt. Självfallet skall därvid endast omständig-&lt;br&gt;heter beaktas som framstår som adekvata för jämkningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledning till jämkning på grund av omständigheterna i övrigt kan&lt;br&gt;finnas t.ex. om den inträffade skadan inte står i proportion till graden av&lt;br&gt;vållande. Här får det betydelse att motorfordonstrafik är en verksamhet&lt;br&gt;som medför särskilda skaderisker med ofta mycket höga kostnader. Den&lt;br&gt;omständigheten att den skadelidande har underlåtit att helförsäkra ett&lt;br&gt;dyrbart fordon bör t.ex. många gånger kunna innebära att det finns&lt;br&gt;anledning att jämka skadeståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland omständigheterna i övrigt bör särskilt beaktas om den som vållat&lt;br&gt;skadan har en ansvarsförsäkring som täcker skadorna. Finns en sådan&lt;br&gt;försäkring, torde skadeståndet till en skadelidande som inte varit med-&lt;br&gt;vållande till sin skada som regel inte böra jämkas. I de fall försäkringen&lt;br&gt;täcker endast en del av skadorna bör frågan om jämkning beträffande det&lt;br&gt;överskjutande beloppet därvid bedömas som om någon försäkring inte&lt;br&gt;fanns. En samlad skälighetsbedömning skall alltid göras. Varken före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komsten eller frånvaron av ansvarsförsäkring är därvid avsedd att vara&lt;br&gt;helt avgörande. Även övriga omständigheter skall beaktas. Har den&lt;br&gt;skadevållande, t.ex. staten eller en stor kommun, på grund av sina&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden funnit det onödigt att försäkra sig (s.k. själv-&lt;br&gt;försäkring), bör detta likställas med att den skadevållande har en&lt;br&gt;ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vaije fall om skadevållaren saknar ansvarsförsäkring bör det ofta&lt;br&gt;också beaktas om den skadelidande har en vagnskadeförsäkring som&lt;br&gt;täcker kostnaderna för skadan. Om den skadelidande har en sådan&lt;br&gt;försäkring, är det naturligt att denna utnyttjas för att täcka kostnaderna&lt;br&gt;för skadan. I sådana fall finns det därför ofta anledning att jämka&lt;br&gt;skadeståndet, om den skadelidande trots försäkringen väljer att kräva full&lt;br&gt;ersättning av en skadevållande som saknar ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom kan vissa personliga omständigheter beaktas vid skälighets-&lt;br&gt;bedömningen. I avsnitt 5.4 har nämnts det fallet att man inte kan ställa&lt;br&gt;samma krav på en äldre människa som på en yngre att reagera snabbt for&lt;br&gt;förändringar i trafiksituationen. Även sådana omständigheter kan alltså&lt;br&gt;rymmas under uttrycket omständigheterna i övrigt. Avsikten är emel-&lt;br&gt;lertid inte att sådana personliga omständigheter som ryms under 6 kap.&lt;br&gt;2 § skadeståndslagen skall beaktas särskilt vid jämkningsbedömningen&lt;br&gt;enligt trafikskadelagen. Enligt den bestämmelsen, som gäller vid sidan av&lt;br&gt;trafikskadelagens särskilda regel, kan den som drabbas oskäligt hårt av&lt;br&gt;skyldigheten att utge skadestånd fa skadeståndet jämkat efter vad som är&lt;br&gt;skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär, liksom tidigare, att det föreligger en fullständig&lt;br&gt;identifikation mellan alla dem som på motorfordonssidan har rätt till&lt;br&gt;skadestånd, dvs. ägare, brukare, förare och andra som transporterar egen-&lt;br&gt;dom med fordonet. Så t.ex. får lastägaren finna sig i att det skadestånd&lt;br&gt;som han kan ha rätt att fa av tredje man jämkas på grund av bilförarens&lt;br&gt;vållande i samband med förandet av fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Den som vill bevaka rätt till ersättning enligt denna lag eller&lt;br&gt;fordringsrätt i övrigt på grund av avtal om trafikförsäkring skall väcka&lt;br&gt;talan inom tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde&lt;br&gt;göras gällande och i vane fall inom tio år från det fordringen tidigast&lt;br&gt;nade kunnat göras gällande. Försummar han det, är talan förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som vill kräva trafikskadeersättning anmält skadan till&lt;br&gt;försäkringsgivaren inom den tid som anges i första stycket, har han alltid&lt;br&gt;sex månader på sig att väcka talan mot försäkringsgivaren sedan denne&lt;br&gt;har förklarat att slutlig ställning har tagits till ersättningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket om försäkringsgivaren skall i fall som&lt;br&gt;avses i 15 § gälla den myndighet som handlägger ersättningsärendet och&lt;br&gt;i fall som avses i 16 § gälla trafikförsäkringsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll om kortare tid för att väcka talan än som anges i denna&lt;br&gt;paragraf är utan verkan mot den som har anspråk på trafikskade-&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen reglerar frågan om preskription av rätten att kräva ut&lt;br&gt;trafikskadeersättning. Den har behandlats i avsnitt 5.3.3. Det nya andra&lt;br&gt;stycket är utformat i överensstämmelse med 39 § andra stycket&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen. Tillägget innebär att samma bestämmelser&lt;br&gt;nu gäller för preskription av rätten att kräva ut trafikskadeersättning som&lt;br&gt;för rätten att kräva ut försäkringsersättning enligt konsument-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkringslagen. Trafikskadelagen gäller inte enbart för konsument-&lt;br&gt;förhållanden utan för alla typer av trafikförsäkringar och trafik-&lt;br&gt;skadeersättningar. Det betyder att sexmånadersfristen kommer att gälla&lt;br&gt;även när andra än konsumenter vill kräva trafikskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya tredje stycket innebär att en skadelidande som riktar sitt&lt;br&gt;ersättningsanspråk enligt 16 § mot Trafikförsäkringsföreningen kan göra&lt;br&gt;preskriptionsavbrott hos föreningen. Vidare far utgångspunkten för&lt;br&gt;sexmånadersfristen i andra stycket räknas från den tidpunkt då den&lt;br&gt;skadelidande fatt del av Trafikforsäkringsföreningens slutliga ställnings-&lt;br&gt;tagande. För de fall där staten enligt 15 § svarar för trafikskade-&lt;br&gt;ersättningen klargörs att sexmånadersfristen räknas från det att den&lt;br&gt;ansvariga myndigheten förklarat att den tagit slutlig ställning till&lt;br&gt;ersättningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill kräva trafikskadeersättning har givetvis rätt att hålla sig&lt;br&gt;till tre- eller tioårsgränsen, om denna löper ut senare än sexmånaders-&lt;br&gt;fristen (jfr prop. 1979/80:9 s. 165). Det har överlämnats till rättstillämp-&lt;br&gt;ningen att ta ställning till den närmare innebörden av begreppen ”anmält&lt;br&gt;skadan” och ”ersättningsfrågan”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Saknas föreskriven trafikförsäkring för ett motordrivet fordon som&lt;br&gt;är registrerat i bilregistret och inte är avställt, har trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen rätt till gottgörelse (trafikförsäkringsavgift) av den för-&lt;br&gt;säkringspliktige för den tid denne nar underlåtit att fullgöra sin för-&lt;br&gt;säkringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgift bestäms på grundval av de årspremier för tra-&lt;br&gt;fikförsäkring som har tillämpats när i landet under den tid trafikför-&lt;br&gt;säkring har saknats. Avgiften far med tio procent överstiga högsta&lt;br&gt;försäkringspremie för fordon av samma fordonsslag och med samma&lt;br&gt;användningssätt som det oförsäkrade fordonet. Mea fordonsslag avses&lt;br&gt;personbil, lastbil, buss, motorcykel, traktor, motorredskap, moped och&lt;br&gt;terrängmotorfordon. Förhöjning av premien på grund av omständigheter&lt;br&gt;som ger anledning att anta att fordonet med hänsyn till innehavarens&lt;br&gt;person utgör en särskild risk i trafiken får dock beaktas endast om det&lt;br&gt;finns sådana omständigheter i det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad som sägs i andra stycket far trafikförsäkringsavgift tas ut&lt;br&gt;med tvåhundra kronor för tid till dess trafikförsäkring tecknas eller&lt;br&gt;försäkringsplikten upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol xan sätta ned trafikförsäkringsavgiften, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. I fråga om preskription av trafikförsäkringsavgift tillämpas 28 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar systemet för uttagande av trafikförsäkringsavgifter.&lt;br&gt;Den har behandlats i avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket är en anpassning till att bestämmelsen om&lt;br&gt;riskklassindelning i trafikförsäkringsförordningen har upphävts. Den&lt;br&gt;innebär att Trafikförsäkringsföreningen vid bestämmandet av trafikför-&lt;br&gt;säkringsavgiftens storlek endast skall ta hänsyn till vilket fordonsslag det&lt;br&gt;oförsäkrade fordonet tillhör och till vilket användningssätt fordonet har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indelningen i olika fordonsslag följer den indelning som görs i 4 §&lt;br&gt;bilregisterkungörelsen (1972:599). I kungörelsen anges vilka uppgifter&lt;br&gt;som skall föras in i registret. Med dessa uppgifter som grund kan&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen, för att avgifterna inte skall bli oskäligt höga&lt;br&gt;för vissa fordon, indela de olika fordonsslagen i avgiftsgrupper efter&lt;br&gt;användningssätt. Det bör t.ex. vara högre trafikförsäkringsavgifter för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oförsäkrade personbilar som används för taxiverksamhet än för oför-&lt;br&gt;säkrade personbilar som används för privat bruk. Avgifterna kan bestäm-&lt;br&gt;mas genom att försäkringsgivarna i efterhand lämnar uppgifter till&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen om den premiesättning de tillämpar. Sådan&lt;br&gt;information bör även kunna erhållas från utländska försäkringsgivare&lt;br&gt;med verksamhet i Sverige. De är liksom svenska försäkringsgivare med-&lt;br&gt;lemmar i Trafikförsäkringsföreningen och därigenom bundna av före-&lt;br&gt;ningens stadgar och beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon differentiering med hänsyn till fabrikat, årsmodell och geogra-&lt;br&gt;fisk zon skall inte längre göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den ändrade lydelsen av tredje stycket höjs minimiavgiften till&lt;br&gt;200 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har språkliga ändringar av bestämmelsen gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena tillämpas även på&lt;br&gt;fordringar som har uppkommit före ikraftträdandet ocn som vid&lt;br&gt;ikraftträdandet inte är preskriberade enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Äldre bestämmelser om trafikförsäkringsavgift tillämpas även efter&lt;br&gt;ikraftträdandet i ärenden som inte är avslutade hos trafikförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen när lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya sexmånadersfristen i preskriptionsbestämmelsema (28 §) skall&lt;br&gt;enligt punkt 2 tillämpas även på fordringar som har uppkommit före&lt;br&gt;ikraftträdandet och som inte vid ikraftträdandet var preskriberade enligt&lt;br&gt;äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 3 skall äldre bestämmelser om trafikförsäkringsavgift&lt;br&gt;tillämpas i de ärenden hos Trafikförsäkringsföreningen som inte är&lt;br&gt;avslutade vid ikraftträdandet. Ett ärende avslutas hos föreningen när den&lt;br&gt;väcker talan om avgift för en viss tidsperiod. Det innebär att om ett&lt;br&gt;fordon är lagstridigt oförsäkrat när ändringarna träder i kraft och&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen därefter väcker talan om avgift för perioden&lt;br&gt;fram till ikraftträdandet, äldre bestämmelser skall tillämpas i det ärendet.&lt;br&gt;Bestämmelserna om riskklassindelning i trafikförsäkringsförordningen&lt;br&gt;upphävdes redan den 1 juli 1995. Som framgår av vad som anförts i&lt;br&gt;avsnitt 5.2.1 kan 31 § andra stycket trafikskadelagen i dess äldre lydelse&lt;br&gt;tillämpas även i den situationen. Om fordonet fortsätter att vara oförsäk-&lt;br&gt;rat även efter det att talan har väckts, läggs ett nytt ärende upp i vilket de&lt;br&gt;nya bestämmelserna skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minimiavgiften på 50 kr enligt 31 § tredje stycket kommer med den&lt;br&gt;angivna övergångsbestämmelsen att gälla för alla de ärenden som inte&lt;br&gt;har avslutats när lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;br&gt;Jämkning av skadestånd enligt trafikskadelagen,&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgifter m.m. (Ds 1996:25)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Denna promemoria behandlar några frågor som rör trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgifter och om preskription samt i bestämmelsen om jämkning av&lt;br&gt;skadestånd med anledning av skada på motordrivet fordon och därmed&lt;br&gt;befordrad egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller trafikförsäkringsavgifter föreslås att trafikskadelagens&lt;br&gt;bestämmelser skall anpassas till vissa nyligen gjorda ändringar i trafik-&lt;br&gt;försäkringsförordningen angående riskklassindelning m.m. Avgiften får&lt;br&gt;enligt förslaget med tio procent överstiga högsta försäkringspremie för&lt;br&gt;fordon av samma fordonsslag och med samma användningssätt som det&lt;br&gt;oförsäkrade fordonet. Dessutom föreslås att den lägsta trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift som Trafikförsäkringsföreningen alltid har rätt att ta ut skall höjas&lt;br&gt;så att den får motsvara en halv procent av basbeloppet enligt lagen om&lt;br&gt;allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionsbestämmelsen anpassas enligt förslaget till vad som gäller&lt;br&gt;för preskription enligt konsumentförsäkringslagen. Det innebär att den&lt;br&gt;som vill kräva försäkringsersättning alltid skall ha sex månader på sig att&lt;br&gt;väcka talan efter det att försäkringsgivaren förklarat att han tagit slutlig&lt;br&gt;ställning i ersättningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget angående ändring av bestämmelsen om jämkning av skade-&lt;br&gt;stånd innebär att det inte längre skall vara en huvudregel att skadeståndet&lt;br&gt;skall jämkas när motorfordon i trafik eller egendom som befordras med&lt;br&gt;sådan egendom skadas. I stället skall, enligt förslaget, skadeståndet&lt;br&gt;kunna jämkas ”efter vad som är skäligt med hänsyn till den medverkan&lt;br&gt;som har förekommit på ömse sidor, de särskilda risker för skador som&lt;br&gt;finns vid trafik med motordrivet fordon och omständigheterna i övrigt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian behandlar dessutom några andra frågor som aktualiserats&lt;br&gt;dels på grund av EG:s tredje skade och livförsäkringsdirektiv, dels med&lt;br&gt;anledning av skrivelser från Trafikförsäkringsföreningen. Det gäller&lt;br&gt;frågor om trafikförsäkringsanstaltemas skyldighet att meddela trafikför-&lt;br&gt;säkring (kontraheringsplikt) samt frågor om återkravsrätt för Trafikför-&lt;br&gt;säkringsföreningen vid skada orsakad av oförsäkrat fordon och vid skada&lt;br&gt;orsakad vid olovligt brukande av oförsäkrat fordon. I dessa delar föreslås&lt;br&gt;inga lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18, 28 och 31 §§ trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att trafikskade-&lt;br&gt;ersättning kan utgå får den som&lt;br&gt;drabbas av skada i följd av trafik&lt;br&gt;med motordrivet fordon i stället&lt;br&gt;kräva skadestånd enligt vad som&lt;br&gt;gäller därom. Har den skade-&lt;br&gt;lidandes rätt till trafikskadeer-&lt;br&gt;sättning helt eller delvis fallit bort&lt;br&gt;på grund av omständighet som har&lt;br&gt;inträffat efter skadehändelsen, är&lt;br&gt;han endast om särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger berättigad till skadestånd i&lt;br&gt;den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som drabbas av en skada i&lt;br&gt;följd av trafik med ett motordrivet&lt;br&gt;fordon får, trots att han kan fö&lt;br&gt;trafikskadeersättning, i stället krä-&lt;br&gt;va skadestånd enligt vad som gäl-&lt;br&gt;ler om detta. Har den skadelidan-&lt;br&gt;des rätt till trafikskadeersättning&lt;br&gt;helt eller delvis fallit bort på&lt;br&gt;grund av en omständighet som har&lt;br&gt;inträffat efter skadehändelsen, är&lt;br&gt;han endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl berättigad till skadestånd i&lt;br&gt;den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;en skada på ett motordrivet fordon&lt;br&gt;i trafik eller på egendom som&lt;br&gt;transporterats med det för jämkas&lt;br&gt;efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till den medverkan som&lt;br&gt;har förekommit på ömse sidor, de&lt;br&gt;särskilda risker för skador som&lt;br&gt;finns vid trafik med motordrivet&lt;br&gt;fordon och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill bevaka rätt till ersättning enligt denna lag eller&lt;br&gt;fordringsrätt i övrigt på grund av avtal om trafikförsäkring skall väcka&lt;br&gt;talan inom tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde&lt;br&gt;göras gällande och i varje fall inom tio år från det fordringen tidigast&lt;br&gt;hade kunnat göras gällande. Försummar han det, är talan förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll om kortare tid för väckande av talan än som anges i första&lt;br&gt;stycket är utan verkan mot den som har anspråk på trafikskadeersättning.&lt;br&gt;Har den som vill kräva trafik-&lt;br&gt;skadeersättning anmält skadan till&lt;br&gt;försäkringsgivaren inom den tid&lt;br&gt;som anges i första stycket, har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han alltid sex månader på sig att&lt;br&gt;väcka talan sedan försäkrings-&lt;br&gt;givaren har förklarat att slutlig&lt;br&gt;ställning har tagits till ersätt-&lt;br&gt;ningsfrågan. Vad som sägs i&lt;br&gt;tredje stycket om försäkrings-&lt;br&gt;givaren skall gälla trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen i fall som avses i&lt;br&gt;16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknas föreskriven trafikför-&lt;br&gt;säkring for motordrivet fordon&lt;br&gt;som är registrerat i bilregistret och&lt;br&gt;ej är avställt, har trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen rätt till gottgörel-&lt;br&gt;se (trafikförsäkringsavgift) av den&lt;br&gt;försäkringspliktige för den tid&lt;br&gt;denne har underlåtit att fullgöra&lt;br&gt;sin försäkringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgift bestäm-&lt;br&gt;mes på grundval av de årspremier&lt;br&gt;för trafikförsäkring som har&lt;br&gt;tillämpats här i landet under den&lt;br&gt;tid trafikförsäkring har saknats.&lt;br&gt;Avgiften far med tio procent&lt;br&gt;överstiga högsta försäkrings-&lt;br&gt;premie för fordon av samma&lt;br&gt;beskaffenhet och med samma&lt;br&gt;användningssätt och geografiska&lt;br&gt;anknytning som det oförsäkrade&lt;br&gt;fordonet. Förhöjning av premie på&lt;br&gt;grund av omständigheter som ger&lt;br&gt;anledning till antagande att&lt;br&gt;fordonet med hänsyn till&lt;br&gt;innehavarens person utgör&lt;br&gt;särskild risk i trafiken far dock&lt;br&gt;beaktas endast om sådana&lt;br&gt;omständigheter joreligger i det&lt;br&gt;särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av andra stycket får&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgift tagas ut&lt;br&gt;med femtio kronor för tid till dess&lt;br&gt;trafikförsäkring tecknas eller&lt;br&gt;försäkringsplikten upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknas föreskriven trafikförsäk-&lt;br&gt;ring for ett motordrivet fordon&lt;br&gt;som är registrerat i bilregistret och&lt;br&gt;inte avställt, har trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen rätt till gottgörel-&lt;br&gt;se (trafikförsäkringsavgift) av den&lt;br&gt;försäkringspliktige för den tid&lt;br&gt;denne har underlåtit att fullgöra&lt;br&gt;sin försäkringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgift bestäms&lt;br&gt;på grundval av de årspremier för&lt;br&gt;trafikförsäkring som har tilläm-&lt;br&gt;pats här i landet under den tid&lt;br&gt;trafikförsäkring har saknats. Av-&lt;br&gt;giften far med tio procent över-&lt;br&gt;stiga högsta försäkringspremie för&lt;br&gt;fordon av samma fordonsslag och&lt;br&gt;med samma användningssätt som&lt;br&gt;det oförsäkrade fordonet. Med&lt;br&gt;fordonsslag avses personbil, last-&lt;br&gt;bil, buss, motorcykel, traktor,&lt;br&gt;motorredskap och terrängfordon.&lt;br&gt;Förhöjning av en premie på grund&lt;br&gt;av en omständighet som ger&lt;br&gt;anledning till antagandet att&lt;br&gt;fordonet med hänsyn till&lt;br&gt;innehavarens person utgör&lt;br&gt;särskild risk i trafiken far dock&lt;br&gt;beaktas endast om det finns&lt;br&gt;sådana omständigheter i det&lt;br&gt;särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad som sägs i andra&lt;br&gt;stycket får trafikförsäkringsavgift&lt;br&gt;för tid till dess trafikförsäkring&lt;br&gt;tecknas eller försäkringsplikten&lt;br&gt;upphör tas ut med en halv procent&lt;br&gt;av det basbelopp enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol kan sätta ned trafik-&lt;br&gt;försäkringsavgift, om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger. I fråga om pre-&lt;br&gt;skription av trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift äger 28 § första stycket&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gällde vid avgiftsperiodens&lt;br&gt;början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol kan sätta ned trafik-&lt;br&gt;försäkringsavgift, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. I fråga om pre-&lt;br&gt;skription av trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift tillämpas 28 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelsen i 28 § tredje stycket tillämpas även på fordran som&lt;br&gt;har uppkommit före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte är&lt;br&gt;preskriberad enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Äldre föreskrifter om trafikförsäkringsavgift tillämpas även efter&lt;br&gt;ikraftträdandet i ärenden som inte är avslutade hos trafikförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen när lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Hovrätten över&lt;br&gt;Övre Norrland, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Finansinspektionen, Konsumentverket, Vägverket, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund, Trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen, Cykelfrämjandet, Sveriges Motorcyklisters Central-&lt;br&gt;organisation, Kungl. Automobilklubben, Motormännens riksförbund,&lt;br&gt;professor Anders Agell, f.d. justitierådet Bertil Bengtsson, professor&lt;br&gt;emeritus Jan Hellner, och f.d. justitierådet Ulf Nordenson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telia AB, Försäkringsjuridiska föreningen, Svenska motorcykel-&lt;br&gt;förbundet, Motorbranschens riksförbund och Svenska kommunförbundet&lt;br&gt;har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18, 28 och 31 §§ trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att trafikskade-&lt;br&gt;ersättning kan utgå far den som&lt;br&gt;drabbas av skada i följd av trafik&lt;br&gt;med motordrivet fordon i stället&lt;br&gt;kräva skadestånd enligt vad som&lt;br&gt;gäller därom. Har den skade-&lt;br&gt;lidandes rätt till trafikskadeer-&lt;br&gt;sättning helt eller delvis fallit bort&lt;br&gt;på grund av omständighet som har&lt;br&gt;inträffat efter skadehändelsen, är&lt;br&gt;han endast om särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger berättigad till skadestånd i&lt;br&gt;den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som drabbas av en skada i&lt;br&gt;följd av trafik med ett motordrivet&lt;br&gt;fordon far, trots att han kan få&lt;br&gt;trafikskadeersättning, i stället krä-&lt;br&gt;va skadestånd enligt vad som gäl-&lt;br&gt;ler om detta. Har den skadelidan-&lt;br&gt;des rätt till trafikskadeersättning&lt;br&gt;helt eller delvis fallit bort på&lt;br&gt;grund av en omständighet som har&lt;br&gt;inträffat efter skadehändelsen, är&lt;br&gt;han berättigad till skadestånd i&lt;br&gt;den delen endast om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;en skada på ett motordrivet fordon&lt;br&gt;i trafik eller på egendom som&lt;br&gt;transporterats med det/år jämkas&lt;br&gt;efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till den medverkan som&lt;br&gt;har förekommit på ömse sidor, de&lt;br&gt;särskilda risker för skador som&lt;br&gt;finns vid trafik med motordrivet&lt;br&gt;fordon och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill bevaka rätt till ersättning enligt denna lag eller fordrings-&lt;br&gt;rätt i övrigt på grund av avtal om trafikförsäkring skall väcka talan inom&lt;br&gt;tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande&lt;br&gt;och i vaije fall inom tio år från det fordringen tidigast hade kunnat göras&lt;br&gt;gällande. Försummar han det, är talan förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som vill kräva trafik-&lt;br&gt;skadeersättning anmält skadan till&lt;br&gt;försäkringsgivaren inom den tid&lt;br&gt;som anges i första stycket, har han&lt;br&gt;alltid sex månader på sig att väcka&lt;br&gt;talan mot försäkringsgivaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll om kortare tid för&lt;br&gt;väckande av talan än som anges i&lt;br&gt;första stycket är utan verkan mot&lt;br&gt;den som har anspråk på trafik-&lt;br&gt;skadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sedan denne har förklarat att Prop. 1998/99:42&lt;br&gt;slutlig ställning har tagits till Bilaga 4&lt;br&gt;ersättningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket om&lt;br&gt;försäkringsgivaren skall i fall som&lt;br&gt;avses i 15 § gälla den myndighet&lt;br&gt;som handlägger ersättningsären-&lt;br&gt;det och i fall som avses i 16 §&lt;br&gt;gälla trafikförsäkringsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehåll om kortare tid for att&lt;br&gt;väcka talan än som anges i denna&lt;br&gt;paragraf är utan verkan mot den&lt;br&gt;som har anspråk på trafikskade-&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknas föreskriven trafikför-&lt;br&gt;säkring för motordrivet fordon&lt;br&gt;som är registrerat i bilregistret och&lt;br&gt;ej är avställt, har trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen rätt till gottgörel-&lt;br&gt;se (trafikförsäkringsavgift) av den&lt;br&gt;försäkringspliktige för den tid&lt;br&gt;denne har underlåtit att fullgöra&lt;br&gt;sin försäkringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgift bestäm-&lt;br&gt;mes på grundval av de årspremier&lt;br&gt;för trafikförsäkring som har&lt;br&gt;tillämpats här i landet under den&lt;br&gt;tid trafikförsäkring har saknats.&lt;br&gt;Avgiften far med tio procent&lt;br&gt;överstiga högsta försäkrings-&lt;br&gt;premie för fordon av samma&lt;br&gt;beskaffenhet och med samma&lt;br&gt;användningssätt och geografiska&lt;br&gt;anknytning som det oförsäkrade&lt;br&gt;fordonet. Förhöjning av premie på&lt;br&gt;grund av omständigheter som ger&lt;br&gt;anledning till antagande att&lt;br&gt;fordonet med hänsyn till inne-&lt;br&gt;havarens person utgör särskild&lt;br&gt;risk i trafiken far dock beaktas&lt;br&gt;endast om sådana omständigheter&lt;br&gt;föreligger i det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av andra stycket far&lt;br&gt;trafikförsäkringsavgift tagas ut&lt;br&gt;med femtio kronor för tid till dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknas föreskriven trafikförsäk-&lt;br&gt;ring för ett motordrivet fordon&lt;br&gt;som är registrerat i bilregistret och&lt;br&gt;inte är avställt, har trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen rätt till gottgörel-&lt;br&gt;se (trafikförsäkringsavgift) av den&lt;br&gt;försäkringspliktige för den tid&lt;br&gt;denne har underlåtit att fullgöra&lt;br&gt;sin försäkringsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsavgift bestäms&lt;br&gt;på grundval av de årspremier för&lt;br&gt;trafikförsäkring som har tilläm-&lt;br&gt;pats här i landet under den tid&lt;br&gt;trafikförsäkring har saknats. Av-&lt;br&gt;giften far med tio procent över-&lt;br&gt;stiga högsta försäkringspremie för&lt;br&gt;fordon av samma fordonsslag och&lt;br&gt;med samma användningssätt som&lt;br&gt;det oförsäkrade fordonet. Med&lt;br&gt;fordonsslag avses personbil, last-&lt;br&gt;bil, buss, motorcykel, traktor,&lt;br&gt;motorredskap och terrängfordon.&lt;br&gt;Förhöjning av premien på grund&lt;br&gt;av omständigheter som ger anled-&lt;br&gt;ning att anta att fordonet med&lt;br&gt;hänsyn till innehavarens person&lt;br&gt;utgör en särskild risk i trafiken far&lt;br&gt;dock beaktas endast om det finns&lt;br&gt;sådana omständigheter i det sär-&lt;br&gt;skilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad som sägs i andra&lt;br&gt;stycket far trafikförsäkringsavgift&lt;br&gt;tas ut med tvåhundra kronor för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafikförsäkring tecknas eller&lt;br&gt;försäkringsplikten upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol kan sätta ned trafik-&lt;br&gt;försäkringsavgift, om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger. I fråga om pre-&lt;br&gt;skription av trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift äger 28 § första stycket&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid till dess trafikförsäkring teck-&lt;br&gt;nas eller försäkringsplikten upp-&lt;br&gt;hör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol kan sätta ned trafik-&lt;br&gt;försäkringsavgiften, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. I fråga om pre-&lt;br&gt;skription av trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgift tillämpas 28 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena tillämpas även på&lt;br&gt;fordringar som har uppkommit före ikraftträdandet och som vid&lt;br&gt;ikraftträdandet inte är preskriberade enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Äldre bestämmelser om trafikförsäkringsavgift tillämpas även efter&lt;br&gt;ikraftträdandet i ärenden som inte är avslutade hos trafikförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen när lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-12-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud&lt;br&gt;Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 26 november 1998 (Justitiedepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag&lt;br&gt;om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anne&lt;br&gt;Mellqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke aktualiserar den kontroversiella frågan, om&lt;br&gt;jämkning av skadestånd i anledning av sakskada skall kunna ske enbart&lt;br&gt;på grund av den typ av ansvar som åvilar den skadelidande. Diskussionen&lt;br&gt;i motiven hänför sig dock inte till det principiella problemet som sådant -&lt;br&gt;i avsnitt 5.4 framhålls åsikten, att frågan om jämkning av skadestånd vid&lt;br&gt;olika former av skärpt ansvar för den skadelidande inte bör behandlas&lt;br&gt;efter en generell formel - utan tar endast sikte på den situation som&lt;br&gt;omfattas av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den ändring som föreslås i andra stycket är att frångå den i&lt;br&gt;doktrinen kritiserade praxis som utvecklats av Högsta domstolen i anslut-&lt;br&gt;ning till ett uttalande i propositionen till 1975 års trafikskadelag.&lt;br&gt;Lagrådsremissen tar således avstånd från uppfattningen att den som äger,&lt;br&gt;brukar eller kör en bil, redan på grund av det objektiva (rent strikta)&lt;br&gt;ersättningsansvar gentemot utomstående som föreligger genom den&lt;br&gt;obligatoriska trafikförsäkringen, skall få finna sig i att hans egna&lt;br&gt;skadeståndskrav mot utomstående jämkas. Den nya lydelsen av bestäm-&lt;br&gt;melsen skall i stället ge utrymme för en fri bedömning av jämknings-&lt;br&gt;frågan med hänsyn tagen till omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;br&gt;Härvid skall bland annat de särskilda risker som ett motorfordon fört med&lt;br&gt;sig i trafiken beaktas. I författningskommentaren anges, att frågan om&lt;br&gt;jämkning skall bedömas med hänsyn till hur och i vilken mån de&lt;br&gt;särskilda riskerna har påverkat händelseförloppet och haft betydelse för&lt;br&gt;uppkomsten och omfattningen av skadorna. Tanken är sammanfatt-&lt;br&gt;ningsvis, att jämkning i fortsättningen skall ske i mindre omfattning än&lt;br&gt;hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen i dess föreslagna utformning &amp;quot;far&amp;quot; skadeståndet&lt;br&gt;&amp;quot;jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till den medverkan som har&lt;br&gt;förekommit på ömse sidor, de särskilda risker för skador som finns vid&lt;br&gt;trafik med motordrivet fordon och omständigheterna i övrigt&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett hänsynstagande till de särskilda skaderiskema vid trafiken kan&lt;br&gt;sägas i princip ingå redan i bedömningen av den medverkan som har&lt;br&gt;förekommit. -Formuleringen har dessutom blivit missvisande. Uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;de särskilda risker för skador som finns vid trafik med motordrivet&lt;br&gt;fordon&amp;quot; för närmast tanken till en abstrakt värdering av riskerna i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänhet för skador till följd av motortrafik. Som framgått är avsikten,&lt;br&gt;att jämkningen skall ske med beaktande av den betydelse som mo-&lt;br&gt;tortrafikens risker har haft i det enskilda fallet. Lagrådet ifrågasätter&lt;br&gt;vidare, om den avgränsning som görs till de särskilda riskerna vid trafik&lt;br&gt;&amp;quot;med motordrivet fordon&amp;quot; blir möjlig att upprätthålla i praktiken. Det är&lt;br&gt;svårt att finna en formulering som korrekt återger avsikten med det ci-&lt;br&gt;terade uttrycket. Enligt Lagrådets mening täcks denna avsikt av hän-&lt;br&gt;visningen till den medverkan som har förekommit på ömse sidor och till&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt. Lagrådet förordar därför att det angivna&lt;br&gt;uttrycket får utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förevarande paragraf skall trafikförsäkringsavgift betalas för ett&lt;br&gt;oförsäkrat motordrivet fordon som är registrerat i bilregistret och inte är&lt;br&gt;avställt. I författningskommentaren anges att indelningen enligt pa-&lt;br&gt;ragrafen i olika fordonsslag, som skall beaktas när trafikförsäkrings-&lt;br&gt;avgiften bestäms, följer den indelning som görs i 4 § bilregister-&lt;br&gt;kungörelsen. Enligt sistnämnda paragraf hör till kategorin motorfordon&lt;br&gt;utöver bilar och motorcyklar även mopeder. I 8 § bilregisterkungörelsen i&lt;br&gt;dess lydelse efter utgången av oktober 1998 (SFS 1998:1262) föreskrivs&lt;br&gt;att bl.a. moped klass I skall vara registerad för att få brukas. Även moped&lt;br&gt;bör därför tas in i uppräkningen av fordonsslag i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, ordförande, Freivalds, Åsbrink,&lt;br&gt;Schori, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Östros, Engqvist, Rosengren,&lt;br&gt;Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:42 Ändringar i trafikskadelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57758, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:LU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-02-11 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-03-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-03-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-03-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-03-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:05:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0342</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:05:50</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:LU19</uppgift>
<ref_dok_id>GM01LU19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i trafikskadelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:42&lt;br/&gt;
Ändring i trafikskadelagen</uppgift>
<ref_dok_id>GM02L6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:42 Ändringar i trafikskadelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:42&lt;br/&gt;
Ändring i trafikskadelagen</uppgift>
<ref_dok_id>GM02L7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:42 Ändringar i trafikskadelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Åbjörnsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:42&lt;br/&gt;
Ändring i trafikskadelagen</uppgift>
<ref_dok_id>GM02L7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:42 Ändringar i trafikskadelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Åbjörnsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tanja Linderborg  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:42&lt;br/&gt;
Ändring i trafikskadelagen</uppgift>
<ref_dok_id>GM02L6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:42 Ändringar i trafikskadelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tanja Linderborg  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>