<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228994</hangar_id>
 <dok_id>GM034</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>4</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:4</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>4</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-09-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:00</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Stärkt patientinflytande</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM034/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM034</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM034</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1998/99:4&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Stärkt patientinflytande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 10 september 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margot Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller förslag till åtgärder för att i olika avseenden&lt;br&gt;stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny lag om patientnämndsverksamhet m.m. ersätter nuvarande lag&lt;br&gt;(1992:563) om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m. Nämndernas arbetsområde utvidgas till att omfatta all offentligt&lt;br&gt;finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom äldre-&lt;br&gt;omsorgen. Nämndernas arbetsuppgifter preciseras i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) preci-&lt;br&gt;serar vårdgivarnas skyldighet att ge patienten en individuellt anpassad&lt;br&gt;information om sitt hälsotillstånd och om de olika metoder för undersök-&lt;br&gt;ning, vård och behandling som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen blir vård-&lt;br&gt;givarna skyldiga att ta hänsyn till patientens val av behandling där två&lt;br&gt;eller flera alternativ är möjliga. Bestämmelsen innebär också att vård-&lt;br&gt;givarna i vissa situationer skall vara skyldiga att medverka till att patien-&lt;br&gt;ten får möjlighet att diskutera sin sjukdom och behandling med ytterli-&lt;br&gt;gare en läkare (s.k. second opinion).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdgivarnas skyldigheter motsvaras av bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område som&lt;br&gt;reglerar hälso- och sjukvårdspersonalens åligganden i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnad information, val av behandlingsalternativ samt ett eventuellt&lt;br&gt;ställningstagande angående en förnyad medicinsk bedömning skall&lt;br&gt;dokumenteras i journalen i enlighet med ett nytt stadgande i patientjour-&lt;br&gt;nallagen (1985:562).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare överlämnat propositionen Patientens ställning&lt;br&gt;(1997/98:189) till riksdagen. Förslagen i denna proposition om stärkt&lt;br&gt;patientinflytande kompletterar regeringens förslag i propositionen om pa-&lt;br&gt;tientens ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut......................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...................................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om patientnämndsverksamhet m.m................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)........7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:614) om ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sekretesslagen (1980:100)....................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:533) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:763)............................................................................ 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkes-&lt;br&gt;verksamhet på hälso- och sjukvårdens område....................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i patientjoumallagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1985:562)............................................................................ 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiatrisk tvångsvård..........................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk vård.............................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:858) om ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagen (1987:813) om homosexuella sambor......................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.................................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Information till patienten och val mellan behandlingsalternativ.........21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett förändrat arbetssätt..........................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Informationsskyldighetens utformning................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Val mellan behandlingsalternativ.........................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Möjlighet till förnyad medicinsk bedömning, s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;second opinion......................................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Krav på dokumentation........................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Patientnämnder....................................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnadseffekter m.m.........................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättelse i lagen om homosexuella sambor..........................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar.......................................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om patientnämndsverksamhet&amp;nbsp;m.m..............43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)......45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:614) om ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sekretesslagen (1980:100)..................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:533) om ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:763)............................................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkes-&lt;br&gt;verksamhet på hälso- och sjukvårdens område....................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i patientjoumallagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1985:562)............................................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiatrisk tvångsvård..........................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk vård.............................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Patienten har rätt (SOU 1997:154).&lt;br&gt;Delbetänkande av Kommittén om hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;finansiering och organisation (HSU 2000) .........................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över Patienten har&lt;br&gt;rätt (SOU 1997:154). Delbetänkande av Kommittén om&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation&lt;br&gt;(HSU 2000)..........................................................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 september 1998 .....97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om patientnämndsverksamhet m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1998:614) om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1998:533) om ändring i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1998:858) om ändring i lagen (1987:813)&lt;br&gt;om homosexuella sambor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I varje landsting och kommun skall det finnas en eller flera nämnder&lt;br&gt;med uppgift att stödja och hjälpa patienter inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;som bedrivs av kommuner eller enligt avtal med kommuner och den all-&lt;br&gt;männa omvårdnad enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ges i samband&lt;br&gt;med sådan hälso- och sjukvård, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) som bedrivs av&lt;br&gt;landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Nämnderna skall utifrån synpunkter och klagomål stödja och hjälpa&lt;br&gt;enskilda patienter och bidra till kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hjälpa patienter att fa den information de behöver för att kunna ta till&lt;br&gt;vara sina intressen i hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1998/99:4&lt;br&gt;till vårdgivare och vårdenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En kommun som ingår i ett landsting får överlåta uppgifterna enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § till landstinget, om kommunen och landstinget har kommit överens&lt;br&gt;om detta. Kommunen far lämna sådant ekonomiskt bidrag till landstinget&lt;br&gt;som motiveras av överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Nämnderna skall senast den sista februari varje år till Socialstyrelsen&lt;br&gt;lämna en redogörelse över patientnämndsverksamheten under föregående&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Föreskrifter om stödpersoner vid psykiatrisk vård som är förenad&lt;br&gt;med ffihetsberövande och annat tvång finns i lagen (1991:1128) om psy-&lt;br&gt;kiatrisk tvångsvård och i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då lagen (1992:563) om&lt;br&gt;förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. upphör&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)’ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat&lt;br&gt;följer av 2 §, inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för uppgift om enskilds&lt;br&gt;hälsotillstånd eller andra person-&lt;br&gt;liga förhållanden, om det inte står&lt;br&gt;klart att uppgiften kan röjas utan&lt;br&gt;att den enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men. Detsamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat&lt;br&gt;följer av 2 §, inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för uppgift om enskilds&lt;br&gt;hälsotillstånd eller andra person-&lt;br&gt;liga förhållanden, om det inte står&lt;br&gt;klart att uppgiften kan röjas utan&lt;br&gt;att den enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men. Detsamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller i annan medicinsk verksam-&lt;br&gt;het, såsom rättsmedicinsk och&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning, in-&lt;br&gt;semination, fastställande av köns-&lt;br&gt;tillhörighet, abort, sterilisering,&lt;br&gt;kastrering och åtgärder mot smitt-&lt;br&gt;samma sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller i annan medicinsk verksam-&lt;br&gt;het, såsom rättsmedicinsk och&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning, in-&lt;br&gt;semination, fastställande av köns-&lt;br&gt;tillhörighet, abort, sterilisering,&lt;br&gt;kastrering, åtgärder mot smittsam-&lt;br&gt;ma sjukdomar och ärenden hos&lt;br&gt;nämnd med uppgift att bedriva&lt;br&gt;patientnämndsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos&lt;br&gt;myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn&lt;br&gt;över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av&lt;br&gt;patientjournal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds&lt;br&gt;hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Utan hinder av sekre-&lt;br&gt;tessen får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften&lt;br&gt;behövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver&lt;br&gt;verksamhet som avses i första stycket far lämna uppgift till en annan så-&lt;br&gt;dan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för&lt;br&gt;administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den en-&lt;br&gt;skilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Vidare&lt;br&gt;får utan hinder av sekretessen uppgift lämnas till enskild enligt vad som&lt;br&gt;föreskrivs i lagen (1984:1140) om insemination, lagen (1988:1473) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:1319.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökning beträffande HTV-smitta i brottmål, lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård och smittskyddslagen (1988:1472).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:614) om&lt;br&gt;ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)' i para-&lt;br&gt;grafens lydelse enligt lagen (1998:614) om ändring i nämnda lag skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;br&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller&lt;br&gt;dock inte beslut om omhändertagande, beslut om vård utan samtycke&lt;br&gt;eller beslut om sluten ungdomsvård. Utan hinder av sekretessen far upp-&lt;br&gt;gift lämnas till enskild som uppnått myndig ålder om förhållanden av&lt;br&gt;betydelse för att denne skall få vetskap om vilka hans biologiska föräld-&lt;br&gt;rar är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som en-&lt;br&gt;skild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med råd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verk-&lt;br&gt;samhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda lag-&lt;br&gt;stiftningen om vård av unga och&lt;br&gt;av missbrukare utan samtycke&lt;br&gt;samt verksamhet som i armat fall&lt;br&gt;enligt lag handhas av socialnämnd&lt;br&gt;eller av Statens institutionssty-&lt;br&gt;relse. Till socialtjänst räknas också&lt;br&gt;verksamhet hos annan myndighet&lt;br&gt;som innefattar omprövning av&lt;br&gt;socialnämnds beslut eller särskild&lt;br&gt;tillsyn över nämndens verksamhet&lt;br&gt;samt verksamhet hos kommunal&lt;br&gt;invandrarbyrå. Med socialtjänst&lt;br&gt;jämställs ärenden om bistånd åt&lt;br&gt;asylsökande och andra utlän-&lt;br&gt;ningar, ärenden om introduktions-&lt;br&gt;ersättning för flyktingar och vissa&lt;br&gt;andra utlänningar, ärenden om&lt;br&gt;tillstånd till parkering för rörel-&lt;br&gt;sehindrade samt verksamhet enligt&lt;br&gt;lagstiftningen om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verk-&lt;br&gt;samhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda lag-&lt;br&gt;stiftningen om vård av unga och&lt;br&gt;av missbrukare utan samtycke&lt;br&gt;samt verksamhet som i annat fall&lt;br&gt;enligt lag handhas av socialnämnd&lt;br&gt;eller av Statens institutionssty-&lt;br&gt;relse. Till socialtjänst räknas också&lt;br&gt;verksamhet hos annan myndighet&lt;br&gt;som innefattar omprövning av&lt;br&gt;socialnämnds beslut eller särskild&lt;br&gt;tillsyn över nämndens verksamhet&lt;br&gt;samt verksamhet hos kommunal&lt;br&gt;invandrarbyrå. Med socialtjänst&lt;br&gt;jämställs ärenden om bistånd åt&lt;br&gt;asylsökande och andra utlän-&lt;br&gt;ningar, ärenden om introduk-&lt;br&gt;tionsersättning för flyktingar och&lt;br&gt;vissa andra utlänningar, ärenden&lt;br&gt;om tillstånd till parkering för rö-&lt;br&gt;relsehindrade, ärenden om allmän&lt;br&gt;omvårdnad hos nämnd med upp-&lt;br&gt;gift att bedriva patientnämnds-&lt;br&gt;verksamhet samt verksamhet en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt lagstiftningen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshind-&lt;br&gt;rade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av person-&lt;br&gt;akt enligt 70 c § socialtjänstlagen (1980:620) för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas&lt;br&gt;till socialnämnd om uppgiften behövs för handläggning av ärende eller&lt;br&gt;genomförande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och det är&lt;br&gt;av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom kom-&lt;br&gt;munal hälso- och sjukvård, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal&lt;br&gt;inom kommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att&lt;br&gt;den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande&lt;br&gt;men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:533) om&lt;br&gt;ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)' i&lt;br&gt;paragrafens lydelse enligt lagen (1998:533) om ändring i nämnda lag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en&lt;br&gt;god vård. Detta innebär att den skall särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i&lt;br&gt;vården och behandlingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vara lätt tillgänglig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;personalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomföras i samråd med patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje patient som vänder sig till&lt;br&gt;hälso- och sjukvården skall, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart obehövligt,&lt;br&gt;snarast ges en medicinsk bedöm-&lt;br&gt;ning av sitt hälsotillstånd. Patien-&lt;br&gt;ten skall ges upplysningar om&lt;br&gt;detta tillstånd och om de behand-&lt;br&gt;lingsmetoder som står till buds.&lt;br&gt;Om upplysningarna inte kan läm-&lt;br&gt;nas till patienten skall de i stället&lt;br&gt;lämnas till en närstående till pa-&lt;br&gt;tienten. Upplysningar får dock inte&lt;br&gt;lämnas till patienten eller någon&lt;br&gt;närstående i den mån det finns&lt;br&gt;hinder för detta i 7 kap. 3 § eller&lt;br&gt;6§ sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;eller i 2 kap. 8 § andra stycket&lt;br&gt;eller 9 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1998:531) om yrkesverksamhet&lt;br&gt;på hälso- och sjukvårdens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje patient som vänder sig till&lt;br&gt;hälso- och sjukvården skall, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart obehövligt,&lt;br&gt;snarast ges en medicinsk bedöm-&lt;br&gt;ning av sitt hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårds- &lt;sup&gt;Prop&lt;/sup&gt;-&lt;sup&gt;1998/99:4&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;lagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:763)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 2 b-2 d §§ skall betecknas 2 c-2 e §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 3 a-3 c §§ skall betecknas 3 b-3 d §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 18 a och 18 b §§ skall betecknas 18 b respektive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18c§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 b, 3 a och 18 a §§,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten skall ges individuellt&lt;br&gt;anpassad information om sitt häl-&lt;br&gt;sotillstånd och om de metoder for&lt;br&gt;undersökning, vård och behand-&lt;br&gt;ling som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om informationen inte kan läm-&lt;br&gt;nas till patienten skall den i stället&lt;br&gt;lämnas till en närstående till pa-&lt;br&gt;tienten. Informationen får dock&lt;br&gt;inte lämnas till patienten eller nå-&lt;br&gt;gon närstående om det finns hin-&lt;br&gt;der for detta i 7 kap. 3 eller 6 §&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100) eller i&lt;br&gt;2 kap. 8 § andra stycket eller 9 §&lt;br&gt;första stycket lagen (1998:531) om&lt;br&gt;yrkesverksamhet på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns flera behandlings-&lt;br&gt;alternativ som står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet skall landstinget ge&lt;br&gt;patienten möjlighet att välja det&lt;br&gt;alternativ som han eller hon före-&lt;br&gt;drar. Landstinget skall ge patien-&lt;br&gt;ten den valda behandlingen om det&lt;br&gt;med hänsyn till den aktuella sjuk-&lt;br&gt;domen eller skadan och till kost-&lt;br&gt;naderna for behandlingen fram-&lt;br&gt;står som befogat.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten har inte rätt till be-&lt;br&gt;handling utanför det landsting&lt;br&gt;inom vilket han eller hon är bo-&lt;br&gt;satt, om detta kan erbjuda en be-&lt;br&gt;handling som står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget skall ge en patient&lt;br&gt;med livshotande eller särskilt all-&lt;br&gt;varlig sjukdom eller skada möjlig-&lt;br&gt;het att inom eller utom det egna&lt;br&gt;landstinget få en förnyad medi-&lt;br&gt;cinsk bedömning i det fall veten-&lt;br&gt;skap och beprövad erfarenhet inte&lt;br&gt;ger entydig vägledning och det&lt;br&gt;medicinska ställningstagandet kan&lt;br&gt;innebära särskilda risker för pa-&lt;br&gt;tienten eller har stor betydelse för&lt;br&gt;dennes framtida livskvalitet. Pa-&lt;br&gt;tienten skall erbjudas den behand-&lt;br&gt;ling den förnyade bedömningen&lt;br&gt;kan föranleda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18a§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns flera behandlings-&lt;br&gt;alternativ som står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet skall kommunen ge&lt;br&gt;den som omfattas av sådan hälso-&lt;br&gt;och sjukvård som avses i 18 §&lt;br&gt;första-tredje styckena möjlighet&lt;br&gt;att välja det alternativ som han&lt;br&gt;eller hon föredrar. Kommunen&lt;br&gt;skall erbjuda den valda behand-&lt;br&gt;lingen om det med hänsyn till den&lt;br&gt;aktuella sjukdomen eller skadan&lt;br&gt;och till kostnaderna for behand-&lt;br&gt;lingen framstår som befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde har inte rätt till&lt;br&gt;behandling utanför den kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:391.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom vilken han eller hon är bo-&lt;br&gt;satt, om denna kan erbjuda en be-&lt;br&gt;handling som står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om&lt;br&gt;yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:531) om yrkesverksam-&lt;br&gt;het på hälso- och sjukvårdens område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 2 och 11 §§ samt 5 kap. 3 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall inforas en ny paragraf, 2 kap. 2 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ansvaret för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården skall se till att pa-&lt;br&gt;tienten far upplysningar om sitt&lt;br&gt;hälsotillstånd och om de behand-&lt;br&gt;lingsmetoder som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om upplysningar inte kan lämnas&lt;br&gt;till patienten, skall de i stället läm-&lt;br&gt;nas till en närstående till patienten.&lt;br&gt;Upplysningar skall dock inte läm-&lt;br&gt;nas till patienten eller någon när-&lt;br&gt;stående i den utsträckning det&lt;br&gt;finns hinder for detta i 7 kap. 3&lt;br&gt;eller 6 § sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;eller i 8 § andra stycket eller 9 §&lt;br&gt;första stycket i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ansvaret för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården av en patient skall&lt;br&gt;se till att patienten ges individuellt&lt;br&gt;anpassad information om sitt häl-&lt;br&gt;sotillstånd och om de metoder för&lt;br&gt;undersökning, vård och behand-&lt;br&gt;ling som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om informationen inte kan läm-&lt;br&gt;nas till patienten skall den i stället&lt;br&gt;lämnas till en närstående till pa-&lt;br&gt;tienten. Informationen får dock&lt;br&gt;inte lämnas till patienten eller nå-&lt;br&gt;gon närstående om det finns hinder&lt;br&gt;for detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100) eller i 8 §&lt;br&gt;andra stycket eller 9 § första&lt;br&gt;stycket i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns flera behandlings-&lt;br&gt;alternativ som står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet skall den som har&lt;br&gt;ansvaret för hälso- och sjukvården&lt;br&gt;av en patient medverka till att pa-&lt;br&gt;tienten ges möjlighet att välja det&lt;br&gt;alternativ som han eller hon före-&lt;br&gt;drar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ansvaret för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården av en patient skall&lt;br&gt;medverka till att en patient med&lt;br&gt;livshotande eller särskilt allvarlig&lt;br&gt;sjukdom eller skada får en förnyad&lt;br&gt;medicinsk bedömning i det fall&lt;br&gt;vetenskap och beprövad erfarenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte ger entydig vägledning och&lt;br&gt;det medicinska ställningstagandet&lt;br&gt;kan innebära särskilda risker för&lt;br&gt;patienten eller har stor betydelse&lt;br&gt;för dennes framtida livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna para-&lt;br&gt;graf omfattar inte tandvård enligt&lt;br&gt;tandvårdslagen (1985:125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. som gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om upp-&lt;br&gt;gifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis-&lt;br&gt;myndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska&lt;br&gt;frågor behöver för sin verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande&lt;br&gt;från högskoleutbildning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. som Vägverket behöver för&lt;br&gt;prövning av någons lämplighet att&lt;br&gt;ha körkort eller traktorkort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. som Vägverket behöver för&lt;br&gt;prövning av någons lämplighet att&lt;br&gt;ha körkort, traktorkort eller taxi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förarlegitimation enligt yrkestra-&lt;br&gt;fiklagen (1998:490).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som tillhör hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet inte fullgör en&lt;br&gt;sådan skyldighet enligt 2 kap. 1, 2,&lt;br&gt;4, 6, 8 eller 9 § eller någon annan&lt;br&gt;föreskrift som är av direkt bety-&lt;br&gt;delse för säkerheten i vården, får&lt;br&gt;disciplinpåföljd åläggas. Om felet&lt;br&gt;är ringa eller om det framstår som&lt;br&gt;ursäktligt får disciplinpåföljd un-&lt;br&gt;derlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som tillhör hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet inte fullgör en&lt;br&gt;sådan skyldighet enligt 2 kap. 1, 2,&lt;br&gt;2 a, 4, 6, 8 eller 9 § eller någon&lt;br&gt;annan föreskrift som är av direkt&lt;br&gt;betydelse för säkerheten i vården,&lt;br&gt;får disciplinpåföljd åläggas. Om&lt;br&gt;felet är ringa eller om det framstår&lt;br&gt;som ursäktligt får disciplinpåföljd&lt;br&gt;underlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd är erinran eller varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd får, om det finns särskilda skäl till det, åläggas även&lt;br&gt;den som har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen men inte längre gör&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd får inte åläggas en arbetstagare därför att han eller hon&lt;br&gt;deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i patientjoumallagen&lt;br&gt;(1985:562)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § patientjoumallagen (1985:562) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patientjournal skall innehålla de uppgifter som behövs för en god&lt;br&gt;och säker vård av patienten. Uppgifterna skall föras in i journalen så&lt;br&gt;snart det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppgifterna föreligger, skall en patientjournal alltid innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgift om patientens identitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åtgär-&lt;br&gt;der,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. väsentliga uppgifter om vid- 4. väsentliga uppgifter om vid-&lt;br&gt;tagna och planerade åtgärder. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tagna och planerade åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. uppgift om den information&lt;br&gt;som lämnats till patienten och om&lt;br&gt;de ställningstaganden som gjorts&lt;br&gt;om val av behandlingsalternativ&lt;br&gt;och om möjligheten till en förnyad&lt;br&gt;medicinsk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientjournalen skall vidare innehålla uppgift om vem som har gjort&lt;br&gt;en viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En joumalanteckning skall om inte synnerligt hinder möter signeras av&lt;br&gt;den som svarar för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När patienten begär det, skall en&lt;br&gt;stödperson utses. En stödperson&lt;br&gt;kan utses också i annat fall, om&lt;br&gt;patienten inte motsätter sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen skall bistå patien-&lt;br&gt;ten i personliga frågor så länge&lt;br&gt;denne ges tvångsvård. Stödperso-&lt;br&gt;nen har rätt att besöka patienten på&lt;br&gt;vårdinrättningen. Han får inte obe-&lt;br&gt;hörigen röja eller utnyttja vad han&lt;br&gt;under uppdraget har fatt veta om&lt;br&gt;patientens hälsotillstånd eller per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen utses av en sådan&lt;br&gt;nämnd som avses i lagen (1992:563)&lt;br&gt;om förtroendenämndsverksamhet&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När patienten begär det, skall en&lt;br&gt;stödperson utses. En stödperson&lt;br&gt;kan utses också i annat fall, om&lt;br&gt;patienten inte motsätter sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen skall bistå patien-&lt;br&gt;ten i personliga frågor så länge&lt;br&gt;denne ges tvångsvård. Stödperso-&lt;br&gt;nen har rätt att besöka patienten på&lt;br&gt;vårdinrättningen. Han får inte obe-&lt;br&gt;hörigen röja eller utnyttja vad han&lt;br&gt;under uppdraget har fatt veta om&lt;br&gt;patientens hälsotillstånd eller per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen utses av en sådan&lt;br&gt;nämnd som avses i lagen&lt;br&gt;(1998:000) om patientnämnds-&lt;br&gt;verksamhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en nämnds handläggning av&lt;br&gt;ärenden om stödpersoner gäller,&lt;br&gt;utöver vad som i övrigt föreskrivs,&lt;br&gt;följande bestämmelser i förvalt-&lt;br&gt;ningslagen (1986:223), nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 14 § om muntlig handläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 15 § om anteckning av uppgif-&lt;br&gt;ter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-16 och 17 §§ om parters rätt att&lt;br&gt;få del av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 20 § om motivering av beslut,&lt;br&gt;-21 § om underrättelse om be-&lt;br&gt;slut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 26 § om rättelse av skrivfel och&lt;br&gt;liknande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 27 § om omprövning av beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senste lydelse 1992:564.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättspsykiatrisk vård i fall&lt;br&gt;som avses i 1 § andra stycket 1 har&lt;br&gt;påbörjats eller upphört, skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren snarast under-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätta vederbörande nämnd enligt&lt;br&gt;lagen (1992:563) om förtroende-&lt;br&gt;nämndsverksamhet inom hälso-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättspsykiatrisk vård i fall som&lt;br&gt;avses i 1 § andra stycket 1 har på-&lt;br&gt;börjats eller upphört, skall chefs-&lt;br&gt;överläkaren snarast underrätta&lt;br&gt;vederbörande nämnd enligt lagen&lt;br&gt;(1998:000) om patientnämnds-&lt;br&gt;verksamhet m.m. om att så har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och sjukvården, m.m. om att så har&lt;br&gt;skett. Nämnden skall i fall som&lt;br&gt;avses i 4 § underrättas när patien-&lt;br&gt;ten enligt 18 § första stycket 2 har&lt;br&gt;överklagat ett beslut av chefsöver-&lt;br&gt;läkaren att den rättspsykiatriska&lt;br&gt;vården inte skall upphöra, liksom&lt;br&gt;när vården efter överklagandet har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skett. Nämnden skall i fall som&lt;br&gt;avses i 4 § underrättas när patien-&lt;br&gt;ten enligt 18 § första stycket 2 har&lt;br&gt;överklagat ett beslut av chefs-&lt;br&gt;överläkaren att den rättspsykiat-&lt;br&gt;riska vården inte skall upphöra,&lt;br&gt;liksom när vården efter över-&lt;br&gt;klagandet har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om stödperson i 30 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård tillämpas vid rättspsykiatrisk vård som ges på en sjukvårds-&lt;br&gt;inrättning. Föreskriften i andra stycket andra meningen nämnda paragraf&lt;br&gt;om rätt för stödpersonen att besöka patienten på vårdinrättningen gäller&lt;br&gt;dock bara i den mån det inte möter hinder på grund av bestämmelserna i&lt;br&gt;8 § tredje stycket denna lag eller 16 § lagen (1976:371) om behandlingen&lt;br&gt;av häktade och anhållna m. fl. om möjlighet att besluta om inskränk-&lt;br&gt;ningar i patientens rätt att ta emot besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:565.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:858) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1998:858) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1987:813) om homosexuella sambor skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser&lt;br&gt;tillämpas även på de homosexuella samborna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 31 § samt punkterna 3 a, 3 b och 4 av&lt;br&gt;anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. bostadsrättslagen (1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 10 § insiderlagen (1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen&lt;br&gt;(1997:157),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt&lt;br&gt;16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. säkerhetsskyddslagen (1996:627),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid 1997-2001 års taxeringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. 35 § andra stycket social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. 26 § tredje stycket hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:762).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. lagen (1993:737) om bo-&lt;br&gt;stadsbidrag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. 35 § andra stycket social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. 26 § tredje stycket hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:762).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen for Social-&lt;br&gt;departementet år 1992 en parlamentarisk kommitté för att dels analysera&lt;br&gt;och bedöma hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels&lt;br&gt;överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras på den övergripande&lt;br&gt;samhällsnivån. I uppdraget ingick också frågor som rör patientavgifter&lt;br&gt;och högkostnadsskydd samt kostnadsansvar för läkemedel i öppen vård.&lt;br&gt;Kommittén antog namnet Kommittén om hälso- och sjukvårdens finan-&lt;br&gt;siering och organisation, HSU 2000 (S 1992:04). I december 1994 fick&lt;br&gt;kommittén tilläggsdirektiv där det lades fast att kommitténs övervägan-&lt;br&gt;den och förslag skall utgå från dagens system med landsting och kom-&lt;br&gt;muner som finansiärer och tillhandahållare av hälso- och sjukvård. I de&lt;br&gt;nya direktiven fick kommittén bl.a. i uppdrag att överväga åtgärder som&lt;br&gt;kan vidtas för att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Kommittén lade i november 1997 fram delbetänkandet Patienten har rätt&lt;br&gt;(SOU 1997:154). I detta betänkande redovisar kommittén de delar av&lt;br&gt;uppdraget som rör patientens ställning i hälso- och sjukvården. Kommit-&lt;br&gt;téns sammanfattning av innehållet i betänkandet finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. I bilaga 2 finns en förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna samt en kortfattad sammanställning av remissyttran-&lt;br&gt;dena. En mer omfattande sammanställning av remissyttrandena har upp-&lt;br&gt;rättats och finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S 97/7612/S).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende tar regeringen upp vissa frågor som behandlats i betän-&lt;br&gt;kandet Patienten har rätt. Regeringen har den 1 juli 1998 överlämnat pro-&lt;br&gt;positionen Patientens ställning (prop. 1997/98:189) till riksdagen. I den&lt;br&gt;propositionen behandlas övriga frågor som behandlats av kommittén i&lt;br&gt;betänkandet Patienten har rätt. Riksdagsbehandlingen av propositionen&lt;br&gt;om patientens ställning och nu föreliggande proposition om stärkt&lt;br&gt;patientinflytande torde kunna samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 4 juni 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande över lagför-&lt;br&gt;slagen finns i bilaga 4. Regeringen har följt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Information till patienten och val mellan&lt;br&gt;behandlingsalternativ&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett förändrat arbetsätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det sker en snabb utveckling i hälso- och sjukvården i syfte att ge pa-&lt;br&gt;tienterna ett ökat inflytande över vård och behandling. Inte minst patien-&lt;br&gt;terna själva ställer i ökad utsträckning sådana krav. Handikapp- och pa-&lt;br&gt;tientorganisationer är starkt pådrivande både genom att aktivt följa den&lt;br&gt;medicinska utvecklingen inom sina respektive områden och genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbilda och informera sina medlemmar. Kraven på jämlikhet och lika&lt;br&gt;behandling förutsätter vidare att möjligheterna till inflytande och delak-&lt;br&gt;tighet inte enbart skall vara förbehållet de välutbildade och resursstarka&lt;br&gt;patienterna utan också komma de svagare grupperna till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en bred politisk uppslutning bakom utvecklingen mot en mer&lt;br&gt;patientfokuserad hälso- och sjukvård. Dagens och morgondagens patien-&lt;br&gt;ter ställer inte bara krav på delaktighet utan är också välutbildade och&lt;br&gt;kommer att ha tillgång till olika kanaler där de kan söka kunskap och&lt;br&gt;medicinsk information. Det finns därför anledning att anta att kultur-&lt;br&gt;krockarna mellan den i många fall hierarkiska sjukvårdsvärlden och det&lt;br&gt;moderna informationssamhällets medborgare kommer att öka i omfatt-&lt;br&gt;ning. Såväl den teknologiska utvecklingen som krav från enskilda,&lt;br&gt;handikapp- och patientorganisationer samt politiker ställer således hälso-&lt;br&gt;och sjukvården inför nya utmaningar. Den måste anpassas till dessa för-&lt;br&gt;utsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Modem sjukvård kräver i sin tur en ökad medverkan från patienten när&lt;br&gt;det gäller behandlingsbeslut och resultatmätning. Vilken behandling som&lt;br&gt;är den bästa för patienten kan bara avgöras genom samråd mellan vård-&lt;br&gt;personal och patient där personalen bidrar med den medicinska sakkun-&lt;br&gt;skapen och patienten får möjlighet att göra en egen värdering och be-&lt;br&gt;dömning av de behandlingsalternativ som finns bl.a. med hänsyn till&lt;br&gt;livskvalitet och risker. Att stärka patientens ställning i dessa hänseenden&lt;br&gt;är ett värde i sig men dessutom är välinformerade patienter, som ges&lt;br&gt;möjlighet att utöva inflytande i det kliniska beslutsfattandet, en tillgång&lt;br&gt;för hälso- och sjukvården och en förutsättning för goda vårdresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår också ett intensivt arbete för att förverkliga en hälso- och&lt;br&gt;sjukvård som utgår från patienterna. Regeringen och Landstingsförbun-&lt;br&gt;det har i överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersätt-&lt;br&gt;ningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. enats&lt;br&gt;om en satsning på att ytterligare stärka patientens ställning inom svensk&lt;br&gt;hälso- och sjukvård. I ett separat övergripande måldokument utvecklas&lt;br&gt;närmare hur detta skall gå till. Överenskommelsen redovisas i bilaga till&lt;br&gt;propositionen Patientens ställning (prop. 1997/98:189).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag i detta avsnitt syftar till att understödja ett föränd-&lt;br&gt;rat arbetssätt i hälso- och sjukvården där patientens ställning stärks&lt;br&gt;genom förbättrade möjligheter till information och delaktighet. Förslagen&lt;br&gt;handlar bl.a. om patientens rätt till information och möjlighet att välja&lt;br&gt;behandlingsalternativ samt om rätten till second opinion, dvs. att i vissa&lt;br&gt;situationer få en förnyad bedömning. I överenskommelsen för år 1999&lt;br&gt;har regeringen och Landstingsförbundet gemensamt gjort bedömningen&lt;br&gt;att åtgärder för att stärka patientens ställning ställer krav på ett fortsatt&lt;br&gt;förändrat arbetssätt i hälso- och sjukvården. Det handlar enligt överens-&lt;br&gt;kommelsen om att stimulera till ett aktivt utvecklingsarbete för att lång-&lt;br&gt;siktigt stärka patientens ställning. Mot den bakgrunden har inom ramen&lt;br&gt;för överenskommelsen avsatts särskilda medel för att underlätta den på-&lt;br&gt;gående omställningen inom vården mot ett mer patientorienterat arbets-&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör således efter kontakter med Landstingsförbundet be-&lt;br&gt;dömningen att förslagen i avsnittet medför ökade kostnader på kort sikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för hälso- och sjukvården för att klara det omställningsarbete som erford-&lt;br&gt;ras för att stärka patientens ställning. Det är också bakgrunden till att&lt;br&gt;medel för detta arbete har avsatts inom ramen för den särskilda överens-&lt;br&gt;kommelsen för år 1999. Vidare är regeringen och Landstingsförbundet&lt;br&gt;överens om att förslagen på sikt inte bedöms leda till någon sammanta-&lt;br&gt;gen kostnadsökning. I enlighet med finansieringsprincipen erfordras där-&lt;br&gt;för ingen ekonomisk reglering mellan staten och landstingen med anled-&lt;br&gt;ning av förslagen. Förslagen stärker patientens ställning på några strate-&lt;br&gt;giska områden. De empiriska underlag som finns tyder på att god infor-&lt;br&gt;mation och kommunikation bidrar till att såväl medicinska resultat som&lt;br&gt;kostnadseffektivitet påverkas positivt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Informationsskyldighetens utformning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Informationsskyldigheten i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763) och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens område preciseras. Patienten skall fa indivi-&lt;br&gt;duellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder&lt;br&gt;för undersökning, vård och behandling som finns så att patienten i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning kan ta till vara sina intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En bred majoritet av remissinstanserna, däribland&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, fler-&lt;br&gt;talet landsting, Sveriges läkarförbund, Hälso- och sjukvårdens an-&lt;br&gt;svarsnämnd, Handikappombudsmannen och Handikappförbundens sam-&lt;br&gt;arbetsorgan, tillstyrker förslaget att informationsskyldigheten regleras i&lt;br&gt;en egen bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par instanser tillstyrker förslaget men framhåller att informations-&lt;br&gt;plikten bör utformas på ett mer detaljerat sätt. Svea hovrätt kommenterar&lt;br&gt;den lagtekniska konstruktionen. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd&lt;br&gt;invänder mot att kommittén varken i den allmänna motiveringen eller i&lt;br&gt;författningskommentaren genom exempel har konkretiserat den centrala&lt;br&gt;frågan om informationsskyldighetens innehåll och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser är positiva till att det bör komma till uttryck i&lt;br&gt;lagtexten att patienten skall få individuellt anpassad information om sitt&lt;br&gt;hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling&lt;br&gt;som finns så att patienten i största möjliga utsträckning skall kunna ta&lt;br&gt;tillvara sina intressen. Handikappombudsmannen föreslår att bestämmel-&lt;br&gt;serna förtydligas så att det framgår att informationen skall göras&lt;br&gt;tillgänglig för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser konstaterar att om en förändring av lagstiftningen&lt;br&gt;skall få ett reellt innehåll och innebära en faktisk förändring för patienten&lt;br&gt;i förhållande till dagens situation bör de pedagogiska problemen i mötet&lt;br&gt;mellan patient och vårdgivare uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rätten till information är av avgö-&lt;br&gt;rande betydelse för patientens möjlighet att utöva självbestämmande och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara delaktig i vården och bör därför genomsyra hela hälso- och sjukvår- &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1998/99:4&lt;br&gt;den. Mot den bakgrunden är det otillfredsställande att olika studier och&lt;br&gt;attitydundersökningar visar att många patienter inte tycker sig få tillräck-&lt;br&gt;lig information. Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården konstaterar i sitt huvudbetänkande Jämställd vård&lt;br&gt;- olika vård på lika villkor (SOU 1996:133) att patienterna bedömer&lt;br&gt;kvaliteten på vården som lägst när det gäller information om behand-&lt;br&gt;lingsalternativ och inflytande över behandling. Det är i detta avseende&lt;br&gt;ingen skillnad mellan kvinnors och mäns synpunkter. Erfarenheter från&lt;br&gt;Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Socialstyrelsen och&lt;br&gt;landstingens förtroendenämnder visar också att brister i kommunikation&lt;br&gt;och information är en av de vanligast förekommande anledningarna till&lt;br&gt;klagomål på vården. Detta är enligt regeringen ett starkt motiv för att&lt;br&gt;lyfta fram och förtydliga informationsskyldigheten i lagstiftningen. En&lt;br&gt;informerad patient är också en förutsättning för en effektiv vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsplikten regleras i dag kortfattat i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763) och i lagen (1994:953) om åligganden för personal&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården (fr.o.m. den 1 januari 1999 lagen (1998:531)&lt;br&gt;om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område). Av hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen framgår att patienten skall ges upplysningar om sitt häl-&lt;br&gt;sotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds. I åliggan-&lt;br&gt;delagen finns en motsvarande bestämmelse. Beskrivningarna av infor-&lt;br&gt;mationsskyldigheten i lagförarbetena är emellertid utförliga och har fort-&lt;br&gt;farande aktualitet. Regeringens förslag innebär att informationsskyldig-&lt;br&gt;heten regleras i en egen bestämmelse (ny 2 b §) och utformas så att pa-&lt;br&gt;tienten skall få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd&lt;br&gt;och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns så&lt;br&gt;att patienten i största möjliga utsträckning kan ta tillvara sina intressen.&lt;br&gt;Regeringens förslag innebär en precisering av det informationskrav som&lt;br&gt;lagstiftningen föreskriver i dag och inskärper därutöver kravet på att&lt;br&gt;kommunikation och information bör lämnas i former som stärker patien-&lt;br&gt;tens möjligheter till delaktighet och självbestämmande. Informationen får&lt;br&gt;inte ges slentrianmässigt utan måste anpassas efter den aktuella patien-&lt;br&gt;tens förutsättningar och behov. Den information patienten har rätt att få&lt;br&gt;och personalen skyldighet att lämna bör avse - förutom patientens hälso-&lt;br&gt;tillstånd - de metoder för undersökning, vård och behandling som finns,&lt;br&gt;vilket bl.a. inkluderar åtgärder som kan vidtas av andra än läkare, t.ex.&lt;br&gt;omvårdnadsåtgärder. Därmed kommer det att framgå av lagtexten att&lt;br&gt;varje medlem av hälso- och sjukvårdspersonalen har ett eget yrkesansvar&lt;br&gt;för att patienten är informerad om de åtgärder vederbörande bedömer&lt;br&gt;behöver vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns självfallet olika vägar att gå när det gäller att precisera in-&lt;br&gt;formationspliktens omfattning i lagstiftningen. Svea hovrätt och Hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens ansvarsnämnd har anfört att informationsplikten bör&lt;br&gt;utformas på ett mer detaljerat sätt. Det finns emellertid enligt regeringen&lt;br&gt;en fara i att i lagstiftningen alltför detaljerat ange vad informationen skall&lt;br&gt;innehålla. Det kan då föreligga en risk för att lagstiftningen uppfattas&lt;br&gt;som en &amp;quot;checklista&amp;quot;. Enligt regeringen är det viktigt att komma ihåg att&lt;br&gt;någon fullständig uppräkning av alla ingående delmoment aldrig kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åstadkommas och inte heller bör eftersträvas. Informationen skall alltid&lt;br&gt;vara anpassad till den enskilda patientens individuella behov och måste&lt;br&gt;därför med nödvändighet ges varierande innehåll och utformning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Val mellan behandlingsalternativ&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Patientens val skall vara avgörande när det&lt;br&gt;finns flera medicinskt motiverade behandlingsalternativ som bedöms&lt;br&gt;vara av nytta för patienten med hänsyn till den aktuella sjukdomen&lt;br&gt;eller skadan. Patienten kan inte göra anspråk på att behandlas enligt&lt;br&gt;metoder som inte anses stå i överensstämmelse med vetenskap och&lt;br&gt;beprövad erfarenhet. Patienten kan normalt inte heller kräva att få be-&lt;br&gt;handling på annat håll om landstinget kan erbjuda ett eller flera be-&lt;br&gt;handlingsalternativ som uppfyller kraven på vetenskap och beprövad&lt;br&gt;erfarenhet. Proportionerna mellan kostnader och förväntad nytta&lt;br&gt;måste vara rimliga när det finns flera alternativ. Den som har ansvar&lt;br&gt;för hälso- och sjukvården av patienten avgör om och i så fall vilka av&lt;br&gt;honom eller henne formulerade behandlingsalternativ som kan erbju-&lt;br&gt;das patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget välkomnas av flertalet remissinstanser,&lt;br&gt;bl.a. Landstingsförbundet, merparten av landstingen, Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen och Handikappförbundens samarbetsorgan. Socialstyrelsen&lt;br&gt;anser att förslaget är ett steg i rätt riktning för att stärka patientens möj-&lt;br&gt;lighet att påverka vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera landsting, däribland Stockholms läns-, Örebro läns-, Gävleborgs&lt;br&gt;läns- och Jämtlands läns landsting, understryker att patienter inte skall&lt;br&gt;kunna kräva att få tillgång till vård på annat håll om landstinget kan er-&lt;br&gt;bjuda ett eller flera alternativ för den aktuella sjukdomen eller skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens beredning for utvärdering av medicinsk metodik konstaterar att&lt;br&gt;kommittén på ett förtjänstfullt sätt diskuterar balansgången mellan den&lt;br&gt;enskildes nytta gentemot nyttan för hela grupper av patienter, men att en&lt;br&gt;svaghet i förslaget är den allmänt rådande bristen på vetenskapligt un-&lt;br&gt;derlag rörande effekter och kostnader av olika behandlingar i sjukvården.&lt;br&gt;Flera remissinstanser berör frågan om vilka kostnadsökningar som kan&lt;br&gt;accepteras när flera behandlingsalternativ föreligger. Några landsting,&lt;br&gt;bl.a. Stockholms läns-, Kalmar läns- och Jämtlands läns landsting,&lt;br&gt;poängterar att det måste finnas rimliga gränser för hur stora kostnads-&lt;br&gt;ökningar som kan accepteras med hänsyn till nyttan för patienten. En del&lt;br&gt;handikapporganisationer framhåller att patientens vilja måste väga tungt i&lt;br&gt;avvägningar mellan kostnad och nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd&lt;br&gt;efterlyser en tydligare lagtext som bättre överensstämmer med de be-&lt;br&gt;gränsningar som kommittén förutsätter och som minskar risken för miss-&lt;br&gt;förstånd och klargör förslagets innebörd. Svea hovrätt anser t.ex. att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör framgå av lagtexten att det är den medicinskt ansvarige som avgör&lt;br&gt;om och i så fall vilka av honom formulerade behandlingsalternativ som&lt;br&gt;kan erbjudas patienten. Några landsting efterlyser nationella riktlinjer för&lt;br&gt;att underlätta för sjukvårdshuvudmännen att tillämpa lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Det finns flera motiv för ett ökat&lt;br&gt;patientinflytande. Ett motiv är att många patienter önskar ett större mått&lt;br&gt;av deltagande i den kliniska beslutsprocessen. Flera svenska studier visar&lt;br&gt;att missnöjet med hälso- och sjukvården är störst när det gäller informa-&lt;br&gt;tion om behandlingsalternativ och inflytande över behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat motiv för att ge patienten ett ökat inflytande över vården och&lt;br&gt;behandlingen är att kraven på information och delaktighet i det kliniska&lt;br&gt;beslutsfattandet ökar till följd av den snabba medicinska utvecklingen.&lt;br&gt;Antalet behandlingsalternativ vid olika sjukdomstillstånd har blivit fler.&lt;br&gt;Många behandlingsbeslut föregås dessutom av en vägning av måttliga&lt;br&gt;förbättringar i välbefinnande mot små men inte obetydliga risker för&lt;br&gt;patienten. Hänsyn måste också tas till att patienter ofta gör vitt skilda&lt;br&gt;bedömningar av riskerna och nyttan med olika behandlingsalternativ. Till&lt;br&gt;bilden hör vidare att en allt större del av vårdinsatserna syftar till att för-&lt;br&gt;bättra patienternas livskvalitet. Bedömning av livskvalitet varierar också&lt;br&gt;mellan individer. I dessa frågor är patienten expert och rimligen i de&lt;br&gt;flesta fall bäst skickad att bedöma effekterna av de behandlingsalternativ&lt;br&gt;som finns om patienten far tillgång till information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett skäl för ökat inflytande är den pågående struktur-&lt;br&gt;omvandlingen inom hälso- och sjukvården med kortare vårdtider och en&lt;br&gt;ökad andel sjukvård i hemmet som bl.a. förutsätter en ökad andel egen-&lt;br&gt;vård och insatser från anhöriga. Det ligger i sakens natur att patienter och&lt;br&gt;anhöriga som förväntas ta ett större ansvar för vården och behandlingen&lt;br&gt;måste ges rimliga förutsättningar att ta detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således starka motiv för att öka patientens inflytande över&lt;br&gt;vården och behandlingen. Enligt gällande lagstiftning skall vården och&lt;br&gt;behandlingen så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd&lt;br&gt;med patienten, men det finns ingen formell skyldighet att låta en patient&lt;br&gt;bestämma vilken vård som skall ges. Patienten har rätt att avstå från en&lt;br&gt;behandling, men kan inte kräva att fa en annan behandling i stället. Pa-&lt;br&gt;tienternas inflytande över olika behandlingsalternativ är således begrän-&lt;br&gt;sat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer mot den bakgrunden i kommitténs förslag att&lt;br&gt;det skall införas en uttrycklig lagstadgad skyldighet att ta hänsyn till pa-&lt;br&gt;tienternas val i situationer där två eller flera behandlingsalternativ är&lt;br&gt;möjliga. Uppfattningen delas också av flertalet remissinstanser. Rege-&lt;br&gt;ringen önskar på detta vis inskärpa betydelsen av att göra patienten del-&lt;br&gt;aktig i den kliniska beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för patientens valmöjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagreglering som förstärker patientens inflytande över vården och be-&lt;br&gt;handlingen måste emellertid preciseras i olika avseenden. Patientens&lt;br&gt;medverkan kan eller far aldrig innebära att kraven på medicinsk veten-&lt;br&gt;skap och beprövad erfarenhet eftersätts. Patienten skall således inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna göra anspråk på behandlingsmetoder som inte anses stå i överens-&lt;br&gt;stämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. I detta ligger också&lt;br&gt;att de behandlingsalternativ som patienten erbjuds och kan välja mellan&lt;br&gt;är medicinskt motiverade och förväntas vara till nytta för patienten med&lt;br&gt;hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan. Begreppet nytta ses här&lt;br&gt;från individens utgångspunkt och innefattar såväl hälsa som livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av sjukvårdshuvudmännens lagstadgade planerings-&lt;br&gt;ansvar för hälso- och sjukvård kan patienten inte heller kräva att få till-&lt;br&gt;gång till behandling utanför det egna landstinget/sjukvårdsregionen eller&lt;br&gt;den egna kommunen om landstinget eller kommunen kan erbjuda ett eller&lt;br&gt;flera behandlingsalternativ för den aktuella sjukdomen eller skadan som&lt;br&gt;uppfyller kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet. Denna begräns-&lt;br&gt;ning överensstämmer med vad som i dag gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnad - nytta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen är det självklart att patienten aldrig får nekas den goda&lt;br&gt;vård hon har behov av med hänsyn till kostnaderna. En annan fråga är&lt;br&gt;däremot vilka kostnadsökningar som kan accepteras om det finns två&lt;br&gt;eller flera behandlingsalternativ som är medicinskt motiverade med hän-&lt;br&gt;syn till den sjukdom eller skada det är fråga om och det ena är väsentligt&lt;br&gt;dyrare än det andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs överväganden med avseende på sådana kostnadsskillnader&lt;br&gt;mellan olika behandlingsalternativ framstår som väl avvägda. Regeringen&lt;br&gt;ansluter sig mot den bakgrunden till det som kommittén anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten måste ha rätt att välja ett visst behandlingsalternativ även om&lt;br&gt;det är dyrare än de andra alternativ som kan finnas för att behandla en&lt;br&gt;sjukdom eller skada. Annars skulle rätten att välja behandling i praktiken&lt;br&gt;vara skenbar i många situationer. Samtidigt måste det finnas gränser för&lt;br&gt;hur stora kostnadsökningar som kan accepteras med hänsyn till den för-&lt;br&gt;väntade nyttan för patienten. Proportionerna mellan kostnader och för-&lt;br&gt;väntad nytta måste vara rimliga när det finns flera alternativ. Det får an-&lt;br&gt;ses godtagbart att den förväntade nyttan inte får vara ringa eller försum-&lt;br&gt;bar i förhållande till de merkostnader ett visst behandlingsalternativ kan&lt;br&gt;medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också anledning att se annorlunda på kostnadsökningar för&lt;br&gt;ett visst behandlingsalternativ vid allvarlig sjukdom eller skada än vid&lt;br&gt;mindre allvarlig sjukdom och bagatellartade åkommor. I detta samman-&lt;br&gt;hang bör understrykas att det inte är givet att den medicinskt ansvarige&lt;br&gt;och patienten värderar de icke-medicinska effekterna av olika behand-&lt;br&gt;lingsalternativ på samma sätt. Härtill kommer att de individuella varia-&lt;br&gt;tionerna är stora; patienter gör inte sällan vitt skilda bedömningar av vad&lt;br&gt;som är ökad livskvalitet och värderar också risker på olika sätt. Patien-&lt;br&gt;tens egen värdering bör i dessa hänseenden tillmätas stor betydelse om&lt;br&gt;det rör sig om allvarlig sjukdom eller skada även om det medför kost-&lt;br&gt;nadsökningar. I dessa fall bör toleransen för kostnadsökningar vara be-&lt;br&gt;tydligt större än om det rör sig om mindre allvarliga tillstånd. Är det&lt;br&gt;fråga om en bagatellartad åkomma får det å andra sidan anses godtagbart&lt;br&gt;att inte acceptera några kostnadsskillnader alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen om toleransen för kostnadsökningar skall ses mot bak-&lt;br&gt;grund av att den sammanlagda kostnadseffekten av individuella val kan&lt;br&gt;komma i konflikt med de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för priorite-&lt;br&gt;ringar inom hälso- och sjukvården och då närmast behovs-solidaritets-&lt;br&gt;principen, dvs. att resurserna bör satsas på de områden (verksamheter,&lt;br&gt;individer) där behoven är störst. Även om den enskilde patienten bör få&lt;br&gt;ett ökat inflytande över valet av behandling så måste det således finnas&lt;br&gt;gränser för hur stora kostnadsökningar som kan godtas. Annars riskerar&lt;br&gt;man att konsekvenserna blir att andra och högre prioriterade behov inte&lt;br&gt;kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av patienten som&lt;br&gt;avgör om och i så fall vilka av honom/henne formulerade behandlings-&lt;br&gt;alternativ som kan erbjudas patienten. Regeringen vill i det samman-&lt;br&gt;hanget starkt understryka vikten av att hälso- och sjukvårdspersonalen är&lt;br&gt;lyhörd när det gäller vilken information och vilket inflytande patienten&lt;br&gt;önskar. Patienten måste alltid ha möjlighet att överlämna beslutsfattandet&lt;br&gt;till den som är medicinskt ansvarig. Patienter som gör detta val måste&lt;br&gt;mötas med lika stor respekt som patienter som aktivt vill medverka i det&lt;br&gt;kliniska beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delaktighet och medverkan i den medicinska beslutsprocessen får inte&lt;br&gt;utformas på ett sådant sätt att patienter riskerar att hamna i en konflikt-&lt;br&gt;fylld situation med bristande kompetens och stort beslutsansvar. Vård-&lt;br&gt;personalen måste hjälpa patienten att värdera de olika alternativen, ge&lt;br&gt;aktiv vägledning och försäkra sig om att patienten har ett tillräckligt&lt;br&gt;underlag för att kunna utöva sitt självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns flera medicinskt möjliga behandlingsalternativ och&lt;br&gt;patienten - t.ex. av rädsla för risken med åtgärden - väljer ett alternativ&lt;br&gt;som medför en smärre förbättring av hälsotillståndet i stället för ett annat&lt;br&gt;som skulle medföra en väsentlig förbättring, måste den som har det me-&lt;br&gt;dicinska ansvaret försäkra sig om att patienten fattar ett välgrundat be-&lt;br&gt;slut. Att patienten uttrycker tvekan inför en viss behandling får inte tas&lt;br&gt;till intäkt för att avstå från att genomföra den. Den som har ansvaret för&lt;br&gt;behandlingen måste se till att patienten har klart för sig allvaret i sjukdo-&lt;br&gt;men eller skadan innan man på patientens initiativ avstår från att sätta in&lt;br&gt;en viss behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta för sjukvårdshuvudmännen att tillämpa lagstiftningen&lt;br&gt;efterlyser några remissinstanser nationella riktlinjer. Socialstyrelsen har&lt;br&gt;möjlighet att utifrån förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden&lt;br&gt;för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. utfärda föreskrifter och&lt;br&gt;ge ut allmänna råd som rör tillämpningen av bestämmelserna. Därigenom&lt;br&gt;kan de nämnda önskemålen tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Möjlighet till förnyad medicinsk bedömning, s.k.&lt;br&gt;second opinion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Hälso- och sjukvården skall i vissa situationer&lt;br&gt;vara skyldig att medverka till att patienten far möjlighet att diskutera&lt;br&gt;sin sjukdom och behandling med ytterligare en läkare (s.k. second&lt;br&gt;opinion). Denna skyldighet gäller när det är fråga om livshotande eller&lt;br&gt;särskilt allvarlig sjukdom eller skada och patienten står inför valet att&lt;br&gt;utsätta sig för särskilt riskfyllda behandlingar eller om valet har stor&lt;br&gt;betydelse för framtida livskvalitet. Ytterligare en förutsättning är att&lt;br&gt;det saknas entydig vägledning för det medicinska ställningstagandet&lt;br&gt;utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. I sådana situationer bör&lt;br&gt;hälso- och sjukvården medverka till att patienten far tillgång till en&lt;br&gt;förnyad bedömning var som helst i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén preciserar dock inte möjligheten till en förnyad bedömning&lt;br&gt;mot bakgrund av att det saknas entydig vägledning för det medicinska&lt;br&gt;ställningstagandet utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av en klar majoritet av re-&lt;br&gt;missinstanserna. Flera remissinstanser konstaterar att det innebär en för-&lt;br&gt;bättring att patienter med svåra sjukdomar har rätt att få en förnyad be-&lt;br&gt;dömning. Ett par handikapporganisationer ifrågasätter om inte rätten till&lt;br&gt;second opinion bör vara en rättighet som kan krävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag till avgränsning av de sjukdomar eller skador som&lt;br&gt;kommer i fråga för en förnyad medicinsk bedömning kommenteras av&lt;br&gt;flera remissinstanser. Socialstyrelsen anser att det behövs en bättre preci-&lt;br&gt;sering av vilka sjukdomstillstånd förslaget avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera handikapporganisationer och yrkesförbund framhåller att av-&lt;br&gt;gränsningen av de sjukdomstillstånd där det skall föreligga en rätt till&lt;br&gt;förnyad bedömning har gjorts för snäv. Sveriges läkarförbund framhåller&lt;br&gt;att inskränkningen av rätten till förnyad medicinsk bedömning till en&lt;br&gt;mycket liten grupp patienter inte är acceptabel. Svenska läkaresällskapet&lt;br&gt;konstaterar att en mer generös skrivning sannolikt skulle löna sig på sikt&lt;br&gt;genom att den förbättrar vårdens kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser efterlyser ytterligare preciseringar av kommitténs&lt;br&gt;förslag. Landstingsförbundet och flera landsting konstaterar att det är&lt;br&gt;nödvändigt att bl.a. klargöra betalningsansvaret för medicinska bedöm-&lt;br&gt;ningar samt för vård och behandling utanför patientens hemlandsting och&lt;br&gt;därmed sammanhängande resor. Ett par instanser framhåller att det är&lt;br&gt;viktigt att begrepp som t.ex. &amp;quot;allvarlig skada eller sjukdom&amp;quot; så långt&lt;br&gt;möjligt klarläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har som framgår i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 föreslagit att patientens rätt till information skall förtydligas. I avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 föreslås att patientens eget val - med vissa begränsningar - skall vara&lt;br&gt;avgörande om det finns flera behandlingsalternativ som bedöms vara till&lt;br&gt;nytta för patienten med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan.&lt;br&gt;Patienten kan - i likhet med vad som gäller i dag - inte göra anspråk på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsmetoder som inte anses stå i överensstämmelse med veten- P&lt;sup&gt;ro&lt;/sup&gt;P- 1998/99:4&lt;br&gt;skap och beprövad erfarenhet. Vidare hänvisas patienten normalt till en&lt;br&gt;vårdgivare som finns inom det egna landstinget och inom den hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsregion som landstinget tillhör. Patienten kan således inte kräva&lt;br&gt;att få tillgång till behandling på annat håll om landstinget kan erbjuda ett&lt;br&gt;eller flera behandlingsalternativ för den aktuella sjukdomen eller skadan&lt;br&gt;som uppfyller kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet. Förslagen&lt;br&gt;innebär att patienter som står inför svåra medicinska ställningstaganden&lt;br&gt;får ett starkare stöd. För dessa patienter kan det emellertid finnas behov&lt;br&gt;av ytterligare förstärkningar i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommitténs uppdrag ingick också att överväga om det finns skäl att&lt;br&gt;vidta särskilda åtgärder för att ge stöd till patienter för vilka valet av be-&lt;br&gt;handling har stor betydelse för framtida livskvalitet, t.ex. när valet gäller&lt;br&gt;särskilt riskfyllda behandlingar och där vetenskap och beprövad erfaren-&lt;br&gt;het inte ger precisa svar. Mot den bakgrunden föreslår kommittén att&lt;br&gt;hälso- och sjukvården i vissa situationer skall vara skyldig att medverka&lt;br&gt;till att patienten får en förnyad medicinsk bedömning, s.k. second opi-&lt;br&gt;nion. Denna skyldighet bör enligt kommittén inträda när det är fråga om&lt;br&gt;en livshotande eller mycket allvarlig sjukdom eller skada och patienten&lt;br&gt;står inför valet att utsätta sig för särskilt riskfyllda behandlingar - eller&lt;br&gt;om valet av behandling har stor betydelse för framtida livskvalitet. I&lt;br&gt;sådana situationer bör hälso- och sjukvården medverka till att patienten&lt;br&gt;får tillgång till en sådan bedömning var som helst i landet om patienten&lt;br&gt;själv vill det - eller om den behandlande läkaren bedömer att det är den&lt;br&gt;bästa lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär således att den lagreglerade skyldigheten&lt;br&gt;för landstingen att medverka till att en patient får en förnyad bedömning&lt;br&gt;tar sikte på en begränsad grupp patienter. Flera remissinstanser har anfört&lt;br&gt;att möjligheten till en förnyad bedömning borde lagregleras för fler&lt;br&gt;patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen borde patientens möjligheter att få en förnyad be-&lt;br&gt;dömning normalt kunna tillgodoses inom det egna landstinget. Det bör&lt;br&gt;vara självklart att landstingen medverkar till att patienter som så önskar&lt;br&gt;får möjlighet att diskutera sin sjukdom och behandling med ytterligare en&lt;br&gt;läkare som underlag för ställningstagandet till de behandlingsalternativ&lt;br&gt;som finns. Relationen mellan läkaren och patienten gäller ofta så viktiga&lt;br&gt;frågor för patienten att det ställs särskilda krav på tillit och samarbete.&lt;br&gt;Ibland uppstår situationer som gör att patienten mister tilltron till läkaren.&lt;br&gt;Orsakerna till detta kan vara många, från brister i bemötandet från läka-&lt;br&gt;rens sida till missförstånd eller orimliga krav från patientens sida. Det&lt;br&gt;kan också handla om att patienten har svårt att försona sig med en allvar-&lt;br&gt;lig diagnos. När sådana situationer inträffar kan patienten ha ett starkt&lt;br&gt;behov av att få sin sjukdom eller skada bedömd av en annan läkare som&lt;br&gt;han eller hon känner tillit till. Om hälso- och sjukvården medverkar till&lt;br&gt;detta kan patienten känna sig tryggare med att diagnosen och den före-&lt;br&gt;slagna behandlingen är riktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har dessutom tagits flera initiativ för att stärka patientens möjlig-&lt;br&gt;heter att få en sådan förnyad medicinsk bedömning. Både Sveriges läkar-&lt;br&gt;förbund och Landstingsförbundet har rekommenderat sina medlemmar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att verka för att patienternas önskemål om en förnyad medicinsk bedöm-&lt;br&gt;ning skall respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges läkarförbund och Svenska läkaresällskapet anför också i sina&lt;br&gt;remissyttranden att möjligheten till en förnyad bedömning av kvali-&lt;br&gt;tetsskäl borde tillkomma fler patienter. Synpunkterna är särskilt intres-&lt;br&gt;santa mot bakgrund av att rätten till en förnyad bedömning ibland har&lt;br&gt;kritiserats för att en sådan möjlighet skulle skada förtroendet för läkar-&lt;br&gt;kåren. Regeringen anser att det förhållandet att företrädare för läkarkåren&lt;br&gt;och även Landstingsförbundet är positiva till kommitténs förslag om en&lt;br&gt;förnyad bedömning måste ses som en garanti för att patienter som önskar&lt;br&gt;möjligheten till en förnyad medicinsk bedömning också kommer att fa&lt;br&gt;använda sig av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom patientens möjlighet till en förnyad bedömning i normalfallet&lt;br&gt;torde kunna tillgodoses inom landstinget och sjukvårdsregionen finns det&lt;br&gt;enligt regeringen inte skäl att utvidga den lagfästa skyldigheten för&lt;br&gt;huvudmän och vårdgivare att medverka till en förnyad medicinsk be-&lt;br&gt;dömning till fler grupper. Ett sådant system skulle riskera att bli kost-&lt;br&gt;nadsdrivande och skulle kunna komma i konflikt med de priorite-&lt;br&gt;ringsprinciper som gäller i hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den grupp patienter som kommittén avser och där patienten står&lt;br&gt;inför valet att utsätta sig för särskilt riskfyllda behandlingar - eller om&lt;br&gt;valet av behandling har stor betydelse för framtida livskvalitet kan det&lt;br&gt;emellertid vara motiverat att patienten bereds möjlighet att konsultera en&lt;br&gt;läkare på en vårdenhet utanför det egna landstinget/sjukvårdsregionen.&lt;br&gt;Regeringen delar således kommitténs uppfattning att den lagreglerade&lt;br&gt;rätten till en förnyad bedömning skall begränsas till en mindre grupp&lt;br&gt;patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har emellertid i sitt remissyttrande anfört att kommittén&lt;br&gt;lyckats mindre väl att finna en lagteknisk lösning för detta. Det största&lt;br&gt;behovet av en förnyad medicinsk bedömning utanför det egna lands-&lt;br&gt;tingsområdet torde föreligga när det saknas en klar och entydig vägled-&lt;br&gt;ning för det medicinska ställningstagandet utifrån vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet. Denna omständighet framhölls också i kommitténs direk-&lt;br&gt;tiv. För patienten kan vetskapen om att hälsotillståndet är mycket allvar-&lt;br&gt;ligt i kombination med en osäkerhet om bästa terapi upplevas frustre-&lt;br&gt;rande. Regeringen anser mot den bakgrunden att det av lagtexten skall&lt;br&gt;framgå att en förutsättning för rätten till en förnyad medicinsk bedöm-&lt;br&gt;ning också skall vara att vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger en-&lt;br&gt;tydig vägledning för det medicinska ställningstagandet. Denna precise-&lt;br&gt;ring torde enligt regeringen stå i bättre överensstämmelse med kommit-&lt;br&gt;téns avsikt med lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faller också inom Socialstyrelsens kompetens att om det bedöms&lt;br&gt;erforderligt ytterligare tydliggöra tillämpningen av lagstiftningen. Rege-&lt;br&gt;ringen avser att följa frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I situationer när en förnyad bedömning aktualiseras bör hälso- och&lt;br&gt;sjukvården medverka till att patienten får tillgång till en sådan bedöm-&lt;br&gt;ning hos en vårdgivare med offentlig finansiering var som helst i landet&lt;br&gt;om patienten själv vill det - eller om den behandlande läkaren bedömer&lt;br&gt;att det är den bästa lösningen. Läkaren bör också medverka till att jour-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nalhandlingar m.m. ställs till förfogande så att den läkare som skall göra&lt;br&gt;den förnyade bedömningen har de underlag som behövs för att ta ställ-&lt;br&gt;ning till diagnos och behandling. Patienten måste självfallet också ha ett&lt;br&gt;avgörande inflytande över vid vilken vårdenhet som behandlingen skall&lt;br&gt;utföras när han eller hon tillsammans med sin läkare har tagit ställning&lt;br&gt;till de behandlingsalternativ som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att det landsting där patienten är bosatt bör&lt;br&gt;svara för kostnaderna för behandlingen om patienten vill att den utförs på&lt;br&gt;en vårdenhet i ett annat landsting. Enligt regeringen bör sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmannen i de mycket speciella situationer det här rör sig om också&lt;br&gt;svara för patientens reskostnader, annars är risken att patientens ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden kan påverka benägenheten att utnyttja möjligheten att&lt;br&gt;fa en förnyad medicinsk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdslagen reglerar den hälso- och sjukvård som ges i&lt;br&gt;Sverige. Sjukvårdshuvudmannen är således enligt lag inte skyldig att&lt;br&gt;medverka till att patienten far tillgång till sjukvård i andra länder. I de&lt;br&gt;speciella situationer detta kan bli aktuellt är det ett frivilligt åtagande från&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmannens sida och inte någon lagstadgad skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen behandlar i propositionen Patientens ställning (prop.&lt;br&gt;1997/98:189) möjligheten för patienter med svåra och mycket ovanliga&lt;br&gt;sjukdomstillstånd och skador att söka specialistvård utanför det egna&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Krav på dokumentation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I patientjoumallagen (1985:562) föreskrivs att&lt;br&gt;lämnad information skall dokumenteras i journalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommitténs förslag innebär dock starkare krav på individualiserade note-&lt;br&gt;ringar i journalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna.* Flertalet remissinstanser välkomnar förslaget,&lt;br&gt;däribland Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, flertalet&lt;br&gt;landsting, Sveriges läkarförbund, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd&lt;br&gt;och Handikappförbundens samarbetsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, däribland Östergötlands läns-, Blekinge läns-,&lt;br&gt;Hallands läns- och Värmlands läns landsting påtalar dock att de utökade&lt;br&gt;kraven på dokumentation kommer att innebära merarbete och ta extra&lt;br&gt;resurser i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 3 § patientjoumallagen (1985:562)&lt;br&gt;anges att en patientjournal skall innehålla de uppgifter som behövs för en&lt;br&gt;god och säker vård av patienten. Det finns inget lagfäst krav på att det&lt;br&gt;dokumenteras i patientjournalen att viss information lämnats till patien-&lt;br&gt;ten eller att patienten valt ett visst behandlingsalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har på uppdrag av kommittén utarbetat en översikt av&lt;br&gt;arbete och erfarenheter av information till patienter och anhöriga i hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. Av översikten framgår att det vid utredningar av anmäl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar och klagomål från patienter inte sällan framkommer brister i &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1998/99:4&lt;br&gt;dokumentationen i patientjournalerna. Bristema gör det svårt att rekon-&lt;br&gt;struera skeendet och fastställa om det begåtts något fel och vem som i så&lt;br&gt;fall var ansvarig. Träffade överenskommelser dokumenteras sällan i&lt;br&gt;journalen. Detsamma gäller huruvida information om behandlingsalter-&lt;br&gt;nativ har lämnats och skälen för att önskemål från patienten inte har kun-&lt;br&gt;nat tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår mot bakgrund av detta att patientjoumallagen&lt;br&gt;kompletteras med en bestämmelse av vilken det framgår att den informa-&lt;br&gt;tion som lämnats till patienten samt patientens ställningstagande med&lt;br&gt;anledning av informationen skall dokumenteras. Den individuellt utfor-&lt;br&gt;made information som patienten fatt skall i sina huvuddrag medföra mot-&lt;br&gt;svarande noteringar i patientens journal. Särskilt viktigt är att dokumen-&lt;br&gt;tera resonemang som lett fram till val av behandlingsalternativ, de situa-&lt;br&gt;tioner där patienter avstår från behandling, t.ex. vid vård i livets slutskede&lt;br&gt;samt ställningstaganden angående en förnyad bedömning. Noteringar i&lt;br&gt;journalen får vidare enligt kommitténs förslag inte införas på ett&lt;br&gt;slentrianmässigt sätt. Det innebär att anteckningen måste vara indivi-&lt;br&gt;duellt utformad oavsett val av teknik. Förvalda alternativ i ett datajour-&lt;br&gt;nalsystem bör användas endast om de ensamma eller i kombination med&lt;br&gt;andra alternativ kan resultera i individualiserade noteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är kommunikation mellan patient och&lt;br&gt;anhöriga samt vårdpersonal av alla kategorier av stor vikt för en säker&lt;br&gt;och kvalitativt god hälso- och sjukvård. Inte minst patienternas ökade&lt;br&gt;grad av medverkan i val av behandlingsalternativ samt skyldigheten för&lt;br&gt;hälso- och sjukvården att i vissa situationer medverka till att patienten far&lt;br&gt;tillgång till en förnyad medicinsk bedömning ställer större krav på att&lt;br&gt;sådan information dokumenteras. För att poängtera att patientinfor-&lt;br&gt;mationen är viktig bör enligt regeringen en bestämmelse att lämnad&lt;br&gt;information skall dokumenteras i journalen införas i patientjoumallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt regeringens uppfattning en risk för att ett krav på en&lt;br&gt;alltför detaljerad dokumentation kan leda till väsentligt extra arbetsinsat-&lt;br&gt;ser vilket kan medföra att tiden för det direkta patientarbetet inskränks.&lt;br&gt;Det kan därför inte ställas alltför långtgående krav på dokumentationen.&lt;br&gt;Det torde dock med tanke på utvecklingen mot en mer datoriserad hante-&lt;br&gt;ring av joumalföringen vara möjligt att på ett inte alltför tidsödande sätt&lt;br&gt;dokumentera sådana uppgifter som har betydelse i det enskilda fallet. Hit&lt;br&gt;hör uppgifter som bedöms ha betydelse för slutsatser som dras, överens-&lt;br&gt;kommelser och beslut som fattas, skäl för att patientens krav inte kan&lt;br&gt;tillgodoses samt situationer då patienten avstår från behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Patientnämnder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny lag om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;br&gt;ersätter den nuvarande lagen (1992:563) om fortroendenämndsverk-&lt;br&gt;samhet inom hälso- och sjukvården m.m. Nämndernas arbetsområde&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård&lt;br&gt;samt vissa socialtjänstinsatser inom äldreomsorgen. Nämndernas ar-&lt;br&gt;betsuppgifter preciseras i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En klar majoritet av instanserna tillstyrker kom-&lt;br&gt;mitténs förslag att en ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta nuva-&lt;br&gt;rande lag om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m. Merparten instämmer i att nämndernas arbetsuppgifter bör precise-&lt;br&gt;ras i lagstiftningen samt att nämndernas arbetsområde skall utvidgas till&lt;br&gt;att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt vissa&lt;br&gt;socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. Några instanser vill se ett ännu&lt;br&gt;bredare arbetsområde för nämnderna. Svenska Kommunförbundet vill att&lt;br&gt;all vård och omsorg for äldre skall inkluderas. Socialstyrelsen anser att&lt;br&gt;omsorgen om psykiskt långtidssjuka skall ingå i arbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland flertalet landsting, motsätter sig ett&lt;br&gt;namnbyte till patientnämnder. Landstingsförbundet anser med hänvis-&lt;br&gt;ning till utredningens förslag om samverkan mellan landsting och kom-&lt;br&gt;muner i dessa frågor att namnet förtroendenämnd bör bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanserna stöder förslaget att inte genomföra några&lt;br&gt;förändringar av nämndernas organisatoriska förutsättningar. Några pa-&lt;br&gt;tientorganisationer föreslår emellertid att även patientorganisationema&lt;br&gt;skall ingå i nämnderna. Flertalet instämmer i att det är direkt olämpligt&lt;br&gt;att ledamöter i förtroendenämnderna samtidigt fullgör uppdrag i sådana&lt;br&gt;kommunala nämnder som har ansvar för hälso- och sjukvård. Några in-&lt;br&gt;stanser anser däremot att nämnderna måste vara helt självständiga i för-&lt;br&gt;hållande till dem som beslutar om hälso- och sjukvården. Svea hovrätt&lt;br&gt;avstyrker förslaget och vill i stället se en oberoende instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att det skall åligga patientnämndema att återföra erfarenheter&lt;br&gt;till landstingsstyrelsen och kommunstyrelsen samt att Socialstyrelsen&lt;br&gt;årligen skall informeras om patientnämndemas arbete får stöd av flertalet&lt;br&gt;instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika möjligheter till upprättelse och ersättning om en patient&lt;br&gt;har blivit felaktigt behandlad eller är missnöjd med vården; bl.a. genom&lt;br&gt;att vända sig till Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd&lt;br&gt;(HSAN), patientförsäkringen eller läkemedelsforsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de ovan nämnda instanserna kan patienter och anhöriga som är&lt;br&gt;missnöjda med vården vända sig till förtroendenämnderna i landstingen&lt;br&gt;och kommunerna. Förtroendenämndsverksamheten som ingår i sjuk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdshuvudmännens organisation, bedrevs till en början på försök och&lt;br&gt;permanentades därefter år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendenämnder skall enligt lagen (1992:563) om förtroende-&lt;br&gt;nämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. finnas inom varje&lt;br&gt;landsting och kommun. Lagen innehåller endast tre paragrafer. I första&lt;br&gt;paragrafen regleras att det för den hälso- och sjukvård och tandvård som&lt;br&gt;ett landsting eller en kommun ansvarar för skall finnas en eller flera&lt;br&gt;nämnder med uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp&lt;br&gt;som förhållandena kräver. I andra paragrafen stadgas att en kommun som&lt;br&gt;ingår i ett landsting far överlåta förtroendenämndsuppgiften till lands-&lt;br&gt;tinget om kommunen och landstinget har kommit överens om det. I tredje&lt;br&gt;paragrafen regleras förtroendenämndernas uppgift att rekrytera och för-&lt;br&gt;ordna stödpersoner för de patienter som intagits med tvång i sluten psy-&lt;br&gt;kiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fa en uppfattning om hur förtroendenämnderna arbetar har&lt;br&gt;kommittén genomfört en enkätundersökning bland landets förtroende-&lt;br&gt;nämnder. Frågorna berörde dels nämndernas arbetsformer, dels erfaren-&lt;br&gt;heter från nämndernas arbete. Av enkätsvaren framgår bl.a. att de vanli-&lt;br&gt;gaste anledningarna till att patienter vänder sig till förtroendenämnden är&lt;br&gt;klagomål på den medicinska behandlingen och brister i bemötandet.&lt;br&gt;Även förfrågningar och rådgivning i patientförsäkringsärenden är viktiga&lt;br&gt;orsaker till att man kontaktar nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kartläggning som gjorts inom ramen för kommitténs arbete visar&lt;br&gt;att det finns brister i landstingens och kommunernas sätt att sköta för-&lt;br&gt;troendenämndsverksamheten. Bristerna tycks vara särskilt stora i de&lt;br&gt;kommuner som valt att själva svara för uppgiften. Flertalet kommuner&lt;br&gt;har dessutom valt en organisation för förtroendenämndsuppgiften som&lt;br&gt;direkt eller indirekt innebär att de förtroendevalda samtidigt har ansvar&lt;br&gt;för ärenden som rör hälso- och sjukvården, vilket kan utgöra ett problem&lt;br&gt;när det gäller såväl deras faktiska möjligheter att tillvarata patienternas&lt;br&gt;intressen som allmänhetens förtroende för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom landstingens förtroendenämndsverksamhet finns brister. På&lt;br&gt;några håll i landet har förtroendenämnderna fått goda förutsättningar så-&lt;br&gt;väl organisatoriskt som resursmässigt. På andra håll är förutsättningarna&lt;br&gt;att leva upp till lagstiftarens intentioner betydligt sämre. Det förekommer&lt;br&gt;även i landstingen att ledamöterna i förtroendenämnderna förenar upp-&lt;br&gt;drag i förtroendenämnderna med uppdrag i nämnder med ansvar för&lt;br&gt;ärenden som rör hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den pågående omstruktureringen av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården medför att de ärenden som når förtroendenämn-&lt;br&gt;derna i ökad utsträckning rör insatser som både landsting och kommuner&lt;br&gt;svarar för. Erfarenheterna från bl.a. Socialstyrelsens utvärdering av Ädel-&lt;br&gt;reformen visar att vården inte sällan brister i övergångarna mellan de&lt;br&gt;olika leden i vårdkedjan, t.ex. i samband med utskrivning från sjukhus till&lt;br&gt;den kommunala vården och omsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur medborgarnas och patienternas intresse är det en fördel att kunna&lt;br&gt;vända sig till en och samma instans om man är missnöjd med vården,&lt;br&gt;oberoende av om det är kommunen eller landstinget som svarar för verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samheten. Det är därför angeläget att kommuner och landsting ser hälso-&lt;br&gt;och sjukvården som ett gemensamt åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör även i fortsättningen ankomma på landsting och kommuner att&lt;br&gt;själva komma fram till hur man bäst organiserar nämndverksamheten&lt;br&gt;lokalt inom ramen för gällande regler. Regeringen ser det dock som&lt;br&gt;mycket angeläget att kommuner och landsting ser hälso- och sjukvården&lt;br&gt;som ett gemensamt åtagande och att man strävar efter att finna organisa-&lt;br&gt;toriska lösningar som gör det möjligt att arbeta med problem i hela vård-&lt;br&gt;kedjan. I lagstiftningen ges flera tänkbara möjligheter att organisera&lt;br&gt;verksamheten. Ambitionen bör vara att hitta lösningar som innebär att&lt;br&gt;det finns såväl kommunal- som landstingskompetens bland nämndens&lt;br&gt;förtroendevalda och tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Önskemål har framförts från några patientorganisationer att fa utse&lt;br&gt;representanter i nämnderna. Mot bakgrund av att det är en uppgift för&lt;br&gt;huvudmännen att i enlighet med kommunallagen inrätta och organisera&lt;br&gt;nämnderna på det sätt som de finner mest lämpligt är dock en sådan ord-&lt;br&gt;ning inte möjlig. Det finns i detta sammanhang skäl att framhålla att&lt;br&gt;nämnderna är regionala och lokala komplement till de olika statliga in-&lt;br&gt;stanser dit patienter har möjlighet att vända sig om de är missnöjda med&lt;br&gt;vården. Nämndernas styrka ligger i möjligheten att föra en dialog med&lt;br&gt;företrädare för vården för att tidigt lösa uppkomna problem. Sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen bör därför även i fortsättningen ansvara för nämndverk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som beskrivits ovan visar undersökningar att det förekommer att sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen valt en organisation av förtroendenämndsverksam-&lt;br&gt;heten som innebär att ledamöterna i förtroendenämnderna förenar detta&lt;br&gt;uppdrag med uppdrag i nämnder som rör hälso- och sjukvården. Det är&lt;br&gt;av stor vikt att en sådan organisation tillskapas att det inte råder någon&lt;br&gt;tvekan om att förtroendenämnderna är självständiga i förhållande till dem&lt;br&gt;som beslutar om hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas kompetensområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst i kommunerna kan&lt;br&gt;inte dras på ett enkelt och entydigt sätt. Omvårdnad utgör hälso- och&lt;br&gt;sjukvård inom landstingsvården och förvandlas inte automatiskt till&lt;br&gt;socialtjänst i kommunernas verksamhet. En åtgärd, t.ex. matning av en&lt;br&gt;patient/boende kan vara en hälso- och sjukvårdsåtgärd om en sjukskö-&lt;br&gt;terskas speciella kompetens är nödvändig för att bevaka att en patient&lt;br&gt;med hänsyn till sjukdomsbilden inte sätter maten i halsen så att kväv-&lt;br&gt;ningsrisk uppkommer. För en annan patient/boende kan det räcka att ett&lt;br&gt;vårdbiträde hjälper till med maten, en syssla som då anses vara av&lt;br&gt;socialtjänstkaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika att fastna i definitionsfrågor av denna typ bör förtroen-&lt;br&gt;denämndernas arbetsuppgifter utvidgas till att gälla även vissa social-&lt;br&gt;tjänstinsatser inom äldreomsorgen. Utvidgningen bör utgå från de be-&lt;br&gt;stämmelser i hälso- och sjukvårdslagen som anger kommunernas hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdsansvar, och avse allmän omvårdnad som inte anses vara&lt;br&gt;hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Nämnderna bör inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlägga sådana biståndsbeslut inom socialtjänsten som kan överklagas&lt;br&gt;till domstol. På de områdena finns redan ett starkt skydd for den en-&lt;br&gt;skilde. I sådana fall kan nämnderna dock hänvisa enskilda till den nämnd&lt;br&gt;som handlägger dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Önskemål har uttryckts om ett ännu bredare arbetsområde för nämn-&lt;br&gt;derna, så att även ärenden enligt bl.a. lagen (1993:387) om stöd och ser-&lt;br&gt;vice till vissa funktionshindrade (LSS) och rörande psykiskt långtids-&lt;br&gt;sjuka skall ingå i nämndernas kompetensområde. I förarbetena till nuva-&lt;br&gt;rande lag om förtroendenämndsverksamhet diskuterades om nämndernas&lt;br&gt;uppgifter även borde omfatta verksamhet enligt tidigare lag (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.&lt;br&gt;(omsorgslagen). Man fann att denna uppgift skulle kunna innebära att&lt;br&gt;nämndernas verksamhet blev tung och svårhanterlig. LSS har sedermera&lt;br&gt;ersatt den gamla omsorgslagen. Verksamhet enligt LSS omfattas inte av&lt;br&gt;nämndernas kompetensområde då sådan verksamhet inte utgör hälso- och&lt;br&gt;sjukvård. Det kan även noteras att Handikappombudsmannen enligt sär-&lt;br&gt;skild lagstiftning har till uppgift att bevaka frågor som angår funktions-&lt;br&gt;hindrade personers rättigheter och intressen. Regeringen finner därför&lt;br&gt;inte skäl att utvidga nämndernas arbetsområde i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det förslag som regeringen lämnar omfattas människor med&lt;br&gt;fysiska och psykiska funktionshinder av nämndernas kompetensområde&lt;br&gt;om de bor i en särskild boendeform. Detta gäller dock endast sådana in-&lt;br&gt;satser som rör allmän omvårdnad. Regeringen finner inte skäl att föreslå&lt;br&gt;en utvidgning av nämndernas arbetsområde på så sätt att det skall om-&lt;br&gt;fatta människor med funktionshinder om de inte bor i särskilt boende.&lt;br&gt;Inte heller bör ärenden som inte rör allmän omvårdnad ingå i nämndernas&lt;br&gt;arbete. Det finns en risk att en alltför omfattande utvidgning av nämnder-&lt;br&gt;nas kompetensområde motverkar deras möjligheter att på ett snabbt och&lt;br&gt;enkelt sätt ta sig an och försöka lösa uppkomna problem. Någon ytterli-&lt;br&gt;gare utvidgning föreslås därför för närvarande inte i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendenämnderna skall enligt gällande lagstiftning handlägga&lt;br&gt;ärenden som rör den hälso- och sjukvård och tandvård som ett landsting&lt;br&gt;eller en kommun svarar för. När det gäller den privat drivna hälso- och&lt;br&gt;sjukvården så ankommer det på huvudmännen att själva besluta om för-&lt;br&gt;troendenämnden skall handha frågor även avseende deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera omständigheter talar för att nämndernas utvidgade kompe-&lt;br&gt;tensområde skall omfatta även den privat drivna hälso- och sjukvården&lt;br&gt;med offentlig finansiering. Bl.a. har landstingen och kommunerna, enligt&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen, ett totalansvar för planering och utveckling av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården inom sitt område. Landstingen och kommunerna&lt;br&gt;har dessutom kvar sitt ansvar för att hälso- och sjukvården bedrivs så att&lt;br&gt;den uppfyller kraven på en god vård även om t.ex. driften av en viss&lt;br&gt;verksamhet lagts ut på en privat vårdgivare genom entreprenad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas kompetensområde skall således omfatta all offentligt&lt;br&gt;finansierad hälso- och sjukvård oavsett driftsform samt vissa&lt;br&gt;socialtjänstinsatser inom äldreomsorgen. Genom ett tillägg i 7 kap 4 §&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100) jämställs ärenden om allmän omvårdnad hos&lt;br&gt;nämnderna med socialtjänst. Kommitténs uppdrag har inte omfattat&lt;br&gt;nämndernas kompetensområde beträffande tandvården och kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har heller inte lämnat något förslag i den delen. Regeringen är inte beredd&lt;br&gt;att nu utan att frågan utretts ta ställning till en sådan utvidgning. Nämn-&lt;br&gt;dernas kompetensområde beträffande tandvården ändras därför inte med&lt;br&gt;anledning av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas arbetsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendenämndens uppgifter enligt nuvarande lagstiftning är allmänt&lt;br&gt;hållna och av lagtexten framgår endast att nämnderna har till uppgift att&lt;br&gt;främja kontakterna mellan hälso- och sjukvårdspersonalen och patien-&lt;br&gt;terna samt att förmedla den hjälp åt patienterna som förhållandena krä-&lt;br&gt;ver. Nämnden skall dessutom förordna stödperson åt patienter som inta-&lt;br&gt;gits med tvång i sluten psykiatrisk vård. I förarbetena till lagstiftningen&lt;br&gt;(prop. 1978/79:220 och prop. 1991/92:148) kan dock vissa preciseringar&lt;br&gt;hämtas, bl.a. betonas betydelsen av en återföring av nämndernas erfaren-&lt;br&gt;heter till hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs kartläggning av förtroendenämnderna visar att verksam-&lt;br&gt;heten hanteras olika vid de olika nämnderna och att förutsättningarna för&lt;br&gt;verksamheten varierar. För att markera att nämnderna fyller en viktig&lt;br&gt;funktion i sitt arbete med att stärka patientens ställning och för att fa ett&lt;br&gt;likartat arbetssätt över landet bör nämndernas uppgifter specificeras i&lt;br&gt;lagen. Således skall förtroendenämnderna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hjälpa patienter att få den information som behövs för att de skall&lt;br&gt;kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rapportera iakttagelser och avvikelser till vårdgivare och vårdenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prioriteringsutredningen (S 1992:02) föreslog i sitt slutbetänkande -&lt;br&gt;Vårdens svåra val (SOU 1995:5) att förtroendenämnderna skall fåsta&lt;br&gt;landstingsstyrelsens eller kommunstyrelsens och, när det behövs, Social-&lt;br&gt;styrelsens uppmärksamhet på förhållanden inom landstingets eller kom-&lt;br&gt;munens hälso- och sjukvård som inte är förenliga med de mål och krav&lt;br&gt;som anges i hälso- och sjukvårdslagen och som inte rättas genom andra&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det bör åligga förtroendenämnderna att återföra&lt;br&gt;erfarenheter till de politiska instanserna i landstinget respektive kommu-&lt;br&gt;nen på det sätt som Prioriteringsutredningen föreslagit. Regeringen delar&lt;br&gt;denna uppfattning och kan konstatera att detta kommer att ske genom&lt;br&gt;nämndernas rapportering till landsting och kommun i deras egenskap av&lt;br&gt;vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser vidare att det när det gäller frågan om nämnderna&lt;br&gt;skall vara skyldiga att uppmärksamma Socialstyrelsen på missförhållan-&lt;br&gt;den som inte åtgärdas av huvudmännen finns en risk att nämnderna kan&lt;br&gt;komma att betraktas som ett tillsynsorgan. Detta kan äventyra nämnder-&lt;br&gt;nas möjligheter att agera på det smidiga sätt som bör känneteckna nämn-&lt;br&gt;derna. Regeringen delar även denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendenämndernas erfarenheter kan emellertid utgöra komplette-&lt;br&gt;rande värdefull information för tillsynsmyndigheten på den regionala&lt;br&gt;nivån. Nämnderna skall därför årligen inkomma till Socialstyrelsen med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en redogörelse över verksamheten under föregående år. Nämnderna bör i&lt;br&gt;samarbete med Socialstyrelsen överenskomma om formerna for rapporte-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas benämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots information om förtroendenämndsverksamheten är den okänd&lt;br&gt;bland många medborgare, och även bland sjukvårdspersonalen. Det är&lt;br&gt;därför väsentligt att en fortsatt och intensifierad information till allmän-&lt;br&gt;heten sker. Särskilt viktigt synes detta vara till enskilda, anhöriga och&lt;br&gt;personal inom den kommunala vården. Det är också viktigt att informa-&lt;br&gt;tionen lämnas på ett sådant sätt och i sådan form att personer med annan&lt;br&gt;språklig bakgrund kan tillgodogöra sig den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén gör bedömningen att det finns anledning att tro att namnet&lt;br&gt;förtroendenämnd bidragit till informationssvårighetema då namnet inte&lt;br&gt;säger någonting om nämndernas uppgift, dvs. att patienter och närstående&lt;br&gt;kan vända sig till nämnderna for att få stöd och hjälp om de är missnöjda&lt;br&gt;med vården. Kommittén anser därför att det finns skäl att överväga ett&lt;br&gt;namnbyte så att nämndernas uppdrag framgår tydligare. Patientnämnd&lt;br&gt;svarar enligt kommittén bättre mot kravet att tydligare markera vilka&lt;br&gt;nämnderna skall företräda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Landstingsförbundet och flertalet&lt;br&gt;landsting, motsätter sig ett sådant namnbyte. Man anser att namnet för-&lt;br&gt;troendenämnd är inarbetat och att det uttrycker vad nämnderna faktiskt&lt;br&gt;gör, nämligen arbetar för att skapa förtroende mellan patienter och per-&lt;br&gt;sonal. Vidare anförs att då lagen utvidgas till att omfatta även vissa so-&lt;br&gt;cialtjänstfrågor är namnet patientnämnd inte adekvat eftersom beteck-&lt;br&gt;ningen patient inte används på socialtjänstens område. Svenska Kom-&lt;br&gt;munförbundet har inte haft några invändningar mot namnförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till nuvarande lagstiftning (prop. 1991/92:148) under-&lt;br&gt;stryks att det är angeläget att undvika att nämnderna bland hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen uppfattas som ensidiga företrädare för patienterna&lt;br&gt;och därmed på ett olyckligt sätt upplevs som motparter till den berörda&lt;br&gt;personalen. Det är dock också viktigt att patienter och andra enskilda inte&lt;br&gt;uppfattar nämnderna och deras tjänstemän som en osjälvständig del av&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall skapa förtroende mellan patienterna och vården och&lt;br&gt;verka som en objektiv instans för kontakt med både patienter och perso-&lt;br&gt;nal. Regeringen anser emellertid att det finns skäl för att byta namn till&lt;br&gt;lag om patientnämndsverksamhet, så att nämndernas uppdrag tydligare&lt;br&gt;framgår och för att markera att nämnderna skall ha en mer uttalad roll&lt;br&gt;som patientföreträdare, eftersom det är patienterna som är i störst behov&lt;br&gt;av förtroendenämndernas stöd och hjälp. Det finns enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning ingen anledning att befara att ett namnbyte påverkar nämn-&lt;br&gt;dernas möjligheter att även i fortsättningen göra objektiva utredningar.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening innebär inte heller utvidgningen av nämnder-&lt;br&gt;nas verksamhetsområde till att omfatta vissa socialtjänstinsatser något&lt;br&gt;hinder mot att benämningen patientnämnd införs. Det är trots allt sådana&lt;br&gt;socialtjänstfrågor, allmän omvårdnad m.m., som ligger nära hälso- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvården som skall omfattas av nämndernas arbetsområde. Det måste i&lt;br&gt;sammanhanget också påpekas att den kommunala organisationsfriheten&lt;br&gt;på detta område innebär att det ankommer på kommunerna eller lands-&lt;br&gt;tingen själva att besluta om nämndernas benämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att ta initiativ till en utvärdering av patient-&lt;br&gt;nämndernas verksamhet när de nya reglerna varit i kraft några år.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Kostnadseffekter m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4 Information till patienten och val mellan behandlingsalternativ&lt;br&gt;föreslår regeringen att informationsskyldigheten i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763) och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens område lyfts fram och fortydligas. Regeringens forslag&lt;br&gt;innebär en precisering av det informationskrav som lagstiftningen&lt;br&gt;föreskriver i dag, vilket skulle kunna tala för att det inte medför några&lt;br&gt;kostnadsökningar. Kommittén redovisar också att det finns studier som&lt;br&gt;pekar på att god information påverkar vården positivt. Man har funnit&lt;br&gt;effekter som kortare vårdtider, mindre eller färre behandlingar, större&lt;br&gt;patienttillfredställelse och bättre medicinskt resultat. Även om inga&lt;br&gt;omedelbara resultat noteras kan ändå den ofrånkomliga tidsåtgången och&lt;br&gt;övriga insatser för information motiveras som en investering. Långsiktigt&lt;br&gt;kan det medföra stora fordelar med kompetenta patienter som i ökad&lt;br&gt;utsträckning vågar lita till de egna krafterna och formår utföra en del av&lt;br&gt;de uppgifter som tidigare krävt sjukvårdsresurser. Tidsåtgången for&lt;br&gt;information varierar mellan olika patientgrupper och är störst i fråga om&lt;br&gt;äldre patienter och vid svåra sjukdomar. Förslaget torde emellertid inte&lt;br&gt;medföra några kostnadsökningar för hälso- och sjukvården totalt sett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val mellan behandlingsalternativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås i avsnittet att en ny bestämmelse införs i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen, av vilken framgår att patientens val skall vara avgörande när&lt;br&gt;det finns flera behandlingsalternativ som bedöms vara till nytta for pa-&lt;br&gt;tienten med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan. Patienten&lt;br&gt;kan inte göra anspråk på att behandlas enligt metoder som inte anses stå i&lt;br&gt;överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienten kan&lt;br&gt;normalt inte heller kräva att fa tillgång till behandling på annat håll om&lt;br&gt;landstinget kan erbjuda ett eller flera behandlingsalternativ som uppfyller&lt;br&gt;kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet. Proportionerna mellan&lt;br&gt;kostnader och förväntad nytta måste vara rimliga när det finns flera alter-&lt;br&gt;nativ. Den som har ansvar för hälso- och sjukvården av patienten avgör&lt;br&gt;om och i så fall vilka av honom eller henne formulerade behandlings-&lt;br&gt;alternativ som kan erbjudas patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen är det svårt att beräkna de ekonomiska konsekven-&lt;br&gt;serna av förslaget. Kommittén redovisar att flera studier har visat att&lt;br&gt;välinformerade patienter ofta väljer billigare alternativ än vad den be-&lt;br&gt;handlande läkaren skulle ha valt eller avstår från behandling - alternativt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väntar och ser. Exempel finns också på det motsatta förhållandet. De em-&lt;br&gt;piriska underlagen är emellertid mycket osäkra. Några entydiga slutsatser&lt;br&gt;om de ekonomiska effekterna kan därför inte dras. Bestämmelsen har&lt;br&gt;emellertid utformats så att patienternas valmöjligheter begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör också att en tydlig trend i dagens hälso- och sjukvård är&lt;br&gt;en strävan att sammanställa och genom synteser göra vetenskaplig kun-&lt;br&gt;skap tillgänglig som skall ligga till grund för beslut om bästa möjliga&lt;br&gt;vård (kunskapsbaserad hälso- och sjukvård). Motivet är bl.a. den stora&lt;br&gt;variationen i medicinsk praxis som betraktas som otillfredsställande både&lt;br&gt;mot bakgrund av målet att tillhandahålla god vård på lika villkor och in-&lt;br&gt;tresset att vården skall bedrivas kostnadseffektivt. De medel som an-&lt;br&gt;vänds är bl.a. state-of-the-art dokument, kliniska riktlinjer, nationella&lt;br&gt;riktlinjer samt syntesstudier och rekommendationer. Också läkeme-&lt;br&gt;delskommittéerna skall ses som ett uttryck för denna strävan. Kommit-&lt;br&gt;téernas uppgift är bl.a. att medverka till en tillförlitlig och rationell läke-&lt;br&gt;medelsanvändning i landstingen, baserad på vetenskap och beprövad er-&lt;br&gt;farenhet. Framväxten av regionala och lokala vårdprogram, som baseras&lt;br&gt;på bästa tillgängliga kunskap liksom arbetet med vårdkedjor är andra&lt;br&gt;inslag i den utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av detta arbete kan bli att såväl patienternas valmöjlig-&lt;br&gt;heter som vårdpersonalens kliniska frihet begränsas i viss utsträckning.&lt;br&gt;Samtidigt måste det framhållas att utvecklingen är till gagn för patien-&lt;br&gt;terna genom att metoder som inte är i samklang med aktuell kunskap ut-&lt;br&gt;mönstras och att samordningen av vården förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förnyad medicinsk bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår regeringen att hälso- och sjukvården i vissa situationer&lt;br&gt;skall vara skyldig att medverka till att patienten far möjlighet att disku-&lt;br&gt;tera sin sjukdom och behandling med ytterligare en läkare (s.k. second&lt;br&gt;opinion). Denna skyldighet gäller när det är fråga om livshotande eller&lt;br&gt;särskilt allvarlig sjukdom eller skada och patienten står inför valet att&lt;br&gt;utsätta sig för särskilt riskfyllda behandlingar eller om valet har stor be-&lt;br&gt;tydelse för framtida livskvalitet. Ytterligare en förutsättning är att det&lt;br&gt;saknas entydig vägledning för det medicinska ställningstagandet utifrån&lt;br&gt;vetenskap och beprövad erfarenhet. I sådana situationer bör hälso- och&lt;br&gt;sjukvården medverka till att patienten far tillgång till en förnyad bedöm-&lt;br&gt;ning var som helst i landet. Med den utformning förslaget fatt torde det&lt;br&gt;inte leda till annat än marginella merkostnader för hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på dokumentation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår också att det i patientjoumallagen skall införas ett&lt;br&gt;stadgande om att lämnad information skall dokumenteras i journalen. I&lt;br&gt;jämförelse med kommitténs förslag har regeringen valt att inte ställa allt-&lt;br&gt;för detaljerade krav på dokumentation. I takt med att IT-stödet till orga-&lt;br&gt;nisationen byggs ut bör joumalföringen som helhet kunna ske effekti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vare. Förslaget bör då vara möjligt att uppfylla utan att det skall ta extra&lt;br&gt;resurser i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller samtliga forslag i detta avsnitt hör också till bilden att rege-&lt;br&gt;ringen och Landstingsförbundet i överenskommelsen om ersättningar&lt;br&gt;under år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. gemen-&lt;br&gt;samt gjort bedömningen att åtgärder för att stärka patientens ställning&lt;br&gt;ställer krav på ett fortsatt förändrat arbetssätt i hälso- och sjukvården. Det&lt;br&gt;handlar enligt överenskommelsen om att stimulera till ett aktivt utveck-&lt;br&gt;lingsarbete för att långsiktigt stärka patientens ställning. Mot den bak-&lt;br&gt;grunden har inom ramen för överenskommelsen avsatts särskilda medel&lt;br&gt;för att underlätta den pågående omställningen inom vården mot ett mer&lt;br&gt;patientorienterat arbetssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör således efter kontakter med Landstingsförbundet be-&lt;br&gt;dömningen att förslagen i avsnittet medför ökade kostnader på kort sikt&lt;br&gt;för hälso- och sjukvården för att klara det omställningsarbete som erford-&lt;br&gt;ras för att stärka patientens ställning. Det är också bakgrunden till att&lt;br&gt;medel för detta arbete har avsatts inom ramen för den särskilda överens-&lt;br&gt;kommelsen för år 1999. Vidare är regeringen och Landstingsförbundet&lt;br&gt;överens om att förslagen på sikt inte bedöms leda till någon sammanta-&lt;br&gt;gen kostnadsökning. I enlighet med finansieringsprincipen erfordras där-&lt;br&gt;för ingen ekonomisk reglering mellan staten och landstingen med anled-&lt;br&gt;ning av förslagen. Förslagen stärker patientens ställning på några strate-&lt;br&gt;giska områden. De empiriska underlag som finns tyder på att god infor-&lt;br&gt;mation och kommunikation bidrar till att såväl medicinska resultat som&lt;br&gt;kostnadseffektivitet påverkas positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientnämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 5 Patientnämnder föreslår regeringen att en ny lag om patient-&lt;br&gt;nämndsverksamhet m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroende-&lt;br&gt;nämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. Nämndernas ar-&lt;br&gt;betsområde utvidgas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och&lt;br&gt;sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. Nämndernas&lt;br&gt;arbetsuppgifter preciseras i lagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kan medföra vissa men mycket marginella kostnadsökningar&lt;br&gt;för kanslierna i de kommuner och landsting som hittills lågprioriterat&lt;br&gt;verksamheten. Kostnadsökningarna dämpas å andra sidan av regeringens&lt;br&gt;förslag om frivilliga organisatoriska samverkanslösningar mellan kom-&lt;br&gt;muner och landsting. Därtill kommer att sjukvårdskostnaderna begränsas&lt;br&gt;om missnöjda patienter i tidiga skeden får stöd och hjälp i sina kontakter&lt;br&gt;med sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättelse i lagen om homosexuella sambor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett förbiseende vid en tidigare ändring i lagen om&lt;br&gt;homosexuella sambor skall rättas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I prop. 1997/98:113 Nationell&lt;br&gt;handlingsplan för äldrepolitiken föreslog regeringen bl.a. en ändring i&lt;br&gt;lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Av förbiseende kom därvid&lt;br&gt;ändringen inte att göras i lagens då senaste lydelse (SFS 1997:1133) utan&lt;br&gt;i den näst senaste (SFS 1997:775). Lagändringen är numera, efter&lt;br&gt;riksdagsbeslut, utfärdad (SFS 1998:858). Ändringen träder i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1999. Förbiseendet bör innan dess rättas till.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen bygger i väsentliga delar på bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1992:563) om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m. (den gamla lagen). Nämndernas arbetsuppgifter har preciserats och&lt;br&gt;arbetsområdet utvidgats till att omfatta all offentligt finansierad hälso-&lt;br&gt;och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillämpliga delar hänvisas till den proposition som ligger till grund&lt;br&gt;för den gamla lagen (prop. 1991/92:148). Lagens rubrik syftar till att&lt;br&gt;tydligare markera vilka nämnderna skall företräda. Det ankommer dock&lt;br&gt;på landstinget eller kommunen att besluta om nämndernas namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras skyldigheten för landsting och kommuner att ålägga&lt;br&gt;en eller flera nämnder att fullgöra de uppgifter som anges i bestämmel-&lt;br&gt;sen. I organisatoriskt hänseende föreligger ingen ändring jämfört med&lt;br&gt;den gamla lagen. Det är en uppgift för huvudmännen att i enlighet med&lt;br&gt;kommunallagens (1991:900) regler inrätta och organisera nämnderna på&lt;br&gt;det sätt de finner mest lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första punkten anges att nämndernas ansvarsområde omfattar den&lt;br&gt;hälso- och sjukvård som ett landsting ansvarar för enligt hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763) samt sådan privat verksamhet som är kopplad till&lt;br&gt;landstinget genom samverkansavtal, vårdavtal, entreprenadavtal eller&lt;br&gt;motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i andra punkten omfattar nämndernas an-&lt;br&gt;svarsområde den hälso- och sjukvård som en kommun ansvarar för samt&lt;br&gt;sådan privat verksamhet som är kopplad till kommunen genom entrepre-&lt;br&gt;nadavtal eller motsvarande. Genom den nya lagen utvidgas nämndernas&lt;br&gt;ansvarsområde till att gälla även frågor om allmän omvårdnad med&lt;br&gt;koppling till den kommunala hälso- och sjukvården. Med allmän om-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnad avses sådana arbetsuppgifter som är oberoende av sjukdom och&lt;br&gt;medicinsk behandling och därför kan utföras av personal inom social-&lt;br&gt;tjänsten. Det rör sig således om åtgärder i den dagliga skötseln av de&lt;br&gt;boende som inte utförs av hälso- och sjukvårdspersonal. Det handlar om&lt;br&gt;arbetsuppgifter som till det yttre lika gärna skulle kunna vara hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsuppgifter men som i det speciella fallet inte kräver sådan kom-&lt;br&gt;petens. Genom att lagen omfattar frågor om allmän omvårdnad kan&lt;br&gt;nämnderna stödja och hjälpa personer som är missnöjda med vården och&lt;br&gt;omsorgen utan att behöva strikt iaktta gränsdragningen mellan hälso- och&lt;br&gt;sjukvård och socialtjänst. Nämnderna ges därmed möjlighet att behandla&lt;br&gt;frågor inom de områden där den kommunala hälso- och sjukvården är&lt;br&gt;integrerad med insatser av socialtjänstkaraktär (se 18 § första och andra&lt;br&gt;stycket hälso- och sjukvårdslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje punkten anges att nämndernas ansvarsområde omfattar den&lt;br&gt;tandvård som landstingen ansvarar för enligt tandvårdslagen (1985:125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen görs en uppräkning av nämndernas huvudsakliga arbetsupp-&lt;br&gt;gifter. Vissa uppgifter är direkt kopplade till patienterna i den aktuella&lt;br&gt;vårdsituationen medan andra uppgifter berör patienterna indirekt genom&lt;br&gt;att återföringen av erfarenheter kan komma att påverka den framtida vår-&lt;br&gt;den. Nämndernas arbete skall utgöra ett komplement till de insatser andra&lt;br&gt;myndigheter och organisationer utför i syfte att värna patientens ställning&lt;br&gt;i hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften enligt första punkten att hjälpa patienter att få den informa-&lt;br&gt;tion de behöver för att kunna ta tillvara sina intressen i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården korresponderar med den nya lydelsen av 2 b § hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen och med 2 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens område. Visar det sig att den patient som vänt sig&lt;br&gt;till nämnden inte fått tillräcklig information skall nämnden bistå patien-&lt;br&gt;ten i det avseendet. Det kan innebära att patienten ges upplysningar om&lt;br&gt;vad han eller hon kan kräva av vården eller att nämndens tjänstemän tar&lt;br&gt;informella kontakter med berörd personal. Som en grundprincip gäller att&lt;br&gt;nämndernas tjänstemän skall arbeta så nära den vårdande verksamheten&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra punkten anges den övergripande uppgiften att främja kontak-&lt;br&gt;terna mellan patienter och vårdpersonal. Med vårdpersonal avses både&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom socialtjänsten som med-&lt;br&gt;verkar i allmän omvårdnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att nämnden finner att patientens egentliga ärende är att&lt;br&gt;göra en anmälan eller kontakta någon annan myndighet såsom Socialsty-&lt;br&gt;relsen, länsstyrelsen eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skall&lt;br&gt;nämnden enligt tredje punkten hjälpa patienten om denne så önskar att&lt;br&gt;vända sig till rätt myndighet. Nämnderna kan också själva uppmärk-&lt;br&gt;samma t.ex. Socialstyrelsen på ett visst förhållande om patienten önskar&lt;br&gt;det men själv inte vill eller förmår ta en sådan kontakt. Serviceskyldig-&lt;br&gt;heten innebär självfallet inte att nämnderna skall föra patientens talan i&lt;br&gt;ärenden vid dessa instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De erfarenheter nämnderna gör utifrån patienternas synpunkter skall &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1998/99:4&lt;br&gt;enligt fjärde punkten återföras som ett stöd i kvalitetsutvecklingsarbetet&lt;br&gt;genom rapportering till vårdgivare eller vårdenheter av iakttagelser och&lt;br&gt;avvikelser av betydelse för patienterna. Vårdgivarna görs därmed upp-&lt;br&gt;märksamma på eventuella missförhållanden som kan kräva att de vidtar&lt;br&gt;skyndsamma åtgärder. Vidare ges vårdgivaren en möjlighet att bedöma&lt;br&gt;om dessa händelser bör tillföras den lokala avvikelsehanteringen eller&lt;br&gt;föranleda en anmälan till tillsynsmyndigheten.Vad gäller nämndernas&lt;br&gt;skyldighet att hålla styrelse och fullmäktige informerade om sin löpande&lt;br&gt;verksamhet hänvisas till kommunallagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 2 § den gamla lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den årliga rapporteringen till Socialstyrelsen, i första hand dess regionala&lt;br&gt;tillsynsenheter, skall på en övergripande nivå förmedla de erfarenheter&lt;br&gt;nämnderna gjort under föregående år. Rapporteringen kan t.ex. avspegla&lt;br&gt;inom vilka verksamheter patienter framfört klagomål, vilka typer av&lt;br&gt;ärenden som handlagts, de åtgärder nämnderna och vårdgivarna vidtagit&lt;br&gt;samt om nämnderna identifierat områden där utvecklingen framstår som&lt;br&gt;oroande från patientsäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporteringen bör bygga på en for nämnderna gemensam struktur.&lt;br&gt;Nämnderna och Socialstyrelsen bör samarbeta i frågan hur denna rap-&lt;br&gt;portering skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens första stycke motsvarar 3 § första stycket i den gamla&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretessen inom hälso- och sjukvården gäller för ledamöter och tjäns-&lt;br&gt;temän i nämnder med uppgift att bedriva förtroendenämndsverksamhet&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården (se bl.a. JO 1986/87 s. 206 och 1990/91 s.&lt;br&gt;373). Förslaget till lag om patientnämndsverksamhet m.m. innebär inte&lt;br&gt;någon ändring i denna del. På Lagrådets inrådan har emellertid ett för-&lt;br&gt;tydligande om detta gjorts i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:614) om&lt;br&gt;ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretessen inom hälso- och sjukvården enligt 7 kap. 1 § denna lag gäller&lt;br&gt;för ledamöter och tjänstemän i nämnder med uppgift att bedriva förtro-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården. Genom förslaget till&lt;br&gt;lag om patientnämndsverksamhet m.m. kommer dessa nämnder även att&lt;br&gt;hantera uppgifter av socialtjänstkaraktär. Förevarande paragraf komplet-&lt;br&gt;teras därför med en bestämmelse med innebörd att sekretessen inom&lt;br&gt;socialtjänsten även gäller för ärenden hos dessa nämnder som rör allmän&lt;br&gt;omvårdnad med koppling till den kommunala hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:533) om&lt;br&gt;ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ändrad endast på så sätt att den del av tredje stycket som&lt;br&gt;rör informationsskyldigheten i förhållande till patienten och i vissa fall&lt;br&gt;dennes närstående om patientens hälsotillstånd och de behandlingsmeto-&lt;br&gt;der som står till buds har tagits bort. Informationsskyldigheten regleras&lt;br&gt;fortsättningsvis i en egen paragraf, 2 b § hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Innehållet motsvarar dock i huvudsak 2 a § tredje&lt;br&gt;stycket hälso- och sjukvårdslagen i dess nuvarande lydelse. Bestämmel-&lt;br&gt;sen reglerar patientens rätt till information (jfr prop. 1978/79:220 s. 44&lt;br&gt;och 1981/82:97 s. 119). Vikten av att patienten blir informerad framhålls&lt;br&gt;genom att informationsskyldigheten nu regleras i en egen paragraf. I&lt;br&gt;första stycket regleras den grundläggande informationsskyldigheten i&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. Bestämmelsen omfattar all information som för-&lt;br&gt;medlas till patienter i hälso- och sjukvården oavsett vilken typ av insatser&lt;br&gt;det är fråga om eller vilken personalkategori som förmedlar informatio-&lt;br&gt;nen. Det ankommer på vårdgivarna att organisera verksamheten så att&lt;br&gt;kravet på fullgod information till patienten kan upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 kap. 2 § lagen (1998:531) om&lt;br&gt;yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Den bestämmelsen&lt;br&gt;anger hälso- och sjukvårdspersonalens informationsskyldighet gentemot&lt;br&gt;patienterna. I författningskommentaren till den paragrafen beskrivs när-&lt;br&gt;mare bl.a. vad som menas med individuellt anpassad information och vad&lt;br&gt;informationen bör innehålla. Informationsskyldigheten har även behand-&lt;br&gt;lats i avsnitt 4.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket om information till närstående och om&lt;br&gt;sekretess har ändrats endast på så sätt att ordet &amp;quot;upplysningar&amp;quot; har ersatts&lt;br&gt;med &amp;quot;information&amp;quot;. Någon ändring i sak är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. I bestämmelsens första stycke regleras möjligheten&lt;br&gt;för en patient att välja behandlingsalternativ. Med behandlingsalternativ&lt;br&gt;avses åtgärder med medicinskt innehåll som erbjuds av legitimerade yr-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kesutövare. Som exempel kan nämnas kirurgiska ingrepp, läkemedelsbe-&lt;br&gt;handling, sjukgymnastisk behandling, rehabiliteringsmetoder, specifik&lt;br&gt;omvårdnad, olika förlossningsmetoder och psykoterapeutiska insatser. I&lt;br&gt;begreppet behandlingsalternativ inkluderas inte olika tänkbara alternativ&lt;br&gt;inom området undersökning och diagnostik. Begreppet omfattar inte&lt;br&gt;heller valet av vårdform om det inte följer av valet av behandlingsalter-&lt;br&gt;nativ. Även hjälpmedel faller utanför begreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget har att organisera hälso- och sjukvården så att innehållet i&lt;br&gt;denna paragraf kan tillgodoses. De behandlingsalternativ som patienten&lt;br&gt;erbjuds och kan välja mellan skall stå i överensstämmelse med vetenskap&lt;br&gt;och beprövad erfarenhet. Detta innebär att endast alternativ som är medi-&lt;br&gt;cinskt motiverade och som bedöms vara till nytta för patienten med hän-&lt;br&gt;syn till den aktuella sjukdomen eller skadan kan komma i fråga. Den&lt;br&gt;närmare innebörden av begreppet &amp;quot;nytta&amp;quot; kommenteras i avsnitt 4.3.&lt;br&gt;Patientens val av behandlingsmetod skall tillgodoses om sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmannen finner att valet framstår som befogat. Bedömningen inne-&lt;br&gt;fattar inte någon rätt för sjukvårdshuvudmannen att neka en patient en&lt;br&gt;nödvändig behandling med hänvisning till kostnaderna. Vid valet mellan&lt;br&gt;olika behandlingsalternativ måste emellertid en bedömning göras om&lt;br&gt;patientens nytta av en viss behandling berättigar den kostnadsökning be-&lt;br&gt;handlingen kan medföra jämfört med en annan metod. Detta innebär att&lt;br&gt;om det finns två behandlingsalternativ som är medicinskt motiverade&lt;br&gt;med hänsyn till patientens sjukdom eller skada, och det ena alternativet&lt;br&gt;är väsentligt dyrare än det andra, skall en avvägning göras mellan kost-&lt;br&gt;naderna och den förväntade nyttan av behandlingen för patienten. Om&lt;br&gt;den medicinskt ansvarige bedömer att den förväntade nyttan är ringa eller&lt;br&gt;försumbar i förhållande till de merkostnader ett visst behandlingsalterna-&lt;br&gt;tiv kan medföra, kan patientens val av alternativ komma att begränsas.&lt;br&gt;Toleransen för kostnadsökningar bör vara större vid allvarlig sjukdom&lt;br&gt;eller skada än vid mindre allvarliga tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att patienten inte har rätt till behandling utanför&lt;br&gt;det egna landstinget om detta kan erbjuda en behandling för den aktuella&lt;br&gt;sjukdomen eller skadan som uppfyller kraven på vetenskap och beprövad&lt;br&gt;erfarenhet. Patienten har således att välja mellan de alternativ landstinget&lt;br&gt;tillhandahåller inom det egna området eller inom ramen för regional&lt;br&gt;samverkan. Stycket är utformat enligt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket regleras möjligheten att få en förnyad medicinsk be-&lt;br&gt;dömning, ibland kallad second opinion. Av bestämmelsen framgår att&lt;br&gt;landstinget i vissa situationer är skyldig att medverka till att patienten far&lt;br&gt;möjlighet att diskutera sin sjukdom eller skada samt behandling med&lt;br&gt;ytterligare en läkare. Bestämmelsen tar sikte på de fall då patienten öns-&lt;br&gt;kar en sådan bedömning. En helt annan fråga är att hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;personalen i vissa situationer självmant bör inhämta ytterligare upplys-&lt;br&gt;ningar t.ex. från annan hälso- och sjukvårdspersonal för att kunna göra en&lt;br&gt;riktig bedömning utifrån kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkaren bör i samråd med patienten diskutera de möjligheter som&lt;br&gt;finns. Ytterst ankommer det dock på läkaren att fastställa om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för en förnyad bedömning föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen skall fyra grundläggande förutsättningar vara&lt;br&gt;uppfyllda för att en patient skall komma i fråga för en förnyad medicinsk&lt;br&gt;bedömning. En första förutsättning är att patienten uttrycker en önskan&lt;br&gt;att fa en förnyad bedömning. Vidare skall den aktuella sjukdomen eller&lt;br&gt;skadan vara livshotande eller av särskilt allvarlig art. För det tredje skall&lt;br&gt;det saknas en klar och entydig vägledning för det medicinska ställnings-&lt;br&gt;tagandet utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Slutligen skall de&lt;br&gt;åtgärder som föreslås innebära särskilda risker för patienten eller kunna&lt;br&gt;få stor betydelse för dennes framtida livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka tillstånd som kan betecknas som livshotande eller särskilt allvar-&lt;br&gt;liga far avgöras från fall till fall. Med livshotande avses situationer i ett&lt;br&gt;kortare perspektiv, således inte det förhållandet att t.ex. vissa sjukdomar&lt;br&gt;på längre sikt kan medföra en risk för att livet förkortas med något eller&lt;br&gt;några år. Fall där bedömning och behandling entydigt kan relateras till&lt;br&gt;vetenskap och beprövad erfarenhet kan inte komma i fråga för en förnyad&lt;br&gt;bedömning. Detta innebär att bl.a. de flesta former och kombinationer av&lt;br&gt;cancerbehandlingar inte omfattas av bestämmelsen. Möjligheten till en&lt;br&gt;förnyad medicinsk bedömning är vidare begränsad till situationer där&lt;br&gt;patienten står inför valet att utsätta sig för särskilt riskfyllda behandlingar&lt;br&gt;eller där valet har stor betydelse för framtida livskvalitet. Patientens syn&lt;br&gt;på vad som är livskvalitet för just honom eller henne bör ha en avgörande&lt;br&gt;betydelse när olika behandlingsalternativ diskuteras (jfr. prop.&lt;br&gt;1996/97:60 s. 16 f.). I de fall då det är möjligt att objektivt bedöma att&lt;br&gt;livskvaliteten inte påverkas nämnvärt behöver en förnyad bedömning inte&lt;br&gt;medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förnyad medicinsk bedömning kan göras av annan läkare vid&lt;br&gt;samma vårdenhet eller vårdinrättning där den första bedömningen skett.&lt;br&gt;Oftast förväntas dock en förnyad bedömning ske vid en annan vårdenhet&lt;br&gt;eller vårdinrättning. Vidare bör det i speciella fall också vara möjligt att&lt;br&gt;gå utanför de behandlingsalternativ som finns inom landstinget och låta&lt;br&gt;patienten få en förnyad bedömning i ett annat landsting. I enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag framgår denna möjlighet av lagtexten. Berörda lands-&lt;br&gt;ting har själva att komma överens om hur det ekonomiska mellanhavan-&lt;br&gt;det dem emellan bör regleras. Utgångspunkten bör dock vara att det&lt;br&gt;landsting där patienten är bosatt skall ersätta kostnaden för den förnyade&lt;br&gt;bedömningen. Blir resultatet av den förnyade bedömningen att en annan&lt;br&gt;behandling föreslås skall patienten erbjudas det alternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som åvilar hälso- och sjukvårdspersonalen i detta avseende&lt;br&gt;framgår av kommentaren till 2 kap. 2 a § lagen om yrkesverksamhet på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och reglerar rätten att välja behandlingsalternativ inom&lt;br&gt;den kommunala hälso- och sjukvården. Bestämmelsen omfattar således&lt;br&gt;den specifika omvårdnad som t.ex. utförs av sjuksköterskor inom den&lt;br&gt;kommunala äldreomsorgen. Den närmare innebörden framgår av kom-&lt;br&gt;mentaren till 3 a § första och andra styckena denna lag som reglerar&lt;br&gt;landstingens motsvarande skyldighet att tillgodose patienternas val av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsmetod. Andra stycket har formulerats i enlighet med Lag-&lt;br&gt;rådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om&lt;br&gt;yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utgör en motsvarighet till 2 b § hälso- och sjukvårdslagen.&lt;br&gt;Medan hälso- och sjukvårdslagen anger kraven på vårdgivarna riktar sig&lt;br&gt;bestämmelserna i denna lag till hälso- och sjukvårdspersonalen och anger&lt;br&gt;dess skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att informera patienten enligt första stycket är ett ansvar&lt;br&gt;för all hälso- och sjukvårdspersonal men ankommer i första hand på den&lt;br&gt;som har det direkta ansvaret for den vårdsituation informationen avser.&lt;br&gt;Ytterst är det verksamhetschefen vid enheten som svarar för att det finns&lt;br&gt;rutiner eller lokala instruktioner som säkerställer att patienten faktiskt far&lt;br&gt;del av information av sådan kvalitet och omfattning som föreskrivs i pa-&lt;br&gt;ragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att informationen skall vara individuellt avpassad innebär att&lt;br&gt;läkaren, eller annan hälso- och sjukvårdspersonal, aktivt måste sätta sig&lt;br&gt;in i den enskilda patientens situation så att information och dialog kan&lt;br&gt;ske utifrån just den patientens förutsättningar och behov. Omständigheter&lt;br&gt;som måste beaktas är patientens ålder, mognad och erfarenhet, eventuell&lt;br&gt;funktionsnedsättning samt kulturell och språklig bakgrund. I detta ligger&lt;br&gt;också att informationen skall ges på ett hänsynsfullt sätt av den behand-&lt;br&gt;lingsansvariga personalen, som också måste förvissa sig om att patienten&lt;br&gt;har förstått innehållet i och innebörden av den information som lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient kan till följd av sin sjukdom eller skada ha försämrade för-&lt;br&gt;utsättningar att redogöra for sitt tillstånd och att motta information. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten bör emellertid vara att patienten oberoende av eget delta-&lt;br&gt;gande önskar så innehållsrik information som möjligt. En klart uttalad&lt;br&gt;ovilja att motta information måste dock i allmänhet respekteras om inte&lt;br&gt;annat sägs i annan lagstiftning (jfr. t.ex. 10 § lagen (1995:831) om trans-&lt;br&gt;plantation m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldigheten har till syfte att göra det möjligt for patien-&lt;br&gt;ten att ta tillvara sina intressen. Detta innebär att patienten skall göras&lt;br&gt;medveten om de möjligheter hälso- och sjukvården har att hjälpa just&lt;br&gt;honom eller henne. Att patienten skall informeras om de metoder för&lt;br&gt;vård, undersökning och behandling som &amp;quot;finns&amp;quot; innebär inte någon änd-&lt;br&gt;ring i sak jämfört med det tidigare använda begreppet &amp;quot;står till buds&amp;quot;.&lt;br&gt;Patienten skall kunna utgå ifrån att informationen även ges ur ett mer&lt;br&gt;allmänt perspektiv, t.ex. om de behandlingsmetoder som hör ihop med&lt;br&gt;vissa sjukdomstillstånd innan ett ställningstagande skett till om alla dessa&lt;br&gt;metoder kan komma i fråga i den konkreta vårdsituationen. Information&lt;br&gt;skall lämnas om samtliga de alternativ som kan komma i fråga och som&lt;br&gt;finns, även om något eller några av dem skulle medföra betydligt högre&lt;br&gt;kostnader än andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad informationen konkret skall innehålla får bedömas från fall till&lt;br&gt;fall. Detta innebär att det inte blir möjligt att lämna informationen rutin-&lt;br&gt;mässigt eller enligt mall. Exempel på förhållanden som patienten normalt&lt;br&gt;bör få information om är förebyggande åtgärder, olika undersöknings-&lt;br&gt;metoder, tänkbara behandlingsalternativ med dess för- och nackdelar,&lt;br&gt;biverkningar av läkemedel, undersökningsresultat, diagnos, prognos samt&lt;br&gt;planering och tidpunkter för fortsatta vårdåtgärder. Någon skyldighet att&lt;br&gt;informera patienten om behandlingsmetoder som inte bygger på veten-&lt;br&gt;skap och beprövad erfarenhet föreligger dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket om information till närstående och om&lt;br&gt;sekretess har ändrats endast på så sätt att ordet &amp;quot;upplysningar&amp;quot; har ersatts&lt;br&gt;med &amp;quot;information&amp;quot;. Någon ändring i sak är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 2 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utgör en motsvarighet till 3 a § hälso- och sjukvårdslagen.&lt;br&gt;Möjligheten till val av behandlingsalternativ eller en förnyad medicinsk&lt;br&gt;bedömning beskrivs närmare i författningskommentaren till den bestäm-&lt;br&gt;melsen. Medan hälso- och sjukvårdslagen anger kraven på vårdgivarna&lt;br&gt;riktar sig bestämmelserna i denna lag till hälso- och sjukvårdspersonalen&lt;br&gt;och anger dess skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att den som ansvarar för hälso- och sjukvården&lt;br&gt;av en patient skall säkerställa att patienten blir medveten om dessa möj-&lt;br&gt;ligheter. Det är dock viktigt att all personal är lyhörd för att dessa situa-&lt;br&gt;tioner kan uppkomma i vården så att patienten, om han eller hon så öns-&lt;br&gt;kar, kan utnyttja de angivna möjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke innebär att den som har ansvaret för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården av en patient skall tala om för patienten vilka behand-&lt;br&gt;lingsalternativ som finns och medverka till att patientens val tillgodoses&lt;br&gt;om detta bedöms vara befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att den som har ansvaret för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården av en patient skall medverka till att patienten i vissa situationer&lt;br&gt;får möjlighet att diskutera sin sjukdom eller skada samt behandling med&lt;br&gt;ytterligare en läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i paragrafen inte gäller i&lt;br&gt;verksamhet som omfattas av tandvårdslagen (1985:125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en konsekvens av de nya bestämmelserna om taxiförarlegi-&lt;br&gt;timation i yrkestrafiklagen (1998:490). (Se prop. 1997/98:63 s. 138 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ansvarar för hälso- och sjukvården av en patient skall enligt&lt;br&gt;2 kap. 2 a § denna lag medverka till att patienten ges möjlighet att välja&lt;br&gt;behandlingsalternativ eller att få en förnyad medicinsk bedömning enligt&lt;br&gt;de förutsättningar som gäller för sjukvårdshuvudmännens ansvar i dessa&lt;br&gt;avseenden enligt 3 a och 18 a §§ hälso- och sjukvårdslagen. Om den&lt;br&gt;medicinskt ansvarige inte fullgör dessa sina skyldigheter kan disciplin-&lt;br&gt;påföljd komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i patientjoumallagen&lt;br&gt;(1985:562)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har en ny bestämmelse införts genom punkt fem. Doku-&lt;br&gt;mentationen i patientjoumallagen är den enda redovisning som finns om&lt;br&gt;den vård som lämnats och vilka överväganden som skett i samband där-&lt;br&gt;med. Bestämmelsen syftar till att inskärpa vikten av att patienten far en&lt;br&gt;så fullödig information som möjligt om sitt hälsotillstånd, om de ställ-&lt;br&gt;ningstaganden som skett angående val av behandlingsalternativ och om&lt;br&gt;eventuella överväganden angående en förnyad bedömning. Bakgrunden&lt;br&gt;till regleringen beskrivs närmare i avsnitt 4.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke har justerats med anledning av att lagen om&lt;br&gt;patientnämndsverksamhet m.m. ersätter den nuvarande lagen om förtro-&lt;br&gt;endenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar 3 § andra stycket lagen om förtroende-&lt;br&gt;nämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m. Efter påpekande&lt;br&gt;från Lagrådet har bestämmelsen införts i denna lag i stället för i lagen om&lt;br&gt;patientnämndsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har justerats med anledning av att lagen om&lt;br&gt;patientnämndsverksamhet m.m. ersätter den nuvarande lagen om förtro-&lt;br&gt;endenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Patienten har rätt&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;(SOU 1997:154). Delbetänkande av Kommittén om&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation&lt;br&gt;(HSU 2000)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Uppdraget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I direktiven konstateras bl.a att möjligheten att välja vårdgivare är en&lt;br&gt;viktig aspekt av patientinflytandet. En väl så viktig men inte lika upp-&lt;br&gt;märksammad aspekt är möjligheten att själv medverka i valet av behand-&lt;br&gt;ling när det medicinska beslutsfattandet erbjuder alternativ. Kommittén&lt;br&gt;skall bl.a. redovisa förslag till förbättringar som gör det möjligt att nå&lt;br&gt;patienten med balanserad information om sjukdomen och att medverka i&lt;br&gt;valet av behandling.Vidare bör övervägas om det finns skäl att vidta sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder för att ge stöd till patienter för vilka valet av behandling&lt;br&gt;har stor betydelse för framtida livskvalitet. Kommittén bör också pröva&lt;br&gt;hur patientens erfarenheter och resurser bättre kan tas till vara i vården&lt;br&gt;och rehabiliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett gäller för kommitténs uppdrag i fråga om patientens ställ-&lt;br&gt;ning att överväga vilka avvägningar som bör göras mellan statliga åtgär-&lt;br&gt;der i form av t.ex. lagstiftning och tillsyn och sådana åtgärder som sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmän och vårdpersonal själva kan vidta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för kommitténs överväganden och förslag är att de allra&lt;br&gt;flesta patienter vill vara delaktiga och ha inflytande över sin egen situa-&lt;br&gt;tion i kontakterna med hälso- och sjukvården. Yngre patienter liksom de&lt;br&gt;mer välutbildade ställer högre krav på delaktighet och inflytande. Kom-&lt;br&gt;mande äldre generationer - som är mer välutbildade än dagens - kommer&lt;br&gt;troligen att ställa betydligt större krav på inflytande. Dagens och mor-&lt;br&gt;gondagens patienter kommer också att ha tillgång till olika kanaler där de&lt;br&gt;själva kan söka ny kunskap och information. Enligt kommittén är det av&lt;br&gt;avgörande betydelse för hälso- och sjukvårdens legitimitet hos stora&lt;br&gt;grupper i befolkningen att den kan möta de krav på inflytande och del-&lt;br&gt;aktighet som det moderna informationssamhällets medborgare kommer&lt;br&gt;att ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig utgångspunkt för kommitténs överväganden och för-&lt;br&gt;slag är hälso- och sjukvårdslagens krav på god vård på lika villkor som&lt;br&gt;kräver att även de svagare grupperna tillförsäkras rätten till valfrihet, in-&lt;br&gt;flytande och delaktighet i vården. Vikten av att hälso- och sjukvården&lt;br&gt;förmår leva upp till kravet på lika behandling stärks också av att de allra&lt;br&gt;flesta patienter ger uttryck för önskemål om inflytande och delaktighet.&lt;br&gt;Det är således angeläget att så långt möjligt motverka att socioekono-&lt;br&gt;miska faktorer påverkar graden av delaktighet och möjligheterna att ut-&lt;br&gt;öva inflytande över valet av vårdgivare och behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven anges vidare i de allmänna utgångspunkterna för våra olika&lt;br&gt;uppdrag att kommitténs överväganden och förslag &amp;quot;skall utgå från dagens&lt;br&gt;system med landsting och kommuner som finansiärer och tillhanda-&lt;br&gt;hållare av hälso- och sjukvård&amp;quot;. Vidare framgår att de systemlösningar&lt;br&gt;som kommittén överväger skall vara förenliga med sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männens planeringsansvar för hälso- och sjukvården enligt hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen och ge möjligheter att styra sjukvårdens kostnadsutveck-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs överväganden och förslag skall således ha sin utgångs-&lt;br&gt;punkt i att det demokratiska inflytandet över hälso- och sjukvården till&lt;br&gt;stor del utövas av kommunala politiska församlingar med beskattnings-&lt;br&gt;rätt och en betydande självständighet i förhållande till regering, riksdag&lt;br&gt;och statliga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs strävan har varit att försöka finna en rimlig avvägning&lt;br&gt;mellan statliga åtgärder och sådana åtgärder som sjukvårdshuvudmän och&lt;br&gt;vårdpersonal själva kan vidta. Det är enligt kommittén av avgörande be-&lt;br&gt;tydelse för den lokala demokratin och grundvalen för det svenska sjuk-&lt;br&gt;vårdssystemet att det finns ett betydande utrymme far politisk styrning av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården i landsting och kommuner. Arbetet med att stärka&lt;br&gt;patientens ställning måste därför ha sin främsta bas i de politiska försam-&lt;br&gt;lingarna där. En viktig utgångspunkt har vidare varit att de förslag som&lt;br&gt;läggs för att stärka patientens ställning är förenliga med sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännens planeringsansvar och möjligheterna att styra hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens kostnadsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska restriktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således en ekonomisk dimension på frågan om ökat patientin-&lt;br&gt;flytande i hälso- och sjukvården. HSU skall enligt sina direktiv beakta de&lt;br&gt;beslut som riksdagen fattar om det samhällsekonomiska utrymmet för&lt;br&gt;offentlig verksamhet. Kommittén gjorde i ett tidigare delbetänkande Be-&lt;br&gt;hov och resurser i vården - en analys (SOU 1996:163) bedömningen att&lt;br&gt;vård- och omsorgsbehoven framöver kommer att vara större än tillgäng-&lt;br&gt;liga resurser. Kommuner och landsting tillförs bl.a. mot den bakgrunden&lt;br&gt;ytterligare resurser genom höjningar av statsbidragen under åren 1997—&lt;br&gt;2000. Sammantaget innebär redan fattade och aviserade beslut att stats-&lt;br&gt;bidragen till kommuner och landsting kommer att ha höjts med 16 mil-&lt;br&gt;jarder kronor år 2000 jämfört med år 1996. Avsikten är att resurserna&lt;br&gt;skall tillföras vården, omsorgen och skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regering och riksdag har därmed angett ramarna för statsbidragens ut-&lt;br&gt;veckling under de kommande åren och därmed också de ekonomiska&lt;br&gt;restriktionerna för kommitténs överväganden och förslag. Den ekono-&lt;br&gt;miska situationen i kommuner och landsting är emellertid fortsatt&lt;br&gt;ansträngd. Insikten om detta präglar kommitténs förslag i detta betän-&lt;br&gt;kande. Kommittén har i enlighet med sina direktiv lagt förslag som stär-&lt;br&gt;ker patientens ställning inom några strategiska områden. Ambitionen har&lt;br&gt;varit att utforma förslagen så att kostnadsökningarna för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etiska principer för prioriereringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt är att kommitténs förslag skall stå i överens-&lt;br&gt;stämmelse med de allmänna riktlinjer för prioriteringar som riksdagen&lt;br&gt;har lagt fast med anledning av propositionen (1996/97:60) Prioriteringar&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs direktiv bygger bl.a. på förutsättningen att den enskilde&lt;br&gt;patientens inflytande över den egna vården skall stärkas. Utgångspunk-&lt;br&gt;ten måste emellertid vara att de förslag som läggs i det syftet balanseras&lt;br&gt;mot intresset av att kunna tillgodose andra angelägna behov. Annars ris-&lt;br&gt;kerar man att konsekvenserna blir att individen stärks på bekostnad av&lt;br&gt;patientkollektivet som helhet och att andra och högre prioriterade behov&lt;br&gt;inte kan tillgodoses inom ramen för de resurser som hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den förfogar över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tydliga regelverk och ett tydligt ledarskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett genomgående drag i kommitténs överväganden och förslag är att de&lt;br&gt;regelverk som anger vilken rätt patienterna har skall vara tydliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller också att sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar&lt;br&gt;för att de nationella och lokala regelverken implementeras i sjukvårds-&lt;br&gt;organisationen liksom för uppföljningen av att reglerna tillämpas på av-&lt;br&gt;sett sätt. Detta ställer krav såväl på den politiska styrningen av hälso- och&lt;br&gt;sjukvården som på hälso- och sjukvårdens tjänstemannaledning. Led-&lt;br&gt;ningen måste visa sitt intresse i konkret handling, ställa krav och stimu-&lt;br&gt;lera till ett aktivt utvecklingsarbete med syfte att långsiktigt stärka&lt;br&gt;patienten ställning. Det handlar således om ledarskap i bred mening som&lt;br&gt;banar väg för ett arbetssätt i hälso- och sjukvården i vilket patienterna&lt;br&gt;görs delaktiga och ses som en resurs. Det handlar också om att ta initiativ&lt;br&gt;och skapa förutsättningar för personalen så att de värderingar och synsätt&lt;br&gt;som bör genomsyra arbetet med att stärka patientens ställning slår rot i&lt;br&gt;organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;En patientfokuserad lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Dagens hälso- och sjukvårdslagstiftning är uppbyggd kring sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännens och personalens skyldigheter, vilka i första hand regleras&lt;br&gt;i hälso- och sjukvårdslagen (1992:763) och lagen (1994:953) om ålig-&lt;br&gt;ganden för personal inom hälso- och sjukvården (åliggandelagen). Vad&lt;br&gt;en patient kan förvänta sig av vården kan indirekt utläsas ur dessa be-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har övervägt om det finns anledning att frångå det systemet&lt;br&gt;till förmån för en lagstiftning som bygger på rättighetsbaserade principer&lt;br&gt;så att patienten kan få sin sak prövad av domstol om hon inte far ut sin&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna att införa rättigheter som kan överprövas av domstol på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdsområdet är emellertid betydande. Till dessa hör&lt;br&gt;framför allt möjligheterna att precisera förmånens innehåll och att göra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den rättsligt utkrävbar. Kommittén ser mot den bakgrunden stora princi-&lt;br&gt;piella svårigheter med att infora legala patienträttigheter inom de områ-&lt;br&gt;den som i dag baseras på skyldigheter for sjukvårdshuvudmän och vård-&lt;br&gt;personal. Därtill kommer att den rättsliga prövningen av mål av detta slag&lt;br&gt;skulle kräva expertmedverkan eftersom det oftast handlar om komplice-&lt;br&gt;rade medicinska bedömningar. Den rättsliga prövningen skulle därför bli&lt;br&gt;både tidsödande och resurskrävande såväl för rättsväsendet som för&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och ta i anspråk resurser som drabbar den sjukvår-&lt;br&gt;dande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundförutsättning för att patienten skall kunna kräva sin rätt och&lt;br&gt;vårdpersonalen leva upp till sina skyldigheter är emellertid att lagstift-&lt;br&gt;ningen är tydlig och överskådlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen har i dag brister i detta avseende. Den tar inte sin ut-&lt;br&gt;gångspunkt i patientens perspektiv. Därtill kommer att de bestämmelser&lt;br&gt;som har betydelse för patientens ställning i vården är utspridda i ett antal&lt;br&gt;olika lagar, vilket gör regleringen otillgänglig och svåröverskådlig för&lt;br&gt;såväl patienter som hälso- och sjukvårdspersonal. Vissa av lagbestäm-&lt;br&gt;melserna är dessutom oprecisa och allmänt formulerade, vilket kan göra&lt;br&gt;det svårt för de berörda parterna att förstå vad som egentligen avses.&lt;br&gt;Detta gäller bl.a. informationspliktens omfattning och patientens lagstad-&lt;br&gt;gade valmöjligheter. Patientens möjligheter att utöva ett reellt inflytande&lt;br&gt;över valet av behandling är också begränsade. Patientens ställning kan&lt;br&gt;således göras både klarare och starkare på ett flertal punkter genom för-&lt;br&gt;ändringar i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén finns det ett behov av en översyn av dagens hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagstiftning. En utgångspunkt för den översynen bör vara&lt;br&gt;att lagstiftningen utgår från patientens situation, dvs. att den rättsliga&lt;br&gt;fokuseringen förskjuts från personalens och sjukvårdshuvudmännens&lt;br&gt;skyldigheter till vad patienten bör kunna kräva av hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;En sådan förändring innebär emellertid inte att personalens och sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännens ansvar minskar. Skyldigheterna för dessa måste&lt;br&gt;fortfarande framgå av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt bör vara att alla de bestämmelser som har be-&lt;br&gt;tydelse för patientens ställning samlas i en lag i stället för att de som nu&lt;br&gt;är spridda på flera lagar. Den uppenbara fördelen med detta är att be-&lt;br&gt;stämmelserna blir tillgängliga och överskådliga för såväl patienter och&lt;br&gt;personal som för allmänheten. Det blir därmed också lättare att sprida&lt;br&gt;kunskap om vad som faktiskt gäller på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt kan detta åstadkommas på olika sätt. Ett alternativ är att de&lt;br&gt;bestämmelser som reglerar patientens ställning samlas i en patientlag; ett&lt;br&gt;annat att de samlas i ett eget kapitel i en hälso- och sjukvårdsbalk. Oav-&lt;br&gt;sett vilken väg man väljer har frågan lagstiftningstekniska komplika-&lt;br&gt;tioner som faller utanför kommitténs uppdrag. Det slutgiltiga ställnings-&lt;br&gt;tagandet till vilken form av lagstiftning som är mest lämplig måste göras&lt;br&gt;utifrån en grundlig lagstiftningsteknisk analys av för- och nackdelar med&lt;br&gt;olika lösningar. Kommittén föreslår att regeringen tar initiativ till en&lt;br&gt;samlad översyn av hälso- och sjukvårdslagstiftningen i syfte att skynd-&lt;br&gt;samt åstadkomma en patientfokuserad och tydlig reglering av patientens&lt;br&gt;ställning. De förändringar av lagstiftningen som kommittén föreslår i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta betänkande kan föras in i hälso- och sjukvårdslagen samt i angrän-&lt;br&gt;sande lagstiftning för att sedan arbetas in i den nya lagen när den före-&lt;br&gt;slagna översynen genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Vårdens tillgänglighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) reglerar huvudmännens skyldighet att&lt;br&gt;erbjuda vård. I den definition av god vård som finns i 2 a § HSL nämns&lt;br&gt;bl.a. andra utmärkande drag av vården skall vara lätt tillgänglig. Enligt&lt;br&gt;lagens förarbeten skall patienten ges tillgång till god vård inom rimlig&lt;br&gt;tid. Det sägs emellertid inget om vilka väntetider som kan anses förenliga&lt;br&gt;med kravet på god vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet och Landstingsförbundet har sedan 1992 inom&lt;br&gt;ramen för Dagmaravtalen träffat årliga överenskommelser för att för-&lt;br&gt;bättra patienternas tillgång till vård genom s.k. vårdgarantier. Den&lt;br&gt;Dagmaröverenskommelse som träffades inför år 1997 innehåller bl.a. en&lt;br&gt;vårdgaranti i syfte att öka vårdens tillgänglighet för alla patienter. Över-&lt;br&gt;enskommelsen bygger dels på särskilt angivna tidsramar inom vården,&lt;br&gt;dels på ett system av nationella riktlinjer, regionala och lokala vård-&lt;br&gt;program för vissa kroniska sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdprogramsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterar att det utvecklingsarbete som har inletts med att&lt;br&gt;utarbeta nationella riktlinjer för en god medicinsk praxis i syfte att få en&lt;br&gt;likvärdig, kunskapsbaserad vård kan komma att få stor betydelse för&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens utveckling framöver. Även inom landstingen på-&lt;br&gt;går, vid sidan av detta arbete, en utveckling mot ett mer systematiskt&lt;br&gt;kunskapsbaserat beslutsfattande i hälso- och sjukvården. Genom ut-&lt;br&gt;arbetande av lokala vårdprogram och vårdkedjor är avsikten att tillvarata&lt;br&gt;resurserna bättre samtidigt som patientperspektivet skall stärkas. Detta&lt;br&gt;torde sammantaget bidra till förbättrade möjligheter för den enskilde&lt;br&gt;patienten att fa god vård inom rimlig tid. Patienten får också lättare att&lt;br&gt;bedöma vilka krav hon kan ställa på hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lyfter fram tre viktiga aspekter på en kunskapsbaserad&lt;br&gt;hälso- och sjukvård- Det är angeläget att skapa utrymme för ett&lt;br&gt;individualiserat omhändertagande av patienterna inom ramen för natio-&lt;br&gt;nella riktlinjer, lokala vårdprogram och vårdkedjor av olika slag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Kommunerna och deras intresseorganisationer bör delta aktivt i pro-&lt;br&gt;gramarbetet. Detta ställer krav på nytänkande, gemensam planering och&lt;br&gt;ett strukturerat samarbete mellan kommuner och landsting där patien-&lt;br&gt;ten/vårdtagaren sätts i fokus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Patienterna och deras organisationer bör involveras i programarbetet,&lt;br&gt;vilket kräver förändringsvilja såväl från patienter och deras organisatio-&lt;br&gt;ner som sjukvårdssystemet. Arbetet måste ses som en process där inblan-&lt;br&gt;dade parter ges möjlighet att vara delaktiga och växa med uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med nationella riktlinjer, vårdprogram och vårdkedjor inriktas&lt;br&gt;framför allt på kroniska eller långvariga sjukdomar. Kommittén har där-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för haft anledning att överväga hur vårdens tillgänglighet skall säkras for&lt;br&gt;patienter som inte omfattas av det pågående utvecklingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvecklad vårdgaranti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgången till vård kan regleras på två olika sätt; antingen kan man&lt;br&gt;bygga vidare på systemet med överenskommelser mellan staten och&lt;br&gt;landstingen eller så kan man välja att reglera tillgången till vård i lag.&lt;br&gt;Enligt kommittén finns det starka skäl for att avstå från att lägga forslag&lt;br&gt;om att tillgången till vård skall regleras genom tidsfrister i lag. Ett sådant&lt;br&gt;system skulle bli oflexibelt och osmidigt eftersom tidsfristerna måste&lt;br&gt;läggas fast av riksdagen. Därtill kommer att det torde vara svårt att skapa&lt;br&gt;legitimitet for en ordning som innebär att staten ensidigt lägger fast tids-&lt;br&gt;frister för tillgången till vård om staten inte samtidigt är beredd att skjuta&lt;br&gt;till ytterligare medel om det krävs resurstillskott for att vården skall&lt;br&gt;kunna leva upp till lagens stadganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället bör man bygga vidare på det system med överenskommelser&lt;br&gt;mellan staten och landstingen som utvecklats inom ramen för Dagmar-&lt;br&gt;överenskommelsema. Det systemet har den uppenbara fördelen att det är&lt;br&gt;flexibelt och successivt kan anpassas till aktuella problem i hälso- och&lt;br&gt;sjukvården både i förhållande till otillfredsställda behov och tillgängliga&lt;br&gt;resurser. En annan fördel är att systemet skapar förutsättningar för en&lt;br&gt;samsyn om hälso- och sjukvårdspolitikens mål och inriktning mellan&lt;br&gt;politiker på nationell och lokal nivå. Enligt kommittén finns det däremot&lt;br&gt;skäl att utveckla vårdgarantin i syfte att stärka patientens ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande vårdgaranti som tar sikte på alla patienters behov av vård,&lt;br&gt;men som inte anger när patienten skall fa behandling kan uppfattas som&lt;br&gt;otydlig. En generell behandlingsgaranti - som inte enbart omfattar ope-&lt;br&gt;rationer utan också andra åtgärder av medicinsk natur - och som tillför-&lt;br&gt;säkrar patienterna behandling inom tre månader har ett tydligt signal-&lt;br&gt;värde och skulle onekligen ge patienterna en starkare ställning i vården.&lt;br&gt;Kommittén föreslår mot den bakgrunden att arbetet inriktas på att en ut-&lt;br&gt;vidgad vårdgaranti bör ingå i Dagmaröverenskommelsen för år 1999.&lt;br&gt;Arbetet med att förbereda reformen bör påbörjas snarast. Av&lt;br&gt;Dagmaröverenskommelsen för 1998 bör framgå vilka underlag som skall&lt;br&gt;tas fram och hur reformen skall följas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det redan inledda arbetet med att precisera kraven på uppgifter för att&lt;br&gt;följa köer och väntetider för olika diagnosgrupper bör fortsätta inför&lt;br&gt;Dagmaröverenskommelsen för år 1999 i syfte att fa fram uppgifter av&lt;br&gt;hög kvalitet för redovisningen och uppföljningen av tillgängligheten i&lt;br&gt;form av väntetider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En meningsfull uppföljning av köer och väntetider för olika diagnos-&lt;br&gt;grupper förutsätter vidare att man vet på vilka grunder som patienter sätts&lt;br&gt;upp på väntelistan för en viss åtgärd. Socialstyrelsen bör därför fa i upp-&lt;br&gt;drag att - med hjälp av expertgrupper - utarbeta allmänna råd om indi-&lt;br&gt;kationsställningar som motsvarar god hälso- och sjukvård. Arbetet bör&lt;br&gt;främst inriktas på sjukdomsgrupper som berör många och/eller är allmänt&lt;br&gt;resurskrävande och omfatta såväl kirurgiska åtgärder som andra åtgärder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av medicinsk natur. De allmänna råden bör löpande revideras med hän-&lt;br&gt;syn till utvecklingen inom vården. Socialstyrelsen skall därvid utgå från&lt;br&gt;de ställningstaganden som riksdagen gjort om prioriteringar i hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Uppdragets närmare inriktning bör fastställas i Dagmaröver-&lt;br&gt;enskommelsen från år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdgarantireformen bör vidare förberedas genom analyser av de&lt;br&gt;organisatoriska, logistiska och ekonomiska hinder som finns för genom-&lt;br&gt;förandet. I det sammanhanget bör särskilt uppmärksammas att de eko-&lt;br&gt;nomiska förutsättningarna varierar relativt kraftigt mellan huvudmännen.&lt;br&gt;Vissa landsting kan mot den bakgrunden ha sämre förutsättningar än&lt;br&gt;andra att följa en rekommendation om en behandlingsgaranti. Staten och&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen bör under 1998, genom kompletterande under-&lt;br&gt;lag, göra en gemensam bedömning av situationen och komma överens&lt;br&gt;om de initiativ som krävs för att den föreslagna vårdgarantin skall kunna&lt;br&gt;träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Val av vårdgivare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Val av läkare i primärvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller enligt HSL att alla som är bosatta i landstinget skall ges rätt&lt;br&gt;att välja en fast läkarkontakt i primärvården. Det framgår emellertid inte&lt;br&gt;av lag eller förarbeten om man skall fa välja bland landstingets samtliga&lt;br&gt;läkare eller ur en mera begränsad grupp. Kommittén kan konstatera att&lt;br&gt;det förekommer att patienternas val inte respekteras om patienten väljer&lt;br&gt;en läkare utanför den &amp;quot;egna&amp;quot; vårdcentralens/husläkarmottagningens&lt;br&gt;upptagningsområde. Dessa inskränkningar av valmöjligheterna har inte&lt;br&gt;stöd av de formella politiska beslut som landstingen fattat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén har ett system för val av fast läkarkontakt i primär-&lt;br&gt;vården som innebär att man blir tilldelad en viss läkare och en viss&lt;br&gt;vårdcentral med hänsyn till primärvårdens områdesansvar inte acceptans&lt;br&gt;hos befolkningen. Det måste finns en möjlighet för de patienter som öns-&lt;br&gt;kar det att välja en läkare på en mottagning nära arbetsplatsen eller be-&lt;br&gt;hålla sin läkare när man flyttar till ett annat område. Detta är enligt&lt;br&gt;kommittén grundläggande förutsättningar för förtroendet för primärvår-&lt;br&gt;den och därmed också för möjligheterna att verka för att befolkningen&lt;br&gt;skall acceptera primärvården som ett förstahandsval vid basala sjuk-&lt;br&gt;vårdsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdslagen bör därför förtydligas så att det framgår inte&lt;br&gt;bara att landstinget skall organisera primärvården så att alla som är bo-&lt;br&gt;satta där skall kunna välja en fast läkarkontakt utan också att den enskil-&lt;br&gt;des val inte far begränsas till ett visst geografiskt område inom lands-&lt;br&gt;tinget. De främsta motiven för lagändringen är att klargöra dels vilka&lt;br&gt;krav som den enskilde har rätt att ställa på hälso- och sjukvården i fråga&lt;br&gt;om val av läkare i primärvården, dels vilka skyldigheter som sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmän och sjukvårdspersonal har. Patienter med kroniska sjukdomar&lt;br&gt;bör kunna få välja att ha sin fasta läkarkontakt med andra specialister än&lt;br&gt;läkare i allmänmedicin. Det bör i princip vara möjligt att välja en läkare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på en primärvårdsenhet utanför det egna landstingsområdet. För att till-&lt;br&gt;godose sådana önskemål bör landstingen - liksom var fallet när hus-&lt;br&gt;läkarlagen var i kraft - träffa överenskommelser som tillåter val av läkare&lt;br&gt;över landstingsgränsen. Vidare bör landstingen - med större kraft än som&lt;br&gt;hittills varit fallet - verka för att rätten att välja läkare i primärvården&lt;br&gt;implementeras i sjukvårdsorganisationen och följa upp att reglerna till-&lt;br&gt;lämpas på avsett sätt. Befolkningen måste också fa bättre information&lt;br&gt;både om rätten att välja och hur man gör när man vill utnyttja sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val av sjukhus och specialistmottagning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns ingen lagstadgad rätt att välja sjukhus och specialistmottag-&lt;br&gt;ning. Landstingen ger emellertid patienterna relativt stora möjligheter att&lt;br&gt;välja vårdgivare både inom det egna landstinget och i angränsande&lt;br&gt;landsting - i flertalet landsting utan krav på remiss. Rätten att välja sjuk-&lt;br&gt;hus och specialistläkare lyfts också fram som en viktig fråga av&lt;br&gt;Landstingsförbundets styrelse i en rekommendation till landstingen. Där-&lt;br&gt;för har kommittén - som anser att rätten att välja sjukhus och specialist-&lt;br&gt;mottagning är av stor betydelse för patientens ställning i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården - stannat för att det inte finns något behov av att rätten att välja&lt;br&gt;sjukhus och specialistmottagning får ett uttryckligt lagstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller vidare att det är en avgörande trovärdighets-&lt;br&gt;fråga för landstingen att det inte är diskrepans mellan formella och reella&lt;br&gt;valmöjligheter. I dag är de remissregler som tillämpas ofta otydliga och&lt;br&gt;de ekonomiska styrsystemen hindrar i viss mån patienten att utnyttja sina&lt;br&gt;valmöligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ätta landsting kräver remiss för specialistvård. I övriga landsting finns&lt;br&gt;inga formella beslut om remisskrav till sådan vård, även i dessa landsting&lt;br&gt;tillämpas i praktiken krav på remiss för att patienten skall få tillgång till&lt;br&gt;vård på sjukhusens specialistmottagningar. En sådan tillämpning av re-&lt;br&gt;missförfarandet har inte stöd av gällande lagstiftning på området. Det blir&lt;br&gt;också otydligt för patienterna vilka regler som faktiskt gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HSU har en mycket skeptisk inställning till generella remisskrav både&lt;br&gt;av legitimitets- och kostnadseffektivitetsskäl. Det är emellertid inte&lt;br&gt;lämpligt att i lag generellt förbjuda landstingen att ställa krav på remisser&lt;br&gt;för specialistvård. Remisser kan behövas som professionella instrument i&lt;br&gt;syfte att kunna prioritera de patienter som har störst behov av sjukhusets&lt;br&gt;specialiserade resurser och hushålla med knappa resurser. Remisskrav för&lt;br&gt;vård på specialistmottagningar utanför sjukhusen är svårare att försvara.&lt;br&gt;Detta skall ses mot bakgrund av att det håller på att växa fram en ny och&lt;br&gt;mer kostnadseffektiv rollfördelning mellan sjukhusens specialistmottag-&lt;br&gt;ningar och offentliga/privata mottagningar utanför sjukhusen. Patienter&lt;br&gt;som inte kräver sjukhusens specialiserade resurser styrs i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning till öppna specialistmottagningar utanför sjukhusen. De nuvarande&lt;br&gt;remissreglema bör därför ändras i syfte att öppna en möjlighet för lands-&lt;br&gt;tingen att ställa krav på remisser till sjukhusens specialistmottagningar&lt;br&gt;utan att ha remisskrav för motsvarande specialistmottagningar utanför&lt;br&gt;sjukhusen. Därmed kan patienterna tillförsäkras rätt att välja specialist-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård utanför sjukhusen utan krav på remiss - vilket ökar tillgången till&lt;br&gt;specialistvård liksom möjligheterna att välja mellan offentliga och pri-&lt;br&gt;vata mottagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller vidare att det inte är acceptabelt att tillämpa&lt;br&gt;system som innebär att landstingen på central nivå beslutar att fritt val av&lt;br&gt;sjukhus och annan specialistvård skall gälla och samtidigt tillämpar styr-&lt;br&gt;och ersättningssystem som medför att befolkningen i praktiken inte kan&lt;br&gt;utnyttja sina valmöjligheter. Politiker och administratörer måste ta ansvar&lt;br&gt;för att de beslut som fattas implementeras i sjukvårdsorganisationen och&lt;br&gt;följa upp att de tillämpas på avsett sätt. Befolkningen måste också ges&lt;br&gt;öppen och ärlig information om de begränsningar som gäller, t.ex. om&lt;br&gt;valmöjligheterna i praktiken begränsas till de vårdgivare som beställaren&lt;br&gt;har avtal med och om det ställs krav på remiss för att fa tillgång till viss&lt;br&gt;vård. Patienten bör också fa information om köer och väntetider hos olika&lt;br&gt;vårdgivare; information om vårdprogram och vårdinnehåll för olika&lt;br&gt;diagnoser bör utvecklas och göras tillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valmöjligheter i den kommunala hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala hälso- och sjukvården ges som regel i kombination med&lt;br&gt;socialtjänstinsatser. Det är ofta beslutet om bistånd enligt 6 § SoL som&lt;br&gt;avgör att den enskilde skall fa del av såväl socialtjänst som den hälso-&lt;br&gt;och sjukvård som ges i särskilt boende eller dagverksamhet. Någon&lt;br&gt;lagstadgad rätt att välja boendeform eller andra insatser finns inte. HSU&lt;br&gt;understryker behovet av att ta hänsyn till den enskildes val av boende-&lt;br&gt;form liksom att möjligheterna att välja vårdgivare i den kommunala&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens behandlande, rehabiliterande och habiliterande&lt;br&gt;verksamhet bör tillgodoses. Enligt kommittén fmns det skäl att värna&lt;br&gt;rätten att välja läkare i primärvården för vårdtagama i de särskilda boen-&lt;br&gt;deformerna i kommunerna. Kommittén framhåller emellertid att den&lt;br&gt;ökade vårdtyngden på sjukhem och i andra särskilda boendeformer förut-&lt;br&gt;sätter att det fmns en läkare som kan ta ett övergripande medicinskt&lt;br&gt;ansvar för de boende och stödja den personal som arbetar där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framhålls vikten av att så långt möjligt ta hänsyn till den en-&lt;br&gt;skildes önskemål om val av vårdform särskilt om det är fråga om allvar-&lt;br&gt;liga sjukdomstillstånd eller vård i livets slutskede.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Information till patienten och val mellan behandlingsalternativ&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Motiv för ökat patientinflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om patientens rätt till information och möjlighet att välja behand-&lt;br&gt;lingsalternativ är av grundläggande betydelse om målet är att stärka pa-&lt;br&gt;tientens ställning i hälso- och sjukvården. Tillgången till information är&lt;br&gt;en avgörande förutsättning för patientens möjligheter att utöva själv-&lt;br&gt;bestämmande i vården. Patienten behöver information och måste ha möj-&lt;br&gt;lighet att diskutera de tänkbara behandlingsalternativen och fa sina syn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkter och önskemål respekterade. Detta är också krav som hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagstiftningen ställer upp: information, samråd och respekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt visar olika studier och attitydundersökningar samt anmäl-&lt;br&gt;ningar och klagomål till HSAN, Socialstyrelsen och landstingens förtro-&lt;br&gt;endenämnder att patienter och anhöriga inte sällan är kritiska till det be-&lt;br&gt;mötande de upplever i hälso- och sjukvården. Brister i kommunikation&lt;br&gt;och information är en av de vanligast förekommande anledningarna till&lt;br&gt;klagomål på vården. Värt att notera är också att många patienter upplever&lt;br&gt;att de inte har något inflytande över vården. Flera svenska studier visar&lt;br&gt;att missnöjet med hälso- och sjukvården är störst när det gäller informa-&lt;br&gt;tion om behandlingsalternativ och inflytande över behandling. De yngre&lt;br&gt;och de mer välutbildade patienterna är mer kritiska till den medicinska&lt;br&gt;behandlingen och bemötandet än de äldre och de lågutbildade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En genomgång av ett stort antal studier kring patientinflytande i vården&lt;br&gt;visar att de allra flesta patienter vill veta så mycket som möjligt om sin&lt;br&gt;sjukdom och behandling. De allra flesta patienter värjer sig mot att själva&lt;br&gt;ta det fulla ansvaret för beslut om behandlingsalternativ. Det förefaller å&lt;br&gt;andra sidan också vara mycket vanligt att patienter värjer sig mot att&lt;br&gt;läkaren ensidigt fattar beslutet. Den slutsats som kan dras är att de allra&lt;br&gt;flesta patienter föredrar att man efter en förtroendefull dialog om de be-&lt;br&gt;handlingsalternativ som står till buds i samråd kan enas om bästa terapi-&lt;br&gt;val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett motiv för ökat patientinflytande är således att många patienter&lt;br&gt;önskar mer information och ett större mått av deltagande i den kliniska&lt;br&gt;beslutsprocessen. Den klassiska bilden av patient/läkarrelationen, där&lt;br&gt;läkaren fattar beslut med patientens bästa för ögonen har inte många&lt;br&gt;förespråkare bland dagens patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I modem sjukvård kräver behandlingsbeslut och resultatmätning en&lt;br&gt;ökad medverkan från patienten. Antalet behandlingsalternativ vid olika&lt;br&gt;sjukdomstillstånd har blivit fler. Många behandlingsbeslut föregås dess-&lt;br&gt;utom av en vägning av måttliga förbättringar i välbefinnande mot små&lt;br&gt;men inte obetydliga risker för patienten.Vilken behandling som är den&lt;br&gt;bästa för patienten kan bara avgöras genom samråd mellan vårdpersonal&lt;br&gt;och patient där personalen bidrar med den medicinska sakkunskapen och&lt;br&gt;patienten far möjlighet att göra en egen värdering och bedömning av de&lt;br&gt;behandlingsalternativ som finns bl.a. med hänsyn till livskvalitet och ris-&lt;br&gt;ker. Att stärka patientens ställning i dessa hänseenden är ett värde i sig,&lt;br&gt;men dessutom är välinformerade patienter, som ges möjligheter att utöva&lt;br&gt;inflytande i det kliniska beslutsfattandet, en tillgång för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården. Hälso- och sjukvården måste anpassas till dessa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighetens utformning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till information och inflytande är som framhållits av avgörande&lt;br&gt;betydelse för patientens möjlighet att utöva självbestämmande och vara&lt;br&gt;delaktig i vården. Det är otillfredsställande att många patienter inte&lt;br&gt;tycker sig få tillräcklig information; bristande kommunikation och in-&lt;br&gt;formation är också den vanligaste anledningen till klagomål på vården.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är enligt kommittén ett starkt motiv för att lyfta fram och förtydliga&lt;br&gt;informationsskyldigheten i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är informationsskyldigheten reglerad både i åliggandelagen och&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen. Detta bör gälla även i fortsättningen. För att&lt;br&gt;lyfta fram patientens rätt till information - och sjukvårdshuvudmannens&lt;br&gt;och privata vårdgivares ansvar för att organisera sin hälso- och sjukvård&lt;br&gt;så att personalen ges möjlighet att uppfylla sin informationsplikt - före-&lt;br&gt;slås att informationsskyldigheten regleras i en egen bestämmelse i HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén bör det komma till uttryck i lagtexten att patienten&lt;br&gt;skall fa individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om&lt;br&gt;de metoder för undersökning, vård och behandling som finns så att&lt;br&gt;patienten i största möjliga utsträkning skall kunna ta tillvara sina intres-&lt;br&gt;sen. Kommitténs förslag innebär ett förtydligande av det informations-&lt;br&gt;krav som redan gäller i dag och inskärper därutöver kravet på kommuni-&lt;br&gt;kation och att informationen bör lämnas i former som stärker patientens&lt;br&gt;möjligheter till delaktighet och självbestämmande. Den information&lt;br&gt;patienten har rätt att få och personalen skyldighet att lämna bör avse -&lt;br&gt;förutom patientens hälsotillstånd - de metoder för undersökning, vård&lt;br&gt;och behandling som finns, vilket bl.a. inkluderar åtgärder som kan vidtas&lt;br&gt;av andra än läkare, t.ex. omvårdnadsåtgärder. Därmed framgår av lag-&lt;br&gt;texten vad som redan i dag anses gålla enligt lagförarbetena, nämligen att&lt;br&gt;varje medlem av hälso- och sjukvårdspersonalen har ett eget yrkesansvar&lt;br&gt;för att patienten är informerad om de åtgärder vederbörande bedömer&lt;br&gt;behöver vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringen inskärper vidare vikten av att informationen inte far ges&lt;br&gt;slentrianmässigt utan måste anpassas efter den aktuella patientens förut-&lt;br&gt;sättningar och behov. Omständigheter som måste beaktas är patientens&lt;br&gt;ålder, mognad och erfarenhet, eventuell funktionsnedsättning samt kultu-&lt;br&gt;rell och språklig bakgrund. I detta ligger också att informationen skall&lt;br&gt;ges på ett hänsynsfullt sätt av den behandlingsansvariga personalen, som&lt;br&gt;också måste förvissa sig om att patienten har förstått innehållet i och in-&lt;br&gt;nebörden av den information som lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val mellan behandlingsalternativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också i uppdrag att överväga möjligheterna för patienten&lt;br&gt;att själv medverka i val av behandling då det medicinska beslutsfattandet&lt;br&gt;erbjuder alternativ. Begreppet behandlingsalternativ avser här åtgärder&lt;br&gt;med medicinskt innehåll som ges även av andra legitimerade yrkesgrup-&lt;br&gt;per än läkare. Som exempel kan nämnas kirurgiska ingrepp, läkemedels-&lt;br&gt;behandling, sjukgymnastisk behandling, rehabiliteringsmetoder, specifik&lt;br&gt;omvårdnad, förlossningsmetoder och psykoterapeutiska insatser. Under-&lt;br&gt;sökning och diagnostik faller däremot utanför vårt uppdrag i det här&lt;br&gt;sammanhanget liksom val av vårdform om det inte följer av valet av be-&lt;br&gt;handlingsmetod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller att vården och behandlingen så långt det är möjligt skall ut-&lt;br&gt;formas och genomföras i samråd med patienten, men det finns ingen&lt;br&gt;formell skyldighet att låta en patient bestämma vilken vård som skall ges.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten har rätt att avstå från en behandling, men kan inte kräva att fa&lt;br&gt;en annan behandling i stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén framstår det som inkonsekvent att infora en regel i&lt;br&gt;syfte att patienten skall få information om behandlingsalternativ om&lt;br&gt;läkare och annan vårdpersonal i praktiken inte behöver fasta något avse-&lt;br&gt;ende vid patientens önskemål. Det är därför logiskt att infora en uttryck-&lt;br&gt;lig lagstadgad skyldighet att ta hänsyn till patienternas val i situationer&lt;br&gt;där två eller flera behandlingsalternativ är möjliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att en ny bestämmelse infors i HSL. Av den nya&lt;br&gt;bestämmelsen framgår att patientens val skall vara avgörande när det&lt;br&gt;finns flera behandlingsalternativ som bedöms vara till nytta för patienten&lt;br&gt;med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan. Patienten kan inte&lt;br&gt;göra anspråk på behandlingsmetoder som inte anses stå i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprövad erfarenhet. I detta ligger också att de&lt;br&gt;behandlingsalternativ som patienten erbjuds och kan välja mellan är&lt;br&gt;medicinskt motiverade och förväntas vara till nytta för patienten med&lt;br&gt;hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan. Begreppet nytta ses här&lt;br&gt;från individens utgångspunkter och innefattar såväl hälsa som livskva-&lt;br&gt;litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt bör - också i likhet med vad som gäller i dag -&lt;br&gt;vara att patienten hänvisas till en vårdgivare som finns inom det egna&lt;br&gt;landstinget och inom den hälso- och sjukvårdsregion som landstinget&lt;br&gt;tillhör om det inte är fråga om högspecialiserad vård. Patienten kan så-&lt;br&gt;ledes inte kräva att fa tillgång till behandling på annat håll om landstinget&lt;br&gt;kan erbjuda ett eller flera behandlingsalternativ för den aktuella sjuk-&lt;br&gt;domen eller skadan som uppfyller kraven på vetenskap och beprövad&lt;br&gt;erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén är det självklart att patienten aldrig far nekas den&lt;br&gt;goda vård hon har behov av med hänsyn till kostnaderna. En annan fråga&lt;br&gt;är emellertid vilka kostnadsökningar som kan accepteras om det fmns två&lt;br&gt;eller flera behandlingsalternativ som är medicinskt motiverade med hän-&lt;br&gt;syn till den sjukdom eller skada det är fråga om och det ena är väsentligt&lt;br&gt;dyrare än det andra. Enligt kommittén måste det finnas vissa gränser för&lt;br&gt;hur stora kostnadsökningar som kan accepteras med hänsyn till den för-&lt;br&gt;väntade nyttan för patienten. Proportionerna mellan kostnader och för-&lt;br&gt;väntad nytta måste emellertid vara rimliga när det finns flera alternativ.&lt;br&gt;Enligt kommitténs bedömning får det anses godtagbart att den förväntade&lt;br&gt;nyttan inte får vara ringa eller försumbar i förhållande till de merkost-&lt;br&gt;nader ett visst behandlingsalternativ kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också anledning att se annorlunda på kostnadsökningar för&lt;br&gt;ett visst behandlingsalternativ vid allvarlig sjukdom eller skada än vid&lt;br&gt;mindre allvarlig sjukdom och bagatellartade åkommor. Enligt kommittén&lt;br&gt;bör toleransen för kostnadsökningar vara betydligt större vid allvarlig&lt;br&gt;sjukdom eller skada än om det rör sig om mindre allvarliga tillstånd. Är&lt;br&gt;det fråga om en bagatellartad åkomma far det å andra sidan anses god-&lt;br&gt;tagbart att inte acceptera några kostnadsskillnader alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen om toleransen för kostnadsökningar skall ses mot bak-&lt;br&gt;grund av att den sammanlagda kostnadseffekten av individuella val kan&lt;br&gt;komma i konflikt med behovs-solidaritetsprincipen, dvs. att resurserna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör satsas på de områden (verksamheter, individer) där behoven är störst.&lt;br&gt;Även om den enskilde patienten bör fa ett ökat inflytande över valet av&lt;br&gt;behandling så måste det således finnas gränser för hur stora kostnadsök-&lt;br&gt;ningar som kan godtas. Annars riskerar man att konsekvensen blir att&lt;br&gt;andra och högre prioriterade behov inte kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén understryker starkt vikten av att hälso- och sjukvårdsper-&lt;br&gt;sonalen är lyhörd när det gäller vilken information och vilket inflytande&lt;br&gt;patienten önskar. Patienten måste alltid ha möjlighet att överlämna be-&lt;br&gt;slutsfattandet till den som är medicinskt ansvarig. Patienter som gör detta&lt;br&gt;val måste mötas med lika stor respekt som patienter som vill medverka&lt;br&gt;aktivt i det kliniska beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delaktighet och medverkan i den medicinska beslutsprocessen far inte&lt;br&gt;heller utformas på ett sådant sätt att patienter riskerar att hamna i en kon-&lt;br&gt;fliktfylld situation med bristande kompetens och stort beslutsansvar. Det&lt;br&gt;är inte tillräckligt att patienten informeras om de olika behandlingsalter-&lt;br&gt;nativ som fmns för en viss sjukdom eller skada. Vårdpersonalen måste&lt;br&gt;också hjälpa patienten att värdera de olika alternativen, ge aktiv vägled-&lt;br&gt;ning och försäkra sig om att patienten har ett tillräckligt underlag för att&lt;br&gt;kunna utöva sitt självbestämmande. Den medicinskt ansvarige måste&lt;br&gt;också se till att patienten har klart för sig allvaret i sjukdomen eller ska-&lt;br&gt;dan innan man avstår från att sätta in viss behandling på patientens ini-&lt;br&gt;tiativ. Det förhållande att patientens val i vissa situationer blir avgörande&lt;br&gt;när det finns behandlingsalternativ ställer således högre krav på den som&lt;br&gt;har det medicinska ansvaret än dagens system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet till en förnyad medicinsk bedömning, s.k. second opinion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av direktiven framgår att kommittén bör överväga om det finns skäl att&lt;br&gt;vidta särskilda åtgärder för att ge stöd till patienter för vilka valet av be-&lt;br&gt;handling har stor betydelse för framtida livskvalitet. Det kan enligt&lt;br&gt;direktiven t.ex. gälla valet att utsätta sig för särskilt riskfyllda behand-&lt;br&gt;lingar och där vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger precisa svar.&lt;br&gt;Enligt kommittén kan ett sätt att stödja sådana patienter vara att införa en&lt;br&gt;rätt till en förnyad medicinsk bedömning, s.k. second opinion. Konkret&lt;br&gt;skulle detta innebära att sjukvårdshuvudmannen och vårdgivaren skulle&lt;br&gt;vara skyldiga att i vissa situationer medverka till att en patient som så&lt;br&gt;önskar får möjligheter att diskutera sin sjukdom och behandling med&lt;br&gt;ytterligare en läkare innan hon tar ställning till de behandlingsalternativ&lt;br&gt;som finns och var hon vill att behandlingen skall ske. I vissa fall kan&lt;br&gt;denna förnyade bedömning ske hos en läkare på en vårdenhet inom&lt;br&gt;landstinget eller sjukvårdsregionen; i andra fall kan det vara motiverat att&lt;br&gt;patienten bereds möjlighet att konsultera en läkare på en vårdenhet utan-&lt;br&gt;för landstinget/sjukvårdsregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen om förtydligandet av patientens rätt till information liksom&lt;br&gt;rätten att utöva ett direkt inflytande över valet av behandling innebär att&lt;br&gt;patienter som står inför svåra medicinska ställningstaganden far ett star-&lt;br&gt;kare stöd. Förslagen ger emellertid inte dessa patienter rätt till en förnyad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medicinsk bedömning och inte heller rätt att vända sig till en läkare utan-&lt;br&gt;för landstinget/sjukvårdsregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer redan i dag att patienter far tillgång till en förnyad&lt;br&gt;medicinsk bedömning - oftast på den behandlande läkarens initiativ. Den&lt;br&gt;fråga kommittén har haft anledning att överväga är om det i vissa situa-&lt;br&gt;tioner bör finnas en skyldighet för hälso- och sjukvården att medverka till&lt;br&gt;att patienten far möjlighet att konsultera en annan läkare och få tillgång&lt;br&gt;till annan behandling än den som det egna landstinget kan erbjuda på&lt;br&gt;patientens initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén bör det vara självklart att hälso- och sjukvården i&lt;br&gt;vissa situationer medverkar till att patienten far möjlighet att diskutera&lt;br&gt;sin sjukdom och behandling med ytterligare en läkare innan hon tar ställ-&lt;br&gt;ning till de behandlingsalternativ som finns. Flera initiativ har också&lt;br&gt;tagits för att tillgodose patienters önskemål om en förnyad medicinsk&lt;br&gt;bedömning. Läkarförbundet har rekommenderat sina medlemmar att en&lt;br&gt;patients begäran om en oberoende bedömning av annan läkare skall&lt;br&gt;respekteras. Landstingsförbundets styrelse har också rekommenderat sina&lt;br&gt;medlemmar att verka för att i möjligaste mån bidra till att patienter som&lt;br&gt;av någon anledning vill ha ett andra ställningstagande till diagnos eller&lt;br&gt;behandling skall fa tillgång till en sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén välkomnar dessa initiativ. Den fråga som HSU har haft&lt;br&gt;anledning att överväga är om rätten till en förnyad bedömning bör få sär-&lt;br&gt;skilt lagstöd eller om det är tillräckligt med de åtgärder som sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmän och vårdpersonal själva kan vidta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén fmns det inte skäl att omvandla rekommendationer&lt;br&gt;av den generella karaktär som de både förbunden avser i sina rekommen-&lt;br&gt;dationer till lagfästa skyldigheter för huvudmän och vårdgivare. Det&lt;br&gt;skulle i praktiken innebära att man inför en allmän lagstadgad rätt till en&lt;br&gt;förnyad medicinsk bedömning i svensk hälso- och sjukvård. Om be-&lt;br&gt;stämmelsen dessutom skulle innebära att patienten har rätt att söka läkare&lt;br&gt;på en vårdenhet utanför den egna landstingsgränsen skulle man i prakti-&lt;br&gt;ken införa ett system som ger rätt till fritt vårdsökande i hela landet. Ett&lt;br&gt;sådant system är inte förenligt med landstingens planeringsansvar för&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och skulle dessutom riskera att bli mycket kost-&lt;br&gt;nadsdrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde dessutom inte vara förenligt med våra direktiv att lägga för-&lt;br&gt;slag som ger en så långtgående rätt till en förnyad medicinsk bedömning.&lt;br&gt;Kommittén har emellertid stannat för att intresset av att ge särskilt stöd&lt;br&gt;till patienter som står inför de mycket svåra medicinska ställningstagan-&lt;br&gt;den som beskrivs i direktiven motiverar att skyldigheten att medverka till&lt;br&gt;en förnyad bedömning får ett uttryckligt lagstöd. Därmed klargörs i vilka&lt;br&gt;situationer som patienten har rätt att begära att få diskutera sin sjukdom&lt;br&gt;eller skada med ytterligare en läkare och vilka skyldigheter huvudmän&lt;br&gt;och vårdpersonal har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén bör skyldigheten att medverka till att patienten får en&lt;br&gt;förnyad medicinsk bedömning inträda när det är fråga om livshotande&lt;br&gt;eller mycket allvarlig sjukdom eller skada och patienten står inför valet&lt;br&gt;att utsätta sig för särskilt riskfyllda behandlingar - eller om valet av be-&lt;br&gt;handling har stor betydelse för framtida livskvalitet. I sådana situationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör hälso- och sjukvården medverka till att patienten får tillgång till en&lt;br&gt;sådan bedömning hos en vårdgivare var som helst i landet om patienten&lt;br&gt;själv vill det - eller om den behandlande läkaren bedömer att det är den&lt;br&gt;bästa lösningen. Läkaren bör också medverka till att joumalhandlingar&lt;br&gt;m.m. ställs till förfogande så att den läkare som skall göra den förnyade&lt;br&gt;bedömningen har de underlag som behövs för att ta ställning till diagnos&lt;br&gt;och behandling. Patienten måste självfallet också ha ett avgörande infly-&lt;br&gt;tande över vid vilken vårdenhet som behandlingen skall utföras när hon&lt;br&gt;tillsammans med sin läkare har tagit ställning till de behandlingsalterna-&lt;br&gt;tiv som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens räckvidd bör vara begränsad till vård som kan ges i&lt;br&gt;Sverige. Sjukvårdshuvudmannen är således inte skyldig att medverka till&lt;br&gt;att patienten far tillgång till sjukvård i andra länder. I de speciella situa-&lt;br&gt;tioner detta kan bli aktuellt är det ett frivilligt åtagande från sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmannens sida och inte någon lagstadgad skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på dokumentation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns idag inget lagfäst krav på dokumentation i patientjournalen av&lt;br&gt;att viss information lämnats till patienten eller att patienten valt ett visst&lt;br&gt;behandlingsalternativ. I 3 § patientjoumallagen (1985:562) anges dock&lt;br&gt;att journalen skall innehålla de uppgifter som krävs för en god och säker&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör också att det inte sällan framkommer brister i doku-&lt;br&gt;mentationen i patientjournalen vid utredningar av anmälningar och kla-&lt;br&gt;gomål från patienter. Bristema gör det svårt att rekonstruera skeendet och&lt;br&gt;fastställa om det begåtts något fel och vem som i så fall var ansvarig.&lt;br&gt;Träffade överenskommelser dokumenteras sällan i journalen. Detsamma&lt;br&gt;gäller huruvida information om behandlingsalternativ har lämnats och&lt;br&gt;skälen till att önskemål från patienten inte har kunnat tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på att sådan information dokumenteras skärps enligt&lt;br&gt;kommitténs bedömning till följd av förslagen om patientens medverkan i&lt;br&gt;val av behandlingsalternativ och skyldigheten för hälso- och sjukvården&lt;br&gt;att i vissa situationer medverka till att patienten far tillgång till en andra&lt;br&gt;medicinsk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har mot den bakgrunden stannat för att det finns ett behov&lt;br&gt;av att patientjoumallagen kompletteras med en bestämmelse av vilken&lt;br&gt;bör framgå att den information som har lämnats till patienten - samt&lt;br&gt;hennes ställningstaganden med anledning av denna information - skall&lt;br&gt;dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svåra och mycket ovanliga sjukdomstillstånd och skador&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också haft anledning att överväga om det finns behov av&lt;br&gt;att vidta särskilda åtgärder för att patienter med svåra och mycket ovan-&lt;br&gt;liga sjukdomstillstånd och skador skall kunna söka specialistvård utanför&lt;br&gt;det egna landstinget. Det är nämligen inte ovanligt att dessa patienter&lt;br&gt;nekas möjligheten att söka specialistvård där de själva anser att de bästa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskaperna om den aktuella sjukdomen eller skadan finns. Oftast är&lt;br&gt;problemet de system för avtal, remisser och ersättningssystem som en-&lt;br&gt;skilda landsting tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén är det mycket angeläget att hälso- och sjukvården&lt;br&gt;kan möta dessa patienters behov av specialistvård även om det innebär&lt;br&gt;att vården måste ges hos en vårdgivare i ett annat landsting. Samtidigt är&lt;br&gt;vi medvetna om att detta inte enkelt låter sig göras; hindren kan vara&lt;br&gt;både organisatoriska och ekonomiska. Därtill kommer att det är svårt att&lt;br&gt;avgränsa vid vilka sjukdomstillstånd och skador en patient skall ha rätt&lt;br&gt;att söka vård utanför det egna landstinget. Detta är också ett skäl till att&lt;br&gt;frågan inte lämpar sig för lagreglering. Kommittén föreslår i stället att&lt;br&gt;frågan behandlas i överläggningarna mellan Socialdepartementet och&lt;br&gt;Landstingsförbundet inför nästa Dagmaröverenskommelse. Inriktningen&lt;br&gt;bör därvid vara att frågan om dessa patienters behov av specialistvård far&lt;br&gt;en tillfredsställande lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientnämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika statliga instanser som en patient kan vända sig till om hon&lt;br&gt;är missnöjd med vården; Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;ansvarsnämnd (HSAN), patientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen.&lt;br&gt;Lagstiftningen har successivt skärpts i syfte att ge patienten ett starkare&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom dessa instanser kan patienter och anhöriga vända sig till för-&lt;br&gt;troendenämnderna i landstingen och kommunerna. Förtroendenämnds-&lt;br&gt;verksamheten, som ingår i hälso- och sjukvårdshuvudmännens organisa-&lt;br&gt;tion, bedrevs till en början på försök och permanentades år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att den stöd- och hjälpfunktion som förtroende-&lt;br&gt;nämnderna i dag svarar för är ett mycket betydelsefullt komplement till&lt;br&gt;de övriga instanser dit patienten kan vända sig för att fa upprättelse eller&lt;br&gt;ersättning. Kommittén anser vidare att sjukvårdshuvudmännen bör an-&lt;br&gt;svara för förtroendenämndsfunktionen även i fortsättningen. Det betyder&lt;br&gt;emellertid inte att verksamheten i alla delar bör utformas på samma sätt&lt;br&gt;som i dag. Enligt kommittén bör funktionen utvecklas och förstärkas i&lt;br&gt;flera avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att en ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta&lt;br&gt;nuvarande lag om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården m.m. Genom lagens namn har kommittén velat markera att vi&lt;br&gt;anser att nämnderna bör benämnas Patientnämnd, bl.a. för att lättare nå ut&lt;br&gt;med information om sin existens till patienter, anhöriga och allmänhet&lt;br&gt;samt för att tydligare markera vilka nämnderna skall företräda.&lt;br&gt;Kommittén föreslår vidare att nämndernas arbetsområde skall utvidgas&lt;br&gt;till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt vissa&lt;br&gt;socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientnämndemas arbetsuppgifter bör också preciseras i lagstift-&lt;br&gt;ningen. Centrala uppgifter är att främja kontakterna mellan patienter och&lt;br&gt;vårdpersonal, att stödja och hjälpa enskilda patienter samt att återföra&lt;br&gt;erfarenheter från nämndernas verksamhet så att de kan bidra till hälso-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och sjukvårdens kvalitetsutveckling. Insatserna är ett komplement till&lt;br&gt;insatser andra myndigheter och organisationer utför i syfte att värna pati-&lt;br&gt;entens ställning i hälso- och sjukvården. Det skall även åligga&lt;br&gt;patientnämndema att återföra erfarenheter till landstingsstyrelsen och&lt;br&gt;kommunstyrelsen. Socialstyrelsen skall därutöver årligen informeras om&lt;br&gt;patientnämndemas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte sett det som möjligt att införa tvingande regler för&lt;br&gt;hur patientnämndema skall vara organiserade i kommuner och landsting.&lt;br&gt;Kommittén understryker däremot att det är angeläget att kommuner och&lt;br&gt;landsting ser hälso- och sjukvården som ett gemensamt åtagande. Det är&lt;br&gt;därför angeläget att landsting och kommuner strävar efter att finna orga-&lt;br&gt;nisatoriska lösningar för patientnämndsverksamheten som gör det möjligt&lt;br&gt;att arbeta med problem i hela vårdkedjan genom att inrätta nämnder som&lt;br&gt;besitter erfarenhet både från kommunernas och landstingens hälso- och&lt;br&gt;sjukvård. Det finns även behov av att samordna kansliresurserna i syfte&lt;br&gt;att stärka dessa och åstadkomma kanslier med bred kompetens. Sådana&lt;br&gt;lösningar ligger också i linje med de nya former för samverkan om vår-&lt;br&gt;den och omsorgen mellan kommuner och landsting som håller på att&lt;br&gt;växa fram i många län. Det ligger även i sakens natur att det ur medbor-&lt;br&gt;garnas och patienternas perspektiv är en fördel att kunna vända sig till en&lt;br&gt;instans om man är missnöjd med vården oberoende av om det är kom-&lt;br&gt;munen eller landstinget som svarar för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en frågeställning som uppmärksammas gäller patient-&lt;br&gt;nämndemas ställning i förhållande till hälso- och sjukvården. Det är en-&lt;br&gt;ligt kommittén mycket viktigt att det inte råder någon tvekan om att&lt;br&gt;patientnämndema är självständiga i förhållande till dem som beslutar om&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. Kommittén anser mot den bakgrunden att det är&lt;br&gt;direkt olämpligt att ledamöterna i patientnämndema kombinerar de upp-&lt;br&gt;dragen med uppdrag i kommunala nämnder med ansvar för hälso- och&lt;br&gt;sjukvård. Det är enligt kommittén av yttersta vikt att de båda rollerna&lt;br&gt;hålls åtskilda för att upprätthålla förtroendet för patientnämndens verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår slutligen att regeringen tar initiativ till en utvärde-&lt;br&gt;ring av patientnämndemas verksamhet efter det att de nya reglerna har&lt;br&gt;varit i kraft några år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över Patienten&lt;br&gt;har rätt (SOU 1997:154). Delbetänkande av&lt;br&gt;Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering&lt;br&gt;och organisation (HSU 2000)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förteckning över remissinstanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I november 1997 överlämnade Kommittén om hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;finansiering och organisation (HSU 2000) sitt delbetänkande Patienten&lt;br&gt;har rätt (SOU 1997:154) till regeringen. Kommitténs delbetänkande sän-&lt;br&gt;des därefter i november månad 1997 ut på remiss for svar senast den&lt;br&gt;1 mars 1998. 105 remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig över&lt;br&gt;betänkandet. Av dessa har 78 instanser inlämnat svar. Yttranden har på&lt;br&gt;eget initiativ inkommit från sju instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har inkommit med yttranden: Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Statens institut för psykosocial&lt;br&gt;miljömedicin, Folkhälsoinstitutet, Statens beredning for utvärdering av&lt;br&gt;medicinsk metodik, Spri, Handikappombudsmannen, Handikappinstitu-&lt;br&gt;tet, Stockholms läns landsting, Landstinget i Uppsala län, Landstinget&lt;br&gt;Sörmland, Landstinget i Östergötland, Landstinget i Jönköpings län,&lt;br&gt;Landstinget Kronoberg, Gotlands kommun, Landstinget i Kalmar län,&lt;br&gt;Landstinget Blekinge, Landstinget Kristianstads län, Malmö kommun,&lt;br&gt;Malmöhus läns landsting, Landstinget Halland, Göteborgs kommun,&lt;br&gt;Bohuslandstinget, Landstinget i Älvsborg, Landstinget Skaraborg,&lt;br&gt;Landstinget i Värmland, Örebro läns landsting, Landstinget Västman-&lt;br&gt;land, Landstinget Dalarna, Landstinget Gävleborg, Landstinget Väster-&lt;br&gt;norrland, Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Norr-&lt;br&gt;bottens läns landsting, Handikappförbundens samarbetsorgan, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers&lt;br&gt;centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Legitimerade&lt;br&gt;sjukgymnasters riksförbund, Praktikertjänst AB, Sophiahemmet, Svenska&lt;br&gt;kommunalarbetareförbundet, Sveriges farmacevtförbund, Sveriges&lt;br&gt;kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges läkarförbund, Sveriges&lt;br&gt;psykologförbund, Svensk sjuksköterskeförening, Vårdförbundet,&lt;br&gt;Afasiförbundet i Sverige, Astma och allergiförbundet,&lt;br&gt;Bröstcancerföreningamas riksorganisation, Förbundet blödarsjuka i&lt;br&gt;Sverige, Hjärt- och lungsjukas riksförbund, ILCO - Svenskt förbund för&lt;br&gt;stomioperarade, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet&lt;br&gt;för social och mental hälsa, Riksförbundet cystisk fibros, Riksförbundet&lt;br&gt;för utvecklingsstörda barn och ungdomar, Riksförbundet för blödarsjuka,&lt;br&gt;Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för hivpositiva,&lt;br&gt;Riksförbundet för mag- och tarmsjuka, Riksförbundet för njursjuka,&lt;br&gt;Riksförbundet för trafik- och polioskadade, Riksförbundet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörelsehindrade barn och ungdomar, Riks-IFS, Reumatikerförbundet,&lt;br&gt;Storstockholms sköldkörtelförening, Svenska diabetesförbundet, Svenska&lt;br&gt;migränförbundet, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;psoriasisförbundet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tandvårdsskadeförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har därutöver inkommit med yttranden på eget&lt;br&gt;initiativ: Hässelby strands socialdemokratiska förening, Riksföreningen&lt;br&gt;psykoterapicentrum, Föreningen för antroposofisk läkekonst, Handikapp-&lt;br&gt;förbundens samarbetsorgan i Östergötland, Patient- och omsorgsförbun-&lt;br&gt;det, Svenska bammorskeforbundet och Förbundet Sveriges arbetstera-&lt;br&gt;peuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldraföreningen för dyslektiska barn har förklarat att de avstår från&lt;br&gt;att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmänna synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser, som uttalat sig allmänt om betänkandet i dess helhet,&lt;br&gt;sätter mestadels ett gott betyg på kommitténs arbete. Landstingsförbun-&lt;br&gt;det tillstyrker i allt väsentligt de förslag som kommittén lägger fram i sitt&lt;br&gt;betänkande. Handikappförbundens samarbetsorgan konstaterar att&lt;br&gt;betänkandet är ett viktigt steg framåt för att ge patienterna bättre kunska-&lt;br&gt;per och inflytande över den egna vården, även om många av förslagen&lt;br&gt;kunde varit mer långtgående än vad kommittén föreslagit. Uppsala läns&lt;br&gt;landsting understryker sin tillfredsställelse med betänkandet och det sätt&lt;br&gt;på vilket det sätter patienten i centrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser konstaterar dock att förslagen innehåller en rad&lt;br&gt;svåra och komplicerade frågor av vilka en del kräver ytterligare bearbet-&lt;br&gt;ning. En sådan fråga är huruvida ekonomiska resurser behöver tillföras&lt;br&gt;for att förslagen i alla delar - bl.a. om vårdens tillgänglighet - skall&lt;br&gt;kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet instanser är positiva i stort till kommitténs utgångspunkter,&lt;br&gt;även om en del instanser har invändningar mot enskilda utgångspunkter&lt;br&gt;eller skulle vilja inkludera ytterligare någon utgångspunkt. Landstinget&lt;br&gt;Västernorrland instämmer tex. i att en viktig utgångspunkt är att&lt;br&gt;spelreglerna för patienten och vårdgivarna är tydliga och att de formella&lt;br&gt;besluten inte skiljer sig från vad som reellt tillämpas. Vårdförbundet&lt;br&gt;konstaterar med tillfredsställelse att betänkandet utstrålar en tydlig inten-&lt;br&gt;tion att värna om patientens rätt. Vårdförbundet, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges&lt;br&gt;farmacevtförbund och Landstinget Västernorrland anser att det är bra att&lt;br&gt;kommittén utgår från att de allra flesta patienterna vill vara delaktiga och&lt;br&gt;ha inflytande över sin egen situation i kontakterna med hälso- och&lt;br&gt;sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera landsting betonar kommitténs ställningstagande om att de förslag&lt;br&gt;som läggs for att stärka patientens ställning är förenliga med sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännens planeringsansvar och möjligheterna att styra hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens kostnadsutveckling. Svenska Kommunförbundet betonar t.ex.&lt;br&gt;att beslut om verksamhetens utformning och kvalitet skall fattas av det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organ som har det ekonomiska ansvaret. Svenska läkaresällskapet och&lt;br&gt;Sveriges psykologförbund anser däremot att effekterna av betänkandet&lt;br&gt;löper risk att begränsas av kravet på att förslagen skall vara förenliga&lt;br&gt;med sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjukvårdens planering i allmän-&lt;br&gt;het och dess kostnadsutveckling i synnerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera patient- och handikapporganisationer konstaterar att patienternas&lt;br&gt;och deras organisationers möjligheter att tillföra vården värdefull kun-&lt;br&gt;skap har förbisetts av kommittén. Handikappförbundens samarbetsorgan&lt;br&gt;saknar t.ex. en viktig utgångspunkt för allt fortsatt arbete med en starkare&lt;br&gt;patientroll, nämligen att den enskilde patienten och handikapp-&lt;br&gt;organisationen kan bidra med kunskaper som både beslutsfattare och de&lt;br&gt;som arbetar inom hälso- och sjukvården behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska läkaresällskapet och några landsting framhåller att kommit-&lt;br&gt;téns förslag måste stå i överensstämmelse med de riktlinjer för&lt;br&gt;prioriteringar i vården som riksdagen har slagit fast. Landstinget&lt;br&gt;Västernorrland anser att det är av avgörande betydelse, inte minst för&lt;br&gt;trovärdigheten, att samtliga delbetänkanden som HSU 2000 lagt fram&lt;br&gt;behandlas ur ett helhetsperspektiv. Svenska Kommunförbundet anser det&lt;br&gt;anmärkningsvärt att kommittén inte i högre grad uppmärksammat det&lt;br&gt;utsatta läge långvarigt sjuka befinner sig i samt kommunernas möjlighe-&lt;br&gt;ter att ge god vård på lika villkor till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 En patientfokuserad lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En överväldigande majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;en samlad översyn av lagstiftningen. Svea hovrätt delar uppfattningen att&lt;br&gt;det är angeläget att frågor som rör patientens rättsliga ställning gås i ge-&lt;br&gt;nom och blir allsidigt belysta. Landstinget Sörmland delar kommitténs&lt;br&gt;syn på att det kan finnas behov av en översyn av lagstiftningen, där fokus&lt;br&gt;förskjuts från personalens och sjukvårdshuvudmännens skyldigheter till&lt;br&gt;vad patienten har rätt att kräva av hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser har dock synpunkter på hur ett sådant uppdrag skall&lt;br&gt;avgränsas. Svenska Kommunförbundet önskar att översynen skall omfatta&lt;br&gt;hela vård- och omsorgslagstiftningen (inkl, socialtjänstlagen och lagen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade). Vårdförbundet och&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation framhåller att en översyn särskilt&lt;br&gt;måste beakta det regelverk som människor som är i kontakt med kommu-&lt;br&gt;nal hälso- och sjukvård berörs av. Landstinget Västernorrland anser att&lt;br&gt;även lagstiftning som reglerar andra huvudmäns verksamheter och som&lt;br&gt;berör hälso- och sjukvårdens möjligheter att åstadkomma en optimal&lt;br&gt;samverkan, t.ex. lagen om allmän försäkring och socialtjänstlagen, bör&lt;br&gt;ses över och synkroniseras i syfte att underlätta gemensamma ställnings-&lt;br&gt;taganden och prioriteringar. Svea hovrätt avvisar lagändringar nu i&lt;br&gt;avvaktan på att en översyn av lagstiftningen genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bred majoritet av remissinstanserna instämmer i att det inte finns&lt;br&gt;anledning att frångå det nuvarande systemet med en skyldighetsbaserad&lt;br&gt;lagstiftning till förmån för en lagstiftning som bygger på rättighetsbasera-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de principer. Landstinget i Östergötland anser t.ex. att lagstiftningen&lt;br&gt;även fortsättningsvis bör formuleras med utgångspunkt i&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännens skyldigheter. Örebro läns landsting förordar&lt;br&gt;inte en rättighetslagstiftning, eftersom en sådan skulle kunna tillföra&lt;br&gt;tidsödande processer och merkostnader som landstingen inte skulle&lt;br&gt;kunna påverka. Västerbottens läns landsting bedömer att kommittén för&lt;br&gt;ett förnuftigt resonemang kring de principiella svårigheter som är förena-&lt;br&gt;de med en renodlad rättighetslagstiftning. Svenska läkaresällskapet&lt;br&gt;instämmer i kommitténs allmänna bedömning om att det är olämpligt att&lt;br&gt;införa en rättighetsbaserad lagstiftning med möjlighet till överklagan i&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par patient- och handikapporganisationer framhåller däremot att&lt;br&gt;det, för att vissa av förslagen skall bli reella, finns anledning att införa&lt;br&gt;rättighetslagstiftning eller åtminstone att patienter i vissa fall bör ha rätt&lt;br&gt;till någon form av överprövning. Handikappombudsmannen anser att det&lt;br&gt;inte undantagslöst går att utesluta att rättighetslagstiftning kan vara en&lt;br&gt;möjlig väg att garantera rätten till högspecialicerad vård för människor&lt;br&gt;med ovanliga och svåra kroniska sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser framhåller att möjligheten att införa rättighetslagstift-&lt;br&gt;ning inom vissa delar av lagstiftningen bör prövas i samband med&lt;br&gt;översynen av lagstiftningen. Handikappförbundens samarbetsorgan&lt;br&gt;menar t.ex. att den utredning som far uppdraget att se över lagstiftningen&lt;br&gt;borde fa ett vidare mandat och också diskutera och ta ställning till i vad&lt;br&gt;mån vissa av de skyldigheter som sjukvårdshuvudmännen har istället bör&lt;br&gt;göras till utkrävbara rättigheter för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdens tillgänglighet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdprogramsarbetet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser, såväl landsting som patientföreträdare, instäm-&lt;br&gt;mer i kommitténs uppfattning att det utvecklingsarbete som har inletts&lt;br&gt;med att utarbeta nationella riktlinjer för en god medicinsk praxis i syfte&lt;br&gt;att fa en likvärdig, kunskapsbaserad vård kan komma att få stor betydelse&lt;br&gt;för hälso- och sjukvårdens utveckling framöver. Socialstyrelsen menar&lt;br&gt;att arbetet med att ta fram lokala vårdprogram är en process som har&lt;br&gt;vunnit acceptans i vården. Stockholms läns landsting anser att det inledda&lt;br&gt;vårdprogramsarbetet är en viktig fråga när det gäller att arbeta fram tydli-&lt;br&gt;ga definitioner av indikationer och få klarhet kring olika begrepp.&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet ser det som nödvändigt att god praxis för&lt;br&gt;olika grupper inom vården och omsorgen läggs fast i samförstånd mellan&lt;br&gt;de olika aktörerna. Vårdförbundet delar kommitténs uppfattning att en&lt;br&gt;likvärdig, kunskapsbaserad vård är av stor betydelse för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens utveckling framöver. Reumatikerförbundet anser att&lt;br&gt;nationella riktlinjer för god medicinsk praxis samt regionala och lokala&lt;br&gt;vårdprogram bör vidareutvecklas och fullföljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera instanser instämmer i kommitténs uppfattning att det är angeläget&lt;br&gt;att skapa utrymme for ett individualiserat omhändertagande av patienter-&lt;br&gt;na inom ramen för nationella riktlinjer, lokala vårdprogram och vårdked-&lt;br&gt;jor av olika slag. Ett par instanser uppmärksammar emellertid riskerna&lt;br&gt;för den enskilde patienten med alltför standardiserade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att kommunerna och deras intresseorganisationer bör delta&lt;br&gt;aktivt i programarbetet samt att patienterna och deras organisationer bör&lt;br&gt;involveras i programarbetet får likaledes stöd av en bred majoritet av&lt;br&gt;instanserna. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik&lt;br&gt;tillstyrker t.ex. kommitténs förslag att öka medverkan av allmänheten,&lt;br&gt;representanter för patienter och kommunala företrädare vid framtagning&lt;br&gt;av nationella riktlinjer m.m. Svenska Kommunförbundet noterar med&lt;br&gt;tillfredsställelse att kommittén understryker vikten av att såväl&lt;br&gt;kommunerna som patientföreträdare skall delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett knappt tiotal instanser menar att det kan finnas en risk med att arbe-&lt;br&gt;tet med nationella riktlinjer, vårdprogram och vårdkedjor framför allt&lt;br&gt;inriktas på kroniska eller långvariga sjukdomar. En överbetoning av&lt;br&gt;nationellt framtagna vårdprogram för vissa sjukdomar kan innebära att&lt;br&gt;man prioriterar insatser på andra områden och folksjukdomar, som för&lt;br&gt;tillfallet inte är eller har varit föremål för nationellt vårdprogramsarbete,&lt;br&gt;för lågt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik anser att det&lt;br&gt;finns en risk att särskilt välorganiserade grupper eller välrustade enskilda&lt;br&gt;individer får ett orättmätigt stort inflytande på bekostnad av andra svaga-&lt;br&gt;re grupper eller individer. Riksförbundet för social och mental hälsa lyf-&lt;br&gt;ter fram risken att vårdprogrammen leder till en minimistandard som&lt;br&gt;snarare begränsar än stimulerar ambitionerna, nytänkandet och&lt;br&gt;utvecklandet av nya perspektiv och behandlingsformer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 En utvecklad vårdgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser vill se en utveckling av vårdgarantin inom ra-&lt;br&gt;men för Dagmaröverenskommelsema. Socialstyrelsen instämmer&lt;br&gt;exempelvis i förslaget att inte lagstifta om tidsfrister för behandling.&lt;br&gt;Landstingsförbundet ställer sig bakom förslaget att, inom ramen för&lt;br&gt;överenskommelser mellan staten och huvudmännen, fortsätta ett&lt;br&gt;målmedvetet och systematiskt förändringsarbete för att så snart som&lt;br&gt;möjligt kunna erbjuda ”en generell behandlingsgaranti”.&lt;br&gt;Handikappförbundens samarbetsorgan framhåller att en ökad statlig&lt;br&gt;styrning och ökade ekonomiska resurser behövs för att tillgången till&lt;br&gt;vård skall föreligga och vårdens kvalitet skall kunna upprätthållas, men&lt;br&gt;att detta mycket väl kan åstadkommas genom ett sjukvårdspolitiskt&lt;br&gt;dokument som Dagmaröverenskommelsen. Ingen instans förordar att&lt;br&gt;tillgången på vård regleras genom lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet betonar att utformning och nivå på eventu-&lt;br&gt;ellt utökade garantier inom hälso- och sjukvården och/eller socialtjänst&lt;br&gt;måste övervägas samlat och i dialog mellan de båda förbunden och sta-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser framhåller att arbetet med en utökad vårdgaranti&lt;br&gt;innehåller en rad svåra och komplicerade frågor som kräver ytterligare&lt;br&gt;bearbetning och förberedelsearbete. Flera landsting betonar att&lt;br&gt;vårdgarantin först och främst är en kostnadsfråga. Landstinget Halland&lt;br&gt;anser t.ex. att ett genomförande av den föreslagna vårdgarantin fullt ut&lt;br&gt;kommer att medföra resursproblem och därmed ekonomiska konsekven-&lt;br&gt;ser. Landstinget Dalarna förutsätter att staten tillskjuter medel för att en&lt;br&gt;generell behandlingsgaranti skall bli möjlig att genomföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera landsting kommenterar dessutom tidsplanen för genomförandet&lt;br&gt;samt påpekar de praktiska svårigheterna att precisera innehållet i garan-&lt;br&gt;tin. Landstingsförbundet bedömer att bristen på såväl kunskap som&lt;br&gt;ekonomiska, personella och tekniska resurser kan vara hinder både i&lt;br&gt;utvecklingsarbetet och i själva genomförandet. Dessa hinder måste&lt;br&gt;övervinnas genom ett målmedvetet systematiskt förändringsarbete. Det&lt;br&gt;krävs också en bedömning av de ekonomiska resurser som behöver tillfö-&lt;br&gt;ras för att ambitionsnivån skall kunna realiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik avstyrker&lt;br&gt;förslaget att införa en generell behandlingsgaranti på grund av stora&lt;br&gt;svårigheter att definiera aktuella tillstånd och indikationer samt följa upp&lt;br&gt;efterlevnaden. Socialstyrelsen anser att det är tveksamt om det är prak-&lt;br&gt;tiskt möjligt för hälso- och sjukvården med hänsyn till tillgängliga resur-&lt;br&gt;ser och nödvändig förberedelsetid att införa en behandlingsgaranti som&lt;br&gt;innebär att patienten inom tre månader tillförsäkras behandling med alla&lt;br&gt;tänkbara åtgärder vid alla olika sjukdomstillstånd. Styrelsen ställer sig i&lt;br&gt;vart fall mycket tveksam till om den kan tillämpas fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser konstaterar att det är viktigt att arbetet med att&lt;br&gt;precisera kraven på uppgifter för att följa köer och information för olika&lt;br&gt;diagnosgrupper fortsätter. I vilken form detta arbete bör bedrivas råder&lt;br&gt;det däremot delade meningar om. En del landsting stöder förslaget att&lt;br&gt;Socialstyrelsen bör fa i uppdrag att med hjälp av expertgrupper utarbeta&lt;br&gt;allmänna råd om indikationsställningar som motsvarar god hälso- och&lt;br&gt;sjukvård. Socialstyrelsen bedömer däremot det vara helt uteslutet att&lt;br&gt;utarbeta någon form av riktlinjer som täcker samtliga sjukdomar/tillstånd&lt;br&gt;som kan föranleda behov av hälso- och sjukvård. Landstingsförbundet&lt;br&gt;och flera landsting anser att det är orimligt att tänka sig att frågan kan&lt;br&gt;lösas genom ett allmänt råd om indikationsställningar från&lt;br&gt;Socialstyrelsen och hänvisar i stället till det arbete med att ta fram en&lt;br&gt;modell för att följa vårdprocessens tidsförlopp och väntetider som&lt;br&gt;förbundet bedriver i samarbete med Samverkansnämnden i södra&lt;br&gt;regionen. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik anser&lt;br&gt;det angeläget att staten i förhandlingar med huvudmännen ställer krav på&lt;br&gt;framtagande av informationssystem som möjliggör en adekvat uppfölj-&lt;br&gt;ning av väntetider i olika delar av hälso- och sjukvården. När ett allmänt&lt;br&gt;accepterat underlag över köer och väntetider i landet finns att tillgå, bör&lt;br&gt;parterna ta upp diskussioner rörande förbättringsmöjligheter och tänkbara&lt;br&gt;lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några landsting betonar att det måste finnas en överensstämmelse&lt;br&gt;mellan en utvidgad vårdgaranti och de prioriteringsprinciper som riks-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dagen har lagt fast. Ett par landsting poängterar att det är viktigt att den&lt;br&gt;generella vårdgarantin kan infrias och svara upp mot befolkningens&lt;br&gt;förväntningar för att inte sjukvårdshuvudmännens trovärdighet skall&lt;br&gt;rubbas. Landstinget Östergötland och Landstinget Gävleborg påpekar att&lt;br&gt;en garanti kan fa som följd att tillstånd, som låter sig beskrivas tydligt&lt;br&gt;eller där åtgärderna är väldefinierade, prioriteras högre helt enkelt därför&lt;br&gt;att dessa är lättare att hantera och följa upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Val av vårdgivare&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Val av läkare i primärvården&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget om att patien-&lt;br&gt;tens rätt att välja en fast läkarkontakt i primärvården inte far begränsas&lt;br&gt;till ett visst geografiskt område inom landstinget. Några landsting beto-&lt;br&gt;nar dock fördelarna med att medborgarna väljer läkare och vårdcentral i&lt;br&gt;det område där man bor. Ett par patient- och handikapporganisationer&lt;br&gt;anser att rätten att välja läkare inom primärvården bör lagfästas i&lt;br&gt;rättighetslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges läkarförbund och Landstinget Dalarna framhåller att det be-&lt;br&gt;hövs någon form av riktlinjer för att undvika överbelastning av enskilda&lt;br&gt;läkare. Svea hovrätt anser att det av lagtexten bör framgå att om&lt;br&gt;vederbörande läkare på grund av sin arbetsbelastning inte har möjlighet&lt;br&gt;att ta någon ytterligare patient bör valet få avse en annan fast läkarkon-&lt;br&gt;takt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs skrivning om att patienter med kroniska sjukdomar bör&lt;br&gt;kunna fa välja att ha sin fasta läkarkontakt med andra specialister än&lt;br&gt;läkare i allmänmedicin får ett blandat bemötande. Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet och några patient- och handikapporganisationer anser&lt;br&gt;att det är bra att människor med kroniska sjukdomar skall kunna ha sin&lt;br&gt;fasta läkarkontakt med en annan specialist. Flertalet landsting anser där-&lt;br&gt;emot antingen att primärvården skall vara basen i hälso- och sjukvården&lt;br&gt;och att man skall ha sin fasta läkarkontakt där eller att de läkarkontakter&lt;br&gt;som patienten har med andra specialister än allmänläkare måste ha kopp-&lt;br&gt;ling till den åkomma som patienten behandlas för. Svenska läkaresäll-&lt;br&gt;skapet anser att patienter skall skötas på den nivå som tillståndet kräver&lt;br&gt;och inte beroende på om sjukdomen är kronisk eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller att det är viktigt med en skrivning som&lt;br&gt;uppmuntrar till ”shared care”, dvs. att patienten har både en allmänläkare&lt;br&gt;och en specialist som sin läkare. Handikappombudsmannen förordar att&lt;br&gt;kommitténs överväganden slås fast i hälso- och sjukvårdslagen. Vård-&lt;br&gt;förbundet och Tjänstemännens centralorganisation anser att det fria valet&lt;br&gt;skall innebära en möjlighet att välja vårdgivare även inom andra&lt;br&gt;yrkesgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Val av sjukhus och specialistmottagning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är splittrade i frågan om vilka regler som skall gälla&lt;br&gt;för val av sjukhus och specialistmottagning. Flertalet landsting stöder&lt;br&gt;kommitténs förslag om att landstingen även i fortsättningen skall ha rätt&lt;br&gt;att bestämma över valmöjligheter och remissregler. Landstinget i Upp-&lt;br&gt;sala län anser t.ex. att avsnittet om val av vårdgivare är väl avvägt och att&lt;br&gt;det inte behövs någon speciell lagstiftning utan att det mer handlar om att&lt;br&gt;varje sjukvårdshuvudman utformar styrsystem, regler och information så&lt;br&gt;att valfriheten ges ett reellt innehåll. Landstinget Halland, Västerbottens&lt;br&gt;läns landsting och Vårdförbundet anser att det är viktigt att varje&lt;br&gt;huvudman far utforma remissregler utifrån lokala förhållanden med hän-&lt;br&gt;syn till tillgången till läkare inom respektive specialitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta patient- och handikapporganisationer och en del yrkesför-&lt;br&gt;bund anser däremot att patienten bör ha rätt att fritt söka sjukhus och&lt;br&gt;specialistmottagning. Svenska läkaresällskapet framhåller t.ex. att rätten&lt;br&gt;att välja vårdgivare är central i ett arbete som syftar till att stärka&lt;br&gt;”patientens rätt”. Handikappförbundens samarbetsorgan anser att patien-&lt;br&gt;tens rätt att välja sjukhus och specialistmottagning måste förstärkas ge-&lt;br&gt;nom lagstiftning. I första hand kan den lagstiftade rätten begränsas till att&lt;br&gt;gälla patienter med kroniska sjukdomar eller permanenta/varaktiga till-&lt;br&gt;stånd eller funktionshinder och till det egna sjukvårdsområdet. Flera av&lt;br&gt;patient- och handikapporganisationerna poängterar att den rekommen-&lt;br&gt;dation som Landstingsförbundets styrelse avgivit till landstingen inte&lt;br&gt;räcker utan att denna rätt måste lagfastas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande splittring återfinns inför kommitténs förslag att de&lt;br&gt;nuvarande remissreglema skall ändras i syfte att öppna en möjlighet för&lt;br&gt;landstingen att ställa krav på remiss till sjukhusens specialistmottag-&lt;br&gt;ningar utan att ha motsvarande remisskrav för specialistmottagningar&lt;br&gt;utanför sjukhusen. Socialstyrelsen och en del landsting delar kommitténs&lt;br&gt;uppfattning att de nuvarande remissreglema inte är ändamålsenliga och&lt;br&gt;ser förslaget som en möjlighet att anpassa verkligheten till de lokala&lt;br&gt;förutsättningarna och förbättra befolkningens valmöjligheter. Andra&lt;br&gt;landsting hänvisar till att det blir svårförklarligt och otydligt för patienten&lt;br&gt;om det inte gäller samma regler för de specialister som arbetar på&lt;br&gt;sjukhusmottagningar som för dem med mottagningar utanför sjukhusen.&lt;br&gt;Några patient- och handikapporganisationer konstaterar att deras&lt;br&gt;ställningstagande om behovet av en lagstiftad rätt att välja specialist far&lt;br&gt;till konsekvens att de avvisar kommitténs förslag om att ändra de&lt;br&gt;nuvarande remissreglema.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Valmöjligheter i den kommunala hälso- och&lt;br&gt;sjukvården&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser som har valt att yttra sig är positiva till att&lt;br&gt;kommittén framhåller att den ökade vårdtyngden på sjukhem och i andra&lt;br&gt;särskilda boendeformer förutsätter att det finns en läkare som kan ta ett&lt;br&gt;övergripande medicinskt ansvar för de boende och stödja den personal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som arbetar där. Sveriges läkarförbund anser att detta är mycket värde-&lt;br&gt;fullt och kan medföra betydande förbättringar av den medicinska kvalite-&lt;br&gt;ten inom framför allt äldrevården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet anser att läkarna har&lt;br&gt;att ta ett medicinskt ansvar för de boende, däremot kan detta ansvar inte&lt;br&gt;automatiskt omfatta även personal som arbetar i den kommunala hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. Riksförbundet för social och mental hälsa och Riks-IFS&lt;br&gt;önskar förtydliga att det som sägs inte bara gäller äldre utan även de psy-&lt;br&gt;kiskt funktionshindrade. Svenska Kommunförbundet anser att skyndsam-&lt;br&gt;ma och kraftfulla förbättringar av läkarmedverkan i vården av långvarigt&lt;br&gt;sjuka i kommunernas hälso- och sjukvård måste komma till stånd. An-&lt;br&gt;nars bör hela primärvården föras över till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Information till patienten och val av&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;behandlingsalternativ&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Informationsskyldighetens utformning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En bred majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget att&lt;br&gt;informationsskyldigheten skall regleras i en egen bestämmelse i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen. Socialstyrelsen anser t.ex. att det är bra om&lt;br&gt;informationsskyldigheten ges starkare uttryck i en särskild bestämmelse.&lt;br&gt;Handikappinstitutet delar kommitténs ståndpunkter och förslag med&lt;br&gt;avseende att stärka patientens inflytande över den egna vården. Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet ställer sig bakom kommitténs förslag ifråga om&lt;br&gt;preciserad informationsskyldighet. Vårdförbundet och Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation välkomnar förslaget vad gäller&lt;br&gt;informationsskyldigheten och dess utformning, eftersom rätten till&lt;br&gt;information och inflytande är avgörande för patientens möjlighet att fatta&lt;br&gt;egna beslut och för delaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par instanser tillstyrker förslaget men framhåller att informations-&lt;br&gt;plikten bör utformas på ett mer detaljerat sätt. Svea hovrätt efterlyser&lt;br&gt;t.ex. klargöranden angående hur informationsskyldigheten är tänkt att&lt;br&gt;fungera i praktiken samt kommenterar den lagtekniska konstruktionen.&lt;br&gt;Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd invänder mot att kommittén var-&lt;br&gt;ken i den allmänna motiveringen eller i författningskommentaren genom&lt;br&gt;exempel har konkretiserat den centrala frågan om informationsskyldig-&lt;br&gt;hetens innehåll och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser är positiva till att det bör komma till uttryck i&lt;br&gt;lagtexten att patienten skall fa individuellt anpassad information om sitt&lt;br&gt;hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling&lt;br&gt;som finns så att patienten i största möjliga utsträckning skall kunna ta&lt;br&gt;tillvara sina intressen. Några remissinstanser kommenterar emellertid&lt;br&gt;innebörden av begreppet individuellt anpassad information. Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannen föreslår att bestämmelserna förtydligas så att det framgår&lt;br&gt;att informationen skall göras tillgänglig för personer med funktions-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hinder. Svenska diabetesförbundet saknar bestämmelser om information&lt;br&gt;till närstående och minderåriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser konstaterar att om en förändring av lagstiftningen&lt;br&gt;skall få ett reellt innehåll och innebära en faktisk förändring för patienten&lt;br&gt;i förhållande till dagens situation bör de pedagogiska problemen i mötet&lt;br&gt;mellan patient och vårdgivare observeras. Landstinget Halland anser&lt;br&gt;t.ex. att informationen och dialogen mellan patient och vårdgivare bör ses&lt;br&gt;som en utvecklingsprocess inom hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Bohuslandstinget, Landstinget Skaraborg, Landstinget i Älvsborg och&lt;br&gt;Göteborgs kommun framhåller att det personliga mötet mellan patient&lt;br&gt;och vårdgivare samt information under och omkring detta möte är&lt;br&gt;avgörande för hur patienten upplever hälso- och sjukvården. Några&lt;br&gt;instanser betonar att ett ökat informationsarbete innebär en ytterligare&lt;br&gt;tidsåtgång vid kontakten mellan patient och vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Val av behandlingsalternativ&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget välkomnas av flertalet remissinstanser. Socialstyrelsen anser&lt;br&gt;tex. att förslaget är ett steg i rätt riktning för att stärka patientens möjlig-&lt;br&gt;het att påverka vården. Statens beredning för utvärdering av medicinsk&lt;br&gt;metodik konstaterar att det är en viktig markering att lägga till en ny&lt;br&gt;bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen om informationsskyldigheten&lt;br&gt;för vårdgivare när det finns flera likvärdiga alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta landsting ställer sig bakom kommitténs överväganden om att&lt;br&gt;patienter inte skall kunna göra anspråk på behandlingsmetoder som inte&lt;br&gt;står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Flera&lt;br&gt;landsting understryker att patienter inte skall kunna kräva att få tillgång&lt;br&gt;till vård på annat håll om landstinget kan erbjuda ett eller flera alternativ&lt;br&gt;för den aktuella sjukdomen eller skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser framhåller att det kan uppkomma vissa bedöm-&lt;br&gt;nings- och gränsdragningssvårigheter vid tillämpningen av förslaget.&lt;br&gt;Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik konstaterar t.ex.&lt;br&gt;att kommittén på ett förtjänstfullt sätt diskuterar balansgången mellan&lt;br&gt;den enskildes nytta gentemot nyttan för hela grupper av patienter, men att&lt;br&gt;en svaghet i förslaget är den allmänt rådande bristen på vetenskapligt&lt;br&gt;underlag rörande effekter och kostnader av olika behandlingar i sjukvår-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser berör frågan om vilka kostnadsökningar som kan&lt;br&gt;accepteras när flera behandlingsalternativ föreligger. Kommitténs&lt;br&gt;överväganden om avvägningen mellan kostnad och nytta måste enligt&lt;br&gt;merparten av instanserna bli tydligare och göras lättare att tillämpa. En&lt;br&gt;del landsting poängterar att det måste finnas rimliga gränser för hur stora&lt;br&gt;kostnadsökningar som kan accepteras med hänsyn till nyttan för patien-&lt;br&gt;ten. Några patient- och handikapporganisationer framhåller att patientens&lt;br&gt;vilja måste väga tungt i avvägningar mellan kostnad och nytta. En del&lt;br&gt;andra instanser framhåller att denna begränsning tar udden av förslaget.&lt;br&gt;En annan svår fråga är gränsdragningen mellan begreppen allvarlig&lt;br&gt;sjukdom, mindre allvarlig sjukdom och bagatellartad sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser, däribland Svea hovrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och Socialstyrelsen,&lt;br&gt;efterlyser en tydligare lagtext som bättre överensstämmer med de&lt;br&gt;begränsningar som kommittén förutsätter och som minskar risken för&lt;br&gt;missförstånd och klargör förslagets innebörd. Svea hovrätt anser bl.a. att&lt;br&gt;det bör framgå av lagtexten att det är den medicinskt ansvarige som av-&lt;br&gt;gör om och i så fall vilka av honom formulerade behandlingsalternativ&lt;br&gt;som kan erbjudas patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några landsting efterlyser nationella riktlinjer för att underlätta för&lt;br&gt;landstingen att tillämpa lagstiftningen. Landstinget i Östergötland menar&lt;br&gt;t.ex. att det är olämpligt lagfästa patientens rätt på detta sätt om man inte&lt;br&gt;på ett tydligare sätt ger ledning för beslutsfattarna i vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del landsting berör kostnadseffekterna av förslaget, alternativt är&lt;br&gt;kritiska mot kommitténs kostnadsberäkningar. Några landsting menar att&lt;br&gt;förslaget riskerar att blir kostnadsdrivande. De förutsätter därför att stat-&lt;br&gt;liga medel tillskjuts för den merkostnad som uppstår. Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet är tveksamt till förslaget eftersom det kan komma att&lt;br&gt;leda till kostnadsökningar för landstingens hälso- och sjukvård som&lt;br&gt;begränsar utrymmet för nödvändiga kvalitetsförbättringar och utbyggna-&lt;br&gt;der inom den kommunala hälso- och sjukvården. Sveriges läkarförbund&lt;br&gt;konstaterar att det finns stor risk att den utvidgande rätten blir kostnads-&lt;br&gt;drivande när den blir allmänt känd och därmed att den kan komma i kon-&lt;br&gt;flikt med behovs- och solidaritetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Möjlighet till förnyad medicinsk bedömning, s.k.&lt;br&gt;second opinion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget tillstyrks av en klar majoritet av remissinstanserna. Flera&lt;br&gt;remissinstanser konstaterar att det innebär en tydlig förbättring att patien-&lt;br&gt;ter med svåra sjukdomar och skador har rätt att få en förnyad bedömning.&lt;br&gt;Landstingsförbundet och flera landsting påpekar att detta är frågor som&lt;br&gt;ställer stora krav på ömsesidigt förtroende och respekt mellan patienten&lt;br&gt;och den behandlande läkaren. Ett par patient- och handikapporganisa-&lt;br&gt;tioner ifrågasätter om inte att rätten till förnyad medicinsk bedömning&lt;br&gt;bör vara utkrävbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag till avgränsning av de sjukdomar eller skador som&lt;br&gt;kan komma i frågan för en förnyad medicinsk bedömning kommenteras&lt;br&gt;av flera remissinstanser. Socialstyrelsen anser exempelvis att det behövs&lt;br&gt;en bättre precisering av vilka sjukdomstillstånd förslaget avser. Flera&lt;br&gt;landsting betonar vikten av kommitténs uppfattning att alternativen måste&lt;br&gt;stå i överenskommelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och vara&lt;br&gt;ekonomiskt försvarbara med hänsyn till den sjukdom det gäller. Enligt&lt;br&gt;flera landsting bör det klart framgå av lagförslaget att den förnyade&lt;br&gt;bedömningen skall ske inom landet och att denna företrädesvis bör ske&lt;br&gt;inom landstinget alternativt sjukvårdsregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera patient- och handikapporganisationer och yrkesförbund menar&lt;br&gt;däremot att avgränsningen av de sjukdomstillstånd då en rätt till förnyad&lt;br&gt;bedömning skall föreligga har gjorts alldeles för snäv. Handikappförbun-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dens samarbetsorgan anser att rätt till en förnyad bedömning måste&lt;br&gt;tillkomma patienter som har varaktiga tillstånd eller långvarig behandling&lt;br&gt;och där kunskapen av olika skäl inte leder fram till förbättring och i såda-&lt;br&gt;na fall där nya behandlingsmetoder kan leda till omprövning av gällande&lt;br&gt;behandlingsmetoder. Sveriges läkarförbund menar att inskränkningen i&lt;br&gt;rätten till förnyad medicinsk bedömning till en mycket liten grupp patien-&lt;br&gt;ter inte är acceptabel. Sannolikt skulle några avstå helt från operation&lt;br&gt;eller behandling efter ny bedömning och andra skulle kunna fa en&lt;br&gt;behandling som de är mer nöjda med än den som ursprungligen planera-&lt;br&gt;des. Svenska läkarsällskapet konstaterar att en mer generös skrivning&lt;br&gt;sannolikt skulle löna sig på sikt genom att den förbättrar vårdens kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser efterlyser ytterligare preciseringar av kommitténs&lt;br&gt;förslag. Landstingsförbundet konstaterar att det är nödvändigt att förtyd-&lt;br&gt;liga frågor som rör sekretessen. Flera landsting konstaterar att frågor som&lt;br&gt;behöver klargöras bl.a. gäller remisser, betalningsansvar för medicinska&lt;br&gt;bedömningar, vård och behandling utanför patientens hemlandsting och&lt;br&gt;därmed sammanhängande resor. Ett par instanser anser att det är viktigt&lt;br&gt;att begrepp som t.ex. ”allvarlig skada eller sjukdom” så långt möjligt&lt;br&gt;klarläggs. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd påpekar att kommittén&lt;br&gt;inte har redovisat sin uppfattning i fråga om det nya åliggandet för den&lt;br&gt;vårdansvariga skall omfattas av det disciplinära ansvaret enligt lagen om&lt;br&gt;disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Krav på dokumentation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser välkomnar förslaget. Flera remissinstanser på-&lt;br&gt;talar emellertid att de utökade kraven på dokumentation kommer att inne-&lt;br&gt;bära merarbete och ta extra resurser i anspråk. Några av dem befarar att&lt;br&gt;kraven på lagreglerad dokumentation av informationen inte kommer att&lt;br&gt;stå i rimlig relation till nyttan för patienten. Det är viktigt att&lt;br&gt;informationsmängden hålls rimlig så att tiden för det direkta patientar-&lt;br&gt;betet inte inskränks. Riktlinjer för vilken information som skall registre-&lt;br&gt;ras i patientjournalen efterlyses av några instanser för att bestämmelsen&lt;br&gt;skall kunna hanteras på ett praktiskt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Svåra och mycket ovanliga sjukdomstillstånd och&lt;br&gt;skador&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och de landsting som yttrat sig i frågan tillstyrker&lt;br&gt;förslaget att frågan behandlas i överläggningarna mellan staten och&lt;br&gt;Landstingsförbundet inför nästa Dagmaröverenskommelse eftersom&lt;br&gt;frågan bör fa en förhållandevis snar behandling. Merparten av de patient-&lt;br&gt;och handikapporganisationer som kommenterat frågan anser däremot att&lt;br&gt;rätten att fa remiss bör lagfästas. Handikappförbundens samarbetsorgan&lt;br&gt;anser bl.a. att rätten att få remiss bör lagstiftas och att staten genom&lt;br&gt;statsbidragssystemet borde ta ett större ansvar för att denna rätt blir reell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Patientnämnder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klar majoritet av instanserna tillstyrker kommitténs förslag om att en&lt;br&gt;ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroende-&lt;br&gt;nämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. Merparten instäm-&lt;br&gt;mer även i att nämndernas arbetsuppgifter bör preciseras i lagstiftningen&lt;br&gt;samt att nämndernas arbetsområde skall utvidgas till att omfatta all&lt;br&gt;offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor&lt;br&gt;inom äldreomsorgen. Sveriges läkarförbund tycker t.ex. att det är bra att&lt;br&gt;rollerna i sjukvården görs klarare och välkomnar mot den bakgrunden en&lt;br&gt;lag som leder till en tydligare patientföreträdare. Socialstyrelsen&lt;br&gt;konstaterar att det är viktigt att gränsdragningen är klar och entydig när&lt;br&gt;flera aktörer är verksamma inom samma område. Det är därför bra att&lt;br&gt;man i föreslagen lagtext preciserar nämndens arbetsuppgifter. Väster-&lt;br&gt;bottens läns landsting anser att det visserligen kan finnas risker med en&lt;br&gt;alltför detaljerad uppräkning av arbetsuppgifter, men att riskerna uppvägs&lt;br&gt;av fördelarna med att i varje fall de viktigaste insatserna betonas. Norr-&lt;br&gt;bottens läns landsting anser att det är viktigt att lagförslaget framhåller&lt;br&gt;en dubbel uppgift - att hjälpa och stödja patienter och bidra till kvalitets-&lt;br&gt;utvecklingen. Landstinget Halland anser att det är angeläget att förändra&lt;br&gt;förtroendenämndernas verksamhet för att skapa möjlighet för allmänhe-&lt;br&gt;ten att vända sig till en och samma instans oavsett huvudmannaskap och&lt;br&gt;driftsform. Några instanser framför invändningar mot enstaka punkter i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser vill se ett ännu bredare arbetsområde för nämnderna.&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet anser t.ex. att all vård och omsorg till äldre&lt;br&gt;skall ingå. Socialstyrelsen anser att omsorgen om psykiskt långtidssjuka&lt;br&gt;skall ingå i arbetsområdet. Jönköpings läns landsting anser utöver&lt;br&gt;kommitténs förslag att nämndernas uppgifter bör utvidgas till att omfatta&lt;br&gt;vissa socialtjänstuppgifter inom kommunernas samtliga vård- och&lt;br&gt;omsorgsverksamheter. Handikappombudsmannen efterlyser en klarare&lt;br&gt;avgränsning av nämndernas arbetsuppgifter i förhållande till lagen om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag att nämnderna bör benämnas Patientnämnd för att&lt;br&gt;lättare nå ut med information om sin existens till patienter, anhöriga och&lt;br&gt;allmänhet samt för att tydligare markera vilka nämnderna skall företräda,&lt;br&gt;far uttryckligt stöd av några instanser. Sveriges psykologförbund anser att&lt;br&gt;det är bra att förtroendenämnden döps om till patientnämnd då det mer&lt;br&gt;sätter fokus på just patientens situation. Landstinget Gävleborg och&lt;br&gt;Legitimerade sjukgymnasters riksförbund anser att ett byte till patient-&lt;br&gt;nämnd kommer att tydligare markera vilka nämnderna skall företräda&lt;br&gt;utan att de för den skull skall agera som juridiskt ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland flertalet landsting, motsätter sig dock&lt;br&gt;ett namnbyte till patientnämnder. Landstingsförbundet, Bohuslands-&lt;br&gt;tinget, Landstinget Skaraborg, Landstinget i Ålvsborg och Göteborgs&lt;br&gt;kommun anser t.ex. med hänvisning till kommitténs förslag om samver-&lt;br&gt;kan mellan landsting och kommuner i dessa frågor att namnet förtroende-&lt;br&gt;nämnd bör bibehållas. Malmö kommun anser att beteckningen patient-&lt;br&gt;nämnd är mindre välbetänkt då verksamheten även kommer att omfatta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. Landstinget i Uppsala län&lt;br&gt;konstaterar att en stor del av förtroendenämndens verksamhet i praktiken&lt;br&gt;handlar om att skapa förutsättningar till samtal mellan vårdgivare och&lt;br&gt;patient när patienten upplever att hon ej blivit riktigt behandlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser stöder förslaget att inte genomföra några&lt;br&gt;förändringar av nämndernas organisatoriska förutsättningar. Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet anser att möjligheterna att lokalt bestämma om den&lt;br&gt;organisatoriska formen för nämnden är bra. Landstingsförbundet under-&lt;br&gt;stryker att det är angeläget att finna lokala organisatoriska lösningar som&lt;br&gt;ger allmänheten möjlighet att vända sig till en och samma instans oavsett&lt;br&gt;huvudmannaskap och driftsform. Västerbottens läns- och Norrbottens&lt;br&gt;läns landsting anser att frågan om en gemensam förtroendenämnd för&lt;br&gt;landsting och kommuner även fortsättningsvis bör bygga på överens-&lt;br&gt;kommelser och avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några patient- och handikapporganisationer föreslår att även patient-&lt;br&gt;och handikapporganisationerna skall ingå i nämnderna. Riksförbundet för&lt;br&gt;trafik- och polioskadade anser t.ex. att patient- och handikapporganisa-&lt;br&gt;tionernas medverkan i patientnämndema är en förutsättning för att dessa&lt;br&gt;skall fungera enligt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet instanser instämmer i att det är direkt olämpligt att ledamöter i&lt;br&gt;förtroendenämnderna samtidigt fullgör uppdrag i sådana kommunala&lt;br&gt;nämnder som har ansvar för hälso- och sjukvård. Landstinget Sörmland&lt;br&gt;anser t.ex. att politikerna i de framtida patientnämndema måste bli tyd-&lt;br&gt;liga som patientföreträdare och därför inte bör ha andra uppdrag inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården som kan medföra svårigheter att ställa upp som&lt;br&gt;patientföreträdare. Sveriges läkarförbund anser att det är av stort värde&lt;br&gt;att kommittén påpekar att uppdraget som ledamot i en patientnämnd inte&lt;br&gt;far kombineras med uppdrag i kommunala nämnder med ansvar för&lt;br&gt;hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser önskar emellertid att nämndernas självständighet&lt;br&gt;markeras ytterligare eller att de måste vara helt självständiga i förhållan-&lt;br&gt;de till sjukvårdshuvudmännen. Svea hovrätt avstyrker t.ex. förslaget&lt;br&gt;eftersom de vill se en oberoende instans. Svenska diabetesförbundet&lt;br&gt;förordar en bestämmelse som uttryckligen förbjuder förtroendevalda att&lt;br&gt;sitta i exempelvis hälso- och sjukvårdsnämnden och förtroendenämnden&lt;br&gt;samtidigt, alternativt att förtroendenämnderna lyfts ut och placeras under&lt;br&gt;en central Patientombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen att det skall åligga patientnämndema att återföra erfarenhe-&lt;br&gt;ter till landstingsstyrelsen och kommunstyrelsen samt att Socialstyrelsen&lt;br&gt;årligen skall informeras om patientnämndemas arbete far stöd av flertalet&lt;br&gt;instanser. Landstingsförbundet anser att förtroendenämndsverksamheten&lt;br&gt;skall vara ett viktigt instrument i landstingens respektive kommunernas&lt;br&gt;interna kvalitetsutvecklingsarbete. Socialstyrelsen anser att det är bra att&lt;br&gt;nämnderna skall medverka till att kvalitetsarbetet inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården fortlöpande utvecklas genom att rapportera iakttagelser och&lt;br&gt;avvikelser till vårdgivare och vårdenheter samt verka för att vårdgivaren i&lt;br&gt;förekommande fall beaktar sin anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland flertalet landsting och yrkesförbund,&lt;br&gt;bedömer att genomförande av förslagen i många stycken kommer att&lt;br&gt;kräva resurstillskott jämfört med vad som förutsätts i betänkandet. Flera&lt;br&gt;av dem förutsätter därför att statliga medel tillskjuts för den merkostnad&lt;br&gt;som uppstår. Svenska Kommunförbundet befarar t.ex. att kommitténs&lt;br&gt;förslag till en starkare ställning för patienterna inom landstingens hälso-&lt;br&gt;och sjukvård kan leda till kostnadsökningar som begränsar utrymmet för&lt;br&gt;kommunerna att erbjuda bra kvalitet i sin vård och omsorg. Landstinget&lt;br&gt;Sörmland påpekar att om förslagen leder till ökade kostnader för&lt;br&gt;landstinget måste dessa kompenseras av staten. I dagens läge är det inte&lt;br&gt;möjligt för landstinget att finansiera ett utökat åtagande inom tillgängliga&lt;br&gt;resurser. Landstinget i Östergötland bedömer att kostnaderna för&lt;br&gt;genomförande av förslagen i många delar inte kommer att vara små eller&lt;br&gt;obefintliga som anges i betänkandet. Speciellt gäller det val av dyrare&lt;br&gt;behandlingsalternativ vid allvarlig sjukdom. Sveriges läkarförbund anser&lt;br&gt;att kommittén underskattat de ekonomiska konsekvenserna då det gäller&lt;br&gt;ökade kostnader och även tidsåtgång för t.ex. information och journal-&lt;br&gt;dokumentation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av patient- och handikapporganisationerna instämmer inte i&lt;br&gt;kommitténs diskussion om att en stark ställning för patienten skulle med-&lt;br&gt;föra ökade kostnader. Handikappförbundens samarbetsorgan konstaterar&lt;br&gt;t.ex. att betänkandet ger en känsla av att inflytandet vore ekonomiskt&lt;br&gt;villkorat - skulle det kosta pengar bör hälso- och sjukvården överväga&lt;br&gt;hur pass långtgående detta inflytande far bli. Flera av patient- och&lt;br&gt;handikapporganisationerna påpekar att ett större inflytande både för&lt;br&gt;patienter och för deras organisationer alltid är kostnadseffektivt. Om&lt;br&gt;hälso- och sjukvården på ett mer systematiskt sätt tog tillvara patienter-&lt;br&gt;nas erfarenhet av ineffektiva organisationslösningar och dåligt fungeran-&lt;br&gt;de vårdkedjor, skulle man uppnå både en starkare ställning för patienter-&lt;br&gt;na och en större effektivitet i organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik delar kommit-&lt;br&gt;téns uppfattning att det är svårt att beräkna de ekonomiska konsekven-&lt;br&gt;serna av förslagen. SBU hävdar dock att om reformförslagen rörande fritt&lt;br&gt;val och ökat inflytande för patienterna tillåts få stort genomslag borde det&lt;br&gt;innebära kraftiga omfördelningar av resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Övriga synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser betonar att särskilt utsatta gruppers behov måste&lt;br&gt;beaktas i det fortsatta arbetet både med en förstärkt lagstiftning och i&lt;br&gt;utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården. Bland andra anser&lt;br&gt;Socialstyrelsen att möjligheterna att få tillgång till patientinformation för&lt;br&gt;personer med olika former av hinder och svårigheter måste uppmärk-&lt;br&gt;sammas särskilt. Handikappförbundens samarbetsorgan pekar på det&lt;br&gt;förhållandet att många patienter, p.g.a. sin sjukdom eller sitt funktions-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hinder, inte själva har möjlighet att föra sin talan i behandlingssituationen&lt;br&gt;eller utöva inflytande över sin vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera landsting, fackförbund och patient- och handikapporganisationer&lt;br&gt;betonar att en förutsättning för större patientinflytande är förändrade&lt;br&gt;attityder från personal på alla nivåer inom hälso- och sjukvården. Örebro&lt;br&gt;läns landsting poängterar att det största ansvaret för att patienten får&lt;br&gt;kännedom om allt väsentligt för att kunna utöva ett reellt inflytande&lt;br&gt;ligger hos personalen. Dialogen mellan patient och personal måste föras i&lt;br&gt;ett öppet klimat och med respekt så att patienten vågar ställa berättigade&lt;br&gt;krav. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund anser att det är en allvar-&lt;br&gt;lig brist att hälso- och sjukvårdspersonalens roll, engagemang och utbild-&lt;br&gt;ning i samband med genomförandet av kommitténs förslag överhuvudta-&lt;br&gt;get inte är omnämnda i betänkandet, eftersom förslagen i stor utsträck-&lt;br&gt;ning bygger på information och kommunikation mellan patient och&lt;br&gt;företrädare för hälso- och sjukvården. Vårdförbundet framhåller att&lt;br&gt;förslagen innebär att kravet på tillgång till ständig fortbildning och&lt;br&gt;kompetensutveckling blir än mer angeläget, inte bara inom sakområdet&lt;br&gt;utan också i syfte att utveckla olika pedagogiska metoder och tekniker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, däribland Statens beredning for utvärdering av&lt;br&gt;medicinsk metodik, Landstinget Västernorrland och Sveriges kommunal-&lt;br&gt;tjänstemannaförbund, efterlyser konkreta förslag på uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering av kommitténs åtgärdsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet anser att regeringen skyndsamt bör lägga&lt;br&gt;fram förslag till lagändringar som möjliggör gemensamt ansvarstagande&lt;br&gt;för vård och omsorg mellan kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I varje landsting och kommun skall det finnas en eller flera nämnder&lt;br&gt;med uppgift att stödja och hjälpa patienter inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;som bedrivs av kommuner eller enligt avtal med kommuner och den all-&lt;br&gt;männa omvårdnad enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ges i samband&lt;br&gt;med sådan hälso- och sjukvård, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) som bedrivs av&lt;br&gt;landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Nämnderna skall utifrån synpunkter och klagomål stödja och hjälpa&lt;br&gt;enskilda patienter och bidra till kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hjälpa patienter att fa den information de behöver för att kunna ta till&lt;br&gt;vara sina intressen i hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna&lt;br&gt;till vårdgivare och vårdenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En kommun som ingår i ett landsting får överlåta uppgifterna enligt&lt;br&gt;1 § till landstinget, om kommunen och landstinget har kommit överens&lt;br&gt;om detta. Kommunen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till landstinget&lt;br&gt;som motiveras av överenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Nämnderna skall senast den sista februari varje år till Socialstyrelsen&lt;br&gt;lämna en redogörelse över patientnämndsverksamheten under föregående&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Föreskrifter om stödpersoner vid psykiatrisk vård som är förenad&lt;br&gt;med frihetsberövande och annat tvång finns i lagen (1991:1128) om psy-&lt;br&gt;kiatrisk tvångsvård och i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner gäller, ut-&lt;br&gt;över vad som i övrigt föreskrivs, följande bestämmelser i förvaltningsla-&lt;br&gt;gen (1986:223), nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 14 § om muntlig handläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 15 § om anteckning av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 16 och 17 §§ om parters rätt att fa del av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 20 § om motivering av beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 21 § om underrättelse av beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 26 § om rättelse av skrivfel och liknande, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 27 § om omprövning av beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då lagen (1992:563) om&lt;br&gt;förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. upphör&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1998: ) om ändring i sek-&lt;br&gt;retesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)* skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskildas personli-&lt;br&gt;ga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller&lt;br&gt;dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan sam-&lt;br&gt;tycke. Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild som&lt;br&gt;uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall få&lt;br&gt;vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som en-&lt;br&gt;skild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med råd-&lt;br&gt;givningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verksam-&lt;br&gt;het enligt lagstiftningen om soci-&lt;br&gt;altjänst och den särskilda lagstift-&lt;br&gt;ningen om vård av unga och av&lt;br&gt;missbrukare utan samtycke samt&lt;br&gt;verksamhet som i annat fall enligt&lt;br&gt;lag handhas av socialnämnd eller&lt;br&gt;av Statens institutionsstyrelse. Till&lt;br&gt;socialtjänst räknas också verksam-&lt;br&gt;het hos annan myndighet som in-&lt;br&gt;nefattar omprövning av social-&lt;br&gt;nämnds beslut eller särskild tillsyn&lt;br&gt;över nämndens verksamhet hos&lt;br&gt;kommunal invandrarbyrå. Med&lt;br&gt;socialtjänst jämställs ärenden om&lt;br&gt;bistånd åt asylsökande och andra&lt;br&gt;utlänningar, ärenden om introduk-&lt;br&gt;tionsersättning för flyktingar och&lt;br&gt;vissa andra utlänningar, ärenden&lt;br&gt;om tillstånd till parkering för rö-&lt;br&gt;relsehindrade samt verksamhet&lt;br&gt;enligt lagstiftningen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindra-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verk-&lt;br&gt;samhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda lag-&lt;br&gt;stiftningen om vård av unga och&lt;br&gt;av missbrukare utan samtycke&lt;br&gt;samt verksamhet som i annat fall&lt;br&gt;enligt lag handhas av socialnämnd&lt;br&gt;eller av Statens institutionsstyrel-&lt;br&gt;se. Till socialtjänst räknas också&lt;br&gt;verksamhet hos annan myndighet&lt;br&gt;som innefattar omprövning av so-&lt;br&gt;cialnämnds beslut eller särskild&lt;br&gt;tillsyn över nämndens verksamhet&lt;br&gt;hos kommunal invandrarbyrå.&lt;br&gt;Med socialtjänst jämställs ärenden&lt;br&gt;om bistånd åt asylsökande och&lt;br&gt;andra utlänningar, ärenden om&lt;br&gt;introduktionsersättning för flyk-&lt;br&gt;tingar och vissa andra utlänningar,&lt;br&gt;ärenden om tillstånd till parkering&lt;br&gt;för rörelsehindrade, ärenden om&lt;br&gt;allmän omvårdnad hos nämnd&lt;br&gt;med uppgift att bedriva patient-&lt;br&gt;nämndsverksamhet samt verksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/87:96.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het enligt lagstiftningen om stöd&lt;br&gt;och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av person-&lt;br&gt;akt enligt 70 c § socialtjänstlagen (1980:620) for uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga forhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas&lt;br&gt;till socialnämnd om uppgiften behövs for handläggning av ärende eller&lt;br&gt;genomforande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och det är&lt;br&gt;av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom kom-&lt;br&gt;munal hälso- och sjukvård, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal&lt;br&gt;inom kommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att&lt;br&gt;den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande&lt;br&gt;men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1998: ) om ändring i häl-&lt;br&gt;so- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)* i&lt;br&gt;paragrafens lydelse enligt lagen (1998: ) om ändring i nämnda lag skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en&lt;br&gt;god vård. Detta innebär att den skall särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i&lt;br&gt;vården och behandlingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vara lätt tillgänglig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdsper-&lt;br&gt;sonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och ge-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nomföras i samråd med patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje patient som vänder sig till&lt;br&gt;hälso- och sjukvården skall, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart obehövligt,&lt;br&gt;snarast ges en medicinsk bedöm-&lt;br&gt;ning av sitt hälsotillstånd. Patien-&lt;br&gt;ten skall ges upplysningar om&lt;br&gt;detta tillstånd och om de behand-&lt;br&gt;lingsmetoder som står till buds.&lt;br&gt;Om upplysningarna inte kan läm-&lt;br&gt;nas till patienten skall de i stället&lt;br&gt;lämnas till en närstående till pati-&lt;br&gt;enten. Upplysningar får dock inte&lt;br&gt;lämnas till patienten eller någon&lt;br&gt;närstående i den mån det finns&lt;br&gt;hinder för detta i 7 kap. 3 § eller&lt;br&gt;6§ sekretesslagen (1980:100) el-&lt;br&gt;ler i 8§ andra stycket eller 9 §&lt;br&gt;första stycket lagen (1998: ) om&lt;br&gt;yrkesverksamhet på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje patient som vänder sig till&lt;br&gt;hälso- och sjukvården skall, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart obehövligt,&lt;br&gt;snarast ges en medicinsk bedöm-&lt;br&gt;ning av sitt hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1997/98:109.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 2 b-2 d §§ skall betecknas 2 c-2 e §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 3 a-3 c §§ skall betecknas 3 b-3 d §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 18 a och 18 b §§ skall betecknas 18 b respektive&lt;br&gt;18c§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 b, 3 a och 18 a §§,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten skall ges individuellt&lt;br&gt;anpassad information om sitt häl-&lt;br&gt;sotillstånd och om de metoder för&lt;br&gt;undersökning, vård och behand-&lt;br&gt;ling som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om informationen inte kan läm-&lt;br&gt;nas till patienten skall den i stället&lt;br&gt;lämnas till en närstående till pati-&lt;br&gt;enten. Informationen får dock inte&lt;br&gt;lämnas till patienten eller någon&lt;br&gt;närstående om det finns hinder for&lt;br&gt;detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100) eller i 2 kap.&lt;br&gt;8 § andra stycket eller 9 § första&lt;br&gt;stycket lagen (1998: ) om yrkes-&lt;br&gt;verksamhet på hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;dens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns flera behandlings-&lt;br&gt;alternativ som står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet skall landstinget ge&lt;br&gt;patienten möjlighet att välja det&lt;br&gt;alternativ som han eller hon före-&lt;br&gt;drar. Landstinget skall ge patien-&lt;br&gt;ten den valda behandlingen om det&lt;br&gt;med hänsyn till den aktuella sjuk-&lt;br&gt;domen eller skadan och till kost-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naderna för behandlingen, fram-&lt;br&gt;står som befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det landsting inom vilket&lt;br&gt;patienten är bosatt kan erbjuda ett&lt;br&gt;eller flera behandlingsalternativ&lt;br&gt;enligt första stycket, medför pati-&lt;br&gt;entens val ingen rätt att kräva be-&lt;br&gt;handling utanför det egna lands-&lt;br&gt;tinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget skall ge en patient&lt;br&gt;med livshotande eller särskilt all-&lt;br&gt;varlig sjukdom eller skada möjlig-&lt;br&gt;het att få en förnyad medicinsk&lt;br&gt;bedömning i det fall vetenskap och&lt;br&gt;beprövad erfarenhet inte ger enty-&lt;br&gt;dig vägledning och det medicinska&lt;br&gt;ställningstagandet kan innebära&lt;br&gt;särskilda risker för patienten eller&lt;br&gt;har stor betydelse för dennes&lt;br&gt;framtida livskvalitet. Patienten&lt;br&gt;skall erbjudas den behandling den&lt;br&gt;förnyade bedömningen kan föran-&lt;br&gt;leda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns flera behandlings-&lt;br&gt;alternativ som står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet skall kommunen ge&lt;br&gt;den som omfattas av sådan hälso-&lt;br&gt;och sjukvård som avses i 18 §&lt;br&gt;första-tredje styckena möjlighet&lt;br&gt;att välja det alternativ som han&lt;br&gt;eller hon föredrar. Kommunen&lt;br&gt;skall erbjuda den valda behand-&lt;br&gt;lingen om det med hänsyn till den&lt;br&gt;aktuella sjukdomen eller skadan&lt;br&gt;och till kostnaderna för behand-&lt;br&gt;lingen, framstår som befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommunen kan erbjuda ett&lt;br&gt;eller flera behandlingsalternativ&lt;br&gt;enligt första stycket, medför den&lt;br&gt;enskildes val ingen rätt att kräva&lt;br&gt;behandling utanför kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:391.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1998: ) om yrkesverksam-&lt;br&gt;het på hälso- och sjukvårdens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998: ) om yrkesverksamhet&lt;br&gt;på hälso- och sjukvårdens område&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 2 § och 5 kap. 3 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 2 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ansvaret för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården skall se till att pa-&lt;br&gt;tienten får upplysningar om sitt&lt;br&gt;hälsotillstånd och om de behand-&lt;br&gt;lingsmetoder som fmns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om upplysningar inte kan läm-&lt;br&gt;nas till patienten, skall de i stället&lt;br&gt;lämnas till en närstående till pati-&lt;br&gt;enten. Upplysningar skall dock&lt;br&gt;inte lämnas till patienten eller nå-&lt;br&gt;gon närstående i den utsträckning&lt;br&gt;det finns hinder för detta i 7 kap. 3&lt;br&gt;eller 6 § sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;eller i 8 § andra stycket eller 9 §&lt;br&gt;första stycket i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ansvaret för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården av en patient skall&lt;br&gt;se till att patienten ges individuellt&lt;br&gt;anpassad information om sitt häl-&lt;br&gt;sotillstånd och om de metoder for&lt;br&gt;undersökning, vård och behand-&lt;br&gt;ling som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om informationen inte kan läm-&lt;br&gt;nas till patienten skall den i stället&lt;br&gt;lämnas till en närstående till pati-&lt;br&gt;enten. Informationen far dock inte&lt;br&gt;lämnas till patienten eller någon&lt;br&gt;närstående om det finns hinder för&lt;br&gt;detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretess-&lt;br&gt;lagen (1980:100) eller i 8 § andra&lt;br&gt;stycket eller 9 § första stycket i&lt;br&gt;detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns flera behandlings-&lt;br&gt;alternativ som står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vetenskap och beprö-&lt;br&gt;vad erfarenhet skall den som har&lt;br&gt;ansvaret för hälso- och sjukvården&lt;br&gt;av en patient medverka till att pa-&lt;br&gt;tienten ges möjlighet att välja det&lt;br&gt;alternativ som han eller hon före-&lt;br&gt;drar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ansvaret för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården av en patient skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1997/98:109.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som tillhör hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet inte fullgör en&lt;br&gt;sådan skyldighet enligt 2 kap. 1, 2,&lt;br&gt;4, 6, 8 eller 9 § eller någon annan&lt;br&gt;föreskrift som är av direkt betydel-&lt;br&gt;se för säkerheten i vården, far dis-&lt;br&gt;ciplinpåföljd åläggas. Om felet är&lt;br&gt;ringa eller om det framstår som&lt;br&gt;ursäktligt far disciplinpåföljd un-&lt;br&gt;derlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medverka till att en patient med&lt;br&gt;livshotande eller särskilt allvarlig&lt;br&gt;sjukdom får en förnyad medicinsk&lt;br&gt;bedömning i det fall vetenskap och&lt;br&gt;beprövad erfarenhet inte ger enty-&lt;br&gt;dig vägledning och det medicinska&lt;br&gt;ställningstagandet kan innebära&lt;br&gt;särskilda risker för patienten eller&lt;br&gt;har stor betydelse för framtida&lt;br&gt;livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna para-&lt;br&gt;graf omfattar inte tandvård enligt&lt;br&gt;tandvårdslagen (1985:125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som tillhör hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet inte fullgör en&lt;br&gt;sådan skyldighet enligt 2 kap. 1, 2,&lt;br&gt;2 a, 4, 6, 8 eller 9 § eller någon&lt;br&gt;annan föreskrift som är av direkt&lt;br&gt;betydelse för säkerheten i vården,&lt;br&gt;får disciplinpåföljd åläggas. Om&lt;br&gt;felet är ringa eller om det framstår&lt;br&gt;som ursäktligt far disciplinpåföljd&lt;br&gt;underlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd är erinran eller varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd far, om det fmns särskilda skäl till det, åläggas även&lt;br&gt;den som har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen men inte längre gör&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd far inte åläggas en arbetstagare därför att han eller hon&lt;br&gt;deltagit i strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § patientjoumallagen (1985:562) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patientjournal skall innehålla&lt;br&gt;de uppgifter som behövs för en&lt;br&gt;god och säker vård av patienten.&lt;br&gt;Uppgifterna skall föras in i jour-&lt;br&gt;nalen så snart det kan ske. Om&lt;br&gt;uppgifterna föreligger, skall en&lt;br&gt;patientjournal alltid innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgift om patientens identi-&lt;br&gt;tet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. väsentliga uppgifter om bak-&lt;br&gt;grunden till vården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om ställd diagnos och&lt;br&gt;anledning till mera betydande åt-&lt;br&gt;gärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. väsentliga uppgifter om vid-&lt;br&gt;tagna och planerade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patientjournal skall innehålla&lt;br&gt;de uppgifter som behövs för en&lt;br&gt;god och säker vård av patienten.&lt;br&gt;Uppgifterna skall föras in i jour-&lt;br&gt;nalen så snart det kan ske. Om&lt;br&gt;uppgifterna föreligger, skall en&lt;br&gt;patientjournal alltid innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgift om patientens identi-&lt;br&gt;tet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. väsentliga uppgifter om bak-&lt;br&gt;grunden till vården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om ställd diagnos och&lt;br&gt;anledning till mera betydande åt-&lt;br&gt;gärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. väsentliga uppgifter om vid-&lt;br&gt;tagna och planerade åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. uppgift om den information&lt;br&gt;som lämnats till patienten och om&lt;br&gt;de ställningstaganden som gjorts&lt;br&gt;om val av behandlingsalternativ&lt;br&gt;och om möjligheten till en förnyad&lt;br&gt;medicinsk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientjournalen skall vidare innehålla uppgift om vem som har gjort&lt;br&gt;en viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En joumalanteckning skall om inte synnerligt hinder möter signeras av&lt;br&gt;den som svarar för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-08-31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;br&gt;Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 4 juni 1998 (Socialdepartementet) har rege-&lt;br&gt;ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om patientnämndsverksamhet m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1998:614) om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1998:533) om ändring i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Christina Fleur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet erinrar om att den föreslagna lagen förutsätter - såsom har varit&lt;br&gt;regeringens avsikt att föreslå i den kommande propositionen - ändringar&lt;br&gt;i 30 § lagen om psykiatrisk tvångsvård och 26 § lagen om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket förevarande paragraf föreslås efter mönster av nu gällande&lt;br&gt;lag bestämmelser om vilka paragrafer i förvaltningslagen som skall gälla&lt;br&gt;vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner enligt nämnda&lt;br&gt;lagar. Eftersom frågan om utseende av stödperson regleras i lagen om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård - med en hänvisning i lagen om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård - medan första stycket av förevarande paragraf endast innehåller en&lt;br&gt;hänvisning bör andra stycket nu överföras till 30 § lagen om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissen innehåller under 7 kap. 4 § förslag om att&lt;br&gt;socialtjänstsekretessen skall gälla för ärenden om allmän omvårdnad hos&lt;br&gt;nämnd med uppgift att bedriva patientnämndsverksamhet. Beträffande&lt;br&gt;sjukvårdssekretessen sägs att motsvarande gäller enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 1 § sekretesslagen. Det synes tveksamt om nämndernas verksam-&lt;br&gt;het kan hänföras till hälso- och sjukvård enligt första stycket i nämnda&lt;br&gt;paragraf och avsikten synes inte vara att nämnderna skall utöva tillsyn&lt;br&gt;som kunde falla under andra stycket i paragrafen. Det är därför önskvärt&lt;br&gt;att ett förtydligande görs i 7 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket ger patienten en valrätt &amp;quot;när det finns flera behandlings-&lt;br&gt;alternativ&amp;quot;. Enligt andra stycket föreslås att om det landsting inom vilket&lt;br&gt;patienten är bosatt kan erbjuda &amp;quot;ett eller flera behandlingsalternativ&amp;quot;&lt;br&gt;enligt första stycket, medför patientens val ingen rätt att kräva behand-&lt;br&gt;ling utanför det egna landstinget. Detta kan inge läsaren tanken att&lt;br&gt;patienten ändå skall ha en möjlighet att välja åtminstone mellan en&lt;br&gt;standardbehandling och en behandling som utgör alternativ till denna.&lt;br&gt;Detta är emellertid inte avsikten. Den föreslagna formuleringen är även i&lt;br&gt;övrigt svårläst. Bestämmelsens innebörd framgår klart med följande&lt;br&gt;lydelse: &amp;quot;Patienten har inte rätt till behandling utanför det landsting inom&lt;br&gt;vilket han eller hon är bosatt, om detta kan erbjuda en behandling som&lt;br&gt;står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot torde avsikten vara att i tredje styckets fall patienten skall kunna&lt;br&gt;få en förnyad medicinsk bedömning och behandling inom eller utom det&lt;br&gt;egna landstinget. Eftersom detta står i motsats till vad som anges i andra&lt;br&gt;stycket bör det framgå av lagtexten. I första meningen av tredje stycket&lt;br&gt;bör därför före orden &amp;quot;få en förnyad medicinsk bedömning&amp;quot; sättas in&lt;br&gt;orden &amp;quot;inom eller utom det egna landstinget&amp;quot;. Det synes överflödigt att&lt;br&gt;upprepa detta i andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket bör formuleras på motsvarande sätt som Lagrådet före-&lt;br&gt;slagit beträffande 3 a § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 september 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: Statsminstem Persson, statsråden Hjelm-Wallén, Peterson,&lt;br&gt;Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Schori, Winberg, Uusmann,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,&lt;br&gt;Messing, Engqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:4 Stärkt patientinflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:SoU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1899-01-01 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-09-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-10-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-10-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:47:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM034</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:47:44</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:SoU3</uppgift>
<ref_dok_id>GM01SoU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Stärkt patientinflytande m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:4&lt;br/&gt;
Stärkt patientinflytande</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:4 Stärkt patientinflytande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:4&lt;br/&gt;
Stärkt patientinflytande</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:4 Stärkt patientinflytande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:4&lt;br/&gt;
Stärkt patientinflytande</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:4 Stärkt patientinflytande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:4&lt;br/&gt;
Stärkt patientinflytande</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:4 Stärkt patientinflytande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Chatrine Pålsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:4&lt;br/&gt;
Stärkt patientinflytande</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:4 Stärkt patientinflytande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Chatrine Pålsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kenneth Johansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:4&lt;br/&gt;
Stärkt patientinflytande</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:4 Stärkt patientinflytande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kenneth Johansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kerstin Heinemann  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:4&lt;br/&gt;
Stärkt patientinflytande</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:4 Stärkt patientinflytande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kerstin Heinemann  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thomas Julin  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:4&lt;br/&gt;
Stärkt patientinflytande</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:4 Stärkt patientinflytande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thomas Julin  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>