2228273GM03351998/9935propproppropProposition 1998/99:35PropositionPropositionJustitiedepartementet3501998-11-12 00:00:002025-12-19 14:04:201999-01-01 00:00:00Ny lag om skiljeförfarandedigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0335/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0335https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0335
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1998/99:35</h1>
<h2>Ny lag om skiljeförfarande</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0335/prop_199899__35-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1998/99:35</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 12 november 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en ny lag om skiljeförfarande som ersätter lagen<br>(1929:145) om skiljemän och lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal<br>och skiljedomar. Lagen är tillämplig på skiljeförfaranden som äger rum i<br>Sverige, även om förfarandet har internationell anknytning.</p>
<p>Den föreslagna lagen vilar på samma grundprinciper som gällande rätt<br>och betonar grundsatsen om parternas rätt till självbestämmande. Lagens<br>bestämmelser, som på många punkter är dispositiva, är utformade så att<br>handläggningen av skiljetvister skall kunna ske ändamålsenligt, säkert<br>och snabbt och för att i möjligaste mån förhindra obstruktion under<br>skiljeförfarandet.</p>
<p>Lagen om skiljeförfarande föreslås bli tillämplig på tvister som<br>parterna kan träffa förlikning om. Förbudet mot skiljeavtal i<br>konsumenttvister utvidgas. I lagen föreslås också en uttrycklig regel om<br>att skiljemännen skall fa pröva konkurrensrättens civilrättsliga<br>verkningar mellan partema.</p>
<p>Några formella krav på vilka personer som kan utses till skiljemän,<br>utöver att de skall råda över sig själva och sin egendom, ställs inte upp.<br>De egentliga jävsreglema föreslås få en utformning som gör bestäm-<br>melserna självständiga i förhållande till rättegångsbalkens jävsregler.<br>Själva begreppet jäv utmönstras ur lagen. Förslaget innehåller vidare<br>särskilda regler för prövning av jäv under skiljeförfarandet. Tingsrätten<br>föreslås få en allmän skyldighet att utse skiljeman om partema har träffat<br>ett avtal om det.</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 35</p>
<p>I propositionen föreslås regler för hur en begäran om skiljedom skall Prop. 1998/99:35<br>gå till och vad den skall innehålla. Partema föreslås fa vidsträckta<br>möjligheter att ändra och komplettera sin talan inom ramen för<br>skiljeavtalet. Möjligheterna till vad som vid domstol betecknas som<br>genkäromål regleras. Enligt förslaget skall en part ha rätt till en muntlig<br>förhandling, om han begär det. Partema skall vidare bestämma platsen<br>för förfarandet och svara för bevisningen. I anslutning till reglerna om<br>bevisupptagning inför tingsrätt föreslås ett förstärkt sekretesskydd för<br>uppgifter som framkommer i sådana sammanhang.</p>
<p>Den legala tidsfristen om sex månader, inom vilken en skiljedom skall<br>meddelas, slopas. Skiljemännen ges möjlighet att rätta, tolka och<br>komplettera en skiljedom.</p>
<p>Den nuvarande uppdelningen mellan fel som, utan att särskild talan<br>behöver föras, innebär att en skiljedom är helt eller delvis ogiltig och<br>sådana fel som innebär att skiljedomen kan upphävas på talan av part,<br>behålls i den nya lagen. En skiljedom skall vara ogiltig om den omfattar<br>en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän, om den inte<br>uppfyller kraven på skriftlighet och undertecknande eller om den är<br>uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige. De<br>föreslagna klandergrundema motsvarar i stort klandergrundema i<br>skiljemannalagen. Det föreslås dock att brister i skiljeavtalets giltighet<br>skall hänföras till klandergrundema.</p>
<p>Domstol ges möjlighet att vilandeförklara ett mål vid rätten för att ge<br>skiljemännen tillfälle att återuppta förfarandet eller vidta någon annan<br>åtgärd som enligt deras mening undanröjer grunden för ogiltighet eller<br>upphävande. Vidare föreslås en möjlighet för partema att utesluta eller<br>begränsa tillämpligheten av den svenska lagens grunder för upphävande<br>av en skiljedom, s.k. undantagsavtal. En förutsättning härför är att båda<br>partema saknar anknytning till Sverige.</p>
<p>I propositionen föreslås nya forum- och instansordningsregler. En talan<br>om ogiltighet eller klander av en skiljedom skall enligt förslaget tas upp<br>av hovrätten inom vars domkrets skiljeförfarandet har ägt mm.<br>Hovrättens avgörande skall inte kunna överklagas. Hovrätten skall dock i<br>fall av prejudikatintresse kunna tillåta att avgörandet överklagas, s.k.<br>ventil.</p>
<p>Reglerna om verkställighet av en svensk skiljedom renodlas. Krono-<br>fogdemyndigheten skall inte längre pröva om en skiljedom kan hävas<br>efter klander. Om kronofogdemyndigheten finner anledning att anta att<br>en skiljedom är ogiltig skall myndigheten förelägga sökanden att väcka<br>talan vid domstol om skiljedomens giltighet. Kronofogdemyndigheten<br>skall i dessa fall verkställa skiljedomen enligt de regler som gäller för<br>underrättsdomar som inte vunnit laga kraft.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1999.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................7</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................8</p>
<p>2.1 Förslag till lag om skiljeförfarande.....................................8</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.................21</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.................22</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i jordabalken..........................26</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen</p>
<p>(1975:1385).......................................................................28</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...29</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).... 30</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om</p>
<p>betalningsforeläggande och handräckning........................31</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................32</p>
<p>4 Bakgrund och utgångspunkter.........................................................33</p>
<p>4.1 Översikt över svensk skilj edomsrätt.................................33</p>
<p>4.1.1 Kort historik över lagstiftningen....................33</p>
<p>4.1.2 Skiljemannalagens struktur och bakomliggande</p>
<p>principer..........................................................34</p>
<p>4.1.3 Skilj edomsinstitut...........................................35</p>
<p>4.1.4 Skilj eförfarandets omfattning.........................36</p>
<p>4.1.5 Annan lagstiftning i huvuddrag......................37</p>
<p>4.2 Skiljedomsrätten i ett internationellt perspektiv...............37</p>
<p>4.3 Utgångspunkter for ny lagstiftning...................................40</p>
<p>4.3.1 Skilj eförfarandets funktion.............................40</p>
<p>4.3.2 Behovet av en rättslig reglering av</p>
<p>skiljeförfarandet..............................................41</p>
<p>4.3.3 Reformbehov och allmän inriktning...............43</p>
<p>4.3.4 Lagstiftning för nationella och internationella</p>
<p>tvister..............................................................44</p>
<p>5 Skiljeavtalet.....................................................................................48</p>
<p>5.1 Inledning...........................................................................48</p>
<p>5.2 Skilj edomsmässighet........................................................48</p>
<p>5.2.1 Dispositiva tvistemål......................................48</p>
<p>5.2.2 Skydd för ekonomiskt svaga parter................50</p>
<p>5.2.3 Särskilt om konkurrensrätten..........................54</p>
<p>5.3 Faktiska förhållanden och komplettering.........................60</p>
<p>5.4 Testamenten och bolagsordningar m.m............................63</p>
<p>5.5 Partssuccession.................................................................64</p>
<p>5.6 Skiljeavtalets form............................................................67</p>
<p>5.7 Rättegångshinder m.m......................................................68</p>
<p>5.8 Kvarstad och andra säkerhetsåtgärder..............................72</p>
<p>5.9 Särskiljbarhet och behörighetskompetens........................75</p>
<p>6 Skiljemännen-jävsfrågor...............................................................78</p>
<p>6.1 Gällanderätt......................................................................78</p>
<p>6.1.1 Jävsgrundema.................................................78</p>
<p>6.1.2 Prövningen av jäv...........................................80</p>
<p>6.2 Överväganden...................................................................80</p>
<p>6.2.1 Allmänna behörighetsgrunder........................80</p>
<p>6.2.2 Krav på opartiskhet.........................................82</p>
<p>6.2.3 Prövning av jävsinvändning under förfarande 85</p>
<p>7 Skiljemännen, övriga frågor............................................................90</p>
<p>7.1 Utgångspunkter - partsautonomin....................................90</p>
<p>7.2 Antalet skiljemän..............................................................91</p>
<p>7.3 Utseende av skiljemän......................................................91</p>
<p>7.4 Skiljemans avgång............................................................93</p>
<p>7.5 Förfarandet i tingsrätten....................................................96</p>
<p>7.6 Skiljeförfarande med fler än två parter.............................97</p>
<p>7.7 Skilj emannauppdragets upphörande.................................99</p>
<p>8 Förfarandet....................................................................................100</p>
<p>8.1 Begäran om skiljeförfarande...........................................100</p>
<p>8.2 Rättegång som hinder för skiljeförfarande.....................104</p>
<p>8.3 Genkäromål, kvittning och ändring av talan...................105</p>
<p>8.4 Procedurregler.................................................................109</p>
<p>8.4.1 Gällande rätt.................................................109</p>
<p>8.4.2 Skiljemännens handläggning m.m................110</p>
<p>8.5 Platsen för förfarandet....................................................113</p>
<p>8.6 Bevisning........................................................................114</p>
<p>8.7 Materiell processledning.................................................120</p>
<p>9 Avgörandet....................................................................................122</p>
<p>9.1 Rättsliga premisser för tvistens avgörande.....................122</p>
<p>9.2 Begreppen skiljedom och beslut.....................................123</p>
<p>9.3 Frist för meddelande av skiljedom.................................124</p>
<p>9.4 Omröstningsregler..........................................................127</p>
<p>9.5 Rätten till dom vid återkallelse.......................................129</p>
<p>9.6 Deldom och mellandom..................................................130</p>
<p>9.7 Stadfastning av förlikning...............................................132</p>
<p>9.8 Skilj edomens utformning och innehåll...........................133</p>
<p>9.9 Rättelse, tolkning och komplettering..............................135</p>
<p>10 Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom....................138</p>
<p>10.1 Uppdelningen mellan ogiltighet och klander..................138</p>
<p>10.2 Skiljedomens ogiltighet..................................................140</p>
<p>10.3 Klander av skiljedom......................................................143</p>
<p>10.3.1 Gällande rätt.................................................143</p>
<p>10.3.2 Överväganden...............................................144</p>
<p>10.4 Resningsgrunder för upphävande av skiljedom..............150</p>
<p>10.5 Skiljemännens möjligheter att åtgärda påstådda brister. 152</p>
<p>10.6 Prövning av skiljedomar om avvisning eller avskrivning 154</p>
<p>10.7 Undantagsavtal................................................................155</p>
<p>11 Skilj edomskostnader.....................................................................159</p>
<p>11.1 Ersättningen till skiljemännen........................................159</p>
<p>11.1.1 Gällanderätt.................................................159</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>11.1.2 Överväganden...............................................160</p>
<p>11.2 Fördelning av kostnader m.m.........................................166</p>
<p>11.3 Domstolsprövning av kostnaderna.................................167</p>
<p>12 Domstolsfrågor och talefrister.......................................................169</p>
<p>12.1 Forum- och handläggningsfrågor, instansordningen......169</p>
<p>12.1.1 Gällande rätt.................................................169</p>
<p>12.1.2 Överväganden...............................................171</p>
<p>12.2 Preklusionfrister..............................................................176</p>
<p>13 Verkställighet av svensk skilj edom...............................................177</p>
<p>13.1 Svensk eller utländsk skiljedom.....................................177</p>
<p>13.2 Förfarandet......................................................................178</p>
<p>13.2.1 Gällande rätt.................................................178</p>
<p>13.2.2 Överväganden...............................................180</p>
<p>13.3 Säkerhetsåtgärder............................................................185</p>
<p>14 Internationella förhållanden..........................................................186</p>
<p>14.1 Inledning.........................................................................186</p>
<p>14.2 Svensk domsrätt..............................................................187</p>
<p>14.3 När får skiljeförfarande äga rum i Sverige?...................188</p>
<p>14.4 På skiljeavtalet tillämplig lag m.m.................................190</p>
<p>14.5 Internationella skiljeavtal som rättegångshinder............195</p>
<p>14.6 Bevisupptagning vid skiljeförfaranden utom riket m.m. 197</p>
<p>15 Verkställighet av utländsk skiljedom............................................198</p>
<p>15.1 Utländsk skiljedom.........................................................198</p>
<p>15.2 Ansökan om verkställighet.............................................199</p>
<p>15.3 Prövning av ansökan om verkställighet..........................199</p>
<p>15.3.1 Skilj edomen skall vara bindande för</p>
<p>parterna.........................................................200</p>
<p>15.3.2 Utan verkan-rekvisitet..................................201</p>
<p>15.3.3 Uppdragsöverskridande................................201</p>
<p>15.3.4 Uppskov........................................................202</p>
<p>15.4 Förfarandet......................................................................203</p>
<p>15.5 Säkerhetsåtgärder............................................................204</p>
<p>15.6 Deldomar........................................................................205</p>
<p>16 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser..................................206</p>
<p>16.1 Lagen om skiljeförfarande..............................................206</p>
<p>16.2 Utsökningsbalken...........................................................208</p>
<p>17 Följdändringar m.m.......................................................................209</p>
<p>17.1 Allmänt...........................................................................209</p>
<p>17.2 Jordabalken.....................................................................210</p>
<p>17.3 Konkurslagen..................................................................210</p>
<p>18 Ekonomiska konsekvenser............................................................211</p>
<p>19 Författningskommentar.................................................................212</p>
<p>19.1 Förslaget till lag om skiljeförfarande..............................212</p>
<p>19.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.............248</p>
<p>19.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken............249</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>19.4 Förslaget till lag om ändring i jordabalken.....................251</p>
<p>19.5 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen</p>
<p>(1975:1385).....................................................................252</p>
<p>19.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)252</p>
<p>19.7 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)253</p>
<p>19.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om</p>
<p>betalningsföreläggande och handräckning......................253</p>
<p>Bilaga 1 Betänkandets lagförslag......................................................255</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över</p>
<p>Skilj edomsutredningens delbetänkande Ny lag om<br>skiljeförfarande (SOU 1994:81)..........................................277</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över utländska experter som har yttrat sig över<br>Skiljedomsutredningens förslag till ny lag om skiljeförfarande<br>(The Draft New Swedish Arbitration Act)..........................278</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 4 Slutbetänkandets lagförslag.................................................279</p>
<p>Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över<br>Skilj edomsutredningens slutbetänkande Näringslivets<br>tvistlösning (SOU 1995:65)................................................285</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag...............................................286</p>
<p>Bilaga 7 Lagrådets yttrande...............................................................309</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 november</p>
<p>1998.....................................................................................317</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om skiljeförfarande,</p>
<p>2. lag om ändring i rättegångsbalken,</p>
<p>3. lag om ändring i utsökningsbalken,</p>
<p>4. lag om ändring i jordabalken,</p>
<p>5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),</p>
<p>6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>7. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande<br>och handräckning.</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om skiljeförfarande</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Skiljeavtalet</h4>
<p>1 § Tvister i frågor som partema kan träffa förlikning om far genom avtal<br>lämnas till avgörande av en eller flera skiljemän. Ett sådant avtal kan<br>avse framtida tvister om ett rättsförhållande som är angivet i avtalet.<br>Tvisten far avse förekomsten av en viss omständighet.</p>
<p>Parterna far låta skiljemännen komplettera avtal utöver vad som följer<br>av tolkning av avtal.</p>
<p>Skiljemän far pröva konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan<br>partema.</p>
<p>2 § Skiljemännen får pröva sin egen behörighet att avgöra tvisten. Detta<br>hindrar inte en domstol från att på begäran av en part pröva frågan.<br>Skiljemännen far fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på domstolens<br>avgörande.</p>
<p>Även om skiljemännen i ett beslut under förfarandet funnit att de är<br>behöriga att avgöra tvisten är deras beslut inte bindande. I fråga om talan<br>mot en skiljedom som innefattar ett avgörande om behörigheten gäller<br>bestämmelserna i 34 och 36 §§.</p>
<p>3 § När giltigheten av ett skiljeavtal som utgör en del av ett annat avtal<br>skall bedömas vid prövningen av skiljemännens behörighet, skall<br>skiljeavtalet anses som ett särskilt avtal.</p>
<p>4 § En domstol får inte mot en parts bestridande pröva en fråga som<br>enligt ett skiljeavtal skall prövas av skiljemän.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal skall framställas första gången en part<br>skall föra talan i saken vid rätten. Invändningar som framställs senare är<br>utan verkan om inte parten har haft laga förfall och framställt<br>invändningen så snart förfallet upphörde. En invändning om skiljeavtal<br>skall beaktas även om den part som gör invändningen låtit en fråga som<br>omfattas av skiljeavtalet prövas av kronofogdemyndighet i ett mål om<br>betalningsföreläggande eller handräckning.</p>
<p>Under tiden tvisten behandlas av skiljemän eller innan dess far en<br>domstol oberoende av skiljeavtalet meddela sådana beslut om<br>säkerhetsåtgärder som domstolen enligt lag är behörig att meddela.</p>
<p>5 § En part förlorar sin rätt att åberopa skiljeavtalet som hinder för<br>rättegång, om parten</p>
<p>1. har bestritt en begäran om skiljedom,</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>2. låter bli att i rätt tid utse skiljeman, eller</p>
<p>3. inte i rätt tid ställer sin andel av begärd säkerhet för ersättningen till<br>skiljemännen.</p>
<p>6 § Rör en tvist mellan en näringsidkare och en konsument en vara, en<br>tjänst eller någon annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen<br>enskilt bruk, far ett skiljeavtal inte göras gällande, om det träffats innan<br>tvisten uppstod. Dock gäller sådana avtal i hyres- eller arrende-<br>förhållanden, om genom dem en hyres- eller arrendenämnd utsetts till<br>skiljenämnd och något annat inte följer av bestämmelserna i 8 kap. 28 §<br>eller 12 kap. 66 § jordabalken.</p>
<p>Första stycket gäller inte om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare<br>och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller<br>som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare for gruppen.<br>Första stycket gäller inte heller om annat följer av Sveriges inter-<br>nationella förpliktelser.</p>
<h4>Skiljemännen</h4>
<p>7 § Var och en som råder över sig själv och sin egendom kan vara<br>skiljeman.</p>
<p>8 § En skiljeman skall vara opartisk.</p>
<p>En skiljeman skall på yrkande av en part skiljas från sitt uppdrag, om<br>det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet för skilje-<br>mannens opartiskhet. En sådan omständighet skall alltid anses föreligga</p>
<p>1. om skiljemannen själv eller någon närstående till skiljemannen är<br>part eller annars kan vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens<br>utgång,</p>
<p>2. om skiljemannen eller någon närstående till skiljemannen är ledamot<br>av styrelsen för ett bolag eller någon annan sammanslutning som är part<br>eller annars är ställföreträdare för en part eller för någon annan som kan<br>vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång,</p>
<p>3. om skiljemannen som sakkunnig eller annars har tagit ställning i<br>tvisten eller hjälpt en part att förbereda eller utföra sin talan i tvisten,<br>eller</p>
<p>4. om skiljemannen har mottagit eller förbehållit sig ersättning i strid<br>med 39 § andra stycket.</p>
<p>9 § Den som ombeds att åta sig ett uppdrag som skiljeman skall genast<br>uppge alla omständigheter som enligt 7 eller 8 § kan tänkas hindra den<br>vidtalade från att vara skiljeman. En skiljeman skall upplysa parterna och<br>övriga skiljemän om sådana omständigheter så snart alla skiljemän har<br>utsetts och därefter under skiljeförfarandet så snart skiljemannen har fått<br>kännedom om någon ny omständighet.</p>
<p>10 § Ett yrkande om att en skiljeman skall skiljas från sitt uppdrag på<br>grund av en omständighet som anges i 8 § skall framställas inom femton<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>dagar från det att parten fick kännedom såväl om att skiljemannen har<br>utsetts som om omständigheten. Yrkandet prövas av skiljemännen, om<br>parterna inte har bestämt att det skall prövas av någon annan.</p>
<p>Bifalls yrkandet får beslutet inte angripas.</p>
<p>En part som är missnöjd med ett beslut genom vilket ett yrkande<br>ogillats eller avvisats som för sent framställt, får hos tingsrätten ansöka<br>om att skiljemannen skall skiljas från uppdraget. Ansökan skall göras<br>inom trettio dagar från den dag då parten fick del av beslutet.<br>Skiljemännen får fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på tingsrättens<br>avgörande.</p>
<p>11 § Parterna får bestämma att ett yrkande som anges i 10 § första<br>stycket skall prövas slutligt av ett skilj edomsinstitut.</p>
<p>12 § Parterna får bestämma hur många skiljemännen skall vara och hur<br>de skall utses.</p>
<p>Om parterna inte har bestämt något annat gäller 13-16 §§.</p>
<p>Tingsrätten skall utse skiljemän även i andra fall än som anges i 14-<br>17 §§, om parterna har bestämt det och någon av parterna ansöker om<br>det.</p>
<p>13 § Skiljemännen skall vara tre. Vardera parten väljer en skiljeman och<br>de valda utser den tredje.</p>
<p>14 § Skall parterna var för sig välja skiljeman och har den ena parten i en<br>begäran om skiljedom enligt 19 § underrättat motparten om sitt val av<br>skiljeman, är motparten skyldig att inom trettio dagar från mottagandet<br>av underrättelsen skriftligen underrätta den första parten om sitt val av<br>skiljeman.</p>
<p>En part som på detta sätt har underrättat motparten om sitt val av<br>skiljeman får inte utan motpartens samtycke återkalla valet.</p>
<p>Låter motparten bli att utse skiljeman inom den angivna tiden, skall<br>tingsrätten på ansökan av den första parten utse skiljeman.</p>
<p>15 § Skall en skiljeman utses av andra skiljemän men låter de bli att göra<br>det inom trettio dagar från det att den sista av dem blev vald, skall<br>tingsrätten på ansökan av en part utse skilj emannen.</p>
<p>Skall en skiljeman utses av någon annan än en part eller skiljemän,<br>men görs inte det inom trettio dagar från det att en part som önskar att<br>skiljeman utses uppmanat den som skall utse skiljeman att göra det, skall<br>tingsrätten på ansökan av en part utse skiljemannen. Detsamma gäller,<br>om en skiljeman skall utses av parterna gemensamt men de inte har enats<br>inom trettio dagar från det att frågan väckts genom att den ena parten<br>mottagit en underrättelse från motparten.</p>
<p>16 § Om en skiljeman avgår eller skiljs från uppdraget, skall tingsrätten<br>på ansökan av en part utse en ny skiljeman. Om skiljemannen inte kan<br>fullgöra uppdraget på grund av omständigheter som uppkommit efter<br>valet, skall i stället den som ursprungligen haft att göra valet utse en ny</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>10</p>
<p>skiljeman. Vid detta val tillämpas 14 och 15 §§. Tiden för att utse en ny<br>skiljeman är även för den part som begärt skiljedomen trettio dagar och<br>räknas för alla från det att den som skall utse skiljemannen har fatt<br>kännedom om det.</p>
<p>17 § Har en skiljeman försenat förfarandet skall tingsrätten på ansökan<br>av en part skilja skiljemannen från uppdraget och utse en annan<br>skiljeman. Partema far bestämma att en sådan begäran i stället skall<br>prövas slutligt av ett skilj edomsinstitut.</p>
<p>18 § När en part har ansökt om att tingsrätten skall utse en skiljeman<br>enligt 12 § tredje stycket eller 14—17 §§ far domstolen endast om det är<br>uppenbart avslå ansökan på den grunden att lagliga förutsättningar för<br>skiljeförfarande saknas.</p>
<h4>Förfarandet</h4>
<p>19 § Har partema inte bestämt något annat inleds skiljeförfarandet när en<br>part tar emot en begäran om skiljedom enligt andra stycket.</p>
<p>En begäran om skiljedom skall vara skriftlig och innehålla</p>
<p>1. en uttrycklig och villkorslös begäran om skiljedom,</p>
<p>2. uppgift om den fråga som omfattas av skiljeavtalet och som<br>skiljemännen skall pröva, och</p>
<p>3. uppgift om partens val när parten skall utse skiljeman.</p>
<p>20 § Är skiljemännen flera skall en av dem utses till ordförande. Har<br>partema eller skiljemännen inte bestämt annat, skall den skiljeman vara<br>ordförande som de andra skiljemännen eller, i deras ställe, tingsrätten har<br>utsett.</p>
<p>21 § Skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och<br>snabbt. De skall därvid följa vad partema har bestämt, om det inte finns<br>något hinder mot det.</p>
<p>22 § Partema bestämmer platsen för förfarandet. Annars bestämmer<br>skiljemännen platsen för förfarandet.</p>
<p>Skiljemännen far hålla sammanträde på annan plats i Sverige eller<br>utomlands om inte partema har bestämt något annat.</p>
<p>23 § Den part som begär skiljedom skall inom den tid som skiljemännen<br>bestämmer ange sina yrkanden i den fråga som har uppgetts i begäran om<br>skiljedom och de omständigheter som parten åberopar till stöd för dem.<br>Motparten skall därefter inom den tid som skiljemännen bestämmer ange<br>sin inställning till yrkandena och de omständigheter som motparten<br>åberopar till stöd för den.</p>
<p>Den part som begär skiljedom far framställa nya yrkanden och<br>motparten egna yrkanden, om yrkandena omfattas av skiljeavtalet och<br>skiljemännen inte med hänsyn till den tidpunkt då de framställs eller</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>11</p>
<p>andra omständigheter anser det olämpligt att de prövas. Under samma<br>förutsättningar får var och en av parterna under skiljeförfarandet ändra<br>eller komplettera tidigare framställda yrkanden och åberopa nya<br>omständigheter till stöd för sin talan.</p>
<p>Första och andra styckena gäller inte om parterna har bestämt något<br>annat.</p>
<p>24 § Skiljemännen skall ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning<br>utföra sin talan skriftligt eller muntligt. Inför avgörandet av en till<br>skilj emännen överlämnad fråga skall muntlig förhandling hållas, om en<br>part begär det och parterna inte har bestämt något annat.</p>
<p>En part skall ges möjlighet att ta del av alla handlingar och allt annat<br>material som rör tvisten och som tillförs skiljemännen från motparten<br>eller någon annan.</p>
<p>Om en part utan giltigt skäl uteblir från en förhandling eller låter bli att<br>i något annat hänseende iaktta ett föreläggande av skiljemännen, är detta<br>inte hinder mot att handläggningen fortsätter och att tvisten avgörs på det<br>material som finns.</p>
<p>25 § Parterna skall svara för bevisningen. Skiljemännen far dock utse<br>sakkunniga, om inte båda parterna motsätter sig detta.</p>
<p>Skiljemännen får avvisa erbjuden bevisning, om den uppenbart saknar<br>betydelse i tvisten eller om det är motiverat med hänsyn till den tidpunkt<br>då bevisningen åberopas.</p>
<p>Skiljemännen far inte ta upp ed eller sanningsförsäkran. De far inte<br>heller förelägga vite eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in<br>begärd bevisning.</p>
<p>Om inte parterna har överenskommit något annat far skiljemännen på<br>begäran av en part bestämma att motparten under förfarandets gång skall<br>vidta en viss åtgärd för att säkerställa det anspråk som skall prövas av<br>skiljemännen. Skiljemännen får föreskriva att den part som begär<br>åtgärden skall ställa skälig säkerhet för den skada som kan tillfogas<br>motparten genom åtgärden.</p>
<p>26 § Om en part vill att ett vittne eller en sakkunnig skall höras under ed<br>eller en part höras under sanningsförsäkran, far parten efter tillstånd av<br>skiljemännen göra ansökan om det hos tingsrätten. Detsamma gäller om<br>en part vill att det skall föreläggas en part eller någon annan att som bevis<br>tillhandahålla en skriftlig handling eller ett föremål. Anser skiljemännen<br>att åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen, skall de lämna<br>tillstånd till ansökan. Finns det lagliga förutsättningar för åtgärden, skall<br>tingsrätten bifalla ansökan.</p>
<p>Reglerna i rättegångsbalken tillämpas i fråga om en åtgärd som avses i<br>första stycket. Skiljemännen skall kallas till ett förhör med ett vittne, en<br>sakkunnig eller en part och ges tillfälle att ställa frågor. Om en skiljeman<br>uteblir från förhöret utgör detta inte hinder för att förhöret genomförs.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>12</p>
<p>Skiljedomen Prop. 1998/99:35</p>
<p>27 § De frågor som har lämnats till skiljemännen avgörs genom<br>skiljedom. Avslutar skiljemännen skiljeförfarandet utan att avgöra dessa<br>frågor sker det också genom skiljedom.</p>
<p>Om parterna förliks far skiljemännen på deras begäran stadfästa<br>förlikningen i en skiljedom.</p>
<p>Andra avgöranden, som inte tas in i en skiljedom, betecknas beslut.</p>
<p>Skiljemännens uppdrag anses slutfört när de har meddelat slutlig<br>skiljedom, om inte annat följer av 32 eller 35 §.</p>
<p>28 § Återkallar ena parten ett yrkande skall skiljemännen avskriva tvisten<br>i denna del om inte motparten begär att skiljemännen skall pröva<br>yrkandet.</p>
<p>29 § En del av tvisten eller en viss fråga av betydelse för tvistens<br>bedömning far avgöras genom särskild skiljedom, om inte båda parterna<br>motsätter sig det. En fordran som åberopas till kvittning skall dock<br>prövas i samma skiljedom som huvudfordringen.</p>
<p>Har en part helt eller delvis medgett ett yrkande får särskild skiljedom<br>meddelas över det som har medgetts.</p>
<p>30 § Om en skiljeman utan giltigt skäl låter bli att delta i skiljenämndens<br>prövning av en fråga, är detta inte något hinder mot att övriga skiljemän<br>avgör frågan.</p>
<p>Har partema inte bestämt något annat, skall som skiljenämndens<br>mening gälla den mening som flertalet av de skiljemän som deltar i<br>avgörandet enas om. Uppnås inte majoritet för någon mening, skall den<br>mening gälla som ordföranden företräder.</p>
<p>31 § En skiljedom skall vara skriftlig och undertecknas av skiljemännen.<br>Det är tillräckligt att domen är undertecknad av flertalet skiljemän om<br>orsaken till att inte samtliga skiljemän undertecknat skiljedomen är<br>angiven i denna. Partema får bestämma att skiljenämndens ordförande<br>ensam undertecknar skiljedomen.</p>
<p>I skiljedomen skall dagen för dess meddelande och platsen för skilje-<br>förfarandet anges.</p>
<p>Skiljedomen skall genast tillställas partema.</p>
<p>32 § Om skiljemännen finner att en skiljedom innehåller någon uppenbar<br>oriktighet till följd av skiljemännens eller någon annans skrivfel, räknefel<br>eller liknande förbiseende eller om skiljemännen av förbiseende inte har<br>avgjort en fråga som skulle ha behandlats i skiljedomen, får de inom<br>trettio dagar från dagen för skiljedomens meddelande besluta om rättelse<br>eller komplettera domen. De får också rätta eller komplettera en<br>skiljedom eller tolka domslutet i en skiljedom om någon av partema<br>begär det inom trettio dagar från det att parten har fått del av domen.</p>
<p>Om skiljemännen på någon av partemas begäran beslutar om rättelse<br>eller om tolkning av domslutet i en skiljedom, skall det ske inom trettio</p>
<p>13</p>
<p>dagar från det att skiljemännen tog emot en parts begäran om det. Om<br>skiljemännen beslutar att komplettera domen, skall det ske inom sextio<br>dagar.</p>
<p>Innan skiljemännen fattar ett beslut enligt denna paragraf, bör parterna<br>ges tillfälle att yttra sig över åtgärden.</p>
<h4>Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom</h4>
<p>33 § En skiljedom är ogiltig</p>
<p>1. om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte<br>far avgöras av skiljemän,</p>
<p>2. om skiljedomen eller det sätt på vilket skiljedomen tillkommit är<br>uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige, eller</p>
<p>3. om skiljedomen inte uppfyller föreskrifterna om skriftlighet och<br>undertecknande i 31 § första stycket.</p>
<p>Ogiltigheten kan gälla en viss del av skiljedomen.</p>
<p>34 § En skiljedom som inte kan angripas enligt 36 § skall efter klander<br>helt eller delvis upphävas på talan av en part</p>
<p>1. om den inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan partema,</p>
<p>2. om skiljemännen har meddelat dom efter utgången av den tid som<br>partema bestämt eller om de annars har överskridit sitt uppdrag,</p>
<p>3. om skiljeförfarande enligt 47 § inte borde ha ägt mm i Sverige,</p>
<p>4. om en skiljeman har utsetts i strid med partemas överenskommelse<br>eller denna lag,</p>
<p>5. om en skiljeman på grund av någon omständighet som anges i 7<br>eller 8 § har varit obehörig, eller</p>
<p>6. om det annars, utan partens vållande, i handläggningen har före-<br>kommit något fel som sannolikt har inverkat på utgången.</p>
<p>En part har inte rätt att åberopa en omständighet som han genom att<br>delta i förfarandet utan invändning eller på annat sätt far anses ha avstått<br>från att göra gällande. Enbart genom att parten har utsett skiljeman skall<br>han inte anses ha godtagit skiljemännens behörighet att avgöra den<br>hänskjutna frågan. Att en part kan ha förlorat rätten enligt första stycket 5<br>att åberopa en omständighet som anges i 8 § följer av 10 och 11 §§.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre månader från den dag då parten fick del av<br>skiljedomen eller, om rättelse, komplettering eller tolkning enligt 32 §<br>har ägt mm, inom tre månader från den dag då parten fick del av<br>skiljedomen i dess slutliga lydelse. En part får efter fristens utgång inte<br>åberopa en ny klandergrund till stöd för sin talan.</p>
<p>35 § En domstol får under viss tid skjuta upp ett mål om en skiljedoms<br>ogiltighet eller om upphävande av en skiljedom för att ge skiljemännen<br>tillfälle att återuppta skiljeförfarandet eller vidta någon annan åtgärd som<br>enligt skiljemännens mening undanröjer grunden för ogiltigheten eller<br>upphävandet,</p>
<p>1. om domstolen har funnit att talan i målet skall bifallas och ena<br>parten har begärt uppskov, eller</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>14</p>
<p>2. om båda parter har begärt uppskov. Prop. 1998/99:35</p>
<p>Meddelar skiljemännen en ny skiljedom, far en part inom den tid som<br>domstolen bestämmer utan stämningsansökan klandra skiljedomen i den<br>mån det föranleds av det återupptagna förfarandet eller av en ändring av<br>den första skiljedomen.</p>
<p>Fortsatt huvudförhandling får oberoende av 43 kap. 11 § andra stycket<br>rättegångsbalken hållas även om uppskovstiden uppgår till mer än<br>femton dagar.</p>
<p>36 § En skiljedom som innebär att skiljemännen avslutat förfarandet utan<br>att pröva de frågor som lämnats till avgörande av dem får helt eller delvis<br>ändras på talan av en part. Talan skall väckas inom tre månader från den<br>dag då parten fick del av domen eller, om rättelse, komplettering eller<br>tolkning enligt 32 § har ägt rum, inom tre månader från den dag då parten<br>fick del av skiljedomen i dess slutliga lydelse. Skiljedomen skall<br>innehålla en tydlig hänvisning om vad en part som vill angripa domen<br>skall göra.</p>
<p>En talan enligt första stycket som enbart rör en fråga som avses i 42 §<br>är tillåten om skiljedomen innebär att skiljemännen har ansett sig vara<br>obehöriga att pröva tvisten. Om skiljedomen innebär något annat, får en<br>part som vill angripa beslutet klandra skiljedomen enligt bestämmelserna<br>i 34 §.</p>
<h4>Skiljedomskostnaderna</h4>
<p>37 § Partema skall solidariskt betala skälig ersättning till skiljemännen<br>för arbete och utlägg. Har skiljemännen i skiljedomen förklarat att de är<br>obehöriga att pröva tvisten, är dock den part som inte begärde skiljedom<br>betalningsansvarig endast i den mån det föranleds av särskilda<br>omständigheter.</p>
<p>Skiljemännen får i en slutlig skiljedom förplikta partema att betala<br>ersättningen till dem samt ränta från den dag som infaller en månad efter<br>den dag då skiljedomen meddelades. Ersättningen skall anges särskilt för<br>varje skiljeman.</p>
<p>38 § Skiljemännen får begära säkerhet för ersättningen. De får fastställa<br>särskilda säkerheter för skilda yrkanden. Har en part inte inom den tid<br>som skiljemännen bestämt ställt sin andel av begärd säkerhet, får<br>motparten ställa hela säkerheten. Ställs inte begärd säkerhet, får<br>skiljemännen helt eller delvis avsluta förfarandet.</p>
<p>Skiljemännen får under förfarandet besluta att ta säkerheten i anspråk<br>för att täcka utlägg. Sedan skiljemännens ersättning har bestämts i en<br>slutlig skiljedom och domen i den delen har blivit verkställbar, får<br>skiljemännen tillgodogöra sig betalning ur säkerheten, om partema inte<br>fullgör sin betalningsskyldighet enligt domen. Säkerhetsrätten omfattar<br>även egendomens avkastning.</p>
<p>15</p>
<p>39 § Bestämmelserna i 37 och 38 §§ gäller inte om något annat har<br>bestämts av parterna gemensamt på ett sätt som är bindande för<br>skiljemännen.</p>
<p>Avtal om ersättningen till skiljemännen som inte träffas med parterna<br>gemensamt är ogiltiga. Har ena parten ställt hela säkerheten, far parten<br>dock ensam medge att skiljemännen tar säkerheten i anspråk för att täcka<br>ersättning för utfört arbete.</p>
<p>40 § Skiljemännen får inte hålla inne skiljedomen i avvaktan på att<br>ersättningen till dem betalas.</p>
<p>41 § En part eller en skiljeman far hos tingsrätten föra talan mot<br>skiljedomen om ersättning till skiljemännen. Talan skall väckas av en<br>part inom tre månader från den dag då parten fick del av domen och av<br>en skiljeman inom samma tid från skiljedomens meddelande. Har<br>rättelse, komplettering eller tolkning enligt 32 § ägt rum, skall talan<br>väckas av en part inom tre månader från den dag då parten fick del av<br>skiljedomen i dess slutliga lydelse och av en skiljeman inom samma tid<br>från den dag då skiljedomen fick sin slutliga lydelse. Skiljedomen skall<br>innehålla en tydlig hänvisning om vad en part som vill föra talan mot<br>domen i denna del skall göra.</p>
<p>Dom, varigenom ersättningen till en skiljeman sätts ned, gäller även<br>för den part som inte fört talan.</p>
<p>42 § Om inte parterna har överenskommit något annat, får skiljemännen<br>på begäran av en part förplikta motparten att betala ersättning för partens<br>kostnader och bestämma hur ersättningen till skiljemännen slutligt skall<br>fördelas mellan parterna. Skiljemännens förordnande får även omfatta<br>ränta, om parten har yrkat det.</p>
<h4>Forumfrågor och talefrister</h4>
<p>43 § Talan mot en skiljedom enligt 33, 34 och 36 §§ tas upp av hovrätten<br>inom vars domkrets skiljeförfarandet har ägt rum. Är platsen för skilje-<br>förfarandet inte angiven i skiljedomen får talan väckas hos Svea hovrätt.</p>
<p>Hovrättens avgörande får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att<br>avgörandet överklagas, om det är av vikt för ledning av rättstillämp-<br>ningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.</p>
<p>Talan beträffande ersättningen till en skiljeman tas upp av tingsrätten<br>på platsen för skiljeförfarandet. Är platsen för skiljeförfarandet inte<br>angiven i skiljedomen får talan väckas hos Stockholms tingsrätt.</p>
<p>44 § Ansökningsärenden om att utse en skiljeman eller att skilja en<br>skiljeman från uppdraget tas upp av tingsrätten i den ort där någon av<br>partema har sitt hemvist eller av tingsrätten på platsen för skilje-<br>förfarandet. Ansökan får även tas upp av Stockholms tingsrätt. Motparten<br>skall om möjligt ges tillfälle att yttra sig innan ansökan bifalls. Avser</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>16</p>
<p>ansökan en skiljemans skiljande från uppdraget bör även skiljemannen<br>höras.</p>
<p>Ansökan om bevisupptagning enligt 26 § tas upp av den tingsrätt som<br>skiljemännen har bestämt. Saknas ett sådant beslut tas ansökan upp av<br>Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Har tingsrätten bifallit en ansökan om att utse en skiljeman eller att<br>skilja en skiljeman från uppdraget, far beslutet inte överklagas. Inte heller<br>annars får tingsrättens avgörande enligt 10 § tredje stycket överklagas.</p>
<p>45 § Skall enligt lag eller avtal en parts talan väckas inom viss tid men<br>omfattas talan av ett skiljeavtal, skall parten inom den angivna tiden<br>begära skiljedom enligt 19 §.</p>
<p>Har skiljedom begärts i rätt tid men avslutas skiljeförfarandet utan att<br>den fråga som lämnats till skiljemännen rättskraftigt avgörs och beror<br>detta inte på partens vållande, skall talan anses väckt i rätt tid, om parten<br>begär skiljedom eller väcker talan vid domstol inom trettio dagar från<br>den dag då parten fick del av skiljedomen eller, om skiljedomen blivit<br>upphävd eller förklarad ogiltig eller talan mot skiljedomen enligt 36 §<br>lämnats utan bifall, från det att domen härom vunnit laga kraft.</p>
<h4>Internationella förhållanden</h4>
<p>46 § Denna lag tillämpas på skiljeförfaranden som äger rum i Sverige<br>även om tvisten har internationell anknytning.</p>
<p>47 § Ett skiljeförfarande enligt denna lag får inledas i Sverige, om<br>skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum i Sverige eller<br>skiljemännen eller ett skiljedomsinstitut i enlighet med avtalet har<br>bestämt att förfarandet skall äga rum i Sverige eller motparten annars<br>samtycker till det.</p>
<p>Ett skiljeförfarande enligt denna lag får också inledas i Sverige mot en<br>part som har hemvist här eller annars skulle kunna sökas i tvisten vid<br>svensk domstol, om inte skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga<br>rum utomlands.</p>
<p>I andra fall får skiljeförfaranden enligt denna lag inte äga rum i<br>Sverige.</p>
<p>48 § Har ett skiljeavtal internationell anknytning, skall den lag som<br>partema kommit överens om tillämpas på avtalet. Har partema inte<br>träffat någon sådan överenskommelse tillämpas lagen i det land där<br>förfarandet med stöd av parternas avtal har ägt mm eller skall äga mm.</p>
<p>Första stycket tillämpas inte på frågan, humvida en part var behörig att<br>ingå skiljeavtalet eller var behörigen företrädd.</p>
<p>49 § Skall utländsk rätt tillämpas på skiljeavtalet gäller 4 § beträffande en<br>fråga som omfattas av avtalet, utom när</p>
<p>1. avtalet enligt tillämplig lag är ogiltigt, utan verkan eller ogenom-<br>förbart, eller</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>17</p>
<p>2. tvisten enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän.</p>
<p>Att en domstol utan hinder av skiljeavtalet kan meddela sådana beslut<br>om säkerhetsåtgärder som domstolen enligt lag är behörig att meddela<br>framgår av 4 § tredje stycket.</p>
<p>50 § Vad som sägs i 26 och 44 §§ om bevisupptagning under skilje-<br>förfarande i Sverige gäller även beträffande skiljeförfaranden som äger<br>rum utomlands, om förfarandet grundar sig på ett skiljeavtal och den<br>fråga som lämnats till skiljemännen enligt svensk lag far avgöras av<br>skiljemän.</p>
<p>51 § Har inte någon av parterna hemvist eller driftställe i Sverige, får de i<br>ett kommersiellt förhållande genom en uttrycklig skriftlig överens-<br>kommelse utesluta eller begränsa tillämpligheten av de grunder för<br>upphävande av en skiljedom som anges i 34 §.</p>
<p>En skiljedom som omfattas av en sådan överenskommelse erkänns och<br>verkställs i Sverige enligt de regler som gäller för en utländsk skiljedom.</p>
<h4>Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom m.m.</h4>
<p>52 § En skiljedom som meddelas utomlands anses som utländsk.</p>
<p>Vid tillämpning av denna lag anses en skiljedom vara meddelad i det<br>land där platsen för förfarandet är belägen.</p>
<p>53 § En utländsk skiljedom som grundar sig på ett skiljeavtal erkänns<br>och verkställs i Sverige, om inte annat följer av 54-60 §§.</p>
<p>54 § En utländsk skiljedom erkänns och verkställs inte i Sverige, om den<br>part mot vilken skiljedomen åberopas visar</p>
<p>1. att parterna enligt tillämplig lag saknade behörighet att ingå<br>skiljeavtalet eller inte var behörigen företrädda eller att skiljeavtalet är<br>ogiltigt enligt den lag som enligt parternas överenskommelse skall<br>tillämpas eller, i avsaknad av varje anvisning i sådant hänseende, enligt<br>lagen i det land där skiljedomen har meddelats,</p>
<p>2. att den part, mot vilken skiljedomen åberopas, inte i vederbörlig<br>ordning har underrättats om tillsättandet av skiljeman eller om skilje-<br>förfarandet eller av annan orsak inte varit i stånd att utföra sin talan,</p>
<p>3. att skiljedomen behandlar en tvist som inte avsetts med eller<br>omfattas av parternas begäran om skiljedom, eller att skiljedomen<br>innehåller beslut i en fråga som faller utanför skiljeavtalet, dock skall,<br>om beslut i en fråga som omfattas av uppdraget kan skiljas från beslut<br>som faller utanför uppdraget, den del av skiljedomen som omfattas av<br>uppdraget erkännas och verkställas,</p>
<p>4. att skiljenämndens tillsättande eller dess sammansättning eller<br>skiljeförfarandet strider mot vad partema avtalat eller, om avtal om detta<br>saknas, mot lagen i det land där förfarandet har ägt rum, eller</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>18</p>
<p>5. att skiljedomen ännu inte blivit bindande för partema eller att den<br>undanröjts eller dess verkställighet skjutits upp av behörig myndighet i<br>det land där den meddelats eller enligt vars lag den meddelats.</p>
<p>55 § En utländsk skiljedom erkänns och verkställs inte heller, om<br>domstolen finner</p>
<p>1. att skiljedomen innefattar prövning av en fråga, som enligt svensk<br>lag inte far avgöras av skiljemän, eller</p>
<p>2. att det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för<br>rättsordningen i Sverige att erkänna eller verkställa skiljedomen.</p>
<p>56 § Ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom görs hos Svea<br>hovrätt.</p>
<p>Till ansökan skall skiljedomen fogas i original eller styrkt kopia. Om<br>hovrätten inte bestämmer annat skall även en styrkt översättning av hela<br>domen till svenska språket ges in.</p>
<p>57 § Ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har<br>getts tillfälle att yttra sig.</p>
<p>58 § Invänder motparten att skiljeavtal inte träffats, skall sökanden ge in<br>skiljeavtalet i original eller styrkt kopia samt, om hovrätten inte<br>bestämmer annat, styrkt översättning till svenska språket, eller på annat<br>sätt visa att skiljeavtal ingåtts.</p>
<p>Invänder motparten att framställning gjorts om undanröjande av<br>skiljedomen eller om uppskov med dess verkställighet hos myndighet<br>som avses i 54 § 5, får hovrätten skjuta upp avgörandet samt, om<br>sökanden begär det, ålägga motparten att ställa skälig säkerhet vid<br>påföljd att beslut om verkställighet armars kan komma att meddelas.</p>
<p>59 § Bifaller hovrätten ansökan, verkställs skiljedomen som en svensk<br>domstols lagakraftägande dom, om inte Högsta domstolen efter<br>överklagande av hovrättens beslut bestämmer något annat.</p>
<p>60 § Har en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats,<br>skall vid tillämpning av 7 § samma kapitel med talans väckande<br>jämställas en begäran om skiljedom utomlands som kan leda till en<br>skiljedom som erkänns och kan verkställas här.</p>
<p>Sedan ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom gjorts<br>ankommer det på hovrätten att pröva en begäran om säkerhetsåtgärd eller<br>om upphävande av ett sådant beslut.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999, då lagen (1929:145) om<br>skiljemän och lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar<br>upphör att gälla.</p>
<p>2. Den äldre lagen tillämpas om skiljeförfarandet har inletts före<br>ikraftträdandet eller, såvitt angår verkställighet av en utländsk skiljedom,<br>om ansökan om verkställighet har gjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>19</p>
<p>3. Har ett skiljeavtal slutits före ikraftträdandet, gäller 18 § andra<br>stycket, 21 § första stycket 1 och 26 § andra och tredje styckena lagen<br>(1929:145) om skiljemän fortfarande, såvitt avser tid för meddelande av<br>skiljedom, i förfaranden som har inletts inom två år från den nya lagens<br>ikraftträdande.</p>
<p>4. Parterna kan i fall som anges i 2 och 3 bestämma att endast den nya<br>lagen skall gälla.</p>
<p>5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagen<br>(1929:145) om skiljemän, tillämpas i stället den nya lagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>20</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken</p>
<p>dels att 10 kap. 18 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 10 kap. 17 a §, av<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>I lagen (1999:000) om<br>skiljeförfarande finns särskilda<br>bestämmelser om hinder mot rätte-<br>gång. Dessa skall beaktas endast<br>efter invändning av en part.</p>
<p>Är rätten av annan grund än i<br>17 § sägs obehörig att upptaga<br>tvist, som där väckes, skall tvisten<br>dock anses väckt vid rätt domstol,<br>om ej svaranden i rätt tid gjort<br>invändning om domstolens be-<br>hörighet eller uteblivit från första<br>inställelsen eller, då förberedelsen<br>är skriftlig, underlåtit att inkomma<br>med svaromål. Har svaranden<br>uteblivit eller underlåtit att in-<br>komma med svaromål, skall<br>kärandens uppgift om de om-<br>ständigheter, som betinga dom-<br>stolens behörighet, tagas för god,<br>om svaranden erhållit del därav<br>och anledning ej förekommer, att<br>den är oriktig.</p>
<p>18 §</p>
<p>Är rätten av annan grund än i<br>17 eller 17 a § sägs obehörig att<br>upptaga tvist, som där väckes,<br>skall tvisten dock anses väckt vid<br>rätt domstol, om ej svaranden i rätt<br>tid gjort invändning om dom-<br>stolens behörighet eller uteblivit<br>från första inställelsen eller, då<br>förberedelsen är skriftlig, under-<br>låtit att inkomma med svaromål.<br>Har svaranden uteblivit eller<br>underlåtit att inkomma med<br>svaromål, skall kärandens uppgift<br>om de omständigheter, som<br>betinga domstolens behörighet,<br>tagas för god, om svaranden<br>erhållit del därav och anledning ej<br>förekommer, att den är oriktig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>21</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 24 §, 3 kap. 15-18 §§ och 18 kap. 5 §<br>utsökningsbalken skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>24 §’</p>
<p>Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket<br>föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas<br>av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns, om ej<br>annat följer av andra stycket.</p>
<p>Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § i fall<br>då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 § rättegångs-<br>balken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.</p>
<p>Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller<br>9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i<br>allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra<br>stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den<br>tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en<br>tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns.</p>
<p>Har ett föreläggande meddelats<br>enligt 3 kap. 16 § gäller om dom-<br>stols behörighet vad som sägs i<br>43 § första stycket lagen<br>(1999:000) om skiljeförfarande.</p>
<p>I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan i första hand bör<br>väckas.</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>15 §</p>
<p>Skiljedom som grundas på skiljeavtal får verkställas, om</p>
<p>1. skiljeavtalet ej innehåller<br>förbehåll om rätt för part att<br>klandra domen,</p>
<p>1. skiljeavtalet inte innehåller<br>något förbehåll om rätt för part att<br>föra talan mot domen eller, när ett<br>sådant förbehåll finns, tiden för<br>parts talan har gått ut utan att<br>talan har förts, och</p>
<p>2. omständighet ej föreligger<br>som gör domen ogiltig, även om<br>talan ej förs mot domen, och</p>
<p>3. det ej heller görs sannolikt att<br>domen kan hävas enligt 21 § lagen<br>(1929:145) om skiljemän</p>
<p>2. domen uppfyller före-<br>skrifterna om skriftlighet och<br>undertecknande i 31 § första<br>stycket lagen (1999:000) om</p>
<p>Senaste lydelse 1996:1438.</p>
<p>22</p>
<p>I fråga om ersättning till<br>skiljeman far skiljedomen verk-<br>ställas, om tiden for parts talan<br>mot domen i denna del har gått till<br>ända utan att sådan talan har<br>väckts och det ej föreligger om-<br>ständighet som avses i första<br>stycket 2.</p>
<p>skiljeförfarande.</p>
<p>I fråga om ersättning till<br>skiljeman far skiljedomen verk-<br>ställas, om</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>16§</p>
<p>Bestämmelserna i 15 § första<br>stycket 2 och 3 samt andra stycket<br>tillämpas också på skiljedom som,<br>utan att skiljeavtal föreligger, med<br>stöd av bestämmelse i lag har<br>meddelats enligt lagen (1929:145)<br>om skiljemän.</p>
<p>1. tiden for parts talan mot<br>domen i denna del har gått ut utan<br>att talan har väckts och</p>
<p>2. domen uppfyller föreskrifter-<br>na om skriftlighet och under-<br>tecknande i 31 § första stycket<br>lagen (1999:000) om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>Svaranden skall alltid ges<br>tillfälle att yttra sig innan verk-<br>ställighet sker.</p>
<p>Om verkställighet av en skilje-<br>dom som omfattas av en sådan<br>överenskommelse om inskränkning<br>i parternas rätt att föra talan mot<br>skiljedomen som anges i 51 §<br>lagen (1999:000) om skilje-<br>förfarande gäller vad som<br>föreskrivs där.</p>
<p>16§</p>
<p>Finns det anledning att anta att<br>en skiljedom som enligt 15 § får<br>verkställas är ogiltig och pågår<br>inte redan rättegång om detta,<br>skall kronofogdemyndigheten före-<br>lägga sökanden att inom en månad<br>från det att föreläggandet delgavs<br>sökanden väcka talan i saken mot<br>svaranden.</p>
<p>17§</p>
<p>Bestämmelserna i 15 och 16 §§<br>gäller i tillämpliga delar en skilje-<br>dom som, utan att skiljeavtal<br>föreligger, med stöd av bestäm-<br>melse i lag har meddelats med<br>tillämpning av lagen (1999:000)<br>om skiljeförfarande.</p>
<p>23</p>
<p>77^</p>
<p>Möter ej på grund av bestäm-<br>melserna i 15 eller 16 § hinder<br>mot verkställighet av skiljedom,<br>skall kronofogdemyndigheten med-<br>dela särskilt beslut härom. Innan<br>sådant beslut meddelas, skall<br>svaranden beredas tillfälle att<br>yttra sig.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Sedan beslut som avses i 17 §<br>har meddelats, verkställs skilje-<br>domen såsom lagakraftägande<br>dom, om ej annat förordnas av<br>domstol där talan mot skiljedomen<br>är anhängig.</p>
<p>Finns inte på grund av bestäm-<br>melserna i 15 eller 17 § hinder<br>mot verkställighet av skiljedomen,<br>verkställs den som lagakraft-<br>ägande dom, om inte annat för-<br>ordnas av den domstol där talan<br>mot skiljedomen förs.</p>
<p>Har sökanden förelagts att<br>väcka talan enligt 16 § får skilje-<br>domen dock verkställas endast i<br>fall och under villkor som gäller<br>för icke lagakraftägande under-<br>rättsdomar. Sedan talan om<br>skiljedomens giltighet väckts av<br>sökanden eller svaranden får dom-<br>stolen bestämma om verkställig-<br>heten. Väcks inte talan inom den<br>angivna tiden eller avslutas målet<br>utan prövning i sak skall vid<br>tillämpning av 22 § anses som om<br>skiljedomen hade upphävts.</p>
<h4>18 kap.</h4>
<p>5§<sup>2</sup></p>
<p>Följande beslut får inte överklagas:</p>
<p>1. ett beslut genom vilket begäran om rättelse av utmätning enligt<br>4 kap. 33 eller 34 § eller av kvarstad för fordran enligt 16 kap. 13 § har<br>lämnats utan bifall,</p>
<p>2. ett beslut genom vilket en rättighet inte har förbehållits enligt<br>12 kap. 33 § andra stycket,</p>
<p>3. ett beslut genom vilket en förrättningsman har förklarats jävig,</p>
<p>4. ett beslut i en fråga som avses 4. ett beslut i en fråga som avses</p>
<p>i 17 kap. 4 § första stycket i 17 kap. 4 § första stycket,</p>
<p>5. ett beslut i en sådan fråga om<br>verkställighet av en skiljedom som<br>avses i 3 kap. 16 §.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:1983.</p>
<p>24</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande en ansökan om<br>verkställighet som gjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid tillämpningen av 12 §<br>lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken.</p>
<p>25</p>
<h3>2.4</h3>
<h3>Förslag till lag om ändring i jordabalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 kap. 28 § och 12 kap. 66 § jordabalken<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>och</p>
<p>Vid jordbruksarrende<br>bostadsarrende far avtal mellan<br>jordägare och arrendator, att fram-<br>tida tvist med anledning av<br>arrendeförhållandet skall hän-<br>skjutas till avgörande av skiljemän<br>utan förbehåll om rätt för partema<br>att klandra skiljedomen, ej göras<br>gällande i fråga om arrendatoms<br>rätt eller skyldighet att tillträda<br>eller kvarsitta på arrendestället,<br>fastställande av arrendevillkor i<br>fall som avses i 9 kap. 12 eller<br>13 § eller 10 kap. 6 a § eller<br>bestämmande av ersättning enligt<br>9 kap. 14 §. I övrigt gäller<br>skiljeavtalet ej såvitt därigenom<br>skiljemän utsetts eller bestäm-<br>melse meddelats om skiljemän-<br>nens antal, sättet för deras ut-<br>seende eller förfarandet vid skilje-<br>nämnden. I berörda hänseenden<br>skall lagen (1929:145) om skilje-<br>män tillämpas. Vad som sagts nu<br>utgör dock ej hinder för att i<br>skiljeavtalet utse arrendenämnden<br>till skiljenämnd eller bestämma<br>kortare tid för skiljemanna-<br>åtgärdens avslutande än den tid<br>om sex månader som anges i<br>nämnda lag.</p>
<p>28 §<sup>3</sup></p>
<p>Vid jordbruksarrende och<br>bostadsarrende får avtal mellan<br>jordägare och arrendator, att fram-<br>tida tvist med anledning av<br>arrendeförhållandet skall hän-<br>skjutas till avgörande av skiljemän<br>utan förbehåll om rätt for partema<br>att klandra skiljedomen, inte göras<br>gällande i fråga om arrendatoms<br>rätt eller skyldighet att tillträda<br>eller kvarsitta på arrendestället,<br>fastställande av arrendevillkor i<br>fall som avses i 9 kap. 12 eller<br>13 § eller 10 kap. 6a § eller<br>bestämmande av ersättning enligt<br>9 kap. 14 §. I övrigt gäller skilje-<br>avtalet inte såvitt därigenom<br>skiljemän utsetts eller bestäm-<br>melse meddelats om skilje-<br>männens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hän-<br>seenden skall lagen (1999:000) om<br>skiljeförfarande tillämpas. Vad<br>som sagts nu utgör dock inte<br>hinder för att i skiljeavtalet utse<br>arrendenämnden till skiljenämnd<br>eller bestämma viss tid för<br>meddelande av skiljedom.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1979:371.</p>
<p>26</p>
<h4>12 kap.</h4>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>66 §<sup>4</sup></p>
<p>Avtal mellan hyresvärd och<br>hyresgäst, att framtida tvist med<br>anledning av hyresförhållandet<br>skall hänskjutas till avgörande av<br>skiljemän utan förbehåll om rätt<br>för partema att klandra skilje-<br>domen, far inte göras gällande i<br>fråga om hyresgästens rätt eller<br>skyldighet att tillträda eller behålla<br>lägenheten, fastställande av hyres-<br>villkor i fall som avses i 51, 52<br>eller 55 §, återbetalning av hyra<br>och fastställande av hyra enligt<br>55 d § eller bestämmande av<br>ersättning enligt 58 b §. I övrigt<br>gäller skiljeavtalet inte såvitt<br>därigenom skiljemän utsetts eller<br>bestämmelse meddelats om skilje-<br>männens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hänseen-<br>den skall lagen (1999:000) om<br>skiljeförfarande tillämpas. Vad<br>som sagts nu utgör dock inte<br>hinder för att i skiljeavtalet utse<br>hyresnämnden till skiljenämnd<br>eller bestämma viss tid för<br>meddelande av skiljedomen.</p>
<p>Avtal mellan hyresvärd och<br>hyresgäst, att framtida tvist med<br>anledning av hyresförhållandet<br>skall hänskjutas till avgörande av<br>skiljemän utan förbehåll om rätt<br>för partema att klandra skilje-<br>domen, far ej göras gällande i<br>fråga om hyresgästens rätt eller<br>skyldighet att tillträda eller behålla<br>lägenheten, fastställande av hyres-<br>villkor i fall som avses i 51, 52<br>eller 55 §, återbetalning av hyra<br>och fastställande av hyra enligt<br>55 d § eller bestämmande av<br>ersättning enligt 58 b §. I övrigt<br>gäller skiljeavtalet ej såvitt<br>därigenom skiljemän utsetts eller<br>bestämmelse meddelats om skilje-<br>männens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hänseen-<br>den skall lagen (1929:145) om<br>skiljemän tillämpas. Vad som<br>sagts nu utgör dock ej hinder för<br>att i skiljeavtalet utse hyres-<br>nämnden till skiljenämnd eller<br>bestämma kortare tid för skilje-<br>mannaåtgärdens avslutande än<br>den tid om sex månader som anges<br>i nämnda lag.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1994:817.</p>
<p>27</p>
<h3>2.5</h3>
<h3>Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen<br>(1975:1385)</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 9<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>kap. 43 § aktiebolagslagen (1975:1385)</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>43 §<sup>5</sup></p>
<p>Ett förbehåll i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen,<br>en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator eller en<br>aktieägare skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett<br>skiljeavtal.</p>
<p>Om styrelsen begär skiljeförfarande mot bolaget, tillämpas 42 §. Är det<br>fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmans beslut, är rätten<br>till talan inte förlorad enligt 40 § första stycket, om styrelsen inom där<br>angiven tid har kallat till stämma enligt 42 §.</p>
<p>Om bolaget är ett publikt aktie-<br>bolag, gäller inte 23 § första<br>stycket och andra stycket första<br>meningen lagen (1929:145) om<br>skiljemän. I stället skall bolaget<br>svara för ersättningen till skilje-<br>männen. Skiljemännen får dock på<br>yrkande av bolaget förplikta<br>bolagets motpart att helt eller<br>delvis ersätta bolaget för dessa<br>kostnader, om det finns särskilda<br>skäl för det.</p>
<p>Om bolaget är ett publikt<br>aktiebolag, skall bolaget svara för<br>ersättningen till skiljemännen.<br>Skiljemännen far dock på yrkande<br>av bolaget förplikta bolagets<br>motpart att helt eller delvis ersätta<br>bolaget för dessa kostnader, om<br>det finns särskilda skäl för det.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1998:760.</p>
<p>28</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>17 §<sup>6</sup></p>
<p>Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens<br>rättsskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om myndighets<br>eller enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som<br>uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. I mål eller ärenden<br>enligt 13 § tredje stycket, 23 § andra stycket, 60 och 63 §§ kon-<br>kurrenslagen (1993:20) gäller dock sekretess för uppgift om sådana<br>förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada<br>om uppgiften röjs.</p>
<p>Första stycket tillämpas inte, om annan sekretessbestämmelse till<br>skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att<br>sekretess inte skall gälla.</p>
<p>För uppgifter som avses i första<br>stycket och som lämnas vid ett<br>förhör enligt 26 § eller 50 § lagen<br>(1999:000) om skiljeförfarande<br>gäller sekretess hos domstol, om<br>en part begär det och det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan<br>att den som uppgiften rör lider<br>skada.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:650.</p>
<p>29</p>
<h3>2.7 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) Prop. 1998/99:35</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § konkurslagen (1987:672) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>6§<sup>7</sup></p>
<p>Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller av<br>kronofogdemyndighet med stöd av lagen (1990:746) om betal-<br>ningsföreläggande och handräckning, skall detta godtas som stöd för<br>behörighet att begära gäldenären i konkurs, även om avgörandet inte har<br>vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om en domstol har förordnat att</p>
<p>avgörandet inte far verkställas.</p>
<p>En fordran som har fastställts<br>genom skiljedom skall också god-<br>tas, om skiljedomen får verkställas<br>enligt 3 kap. 15 eller 16 §<br>utsökningsbalken och en domstol<br>inte har meddelat ett sådant<br>förordnande som avses i 18 § i<br></p>
<p>En fordran som har fastställts<br>genom en giltig skiljedom skall<br>också godtas, om skiljedomen får<br>verkställas enligt 3 kap. 15 eller<br>17 § utsökningsbalken och en<br>domstol inte efter talan mot<br>skiljedomen har bestämt annat.</p>
<p>samma kapitel.</p>
<p>I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall<br>borgenären styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1991:857.</p>
<p>30</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 33 och 38 §§ lagen (1990:746) om betal-<br>ningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>33 §</p>
<p>Om svaranden i ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig<br>handräckning bestrider ansökningen i rätt tid, skall sökanden genast<br>underrättas om det. Om sökanden vill vidhålla sitt yrkande, kan han<br>begära att målet eller, om bestridandet avser endast en del av yrkandet,<br>målet i den bestridda delen skall överlämnas till tingsrätt.</p>
<p>Underrättelse enligt första stycket skall innehålla upplysning om vad<br>som sägs där samt i 34, 35 och 37 §§.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal<br>skall behandlas som ett be-<br>stridande.</p>
<p>38 §</p>
<p>Om det behövs, skall sökanden fa tillfälle att yttra sig över vad<br>svaranden har anfört i bestridandet. Begär sökanden ersättning för<br>kostnader som uppkommit efter ansökningen, skall han ange detta i ett<br>sådant yttrande.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten far inte förordna om ytterligare skriftväxling<br>i målet.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal<br>hindrar inte att ansökningen<br>prövas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>31</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Den 27 februari 1992 beslutade regeringen att tillsätta en särskild<br>utredare för att se över skiljemannalagstiftningen, främst lagen<br>(1929:145) om skiljemän. Enligt direktiven (dir. 1992:22) skulle<br>utredaren även undersöka om förekomsten av skiljeklausuler i vissa avtal<br>på grund av de kostnader som är förenade med skiljeförfarandet medför<br>att vissa anspråk inte görs gällande eller att enskilda parter inte har<br>ekonomiska möjligheter att göra sina anspråk gällande. Utredaren skulle<br>även överväga om förfarandereglema i allmän domstol kunde ändras i<br>syfte att göra rättegång i domstol till ett mera slagkraftigt alternativ till<br>skiljeförfarande när det gäller slitande av förmögenhetsrättsliga tvister på<br>näringslivets område.</p>
<p>Utredaren överlämnade i juni 1994 delbetänkandet Ny lag om<br>skiljeförfarande (SOU 1994:81), innefattande en översyn av skilje-<br>mannalagstiftningen. Betänkandet har remissbehandlats. En samman-<br>ställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr<br>94/2395). De lagförslag som lades fram i betänkandet finns i bilaga 1. En<br>förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 2.</p>
<p>Betänkandets lagförslag jämte en kortfattad presentation har<br>publicerats på engelska under titeln The Draft New Swedish Arbitration<br>Act. Denna version har genom Stockholms Handelskammares Skilje-<br>domsinstituts försorg sänts ut till ett antal utländska skilj edomsexperter.<br>En sammanställning av deras yttranden finns tillgängliga i ärendet (dnr<br>94/2395). En förteckning över experterna finns i bilaga 3.</p>
<p>Utredarens slutbetänkande Näringslivets tvistlösning (SOU 1995:65)<br>överlämnades i augusti 1995. Även detta betänkande har remiss-<br>behandlats. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr<br>95/3110). Betänkandets lagförslag, i nu aktuella delar, finns i bilaga 4.<br>Remissinstanserna redovisas i bilaga 5.</p>
<p>I denna proposition tar regeringen upp dels utredningens förslag om en<br>ny lag om skiljeförfarande och övriga förslag i delbetänkandet, dels vissa<br>därmed sammanhängande frågor som behandlats i slutbetänkandet.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 1 oktober 1998 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga<br>7.</p>
<p>Lagrådet har föreslagit vissa ändringar. Främst är det fråga om rena<br>förtydliganden. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. De<br>fall där regeringen har en annan uppfattning än Lagrådet behandlas i<br>avsnitt 5.8, 5.9, 6.2.3 och 13.3. I övrigt kommenteras Lagrådets<br>synpunkter i de delar av övervägandena och författningskommentaren<br>där de hör hemma. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten<br>jämfört med lagrådsremissen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>32</p>
<p>4.1</p>
<h2>Bakgrund och utgångspunkter</h2>
<h3>Översikt över svensk skilj edomsrätt</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h4>4.1.1 Kort historik över lagstiftningen</h4>
<p>Skiljeförfarandet i Sverige har gamla anor. Ett stadgande som handlar om<br>avtal där parterna enas om att låta en mellan dem uppkommen tvist<br>avgöras av betrodda män förekommer redan i Visby stadslag från 1300-<br>talet. I 1734 års lag finns i 4:15 utsökningsbalken en bestämmelse av<br>innebörd att för det fall partema avsagt sig rätten att klandra gode männens<br>avgörande kunde verkställighet ske. Några andra bestämmelser angående<br>skiljeförfarande gavs inte.</p>
<p>Ett förslag till lagstiftning om skiljeförfarande framlades 1826.<br>Lagkommitténs förslag till allmän civillag innehöll nämligen ett kapitel om<br>”skiljesmän”. I motiven talas om att tvistande parter för att slita tvister<br>utsåg personer som de hade förtroende för. Detta förfarande borde enligt<br>kommitténs mening inskränkas till dispositiva tvister. Vidare innehöll<br>förslaget en bestämmelse av innebörd att om partema inte förbehållit sig<br>rätt att klandra avgörandet skulle det anses att de hade utfast sig att godta<br>skiljemännens avgörande. En nästan likalydande bestämmelse återfinns i<br>2 § första stycket skilj emannalagen. Lagkommitténs förslag upptogs i stort<br>oförändrat i lagberedningens förslag till rättegångsbalk av år 1849. I<br>motiven talas om att det fanns åtskilliga stadganden om att tvister som<br>rörde allmänna inrättningar, verk eller bolag skulle avgöras av skiljemän.<br>De framlagda förslagen ledde dock inte till lagstiftning.</p>
<p>Frågan om en legal reglering av skiljeförfarandet upptogs i det s.k.<br>principbetänkandet angående rättegångsväsendets ombildning som nya<br>lagberedningen presenterade 1884. Lagberedningen ansåg att rättegångs-<br>lagen borde innehålla regler om skiljemannaförfarande som grundades på<br>frivilliga överenskommelser. Den 28 oktober 1887 utfärdades lagen om<br>skiljemän (se NJA II 1887 nr 4).</p>
<p>Lagen innehöll bestämmelser om skiljeavtalets föremål och dess verkan<br>som rättegångshinder. Bland annat upptogs det grundläggande stadgandet<br>att partema skulle anses ha utfäst sig att nöja sig med skiljedomen om<br>skiljeavtalet inte innehöll förbehåll om rätt för partema att överklaga<br>skiljedomen. Överexekutor gavs befogenhet att i vissa fall utse skiljeman.<br>Slutligen gavs föreskrifter om förfarandet och om skiljedomens form.<br>Stadgandena om verkställighet av skiljedom i 46 § utsökningslagen<br>anpassades till den nya lagens bestämmelser.</p>
<p>Redan vid riksdagsbehandlingen av 1887 års skiljemannalag uttalades<br>farhågor för att lagens bestämmelser skulle lämna möjlighet till obstruktion<br>från en part som ville hindra eller försvåra tvistens prövning av skiljemän.<br>En motion om revision eller ändring i skiljemannalagen väcktes 1918.<br>Lagutskottet uttalade sig över motionen och anförde bl.a. att erfarenheten<br>hade visat att de förväntningar, som vid lagens tillkomst ställdes på<br>skiljemännen, inte gått i uppfyllelse och att de möjligheter lagen erbjöd en<br>part att i samråd med en av honom till skiljeman utsedd person hindra eller<br>fördröja förfarandet hade utnyttjats i stor utsträckning. Bristema i för-</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 35</p>
<p>farandet kunde enligt utskottets mening avhjälpas endast genom en allmän<br>omarbetning av lagen.</p>
<p>Med anledning av en framställning från riksdagen om en fullständig<br>revision av 1887 års skiljemannalag framlades 1919 ett förslag till ändring<br>i skiljemannalagen. Det ansågs nämligen föreligga ett trängande behov att<br>undanröja de möjligheter till obstruktion som lagen erbjöd och man ville<br>tillgodose detta behov genom vissa detaljändringar i lagen. Lagutskottet<br>tillstyrkte förslaget men framhöll att denna partiella reform inte fick<br>undanskjuta den revision av lagen i dess helhet som riksdagen hade begärt.<br>Förslaget godtogs av riksdagen och skiljemannalagen ändrades 1919.</p>
<p>Riksdagen framhöll 1926 på nytt att det förelåg behov av en fullständig<br>omarbetning av skiljemannalagen. En utredning i syfte att åstadkomma en<br>revision av lagen inleddes 1927 inom Justitiedepartementet. Utrednings-<br>arbetet utmynnade i lagen (1929:145) om skiljemän och medförde ändrad<br>lydelse av 46 § utsökningslagen. Lagen har härefter inte ändrats på något<br>mera genomgripande sätt. Så föranledde införandet av nya rätte-<br>gångsbalken 1948 endast några smärre justeringar i 15 §.</p>
<p>Under 1920-talet antog Nationernas Förbund två överenskommelser<br>angående det internationella skilj edoms väsendet. År 1923 tillkom sålunda<br>det s.k. Genéveprotokollet angående skiljedomsklausuler och år 1927 en<br>konvention om verkställighet av utländska skiljedomar (Genévekonven-<br>tionen). Överenskommelserna går ut på att utländska skiljeavtal och<br>skiljedomar under vissa förutsättningar skall erkännas i de fördrags-<br>slutande staterna. I samband med Sveriges anslutning tillkom lagen<br>(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar (LUSK).</p>
<p>I böijan av 1950-talet inleddes ett arbete inom Förenta Nationerna i syfte<br>att åstadkomma en ny internationell reglering på området. Arbetet ledde till<br>1958 års New Yorkkonvention om erkännande och verkställighet av<br>skiljedomar. Konventionen har ett vidare tillämpningsområde än<br>Genévekonventionen. En utländsk skiljedom skall enligt New Yorkkon-<br>ventionen i princip kunna verkställas vare sig den meddelats i en kon-<br>ventionsstat eller ej och oavsett vilken stats jurisdiktion partema är under-<br>kastade. Det finns dock möjlighet att göra förbehåll i två hänseenden. En<br>stat kan enligt artikel 1(3) begränsa tillämpningsområdet till skiljedomar<br>som meddelats i en annan fördragsslutande stat eller till rättsliga för-<br>hållanden som anses som kommersiella enligt det fördragsslutande landets<br>lag. Konventionen innehåller skärpta bestämmelser för att motverka<br>obstruktion från en part som motsätter sig verkställighet av skiljedomen.<br>Konventionen har tillträtts av omkring etthundratio stater över hela<br>världen. Sverige ratificerade New Yorkkonventionen den 28 januari 1972.<br>Något förbehåll som begränsade konventionens tillämpningsområde<br>gjordes inte. I samband med tillträdet företogs vissa ändringar i LUSK.</p>
<h4>4.1.2 Skiljemannalagens struktur och bakomliggande principer</h4>
<p>Staten har inte något självständigt intresse av att alla tvister skall prövas<br>av allmän domstol. Staten har därför inte ansetts ha anledning att<br>motsätta sig att parter ingår skiljeavtal beträffande frågor som de kan</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>34</p>
<p>träffa förlikning om. Principen om att avtal skall hållas gäller sålunda<br>även beträffande skiljeavtal. En annan sak är att bristen på prejudikat på<br>det förmögenhetsrättsliga området gör det önskvärt att fler tvister skall<br>avgöras av domstol i stället for av skiljenämnd. Denna fråga, som blivit<br>föremål för utredningens överväganden i slutbetänkandet Näringslivets<br>tvistlösning (SOU 1995:65), behandlas dock inte i detta lagstiftnings-<br>ärende.</p>
<p>Lagstiftningen ger enligt förarbetena (NJA II 1929 s. 5) framför allt i tre<br>hänseenden rättsverkan åt skiljeavtal. Avtalet har verkan som process-<br>hinder. Om part gör en befogad invändning vid domstol om att partema har<br>träffat ett skiljeavtal beträffande tvisten skall domstolen inte befatta sig<br>med denna. Part ges vidare möjlighet att framtvinga fullgörelse av ett<br>skiljeavtal och lagstiftningen försöker dessutom så långt möjligt motverka<br>obstruktion under förfarandet. Slutligen tillerkänner lagstiftningen rätts-<br>verkan åt en skiljedom. Denna kan verkställas genom en exekutiv<br>myndighets försorg, och allmän domstol far inte mot en parts bestridande<br>göra en ny prövning av tvisten.</p>
<p>Av detta synsätt - framhålls det i förarbetena - följer emellertid att<br>staten inte har något direkt ansvar för skiljedomars riktighet eller för det<br>kloka i att ingå ett skiljeavtal. Ansvaret för skiljemännens sakkunskap och<br>oväld vilar i första hand på partema själva. Det har dock ansetts vara ett<br>statsintresse att försöka tillgodose objektiviteten i skiljeförfarandet utan att<br>för den skull låta staten fa det direkta ansvaret för förfarandet och utan att<br>därigenom beröva den enskilde den frihet som han med fog kan göra<br>anspråk på. Vidare har det ansetts rimligt och riktigt att staten uppställer<br>vissa formella krav och, så långt det kan ske utan ett otillbörligt<br>begränsande av parternas avtalsfrihet, försöker bereda möjligheter för<br>materiellt riktiga avgöranden.</p>
<p>Skilj emannalagens bestämmelser är uppdelade i olika grupper under<br>rubrikerna skiljeavtalet, skiljemännen och huru de utses, förfarandet,<br>skiljedoms ogiltighet och klander av skiljedom, skiljedomskostnadema<br>samt särskilda bestämmelser. I motiven anges att lagen är tvingande för<br>parter och skiljemän om inte annat anges.</p>
<p>Skiljemannalagen reglerar i första hand skiljeförfarande som grundar sig<br>på avtal mellan partema, s.k. konventionellt skiljeförfarande. Det före-<br>kommer i vissa fall att det i lag föreskrivs att en tvist skall avgöras av<br>skiljemän. Man brakar då tala om legalt skiljeförfarande. I de flesta fall<br>hänvisar bestämmelsen till skiljemannalagens regler, se t.ex. 14 kap. 31 §<br>andra stycket aktiebolagslagen (1975:1385). Det finns emellertid i äldre<br>författningar några fall då ett legalt skiljeförfarande inte skall ske enligt<br>skiljemannalagen, se t.ex. 9-12 §§ lagen (1919:426) om flottning i allmän<br>flottled.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h4>4.1.3 Skilj edomsinstitut</h4>
<p>Stockholms Handelskammares Skilj edomsinstitut, som är ett bransch-<br>övergripande institut, etablerades 1917 och under 1920- och 1930-talen<br>inrättades skilj edomsinstitutioner vid samtliga svenska handelskamrar.</p>
<p>35</p>
<p>Under de senaste decennierna har dock verksamheten koncentrerats till<br>Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. Det finns även<br>skiljedomsinstitut av branschanknuten karaktär, t.ex. Sveriges Skilje-<br>nämnd för Spannmåls- och Foderämneshandeln och Sveriges Tekniskt-<br>Industriella Skiljedomsinstitut (STIS). Dessa spelar dock inte längre en<br>lika framträdande roll som tidigare.</p>
<p>Skiljedomsinstitutioner skiljer sig både i organisatorisk uppbyggnad och<br>erbjuden service. Det finns dock gemensamma drag. Flertalet institutioner<br>har en styrelse och ett sekretariat samt stadgar eller motsvarande som<br>reglerar både organisationen och förfarandet i skiljemål som handläggs vid<br>institutionen ifråga. En huvuduppgift är ofta att medverka vid utseende av<br>skiljemän och handlägga frågor i anslutning därtill, exempelvis jävsffågor.<br>Flera institutioner biträder också vid administration av skiljemål.</p>
<h4>4.1.4 Skiljeförfarandets omfattning</h4>
<p>Skiljeförfarandet försiggår i allmänhet utan offentlig insyn. Någon<br>registrering av meddelade skiljedomar sker inte. Det är därför svårt att<br>mer precist ange i vilken omfattning som skiljeförfarande förekommer.</p>
<p>Utredningen har i sitt slutbetänkande Näringslivets tvistlösning (SOU<br>1995:65) undersökt frekvensen av skiljeförfarande. Undersökningen ger<br>vid handen att antalet skiljeförfaranden som administrerades av<br>Stockholms Handelskammares Skilj edomsinstut under år 1993 uppgick till<br>111. Av dessa hade 89 ärenden internationell anknytning, dvs. minst en av<br>partema var inte svensk. Motsvarande siffror för år 1994 var 99 (89), år<br>1995 97 (77), år 1996 100 (86) och år 1997 110 (88). Bland ärendena ingår<br>även sådana som avslutats utan ytterligare åtgärd än att en part påkallat<br>skiljeförfarande. Undersökningen visar vidare att det totalt årligen<br>förekommer som mest 300-400 konventionella skiljeförfaranden i Sverige.<br>I denna siffra är inte arvodesprövningar enligt advokatsamfundets stadgar<br>inräknade. Omfattningen av de legala skiljeförfarandena framgår inte av<br>undersökningen.</p>
<p>Resultatet av undersökningen ger fog för påståendet att en inte obetydlig<br>del av näringslivets tvister löses genom skiljeförfarande. Det kan dock<br>konstateras att den utbredda användningen av skiljeklausuler inte åter-<br>speglar den faktiska omfattningen av skiljeförfaranden. Många standard-<br>avtal innehåller skiljeklausul. Skiljeklausuler är mycket frekventa t.ex. i<br>avtal om entreprenader och om anläggnings- och maskinleveranser. Även i<br>avtal som upprättas särskilt intas ofta en skiljeklausul. Så sker exempelvis i<br>avtal om företags- och aktieöverlåtelser. Legalt skiljeförfarande med<br>anledning av aktieinlösen är vanligt förekommande och gäller ekonomiskt<br>betydande värden.</p>
<p>Samhällsutvecklingen har gått i riktning mot allt snabbare kommunika-<br>tioner mellan människor. Detta har lett till att kravet på att uppkommande<br>tvister skall biläggas så snabbt som möjligt har accentuerats. Denna<br>samhällsutveckling torde ha ökat skiljeförfarandets användning.</p>
<p>Skiljeförfarande har särskilt stor betydelse i internationella relationer.<br>Skiljedomar erkänns och kan verkställas i mycket större utsträckning<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>36</p>
<p>utanför det land där domen meddelats än vad som är fallet med Prop. 1998/99:35<br>domstolsdomar, låt vara att Brysselkonventionen och Luganokonventionen<br>medfört att domstolsdomar numera i stor utsträckning kan verkställas inom</p>
<p>Europa.</p>
<h4>4.1.5 Annan lagstiftning i huvuddrag</h4>
<p>Föreskrifter rörande skiljeförfarande finns i skiljemannalagen, lagen<br>(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar samt i rättegångs-<br>balken och utsökningsbalken. Därutöver finns emellertid föreskrifter<br>angående skiljeförfarande i många olika sammanhang. Det kan gälla allt<br>från att skiljeförfarande påbjuds som tvistlösningsmetod till att skilje-<br>avtal inte far ingås förrän tvist uppkommit eller att skiljeförfarande helt<br>förbjuds. Som exempel på lagstiftning som innehåller regler om legalt<br>skiljeförfarande kan nämnas kyrkolagen (1992:300), lagen (1975:417)<br>om sambruksföreningar och aktiebolagslagen (1975:1385). Exempel på<br>lagar som innehåller begränsningar i rätten att träffa skiljeavtal är<br>luftfartslagen (1957:297), lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister,<br>jordabalken och jämvägstrafiklagen (1985:192).</p>
<h3>4.2 Skiljedomsrätten i ett internationellt perspektiv</h3>
<p>I ett internationellt perspektiv föreligger i modem tid på skilje-<br>domsrättens område två parallella och delvis motsägelsefulla utveck-<br>lingstendenser: å ena sidan en starkt tilltagande internationalisering och å<br>andra sidan en klart markerad nationell profilering. Det kan i detta<br>lagstiftningsärende finnas anledning att något belysa dessa tendenser.</p>
<p>Lagen om skiljemän tillkom år 1929, samma år som Genéveprotokollet<br>av år 1923 och Genévekonventionen av år 1927 ratificerades av Sverige.<br>Dessa konventioner utgjorde ett genombrott för idén att skiljeavtal och<br>skiljedomar i internationella affärsangelägenheter skulle fa internationell<br>giltighet i en långt större utsträckning än som då gällde och för närvarande<br>gäller nationella domstolsavgöranden. Dessa överenskommelser kom att<br>återspeglas i den ursprungliga lydelsen av lagen (1929:147) om utländska<br>skiljeavtal och skiljedomar.</p>
<p>Genévekonventionen och Genéveprotokollet ersattes år 1958 av New<br>Yorkkonventionen om erkännande och verkställighet av utländska skilje-<br>domar (New Yorkkonventionen.) Konventionen innehåller de två<br>principerna att, med starkt avgränsade undantag (se Artikel II och V),<br>skiljeavtal och skiljedomar skall erkännas och verkställas i alla med-<br>lemsstater, och konventionen har vunnit en i det närmaste universell<br>anslutning. Sverige ratificerade New Yorkkonventionen år 1972 och<br>ändrade i samband därmed lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och<br>skiljedomar i syfte att bringa denna lag i överensstämmelse med<br>konventionen. Sverige har, som tidigare nämnts, inte gjort någon av de två<br>möjliga reservationerna avseende begränsning till skiljedomar rörande</p>
<p>37<br></p>
<p>kommersiella förhållanden respektive tilllämpning enbart i förhållande till<br>andra medlemsstater.</p>
<p>Sverige tillträdde år 1966 Washingtonkonventionen om erkännande och<br>verkställighet av skiljedomar i vissa internationella investeringstvister<br>mellan en stat och en medborgare i en annan stat (även kallad ICSID-<br>konventionen). Denna anslutning skedde i form av lag (1966:735) om<br>erkännande och verkställighet av skiljedomar i vissa internationella<br>investeringstvister, genom vilken en skiljedom som meddelats enligt<br>konventionen är giltig i Sverige. Om det är fråga om en förpliktelse att utge<br>pengar verkställs skiljedomen direkt som svensk domstols lagakraftägande<br>dom, om inte uppskov med verkställigheten beslutas enligt konventionens<br>föreskrifter.</p>
<p>Under 1970-talet upptogs skiljedomsfrågor till behandling av Förenta<br>Nationernas handelsrättskommission, UNCITRAL. Efter omfattande<br>förberedelser resulterade dess arbete i ett skiljedomsreglemente,<br>UNCITRAL Arbitration Rules (nedan kallade UNCITRAL-reglema),<br>vilket av Förenta Nationernas Generalförsamling i december 1976<br>rekommenderades som ett utfyllande normsystem i privata skiljeavtal.<br>UNCITRAL-reglema har vunnit vidsträckt acceptans i internationella<br>affärsrelationer och blivit ett naturligt referensmaterial vid utarbetandet av<br>liknande regelsystem.</p>
<p>Under 1980-talet initierade UNCITRAL det mer ambitiösa projektet att,<br>med utgångspunkt i UNCITRAL-reglema, skapa en förebild till lag om<br>internationella skiljeförfaranden. Efter synnerligen omfattande för-<br>beredelser, innefattande bl.a. ett flertal konferenser med stor internationell<br>anslutning, blev resultatet år 1985 den s.k. UNCITRAL Model Law on<br>International Commercial Arbitration (nedan kallad modellagen).<br>Förarbetena till modellagen är vidlyftiga och utförligt dokumenterade.<br>Även om ambitionen hos upphovsmännen till modellagen inledningsvis<br>var att denna skulle fa karaktären av uniform nationell lagstiftning blev det<br>slutliga resultatet tillkomsten av ett lagstiftningsinstrument ägnat att antas<br>dels av industriellt och ekonomiskt väl utvecklade stater där skilje-<br>förfarande historiskt sett har spelat en undanskymd roll som metod för<br>privaträttslig konfliktlösning och dels av i nämnda hänseenden mindre<br>utvecklade stater vilka i avsaknad av ett tillfredsställande regelverk inte<br>tidigare kunnat göra gällande i sig berättigade anspråk på att komma ifråga<br>som fora för skiljeförfaranden i sina affärsrelationer med omvärlden.</p>
<p>Modellagens tillkomst har medfört ett betydelsefullt genombrott för en<br>nationell användning av skiljeförfaranden som konfliktlösningsmetod i<br>länder där sådana tidigare har varit sällsynta. Modellagen har, med smärre<br>modifikationer, införts i ett flertal stater i det brittiska samväldet, såsom,<br>Australien, Kanada, Nigeria, Skottland samt Bermuda. Lagstiftning<br>grundad på modellagen har däijämte införts i Bulgarien, på Cypern, i<br>Tunisien, Ryssland och Mexiko. Tyskland har sedan den 1 januari 1996 en<br>ny lag om skiljeförfarande som anknyter mycket nära till modellagen.</p>
<p>Skiljedomsrätten tillhör inte de rättsområden som berörs av integrationen<br>inom Europeiska unionen. Sålunda undantas uttryckligen skiljedomar från<br>bestämmelserna i konventionen om domstols behörighet och om verk-<br>ställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen), se</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>38</p>
<p>Artikel 1 punkt 4. I ett viktigt avgörande av EG-domstolen, det s.k.<br>Atlantic Emperor-fallet år 1991 (mål C-190/89, Marc Rich and Co. AG<br>mot Societå Italiana Impianti PA, ECR 25 juli 1991 s. 1-3855), fastslogs att<br>inte heller judiciella förfaranden i anslutning till skiljeförfaranden omfattas<br>av konventionens bestämmelser. Motsvarande undantag återfinns i den i<br>huvudsak likalydande Luganokonventionen, som gäller mellan EU:s<br>medlemsstater samt Island, Norge och Schweiz. Sverige har tillträtt<br>Luganokonventionen genom lagen (1992:794) med anledning av Sveriges<br>tillträde till Luganokonventionen. Sverige har numera beslutat att också<br>tillträda Brysselkonventionen (prop. 1997/98:102, bet. 1997/98:LU24, rskr.<br>1997/98:231, SFS 1998:358-364). Konventionen träder för Sveriges del i<br>kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>Parallellt med den internationalisering av skilj edomsrätten som blivit en<br>direkt följd av den världsomfattande anslutningen till New York-<br>konventionen, den vitt utbredda acceptansen av UNCITRAL-reglema som<br>normgivande mönster för skiljeavtal respektive de landvinningar som<br>gjorts av modellagen kan en annan utvecklingstendens skönjas. I de oss<br>närliggande kulturländer där, liksom i Sverige, skiljeförfaranden sedan<br>lång tid har utgjort en vedertagen och allmänt tillämpad metod för<br>tvistlösning på det kommersiella området har nationella särdrag kommit att<br>prägla den legislativa utvecklingen. Det är värt att notera att de europeiska<br>länder som infört ny lagstiftning om skiljedom under 1980-talet valt att<br>inte anpassa denna till modellagen utan i stället stiftat lagar för<br>internationella förfaranden utformade på grundval av inhemsk tradition och<br>historiskt präglat nationellt synsätt. Så har varit fallet i Frankrike (1981),<br>Nederländerna (1986) och Schweiz (1987) och detsamma gäller i Belgien<br>(1985) och Spanien (1988). Finland har infört en ny lag om skiljemän som<br>väsentligen utgör en inhemsk produkt, även om många av lagens<br>bestämmelser har inspirerats av stadgandena i modellagen. Detsamma kan<br>sägas om England (inkl. Wales och Nordirland), där det under 1996 antogs<br>en ny lag om skiljeförfarande. Den tyska lagen anknyter som ovan nämnts<br>mycket nära till modellagen.</p>
<p>Utvecklingen i fråga om användning av skiljedomsinstitut har i<br>huvudsak varit densamma i flertalet länder i övriga Europa som i Sverige.</p>
<p>Även utanför Europa har etablerats åtskilliga skilj edomsinstitutioner,<br>framför allt under den senaste tioårsperioden.</p>
<p>Medan skilj edomsinstitutionemas verksamhet under 1900-talets första<br>hälft och tidigare huvudsakligen var begränsad till en region eller ett land,<br>har den internationella handelns expansion under de senaste decennierna<br>inneburit att flera institutioner också medverkar vid internationella skilje-<br>förfaranden. Vissa institutioner handlägger enbart sådana skiljeförfaranden.</p>
<p>International Court of Arbitration of the International Chamber of<br>Commerce och London Court of International Arbitration är exempel på<br>mer betydande institutioner som endast handlägger internationella<br>skiljeförfaranden, medan exempelvis American Arbitration Association<br>och Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut är exempel på<br>institutioner som både har en omfattande internationell verksamhet och<br>medverkar vid nationella skiljeförfaranden.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>39</p>
<p>Sverige har tagit aktiv del i det arbete som föregick och resulterade i<br>New Yorkkonventionen, UNCITRAL-reglema och modellagen. Alltsedan<br>senare hälften av 1970-talet har Sverige i tilltagande utsträckning valts som<br>forum för skiljeförfaranden i avtal mellan utländska parter vilka saknar<br>varje anknytning till vårt land. Ursprungligen var detta fallet i inter-<br>nationella kontrakt ingångna av sovjetiska handelsorganisationer och andra<br>organ med utländska bolag och andra rättssubjekt. Sedermera har en<br>motsvarande praxis vunnit utbredning i Folkrepubliken Kina. Såvitt är känt<br>har ett mycket stort antal avtal träffats av f.d. sovjetiska, resp, av kinesiska,<br>parter, innehållande föreskrifter om skiljeförfaranden i Stockholm, oftast<br>enligt reglerna för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut eller<br>med angivande av Institutet eller Handelskammaren som s.k. ”appointing<br>authority”. I sammanhanget kan också nämnas trepartsavtalet US-Russian<br>Optional Clause Agreement av år 1992 som innebär att Stockholms<br>Handelskammare är ”appointing authority” enligt särskilda skiljeklausuler<br>som används av parter i USA och Ryssland. Stockholm föreskrivs vidare<br>inte sällan som plats för skiljeförfaranden i klausuler som hänvisar till ex-<br>empelvis reglerna för Internationella Handelskammarens Internationella<br>Skiljedomstol.</p>
<h3>4.3 Utgångspunkter för ny lagstiftning</h3>
<h4>4.3.1 Skiljeförfarandets funktion</h4>
<p>Det på avtal grundade skiljeförfarandet, sådant det uppfattas i vårt land<br>och jämförbara stater, är en form av privat rättskipning på förmögen-<br>hetsrättens område. Det kan, summariskt uttryckt, sägas syfta till ett<br>snabbt och slutligt avgörande av tvister utan insyn utifrån. Även om det i<br>samhället förekommer andra mekanismer för tvistlösning, t.ex. genom<br>medverkan av olika nämnder, är det skiljeförfarandet som framstår som<br>det egentliga alternativet till tvistlösning genom domstolsdom när det<br>gäller tvister om stora värden. Det är endast avgöranden av domstolar<br>och skiljemän som kan verkställas genom exekutiva myndigheters<br>försorg.</p>
<p>Att staten sålunda gör ett undantag från sitt monopol på rättskipning kan,<br>åtminstone med ett nutida synsätt, föras tillbaka på den i västerländska<br>rättssamhällen rådande principen om avtalsfrihet mellan enskilda. Om<br>rättsordningen godtar parters överenskommelser om hur deras mellan-<br>havanden skall regleras, är det konsekvent att också acceptera deras avtal<br>att låta någon utomstående slita en tvist dem emellan. Avtalsfriheten är av<br>grundläggande betydelse för en marknadsekonomi. Det är betecknande att<br>skiljeförfarande har sin absoluta tyngdpunkt på handelstvister och andra<br>kommersiella tvister, dvs. tvister mellan näringsidkare. På detta område<br>spelar denna tvistlösningsform en mycket betydande roll.</p>
<p>I mångt och mycket kan fördelarna med skiljeförfarande föras tillbaka på<br>att det ger underlag för större förtroende - för dem som dömer, för<br>förfarandet och mellan partema.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>40</p>
<p>I skiljeförfarande kan sålunda parterna välja skiljedomare som de hyser Prop. 1998/99:35<br>förtroende för. De kan beakta olika kandidaters allmänna juridiska<br>kompetens, deras förtrogenhet med vissa rättsområden och deras special-<br>kunskaper på ett fackområde. Utses rätt personer till skiljenämnden kan<br>förfarandet påskyndas, kostnaderna bli lägre och resultatet mer<br>tillfredsställande.</p>
<p>Som en särskild fördel med skiljeförfarandet brukar framhållas att<br>tvisten löses snabbt. Detta sammanhänger inte minst med att skilje-<br>förfarandet är ett eninstansförfarande. Speciellt inom näringslivet är det<br>ofta angeläget att skyndsamt fa en tvist ur världen för att eventuellt kunna<br>fortsätta affärsförbindelsen mellan parterna och i övrigt undvika störningar<br>i verksamheten. Snabbheten kan i vissa lägen också ge kostnadsvinster i<br>processen trots att partema själva bekostar skiljemännen.</p>
<p>Skiljemän är inte bundna av processprincipema om koncentration,<br>omedelbarhet och muntlighet. Skiljeförfarande ger bl.a. därigenom möjlig-<br>het till en särskilt smidig handläggning, avpassad efter sakens beskaffenhet<br>och partemas önskemål. Så kan tvisten t.ex. behandlas i former som gör<br>det lättare för partema att för framtiden behålla den inbördes affärs-<br>relationen.</p>
<p>Till att mildra motsättningarna mellan partema bidrar också att<br>skiljeförfarandet och skiljedomen inte är offentliga. Att en part driver<br>saken till en offentlig process uppfattas lätt som en ovänlig handling av<br>motparten, som kan leda till en bestående brytning mellan partema.<br>Frånvaron av offentlighet hindrar för övrigt en ofta ovälkommen insyn från<br>konkurrenter och andra utomstående i parternas ekonomiska förhållanden<br>och en besvärande uppmärksamhet från massmediernas sida.</p>
<p>Skiljeförfarande fyller en särskild funktion i internationella tvister. Inte<br>sällan är vardera parten i ett avtalsförhållande skeptisk till en dom-<br>stolsprövning i motpartens hemland. Skiljeavtal ger möjlighet att, t.ex.<br>genom förmedling av ett skiljedomsinstitut, hänskjuta uppkommande<br>tvister till en skiljenämnd som uppfattas som neutral och som båda parter<br>kan hysa förtroende för. Suveränitets- och immunitetssynpunkter, som kan<br>hindra en stat och andra offentliga organ att vara part vid en domstol i en<br>främmande stat, utgör inte något hinder för att skiljeförfarande skall kunna<br>anlitas. Till fördelama hör också att partema förfogar över språket i<br>förfarandet och att tvisten kan handläggas enligt en i förväg för båda parter<br>känd procedur. Vidare kan skiljedomar erkännas och verkställas i främ-<br>mande länder i stor omfattning; skiljedomars försteg i Sverige i denna del<br>framför domstolsdomar har emellertid minskat inom Europa sedan Sverige<br>år 1992 tillträdde Luganokonventionen om domstols behörighet och om<br>verkställighet av domar på privaträttens område.</p>
<h4>4.3.2 Behovet av en rättslig reglering av skiljeförfarandet</h4>
<p>Med utgångspunkten att skiljeförfarandet har sin grund i partemas rätt att<br>bestämma över sina inbördes relationer kan det finnas anledning att fråga<br>sig i vad mån staten genom lagstiftning skall befatta sig med förfarandet<br>och domstolarna utöva kontroll över detta. Det står emellertid klart att</p>
<p>41<br></p>
<p>rättsordningen måste innehålla - skrivna eller oskrivna - regler som Prop. 1998/99:35<br>innebär att skiljeavtal och skiljedomar respekteras. En domstol skall på<br>begäran avvisa en tvist som omfattas av ett skiljeavtal. Finns det en<br>skiljedom bör den i det väsentliga ha samma juridiska relevans som en<br>domstolsdom. Ett viktigt inslag i regleringen är föreskrifter som medger<br>verkställighet av skiljedomar. Allt detta förutsätter att avgränsningar görs<br>i lagstiftning och i rättstillämpning. Av elementär betydelse är att dom-<br>stol kan pröva om en viss tvist verkligen faller in under ett avtal mellan<br>partema om skiljedom.</p>
<p>Att rättsordningen respekterar skiljeavtal innebär inte att det görs<br>reservationslöst. Särskilda skäl - allmänna samhällsintressen eller hän-<br>synen till svagare parter - kan leda till undantag från eller modifikationer i<br>de allmänna reglerna om bundenhet av skiljeavtal.</p>
<p>Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att det finns risk för<br>negativa konsekvenser i och med valet av skiljeförfarande framför en<br>process i allmän domstol. Den frihet för parter och skiljemän att arrangera<br>skiljeförfarandet som uppfattas som ett särskilt positivt drag kan medföra<br>en försvagning av rättssäkerheten. För att rättsordningen skall kunna ge sitt<br>erkännande åt skiljeavtal och skiljedomar måste därför i vart fall skilje-<br>proceduren omgärdas med vissa regler. Den måste uppfylla grundläggande<br>krav av den art som allmänt upprätthålls i rättsstatliga processordningar.<br>Lagstiftningen bör t.ex. söija för att skiljemännen är opartiska och att<br>partema får lägga fram sin sak inför skiljenämnden. Man kan inte heller<br>undvara en domstol skontroll av att skiljedomar i dessa och vissa andra<br>hänseenden är godtagbara. En sådan reglering och en sådan kontroll som<br>nu har nämnts kan i och för sig tänkas försvaga skiljeförfarandets<br>attraktionskraft. Å andra sidan bör man inte förbise att regleringen och<br>kontrollen har en förebyggande effekt och kan medverka till en god<br>kvalitativ standard inom denna tvistlösningsform.</p>
<p>Lagregler om skiljeförfarande - i vidsträckt mening - fyller också en<br>annan uppgift än att förebygga avarter o.d. i proceduren. Parter och<br>skiljemän erbjuds genom dem en handläggningsordning som underlättar<br>förfarandet och ger det en stadga. Partemas rörelsefrihet kan tillgodoses<br>genom att reglerna i betydande omfattning görs dispositiva.</p>
<p>Den ovan nämnda domstolskontrollen av skiljedomar har på sitt sätt en<br>negativ inriktning visavi skiljeförfarandet. Domstolarna behöver emellertid<br>också tas i anspråk för att mera direkt främja ett skiljeförfarande. Deras<br>medverkan kan t.ex. krävas för att en skiljenämnd skall komma till stånd<br>och fungera. Lagstiftningen tillhandahåller på så sätt medel att hindra en<br>part som är bunden av ett skiljeavtal att direkt eller indirekt sabotera<br>förfarandet och därigenom frigöra sig från skiljeavtalet.</p>
<p>42</p>
<h4>4.3.3</h4>
<h4>Reformbehov och allmän inriktning</h4>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens bedömning: En ny lag om skiljeförfarande bör vila på<br>samma grundprinciper som gällande rätt. Grundsatsen om parternas rätt<br>till självbestämmande bör stå i fokus. Lagstiftningen skall vara modem<br>och uppfylla kraven på snabbhet, säkerhet och smidighet i förfarandet,<br>samtidigt som grundläggande krav på rättssäkerhet skall beaktas.<br>Lagstiftningsarbetet bör inriktas på att finna lösningar på problem som<br>erfarenhetsmässigt kan uppstå i samband med skiljeförfaranden. Den<br>internationella utvecklingen bör i inte ringa utsträckning prägla den nya<br>lagen.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i bedöm-<br>ningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Skiljemannalagen från 1929 far<br>anses ha fungerat väl. Det är emellertid inte att förvåna att en så gammal<br>lag i vissa hänseenden inte fullt ut svarar mot modema krav på en lag om<br>skiljeförfarande. Värt att notera är att den genomgripande reform av svensk<br>processrätt som införandet av den nya rättegångsbalken år 1948 innebar<br>inte nämnvärt påverkade innehållet i skiljemannalagen. Åtskilliga problem<br>har också under senare år gjort sig gällande som kräver en lösning. Till<br>detta kommer behovet av att beakta utvecklingen inom skilj edomsrätten på<br>det internationella planet.</p>
<p>Mot bakgrund av de slutsatser och förslag som redovisas i betänkandet<br>anser regeringen att den övergripande målsättningen för en reformering av<br>lagstiftningen på skilj edomsområdet bör vara att skapa en modem lag-<br>stiftning som tillgodoser kravet på snabbhet, säkerhet och smidighet i<br>förfarandet. Lagstiftningen bör alltså bland annat innehålla de komponen-<br>ter som traditionellt brukar åberopas till stöd för att skiljeförfarandet är ett<br>så attraktivt instrument för tvistlösning. Regeringen anser, i likhet med<br>utredningen, att ett pragmatiskt synsätt bör anläggas i syfte att finna<br>användbara lösningar på de problem som erfarenhetsmässigt har gjort sig<br>gällande i den praktiska tillämpningen av skiljedomsinstitutet. Det också<br>angeläget att slå vakt om och om möjligt ytterligare befrämja Sveriges<br>starka ställning som internationellt forum i handelstvister.</p>
<p>Regeringen anser att den nya lagstiftningen bör vila på samma grand-<br>principer som gällande rätt. Sålunda bör grundsatsen om partsautonomin<br>behållas och det kan övervägas om denna centrala ingrediens i lagstift-<br>ningen bör förstärkas. Vidare bör en ny lagstiftning utformas på ett sådant<br>sätt att obstruktion i förfarandet motverkas och att ingångna skiljeavtal kan<br>fullföljas. Det är också angeläget att lagstiftningen i möjligaste mån<br>befrämjar en skiljedoms slutlighet.</p>
<p>Tillämpliga grundprinciper innebär att en lagstiftning på området måste<br>tillgodose grundläggande krav på rättssäkerhet. Detta innebär ingen nyhet.<br>Sålunda bör lagstiftningen omfatta vissa grundläggande bestämmelser som<br>hänför sig till domstolarnas och de verkställande myndigheternas roll.<br>Vidare bör en ny lagstiftning på skiljedomsrättens område uppmärksamma</p>
<p>43</p>
<p>rättsskyddsaspekten för ekonomiskt svaga parter. I detta sammanhang bör<br>enligt regeringens mening konsumenters rättsskydd särskilt framhållas.</p>
<p>Det är internationellt erkänt att lagstiftning om skiljeförfarande inte skall<br>inriktas på någon fullständig reglering av skiljeförfarandet. Denna ut-<br>gångspunkt bör gälla också för svensk rätts del. Åtskilliga frågor bör alltså<br>överlämnas till partemas eller skiljemännens bedömning eller lösas i<br>rättstillämpningen. Ett riktmärke bör vara att lagen inte skall uppta<br>handlingsregler som kan sättas åt sidan utan några konsekvenser. Vidare<br>bör beaktas å ena sidan det praktiska behovet av att lagen kan ge besked i<br>en tillämpningsffåga, å andra sidan svårigheten att åstadkomma en<br>klargörande reglering av inte alltför omständligt slag.</p>
<p>I förarbetena till skiljemannalagen uttalades att alla dess bestämmelser är<br>tvingande för parter och skiljemän när inte annat anges (NJA II 1929 s. 8).<br>I enlighet med vad utredningen anfört bör den nya lagen inte konstrueras<br>på det sättet. Den omständigheten att det i lagen på åtskilliga ställen görs<br>förbehåll för avvikelser som partema kan ha kommit överens om skall<br>alltså inte motsatsvis tolkas så att övriga bestämmelser är tvingande i den<br>meningen att partema saknar möjlighet att disponera över förfarandet. Hur<br>långt deras dispositionsrätt sträcker sig far bli beroende av flera<br>omständigheter, såsom bestämmelsens art, avvikelsens innebörd och den<br>tidpunkt vid vilken avvikelsen har kommit till.</p>
<h4>4.3.4 Lagstiftning för nationella och internationella tvister</h4>
<p>Regeringens förslag: En ny svensk lag om skiljeförfarande ersätter<br>lagen (1929:145) om skiljemän och lagen (1929:147) om utländska<br>skiljeavtal och skiljedomar. Lagen skall omfatta såväl nationella som<br>internationella skiljeförfaranden. Den av FN:s handelsrättskommission,<br>UNCITRAL, utarbetade modellagen skall inte tjäna som förebild för den<br>nya lagen. Däremot skall i varje delfråga modellagens bestämmelser<br>beaktas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Några remissinstanser framför dock att en ny<br>svensk lag om skiljeförfarande bör, med så få tillägg och ändringar som<br>möjligt, ansluta till modellagen. Flera remissinstanser anser att parter i<br>internationella tvister skall kunna komma överens om att modellagen<br>skall tillämpas.</p>
<p>Flera av de utländska skilj edomsexpertema har i olika utsträckning<br>förordat en närmare anslutning till modellagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Med tanke på den fortgående<br>integreringen av den ekonomiska marknaden i Västeuropa och den även i<br>övrigt expanderande ekonomiska samfärdseln över gränserna kan man på<br>goda grunder räkna med att antalet kommersiella tvister med inter-<br>nationella inslag efter hand kommer att öka. De problem som uppstår kring<br>skiljeförfarande är i stor utsträckning gemensamma för olika länder, och<br>den juridiska forskningen på området har en klar internationell inriktning.<br></p>
<p>44</p>
<p>Ett drag värt att uppmärksamma är att skiljemännen i internationella<br>skiljetvister inte sällan hämtas från skilda länder, något som ger<br>skiljenämnden en i viss mån mellanstatlig karaktär. Det är inte ägnat att<br>förvåna att olika regelsystem för internationella skiljetvister har arbetats<br>fram med anspråk på internationell tillämpning. Särskilt intresse tilldrar sig<br>den av FN:s handelsrättskommission (UNCITRAL) utarbetade modellagen<br>(se avsnitt 4.2).</p>
<p>Utredningen har funnit det självklart att nu nämnda förhållanden måste<br>tillmätas stor vikt vid utarbetandet av en ny svensk lagstiftning på<br>skiljedomsrättens område. Enligt utredningen måste särskild hänsyn tas till<br>den omständigheten att det finns ett stort antal löpande skiljeavtal mellan<br>utländska parter där Sverige utpekas som forum, inte minst därför att de<br>underliggande kommersiella transaktionerna stundom har en varaktighet<br>som sträcker sig över decennier. Regeringen har inte någon annan upp-<br>fattning. Det måste anses angeläget att söija för att de avtalsslutande<br>parternas förväntningar på den svenska skilj emannarättsliga lagstiftningens<br>innehåll och effektivitet infrias.</p>
<p>Utredningen har i detta sammanhang identifierat två frågor där ett vägval<br>måste göras på ett inledande stadium. Den första gäller om vi i Sverige bör<br>ha olika lagar om skiljeförfarande, en for inhemska förfaranden och en<br>annan för internationella förhållanden. Den andra gäller huruvida<br>modellagen bör läggas till grund for en reviderad svensk lagstiftning.</p>
<p>Av 4 § skiljemannalagen och 4 § LUSK framgår när skiljeförfarande får<br>äga rum i vårt land i tvister med internationell anknytning. Regleringen<br>innebär att sådana tvister i betydande omfattning kan falla under svensk<br>lagstiftning om skiljeförfarande. I så fall skall även för de internationella<br>tvisterna tillämpas reglerna i skiljemannalagen (se dock 18 § andra<br>stycket). Förfaranderegleringen är med andra ord enhetlig; LUSK inne-<br>håller inte föreskrifter om själva skiljeförfarandet i internationella tvister.<br>Detta talar för en sammanhållen lagstiftning.</p>
<p>I vissa länder har man valt att införa särskild lagstiftning för inter-<br>nationella förhållanden, såsom Frankrike och Schweiz samt de nationer<br>som stiftat lagar grundade på modellagen. I dessa länder synes emellertid<br>skälet för detta ha varit förekomsten av lokala rättsregler som är klart<br>olämpliga för internationellt bruk och som av hänsyn till traditionen eller<br>till landets konstitution inte har ansetts kunna eller böra ändras. Något<br>sådant skäl föreligger inte for Sveriges del. Som utredningen har framhållit<br>är det också förenat med uppenbara nackdelar att hantera två sidoordnade<br>regelsystem inom samma rättsordning. Bland annat uppkommer i åtskilliga<br>situationer besvärliga gränsdragningsproblem.</p>
<p>Som sagts förut kan det antas att tvister med internationella inslag blir<br>allt fler på det kommersiella området. Till bilden hör att företagen både i<br>Sverige och i länder med vilka vi har täta ekonomiska förbindelser i högre<br>grad intemationaliseras. Det skulle strida mot denna utveckling att införa<br>skilda regler eller regelkomplex för interna svenska och internationella<br>skiljetvister. Regeringen noterar särskilt att utredningen vid sin genomgång<br>av de olika ämnesavsnitten i en tilltänkt lag inte heller mer än på någon<br>enstaka punkt funnit anledning att föreslå en särskild regel for tvister med</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>45</p>
<p>internationella inslag och att dessa särregler utan olägenhet kan föras in i<br>ett särskilt avsnitt i en i princip enhetlig lag om skiljeförfarande.</p>
<p>Utredningen har mot bakgrund av de nu redovisade omständigheterna<br>ställt sig avvisande till en ordning med separata lagar för nationella och<br>internationella skiljeförfaranden. Utredningens ståndpunkt har vunnit<br>gehör hos remissinstanserna. Regeringen ansluter sig till utredningens<br>bedömning. Regeringen föreslår således att en ny lagstiftning på skilje-<br>domsrättens område tas in i en gemensam ny lag. Lagen kan lämpligen<br>rubriceras lag om skiljeförfarande.</p>
<p>Vad därefter gäller den andra frågan, den om modellagens betydelse för<br>den svenska lagrevisionen, konstaterar regeringen att det givetvis är också<br>ett svenskt intresse att regleringen av skiljeförfarande i olika länder följer<br>enhetliga riktlinjer. Modellagen fyller här en viktig funktion. Den har redan<br>vunnit beaktansvärda framgångar i nationella lagstiftningsprojekt och torde<br>även för framtiden få stor betydelse när en stat överväger ny skilje-<br>mannalagstiftning.</p>
<p>Regeringen är emellertid, som ovan angetts, av den uppfattningen att en<br>svensk lagstiftning på skilj edomsrättens område bör vara enhetlig och<br>sålunda tillämplig på såväl inhemska som internationella skiljeförfaranden.<br>Modellagen är utformad uteslutande för internationella förhållanden.<br>Redan av denna anledning är det uteslutet att utan vidare införliva model-<br>lagen med svensk rätt. Frågan blir i stället hur och i vilken omfattning en<br>svensk lag om skiljeförfarande bör närma sig modellagen.</p>
<p>Med utgångspunkten att olika lagar för inhemska och internationella<br>skiljeförfaranden inte lämpar sig för en svensk lagstiftning på området<br>finns det egentligen tre alternativa förhållningssätt visavi modellagen. Det<br>ena är att låta modellagen, innehållsmässigt och redaktionellt, bilda<br>mönster för en ny svensk lag. Det andra är ett friare förhållningssätt som<br>innebär att man i vaije delfråga beaktar modellagens bestämmelser. Ett<br>tredje alternativ är att låta parterna avtalsvägen bestämma att modellagen i<br>stället för den svenska lagen helt eller delvis skall gälla vid en tvist.</p>
<p>Det sistnämnda alternativet kan vid en första betraktelse framstå som ett<br>enkelt och smidigt sätt att, med bibehållande av en enhetlig svensk lag om<br>skiljeföfarande, tillgodose önskemålet om en uniform internationell<br>reglering. En möjlighet med en ”opt in-klausul” i den svenska lagstift-<br>ningen skulle kanske också inverka positivt på möjligheterna att attrahera<br>internationella skiljeförfaranden till Sverige. Konsekvenserna av en sådan<br>ordning är emellertid ganska långtgående. Regeringen är heller inte helt<br>övertygad om att det föreligger något större behov av att låta parterna i ett<br>internationellt förfarande komma överens om att tillämpa modellagen. Om<br>en svensk lag om skiljeförfarande i tillräcklig utsträckning beaktar<br>modellagens regler och undviker att i allt för hög grad präglas av ”national<br>peculiarities” torde behovet av denna möjlighet starkt reduceras. I vart fall<br>ter det sig nästan omöjligt att i dag bestämt uttala sig i frågan. Däremot bör<br>man framgent, med erfarenheterna av den nya lagstiftningen i ryggen, på<br>nytt kunna överväga detta alternativ om utvecklingen ger anledning till det.<br>Tills vidare anser regeringen emellertid att någon möjlighet att avtalsvägen<br>bestämma att modellagen skall vara tillämplig i internationella skilje-<br>förfaranden inte bör införas i den svenska lagstiftningen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>46</p>
<p>Nästa fråga blir då om och i så fall i vilken utsträckning den svenska<br>lagstiftningen skall ansluta sig redaktionellt och innehållsmässigt till<br>modellagen.</p>
<p>Som utredningen framhållit avviker modellagen i fråga om disposition<br>av innehållet och utförlighet i regleringen en hel del från strukturen i den<br>nuvarande skiljemannalagen. Vidare avviker modellagen också i den<br>sakliga regleringen av vissa rättsfrågor från de lösningar som man av olika<br>skäl kan tycka vara de lämpligaste med beaktande av svensk tradition och<br>rättsuppfattning. Modellagen saknar vidare regler om vissa rättsfrågor som<br>av svensk hävd eller andra skäl bör innefattas i en modem svensk<br>skiljeförfarandelag. Som exempel kan nämnas regler om skiljedoms-<br>kostnadema. Dessa dilemman kan man naturligtvis forsöka komma till<br>rätta med antingen genom att avstå från den ”bästa” lösningen till förmån<br>för modellagen eller genom att göra åtskilliga ändringar i och tillägg till<br>modellagen. Utredningen har ställt sig negativ till en sådan lösning.</p>
<p>Mot det sagda skall vägas det nämnda intresset av att genom nära<br>anslutning till modellagen fa till stånd en uniformitet mellan olika rätts-<br>system på skilj edomsrättens område. Förverkligande av en i realistisk<br>mening uniform rätt är emellertid dessvärre svårt att åstadkomma eftersom<br>flera europeiska länder med utvecklad tradition inom skiljedomsområdet<br>har valt att bygga vidare på inhemsk grund och avvisat modellagen som<br>mönster. En svensk variant av modellagen skulle sannolikt också innebära<br>så många avvikelser från själva modellen att värdet med tanke på strävan<br>efter enhetlighet skulle bli begränsat.</p>
<p>Utredningen har kommit till slutsatsen att modellagen inte bör läggas<br>direkt till grund för den nya svenska lagstiftningen vare sig dispositions-<br>eller innehållsmässigt. Regeringen ansluter sig till denna bedömning. Detta<br>är emellertid, som utredningen framhållit, inte liktydigt med att<br>modellagen skulle frånkännas betydelse vid revideringen. Tvärtom anser<br>regeringen det angeläget att i vaije delfråga beakta modellagens bestäm-<br>melser. Att en viss lösning har stöd i modellagen bör tillmätas stor<br>betydelse och ha ett betydande egenvärde. Sålunda bör man i anslutning till<br>vaije enskild bestämmelse i den nya lagen om skiljeförfarande överväga i<br>vilken omfattning bestämmelsen kan ansluta sig till modellagen.</p>
<p>Den intagna ståndpunkten innebär alltså att utländska parter, ombud och<br>skiljemän även fortsättningsvis har anledning att sätta sig in i den svenska<br>lagstiftningen om skiljeförfarande. Det finns därför anledning att göra<br>lagen i några hänseenden mera informativ än om den endast skulle ha en<br>inhemsk läsekrets. En med detta sammanhängande strävan bör vara att<br>avstå från att direkt eller indirekt hänvisa till den svenska rättegångs-<br>balkens regler; en ny lag bör kunna tillämpas fristående. Att rättegångs-<br>balken i olika hänseenden far spela en roll vid utformningen av innehållet i<br>skiljemannalagen är en annan sak, men i åtskilliga frågor finns skäl att<br>frigöra sig från balkens lösningar.</p>
<p>LUSK, alltså 1929 års lag om utländska skiljeavtal och skiljedomar,<br>innehåller väsentligen bestämmelser om utländska skiljeavtal och om<br>erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar. Utredningen har<br>ansett att det ligger nära till hands att föra samman denna materia med<br>skiljedomslagstiftningen i övrigt. Enligt utredningen borde det inte minst</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>47</p>
<p>för en utländsk publik vara en fordel att i en enda rättsakt kunna ta del av<br>huvudparten av den svenska regleringen på skiljedomsrättens område.<br>Regeringen är av samma uppfattning. Regeringen föreslår därför att<br>bestämmelserna i nuvarande LUSK får ingå i en särskild avdelning<br>beträffande internationella förhållanden i en ny svensk lag om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>Bestämmelserna i LUSK omarbetades år 1971 som följd av att Sverige<br>ratificerade 1958 års New Yorkkonvention om erkännande och verk-<br>ställighet av utländska skiljedomar. Utrymmet för ändringar är därför<br>begränsat. Enligt regeringens mening finns det dock anledning att överväga<br>behovet av vissa förenklingar, klargöranden och preciseringar i förhållande<br>till gällande reglering.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h2>5 Skiljeavtalet</h2>
<h3>5.1 Inledning</h3>
<p>Till grund för ett skiljeförfarande ligger i allmänhet ett skiljeavtal. Ur<br>detta härleder skiljemännen sin behörighet att avgöra tvisten. Som antytts<br>kan skiljemännen visserligen grunda sin behörighet på annat än ett<br>skiljeavtal. Ett exempel på en sådan reglering är 14 kap. 31 § andra<br>stycket aktiebolagslagen (1975:1385) som föreskriver att vissa tvister i<br>samband med inlösen av minoritetsaktier skall avgöras av skiljemän. De<br>frågeställningar som nu skall behandlas tar emellertid enbart sikte på<br>skiljeförfaranden som grundas på ett skiljeavtal eller en därmed jämställd<br>rättshandling, t.ex. testamente eller gåvobrev.</p>
<p>Skiljeavtalet kan beskrivas som ett blandat avtal med både process-<br>rättsliga och civilrättsliga inslag. För att avtalet skall fa avsedd verkan<br>krävs att partema är rättskapabla. Vidare måste avtalet röra en fråga som<br>kan överlämnas till skiljemän. Skiljeavtalets giltighet prövas i princip<br>med utgångspunkt i allmänna avtalsrättsliga regler, däribland den<br>allmänna jämkningsregeln i 36 § avtalslagen (1915:218).</p>
<p>Skiljeavtalet anger gränserna för vilka frågor som kan överlämnas till<br>avgörande av skiljemän. Eftersom skiljeavtalet sålunda utgör den yttersta<br>grunden för skiljemännens behörighet att avgöra tvisten är det viktigt att<br>ett skiljeavtal utformas med sådan eftertanke att det klart framgår vilka<br>frågor som skiljemännen är behöriga att pröva</p>
<h3>5.2 Skiljedomsmässighet</h3>
<h4>5.2.1 Dispositiva tvistemål</h4>
<p>Regeringens förslag: Grundregeln att partema kan ingå skiljeavtal<br>beträffande sådana frågor som de kan träffa förlikning om behålls.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>48</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslagen Prop. 1998/99:35<br>eller lämnar dem utan erinran.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Utgångspunkten i dag är att<br>skiljeavtal kan ingås beträffande frågor som partema kan träffa förlikning<br>om. Härmed avses s.k. dispositiva frågor till skillnad från indispositiva.<br>Det kan gälla frågor som kan avgöras i en rättegång, men även andra<br>frågor (se avsnitt 5.3) kan hänskjutas till avgörande av skiljemän.</p>
<p>Frågan är om det skilj edomsmässiga området nu bör bestämmas<br>annorlunda mot vad som gäller i dag. Jämför man med andra rätts-<br>ordningar kan man konstatera att i t.ex. Frankrike anses alla tvister som<br>inte gäller ordre public vara skilj edomsmässiga. I Tyskland är alla tvister<br>som rör ”vermögensrechtlicher anspruch” skiljedomsmässiga. I den tyska<br>lagstiftningen anges dock uttryckligen att även andra tvister är<br>skiljedomsmässiga under förutsättning att tvistefrågan är dispositiv. Mot<br>denna bakgrund kan man fråga sig om det finns skäl att i en ny svensk<br>lag om skiljeförfarande utvidga det skiljedomsmässiga området. Vår<br>nuvarande bestämmelse innebär nämligen att man från det skilje-<br>domsmässiga området ofta utestänger tvister där ett allmänt intresse gör<br>sig mera märkbart gällande.</p>
<p>Grunden för skiljeförfarandet är skiljeavtalet. Detta avtal bygger på<br>partemas förfoganderätt över tvisteföremålet. Enligt regeringens mening<br>framstår det därför som mest följdriktigt att hålla sig inom gränserna för<br>den fria avtalsrätten. Gör man det kan partema ges ganska stor frihet att<br>själva bestämma över förfarandet. Partsautonomins princip kan således få<br>gälla i de flesta frågor. Om skiljemän även skulle pröva tvister där<br>partema inte fritt disponerade över processföremålet skulle det kunna bli<br>svårt att undvika ett större mått av kontroll i efterhand av domstol. Enligt<br>utredningen har det också visat sig svårt att hitta en annan någorlunda<br>klar avgränsningsregel, särskilt som vårt ordre public-begrepp inte har<br>något närmare preciserat innehåll.</p>
<p>Med hänvisning till det sagda och då något reformbehov inte har<br>aktualiserats under utredningsarbetet finner regeringen inte skäl att ändra<br>den nuvarande grundregeln. Regeringen föreslår därför att huvudregeln<br>alltjämt skall vara att skiljeavtal skall kunna ingås beträffande sådana<br>frågor som partema kan träffa förlikning om.</p>
<p>Att det på ett visst område finns vad som vanligtvis betecknas som<br>tvingande bestämmelser medför inte automatiskt att tvister på området<br>inte är skiljedomsmässiga. Avtalslagens regler om rättshandlingars<br>ogiltighet anses tvingande på så sätt att en part inte på förhand med<br>bindande verkan kan avstå från att åberopa dem. Detsamma gäller de<br>tvingande bestämmelserna inom konsumenträtten. När tvist uppkommer<br>står det emellertid en part fritt att bestämma sin talan så att dessa s.k.<br>tvingande bestämmelser inte blir tillämpliga. Tvister som involverar<br>tillämpningen av denna typ av tvingande bestämmelser får anses vara i<br>princip skiljedomsmässiga enligt huvudregeln.</p>
<p>Av särskild betydelse för internationella tvister är räckvidden av den<br>lagstiftning vars tvingande inslag skulle kunna göra tvisten indispositiv.<br>Det far från fall till fall avgöras, om motsvarande främmande tillämpliga<br>lag är av sådant slag att förlikning inför svensk domstol inte skulle</p>
<p>49</p>
<p>godtas. När det gäller statusfrågor, t.ex. vårdnad om barn, torde det<br>svenska synsättet gälla även om tvisten saknar anknytning till Sverige.<br>Gäller det däremot en ekonomisk-politisk reglering i främmande stat<br>saknas ofta anledning att låta de tvingande reglerna påverka förliknings-<br>möjligheten i Sverige - och därmed skiljedomsmässigheten enligt svensk<br>rätt. Detta synsätt överensstämmer med en tendens på det internationella<br>planet att godta att en internationell tvist löses genom skiljeförfarande<br>även om en likadan nationell tvist skulle falla utanför det skilje-<br>domsmässiga området.</p>
<p>Av huvudregeln följer alltså att indispositiva tvister inte är<br>skiljedomsmässiga. Vilka frågor som är, respektive inte är, förlik-<br>ningsbara bestäms med ledning av de materiella bestämmelserna i andra<br>lagar än lagen om skiljeförfarande. Det finns emellertid också vissa i sig<br>dispositiva tvister som uttryckligen är undantagna från det skilje-<br>domsmässiga området. Detta gäller enligt 1 kap. 3 § lagen (1974:371) om<br>rättegången i arbetstvister vissa tvister rörande kollektivavtals giltighet<br>eller befrielse från sådant avtal (31 § första och tredje styckena lagen<br>[1976:580] om medbestämmande i arbetslivet). Härifrån bör man skilja<br>de områden där skiljeavtal avseende framtida tvister inte godtas. Så är<br>fallet enligt 3 a § skiljemannalagen i konsumentförhållanden, om tvisten<br>kan prövas som s.k. småmål enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken (se<br>avsnitt 5.2.2). Vidare far framtida hyrestvister enligt 12 kap. 66 § jorda-<br>balken i allmänhet inte göras till föremål för skiljeavtal. På samma sätt<br>förhåller det sig med skiljeavtal angående arrendatoms rätt eller<br>skyldighet att tillträda eller kvarsitta på arrendestället enligt 8 kap. 28 §<br>jordabalken. I de nämnda fallen föreligger dock inte hinder mot att träffa<br>skiljeavtal angående en uppkommen tvist.</p>
<p>I detta lagstiftningsärende reserveras termen skilj edomsmässig för<br>tvister som kan lämnas till avgörande av skiljemän antingen på förhand<br>eller sedan de uppkommit. En tvist som betecknas som icke skilj e-<br>domsmässig kan alltså inte alls lämnas till avgörande av skiljemän.</p>
<h4>5.2.2 Skydd för ekonomiskt svaga parter</h4>
<p>Regeringens förslag: Den nuvarande inskränkningen i rätten att träffa<br>skiljeavtal angående framtida tvister mellan näringsidkare och<br>konsument utvidgas till att avse i princip samtliga framtida tvister mellan<br>sådana parter oavsett tvisteföremålets värde.</p>
<p>Regeringens bedömning: Någon särskild kostnadsregel som begränsar<br>en ekonomiskt underlägsen parts ansvar för ersättningen till<br>skiljemännen bör inte införas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens, såvitt avser<br>förbudet mot skiljeavtal i konsumentrelationer. Utredningen har därut-<br>över föreslagit en särskild kostnadsregel som begränsar en ekonomiskt<br>underlägsen parts ansvar för ersättningen till skiljemännen till ett<br>basbelopp. I denna del har två särskilda yttranden avgetts i utredningen.</p>
<p>50</p>
<p>Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker Prop. 1998/99:35<br>förslaget om förbud mot skiljeavtal avseende framtida tvister mellan<br>näringsidkare och konsument. En mycket stor majoritet avstyrker<br>utredningens förslag om en särskild kostnadsregel.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Utredningen har i<br>sitt slutbetänkande Näringslivets tvistlösning (SOU 1995:65) behandlat<br>frågan om ett förstärkt rättsskydd för en ekonomiskt underlägsen part.<br>Frågan har sin bakgrund i påståendet att det förekommer att parter i ett<br>skiljeavtal av kostnadsskäl avstår från att hävda sin rätt i större<br>utsträckning än när saken skall prövas av allmän domstol. Utredningen<br>har bekräftat att så är fallet. Utredningen har i detta sammanhang bl.a.<br>belyst tillämpningen av 36 § avtalslagen på skiljeavtal och kommit fram<br>till att vid en sådan prövning står sig i regel skiljeklausuler i avtal mellan<br>näringsidkare medan motsatsen gäller i avtal mellan näringsidkare och<br>konsument. Vad avser skiljeklausuler som varit intagna i anställnings-<br>avtal har, enligt utredningen, Arbetsdomstolen i flertalet fall inte bedömt<br>dessa vara oskäliga. I de flesta fallen har Arbetsdomstolen ansett att<br>skälig ersättning till skiljemännen i aktuell tvist inte skulle uppgå till så<br>betydande belopp att enbart den risk som arbetstagaren löper att helt eller<br>delvis behöva svara för denna kostnad innebar att tillämpning av<br>skiljeklausulen var att bedöma som oskäligt mot arbetstagaren.</p>
<p>När det gäller frågan om en generell begränsning av skiljeförfarande<br>med hänsyn till rättsskyddsintresset har utredningen behandlat om en<br>ekonomiskt underlägsen parts behov av rättsskydd tillgodoses genom en<br>utökning av det område inom vilket skiljeavtal inte alls godtas eller<br>genom generella regler om förbud mot skiljeavtal avseende framtida<br>tvister. Utredningen har vidare diskuterat om det nuvarande förbudet mot<br>skiljeavtal i konsumentrelationer innan tvist uppkommit bör utvidgas till<br>att avse i princip samtliga tvister mellan sådana parter. Regeringen tar nu<br>upp dessa frågor till behandling.</p>
<p>Skiljemannalagen innehåller i 3 a § ett allmänt förbud mot att i vissa<br>fall träffa skiljeavtal innan tvist uppkommit. Förbudet gäller tvister<br>mellan näringsidkare och konsumenter som kan prövas enligt 1 kap. 3<br>d § rättegångsbalken, s.k. småmål. I dessa mål finns bl.a. särskilda regler<br>om en parts rätt till ersättning för rättegångskostnader. En part har t.ex.<br>inte rätt till ersättning för ombudsarvode. Sålunda garanteras en kon-<br>sument genom 3 a § i skiljemannalagen tillgång till ett billigt rätte-<br>gångsförfarande vid allmän domstol utan hinder av en skiljeklausul. En<br>konsument behöver alltså i dessa fall inte av kostnadsskäl avstå från att<br>fa sin sak prövad. När tvist väl har uppkommit finns det emellertid inget<br>hinder för konsumenten att ingå skiljeavtal.</p>
<p>Inskränkningar i rätten att träffa skiljeavtal angående framtida tvister<br>syftar till att skydda en underlägsen part. Förutom den ovan angivna<br>regeln i skiljemannalagen återfinns sådana inskränkande regler i t.ex.<br>sjölagen (1994:1009), jämvägstrafiklagen (1985:192), lagen om<br>befordran med luftfartyg (1937:73) och jordabalken. Dessa utgör ett<br>effektivt skydd var och en inom sitt område.</p>
<p>Frågan är då om det finns något behov av att infora motsvarande<br>inskränkningar för andra typer av avtal utöver dem som finns i dag.</p>
<p>51</p>
<p>Varken resultatet av en enkätundersökning som utredningen genomfort Prop. 1998/99:35<br>eller annat underlag som funnits tillgängligt för utredningen pekar på att<br>det beträffande vissa andra avtalstyper finns sådana starka skyddsbehov<br>som motiverar ett förbud mot skiljeavtal avseende framtida tvister. Mot<br>bakgrund härav och då sådana inskränkningar måste övervägas med<br>beaktande av de materiella reglerna inom respektive tillämpningsområde<br>anser regeringen att det saknas skäl att vidare överväga denna typ av<br>begränsningar. Denna bedömning överensstämmer med utredningens.</p>
<p>Ett skiljeavtal mellan ojämbördiga parter kan innehålla en föreskrift<br>som innebär att den starkare parten står för hela eller större delen av<br>kostnaderna för förfarandet oavsett utgången i målet. I den mån kost-<br>nadsfördelningen medför att även den svagare parten anser sig ha<br>möjlighet att göra sin rätt gällande i ett skiljeförfarande finns det inte skäl<br>att förbjuda ett sådant skiljeavtal även om det avser framtida tvister (se<br>vidare avsnitt 11.1.2). Att föreskriva ett generellt förbud mot skiljeavtal<br>avseende framtida tvister mellan ojämbördiga parter låter sig därför inte<br>göras. Utredningen har kommit till samma slutsats.</p>
<p>Regeringen delar även utredningens uppfattning att ett allmänt förbud<br>mot skiljeavtal avseende framtida tvister inte är en framkomlig metod för<br>att mera generellt skydda en part i ett förmögenhetsrättsligt avtal, vilket<br>som helst. Det finns, som utredningen framhåller, egentligen endast en<br>typ av allmänna förmögenhetsrättsliga avtal där det kan föreligga<br>tillräckliga skäl för ett generellt förbud mot skiljeavtal avseende framtida<br>tvister och det är i relationen mellan näringsidkare och konsument. I<br>dessa fall är utgångspunkten redan i dag vid tillämpningen av 36 §<br>avtalslagen att skiljeklausuler inte står sig.</p>
<p>Tillämpningen kan dock sägas vara oklar på vissa områden. Det gäller<br>t.ex. skiljeklausuler i konsumentförsäkringar. Även genomförandet av<br>EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden genom<br>lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden kan noteras<br>i sammanhanget. Det är i någon mån oklart i vad mån skiljeavtal i<br>konsumentförhållanden i dag anses oskäliga (se prop. 1994:95:17 s. 98).<br>Det finns således ett behov av en klar och generell reglering.</p>
<p>Det finns enligt regeringens mening inget som tyder på att det i dag<br>skulle föreligga ett behov av att kunna träffa skiljeavtal med en kon-<br>sument redan innan tvist har uppkommit. Försäkringsförbundets på-<br>pekande under remissomgången om ett eventuellt framtida behov av<br>skilj eklasuler i konsumentförsäkringsavtal kan i detta sammanhang inte<br>tillmätas någon avgörande betydelse. Den risk för rättsförluster som<br>följer av att en konsument kan känna sig tvingad att avstå från att hävda<br>sin rätt när han är bunden av ett skiljeavtal bör därför undanröjas med en<br>generell reglering. Regeringen föreslår således att det i lagen om<br>skiljeförfarande tas in en bestämmelse om förbud mot skiljeavtal avseen-<br>de framtida tvister mellan näringsidkare och konsument oavsett<br>tvisteföremålets värde. Från förbudet bör, liksom i dag, undantas vissa<br>kollektiva försäkringar och de fall där annat följer av Sveriges inter-<br>nationella förpliktelser.</p>
<p>Som ovan anförts har utredningen även föreslagit en särskild<br>kostnadsregel som begränsar en underlägsen parts ansvar för ersättningen<br></p>
<p>52</p>
<p>till skiljemännen till ett basbelopp. Förslaget skall ses i belysning av att<br>utredningen inte funnit det lämpligt att införa särskilda regler för att<br>minska kostnaderna för skiljeförfarandet. Utgångspunkten för utred-<br>ningens förslag är att skiljeavtalet far anses vara tillkommet i den<br>starkare partens intresse och att det därför är rimligt att en del av<br>kostnaderna övervältras på denne oavsett utgången i tvisten.</p>
<p>Utredningens förslag tar sikte på fall där ena parten intar en under-<br>lägsen ställning och det med fog kan antas att han inte kan ta den<br>kostnadsrisk som skiljeförfarandet medför. Regeln, som utformats med<br>36 § andra stycket avtalslagen som förebild, är tänkt att kunna tillämpas<br>på såväl förhållandet mellan näringsidkare och konsument (skiljeavtal<br>som träffats sedan tvist uppkommit) som i de fallen båda parterna är<br>näringsidkare. Även en arbetstagare som har en skiljeklausul i sitt<br>anställningsavtal kan ingå i den kategori av typiskt sett svagare parter<br>som utredningens förslag tar sikte på. Endast ersättningen till skilje-<br>männen omfattas av bestämmelsen. Enligt utredningen skall det<br>ankomma på skiljemännen att, på basis av en helhetsbedömning av<br>samtliga omständigheter, varvid vissa omständigheter särskilt skall<br>beaktas, besluta om den särskilda kostnadsregeln skall tillämpas i det<br>enskilda fallet.</p>
<p>Utredningens förslag har fatt ett mycket negativt bemötande av<br>remissinstanserna. Endast ett fåtal tillstyrker förslaget i denna del. Även<br>en majoritet av utredningens experter har ställt sig avvisande till<br>förslaget. Kritiken som riktas mot utredningens förslag består bl.a. av ett<br>ifrågasättande av den analys som ligger till grund för det av utredningen<br>fastslagna behovet av lagstiftningsåtgärder. Därvid har särskilt fram-<br>hållits att utredningens jämförelse av kostnaderna för att genomföra ett<br>skiljeförfarande och en domstolsprocess är bristfällig och missvisande<br>och att den inte i tillräcklig utsträckning beaktar den i sammanhanget<br>mycket väsentliga tidsfaktorn. Den nackdel som från kostnadssynpunkt<br>och ur andra aspekter vidlåder domstol sförfarande på grund av tids-<br>faktorn har uppgetts vara av avgörande betydelse i sammanhanget.<br>Därutöver har framställts invändningar av principiell natur med<br>hänvisning till att bestämmelsen inkräktar på parternas avtalsfrihet och<br>skiljeförfarandets självständighet i förhållande till domstolarna. Det har<br>även gjorts gällande att den föreslagna bestämmelsen innebär tillämp-<br>nings- och gränsdragningsproblem och att förutsebarheten i vissa fall blir<br>mycket låg. Även andra invändningar har framförts.</p>
<p>Enligt regeringens mening kan den remisskritik som framförts och det<br>som sägs i de särskilda yttrandena inte negligeras. Kritiken visar att<br>frågan hur man bäst tillgodoser kravet på att en ekonomiskt underlägsen<br>part i ett skiljeavtal skall kunna hävda sin rätt behöver övervägas<br>ytterligare. Regeringen anser således att utredningens förslag i denna del<br>inte bör genomföras.</p>
<p>Det kan sägas att en del av den framförda kritiken ansluter till utred-<br>ningens egna resonemang. Sålunda har utredningen framhållit att dessa<br>invändningar kan resas mot förslaget. Utredningen har dock funnit<br>alternativen med en utvidgning av 36 § avtalslagen eller en särskild<br>jämkningsregel för skiljeavtal vara mindre tilltalande. Regeringen delar<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>53</p>
<p>utredningens bedömning att inget av dessa alternativ framstår som någon<br>lyckad lösning på problemet. Frågan är då vilka andra möjligheter som<br>står till buds. Av intresse är här den utveckling som skett de senaste åren<br>när det gäller alternativa former för skiljeförfarande. Regeringen avser<br>här de olika förenklade skiljeförfaranden som vuxit fram. Så har t.ex.<br>Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut numera helt nya regler<br>för förenklade förfaranden där kostnaderna blir förhållandevis låga och<br>kan beräknas i förhand. Även den s.k. Göteborgsmodellen för medling<br>och skiljeförfarande bör nämnas i sammanhanget. Dessa förfaranden<br>innebär väsentligt lägre kostnader än annars, inte minst därför att tvisten<br>avgörs av en ensam skiljeman.</p>
<p>Det kan enligt regeringens mening numera finnas anledning att<br>överväga om det är endast genom lagstiftning som det aktuella problemet<br>kan lösas. Den ovan beskrivna utvecklingen, som alltjämt pågår, är ett<br>exempel på en form av självreglering som nu far anses inledd. Ett annat<br>utslag av denna utveckling är den kontraktspraxis som växer fram och<br>som innebär att tvisteföremålets värde avgör huruvida tvisten skall slitas<br>i allmän domstol eller av skiljemän. Även fördelningen av kostnaderna<br>för ersättningen till skiljemännen, innebärande t.ex. att den ekonomiskt<br>underlägsna partens kostnadsansvar begränsas oavsett utgången i målet,<br>bör kunna uppmärksammas i sådana sammanhang.</p>
<p>Det vore önskvärt att den nu beskrivna utvecklingen leder till en<br>förbättring av en underlägsen parts ställning utan att frågan behöver bli<br>föremål för lagstiftning. Förutsättningarna härför borde enligt rege-<br>ringens mening finnas, särskilt med beaktande av att alternativet är en<br>tvingande reglering som kan framstå som mindre attraktiv för många<br>aktörer inom näringslivet. Regeringen anser att näringslivets intresse av<br>effektiva, flexibla och säkra metoder för att lösa tvister borde tala för att<br>den ovan nämnda självregleringen utvecklas i olika branscher i sådan<br>utsträckning att ekonomiskt svaga parter inte av kostnadshänsyn skall<br>behöva avstå från att få sin sak rättsligt prövad.</p>
<p>Mot bakgrund av det ovan anförda anser regeringen att det inte finns<br>anledning att införa tvingande regler i ämnet. En viss förändring av<br>rättsläget kommer ändå att följa av förslaget om förbud mot skiljeavtal<br>avseende framtida tvister i konsumentrelationer. I övriga fall kommer 36<br>§ avtalslagen alltjämt att utgöra det yttersta remediet för oskäliga<br>skiljeklausuler. Regeringen avser att noga följa utvecklingen när det<br>gäller skiljeavtal mellan ojämbördiga parter. Detta gäller inte minst<br>skiljeklausulers utformning och tillämpning i anställningsavtal. För det<br>fall regeringens förväntningar om en självreglering på detta och andra<br>områden inte infrias avser regeringen att återkomma i ämnet.</p>
<h4>5.2.3 Särskilt om konkurrensrätten</h4>
<p>Regeringens förslag: Skiljemännen skall kunna pröva konkurrensrättens<br>civilrättsliga verkningar mellan parterna.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>54</p>
<p>Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker Prop. 1998/99:35<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Stockholms tingsrätt anser att man<br>inte bör lagstifta om skiljemännens befogenhet att pröva de civilrättsliga<br>frågorna så länge rättsläget för den allmänna civilprocessen, bl.a. vad<br>gäller om en domstol självmant skall beakta ogiltighetsregler i kon-<br>kurrenslagstiftningen, är osäkert. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala<br>universitet anser att frågan om prövning av konkurrensrättens verkningar<br>bör övervägas ytterligare.</p>
<p>De flesta utländska skiljedomsexpertema lämnar förslaget i denna del<br>utan erinran. Några framhåller vikten av att befogenheten att pröva<br>konkurrensrättens verkningar inte far leda till motsatsslut beträffande<br>andra offentligrättsliga regler som kan aktualiseras i ett skiljeförfarande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: På konkurrensrättens område gäller<br>numera dels konkurrenslagen (1993:20) för konkurrensbegränsningar<br>som berör den svenska marknaden, dels EG:s regler för konkurrens-<br>begränsningar som kan påverka handeln mellan EG-ländema. Därutöver<br>gäller genom EES-avtalet EG:s regler för konkurrensbegränsningar i<br>handeln mellan Norge, Island respektive Lichtenstein och EG.</p>
<p>Den nya konkurrenslagen trädde i kraft den 1 juli 1993. Den skiljer sig<br>på avgörande punkter från äldre rätt. Medan tidigare konkurrens-<br>lagstiftning i huvudsak byggde på den s.k. missbruksprincipen som grund<br>för ingripande mot konkurrensbegränsningar bygger den nya lagen på<br>den s.k. förbudsprincipen. Det finns ett förbud mot samarbete mellan<br>företag som har till syfte att begränsa konkurrensen på den svenska<br>marknaden eller som ger detta resultat (6 § jfr med 3 §). Från förbudet<br>kan undantag medges av Konkurrensverket (8 §). Avtal eller avtalsvillkor<br>som är förbjudna enligt 6 § är ogiltiga (7 §). Det är vidare förbjudet för<br>ett företag att missbruka en dominerande ställning på den svenska<br>marknaden (19 §). En överträdelse av förbuden kan medföra skade-<br>ståndsskyldighet (33 §). Det finns slutligen bestämmelser om vites-<br>åläggande, konkurrensskadeavgift och om kontroll av företagsförvärv.</p>
<p>Utredningen har studerat i vilken mån ett skiljeavtal bör ge skiljemän<br>rätt eller rent av skyldighet att tillämpa de nämnda bestämmelserna i<br>konkurrenslagen och därmed avskära allmän domstols behörighet.<br>Utredningen har också övervägt om det finns anledning att behandla<br>EG:s konkurrensrättsliga regler på annat sätt.</p>
<p>Den behörighet som konkurrenslagen ger Konkurrensverket och<br>Stockholms tingsrätt att vidta vissa åtgärder kan inte inskränkas genom<br>skiljeavtal mellan enskilda parter. Skiljemän kan t.ex. inte besluta om<br>undantag enligt 8 §, pröva en talan om konkurrensskadeavgift eller en<br>talan om förbud mot företagsförvärv.</p>
<p>Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser<br>av förbuden i 6 § och 19 §. Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar<br>att inte meddela ett sådant åläggande, kan ett enskilt företag väcka talan<br>vid Marknadsdomstolen och begära att domstolen utfärdar ett åläggande.<br>Företagets talan handläggs enligt reglerna för indispositiva tvistemål<br>(64 § första stycket 1). Marknadsdomstolen är exklusivt behörig att som<br>första och enda instans pröva en sådan talan (23 § andra stycket). Tvisten<br>kan sålunda inte göras till föremål för ett skiljeavtal vare sig enligt nu<br></p>
<p>55</p>
<p>gällande rätt eller enligt den huvudregel om skilj edomsmässighet som<br>regeringen nu föreslår.</p>
<p>Enligt de allmänna forumreglema i 10 kap. rättegångsbalken an-<br>kommer det på allmän domstol att pröva konkurrenslagens verkningar i<br>civilrättsligt hänseende. Varken i konkurrenslagen eller dess förarbeten<br>ges något uttryckligt besked, om dessa tvister skall följa reglerna for<br>dispositiva eller indispositiva tvistemål. Avsaknaden av sådant besked<br>kan tydas som att tvisterna skall följa de dispositiva reglerna. Detta<br>skulle då gälla frågor om ogiltighet enligt 7 § av ett avtal eller<br>avtalsvillkor och frågor om skadestånd enligt 33 §. Ser man enbart till det<br>sagda borde tvister som rör konkurrenslagens verkningar i civilrättsligt<br>hänseende kunna prövas av skiljemän.</p>
<p>Konkurrenslagens regler överensstämmer i princip med EG:s regler på<br>området, dvs. Romfördragets artiklar 85 och 86. EG-rätten skyddar den<br>mellanstatliga konkurrensen inom EG medan den nationella rätten<br>skyddar den inomstatliga. Syftet med att ge konkurrenslagen samma<br>innehåll som EG-rätten är bl.a. att åstadkomma en harmonisering med<br>EG-rätten. Detta talar med styrka för att reglerna i den nationella<br>konkurrenslagen skall tillämpas på samma sätt som konkurrensreglerna<br>inom EG.</p>
<p>Frågan blir då, om en domstol även utan yrkande av en part skall<br>tillämpa t.ex. de ogiltighetsregler som finns i artikel 85 i Romfördraget<br>och därmed också - i enlighet med vad som nyss sagts - de motsvarande<br>regler som är upptagna i 7 § konkurrenslagen. I så fall skulle skilj e-<br>domsmässighet inte föreligga beträffande tvister som rör konkurrens-<br>rättens civilrättsliga verkningar mellan parterna eftersom den huvudregel<br>som regeringen tidigare föreslagit i detta ärende innebär att tvisten, för att<br>vara skiljedomsmässig, skall vara förlikningsbar.</p>
<p>Ett uttalande av innebörd att en domstol självmant torde ha att beakta<br>ogiltighetsregeln i EES-avtalet gjordes i förarbetena till EES-lagen (se<br>prop. 1991/92:170 s. 168).</p>
<p>EG-kommissionen har i ett tillkännagivande den 13 februari 1993<br>behandlat frågor om hur nationella domstolar kan samarbeta med<br>kommissionen vid tillämpning av artiklarna 85 och 86 i Romfördraget.<br>De formuleringar som används i tillkännagivandet ger närmast vid<br>handen att den nationella domstolen far på yrkande av en part eller på<br>eget inititativ tillämpa Romfördragets konkurrensregler. Kommissionens<br>tillkännagivande ger således inte ett otvetydigt stöd för uppfattningen att<br>domstolar - och för den delen skiljemän - självmant måste beakta den<br>konkurrensrättsliga ogiltighetsregeln i Romfördraget.</p>
<p>Generellt sett gäller att Romfördragets konkurrensbestämmelser visser-<br>ligen har direkt effekt i medlemsländerna, men att de skall tillämpas<br>inom ramen för de processuella regler som gäller i varje land. Det<br>framstår därför som tveksamt om man ens indirekt av Romfördraget kan<br>härleda en skyldighet för svenska domstolar att självmant beakta den<br>ogiltighetsregel som där finns och som har sin interna motsvarighet i 7 §<br>konkurrenslagen.</p>
<p>Frågan har också blivit föremål för EG-domstolens prövning med<br>anledning av en begäran om förhandsbesked från en holländsk domstol<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>56</p>
<p>(målen C-430/93 och C-431/93, van Schijndel och van Veen mot Prop. 1998/99:35<br>Stichting Pensioenfonds voor Fysiotherapeuten, ECR 14 december 1995<br>s. 1-4728). Domstolen uttalade bl.a. att i de fall de nationella domstolarna<br>enligt nationell rätt ex officio skall tillämpa en tvingande intem<br>bestämmelse, finns en sådan skyldighet även beträffande tvingande<br>gemenskapsbestämmelser (punkt 13). Detsamma gäller enligt domstolen<br>då nationell rätt ger den nationella domstolen möjlighet att ex officio<br>tillämpa den tvingande rättsregeln (punkt 14). Domstolens utslag kan<br>därför närmast ses som en hänvisning till de processuella regler som<br>gäller nationellt. Det är därför svårt att dra några säkra slutsatser vad<br>gäller frågan om konkurrensrättsmål skall behandlas som dispositiva<br>eller indispositiva tvister.</p>
<p>Till förmån för att domstol inte skall agera ex officio i ett tvistemål<br>talar att det allmänna intresset av att slå vakt om konkurrensfriheten på<br>ett effektivt sätt kan bevakas genom Konkurrensverkets försorg i<br>avseende på nationella förhållanden och dessutom genom EG-<br>kommissionen inom EG.</p>
<p>En sammanfattning av det nu anförda ger vid handen att det i och för<br>sig kan anföras skäl såväl för att domstolarna skall beakta ogiltig-<br>hetsbestämmelsema oberoende av invändning som för att tvistemålet helt<br>skall följa de dispositiva reglerna. Det mesta talar dock enligt regeringens<br>mening för den sistnämnda uppfattningen. Det ligger inte inom ramen för<br>detta lagstiftningsarbete att reglera frågan i sitt allmänna sammanhang.<br>Frågan om ogiltighetsreglema skall beaktas självmant av domstolarna får<br>därför lösas i praxis.</p>
<p>Den ovan redovisade osäkerheten beträffande handläggningen av<br>konkurrensrätten inom den allmänna civilprocessen innebär att den<br>föreslagna huvudregeln för vad som är skilj edomsmässigt inte ger ett<br>säkert besked om tvister som rör de civilrättsliga verkningarna av<br>konkurrensregleringen skulle vara skiljedomsmässiga. Även om mycket<br>talar för att så skulle vara fallet finns det alltså en osäkerhet på denna<br>punkt. Det finns emellertid otvivelaktigt ett stort praktiskt behov av att<br>låta skiljemän fullt ut pröva konkurrensrättens civilrättsliga verkningar.<br>Anta att skiljemän inte fick pröva om ett avtal eller avtalsvillkor var<br>ogiltigt enligt de konkurrensrättsliga reglerna. En part skulle då med<br>lätthet kunna obstruera förfarandet genom att - med större eller mindre<br>fog - påstå att avtalet var ogiltigt enligt dessa regler. Skiljeförfarandet<br>skulle därigenom tappa en stor del av sin effektivitet och därmed också<br>sin attraktionskraft som tvistlösningsmekanism för näringslivets tvister.<br>En reglering som innebär att skiljemännen kan pröva konkurrensrättsliga<br>frågor skulle också ligga i linje med utvecklingen i andra europeiska<br>länder.</p>
<p>Oberoende av de allmänna intressen som gör sig gällande inom<br>konkurrensrätten och till vilka regeringen strax återkommer bör, som<br>utredningen föreslagit, de civilrättsliga verkningarna kunna prövas i ett<br>skiljeförfarande. Detta bör gälla oavsett om konkurrensfrågan är huvud-<br>frågan i tvisten eller bara utgör en delfråga. Det finns inte heller skäl att<br>begränsa möjligheten till tvistlösning genom skiljeförfarande till enbart<br>internationella tvister, utan samma möjlighet bör finnas även i rent<br></p>
<p>57</p>
<p>nationella tvister. Då det är osäkert om skiljemännens rätt att pröva<br>konkurrensrättens verkningar mellan parterna är förenlig med den<br>föreslagna avgränsningen av det skiljedomsmässiga området måste<br>klarhet skapas genom att en särskild regel i ämnet infors i lagen om<br>skiljeförfarande.</p>
<p>Regeringen föreslår sålunda att skiljemännen skall få pröva<br>konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan parterna.</p>
<p>Nästa fråga blir då om skiljemännen ex officio skall pröva konkurrens-<br>rättens civilrättsliga verkningar mellan parterna eller om en sådan<br>prövning skall ske först sedan någon av parterna fört in frågan i<br>skiljeförfarandet. Som nämnts gör sig ett allmänt intresse att upprätthålla<br>konkurrensen gällande, särskilt i förhållande till andra medlemsländer i<br>EG. Det har utomlands gjorts gällande att skiljemän självmant skall<br>beakta EG:s konkurrensregler. Utgångspunkten i ett svenskt skilje-<br>förfarande är emellertid att skiljemän är bundna av parternas yrkanden<br>och åberopanden. De kan således inte gå utanför den ram som bestämts<br>av parterna och t.ex. lägga andra omständigheter till grund för avgörandet<br>än sådana som åberopats av parterna. Det skulle leda till svår-<br>överskådliga konsekvenser om man övergav denna princip i fråga om<br>konkurrensrättsliga tvister. Principen bör därför behållas i den nya lagen.<br>Även om konkurrensrättsliga tvister i domstol skulle komma att anses i<br>någon utsträckning indispositiva bör det därför inte komma i fråga att<br>skiljemännen utanför parternas åberopanden ingår i saklig prövning av<br>konkurrensrättsliga spörsmål. Här bör man också beakta att det finns<br>särskilda myndigheter som skall tillvarata det allmänna intresset av en<br>fungerande konkurrens. Dessa har till sitt förfogande regler som gör det<br>möjligt att effektivt bevaka att konkurrensrättens regler inte kränks.</p>
<p>Regeringen vill i detta sammanhang peka på att den nu behandlade och<br>hithörande frågor för närvarande är föremål för EG-domstolens prövning<br>(mål C-126/97, Eco Swiss China Time Ltd mot Benetton International<br>N.V.). Frågorna, som har aktualiserats efter en begäran om förhands-<br>avgörande från en holländsk domstol, gäller bl.a. skiljemäns skyldighet<br>att ex officio tillämpa gemenskapsrättsliga konkurrensregler. Målet rör<br>även de gemenskapsrättsliga konkurrensreglernas inverkan på nationella<br>regler för ogiltighet eller klander av en skiljedom. EG-domstolen har<br>hållit muntlig förhandling och en dom kan förväntas under våren 1999.<br>Det är inte uteslutet att domen kan få betydelse för det förslag som<br>regeringen nu lägger fram. Om så skulle visa sig vara fallet kommer<br>regeringen att återkomma i frågan.</p>
<p>Den omständigheten att skiljemännen inte skall pröva konkurrens-<br>frågor ex officio kan tänkas leda till en skiljedom som står i strid med<br>konkurrensrätten. Detsamma kan bli följden av felbedömningar av<br>skiljemännen inom ramen för vad som får prövas. Utomlands kan en<br>sådan skiljedom anses vara ogiltig, antingen såsom stridande mot<br>”intern” ordre public om den kränker den nationella konkurrensrätten<br>eller, när det gäller en kränkning av EG-rätten, såsom stridande mot vad<br>som ibland kallas ”europeisk” ordre public. I det följande (se avsnitt<br>10.2) föreslås en ordre public-regel bli införd bland reglerna om<br>skiljedoms ogiltighet. Denna regel kan någon gång tänkas bli tillämplig<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>58</p>
<p>på de nämnda skiljedomarna. En faktor som kan tala för att en skiljedom<br>strider mot ordre public är att Konkurrensverket eller en domstol har<br>slagit fast att ett visst förfarande, som en tillämpning av skiljedomen<br>skulle innebära, inte är tillåtet. Finns det inte något sådant avgörande<br>torde det endast i uppenbara fall kunna konstateras att en skiljedom på<br>grund av en kränkning av konkurrensrätten strider mot ordre public och<br>följaktligen är ogiltig.</p>
<p>Att det finns en, låt vara ganska avlägsen, risk för ogiltighet av en<br>skiljedom som strider mot konkurrensrätten leder över till frågan hur<br>skiljemännen bör agera om de finner att en blivande skiljedom, som<br>meddelas på grundval av parternas talan, riskerar att betraktas som<br>ogiltig. Skiljemännen får i och för sig anses bundna av partemas<br>yrkanden och åberopanden även i detta fall. Däremot bör skiljemännen i<br>ett sådant läge vara berättigade att avsluta förfarandet, hellre än att<br>meddela en ogiltig skiljedom. I de flesta fall torde det vara mycket<br>vanskligt att bedöma t.ex. om de konkurrensrättsliga ogiltighetsreglema<br>är tillämpliga. Det bör dock vara möjligt för skiljemännen att inom ramen<br>för sin allmänna processledning aktualisera frågan.</p>
<p>Konkurrenslagens blandning av civilrättsliga och offentligrättsliga<br>regler som prövas i var sin ordning medför som antytts att det finns risk<br>för motstridiga avgöranden. Det finns i lagen inte någon bestämmelse<br>som anger vad som gäller i sådana fall. Man kan konstatera att Kon-<br>kurrensverket inte blir bundet av en domstolsdom i ett civilmål eller en<br>skiljedom som innefattar prövning av en konkurrensrättslig fråga. Å<br>andra sidan är inte heller verkets beslut i allmänhet direkt bindande för<br>skiljemännen. Ett beslut om undantag enligt 8 § är dock bindande för<br>såväl skiljemän som en allmän domstol. Och skulle Konkurrensverket<br>eller en domstol i ett lagakraftvunnet avgörande enligt 23 § kon-<br>kurrenslagen ha ålagt en part att upphöra med viss verksamhet finns det i<br>praktiken knappast utrymme för skiljemän att, utan att någon ny<br>omständighet tillkommit, meddela en giltig skiljedom som innebär att en<br>part skulle överträda åläggandet.</p>
<p>Som tidigare nämnts kan ett lagakraftvunnet avgörande av Kon-<br>kurrensverket som inte går att förena med en - dessförinnan eller efteråt<br>- meddelad skiljedom medföra att skiljedomen anses strida mot ordre<br>public. Det bör dock framhållas att det inte finns någon automatisk<br>koppling mellan konkurrensrättens offentligrättsliga och dess civil-<br>rättsliga verkningar som medför att civilrättsliga domars verkan är direkt<br>beroende av det offentligrättsliga avgörandet. Det bör också uppmärk-<br>sammas att skiljedomar som kränker konkurrensrätten utanför EG inte<br>omfattas av den svenska lagstiftningens ordre public-begrepp.</p>
<p>Det är givetvis önskvärt att så långt möjligt undvika att det meddelas<br>motstridiga beslut av skiljemän och t.ex. Konkurrensverket. Skiljemän<br>har visserligen inte som en domstol möjlighet att med stöd av bestäm-<br>melser i rättegångsbalken begära yttrande från Konkurrensverket. Detta<br>innebär dock inte att det skulle saknas instrument för att undvika<br>motstridiga beslut. Parterna kan vända sig till Konkurrensverket och<br>begära förklaring att ett avtal eller förfarande inte omfattas av något av<br>förbuden i 6 eller 19 § konkurrenslagen (20 § konkurrenslagen). Det</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>59</p>
<p>finns också möjlighet för partema att enligt 8 § konkurrenslagen begära<br>undantag från förbudet i 6 § (9 § konkurrenslagen). Dessutom skall<br>verket svara på frågor inom ramen för den allmänna serviceskyldighet<br>som åvilar statliga myndigheter. Genom upplysningar från Konkurrens-<br>verket som begärs av parterna direkt eller genom skiljemännens för-<br>medling kan parter och skiljemän få värdefull information om verkets<br>ståndpunkt även om de inte är formellt bundna av den. Man bör sålunda<br>med enkla och informella medel kunna förebygga att det meddelas<br>motstridiga avgöranden på det konkurrensrättsliga området.</p>
<p>Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att konkurrenslagens upp-<br>byggnad med såväl civilrättsliga som offentligrättsliga regler medför en<br>viss risk för motstridiga avgöranden. Denna risk finns oberoende av om<br>den civilrättsliga tvisten prövas av en allmän domstol eller av skiljemän<br>och kan inte åberopas för att föreskriva att skiljemän inte får pröva<br>konkurrenslagens civilrättsliga verkningar. Som utredningen framhållit<br>ligger nog risken för motstridiga avgöranden mera på det teoretiska än<br>det praktiska planet.</p>
<h3>5.3 Faktiska förhållanden och komplettering</h3>
<p>Regeringens förslag: Skiljemännen skall kunna avgöra förekomsten av<br>en viss omständighet. Skiljemännen får också komplettera avtal utöver<br>vad som följer av tolkning av avtal, om parterna har gett skiljemännen en<br>sådan behörighet.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens.<br>Utredningen har använt lokutionen ”utfylla” i stället för ”komplettera”.</p>
<p>Remisstanserna: Samtliga remissinstanser, med ett undantag, till-<br>styrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Juridiska fakultets-<br>nämnden vid Uppsala universitet menar att förslaget om en uttrycklig rätt<br>för skiljemännen att avgöra existensen av en viss omständighet inte bör<br>genomföras innan de processuella konsekvenserna närmare utretts.<br>Fakultetsnämnden ifrågasätter också behovet av den av utredningen<br>föreslagna regeln om utfyllnad av avtal.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är en allmän uppfattning att<br>skiljemännens kompetens att pröva olika frågor av tvistemåls beskaffen-<br>het sträcker sig längre än domstolarnas. En sådan uppfattning vinner<br>också stöd av praxis och doktrin.</p>
<p>Det anses att skiljemän kan pröva existensen och beskaffenheten av ett<br>visst faktiskt förhållande. En förutsättning härför är, enligt vad som<br>anges i doktrinen, att prövningen sker med hänsyn till det prövade<br>faktumets betydelse för bedömande av en fråga, som i det enskilda fallet<br>skulle kunna göras till processföremål i ett civilmål. Skiljemännen anses<br>däremot inte kunna uttala sig om existensen och beskaffenheten av ett<br>helt fristående faktum. Som motivering härför anförs att ett sådant<br>uttalande skulle få karaktären av en vittnesutsaga eller ett sak-<br>kunnigutlåtande .</p>
<p>60</p>
<p>I ytterligare ett avseende anses skiljemännens kompetens vara vidare<br>än domstolarnas, nämligen vad avser frågan om skiljemän far fylla ut ett<br>avtal. I doktrinen anges att det inte bör föreligga något hinder mot att<br>avtala att en köpeskilling eller annan ersättning skall utgå efter vad som<br>är skäligt och att det bör kunna uppdras åt skiljemän att i händelse av<br>tvist bestämma vad som är skäligt. Uppfattningen bygger på synsättet att<br>det inte föreligger någon reell skillnad mellan detta fall och fall då<br>skiljemännen lämnas ett blankt uppdrag att bestämma en köpeskilling.</p>
<p>Principen om partsautonomi innebär att parterna har rätt att hänskjuta<br>olika typer av tvistefrågor till skiljemän så långt som avtalsfriheten<br>sträcker sig. Lagstiftaren bör inte i onödan begränsa denna rätt. Detta<br>talar för att partema bör ha möjlighet att få frågor om fakta prövade av<br>skiljemän om inte särskilda skäl talar däremot. Detsamma gäller, uttryckt<br>i enlighet med den av Lagrådet förordade terminologin, frågor om<br>komplettering av avtal, dvs. frågor om utfyllnad av avtal utöver vad som<br>följer av möjligheten att fylla ut avtal inom ramen för traditionell<br>avtalstolkning i vid bemärkelse. De komplikationer som då måste beaktas<br>är något olika i de båda fallen.</p>
<p>Om en part begär skiljedom över existensen av ett faktum eller<br>förekomsten av en händelse är det av vikt för båda parter att veta vad<br>tvisten rör, vilka värden som står på spel och vilka konsekvenser domen<br>kan fa. Slår skiljemännen fast att ett faktum existerar måste domen ges<br>positiv rättskraft. Det innebär att den skall läggas till grund för senare<br>avgöranden där faktafrågan är av prejudiciell betydelse. Parterna kan<br>kanske inte alltid förutse för vilka olika tänkbara framtida rättstvister en<br>skiljedom kan få betydelse. Av detta skäl skulle man kunna kräva att den<br>påkallande parten visar att bedömningen av tvistefrågan kan få betydelse<br>för en viss sak som kan bli föremål för en separat civilprocess mellan<br>samma parter.</p>
<p>Även om den part som begär skiljedom kan ange en sådan rättsfråga<br>måste en skiljedom rörande ett faktum få rättskraft för andra tänkbara<br>rättstvister där domen är av prejudiciell betydelse. Av bl.a. systematiska<br>skäl kan domen inte ges rättskraft enbart i vissa sammanhang, men inte i<br>andra. Man kan därför fråga sig om man kan avvara kravet på att<br>bedömningen av en faktafråga skall ha betydelse för en rättsfråga varom<br>talan kan föras särskilt, t.ex. genom fastställelsetalan. Detta tilläggs-<br>rekvisit kan också ha ett annat syfte och uppställas för att utesluta<br>skiljemännens kompetens rörande frågor som saknar rättslig betydelse,<br>dvs. utesluta behörigheten där bedömningen av en skiljetvist inte fyller<br>någon rimlig funktion.</p>
<p>Man kan emellertid fråga sig om det inte är tillräckligt att frågan om en<br>påstådd faktisk omständighets existens faller under det avtal vari<br>skiljeklausulen intagits. Om en sådan omständighets förekomst förnekas<br>av motparten har parten nog i allmänhet ett rättsligt intresse av att få den<br>fastställd. Anser motparten att påkallelsen uppdrar alldeles för snäva<br>gränser för prövningen och att påkallelsen medför möjlighet till en alltför<br>långtgående uppsplittring av tvistefrågorna kan han framställa egna<br>yrkanden i förfarandet (se vidare härom avsnitt 8.3).</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>61</p>
<p>En svårighet som kan uppstå om man tillåter en talan rörande<br>fristående faktiska omständigheter är vidare att det kan vara svårt att<br>avgöra vilken part som bär bevisbördan om man inte vet vilka olika<br>regler eller avtalsklausuler som kan bli tillämpliga på de fakta skilje-<br>männen skall uttala sig om. Svårigheten att göra en sådan förutsägelse<br>ökar om de med yrkandet avsedda faktiska omständigheterna i förening<br>med andra okända fakta kan leda till vitt skilda rättsföljder enligt olika<br>regler. Det anses emellertid att det ankommer på skiljemännen att avgöra<br>olika materiella frågor, varvid man inkluderar bevisbördefrågor och<br>beviskravsfrågor. Ofta måste bevisbördan läggas på den som påstår att en<br>viss händelse inträffat och inte på den part som påstår att händelsen inte<br>inträffat. Ibland kan det dock krävas att svaranden åberopar och bevisar<br>det alternativa händelseförlopp som inträffat enligt svarandens mening.</p>
<p>Utredningen har funnit att skiljemännen bör kunna anförtros bedöm-<br>ningen av dessa frågor om bevisning. Regeringen är av samma upp-<br>fattning och menar att även andra processuella frågor som kan tänkas<br>uppkomma i detta sammanhang kan överlämnas till skiljemännens<br>bedömning. Anser svaranden att bedömningarna kan bli alltför vanskliga<br>med hänsyn till att käranden inte angivit vilka rättsföljder som kan<br>inträda, bör svaranden utvidga ramen för tvistens prövning. Detta innebär<br>att en prövning begränsad till ett fristående faktum endast kan komma till<br>stånd med båda parters medgivande. Med denna utgångspunkt anser<br>regeringen att det föreligger tillräckliga skäl för att en talan av angiven<br>art skall kunna föras.</p>
<p>Regeringen föreslår således att skiljemän skall få uttala sig om<br>förekomsten av sådana fakta som faller under det materiella avtalet. Det<br>kan dock vara svårt att avgöra om en faktafråga är av sådan beskaffenhet.<br>Det synes rimligt att även denna fråga får överlåtas till skiljemännens<br>bedömande.</p>
<p>Regeringen föreslår vidare att skiljemännen skall ha behörighet att<br>avgöra frågor om hur omständigheter skall kvalificeras rättsligen.<br>Skiljemännen kan sålunda uttala att vissa bevisade omständigheter utgör<br>force majeure eller reklamation (jfr rättsfallet NJA 1966 s. 94).</p>
<p>Det är uppenbart att skiljemän har kompetens att pröva avtals-<br>tolkningstvister. Till denna kategori får hänföras alla tvister som enligt<br>tillämplig lag aktualiserar frågor som anses som avtalstolkning. Dit hör<br>enligt svensk rätt även viss utfyllnad av avtalsinnehållet. Skiljemännens<br>kompetens bör emellertid lämpligen sträcka sig längre och innefatta rätt<br>att komplettera avtal i sådana avseenden där det saknas underlag för hur<br>bedömningarna skall göras och detta oberoende av om uppdraget kan<br>betecknas som rättskipning. Principen om avtalsfrihet bör genomföras så<br>långt det är möjligt. Partema bör därför kunna ge skiljemän rätt att<br>komplettera avtal utöver vad som följer av avtalstolkning i vid be-<br>märkelse, t.ex. bestämma priset eller andra avtalsvillkor i ett långtids-<br>kontrakt. Skiljemännens befogenheter i detta avseende bör enligt<br>regeringens mening klart framgå av lag.</p>
<p>Under remissbehandlingen har en remissinstans framhållit att även en<br>domstol kan bestämma ett pris när inget pris har avtalats. Denna<br>remissynpunkt aktualiserar bl.a. frågan om gränserna för avtalstolkning i<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>62</p>
<p>vid mening inom ramen för den allmänna civilprocessen. Fråge- Prop. 1998/99:35<br>ställningen är komplex och kan inte behandlas i detta lagstiftningsärende.<br>Regeringen konstaterar dock att syftet med den nu föreslagna regleringen<br>är att ge skiljemännen en vidare kompetens än vad som tillkommer en<br>allmän domstol.</p>
<p>Skiljemännens behörighet att komplettera avtal i nu redovisat<br>hänseende kan följa direkt av skiljeavtalet. Partema kan även ge<br>skiljemännen denna behörighet sedan tvisten uppstått. Har parterna inte<br>gjort det och avtalet inte lämnar åtminstone indirekt stöd för att<br>skiljemännen har rätt att komplettera avtal, bör de inte ha denna<br>behörighet. Annars skulle man införa en möjlighet for skiljemän att<br>avgöra tvister mera fritt efter billighet. Man måste hålla fast vid att<br>tvisterna i princip skall avgöras med ledning av tillämplig rätt. Skulle<br>skiljemännen utan något stöd i avtal ta sig före att komplettera ett avtal<br>på ena partens begäran kan det föreligga ett sådant kompetens-<br>överskridande som medför att domen på talan av den andra parten kan<br>upphävas av en domstol.</p>
<p>Regeringen föreslår således att skiljemännen skall få komplettera avtal<br>utöver vad som följer av sedvanlig avtalstolkning, om partema har gett<br>skiljemännen behörighet att göra det.</p>
<h3>5.4 Testamenten och bolagsordningar m.m.</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon uttrycklig reglering om att vissa<br>bestämmelser i t.ex. testamenten och bolagsordningar jämställs med<br>skiljeavtal behövs inte i den nya lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot utredningens<br>bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Med skiljeavtal bör liksom<br>tidigare jämställas bestämmelser om skiljeförfarande som ingår i<br>testamente eller gåvobrev (se NJA II 1929 s. 9). I den finska lagen finns<br>ett särskilt stadgande (4 §) om att sådana föreskrifter skall jämställa med<br>skiljeavtal. Det har tidigare inte ansetts erforderligt med ett motsvarande<br>stadgande för svensk del. Enligt utredningen har det heller inte under den<br>tid nuvarande lag varit i kraft framkommit något behov av lagstiftning på<br>området. Lika med utredningen anser regeringen att möjligheten att i<br>ensidiga handlingar som gåvobrev och testamenten ta in bestämmelser<br>som kan få verkan som skiljeavtal inte har sådan betydelse att det enbart<br>ur upplysningssynpunkt bör intas ett stadgande om denna möjlighet i<br>lagen om skiljeförfarande. Någon särskild bestämmelse härom föreslås<br>följaktligen inte inflyta i den nya lagen.</p>
<p>Det finns i aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen (1987:667) om<br>ekonomiska föreningar bestämmelser som gäller skiljeförfarande. Ett<br>förbehåll i en bolagsordning att tvister mellan bolaget och styrelsen,<br>styrelseledamot m.fl. skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan<br>som ett skiljeavtal, se 9 kap. 18 § andra stycket aktiebolagslagen<br></p>
<p>63</p>
<p>(1975:1385) och motsvarande bestämmelse i 7 kap. 18 § andra stycket<br>lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. En dom, varigenom<br>bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras, gäller även för de<br>aktieägare som inte har väckt talan. Detta gäller oavsett om klanderfrågan<br>har avgjorts av allmän domstol eller genom skiljedom (se 9 kap. 17 §<br>femte stycket aktiebolagslagen samt prop. 1997/98:99 s. 129 f.) Dessa<br>specialbestämmelser gäller framför de mera allmänna stadgandena i<br>lagen om skiljeförfarande och kräver inte något särskilt omnämnande i<br>denna (jfr NJA II 1929 s. 13).</p>
<p>Utanför ovannämnda reglering faller de ideella föreningarna. Det är<br>inte ovanligt att det i stadgarna för sådana finns en bestämmelse om att<br>tvister mellan föreningen och en medlem eller mellan medlemmar<br>rörande föreningens angelägenheter skall avgöras genom skiljedom. En<br>bestämmelse som säger att tvister skall avgöras av något av föreningens<br>organ kan vara utan processrättslig verkan på den grund att avgörandet<br>närmast far karaktären av en självdom och inte som ett avgörande av<br>oberoende skiljemän. En sådan bestämmelse utgör således inte hinder för<br>rättegång. Om stadgandet inte har sistnämnda karaktär kan det vara att<br>betrakta som ett skiljeavtal. Detta förutsätter dock bl.a. att skiljeklausulen<br>utformats på ett sådant sätt att den inte är oskälig enligt 36 § avtalslagen.<br>De nu nämnda klausulernas giltighet och tillämplighet bedöms med hjälp<br>av allmänna avtalsrättsliga regler på i huvudsak samma sätt som vanliga<br>skiljeavtal. Någon särskild erinran om ideella föreningars möjlighet att ta<br>in en skiljeklausul i sina stadgar har tidigare inte ansetts erforderlig. Mot<br>bakgrund av den bedömning som har gjorts beträffande gåvobrev och<br>testamenten finner regeringen inte skäl att nu ta in en sådan erinran i<br>lagen om skiljeförfarande.</p>
<h3>5.5 Partssuccession</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon regel om ett skiljeavtals fortsatta<br>giltighet vid singularsuccession eller vid borgens- eller garantiåtaganden<br>bör inte införas i den nya lagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett skiljeavtal skall<br>gälla efter singularsuccession endast om den nya och den kvarstående<br>parten kan anses ha kommit överens om det. Vid borgens- och<br>garantiförhållanden föreslås att en motsvarande överenskommelse skall<br>krävas för att ett skiljeavtal skall gälla mellan borgenär och borgensman<br>och mellan borgensman och huvudgäldenär.</p>
<p>Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna avstyrker<br>förslaget. Somliga förordar en lagreglering av motsatt innehåll. Några<br>remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>En majoritet av de utländska skiljedomsexpertema avstyrker förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningen är det osäkert vad<br>som skall anses gälla vid olika fall av singularsuccession med avseende<br>på bundenheten till en skiljeklausul. Utredningen anser att man därför<br>bör skapa klarhet i rättsläget genom lagstiftning. En sådan bestämmelse</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>64</p>
<p>bör enligt utredningen ge besked om vad som skall gälla i de fall då Prop. 1998/99:35<br>parterna inte genom sitt handlande eller annars far anses ha bestämt<br>något annat. Det framhålls dock att en sådan regel med nödvändighet blir<br>något stel och inte alltid anvisar den i vaije läge bästa lösningen.</p>
<p>Utredningen har diskuterat tre lösningar på hur en regel av ifråga-<br>varande slag skulle kunna utformas. Den första går ut på att skiljeavtalet<br>skall anses bindande fullt ut i den nya avtalsrelationen, dvs. såväl<br>förvärvaren som den kvarstående parten blir bundna av skiljeavtalet. En<br>andra lösning innebär att den kvarvarande parten får välja mellan<br>skiljeförfarande eller rättegång medan den nya parten är bunden av<br>skiljeavtalet, s.k. haltande bundenhet. Det tredje alternativet som<br>utredningen diskuterar består i att skiljeavtalet alls inte gäller i den nya<br>avtalsrelationen.</p>
<p>I sin analys avvisar utredningen de två första alternativa lösningarna.<br>Utredningens anser i stället att en bestämmelse bör bygga på att<br>skiljeavtalet mellan de ursprungliga parterna inte gäller mellan de nya<br>utan en överenskommelse dessa emellan.</p>
<p>Utredningens förslag har kritiserats av de flesta remissinstanserna.<br>Dessa har bl.a. framhållit att föreslaget rimmar illa med den i det<br>praktiska rättslivet vanligast förekommande uppfattningen. Om frågan<br>över huvud taget skall regleras bör den enligt remissinstanserna lösas på<br>motsatt sätt, dvs. skiljeavtalet skall gälla mellan förvärvaren och den<br>kvarstående parten om de inte kommit överens om något annat. Härvid<br>har särskilt framhållits att förslaget framstår som synnerligen kontro-<br>versiellt i ett internationellt perspektiv och att det, mot bakgrund av den<br>utomlands förhärskande uppfattningen, skulle kunna leda till över-<br>raskande resultat för utländska parter med besvärande konsekvenser om<br>förslaget genomförs.</p>
<p>Utredningens förslag i denna del har även fatt kritik på en rad andra<br>punkter. Så har det t.ex. anförts att det skulle kunna innebära en<br>betydande nackdel för den kvarvarande parten om skiljeavtalet upphörde<br>vid en överlåtelse, även om det finns möjlighet för part att gardera sig<br>mot detta i det ursprungliga avtalet. Den kvarvarande parten far ju antas<br>ha ett intresse av att fa en tvist prövad av skiljemän även efter en<br>överlåtelse. Det har också ifrågasatts om det är rimligt att ena parten<br>genom att helt sonika överlåta sina rättigheter skall kunna frigöra sig från<br>skiljeavtalet. Detta skulle kunna leda till, har det sagts, att en part i<br>praktiken fick möjlighet att välja mellan rättegång och skiljeförfarande.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att det vore en fordel om<br>rättsläget på denna punkt kunde klarläggas genom lagstiftning. Utred-<br>ningens förslag till reglering har emellertid mött sådant motstånd att det<br>med fog kan ifrågasättas om en sådan bestämmelse svarar mot de behov<br>som finns i det praktiska rättslivet - något som regeringen tidigare anfört<br>bör utgöra en av grundvalarna för den nya lagen om skiljeförfarande.<br>Tvärtom framgår det av remissomgången att för det fall en bestämmelse i<br>ämnet skall tas in i lagen bör den snarare ges motsatt innehåll. Det är<br>dock ingen utbredd uppfattning att frågan bör bli föremål för lagstiftning.</p>
<p>Regeringen kan i stora delar ansluta sig till remissinstansernas syn-<br>punkter, även om det också finns argument som talar för utredningens</p>
<p>3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 35<br></p>
<p>förslag. Det finns således enligt regeringens mening mycket som talar för<br>att ett skiljeavtal bör ges fortsatt giltighet efter en överlåtelse i vidare<br>utsträckning än vad utredningen har föreslagit. Detta synsätt vinner stöd<br>av ett relativt nytt avgörande av Högsta domstolen (NJA 1997 s. 866).<br>Det kan emellertid starkt ifrågasättas om frågan lämpar sig för lag-<br>stiftning. Situationerna kan nämligen till den grad variera att det<br>svårligen låter sig göras att finna en gemensam regel för alla tänkbara<br>fall. Detta illustreras också av det ovan nämnda avgörandet från Högsta<br>domstolen, där det anges att det kan föreligga särskilda omständigheter<br>som talar för att den kvarvarande parten inte skall vara bunden av en<br>skiljeklausul. Någon motsvarande bestämmelse finns inte heller i model-<br>lagen.</p>
<p>Mot bakgrund av det nu anförda anser regeringen att någon<br>bestämmelse om skiljeavtalets giltighet vid singularsuccession inte bör<br>tas in i den nya lagen om skiljeförfarande. Frågan bör även framgent<br>överlämnas åt rättstillämpningen.</p>
<p>Vad sedan avser frågan om skiljeavtalets giltighet vid en borgens-<br>förbindelse eller ett annat garantiåtagande anser utredningen att ett skilje-<br>avtal mellan en borgenär och en borgensman inte bör kunna komma till<br>stånd utan en överenskommelse mellan dessa parter. Utredningen anser<br>vidare att detsamma bör gälla i relationen mellan borgensmannen och<br>huvudgäldenären. En regresstalan bör alltså inte omfattas av skiljeavtal<br>bara därför att huvudförbindelsen gör det. För att bryta med gällande<br>praxis har utredningen föreslagit att en särskild bestämmelse med nu<br>angivet innehåll tas in i den nya lagen och att bestämmelsen även skall<br>omfatta den som på annat sätt än genom borgen garanterar fullgörelse av<br>ett avtal.</p>
<p>Även i denna del har förslaget mött omfattande kritik. Därvid har<br>framförts delvis samma synpunkter som beträffande förslaget om skilje-<br>avtals giltighet vid singularsuccession. Så har t.ex. flera remissinstanser<br>anfört att huvudregeln bör vara den motsatta, dvs. någon överens-<br>kommelse skall inte krävas för att skiljeavtalet skall fortsätta att gälla.<br>Vidare har pekats på att förslaget inte överensstämmer med vad som<br>anses gälla utomlands. En remissinstans har framhållit att förslaget<br>öppnar en möjlighet för borgenären att spekulera i tvisteform samt att det<br>knappast låter sig göras att finna en regel som passar de vitt skilda<br>situationer som kan uppstå vid borgens- och garantiåtaganden.</p>
<p>Även regeringen finner det tveksamt om en reglering i enlighet med<br>förslaget är den bästa lösningen. Regeringen anser, i likhet med flera<br>remissinstanser, att det kan ifrågasättas om inte en bestämmelse, om<br>lagstiftning alls skall ske, bör ha ett annat innehåll än det utredningen<br>föreslår. Vidare måste det anses olämpligt med en reglering som får till<br>följd att borgenären ges möjlighet att välja mellan skiljeförfarande mot<br>huvudgäldenären och rättegång mot borgensmannen. Det är också viktigt<br>även i detta fall att svensk lagstiftning på området inte i alltför hög grad<br>avviker från vad som gäller internationellt.</p>
<p>Det nu anförda talar alltså emot att utredningens förslag genomförs.<br>Frågan blir då om det är möjligt att med beaktande av de framförda<br>synpunkterna ge bestämmelsen en annorlunda utformning. Regeringen<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>66</p>
<p>har dock svårt att se hur en sådan regel lämpligen bör konstrueras. Som<br>anförts under remissomgången kan både borgens- och garantiåtaganden<br>utformas på vitt skilda sätt. Det ter sig närmast ogörligt att en gång för<br>alla lagreglera sådana åtagandens skiljedomsrättsliga verkningar på ett<br>sätt som kan anses fullt tillfredställande. Mot bakgrund härav anser<br>regeringen att ingen regel alls bör inforas i lagen om skiljeförfarande.<br>Frågan får i stället överlämnas till rättstillämpningen.</p>
<h3>5.6 Skiljeavtalets form</h3>
<p>Regeringens bedömning: Något krav på att skiljeavtalet skall ha viss<br>form bör inte finnas.</p>
<p>Utredningens bedömning överenstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i bedöm-<br>ningen eller lämnar den utan erinran.</p>
<p>Några utländska experter har påtalat att det i modellagen och vissa<br>nationella lagstiftningar krävs att skiljeavtal ingås skriftligen samt pekat<br>på att det i detta sammanhang kan uppstå problem med verkställighet<br>enligt New Yorkkonventionen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I skiljemannalagen finns inget<br>krav på att skiljeavtalet skall ha en viss form. Lagen innehåller endast ett<br>stadgande om hur ett skiljeavtal kan träffas. I 11 § andra stycket sägs att<br>parterna genom överenskommelse inför skiljemännen kan hänskjuta viss<br>fråga till avgörande av dem.</p>
<p>I modellagen och den finska lagen om skiljeförfarande föreskrivs att<br>skiljeavtalet skall ha skriftlig form. Detta krav är dock inte strängare än<br>att det anses uppfyllt t.ex. genom utväxlande av telegram eller<br>teleprintermeddelanden.</p>
<p>Enligt New Yorkkonventionen om erkännande och verkställighet av<br>utländska skiljedomar skall en konventionsstat erkänna skriftliga<br>skiljeavtal (artikel II). Med skriftliga avtal avses i konventionen en<br>skiljedomsklausul i ett kontrakt eller ett skiljeavtal, som undertecknats av<br>parterna eller finns i brev- eller telegramväxling. Bestämmelsen har i<br>samband med Sveriges tillträde till konventionen tolkats så att en<br>konventionsstat inte får ställa upp strängare formkrav än som anges i<br>konventionen (se NJA II1971 s. 570 f).</p>
<p>Utredningen har framhållit att de skiljeavtal som förekommer nästan<br>undantagslöst dokumenteras i skrift. Detta sker t.ex. genom att parterna<br>använder en blankett som innehåller en förtryckt skiljeklausul eller<br>genom att de i det skriftliga avtalet hänvisar till allmänna avtalsvillkor<br>som innehåller en skiljeklausul.</p>
<p>Enligt regeringens mening kan behovet av ett formkrav ifrågasättas.<br>Visserligen framstår det från bevissynpunkt som välbetänkt att doku-<br>mentera ett skiljeavtal, vilket också framhållits av remissinstanserna,<br>men ur lagstiftarens synvinkel finns det inte anledning att kräva skriftlig<br>form som en förutsättning för ett giltigt skiljeavtal. Mot bakgrund härav<br>och med beaktande av den ovan redovisade tolkningen av New<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>67</p>
<p>Yorkkonventionen föreslår regeringen att den nuvarande ordningen som Prop. 1998/99:35<br>inte tillmäter formen någon betydelse behålls för svensk del.</p>
<h3>5.7 Rättegångshinder m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Skiljeavtalets verkan som rättegångshinder<br>lagfästs. En invändning om skiljeavtal skall framställas första gången en<br>part skall föra talan i saken vid rätten. En sådan invändning skall beaktas<br>även om den part som gör invändningen låtit en fråga som omfattas av<br>skiljeavtalet prövas av kronofogdemyndigheten i mål om betal-<br>ningsföreläggande eller handräckning. En part förlorar sin rätt att åberopa<br>skiljeavtalet som rättegångshinder om parten bestritt en begäran om<br>skiljedom eller om parten underlåter att i rätt tid utse skiljeman.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Vissa lagtekniska synpunkter har framförts.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det finns inga regler, vare sig i<br>skiljemannalagen eller rättegångsbalken, som direkt talar om ett skilje-<br>avtals verkan som rättegångshinder. Den praxis som utvecklats bygger på<br>rättegångsbalkens regler om domstols behörighet.</p>
<p>En domstol prövar inte självmant om en fråga som är föremål för dess<br>bedömning omfattas av ett giltigt skiljeavtal. Däremot skall en domstol,<br>enligt 10 kap. 17 § rättegångsbalken, utan yrkande från en part pröva om<br>dess behörighet har inskränkts genom att tvisten enligt lag eller för-<br>fattning omedelbart skall prövas av skiljemän. Det är således först efter<br>invändning från en part som domstolen prövar om dess behörighet har<br>inskränkts genom ett skiljeavtal. Skiljeavtalet utgör alltså ett dispositivt<br>rättegångshinder. För att en sådan invändning skall beaktas måste den<br>framställas inom den i 34 kap. 2 § rättegångsbalken föreskrivna tiden,<br>dvs. första gången då parten skall föra talan i målet. I annat fall har<br>parten förlorat sin rätt att framställa en invändning om rättegångshinder<br>på grund av skiljeavtalet. Denna regel har dock i äldre praxis inte ansetts<br>tillämplig då svaranden kvittningsvis gjort gällande en fordran som<br>omfattas av ett skiljeavtal (se rättsfallet NJA 1945 s. 425). Käranden<br>ansågs i detta fall bibehållen sin rätt att framställa en invändning om<br>rättegångshinder beträffande svarandens kvittningsyrkande trots att<br>käranden gjorde detta först vid tredje rättegångstillfallet efter det att<br>kvittningsyrkandet först framställts. Det far numera anses tveksamt om<br>nämnda rättsfall alltjämt skall betraktas som vägledande.</p>
<p>Utredningen har funnit den praxis som utvecklats när det gäller<br>skiljeavtalets verkan som rättegångshinder välgrundad men att det saknas<br>skäl att låta kärandeparten vara bibehållen sin rätt att åberopa skilje-<br>avtalet som rättegångshinder vid kvittningsyrkanden i större utsträckning<br>än vad som gäller för huvudkäromålet. Enligt utredningen bör en part i<br>samtliga fall vara skyldig att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder<br>första gången han skall yttra sig i saken, vid påföljd att hans rätt att göra<br>det annars går förlorad.</p>
<p>68</p>
<p>Regeringen ansluter sig till vad utredningen anfört. Skiljeavtalets Prop. 1998/99:35<br>verkan som rättegångshinder bör nu lagfästas. Som framförts av någon<br>remissinstans, och även av utredningen, kan det finnas visst fog för att en<br>sådan regel tas in i rättegångsbalken. Det skulle emellertid innebära att<br>lagen om skiljeförfarande förlorar i överskådlighet och tydlighet. På sätt<br>som anförts i avsnitt 4.3.4 är det inte minst för internationella förfaranden<br>väsentligt att det tillämpliga regelverket, så långt det är möjligt, finns<br>samlat i en rättsakt. Regeringen delar därför utredningens bedömning att<br>ifrågavarande regel bör inflyta i lagen om skiljeförfarande. Härutöver<br>bör, för fullständighetens skull, en hänvisning till bestämmelsen tas in i<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Regeringen föreslår således att det i lagen om skiljeförfarande tas in<br>dels en bestämmelse om skiljeavtalets verkan som hinder för rättegång,<br>dels en bestämmelse om en parts skyldighet att framställa en invändning<br>om skiljeavtal första gången parten skall föra talan i saken vid rätten.</p>
<p>En särskild fråga som enligt utredningen måste uppmärksammas är<br>skiljeavtalets betydelse i den summariska processen. Hur påverkar en<br>parts deltagande i en summarisk process möjligheten att senare i en<br>rättegång åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder? Det är främst tre<br>frågeställningar som måste övervägas. Den första gäller huruvida<br>svaranden bör kunna hindra en summarisk process genom att åberopa ett<br>skiljeavtal. Den andra gäller den omständigheten att en part underlåter att<br>i den summariska processen åberopa skiljeavtalet. Bör han då vara<br>bibehållen den rätten i en efterföljande rättegång, t.ex. efter återvinning<br>av ett utslag? Slutligen bör man överväga om sökanden skall förlora sin<br>rätt att åberopa ett skiljeavtal redan genom att ansöka om ett summariskt<br>förfarande.</p>
<p>I fall då målet vid domstolen inletts genom en ansökan om betal-<br>ningsföreläggande eller lagsökning enligt den tidigare gällande lagsök-<br>ningslagen har svaranden ansetts vara bibehållen sin rätt att göra invänd-<br>ning om rättegångshinder ända tills han första gången vid rätten skall<br>föra talan i det återvunna eller hänskjutna målet (se rättsfallen NJA 1972<br>s. 331 och 1982 s. 711). Däremot har sökanden ansetts förlora sin rätt att<br>åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder redan genom att han ansökt<br>om lagsökning (se rättsfallen NJA 1964 s. 2 och 1972 s. 458). Den<br>omständigheten att en ansökan om betalningsföreläggande sedan år 1992<br>ges in till och behandlas av kronofogdemyndigheten torde inte, i vart fall<br>för svaranden, innebära någon förändring av gällande praxis. Svaranden<br>torde sålunda alltjämt kunna göra en invändning om rättegångshinder<br>först i tvistemålet.</p>
<p>Utgångspunkten för de nu behandlade spörsmålen bör vara att<br>underlätta för parterna att använda sig av den summariska processen,<br>särskilt när det gäller ostridiga anspråk. I ett sådant fall kanske sökanden<br>bara vill försäkra sig om en exekutionstitel på ett för båda partema så<br>enkelt och billigt sätt som möjligt. Partema kan visserligen enas om att<br>ostridiga betalningsanspråk skall undantas från skiljeklausulens tillämp-<br>ningsområde men i de allra flesta fall har någon sådan överenskommelse<br>inte träffats. I dessa situationer bör partema inte tvingas att välja mellan<br>skiljeförfarande och summarisk process utan den summariska processen,<br></p>
<p>69</p>
<p>med de vinster som den innebär, bör i möjligaste mån stå till parternas<br>förfogande.</p>
<p>Enligt regeringens mening framstår det som rimligt att en invändning<br>om skiljeavtal uppfattas som ett bestridande av en ansökan om<br>betalningsföreläggande (jfr prop. 1989/90:85 s. 114 f). Sökanden kan då<br>antingen låta sig nöja med detta - varvid målet avskrivs vid kronofogde-<br>myndigheten - eller begära att målet överlämnas till tingsrätt. Svaranden<br>bör alltså på detta sätt kunna hindra en summarisk process. Vidare bör<br>svaranden, liksom för närvarande, vara bibehållen rätten att göra<br>invändning om skiljeavtal senast första gången han vid rätten skall föra<br>talan i det återvunna eller överlämnade målet. Om svaranden begär<br>återvinning av ett utslag behöver han sålunda inte redan i ansökan om<br>återvinning åberopa skiljeavtalet.</p>
<p>När det sedan gäller sökanden kan den nuvarande ordningen medföra<br>rättsförluster för en oförsiktig borgenär. Om han inleder en summarisk<br>process beträffande ett rättsförhållande som i och för sig omfattas av en<br>skiljeklausul men som han tror är ostridigt och så inte visar sig vara fallet<br>har hans rätt till skiljeförfarande prekluderats. För övrigt kan svaranden<br>bestrida utan att ange skäl och utan att saken är i egentlig mening tvistig.<br>Detta förhållande kan fa till följd att en försiktig borgenär för säkerhets<br>skull anlitar skiljeförfarande i vad som visar sig vara ett otvistigt fall.<br>Detta är enligt regeringens mening inte önskvärt.</p>
<p>Det framstår inte som befogat att en part, som vill skaffa sig en<br>exekutionstitel för ett anspråk som han inte tror kommer att bestridas,<br>förlorar rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder om det visar<br>sig att motparten bestrider ansökan och i ett senare skede väcker talan vid<br>domstol, kanske om ett annat anspråk som omfattas av skiljeavtalet. Av<br>samma skäl bör sökanden i de fall då motparten begär återvinning av ett<br>utslag ha rätt att framställa invändning om rättegångshinder första<br>gången han skall svara i det återvunna målet. Skulle sökanden däremot,<br>sedan motparten bestritt ansökan, begära att målet överlämnas till tings-<br>rätt bör hans rätt att göra gällande skiljeavtalet som rättegångshinder gå<br>förlorad. Oavsett om motparten bestritt ansökan under åberopande av<br>skiljeavtalet eller inte måste det nämligen vid denna tidpunkt stå klart för<br>sökanden att det föreligger en tvist.</p>
<p>Regeringen föreslår alltså att det i lagen om skiljeförfarande tas in en<br>bestämmelse av innebörd att sökanden och svaranden skall kunna<br>åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder trots att tvisten varit föremål<br>för en prövning inom den summariska processen.</p>
<p>Det förslag som regeringen nu lägger fram lämpar sig för betalnings-<br>föreläggande och vanlig handräckning. Vad gäller särskild handräckning<br>är förhållandena annorlunda. Särskild handräckning avser främst fall då<br>sökandens besittning har rubbats olovligen eller annan liknande åtgärd<br>har inkräktat på sökandens rätt. Det framstår inte som rimligt att hand-<br>räckning på denna grund skall stoppas genom hänvisning till ett<br>skiljeavtal som omfattar det bakomliggande rättsförhållandet. Det är<br>tveksamt om sökanden har något fullgott alternativ i reglerna i 15 kap.<br>rättegångsbalken om säkerhetsåtgärder. Det bör också framhållas att<br>prövningen hos kronofogdemyndigheten av ett yrkande om återställande<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>70</p>
<p>av en besittningsrubbning eller någon annan olovlig åtgärd görs med Prop. 1998/99:35<br>bortseende från det bakomliggande rättsförhållandet, utom i alldeles<br>speciella fall, och att utslagen i mål om särskild handräckning inte vinner<br>rättskraft (se 65 § lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och hand-<br>räckning). Särskild handräckning bör av anförda skäl behandlas på<br>samma sätt som säkerhetsåtgärder (se om dessa avsnitt 5.8), dvs. särskild<br>handräckning bör få beslutas utan hinder av skiljeavtalet, samtidigt som<br>det står vatje part fritt att åberopa skiljeavtalet om motparten i efterhand<br>väcker talan i saken vid domstol.</p>
<p>Regeringen vill framhålla att de regler som sålunda föreslås inte skall<br>ses som ett avståndstagande från den praxis som innebär att den som<br>inleder rättegång anses ha avstått från rätten att åberopa skiljeavtalet (jfr<br>nedan om verkan av att en part motsätter sig skiljeförfarande). Enligt<br>förslaget skall det i lagen om skiljeförfarande slås fast att en part inte<br>enbart genom att ansöka om betalningsföreläggande eller handräckning<br>anses ha avstått från att åberopa skiljeavtalet. Däremot är det inte<br>uteslutet att en part av andra orsaker än enbart en ansökan om t.ex.<br>betalningsföreläggande bör anses ha avstått från att åberopa skiljeavtalet.</p>
<p>Som tidigare nämnts begränsas rätten att göra invändning om skilje-<br>avtal som rättegångshinder genom att en sådan invändning måste<br>framställas på ett tidigt stadium i rättegången. Det har därutöver ansetts<br>befogat att en part som bestritt tillämpning av ett skiljeavtal förlorar sin<br>rätt att, om motparten väljer att föra talan vid domstol, göra invändning<br>om rättegångshinder på grund av skiljeavtalet. Regeringen delar utred-<br>ningens bedömning att en sådan ordning är rimlig och föreslår att den<br>behålls.</p>
<p>Skiljemannalagen innehåller en motsvarande bestämmelse för det fall<br>att en part inte fullgjort sin skyldighet att utse skiljeman. Enligt utred-<br>ningen bör motparten, liksom för närvarande, ha möjlighet att välja om<br>han vill fortsätta skiljeförfarandet genom att hos domstol eller annat i<br>skiljeavtalet utsett organ begära utseende av en skiljeman eller om han<br>vill föra talan vid domstol. Regeringen har samma uppfattning. Det kan<br>visserligen hävdas att det bör vara tillräckligt att motparten kan begära<br>utseende av skiljeman. Om ena parten redan i detta tidiga skede av<br>förfarandet inte följer spelreglerna innebär det emellertid en rimlig<br>avvägning av parternas intressen att det står öppet för den lojala parten<br>att välja ett domstolsförfarande utan hinder av skiljeavtalet.</p>
<p>Regeringen föreslår således att den nuvarande ordningen behålls, dvs.<br>att en part förlorar sin rätt att åberopa skiljeavtalet som hinder för<br>rättegång om han har bestritt en begäran om skiljedom eller om han<br>underlåter att i rätt tid utse skiljeman.</p>
<p>Utredningen har pekat på att skiljeavtalets verkan som rättegångs-<br>hinder i vissa fall kan få den kanske opraktiska konsekvensen att en tvist<br>till viss del skall avgöras av skiljemän och till en annan del av allmän<br>domstol. Detta är fallet när en tvist bara delvis är omfattad av ett<br>skiljeavtal. Högsta domstolen har i rättsfallen NJA 1982 s. 738 och 1984<br>s. 229 dragit upp riktlinjer för hur man praktiskt skall hantera fall då en<br>tvist kan behöva prövas till viss del av skiljemän och till viss del av<br>domstol.</p>
<p>Man skulle kunna hävda att en regel som antingen lät domstol pröva<br>hela tvisten eller gav skiljemännen sådan behörighet vore praktisk. Det<br>skulle emellertid föra alldeles för långt att föreskriva att skiljeavtalet i ett<br>sådant fall förfaller eller att en part skulle tvingas in i ett skiljeförfarande<br>utan stöd i ett skiljeavtal som omfattar hela tvisten. Dessutom torde det<br>krävas någon form av skönsmässig bedömning av lämpligheten av en<br>sammanläggning i varje enskilt fall.</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att den uppdelning mellan<br>skiljeförfarande och rättegång som kan bli följden av att en tvist endast<br>delvis omfattas av ett skiljeavtal inte lämpligen kan lösas genom en<br>sammanläggningsbestämmelse. Konflikten mellan skiljemäns behörighet<br>och allmän domstols behörighet far liksom hittills i stället lösas i rätts-<br>tillämpningen.</p>
<p>Regeringen vill i detta avsnitt avslutningsvis beröra en fråga av<br>mestadels juridisk-teknisk karaktär. Frågan gäller huruvida en bestäm-<br>melse motsvarande 2 § i skiljemannalagen behövs i den nya lagen. Enligt<br>första stycket i denna paragraf skall parterna anses ha utfäst sig att godta<br>skiljedomen om de inte i skiljeavtalet gjort ett förbehåll om rätt att<br>”klandra” densamma. Enligt andra stycket är lagen vid ett sådant<br>förbehåll inte tillämplig. Utredningen har funnit att en motsvarande<br>bestämmelse inte behöver tas in i en ny lag om skiljeförfarande. Som<br>skäl för denna ståndpunkt anför utredningen att det redan av lagens<br>konstruktion står klart att ett skiljeavtal som inte innehåller något<br>förbehåll om rätt till materiell överprövning också innebär att det är<br>uteslutet att angripa skiljedomen annat än med stöd av reglerna i lagen<br>om skiljeförfarande. Vidare anser utredningen att, även om den nya lagen<br>i första hand bör ta sikte på skiljeavtal utan förbehåll av nu aktuellt slag,<br>det saknas skäl att lagen om skiljeförfarande, i tillämpliga delar, inte<br>skulle kunna användas på skiljeavtal med sådant förbehåll.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning. Även om det nog kommer<br>att bli ytterst sällsynt kan man tänka sig ett ”överskiljeförfarande” där det<br>t.ex. kan bli aktuellt att ansöka om att tingsrätten skall utse en skiljeman.<br>En sådan möjlighet bör alltså finnas. Det sagda innebär emellertid inte att<br>det finns något behov av en bestämmelse som motsvarar 2 § i<br>skiljemannalagen. Regeringen lägger därför inte fram något sådant<br>förslag.</p>
<h3>5.8 Kvarstad och andra säkerhetsåtgärder</h3>
<p>Regeringens förslag: Beslut om kvarstad och andra verkställbara<br>säkerhetsåtgärder skall endast kunna fattas av domstol. Det införs en<br>uttrycklig regel om att beslut om interimistiska säkerhetsåtgärder som<br>skall vidtas av någon av partema och som inte är verkställbara skall<br>kunna fattas av skiljemän. Skiljemännen skall även ha möjlighet att<br>begära säkerhet för en sådan åtgärd.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>72</p>
<p>Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser tillstyrker Prop. 1998/99:35<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Någon remissinstans ifrågasätter<br>lämpligheten av en lagreglering i denna del. En remissinstans anser att<br>regleringen bör utvidgas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En part anses enligt gällande rätt<br>kunna ansöka om interimistiska säkerhetsåtgärder som t.ex. kvarstad hos<br>domstol även om ansökan grundas på ett rättsförhållande som omfattas<br>av ett giltigt skiljeavtal. Detta följer inte av några uttryckliga bestäm-<br>melser i skiljemannalagen utan framgår bl.a. av regleringen i 15 kap.<br>rättegångsbalken. Där anges som förutsättning för t.ex. kvarstad att<br>anspråket är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i<br>annan liknande ordning. Med uttrycket prövning i annan liknande<br>ordning avses bl.a. skiljeförfarande (se prop. 1980/81: 84 s. 227).</p>
<p>Utredningen har diskuterat möjligheten att ge skiljenämnder befogen-<br>het att besluta om verkställbara säkerhetsåtgärder, i första hand om<br>kvarstad. Enligt utredningen stöter emellertid en sådan reglering på en<br>del svårigheter. Regeringen delar utredningens bedömning att det<br>knappast låter sig göras att tillåta verkställighet av ett skilj enämndsbeslut<br>om säkerhetsåtgärd utan någon möjlighet till domstolskontroll, särskilt i<br>betraktande av att det inte krävs att någon jurist skall ingå i nämnden. En<br>sådan ordning skulle med all sannolikhet kräva att det infördes en<br>motsvarighet till möjligheten att klandra en skiljedom. Detta gäller även<br>om man begränsade skiljenämndens kompetens till att med bindande<br>verkan avgöra om tillräckliga skäl för det materiella anspråket förelåg.<br>En annan fråga som utredningen pekat på gäller om både domstol och<br>skiljenämnd skulle ha kompetens att förordna om säkerhetsåtgärd. I vart<br>fall för tiden innan skiljeförfarande har påkallats måste sådan behörighet<br>tillkomma domstolen.</p>
<p>Som utredningen har framhållit går nu angivna och andra svårigheter<br>naturligtvis att bemästra. Något starkare behov av att ändra nuvarande<br>ordning har emellertid inte framkommit under utredningsarbetet. Det kan<br>noteras att New Yorkkonventionen om verkställighet av utländska skilje-<br>domar inte inbegriper beslut om säkerhetsåtgärder. I någon mån kan<br>behovet av att utan dröjsmål säkra den påkallande partens rätt tillgodoses<br>genom att skiljenämnden meddelar deldom.</p>
<p>Regeringen anser, mot bakgrund av det ovan anförda, att den<br>nuvarande ordningen med ensamkompetens för domstol att besluta om<br>verkställbara säkerhetsåtgärder bör behållas. Med hänsyn till att<br>skiljeavtalets verkan som rättegångshinder nu föreslås bli lagfäst bör<br>även den begränsning i skiljeavtalets verkan som det sagda innebär<br>komma till uttryck i lagen om skiljeförfarande. En motsvarande<br>bestämmelse återfinns t.ex. i den finska lagen och i modellagen.</p>
<p>En part bör således inte kunna hindra domstolen att företa en<br>säkerhetsåtgärd genom att åberopa skiljeavtalet och den som ansöker om<br>förordnandet bör inte därigenom förlora rätten att åberopa skiljeavtalet<br>som rättegångshinder beträffande huvudfrågan. Detta bör gälla alla typer<br>av interimistiska säkerhetsåtgärder. Härunder faller de olika åtgärder som<br>kan beslutas enligt 15 kap. rättegångsbalken, men även andra typer av</p>
<p>73</p>
<p>säkerhetsåtgärder som t.ex. förbud att verkställa bolagsstämmas beslut<br>enligt aktiebolagslagen (1975:1385).</p>
<p>Modellagen innehåller en särskild bestämmelse som anger att skilje-<br>männen har rätt att besluta om interimistiska säkerhetsåtgärder som skall<br>vidtas av någon av parterna (artikel 17). Detta förutsätter dock att en part<br>begär det och att parterna inte har inskränkt skiljemännens behörighet.<br>Vidare ger bestämmelsen skiljemännen möjlighet att begära säkerhet för<br>en sådan åtgärd. Denna typ av beslut blir inte exigibla. De kan ändå få<br>betydelse t.ex. när det gäller att bestämma ett skadestånds storlek.</p>
<p>Det torde redan enligt gällande rätt vara möjligt för skiljemän att<br>meddela sådana beslut. Av det skälet har en remissinstans ifrågasatt<br>behovet av en icke sanktionerad regel av ifrågavarande slag. Även<br>Lagrådet har ifrågasatt om en regel av detta slag, trots modellagen, bör<br>tas in i lagen om skiljeförfarande. Lagrådet har framhållit att det är<br>tveksamt om det finns något problem som löses med den föreslagna<br>regeln mot bakgrund av att domstol enligt förslaget skall kunna besluta<br>om säkerhetsåtgärder. Vidare framhåller Lagrådet att det finns en risk att<br>skiljemännens auktoritet undergrävs om de försöker tillämpa regeln,<br>eftersom de saknar maktmedel att driva igenom sitt beslut.</p>
<p>Regeringen kan i så måtto ansluta sig till Lagrådets synsätt att det<br>naturligtvis kan diskuteras hur stort behovet är av en bestämmelse av nu<br>aktuellt slag. Den omständigheten att skiljemännen även utan en<br>uttrycklig regel härom anses kunna meddela beslut om interimistiska<br>säkerhetsåtgärder samt möjligheten för domstol att meddela exigibla<br>beslut i detta avseende talar för att man skulle kunna undvara bestäm-<br>melsen. Detta utgör dock inte något hinder mot att frågan regleras<br>uttryckligen i lagen. Här som på många andra ställen måste nyttan av att<br>lagen ger besked i en viss fråga vägas mot önskemålet att lagen inte i<br>onödan tyngs med regler som framstår som mindre viktiga. I detta<br>sammanhang far modellagens motsvarande regel en särskild betydelse.<br>Det finns en risk att frånvaron av en bestämmelse om skiljemännens<br>behörighet i aktuellt avseende skapar osäkerhet om hur det förhåller sig<br>enligt den svenska lagen. En sådan osäkerhet bör undvikas. Den<br>omständigheten att skiljemännen saknar maktmedel att genomdriva sina<br>beslut utgör enligt regeringens mening inte heller något avgörande skäl<br>mot att bestämmelsen tas in i lagen. Skiljemännen har naturligtvis att<br>efter eget omdöme tillämpa bestämmelsen med de begränsningar som<br>följer av att den inte är sanktionerad. Viss försiktighet i tillämpningen<br>kan säkert vara påkallad i en del fall men skiljemännens auktoritet bör i<br>praktiken inte vara i fara även om en part vägrar att följa ett sådant<br>beslut. Mot bakgrund härav och av vad som ovan anförts anser rege-<br>ringen att det även i den nya svenska lagen bör införas en bestämmelse i<br>ämnet. Denna bör lämpligen ges samma omfattning som motsvarande<br>regel i modellagen.</p>
<p>Regeringen föreslår att det i lagen om skiljeförfarande tas in en<br>bestämmelse som motsvarar regleringen i artikel 17 i modellagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>74</p>
<h3>5.9 Särskiljbarhet och behörighetskompetens</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: Principerna om särskiljbarhet (separability) och<br>behörighetskompetens (Kompetenz-Kompetenz) lagfästs.</p>
<p>En part skall inte enbart genom att utse skiljeman anses ha godtagit<br>skiljemännens behörighet att handlägga tvisten.</p>
<p>Den omständigheten att skiljemännen får pröva sin egen behörighet<br>skall inte utgöra hinder för en domstol att på yrkande av en part pröva<br>frågan. Skiljemännen skall kunna fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på<br>domstolens avgörande. Skiljemännens beslut under förfarandet att de är<br>behöriga att avgöra tvisten skall inte vinna rättskraft.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslagen<br>eller lämnar dem utan erinran. En remissinstans anser dock att<br>domstolsprövningen av ett skiljeavtals giltighet bör begränsas till en<br>instans.</p>
<p>Några utländska experter har anfört att domstolens roll bör vara mindre<br>framträdande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ett skiljeavtal förekommer vanligast i<br>form av en skiljeklausul i ett avtal. Skiljemännens behörighet grundar sig<br>på skiljeklausulen. Om en part hävdar att något bindande avtal över<br>huvud taget inte har kommit till stånd eller att det senare har blivit<br>ogiltigt skulle det kunna hävdas att skiljemännen inte var behöriga att<br>pröva denna fråga. En förutsättning härför är ju att parterna kommit<br>överens om det.</p>
<p>Den nu presenterade problemställningen sönderfaller i två delar. Den<br>första gäller frågan om särskiljbarhet (separability), dvs. om skilje-<br>klausulen skall bedömas som ett separat avtal som står fritt från avtalet i<br>övrigt. För att skiljemännen skall kunna komma fram till att avtalet i sin<br>materiella del är ogiltigt eller av annan anledning inte bindande för<br>partema, utan att skiljemännen därigenom rycker undan grunden för sin<br>egen behörighet att avgöra frågan, måste skiljeklausulen betraktas som<br>ett fristående avtal. Med ett sådant synsätt blir ett avtal som innehåller en<br>skiljeklausul i själva verket inte ett utan två avtal.</p>
<p>Den andra delen avser frågan huruvida skiljemännen själva skall kunna<br>pröva en invändning om att de inte är behöriga, t.ex. när det påstås att det<br>inte föreligger ett giltigt skiljeavtal. Denna frågeställning brukar sägas<br>gälla Kompetenz-Kompetenz. Här används i stället uttrycket behörighets-<br>kompetens.</p>
<p>Skiljemannalagen innehåller inga direkta regler på området. Högsta<br>domstolen har dock prövat hur ett påstående om att bindande avtal inte<br>kommit till stånd påverkar en skiljeklausul. Högsta domstolen ansåg inte<br>att en skiljeklausuls giltighet var direkt avhängig av om avtalet i övrigt<br>var bindande (se rättsfallen NJA 1936 s. 521 och 1976 s. 125).</p>
<p>Skiljeavtalets giltighet och tillämplighet kan prövas av allmän domstol.<br>I 18 § andra stycket skiljemannalagen anges att tidpunkten för<br>meddelande av skiljedom kan skjutas upp om en part anhängiggjort talan<br>om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet vid domstol. Härav framgår</p>
<p>75</p>
<p>att talan om skiljeavtalets giltighet och tillämplighet kan anhängiggöras<br>vid domstol även medan skiljeförfarandet pågår. Slutligen framgår av<br>20 § första stycket 1 p. skiljemannalagen att en skiljedom är ogiltig om<br>det inte förelegat något giltigt skiljeavtal. En talan härom kan prövas<br>sedan skiljedom har meddelats.</p>
<p>Principerna om särskiljbarhet och behörighetskompetens har vunnit vid<br>acceptans internationellt. Modellagen har i artikel 16 en bestämmelse<br>som reglerar skiljemännens kompetens att själva avgöra sin behörighet<br>att handlägga tvisten. I denna artikel sägs att skiljeklausulen skall<br>betraktas som ett från huvudavtalet fristående avtal. Enligt artikeln kan<br>skiljemännen avgöra sin behörighet inte bara i skiljedomen utan också<br>genom ett särskilt beslut under förfarandet. Den finska lagen saknar dock<br>sådana bestämmelser.</p>
<p>Enligt utredningen far principen om särskiljbarhet anses godtagen i<br>svensk rätt. Detta gäller enligt utredningen såväl när huvudavtalet i<br>efterhand påstås ha upphört att gälla som när det hävdas att något avtal<br>aldrig slutits eller att avtalet är ogiltigt från böljan. Enligt utredningen<br>bör principen lagfästas.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning. Regeringen föreslår därför<br>att det i lagen om skiljeförfarande tas in en regel som slår fast att<br>skiljeavtalet skall betraktas som ett särskilt avtal när giltigheten av det<br>avtalet skall bedömas vid prövning av skiljemännens behörighet.</p>
<p>Utredningen har vidare ansett att även principen om behörighets-<br>kompetens bör lagfastas. Regeringen är av samma uppfattning. Behörig-<br>hetsfrågan gäller här inte endast skiljeavtalets giltighet utan också dess<br>räckvidd och tillämplighet på den aktuella tvisten. I likhet med vad som<br>gäller enligt modellagen bör skiljemännen även under förfarandet kunna<br>fatta beslut om att de är behöriga. Regeringen återkommer strax till den<br>närmare innebörden av detta. Regeringen vill dock redan här slå fast den<br>viktiga inskränkningen i behörighetskompetensen som innebär att en<br>möjlighet i princip alltid måste finnas att underställa en domstol frågan<br>om skiljemännens behörighet i en viss tvist.</p>
<p>Regeringen föreslår sålunda att skiljemännen skall kunna pröva sin<br>egen behörighet att avgöra tvisten. Detta skall inte hindra en domstol från<br>att på begäran av en part pröva frågan.</p>
<p>Av artikel 16 i modellagen framgår vidare att en part skall framställa<br>en invändning mot skiljemännens behörighet senast när han avger<br>svaromål och att en part inte enbart genom att utse skiljeman skall anses<br>ha godtagit skiljemännens behörighet att handlägga tvisten. Ett beslut<br>under förfarandet, varigenom skiljemännen funnit sig behöriga, kan inom<br>viss tid, på yrkande av en part, överprövas av domstol. Domstolens<br>beslut kan inte överprövas.</p>
<p>Utredningen har diskuterat huruvida även en bestämmelse som<br>motsvarar artikel 16 i denna del bör införas i den svenska lagen. Utred-<br>ningen har därvid stannat för att det i lagen bör tas in en bestämmelse<br>som innebär att en part inte redan genom att utse skiljeman skall anses ha<br>godtagit skiljemännens behörighet att avgöra den hänskjutna frågan.<br>Utredningen har däremot avvisat tanken på en eninstansprövning i<br>domstol. Enligt utredningen är det inte heller befogat att ge skiljemännen</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>76</p>
<p>möjlighet att under förfarandet genom ett särskilt beslut, som vinner<br>rättskraft om det inte angrips inom viss tid, förklara sig behöriga att<br>handlägga tvisten. Enligt utredningen räcker det med en allmän<br>bestämmelse som säger att skiljemännen far pröva sin egen behörighet<br>och att det införs en regel som uttrycker att en part också kan vända sig<br>till domstol för att få en sådan fråga prövad. Det bör, framhålls det,<br>ankomma på skiljemännen att avgöra om förfarandet skall vila medan<br>domstolen prövar frågan.</p>
<p>Lika med utredningen anser regeringen att den omständigheten att en<br>part lojalt utser skiljeman inte bör få till följd att han därigenom skall<br>anses ha godtagit skiljemännens behörighet. Regeringen föreslår därför<br>att en regel om detta tas in i den nya lagen.</p>
<p>Vad sedan avser frågan om skiljemännens behörighet skall kunna<br>slutligt avgöras av en domstol under förfarandets gång är regeringen av<br>den uppfattningen att det saknas tillräckliga skäl för att här införa ett<br>eninstansförfarande.</p>
<p>Nästa fråga blir då om ett beslut av skiljemännen under förfarandets<br>gång att de är behöriga att pröva tvisten ändå skall kunna vinna rättskraft,<br>om det inte angrips vid domstol inom viss tid. Regeringen anser att en<br>sådan ordning inte behövs. Regeringen har nämligen för avsikt att föreslå<br>att ett ogiltigt skiljeavtal inte skall utgöra en absolut ogiltighetsgrund<br>utan i stället en s.k. klandergrund samt att det även fortsättningsvis skall<br>finnas en preklusionsregel (se avsnitt 10.2 och 10.3.2). Dessa regler i<br>kombination innebär att den som utan invändning deltar i ett skilje-<br>förfarande i allmänhet får anses ha accepterat att det föreligger ett giltigt<br>skiljeavtal. En parts rätt att på denna grund angripa skiljedomen får<br>sålunda anses vara prekluderad. Detsamma får anses gälla en parts<br>deltagande i skiljeförfarandet efter det att skiljemännen förklarat sig<br>behöriga.</p>
<p>Kvar står då att parterna kan vilja få skiljeavtalets giltighet och<br>tillämplighet prövad redan innan skiljedom har meddelats. För detta<br>krävs dock ingen lagändring. Vardera part kan redan med dagens regler<br>när som helst väcka en fastställelsetalan som rättskraftigt avgör frågan.<br>En lagakraftägande dom är nämligen bindande för skiljemännen. Det<br>förefaller lämpligast att även i fortsättningen låta parterna bestämma om<br>de vill föra en sådan talan under förfarandets gång eller vänta tills<br>skiljedom meddelats. Som framgått av det ovan anförda krävs dock att en<br>part inte förhåller sig så passiv i anledning av ett beslut att hans möjlighet<br>till talan häremot får anses prekluderad.</p>
<p>Lagrådet har anfört att om skiljemännen meddelar skiljedom medan<br>frågan om skiljemännens behörighet prövas av domstol kan den<br>situationen uppstå att en klandertalan (se avsnitt 10) kanske måste<br>avvisas på grund av lis pendens med hänsyn till den första processen. För<br>att undvika detta har Lagrådet förordat att skiljemännen inte skall få<br>meddela skiljedom innan domstolen avgjort frågan.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör det ankomma på skiljemännen att<br>bestämma om de vill låta skiljeförfarandet vila i avvaktan på domstolens<br>avgörande. Om denna bestämmanderätt skulle begränsas på det sätt som<br>Lagrådet förordar skulle en av de viktigaste fördelarna med skilj e-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>77</p>
<p>förfarande, nämligen snabbheten, allvarligt äventyras. Det kan inte Prop. 1998/99:35<br>uteslutas att en skiljedom skulle kunna komma att försenas, kanske i flera<br>år, om skiljemännen var tvungna att avvakta ett domstolsförfarande.<br>Risken för detta måste ses i belysning av att en nu aktuell fråga kan<br>komma att prövas av tre instanser. Ett förbud att meddela skiljedom<br>under pågående rättegång öppnar också upp för obstruktion i syfte att<br>förhala skiljeförfarandet, något som den nya lagen har som ett av sina<br>huvudsyften att motverka. Regeringen konstaterar vidare att en begräns-<br>ning av den typ som Lagrådet föreslagit saknas i modellagen.</p>
<p>Den omständigheten att en klandertalan grundar sig på samma invänd-<br>ning som en pågående domstolsprocess behöver inte innebära att<br>hovrätten skall avvisa talan på grund av lis pendens. Snarare framstår det<br>som rimligt att hovrätten i ett sådant fall vilandeförklarar klandermålet<br>tills frågan avgjorts i det första domstolsförfarandet. Risken för att<br>hovrätten i praktiken skulle behöva fatta ett sådant beslut framstår dock<br>som mycket liten. I de fall skiljemännen anser att det finns möjlighet att<br>en pågående talan om bristande behörighet kan vinna framgång torde de i<br>allmänhet inte meddela skiljedom innan frågan avgjorts av domstolen.</p>
<p>Mot bakgrund av det nu anförda föreslår regeringen att skiljemännen i<br>avvaktan på domstolens avgörande skall kunna fortsätta skiljeförfarandet<br>och också kunna meddela skiljedom.</p>
<h2>6 Skilj emännen - j ävsfrågor</h2>
<h3>6.1 Gällande rätt</h3>
<h4>6.1.1 Jävsgrunderna</h4>
<p>Jävsreglema återfinns i skiljemannalagen i 5 § och inleds med ett<br>stadgande om att den som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap.</p>
<p>7 § föräldrabalken inte far vara skiljeman. Även om bestämmelsen<br>upptagits under jävsreglema är de angivna förutsättningarna närmast att<br>anse som allmänna behörighetsvillkor för skiljeman. Det bör uppmärk-<br>sammas att den som är i konkurs inte på grund härav är jävig som<br>skiljeman men väl obehörig som domare enligt rättegångsbalken.</p>
<p>Vidare gäller jäv för den som i egenskap av domare eller annars på<br>tjänstens vägnar prövat den fråga som det begärs skiljedom om. Detta<br>stadgande torde tolkas inskränkt på så sätt att jäv uppkommer endast om<br>själva saken prövats och att inte varje befattning med målet grundar jäv<br>(jfr 4 kap. 13 § 7 p. rättegångsbalken). En domare blir således inte enligt<br>denna bestämmelse jävig som skiljeman om han deltagit i ett avgörande<br>där domstolen förklarat sig obehörig på grund av skiljeavtalet.</p>
<p>Den som vittnat i saken eller yttrat sig såsom sakkunnig i tvistefrågan<br>är jävig. Denna jävsgrund omfattar utlåtanden av sakkunnig oavsett om<br>dessa avgetts utom rättegång eller inför rätta.</p>
<p>Den som själv äger del i saken eller som kan vänta synnerlig nytta eller<br>skada därav är jävig som skiljeman. Jäv gäller också för skiljeman, om<br>”någon som till honom är i den skyldskap eller det svågerlag som utgör<br></p>
<p>78</p>
<p>jäv mot domare äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig nytta<br>eller skada”. Motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken upptar,<br>förutom ovannämnda skyldskap och svågerlag, även den som är ”på<br>liknande sätt närstående”, t.ex. sambo.</p>
<p>Jäv gäller för den som är part i en ”lika” sak. Härmed avses att<br>skiljemannen är part, t.ex. i en rättegång eller ett annat skiljeförfarandet,<br>rörande en likadan fråga som den som skall behandlas i skiljeförfarandet.<br>Rättegångsbalken innehåller numera inte uttryckligen någon motsvarande<br>jävsgrund för domare, men situationen omfattas enligt processlag-<br>beredningen av generalklausulen i 4 kap. 13 § 10 p. rättegångsbalken.</p>
<p>Den som är släkt med en part på ett sådant sätt att det utgör jäv mot<br>domare är jävig som skiljeman. Även i denna del saknas hänvisning till<br>rättegångsbalkens jäv för den som är på liknande sätt närstående till part.</p>
<p>Jäv gäller för den som är ”parts vederdeloman eller uppenbara ovän”.<br>Stadgandet omfattar dock inte de fall då någon sökt sak med skilje-<br>mannen för att göra honom jävig eller tillfogat skiljemannen något med<br>ord eller gärning i samma syfte.</p>
<p>Den som av någondera parten åtnjuter lön eller underhåll är jävig.<br>Denna bestämmelse inskränks dock på så sätt att den som åtnjuter lön<br>eller underhåll av staten inte är jävig även om staten är part, såvida han<br>inte är anställd hos eller under den myndighet vars verksamhet saken<br>angår. Vidare är den som står under någondera partens förmanskap jävig.</p>
<p>Jäv gäller för den som varit part behjälplig med att förbereda eller<br>utföra hans talan i saken. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av<br>skiljemannalagens ståndpunkt att en skiljeman skall vara opartisk och<br>inte vara företrädare för den part som utsett honom.</p>
<p>Den som mottagit eller betingat sig ersättning i strid mot vad som sägs<br>i 23 § är jävig. Denna bestämmelse avser att ge ytterligare garantier för<br>en skiljemans opartiskhet.</p>
<p>I skiljemannalagen finns även en generalklausul enligt vilken<br>skiljeman är jävig om annan särskild omständighet föreligger som är<br>ägnad att minska förtroendet till hans redlighet eller opartiskhet.</p>
<p>Fråga är i vilken mån de regler om jäv som återfinns i rättegångsbalken<br>återverkar på bedömningen av vad som kan utgöra särskild omständighet<br>som är ägnad att minska förtroendet för skiljemans opartiskhet. Högsta<br>domstolen konstaterade i rättsfallet NJA 1981 s. 1205 att en skiljeman<br>otvivelaktigt skulle ha varit jävig enligt rättegångsbalkens regler.<br>Majoriteten (tre justitieråd) noterade att reglerna om jäv för skiljemän<br>visserligen är annorlunda utformade än reglerna om domarjäv men ansåg<br>likväl att det inte borde komma ifråga att i förevarande hänseende<br>tillämpa jävsbestämmelsema i lagen om skiljemän så, att ett förhållande<br>som undantagslöst grundar jäv enligt rättegångsbalken inte skulle<br>diskvalificera en skiljeman. Minoriteten menade att enbart det för-<br>hållande att skiljemannen varit jävig som domare enligt 4 kap. 13 § 4 p.<br>rättegångsbalken inte grundade jäv enligt skiljemannalagens regler<br>eftersom det inte finns någon motsvarande regel i sistnämnda lag.</p>
<p>Det ligger nära till hands att uppfatta rättsfallet så att i de fall då<br>vederbörande skiljeman är jävig enligt rättegångsbalkens regler om jäv<br>för domare, skiljemannen skall anses jävig med tillämpning av<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>79</p>
<p>skiljemannalagens generalklausul. Rättsläget är emellertid knappast helt<br>klart.</p>
<p>Slutligen är skiljeman jävig om det mot uppdragets utförande för<br>honom möter hinder som kan antas bli långvarigt. Stadgandet är avsett att<br>motverka obstruktion i skiljeförfarandet.</p>
<p>Det har inte tagits in någon bestämmelse om jäv i skiljemannalagen<br>som motsvarar regleringen i 12 kap. 4 § rättegångsbalken beträffande<br>förhållandet mellan skiljeman och partsombud. Enligt rättegångsbalkens<br>regler är det ombudet som i detta läge skall lämna sitt uppdrag.</p>
<p>Påföljden om en skiljeman varit jävig är att skiljedomen enligt 21 §<br>första stycket 3 p. skiljemannalagen på talan av en part kan hävas av<br>domstol. Sådan talan (klander) skall instämmas inom sextio dagar från<br>det parten fått del av skiljedomen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.<br>Försitter parten denna tid är rätten att klandra domen förverkad.</p>
<h4>6.1.2 Prövningen av jäv</h4>
<p>En part kan göra en invändning om jäv. Någon särskild tid för<br>framställande av en sådan invändning finns inte. I 21 § andra stycket<br>skiljemannalagen finns en allmän bestämmelse av innehåll att ett fel inte<br>får göras gällande av en part där parten genom att utan gensaga inlåta sig<br>på förhandling eller annorledes bör anses ha avstått från att åberopa felet.<br>Denna bestämmelse är tillämplig på jävsfrågan (se 21 § första stycket 3).<br>Har en part således haft kännedom om en jävsgrund och tillfälle att<br>framställa en invändning om den men underlåtit det, är hans rätt att göra<br>invändningen prekluderad.</p>
<p>Det finns inte några regler i skiljemannalagen om hur en jävs-<br>invändning skall handläggas. Man kan tänka sig att invändningen i första<br>hand prövas av den jävade skiljemannen och, om skiljemannen inte<br>finner skäl att frånträda uppdraget, av skiljenämnden i dess helhet. Det<br>finns emellertid inte något sanktionssystem i skiljemannalagen som gör<br>det möjligt för skiljenämndens majoritet att avsätta en skiljeman på grund<br>av jäv om han inte godvilligt frånträder uppdraget.</p>
<p>Sedan skiljedom meddelats kan en part genom att klandra skiljedomen<br>få en jävsinvändning prövad av domstol. Det saknas emellertid möjlighet<br>att hänskjuta en jävsfråga till domstol under förfarandets gång.</p>
<h3>6.2 Överväganden</h3>
<h4>6.2.1 Allmänna behörighetsgrunder</h4>
<p>Regeringens förslag: Var och en som råder över sig själv och sin<br>egendom skall kunna vara skiljeman.</p>
<p>Utredningens föreslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser anser dock att en<br>bestämmelse av ifrågavarande slag inte bör tas in i den nya lagen. Härvid</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>80</p>
<p>har framförts bl.a. att den framstår som egendomlig i ett internationellt<br>perspektiv.</p>
<p>Två utländska experter har haft synpunkter på förslaget, såvitt avser<br>skiljemäns rådighet över sin egendom.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De regler i skiljemannalagen som nu<br>är av intresse kan delas in i två grupper. Den ena gruppen rör skilje-<br>mannens allmänna behörighet. Den andra gruppen handlar om för-<br>hållanden som i rättegångsbalken betecknas som jäv, nämligen skilje-<br>mannens relation till parterna och den fråga som skall prövas.</p>
<p>Vad gäller frågan om skiljemannens behörighet konstaterar regeringen<br>inledningsvis att det i linje med regeringens intentioner att framhålla<br>partsautonomin bör tillkomma parterna att inom mycket vida ramar<br>kunna bestämma vem som skall vara skiljeman. Om man ser till<br>modellagen finns där ingen begränsning. Modellagen anger endast att en<br>persons nationalitet inte far hindra att han utses till skiljeman. Denna<br>bestämmelse är dessutom dispositiv. Däremot förekommer det i flera<br>europeiska lagar en begränsning till personer som är fullt rättskapabla.</p>
<p>Med detta som utgångspunkt blir frågan om man över huvud taget<br>behöver ställa upp några kriterier för tänkbara skiljemän. Om så ändå är<br>fallet, kan man då inskränka sig till vissa minimikrav?</p>
<p>En ordning som innebär att vissa personer utesluts från kategorin<br>tänkbara skiljemän kan vid en första betraktelse verka onödig. Behovet<br>av en sådan reglering har också ifrågasatts under remissomgången. Man<br>bör dock hålla i minnet att en behörighetsregels främsta funktion skulle<br>vara den av en skyddsregel. Beroende på hur den utformas kan den<br>skydda parterna om skiljemannen blir obehörig under förfarandets gång.<br>Enligt regeringens mening finns det mycket som talar för att skiljemän<br>bör vara rättskapabla i den meningen att de kan ta hand om sig själva och<br>sin egendom. Den som på grund av låg ålder eller bristande mental hälsa<br>inte klarar detta är inte lämplig att vara skiljeman. Denna kategori bör<br>således uteslutas från kretsen av tänkbara skiljemän. En regel härom<br>återfinns också, som ovan nämnts, i flera andra europeiska lagar</p>
<p>När det sedan gäller den som är på obestånd är situationen delvis en<br>annan. En sådan person kan på grund av ekonomiska omständigheter<br>med fog misstänkas för att vara lättare att påverka än annars. Det rör sig<br>alltså om en omständighet som är ägnad att rubba fortroendet för<br>skiljemannens opartiskhet, vilket måste särskiljas från ovan angivna<br>förhållanden. Det kan i linje härmed tyckas att en konkurs inte med<br>nödvändighet skulle behöva diskvalificera en skiljeman.</p>
<p>Den nya lagen bör inte utgöra hinder för att även utländska med-<br>borgare utses till skiljemän i svenska skiljeförfaranden. På grund härav<br>måste en behörighetsregel utformas på ett generellt sätt för att kunna<br>fånga upp motsvarande inskränkningar i utländska lagar. En sådan<br>generell regel bör ta sikte på den som inte själv kan råda över sig och sin<br>egendom. Den kommer därmed även att träffa den som är i konkurs. Som<br>nyss nämnts kan det diskuteras om en konkurs bör diskvalificera en<br>skiljeman. Det finns å andra sidan inte något större praktiskt behov av ett<br>undantag för just detta fall. Övervägande skäl talar för att regeln utformas</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>81</p>
<p>så allmänt som sagts och att konkurs därmed utgör ett absolut hinder att<br>vara skiljeman.</p>
<p>Några remissinstanser har anfört att en allmän behörighetsregel av nu<br>angivet slag framstår som svårförståelig och märklig för utländska läsare<br>och kan leda till oväntade konsekvenser och problem när den skall<br>tillämpas på utländska medborgare. Regeringen delar uppfattningen att<br>en reglering måste vara lättillgänglig för utländska läsare och lättilläm-<br>pad även i internationella förhållanden men menar att de av remiss-<br>instanserna framförda farhågorna inte bör överdrivas. Som tidigare<br>nämnts finns det behörighetsregler i en rad andra europeiska lagar om<br>skiljeförfarande. En allmän behörighetsregel i en svensk lag om<br>skiljeförfarande bör enligt regeringens mening kunna utformas på ett<br>enkelt och för utländska läsare lättfattligt sätt.</p>
<p>Regeringen föreslår sålunda att den som råder över sig själv och sin<br>egendom skall kunna vara skiljeman.</p>
<p>Det bör sedan stå partema fritt att bestämma de ytterligare<br>kvalifikationer som de kräver av skiljemännen. De kan t.ex. vilja ha viss<br>sakkunskap representerad bland dem. Denna rätt för partema bör inte<br>begränsas.</p>
<p>Som redan antytts avses behörighetskraven vara absoluta i den<br>meningen att de gäller oavsett tvistefråga och parter. De bör också<br>självmant iakttas av skiljemännen. Frågan om en brist i behörigheten<br>skall utgöra grund för skiljedomens ogiltighet behandlas i avsnitt 10.3.</p>
<h4>6.2.2 Krav på opartiskhet</h4>
<p>Regeringens förslag: En skiljeman skall vara opartisk. Skiljemannen<br>skall på yrkande av en part skiljas från uppdraget om det finns<br>omständigheter som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet.<br>Sådana omständigheter skall i vissa fall alltid anses föreligga, t.ex. då<br>skiljemannen själv eller någon honom närstående är part eller annars kan<br>vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. En remissinstans anser att begreppet jäv bör<br>behållas i lagtexten. Vissa remissinstanser har anfört kritiska synpunkter<br>på reglernas lagtekniska utformning. På några punkter efterlyses<br>klargörande motivuttalanden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Jävsreglema i skiljemannalagen<br>överensstämde vid sin tillkomst i stort med de regler som då gällde för<br>domare. I samband med att jävsreglema i rättegångsbalken ändrats har<br>emellertid motsvarande ändringar inte gjorts i skiljemannalagen. Det är<br>därför naturligt att vid en översyn särskilt beakta motsvarande regler i<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Ett alternativ till den nuvarande regleringen vore att likt modellagen<br>allmänt hänvisa till omständigheter som är ägnade att ge befogad<br>anledning att betvivla skiljemannens opartiskhet eller oavhängighet. En</p>
<p>82</p>
<p>annan möjlighet vore att, som t.ex. de belgiska och spanska lagarna,<br>hänvisa till de nationella jävsreglema för domare.</p>
<p>Den svenska skilj emannalagstiftningen vilar på grundsatsen att<br>samtliga skiljemän, även de partsutsedda, skall vara opartiska. Syftet med<br>jävsregler är att så långt som möjligt garantera skiljemännens opartisk-<br>het. När det gäller att skapa en funktionell reglering bör särskilt beaktas<br>att det inte krävs några juridiska insikter för att vara skiljeman. Reglerna<br>skall dessutom kunna tillämpas av utländska skiljemän. Det närmare<br>innehållet i reglerna bör därför, som också utredningen framhållit, inte<br>bestämmas genom hänvisningar till den interna regleringen i rätte-<br>gångsbalken.</p>
<p>Någon direkt motsvarighet till termen jäv återfinns inte i modellagen. I<br>stället talas om omständigheter hänförliga till skiljemannens opartiskhet<br>och oavhängighet. Utredningen har framhållit att en användning av<br>begreppet jäv på skiljeförfarandets område för tankarna närmast till de<br>regler om jäv som återfinns i rättegångsbalken. Enligt utredningen kan<br>det emellertid finnas omständigheter som för ena kategorin utgör hinder<br>att avgöra en fråga medan samma omständigheter för den andra kategorin<br>inte innebär några begränsningar i den funktionen. Utredningen har<br>därför i sitt förslag till ny lag om skiljeförfarande utmönstrat begreppet<br>jäv.</p>
<p>Regeringen kan i allt väsentligt ansluta sig till vad utredningen anfört.<br>Den omständigheten att någon motsvarighet till termen jäv inte återfinns<br>i modellagen talar också för utredningens förslag. Regeringen anser<br>sålunda att begreppet jäv inte bör användas i den nya lagen, oakttat att<br>termen som sådan far anses vara väl förankrad i det allmänna rätts-<br>medvetandet. I stället anser regeringen att det i linje med modellagen är<br>mer ändamålsenligt att tala om omständigheter som kan rubba för-<br>troendet för skiljemannens opartiskhet. Vad sedan gäller det faktum att<br>modellagen därutöver även talar om skiljemannens oavhängighet<br>konstaterar regeringen att detta begrepp torde sakna självständig<br>betydelse i sammanhanget. I de fall då det föreligger en omständighet<br>som gör att man med fog kan betvivla skiljemannens oavhängighet torde<br>nämligen denna omständighet i sig även kunna rubba förtroendet för<br>skiljemannens opartiskhet. Ett omnämnande av en skiljemans oavhängig-<br>het kan därför undvaras. Däremot är det viktigt att försöka ge en viss<br>ledning för tolkningen av ett så obestämt begrepp som opartiskhet.</p>
<p>Från pedagogisk synpunkt framstår det som lämpligast att stadgandet i<br>lagen om skiljeförfarande inleds med huvudregeln som säger att en<br>skiljeman skall vara opartisk och att skiljemannen på ansökan av en part<br>skall skiljas från sitt uppdrag om det finns någon särskild omständighet<br>som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet. Därefter bör<br>ges några typexempel på omständigheter som alltid skall anses kunna<br>rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet.</p>
<p>Som första punkt bör nämnas det ganska självklara fallet att skilje-<br>mannen själv är part eller att skiljemannen annars kan räkna med en viss<br>nytta eller skada av tvistens utgång. Det kan naturligtvis ifrågasättas om<br>det är nödvändigt att i lagen ange det förstnämnda men enligt regeringens<br>mening vinner förslaget i tydlighet om man gör det. I nuvarande lag</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>83</p>
<p>anges att en skiljemän som kan vänta ”synnerlig” nytta eller skada av<br>sakens utgång är jävig. Denna regel bör skärpas så att redan en mindre<br>grad av nytta eller skada anses tillräcklig for att rubba förtroendet för<br>skiljemannens opartiskhet. Det förhållandet att en skiljeman t.ex. äger<br>andelar i en aktiefond bör visserligen inte medföra att han enbart<br>därigenom är förhindrad att vara skiljeman, om något av de bolag som<br>fonden äger aktier i är part. Å andra sidan kan redan ett litet aktieinnehav<br>i ett bolag som skall inlösas utgöra hinder att vara skiljeman vid prövning<br>av en tvist om lösenbeloppet.</p>
<p>Det finns i nuvarande skilj emannalag - genom hänvisningar till rätte-<br>gångsbalkens regler för domare - flera uppräkningar av jävsgrundande<br>släktrelationer. I rättegångsbalken har sedermera tillagts jäv för den som<br>är ”på liknande sätt” närstående till en part. Enligt utredningen visar detta<br>att det inte går att uttömmande ange vilka relationer som bör medföra<br>hinder att vara skiljeman. Regeringen delar den bedömningen. Det<br>framstår vidare som obefogat att särskilt framhäva släktbanden. Större<br>vikt bör läggas vid den faktiska relationen i det enskilda fallet. Det kan ju<br>föreligga en nära relation mellan skiljemannen och en part utan att de ens<br>behöver vara släkt. Regeringen anser därför att man i lagen om skilje-<br>förfarande endast bör använda begreppet närstående för att beskriva<br>sådana jävsgrundande relationer. I den valda formuleringen inkluderas,<br>förutom makar och nära släktingar, bl.a. sambor och andra som står i<br>parrelation till varandra. Av sakens natur följer att det ligger närmare till<br>hands att anta en sådan förtroendeskadlig relation mellan nära släktingar<br>än mellan andra. Utanför det närståendebegrepp som används här faller<br>en relation till en juridisk person.</p>
<p>Ett praktiskt exempel som särskilt bör nämnas är att den som ingår<br>t.ex. i en juridisk persons styrelse inte får vara skiljeman då den juridiska<br>personen är part. I detta sammanhang bör anges att inte heller andra<br>ställföreträdare - såsom t.ex. föräldrar för underåriga och förvaltare<br>enligt föräldrabalken - far vara skiljemän när den de företräder är part.</p>
<p>Vidare har de sakliga skäl som motiverar vittnes- och sakkunnigjävet<br>alltjämt bärkraft. Att en person som har uttalat sig som vittne i saken<br>skulle kunna komma ifråga som skiljeman framstår dock som ett så<br>opraktiskt fall att en uttrycklig bestämmelse härom kan undvaras.<br>Däremot visar det andra exemplet på en viktig princip. Det bör därvid<br>framhållas att den som uttalat en mening i tvisten bör vara förhindrad att<br>vara skiljeman oavsett om han gjort uttalandet som sakkunnig eller inte.<br>Däremot bör den som i doktrinen eller annars uttalat en viss mening i en<br>särskild rättsfråga som kan aktualiseras i tvisten inte endast av den<br>omständigheten vara förhindrad att vara skiljeman.</p>
<p>Stadgandet som behandlar den som varit part behjälplig att förbereda<br>eller utföra sin talan i saken är viktigt och det bör behållas som ett uttryck<br>för lagstiftarens intention att skiljemannen inte skall ha solidariserat sig<br>med den part som utsett honom.</p>
<p>Slutligen ger den bestämmelse som talar om att skiljemannen har tagit<br>emot eller betingat sig ersättning för sitt uppdrag i strid med reglerna i<br>lagen om skiljeförfarande ett viktigt exempel på när en skiljemans<br>opartiskhet - och omutlighet - med fog kan ifrågasättas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>84</p>
<p>För att obstruktion i görligaste mån skall motverkas bör en skiljeman Prop. 1998/99:35<br>kunna entledigas om han på grund av hinder som kan antas bli långvarigt<br>inte kan utföra sitt uppdrag. En sådan bestämmelse finns emellertid redan<br>bland de regler som behandlar hur skiljemännen utses. Den hör också<br>närmast till det området varför den inte bör behandlas i detta sam-<br>manhang (se avsnitt 7.4).</p>
<p>Det finns anledning att i detta sammanhang även uppmärksamma<br>förhållandet mellan ett ombud och en skiljeman. Denna situation är inte<br>reglerad i skiljemannalagen men väl i rättegångsbalken. Av bestäm-<br>melserna i rättegångsbalken följer att om domaren och ombudet är på<br>visst sätt varandra närstående far ombudet inte användas i målet.</p>
<p>Den nu behandlade problematiken löses i praktiken regelmässigt på så<br>sätt att en tilltänkt skiljeman som står i en närmare relation till något av<br>de befintliga ombuden inte åtar sig uppdraget. En lösning skulle kunna<br>vara en regel som utpekar den av de två som sist har utsetts till skiljeman<br>respektive ombud som den person som far vika. Frågan är emellertid<br>komplicerad och knappast lämpad för lösning lagstiftningsvägen. Utred-<br>ningen har av det skälet avstått från att lämna något förslag till reglering.<br>Regeringen föreslår därför inte någon särskild regel som behandlar<br>relationen mellan skiljeman och partsombud.</p>
<p>Den som åtnjuter lön eller underhåll av part är jävig enligt skilje-<br>mannalagen. Ett uttryckligt undantag görs dock för den som är anställd<br>av ”kronan”. Härigenom är t.ex. domare inte generellt uteslutna som<br>skiljemän i förfaranden där staten är part. Inte någon av dessa bestäm-<br>melser föreslås inflyta i den nya lagen. Det bör dock framhållas att<br>avsikten härmed inte är att åstadkomma någon förändrad bedömning på<br>denna punkt.</p>
<p>Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det i lagen om skilje-<br>förfarande tas in en bestämmelse, varav framgår att en skiljeman skall<br>vara opartisk och att skiljemannen på yrkande av en part skall skiljas från<br>sitt uppdrag om det föreligger omständigheter som kan rubba förtroendet<br>för skiljemannens opartiskhet. Vidare föreslås att det i den bestämmelsen<br>görs en icke uttömmande uppräkning av några fall där sådana omständig-<br>heter alltid skall anses föreligga.</p>
<h4>6.2.3 Prövning av jävsinvändning under förfarande</h4>
<p>Regeringens förslag: Den som ombeds att åta sig uppdrag som<br>skiljeman skall genast upplysa om omständigheter som kan tänkas utgöra<br>hinder för personen att vara skiljeman.</p>
<p>Ett yrkande om att en skiljeman skall skiljas från uppdraget prövas av<br>skiljenämnden, om partema inte bestämt något annat. Bifalls ett sådant<br>yrkande far beslutet inte angripas. Ogillas eller avvisas yrkandet får en<br>part ansöka hos tingsrätten om att skiljemannen skall skiljas från<br>uppdraget. Tingsrättens avgörande får inte överklagas. Skiljenämnden<br>skall kunna fortsätta förfarandet i avvaktan på tingsrättens avgörande.</p>
<p>Partema skall kunna komma överens om att en jävsfråga skall prövas<br>slutligt av ett skiljedomsinstitut.</p>
<p>85</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna, med ett undantag, tillstyrker<br>förslagen eller lämnar dem utan erinran. Svea hovrätt avstyrker förslaget<br>i den del som gäller jävsprövningen.</p>
<p>Några utländska experter har ifrågasatt det lämpliga i att låta<br>skiljenämnden först pröva en jävsinvändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har nämnts saknar<br>skiljemannalagen bestämmelser om hur jävsprövningen skall gå till.<br>Detta är, som utredningen konstaterat, uppenbarligen en brist som bör<br>åtgärdas när en ny lag om skiljeförfarande skall antas.</p>
<p>Det framstår som naturligt att den som har anmodats att bli skiljeman<br>själv rannsakar sig om han vet någon omständighet som kan rubba<br>förtroendet för hans opartiskhet (jfr 4 kap. 14 § första stycket rätte-<br>gångsbalken). Regler om skyldighet för en skiljeman att upplysa om<br>sådana omständigheter återfinns bl.a. i modellagen och den finska lagen.<br>Även den svenska lagen bör förses med en bestämmelse som ålägger den<br>som ombeds att åta sig uppdrag som skiljeman att upplysa om om-<br>ständigheter som kan tänkas utgöra hinder för honom att vara skiljeman.<br>Skyldigheten att upplysa bör utsträckas till att även omfatta omständig-<br>heter som skiljemannen far kännedom om först sedan förfarandet har<br>inletts. Regeringen föreslår sålunda att regler av angivet innehåll tas in i<br>lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>En part kan enligt skiljemannalagen låta bli att göra en jävsgrund<br>gällande. En part kan också med bindande verkan förklara sig avstå från<br>att åberopa en känd jävsgrund. Det finns inte anledning att föreslå någon<br>ändring på denna punkt. Prövningen av om det finns någon omständighet<br>som kan rubba förtroendet för en skiljemans opartiskhet aktualiseras<br>således enbart om en part yrkar att skiljemannen skall skiljas från sitt<br>uppdrag. Att en part därvid inte kan begära att en av honom utsedd<br>skiljeman skall skiljas från sitt uppdrag på grund av omständigheter som<br>parten kände till när han utsåg skiljemannen är självklart och behöver<br>inte komma till särskilt uttryck i lagen.</p>
<p>Det sagda öppnar möjlighet för parterna att komma överens om att utse<br>partiska skiljemän. Detta förutsätter dock som nämnts att parterna är<br>medvetna om vari jävet består. Som utredningen har framhållit är<br>nämligen jävsreglema såtillvida tvingande som det förutsätts att en part<br>inte på förhand abstrakt kan avstå från att åberopa jäv eller någon annan<br>kategori av grund för klander mot en blivande skiljedom. Endast med<br>tillämpning för rent internationella tvister kan en sådan längre gående<br>möjlighet till undantagsavtal övervägas (se vidare avsnitt 10.7).</p>
<p>Utredningen har föreslagit att det bör åligga skiljenämnden att pröva<br>en parts yrkande om att skiljeman skall skiljas från sitt uppdrag. Svea<br>hovrätt har i denna del framhållit att den föreslagna ordningen kan leda<br>till mindre lämpliga resultat, t.ex. i de fallen då skiljenämnden består av<br>en ensam skiljeman (som tidigare vägrat avgå) och då det är skilje-<br>nämndens ordförande som påstås vara jävig. I sistnämnda fallet har<br>hovrätten pekat på att ordföranden har utslagsröst även i frågan om<br>huruvida han själv är jävig, vilket innebär att situationen kan bli<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>86</p>
<p>densamma som i det första fallet. Hovrätten har vidare framhållit att det<br>kan antas att två skiljemän i någon mån skulle dra sig för att öppet finna<br>en tredje kollega jävig. Liknande synpunkter har framförts från<br>internationellt håll. Även risken för tidsutdräkt har nämnts av några<br>utländska experter. Hovrätten har föreslagit att jävsfrågor endast skall<br>prövas av allmän domstol.</p>
<p>Regeringen konstaterar inledningsvis att utredningens förslag stämmer<br>överens med modellagens bestämmelser. I linje med vad som tidigare<br>anförts talar denna omständighet i sig med viss styrka för utredningens<br>forslag. Vad sedan gäller synpunkten att utredningens förslag medför risk<br>för onödigt tidsutdräkt - och därmed risk för att en illojal part ges<br>möjlighet att obstruera under förfarande - vill regeringen ifrågasätta om<br>det verkligen förhåller sig på det sättet. I de fall där jävsinvändningen<br>bifalles kan man nog snarare förvänta sig en snabbare handläggning av<br>skiljenämnden än om frågan prövas i allmän domstol. Om yrkandet<br>ogillas - eller avvisas - beror en eventuell försening på huruvida det står<br>skiljemännen fritt att välja om de vill låta förfarandet fortsätta eller vila i<br>avvaktan på tingsrättens beslut. Regeringen avser att låta skiljemännen fa<br>en sådan valrätt (se nedan). Inte heller i det fallet behöver det därför bli<br>fråga om några tempoförluster. Det torde nog snarare vara de av<br>hovrätten framförda omständigheterna som kan stämma till eftertanke.<br>Även om berörda skiljemän med all säkerhet kan skilja mellan sak och<br>person kan det inte uteslutas att det, med den av utredningen föreslagna<br>ordningen, i den praktiska tillämpningen kan uppstå situationer som<br>framstår som mindre önskvärda. Detta problem bör dock enligt rege-<br>ringens mening inte överdrivas. Man måste hålla i minnet att partema<br>faktiskt givit skiljenämnden förtroendet att slita tvisten i fråga. I den<br>belysningen bör skiljenämnden även kunna anförtros att pröva jävs-<br>frågor. Mot dennas bakgrund anser regeringen att utredningens förslag<br>bör genomföras.</p>
<p>Regeringen föreslår sålunda att en invändning om jäv skall prövas först<br>av skiljenämnden.</p>
<p>Frågor om jäv kan idag - om än inte slutligt - prövas t.ex. av ett<br>skiljedomsinstitut i stället för av skiljemännen. På detta sätt förhåller det<br>sig enligt reglerna för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut<br>(§ 7). Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning att det även<br>enligt lagen om skiljeförfarande bör stå partema fritt att bestämma att ett<br>yrkande om en skiljemans skiljande från uppdraget på grund av jäv skall<br>prövas av någon annan än skiljemännen. Ett sådant beslut bör då få<br>samma rättsverkan som motsvarande beslut av skiljemännen.</p>
<p>Om ett yrkande att en skiljeman skall anses vara jävig och därmed<br>skiljas från uppdraget vinner bifall bör beslutet vara slutligt. Om<br>yrkandet däremot ogillas uppkommer frågan hur denna situation skall<br>behandlas rent processuellt. Som utredningen framhållit kan det anföras<br>processekonomiska skäl för att en missnöjd part direkt skall få angripa<br>beslutet vid domstol i stället för att som i dag vänta tills förfarandet är<br>avslutat och då väcka en klandertalan. I det fall skiljeförfarandet varit<br>omfattande och kostsamt är nackdelarna med den nuvaranden ordningen<br>uppenbara. Å andra sidan finns det en risk för att en reglering som tillåter<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>87</p>
<p>en särskild talan under förfarandet öppnar upp för ageranden i Prop. 1998/99:35<br>förhalningssyften. Vidare kan konsekvensen bli att ett domstols-<br>förfarande framtvingas eftersom en part som avstår från att angripa ett<br>ogillande beslut förlorar sitt rätt att senare göra gällande invändningen.<br>Det finns av den anledningen en betydande risk för att en part fullföljer<br>en talan som med hänsyn till utgången av skiljeförfarandet kan framstå<br>som onödig. Det finns alltså skäl som talar i båda riktningarna.</p>
<p>Modellagen (artikel 13(3)) innehåller en bestämmelse som innebär att<br>en part kan få en ogillad jävsinvändning prövad under förfarandet.<br>Bestämmelsen anvisar en instans - en domstol eller en annan myndighet<br>- som slutligt prövar om skiljemannen skall skiljas från sitt uppdrag.<br>Enligt den finska lagen kan dock en ogillad jävsinvändning inte prövas<br>slutligt av domstol under förfarandet.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning att en förut-<br>sättning för att välja metoden med särskild talan under förfarandet är att<br>prövningen i domstol huruvida skiljemannen skall skiljas från sitt<br>uppdrag endast sker i en instans. En ordning med tre domstolsinstanser<br>skulle allvarligt äventyra skiljeförfarandets snabbhet.</p>
<p>Vidare är det av stor betydelse hur skiljeförfarandet påverkas under<br>tiden domstolen handlägger en av skiljenämnden ogillad jävsinvändning.<br>Lagrådet har, på samma sätt och av samma skäl som redovisats under<br>avsnitt 5.9, förordat att skiljemännen skall kunna fortsätta förfarandet i<br>avvaktan på domstolens avgörande men med den begränsningen att<br>skiljemännen inte skall få meddela skiljedom. Regeringen är emellertid<br>av samma uppfattning i detta fall som när det gäller en domstolsprövning<br>angående skiljemännens behörighet, trots att det i förevarande fall rör sig<br>om en eninstansprövning. Även här anser regeringen således att den av<br>Lagrådet förordade begränsningen skulle innebära en försämring när det<br>gäller skiljeförfarandets effektivitet. Modellagen innehåller heller inte<br>någon sådan begränsning. Om man ger skiljenämnden möjlighet att<br>fortsätta skiljeförfarandet, inklusive rätten att meddela skiljedom, bör<br>detta i viss mån kunna hindra okynnesinvändningar i förhalningssyfte.<br>Denna möjlighet i kombination med att det står skiljemännen fritt att<br>förklara skiljeförfarandet vilande framstår som en ändamålsenlig<br>reglering för att få svåra jävsfrågor rättskraftigt avgjorda på ett process-<br>ekonomiskt fördelaktigt sätt, samtidigt som möjligheterna till obstruktion<br>minimeras.</p>
<p>Regeringen föreslår sålunda att det i lagen om skiljeförfarande införs<br>en möjlighet för en part att under förfarandets gång hos allmän domstol<br>angripa ett beslut av skiljenämnd eller annan, varigenom en invändning<br>om jäv ogillats. Frågan bör prövas slutligt av tingsrätten. Regeringen<br>föreslår vidare att skiljemännen skall kunna fortsätta förfarandet i<br>avvaktan på tingsrättens avgörande. Skiljemännen bör härvid även kunna<br>meddela skiljedom.</p>
<p>En parts talerätt bör vara inskränkt i tiden. Denna tid kan liksom enligt<br>modellagen sättas till trettio dagar. En part som underlåter att angripa<br>skiljemännens beslut inom den angivna tidsfristen bör därigenom förlora<br>sin rätt att senare åberopa de omständigheter som han framfört till stöd<br>för sitt yrkande. Härigenom tvingas en part att inom nämnda tid slutligt<br></p>
<p>88</p>
<p>bestämma sig för om han vill driva frågan vidare. Som tidigare nämnts<br>kan en parts rätt att åberopa en jävsgrund bortfalla innan ovannämnda tid<br>gått till ända genom att han uttryckligen avstår från att åberopa<br>omständigheten.</p>
<p>Den nuvarande regleringen i 21 § första stycket 3 p. jämförd med<br>andra stycket skiljemannalagen innebär att en part som haft kännedom<br>om en jävsgrund och tillfälle att framställa invändning om den men<br>underlåtit det inte längre kan anföra klander mot skiljedomen under<br>åberopande av jävet. Enligt såväl modellagen som den finska lagen anges<br>i stället en bestämd frist, nämligen femton dagar från det att parten fatt<br>kännedom om att skiljemännen tillsatts och att omständigheten före-<br>ligger. Utredningen har framhållit att den allmänna preklusionsgrunden i<br>skiljemannalagen framstår som oprecis i detta sammanhang och att den<br>för nu diskuterat fall därför bör kompletteras med en viss i lagen angiven<br>frist. Enligt utredningen bör tidsfristen sättas till trettio dagar.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att det av lagen om<br>skiljeförfarande bör framgå inom vilken tid en jävsinvändning skall göras<br>gällande. Fristen bör dock, i enlighet med bl.a. modellagens bestäm-<br>melse, sättas till femton dagar.</p>
<p>Av utredningen framgår att Skiljedomsinstitutet har föreslagit att en<br>jävsfråga under förfarandets gång skall kunna på ett bindande sätt<br>avgöras av ett skiljedomsinstitut, om parterna överenskommit detta. För-<br>delen med att låta ett institut pröva jävsfrågor skulle bl.a. vara att<br>förfarandet sker utan offentlig insyn. Detta kunde i sin tur göra skiljemän<br>mera benägna att stå på sig när deras opartiskhet ifrågasätts.</p>
<p>Som tidigare nämnts är det viktigt att jävsfrågor kan på ett bindande<br>sätt avgöras så snart som möjligt. För att tillgodose detta intresse har<br>regeringen föreslagit att den särskilda domstolsprövningen skall in-<br>skränkas till en instans. Denna lösning tillgodoser dock med nuvarande<br>lagstiftning inte partemas önskan om att tvisten undandras offentlig<br>insyn. Regeringen avser inte att föreslå någon allmän regel om sekretess i<br>ärenden med anknytning till skiljeförfarande (se vidare avsnitt 8.6). Det<br>bör likväl - i vart fall när det gäller en jävsprövning under förfarandets<br>gång - vara möjligt för partema att överlåta prövningen åt någon annan<br>än domstol, under förutsättning att det sker under för rättssäkerheten<br>betryggande former.</p>
<p>Två frågor är då att besvara, nämligen vilka krav som bör ställas på<br>parternas överenskommelse och åt vem prövningen bör kunna överlåtas.</p>
<p>Enligt utredningen går det inte att bortse från att en part som överlåter<br>åt någon annan än domstol att slutligt pröva en jävsinvändning under<br>förfarandet inte kan ges samma garantier för ett rättssäkert avgörande.<br>Regeringen delar i princip detta synsätt, även om det naturligtvis är<br>beroende av åt vem prövningen överlämnas. Med hänsyn till de risker<br>som en part sålunda kan löpa bör det krävas att avståendet är tydligt. I<br>likhet med utredningen finner dock regeringen att det skulle föra alltför<br>långt att i detta sammanhang ställa upp krav på skriftlig form. Avtalet bör<br>givetvis kunna träffas i samband med att en part framställer en<br>jävsinvändning. Hinder bör emellertid inte föreligga mot att partema<br>redan i skiljeavtalet träffar överenskommelse om slutlig jävsprövning av<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>89</p>
<p>någon annan än domstol, eventuellt genom hänvisning till ett skilj e-<br>domsreglemente.</p>
<p>Prövningen bör kunna överlåtas åt ett skiljedomsinstitut. Denna<br>definition ger visserligen inte några egentliga garantier för kompetensen<br>hos en sådant organ. För att uppnå detta blev det nödvändigt med någon<br>form av auktorisation. Detta vore att gå för långt. Större formella krav än<br>att det skall röra sig om ett institut som verkar enligt antagna stadgar bör<br>därför inte ställas. Man får inte heller underskatta parternas egen förmåga<br>att göra urskillnad. Däremot bör partema inte kunna bestämma att något<br>annat organ eller någon annan person skall slutligt pröva jävs-<br>invändningen. Det går nämligen inte att med någon rimlig grad av<br>säkerhet förutse vilka konsekvenser en så vidsträckt möjlighet att ersätta<br>domstolsprövningen skulle kunna få for rättssäkerheten.</p>
<p>Partema bör alltså kunna bestämma att ett yrkande om att en skiljeman<br>skall skiljas från sitt uppdrag skall prövas slutligt av ett skilje-<br>domsinstitut. Det är vad regeringen föreslår.</p>
<p>När det slutligen gäller att bestämma vid vilken domstol nu behandlade<br>frågor skall handläggas bör denna frågeställning tas upp i samband med<br>en allmän diskussion i anknytning till bestämmelserna om laga domstol i<br>skiljedomsfrågor (se avsnitt 12).</p>
<h2>7 Skiljemännen, övriga frågor</h2>
<h3>7.1 Utgångspunkter - partsautonomin</h3>
<p>Regeringens förslag: Partema skall själva kunna bestämma antalet<br>skiljemän och hur dessa skall utses. Detta kan ske genom att partema<br>hänvisar till ett skilj edomsinstituts regler.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemannalagen bygger på<br>principen att partema har möjlighet att i skiljeavtalet eller genom annan<br>överenskommelse bestämma hur många skiljemän som skall delta i<br>tvistens avgörande och hur dessa skall utses. Enligt regeringens mening<br>saknas det skäl att genom lagstiftning inskränka denna avtalsfrihet. De<br>regler om antalet skiljemän och sättet för deras utseende som upptas i<br>lagen om skiljeförfarande bör därför vara dispositiva.</p>
<p>Det bör dock framhållas att avtalsfriheten inte sträcker sig hur långt<br>som helst. Av rättsfallet NJA 1974 s. 573 framgår att en som skilje-<br>klausul åberopad bestämmelse inte kan godtas som rättegångshinder om<br>flertalet skiljemän fritt skall utses av ena parten. Den nya lagen är inte<br>avsedd att medföra någon annan bedömning.</p>
<p>Parternas överenskommelse kan vara mer eller mindre fullständig. De<br>kan t.ex. bestämma att tvisten skall avgöras av skiljemän enligt ett<br>skilj edomsinstituts regler. Institutets regler tar då över de dispositiva<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>90</p>
<p>stadgandena i lagen om skiljeförfarande. De närmare formerna för hur<br>skiljemännen skall utses och vad som händer om någon av dem blir<br>förhindrad att delta i tvistens avgörande bestäms i sådant fall av<br>institutets regler. Vad som nedan sägs om antalet skiljemän, hur dessa<br>skall utses och skiljemans avgång bör således gälla endast i den mån<br>partema inte har bestämt något annat.</p>
<h3>7.2 Antalet skiljemän</h3>
<p>Regeringens förslag: Antalet skiljemän skall vara tre, om inte partema<br>har bestämt något annat.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemannalagen föreskriver att<br>skiljemännen till antalet skall vara tre. Av dessa väljer partema vardera<br>en och de på detta sätt valda utser den tredje. Denna regel har gammal<br>hävd i svensk rättstradition.</p>
<p>Som redan nämnts i kapitlet om skiljeavtalet är det dock möjligt för<br>partema att bestämma att en fråga lämnas till avgörande av en skiljeman.<br>Ur kostnadssynpunkt kan en skiljeman vara att föredra. Dessutom kan<br>själva förfarandet bli smidigare och gå snabbare om endast en person<br>skall avgöra frågan.</p>
<p>Det finns sålunda flera omständigheter som kan sägas tala för att den<br>dispositiva regeln bör ange att frågan skall avgöras av en ensam<br>skiljeman. Å andra sidan är det generellt sett svårare för en ensam<br>skiljeman att avgöra frågor med mycket muntlig bevisning där till-<br>trosproblem kan uppkomma. Vidare kan en diskussion mellan flera<br>skiljemän vara till gagn för sakens behandling. Enligt såväl modellagen<br>som de tyska, belgiska, finska och spanska lagarna skall skiljemännen<br>vara tre om parterna inte bestämt annorlunda, medan enligt fransk och<br>nederländsk lag en domstolsföreträdare bestämmer antalet skiljemän i<br>brist på partsöverenskommelse. Med hänsyn till att den dispositiva regeln<br>bör vara sådan att alla typer av tvister skall kunna behandlas på ett säkert<br>sätt anser regeringen att huvudregeln alltjämt bör vara tre skiljemän.</p>
<h3>7.3 Utseende av skiljemän</h3>
<p>Regeringens förslag: Vardera parten skall utse en skiljeman. Dessa skall<br>i sin tur utse den tredje skiljemannen. En part skall med bindande verkan<br>skriftligen underrätta motparten om sitt val. Underlåter en part att utse<br>skiljeman skall motparten kunna begära att domstolen utser skiljeman.<br>Skall skiljeman utses av någon annan men kommer något val inte till<br>stånd skall tingsrätten på en parts begäran utse skiljemannen.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>91</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans framför någon erinran mot<br>förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Är skiljemännen redan utsedda -<br>antingen i skiljeavtalet eller genom annan överenskommelse mellan<br>partema - behövs inte något särskilt förfarande för att välja skiljemän.<br>Skall skiljemännen utses av någon annan än partema, t.ex. ett skilje-<br>domsinstitut, bör institutet underrättas om tvisten enligt de regler som<br>gäller för institutet.</p>
<p>Om partema inte har bestämt något annat gäller enligt 7-8 §§<br>skiljemannalagen följande. Vardera parten skall utse en skiljeman. Part<br>skall underrätta motparten skriftligen om sitt val. Motparten är skyldig att<br>i sin tur lämna den andra parten skriftlig underrättelse om sitt val av<br>skiljeman inom fjorton dagar därefter. Sedan underrättelse lämnats får en<br>part inte utan den andra partens samtycke återkalla sitt val av skiljeman.</p>
<p>Den part som inte inom rätt tid lämnar motparten meddelande om sitt<br>val av skiljeman riskerar att drabbas av vissa påföljder. Motparten kan<br>antingen begära att tingsrätten skall utse skiljeman eller välja att föra<br>talan vid domstol i stället för att fortsätta skiljeförfarandet (om sist-<br>nämnda möjlighet, se även avsnitt 5.7).</p>
<p>Om det åvilar skiljemännen att utse skiljeman skall detta ske inom<br>skälig tid. I annat fall kan skiljeman på ansökan av en part utses av<br>tingsrätten. Skall skiljeman väljas av annan än skiljemän eller part är<br>påföljden för att detta inte görs inom skälig tid att skiljeavtalet förfaller<br>såvitt avser den tvist som är i fråga. Denna skillnad i påföljd beror på att<br>det ansågs att parterna hade anförtrott valet åt t.ex. ett skiljedomsinstitut<br>för att institutet enligt parternas uppfattning besatt särskild sakkunskap<br>eller annars särskilda förutsättningar för att välja skiljeman. Mot denna<br>bakgrund borde avtalet inte fullständigas med en bestämmelse som lät<br>valrätten övergå till en myndighet (se NJA II 1929 s. 25).</p>
<p>Enligt utredningen synes den nuvarande regleringen i skiljemanna-<br>lagen ha fungerat väl. Utredningen menar att den därför i huvudsak kan<br>behållas. Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning. Som<br>utredningen framhållit bör dock, av skäl som regeringen kommer att<br>utveckla i det följande, den part som begär skiljedom redan i sin begäran<br>ange sitt val av skiljeman (se vidare avsnitt 7.4 och 8.1). När det gäller<br>den tidsfrist inom vilken en part skall utse skiljeman delar regeringen<br>utredningens bedömning att denna är i kortaste laget även för nationella<br>tvister. Den tidsfristen bör därför utsträckas till trettio dagar. Detta<br>överensstämmer också med vad som gäller enligt modellagen och t.ex.<br>den finska och den belgiska lagen.</p>
<p>Det bör av lagen om skiljeförfarande framgå att en part blir bunden av<br>sitt val av skiljeman först då han lämnat motparten en sådan skriftlig<br>underrättelse som krävs av honom. Den nuvarande lagen antyder att även<br>en underrättelse som inte uppfyller formkravet binder parten till det val<br>han underrättat motparten om. Enligt regeringens mening framstår det<br>inte som befogat att knyta denna rättsföljd till någon annan underrättelse<br>än en sådan som uppfyller formkravet i lagen.</p>
<p>Vad sedan gäller påföljden för underlåtenhet att utse skiljeman menar<br>utredningen att den bör vara densamma oavsett om det är skiljemän eller<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>92</p>
<p>någon annan som skall utse skiljeman. Visserligen kan det hävdas, anför Prop. 1998/99:35<br>utredningen, att om partema i skiljeavtalet överlämnat åt en viss<br>institution att utse skiljemän så har de gjort det just för den sakkunskap<br>som institutionen - men kanske inte en domstol - besitter men å andra<br>sidan anser åtminstone en av partema att domstolen har tillräcklig<br>kompetens om han ansöker att den skall utse skiljeman. Vidare, fortsätter<br>utredningen, finns i de allra flesta fall inte anledning att anta att partema<br>ansett denna fråga så viktig att den utgjort en förutsättning för själva<br>skiljeavtalet. Alternativet är ju att skiljeavtalet förfaller. Utgångspunkten<br>bör därför enligt utredningen vara, även när någon annan än en part eller<br>skiljemän har underlåtit att i rätt tid utse skiljeman, att partema var för<br>sig har rätt att vända sig till domstol med begäran om att rätten skall utse<br>skiljeman.</p>
<p>Regeringen finner de av utredningen anförda motiven övertygande.<br>Den föreslagna regleringen överensstämmer också med vad som anges i<br>modellagen och de modema europeiska lagarna. Regeringen föreslår<br>således att partema var för sig skall kunna begära att domstolen utser<br>skiljeman även i det fallet när någon annan än en part eller skiljemän<br>underlåtit att i rätt tid utse skiljeman.</p>
<p>I de fall då någon annan än partema skall utse skiljeman anges i<br>skiljemannalagen att detta skall ske inom skälig tid. Det kan te sig<br>mindre lyckat att använda ett obestämt begrepp som skälig tid. Särskilt<br>med hänsyn till att tiden för partema föreslås bli längre än vad som<br>gällde tidigare bör dessa frister nu kunna samordnas och bli lika långa,<br>dvs. trettio dagar. Så har också skett enligt t.ex. den finska lagen, medan<br>modellagen inte innehåller någon bestämd frist när någon annan än en<br>part eller skiljemän skall utse skiljeman. Det bör uppmärksammas att<br>bestämmelsen är dispositiv. Det är därför möjligt för t.ex. ett skilje-<br>domsinstitut att i sina regler föreskriva en annan tid. Om partema har<br>hänvisat till institutets regler blir den tidsfrist som anges i dessa gällande<br>i stället för lagens.</p>
<p>Slutligen bör för tydlighetens skull anges att en trettiodagarsfrist skall<br>gälla även för det fall att skiljemannen skall utses av partema<br>gemensamt. Tiden bör i detta fall räknas med utgångspunkt i när en part<br>har mottagit underrättelse från motparten om att de skall utse skiljeman.</p>
<h3>7.4 Skiljemans avgång</h3>
<p>Regeringens förslag: Om en skiljeman inte kan fullgöra sitt uppdrag på<br>grund av omständigheter som uppkommit efter valet av skiljeman, skall<br>en ny skiljeman utses på samma sätt som den ursprungliga. Är en<br>skiljeman av annan anledning förhindrad att fullgöra uppdraget skall<br>tingsrätten på ansökan av en part utse en ersättare. Har en skiljeman<br>försenat förfarandet skall tingsrätten på ansökan av en part skilja honom<br>från uppdraget och utse en ny skiljeman. Partema skall kunna bestämma<br>att en sådan begäran i stället skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut.</p>
<p>93</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det alltid skall Prop. 1998/99:35<br>tillkomma den eller dem som har utsett den avgångna skiljemannen att<br>välja ersättare. I övrigt överensstämmer utredningens forslag med<br>regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med ett undantag,<br>tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran. Svea hovrätt avstyrker<br>förslaget att en ny skiljeman alltid skall utses av den som har haft att utse<br>den ursprunglige skiljemannen, oavsett anledningen till att denne inte kan<br>fullgöra uppdraget. Några remissinstanser har anfört lagtekniska<br>synpunkter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler om när en<br>skiljeman inte kan fullgöra sitt uppdrag återfinns i 9 och 10 §§ i<br>skiljemannalagen. Följden av skiljemannens förhinder beror i första hand<br>på hur skiljemannen har utsetts.</p>
<p>Om en skiljemän som utsetts i skiljeavtalet avlider förfaller skilje-<br>avtalet. Kan skiljemannen av någon annan anledning inte fullgöra<br>uppdraget förfaller skiljeavtalet avseende den tvist som är i fråga. Det har<br>ansetts mest förenligt med den genomsnittliga partsviljan att personvalet,<br>i de fall då parterna i skiljeavtalet utsett den som skall avgöra frågan, haft<br>så stor betydelse att det utgjort en förutsättning för själva skiljeavtalet.<br>Om parterna i skiljeavtalet har utpekat en viss person till skiljeman och<br>sedan hänvisat till reglerna för ett skiljedomsinstitut torde därigenom<br>institutets regler för vad som skall ske när en skiljeman får förhinder bli<br>tillämpliga i stället för de dispositiva reglerna i skiljemannalagen.</p>
<p>Utgångspunkten är en annan när skiljemannen inte är utsedd i<br>skiljeavtalet. En sådan skiljeman, som inte kan fullgöra sitt uppdrag på<br>grund av jäv eller laga förfall, uppkommet efter valet, eller som avlidit,<br>skall ersättas med en skiljeman som utses på samma sätt som den<br>ursprunglige. Vid detta val äger den bestämmelse om tid och sätt för<br>meddelande till motparten som återgetts under 7.3 motsvarande tillämp-<br>ning. Beror hindret på annat än som nu sagts skall tingsrätten på ansökan<br>av part utse annan skiljeman. Detta undantag har tillkommit för att<br>förhindra obstruktion. En part kunde i annat fall gång på gång utse en<br>skiljeman som av någon anledning var hindrad att fullgöra sitt uppdrag<br>och fick bytas ut.</p>
<p>Enligt utredningen har den nuvarande regleringen när skiljemannen<br>inte är utsedd i skiljeavtalet goda skäl för sig. Utredningen pekar dock på<br>det faktum att den skillnad som görs beroende på orsaken till<br>skiljemannens avgång är okänd för modellagen och flertalet moderna<br>lagar om skiljeförfarande. Utredningen framhåller vidare att den<br>nuvarande regleringen kan ge upphov till tveksamheter och att den form<br>av obstruktion som regeln är avsedd att förhindra sällan förekommer i<br>praktiken. Mot bakgrund härav anser utredningen att det alltid bör<br>tillkomma den eller dem som utsett den ursprungliga skiljemannen att<br>välja ersättare, oavsett skälen till skiljemannens avgång.</p>
<p>Svea hovrätt har avstyrkt utredningens förslag och i stället föreslagit<br>att nuvarande reglering behålls till den del den gör skillnad mellan<br>anledningarna till skiljemannens förhinder. Hovrätten anser inte den<br>omständigheten att man i modellagen och flertalet utländska skilj e-<br></p>
<p>94</p>
<p>mannalagar valt en annan lösning är tillräckligt skäl for att slopa en regel Prop. 1998/99:35<br>som enligt hovrätten är materiellt bättre än den utredningen föreslår.</p>
<p>Hovrätten framhåller att tanken bakom den nuvarande regeln att<br>förhindra obstruktion genom att en part gång efter annan utser en skilje-<br>man som inte kan fullgöra sitt uppdrag har mycket starka skäl för sig.<br>Den ger enligt hovrätten en part ett kraftigt incitament att redan från<br>böljan utse en skiljeman som kan fullgöra sitt uppdrag. Vet parten att han<br>bara har en chans att utse skiljeman kommer valet att ske med betydligt<br>större omsorg än om han hade flera chanser. Enligt hovrättens mening<br>kan det hållas för troligt att det är på grund av denna regel som<br>obstruktion av nu aktuellt slag är så sällan förekommande.</p>
<p>Som regeringen tidigare framfört är det önskvärt att en svensk lag om<br>skiljeförfarande väl harmonierar med övriga internationella regelverk på<br>området. Modellagen är här av särskild betydelse. Denna omständighet<br>motiverar dock inte självständigt att man slopar en väl fungerande<br>materiell regel. Det gäller särskilt när regeln i fråga är ägnad att motverka<br>obstruktion mot skiljeförfarandet från en illojal part. Tvärtom ser rege-<br>ringen det som en övergripande målsättning att utforma en ny svensk lag<br>om skiljeförfarande på ett sådant sätt att obstruktion i olika avseenden<br>motverkas så långt det är möjligt. Den nuvarande regeln som gör skillnad<br>mellan om hindret att fullgöra skiljemannauppdraget har uppkommit före<br>eller efter att skiljemannen utsetts har i detta hänseende klara fördelar.<br>Att den av internationella tillämpare kan komma att betraktas som en<br>”national peculiarity” kan i och för sig inte uteslutas även om den, vilket<br>framhållits under remissomgången, också har rönt uppskattning<br>utomlands. Det bör dock uppmärksammas att regeln är dispositiv. Inget<br>hindrar att t.ex. ett skiljedomsinstitut har avvikande regler i sitt<br>skilj edomsreglemente.</p>
<p>På grund av nu angivna skäl anser regeringen att den nuvarande regeln<br>bör behållas. Utredningens förslag i denna del bör alltså inte genomföras.</p>
<p>När det gäller skiljemän som utsetts i skiljeavtalet är det, som<br>utredningen anfört, tveksamt om personvalet bör tillmätas så stor vikt att<br>skiljeavtalet vid forhinder för skiljemannen skall förfalla. En reglering<br>motsvarande skilj emannalagens gällde tidigare i Finland. I den nya finska<br>lagen har man i stället infört bestämmelser om hur en annan skiljeman<br>skall utses om den som utsetts i skiljeavtalet inte fullgör uppdraget. Detta<br>gäller dock enligt ett uttryckligt stadgande endast om parterna inte<br>kommit överens om att skiljeavtalet skall förfalla i ett sådant fall.<br>Liknande regler återfinns såväl i modellagen som i de flesta andra<br>moderna europeiska lagarna. Undantaget härifrån är den belgiska lagen.<br>Om en i skiljeavtalet utsedd skiljeman inte fullgör uppdraget förfaller<br>skiljeavtalet enligt denna lag.</p>
<p>Enligt utredningen bör även Sverige lämpligen välja att i lagen om<br>skiljeförfarande införa en regel som utpekar en väg att utse en annan<br>skiljeman om en i skiljeavtalet utsedd skiljeman inte fullgör uppdraget.<br>Regeringen delar utredningens bedömning. En sådan regel bör givetvis<br>endast gälla om partema inte har kommit överens om något annat, t.ex.<br>att skiljeavtalet skall förfalla eller att något annat organ skall utse<br>skiljeman. Den närmare regleringen bör vara samma som gäller<br></p>
<p>95</p>
<p>beträffande sådana skiljemän som inte utsetts i skiljeavtalet. Om inte<br>något annat följer av skiljeavtalet innebär detta att det i enlighet med<br>huvudregeln åvilar partema att komma överens om hur skiljemannen<br>skall utses eller vem som skall utses till skiljeman. Kan de inte göra det<br>utser domstol på ansökan av part skiljeman.</p>
<p>Slutligen finns i skiljemannalagen bestämmelser för det fall att en<br>skiljeman inte befattar sig med arbetet på det sätt som krävs för dess<br>vederbörliga fortgång. Tingsrätten kan då på ansökan av en part skilja<br>honom från uppdraget. Om en skiljeman som på detta sätt skiljs från sitt<br>uppdrag är utsedd i skiljeavtalet skall tingsrätten förklara avtalet förfallet.<br>Har skiljemannen valts på annat sätt skall tingsrätten i stället utse en<br>annan skiljeman.</p>
<p>En liknande reglering är alltjämt nödvändig för att motverka<br>obstruktion. Bestämmelsen bör utformas så att det räcker att en skiljeman<br>försenat förfarandet för att han skall kunna skiljas från sitt uppdrag. Det<br>bör således inte krävas att en part visar att skiljemannen har varit<br>försumlig eller medvetet obstruerat förfarandet. Tingsrätten bör i detta<br>fall utse en annan skiljeman, om partema inte kommit överens om något<br>annat. Detta gäller även när den ursprungliga skiljemannen var utsedd i<br>skiljeavtalet.</p>
<p>Prövningen bör liksom enligt skiljemannalagen ankomma på tings-<br>rätten. De skäl som anförts för att ett skiljedomsinstitut skall kunna<br>slutligt pröva jävsfrågor under skiljeförfarandets gång har emellertid<br>bärkraft även när det gäller att skilja en skiljeman från uppdraget av nu<br>behandlade orsak. Det bör därför finnas möjlighet för partema att i stället<br>överlämna åt ett skiljedomsinstitut att bedöma dessa frågor på samma<br>sätt som sagts beträffande jäv (se avsnitt 6.2.3).</p>
<h3>7.5 Förfarandet i tingsrätten</h3>
<p>Regeringens förslag: En ansökan om att tingsrätten skall utse en<br>skiljeman far avslås av domstolen på grund av att lagliga förutsättningar<br>för skiljeförfarande saknas endast om detta är uppenbart.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ansökan om utseende av skiljeman<br>eller hans skiljande från uppdraget görs enligt skiljemannalagen hos en<br>tingsrätt. Tingsrättens avgörande att utse skiljeman, skilja honom från<br>uppdraget eller att förklara skiljeavtalet förfallet kan inte överklagas. Har<br>tingsrätten avvisat eller avslagit en ansökan som nu angetts far talan föras<br>mot beslutet.</p>
<p>När en part har ansökt att tingsrätten skall utse skiljeman är det inte<br>ovanligt att motparten gör gällande att det inte föreligger något giltigt<br>skiljeavtal eller att det skiljeavtal som partema ingått inte gäller den fråga<br>som det begärts skiljedom om. Tingsrätten tvingas då att ta ställning till<br>skiljeavtalets giltighet och tillämplighet. Oavsett vilket ställningstagande</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>96</p>
<p>som tingsrätten kommer fram till är frågan om skiljeavtalets giltighet och Prop. 1998/99:35<br>tillämplighet därmed inte slutligt avgjord. Ett uttryckligt stadgande<br>härom infördes i skilj emannalagstiftningen genom en lagändring 1919. I<br>förslaget till 1929 års lag om skiljemän ansågs bestämmelsen självklar<br>och fick utgå (se NJA II 1929 s. 60 f.).</p>
<p>En part kan enligt skiljemannalagen när som helst väcka talan om<br>skiljeavtalets giltighet och tillämplighet. Denna möjlighet föreslås inte bli<br>inskränkt (se avsnitt 5.9). Den bristande rättskraften i ett ansöknings-<br>ärende medför därför inte någon större olägenhet för en part som vill få<br>frågan rättskraftigt avgjord. En part som väljer att inte väcka en fast-<br>ställelsetalan under förfarandets gång men som öppet deklarerar sin<br>ståndpunkt till skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet är bibehållen<br>möjligheten att angripa skiljedomen på grund av brister i skiljeavtalet.</p>
<p>Utseende av skiljeman är en typ av ärende som skall handläggas<br>skyndsamt. Om domstolen skall göra en fullständig prövning av<br>skiljeavtalets giltighet och tillämplighet innebär detta att förfarandet vid<br>rätten kan komma att ta ganska lång tid. Trots detta kommer domstolens<br>beslut inte att rättskraftigt avgöra skiljeavtalets giltighet och<br>tillämplighet. Det finns därför skäl att begränsa domstolens prövning av<br>skiljeavtalet. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att domstolens<br>prövning av skiljeavtalets giltighet och tillämplighet inskränks så att<br>rätten får avslå ansökan på grund av brister i skiljeavtalet endast om det<br>är uppenbart att lagliga förutsättningar för skiljeförfarande saknas. Det<br>har i den finska lagen intagits en motsvarande bestämmelse.</p>
<p>Lagliga förutsättningar för skiljeförfarande saknas t.ex. när domstolen<br>kan konstatera att den fråga som hänskjutits till skiljemännen inte är<br>dispositiv. Det kan också röra sig om att det skiljeavtal som åberopas inte<br>alls gäller den fråga som hänskjutits till skiljemännen. Likaså kan det<br>framkomma omständigheter som medför att skiljeavtalet inte kan anses<br>bindande för parterna. För att ansökan skall få avslås skall det dock vara<br>uppenbart att förutsättningar för skiljeförfarande inte föreligger.</p>
<p>Beslut varigenom en skiljeman har utsetts eller skilts från uppdraget<br>bör även fortsättningsvis vara slutligt och inte kunna överklagas. Frågan<br>om vid vilken domstol nu diskuterade ansökningsärenden skall<br>handläggas behandlas i samband med bestämmelserna om laga domstol i<br>skilj edomsfrågor (se avsnitt 12).</p>
<h3>7.6 Skiljeförfarande med fler än två parter</h3>
<p>Regeringens förslag: Tingsrätten skall på begäran av part kunna utse<br>skiljeman även i andra fall än som anges i lagen om parterna har träffat<br>en särskild överenskommelse om det.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna regleringen tar<br>liksom skiljemannalagen sikte på ett skiljeförfarande mellan två parter.</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 35<br></p>
<p>Det är dock inte ovanligt med skiljeförfaranden där fler än två parter<br>deltar. Sådana förfaranden ger upphov till problem i framför allt två<br>hänseenden: för det första när det gäller förening (konsolidering) av flera<br>tvister till ett förfarande och för det andra när det gäller utseende av<br>skiljemän.</p>
<p>Konsolideringsfrågan är särskilt komplicerad. För rättegångs-<br>förfarandets del regleras denna i 14 kap. rättegångsbalken. Där behandlas<br>förening av mål och tredje mans rätt att inträda i en rättegång.<br>Regleringen syftar till att processmaterialet bara skall behöva framläggas<br>en gång och att bedömningen av materialet skall bli likformig. Även när<br>dessa fördelar inte står att vinna avses bestämmelserna leda till en<br>besparing av kostnader och besvär for domstolen och partema. I den<br>nederländska lagen om skiljeförfarande finns en konsoliderings-<br>bestämmelse som ger presidenten för den lokala domstolen i Amsterdam<br>en diskretionär möjlighet att på begäran av part beordra konsolidering -<br>helt eller delvis - av flera förfaranden. De flesta andra skilj emannalagar<br>saknar en sådan bestämmelse.</p>
<p>För svenskt vidkommande ger vid s.k. nödvändig processgemenskap<br>de materiella reglerna på området lösning på problemet. Som exempel<br>kan nämnas en talan som riktas mot flera parter angående av dem samägd<br>egendom. Kan de inte enas om utseende av skiljeman kan envar av dem<br>med stöd av 3 § lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt begära att god<br>man skall förordnas. Det ankommer därefter på gode mannen att utse<br>skiljeman och företräda parterna i processen (se rättsfallet NJA 1975<br>s. 611).</p>
<p>Föreligger inte nödvändig processgemenskap är utgångspunkten i dag<br>att en part inte utan stöd i avtal kan tvingas in i ett förfarande med fler än<br>två parter. Även om man skulle kunna uppnå processekonomiska fördelar<br>skulle det föra alldeles för långt att i lagen om skiljeförfarande reglera<br>olika konsolideringssituationer t.ex. med rättegångsbalken som förebild<br>eller att överlämna åt domstol att mera skönsmässigt bestämma när<br>konsolidering skall ske. En sådan reglering skulle dessutom riskera att<br>komma i konflikt med partsautonomin. Det bör därför liksom för<br>närvarande ankomma på parterna att t.ex. i skiljeavtalet ange vad som<br>skall gälla.</p>
<p>Det andra problemet som kommer upp vid flerpartsförfaranden gäller<br>utseende av skiljemän. Även denna komplikation bör det ankomma på<br>parterna att lösa. Närmast till hands för dem kan ligga att låta någon<br>utomstående såsom tingsrätten utse samtliga skiljemän på begäran av<br>någon part. Parterna kan emellertid med dagens bestämmelser inte vara<br>säkra på att tingsrätten kommer att utse skiljemän. En domstol anses<br>nämligen inte utan stöd i författning vara skyldig att vidta en sådan<br>åtgärd. Enligt regeringens mening bör man därför tillskapa en allmän<br>befogenhet för tingsrätt att utse skiljeman när parterna har träffat särskild<br>överenskommelse om det. Det är vad regeringen föreslår.</p>
<p>Det närmare innehållet i en överenskommelse av nu aktuellt slag bör<br>det helt överlämnas åt parterna att bestämma. De kan t.ex. ange att först<br>om de själva inte kan enas om skiljemän skall tingsrätten på begäran av<br>någon av parterna utse samtliga skiljemän.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>98</p>
<h3>7.7</h3>
<h3>Skilj emannauppdragets upphörande</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: Skiljemännens uppdrag skall anses slutfört när de<br>har meddelat slutlig skiljedom.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemannauppdraget anses i<br>allmänhet vara slutfört när skiljemännen har meddelat slutlig skiljedom.<br>Det finns dock inga uttryckliga bestämmelser om detta i skilje-<br>mannalagen.</p>
<p>I den finska lagen anges att skiljemännens uppdrag anses slutfört när<br>de har avgjort saken genom skiljedom eller meddelat beslut om att<br>skiljeförfarandet skall avslutas. Undantag från denna huvudregel görs för<br>rättelse, tolkning och komplettering av en skiljedom. Vidare görs<br>undantag för fall då skiljemännen av domstol ges möjlighet att undanröja<br>en grund för ogiltighet eller upphävande av skiljedomen. Modellagen har<br>i artikel 32(3) en motsvarande reglering.</p>
<p>Regeringen kommer att föreslå lagfästa möjligheter för skiljemännen<br>att rätta, tolka och komplettera en skiljedom (se avsnitt 9.9). Vidare<br>kommer regeringen att föreslå att det öppnas en möjlighet för<br>skiljemännen att läka vissa brister i samband med att en part för talan<br>mot skiljedomen (se avsnitt 10.5). Med hänsyn till dessa förslag bör det i<br>lagen anges när skiljemannauppdraget i allmänhet anses slutfört.</p>
<p>Utgångspunkten bör vara att uppdraget upphör när en slutlig skiljedom<br>har meddelats. (Att förfarandet alltid skall avslutas genom skiljedom<br>framgår av avsnitt 9.2). Detta medför att skiljemännen inte utan särskilt<br>stöd i lagen eller i partemas avtal är behöriga att befatta sig med tvisten<br>sedan slutlig skiljedom har meddelats. Uttryckliga undantag från denna<br>huvudregel bör gälla för de i lagen reglerade möjligheterna till rättelse,<br>tolkning, komplettering och återförvisning.</p>
<p>En skiljedom bör liksom hittills i vissa fall kunna upphävas på talan av<br>en part (se avsnitt 10.3 och 10.6). Genom domstolsdomen upphävs<br>skiljedomen utan att frågan på något sätt hänvisas till förnyad prövning<br>av skiljemän. Om skiljeavtalet fortfarande gäller måste någon part på nytt<br>påkalla skiljedom för att ett skiljeförfarande skall starta. Redan av denna<br>orsak bör de skiljemän som meddelade den upphävda skiljedomen inte<br>automatiskt bli behöriga att handlägga tvisten vid ett nytt skilje-<br>förfarande. Till detta kommer att man kan tänka sig flera fall där det med<br>hänsyn till jävsreglema kan vara olämpligt med samma skiljemän. Det<br>finns inte anledning att behandla skiljemannauppdraget på annat sätt när<br>det gäller en ogiltig skiljedom. Detta hindrar inte i och för sig att en part<br>kan välja att utse samma skiljeman som tidigare.</p>
<p>Mera tveksam blir den angivna ståndpunkten i de fall skiljemännen<br>förklarat sig inte behöriga att handlägga tvisten men en domstol efter<br>talan av en part funnit att de varit behöriga. Det kunde i detta fall te sig<br>naturligt att de ursprungliga skiljemännen fortsatte handläggningen av<br>tvisten. De torde i de flesta fall ännu inte ha tagit ställning i tvisten innan</p>
<p>99</p>
<p>de prövat sin egen behörighet. Ett beslut om upphävande av skiljedomen<br>medför emellertid inte heller i detta fall att tvisten automatiskt återgår till<br>prövning av skiljemän. För detta fordras att någon part framställer en ny<br>begäran om skiljedom. Även om parterna i de flesta fall kommer att<br>hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän efter domstolens ställnings-<br>tagande kan tvistefrågan i en del fall vara överspelad. Parterna kan rent<br>av ha förlikts i tvisten. Det kan också tänkas att skiljemännens<br>bedömning av skiljeavtalet har ett så nära samband med själva tvisten att<br>de av denna anledning inte bör få pröva tvisten. Vad som här sagts har<br>till viss del bärkraft också avseende skiljedomar som innebär att<br>skiljemännen av annan orsak avslutat skiljeförfarandet utan att pröva<br>tvistefrågan.</p>
<p>Den tänkta regeln bör vara så enkel och lättillämpad som möjligt utan<br>att för den skull ge avkall på syftet att vara funktionell. Närmast till<br>hands ligger att utforma den generellt så att skiljemännens uppdrag<br>upphör när de har meddelat en slutlig skiljedom, med de tidigare nämnda<br>undantagen. Detta överensstämmer också med modellagens och den<br>finska lagens lösning. Blir den meddelade skiljedomen av någon anled-<br>ning inte ståndande och gäller fortfarande skiljeavtalet, bör det tillkomma<br>parterna att utse skiljemän i det nya förfarandet, liksom det ankommer på<br>parterna att bestämma om ett nytt förfarande skall inledas.</p>
<p>Regeringen föreslår således att skilj emannauppdraget skall anses<br>slutfört när skiljemännen har meddelat slutlig skiljedom. Detta gäller<br>dock inte när skiljemännen beslutar att rätta, tolka eller komplettera en<br>skiljedom eller när domstolen återförvisar tvisten.</p>
<p>Den nu föreslagna regeln innefattar endast ett typfall av skilje-<br>mannauppdragets avslutande - om än det vanligaste. Bestämmelsen inne-<br>bär alltså inte någon uttömmande reglering av när skilj emannauppdraget<br>upphör. Skilj emannauppdraget kan upphöra på andra sätt än genom<br>meddelande av slutlig skiljedom, t.ex. genom att partema gemensamt<br>byter ut en skiljeman eller genom att skiljemannen skiljs från uppdraget<br>på grund av jäv.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h2>8 Förfarandet</h2>
<h3>8.1 Begäran om skilj eförfarande</h3>
<p>Regeringens förslag: Skiljeförfarandet inleds när en part tar emot en<br>begäran om skiljedom, om partema inte har bestämt något annat. En<br>begäran om skiljedom skall vara skriftlig och innehålla:</p>
<p>1. en uttrycklig och villkorslös begäran om skiljedom,</p>
<p>2. uppgift om tvistefrågan och</p>
<p>3. uppgift om partens val av skiljeman.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. En remissinstans föreslår att</p>
<p>100</p>
<p>svaranden inte skall behöva utse skiljeman förrän den påkallande parten<br>har angett ett bestämt yrkande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Förfarandet i en skiljetvist inleds<br>enligt 11 § skiljemannalagen genom att en part begär tillämpning av<br>skiljeavtalet eller, mera allmänt uttryckt, påkallar skiljedom. Vem som<br>helst av parterna kan genom meddelande till motparten begära skiljedom<br>beträffande en fråga som omfattas av skiljeavtalet.</p>
<p>Den begäran som inleder skiljeförfarandet måste inte vara skriftlig men<br>av praktiska skäl torde den nästan alltid vara det. I de flesta fall måste<br>nämligen den påkallande parten skriftligen underrätta motparten om<br>vilken eller vilka frågor som han begär skiljedom om. Undantagen<br>härifrån är två.</p>
<p>Om skiljeavtalet avser en uppkommen tvist och är skriftligen upprättat<br>med tydligt angivande av tvistefrågan, behöver inte motparten därutöver<br>underrättas skriftligen. Eftersom ett skiljeavtal vanligtvis ingås med<br>tanke på framtida tvister är denna situation inte särskilt vanlig.</p>
<p>Det andra undantaget avser det fall att partema inför skiljemännen<br>träffar ett avtal om att hänskjuta en viss fråga till deras avgörande. Det<br>behövs då över huvud taget inte något särskilt påkallande för att<br>skiljemännen skall kunna pröva frågan.</p>
<p>I allmänhet måste således den part som begär skiljedom skriftligen<br>meddela motparten vilken eller vilka frågor som han begär skiljedom om.<br>Genom denna underrättelse bestäms föremålet för skiljemännens<br>prövning. För det fall att motparten för sin del vill fa andra frågor som<br>omfattas av skiljeavtalet prövade är det omstritt både i doktrin och i<br>praxis om han i sin tur måste begära tillämpning av skiljeavtalet med<br>angivande av dessa frågor.</p>
<p>Påkallelsen skall innehålla en uttrycklig och villkorslös begäran om<br>skiljedom. Det finns dock inte något krav på att en part skall ange sina<br>yrkanden och de omständigheter som han åberopar till stöd för sin talan<br>redan i detta inledningsskede. Inte heller måste den påkallande parten i<br>samband med att han begär skiljedom meddela motparten sitt val av<br>skiljeman.</p>
<p>I praxis synes man ha ställt ganska låga krav på påkallelsen i vissa<br>avseenden, se t.ex. rättsfallet NJA 1955 s. 224.1 nämnda rättsfall godtogs<br>att en part i ett brev framställt krav och, sedan motparten avböjt kravet, i<br>ett senare brev hänskjutit saken till skiljedom, utan att i det senare brevet<br>upprepa den precisering av tvistefrågan som gjorts i det första brevet.</p>
<p>De nuvaranden bestämmelserna om hur ett skiljeförfarande inleds<br>framstår enligt utredningen som ändamålsenliga. Regeringen ansluter sig<br>till denna bedömning och anser att de i huvudsak kan behållas. De<br>överensstämmer också i stort med modellagen och övriga europeiska<br>lagar på området. Det finns dock, som utredningen framhållit, skäl att<br>överväga om en part redan då han begär skiljedom skall behöva ange ett<br>bestämt yrkande och grunderna för det samt sitt val av skiljeman.</p>
<p>Förfarandet inleds enligt modellagen samt de tyska, belgiska, finska,<br>franska och nederländska lagarna genom att den part som begär<br>skiljedom anger tvistefrågan, utan krav på att parten samtidigt skall ange<br>yrkande och grunder.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>101</p>
<p>Enligt utredningen bör de krav som kan ställas på en parts begäran om<br>skiljedom inte vara större än att det klart framgår att parten villkorslöst<br>begär skiljedom samt att han i förekommande fall samtidigt anger den<br>eller de frågor som han begär skiljedom om. Enligt regeringens mening<br>skulle man i och för sig kunna tänka sig att kräva att den påkallande<br>parten preciserade sig ytterligare. Det skulle onekligen kunna vara till<br>god nytta för svaranden och förfarandet i stort om det på ett tidigt<br>stadium kunde klargöras vilka yrkanden och grunder som kom att<br>åberopas. Med hänsyn till bland annat de förslag om rätt till ändring av<br>talan och till att genkära som regeringen kommer att föreslå (se avsnitt<br>8.3) kan det emellertid ifrågasättas om vinsterna av en sådan ordning<br>uppväger nackdelarna. Ett problem i sammanhanget är också att det på<br>detta tidiga stadium saknas skiljemän som kan utöva någon materiell<br>processledning. Vem skall se till att yrkandena och grunderna härför<br>preciseras på ett tillräckligt sätt? Mot bakgrund av det nu anförda<br>framstår det snarare som mer ändamålsenligt att i ett första inledande<br>skede inte ställa alltför höga krav på den påkallande parten. Enligt<br>regeringens mening bör det alltså inte krävas att den påkallande parten i<br>en begäran om skiljedom anger yrkande och grunder.</p>
<p>Nästa fråga blir då om man som i den finska lagen bör ställa krav på att<br>den part som begär skiljedom samtidigt skall ange sitt val av skiljeman.<br>Liknande regler finns i de franska och belgiska lagarna.</p>
<p>Enligt de nuvarande reglerna i 7 § första stycket i skiljemannalagen har<br>var och en av parterna möjlighet att meddela motparten sitt val av<br>skiljeman. Därigenom blir motparten skyldig att inom fjorton dagar<br>lämna en skriftlig underrättelse om sitt val av skiljeman. Underlåter han<br>det kan den part som utsett skiljeman antingen begära att rätten utser<br>skiljeman i stället för motparten eller väcka talan vid domstol.</p>
<p>Det skulle onekligen från praktisk synpunkt innebära effektivitets-<br>vinster om den som begärde skiljedom samtidigt hade att ange sitt val av<br>skiljeman. En sådan förpliktelse kan inte gärna anses särskilt betungande.<br>Den påkallande parten bör i de flesta fall ha bäst kännedom om vad<br>tvisten kommer att handla om, vilket talar för att han skall utse skiljeman<br>före motparten.</p>
<p>Om part skall tvingas att ange sitt val av skiljeman redan då han begär<br>skiljedom bör, som utredningen funnit, denna förpliktelse kombineras<br>med någon form av påföljd. Det är emellertid väsentligt att denna påföljd<br>inte blir så ingripande att den kan medföra någon egentlig risk för<br>rättsförluster för den part som begär skiljedom. En ordning som innebär<br>att underlåtenhet att ange val av skiljeman ger motparten rätt att väcka<br>talan vid domstol eller begära att rätten utser skiljeman i stället för parten<br>kan därför inte komma i fråga. En sådan lösning måste avvisas, vilket<br>också är utredningens slutsats. Utredningen har i stället övervägt om man<br>kan nöja sig med att låta en i nu aktuellt hänseende bristfällig begäran om<br>skiljedom sakna verkan som påkallelse. En sådan reglering skulle<br>innebära följande.</p>
<p>Tidpunkten för när en part skall anses ha påkallat skiljedom har<br>betydelse för avbrytande av preskription enligt 5 § 3 p. preskriptions-<br>lagen (1981:130). Vidare avbryter påkallelsen vissa frister enligt 27 §</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>102</p>
<p>första stycket skiljemannalagen, en ordning som torde få behållas också i<br>fortsättningen (se nedan och avsnitt 12.2). Om det föreskrivs att en<br>begäran om skiljedom även skall innehålla den påkallande partens val av<br>skiljeman, kan dessa frister inte anses ha avbrutits förrän motparten fatt<br>del av såväl en begäran om skiljedom som den påkallande partens val av<br>skiljeman. En giltig begäran om skiljedom kan nämligen inte anses ha<br>skett förrän vid den senare tidpunkt då motparten fått del av<br>kompletteringen (jfr det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1955 s. 224).</p>
<p>En i berört hänseende bristfällig begäran om skiljedom skulle sålunda<br>inte fa preskriptionsbrytande verkan i egenskap av en begäran om<br>skiljedom förrän den kompletterats. Den påkallande parten kan därför<br>löpa risk att fordringen preskriberas. Risken skall dock inte överdrivas.<br>Preskription avbryts nämligen enligt 5 § 2 p. preskriptionslagen även<br>genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om<br>fordringen från borgenären. Endast i det fall den bristfälliga begäran om<br>skiljedom inte uppfyller kriterierna enligt sistnämnda lagrum uteblir den<br>preskriptionsbrytande verkan.</p>
<p>Vad sedan gäller den situation som avses i 27 § första stycket rör det<br>sig här om fall då en talan enligt lag skall anhängiggöras inom viss tid<br>men talan omfattas av ett skiljeavtal. I de fallen skall en part begära<br>skiljedom inom den angivna tiden. Sådana preklusionsregler som<br>bestämmelsen hänvisar till finns på flera områden, t.ex. avseende<br>fordringsanspråk på grund av arrendeförhållande (8 kap. 26 § jorda-<br>balken), klander av syn (9 kap. 28 § jordabalken) och klander av bolags-<br>stämmobeslut (9 kap. 17 § aktiebolagslagen). Ifrågavarande frister bryts<br>när motparten får del av en begäran om skiljedom.</p>
<p>Med en regel som innebär att en bristfällig begäran om skiljedom<br>saknar verkan som påkallelse kommer alltså något preskriptionsavbrott i<br>allmänhet inte att ske om framställningen saknar den påkallande partens<br>val av skiljeman. Det föreligger sålunda viss risk för rättsförluster för den<br>påkallande parten om han inte känner till att han samtidigt med begäran<br>om skiljedom skall ange sitt val av skiljeman. Betydelsen av denna risk<br>är dock säkert begränsad. När t.ex. arrendenämnd (8 kap. 28 § jorda-<br>balken) eller hyresnämnd (12 kap. 66 § jordabalken) utsetts till skilje-<br>nämnd skall parterna över huvud taget inte utse skiljemän. Vidare<br>behöver en part i den typ av tvister vi nu talar om i de allra flesta fall<br>anlita biträde av ett juridiskt skolat ombud för att kunna utföra sin talan.<br>Man behöver därför inte på grund av talefristfallen avstå från att kräva att<br>den påkallande parten i sin begäran om skiljedom också anger sitt val av<br>skiljeman.</p>
<p>Om man i enlighet med det nu anförda inskränker påföljden för en<br>parts underlåtenhet att samtidigt med en begäran om skiljedom ange vem<br>han utsett till skiljeman bör man kunna utvidga den påkallande partens<br>skyldigheter i nu anfört hänseende. Denna förpliktelse bör enbart gälla då<br>en part ensam skall utse skiljeman.</p>
<p>Regeringen föreslår att det i lagen om skiljeförfarande tas in en<br>dispositiv regel av innebörd att en begäran om skiljedom skall vara<br>skriftlig och förutom en uttrycklig begäran om skiljeförfarande och<br>uppgift om tvistefrågan även innehålla uppgift om val av skiljeman. En</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>103</p>
<p>bristfällig begäran om skiljedom föreslås sakna verkan som påkallelse<br>om parterna inte bestämt något annat.</p>
<h3>8.2 Rättegång som hinder för skiljeförfarande</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon särskild bestämmelse om rättegång<br>som hinder för skiljeförfarande bör inte tas in i lagen om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i bedöm-<br>ningen eller lämnar den utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemän far enligt 1 § andra stycket<br>skiljemannalagen inte ta upp en fråga som det pågår rättegång om. Redan<br>när talan har återkallats vid domstolen far dock skiljemän ta upp frågan.</p>
<p>Denna reglering bygger på tanken att skiljemän, liksom allmän<br>domstol, inte skall fa ta upp en tvist som redan är anhängig vid domstol<br>(se NJA II 1929 s. 10). En sådan lis pendens-regel ger emellertid en part<br>tillfälle att tills vidare blockera motpartens möjlighet att fa till stånd ett<br>skiljeförfarande, låt vara att man torde kunna bortse från en talan vid<br>domstol som har väckts i obstruktionssyfte. Detta utrymme minskar inte i<br>internationella förhållanden. Om regeln behålls bör den nämligen<br>tillämpas även beträffande vissa utländska rättegångar. Om det vid en<br>utländsk domstol förs en talan som en part begär skiljedom om här i<br>landet borde denna rättegång i princip utgöra hinder för skiljeförfarande<br>om domstolens dom är verkställbar i Sverige. Även om domstolsdomen<br>inte blir verkställbar i Sverige är det möjligt att skiljedomen blir<br>verkställbar i domstolslandet. Vilken betydelse som i så fall skall<br>tillmätas detta faktum - i den mån det går att fastställa den blivande<br>skiljedomens verkställbarhet redan när skiljeförfarandet startar - är i<br>sammanhanget något osäkert.</p>
<p>En grundtanke i vår skiljemannalagstiftning är att skiljeavtalet utgör ett<br>dispositivt rättegångshinder (se avsnitt 5.7). Det krävs således<br>invändning från en part för att en domstol skall beakta skiljeavtalet. Från<br>denna utgångspunkt framstår det inte som befogat att en pågående<br>rättegång utgör ett absolut hinder mot skiljeförfarande.</p>
<p>Det är också självklart att den part som har begärt skiljedom även har<br>gjort invändning om rättegångshinder på grund av skiljeavtalet vid<br>domstolen. I annat fall far parten anses ha avstått från att åberopa<br>skiljeavtalet och han bör då inte mot andra partens bestridande kunna<br>hävda skiljeavtalet. Domstolen skall pröva om skiljeavtalet utgör hinder<br>mot rättegången. Anser skiljemännen att den part som väckt talan vid<br>domstol har rimligt fog för sin ståndpunkt - vilken måste vara att det inte<br>föreligger något giltigt skiljeavtal - kommer de med all sannolikhet,<br>oberoende av en lis pendens-regel, att avvakta prövningen vid domstolen<br>av behörighetsfrågan.</p>
<p>Principen om lis pendens-verkan bör upprätthållas även för framtiden.<br>Den torde emellertid, som framgått av det sagda, sällan ställas på sin</p>
<p>104</p>
<p>spets rättsligt. Det bereder också svårigheter att precisera tillämpnings-<br>området för en regel om lis pendens och regelns närmare innebörd i<br>skilda hänseenden. Det saknas t.ex. skäl att generellt förbjuda skilje-<br>männen att inleda och fortsätta skiljeförfarande innan domstolen har<br>beslutat i frågan om skiljeavtalet är hinder mot rättegång. På detta<br>stadium bör inte heller en domstol vara förhindrad att medverka till att<br>skiljeförfarande genomförs. Vidare bör, liksom för närvarande (se 20 §<br>första stycket 3 skiljemannalagen), gälla att en skiljedom som har<br>meddelats sedan rättegången har lagts ner står sig även om<br>skiljeförfarandet hade tagits upp medan ännu rättegången pågick. Sådana<br>frågor bör kunna fa sin lösning i rättspraxis. Det kan noteras att en<br>rättegång inte utgör hinder mot skiljeförfarande enligt artikel 8(2) i<br>modellagen och att frågan har lämnats oreglerad i moderna europeiska<br>lagar. I svensk rätt har inte heller en närliggande fråga, nämligen den om<br>res judicata-verkan i skiljeförfarande av en domstolsdom eller en<br>skiljedom, lagreglerats.</p>
<p>Med hänvisning till det sagda gör regeringen den bedömningen att den<br>nya lagen inte bör innehålla någon särskild regel om rättegång som<br>hinder för skiljeförfarande.</p>
<h3>8.3 Genkäromål, kvittning och ändring av talan</h3>
<p>Regeringens förslag: Den påkallande parten skall inom den tid som<br>skiljemännen bestämmer ange sina yrkanden och grunderna härför.<br>Därefter skall svaranden inom tid som skiljemännen bestämmer ange sin<br>inställning och de omständigheter som han åberopar till stöd för denna.</p>
<p>Den påkallande parten skall kunna framställa nya yrkanden och<br>motparten egna yrkanden, om yrkandena omfattas av skiljeavtalet och<br>skiljemännen inte anser det olämpligt med hänsyn till den tidpunkt då de<br>framställs eller andra omständigheter. Vardera parten skall under samma<br>förutsättningar kunna ändra eller komplettera sina yrkanden och åberopa<br>nya omständigheter till stöd för sin talan. Den nu föreslagna regleringen<br>skall vara dispositiv.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer i princip med regeringens.<br>Utredningen har dock föreslagit en något annorlunda lagteknisk lösning.</p>
<p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker<br>förslagen eller lämnar dem utan erinran. Några har pekat på frågan om<br>rättskraftens betydelse i sammanhanget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare föreslagit att<br>den part som påkallar skiljeförfarandet inte skall behöva ange yrkande<br>och grunder när han begär skiljedom. Det innebär att skiljemännen under<br>förfarandet i många fall kommer att behöva klargöra båda parters<br>yrkanden och vilka grunder som de åberopar till stöd för sin talan. Det<br>sistnämda innebär inte någon nyhet.</p>
<p>Någon motsvarighet till genstämning regleras inte i skiljemannalagen.<br>Vill motparten få en annan fråga prövad än den som den påkallande<br>parten begärt skiljedom om är det som tidigare nämnts omstritt om</p>
<p>105</p>
<p>motparten för egen del måste begära skiljedom enligt samma regler som<br>den part som först begärde skiljedom. Omfattas båda frågorna av<br>skiljeavtalet är det tänkbart, men inte säkert, att frågorna kan komma att<br>prövas i samma skiljeförfarande. Alternativet till gemensam handlägg-<br>ning är att de båda frågorna prövas var för sig. Det är möjligt att ena<br>parten invänder att han valt skiljeman helt utifrån den första frågan och<br>därför motsätter sig att den andra frågan prövas av samma skiljemän.</p>
<p>Inte heller en parts möjlighet att yrka kvittning eller ändra sin talan<br>regleras i skiljemannalagen.</p>
<p>Som utredningen har framhållit framstår det som en brist att frågorna<br>om genkäromål, kvittning och ändring av talan inte regleras i den<br>svenska skiljemannalagstiftningen. Högsta domstolen har också nyligen<br>givit uttryck för denna uppfattning (se rättsfallet NJA 1998 s. 189).<br>Skiljedomsinstitutet har enligt betänkandet framhållit att frågorna är<br>mycket betydelsefulla och att det föreligger ett stort behov av lagstiftning<br>på området. Regleringen bör enligt institutet utformas så att den ger<br>större möjligheter till flexibilitet i skiljeförfarande än vad som är möjligt<br>i en rättegång. I en ny lag om skiljeförfarande bör alltså denna brist<br>åtgärdas. Utredningen har i detta syfte belyst hur motsvarande frågor har<br>lösts i såväl rättegångsbalken som i andra länders skilj emannalagar.</p>
<p>Frågorna regleras i huvudsak på följande sätt i rättegångsbalken.<br>Svaranden har rätt att till gemensam handläggning väcka genkäromål<br>beträffande samma sak eller en sak som har gemenskap med denna samt<br>rörande en fordran som kan gå i avräkning mot kärandens (14 kap. 3 §).<br>Väcks genkäromålet sedan huvudförhandlingen påbörjats eller huvud-<br>käromålet på annat sätt företagits till avgörande, far rätten handlägga<br>målen var för sig, om de inte utan olägenhet kan handläggas i samma<br>rättegång (14 kap. 7 § andra stycket). Rätten att yrka kvittning begränsas<br>endast på så sätt att ett sådant yrkande som framställs först i hovrätten får<br>avvisas om det inte utan olägenhet kan prövas i målet (50 kap. 25 § tredje<br>stycket).</p>
<p>Huvudregeln är att en väckt talan inte far ändras (13 kap. 3 §). Som<br>ändring av talan anses dock inte att käranden beträffande samma sak<br>inskränker sin talan eller, utan att saken ändras, åberopar ny omständig-<br>het till stöd för sin talan (13 kap. 3 § tredje stycket). Det finns vidare<br>flera undantag från huvudregeln om förbud mot ändring av talan.<br>Käranden far kräva annan fullgörelse på grund av omständighet som<br>inträffat under rättegången eller först då blivit känd för honom (13 kap.<br>3 § första stycket 1 p.). Käranden far vidare yrka fastställelse av ett<br>rättsförhållande som har prejudiciell betydelse i målet (13 kap. 3 § första<br>stycket 2 p.). Käranden får också kräva ränta eller annan tilläggs-<br>förpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen, och även i övrigt fram-<br>ställa nytt yrkande, om det stöder sig på väsentligen samma grund<br>(13 kap. 3 § första stycket 3 p.). Framställs ett yrkande enligt 2 eller 3 p.<br>sedan huvudförhandling påbörjats eller målet på annat sätt företagits till<br>avgörande, får det nya yrkandet avvisas, om det inte utan olägenhet kan<br>prövas i målet. Ett sådant yrkande är över huvud taget inte tillåtet i högre<br>rätt (13 kap. 3 § andra stycket).</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>106</p>
<p>I rättegångsbalken finns också vissa regler enligt vilka både kärandens Prop. 1998/99:35<br>och svarandens rätt att åberopa bl.a. nya omständigheter till stöd för talan<br>går förlorad, prekluderas. Enligt 42 kap. 15 § kan sålunda rätten före-<br>lägga en part att inom viss utsatt tid slutligt bestämma sin talan; man talar<br>om ”stupstocksföreläggande”. Omständighet som åberopas efter tidens<br>utgång får i princip inte beaktas. I 43 kap. 10 § finns ett allmänt förbud<br>att först under huvudförhandlingen föra fram bl.a. nya omständigheter,<br>om det kan antas att parten har handlat i otillbörligt syfte eller av grov<br>vårdslöshet.</p>
<p>Modellagen (artikel 23(2)) har löst frågan på följande sätt. Om parterna<br>inte har överenskommit något annat får de ändra eller komplettera sina<br>yrkanden och grunder under skiljeförfarandet såvida inte skiljemännen<br>anser det olämpligt med hänsyn till dröjsmålet. Häri inbegrips också<br>rätten att väcka genkäromål och yrka kvittning.</p>
<p>Enligt den finska lagen får en part under skiljeförfarandet ändra eller<br>komplettera sina yrkanden och grunderna för dem samt väcka<br>genkäromål eller yrka kvittning, om inte avgörandet av saken fördröjs<br>oskäligt på grund av detta. Denna regel gäller dock endast om parterna<br>inte har kommit överens om något annat.</p>
<p>De flesta andra moderna europeiska lagarna på området har inte<br>reglerat dessa frågor.</p>
<p>De vanligast förekommande skiljeavtalen avser framtida tvister<br>angående ett visst rättsförhållande. I den mån flera frågor i rätts-<br>förhållandet är föremål för tvist föreligger ofta ett sådant samband mellan<br>tvistefrågorna att det finns gemensamt processmaterial. Handläggs<br>frågorna i ett och samma förfarande behöver det för tvisterna gemen-<br>samma processmaterialet presenteras endast en gång. Vidare ger<br>gemensam handläggning den effekten att materialet blir lika bedömt i de<br>olika tvistefrågorna. Gemensam handläggning är också en förutsättning<br>för att en part skall kunna yrka kvittning. Såväl partemas egna kostnader<br>som kostnaderna för förfarandet bör i de flesta fall kunna bli lägre vid<br>gemensam handläggning. Som utredningen funnit talar det anförda med<br>styrka för att tvistefrågorna bör prövas i ett sammanhang.</p>
<p>En annan följd av gemensam handläggning är visserligen att samma<br>skiljemän måste pröva samtliga frågor. Det intresse som en enskild part<br>kan ha av att känna till omfattningen av tvisten redan när han utser<br>skiljeman bör emellertid i detta sammanhang få vika för de mera<br>allmängiltiga processekonomiska skälen. Det bör också beaktas att för att<br>skiljemännen skall vara behöriga att pröva en ny tvistefråga måste denna<br>omfattas av skiljeavtalet. Denna begränsning kan ge en part viss ledning<br>för att bedöma vilka frågor som skiljemännen kan komma att pröva. När<br>ena parten begär skiljedom torde det dessutom vara känt för parterna<br>vilka ytterligare frågor som kan tänkas bli aktuella som tvistefrågor.</p>
<p>Det är ofta mindre angeläget att framställa nya yrkanden och att ändra<br>talan under skiljeförfarandet när skiljeavtalet har upprättats i anledning<br>av en uppkommen tvist. Enligt utredningen saknas det dock anledning att<br>i lagen göra någon skillnad mellan fall där skiljeavtalet har upprättats i<br>anledning av en uppkommen tvist och andra fall. Regeringen är av<br>samma uppfattning.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör en part således ha möjlighet att även<br>utan motpartens samtycke fa ytterligare frågor prövade i ett redan inlett<br>skiljeförfarande. Detta förutsätter dock som nämnts att frågorna omfattas<br>av skiljeavtalet. Det framstår därvid som en onödig omgång att en part<br>skall behöva iaktta någon särskild procedur.</p>
<p>Den möjlighet som en part bör ha att framställa nya yrkanden och att<br>åberopa nya omständigheter till stöd för sin talan kan naturligtvis inte<br>vara obegränsad. Frågan blir då hur avgränsningen skall ske och om det<br>är möjligt och ändamålsenligt att mera precist ange en för alla fall<br>tillämplig regel.</p>
<p>Under inledningen av förfarandet bör parterna frikostigt medges att<br>framställa nya yrkanden och åberopa nya omständigheter. Skiljemännen<br>bör emellertid inte vägra en part att även på ett senare stadium framställa<br>t.ex. ett kvittningsyrkande. Över huvud taget kan det vara lämpligt att<br>skiljemännen i första hand genom fördelning av kostnaderna beaktar den<br>olägenhet som kan uppstå genom att en part sedan förfarandet har pågått<br>en tid framställer nya yrkanden eller annars ändrar sin talan. Gäller det<br>nya omständigheter till stöd for en viss talan måste beaktas verkningarna<br>av en vägran med hänsyn till den blivande skiljedomens rättskraft. Om en<br>åberopad omständighet skulle prekluderas genom den blivande skilje-<br>domen måste det till starka skäl för att vägra en part att få omständig-<br>heten prövad. I andra fall kan det framstå som befogat att avvisa nya eller<br>ändrade yrkanden eller åberopande av nya rättsfakta. Skiljenämnden kan<br>t.ex. ha fått en sådan speciell sammansättning att det av den anledningen<br>är olämpligt att den tar upp frågor utanför sin kompetens. Det kan också<br>vara så att parterna bestämt en viss frist för skiljedomens meddelande<br>och att skiljenämnden inte inom denna tid - som ena parten vägrar<br>förlänga - hinner behandla t.ex. ett nytt yrkande. Det nu anförda belyser<br>svårigheterna med en precis regel som skall kunna tillämpas på alla fall.</p>
<p>Några remissinstanser har särskilt pekat på frågan om rättskraftens<br>betydelse för en bestämmelse om taleändring. En remissinstans menar att<br>rättskraftens preklusionsverkan bör ingå som ett särskilt rekvisit i en<br>sådan regel. Regeringen kan för sin del se det positiva i en sådan regel,<br>även om den säkert skulle bereda skiljemän som inte är jurister stora<br>problem. Det skulle naturligtvis vara önskvärt att frågan fick en entydig<br>lösning. Hur en sådan regel borde utformas är dock inte självklart. Som<br>nyss nämnts måste det till starka skäl för att skiljemännen skall kunna<br>avvisa en ny omständighet om skiljedomens rättskraft innebär att<br>omständigheten prekluderas. Någon ovillkorlig rätt för part att åberopa<br>omständigheten kan det dock knappast bli tal om. Ett alternativ är att<br>begränsa awisningsmöjlighetema till fall av grov vårdslöshet eller då<br>part har ett otillbörliga syfte. Det är dock tveksamt om man vinner så<br>mycket med en sådan regel. Dessutom måste man då införa en möjlighet<br>att klandra domen på denna grund. Det väsentliga torde i stället vara att<br>skiljemännen vid sin bedömning särskilt beaktar konsekvenserna av<br>rättskraftens preklusionsverkan. Detta bör kunna uppnås även inom<br>ramen för en mer generell reglering. Regeringen är av den uppfattningen<br>att det i vidsträckt omfattning bör kunna anförtros åt skiljemännen att<br>bedöma om parterna skall få framställa nya yrkanden eller ändra sin</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>108</p>
<p>talan. Några mer precisa anvisningar om vilka omständigheter som<br>skiljemännen därvid skall beakta bör emellertid inte inflyta i lagen om<br>skiljeförfarande.</p>
<p>Regeringen föreslår således att parterna skall kunna framställa nya<br>yrkanden inom ramen för skiljeavtalet om inte skiljemännen, med hänsyn<br>till den tidpunkt då de framställdes eller andra omständigheter, anser det<br>olämpligt. Regeringen föreslår vidare att parterna under samma<br>förutsättningar även skall kunna komplettera sina yrkanden och åberopa<br>nya omständigheter. Vad nu sagts gäller dock inte om partema bestämt<br>något annat.</p>
<p>Som tidigare nämnts bestäms den yttersta gränsen för partemas<br>möjligheter att framställa nya yrkanden av skiljeavtalet. Man måste dock<br>notera att denna gräns kan utvidgas genom att ena parten framställer ett<br>yrkande som går utöver skiljeavtalet samtidigt som motparten inte gör<br>invändning häremot (se vidare avsnitt 10.3 om preklusionsregeln).<br>Ramen för förfarandet kan också vidgas genom att partema träffar ett<br>nytt skiljeavtal inför skiljemännen eller genom att de enas om att ett nytt<br>yrkande skall få framställas. Detta innebär emellertid att partema lämnar<br>ett nytt uppdrag till skiljemännen som dessa i vissa fall är fria att<br>förkasta.</p>
<h3>8.4 Procedurregler</h3>
<h4>8.4.1 Gällande rätt</h4>
<p>Om skiljenämnden består av fler än en ledamot skall en av dem utses till<br>ordförande. Det tillkommer i första hand partema att bestämma vem som<br>skall vara ordförande. I andra hand får skiljemännen utse någon inom sin<br>krets till ordförande. För det fall att varken parter eller skiljemän utsett<br>ordförande utpekar 12 § första stycket skiljemannalagen den skiljeman<br>till ordförande som utsetts av andra skiljemän eller av tingsrätten<br>förordnats i sådan skiljemans ställe.</p>
<p>Det sägs vidare i 12 § andra stycket skiljemannalagen att ordföranden<br>skall bestämma lämplig ort och tid för skiljemännens sammanträde,<br>ombesörja kallelser och andra expeditionsgöromål samt leda förhand-<br>lingen.</p>
<p>Skiljemannalagens huvudstadgande om förfarandet återfinns i 13 §.<br>Härav framgår att de få regler om förfarandet som lagen innehåller är<br>tvingande, i den mån något annat inte sägs. Med iakttagande av dessa<br>regler skall skiljemännen så långt möjligt följa vad partema bestämt om<br>förfarandet. Föreligger hinder av rättslig eller faktisk art behöver skilje-<br>männen inte tillämpa vad partema kommit överens om. Slutligen anges i<br>bestämmelsen att skiljemännen i övrigt har att handlägga saken opartiskt,<br>ändamålsenligt och skyndsamt. Enligt motiven följer av kravet på<br>opartiskhet att båda parter skall kallas till sammanträden för muntlig<br>förhandling (se NJA II 1929 s. 33).</p>
<p>Enligt 14 § skiljemannalagen skall partema beredas erforderlig tillgång<br>att muntligen eller skriftligen utföra sin talan. Om part utan giltigt</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>109</p>
<p>förhinder underlåter att utnyttja denna möjlighet anges i samma<br>stadgande att skiljemännen far avgöra tvisten på den föreliggande<br>utredningen. Skiljemännen får däremot inte meddela tredskodom eller<br>avskriva tvisten på grund av en parts utevaro från en förhandling eller<br>underlåtenhet att utföra sin talan.</p>
<h4>8.4.2 Skiljemännens handläggning m.m</h4>
<p>Regeringens förslag: Partema skall utse ordförande. Om så inte sker<br>skall skiljemännen göra det. Har partema eller skiljemännen inte utsett<br>ordförande skall den skiljeman som de andra skiljemännen eller, i deras<br>ställe, tingsrätten utsett till skiljeman vara ordförande.</p>
<p>Skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och<br>snabbt. De skall i sin handläggning iaktta vad partema har bestämt om<br>det inte finns något hinder mot det.</p>
<p>En part skall beredas tillfälle att i behövlig omfattning utföra sin talan.<br>Om en part begär det och partema inte har bestämt något annat skall en<br>part ha rätt till muntlig förhandling.</p>
<p>En part skall beredas tillfälle att ta del av alla handlingar och allt övrigt<br>material som gäller själva tvisten och som tillförts skiljenämnden.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen har dock föreslagit ett uttryckligt undantag från kommu-<br>nikationsprincipen.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslagen<br>eller lämnar dem utan erinran. En remissinstans har avstyrkt<br>utredningens förslag om parts rätt till muntlig förhandling.</p>
<p>Flera utländska experter har avstyrkt förslaget om ett uttryckligt<br>undantag från kommunikationsprincipen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den praktiska processledningen<br>måste utövas av skiljemännen. De skall därvid följa lagens regler om<br>förfarandet. Samtidigt bör, som utredningen framhållit, utgångspunkten<br>vara att partema kan bestämma förfarandets närmare utformning.<br>Skiljemännen bör därför åläggas att följa vad partema kan ha avtalat om<br>förfarandet. Det är givet att de inte är tvingade att följa en partsföreskrift<br>som är olaglig eller som rent praktiskt visar sig omöjlig att genomföra.<br>Det bör påpekas att en part som är missnöjd med handläggningen inte bör<br>kunna vända sig till domstol och begära att domstolen ålägger<br>skiljemännen att vidta någon viss åtgärd. En domstol får nämligen inte<br>agera utan lagstöd och någon bestämmelse som ger domstol en allmän<br>behörighet att föreskriva hur ett skiljeförfarande skall utformas avser<br>regeringen inte att föreslå.</p>
<p>Den självklara utgångspunkten, som alltjämt bör framgå av lagen, är<br>att skiljemännen skall handlägga saken opartiskt och inte uppträda som<br>representanter för den part som utsett dem. Vidare bör det framgå att<br>förfarandet skall syfta till en ändamålsenlig och snabb handläggning av<br>tvisten. Hur snabbt en tvist kan handläggas blir dock naturligtvis<br>beroende av tvistens svårighetsgrad och omfattning.</p>
<p>110</p>
<p>För att arbetet i en skiljenämnd som består av flera skiljemän skall<br>organiseras på ett ändamålsenligt sätt bör det i lagen anges att en av<br>skiljemännen skall vara ordförande. Det bör i första hand, liksom enligt<br>gällande rätt, ankomma på parterna att bestämma vem som skall vara<br>ordförande. Denna bestämmanderätt kan utövas t.ex. genom att partema<br>avtalar att skiljeförfarande skall ske enligt ett skiljedomsinstituts regler.<br>Institutets regler om utseende av ordförande blir då tillämpliga. Har<br>partema inte utnyttjat sin rätt att bestämma ordförande bör skiljemännen<br>inom sig kunna utse en ordförande. Även detta stämmer överens med vad<br>som gäller i dag. För det fall att ordförande inte utses på något av dessa<br>sätt bör det i lagen finnas en subsidiär regel som utpekar någon av<br>skiljemännen till ordförande. Den nuvarande bestämmelsen utpekar som<br>nämnts till ordförande den skiljeman som utsetts av andra skiljemän eller<br>av tingsrätten förordnats i sådan skiljemans ställe. Lika med utredningen<br>finner regeringen inte skäl att föreslå någon annan regel i denna del.</p>
<p>Redan av benämningen ordförande följer att han leder förhandlingen<br>vid skiljenämndens sammanträden. Vidare får han även utan uttryckligt<br>stöd i lag anses ha befogenhet att utföra vissa typer av expeditions-<br>göromål. Det ligger också nära till hands att ordföranden tar vissa<br>initiativ, t.ex. för att upprätta en tidsplan för förfarandet och ordna lokaler<br>för förhandlingen. Om ordföranden skall erhålla längre gående befogen-<br>heter bör detta ske genom en överenskommelse mellan parterna och<br>övriga skiljemän. En bestämmelse som ger ordföranden några särskilda<br>befogenheter bör därför inte införas i lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Enligt utredningen bör det även i fortsättningen markeras att parterna<br>skall beredas tillfälle att i behövlig utsträckning utföra sin talan. Rege-<br>ringen delar uppfattningen att denna rättighet uttryckligen bör framgå av<br>den nya lagen. Detta innebär inte en oavvislig rätt för partema att få<br>förebringa ytterligare utredning. En sådan rättighet skulle nämligen<br>kunna leda till att en part ges möjlighet att förhala förfarandet t.ex.<br>genom att begära uppskov för ovidkommande utredningar eller genom<br>att begära att få införa processmaterial som inte hör till saken eller som<br>uppenbart skulle bli utan verkan.</p>
<p>Rätten till muntlig förhandling i enlighet med artikel 6 i Europa-<br>konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och<br>grundläggande friheterna intar en central roll i svensk rättspraxis. Även<br>om parterna genom skiljeavtalet anses ha avstått från sin konventions-<br>enliga rätt till domstolsprövning, bör i detta sammanhang övervägas om<br>en parts rätt till muntlig förhandling skall närmare regleras.</p>
<p>Enligt modellagen (artikel 24) bestämmer i första hand partema om det<br>skall hållas någon muntlig förhandling. I brist på sådan överens-<br>kommelse får skiljemännen avgöra om muntlig förhandling skall före-<br>komma. Har partema överenskommit att muntlig förhandling inte skall<br>förekomma är skiljemännen bundna av detta avtal. I annat fall skall på<br>begäran av en part muntlig förhandling hållas.</p>
<p>Den tyska lagens reglering överensstämmer med modellagens. Den<br>belgiska lagen anger att muntlig förhandling skall förekomma medan den<br>nederländska lagen nöjer sig med att föreskriva att muntlig förhandling<br>skall hållas på begäran av en part. Den finska lagen - liksom den svenska<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>111</p>
<p>skiljemannalagen - innehåller endast en allmän bestämmelse om att<br>parterna skall beredas erforderlig tillgång att utföra sin talan.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att en part skall ha rätt att erhålla muntlig<br>förhandling om han begär det. Utredningens förslag innebär en<br>obetingade rätt till en förhandling inför avgörandet av huvudsaken, alltså<br>närmast en motsvarighet till huvudförhandling enligt rättegångsbalken.<br>När förhandlingen skall hållas och hur den närmare skall utformas bör<br>enligt utredningen bestämmas av skiljemännen, om parterna inte kan<br>enas.</p>
<p>Någon remissinstans har avstyrkt förslaget i denna del och framhållit<br>att artikel 6 i Europakonventionen inte innebär en oavvislig rätt till<br>muntlig förhandling. En begäran därom skall vara någorlunda väl-<br>grundad. Samma remissinstans har också pekat på de olägenheter, både i<br>praktiskt hänseende och från kostnadssynpunkt, som skulle följa av en<br>sådan obetingad rätt, särskilt i internationella skiljeförfaranden.</p>
<p>Som nyss nämnts kan man alltså i såväl svensk rättspraxis som på det<br>internationella planet skönja en utveckling som innebär ökade möjlig-<br>heter till muntlig förhandling. Enligt regeringens mening finns det<br>anledning att beakta denna utveckling även när en ny svensk lag om<br>skiljeförfarande skall utformas. Utredningens förslag innebär att en part<br>inte kan förvägras en muntlig förhandling i huvudsaken, om han begär<br>det. I förslaget ligger den viktiga begränsningen att en part inte kan<br>begära muntlig förhandling i t.ex. procesuella frågor eller andra frågor<br>som inte kan betecknas som huvudsaken. Denna begränsning reducerar<br>risken for förhalningar i förfarandet. Några utländska experter har också<br>berört just denna frågeställning. Vidare är det enligt regeringens mening<br>av stor betydelse att utredningens förslag lämnar öppet för parterna att i<br>skiljeavtalet med bindande verkan avtala bort rätten till muntlig for-<br>handling. I så motto lämnas alltså partsautonomin orörd. Med hänsyn till<br>det nu sagda och då utredningens förslag överensstämmer med<br>modellagens reglering finner regeringen att övervägande skäl talar för<br>utredningens förslag.</p>
<p>Regeringen föreslår således att en part skall ha rätt till en muntlig<br>förhandling i huvudsaken om han begär det. Partema skall dock kunna<br>komma överens om att förfarandet uteslutande skall vara skriftligt.</p>
<p>Om en part har beretts tillfälle att utföra sin talan, men utan giltigt skäl<br>underlåtit att använda sig av denna möjlighet, bör skiljemännen fa avgöra<br>tvisten på det material som har presenterats för dem. Bedömer skilje-<br>männen att parten haft giltigt hinder skall de ge honom en ny möjlighet<br>att utföra sin talan. Det finns däremot inte skäl att ge skiljemännen<br>möjlighet att meddela en tredskodom eller att avskriva tvisten på grund<br>av att en part underlåter att utföra sin talan. Utredningen har inte heller<br>föreslagit några sådana bestämmelser.</p>
<p>Nära samband med rätten att utföra talan har kommunikations-<br>principen. Den har kommit till uttryck i modellagen (artikel 24(3)) och<br>bör lagfästas i den nya lagen om skiljeförfarande. Principens innebörd<br>kan beskrivas så att allt material som gäller själva tvisten och som tillförs<br>skiljenämnden skall komma partema till handa. Dit hör först och främst</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>112</p>
<p>handlingar som ena parten ger in till skiljemännen, men också utlåtanden<br>av sakkunniga och annat bevismaterial.</p>
<p>Det kan dock ifrågasättas om kommunikationsprincipen bör upprätt-<br>hållas även för de fall en part uteblir från en förhandling utan giltigt skäl.<br>Måste material som presenteras vid en sådan förhandling tillställas den<br>uteblivna parten? Något alldeles entydigt svar på denna fråga torde<br>knappast kunna ges och det är frågan om det ens är önskvärt. I stället<br>borde skilj emännen kunna beakta omständigheterna i det enskilda fallet<br>och agera på grundval härav. Mot denna bakgrund bör man enligt<br>regeringens mening inte ställa upp generella regler. Regeringen anser<br>därför att utredningens förslag i denna del inte bör genomföras och att det<br>bör ankomma på skiljemännen att bestämma i vad mån de anser att de i<br>en situation som den nu beskrivna kan göra ett undantag från<br>kommunikationsprincipen.</p>
<h3>8.5 Platsen för förfarandet</h3>
<p>Regeringens förslag: Partema bestämmer platsen for skiljeförfarandet.<br>Har så inte skett bestämmer skiljemännen platsen för förfarandet.<br>Skiljemännen far hålla sammanträde på annan plats om partema inte har<br>bestämt något annat.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Två remissinstanser anser att den föreslagna<br>bestämmelsen kan förtydligas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen kommer att föreslå att<br>uppdelningen mellan svensk och utländsk skiljedom skall behållas (se<br>avsnitt 13.1). Gränsdragningen bör enligt vad som utvecklas i avsnitt</p>
<p>15.1 ske efter var platsen för förfarandet är belägen. Platsen för för-<br>farandet är vidare av stor betydelse för en rad andra frågor, bland annat<br>avseende lagval. Av dessa anledningar bör skiljedomen innehålla uppgift<br>om platsen för förfarandet. Den nya lagen bör således innehålla bestäm-<br>melser om hur denna plats bestäms.</p>
<p>Regeringen konstaterar att det i första hand är partema som bör<br>bestämma platsen for skiljeförfarandet. De kan göra detta genom att i<br>skiljeavtalet ange var förfarandet skall äga mm. De kan också hänvisa till<br>ett skilj edomsinstituts regler som kan utpeka institutet som bestämmande<br>i denna fråga. Har partema inte bestämt något bör skiljemännen bestäm-<br>ma platsen för förfarandet.</p>
<p>Utredningen har framhållit att den angivna regeln inte bör vara så<br>rigorös att den lägger hinder i vägen för att i ett svenskt förfarande t.ex.<br>hålla muntlig förhandling, höra vittne eller hålla syn på annan plats inom<br>eller utom riket. Regeringen delar den uppfattningen. Inte heller bör<br>skiljemännen vara förhindrade att överlägga på utrikes ort. Som<br>utredningen påpekat kan, särskilt i internationella tvister, förfarandet ha<br>inslag som anknyter till flera olika länder utan att ha någon starkare<br>förankring till en plats inom riket. Förfarandet skall dock på något sätt</p>
<p>113</p>
<p>vara anknutet till den bestämda platsen. Visserligen kan man tänka sig<br>gränsfall där tveksamhet kan råda om var förfarandet bör anses ha ägt<br>rum. Det bör dock i första hand ligga på skiljemännen att ange var<br>förfarandet enligt deras mening har ägt rum. Denna uppgift bör lämnas i<br>skiljedomen och presumeras vara riktig. Saknar skiljedomen sådan<br>uppgift men anges den vara meddelad på viss ort bör man kunna utgå<br>från att denna ort är platsen för förfarandet. Regeringen återkommer till<br>denna fråga i författningskommentaren. Regeringen vill dock i samman-<br>hanget framhålla att skiljemännen, till följd av parternas överens-<br>kommelse, kan se sig tvingade att t.ex. hålla muntlig förhandling på den<br>ort som parterna angett som platsen för förfarandet.</p>
<p>Regeringen föreslår således att det i den nya lagen tas in en bestäm-<br>melse, av vilken framgår att det i första hand är parterna som bestämmer<br>platsen för förfarandet och i andra hand skiljemännen. Vidare föreslås att<br>skiljemännens rätt att hålla sammanträde på annan plats, om parterna inte<br>bestämt något annat, skall framgå av bestämmelsen.</p>
<h3>8.6 Bevisning</h3>
<p>Regeringens förslag: Parterna skall svara för bevisningen. Skiljemännen<br>skall dock kunna utse sakkunnig, om inte båda parterna motsätter sig<br>detta. Skiljemännen skall kunna avvisa erbjuden bevisning om den<br>uppenbart saknar betydelse eller åberopas för sent.</p>
<p>Skiljemännen skall inte fa ta upp ed eller sanningsförsäkran och inte<br>heller förelägga vite eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in<br>begärd bevisning. Däremot skall skiljemännen kunna lämna tillstånd till<br>en ansökan om en sådan åtgärd inför tingsrätten. Därvid skall rättegångs-<br>balkens regler om bevisupptagning utom huvudförhandling tillämpas.<br>Skiljemännen skall beredas tillfälle att ställa frågor under förhöret.</p>
<p>För uppgifter vid domstolsförhör i anslutning till skiljeförfarande<br>föreslås en ny regel om förstärkt sekretess.</p>
<p>Skiljemännen bestämmer vid vilken tingsrätt en ansökan om<br>bevisupptagning skall tas upp. Om skiljemännen inte har fattat ett sådant<br>beslut skall ansökan tas upp av Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslagen<br>eller lämnar dem utan erinran. Viss kritik riktas mot förslaget att<br>skiljemännen skall kunna utse sakkunniga om inte båda partema är emot<br>detta. Några remissinstanser menar att skiljemännen bör få administrera<br>förhör under ed och sanningsförsäkran samt att det bör övervägas om<br>skiljemännen skall få använda tvångsmedel.</p>
<p>Flera utländska experter framför åsikten att skiljemännen bör kunna<br>hålla förhör under ed och sanningsförsäkran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt får skiljemännen,<br>om partema inte har bestämt något annat, enligt 15 § första stycket<br>skiljemannalagen initiera förhör med parter och andra samt anmoda part<br>och annan att som bevis tillhandahålla föremål eller handling.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>114</p>
<p>Skiljemännen får dock inte förelägga vite eller uppta ed eller sannings- Prop. 1998/99:35<br>försäkran.</p>
<p>Vidare kan en part vända sig till domstol och begära att domstolen<br>skall uppta muntlig bevisning eller förelägga någon att som bevis förete<br>handling eller föremål. Skiljemännen skall pröva om åtgärden är ”nödig”.<br>Om skiljemännen inte anser att så är fallet är domstolen förhindrad att<br>tillmötesgå sökanden. I annat fall skall domstolen vidta den begärda<br>åtgärden om erforderlig utredning tillhandahålls domstolen och det inte<br>föreligger något hinder mot åtgärden. Det finns i rättegångsbalken flera<br>tvingande bestämmelser om de olika bevismedlen som domstolen skall<br>beakta vid sin prövning av om det föreligger hinder mot att bevilja den<br>sökta åtgärden. Så får t.ex. vittnesförhör enligt 36 kap. 5 § rättegångs-<br>balken inte utan vidare äga rum med advokater. Reglerna om bevis-<br>upptagning i rättegång utom huvudförhandling är tillämpliga på<br>förfarandet i domstolen.</p>
<p>Enligt rättegångsbalkens regler skall parterna söija för bevisningen i<br>dispositiva tvistemål (35 kap. 6 §). Rätten kan dock forordna om syn eller<br>anlitande av sakkunnig och besluta om parts hörande. Häri ligger även en<br>befogenhet att förordna att föremål skall tillhandahållas för syn eller för<br>besiktning. Rätten torde också kunna av egen kraft infordra en offentlig<br>handling från annan myndighet.</p>
<p>Vid utformningen av modellagen diskuterades en regel som<br>uttryckligen ålade part att bevisa de omständigheter som han åberopade<br>till stöd för sin talan. Detta ansågs vara en allmänt erkänd princip, men<br>man befarade att en uttrycklig bestämmelse härom kunde komma i<br>konflikt med andra artiklar i modellagen. Det inflöt därför inte någon<br>bestämmelse - som närmast skulle ha tagit sikte på bevisbördan - i<br>modellagen. Enligt såväl den finska lagen som t.ex. den spanska lagen<br>har skiljemännen möjlighet att av egen kraft införskaffa bevisning.</p>
<p>Det är en viktig princip för skiljeförfarandet att parterna disponerar<br>över tvisten på så sätt att de bestämmer hur deras talan skall utformas och<br>vilka omständigheter som de skall åberopa (se avsnitt 10.3.2). Ett annat<br>utflöde av denna princip bör rimligen vara att partema skall svara för<br>bevisningen. Om skiljemännen självständigt skulle vidta åtgärder för att<br>förebringa bevis som inte åberopats av någon part skulle dessutom deras<br>opartiskhet - inte utan fog - kunna ifrågasättas. Enligt regeringens<br>mening bör det därför komma till klart uttryck i lagen om skilje-<br>förfarande att - med en modifikation som strax skall behandlas - det är<br>enbart partema som skall svara för bevisningen.</p>
<p>Som utredningen framhållit tar den tänkta bestämmelsen i och för sig<br>inte sikte på de praktiska arrangemangen, såsom t.ex. utfärdande av<br>kallelser till vittnen. I allmänhet ser dock en part själv till att hans vittnen<br>infinner sig till förhandling inför skiljemännen. Detta leder emellertid<br>inte automatiskt till att parten tvingas avstå från ett vittnesförhör om det<br>av honom åberopade vittnet inte inställer sig. Konsekvensen av att ett<br>vittne inte kan nås eller av annan orsak inte kan höras får bedömas från<br>fall till fall av skiljemännen.</p>
<p>Det kan i sammanhanget finnas skäl att erinra om att någon lagfäst<br>koncentrationsprincip eller princip om bevisomedelbarhet inte gäller för<br></p>
<p>115</p>
<p>skiljeförfarande. Uteblir ett vittne kan förhandlingen ändå genomföras<br>och de närvarande vittnena höras, medan det uteblivna vittnet hörs vid ett<br>senare tillfälle. Man kan också använda sig av skriftliga vittnesberättelser<br>och förhör via telefon eller tv-monitor. De yttersta gränserna sätts, som<br>utredningen uttrycker det, inte av några lagregler utan av den tillgängliga<br>tekniken.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att skiljemännen skall få anlita sakkunnig<br>för att yttra sig angående viss fråga, om partema inte motsätter sig detta.<br>Som utredningen nämnt är väl kravet på speciell kunskap i och för sig<br>ofta tillgodosett genom valet av skiljemän men regeringen delar<br>uppfattningen att det ändå kan finnas goda skäl att skiljemännen får<br>anlita en sakkunnig i en viss fråga som de inte anser sig behärska.<br>Regeringen ser inte att det skulle strida mot partsautonomin att skilje-<br>männen utser sakkunnig mot ena partens vilja, vilket har hävdats av<br>någon remissinstans. Inte heller kan regeringen dela remisskritiken att en<br>regel härom skulle te sig främmande i internationella forhållanden eller<br>framstå som orättvis. Det bör i detta sammanhang särskilt framhållas att<br>en bestämmelse av samma materiella innehåll och med samma<br>begränsning finns intagen i modellagen. Anser skiljemännen att de, trots<br>den bevisning som parterna åberopat, behöver anlita en sakkunnig<br>beträffande en viss fråga bör de sålunda ha denna möjlighet. Lika med<br>utredningen anser regeringen dock att det i första hand bör ankomma på<br>partema att också initiera sakkunnigbevisning.</p>
<p>Regeringen förslår alltså att skiljemännen skall kunna utse sakkunniga<br>om inte båda partema motsätter sig det samt att partemas skyldighet att<br>svara för bevisningen skall framgå av lagen.</p>
<p>Enligt utredningen bör partemas bestämmanderätt över bevisningen<br>inte sträcka sig så långt att skiljemännen tvingas ta upp bevisning som<br>saknar betydelse i tvisten. Utredningen anför vidare att det även måste<br>finnas en spärr mot att en part - kanske i förhalningssyfte - åberopar ny<br>bevisning på ett sent stadium av förfarandet. Regeringen delar utred-<br>ningens bedömning och föreslår att det i lagen tas in en bestämmelse<br>härom.</p>
<p>Nästa fråga är om skiljemännen bör få uppta ed eller sanningsförsäkran<br>samt förelägga vite eller använda annat tvångsmedel.</p>
<p>Vad först gäller frågan om rätt att uppta ed kan det konstateras att den<br>finska lagens bestämmelser överensstämmer med vad som nu gäller i<br>Sverige enligt skiljemannalagen. Någon sådan rätt för skiljemännen finns<br>alltså inte. Modellagen innehåller inte heller några stadganden som ger<br>skiljemännen rätt att ta upp ed. Enligt den franska lagen skall vittnen<br>höras utan ed medan den nederländska lagen ger skiljemännen rätt att<br>höra vittnen och parter under ed respektive försäkran. Skiljemännen får<br>dessutom enligt sistnämnda lag beordra parter att inställa sig personligen<br>inför skiljenämnden.</p>
<p>Regeringen finner det naturligt, när nu frågan övervägs för svensk rätts<br>del, att utgå från att det vid ett förhör under ed inför skiljemän skall<br>iakttas samma regler som gäller vid vittnesförhör inför domstol. Det<br>finns nämligen i rättegångsbalken tvingande regler som bl.a. avser att<br>skydda tredje man och vars iakttagande ett vittne således inte själv kan<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>116</p>
<p>avstå från. De starka sekretessönskemål som föranlett regleringen i bl.a.<br>36 kap. 5 § rättegångsbalken har bärkraft även i ett skiljeförfarande.<br>Genom nämnda paragraf begränsas möjligheten att ställa frågor till ett<br>vittne i speciella fall. Vidare finns i 36 kap. 6 § rättegångsbalken regler<br>om när ett vittne får vägra att yttra sig. Det åligger enligt 36 kap. 14 §<br>rättegångsbalken rätten att erinra vittnet om de angivna reglerna.</p>
<p>Vittnesförhör vid domstol omgärdas alltså av flera regler som är<br>avsedda att tillvarata såväl vittnets som tredje mans intressen vid för-<br>höret. Dessa regler är inte okomplicerade och kan i många fall vara svåra<br>att tillämpa. En första förutsättning för att kunna tillämpa dem är förstås<br>närmare kunskap om reglernas innebörd. Som tidigare nämnts ställs<br>emellertid inte krav på att skiljemän skall ha några juridiska insikter,<br>även om så ofta kan tänkas bli fallet. Det finns därför inte några garantier<br>for att den som utsetts till skiljeman känner till reglerna och därmed är<br>risken för att de inte kommer att tillämpas betydande. Detta förhållande<br>talar med styrka for att skiljemännen inte bör ges möjlighet att uppta ed.<br>Annorlunda förhåller det sig om skiljenämndens ordförande har till-<br>räckliga kunskaper och t.ex. utövar domarämbetet eller är advokat. Det<br>framstår dock inte som befogat att försöka skapa olika regler beroende på<br>skiljenämndens sammansättning.</p>
<p>Det kan vara mera befogat att skiljemännen ges rätt att höra part eller<br>ställföreträdare för part under sanningsförsäkran. Partema har nämligen<br>genom skiljeavtalet överlämnat viss bestämmanderätt till skiljemännen.<br>Det vore också rimligt att de därmed får anses ha frivilligt godtagit att bli<br>hörda under sanningsförsäkran. Vid ett sådant förhör inför skiljemännen<br>borde emellertid iakttas samma regler som gäller vid ett förhör under<br>sanningsförsäkran vid domstol. Detta innebär att t.ex. 36 kap. 5 och 6 §§<br>rättegångsbalken skall tillämpas. Därmed har de skäl som anförts mot att<br>låta skiljemän få ta upp ed bärkraft även när det gäller att höra en part<br>eller en ställföreträdare för en part under sanningsförsäkran.</p>
<p>Det kan naturligtvis hävdas att skickliga skiljemän borde kunna<br>bemästra de nu beskrivna situationerna. Särskilt en del av de utländska<br>experterna menar att erfarenheter från utländska rättsordningar talar for<br>det. Regeringen vill heller inte utesluta att en sådan ordning skulle kunna<br>medföra fördelar vad gäller att göra förfarandet snabbare och smidigare.<br>Det borde inte heller vara omöjligt att utforma relevanta bestämmelser på<br>ett för svenska förhållanden godtagbart sätt. Frågan är emellertid inte<br>okomplicerad och för att konsekvenserna av en sådan reglering skall<br>kunna överblickas torde det krävas underlag utöver vad som finns<br>tillgängligt i detta ärende. Regeringen vill därför inte nu föreslå regler<br>som ger skiljemännen dessa befogenheter. Detta ställningstagande vinner<br>också stöd av remissutfallet.</p>
<p>Regeringen föreslår således att skiljemännen inte skall få ta upp ed<br>eller sanningsförsäkran. Även i fortsättningen bör förhör inför skilje-<br>männen bygga på frivillighet.</p>
<p>Också i fråga om användningen av tvångsmedel finns det flera<br>tvingande regler som måste iakttas. Dessa begränsar rätten att använda<br>tvångsmedel av hänsyn både till den som t.ex. ett editionsföreläggande<br>riktar sig mot och till tredje man. Samma resonemang som ovan anförts<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>117</p>
<p>om skiljemännens rätt att ta upp ed och sanningsförsäkran kan anföras<br>här. Tvångsmedlen bör därför vara förbehållna ett förfarande inför<br>allmän domstol med de rättssäkerhetsgarantier som detta ger. På angivna<br>skäl föreslår regeringen att skiljemännen inte skall kunna förelägga vite<br>eller annars använda tvångsmedel.</p>
<p>När det gäller rätten för en part att begära bevisupptagning vid domstol<br>bör denna rätt alltjämt begränsas och göras beroende av att skiljemännen<br>lämnar tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd bör lämnas om åtgärden är<br>befogad med hänsyn till utredningen. Om skiljemännen finner att ett<br>förhör är utan betydelse som bevis skall de givetvis inte lämna tillstånd<br>till att förhöret äger rum vid domstol under ed eller försäkran. Förutom<br>att ett förhör har betydelse som bevis bör det krävas att parten anger<br>något skäl för att förhöret just skall ske under ed eller försäkran.<br>Skiljemännen bör dock kunna vara ganska generösa vid sin bedömning,<br>om en part åberopar trovärdighetsskäl och anför åtminstone något stöd<br>för sin uppfattning. Regeln bör lämpligen utformas så att skiljemännens<br>tillstånd görs till en förutsättning för att en part skall få ansöka om<br>bevisupptagning vid domstol. Det bör sedan åligga domstolen att enbart<br>bedöma om det föreligger något lagligt hinder mot att bevilja åtgärden.<br>Samma förhållande bör gälla vid begäran om editionsföreläggande.</p>
<p>I ett skiljeförfarande kan förhör komma att äga rum vid domstol med<br>flera personer. Med dagens regler kan förhören därvid komma att ske vid<br>flera olika tingsrätter. Detta förhållande framstår både med hänsyn till<br>bevisvärdering och processekonomi som mindre lämpligt. Utredningen<br>har föreslagit att det liksom vid huvudförhandling inför domstol bör vara<br>möjligt att ta upp den muntliga bevisningen vid ett tillfälle och att det<br>lämpligen bör överlämnas åt skiljemännen att bestämma om bevis-<br>upptagning skall ske vid en eller flera tingsrätter. Utredningen föreslår<br>vidare att det bör ankomma på skiljemännen att närmare ange till vilken<br>eller vilka tingsrätter som ansökan skall göras. Regeringen ansluter sig<br>till utredningens bedömning.</p>
<p>Utredningen har i sitt slutbetänkande Näringslivets tvistlösning (SOU<br>1995:65) behandlat frågan om offentlighet och sekretess i mål och<br>ärenden med anknytning till skiljeförfarandet i domstol (se vidare avsnitt<br>6 i bet.). Utredningen har stannat för att inte föreslå någon allmän för-<br>stärkning av sekretessen i dessa fall. Däremot föreslås en särskild<br>sekretessregel avseende ärenden i domstol som gäller bevisupptagning åt<br>skiljemän.</p>
<p>Som tidigare nämnts kan en part yrka på förhör med vittne eller<br>sakkunnig vid domstol. En part kan också ansöka om att domstolen håller<br>förhör under sanningsförsäkran. En part kan också få till stånd ett<br>editionsföreläggande. Under vissa i 15 § skiljemannalagen närmare<br>angivna förutsättningar biträder domstolen genom att hålla förhöret eller<br>meddela föreläggandet. Motsvarande regler gäller enligt 12 § LUSK då<br>skiljeförfarandet äger rum utomlands.</p>
<p>Allmän domstols handläggning av ärenden om bevisupptagning skiljer<br>sig från andra former av biträde som domstolen ger åt skiljeförfaranden.<br>Det utmärkande är att uppgifter hänförliga till den materiella tvisten tas<br>upp inför rätten i en helt annan utsträckning än vid t.ex. utseende av en<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>118</p>
<p>skiljeman. Själva syftet med bevisupptagningen är ju att ge skiljemännen Prop. 1998/99:35<br>tillgång till bevisfakta i den tvist som de skall slita. Domstolens befatt-<br>ning med dessa bevisfakta är dock närmast av formell natur. De skall inte<br>utgöra underlag för något rättens beslut. Det som annars bär upp intresset<br>av insyn i domstolarnas verksamhet saknas således i stor utsträckning.<br>Det finns därför ett större utrymme för att föreskriva sekretess för upp-<br>gifterna än vad som normalt gäller uppgift i domstol.</p>
<p>Vad gäller editionsföreläggande bör skiljemännen kunna påverka ut-<br>lämnandet av själva handlingen, t.ex. på det sättet att handlingen lämnas<br>ut direkt till skiljemännen. Härigenom kommer mängden uppgifter som<br>blir offentliga i domstolsförfarandet att kraftigt kunna begränsas. Mot<br>denna bakgrund har utredningen inte funnit det motiverat att föreslå en<br>starkare sekretess i ärenden som gäller editionsförelägganden. Rege-<br>ringen saknar anledning att göra någon annan bedömning.</p>
<p>När det gäller förhör är däremot situationen en annan. Förhören sker<br>vid domstolssammanträden som i princip är offentliga. Rätten är skyldig<br>att dokumentera förhören, vilket vanligtvis sker genom inspelning på<br>band. Ofta är det svårt att förutse vilka uppgifter som kommer att lämnas.<br>Det kan inte uteslutas att offentligheten avhåller parter och skiljemän från<br>att ställa vissa frågor till förhörspersonerna.</p>
<p>Som utredningen framhållit är visserligen antalet ärenden i domstol<br>som gäller förhör i skiljeförfaranden ganska litet. Det innebär att<br>mängden känsliga uppgifter som kommer fram i domstolen är begränsad,<br>vilket talar mot att föreskriva en strängare sekretess. Å andra sidan kan<br>en strängare sekretess förbättra rättssäkerheten i form av materiellt<br>riktiga avgöranden i skiljeförfaranden genom att skiljemännen får ett<br>säkrare underlag att döma på. En strängare sekretess innebär också att<br>skiljeförfarandets attraktionskraft ökar. Mot denna bakgrund och då det,<br>som ovan nämnts, i förevarande fall inte finns samma behov av insyn<br>från allmänhetens sida anser regeringen att det är motiverat att införa en<br>sekretessföreskrift för uppgifter vid domstolsförhör i anslutning till<br>skiljeförfaranden. Denna slutsats vinner också stöd av samtliga remiss-<br>instanser.</p>
<p>En föreskrift om sekretess i nu aktuellt avseende bör ta sikte enbart på<br>uppgift om affars- eller driftsförhållanden. Sekretessen bör också<br>begränsas till att avse sådana uppgifter vars röjande kan leda till skada<br>för den enskilde. Med hänsyn till domstolens begränsade befattning med<br>sakfrågorna i tvisten bör en förutsättning för sekretess vara att en part<br>begär det. Har en part begärt sekretess bör emellertid ett omvänt<br>skaderekvisit gälla.</p>
<p>Regeringen föreslår att en reglering med angivet innehåll tas in i<br>sekretesslagen (1980:100). Regeringen återkommer i författningskom-<br>mentaren till hur den föreslagna sekretessregeln förhåller sig till<br>bestämmelser om sekretess i övrigt.</p>
<p>Den bevisupptagning som sker vid domstol syftar till att ge<br>skiljemännen ett bättre beslutsunderlag. I många fall då det blir fråga om<br>förhör under ed eller sanningsförsäkran är förhörspersonens till-<br>förlitlighet eller trovärdighet ifrågasatt. För att riktigt kunna bedöma<br>dessa frågor är det viktigt att inte bara lyssna på ljudupptagningar från</p>
<p>119</p>
<p>förhören utan också att iaktta och kanske ställa frågor till förhörs-<br>personerna. Skiljemännen bör därför kallas till bevisupptagningen och<br>beredas tillfälle att ställa frågor till förhörspersonerna.</p>
<p>Domstolen skall bevaka att ett förhör följer rättegångsbalkens regler<br>om bl.a. en förhörspersons rätt att vägra uttala sig. Vidare skall<br>domstolen se till att de tidigare omnämnda skyddsreglema för tredje<br>mans intresse iakttas vid förhöret. Däremot blir det knappast aktuellt för<br>rätten att sköta förhöret; detta blir en uppgift för partema och, vid behov,<br>skiljemännen.</p>
<p>Regeringen föreslår alltså, utöver förslaget om förstärkt sekretess, att<br>en part, efter tillstånd av skiljemännen, skall kunna ansöka om<br>bevisupptagning eller editionsföreläggande vid domstol. Regeringen<br>föreslår vidare att skiljemännen skall kallas till förhöret och beredas<br>möjlighet att ställa frågor till den som hörs.</p>
<h3>8.7 Materiell processledning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon regel om hur långt skiljemännens<br>materiella processledning får sträcka sig bör inte införas i lagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.<br>Remissinstanserna: Utredningens bedömning lämnas utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det finns i skiljemannalagen inte<br>några direkta anvisningar till skiljemännen om hur de bör leda<br>förfarandet. Utgångspunkten är, som alltid, att skiljemännen skall iaktta<br>vad partema har bestämt. Handläggningen skall vidare vara opartisk,<br>ändamålsenlig och snabb. Dessa hållpunkter ger emellertid inte några<br>mera precisa svar. Frågan blir då om det i den nya lagen närmare bör<br>preciseras hur långt skiljemännens materiella processledning bör sträcka<br>sig.</p>
<p>En viktig fråga är hur bundna skiljemännen är till de omständigheter<br>som partema åberopar (se härom avsnitt 10.3.2). Menar partema att<br>skiljemännen inte får grunda avgörandet på annat än sådana omständig-<br>heter som partema åberopat till stöd för sin talan bör skiljemännens<br>processledning anpassas därefter. De bör då på samma sätt som en<br>domare i allmän domstol agera för att partema skall precisera sina<br>yrkanden och vilka omständigheter som de åberopar till stöd för sin talan.<br>Vidare bör skiljemännen inrikta sig på att få fram vilken bevisning som<br>partema åberopar och vad de vill styrka. I övrigt bör de inskränka sig till<br>att ställa frågor beträffande sådana punkter där partema är otydliga eller<br>ofullständiga. Anser skiljemännen att en rättsregel som inte har åberopats<br>av partema kan vara aktuell bör de fåsta partemas uppmärksamhet på<br>regeln. När det gäller bevisningen bör skiljemännen vara oförhindrade att<br>säga till en part att han måste räkna med att förebringa bevisning för ett<br>påstående för att detta skall godtas av skiljemännen. Graden av aktivitet<br>från skiljemännens sida bör variera med hänsyn till bl.a. partema och<br>sakens beskaffenhet.</p>
<p>120</p>
<p>Inte minst det förhållandet att tvisten är internationell kan påverka<br>sättet att leda processen. I en sådan tvist kan partema t.ex. ha avgränsat<br>skiljemännens uppdrag på annat sätt än som följer av en analogi från<br>rättegångsbalkens regler. Skiljemännen kan t.ex. vara tvungna att hålla<br>sig inte bara till de rättsfakta som partema har åberopat utan också vara<br>bundna till de bevisfakta och de rättsregler som partema angett. Det är<br>givet att skiljemännen i det senare fallet inte bör uppmana partema att<br>uttala sig om en rättsregel som skiljemännen anser tillämplig men som<br>partema inte har åberopat.</p>
<p>Det förekommer förfaranden där skiljemännen efter vad partema har<br>förutsatt mera fritt avgör tvisten efter skälighet. I dessa fall har<br>skiljemännen en betydligt friare ställning och kan i större utsträckning<br>agera obundna av partemas åberopanden av omständigheter och<br>rättsregler. Detta bör återspeglas i deras ledning av förfarandet, som<br>därigenom blir friare. Det bör i dessa tvister stå öppet för skiljemännen<br>att begära parternas synpunkter på omständigheter och regler som<br>partema inte har åberopat till stöd för sin talan.</p>
<p>Man kan även tillmäta parternas val av skiljemän viss betydelse för<br>processledningen. Har partema i en tvist mellan svenska parter där<br>rättsfrågor dominerar utsett jurister till skiljemän, kan man utgå från att<br>dessas processledning inte bör vara längre gående än den som hade<br>tillkommit en domare om tvisten handlagts vid allmän domstol. Har<br>partema å andra sidan utsett specialister till skiljemän i en rent teknisk<br>tvist, kan detta tas till intäkt för att de inte ansett det självklart att<br>skiljeförfarandet skall handläggas strikt efter de principer som styr en<br>rättegång vid allmän domstol.</p>
<p>Förfarandet inför skiljemän kan sålunda som antytts formaliseras på<br>olika sätt. Det är parternas uttryckliga eller underförstådda mening som<br>bör bli avgörande. Viss ledning kan hämtas från tvistens karaktär och<br>partemas val av skiljemän. Det framstår dock som en viktig<br>processledningsfråga att skiljemännen gör klart för sig och partema bl.a.<br>hur aktivt skiljemännen skall leda förfarandet.</p>
<p>Det finns emellertid tvister där bara ena parten uppträder. Man kan i<br>dessa förfaranden därför inte inleda med att inhämta partemas<br>synpunkter på processledningen. Dessa tvister intar en särställning också<br>av en annan orsak. De avgörs nämligen inte som motsvarande tvister vid<br>domstol genom en tredskodom som meddelas efter en summarisk<br>prövning av ena partens talan. Skiljemännen skall även i detta fall<br>meddela en skiljedom efter att ha prövat tvisten i sak.</p>
<p>När bara ena parten uppträder i tvisten är det inte möjligt för<br>skiljemännen att välja en viss nivå på processledningen och sedan agera<br>därefter i båda parters intresse. Om skiljemännen driver processledningen<br>för långt kan de därmed - liksom för övrigt i andra situationer — ge<br>anvisningar till ena parten om vad som krävs för att han skall vinna<br>målet. Därigenom kan deras opartiskhet ifrågasättas. Å andra sidan bör<br>det förhållande att ena parten underlåter att delta aktivt i förfarandet inte<br>medföra att skiljemännen i mindre mån begär preciseringar från käranden<br>än vad som vore fallet i en vanlig tvåpartsprocess. En lämplig<br>utgångspunkt bör vara att skiljemännen skall verka för att kärandeparten</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>121</p>
<p>preciserar sina yrkanden och grunder samt anger den bevisning som han<br>åberopar. Skiljemännen bör kunna ställa frågor beträffande otydliga eller<br>ofullständiga punkter i kärandens talan. De bör också kunna påpeka för<br>käranden att han måste leda ett visst påstående i bevis.</p>
<p>Skiljemännens materiella processledning måste sålunda bli beroende<br>av flera faktorer. Det är därför inte möjligt att genom en regel i den nya<br>lagen om skiljeförfarande på ett meningsfullt sätt närmare precisera hur<br>långt deras processledning bör sträcka sig. Regeringen lämnar därför<br>inget förslag till en sådan regel.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h2>9 Avgörandet</h2>
<h3>9.1 Rättsliga premisser för tvistens avgörande</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon regel om på vilka rättsliga premisser<br>som skiljemännen skall avgöra tvisten bör inte tas in i lagen.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot<br>utredningens bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Skiljemannalagen innehåller<br>inga bestämmelser om vilka materiella regler som skiljemännen skall<br>tillämpa när de avgör tvisten. Den allmänna uppfattningen bland<br>praktiker torde idag vara att skiljemän skall döma enligt gällande lag, om<br>partema inte kommit överens om något annat. Partema kan således<br>bestämma att skiljemännen skall avgöra tvisten med tillämpning av ett<br>visst lands lag eller mera fritt efter billighet, även om den senare typen av<br>överenskommelse torde vara sällsynt.</p>
<p>Modellagen har i artikel 28 reglerat frågan om vilka materiella regler<br>som skiljemännen skall tillämpa för att avgöra tvisten enligt följande. I<br>första hand skall skiljemännen tillämpa de regler som partema kommit<br>överens om. Partema kan bestämma att olika lagar skall tillämpas på<br>olika delar av avtalet. Skiljemännen kan också ges behörighet att avgöra<br>tvisten efter billighet om partema uttryckligen har bestämt så. Om<br>partema inte har avtalat något skall skiljemännen använda den lag som<br>utpekas av de lagvalsregler som skiljemännen anser tillämpliga.<br>Skiljemännen skall slutligen alltid avgöra tvisten i överensstämmelse<br>med avtalets villkor och med beaktande av handelsbruk.</p>
<p>Den finska lagen anger att skiljemännen skall grunda sin dom på lag.<br>Partema har dock rätt att bestämma att en viss stats lag skall användas<br>eller att skiljemännen skall avgöra tvisten efter vad de anser skäligt.</p>
<p>Flera andra modema europeiska lagar har liknande regleringar medan<br>t.ex. den belgiska lagen saknar bestämmelser på området.</p>
<p>Utredningen har pekat på de problem som kan uppstå när man skall ta<br>ställning till verkningarna av bestämmelser som utpekar materiella regler<br>efter vilka skiljemännen skall avgöra tvisten. Förutom svåra gräns-<br>dragningsproblem påtalar utredningen att en möjlighet till klandertalan</p>
<p>122</p>
<p>bör följa på en sådan reglering. Utredningen menar vidare att parterna<br>genom sitt val av skiljemän kan bestämma med vilken grad av ”juridisk<br>korrekthet” de vill ha sin sak prövad.</p>
<p>I Sverige torde råda enighet om att skiljemännen i första hand skall<br>grunda sin dom på gällande rätt om parterna inte kan anses ha bestämt<br>något annat. Detta talar för att en regel av nu aktuellt slag kan undvaras.<br>Vidare bör på en bestämmelse om vilka materiella regler som<br>skiljemännen skall tillämpa följa en möjlighet för partema att klandra<br>domen om de anser att skiljemännen tillämpat fel regelsystem. Som<br>regeringen inledningsvis framhållit är det emellertid önskvärt att man<br>inskränker möjligheterna till klander till förmån för en skiljedoms<br>slutlighet. Mot denna bakgrund menar regeringen att övervägande skäl<br>talar för att det inte bör införas någon bestämmelse om på vilka rättsliga<br>premisser skiljemännen skall avgöra tvisten. Detta hindrar dock inte att<br>partema kan träffa avtal om att tvisten skall prövas enligt ett visst lands<br>lag eller att skiljemännen skall avgöra tvisten efter skälighet. Framgår det<br>att skiljemännen, i strid med en sådan överenskommelse, har tillämpat ett<br>annat lands lag, kan skiljedomen efter talan vid domstol komma att hävas<br>på den grund att skiljemännen överskridit sitt uppdrag. Däremot bör<br>domstolen vid en klandertalan givetvis inte pröva om skiljemännen<br>felaktigt tillämpat den lag som partema enats om. Det kan ju ändå inte<br>föranleda att skiljedomen hävs.</p>
<h3>9.2 Begreppen skiljedom och beslut</h3>
<p>Regeringens förslag: Begreppen skiljedom och beslut definieras i den<br>nya lagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den närmare innebörden av<br>begreppet skiljedom, till skillnad från andra beslut som skiljemännen<br>fattar, är inte angiven i skiljemannalagen. Enligt utredningen föreligger<br>det bland praktiker olika uppfattningar t.ex. om skiljemännen som en<br>preliminär fråga kan pröva sin egen behörighet i en skiljedom. Utred-<br>ningen anser därför att det i lagen närmare bör anges vad som avses med<br>en skiljedom. Regeringen delar den uppfattningen.</p>
<p>Modellagen har till viss del reglerat frågan bl.a. i artikel 32, men den<br>saknar en övergripande bestämmelse. Den finska lagen saknar också en<br>bestämmelse som uttryckligen reder ut begreppen.</p>
<p>För rättegångsbalkens del definieras begreppen dom och beslut i<br>17 kap. 1 § på följande sätt. Avgörandet av saken sker genom dom. Häri<br>inbegrips avgörande av såväl hela saken som delar av saken genom<br>deldom eller mellandom samt stadfastelse av förlikning. Alla andra<br>avgöranden träffas genom beslut. Skiljer rätten sig från saken på annat<br>sätt än genom dom sker det genom ett slutligt beslut.</p>
<p>123</p>
<p>Eftersom det inte finns någon internationellt vedertagen begrepps-<br>bildning kunde det ligga nära till hands att knyta an till rättegångsbalkens<br>reglering. En mycket viktig aspekt av skiljeförfarandet är emellertid att<br>skiljedomar i stor utsträckning kan verkställas utomlands. Detta för-<br>hållande grundar sig på New Yorkkonventionen om erkännande och<br>verkställighet av utländska skiljedomar. Konventionen behandlar bara<br>skiljedomar. Den innehåller emellertid inte någon närmare definition av<br>begreppet skiljedom. Om man i Sverige ger uttrycket skiljedom en snäv<br>avgränsning, efter förebild från rättegångsbalkens domsbegrepp, kan det<br>leda till att avgöranden meddelade i Sverige enligt vår lagstiftning<br>kommer att kunna verkställas i mindre mån än avgöranden enligt andra<br>länders lagstiftning. Det kan därför finnas anledning att ge skiljedom en<br>mera vidsträckt innebörd. Detta medför å andra sidan att vissa såsom<br>skiljedom betecknade avgöranden kanske inte blir att betrakta som<br>skiljedomar enligt New Yorkkonventionen.</p>
<p>Ett avgörande av tvistefrågan bör givetvis betecknas som skiljedom.<br>Detta bör gälla oavsett om hela eller delar av tvistefrågan avgörs. Vidare<br>bör även andra avgöranden som avslutar förfarandet - motsvarigheter till<br>avskrivning och avvisning vid domstol - betecknas skiljedom. Andra<br>avgöranden bör betecknas beslut. Dessa avgöranden vinner inte rättskraft<br>och kan när som helst ändras av skiljemännen, om inte annat följer av<br>den nya lagen. Enligt vad som har föreslagits tidigare (avsnitt 6.2.3)<br>gäller undantaget beslut varigenom en skiljeman skilts från sitt uppdrag<br>på grund av jäv. Ett sådant beslut kan inte ändras av skiljemännen.</p>
<p>Av den skisserade regleringen följer att i den mån parterna inte särskilt<br>hänskjutit frågan om skiljeavtalets giltighet och tillämplighet till<br>avgörande av skiljemännen far skiljemännens avgörande av sin egen<br>behörighet formen av ett beslut, om de finner sig behöriga. Om<br>skiljemännen i stället inte anser sig behöriga avslutas förfarandet genom<br>skiljedom. Med den föreslagna regleringen vinner det senare avgörandet<br>rättskraft om det inte angrips genom talan vid domstol. Det förstnämnda<br>beslutet far som tidigare nämnts (se avsnitt 5.9) inte sådan verkan.</p>
<h3>9.3 Frist för meddelande av skiljedom</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon särskild tidsfrist för meddelande av<br>skiljedom bör inte föreskrivas i lagen.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna delar utredningens<br>bedömning. Några remissinstanser anser dock att en tidsfrist, om än<br>något längre än enligt gällande rätt, är att föredra. En remissinstans anser<br>att det bör övervägas att ge domstol möjlighet att förlänga en mellan<br>parterna avtalad frist.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Parterna kan enligt 18 § skilje-<br>mannalagen bestämma viss tid, inom vilken en skiljedom skall meddelas.<br>Har partema inte avtalat viss tid skall en skiljedom med vissa undantag<br>meddelas inom sex månader från påkallelsen. Följden av att en dom inte<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>124</p>
<p>meddelas inom angiven tid blir i båda fallen att skiljeavtalet förfaller, om Prop. 1998/99:35<br>tiden inte förlängs genom en överenskommelse mellan partema eller, i<br>det senare fallet, genom ett beslut av tingsrätt. Den nu beskrivna<br>regleringen gäller dock inte om partema eller en av dem har hemvist<br>utom riket.</p>
<p>Varken modellagen eller den finska lagen innehåller någon mot-<br>svarande bestämmelse. Regleringen i andra länder visar flera olika<br>lösningar. Enligt den belgiska lagen kan partema bestämma viss tid inom<br>vilken en skiljedom skall meddelas. Har de inte bestämt någon sådan tid<br>kan endera av dem begära att domstol sätter ut en frist, dock först sedan<br>sex månader förflutit från att skiljemännen blev utsedda. I Frankrike<br>gäller en frist om sex månader. Denna frist kan förlängas av domstol.<br>Även om partema bestämt en viss frist kan domstol förlänga denna. Den<br>nederländska lagen anger att skiljemännen far bestämma inom vilken tid<br>en skiljedom skall meddelas. En betydligt kärvare inställning har den<br>spanska lagen, som anger att en skiljedom i princip skall meddelas inom<br>sex månader från att skiljemännen blev utsedda. Denna frist kan<br>förlängas endast genom överenskommelse mellan partema.</p>
<p>Det kan ifrågasättas om en i lag bestämd frist verkligen har så stor<br>betydelse som den i vissa fall tillmäts. Praxis när det gäller att förlänga<br>fristen torde nämligen vara generös. Vidare framstår det som en trubbig<br>reglering att ha samma frist oberoende av tvistens omfattning och<br>karaktär. Det är ganska givet att en realistisk frist måste bestämmas med<br>utgångspunkt i den aktuella tvisten. Fristen kunde visserligen, vilket<br>också framförts under remissomgången, ha betydelse för att motverka<br>långsamhet från parter och skiljemän samt obstruktion från framför allt<br>partsutsedda skiljemän. Denna betydelse borde emellertid i så fall vara<br>minst lika stor i internationella tvister. Dessa tvister är sedan ganska<br>många år undantagna från fristregeln i skiljemannalagen. Detta har<br>emellertid veterligen inte lett till några problem i form av utdragna<br>förfaranden, trots att de internationella tvisterna torde vara mera svår-<br>bemästrade än de inhemska. Det finns enligt regeringens mening inte<br>anledning att tro att något annat skulle inträffa, om den lagstipulerade<br>fristen avskaffades även för inhemska skiljeförfaranden. För övrigt står<br>det partema fritt att komma överens om en tidsfrist, om de anser att en<br>sådan skulle vara till nytta. Oberoende av en tidsfrist har skiljemännen i<br>de ”stupstocksförelägganden” som har omtalats i avsnittet om förfarandet<br>(avsnitt 8.3) instrument som kan användas mot en trilskande eller<br>försumlig part.</p>
<p>Förekomsten av tidsfristen kan rent av ha vissa direkt negativa<br>verkningar. En frist sätter ett extra vapen i händerna på en svarandepart<br>som genom att dra ut på förfarandet tills slutdagen är nära kan hota att<br>omintetgöra skiljeförfarandet. Vidare blir en obligatorisk frist en<br>komplikationsfaktor i lagregleringen. Regeringen har t.ex. i det före-<br>gående föreslagit liberala möjligheter att efter en begäran om skiljedom<br>få till stånd prövning av nya yrkanden inom ramen för ett och samma<br>förfarande. En ordning där man beräknar skilda frister för olika yrkanden<br>synes mindre lämplig.</p>
<p>125</p>
<p>Om fristen tas bort utan att någon annan regel införs, t.ex. möjlighet<br>för domstol att sätta en frist, kommer en parts bundenhet vid skiljeavtalet<br>inte att upphöra även om förfarandet drar ut på tiden. Däremot har en part<br>enligt förslaget möjlighet att få en skiljeman utbytt om denne försenar<br>förfarandet. Vidare kan ena parten begära skiljedom beträffande tvisten<br>även om motparten återkallar sin talan (se vidare avsnitt 9.5). Genom att<br>använda sig av den föreslagna regleringen kommer således vaije part att<br>kunna framtvinga en skiljedom.</p>
<p>Mot bakgrund av det nu anförda anser regeringen att den nya lagen om<br>skiljeförfarande inte bör innehålla någon dispositiv regel om tidsfrist för<br>skiljedoms meddelande. Lagen kommer därmed att överensstämma med<br>modellagen och den finska lagen på denna punkt.</p>
<p>Frågan är då om det i stället för den lagstadgade fristen bör införas en<br>möjlighet för en part att vända sig till domstol för att domstolen skall<br>sätta ut en frist för meddelande av dom. En sådan ordning skulle<br>emellertid kunna medföra att förfarandet drog ut på tiden. Domstolen<br>skulle nämligen inte kunna fatta ett beslut utan en noggrann prövning av<br>tvisten, sådan den såg ut vid den tidpunkt då domstolen prövar frågan om<br>fristen. Mot denna bakgrund framstår det som mindre lyckat att ge en<br>part rätt att vända sig till domstol i ett sådant ärende. Parterna får i stället<br>genom möjligheten att få skiljeman utbytt och sin rätt att kräva dom i<br>tvisten anses vara tillräckligt tillgodosedda.</p>
<p>Det kan dock finnas skäl att överväga behovet av en fristregel för vissa<br>typer av avtal. Det finns t.ex. i 12 kap. 66 § jordabalken en regel som<br>säger att parterna i ett hyresförhållande i vissa fall får avtala kortare frist<br>för meddelande av skiljedom än sex månader men inte längre tid. Denna<br>typ av särregler bör införas bland de materiella reglerna på området.<br>Detta kräver emellertid särskilda överväganden som inte skall göras vid<br>genomgången av de generella regler som bör införas i den nya lagen om<br>skiljeförfarande. Regeringen återkommer till dessa frågor i avsnitt 17.</p>
<p>Det bör som nämnts även i fortsättningen stå parterna fritt att i<br>skiljeavtalet eller genom annan överenskommelse bestämma viss tid för<br>en skiljedoms meddelande. Det kan ifrågasättas om det i lagen behövs en<br>regel som, liksom den franska lagen, ger domstol möjlighet att förlänga<br>en av parterna bestämd frist. Grunden för skiljeförfarandet är emellertid<br>parternas avtal. Vad parterna avtalat om förfarandet bör inte utan starkt<br>vägande skäl sättas åt sidan. Visserligen kan man hävda att om ena<br>parten avsiktligt fördröjt förfarandet borde andra parten ges rätt att vända<br>sig till domstol och begära förlängning av den avtalade fristen för<br>meddelande av skiljedom. Å andra sidan kan det hävdas att part genom<br>att träffa avtal om en viss frist har avsagt sig denna möjlighet.<br>Sammantaget anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl att<br>genom en lagregel sätta partsautonomin ur spel på denna punkt.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>126</p>
<h3>9.4 Omröstningsregler</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: Omröstningsreglema utformas så att tvisten alltid<br>avgörs. Om majoritet för en mening inte kan uppnås skall ordföranden ha<br>utslagsröst. Om en skiljeman underlåter att delta i överläggningen skall<br>övriga skiljemän kunna avgöra frågan.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Samtliga skiljemän skall enligt 16 §<br>skiljemannalagen delta i avgörandet av en tvist. Vid omröstning skall<br>enligt samma stadgande den mening gälla som majoriteten av skiljemän<br>företräder. Uppnås inte majoritet för någon mening förfaller skiljeavtalet<br>beträffande den fråga som skiljemännen prövat, om inte partema har<br>bestämt något annat.</p>
<p>Modellagen kräver enligt artikel 29 majoritet för alla typer av beslut.<br>Partema kan dock komma överens om något annat. En ordförande kan<br>ensam fatta beslut om förfarandet om han givits sådan behörighet av<br>partema eller av alla skiljemän. Modellagen innehåller inte någon regel<br>som säger att alla skiljemän skall ha deltagit i skiljemännens överlägg-<br>ning, men det är underförstått att alla skiljemän skall ha haft möjlighet att<br>delta vid överläggningen.</p>
<p>Den belgiska lagen föreskriver att skiljedom skall meddelas efter<br>överläggning som alla skiljemän skall delta i. Omröstningsreglema<br>överensstämmer i denna lag liksom i den finska lagen i stort med dem<br>som gäller enligt rättegångsbalken (se nedan). Enligt fransk och<br>nederländsk lag skall skiljedom ges i enlighet med majoritetens mening<br>medan den spanska liksom den schweiziska lagen tillerkänner<br>ordföranden utslagsröst.</p>
<p>Enligt rättegångsbalkens omröstningsregler gäller följande. Enligt<br>16 kap. 3 § skall den mening gälla som omfattas av mer än hälften av<br>rösterna. Om någon mening erhållit hälften av rösterna och ordförandens<br>röst är bland dem skall den meningen gälla. Finns fler än två meningar<br>och skall ingen av dem gälla enligt vad som tidigare sagts skall man se på<br>vad målet rör (4 §). Är det fråga om pengar eller annat, som utgör viss<br>myckenhet, skall rösterna för den större myckenheten sammanläggas<br>med rösterna för den närmast mindre och, om det erfordras, samman-<br>läggningen fortsätta efter samma grund, till dess någon mening skall<br>gälla. Rör målet något annat skall den mening gälla som fått flest röster<br>eller, om flera meningar fatt lika många röster, den mening som biträtts<br>av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.</p>
<p>Det kan hävdas att det inte på samma sätt som i tvistemål vid domstol<br>är nödvändigt att skiljemännen skall komma fram till ett avgörande. Å<br>andra sidan bygger skiljemannauppdraget på tanken att skiljemännen<br>skall avgöra en tvist som parterna inte kan lösa själva, kanske därför att<br>den är mycket komplicerad. Utgångspunkten bör därför vara att partema<br>haft för avsikt att skiljemännen alltid skall komma fram till ett<br>avgörande. Det bör dock stå parterna fritt att bestämma annorlunda.</p>
<p>127</p>
<p>De dispositiva omröstningsreglema bör således utformas så att tvisten<br>blir avgjord, om partema inte har bestämt något annat. Den självklara<br>utgångspunkten är att en majoritet av skiljemännen bestämmer utgången.<br>När en majoritet inte kan uppnås finns i princip två vägar att välja. Man<br>kan, som i den schweiziska lagen, låta ordförandens röst vara utslags-<br>givande oavsett vad tvisten rör. Den andra lösningen överensstämmer i<br>huvudsak med rättegångsbalkens reglering, dvs. om det rör sig om viss<br>myckenhet sammanläggs rösterna för en större myckenhet med rösterna<br>för närmast mindre myckenhet, tills en majoritet uppnås.</p>
<p>De båda nu diskuterade reglerna ger olika resultat i vissa fall. Det kan i<br>och för sig göras gällande att det leder till ett mer tillfredsställande<br>resultat om sammanjämkning sker när skiljemännen är oense endast om<br>t.ex. ett visst belopp. Man kan även hävda att ordförandens ställning i<br>vissa fall blir alltför stark om han alltid skall ha utslagsröst. Å andra<br>sidan är sammanjämkning ett tämligen okänt begrepp på det inter-<br>nationella planet. För svensk del bör därför lämpligen väljas en modell<br>som ger ordföranden utslagsröst. Remissutfallet ger också stöd för denna<br>lösning.</p>
<p>Regeringen föreslår att om parterna inte har bestämt något annat skall<br>den mening gälla som majoriteten av skiljemännen enas om. Om<br>majoritet inte uppnås föreslår regeringen att ordföranden skall ha<br>utslagsröst.</p>
<p>Enligt utredningens uppfattning bör lagen om skiljeförfarande inte<br>innehålla regler om hur olika omröstningsteman skall ställas upp. Denna<br>ståndpunkt har mött kritik från en remissinstans som framhållit att det i<br>lagen bör anges vad som skall gälla i denna fråga. Regeringen anser dock<br>att det saknas tillräckliga skäl för en sådan reglering. Enligt regeringens<br>mening kan frågan helt överlämnas till skiljemännen att bedöma. Kan<br>skiljemännen inte enas far de rösta i frågan.</p>
<p>Slutligen skall frågan om en skiljemans deltagande i överläggning till<br>skiljedom beröras. I nuvarande lag anges att samtliga skiljemän skall<br>delta i avgörandet av en tvist. Detta innebär att en skiljeman kan för-<br>hindra en dom genom att inte inställa sig till eller delta i överläggningen.<br>Frågan är av särskilt intresse då det har framhållits att det särskilt i<br>internationella tvister förekommer att en skiljeman saboterar eller för-<br>halar förfarandet genom att inte delta vid förhandling eller överläggning<br>eller genom att på annat sätt förhindra eller fördröja meddelande av en<br>dom. Enligt regeringens mening måste det anses väsentligt att en<br>skiljenämnd kan fatta beslut, om en skiljeman uteblir utan giltigt skäl.</p>
<p>Som tidigare nämnts är det enligt modellagen tillräckligt att samtliga<br>skiljemän ges möjlighet att delta vid överläggningen. Har samtliga<br>skiljemän beretts tillfälle att delta, men uteblir likväl någon skiljeman<br>utan giltig orsak, kan de övriga skiljemännen besluta dom. Om man för<br>svensk del valde en sådan regel, som då bör komma till klart uttryck i<br>lagen, skulle, med ett undantag som dock endast torde vara av teoretiskt<br>intresse, med de föreslagna omröstningsreglema resultatet bli att två<br>skiljemän av tre kan meddela dom oavsett om de är eniga eller inte. Det<br>finns vid denna omröstning inte skäl att på något sätt beakta den<br>uteblivne skiljemannens röst. För det fall att en part angriper en sådan</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>128</p>
<p>skiljedom vid domstol och domstolen finner att parten har fog för ett Prop. 1998/99:35<br>påstående att samtliga skiljemän inte har beretts tillfälle att delta i<br>avgörandet, bör domstolen kunna nöja sig med att bereda skiljemännen<br>tid att hålla en ny överläggning, som undanröjer grunden för upphävande<br>av skiljedomen (se vidare avsnitt 10.5). Deltar den tidigare uteblivne<br>skiljemännen inte heller vid en sådan överläggning utan att ha giltigt<br>hinder torde saken därmed vara överspelad.</p>
<p>Lösningen för svensk del bör alltså bli den som ovan redovisats. Även<br>om problemet kanske främst förekommer i internationella tvister finns<br>det inte skäl att begränsa lösningen till denna typ av tvister. Regeringen<br>föreslår därför att det i lagen tas in en bestämmelse om att skiljemans<br>underlåtenhet att delta i avgörandet av en fråga inte utgör hinder mot att<br>frågan prövas. Genom den valda regleringen tillses att samtliga skiljemän<br>far möjlighet att delta i tvistens avgörande samtidigt som en skiljeman<br>inte ges någon mera vidsträckt möjlighet att utnyttja sin rätt att delta vid<br>överläggningen till att förhala tvistens avgörande. Den valda modellen<br>ger inte något utrymme för missbruk på så sätt att t.ex. en ensam<br>skiljeman kan meddela dom under åberopande av att de andra båda<br>skiljemännen uteblivit från överläggningen. Det kan nämligen förutses<br>att de två skiljemän som i exemplet inte deltagit i överläggningen inte<br>heller kommer att underteckna skiljedomen. En sådan skiljedom kommer<br>därmed inte att uppfylla formkravet på en skiljedom, se vidare avsnitt<br>9.8.</p>
<h3>9.5 Rätten till dom vid återkallelse</h3>
<p>Regeringens förslag: Återkallar ena parten ett yrkande skall motparten<br>kunna begära att skiljemännen prövar yrkandet.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Olika meningar av mer eller mindre långtgående<br>natur framförs dock i denna fråga. En remissinstans föreslår att regeln<br>utformas efter mönster av 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Om den part som påkallar ett<br>skiljeförfarande återkallar sin talan har motparten inte rätt till dom enligt<br>någon uttrycklig bestämmelse i skiljemannalagen. Enligt modellagen kan<br>däremot motparten framtvinga en skiljedom under förutsättning att han<br>har ett befogat intresse av att fa tvisten prövad. Även den finska skilje-<br>mannalagen har en motsvarande bestämmelse. Enligt rättegångsbalken<br>har svaranden i ett dispositivt tvistemål alltid rätt till dom om käranden<br>återkallar sin talan. Detta förutsätter dock att svaranden har ingått i<br>svaromål (13 kap. 5 § första stycket).</p>
<p>Frågan är nu hur den angivna situationen bör regleras i en ny lag om<br>skiljeförfarande.</p>
<p>Regeringen kan konstatera att motiven till ifrågavarande reglering i<br>rättegångsbalken främst består i att en part inte skall kunna återkomma<br>med samma talan gång på gång. Motsvarande synsätt bör gälla även i</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 35<br></p>
<p>skiljeförfaranden. Därutöver far regeringens förslag om att en part skall<br>kunna framställa nya yrkanden (se avsnitt 8.3) betydelse i samman-<br>hanget. Det synsätt som ligger bakom denna reglering talar for att en part<br>också bör ha rätt att kräva dom beträffande ett yrkande som motparten<br>återkallar. Då det enligt förslaget ankommer på skiljemännen att bedöma<br>lämpligheten av att nya yrkanden förs in i skilj eforfarandet bör det inte<br>därutöver krävas att den part som begär skiljedom över ett återkallat<br>yrkande har ingått i svaromål. Av samma skäl bör inte rätten till dom<br>göras beroende av en prövning huruvida en part har ett befogat intresse<br>av att få tvisten prövad, sedan ett yrkande väl tagits upp till prövning i<br>skilj eforfarandet.</p>
<p>Såvitt avser den under remissomgången framförda tanken om en parts<br>möjlighet att vid återkallelse kunna välja mellan skiljedom, tredskodom<br>eller fortsatt handläggning konstaterar regeringen att konsekvenserna av<br>en sådan ordning är svåra att överblicka. Särskilt när det gäller inter-<br>nationella förfaranden framstår en reglering i enlighet med det sagda som<br>ytterst tveksam. Så skulle t.ex. verställighetsfrågoma fa en helt ny<br>dimension om det vore möjligt för skiljemännen att meddela tredskodom.<br>Man kan också fråga sig i vad mån det finns något behov av en sådan<br>regel. Någon motsvarighet härtill återfinns, såvitt regeringen känner till,<br>inte heller i några andra länders lagstiftningar. Mot bakgrund av det<br>anförda anser regeringen att det saknas skäl att nu penetrera frågan<br>vidare.</p>
<p>Regeringen föreslår således att om en part återkallar ett yrkande skall<br>motparten ha en oavvislig rätt att fa yrkandet prövat av skiljemännen.</p>
<h3>9.6 Deldom och mellandom</h3>
<p>Regeringens förslag: Skiljemännen skall kunna meddela särskild<br>skiljedom. Huvudfordran och fordran som åberopas till kvittning skall<br>dock avgöras i samma skiljedom.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 19 § skiljemannalagen far<br>deldom ges om det kan ske utan förfång för part. Vidare kan skilje-<br>männen meddela särskild dom på medgivande.</p>
<p>Modellagen har inte något särskilt stadgande om deldom och mellan-<br>dom. Det framgår dock av artikel 32(1), där det talas om ”final award”,<br>att det är förutsatt att skiljemännen skall kunna avgöra delar av tvisten i<br>en skiljedom. En motsvarande bestämmelse finns i den tyska lagen. I den<br>nederländska och den schweiziska lagen ges skiljemännen uttryckligen<br>möjlighet att meddela dom beträffande delar av tvisten. Parterna kan<br>enligt den sistnämnda lagen inskränka denna möjlighet.</p>
<p>Den finska lagen ger skiljemännen möjlighet att meddela deldom i<br>huvudsak på samma sätt som skiljemannalagen. Det anges dock att över<br>en fordran och ett mot den framställt kvittningsyrkande skall dömas i ett<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>130</p>
<p>sammanhang. Vidare regleras i den finska lagen möjligheten att meddela<br>mellandom på så sätt att detta förutsätter att parterna är ense om det.</p>
<p>Enligt utredningen har Stockholms Handelskammares Skiljedoms-<br>institut uppgett att det för närvarande råder en besvärande osäkerhet när<br>det gäller möjligheterna att vid skiljeförfarande enligt skiljemannalagen<br>meddela särskild skiljedom, dvs. ”i första hand” deldom och mellandom.<br>Institutet anser att det framför allt av processekonomiska skäl bör firmas<br>tämligen vida möjligheter att meddela sådan särskild skiljedom. Det bör<br>dock enligt institutet övervägas att föreskriva viss begränsning för det<br>fall att någon av parterna motsätter sig särskild skiljedom.</p>
<p>Utredningen har dragit slutsatsen att det inte finns skäl att föreslå<br>någon begränsning av möjligheten att meddela deldom jämfört med vad<br>som gäller enligt skiljemannalagen. Regeringen delar den bedömningen.<br>Liksom enligt nuvarande lag bör skiljemän således kunna meddela<br>deldom när en part helt eller delvis medgett ett yrkande. För annan<br>deldom förutsätts enligt skiljemannalagen att den skall kunna ges utan<br>förfång för en part. Bakom denna inskränkning ligger samma tankegång<br>som kommit till uttryck i 17 kap. 4 § rättegångsbalken, nämligen att det<br>skall dömas i ett sammanhang över en huvudfordran och en fordran som<br>åberopas till kvittning. En part som far framgång med ett kvittnings-<br>yrkande kunde annars inte använda sin fordran till avräkning och en<br>skiljedom i den delen skulle kanske sedan inte kunna verkställas.<br>Regeringen anser att det i den nya lagen bör anges att i de fall motparten<br>åberopat en motfordran skall båda fordringarna avgöras i samma<br>skiljedom. Med en sådan reglering behövs det inte några ytterligare<br>begränsningar av möjligheten att meddela deldom.</p>
<p>Det finns i dag bestämmelser om mellandom i 17 kap. 5 § rättegångs-<br>balken. Parterna har enligt detta stadgande inte något uttryckligt<br>inflytande över frågan om mellandom skall meddelas, även om deras<br>ståndpunkt givetvis är viktig.</p>
<p>Ett exempel på när det kan vara praktiskt att avgöra en tvist i skilda<br>domar är när tvisten gäller både om skadeståndsskyldighet föreligger och<br>i så fall hur skadeståndet skall beräknas. En mellandom har här<br>huvudsakligen en processekonomisk funktion. Frågan om skadeståndets<br>storlek - som kanske kräver en vidlyftig utredning - blir ju aldrig aktuell<br>om det i mellandomen konstateras att någon skadeståndsskyldighet inte<br>föreligger. En mellandom av sådant innehåll innebär att tvisten slutligen<br>löses med åtföljande fördelar för båda parterna. Det finns även andra fall,<br>som strax skall beröras, då det är lämpligt att mellandom kan meddelas.</p>
<p>De skäl som talar för att domstolen skall kunna meddela mellandom i<br>en rättegång har bärkraft även beträffande skiljeförfarandet. Enligt<br>regeringens mening bör det därför i skiljeförfarandet finnas minst lika<br>stora möjligheter att meddela mellandom som det finns i en rättegång.</p>
<p>Mellandom bör sålunda kunna ges om skyldigheten att prestera något<br>innan skiljemännen, vid bifallande dom, bestämmer prestationens storlek.<br>Vidare bör det vara möjligt att ge mellandom t.ex. beträffande en<br>invändning om att preskription inträtt. Den senare typen av invändning<br>kan ofta prövas utan vidlyftig utredning, och vid bifall avgörs praktiskt<br>sett hela målet. Även i de fall då käranden grundar sitt anspråk på<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>131</p>
<p>alternativa grunder kan det finnas skäl att pröva en av grunderna i en<br>mellandom. Vid bifall behöver nämligen övriga grunder inte prövas.<br>Möjligheten att meddela mellandom bör emellertid även kunna avse<br>andra frågor angående saken som skiljemännen anser lämpliga att bryta<br>ut till separat behandling. Det kan t.o.m. tänkas fall då skiljemännen<br>avgör själva tvisten genom en särskild skiljedom för att sedan besluta om<br>kostnaderna för sig i den slutliga skiljedomen. Några närmare anvis-<br>ningar till skiljemännen som begränsar deras möjligheter att meddela<br>mellandom eller, med skiljemannalagens beteckning, särskild skiljedom,<br>bör inte infogas i lagen.</p>
<p>Om båda parter vill ha en viss fråga prövad i en särskild skiljedom<br>eller, omvänt, om de båda motsätter sig en sådan dom, bör skiljemännen<br>ha att rätta sig efter deras inställning. En enskild part bör däremot inte ha<br>möjlighet att förhindra skiljemännen att avgöra målet på ett<br>processekonomiskt riktigt sätt. Skiljemännen bör därför, om man bortser<br>från kvittningsfallet, ha rätt att meddela en särskild skiljedom mot ena<br>partens bestridande. De skäl som parten stöder sitt motstånd på får alltså<br>bedömas av skiljemännen i det enskilda fallet.</p>
<p>Regeringen föreslår således att skiljemännen skall kunna meddela<br>särskild skiljedom om inte båda partema motsätter sig det med den<br>begränsningen att en huvudfordran och en fordran som åberopas till<br>kvittning alltid skall avgöras i samma skiljedom. För enkelhetens skull<br>bör båda typerna av nu aktuella domar kunna betecknas särskild<br>skiljedom.</p>
<h3>9.7 Stadfästning av förlikning</h3>
<p>Regeringens förslag: Skiljemännen skall på partemas begäran kunna<br>stadfasta en förlikning i en skiljedom.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemannalagen innehåller inga<br>regler som säger att skiljemännen kan fastställa en förlikning genom<br>skiljedom. Skiljemännen anses trots detta ändå ha en sådan möjlighet.</p>
<p>Enligt modellagen artikel 30 far skiljemännen på parternas begäran<br>stadfästa en förlikning genom skiljedom. Den finska, tyska och neder-<br>ländska lagen innehåller motsvarande reglering. I samtliga fall krävs<br>enighet mellan partema. Skiljemännen anses dock under vissa förutsätt-<br>ningar kunna vägra stadfästelse.</p>
<p>Förliks partema i en rättegång får domstolen enligt 17 kap 6 § rätte-<br>gångsbalken stadfästa förlikningen i en dom. Även i detta fall skall<br>partema begära stadfastelse. Det anses att rätten har en viss möjlighet att<br>vägra stadfastelse, t.ex. om förlikningen strider mot lag eller god sed.</p>
<p>En förlikning som partema träffat är i sig inte verkställbar. Om<br>skiljemännen ges möjlighet att i en skiljedom stadfästa en förlikning får<br>detta till följd att förlikningen blir exigibel. Skiljedomen kan således<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>132</p>
<p>verkställas både inom och utom Sverige. Fördelarna med en sådan<br>ordning är uppenbara. Regeringen föreslår därför att det i lagen om<br>skiljeförfarande införs en bestämmelse om att skiljemän kan stadfasta en<br>mellan parterna träffad förlikning i en skiljedom. Som en första förut-<br>sättning för stadfastelse bör det krävas att partema är eniga om att<br>förlikningen skall stadfastas. Vidare bör skiljemännen ges möjlighet att<br>vägra stadfastelse. Detta bör kunna ske t.ex. om skiljedomen skulle strida<br>mot grunderna för rättsordningen här i riket eller partemas överens-<br>kommelse syftar till att bedra någon. Utrymmet för att vägra fastställelse<br>blir som synes inte särskilt stort, men det bör ändå finnas. Den svenska<br>lagstiftningen kommer genom den nu föreslagna regleringen att stå i<br>samklang med modellagen och de ovan angivna lagarna.</p>
<h3>9.8 Skiljedomens utformning och innehåll</h3>
<p>Regeringens förslag: Skiljedomen skall vara skriftlig. Den skall<br>underteckas av skiljemännen eller en majoritet av dem. I sistnämnda fall<br>skall orsaken till att samtliga skiljemän inte undertecknat domen anges.<br>Partema far bestämma att endast ordföranden skall underteckna<br>skiljedomen.</p>
<p>Dagen för skiljedomens meddelande och platsen för förfarandet skall<br>anges i skiljedomen.</p>
<p>Skiljedomen skall genast tillställas partema.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. En remissinstans anser att det i<br>lagen bör införas ett krav på att skiljedomen skall motiveras, eventuellt<br>med möjlighet för partema att i vissa fall bestämma annorlunda.</p>
<p>En utländsk expert har, för det fall som någon majoritet för en viss<br>mening inte kan uppnås och ordförandens mening sålunda blir gällande,<br>ifrågasatt bestämmelsen såvitt gäller undertecknande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemannalagen uppställer följande<br>krav på en skiljedoms utformning och innehåll. Enligt 17 § skall skilje-<br>domen avfattas skriftligen och undertecknas av skiljemännen. Skilje-<br>domen bör innehålla uppgift om ort och dag för meddelandet. Vidare bör<br>skiljemännen underrätta partema om när och var skiljedomen finns<br>tillgänglig. Om skiljedomen inte är avfattad skriftligen och undertecknad<br>av skiljemännen är den enligt 20 § första stycket 1 p. ogiltig. Undantag<br>härifrån görs om skiljedomen är undertecknad av flertalet skiljemän och<br>de på domen har intygat att den skiljeman som inte skrivit under domen<br>har deltagit i tvistens avgörande.</p>
<p>Modellagens bestämmelser om skiljedomens utformning och innehåll<br>återfinns i artikel 31. Den överensstämmer i stort med skilj emannalagens<br>bestämmelse. Till skillnad från den svenska lagen uppställer modellagen<br>dessutom krav på att skiljemännen skall motivera sitt avgörande. Vidare<br>skall enligt modellagen i domen anges den plats som bestämts för<br>förfarandet och den dag domen getts. Enligt en uttrycklig bestämmelse<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>133</p>
<p>skall domen anses given på den plats som sålunda anges på domen. Prop. 1998/99:35<br>Slutligen stadgas att ett exemplar av domen - undertecknad av skilje-<br>männen på sätt som sagts ovan - skall sändas till vaije part.</p>
<p>Den finska lagen har samma krav på form som modellagen. Den<br>föreskriver vidare att domen skall tillställas partema på ett bevisligt sätt.<br>Däremot behöver skiljemännen inte motivera sitt avgörande.</p>
<p>De flesta andra modema europeiska lagarna kräver skriftlig form samt<br>motivering av domen.</p>
<p>Frågan om en reglering av skiljedomens utformning och innehåll bör<br>ses i belysning av de allmänna överväganden avseende graden av statlig<br>inblandning i skiljeförfaranden som regeringen inledningsvis givit<br>uttryck för. Regeringen har sålunda konstaterat att det saknas anledning<br>att genom lagstiftning i alltför hög grad reglera partemas mellan-<br>havanden. Partsautonomin skall ges en centrala ställning. De krav som en<br>part kan ställa på en skiljedoms utformning och innehåll behöver därför<br>inte nödvändigtvis resultera i uttryckliga bestämmelser i lagen om<br>skiljeförfarande.</p>
<p>Vad nu sagts innebär inte att man kan avstå från bestämmelser som<br>gäller skiljedomens form och innehåll. Tvärtom framstår det som mycket<br>angeläget att vissa frågor far sin reglering. Dessa bör dock kunna<br>begränsas så att man i lagen om skiljeförfarande endast anger de mini-<br>mikrav som från samhällets sida bör ställas for att en skiljedom skall<br>verkställas. Härutöver bör naturligtvis modellagens och utländska skilje-<br>mannalagars bestämmelser på området beaktas.</p>
<p>Med utgångspunkt i det nu sagda bör skiljedomen vara dokumenterad i<br>skrift. Vidare bör skiljemännen ha undertecknat domen. Är domen inte<br>undertecknad av alla skiljemän bör det liksom för närvarande vara<br>tillräckligt att flertalet av skiljemännen undertecknat den och samtidigt<br>angett varför inte alla skiljemän undertecknat skiljedomen. Särskilt i<br>förfaranden med skiljemän från olika länder kan det ta tid att skicka runt<br>skiljedomen för att den skall undertecknas av samtliga skiljemän.<br>Partema kan ha en befogat intresse av att snabbt få reda på utgången. Det<br>bör därför lämnas möjlighet för partema att föreskriva att det är<br>tillräckligt att domen undertecknas av skiljenämndens ordförande. Något<br>praktiskt behov av ett undantag från vad nu sagts för det fall skiljedomen<br>ger uttryck endast for ordförandens mening torde inte föreligga.</p>
<p>Som tidigare nämnts (avsnitt 8.5) bör, på samma sätt som i t.ex.<br>modellagen, platsen för skiljeförfarandet anges i skiljedomen. Denna<br>plats har betydelse då det gäller att avgöra om det är fråga om en svensk<br>skiljedom. Däremot finns det inte någon anledning att i lagen om<br>skiljeförfarande ta in en motsvarighet till modellagens bestämmelse om<br>att en skiljedom skall anses meddelad på platsen för förfarandet. En<br>sådan regel skulle i nationella förfaranden helt sakna betydelse. Slutligen<br>bör dagen for domens meddelande anges eftersom den bildar<br>utgångspunkt för vissa frister.</p>
<p>Nästa fråga är huruvida det i lagen bör införas en bestämmelse om att<br>skiljemännen skall motivera domen. Det finns skäl både för och emot en<br>sådan ordning. För ett krav på ett motiverat avgörande talar den om-<br>ständigheten att modellagen och flera utländska lagar om skiljeförfarande<br></p>
<p>134</p>
<p>har en sådan bestämmelse. Vidare kan man anta att partema är Prop. 1998/99:35<br>intresserade av det resonemang som ligger till grund för avgörandet. En<br>motivering kan även få betydelse för tolkningen av domslutet och<br>rättskraftsffågoma. Med ett lagstadgat krav på motivering följer emeller-<br>tid den nackdelen att man i det fallet motiveringen uteblir måste ge part<br>möjlighet att klandra domen. Som regeringen tidigare framhållit är det<br>angeläget att till förmån för en skiljedoms slutlighet begränsa möjlig-<br>heterna till klander. Detta talar mot ett krav på motivering av skilje-<br>domen. Vidare kan det, även om det vid en första betraktelse verkar<br>långsökt, med ett motiveringskrav ifrågasättas vilka kvalitativa normer<br>som bör gälla för motiveringen. De skäl som ovan angetts för nyttan med<br>en motiverad dom innebär nämligen att kraven på motiveringens kvalitet<br>inte kan sättas alltför lågt. Det finns också andra argument mot ett krav<br>på motivering. Särskilda problem skulle uppstå i de skiljeförfaranden<br>som närmast gäller kvalitetsbedömningar, sk. sniff and look arbitration.</p>
<p>Även kostnadsaspekten måste beaktas. En skriftlig domsmotivering<br>innebär ökade kostnader som parterna far bära.</p>
<p>Det finns alltså beaktansvärda skäl både för och emot ett lagstadgat<br>krav på motivering av skiljedom. Ingendera lösningen framstår som<br>självklar. Frågans betydelse skall dock inte överdrivas. Svenska skilje-<br>domar är enligt praxis försedda med motivering. Något krav på doms-<br>motivering behöver inte inforas i lagen för att säkerställa att skiljedomen<br>skall kunna verkställas. Mot bakgrund härav framstår en ordning som<br>innebär att partema fritt far bestämma om de vill att skiljedomen skall<br>vara motiverad som en lämplig avvägning. Remissutfallet ger också stöd<br>för denna lösning. Regeringen anser därför att något krav på motivering<br>av domen inte bör införas i lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Det nu sagda utesluter inte att partema kan bestämma ytterligare krav<br>på skiljedomens utformning och innehåll utöver vad som stadgas i lagen.<br>Partema bör t.ex., förutom att kunna kräva en domsmotivering, utan<br>vidare kunna uppställa krav på att eventuella skiljaktiga meningar skall<br>motiveras och bifogas domen.</p>
<h3>9.9 Rättelse, tolkning och komplettering</h3>
<p>Regeringens förslag: Skiljemännen skall ha möjlighet att rätta, tolka och<br>komplettera en skiljedom. Rättelse får endast avse uppenbara oriktigheter<br>till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende. Komplettering<br>far ske i de fall då skiljemännen av förbiseende underlåtit att avgöra en<br>fråga som hänskjutits till dem. Tolkning far endast avse domslutet.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. En remissinstans avstyrker förslaget i den<br>del som gäller tolkning av skiljedom. Två remissinstanser anser att det<br>bör krävas en partsöverenskommelse för att skiljemännen skall kunna<br>tolka en skiljedom.</p>
<p>135</p>
<p>Några utländska experter menar att de föreslagna tidsfristerna är alltför<br>snålt tilltagna. Någon expert uttrycker tvekan till bestämmelsen att<br>skiljemännen skall kunna tolka en skiljedom.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det finns inte någon bestämmelse i<br>skiljemannalagen som ger skiljemännen möjlighet att rätta, tolka eller<br>komplettera ett avgörande. Det är emellertid en allmän uppfattning att<br>skiljemän kan rätta skiljedomar i analogi med vad som gäller för<br>domstols domar enligt 17 kap. 15 § rättegångsbalken.</p>
<p>Om en domstol finner att en dom eller ett beslut i ett tvistemål<br>innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon<br>annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får domstolen<br>besluta om rättelse (17 kap. 15 § första stycket rättegångsbalken). Vidare<br>kan en domstol komplettera ett sådant avgörande om rätten av<br>förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i<br>samband med en dom eller ett slutligt beslut (17 kap. 15 § andra stycket<br>rättegångsbalken). Sistnämnda möjlighet är inskränkt till två veckor från<br>det att avgörandet meddelades, medan rättelseinstitutet inte är inskränkt i<br>tiden.</p>
<p>Modellagen innehåller i artikel 33 en bestämmelse som ger skilje-<br>männen möjlighet att besluta om rättelse och att komplettera sitt<br>avgörande. Liknande bestämmelser återfinns i den tyska, finska och<br>nederländska lagen. Modellagens stadgande, liksom den tyska regle-<br>ringen, medger dessutom skiljemännen att tolka en skiljedom, om<br>parterna har kommit överens om det. Sådant avtal kan träffas i förväg<br>eller när behov av tolkning uppkommer.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att det i lagen om skiljeförfarande skall tas<br>in bestämmelser som ger skiljemännen möjlighet att rätta, tolka och<br>komplettera en skiljedom. Enligt utredningen bör bestämmelserna i<br>huvudsak kunna utformas med modellagen som förebild.</p>
<p>Vad först gäller möjligheten att rätta en skiljedom delar regeringen<br>utredningens bedömning. Enligt regeringens mening bör rättelse-<br>möjligheten, liksom enligt rättegångsbalken, vara begränsad till fel som<br>har karaktär av klara, lapsusbetonade förbiseenden och inte få omfatta<br>oriktigheter som kan föras tillbaka på felaktigheter i rättstillämpningen<br>eller egentliga tankefel o.d. Skiljemännen bör ges möjlighet att av egen<br>kraft rätta ett avgörande. Vidare bör skiljemännen ha möjlighet att rätta<br>ett avgörande om en part begär det.</p>
<p>Vad sedan gäller frågan om möjligheten att komplettera en skiljedom<br>ansluter sig regeringen även på denna punkt till utredningens bedömning.<br>Skiljemännen bör således få meddela ett tilläggsbeslut beträffande en<br>fråga som hänskjutits till dem, men som de inte uttalat sig om i<br>avgörandet. Liksom vid rättelse bör skiljemännen ges möjlighet att<br>komplettera en skiljedom både av egen kraft och på begäran av en part.</p>
<p>Vid utformningen av modellagen ansågs det att skiljedomens<br>slutgiltighet kunde ifrågasättas om skiljemännen gavs möjlighet att tolka<br>domen. Vidare menade man att en sådan bestämmelse skulle kunna<br>öppna möjlighet för parterna att ansätta skiljemännen med ogrundade<br>framställningar om tolkning på olika punkter. Däremot ansågs det inte<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>136</p>
<p>föreligga hinder för parterna att genom avtal ge skiljemännen behörighet<br>att tolka en skiljedom.</p>
<p>Det skulle onekligen innebära en stor fördel om skiljemännen gavs<br>möjlighet att tolka domslutet i en skiljedom. Härigenom skulle de på ett<br>praktiskt sätt kunna undanröja sådana oklarheter som t.ex. medför hinder<br>för verkställighet. I annat fall skulle den vinnande parten vara hänvisad<br>till att väcka talan vid domstol med alla de olägenheter som det innebär.<br>Regeringen anser att skiljemännen bör ha möjlighet att tolka domslutet i<br>en skiljedom.</p>
<p>Nästa fråga blir då om det skall krävas en partsöverenskommelse för<br>att tolkning skall kunna ske. Det kan dock direkt sägas att det framstår<br>som svårförståeligt varför man skall uppställa krav på partsöverens-<br>kommelse när det gäller tolkning men inte ha motsvarande krav<br>beträffande rättelse och komplettering av en skiljedom. Partema funderar<br>säkert inte närmare på behovet av tolkning förrän de far en oklar<br>skiljedom i sin hand. I den situationen har i allmänhet en av partema inte<br>intresse av ett klargörande. Det ter sig klart olämpligt att tolkning då inte<br>skulle kunna äga rum. Vad sedan gäller de betänkligheter som<br>framfördes under utarbetandet av modellagen anser regeringen att dessa<br>borde kunna undanröjas om regleringen utformas med sagda invänd-<br>ningar i åtanke. Regeringen återkommer strax till detta. Den svenska<br>regeln bör mot bakgrund av det nu anförda utformas så att tolkning inte<br>förutsätter att partema har gett skiljemännen sådan behörighet.</p>
<p>Regeringen föreslår således att det i lagen om skiljeförfarande tas in en<br>bestämmelse av vilken framgår att skiljemännen skall ha möjlighet att<br>tolka domslutet i en skiljedom. Det bör av lagen framgå att det enbart är<br>domslutet som kan bli föremål för tolkning.</p>
<p>Bestämmelserna bör utformas så att skiljemännen ges rätt - men inte<br>skyldighet - att rätta, komplettera eller tolka avgörandet. Det bör över-<br>låtas till skiljemännen att närmare avgöra om det föreligger förutsätt-<br>ningar för rättelse, komplettering respektive tolkning. Med en sådan<br>ordning undviker man att en skiljedoms slutlighet äventyras samtidigt<br>som riskerna för förhalningar minimeras. Några närmare anvisningar till<br>skiljemännen bör inte ges i lagen.</p>
<p>Det ligger i sakens natur att den part som begär tolkning noga<br>specificerar vad han menar är oklart. Han kan annars inte räkna med att<br>skiljemännen kommer att gå med på hans begäran. Någon särskild<br>bestämmelse härom torde inte behövas.</p>
<p>Om skiljemännen överväger att meddela ett beslut om rättelse,<br>komplettering eller tolkning bör partema i allmänhet få yttra sig över<br>frågan. Det kan dock tänkas uppkomma fall då en sådan åtgärd framstår<br>som obehövlig med hänsyn till åtgärdens karaktär. Vidare kan en part<br>visa sig vara svår att nå inom rimlig tid. Skiljemännen bör därför ges ett<br>visst utrymme att underlåta kommunikation.</p>
<p>Slutligen vill regeringen ta upp frågan om vilka tidsfrister som skall<br>gälla för parter och skiljemän när det blir aktuellt att rätta, tolka eller<br>komplettera en skiljedom. Utredningen har här föreslagit att skilje-<br>männen skall ha 30 dagar på sig från dagen för skiljedomens meddelande<br>för att av egen kraft rätta eller komplettera ett avgörande. I de fall en part<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>137</p>
<p>begär en sådan åtgärd eller att skiljemännen skall tolka en skiljedom Prop. 1998/99:35<br>skall, enligt utredningen, en parts begäran framställas inom 30 dagar från<br>delfåendet av domen.</p>
<p>De av utredningen förordade tidsfristerna överensstämmer i huvudsak<br>med motsvarande frister i modellagen. De kan dock tyckas något snålt<br>tilltagna, särskilt i de fall då skiljemännen är bosatta i olika länder. Det är<br>emellertid av största intresse att minimera tidsfristerna för ifrågavarande<br>åtgärder sedan en skiljedom väl givits. Parternas berättigade intresse av<br>att snabbt erhålla skiljemännens slutliga avgörande måste fa väga tungt i<br>sammanhanget. Mot denna bakgrund anser regeringen att de nu angivna<br>fristerna är väl avvägda.</p>
<p>Regeringen föreslår således att i de fall skiljemännen av egen kraft<br>rättar eller kompletterar en skiljedom detta skall ske inom 30 dagar från<br>dagen för skiljedomens meddelande. Regeringen föreslår vidare att parts<br>begäran om sådan åtgärd eller om tolkning skall ske inom 30 dagar från<br>delfåendet av domen.</p>
<p>Med denna reglering återstår det att klargöra vilken tidsfrist som skall<br>gälla för skiljemännen sedan parterna begärt en åtgärd av ifrågavarande<br>slag. Enligt modellagen har skiljemännen 30 dagar på sig från<br>mottagandet av en begäran om rättelse eller tolkning. Avser begäran en<br>komplettering av skiljedomen utsträcks tidsfristen enligt modellagen till<br>60 dagar. Enligt modellagen kan skiljemännen förlänga de nu angivna<br>tidsfristerna.</p>
<p>De tidsfrister som intagits i modellagen i nu aktuellt avseende framstår<br>som ändamålsenliga. Däremot kan det ifrågasättas om det finns något<br>behov av en möjlighet till förlängning av fristen. I den tyska lagen, vars<br>bestämmelser om tidsfrister motsvarar modellagens, saknas en sådan<br>möjlighet. Regeringen har svårt att se något större behov av en möjlighet<br>till förlängning utöver de 30 respektive 60 dagar som följer av den tyska<br>lagens och modellagens bestämmelser. Regeringen föreslår därför att<br>dessa frister skall gälla enligt den nya lagen om skiljeförfarande.</p>
<h2>10 Skiljedoms ogiltighet och upphävande av<br>skiljedom</h2>
<h3>10.1 Uppdelningen mellan ogiltighet och klander</h3>
<p>Regeringens bedömning: Uppdelningen mellan grunder som gör<br>skiljedomen ogiltig och sådana som inom viss tid måste åberopas av en<br>part inför rätten bör behållas.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i bedöm-<br>ningen eller lämnar den utan erinran. Några anser dock att uppdelningen<br>bör slopas och att lagen endast bör innehålla klandergrunder.</p>
<p>Flera utländska experter menar att lagen endast bör innehålla klander-<br>grunder.</p>
<p>138</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det ligger i själva skiljeavtalet<br>att parterna härigenom har avsagt sig möjligheten att vid domstol få en<br>skiljedom överprövad på materiell grund. Om det däremot förekommit<br>något formellt fel vid handläggningen eller om det annars finns anledning<br>att ifrågasätta om förfarandet skett på ett korrekt sätt har parterna ett<br>berättigat intresse av att kunna angripa domen. I sådana fall finns det<br>även andra intressen som skulle kunna motivera att en skiljedom kan<br>angripas. Så t.ex. kan hänsynen till allmänna intressen och till tredje man<br>motivera en domstolskontroll av skiljedomar. Särskilt den omständig-<br>heten att rättsväsendet medverkar vid exekution av en skiljedom talar för<br>detta. Å andra sidan är det väsentligt att ett skiljeförfarande kan genom-<br>föras snabbt och att tvisten i och med skiljedomen avgörs slutligt. Det<br>finns också i många fall ett intresse av att bibehålla sekretessen. Även<br>kostnadsaspekten kommer in i bilden. Det nu sagda innebär att man<br>måste göra en avvägning mellan de olika intressen som ovan angetts när<br>man skall reglera i vilken utsträckning en skiljedom skall kunna bli<br>föremål för kontroll vid domstol. Som antytts inledningsvis kan det dock<br>aldrig bli tal om en materiell överprövning, vare sig i fråga om bevisning<br>eller den rättsliga bedömningen.</p>
<p>I skiljemannalagen finns bestämmelser om när en skiljedom är ogiltig<br>även om den inte angrips av någon part (20 §). Lagen innehåller även<br>regler om klandertalan, dvs. att en skiljedom inom viss tid och på vissa<br>grunder kan angripas av en part (21 §). Ogiltighetspåföljden är betingad<br>av hänsyn till tredje mans eller något allmänt intresse medan klander-<br>grunderna främst är avsedda att ge parterna möjlighet att angripa skilje-<br>domen om endast deras intressen träds för när.</p>
<p>Det kan ifrågasättas och har också ifrågasatts av flera remissinstanser<br>om den nu angivna uppdelningen mellan ogiltighets- och klandergrunder<br>är ändamålsenlig. Ett alternativ härtill vore att alltid låta det vara upp till<br>parterna att avgöra om någon av dem vill angripa skiljedomen. Med en<br>sådan ordning skulle ogiltighetsbegreppet kunna utmönstras ur lag-<br>stiftningen.</p>
<p>Modellagen liksom t.ex. den belgiska lagen innehåller enbart klander-<br>grunder. Å andra sidan skall det enligt modellagen ske en ny prövning<br>enligt dessa grunder vid begäran om verkställighet. Och enligt den<br>belgiska lagen finns ingen preklusionsfrist om part vill föra talan mot<br>skiljedomen under åberopande av att den strider mot ordre public eller att<br>tvisten inte kunde hänskjutas till avgörande av skiljemän. Den finska<br>lagen skiljer mellan grunder för en skiljedoms ogiltighet och grunder<br>som kan åberopas av en part endast om talan förs mot skiljedomen inom<br>viss tid.</p>
<p>En utländsk skiljedom gäller enligt 7 § första stycket lagen (1929:147)<br>om utländska skiljeavtal och skiljedomar (LUSK) inte om den mot vilken<br>skiljedomen riktar sig visar att vissa omständigheter förelegat. Vidare<br>anges i 7 § andra stycket att en utländsk skiljedom inte heller gäller om<br>den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte kan<br>avgöras av skiljemän eller om tillämpning av skiljedomen skulle vara<br>uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket (ordre<br>public). En utländsk skiljedoms giltighet enligt 7 § andra stycket prövas<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>139</p>
<p>oberoende av invändning. Dessa bestämmelser har utformats i nära<br>anslutning till artikel V i New Yorkkonventionen om erkännande och<br>verkställighet av utländska skiljedomar (se vidare prop. 1971:131). Av<br>bestämmelserna framgår således att konventionen behandlar grunderna<br>om skilj edomsmässighet och ordre public på annat sätt än andra grunder<br>som kan hindra erkännande och verkställighet. Som närmare behandlas<br>framför allt i avsnitt 15.3 föreslår utredningen att den svenska lagen i<br>ännu högre grad skall anknyta till konventionens bestämmelser.</p>
<p>Av den gjorda genomgången framgår att reglerna om en skiljedoms<br>giltighet med hänsyn till ordre public och skiljedomsmässighet behandlas<br>på särskilt sätt i New Yorkkonventionen samt i t.ex. belgisk och finsk<br>lagstiftning. Vidare framgår det att en förnyad prövning av bl.a. dessa<br>grunder skall ske vid begäran om verkställighet enligt modellagen. Enligt<br>regeringens mening är det uppenbart att en skiljedom som behandlar<br>frågor om t. ex. vårdnad och faderskap oavsett partemas agerande inte<br>kan tillerkännas rättsverkan. Det framstår därvid som tydligast om<br>lagstiftningen direkt anger att en skiljedom som innehåller denna typ av<br>brister inte kan tillerkännas verkan. (Angående en viss modifikation av<br>denna princip hänvisas till avsnitt 13.2.2 om verkställighet av skiljedom.)<br>Regeringen ansluter sig därför till utredningens bedömning att uppdel-<br>ningen mellan grunder som gör skiljedomen ogiltig och sådana som inom<br>viss tid måste åberopas av en part som for talan mot skiljedomen bör<br>behållas, oakttat modellagens reglering.</p>
<h3>10.2 Skiljedomens ogiltighet</h3>
<p>Regeringens förslag: En skiljedom skall vara ogiltig</p>
<p>1. om den innefattar prövning av en fråga som inte kan hänskjutas till<br>skiljemän,</p>
<p>2. om den eller det sätt på vilket den tillkommit är uppenbart oförenligt<br>med grunderna för rättsordningen i Sverige (ordre public) eller</p>
<p>3. om den inte uppfyller föreskrifterna om skriftlighet och under-<br>tecknande.</p>
<p>Ogiltigheten skall kunna gälla endast en viss del av domen.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som tillstyrkt eller godtagit<br>uppdelningen mellan ogiltighetsregler och klanderregler tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om en skiljedoms<br>ogiltighet finns i 20 § skiljemannalagen. En skiljedom är enligt första<br>stycket ogiltig dels om något giltigt skiljeavtal inte förelegat, dels om<br>skiljedomen inte är avfattad skriftligen och undertecknad av skilje-<br>männen. Vidare är en skiljedom ogiltig i den mån skiljemännen dömt<br>angående en fråga som enligt lag inte far hänskjutas till avgörande av<br>skiljemän eller om, då domen meddelades, mot skiljemannaförfarandet<br>förelåg sådant hinder, varom sägs i 1 § andra stycket, dvs. att det pågick<br>rättegång om frågan.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>140</p>
<p>Om en skiljemans underskrift saknas är skiljedomen enligt andra<br>stycket ändå inte ogiltig om den är undertecknad av de flesta skilje-<br>männen och de har intygat att den skiljeman, vars underskrift saknas,<br>deltagit i tvistens avgörande. Slutligen sägs i tredje stycket att om<br>skiljedomen är ogiltig i någon del och detta medför att den inte kan<br>verkställas är hela domen ogiltig.</p>
<p>Det finns i 22 § skiljemannalagen en bestämmelse som talar om en<br>skiljedoms verkan som rättegångshinder när domen inte kan verkställas.<br>Där sägs att om kronofogdemyndighet finner en skiljedom så mörk, att<br>verkställighet inte kan meddelas, utgör skiljedomen inte hinder för en<br>part att till domstol instämma den fråga som skiljemännen prövat.</p>
<p>Den närmare innebörden av 22 § är emellertid oklar. En tolkning av<br>stadgandet är att en part kan välja mellan att påkalla ett nytt skilje-<br>förfarande och att föra talan vid domstol. Om ett nytt skiljeförfarande<br>initieras är det osäkert om de gamla skiljemännen behåller sin behörighet<br>eller om nya skiljemän skall utses. Paragrafen kan också ges den<br>innebörden att skiljeavtalet har konsumerats genom skiljedomen och att<br>en part därför endast kan vända sig till domstol.</p>
<p>När man i en ny lag om skiljeförfarande skall slå fast i vilka fall en<br>skiljedom skall drabbas av ogiltighet bör man utgå från det synsätt som<br>berörts i föregående avsnitt, nämligen att ogiltighet endast bör följa av att<br>en skiljedom står i konflikt med det allmännas eller tredje mans intresse.<br>Vidare bör en så ingripande påföljd som ogiltighet inte ges ett större<br>tillämpningsområde än vad som är nödvändigt. Eftersom denna påföljd<br>inte bör inskränkas till viss tid kan nämligen rättsförhållanden som varat<br>länge komma att rubbas. Det är också önskvärt att uttömmande reglera i<br>vilka fall en skiljedom skall vara ogiltig.</p>
<p>Tvister som inte är dispositiva kan inte bli föremål för skiljeförfarande.<br>Skiljedomar som innefattar prövning av frågor som inte kan hänskjutas<br>till avgörande av skiljemän bör inte heller tillerkännas giltighet. Frågan<br>om skiljedomsmässighet har behandlats i avsnitt 5.2.</p>
<p>Som utredningen framhållit finns det frågor som visserligen inte kan<br>sägas vara i vanlig mening indispositiva men som en allmän domstol<br>ändå inte skulle befatta sig med. I första hand tänker man på anspråk som<br>grundas på spel eller kriminella handlingar, t.ex. förpliktande att betala<br>en avtalad muta. Parterna kan ha ett intresse av att lösa tvister som<br>emanerar ur sådana förhållanden. På samma sätt som domstolarna inte<br>befattar sig med denna typ av tvister bör emellertid i princip inte heller<br>samhällets verkställande myndigheter kunna anlitas av partema även om<br>en sådan tvist prövats av skiljemän. Skiljedomar av denna typ kan sägas<br>vara uppenbart oförenliga med grunderna för rättsordningen här i riket<br>(ordre public).</p>
<p>Under ordre public-begreppet faller även skiljedomar där någon<br>förpliktats till en prestation som är förbjuden i lag. En skiljedom kan<br>vidare ha en sådan karaktär av straff att den inte kan anses godtagbar.<br>Man kan också tänka sig fall då en skiljedom anses strida mot ordre<br>public därför att skiljemännen avgjort en tvist utan att iaktta en rättsregel<br>som är tvingande med tanke på tredje man eller ett allmänt intresse. Det<br>är givet att det inte kan vara fråga om en underlåtelse att iaktta annat än<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>141</p>
<p>en särskilt viktig rättsnorm. Slutligen bör en skiljedom som tillkommit<br>efter brott, t.ex. hot mot eller bestickning av skiljeman, kunna falla in<br>under ordre public-begreppet. Detta täcker alltså grundläggande rätts-<br>principer inte bara av materiell utan också av procedurmässig art.</p>
<p>Man bör uppmärksamma att gränserna mellan ordre public och<br>skiljedomsmässighet inte är klara. När det t.ex. gäller fordringar som<br>grundar sig på spel eller kriminella handlingar kan det påstås att,<br>eftersom en domstol inte godtar denna typ av anspråk, en sådan<br>skiljedom faller på att den inte rör en fråga som kan hänskjutas till<br>skiljemän. Detsamma kan sägas när vissa tvingande bestämmelser är<br>tillämpliga. Att klassificeringen sålunda kan diskuteras i vissa fall torde<br>dock sakna praktisk betydelse.</p>
<p>En användning av begreppet ordre public som ogiltighetsgrund skulle<br>medföra att denna grund inte enbart drabbar utländska skiljedomar utan<br>även svenska. Ordalydelsen av ordre public-begreppet - den i svensk rätt<br>vedertagna - visar att det endast omfattar höggradigt stötande fall och<br>därför knappast medför någon osäkerhet om vad som gäller i allmänhet.<br>Införs ordre public som ogiltighetsgrund leder det också till att lagens<br>uppräkning av ogiltighetsgrunder kan göras uttömmande.</p>
<p>Det bör påpekas att skiljedomar som rör någon som inte varit part i<br>skiljeförfarandet inte är bindande för denne. Principen att domens<br>rättskraft är begränsad till att gälla mellan partema följer emellertid av<br>allmänna regler och behöver inte omnämnas i lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>För att en skiljedom över huvud taget skall vara en skiljedom måste<br>den uppfylla vissa kriterier. Om det av domslutet - tolkat mot bakgrund<br>av domskälen - inte framgår hur skiljemännen avgjort tvisten kan domen<br>av lätt insedda skäl inte tillerkännas någon rättsverkan. Det behövs<br>egentligen ingen motsvarighet till nuvarande 22 § för att konstatera detta.<br>Man bör emellertid uppmärksamma att det enligt förslaget finns viss<br>möjlighet för skiljemännen att inom viss tid tolka eller rätta en oklar<br>skiljedom, se vidare avsnitt 9.9.</p>
<p>Lika med utredningen anser regeringens att kravet på att skiljedomen<br>är skriftlig och vederbörligen undertecknad för att den skall vara giltig<br>bör behållas. Kraven på att den skall vara daterad och ange platsen för<br>skiljeförfarandet är dock inte så väsentliga att skiljedomens giltighet bör<br>göras beroende av att även dessa formföreskrifter uppfylls.</p>
<p>En skiljedom är enligt skiljemannalagen ogiltig om det inte förelegat<br>något giltigt skiljeavtal. Denna grund för ogiltighet är emellertid, till<br>skillnad från övriga grunder, inte betingad av tredje mans intresse eller av<br>något allmänt intresse. Det är redan med dagens regler möjligt för<br>partema att träffa ett nytt skiljeavtal under förfarandet och på så sätt läka<br>eventuella brister i det gamla skiljeavtalet. I analogi härmed bör en part<br>även genom sitt handlande under förfarandet eller genom underlåtenhet<br>att angripa skiljedomen kunna förlora rätten att åberopa brister i<br>skiljeavtalet. Följaktligen bör denna grund inte längre medföra att skilje-<br>domen blir ogiltig. Förslaget överensstämmer i denna del med vad som<br>ursprungligen föreslogs av lagrådet, se NJA II 1929 s. 50 f.</p>
<p>Regeringen föreslår att de tre nu angivna grunderna för ogiltighet -<br>brist i skilj edomsmässighet, konflikt med ordre public och formfel - tas</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>142</p>
<p>in i lagen om skiljeförfarande och att denna uppräkning av ogiltighets-<br>grundema skall vara uttömmande.</p>
<h3>10.3 Klander av skiljedom</h3>
<h4>10.3.1 Gällande rätt</h4>
<p>En skiljedom skall enligt 21 § första stycket skiljemannalagen hävas på<br>talan av en part</p>
<p>- i den mån skiljemännen överskridit sitt uppdrag eller meddelat dom<br>efter utgången av den därför bestämda tiden,</p>
<p>- om skiljemännen dömt i fall, där skiljemannaförfarande inte bort äga<br>rum här i riket,</p>
<p>- om skiljeman var jävig eller inte utsedd i behörig ordning eller</p>
<p>- om, utan partens förvållande, i avseende på ärendets behandling<br>förelupit annat fel, som med sannolikhet kan antas ha inverkat på<br>utgången.</p>
<p>Den första klandergrunden anger till en början att skiljemännens<br>uppdrag kan begränsas såväl innehållsmässigt som i tiden. Även om man<br>i första hand tänker på den tid för skiljedoms meddelande som anges i<br>18 § skiljemannalagen så omfattar stadgandet också det fall att parterna<br>avtalat viss tid för skiljedoms meddelande. Skiljemännen kan överskrida<br>sitt uppdrag genom att pröva en fråga som inte har hänskjutits till deras<br>prövning. Ligger frågan helt utom ramen för skiljeavtalet blir skilje-<br>domen ogiltig på grund av att det inte förelegat något skiljeavtal. Vidare<br>kan överskridande ske genom att skiljemännen bryter mot en parts-<br>föreskrift. Om skiljemännens avgörande grundar sig på en omständighet<br>som inte åberopats av part är det omstritt om skiljemännen därigenom<br>har överskridit sitt uppdrag. Om skiljemännen går utöver parternas<br>yrkanden har de utan tvivel överskridit sitt uppdrag.</p>
<p>Skiljeförfarande far i två fall inte äga rum i riket. Det ena fallet omtalas<br>i 4 § skiljemannalagen och tar sikte på en part som inte har hemvist i<br>riket. Det andra fallet regleras i 4 § LUSK och rör utländska skiljeavtal.<br>Har skiljedom meddelats i strid med dessa bestämmelser skall<br>skiljedomen hävas på talan av en part.</p>
<p>När det gäller den tredje klandergrunden bör det uppmärksammas att<br>begreppet jäv i skiljemannalagen inte bara omfattar vad som i andra<br>sammanhang anses utgöra jäv utan även brister i de allmänna behörig-<br>hetsgrunderna, t.ex. att en skiljeman inte får vara underårig. Vidare faller<br>under denna punkt att skiljeman av annan orsak varit obehörig. Härmed<br>torde inte endast avses brister beträffande vem som utsett honom utan<br>även att skiljemännen saknat sådana kvalifikationer som kan ha före-<br>skrivits av parterna.</p>
<p>Till sista punkten hänförs bl.a. åsidosättande av skiljemannalagens<br>bestämmelser eller av parternas föreskrifter beträffande förfarandet. Det<br>framhålls i motiven (NJA II 1929 s. 48 f.) att det inte går att uttömmande<br>ange de fel som bör medföra att skiljedomen kan upphävas, utan domstol<br>bör få pröva felets betydelse i vaije enskilt fall.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>143</p>
<p>Möjligheten att klandra en skiljedom inskränks genom en pre-<br>klusionsregel i 21 § andra stycket skiljemannalagen. En part far enligt<br>denna bestämmelse inte göra gällande ett fel som parten, genom att utan<br>anmärkning inlåta sig på förhandling eller på annat sätt, bör anses ha<br>avstått från att åberopa. Om en part t.ex. utser en person till skiljeman<br>som han vet är jävig bör han därmed anses ha avstått från sin rätt att<br>åberopa felet. En part kan uttryckligen avstå från att åberopa ett fel, men<br>han kan också genom att delta i förfarandet utan att anmärka mot felet<br>anses ha avstått från sin rätt att åberopa felet. En part kan även på ett<br>senare stadium godkänna ett fel. Vilken verkan som skall tillmätas en<br>parts agerande under förfarandet far bedömas från fall till fall.</p>
<p>Slutligen stadgas i 21 § tredje stycket skiljemannalagen att klander<br>skall instämmas inom sextio dagar från det parten fatt del av domen i<br>huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Försitter parten denna tid, är hans rätt<br>att klandra domen förverkad. Enligt ett avgörande av Högsta domstolen<br>(NJA 1996 s. 751) far en part inte åberopa en ny grund for sin talan i ett<br>anhängiggjort mål sedan klanderfristen löpt ut.</p>
<p>En skiljedom kan inte angripas genom klagan över domvilla eller<br>resning (se rättsfallet NJA 1986 s. 620).</p>
<h4>10.3.2 Överväganden</h4>
<p>Regeringens förslag: På talan av en part (klandertalan) skall en<br>skiljedom helt eller delvis upphävas</p>
<p>1. om tvisten avgjorts utan att det förelegat ett giltigt och på tvisten<br>tillämpligt skiljeavtal,</p>
<p>2. om skiljemännen överskridit sitt uppdrag,</p>
<p>3. om skiljeförfarandet inte borde ha ägt rum i Sverige,</p>
<p>4. om en skiljeman utsetts i strid med partemas avtal eller lagen om<br>skilj eförfarande,</p>
<p>5. om skiljemännen har varit obehörig eller om det förelegat<br>omständighet som kunnat rubba förtroendet för hans opartiskhet eller</p>
<p>6. om det utan partens vållande förekommit sådant annat procedurfel<br>som sannolikt har påverkat målets utgång.</p>
<p>Klandertalan skall väckas inom tre månader från den dag parten fick<br>del av skiljedomen. En part far inte åberopa en ny klandergrund sedan<br>tidsfristen löpt ut.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. En remissinstans anser att det av<br>lagen bör framgå att skiljemännen inte får grunda sitt avgörande på<br>omständigheter som inte åberopats av partema och inte heller på skäl<br>som kan antas (helt) överraska en part. Några remissinstanser har<br>framfört synpunkter av mestadels lagteknisk natur.</p>
<p>Några utländska experter har uttalat kritik mot förslaget såvitt gäller<br>möjligheten att föra klandertalan på grund av ”annat fel” (p. 6). En expert</p>
<p>144</p>
<p>har också avstyrkt klandergrunden att förfarandet inte borde ha ägt rum i<br>Sverige.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemännens behörighet att avgöra<br>en tvist grundar sig ytterst på ett skiljeavtal. Har skiljemän avgjort en<br>tvist utan att det förelegat något giltigt och på tvisten tillämpligt skilje-<br>avtal mellan parterna måste skiljedomen givetvis kunna hävas på talan av<br>en part.</p>
<p>En skiljedom bör vidare kunna hävas om skiljemännen överskrider sitt<br>uppdrag. Ett överskridande av uppdraget kan ha skett genom att<br>skiljemännen gått utöver partemas yrkanden.</p>
<p>Utredningen har behandlat frågan om skiljemännen skall anses ha<br>överskridit sitt uppdrag om de lagt en omständighet som inte åberopats<br>till grund för sitt avgörande. Enligt 17 kap. 3 § rättegångsbalken far<br>domstol inte grunda sitt avgörande i ett dispositivt mål på en omständig-<br>het (rättsfaktum) som inte åberopats av en part till stöd för hans talan.</p>
<p>Lika med utredningen anser regeringen att utgångspunkten måste vara<br>att skiljemännen är bundna att avgöra tvisten med stöd av de omständig-<br>heter som partema har åberopat till grund för sin talan. Gäller det en tvist<br>mellan svenska parter ter det sig normalt särskilt naturligt att luta sig mot<br>rättegångsbalkens regler och begrepp; partema kan antas utgå från detta.<br>Om skiljemännen grundar sitt avgörande på ett rättsfaktum som inte<br>åberopats av en part bör de således anses ha överskridit sitt uppdrag.<br>Större försiktighet är påkallad i internationella tvister. Man kan här inte<br>räkna med en bundenhet till den svenska processuella begreppsapparaten.<br>Partema kan dra upp gränserna för sin talan på ett sätt som ger både<br>större och mindre rörelsefrihet för skiljemännen än om rättegångsbalken<br>hade följts. Så t.ex. kan de tänkas disponera också över vilka bevisfakta<br>som får dras in i tvisten. Om skiljemännen missat något sådant kan det<br>dock, som Lagrådet framhållit, ifrågasättas om detta skall betraktas som<br>ett uppdragsöverskridande eller utgöra ett annat fel enligt punkt 6 (se<br>nedan). Som utredningen framhållit förskjuts problemet till del till att bli<br>en fråga om hur skiljemännen skall leda processen, en fråga som har<br>behandlats under avsnitt 8.7. Under alla förhållanden kan det inte heller i<br>dessa tvister komma i fråga att skiljemännen skulle få döma över en<br>grund eller en invändning som över huvud taget inte har förts på tal<br>under förfarandet.</p>
<p>En särställning intar de tvister som skiljemännen skall avgöra mera<br>fritt efter skälighet. Parterna torde här inte själva tillmäta sina<br>åberopanden av olika omständigheter samma betydelse som enligt<br>rättegångsbalken.</p>
<p>En besläktad fråga är om skiljemännen för att anses ha hållit sig inom<br>uppdraget är låsta av parternas rättsliga argumentering. I svensk<br>processrätt anses gälla principen ”jura novit curia”, dvs. domstolen skall<br>självständigt finna vilka rättsregler som är tillämpliga på de av parterna<br>åberopade rättsfakta. Det förefaller givet att skiljemännen t.ex. vid<br>tolkningen av ett lagrum fritt kan söka efter ledning i förarbeten, doktrin<br>och praxis. Även i övrigt får det in dubio förutsättas att skiljemännen i<br>vart fall i inhemska tvister än så länge följer samma princip som<br>domstolarna. Detta innebär alltså att en skiljedom inte med framgång kan<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>145</p>
<p>klandras t.ex. därför att skiljemännen har tillämpat en viss rättsregel på<br>de av parten som grund för talan åberopade omständigheterna, trots att<br>parten inte har hänfört sig till rättsregeln i fråga. (Det saknar aktualitet att<br>klandra en skiljedom på den grund att skiljemännen har underlåtit att<br>tillämpa en viss, ej åberopad rättsregel.) Ä andra sidan står det klart att<br>det i skiljeförfarande är i partemas makt att begränsa den rättsliga<br>prövningen till att gälla tillämpningen av ett visst lagrum på sakför-<br>hållandena i tvisten eller att på annat sätt disponera över rätts-<br>användningen. Detta kan tänkas ske också konkludent. Gäller tvisten<br>utländska parter måste beaktas att dessa kan vara knutna till rättssystem<br>där tesen jura novit curia inte hyllas på samma sätt som i vårt land; detta<br>måste beaktas när man har att fixera skiljemännens uppdrag.</p>
<p>Det ovan anförda illustrerar svårigheterna med att formulera en för alla<br>fall tillämplig regel som mer precist anger skiljemännens behörighet i nu<br>aktuellt avseende. Även denna fråga har visst samband med den om<br>skiljemännens materiella processledning (avsnitt 8.7). I sistnämnda fall<br>har regeringen avstått från att föreslå någon uttrycklig regel. Regeringen<br>gör motsvarande bedömning nu. Regeringen vill dock framhålla vikten<br>av en tydlig processledning med avseende på de rättsliga åberopandena.<br>Skiljemännen bör lägga sig vinn om att ge partema sådana upplysningar<br>om rättsanvändningen att överraskningseffekter undviks.</p>
<p>Till ett uppdragsöverskridande hör också att skiljemännen har med-<br>delat dom efter utgången av den tid som partema har bestämt.<br>Tidsöverdrag far, med hänsyn till att den legala fristen for meddelande av<br>skiljedom föreslås bli borttagen, inte så stor betydelse i fortsättningen.<br>Regeringen anser dock, i likhet med utredningen, att denna form av<br>uppdragsöverskridande uttryckligen bör anges i lagen om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>Vad sedan gäller bestämmelsen som ger part rätt att fa en skiljedom<br>hävd om den har meddelats i ett fall när skiljeförfarande inte borde ha ägt<br>rum i riket anser utredningen att den bör behållas. Denna klandergrund<br>skall ses i belysning av reglerna om svensk domsrätt och svensk<br>domstols behörighet (se vidare avsnitt 14.2). Regeringen ansluter sig till<br>utredningens bedömning.</p>
<p>Om en skiljeman har utsetts på annat sätt än som följer av lagen om<br>skiljeförfarande eller partemas överenskommelse bör en part ha rätt att få<br>skiljedomen upphävd. Har partema bestämt att en skiljeman skall ha viss<br>kvalifikation, t.ex. vara lagfaren domare eller tekniker av visst slag, bör<br>underlåtenhet att följa en sådan bestämmelse också falla under samma<br>klandergrund. Även det förhållandet att en skiljeman utsetts för sent bör<br>omfattas av bestämmelsen. Med hänsyn till att stadgandet sålunda bör<br>omfatta mera än vad dess nuvarande motsvarighet enligt ordalydelsen ger<br>vid handen bör det lämpligen ange att en skiljedom skall hävas på talan<br>av en part om en skiljeman utsetts i strid med vad som gäller enligt<br>partemas avtal eller lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>En skiljedom bör kunna angripas dels om skiljemännen varit obehörig,<br>dels om det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet till en<br>skiljemans opartiskhet. Det senare förutsätter dock att en part inte redan</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>146</p>
<p>har förlorat sin rätt att åberopa förhållandet enligt de särskilda frister som<br>gäller för framställande av en sådan invändning, se vidare avsnitt 6.2.3.</p>
<p>Utredningen har framhållit att det också bör finnas viss möjlighet att<br>angripa en skiljedom om det förekommit något annat fel under för-<br>farandet. Regeringen delar den uppfattningen. Enligt skilj emannalagens<br>bestämmelse (21 § första stycket 4 p.) måste en part visa att ett<br>processuellt fel förekommit och att detta fel med sannolikhet kan antas<br>ha inverkat på utgången. En sådan regel medför emellertid att det i<br>domstol kan behöva föras en omfattande bevisning som tar sikte på både<br>förekomsten av ett fel och dess betydelse för utgången. Framför allt det<br>sista ledet kan medföra att material som skiljemännen har prövat behöver<br>tas upp. Man bör därför, som utredningen framhållit, överväga om det<br>finns andra och bättre lösningar.</p>
<p>Det kan finnas anledning att betrakta hur problemet lösts på annat håll.<br>Enligt New Yorkkonventionen far erkännande och verkställighet av en<br>utländsk skiljedom vägras om en part visar att skiljeförfarandet stått i<br>strid med parternas överenskommelse eller, i avsaknad av sådan<br>överenskommelse, med lagen i det land där förfarandet ägt rum (artikel V<br>1 d). Denna bestämmelse återspeglas i 7 § första stycket 4 p. LUSK. Där<br>sägs att en utländsk skiljedom inte gäller här i riket bl.a. om den mot<br>vilken skiljedomen åberopas visar att skiljemannaförfarandet strider mot<br>vad partema avtalat eller, om avtal härom saknas, mot lagen i den stat där<br>förfarandet ägt mm och skiljedomen av sådan anledning är utan verkan i<br>den stat där den meddelats eller enligt vars lag den meddelats.<br>Modellagen (artikel 34(2)(a)(iv)) innehåller en grund för hävande av en<br>skiljedom som i stort motsvarar konventionsbestämmelsen. En skiljedom<br>får enligt bestämmelsen hävas om förfarandet inte överensstämt med<br>parternas avtal eller, om avtal saknats, inte följt modellagens regler. För<br>att partemas avtal skall vara relevant erfordras uttryckligen att det inte<br>strider mot en tvingade regel i modellagen. Den belgiska lagen kräver<br>bl.a. att ett fel skall ha haft inverkan på skiljedomen för att denna skall<br>kunna hävas. Enligt de andra modema europeiska lagarna krävs inte<br>något sådant samband mellan ett begånget fel och utgången för att en<br>skiljedom skall kunna hävas. Den finska lagen innehåller - förutom<br>ogiltighetsgrundema - fyra grunder för att angripa en skiljedom,<br>nämligen att skiljemännen överskridit sin befogenhet, att en skiljeman<br>inte har blivit utsedd i behörig ordning, att en skiljeman varit jävig och<br>att skiljemännen inte berett partema erforderlig möjlighet att föra sin<br>talan.</p>
<p>Det ter sig naturligt att i första hand överväga modellagens lösning.<br>Denna har emellertid sina brister. Å ena sidan kan vaije avvikelse från<br>parternas avtal eller lagens regler bli relevant. Å andra sidan faller<br>åtskilliga fel utanför regleringen, trots att den vid en första betraktelse<br>kan verka heltäckande. Som exempel kan nämnas att en part inte var<br>behörigen företrädd i skiljeförfarandet. Man kan vidare tänka på fall då<br>skiljemännen grovt har missuppfattat en processhandling eller non-<br>chalerat erbjudande av viss bevisning. Regeringen delar utredningens<br>bedömning att det i dessa eller liknande fall inte är ändamålsenligt att<br>luta sig mot en uttänjd ordre public-regel. Av samma skäl bör inte heller<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>147</p>
<p>den finska lösningen att endast ta upp brott mot den kontradiktoriska<br>principen väljas.</p>
<p>För att uppfylla kraven på en mera restriktiv regel som ändå ger<br>utrymme för parterna att reagera mot vad som framstår som oacceptabla<br>missgrepp i förfarandet bör man söka en annan lösning. Bestämmelsen<br>måste med nödvändighet vara ganska allmänt hållen, men ändå<br>inskränkas till att avse mera kvalificerade fel. Det är emellertid svårt att<br>bedöma ett fels väsentlighet i ett skiljeförfarande utan att samtidigt<br>snegla på dess betydelse för utgången. Det går knappast att hävda att ett<br>fel som har inverkat på utgången skulle vara oangripbart. De procedurfel<br>som har inverkat på utgången bör således i princip kunna föranleda<br>upphävande, helt eller delvis.</p>
<p>Nästa fråga blir om det finns skäl att ge parterna möjlighet att fa en<br>skiljedom upphävd även i det fall att felet inte har inverkat på utgången.<br>Med hänsyn särskilt till skiljeförfarandets klara inriktning mot att snabbt<br>komma fram till ett slutligt avgörande av tvisten bör frågan besvaras<br>nekande. Mot denna bakgrund framstår den nuvarande bestämmelsens<br>principiella uppbyggnad trots allt som den bästa avvägningen mellan<br>intresset av att kunna angripa väsentliga fel och av att skiljedomen blir<br>slutlig. En ny bestämmelse bör dock utformas på ett sådant sätt att den<br>relativa restriktivitet med vilken den skall tillämpas tydligt framgår.</p>
<p>Det nuvarande kravet att felet ”med sannolikhet kan antagas” ha<br>inverkat på utgången är något dubbeltydigt och kan ge intryck att redan<br>en beaktansvärd möjlighet att utgången skulle ha blivit en annan är<br>tillräcklig för att skiljedomen skall hävas. För ett hävande bör emellertid<br>sambandet mellan felet och utgången framstå som mera påtagligt. Man<br>bör därför kräva att det förekommit ett fel som ”sannolikt har påverkat”<br>målets utgång för att upphävande skall komma i fråga. Det är därvid<br>viktigt att notera att skiljedomen dock inte skall upphävas i andra delar<br>än felet föranleder.</p>
<p>Den uttryckliga inskränkningen att felet skall ha uppkommit utan<br>partens vållande bör behållas. Den som förorsakar ett fel bör inte kunna<br>dra nytta av förhållandet i en klanderprocess. Om exempelvis skilje-<br>männen har uppfattat en parts rättshandling felaktigt bör alltså skilje-<br>domen inte hävas i de fall parten har bidragit till felet genom att uttrycka<br>sig oklart.</p>
<p>Enligt utredningen har den preklusionsbestämmelse som finns i 21 §<br>andra stycket skiljemannalagen fungerat väl och utredningen anser därför<br>att den bör stå kvar. Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning.</p>
<p>Regeln visar att en part har möjlighet att uttryckligen avstå från att<br>åberopa en viss omständighet som i och för sig utgör grund för hävande<br>av en skiljedom. Bestämmelsen ger dock inte en part möjlighet att avstå<br>från att åberopa omständigheter som han inte känner till, t.ex. att avstå<br>från att åberopa betämmelsema om opartisk skiljeman innan han känner<br>till vem som utsetts till skiljeman och de omständigheter som utgör grund<br>för att ifrågasätta skiljemannens opartiskhet. Frågan om parterna i vidare<br>utsträckning kan avtala bort tillämpningen av ogiltighets- eller klander-<br>reglerna, s.k. undantagsavtal, behandlas i avsnitt 10.7.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>148</p>
<p>I och med att brister beträffande skiljeavtalet föreslås bli klandergrund<br>kommer preklusionsregeln även att omfatta dessa fall. Har det inte<br>förelegat något giltigt och tillämpligt skiljeavtal kommer sålunda en parts<br>medverkan i skiljeförfarandet att kunna få till följd att han inte får<br>åberopa felet i en klanderprocess. En part kan dock inte anses ha avstått<br>från att åberopa att skiljeavtalet var ogiltigt om det inte visas att han har<br>deltagit i skiljeförfarandet med kännedom om att avtalet var ogiltigt. En<br>part kan nämligen inte anses ha avstått från att åberopa något han inte<br>känt till.</p>
<p>Modellagen liksom de flesta andra moderna europeiska lagarna har en<br>frist om tre månader för att angripa skiljedomen. Klanderfristen sänktes<br>vid skilj emannalagens tillkomst från nittio dagar till sextio dagar på<br>utskottets initiativ, se NJA II 1929 s. 52. Fristen bör bestämmas så att<br>den kan passa såväl för nationella som internationella förfaranden. Den<br>kan lämpligen sättas till tre månader från delfående av skiljedomen.</p>
<p>Lagrådet har anfört att i de fall rättelse, komplettering eller tolkning<br>har ägt rum bör klanderfristen löpa från den dag då parten fick del av<br>skiljedomen i dess slutliga lydelse. Enligt Lagrådet bör fristen inte<br>påverkas av huruvida rättelsen m.m. har någon betydelse för parten.<br>Regeringen ansluter sig till vad Lagrådet anfört.</p>
<p>Enligt utredningen bör en part inte kunna åberopa en ny grund för<br>klander sedan klanderfristen löpt ut, oaktat klandertalan dessförinnan är<br>anhängiggjord i domstol. Utredningen har i detta sammang anfört<br>följande. Parter som träffar skiljeavtal gör det bl.a. för att snabbt nå ett<br>slutligt avgörande på en tvist. Om en part klandrar en skiljedom är det<br>inte möjligt för domstolen att materiellt överpröva avgörandet utan<br>endast att kontrollera om det förekommit något förfarandefel. Det är mot<br>denna bakgrund som man bör se klanderprocessen. Inom ramen för<br>skilj emannalagstiftningen finns förutom talefristen också andra regler -<br>t.ex. den allmänna preklusionsbestämmelsen - som gör att en part kan gå<br>förlustig sin rätt att åberopa ett fel. Ändamålet med dessa regler är att<br>snabbt nå ett slutligt avgörande. Detta ändamål motverkas om en part har<br>möjlighet att åberopa nya grunder i en klanderprocess sedan talefristen<br>gått till ända.</p>
<p>Den nu aktuella frågan har, som tidigare nämnts, blivit föremål för<br>prövning av Högsta domstolen. I ett relativt färskt avgörande (NJA 1996<br>s. 751) uttalar domstolen att en part inte far åberopa en ny grund för<br>klander sedan klanderfristen löpt ut. Högsta domstolens avgörande ligger<br>alltså helt i linje med vad utredningen förordat. Även regeringen ansluter<br>sig till det synsätt som rättsfallet ger uttryck för. Enligt regeringens<br>mening bör principen lagfästas i den nya lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>En bestämmelse i ämnet bör kunna utformas med användande av<br>begreppet klandergrund. Med klandergrund avses då inte de skilda<br>punkterna i lagen utan fråga är om rättsfaktum för klanderverkan. Har en<br>part klandrat skiljedomen under åberopande av att en skiljeman var<br>partisk bör han inte efter talefristens utgång fa åberopa att även en annan<br>skiljeman var partisk. Däremot bör han få justera sin talan inom ett visst<br>saksammanhang. Har t.ex. parten anfört att skiljemannens opartiskhet<br>kan ifrågasättas eftersom han är systerson till motparten bör han även</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>149</p>
<p>efter talefristens utgång få ändra påståendet till att skiljemännen är son<br>till motparten. Däremot bör han inte fa åberopa ett helt annat<br>saksammanhang, t.ex. att motparten och skiljemännen gemensamt äger<br>ett bolag.</p>
<p>Sammanfattningsvis föreslår regeringen således att bestämmelser om<br>en parts rätt att klandra en skiljedom i enlighet med vad som nu anförts<br>tas in i lagen om skiljeförfarande, att det i lagen tas in en preklusions-<br>bestämmelse som i huvudsak motsvarar den som gäller i dag samt att<br>förbudet att efter klanderfristen åberopa en ny klandergrund lagfästs.</p>
<h3>10.4 Resningsgrunder för upphävande av skiljedom</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om att en skiljedom skall<br>kunna upphävas på talan av en part på grund av falskt bevis bör inte<br>införas i lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en skiljedom<br>skall kunna upphävas på talan av en part om en handling som åberopats<br>till bevis har varit förfalskad eller förvanskad eller om någon annan än en<br>part eller en ställföreträdare för en part har avgett en medvetet osann<br>utsaga, samt handlingen eller utsagan kan antas ha inverkat på målets<br>utgång.</p>
<p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker<br>utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser<br>avstyrker förslaget och några ställer sig tveksamma till det.</p>
<p>Några utländska experter ifrågasätter utredningens förslag i denna del.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det finns i skiljemannalagen inte<br>någon särskild grund som ger en part möjlighet att genom klander eller<br>på annat sätt angripa en skiljedom som grundats på ett falskt bevis eller<br>åstadkommits genom att skiljemännen hotats eller tagit emot otillbörliga<br>ersättningar. Inte heller står resningsmöjligheten till buds. Enligt utred-<br>ningen framstår detta som en brist i lagstiftningen. Utredningen fram-<br>håller dock att frågan inte har någon större praktisk betydelse.</p>
<p>Det finns inte några uttryckliga regler i modellagen som omfattar de<br>ovannämnda situationerna. Enligt utredningen torde dock dessa<br>situationer innefattas i det ordre public-begrepp som modellagen och<br>även New Yorkkonventionen använder. Enligt den belgiska lagen kan en<br>skiljedom angripas efter den vanliga fristens utgång om den uppnåtts<br>genom brott eller grundats på ett falskt bevis eller om det framkommit<br>något nytt bevis som undanhållits av motparten. Det finns liknande<br>bestämmelser i den nederländska lagen medan t.ex. den finska lagen<br>saknar en sådan reglering.</p>
<p>Om en skiljeman utsatts för hot, mutats eller på något liknande<br>otillbörligt sätt utsatts för en påverkan som kan antas ha inverkat på<br>avgörandet bör skiljedomen anses strida mot ordre public och därmed<br>vara ogiltig. Dessa situationer omfattas således redan av de förslag som<br>regeringen lägger fram i detta lagstiftningsärende. Det kan nämnas att<br>denna tolkning av ordre public-begreppet i viss mån överlappar</p>
<p>150</p>
<p>jävsbestämmelsen som säger att en skiljeman är obehörig om han utan<br>stöd i ett avtal med parterna gemensamt mottagit eller förbehållit sig<br>ersättning utöver vad som tillkommer honom enligt lagen om skilje-<br>förfarande. Den sistnämnda bestämmelsen kan emellertid åberopas som<br>klandergrund endast inom den vanliga klanderfristen.</p>
<p>Frågan blir då om en skiljedom bör kunna hävas om en handling som<br>åberopats som bevis visar sig vara förfalskad eller förvanskad eller om<br>någon som hörts som ”vittne” eller sakkunnig medvetet avgett en falsk<br>utsaga.</p>
<p>Utredningen har funnit att en reglering motsvarande rättegångsbalkens<br>regler om resning skulle föra för långt. Enligt utredningen bör<br>möjligheterna att få en skiljedom upphävd i nu aktuella fall i stället<br>inskränka sig till sådana flagranta fall där avsaknaden av klander-<br>möjligheter ter sig höggradigt stötande. Utredningens förslag innebär att<br>falska utsagor av ”vittnen” och sakkunniga skall kunna leda till att en<br>skiljedom upphävs under förutsättning att utsagan kan antas ha inverkat<br>på målets utgång. Enligt förslaget skall under samma förutsättning en<br>falsk eller förvanskad handling som åberopats som bevis kunna leda till<br>samma resultat.</p>
<p>Det är naturligtvis av största intresse att skiljedomar blir materiellt<br>riktiga. Samtidigt innebär den omständigheten att partema genom<br>skiljeavtalet avsäger sig möjligheten att få en tvist materiellt överprövad<br>en större risk för materiellt felaktiga avgöranden. Mot detta skall vägas<br>partemas intresse att fa sin tvist prövad snabbt. Som regeringen anfört<br>upprepade gånger är en av de viktigaste aspektema vid utformandet av en<br>ny lag om skiljeförfarande att det nya regelverket i största möjliga<br>utsträckning tillgodoser partemas krav på en snabb och effektiv hand-<br>läggning och garanterar en skiljedoms slutlighet. I detta syfte är det<br>särskilt angeläget att undvika regler som genom sin konstruktion och<br>bredd inbjuder till klandertalan och under lång tid skapar osäkerhet om<br>skiljedomens giltighet.</p>
<p>Vad nu anförts talar mot att man skulle införa en regel i enlighet med<br>utredningens förslag. Som utredningen framhållit kan man också<br>förvänta sig vissa bevissvårigheter i det fallet en falsk utsaga avgetts<br>inför skiljemännen. Likväl skulle en sådan regel vara motiverad om det<br>kunde slås fast att den svarade mot ett praktiskt behov. Något sådant<br>behov har emellertid, frånsett ett fall, enligt regeringens mening inte<br>kunnat påvisas, vare sig under utredningsarbetet, remissomgången eller<br>det därefter vidtagna beredningsarbetet. Snarare synes det, som inled-<br>ningsvis anförts, som om det även för utredningen har framstått som<br>tveksamt huruvida en regel av aktuellt slag svarar mot ett reellt behov.</p>
<p>Den nu diskuterade frågeställningen var aktuell även i det finska<br>lagstiftningsarbetet med en ny lag om skiljeförfarande. Med hänsyn<br>framför allt till att en motsvarande bestämmelse inte finns i modellagen<br>(vid vars utarbetande frågan diskuterades) och då åtminstone något större<br>praktiskt behov av en sådan regel inte ansågs föreligga beslöt man att inte<br>ta in någon sådan bestämmelse i den finska lagen.</p>
<p>Regeringen konstaterar att någon regel motsvarande den som utred-<br>ningen föreslagit inte finns i skiljemannalagen. Regeringen anser sig inte</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>151</p>
<p>ha något underlag för att påstå att det föreligger ett verkligt behov av en<br>sådan bestämmelse. På grund härav bör de skäl som beskrivits ovan när<br>det gäller det önskvärda i ett regelverk som befrämjar snabbhet i skilje-<br>förfarandet och en skiljedoms slutgiltighet tillmätas avgörande betydelse.<br>Regeringen gör därför den bedömningen att utredningens forslag i denna<br>del inte bör genomföras.</p>
<h3>10.5 Skilj emännens möj ligheter att åtgärda påstådda<br>brister</h3>
<p>Regeringens förslag: En domstol skall i ett mål om ogiltighet eller<br>klander kunna skjuta upp handläggningen av målet i syfte att bereda<br>skiljemännen tillfälle att återuppta förfarandet eller vidta någon annan<br>åtgärd som undanröjer grunden för ogiltighet eller klander. Om båda<br>partema begär uppskov skall domstolen besluta i enlighet med partemas<br>begäran. Om ena parten begärt uppskov kan domstolen meddela ett<br>sådant beslut endast om domstolen finner att talan i målet skall bifallas.</p>
<p>Meddelar skiljemännen en ny dom skall den kunna klandras av en part.<br>Domstolen skall kunna hålla fortsatt huvudförhandling även om<br>uppskovstiden överstiger femton dagar.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med ett undantag,<br>tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Vissa synpunkter av<br>lagteknisk natur och på bestämmelsens närmare utformning har fram-<br>förts.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En domstol kan enligt skiljemanna-<br>lagen inte ändra i en skiljedom. Även om en påtalad brist lätt hade kunnat<br>botas blir påföljden i stället att skiljedomen förklaras ogiltig eller att den<br>upphävs. Regeringen delar utredningens bedömning att det inte kan anses<br>rimligt att en skiljedom, som getts efter ett kostsamt skiljeförfarande,<br>förklaras ogiltig om det t.ex. saknas en underskrift av någon skiljeman. I<br>ett sådant fall borde skiljedomen i första hand kunna kompletteras med<br>den saknade underskriften.</p>
<p>Modellagen innehåller en bestämmelse som ger domstol möjlighet att<br>på begäran av en part skjuta upp ett mål om en skiljedoms giltighet under<br>viss tid för att ge skiljemännen tillfälle att återuppta skiljeforfarandet<br>eller vidta någon annan åtgärd som enligt skiljemännens mening undan-<br>röjer grunden för ogiltigheten eller upphävandet (artikel 34(4)). Med<br>modellagen som förebild har i den finska lagen tagits in ett motsvarande<br>stadgande.</p>
<p>En domstol bör inte heller framgent kunna ändra det materiella<br>innehållet i en skiljedom. Däremot anser regeringen att det, med<br>modellagen som förebild, i lagen om skiljeförfarande bör tas in en<br>bestämmelse som gör det möjligt for skiljemännen att ”läka” vissa brister<br>som alternativ till att skiljedomen upphävs eller förklaras ogiltig. Det bör<br>framhållas att en sådan reglering inte far innebära att det öppnas en<br>bakväg till omprövning av skiljedomar på materiell grund.</p>
<p>152</p>
<p>En grundförutsättning för att skiljemännen skall ges möjlighet att<br>återuppta förfarandet eller vidta någon annan åtgärd som enligt deras<br>mening undanröjer grunden för ogiltigheten eller upphävandet (i det<br>följande talas endast om återupptagande) bör vara att en part yrkar det.<br>Vidare bör domstolen ges en diskretionär prövningsrätt. I de fall då<br>domstolen anser att en part inte har fog for sin talan mot en skiljedom bör<br>skiljemännen givetvis inte fa återuppta förfarandet. Har domstolen<br>konstaterat att det föreligger grund for upphävande eller ogiltighet kan<br>det däremot i många fall vara lämpligt att skiljemännen ges möjlighet att<br>återuppta förfarandet. Även i de fall då det framstår som oklart om<br>käranden har fog för sin talan, men där båda parter yrkar att skiljemännen<br>skall fa återuppta förfarandet och skiljemännen på ett relativt enkelt sätt<br>kan åtgärda den påstådda bristen, kan det vara en smidig lösning att låta<br>skiljemännen återuppta förfarandet. Mot ena partens bestridande bör det<br>dock inte vara möjligt att besluta om återupptagande förrän domstolen<br>har konstaterat att det föreligger grund för upphävande eller ogiltighet.</p>
<p>Som utredningen anfört bör domstolen, i samband med ett åter-<br>upptagande, inte lämna skiljemännen några anvisningar. Det kommer<br>ändå i de allra flesta fall att ganska klart framgå av domstolens beslut<br>eller parternas talan vilka åtgärder som kan komma ifråga.</p>
<p>Skiljemännen bör i de flesta fall meddela en ny skiljedom. Det är<br>visserligen inte säkert att skiljemännen delar den uppfattning som ligger<br>bakom domstolens beslut. I sådana fall kan skiljemännen nöja sig med att<br>förklara att deras ställningstagande kvarstår oförändrat. Det torde dock i<br>de flesta fall uppkomma ytterligare kostnader. Eftersom det endast är<br>genom en skiljedom som skiljemännen kan förplikta parterna att betala<br>kostnader och fördela kostnadsansvaret mellan parterna inbördes bör<br>skiljemännen i de flesta fall utfärda en ny skiljedom som inkluderar<br>återupptagandet och som träder i den gamla skiljedomens ställe. De bör<br>dock kunna underlåta att meddela en ny skiljedom om de inte vidtar<br>någon åtgärd och det inte heller uppkommer några ytterligare kostnader.</p>
<p>En part bör alltid kunna framställa invändningar vid domstolen<br>beträffande fel som förekommit under det återupptagna förfarandet, om<br>hans rätt att göra detta inte har prekluderats. Det kan emellertid vara så<br>att den part som enligt den klandrade skiljedomen vunnit tvisten menar<br>att det förekommit något fel under det ursprungliga förfarandet; han kan<br>t.ex. ha nekats muntlig förhandling. Med hänsyn till utgången hade han<br>dock inte skäl att anföra klander. Ändras domen efter återupptagande, bör<br>han ha möjlighet att till stöd för klandertalan åberopa sådana omständig-<br>heter som han i och för sig skulle kunna ha anfört om han väckt talan<br>inom den ursprungliga fristen. Har skiljedomen sålunda ändrats efter<br>återupptagandet och ersatts med en ny skiljedom bör en part, som<br>ändringen gått emot, få framställa klanderyrkande, även om grunden<br>hänför sig till det första förfarandet. Sannolikheten för att ett ”gammalt”<br>fel på så sätt dras upp i efterhand torde emellertid, som utredningen<br>framhållit, inte vara stor.</p>
<p>Domstolen bör sätta en frist för parterna att framställa nya klander-<br>yrkanden och anföra nya omständigheter. Det ankommer sedan på<br>domstolen att bedöma tillåtligheten av parternas nya talan.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>153</p>
<p>Om skiljemännens åtgärder medför att talan återkallas kan domstolen<br>avskriva målet. I annat fall måste domstolen pröva tvisten och har då att<br>antingen bifalla eller ogilla den förda talan. Det är därvid inte möjligt att<br>pröva annat än den skiljedom som skiljemännen slutligen har stannat för.</p>
<p>Ett beslut om att skiljemännen skall ges möjlighet att återuppta<br>förfarandet bör, om partema är överens, kunna fattas under målets<br>handläggning av en domare. I andra fall måste målet företas till huvud-<br>förhandling för att domstolen skall kunna avgöra om grund för ogiltighet<br>eller hävning är styrkt. Sedan skiljemännen vidtagit de åtgärder som de<br>ansett erforderliga, bör domstolen i allmänhet efter en fortsatt huvud-<br>förhandling kunna avgöra målet genom dom, om inte talan återkallas.<br>Detta bör gälla även om en viss ytterligare förberedelse krävs innan<br>målet kan slutföras. En förutsättning är givetvis att samma domare sitter i<br>rätten. Härvid bör en längre uppskovstid medges än vad som följer av<br>43 kap. 11 § andra stycket rättegångsbalken.</p>
<p>Domstolens beslut att ge skiljemännen möjlighet att läka en brist bör<br>inte kunna överklagas. Detta skulle nämligen kunna föranleda att tvisten<br>prövades i flera instanser vid olika tillfällen. En konsekvens av detta<br>ställningstagande blir att en skiljedom som ändrats av skiljemännen<br>sedan en domstol ansett att det förelegat grund för upphävande kommer<br>att bli gällande även om det i själva verket inte förelåg en sådan grund.</p>
<p>Regeringen föreslår alltså att det i lagen om skiljeförfarande införs en<br>bestämmelse med nu angivet innehåll. Den föreslagna bestämmelsen<br>innebär en nyhet för svenska förhållanden, vilken inledningsvis kan<br>medföra vissa svårigheter i rättstillämpningen. Det är nämligen svårt att<br>ange närmare riktlinjer för när en domstol skall använda sig av<br>möjligheten till återförvisning. Man bör dock hålla i minnet att regeln har<br>en processekonomisk funktion. Stor vikt bör också läggas vid parternas<br>ståndpunkter och de skäl som de anför till stöd för sin inställning. De<br>tillämpningsproblem som bestämmelsen kan föranleda måste vägas mot<br>skiljemannalagens enda alternativ, dvs. upphävande, med den sannolika<br>konsekvensen att en helt ny process får genomföras.</p>
<h3>10.6 Prövning av skiljedomar om avvisning eller<br>avskrivning</h3>
<p>Regeringens förslag: En part skall kunna angripa en skiljedom som<br>innebär att tvisten avvisas eller avskrivs. Talan skall väckas inom tre<br>månader från den dag parten fick del av domen.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Några remissinstanser anser att förslaget måste<br>förtydligas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemannalagens regler om<br>ogiltighet och klander talar uttryckligen endast om skiljedomar. I<br>rättspraxis har emellertid slagits fast att reglerna om klander kan<br>tillämpas analogiskt på en skiljenämnds beslut att avsluta förfarandet<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>154</p>
<p>utan att pröva tvisten (se rättsfallen NJA 1975 s. 536 och 1990 s. 419). Prop. 1998/99:35<br>Domstolen kan därvid pröva såväl bedömningen av den processuella<br>frågan om förfarandets avslutande som handläggningen av denna. En<br>skiljenämnds beslut att avvisa eller avskriva en tvist och som innebär att<br>de frågor som hänskjutits till skiljemännen inte avgörs, kan alltså prövas<br>materiellt av domstolen. Om någon materiell prövning av de till<br>skiljemännen hänskjutna frågorna är det naturligtvis inte fråga.</p>
<p>Enligt utredningen finns det goda skäl för den rättstillämpning som<br>rättsfallen ger uttryck åt. Regeringen delar den bedömningen. Detta<br>innebär att sådana skiljedomar som utgörs av s.k. avskrivnings- och<br>avvisningsbeslut bör kunna omprövas i sak av domstol. Det är vad<br>regeringen föreslår. Om ingen av partema väcker talan inom viss tid bör<br>avgörandena däremot tillerkännas rättskraft.</p>
<p>Har skiljemännen i en skiljedom avvisat tvisten på grund av att de<br>funnit sig obehöriga att pröva densamma är det ganska klart att även<br>deras beslut om fördelningen av kostnader partema emellan bör kunna<br>prövas i sak av domstol, även separat, givetvis efter yrkande i den delen.<br>Omprövningsmöjligheten bör däremot inte utsträckas till beslut om<br>kostnadsfördelningen i en skiljedom varigenom tvisten har avskrivits. Ett<br>sådant beslut bör liksom för närvarande kunna angripas endast i den mån<br>klanderreglema medger det. Här saknar ju skiljemännen inte besluts-<br>legitimitet. Ett förbehåll måste dock göras för fall då själva avskriv-<br>ningsbeslutet upphävs; som en konsekvens härav måste också fördel-<br>ningsbeslutet kunna upphävas. Det kan tilläggas att beslut om ersättning<br>till skiljemännen liksom hittills förutsätts bli överklagat i särskild<br>ordning (se vidare avsnitt 11.3).</p>
<h3>10.7 Undantagsavtal</h3>
<p>Regeringens förslag: Om skiljeavtalet avser ett förhållande mellan<br>näringsidkare i deras näringsverksamhet och ingendera parten har<br>hemvist eller driftsställe i Sverige, skall de genom en uttrycklig skriftlig<br>överenskommelse kunna utesluta eller begränsa tillämpligheten av lagens<br>grunder för upphävande av skiljedomen (undantagsavtal). En skiljedom<br>som omfattas av en sådan överenskommelse skall erkännas och<br>verkställas i Sverige enligt de regler som gäller for en utländsk skilje-<br>dom.</p>
<p>Utredningens föreslag överensstämmer med regeringens. Betän-<br>kandet innehåller två särskilda yttranden i denna fråga. Enligt det ena bör<br>undantagsavtal tillåtas även i nationella förfaranden. Det andra yttrandet<br>ger uttryck för motsatt uppfattning, nämligen att undantagsavtal över<br>huvud taget inte bör tillåtas.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Av de remissinstanser<br>som uttryckligen yttrat sig i denna fråga ansluter sig en majoritet till det<br>särskilda yttrande som förordar tillåtligheten av undantagsavtal även i<br>svenska skiljeförfaranden. Många remissinstanser lämnar förslaget utan</p>
<p>155<br></p>
<p>erinran. En remissinstans instämmer i det särskilda yttrandet om förbud<br>mot undantagsavtal.</p>
<p>Även bland de utländska skilj edomsexpertema går meningarna isär i<br>denna fråga.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemannalagen innehåller både<br>dispositiva och indispositiva regler. Vad avser reglerna om ogiltighet och<br>klander är utgångspunkten att dessa är bindande, dvs. att partema inte på<br>förhand kan avtala bort deras tillämpning. Högsta domstolen har emeller-<br>tid i rättsfallet NJA 1989 s. 143 angett att för parter som saknar anknyt-<br>ning till Sverige får det anses möjligt att - även innan tvist uppkommit -<br>träffa avtal som begränsar möjligheterna att infor svensk domstol angripa<br>skiljedomen på grund av formella brister. Frågan är nu om och i så fall i<br>vilken utsträckning som den nya lagen om skiljeförfarande bör tillåta<br>sådana s.k. undantagsavtal.</p>
<p>Skiljeforfarandet som institut vilar bl.a. på principen om partemas rätt<br>att träffa bindande avtal. Partsautonomin utgör själva grunden för de<br>regler som omgärdar skiljeförfarandet. Som tidigare nämnts bör detta<br>synsätt i hög grad prägla också en ny lag om skiljeförfarande.</p>
<p>Det sagda kan dock inte gälla reservationslöst. Skiljeförfarandet måste<br>omgärdas av vissa minimiregler för att tillgodse grundläggande rätts-<br>säkerhetskrav, bl.a. därför att staten inte står helt utanför denna form av<br>tvistlösning. Inte minst den omständigheten att exekutionsväsendet ställs<br>till partemas (och skiljemännens) förfogande innebär att ett rättssäkert<br>regelverk måste omgärda vissa delar av skiljeförfarandet.</p>
<p>En grundförutsättning för att tillåta undantagsavtal bör vara att man<br>kan konstatera ett legitimt intresse för partema i detta avseende. Vad<br>avser de ogiltighetsgrunder som föreslås i den nya lagen har tidigare<br>konstaterats att dessa är uppställda för att primärt skydda andra intressen<br>än parternas. Redan av den anledningen bör man alltså inte tillåta<br>undantagsavtal som innebär att man begränsar domstols möjlighet att<br>pröva frågor om ogiltighet.</p>
<p>Annorlunda förhåller det sig med klandergrundema. Partema har getts<br>dispositionsrätt över dem och det skulle således kunna hävdas att<br>partema inte borde vara betagna rätten att avtala bort deras tillämpning.<br>Å andra sidan är det en stor skillnad mellan att avstå från att klandra en<br>skiljedom när man väl erhållit domen och att på förhand, utan kännedom<br>om hur skiljeförfarandet kommer att utveckla sig, med bindande verkan<br>göra ett sådant avstående.</p>
<p>Klandergrundema är i huvudsak avsedda att garantera partema ett<br>opartiskt och i övrigt korrekt förfarande. Med tanke på detta syfte kan<br>man hysa stora betänkligheter mot undantagsavtal. I det förslag som<br>regeringen nu lägger fram har klandergrundema getts en restriktiv<br>utformning, utan att grova fel och brister i proceduren för den skull<br>lämnats utanför. Egentligen kan man hävda att dessa grunder endast ger<br>en viss minimistandard i fråga om rättsskydd. Det bör därför krävas<br>starka skäl för att partema i förväg skall ges möjlighet att avstå från detta<br>rättsskydd.</p>
<p>Om undantagsavtal skulle tillåtas finns det en särskild risk att en<br>starkare part förmår en underlägsen part att träffa en sådan överens-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>156</p>
<p>kommelse. Visserligen kan det sägas att en undantagsklausul kan komma<br>att lämnas utan avseende med tillämpning av 36 § avtalslagen på grund<br>av ena partens underlägsna ställning. Också senare inträffade för-<br>hållanden kan utgöra grund för att bortse från en undantagsklausul. Hit<br>bör kanske räknas omständigheter som inträffat under skiljeförfarandet. I<br>vart fall aktualiseras emellertid ett åberopande av undantagsklausulens<br>ogiltighet knappast förrän skiljedomen har meddelats och klandertiden<br>börjat löpa. Vill en missnöjd part angripa skiljedomen kan han inte<br>invänta utgången av en fristående tvist om giltigheten av undantags-<br>klausulen. Klanderfristen kommer nämligen då att gå ut. Han måste i<br>stället väcka klandertalan och aktualisera tillämpningen av 36 § avtals-<br>lagen i klanderprocessen. Detta kan lätt förbises. Särskilt om efter-<br>följande omständigheter åberopas i klanderprocessen till stöd för undan-<br>tagsklausulens ogiltighet har man å andra sidan därmed kommit i ett läge<br>där syftet med undantagsklausulen i stort sett har gått förlorad. Detta<br>gäller även om man tänker sig att invändningen om ogiltighet på grund<br>av 36 § avtalslagen underkänns och klandertalan därmed avvisas. Syftet<br>med en undantagsklausul är ju att skiljedomen inte skall kunna angripas<br>genom klander.</p>
<p>Delvis andra synpunkter gör sig gällande i internationella tvister. Här<br>tillkommer särskilt ett förhållande av betydelse. I de flesta länder sker<br>nämligen vid verkställighet av utländska skiljedomar - precis som i<br>Sverige - en prövning i huvudsaklig överensstämmelse med New York-<br>konventionens regler. Härigenom kommer en viss prövning till stånd,<br>även om parterna har träffat ett undantagsavtal. Denna prövnings-<br>möjlighet står visserligen inte öppen beträffande ogillande skiljedomar<br>eller bifallande fastställelsedomar. Sådana domar kommer inte att kunna<br>angripas i det land där skiljeförfarandet ägt rum, och någon verkställighet<br>blir det ju inte fråga om. Vidare kommer en bifallande skiljedom som<br>vägras verkställighet i ett annat land att behålla sin rättskraft i för-<br>farandelandet. Trots detta minskar onekligen den utländska verkställig-<br>hetsprövningen betänkligheterna mot att partema är bundna vid att avstå<br>från klandertalan.</p>
<p>Bifalls talan i skiljedomen ges den förlorande parten å andra sidan, om<br>undantagsavtal saknas eller frånkänns verkan, viss chans att obstruera<br>genom att åberopa en klandergrund dels i förfarandestaten, dels också,<br>om denna talan inte har framgång, i verkställighetslandet. Visserligen<br>vore den bästa lösningen säkerligen att prövning endast skedde i en<br>ordning och då lämpligen i det land där förfarandet ägt mm. Härigenom<br>kunde såväl käranden som svaranden fa sitt befogade intresse av<br>rättsskydd tillgodosett. Man borde således avstå från en prövning på<br>verkställighetsstadiet. En sådan lösning kan emellertid inte ensidigt<br>uppnås inom ramen för en svensk lag om skiljeförfarande. Lösningen av<br>internationella tvister genom skiljeförfarande i ett neutralt land kan i<br>stället underlättas genom att undantagsavtal godtas i dessa fall.</p>
<p>Det nu anförda talar för att undantagsavtal i vart fall skulle kunna<br>godtas i internationella kommersiella tvister. Denna ståndpunkt ligger<br>också i linje med Högsta domstolens tidigare nämnda avgörande. För en<br>sådan ordning talar också den omständigheten att endast en remissinstans<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>157</p>
<p>har avstyrkt utredningens förslag. Remissutfallet och särskilt då de<br>remissvar som avgivits av företrädare för näringslivet ger stöd för<br>uppfattningen att det finns ett behov av att kunna träffa undantagsavtal.<br>På grund härav och då det inte kan anses föreligga några avgörande<br>hinder mot en sådan reglering, anser regeringen att det i internationella<br>kommersiella tvister bör finnas möjlighet för parterna att avtala om en<br>begränsning av tillämpningen av lagens klandergrunder. Regeringen<br>återkommer strax till hur reglerna om detta närmare bör utformas.</p>
<p>Nästa fråga blir då om undantagsavtal bör tillåtas även i nationella<br>skiljeförfaranden. Det bör direkt sägas att det behov av sådana avtal som<br>remissutfallet ger uttryck för inte enligt remissinstanserna är begränsat<br>till internationella skiljeförfaranden.</p>
<p>Det främsta skälet till att man kan godta undantagsavtal i inter-<br>nationella förfaranden - att det sker en prövning på verkställighetsstadiet<br>- kan emellertid inte åberopas såvitt avser rent inhemska förfaranden där<br>verkställighet skall ske i Sverige. Reglerna i utsökningsbalken (3 kap.<br>15 §) ger inte en part möjlighet att åberopa klanderskäl på verk-<br>ställighetsstadiet om rätten till hävning vid domstol är stängd. Rege-<br>ringen avser heller inte att föreslå ändringar i den riktningen. Tvärtom<br>kommer regeringen föreslå att klanderskäl inte alls skall beaktas av<br>kronofogdemyndigheten vid verkställighet (se avsnitt 13.2.2). Om man<br>skulle godta undantagsavtal i inhemska förfaranden skulle alltså vaije<br>form av prövning av klandergrundema vara utesluten. En sådan ordning<br>är enligt regeringens mening inte godtagbar.</p>
<p>Ett alternativ skulle möjligen vara att, såsom vid utländska skilje-<br>domar, låta den part som vill ha verkställighet ansöka om verkställighets-<br>förklaring hos Svea hovrätt. I den prövningen skulle då motparten kunna<br>framställa invändningar som i stort motsvarar våra klandergrunder.<br>Frågan är emellertid vad man då vunnit. Hovrättens prövning blir ju i<br>princip densamma som vid en klanderprövning.</p>
<p>Mot bakgrund av det nu anförda anser regeringen att undantagsavtal<br>inte bör tillåtas i interna tvister.</p>
<p>Även om undantagsavtal inte bör tillåtas i inhemska skiljeförfaranden<br>bör alltså, enligt vad regeringen tidigare gett uttryck för, det motsatta<br>gälla för internationella förfaranden. De närmare bestämmelserna härom<br>bör utformas enligt följande.</p>
<p>Undantagsavtal bör kunna godtas i tvister mellan parter som, när<br>avtalet ingås, saknar hemvist, fast bostad eller driftsställe i Sverige. Det<br>förhållandet att en part har utmätningsbar egendom eller dotterbolag med<br>driftställe här i riket bör inte diskvalificera parten från möjligheten att<br>träffa undantagsavtal.</p>
<p>Det saknas anledning att begränsa en parts möjlighet att träffa<br>undantagsavtal till enbart vissa klandergrunder. Det bör också vara<br>möjligt att inta en undantagsklausul i ett skiljeavtal som avser framtida<br>tvister, lika väl som parterna i samband med tvistens uppkomst eller<br>senare bör kunna träffa ett särskilt undantagsavtal. Däremot bör det med<br>hänsyn till de risker för rättsförluster som parterna löper krävas ett tydligt<br>och uttryckligt avstående från klanderrätten. Det bör också krävas<br>skriftlig form. Det är viktigt att en part inte går miste om klanderrätten<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>158</p>
<p>bara genom en hänvisning till ett skiljedomsreglemente som - kanske Prop. 1998/99:35<br>parten ovetande - innehåller en undantagsklausul. Även om en allmän<br>hänvisning således sker till ett skiljedomsreglemente med en klart<br>formulerad undantagsklausul bör detta inte godtas som ett verksamt<br>undantagsavtal.</p>
<p>Utgångspunkten för förslaget är sålunda att skiljedomen inte skall<br>verkställas i Sverige. Saknar partema anknytning hit saknas i regel den<br>grundläggande förutsättningen - egendom i landet - för verkställighet.<br>Det kan dock tänkas gå viss tid från det avtalet ingicks tills det blir<br>aktuellt att verkställa en skiljedom. Det förhållandet att en part under<br>tiden fram till tidpunkten för ett skiljeförfarande har fått anknytning till<br>Sverige bör enligt regeringens mening inte få till följd att undantags-<br>avtalet förlorar sin verkan. Vid en verkställighet här borde krono-<br>fogdemyndigheten kunna beakta om skiljedomen var ogiltig t.ex. på<br>grund av att den stred mot ordre public. Sådana fall torde emellertid vara<br>utomordentligt få. Denna prövning framstår också som ett otillräckligt<br>korrektiv. Ett avgörande motiv for att godta undantagsavtal beträffande<br>internationella tvister är ju att skiljedomar meddelade i sådana tvister<br>antas genomgå en exekvaturprövning i verkställighetslandet. Man bör<br>därför i konsekvensens namn underkasta dessa domar exekvaturprövning<br>även i Sverige om de skall verkställas här. Härigenom skapas en viss<br>kontroll. Sannolikt kommer det att röra sig om ett mycket litet antal fall.<br>Denna exekvaturprövning bör kunna ske enligt de regler som föreslås<br>gälla för utländska skiljedomar (se avsnitt 15).</p>
<p>Man skulle kunna hävda att i de fall då endast någon eller några av<br>klandergrundema har undantagits borde verkställighetsprövningen in-<br>skränkas till att avse dessa grunder. En sådan uppdelning kan dock i<br>många fall vara svår att göra. Partemas avtal kan t.ex. knyta an till delar<br>av en viss eller flera olika klandergrunder. Tillämpningsproblem skulle<br>uppstå och göra prövningen onödigt komplicerad. Har partema i något<br>hänseende ingått ett undantagsavtal bör således en fullständig prövning<br>kunna ske i exekvaturförfarandet.</p>
<p>Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det i lagen om skilje-<br>förfarande tas in regler som ger utländska parter möjlighet att i ett<br>kommersiellt förhållande träffa undantagsavtal. En skiljedom som<br>omfattas av ett sådant avtal skall erkännas och verkställas i Sverige enligt<br>de regler som gäller för en utländsk skiljedom.</p>
<h2>11 Skilj edomskostnader</h2>
<h3>11.1 Ersättningen till skiljemännen</h3>
<h4>11.1.1 Gällande rätt</h4>
<p>Skiljemännens rätt till ersättning av partema regleras i 23 § skilje-<br>mannalagen. Utgångspunkten är att partema och skiljemännen genom<br>avtal kan bestämma ersättningen till skiljemännen. Har något avtal inte</p>
<p>159</p>
<p>träffats skall parterna solidariskt betala skälig ersättning till skiljemännen<br>för deras arbete och omkostnader.</p>
<p>Parterna kan t.ex. i skiljeavtalet begränsa ansvaret för ersättningen till<br>skiljemännen. Parterna kan också hänvisa till ett skiljedomsinstituts<br>regler. Åtar sig skiljemännen uppdraget med insikt om en sådan överens-<br>kommelse mellan parterna får de därigenom anses ha godtagit vad<br>parterna avtalat. I sistnämnda fall blir institutets regler för hur ersätt-<br>ningen till skiljemännen skall bestämmas tillämpliga.</p>
<p>Skiljemännen far i en slutlig skiljedom - men inte i t.ex. en deldom -<br>fastställa ersättningens belopp särskilt för vaije skiljeman och förplikta<br>parterna att betala.</p>
<p>Enligt 23 § tredje stycket skiljemannalagen är skiljemännen förbjudna<br>att utöva retentionsrätt i skiljedomen.</p>
<p>Skiljeförfarandet kan avslutas utan att tvistefrågan avgörs av<br>skiljemännen. Parterna kanske förliks eller talan återkallas. Vidare kan<br>skiljemännen finna att de inte är behöriga att pröva tvisten. Även i dessa<br>fall kan skiljemännen ha välgrundade krav på ersättning för arbete och<br>utlägg. Det är dock något osäkert om de har möjlighet att fastställa<br>ersättningen i ett exigibelt avgörande. Kan parterna och skiljemännen<br>inte enas i frågan, har skiljemännen alltid möjlighet att föra talan om<br>ersättningen vid domstol.</p>
<p>I 23 § första stycket skiljemannalagen finns en inskränkning i parternas<br>avtalsfrihet. Där anges att en skiljeman inte far motta eller betinga sig<br>ersättning av ena parten, ”med mindre lika förmån tillkommer honom<br>från andra parten”. Ett avtal som strider mot stadgandet är ogiltigt och<br>skiljemännen är skyldig att betala tillbaka vad han mottagit. Dessutom är<br>en skiljeman som mottagit eller betingat sig ersättning i strid med 23 §<br>skiljemannalagen jävig enligt 5 § första stycket 3 p. samma lag.</p>
<p>Utredningen har tolkat regeln i 23 § första stycket skiljemannalagen så<br>att ett avtal mellan en part och skiljemän angående ersättningen till<br>skiljemännen för sin giltighet förutsätter att även den andra parten åtagit<br>sig lika förpliktelser mot samma skiljeman. Utredningen pekar dock på<br>att Högsta domstolen har godtagit en skiljeklausul i ett avtal mellan en<br>näringsidkare och konsumenter som innebar att konsumenternas kost-<br>nadsansvar begränsades såväl parterna emellan som mot skiljemännen<br>(NJA 1983 s. 510).</p>
<p>Slutligen bör nämnas att det inte finns några särskilda bestämmelser i<br>skiljemannalagen som behandlar frågor om förskott på ersättningen eller<br>säkerhet för den.</p>
<h4>11.1.2 Överväganden</h4>
<p>Regeringens förslag: Parter och skiljemän skall genom avtal kunna<br>bestämma skiljemännens ersättning. Ett avtal som inte träffats med<br>parterna gemensamt skall vara ogiltigt. Om något avtal om ersättning inte<br>träffats skall parterna solidariskt betala skiljemännen skälig ersättning för<br>arbete och utlägg.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>160</p>
<p>Skiljemännen skall i en slutlig skiljedom få fastställa ersättningens<br>belopp och ålägga parterna betalningsskyldighet. Skiljemännen skall inte<br>fa utöva retentionsrätt i skiljedomen.</p>
<p>Skiljemännen skall kunna begära säkerhet för ersättningen. Särskilda<br>säkerheter skall kunna fastställas för skilda yrkanden. Om parterna inte<br>ställer begärd säkerhet skall skiljemännen kunna avsluta förfarandet eller<br>avstå från att ta upp ifrågavarande yrkande. Om ena parten underlåter att<br>ställa sin del av säkerheten får den andra parten ställa ytterligare säkerhet<br>eller, i stället för att fortsatta skiljeförfarandet, väcka talan vid domstol.<br>En part som inte fullgör sin skyldighet att ställa säkerhet kan inte åberopa<br>skiljeavtalet som rättegångshinder.</p>
<p>Säkerheten skall kunna tas i anspråk för att täcka större utlägg.<br>Skiljemännen skall inte mot parternas vilja, eller utan godkännande från<br>den part som ställt hela säkerheten, kunna tillgodogöra sig säkerheten<br>såsom förskott för redan utfört arbete.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker i<br>huvudsak de föreslagna bestämmelserna eller lämnar dem utan erinran.<br>Svea hovrätt ifrågasätter om inte mer genomgripande förändringar bör<br>göras dels när det gäller skiljemännens rätt att fastställa sin egen ersätt-<br>ning, dels såvitt avser förbudet för skiljemännen att utöva retentionsrätt i<br>skiljedomen. Hovrätten anser att dessa två regleringar bör slopas. Några<br>remissinstanser anser att skiljemännen skall få ta säkerheten i anspråk<br>genast sedan ersättningen fastställts i en skiljedom. En remissinstans<br>anser att skiljemännen även skall kunna kräva säkerhet för att tillgodose<br>ena partens intressen. Internationella Handelskammarens Svenska<br>Nationalkommitté menar att förslaget att den part som inte ställer sin del<br>av begärd säkerhet inte skall kunna åberopa skiljeavtalet som hinder för<br>rättegång kommer att påverka valet av Sverige som forum för inter-<br>nationella skiljeförfaranden i negativ riktning.</p>
<p>En utländsk expert har förordat en mindre detaljerad reglering med<br>större frihet för skiljemännen att bestämma på detta område. En annan<br>har ifrågasatt förbuden att kräva förskott på ersättning för utfört arbete<br>och att utöva retentionsrätt i skiljedomen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Modellagen innehåller inte några<br>bestämmelser om ersättning till skiljemännen. Särskilda bestämmelser<br>om ersättningen till skiljemännen finns inte i lagstiftningen i t.ex.<br>Belgien, Frankrike, Nederländerna eller Schweiz. Däremot har man i den<br>finska lagen reglerat ersättningen till skiljemännen på följande sätt. Om<br>inte något annat har överenskommits eller bestämts är parterna<br>solidariskt skyldiga att betala ersättning till skiljemännen för deras arbete<br>och kostnader. Ersättningen till skiljemännen skall vara skälig med<br>beaktande av den tid uppdraget krävt, sakens svårighetsgrad och andra på<br>saken inverkande omständigheter. Skiljemännen har rätt att av parterna<br>kräva förskott på ersättningen eller säkerhet för den. Om inte något annat<br>har bestämts på ett sätt som är bindande för skiljemännen far de i</p>
<p>161</p>
<p>6 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 35</p>
<p>skiljedomen fastställa ersättningens belopp särskilt for var och en av dem Prop. 1998/99:35<br>samt ålägga parterna betalningsskyldighet.</p>
<p>Lagen om skiljeförfarande skall bygga på partsautonomins princip.<br>Regeringen delar utredningens ståndpunkt att man även när det gäller<br>ersättningen till skiljemännen bör utgå från denna princip. Parter och<br>skiljemän bör således i första hand genom avtal fa bestämma ersätt-<br>ningens storlek eller hur den skall fastställas.</p>
<p>Som ovan redovisats är parternas avtalsfrihet i dag begränsad genom<br>bestämmelsen i 23 § första stycket skiljemannalagen. Av Högsta<br>domstolens avgörande i rättsfallet NJA 1983 s. 510 framgår dock att<br>denna inskränkning i avtalsfriheten inte är absolut. Enligt utredningen<br>bör man - som också Högsta domstolen fann i det nu nämnda rättsfallet -<br>i viss utsräckning kunna godta skiljeavtal mellan näringsidkare och<br>konsumenter som innebär att näringsidkaren helt eller delvis står för<br>ersättningen till skiljemännen. Regeringen delar utredningens uppfatt-<br>ning. Lagstiftningen bör alltså inte lägga hinder i vägen för sådana avtal.<br>Den omständigheten att regeringen i detta lagstiftningsärende föreslår ett<br>totalförbud mot skiljeklausuler i konsumentrelationer såvitt avser fram-<br>tida tvister föranleder ingen annan bedömning. En konsument är ju<br>oförhindrad att ingå skiljeavtal sedan tvist väl har uppkommit.<br>Följaktligen bör lagen om skiljeförfarande inte innehålla en regel som<br>förbjuder denna kostnadsfördelning. Som utredningen framhållit far dock<br>detta självfallet inte tas till intäkt för att det alltid är fritt fram att<br>begränsa kostnadsansvaret. Ett avtal härom mellan ojämbördiga parter<br>kan fortfarande anses oskäligt.</p>
<p>Av 23 § första stycket skiljemannalagen följer att ena parten ensam<br>inte far träffa ett separat avtal med en eller flera skiljemän. Ett sådant<br>avtal kan i högsta grad rubba förtroendet för opartiskheten hos den eller<br>de skiljemän som ingått avtalet. Enligt regeringens mening bör den<br>nuvarande bestämmelsen modifieras så att den enbart träffar denna typ av<br>ensidiga avtal. Inget bör alltså hindra att parternas kostnadsansvar mot<br>skiljemännen är olika, men parterna måste vara överens om det.</p>
<p>En skiljeman som ingår den nämnda typen av ensidiga avtal bör på<br>begäran av motparten kunna skiljas från uppdraget på den grund att det<br>föreligger en omständighet som kan rubba förtroendet för hans opartisk-<br>het. Detta bör framgå av en uttrycklig jävsbestämmelse som tar sikte på<br>det fallet att en skiljeman mottar eller betingar sig ersättning i strid med<br>förbudet att träffa ett separat avtal angående ersättningen med en av<br>partema. Ett sådant avtal bör också anses vara ogiltigt. Regeringen<br>föreslår alltså att regler härom tas in i den nya lagen.</p>
<p>Enligt utredningen är det ovanligt att avtalsfriheten beträffande ersätt-<br>ningen till skiljemännen utnyttjas av partema. De fall som förekommer i<br>praktiken består för det mesta i att partema i skiljeavtalet hänvisar till ett<br>skilj edomsinstituts regler eller begränsar den underlägsna partens ansvar<br>for skiljemännens ersättning. Skiljemän som åtar sig uppdraget med<br>insikt om klausulens innehåll anses som tidigare nämnts därmed ha<br>godtagit avtalet. För det fall partema inte träffat någon särskild överens-<br>kommlse om ersättningen till skiljemännen bör det i lagen om skilje-<br>förfarande tas in bestämmelser härom. Som utredningen framhållit synes<br></p>
<p>162</p>
<p>ifrågavarande bestämmelser i skiljemannalagen ha fungerat väl och man<br>bör därför kunna utgå från dessa. Regeringen delar också utredningens<br>bedömning att den praktiskt viktiga frågan om skiljemännens rätt till<br>förskott och säkerhet bör behandlas. Det bör än en gång framhållas att de<br>regler som strax skall behandlas - med ett undantag - inte kan avtalas<br>bort genom en överenskommelse mellan endast en part och en eller flera<br>skiljemän.</p>
<p>Enligt utredningen bör partema, liksom i dag, vara solidariskt<br>ansvariga för skiljemännens ersättning. Regeringen saknar anledning att<br>göra någon annan bedömning. Undantag från denna huvudregel bör göras<br>i de fall då skiljemännen avslutar förfarandet därför att de anser sig<br>obehöriga att pröva tvisten. Annars skulle en svarande som hela tiden<br>hävdat att partema aldrig ingått ett skiljeavtal bli solidariskt ansvarig med<br>den påkallande parten även om skiljemännen skulle dela svarandens<br>uppfattning. Om den påkallande parten sedan inte kunde betala<br>ersättningen till skiljemännen blev det med ett strikt solidariskt ansvar<br>svaranden som fick betala hela beloppet och sedan kanske stå med en<br>värdelös fordran på motparten. I de flesta av dessa fall bör således den<br>påkallande parten ensam åläggas ansvar för ersättningen. Bedömningen<br>kan dock bli annorlunda i vissa fall, t.ex. om skiljemännen anser sig<br>obehöriga av den anledningen att tvisten inte är skiljedomsmässig eller<br>om svaranden genom vårdslös processföring orsakat kostnader. Rege-<br>ringen föreslår att det i lagen om skiljeförfarande tas in en särskild<br>bestämmelse i enlighet med det nu sagda.</p>
<p>Skiljemännen har enligt skiljemannalagen rätt till skälig ersättning för<br>arbete och omkostnader. Som utredningen anfört är det svårt att finna ett<br>bättre uttryck än ”skälig” och de nuvarande reglerna synes ha fungerat<br>tillfredsställande. Regeringen föreslår därför att begreppet skälig behålls<br>som norm för bestämmande av ersättningen till skiljemännen.</p>
<p>Ersättningen bör även i fortsättningen avse arbete och utlägg. När det<br>gäller större utlägg bör parternas inställning ha stor betydelse vid<br>skälighetsbedömningen. Gäller det t.ex. att anlita en rättsbildad sekrete-<br>rare bör parternas samtycke inhämtas, medan det mera ligger i sakens<br>natur att använda en tolk när det behövs.</p>
<p>När det gäller sättet att fastställa ersättningens storlek går utredningens<br>förslag i princip ut på att nuvarande ordning behålls. Svea hovrätt har,<br>som ovan nämnts, föreslagit att den slopas. Hovrätten har till stöd härför<br>bl.a. anfört att då skiljemännen numera regelmässigt kräver och får<br>säkerhet av parterna för sina kommande anspråk och då utredningen<br>föreslår att skiljemännens rätt till säkerhet lagfästs, finns det strängt taget<br>ingen anledning att låta dem döma i egen sak längre. Skiljemännen kan ju<br>ta betalt genom att ta säkerheten i anspråk.</p>
<p>Det kan naturligtvis diskuteras hur stort behovet är av att skiljemännen<br>själva skall kunna fastställa sina ersättningar. Skiljemännens möjligheter<br>att begära säkerhet talar onekligen för att behovet kanske inte är så stort.<br>Vidare kan det, som hovrätten framhåller, ifrågasättas varför just<br>skiljemän till skillnad från andra uppdragstagare skall ha fördelen av att<br>kunna skapa sig sin egen exekutionstitel. Det framstår dock för<br>regeringen som tveksamt om denna skiljemännens möjlighet medför</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>163</p>
<p>någon egentlig nackdel för parterna. Alternativet är ju att den skiljeman<br>som inte har tillräcklig säkerhet ur vilken han kan göra sig betald får<br>väcka talan vid domstol i vanlig ordning. En sådan ordning framstår<br>knappast som mer ändamålsenlig än att låta skilj emännens beslut om<br>ersättning kunna bli föremål för en materiell prövning av domstol på<br>talan av en part. Sammanfattningsvis anser regeringen att övervägande<br>skäl talar för att den nuvarande ordningen behålls. Denna uppfattning<br>vinner också stöd av remissutfallet.</p>
<p>Regeringen föreslår således att skiljemännen bör fa ange ersättningens<br>belopp i skiljedomen och ålägga parterna betalningsskyldighet. Det skall<br>därvid anges ett särskilt belopp för varje skiljeman. Med hänsyn till de<br>regler om förskott och säkerhet som regeringen ämnar föreslå (se nedan)<br>finns det inte skäl att låta skiljemännen fastställa ersättningen i princip<br>annat än i en slutlig skiljedom. Den ändrade användningen av begreppet<br>skiljedom (se avsnitt 9.2 och 10.6) medför att skiljemännen alltid kan<br>bestämma ersättningens storlek i en skiljedom, även om förfarandet<br>avslutas utan prövning av den hänskjutna tvisten.</p>
<p>Vad sedan gäller frågan om skiljemännen skall kunna utöva retentions-<br>rätt i skiljedomen hänger denna samman med skiljemännens rätt att<br>själva fastställa sin egen ersättning i skiljedomen. Eftersom skiljemännen<br>anvisas detta sätt att fastställa sin ersättning saknas det enligt regeringens<br>mening skäl att låta dem innehålla skiljedomen tills ersättningen betalats.</p>
<p>Beträffande frågan om skiljemän bör ha rätt att begära säkerhet för sin<br>ersättning innebär utredningens förslag en kodifiering av gällande praxis.<br>Även regeringen anser att rätten att kräva säkerhet bör lagfästas. Som<br>utredningen funnit bör det, även om skiljemännens begäran grundar sig<br>på ena partens bristande betalningsförmåga, inte utan stöd i avtal mellan<br>parterna och skiljemännen komma ifråga att skiljemännen begär säkerhet<br>av bara ena parten. Skiljemännens opartiskhet skulle då - inte utan fog -<br>kunna ifrågasättas. Har partema och skiljemännen inte bestämt annat bör<br>alltså skiljemännens begäran om säkerhet rikta sig till båda parter med<br>hälften vardera.</p>
<p>Skiljemännens beslut att begära säkerhet syftar till att säkerställa att<br>ersättningen till dem betalas. En remissinstans har föreslagit att skilje-<br>männen även skall kunna begära säkerhet i ena partens intresse. Frågan,<br>som har diskuterats av utredningen, aktualiseras i det fallet skiljemännen,<br>kanske därför att ena parten är solvent, avstår helt eller delvis från att<br>begära säkerhet för att säkerställa att ersättningen till dem betalas. Den<br>solvente parten har emellertid ett betydande intresse av att inte behöva<br>delta i ett kostsamt skiljeförfarande där han, oavsett utgången i huvud-<br>saken, kommer att slutligt få stå för ersättningen till skiljemännen. Ett<br>sätt för honom att skydda sig skulle kunna vara att vända sig till<br>skiljemännen för att de skulle begära in säkerhet för ersättningen från<br>båda parter.</p>
<p>Utredningen har emellertid av flera skäl avvisat såväl en tvingande<br>regel för skiljemännen i detta hänseende som en fakultativ sådan. Enligt<br>utredningen skall säkerheten endast syfta till att tillgodose skiljemännens<br>egna intressen och den part som ingår ett skiljeavtal far i det samman-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>164</p>
<p>hanget beakta risken av att motparten är eller kan komma att bli Prop. 1998/99:35<br>insolvent.</p>
<p>Regeringen inser naturligtvis det olyckliga i att det kan uppkomma<br>tvister där det blir den vinnande parten som de facto far stå kostnaderna<br>för skiljeförfarandet (och de egna rättegångskostnaderna). Denna kon-<br>sekvens torde dock vara svår att undvika och regeringen saknar underlag<br>för en bedömning av frågan i dess helhet. Regeringen avstår därför från<br>att penetrera frågan vidare i detta lagstiftningsärende.</p>
<p>Parterna föreslås enligt den nya lagen om skiljeförfarande fa vid-<br>sträckta möjligheter att framställa nya yrkanden. Det finns därför anled-<br>ning att beakta den situationen att flera tvister mellan parterna handläggs<br>gemensamt. I dessa förfaranden bör det vara möjligt för skiljemännen att<br>fastställa särskilda säkerhetsbelopp för varje yrkande. Härigenom hindras<br>t.ex. en svarande att uppehålla kärandens talan genom att framställa egna<br>yrkanden och sedan underlåta att ställa säkerhet (se nedan). Däremot bör<br>något särskilt belopp inte få fastställas beträffande invändningar. Detta<br>bör gälla även för kvittningsinvändningar.</p>
<p>Ställer parterna inte säkerhet i enlighet med skiljemännens begäran bör<br>skiljemännen kunna avsluta förfarandet, respektive inte ta upp yrkandet<br>till prövning. Det kan emellertid tänkas att det bara är ena parten som inte<br>vill eller kan fullgöra den begärda prestationen. Sedan ena partens<br>bristande fullgörelse har konstaterats bör det vara andra parten obetaget<br>att ställa ytterligare säkerhet för att skiljeförfarandet skall kunna genom-<br>föras. Det är nämligen inte rimligt att ena parten skall kunna frigöra sig<br>från skiljeavtalet genom att vägra ställa säkerhet. Å andra sidan bör en<br>lojal part inte vara skyldig att ställa säkerhet mer än för egen del. Han bör<br>därför vara oförhindrad att, i stället för att fortsätta skiljeförfarandet,<br>väcka talan vid domstol. En part som inte fullgör sin skyldighet att ställa<br>säkerhet bör följaktligen förlora sin rätt att åberopa skiljeavtalet som<br>rättegångshinder. Vad som anförts under remissomgången i denna del<br>föranleder inte regeringen att göra någon annan bedömning.</p>
<p>Utredningens förslag innebär vidare att skiljemännen bör fa ta<br>säkerheten i anspråk för att betala större utlägg såsom resekostnader.<br>Regeringen är inte av någon annan uppfattning. Däremot bör skilje-<br>männen inte under förfarandet utan båda parternas godkännande få<br>tillgodogöra sig säkerheten som ersättning för redan utfört arbete. Ett<br>undantag från denna regel är dock befogat i de fall då ena parten ställt<br>hela säkerheten. Den part som själv tvingats ställa hela säkerheten bör<br>nämligen, i analogi med vad som gäller för partema gemensamt när de<br>tillsammans ställt säkerhet, kunna medge att skiljemännen får tillgodo-<br>göra sig säkerheten som ersättning för utfört arbete. Några bärande skäl<br>till att skiljemännen mot partemas vilja skulle fa ta säkerheten i anspråk<br>genast sedan skiljedom meddelats, vilket några remissinstanser ansett,<br>kan regeringen emellertid inte se. Skiljemännen bör dock kunna förordna<br>om ränta på ersättningen.</p>
<p>Det bör i sammanhanget framhållas att skiljemännen alltid skall<br>fastställa hela sin ersättning i den slutliga skiljedomen, således även den<br>del som de redan fatt täckt genom säkerheten.</p>
<p>165</p>
<h3>11.2 Fördelning av kostnader m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Om parterna inte har bestämt annorlunda far<br>skiljemännen på yrkande av en part förplikta motparten att betala<br>ersättning för partens kostnader och bestämma hur skiljemännens<br>ersättning skall fördelas. Skiljemännen skall kunna förordna om ränta på<br>kostnadsersättningen om en part yrkar det.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. En remissinstans anser dock att skiljemännen<br>bör vara oförhindrade att döma ut processränta även utan yrkande härom.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Partema skall alltså solidariskt betala<br>skiljemännen skälig ersättning för uppdraget. För partema tillkommer<br>dämtöver kostnader för att utföra talan, t.ex. ombudsarvode och<br>ersättning till förhörspersoner.</p>
<p>Regleringen i 24 § skiljemannalagen ger partema möjlighet att komma<br>överens om hur kostnaderna skall bäras dem emellan. De kan t.ex.<br>bestämma att vardera parten skall stå sin kostnad eller att kostnader upp<br>till ett visst belopp inte skall vara ersättningsgilla. Har sådan överens-<br>kommelse inte träffats får skiljemännen på yrkande av en part pröva om<br>och i vilken mån motparten skall förpliktas att betala ersättning för dessa<br>kostnader. Lagen utgår sålunda från att partema genom skiljeavtalet<br>avsett att lämna även denna fråga till avgörande av skiljemännen, om<br>kostnadsfördelningen inte särskilt undantagits.</p>
<p>När det gäller att bestämma vilka kostnader som är ersättningsgilla och<br>hur de skall fördelas mellan partema anför utredningen att praxis torde<br>överensstämma med hur domstolarna tillämpar reglerna i 18 kap.<br>rättegångsbalken. Utredningen har särskilt framhållit rättsfallet NJA<br>1989 s. 247, där skiljemän ansetts kunna förordna om ränta på part<br>tillerkänd kostnadsersättning utan särskilt yrkande på samma sätt som<br>allmän domstol (se 18 kap 8 § andra stycket rättegångsbalken). Utred-<br>ningen har övervägt att reglera dessa frågor närmare i den nya lagen om<br>skiljeförfarande men avstått från detta, bl.a. på grund av att införandet av<br>en ny klandergrund då ansetts nödvändig. Utredningen har dock velat<br>framhålla vikten av att skiljemännen inte går utöver partemas yrkanden<br>ens när det gäller ränta på kostnadsersättningen. Med hänsyn till den<br>ståndpunkt som Högsta domstolen intagit har utredningen föreslagit att<br>det i lagen om skiljeförfarande tas in en regel av innebörd att ränta på<br>kostnadsersättningen far dömas ut endast när sådan har yrkats av en part.<br>I övrigt har utredningen föreslagit att den nuvarande kortfattade<br>regleringen, som man funnit fungera ganska väl, behålls.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till vad utredningen anfört. Regeringen kan, i<br>motsats till den remissinstans som förordar en reglering i enlighet med 18<br>kap 8 § andra stycket rättegångsbalken, inte se att det skulle finnas några<br>särskilda skäl för att skiljemännen skulle tillåtas att gå utöver partemas<br>yrkanden just när det gäller ränta på kostnadsersättningen. Regeringen<br>föreslår således att den nuvarande ordningen behålls och att kravet på<br>yrkande om ränta kommer till uttryck i lagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>166</p>
<h3>11.3 Domstolsprövning av kostnaderna</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: En part eller en skiljeman skall hos domstol kunna<br>begära en materiell prövning av skiljemännens beslut beträffande ersätt-<br>ningen till skiljemännen. Skiljedomen skall innehålla tydliga anvisningar<br>om vad en part som vill begära rättens prövning i denna del skall göra.</p>
<p>En dom, varigenom ersättningen till skiljeman sätts ned, gäller även<br>för part som inte fort talan.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som godtagit förslaget<br>att skiljemännen skall fa fastställa sin egen ersättning i skiljedomen<br>tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Svea hovrätt föreslår en<br>något försvagad form av regeln att nedsättning av skiljemannens arvode<br>på talan av ena parten även skall gälla för motparten. Någon remiss-<br>instans har invänt mot bestämmelsens språkliga utformning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En part kan enligt 25 § skilje-<br>mannalagen inom viss tid väcka talan vid domstol mot beslutet om<br>ersättning till skiljemännen. En part kan välja om han vill väcka talan<br>mot samtliga skiljemän eller nöja sig med att väcka talan mot någon eller<br>några av dem. Domstolen kan sedan på materiell grund överpröva ersätt-<br>ningsbeslutet. Det är alltså här fråga om en prövning i sak. Däremot kan<br>skiljemännens beslut om hur kostnaderna skall fördelas partema emellan<br>inte omprövas av domstol.</p>
<p>Endera eller båda parter kan föra talan mot beslutet om ersättning.<br>Dessutom kan en skiljeman som inte tillerkänts den ersättning han begärt<br>väcka talan. Dessa mål kan företas till gemensam handläggning.</p>
<p>Om domstolen ändrar skiljemännens beslut på talan av en part gäller<br>domen inte utan vidare till förmån för andra parten (se rättsfallet NJA<br>1956 s. 87). Någon särskild bestämmelse om vad som gäller i detta fall<br>finns inte i skiljemannalagen.</p>
<p>Skiljemannalagen föreskriver slutligen att skiljemännen i skiljedomen<br>skall lämna tydlig hänvisning om vad en part som vill föra talan mot<br>beslutet om ersättning skall göra.</p>
<p>Enligt den finska lagen kan en part inom viss tid överklaga beslutet om<br>ersättning till skiljemännen till domstol. I förarbetena (prop. 202/1991)<br>sägs att en nedsättning av ersättningen på talan av en part inte nöd-<br>vändigtvis inverkar på den betalningsskyldighet som i skiljedomen ålagts<br>andra parter. Domstolen omprövar beslutet om ersättning på materiell<br>grund. Däremot kan skiljemännens beslut om hur kostnaderna skall<br>fördelas mellan parterna inte omprövas av domstolen.</p>
<p>Enligt utredningen innefattar den nuvarande regleringen en lämplig<br>avvägning mellan parternas och skiljemännens intressen. Utredningen<br>har mot denna bakgrund föreslagit att befintliga bestämmelser, med en<br>mindre justering av tidsfristerna för väckande av talan, behålls.<br>Regeringen delar utredningens bedömning. Regeringen föreslår därför att<br>den nuvarande bestämmelsen, med den av utredningen gjorda juste-<br>ringen, och med beaktande av Lagrådets synpunkter för det fall rättelse,</p>
<p>167</p>
<p>komplettering eller tolkning har ägt rum, tas in i lagen om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>Däremot är det, som utredningen framhållit, otillfredsställande att det i<br>lagen inte regleras hur en nedsättning av ersättningen till en eller flera<br>skiljemän på talan av ena parten inverkar på andra partens betalnings-<br>skyldighet. Följande exempel kan användas for att beskriva situationen.<br>Skiljemännen bestämmer sin ersättning till 50.000 kr och att parterna sig<br>emellan skall svara för hälften var. Ena parten accepterar skiljedomen<br>och betalar hela beloppet. Andra parten väcker talan mot skiljemännen<br>och far ersättningen nedsatt till 30.000 kr. Den part som inte överklagat<br>skiljedomen kan nu inte kräva mer än hälften av 30.000 kr regressvis av<br>motparten. Hans betalningsskyldighet har alltså ökat med 10.000 kr om<br>han inte tillgodoräknas någon nedsättning och detta trots att han inte<br>deltagit i domstolsförfarandet.</p>
<p>Enligt regeringens mening är det inte acceptabelt att en part som<br>accepterar skiljedomen och betalar hela ersättningen, inte regressvis skall<br>kunna kräva motparten på halva beloppet därför att denne fatt ersätt-<br>ningen nedsatt av domstolen. Frågan är hur man bäst löser problemet.</p>
<p>Utredningen har föreslagit en regel som innebär att man låter ena<br>partens talan gälla även för andra parten. En sådan regel gynnar mot-<br>parten om talan är framgångsrik och lämnar honom i annat fall oberörd.<br>Mot en sådan bestämmelse kan invändas att den onödigt gynnar en<br>passiv part - denne behöver inte vidkännas några kostnader eller något<br>besvär för att fa skiljemannens ersättning nedsatt men får ändå<br>tillgodoräkna sig ett positivt utfall. Alternativet, som föreslagits av Svea<br>hovrätt, skulle i stället vara en regel som innebär att en part inte skall<br>komma i ett sämre läge än om talan inte förts.</p>
<p>Enligt regeringens mening finns det goda skäl för båda modellerna.<br>Den ena kan knappast sägas vara mer ändamålsenliga än den andra även<br>om man med utredningens förslag kan sägas uppnå en större enhetlighet.<br>Förslaget innebär att endast ett ersättningsbelopp skulle gälla gentemot<br>parterna i stället för två för parterna olika belopp. Det kan dock<br>ifrågasättas varför en passiv part skall få åka snålskjuts på motpartens<br>bekostnad. Samtidigt är det inte omöjligt att ena partens passivitet kan<br>bero på just vetskapen om att motparten har överklagat domen. Med den<br>av utredningen föreslagna lösningen skulle parterna till och med kunna<br>komma överens om att bara ena parten överklagar. Även om sådana<br>överenskommelser inte torde bli särskilt frekventa anser regeringen att<br>övervägande skäl talar för den av utredningen förordade modellen.<br>Regeringen föreslår därför att det i den nya lagen tas in en bestämmelse<br>som innebär att om ersättningen till skiljeman sätts ned på talan av en<br>parten skall domen gälla även i förhållande till den part som inte fört<br>talan.</p>
<p>Som tidigare nämnts kan skiljemännens beslut om fördelning av<br>kostnaderna parterna emellan inte överprövas av domstol på materiell<br>grund. Det synsätt som ligger bakom regleringen har alltjämt bärkraft.<br>Emellertid kommer förfarandet enligt den nya lagen alltid att avslutas<br>med en skiljedom, dvs. även i de fall då skiljemännen avslutat för-<br>farandet för att de inte ansett sig behöriga att pröva den hänskjutna</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>168</p>
<p>tvisten i sak. Regeringen har föreslagit att en sådan skiljedom skall kunna<br>överprövas av allmän domstol (se vidare avsnitt 10.6). Domstolen bör<br>även kunna pröva fördelningen i skiljedomen av kostnaderna mellan<br>parterna. Har förfarandet avslutats utan att skiljemännen prövat den<br>hänskjutna tvisten i sak av annan anledning än att de varit obehöriga bör<br>någon materiell överprövning av domstol däremot inte kunna ske av<br>beslutet om fördelning av kostnaderna parterna emellan, bortsett från det<br>fallet att själva beslutet att avsluta förfarandet ändras.</p>
<p>Skiljemännen bör åläggas att lämna ”fullföljdshänvisning” i skilje-<br>domen beträffande de frågor som domstol kan överpröva på materiell<br>grund. Detta gäller alltid beträffande ersättningen till skiljemännen.</p>
<p>Det bör avslutningsvis framhållas att de regler om rätten att föra talan<br>mot en skiljedom angående ersättning till skiljemännen som regeringen<br>nu föreslår endast tar sikte på beslut om ersättning till skiljemän som<br>dessa själva har fattat. Har - som fallet är i ett av Internationella<br>Handelskammaren i Paris (ICC) administrerat skiljeförfarande - ett<br>beslut om ersättning till skiljemännen som har fattats av någon annan<br>instans än skiljemännen tagits in i domen, omfattas detta beslut inte av de<br>föreslagna reglerna. Detta behöver dock enligt regeringens mening inte<br>uttryckligen framgå av lagtexten.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h2>12 Domstolsfrågor och talefrister</h2>
<h3>12.1 Forum- och handläggningsfrågor, instansordningen</h3>
<h4>12.1.1 Gällande rätt</h4>
<p>Regler om forum för klander och för talan mot ett beslut om ersättning<br>till en skiljeman finns i 26 § första stycket skiljemannalagen. Någon<br>bestämmelse om forum för en talan rörande en skiljedoms ogiltighet<br>finns inte i skiljemannalagen.</p>
<p>Klander av skiljedom tas upp av den tingsrätt som svaranden lyder<br>under i tvistemål som rör hans person. Denna bestämmelse far förstås så<br>att talan skall instämmas till svarandens hemvistforum enligt 10 kap. 1<br>och 2 §§ rättegångsbalken.</p>
<p>När det gäller en talan angående ersättningen till en skiljeman är<br>domstolen i den ort där skiljedomen meddelats behörig. Om en part är<br>missnöjd t.ex. beträffande ersättningens storlek till varje skiljeman ges<br>han därigenom möjlighet att vid en och samma domstol väcka talan mot<br>samtliga skiljemän.</p>
<p>Om det inte finns forum enligt de angivna reglerna tas målet upp av<br>Stockholms tingsrätt. Det far betraktas som osäkert om denna regel om<br>reservforum kan användas för det fall att skiljedomen inte innehåller<br>uppgift om var den meddelats.</p>
<p>Som tidigare nämnts finns det inte någon forumbestämmelse i skilje-<br>mannalagen för talan om en skiljedoms ogiltighet. Högsta domstolen har<br>emellertid i rättsfallet NJA 1989 s. 143 fastslagit att 26 § första stycket<br>skiljemannalagen är analogiskt tillämpbar beträffande en sådan talan.</p>
<p>169</p>
<p>Ansökningsärenden enligt skiljemannalagen tas upp av tingsrätten i<br>den ort där endera av parterna har sitt hemvist. Det kan t.ex. gälla<br>utseende av en skiljeman eller hans skiljande från uppdraget samt för-<br>längning av tid för meddelande av skiljedom. Eftersom mer än en<br>tingsrätt är behörig kan flera ansökningar göras beträffande samma fråga.<br>Har så skett är den tingsrätt hos vilken ansökan först gjordes behörig.<br>Meddelas beslut av en annan tingsrätt är det beslutet ogiltigt. Har<br>ingendera parten hemvist i Sverige upptas ansökan av Stockholms<br>tingsrätt. Det nu anförda framgår av bestämmelser i 26 § andra stycket<br>skilj emannalagen.</p>
<p>Ansökan handläggs vid tingsrätten enligt bestämmelserna i lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden. Dessutom ges i följande två fall sär-<br>skilda anvisningar i 26 § andra stycket skiljemannalagen. Ansökan för<br>inte bifallas utan att sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig.<br>Avser ansökan skiljemäns skiljande från uppdraget bör även skilje-<br>männen höras. Sistnämnda bestämmelse är som synes inte under alla<br>omständigheter tvingande.</p>
<p>Talan om klander och ogiltighet instäms till domstol på samma sätt<br>som en vanlig civilrättslig tvist. Målet kan fullföljas till hovrätt och<br>Högsta domstolen, med de inskränkningar som följer av rättegångs-<br>balkens regler. Talan kan sålunda komma att prövas i tre instanser.</p>
<p>När det gäller frågor som skall prövas av domstol efter ansökan finns<br>det i 26 § tredje stycket skiljemannalagen regler som inskränker partemas<br>rätt att föra talan mot tingsrättens beslut. Har tingsrätten efter ansökan<br>utsett en skiljeman eller skilt en skiljeman från uppdraget eller förklarat<br>skiljeavtalet förfallet för talan inte föras mot beslutet. Vidare får talan<br>inte heller föras mot ett beslut angående förlängning av tiden för<br>meddelande av skiljedom. Har tingsrätten däremot avslagit en ansökan<br>om utseende av skiljeman eller om hans skiljande från uppdraget får en<br>part föra talan mot beslutet enligt rättegångsbalkens regler. Detsamma<br>gäller om tingsrätten avvisat en ansökan om förlängning av tiden för<br>meddelande av skiljedom.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>170</p>
<h4>12.1.2 Överväganden</h4>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: Talan om ogiltighet och klander av en skiljedom<br>skall tas upp av hovrätten inom vars domkrets skilj eforfarandet har ägt<br>rum. Detsamma skall gälla talan mot en skiljedom varigenom skilje-<br>männen avslutat förfarandet utan att pröva de frågor som hänskjutits till<br>dem. Om platsen för skiljeförfarandet inte finns angiven i skiljedomen<br>skall talan kunna väckas hos Svea hovrätt.</p>
<p>Hovrättens avgörande skall inte kunna överklagas. Hovrätten skall<br>dock för frågor av särskilt prejudikatintresse kunna tillåta att avgörandet<br>överklagas, s.k. ventil.</p>
<p>Talan beträffande ersättningen till en skiljeman skall tas upp av<br>tingsrätten på platsen för skiljeförfarandet. Stockholms tingsrätt skall<br>vara reservforum för det fall platsen för skiljeförfarandet inte finns<br>angiven i skiljedomen.</p>
<p>Ansökningsärenden som avser utseende av skiljeman eller hans<br>skiljande från uppdraget skall tas upp av tingsrätten i den ort där någon<br>av parterna har sin hemvist eller av tingsrätten på platsen för<br>skiljeförfarandet. Ansökan skall även kunna tas upp av Stockholms<br>tingsrätt.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att talan mot en<br>skiljedom skall tas upp av tingsrätten på platsen för skiljeförfarandet och<br>att den nuvarande ordningen som innebär att tingsrättens dom kan<br>överklagas till hovrätt och Högsta domstolen enligt rättegångsbalkens<br>tvistemålsregler behålls. I övriga delar överensstämmer utredningens<br>förslag med regeringens.</p>
<p>En expert i utredningen har i ett särskilt yttrande anfört att Svea hovrätt<br>bör vara första och enda instans i internationella mål om bl.a. ogiltighet<br>och klander. Övriga ogiltighets- och klandermål bör enligt yttrandet<br>handläggas av någon av rikets hovrätter.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. En knapp majoritet<br>tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Många remissinstanser<br>— särskilt de som representerar näringslivet - ansluter sig till det särskilda<br>yttrandet.</p>
<p>Flera utländska experter instämmer i det särskilda yttrandet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Syftet med en skiljedomslagstiftning<br>i såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv är att tillhandahålla<br>ett regelverk för en alternativ form av tvistlösning. En grundläggande<br>tanke bakom sådana regler är att tillgodose bl.a. näringslivets krav på en<br>snabb och effektiv handläggning som resulterar i en slutlig skiljedom.<br>Det är ingen överdrift att påstå att just möjligheterna till en effektiv<br>handläggning och snabbt avgörande av tvisten är ett av de viktigaste<br>skälen för att parter skall välja denna tvistlösningsform. Det finns fog för<br>påståendet att dessa faktorer är av så avgörande betydelse att för det fall<br>handläggningstidema för skiljeförfaranden skulle motsvara dem i allmän<br>domstol skulle skiljeförfarandet förlora en väsentlig del av sin<br>attraktionskraft. Vad nu anförts bör enligt regeringens mening tillmätas</p>
<p>171</p>
<p>stor betydelse när man överväger olika forum- och instansordningsfrågor<br>med avseende på skiljeförfarande.</p>
<p>Det finns alltså, på samma sätt som för tvistemål i allmänhet, ett behov<br>av en expedit handläggning av olika skilj edomsfrågor i domstol. Detta<br>gör sig särskilt gällande såvitt avser prövningar om ogiltighet och<br>klander av skiljedomar. Det har hävdats att det på senare år blivit<br>vanligare med klandertalan i syfte endast att fördröja verkställigheten och<br>skapa oreda i de rättsliga efterverkningarna av skiljedomen. Som<br>regeringen tidigare nämnt är det av yttersta vikt att parterna så långt det<br>är möjligt kan förlita sig på en skiljedoms slutlighet. Detta partemas<br>intresse kan tillgodoses bl.a. genom att reglerna om ogiltighet och<br>klander ges en ändamålsenlig utformning. En annan faktor av mycket<br>stor betydelse är naturligtvis forumfrågan och möjligheterna att fa talan<br>prövad i flera instanser.</p>
<p>När det gäller en parts möjlighet att föra talan mot en skiljedom eller fa<br>den överprövad i de fall skiljemännen avslutat förfarandet utan att slita<br>tvistefrågorna skulle det onekligen innebära en avsevärd tempovinst om<br>domstolens prövning kunde inskränkas till en instans. Skiljeförfarandets<br>attraktionskraft skulle vidare sannolikt öka om t.ex. en klandertalan<br>kunde anhängiggöras direkt i hovrätt eller till och med en enda hovrätt.<br>Frågan är om det möter några särskilda hinder att särbehandla vissa<br>skilj edomsfrågor på detta sätt.</p>
<p>En ordning som innebär en domstolsprövning i endast en instans skulle<br>inte innebära en fullständig innovation. Parter har redan med dagens<br>regler möjlighet att begränsa prövningen på detta sätt. De kan nämligen<br>enligt 49 kap. 2 § rättegångsbalken avtala att inte överklaga tingsrättens<br>dom. Sådana avtal torde dock inte vara särskilt frekventa. Detta kan<br>möjligen tolkas så att behovet av en eninstansprövning i tingsrätt inte är<br>särskilt stort.</p>
<p>Enligt regeringens mening finns det knappast några avgörande<br>invändningar mot att man skulle kunna ta hänsyn till skiljeförfarandets<br>speciella karaktär och således begränsa möjligheten att fa en talan prövad<br>i flera instanser. Den omständigheten att någon sådan begränsning inte<br>bör finnas vid en prövning av skiljeavtalets giltighet och tillämplighet i<br>ett tidigare skede av förfarandet förändrar inte detta synsätt. De nu<br>aktuella fallen tar sikte på en talan i domstol sedan skiljemännen<br>meddelat en skiljedom. Det är i dessa fall som argumentet om det<br>angelägna i att verka för en skiljedoms slutlighet gör sig gällande med<br>särskild styrka.</p>
<p>Det är således en rimlig utgångspunkt att en talan mot en skiljedom<br>inte skall kunna prövas av flera instanser. Frågan blir då var prövningen<br>bör äga rum. Regeringen har i olika sammanhang framhållit det<br>angelägna i att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.<br>Detta talar för att prövningen bör ske i en, flera eller alla tingsrätter. Å<br>andra sidan kan man fråga sig om resonemanget om tyngdpunkten i<br>första instans till alla delar är relevant då man redan från början vet att<br>instanskedjan inte står till partemas förfogande. Det resonemanget utgår<br>bl.a. från att hovrätterna skall ha en kontrollerande och korrigerande<br>funktion, t.ex. såvitt avser tingsrätternas avgörande i materiellt<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>172</p>
<p>hänseende. Det kan alltså bli fråga om en överprövning i sak. Om någon Prop. 1998/99:35<br>sådan prövning är det inte fråga när en skiljedom skall prövas.<br>Skiljedomen kan i princip inte bli föremål för prövning på materiell<br>grund. Mot denna bakgrund bör den allmänna principen om att<br>tyngdpunkten i civilmål skall ligga i första instans inte utesluta vidare<br>överväganden i frågan om i vilken instans en prövning av en skiljedom<br>bör äga rum.</p>
<p>Den omständigheten att principen om tingsrätten som första instans<br>inte medför att prövningar av t.ex. ogiltighet och klander måste ske där<br>innebär å andra sidan inte att en sådan ordning skulle vara utesluten. Det<br>kan dock ifrågasättas om det är lämpligt att låta sådana prövningar ske<br>vid alla tingsrätter i landet. Förutom att sådana mål torde bli mycket<br>ovanliga på sina håll, med de nackdelar som följer härav, skulle det bli<br>svårt att upprätthålla en enhetlig praxis. Alternativet skulle då vara att<br>samla målen till en eller några större tingsrätter.</p>
<p>Det skulle onekligen innebära en rad fördelar att samla samtliga mål<br>till ett begränsat antal större domstolar. Dessa domstolar skulle kunna<br>specialdestinera målen till en eller flera avdelningar, vilka skulle utveckla<br>ett expertkunnande i ämnet. En sådan specialisering skulle med all<br>säkerhet befrämja en snabb handläggning. Förutsättningarna skulle<br>således bli de bästa för att garantera domstolsavgöranden på en hög-<br>kvalitativ nivå inom rimlig tid. Vidare skulle man på detta sätt skapa<br>förutsättningar för en mer enhetlig rättstillämpning. Regeringen anser att<br>en ordning i enlighet med vad som nu skisserats väl skulle svara mot<br>skiljeförfarandelagstiftningens grundläggande syften.</p>
<p>Utländska skiljedomar genomgår i dag ett exekvaturförfarande innan<br>de kan verkställas av kronofogdemyndigheten. En ansökan om<br>verkställighet av en utländsk skiljedom görs hos Svea hovrätt. Hovrättens<br>prövning huruvida en utländsk skiljedom skall kunna verkställas som en<br>svensk domstols lagakraftägande dom sker enligt bestämmelserna i lagen<br>(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar (LUSK). Bestäm-<br>melserna överensstämmer med New Yorkkonventions regler.</p>
<p>Det nu anförda innebär att Svea hovrätt redan i dag gör en prövning av<br>utländska skiljedomar som i stora stycken motsvarar den domstols-<br>prövning som skall ske vid talan om ogiltighet eller klander av en<br>skiljedom. Denna ordning har fungerat väl och utredningen har inte<br>föreslagit någon förändring härvidlag. Enligt regeringens mening bör<br>ansökningar om verkställighet av utländska skiljedomar även framgent<br>tas upp av Svea hovrätt. Man skulle i och för sig även kunna överväga<br>om inte denna hovrätt borde utgöra exklusivt forum också för frågor om<br>ogiltighet och klander av en skiljedom, liksom vid prövningar då<br>skiljemännen meddelat en skiljedom utan att avgöra tvistefrågorna. För<br>en sådan koncentration av målen talar den nyss nämnda omständigheten<br>att hovrätten redan i dag har att handlägga liknande frågor. Hovrätten har<br>vidare möjlighet att administrera målen på ett sådant sätt att de tidigare<br>redovisade fördelarna med prövningar i en enda domstol skulle kunna<br>uppnås. Över huvud taget kan det framså som en fördel i ett<br>eninstansförfarande att såväl svenska som utländska skiljedomar prövas</p>
<p>173<br></p>
<p>av samma domstol, även om grunderna för prövningen skiljer sig åt Prop. 1998/99:35<br>något.</p>
<p>Mot en ordning med Svea hovrätt som exklusivt forum talar emellertid<br>regeringens tidigare ställningstagande att sätta principen om parts-<br>autonomin i högsäte. Det kan onekligen ifrågasättas om det kan anses<br>förenligt med den genomsnittliga partsviljan att samtliga klandermål<br>skall avgöras av Svea hovrätt, t.ex. i de fall parterna valt att förlägga<br>skiljeförfarandet till Norrland eller Skåne. Om i en internationell tvist<br>mellan t.ex. en svensk och en dansk part dessa valt att förlägga<br>förfarandet till Malmö framstår det som egendomligt att förlägga<br>klanderprocessen till Stockholm.</p>
<p>Det finns enligt regeringens mening starka skäl för att låta partema, på<br>sätt som ovan angivits, disponera över forumffågan. En prövning i<br>hovrätt framstår därvid som mer ändamålsenlig än att förelägga målen till<br>vissa tingsrätter. Med en ordning som innebär att talan om ogiltighet och<br>klander skall prövas av den hovrätt inom vars domkrets förfarandet äger<br>rum, kommer en stor del av målen ändå att avgöras av Svea hovrätt.<br>Beträffande de internationella skiljeförfarandena kommer detta för-<br>hållande att bli än tydligare. Man uppnår därmed flera av de fördelar som<br>ovan redovisats. Behovet av en särskild regel för internationella skilje-<br>tvister ter sig i denna belysning inte nödvändig.</p>
<p>Mot bakgrund av vad som nu anförts anser regeringen att övervägande<br>skäl talar för att en talan om ogiltighet eller klander av en skiljedom bör<br>väckas vid den hovrätt inom vars domkrets skiljeförfarandet har ägt rum.<br>Detsamma bör gälla en talan mot en skiljedom där skiljemännen inte<br>prövat de tvistefrågor som hänskjutits till dem.</p>
<p>Med det förslag som nu skisserats kommer hovrätternas avgöranden att<br>bilda praxis. Det kan dock uppkomma situationer där intresset av att<br>erhålla ett prejudikat gör sig gällande med särskild styrka. Det bör därför<br>finnas en möjlighet för hovrätten att i dessa fall tillåta att avgörandet<br>överklagas. På så sätt kommer skiljedomsfrågor av särskilt prejudikat-<br>intresse att kunna prövas av Högsta domstolen.</p>
<p>Regeringen föreslår således att en talan mot en skiljedom som avser<br>ogiltighet eller klander eller de fall där skiljemännen inte prövat de<br>tvistefrågor som hänskjutits till dem skall tas upp av hovrätten inom vars<br>domkrets skiljeförfarandet har ägt rum. Är platsen för förfarandet inte<br>angiven i skiljedomen föreslås att talan skall kunna väckas vid Svea<br>hovrätt. Hovrättens avgörande skall inte kunna överklagas. Hovrätten<br>skall dock kunna tillåta att avgörandet överklagas när det gäller frågor av<br>särskilt prejudikatintresse.</p>
<p>Det bör för tydlighetens skull framhållas att regeringens förslag inte<br>innebär att några specialdomstolar inrättas. Hovrätterna skall tillämpa<br>rättegångsbalkens regler om förberedelse och huvudförhandling (se<br>53 kap. 1 § rättegångsbalken). Några särskilda förfarande- eller samman-<br>sättningsregler föreslås alltså inte.</p>
<p>Vad avser talan beträffande ersättningen till en skiljeman saknas det<br>enligt regeringens mening sådana bärande skäl som skulle motivera att<br>dessa mål omfattades av den nu föreslagna ordningen. Fördelen med att<br>kunna föra talan mot olika beslut i en skiljedom uppstår inte i dessa fall,</p>
<p>174</p>
<p>då partsställningen i en ersättningstvist inte är densamma som i själva<br>klandermålet. Någon gemensam handläggning i egentlig mening torde<br>inte bli aktuell. Regeringen föreslår därför att en talan beträffande<br>ersättningen till en skiljeman tas upp av tingsrätten på platsen för<br>skiljeförfarandet. Är platsen för förfarandet inte angiven i skiljedomen<br>föreslås Stockholms tingsrätt som reservforum.</p>
<p>De skäl som framförts för att motivera en särskild lösning för frågor<br>om framför allt ogiltighet och klander gör sig heller inte gällande i<br>samma utsträckning för andra skilj edomsfrågor av mer ärendekaraktär,<br>tex. utseende av skiljeman eller dennes skiljande från uppdraget.<br>Ärenden som avser ansökan om att en skiljeman skall skiljas från<br>uppdraget på grund av jäv bör i stället slutligt avgöras av tingsrätten.<br>Vidare bör tingsrättens beslut vara slutligt när en skiljeman har utsetts<br>eller skilts från sitt uppdrag. I övrigt bör allmänna regler gälla. Det<br>innebär att talan liksom för närvarande får föras mot ett beslut varigenom<br>tingsrätten har avslagit en begäran om utseende av skiljeman eller - utom<br>i jävsfallet - om en skiljemans skiljande från uppdraget. Vidare får talan<br>föras mot tingsrättens beslut att avvisa en ansökan.</p>
<p>Ansökningsärendena bör alltjämt tas upp av tingsrätten i den domkrets<br>där någon av parterna har sitt hemvist. Det finns dock starka<br>lämplighetsskäl som talar för att domstolen på den plats där förfarandet<br>har ägt rum bör kunna pröva målet. Parterna bör därför kunna vända sig<br>även till den domstolen. Det kan emellertid i inledningen av förfarandet<br>vara svårt att ange platsen för förfarandet. Om inte någon av parterna har<br>hemvist i Sverige blir det vanskligt att ange vilken domstol som är<br>behörig. Det bör därför finnas ett reservforum.</p>
<p>Ärenden om utseende av skiljeman och dennes skiljande från<br>uppdraget bör även i fortsättningen handläggas i huvudsak enligt lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden. Rätten har i dessa fall att självmant<br>kontrollera sin behörighet enligt 8 § nämnda lag. Skyldigheten att under<br>alla omständigheter bereda motparten tillfälle att yttra sig kan medföra<br>tidsutdräkt och - särskilt i fall med en motpart som håller sig undan - i<br>vissa fall visa sig omöjlig att genomföra. Rätten bör därför inte ha en<br>absolut skyldighet att höra motparten för att kunna bifalla en ansökan.<br>Däremot bör ansträngningar alltid göras för att ge motparten tillfälle att<br>yttra sig. En uppmaning att höra skiljemännen när ärendet gäller hans<br>skiljande från uppdraget bör behållas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>175</p>
<h3>12.2</h3>
<h3>Preklusionfrister</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: Skiljemannalagens regler om påkallande av<br>skiljedom i de fall det framgår av lag att en talan skall väckas inom viss<br>tid (legala tidsfrister) kompletteras att omfatta även avtalade frister om<br>talans väckande. Har skiljedom begärts inom rätt tid men avslutas<br>förfarandet utan att den hänskjutna frågan rättskraftigt avgörs, skall talan<br>anses väckt i rätt tid, om en part på nytt begär skiljedom eller väcker<br>talan vid domstol inom 30 dagar från det han fick del av skiljedomen<br>eller, om skiljedomen blivit upphävd eller förklarad ogiltig eller en talan<br>enligt 36 § lämnats utan bifall, från det att domen i denna del vunnit laga<br>kraft.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I vissa fall skall en part enligt lag<br>väcka talan inom viss tid för att hans rätt att föra talan inte skall<br>prekluderas. Omfattas talan av ett skiljeavtal skall parten enligt 27 §<br>första stycket skiljemannalagen i stället begära skiljedom inom den<br>angivna tiden. Preklusionsregler av detta slag finns på flera områden.<br>Exempelvis skall jordägare eller arrendator som vill framställa fordrings-<br>anspråk på grund av arrendeförhållande göra detta inom två år från det att<br>arrendatom avträdde arrendestället (8 kap. 26 § jordabalken). Vidare<br>skall en part som vill klandra en syn väcka talan inom en månad från det<br>att synehandlingen delgavs honom (9 kap. 28 § jordabalken). Slutligen<br>kan nämnas den frist om tre månader som gäller för klander av<br>bolagsstämmobeslut (9 kap. 17 § aktiebolagslagen).</p>
<p>Det kan hända att ett i rätt tid inlett skiljeförfarande inte leder till att<br>det meddelas en giltig skiljedom. Enligt skiljemannalagens bestämmelser<br>kan detta inträffa om en i skiljeavtalet utsedd skiljeman avlider eller<br>avsäger sig uppdraget. Vidare kan skiljemännen misslyckas med att ena<br>sig eller med att meddela skiljedom inom den därför bestämda tiden.<br>Slutligen kan skiljedomen vara behäftad med ett fel som gör att den är<br>ogiltig eller att den kan hävas efter klandertalan. Sker detta utan<br>förvållande av parten är han enligt 27 § andra stycket skiljemannalagen<br>bibehållen vid sin rätt om han väcker talan vid domstol inom sextio dagar<br>från det han fick kännedom om hindret eller, om skiljedomen klandrats<br>och blivit hävd, från det hävningsdomen vunnit laga kraft. Med hinder<br>jämställs att motparten bestrider tillämpning av skiljeavtalet eller inte<br>utser skiljeman i rätt tid, dvs. de fall som omtalas i 3 § skiljemannalagen.</p>
<p>Lagstiftaren har i vissa fall ansett det befogat att i lag ange att talan<br>skall väckas inom viss tid för att rätten att föra talan skall vara<br>bibehållen. Det är rimligt att samma frist skall tillämpas när en sådan<br>talan omfattas av ett skiljeavtal. En part som vill föra talan bör därför i<br>dessa fall vara tvungen att begära skiljedom enligt den nya lagens<br>bestämmelser inom den angivna tiden. Detta innebär i stort sett samma<br>reglering som enligt skiljemannalagen. Att det enligt förslaget ställs<br>större krav på en giltig begäran om skiljedom har berörts i avsnitt 8.1.<br></p>
<p>176</p>
<p>Särskilt med tanke på de bestämmelser som regeringen strax skall beröra<br>finns det anledning att jämställa avtalade frister om talans väckande med<br>de legala.</p>
<p>Det kan även enligt den föreslagna lagen inträffa att ett inlett<br>förfarande avslutas utan att tvistefrågan blir rättskraftigt avgjord. I de<br>flesta fall kommer emellertid lagens konstruktion att medföra att för-<br>farandet avslutas genom en skiljedom, som dock inte alltid innehåller ett<br>avgörande av tvistefrågan. Undantagsvis kommer en begäran om skilje-<br>dom inte ens att leda så långt att skiljedom meddelas. Detta gäller t.ex.<br>om motparten inte utser skiljeman eller bestrider ett yrkande om<br>tillämpning av skiljeavtalet och den påkallande parten därför väljer att<br>vända sig till domstol. Oavsett den formella skillnad mot vad som gäller i<br>dag som ligger i att en tvist kan avslutas genom skiljedom utan<br>sakprövning bör det även i fortsättningen vara möjligt för en part att<br>bevara sin rätt om situationen uppkommit utan hans vållande. Detta bör<br>ske genom att parten påkallar ett nytt skiljeförfarande om skiljeavtalet<br>fortfarande gäller och i annat fall genom att han väcker talan vid domstol,<br>allt inom viss tid. Har tvisten prövats i skiljedomen men upphävs denna<br>eller förklaras den ogiltig, bör tiden räknas från den dag då domstols-<br>avgörandet vann laga kraft. Detsamma bör, som Lagrådet framhållit,<br>gälla det fall att den påkallande parten fört talan mot en skiljedom, som<br>innebär att hans talan avvisats, utan att domstolen upphävt skiljedomen.<br>Innehåller skiljedomen inte ett avgörande i tvistefrågan bör utgångs-<br>punkten för fristen annars vara den dag då part fick del av skiljedomen. I<br>vissa fall kommer förfarandet att avstanna innan skiljenämnden<br>konstituerats och skiljedom således inte meddelas. Det kan t.ex. gälla fall<br>då motparten motsatt sig skiljeförfarande eller underlåtit att utse<br>skiljeman. Fristen bör då räknas från den tidpunkt då part fick kännedom<br>om omständigheten. Med hänsyn till att en part redan kan ha inlett ett<br>rättsligt förfarande när han får kännedom om det hinder som föranleder<br>honom att begära skiljedom eller väcka talan bör det vara tillräckligt att<br>använda den i lagen om skiljeförfarande i andra sammanhang före-<br>kommande tidsfristen om trettio dagar.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h2>13 Verkställighet av svensk skiljedom</h2>
<h3>13.1 Svensk eller utländsk skilj edom</h3>
<p>Regeringens förslag: En skiljedom skall anses som svensk om den<br>meddelas i Sverige. En skiljedom som meddelas utomlands skall anses<br>som utländsk. Platsen för skiljeförfarandet skall vara avgörande för var<br>en skiljedom skall anses meddelad.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot<br>förslaget.</p>
<p>177</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Enligt 5 § första stycket lagen<br>(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar (LUSK) är en<br>skiljedom utländsk om den är meddelad på utländsk ort. Skiljedomen<br>skall därvid enligt andra stycket anses meddelad i den stat där<br>skiljemannaförfarandet ägt rum. Motsatsvis följer att en skiljedom är<br>svensk om skiljemannaförfarandet ägt rum i Sverige.</p>
<p>Verkställighetsreglema är olika för svenska och utländska skiljedomar.<br>En svensk skiljedom verkställs efter ansökan direkt hos kronofogde-<br>myndighet enligt bestämmelser i 3 kap. 15-18 §§ utsökningsbalken. En<br>utländsk skiljedom däremot är verkställbar först efter prövning av Svea<br>hovrätt enligt närmare regler i LUSK (jfr 3 kap. 2 § utsökningsbalken).<br>Om kronofogdemyndigheten respektive Svea hovrätt bifaller ansökan<br>verkställs skiljedomen i båda fallen som svensk domstols lagakraft-<br>ägande dom.</p>
<p>Den nu redovisade uppdelningen mellan svensk och utländsk<br>skiljedom har av utredningen bedömts som ändamålsenlig. Regeringen<br>delar den bedömningen. Platsen för förfarandet bör således vara<br>avgörande för om domen direkt är verkställbar eller om det krävs en<br>särskild prövning av domstol. Regeringen föreslår därför, i enlighet med<br>vad som kommer att utvecklas vidare i avsnitt 15, att den nuvarande<br>uppdelningen behålls.</p>
<h3>13.2 Förfarandet</h3>
<h4>13.2.1 Gällande rätt</h4>
<p>Bestämmelserna i utsökningsbalken avser såväl skiljedom vilken<br>grundats på skiljeavtal - konventionell skiljedom - som skiljedom vilken<br>meddelats på grund av bestämmelse i lag - legal skiljedom. Bland den<br>senare typen av skiljedomar är de flesta meddelade enligt skilje-<br>mannalagens föreskrifter i tillämpliga delar. Det finns dock ett fåtal<br>bestämmelser som föreskriver skiljemannaförfarande utan att skilje-<br>mannalagen skall tillämpas, se t.ex. 10-12 §§ lagen (1919:426) om<br>flottning i allmän flottled.</p>
<p>Det anses att kronofogdemyndigheten kan förklara en fråga om<br>verkställighet vara så tvistig att den inte bör avgöras i ett utsökningsmål.<br>Därigenom hänvisas part att få frågan prövad efter stämning vid allmän<br>domstol. Följaktligen kan en part också utan föregående prövning av<br>kronofogdemyndigheten anhängiggöra en sådan talan vid domstol.</p>
<p>För att en skiljedom som grundas på skiljeavtal skall få verkställas<br>krävs enligt 3 kap. 15 § utsökningsbalken att tre villkor uppfylls. Skilje-<br>avtalet får inte innehålla förbehåll om rätt för part att ”klandra” domen.<br>Här avses alltså en rätt till materiell överprövning av skiljedomen. Vidare<br>får det inte föreligga någon omständighet som gör domen ogiltig, även<br>om talan inte förs mot denna. Dessa båda villkor prövar kronofogde-<br>myndigheten utan invändning av part. Slutligen får det inte göras<br>sannolikt att domen kan hävas enligt 21 § skiljemannalagen (se avsnitt<br>10.3.1). Det åvilar svaranden i utsökningsmålet att göra sannolikt att</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>178</p>
<p>domen kan hävas. Om klanderfristen gått till ända utan att svaranden<br>väckt talan kan han inte längre göra sannolikt att domen kan hävas efter<br>klandertalan. Däremot behöver klandertalan inte ha väckts för att<br>invändning skall kunna göras i utsökningsmålet. Det bör påpekas att<br>förbehåll i bolagsordning eller föreningsstadgar om att tvist skall hän-<br>skjutas till skiljemän liksom bestämmelser om skiljeförfarande som ingår<br>i testamente eller gåvobrev även i detta sammanhang jämställs med<br>skiljeavtal.</p>
<p>I fråga om ersättningen till skiljemännen får skiljedomen verkställas,<br>enligt 3 kap. 15 § andra stycket utsökningsbalken, om tiden för parts<br>talan mot domen i denna del har gått till ända utan att sådan talan har<br>väckts och det inte föreligger någon omständighet som gör domen<br>ogiltig, även om talan inte förs mot denna. Det förutsätts även i detta fall<br>att skiljeavtalet inte innehåller förbehåll om rätt för part att överklaga<br>skiljedomen.</p>
<p>Det görs sålunda skillnad mellan det fall att en part söker verkställighet<br>mot andra parten och det fall att en skiljeman begär verkställighet<br>beträffande den ersättning som en part förpliktats betala till honom. I det<br>sistnämnda fallet far verkställighet inte ske förrän tiden för partens rätt<br>att föra talan mot skiljedomen i denna del gått ut. Detta hänger samman<br>med att domstol får materiellt överpröva och i sak ändra beslutet om<br>ersättning till skiljemännen.</p>
<p>För verkställighet av en legal skiljedom som är meddelad enligt<br>skiljemannalagens bestämmelser gäller samma principer som för en<br>konventionell skiljedom (3 kap. 16 § utsökningsbalken). Eftersom en<br>sådan skiljedom inte grundar sig på ett skiljeavtal bortfaller kravet på att<br>undersöka om parterna genom avtal förbehållit sig rätt att klandra domen<br>på materiell grund. Innehåller den bestämmelse som ligger till grund för<br>skilj emannaförfarandet sådant förbehåll utgör det emellertid inte hinder<br>mot verkställighet sedan klandertiden har gått till ända utan att talan har<br>väckts.</p>
<p>När det gäller verkställighet av legala skiljedomar som inte har<br>meddelats enligt skiljemannalagens föreskrifter finns det bestämmelser i<br>12 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken. Där sägs att<br>annan skiljedom som enligt lag skall lända till efterrättelse än sådan som<br>avses i 3 kap. 15 eller 16 § i balken får verkställas, om det inte föreligger<br>någon omständighet som gör domen ogiltig, även om talan inte förs mot<br>domen. I fråga om verkställigheten hänvisas till 3 kap. 17 och 18 §§ i<br>balken. Legala skiljedomar av den nu behandlade typen torde vara<br>mycket få.</p>
<p>Finns det inte hinder mot verkställighet av skiljedomen på grund av<br>bestämmelserna i 3 kap. 15 eller 16 § skall kronofogdemyndigheten<br>meddela ett särskilt beslut, s.k. verkställighetsförklaring (3 kap. 17 §<br>utsökningsbalken). Innan sådant beslut meddelas skall svaranden beredas<br>tillfälle att yttra sig. Beslutet kan överklagas till tingsrätt och därefter till<br>hovrätt och Högsta domstolen. Det får emellertid tillämpas redan innan<br>det vunnit laga kraft (2 kap. 19 § utsökningsbalken).</p>
<p>Bifaller kronofogdemyndigheten ansökan verkställs skiljedomen<br>därefter som lagakraftägande dom, om inte annat förordnas av domstol</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>179</p>
<p>där talan mot skiljedomen är anhängig (3 kap. 18 § utsökningsbalken).<br>Har talan väckts mot skiljedomen kan domstolen med stöd av nämnda<br>bestämmelse förordna att domen över huvud taget inte får verkställas<br>eller, t.ex. i fråga om betalningsskyldighet, bestämma att utmätning men<br>inte någon ytterligare åtgärd får äga rum. Däremot kan svaranden inte<br>stoppa verkställigheten genom att ställa säkerhet.</p>
<p>Bifaller kronofogdemyndigheten inte ansökan om verkställighet skall<br>myndigheten meddela ett avslagsbeslut. Detta beslut kan överklagas till<br>tingsrätt och därefter till hovrätt och Högsta domstolen.</p>
<h4>13.2.2 Överväganden</h4>
<p>Regeringens förslag: En skiljedom skall kunna verkställas om<br>skiljeavtalet inte innehåller förbehåll om rätt för part att angripa domen<br>på materiell grund eller om tiden för sådan talan har löpt ut och domen<br>uppfyller kraven på skriftlighet och undertecknande. Svaranden skall<br>alltid beredas tillfälle att yttra sig innan verkställighet sker.</p>
<p>Om kronofogdemyndigheten finner anledning att anta att skiljedomen<br>är ogiltig skall myndigheten förelägga sökanden att väcka talan i saken<br>om det inte redan pågår rättegång härom. Kronofogdemyndigheten skall<br>däremot inte pröva om skiljedomen kan hävas efter klander.</p>
<p>En skiljedom som antas vara ogiltig får verkställas endast i enlighet<br>med vad som gäller för underrättsdomar som inte vunnit laga kraft. Har<br>talan väckts vid domstol om skiljedomens upphävande eller ogiltighet<br>ankommer det på domstolen att bestämma om verkställigheten.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissutfallet bland de remissinstanser som<br>yttrat sig över förslaget i denna del är blandat. Riksskatteverket och<br>Stockholms tingsrätt tillstyrker förslaget. Tingsrätten ifrågasätter dock<br>om inte verkställighet av en skiljedom i vissa fall skall kunna fortgå utan<br>att gäldenären hörs. Kronofogdemyndigheterna i Göteborgs och Bohus<br>län respektive Malmöhus län anser att myndigheterna skall kunna vägra<br>att verkställa en ogiltig skiljedom. Detsamma anförs av Malmö tingsrätt<br>för de fall saken är uppenbar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Andra länders lagstiftning på<br>skiljedomsområdet förutsätter i allmänhet ett domstolsbeslut för att en<br>skiljedom skall kunna verkställas. Så är fallet t.ex. i Finland. Som utred-<br>ningen framhållit framstår det emellertid som smidigare att kunna vända<br>sig direkt till den verkställande myndigheten. Endast i de fall då en<br>skiljedoms giltighet med fog kan ifrågasättas eller när en verklig tvist om<br>skiljedomens bestånd föreligger finns det anledning att koppla in dom-<br>stol. Detta bör enligt regeringens mening bilda utgångspunkt för<br>utformningen av verkställighetsregler i den nya lagen om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>Den prövning som kronofogdemyndigheten i dag skall göra är många<br>gånger komplicerad. Svårigheterna gäller framför allt bedömningen av<br>om det har gjorts sannolikt att domen kan hävas efter klander.</p>
<p>180</p>
<p>Kronofogdemyndigheten har visserligen möjlighet att, i stället för att<br>meddela eller vägra verkställighetsförklaring, hänvisa partema till att<br>efter stämning fa frågan prövad i domstol. Denna utväg bör dock väljas<br>endast i rena undantagsfall.</p>
<p>Det material som kronofogdemyndigheten skall göra sin klander-<br>prövning på måste även presenteras i domstol för att prövas där. En<br>absolut förutsättning för att en skiljedom skall kunna hävas efter klander<br>är ju att någon part verkligen väcker talan mot skiljedomen, och inte bara<br>framställer invändningar vid kronofogdemyndigheten för att hindra eller<br>försena verkställigheten. Detta tillsammans med den ovan berörda<br>komplexiteten i prövningen talar för att enbart domstol borde bedöma en<br>parts möjlighet till framgång i en klanderprocess. I enlighet härmed finns<br>det goda skäl för att kronofogdemyndigheten vid sin verkställighets-<br>prövning borde bortse från en parts utsikter till framgång i en<br>klanderprocess.</p>
<p>En part som vill klandra skiljedomen måste väcka talan vid domstol<br>inom viss tid. Även om verkställighetsförklaring meddelats av krono-<br>fogdemyndigheten kan domstolen, enligt 3 kap. 18 § utsökningsbalken,<br>förordna att vidare åtgärd för verkställighet av skiljedomen inte far vidtas<br>eller att endast vissa åtgärder far äga rum. En missnöjd part anvisas här<br>ett sätt att hindra eller begränsa verkställigheten av en skiljedom som<br>enligt partens mening är klanderbar. Det framstår inte som befogat att<br>parten - t.ex. genom att överklaga ett beslut om verkställighet i särskild<br>ordning till tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen - skall kunna fa i<br>princip samma fråga prövad i mer än en process.</p>
<p>Innan kronofogdemyndigheten beslutar om verkställighet skall, enligt<br>dagens ordning, motparten alltid ges tillfälle att yttra sig. Lika med<br>utredningen anser regeringen att denna regel bör behållas fastän den går<br>längre än vad som annars gäller t.ex. vid utmätning (se bl.a. 4 kap. 12 §<br>utsökningsbalken). Genom en sådan bestämmelse far nämligen mot-<br>parten ett incitament att agera om han motsätter sig verkställighet, och<br>det skapas samtidigt en garanti för att motparten far del av skiljedomen<br>innan kronofogdemyndigheten vidtar åtgärd för verkställighet.</p>
<p>Som tidigare antytts anser regeringen att kronofogdemyndigheten inte<br>bör pröva en parts förutsättningar att efter talan vid domstol fa skilje-<br>domen hävd efter klander. Vad gäller prövningen av huruvida en skilje-<br>dom är ogiltig är situationen dock en annan. Denna bedömning skall ske<br>oavsett parternas inställning och kan därför inte göras beroende av att en<br>part väcker talan vid domstol. Regeringen delar därför utredningens<br>uppfattning att kronofogdemyndigheten måste ha ett ansvar för att<br>skiljedomen inte verkställs om den är ogiltig.</p>
<p>Frågan blir då hur omfattande detta ansvar bör vara och hur reglerna<br>härom närmare bör utformas.</p>
<p>Självfallet måste kronofogdemyndigheten till en böijan konstatera att<br>den över huvud taget har att göra med en svensk skiljedom och inte t.ex.<br>en utländsk skiljedom eller en s.k. självdom (se avsnitt 5.4). Är<br>skiljedomen inte avfattad skriftligt eller saknar den helt underskrift, bör<br>det ankomma på kronofogdemyndigheten att vägra verkställighet. Även<br>om det kan krävas viss utredning avseende skiljedomens undertecknande</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>181</p>
<p>bör det ankomma på kronofogdemyndigheten att pröva om domen<br>uppfyller de krav som lagen om skiljeförfarande uppställer härvidlag. Är<br>domen undertecknad bara av skiljenämndens ordförande bör detta<br>godtas, om sökanden uppger att parterna träffat överenskommelse härom<br>och motparten inte gör någon erinran mot påståendet. I annat fall bör<br>sökanden ha att styrka sitt påstående inför kronofogdemyndigheten.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten bör vidare kontrollera om skiljeavtalet inne-<br>håller förbehåll om rätt för parterna att föra talan mot skiljedomen på<br>materiell grund. Ett sådant förbehåll bör dock inte utan vidare leda till att<br>verkställighet av skiljedomen vägras. Har tiden för talan mot domen gått<br>till ända utan att sådan talan har förts bör skiljedomen kunna verkställas.<br>I annat fall bör verkställighet inte medges.</p>
<p>Enligt vad som tidigare har föreslagits bör parterna ges möjlighet att i<br>vissa fall träffa avtal som utesluter eller begränsar tillämpligheten av de<br>s.k. klandergrundema (se avsnitt 10.7). Skiljedomar som omfattas av ett<br>sådant avtal kommer, med hänsyn till att det i allmänhet rör sig om parter<br>med liten anknytning till Sverige, sällan att verkställas här i landet, men<br>det är inte uteslutet att så kommer att ske. För det fall skiljedomen<br>omfattas av ett sådant avtal har regeringen föreslagit att domen skall vara<br>verkställbar enligt de regler som gäller för utländska skiljedomar. Även i<br>detta fall bör kronofogdemyndigheten vägra verkställighet.</p>
<p>Vad nu sagts innebär att kronofogdemyndigheten skall gör en grund-<br>läggande kontroll av de skiljedomar som begärs verkställda. Ingen<br>remissinstans har invänt mot förslaget i denna del. Kritiken mot utred-<br>ningens förslag gäller den del som innebär att kronofogdemyndigheten -<br>åtminstone delvis - skall verkställa en skiljedom även i de fall som det<br>kan antas att domen är ogiltig på grund av brister i skilj edoms-<br>mässigheten eller såsom stridande mot ordre public.</p>
<p>Det är naturligt att hävda att ogiltiga skiljedomar aldrig skall kunna<br>verkställas. Om det på verkställighetsstadiet skulle kunna fastställas med<br>säkerhet när en skiljedom är ogiltig framstår en reglering i enlighet<br>härmed som ganska självklar. Det är emellertid ofta förenat med<br>betydande svårigheter att avgöra om de ogiltighetsanledningar som hän-<br>för sig till skilj edomsmässigheten och hänsynen till ordre public<br>föreligger i ett visst fall. Prövningarna kan i vissa fall förväntas bli<br>synnerligen omfattande. Sådana prövningar bör enligt regeringens<br>mening inte göras av de verkställande myndigheterna utan bör ske i<br>vanlig rättegång. Den omständigheten att det inom kronofogdemyndig-<br>heterna finns en mycket hög juridisk kompetens föranleder ingen annan<br>bedömning.</p>
<p>Det kan naturligtvis diskuteras att låta en viss begränsad prövning ske<br>på verkställighetsstadiet. Man skulle, som en remissinstans givit uttryck<br>för, t.ex. kunna laborera med ett uppenbarhetsrekvisit. Krononofogde-<br>myndigheten skulle alltså få vägra verkställighet om det för myndigheten<br>framstod som uppenbart att skiljedomen var ogiltig såsom stridande mot<br>ordre public eller på grund av brister i skiljedomsmässigheten. Vidare<br>skulle man kunna tänka sig prövningar av mindre omfattning. Frågan är<br>dock om sådana regler skulle föra saken framåt. Bestämmelserna skulle<br>med säkerhet medföra gränsdragningsproblem och det kan ifrågasättas</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>182</p>
<p>vilken praktisk betydelse reglerna skulle få. Behovet av bestämmelser<br>med nu angivet innehåll framstår för regeringen som tveksamt. De skäl<br>som ovan anförts för en exklusiv prövning av domstol gör sig för övrigt<br>gällande till viss del även här.</p>
<p>Regeringen anser således att de ogiltighetsgrunder som hänför sig till<br>skilj edomsmässighet och ordre public inte bör bli föremål för sådan<br>prövning hos kronofogdemyndigheterna som leder till att verkställighet<br>vägras helt. Däremot måste kronofogdemyndigheterna på något sätt<br>uppmärksamma frågorna. Annars blir ogiltighetsreglema ineffektiva.<br>Enligt regeringens mening skulle en rimlig avvägning mellan sökandens<br>intresse av verkställighet och kravet på upprätthållande av ogiltighets-<br>reglema kunna uppnås om kronofogdemyndigheten i dessa fall medger<br>en begränsad verkställighet men samtidigt förelägger sökanden att inom<br>viss tid väcka talan vid domstol om domens giltighet.</p>
<p>Den begränsade verkställigheten skulle kunna knyta an till de regler<br>som gäller för verkställighet av icke lagakraftägande underrättsdomar.<br>Detta innebär, när det gäller en dom på betalningsskyldighet, att<br>svaranden kan hindra verkställighet genom att på visst sätt ställa säkerhet<br>(3 kap. 6 § utsökningsbalken). Gör han inte det kan utmätning ske, men<br>egendomen får i princip inte säljas utan svarandens samtycke (8 kap. 4 §<br>utsökningsbalken). Vidare kan en dom som avser utgivande av lös<br>egendom verkställas om sökanden ställer säkerhet (3 kap. 8 § utsök-<br>ningsbalken).</p>
<p>Sedan talan väckts bör det uteslutande ankomma på domstolen att<br>bestämma om verkställigheten skall fortsätta, avbrytas eller återgå.<br>Parterna bör då inte längre ha en absolut rätt att hindra respektive få<br>verkställighet genom att ställa säkerhet, men det bör vara möjligt för<br>domstolen att föreskriva säkerhet för att t.ex. medge respektive hindra<br>vidare verkställighet. Det bör också ligga i domstolens skön att besluta<br>om återgång av redan vidtagna åtgärder. De fall som kan tänkas dyka upp<br>i domstol är så disparata att några särskilda begränsningar i domstolens<br>möjlighet att bestämma vad som skall gälla i fråga om verkställigheten<br>inte bör anges i lagen.</p>
<p>Väcker inte någon av partema talan inom den förelagda tiden bör det<br>fortsatta förfarandet hos kronofogdemyndigheten ske på samma sätt som<br>när en exekutionstitel upphävs. Förutom att sökt verkställighet skall<br>inställas och vidtagen åtgärd skall återgå blir sökanden skyldig att ersätta<br>skada som svaranden har lidit genom verkställigheten. Att talan inte<br>väcks bör emellertid inte få till följd att det därigenom fastslås att<br>skiljedomen är ogiltig. Det fall att talan har väckts i rätt tid men målet vid<br>domstolen avslutas utan prövning i sak - t.ex. på grund av att talan<br>återkallas - bör behandlas på samma sätt som när talan inte alls har<br>väckts.</p>
<p>Kronofogdemyndighetens prövning av en ansökan om verkställighet<br>av en skiljedom kan föranleda avslag om domen inte uppfyller<br>formkraven, om den omfattas av ett avtal som inskränker parternas rätt<br>att klandra domen eller om tiden för talan mot domen inte har gått ut. Ett<br>sådant beslut bör liksom i dag kunna överklagas. Ansökan kan emellertid<br>i stället leda till begränsad verkställighet i förening med föreläggande för<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>183</p>
<p>sökanden att väcka talan mot svaranden om skiljedomens giltighet. Som<br>tidigare nämnts beträffande klander framstår det inte som befogat att en<br>part skall kunna fa i princip samma talan prövad i mer än en process.<br>Denna ståndpunkt gäller även prövningen av om tvisten var skilj e-<br>domsmässig och av skiljedomens förhållande till ordre public. Ett beslut i<br>fråga om föreläggande bör därför inte få överklagas.</p>
<p>Om det inte finns några hinder kan kronofogdemyndigheten verkställa<br>skiljedomen utan någon inskränkning. En part som i detta fall menar att<br>skiljedomen behandlar en fråga som inte är skiljedomsmässig eller att<br>domen strider mot ordre public bör kunna angripa verkställigheten på<br>denna grund endast genom att väcka talan vid domstol. I målet kan parten<br>sedan begära att domstolen förordnar t.ex. att vidare åtgärd för<br>verkställighet inte far vidtas.</p>
<p>Det regelverk som regeringen nu föreslår innebär att kronofogde-<br>myndighetens bedömning av skiljedomens giltighet görs direkt i ett<br>beslut angående vidtagande av en exekutiv åtgärd, t.ex. utmätning. Något<br>separat verkställighetsbeslut behövs alltså inte. Endast i det fåtal fall då<br>skiljedomen visserligen får verkställas enligt huvudregeln men det enligt<br>kronofogdemyndighetens mening finns anledning att anta att den är<br>ogiltig, kommer det enligt förslaget att fattas ett särskilt beslut, nämligen<br>om föreläggande att väcka talan. Detta beslut kan dock, som tidigare<br>nämnts, inte överklagas.</p>
<p>De ogiltighetsregler som finns i den nya lagen om skiljeförfarande<br>syftar till att bevaka intressen som parterna inte förfogar över. När talan<br>om en skiljedoms bestånd och giltighet prövas vid allmän domstol ligger<br>det därför i sakens natur att rätten skall beakta ogiltighetsreglema även<br>utan yrkande av en part. Detta överensstämmer för övrigt med vad som i<br>dag gäller beträffande utländska skiljedomar enligt 7 § andra stycket<br>lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar (LUSK) och<br>som föreslås gälla även i framtiden enligt den föreslagna lagen om<br>skiljeförfarande (se avsnitt 15).</p>
<p>Vad som anförts i detta avsnitt om verkställighetsförfarandet innebär<br>sammanfattningsvis att regeringen föreslår att en skiljedom skall kunna<br>verkställas om skiljeavtalet inte innehåller förbehåll om rätt for partema<br>att föra talan mot domen eller tiden för sådan talan har löpt ut och domen<br>uppfyller kraven på skriftlighet och undertecknande. Svaranden skall<br>alltid ges tillfälle att yttra sig innan verkställighet sker. Regeringen<br>föreslår vidare att om kronofogdemyndigheten finner anledning att anta<br>att skiljedomen är ogiltig skall myndigheten förelägga sökanden att<br>väcka talan om det inte redan pågår rättegång härom. Kronofogde-<br>myndigheten skall dock inte pröva om skiljedomen kan hävas efter<br>klander. Enligt förslaget får skiljedomen i ett sådant fall endast<br>verkställas i enlighet med vad som gäller for underrättsdomar som inte<br>vunnit laga kraft. Slutligen föreslår regeringen att det ankommer på<br>domstolen att bestämma om verkställigheten sedan talan väckts vid<br>domstol om skiljedomens upphävande eller ogiltighet.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>184</p>
<h3>13.3</h3>
<h3>Säkerhetsåtgärder</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens bedömning: En part kan enligt reglerna i 15 kap.<br>rättegångsbalken ansöka om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd för att<br>få sina anspråk enligt en skiljedom säkerställda. Någon särskild regel om<br>kvarstad m.m. behöver därför inte tas in i lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har redovisat någon annan<br>bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det föreligger en i vissa fall<br>betydelsefull skillnad mellan verkställighet av en svensk skiljedom och<br>en svensk domstols dom. Innan åtgärd för verkställighet av en skiljedom<br>far vidtas måste motparten ges tillfälle att yttra sig (3 kap. 17 §<br>utsökningsbalken). Regeringen har föreslagit att denna regel behålls<br>(avsnitt 13.2.2). När det gäller verkställighet av en domstolsdom kan<br>däremot utmätning ske utan att motparten underrättas, om det föreligger<br>risk att han skaffar undan eller förstör egendom eller saken annars är<br>brådskande (4 kap. 12 § andra stycket utsökningsbalken). Med hänsyn till<br>denna skillnad kan det för den vinnande parten i ett skiljeförfarande<br>föreligga ett behov av att få sitt anspråk säkerställt t.ex. genom<br>interimistisk kvarstad.</p>
<p>Ett sådant behov av att kunna få säkerställt ett anspråk innan verk-<br>ställighet kan ske föreligger också t.ex. när det gäller verkställighet av en<br>utländsk domstolsdom. För domar som omfattas av Bryssel- och Lugano-<br>konventionema finns särskilda bestämmelser. Enligt konventionernas<br>artikel 34 skall en ansökan om verkställighet i ett inledande skede prövas<br>utan att motparten ges tillfälle att yttra sig. Meddelas ett beslut om<br>verkställighet får säkerhetsåtgärder vidtas utan hinder av att motparten<br>har möjlighet att begära ändring i beslutet (artikel 39). I 8 § lagen<br>(1998:358) om domstols internationella behörighet och om verkställighet<br>av utländska domar enligt Brysselkonventionen (prop. 1997/98:102, bet.<br>1997/98:LU24, rskr. 1997/98:231) sägs uttryckligen att om hovrätten<br>bifaller en ansökan om verkställighet skall beslutet anses innefatta ett<br>beslut om kvarstad eller annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångs-<br>balken. Motsvarande gäller för Luganokonventionen, se lagen<br>(1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen.</p>
<p>Utanför Luganokonventionens område har Högsta domstolen prövat<br>hithörande frågor i rättsfallet NJA 1983 s. 814. Domstolen fastslog att<br>kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd enligt bestämmelserna i 15 kap.<br>rättegångsbalken kan beviljas även i fråga om anspråk som skall prövas<br>av utländsk domstol, om domstolens avgörande får verkställas i Sverige.<br>Vidare ansågs att den vars anspråk hade prövats i domen uppenbarligen<br>kunde ha behov av att i Sverige erhålla kvarstad eller annan säker-<br>hetsåtgärd även sedan dom meddelats i den utländska rättegången men<br>innan domen kunde verkställas här. Högsta domstolen förklarade att en<br>part med stöd av den utländska domstolsdomen kunde vända sig till<br>tingsrätt och begära kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd enligt 15 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>185</p>
<p>Högsta domstolen har i ett tidigare rättsfall - NJA 1979 s. 698 -<br>klarlagt att svaranden i ett mål om klander av skiljedom kan få prövad en<br>begäran om kvarstad som grundar sig på skiljedomen. Domstolens<br>avgörande inleds med ett konstaterande av att en part som fått ett<br>fordringsanspråk utdömt genom skiljedom kan ha behov av att få<br>anspråket säkerställt genom kvarstad just därför att en ansökan om<br>verkställighet av skiljedomen inte får bifallas utan att motparten fått<br>tillfälle att yttra sig.</p>
<p>Som tidigare nämnts föreslår regeringen inte någon ändring av<br>bestämmelsen att motparten alltid skall ges tillfälle att yttra sig innan<br>verkställighet av en svensk skiljedom får ske. Med hänsyn härtill bör det<br>enligt regeringens mening finnas möjlighet för den vinnande parten att få<br>sitt anspråk säkerställt genom kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. De<br>anförda rättsfallen torde visa att det redan med dagens bestämmelser<br>finns möjlighet för den vinnande parten att utverka säkerhetsåtgärder<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Lagrådet har ifrågasatt om inte, mot bakgrund av att andra fall av<br>säkerhetsåtgärder är reglerade i den föreslagna lagen (se 4 § tredje<br>stycket och 60 §), en uttrycklig bestämmelse bör tas in i lagen även i nu<br>berört avseende. Lagrådets förslag tar sikte på beslut om säkerhets-<br>åtgärder i mål om en skiljedoms ogiltighet eller om upphävande av en<br>skiljedom.</p>
<p>Rättspraxis på området ger enligt regeringens mening utrymme för den<br>vinnande parten att begära beslut om säkerhetsåtgärder inte bara när en<br>talan om ogiltighet och klander är anhängiggjord i domstol utan också<br>före en begäran om verkställighet. Som regeringen tidigare framhållit är<br>det en avvägningsfråga i vilken omfattning olika regler uttryckligen skall<br>framgå av lagen. Regeringen har i avsnitt 5.8 redovisat skälen till att<br>lagen om skiljeförfarande bör innehålla en allmän regel om säker-<br>hetsåtgärder före och under skiljeförfarandet. Regeringen har också i det<br>föregående (se avsnitt 4.3.4) utvecklat skälen till varför lagen bör vara<br>särskilt informativ när det gäller frågor med avseende på internationella<br>skiljeförfaranden. Dessa skäl gör sig inte gällande i nu aktuellt fall.<br>Regeringen anser att det inte finns något tillräckligt behov av en<br>uttrycklig regel i ämnet. Regeringen föreslår därför inte att en särskild<br>bestämmelse om kvarstad m.m. tas in i lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h2>14 Internationella förhållanden</h2>
<h3>14.1 Inledning</h3>
<p>Möjligheten att träffa s.k. undantagsavtal i internationella tvister har<br>behandlats i avsnitt 10.7. Bestämmelser rörande erkännande och verk-<br>ställighet av utländska skiljedomar kommer att tas upp i avsnitt 15. I<br>detta avsnitt tar regeringen upp övriga internationella frågor. De regler<br>som kommer att behandlas återfinns i dag i 4 § skiljemannalagen samt i<br>1^1 och 12-13 §§ LUSK.</p>
<p>186</p>
<p>För samtliga frågor gäller att de nuvarande reglerna har utformats med<br>hänsyn till Sveriges internationella åtaganden enligt 1923 års Genéve-<br>protokoll, 1927 års Genévekonvention och New Yorkkonventionen. De<br>båda Genéveöverenskommelsema gäller fortfarande i förhållande till<br>vissa stater. Samtliga överenskommelser måste således fortfarande<br>beaktas.</p>
<h3>14.2 Svensk domsrätt</h3>
<p>Regeringens bedömning: Några regler om svensk domstols behörighet<br>att pröva en talan mot en skiljedom behöver inte tas in i lagen om<br>skiljeförfarande.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har redovisat någon arman<br>bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: För att svenska domstolar skall<br>vara behöriga att befatta sig med en tvist fordras att det skall föreligga ett<br>svenskt rättskipningsintresse. På vissa områden finns regler som direkt<br>handlar om svenska domstolars behörighet. Luganokonventionen och<br>inom kort även Brysselkonventionen har medfört en viktig reglering av<br>svensk domsrätt. Finns inte en särskild domsrättsregel brukar man söka<br>vägledning i de svenska forumreglema.</p>
<p>På skilj edomsrättens område finns inte några särskilda domsrättsregler<br>när det gäller talan mot en skiljedom. Bryssel- och Luganokon-<br>ventionema är inte tillämpliga på skiljeförfarande. Detta undantag anses<br>inbegripa talan om ogiltighet och klander. Högsta domstolen har<br>emellertid i rättsfallet NJA 1989 s. 143 (Ugandamålet) funnit att det i ett<br>mål om klander och ogiltighet av en svensk skiljedom föreligger svensk<br>domsrätt, fastän båda parter saknade anknytning hit. I 26 § första stycket<br>skiljemannalagen sägs att rätt domstol i mål angående ersättningen till<br>skiljeman är tingsrätten i den ort där skiljedomen meddelats. Bestäm-<br>melsen bör förstås så att den grundar svensk domsrätt. Slutligen talar de<br>nuvarande reglerna i 4 § skiljemannalagen och 4 § LUSK explicit om när<br>ett skiljeförfarande får äga rum i Sverige. Härav framgår när svensk<br>domstol är behörig att på begäran av en part t.ex. utse skiljeman. Av<br>denna reglering får emellertid även anses följa att det i dessa fall<br>föreligger ett svenskt rättskipningsintresse som medför att det då också är<br>möjligt för en part att väcka talan vid svensk domstol om skiljeavtalets<br>giltighet. Saknas annat forum bör bestämmelserna om Stockholms<br>tingsrätt som reservforum vara tillämpliga.</p>
<p>Den omfattning av svensk domsrätt som sålunda får anses föreligga är<br>välgrundad och bör behållas. Talan mot en svensk skiljedom - oavsett<br>om den gäller t.ex. klander, ogiltighet eller ersättning till skiljemännen -<br>bör alltid kunna föras vid svensk domstol. En viss förändring av svensk<br>domstols behörighet följer dock av de ändringar som föreslås beträffande<br>när ett skiljeförfarande får äga rum i Sverige (se vidare avsnitt 14.3).</p>
<p>187</p>
<p>Enligt utredningen bör man även i framtiden kunna avstå från särskilda<br>lagregler när det gäller svensk domstols behörighet att pröva talan mot en<br>skiljedom. Regeringen ansluter sig till den bedömningen.</p>
<h3>14.3 När far skiljeförfarande äga rum i Sverige?</h3>
<p>Regeringens förslag: Den nuvarande uppdelningen mellan svenska och<br>utländska skiljeavtal slopas. Skiljeförfarande skall kunna inledas i<br>Sverige om</p>
<p>1. skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum i Sverige eller,</p>
<p>2. skiljemännen eller ett skiljedomsinstitut i enlighet med avtalet har<br>bestämt att förfarandet skall äga rum här eller,</p>
<p>3. motparten annars samtycker till det.</p>
<p>Ett skiljeförfarande skall också kunna inledas i Sverige mot en part<br>som har hemvist här eller annars är skyldig att svara i saken vid svensk<br>domstol, om inte skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum<br>utomlands.</p>
<p>Ett skiljeförfarande far inte äga rum i Sverige i andra fall än de nu<br>redovisade.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skiljemannalagen reglerar två fall då<br>det föreligger hinder mot att inleda skiljeförfarande i Sverige. Det första<br>fallet, att det pågår rättegång om samma fråga som avses med<br>skiljeförfarandet, har behandlats i avsnitt 8.2. Här skall det andra fallet,<br>som regleras i 4 §, tas upp. Vidare skall det hinder mot skiljeförfarande<br>som anges i 4 § LUSK behandlas.</p>
<p>Bestämmelserna i 4 § skiljemannalagen och 4 § LUSK sätter gränser<br>för när en part mot andra partens bestridande med hjälp av svensk<br>domstol kan framtvinga ett skiljeförfarande här i riket. Dessa regler anger<br>sålunda när ett skiljeförfarande far äga rum i Sverige.</p>
<p>Skiljemannalagen hänvisar beträffande tillämpningen av utländska<br>skiljeavtal och skiljedomar till reglerna i LUSK (28 §). I 1 § första<br>stycket LUSK anges att ett skiljeavtal som innebär att skiljeförfarandet<br>skall äga rum utom riket är att anse som utländskt. Vidare skall enligt<br>andra stycket ett skiljeavtal som inte utmärker om skiljeförfarandet skall<br>äga rum inom eller utom riket anses som utländskt om båda parterna<br>hade hemvist utom riket när avtalet ingicks. Lagen innehåller dock inte<br>någon precisering av vilka avtal som skall anses som svenska. Av<br>regleringen i 1 § LUSK far emellertid motsatsvis anses framgå att ett<br>skiljeavtal är svenskt om avtalet innebär att skiljeförfarandet skall äga<br>rum i Sverige eller om någon av partema hade hemvist i Sverige och<br>avtalet inte innebär att skiljeförfarandet skall äga rum utom riket.</p>
<p>Skiljemannalagen är i princip tillämplig på svenska skiljeavtal. 4 §<br>skiljemannalagen begränsar dock lagens tillämplighet mot en part som<br>har hemvist utom riket. Skiljeförfarande far inte inledas i Sverige mot en</p>
<p>188</p>
<p>sådan part om han inte skulle vara skyldig att svara i saken vid svensk<br>domstol. Skiljeförfarande far dock inledas om skiljeavtalet innebär att<br>förfarandet skall äga rum här i riket eller skiljemännen eller skilje-<br>domsinstitution i enlighet med avtalet har bestämt att förfarandet skall<br>äga rum i Sverige. Skiljeförfarande får också inledas om parten sam-<br>tycker till det.</p>
<p>Skiljeförfarande kan med stöd av 4 § LUSK äga rum i Sverige trots att<br>skiljeavtalet är utländskt. Detta gäller om skiljemännen eller skilje-<br>domsinstitution i enlighet med avtalet bestämt att förfarandet skall äga<br>rum här. Vidare kan skiljeförfarande inledas mot en part som efter<br>avtalets tillkomst har bosatt sig i Sverige. I dessa fall skall skilje-<br>mannalagen tillämpas på förfarandet. I 4 § LUSK omnämns inte det fall<br>att en part samtycker till att förfarandet äger rum i Sverige. Samtycket<br>anses nämligen innebära att skiljeavtalet förlorar sin karaktär av<br>utländskt.</p>
<p>En skiljedom som meddelas i strid mot 4 § skiljemannalagen eller 4 §<br>LUSK kan efter klandertalan hävas av domstol (21 § första stycket 2 p.<br>skiljemannalagen). Detta förutsätter dock att en part väcker en sådan<br>talan inom viss tid och att hans rätt att åberopa felet inte gått förlorad<br>enligt 21 § andra stycket skiljemannalagen.</p>
<p>De nu redovisade bestämmelserna grundar sig inte på någon uttrycklig<br>förpliktelse enligt Genéveöverenskommelsema eller New York-<br>konventionen. De står dock i överensstämmelse med principerna i<br>Genéveprotokollets punkt 1.</p>
<p>Skiljemannalagen och LUSK bygger på den grundläggande värde-<br>ringen att svensk myndighet som regel inte bör medverka till att<br>skiljeförfarande anordnas utan samtycke av en part som inte skulle vara<br>skyldig att svara i saken inför svensk domstol. Har däremot partema<br>själva direkt eller indirekt - t.ex. genom beslut av skiljemännen eller<br>skiljedomsinstitut - bestämt att förfarandet skall äga rum i Sverige har<br>det inte ansetts befogat att vägra dem myndighetsassistans.</p>
<p>Den nuvarande uppdelningen mellan ”svenska” och ”utländska”<br>skiljeavtal kan te sig förvirrande. Ett svenskt skiljeavtal kan leda till en<br>utländsk skiljedom och ett utländskt skiljeavtal kan leda till en svensk<br>skiljedom. Förhållandena kan t.o.m. vara sådana att skiljeförfarande med<br>stöd av ett svenskt skiljeavtal inte kan framtvingas i Sverige. Detta kan<br>gälla t.ex. om inte någon av parterna längre har forum i Sverige när<br>skiljeförfarandet aktualiseras.</p>
<p>Det finns, som utredningen framhållit, inte ur pedagogisk synpunkt<br>eller annars något egenvärde i att försöka skapa särskilda begrepp<br>beträffande olika skiljeavtal. Frågan om när ett skiljeförfarande får äga<br>rum i Sverige besvaras för närvarande i huvudsak på samma sätt oavsett<br>beteckning. Enligt regeringens mening bör man därför försöka utforma<br>reglerna utan någon särskild uppdelning mellan ”utländska” och<br>”svenska” skiljeavtal.</p>
<p>De nuvarande reglerna gör som antytts på en punkt skillnad mellan<br>svenska och utländska skiljeavtal. Detta gäller beträffande en part som<br>inte är bosatt här men som ändock skulle kunna sökas i saken vid svensk<br>domstol. Gäller det ett svenskt skiljeavtal kan ett skiljeförfarande komma</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>189</p>
<p>till stånd i Sverige utan hans medverkan. Däremot kan det inte ske om<br>skiljeavtalet är att beteckna som utländskt. Enligt utredningen torde den<br>nu angivna skillnaden bero mera på att skiljemannalagen och LUSK<br>utarbetats var för sig än på några överväganden i sak.</p>
<p>Som utredningen funnit bör man skapa en enhetlig reglering som kan<br>gälla för alla skiljeavtal. Denna bör enligt regeringens mening bygga på<br>samma grundläggande värderingar som nuvarande bestämmelser i 4 §<br>skiljemannalagen och 4 § LUSK. Den enda ändring i sak som därvid<br>behöver göras är att tillskapa en möjlighet som innebär att skilje-<br>förfarande alltid kan inledas i Sverige mot en part, som är skyldig att<br>svara i saken vid svensk domstol, utan dennes medverkan. Den begräns-<br>ningen måste dock firmas att det inte av skiljeavtalet följer att skilje-<br>förfarandet skall äga rum utom riket. Det är vad regeringen föreslår. Den<br>föreslagna harmoniseringen innebär sålunda en försiktig utökning av vad<br>som i dag gäller enligt 4 § LUSK.</p>
<p>Det bör framhållas att Bryssel- och Luganokonventionemas bestäm-<br>melser om behörig domstol i detta hänseende har betydelse för skilje-<br>förfaranden. När det gäller att bestämma om en part som omfattas av<br>konventionen är skyldig att svara i saken vid svensk domstol kommer<br>nämligen dess bestämmelser att vara tillämpliga.</p>
<h3>14.4 På skiljeavtalet tillämplig lag m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Av lagen om skiljeförfarande skall uttryckligen<br>framgå att den är tillämplig på skiljeförfaranden som äger rum i Sverige.</p>
<p>Det införs en bestämmelse, varav framgår att partema, om skiljeavtalet<br>har en internationell anknytning, skall kunna träffa avtal om vilket lands<br>lag som skall tillämpas på skiljeavtalet. Om partema inte har träffat ett<br>sådant avtal skall lagen i det land där förfarandet med stöd av partemas<br>avtal har ägt mm eller skall äga mm tillämpas på skiljeavtalet.<br>Bestämmelsen skall inte omfatta frågorna om part var behörig att ingå<br>skiljeavtal eller behörigen företrädd.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar förslaget utan<br>erinran. Flera remissinstanser efterlyser dock en lagvalsbestämmelse som<br>klargör hur den på tvisten tillämpliga materiella rätten skall bestämmas.</p>
<p>Även flera utländska experter förordar att det i lagen tas in en lag-<br>valsbestämmelse avseende den tillämpliga materiella rätten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid erkännande och verkställighet<br>här i riket av utländska skiljedomar finns det i 7 § första stycket 1 p.<br>LUSK bestämmelser som reglerar vilken lag som skall tillämpas på<br>skiljeavtalet. Regleringen överensstämmer med artikel V första stycket a)<br>i New Yorkkonventionen. Vad som gäller när man innan någon<br>skiljedom har meddelats skall bedöma giltigheten och rättsverkningarna<br>av ett utländskt skiljeavtal är däremot osäkert.</p>
<p>Innebär ett skiljeavtal att skiljeförfarandet skall äga rum i en viss<br>främmande stat skall enligt 2 § LUSK lagen i den staten äga tillämpning</p>
<p>190</p>
<p>på avtalet. Nämnda regel aktualiseras vid domstol framför allt när en part<br>gör invändning om att den instämda frågan är föremål för ett utländskt<br>skiljeavtal. Trots att innebörden av detta stadgande kan tyckas klart har<br>utredningen konstaterat att den närmare innebörden och räckvidden av<br>2 § LUSK måste anses som osäker. Utredningen har härvid berört några<br>aspekter av frågan som tas upp i det följande.</p>
<p>Parters behörighet att ingå ett skiljeavtal bör i enlighet med New<br>Yorkkonventionen artikel V första stycket a) och 7 § första stycket 1 p.<br>LUSK bestämmas enligt den för dem tillämpliga lagen. Därmed torde<br>enligt svensk rätt avses deras personalstatut. Bedömningen av en parts<br>behörighet att ingå skiljeavtal och frågan om han var behörigen företrädd<br>torde inte ha varit avsedd att falla inom ramen för 2 § LUSK.</p>
<p>Bedömningen av om en skiljedom innefattar avgörande av en fråga<br>som inte kan lämnas till avgörande av skiljemän, dvs. av skiljedom-<br>smässigheten, görs enligt New Yorkkonventionen artikel V andra stycket<br>a) med tillämpning av lagen i det land där verkställighet söks. I enlighet<br>härmed görs bedömningen vid ansökan om verkställighet i Sverige enligt<br>svensk lag (7 § andra stycket 1 p. LUSK).</p>
<p>Det nu sagda gäller även när ett skiljeavtal åberopas som rätte-<br>gångshinder (3 § LUSK). Förutom att frågan då skall vara skilje-<br>domsmässig enligt svensk lag krävs enligt sistnämnda bestämmelse att<br>den skall vara det även enligt den främmande lag som är tillämplig på<br>avtalet. För bestämmande av sistnämnda lag torde 2 § LUSK vara<br>tillämplig. Bestämmelserna innebär att det skiljedomsmässiga området<br>väl kan inskränkas men inte utvidgas jämfört med vad som gäller enligt<br>svensk lag. Vidare anger 2 § LUSK jämförd med 3 § samma lag enligt<br>vilken lag som avtalets formella och materiella giltighet i övrigt skall<br>prövas när det gäller att bedöma ett skiljeavtals verkan som rättegångs-<br>hinder. Det kan enligt den främmande lagen t.ex. uppställas krav på att<br>avtalet skall ha viss form.</p>
<p>Denna tolkning bör dock ställas mot New Yorkkonventionen artikel V<br>första stycket a) och 7 § första stycket 1 p. LUSK där det anges att<br>skiljeavtalets giltighet skall prövas enligt den lag som enligt partemas<br>överenskommelse skall tillämpas på avtalet. Först om vaije anvisning<br>därom saknas skall avtalets giltighet prövas enligt lagen i det land där<br>skiljedomen meddelats.</p>
<p>Konventionen poängterar sålunda partsautonomin beträffande tillämp-<br>lig lag medan 2 § LUSK inte säger något om parternas möjlighet att<br>träffa avtal beträffande tillämplig lag. Visserligen uttalade departe-<br>mentschefen vid Sveriges tillträde till New Yorkkonventionen att<br>principerna i konventionen måste bli vägledande när det gäller att innan<br>någon skiljedom har meddelats bedöma giltigheten och rättsverkningarna<br>av ett utländskt skiljeavtal. Lagen ändrades emellertid inte på denna<br>punkt. Uttalandet synes inte heller ha något stöd i lydelsen av 2 § LUSK<br>eller dess förarbeten.</p>
<p>Mot bakgrund av vad som nu redovisats menar regeringen, i likhet<br>med utredningen, att den närmare innebörden och räckvidden av 2 §<br>LUSK får anses osäker.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>191</p>
<p>När det då gäller frågan vilket lands lag som skall tillämpas på ett<br>skiljeavtal konstaterar regeringen att denna kan avse skilda komplex av<br>rättsregler. Flertalet torde i vid mening gälla skiljeavtalets giltighet. Hit<br>hör bestämmelser om formkrav och om själva mekanismen för avtalets<br>tillkomst. Vidare är att beakta grunder för ett avtals ogiltighet, såsom<br>tvång, svek och oskälighet. Ett skiljeavtal kan vara ogiltigt redan av den<br>anledningen att det gäller en tvist som med tanke på dess art inte far slitas<br>skilj edomsvägen; den är alltså inte skilj edomsmässig. Också regler om<br>avtals upphörande kan aktualiseras. En annan grupp av regler gäller<br>parters behörighet att ingå skiljeavtal. Slutligen kan nämnas att frågan<br>om tillämplig lag har betydelse för tolkning av skiljeavtalet.</p>
<p>Som framgått kan frågor om tillämplig lag på skiljeavtalet uppkomma i<br>olika sammanhang. De kan aktualiseras t.ex. när ett internationellt<br>skiljeavtal åberopas som rättegångshinder här i landet, när ett skiljeavtal<br>skall bedömas i ett svenskt skiljeförfarande eller vid klandertalan mot en<br>svensk skiljedom samt när verkställighet begärs i Sverige av en utländsk<br>skiljedom.</p>
<p>I det följande kommer regeringen först att mer allmänt behandla frågan<br>om tillämplig lag på skiljeavtal. Därefter diskuteras de särskilda<br>frågeställningarna som hänför sig skilj edomsmässigheten och parts-<br>behörigheten.</p>
<p>Det är fortfarande svårt att utforma och överblicka konsekvenserna av<br>en för alla fall uttalad regel om tillämplig lag på skiljeavtal. Enligt<br>regeringens mening bör dock lagstiftningen, så långt det är möjligt, ge<br>besked även i denna fråga. Genom att tillträda New Yorkkonventionen<br>har Sverige accepterat en uttalad lagvalsregel, låt vara bara när det gäller<br>verkställighet av en utländsk skiljedom. Som utredningen framhållit<br>framstår denna begränsning som inkonsekvent. Ett skiljeavtals giltighet<br>bör bedömas efter samma regler oberoende av om det aktualiseras utan<br>samband med ett verkställighetsärende. För att uppnå detta syfte bör den<br>nuvarande bestämmelsen i 2 § LUSK utgå. Enligt ordalydelsen synes den<br>nämligen hindra att man låter konventionens lagvalsregel vara väg-<br>ledande. Med denna utgångspunkt bör man försöka finna en regel som,<br>låt vara inte uttömmande, kan reglera problemet.</p>
<p>En första fråga är i vilka fall parter bör få träffa avtal om vilket lands<br>lag som skall vara tillämplig på skiljeavtalet. I ett avtalsförhållande<br>mellan svenska parter utan internationell anknytning bör det inte vara<br>möjligt att på förhand avstå från t.ex. avtalslagens regler om rätts-<br>handlingars ogiltighet. Ett generellt lagval bör därför godtas endast om<br>skiljeavtalet har internationell anknytning. Den internationella anknyt-<br>ningen kan t.ex. bestå i att parterna, eller någon av dem, hade hemvist<br>utom riket eller att tvisten har uppkommit på grund av verksamhet<br>utomlands. Det bör påpekas att det nu sagda endast handlar om parters<br>rätt att välja avtalsstatut, inte om deras behörighet att träffa avtal om<br>avvikelser från dispositiva regler.</p>
<p>Man bör sedan överväga vilka krav som bör ställas på en parts-<br>överenskommelse om lagval. New Yorkkonventionen talar beträffande<br>erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom om ”att<br>(skilj ejavtalet icke är giltigt enligt den lag som enligt parternas</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>192</p>
<p>överenskommelse skall tillämpas på avtalet, eller i avsaknad av varje Prop. 1998/99:35<br>anvisning därom, enligt lagen i det land, där skiljedomen meddelats”<br>(artikel V första stycket a)). Utredningen har ställt sig frågan vad som bör<br>gälla vid en verkställighetsprövning i Sverige av en tysk skiljedom, om<br>parterna överenskommit t.ex. att schweizisk lag skall tillämpas på avtalet<br>utan att skillnad gjorts mellan den materiella delen och skiljeklausulen,<br>men i skiljeklausulen föreskrivit skiljeförfarande i Tyskland.</p>
<p>Den förhärskande uppfattningen torde enligt utredningen vara att<br>lagvalet vid tillämpning av konventionen explicit måste avse skilje-<br>avtalet. Detta innebär att det i ovannämnda exempel skall tillämpas tysk<br>rätt när det gäller att bedöma skiljeavtalets giltighet, medan schweizisk<br>rätt är tillämplig på avtalet i övrigt. Man skulle också kunna uppfatta<br>exemplet så att parterna genom att hänvisa till skiljeförfarande i Tyskland<br>har gjort ett implicit lagval.</p>
<p>Regeringen anser att det också för tillämpning av den ovan skisserade<br>allmänna regeln om tillämplig lag på skiljeavtal bör krävas att partemas<br>överenskommelse om lagval avser just skiljeavtalet.</p>
<p>Regeringen föreslår sålunda att i de fall skiljeavtalet har internationell<br>anknytning skall partema kunna träffa en överenskommelse om vilken<br>lag som skall tillämpas på skiljeavtalet.</p>
<p>Finns det inte någon sådan överenskommelse om tillämplig lag på<br>skiljeavtalet bör dess giltighet bedömas enligt lagen i det land där<br>skiljeförfarandet enligt parternas avtal har ägt mm eller skall äga mm.<br>Partema kan i skiljeavtalet ha valt en plats för skiljeförfarandet. I andra<br>fall kan ett skiljeförfarande ha inletts och ett val av plats för förfarandet i<br>enlighet med skiljeavtalet ha gjorts av skiljemännen eller ett skilje-<br>domsinstitut. Även i dessa fall skall alltså förfarandelandet anses ha valts<br>med stöd av parternas avtal. Var båda partema hemmahörande i ett visst<br>land och har tvisten ingen internationell anknytning kan man i avsaknad<br>av andra tolkningsdata utgå från att partema avsett att förfarandet skall<br>äga mm i hemlandet.</p>
<p>Äger förfarandet mm i Sverige kommer sålunda svensk rätt normalt att<br>vara tillämplig på skiljeavtalet om partema inte särskilt överenskommit<br>att annan lag skall tillämpas.</p>
<p>Vad sedan gäller skilj edomsmässigheten har det hävdats att bristande<br>sådan faller utanför det ogiltighetsbegrepp som används i New<br>Yorkkonventionen artikel V första stycket a). Utredningen har framhållit<br>det motsägelsefulla i, för det fall ett avtal är ogiltigt enligt ett visst lands<br>lag när det rör en viss fråga, att bortse från just denna ogiltighets-<br>anledning när man bedömer avtalets giltighet enligt det landets lag.</p>
<p>Den bestämmelse om tillämplig lag på skiljeavtalet som nu övervägs<br>kommer som nämnts att bli aktuell bl.a. när en part gör invändning om<br>rättegångshinder. Det går inte att i detta sammanhang bortse från att det<br>åberopade skiljeavtalet enligt tillämplig lag är ogiltigt på grund av att<br>tvistefrågan inte är skiljedomsmässig. En part lär nämligen inte med stöd<br>av ett sådant avtal kunna fa till stånd ett skiljeförfarande mot andra<br>partens bestridande. Detta gäller inte minst därför att den på skiljeavtalet<br>tillämpliga lagen i allmänhet är lagen där skiljeförfarandet är avsett att<br>äga rum.</p>
<p>7 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 35</p>
<p>Den ovan angivna tolkningen av konventionen bör inte hindra att man<br>vid utformningen av en svensk lagvalsregel som inte direkt omfattas av<br>New Yorkkonventionens bestämmelser även beaktar om tvisten är<br>skilj edomsmässig enligt den tillämpliga lagen när det gäller att bedöma<br>skiljeavtalets giltighet. Bristande skiljedomsmässighet enligt tillämplig<br>lag bör således beaktas när den diskuterade lagvalsregeln är tillämplig,<br>t.ex. när ett skiljeavtal åberopas som rättegångshinder eller vid<br>klandertalan mot en svensk skiljedom.</p>
<p>Följden för en svensk skiljedoms del blir att bristande skiljedoms-<br>mässighet enligt tillämplig utländsk lag och därmed skiljeavtalets<br>ogiltighet utgör en klandergrund som måste åberopas inom viss tid och<br>som kan prekluderas. Brister det i skilj edomsmässighet enligt svensk lag<br>blir själva skiljedomen som sådan ogiltig enligt de regler som har<br>föreslagits i det föregående (avsnitt 10.2).</p>
<p>Vad sedan gäller frågorna om en parts behörighet att ingå avtalet och<br>om han var behörigen företrädd anser utredningen att dessa bör falla<br>utanför den diskuterade lagvalsregeln. Ett sådant synsätt är i överens-<br>stämmelse med utformningen av New Yorkkonventionens artikel V<br>första stycket a) och den nuvarande regleringen i 7 § första stycket<br>LUSK. I allmänhet bör dessa frågor bedömas enligt personalstatutet,<br>bestämt enligt svensk internationell privaträtt. En avvikelse från denna<br>huvudregel kan dock vara befogad, t.ex. när det gäller att avgöra om en<br>stat eller ett statskontrollerat företag haft rätt att ingå skiljeavtal.<br>Regeringen föreslår därför inte någon uttrycklig regel som anger enligt<br>vilken lag som en parts behörighet att ingå avtalet och frågan om han var<br>behörigen företrädd skall bedömas. Dessa frågor bör i stället överlämnas<br>åt rättstillämpningen.</p>
<p>Den nu berörda frågeställningen om tillämplig lag i olika hänseenden<br>på skiljeavtalet måste hållas isär från spörsmålen om vilken lag som skall<br>tillämpas på själva tvistefrågan och vilken lag som själva förfarandet<br>skall följa. Vad avser den sistnämnda frågan menar utredningen att det av<br>lagen uttryckligen bör framgå att beträffande förfaranden som äger rum i<br>Sverige skall lagen om skiljeförfarande gälla, även när tvisten har inter-<br>nationell anknytning. Regeringen delar utredningens uppfattning. Rege-<br>ringen föreslår således att en uttrycklig regel härom tas in i lagen.</p>
<p>Vad sedan gäller frågan om lagval avseende den tillämpliga materiella<br>rätten sönderfaller den i två delar. Den ena tar sikte på uttryckliga<br>bestämmelser i lag som t.ex. skulle kunna ange att skiljemännen skall<br>tillämpa lagen i det land som tvisten har närmast anknytning till. Några<br>sådana regler kan inte tas in i lagen om skiljeförfarande. Den andra och<br>mer aktuella delen tar sikte på en bestämmelse som anger hur den<br>tillämpliga materiella rätten skall fastställas, dvs en regel som omfattar<br>själva hanteringen av lagvalsproblematiken. Flera remissinstanser har,<br>som tidigare nämnts, framhållit det önskvärda i att i internationella<br>skiljeförfaranden kunna fastställa den tillämpliga materiella rätten på ett<br>enkelt och tydligt sätt. Även frågan om skiljemännens rätt att döma efter<br>skälighet och billighet har berörts i sammanhanget.</p>
<p>Modellagen innehåller i artikel 28 regler som är av intresse i detta<br>sammanhang. Av dessa framgår att skiljemännen skall tillämpa i första</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>194</p>
<p>hand de regler som parterna väljer och i andra hand de regler som de<br>anser är tillämpliga enligt gällande internationell privaträtt. Av artikeln<br>framgår också att skiljemännen skall döma efter skälighet och billighet<br>endast om parterna uttryckligen går med på det och att skiljemännen<br>alltid skall tillämpa avtalet och ta hänsyn till handelsbruk.</p>
<p>Regeringen ifrågasätter inte att det kan finnas ett behov av regler mot-<br>svaranden dem som finns i artikel 28 i modellagen, även om regeringen<br>saknar möjlighet att bedöma hur stort behovet är. Utredningen har<br>emellertid inte lämnat något förslag i denna fråga och den tas inte upp i<br>betänkandet. Något underlag för de överväganden som med nöd-<br>vändighet måste göras innan ett förslag kan presenteras finns alltså inte<br>tillgängligt i detta ärende. Regeringen lägger därför inte fram något<br>förslag i ämnet. Skulle det visa sig att frånvaron av en uttrycklig regel i<br>lagen om skiljeförfarande av nu angivet slag medför problem i den<br>praktiska tillämpningen kan det finnas anledning för regeringen att<br>återkomma med ett förslag till en sådan bestämmelse.</p>
<h3>14.5 Internationella skiljeavtal som rättegångshinder</h3>
<p>Regeringens förslag: En ny bestämmelse om internationella skiljeavtals<br>verkan som rättegångshinder tas in i lagen. Enligt bestämmelsen skall ett<br>sådant skiljeavtal utgöra rättegångshinder utom i de fall skiljeavtalet<br>enligt tillämplig lag är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart. Hinder<br>för rättegång skall inte heller föreligga när tvisten enligt svensk lag inte<br>är skilj edomsmässig.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om ett utländskt<br>skiljeavtals verkan som rättegångshinder återfinns i 3 § LUSK. Som<br>tidigare nämnts anges i 1 § LUSK vilka skiljeavtal som skall anses vara<br>utländska. Som utländska anses skiljeavtal som innebär att skilje-<br>förfarandet skall äga rum utom riket. Vidare anses ett skiljeavtal vara<br>utländskt om det inte utmärker om skiljeförfarandet skall äga rum inom<br>eller utom riket och båda partema hade hemvist utom riket när avtalet<br>ingicks.</p>
<p>En tvistefråga som är föremål för ett utländskt skiljeavtal far inte mot<br>en parts bestridande prövas av svensk domstol. Denna huvudregel<br>förutsätter dock enligt 3 § att avtalet är giltigt enligt den främmande lag<br>som äger tillämpning på det och att tvisten även enligt svensk lag kan<br>hänskjutas till skiljemän.</p>
<p>Bestämmelsen står i huvudsaklig överensstämmelse med principerna i<br>Genéveprotokollets punkt 4 och Genévekonventionens artikel 1 andra<br>stycket b). I New Yorkkonventionen återfinns motsvarande principer i<br>artikel II tredje stycket och artikel V andra stycket a). I enlighet med<br>sistnämnda bestämmelse föreskrivs i 7 § andra stycket 1 p. LUSK att en</p>
<p>195</p>
<p>utländsk skiljedom inte gäller i Sverige om skiljedomen innefattar<br>prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän.</p>
<p>Utredningen har framhållit att det kan uppstå viss tveksamhet om vad<br>det förbehåll som följer av att frågan även enligt svensk lag skall kunna<br>hänskjutas till skiljemän innebär. Vissa frågor kan, t.ex. enligt 3a §<br>skiljemannalagen, inte göras till föremål för skiljeavtal innan tvist<br>uppkommit. Enligt utredningen bör dock förbehållet förstås på det sättet<br>att frågan vid någon tidpunkt skall kunna hänskjutas till skiljemän.<br>Inskränkningar i svensk lag av typ att skiljeavtal inte får ingås förrän<br>tvist uppkommit bör således inte innebära att frågan faller utanför det<br>skiljedomsmässiga området.</p>
<p>Den nya lagen är avsedd att precis som skiljemannalagen vara<br>tillämplig på skiljeförfaranden som äger rum i Sverige. Den allmänna<br>bestämmelse om ett skiljeavtals verkan som rättegångshinder som<br>regeringen föreslår är utformad med hänsyn till detta tillämpnings-<br>område.</p>
<p>För att ett skiljeavtal skall utgöra hinder för rättegång bör det krävas att<br>en part med hjälp av avtalet kan få sin sak prövad. I annat fall kommer ett<br>sådant skiljeavtal att kunna hindra en part från att väcka talan vid svensk<br>domstol samtidigt som han inte kan få sin sak prövad av skiljemän enligt<br>skiljeavtalet. Denna grundsyn överensstämmer med New York-<br>konventionens inställning. Detta uttrycks i konventionen artikel II tredje<br>stycket så att ett skiljeavtal inte utgör hinder för rättegång om domstolen<br>finner att ”avtalet är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart”.</p>
<p>Bedömningen av om skiljeavtalet skall kunna ligga till grund för en<br>prövning kompliceras givetvis av att skiljeförfarandet kan komma att äga<br>rum utom riket. Är annan lag än svensk tillämplig på skiljeavtalet bör det<br>krävas att skiljeavtalet är giltigt och verksamt enligt denna lag. Detta<br>gäller oavsett om det rör sig om en ursprunglig brist eller om skiljeavtalet<br>sedermera upphört att gälla. I första fallet kan det t.ex. vara så att ena<br>parten inte var behörigen representerad vid avtalets ingående eller att den<br>fråga som rättegången avser inte är skilj edomsmässig enligt tillämplig<br>lag. I andra fallet kan avtalets verkan ha upphört sedan en tidsfrist för<br>meddelande av skiljedom löpt ut. De anförda fallen har det gemensamt<br>att en part inte kan framtvinga en prövning i enlighet med det åberopade<br>avtalet. Med dessa fall bör man jämställa att skiljeavtalet av någon annan<br>anledning - kanske av mera praktisk art - inte går att genomföra. Precis<br>som i dag bör det också krävas att tvisten enligt svensk lag kan avgöras<br>av skiljemän. Annars kommer den blivande skiljedomen nämligen inte<br>att erkännas och kunna verkställas här.</p>
<p>En bestämmelse om skiljeavtal som rättegångshinder behövs för att<br>Sverige skall uppfylla sina konventionsåtaganden om att erkänna<br>utländska skiljeavtal. Den nuvarande bestämmelsen ger inte klart besked<br>om de bakomliggande syftena. New Yorkkonventionens formulering<br>visar tydligare vad det rör sig om. En ny bestämmelse bör därför ut-<br>formas i närmare anslutning till konventionens lydelse.</p>
<p>Regeringen föreslår sålunda att det i lagen om skiljeförfarande tas in en<br>ny bestämmelse om internationella skiljeavtals verkan som rättegångs-<br>hinder i enlighet med vad som har angetts i det föregående.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>196</p>
<h3>14.6 Bevisupptagning vid skiljeförfaranden utom riket</h3>
<h3>m.m</h3>
<p>Regeringens förslag: Bevisupptagning vid svensk domstol skall kunna<br>ske enligt samma regler som gäller för ett svenskt skiljeförfarande när<br>skiljeförfarandet äger rum utomlands. Det innebär att bestämmelsen i<br>12 § LUSK behålls.</p>
<p>Regeringens bedömning: Någon regel motsvarande 13 § LUSK om<br>möjlighet att förelägga en part att föra bevisning om innehållet i<br>främmande rätt behövs inte i den nya lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med rege-<br>ringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar såväl förslaget<br>som bedömningen utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bevisupptagning vid svensk domstol<br>under skiljeförfarande som äger rum utom riket far ske enligt samma<br>regler som gäller för ett skiljeförfarande som äger rum i Sverige. Det<br>förutsätts dock i 12 § LUSK att förfarandet grundar sig på ett skiljeavtal<br>och att tvisten också enligt svensk lag kan hänskjutas till avgörande av<br>skiljemän.</p>
<p>Stadgandet grundar sig på Genéveprotokollets punkt 2 som anger att<br>fördragsslutande stat skall underlätta de processuella åtgärder som skall<br>äga rum i staten på grund av ett skiljeförfarande som pågår i en annan<br>fördragsslutande stat. Bestämmelsen har dock utsträckts till att gälla<br>oavsett i vilken stat som förfarandet pågår. Den enda inskränkning som<br>gäller är att tvisten även enligt svensk lag skall kunna hänskjutas till<br>avgörande av skiljemän.</p>
<p>Bestämmelsen speglar väl Sveriges allmänt sett positiva attityd till<br>rättsligt samarbete, också i de fall andra stater inte gjort motsvarande<br>åtaganden. Det finns enligt regeringens mening all anledning att från<br>svensk sida bistå skiljenämnder i andra länder genom att ge samma<br>möjlighet till bevisupptagning som vid ett förfarande i Sverige.<br>Regeringen föreslår därför att bestämmelsen behålls.</p>
<p>Enligt 13 § LUSK kan domstol eller annan myndighet som skall<br>tillämpa främmande lag i mål eller ärende rörande främmande skiljeavtal<br>eller skiljedom förelägga en part att föra bevisning därom. Bestämmelsen<br>motsvarar stadgandet i 35 kap. 2 § andra stycket andra meningen<br>rättegångsbalken. Eftersom inte någon annan myndighet än domstol<br>numera kan komma att tillämpa främmande lag i mål eller ärende rörande<br>främmande skiljeavtal eller skiljedom behövs inte längre någon annan<br>bestämmelsen än den som återfinns i rättegångsbalken. Bestämmelsen i<br>LUSK kan därför slopas.</p>
<p>197</p>
<h2>15 Verkställighet av utländsk skiljedom Prop. 1998/99:35</h2>
<h3>15.1 Utländsk skilj edom</h3>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelsen i 5 § LUSK, av vilken framgår att<br>en skiljedom skall anses som utländsk om den meddelas utomlands,<br>behålls.</p>
<p>Utredningens föslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 § första stycket lagen<br>(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar (LUSK) är en<br>skiljedom utländsk om den är meddelad på utländsk ort. Skiljedomen<br>skall därvid enligt andra stycket anses meddelad i den stat där skilje-<br>mannaförfarandet ägt rum. Motsatsvis följer att en skiljedom är svensk<br>om skiljemannaförfarandet ägt rum i Sverige.</p>
<p>När det gäller att närmare ange gränsdragningen mellan ”utländska”<br>och ”inländska” skiljedomar kan man tänka sig olika metoder. Sålunda<br>skulle såsom inländsk alltid kunna anses en skiljedom mellan svenska<br>parter, även om skiljedomen meddelats utomlands. Det vore också<br>möjligt att anse alla skiljedomar som tillkommit enligt skiljemannalagens<br>regler som svenska. Sverige har emellertid definierat skillnaden på<br>territoriell bas — liksom New Yorkkonventionen - och drar gränsen<br>beroende på var domen har meddelats. Modellagen bygger på samma<br>princip.</p>
<p>Tillägget i 5 § andra stycket LUSK, att en skiljedom skall anses<br>meddelad i den stat där skilj emannaförfarandet ägt rum, tillkom efter<br>hemställan av riksdagens justitieutskott i samband med de lagändringar<br>som vidtogs när Sverige tillträdde New Yorkkonventionen. I lag-<br>stiftningsärendet rådde enighet om att det avgörande för skiljedomens<br>nationalitet borde vara i vilken stat förfarandet ägt rum. En skiljedom<br>som skrevs under i Sverige efter ett förfarande utomlands borde således<br>inte kunna betecknas som inländsk.</p>
<p>Enligt regeringens mening saknas det anledning att nu överväga en<br>annorlunda gränsdragning än den som finns i 5 § LUSK. Den nuvarande<br>uppdelningen mellan en svensk och en utländsk skiljedom bör därför<br>behållas, oakttat modellagens något annorlunda tekniska konstruktion.<br>Avgörande för frågan om en skiljedom skall betraktas som svensk bör<br>således, liksom för närvarande, vara om förfarandet har ägt rum i<br>Sverige. Bestämmelserna om platsen för förfarandet, som har behandlats<br>i avsnitt 8.5, har getts en utformning som medger att en del av ett svenskt<br>förfarande kan äga rum utom riket. Har förfarandet enligt denna<br>bestämmelse ägt rum i Sverige bör domen alltid anses vara svensk. På<br>motsvarande sätt bör en skiljedom anses vara utländsk om det har<br>bestämts att förfarandet skall äga rum på en ort utom riket även om en<br>del av förfarandet ägt rum i Sverige.</p>
<p>198</p>
<p>Har skiljemännen i skiljedomen angett var förfarandet har ägt rum bör<br>denna uppgift i allmänhet kunna godtas utan någon närmare kontroll.<br>Menar en part att uppgiften är felaktig måste han bevisa det.</p>
<h3>15.2 Ansökan om verkställighet</h3>
<p>Regeringens förslag: Den nuvarande bestämmelsen i 8 § LUSK behålls.<br>En ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom skall alltså göras<br>hos Svea hovrätt.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En utländsk skiljedom far i dag inte<br>verkställas i Sverige utan föregående prövning av svensk domstol. En<br>ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom skall enligt 8 §<br>LUSK göras hos Svea hovrätt.</p>
<p>Regeringen har i avsnitt 12.1.2 föreslagit att talan mot en skiljedom<br>skall tas upp av hovrätten på platsen för förfarandet. Förslaget innebär att<br>Svea hovrätt kommer att fa en framträdande roll i sammanhanget, inte<br>minst i klandermål som hänför sig till internationella skiljetvister. Svea<br>hovrätt har också föreslagits som reservforum i de fall platsen för<br>skiljeförfarandet inte angivits i skiljedomen. Mot denna bakgrund och då<br>det saknas skäl att överväga en annan ordning föreslår regeringen att den<br>nuvarande regeln i 8 § LUSK tas in i lagen om skiljeförfarande.</p>
<h3>15.3 Prövning av ansökan om verkställighet</h3>
<p>Utgångspunkten är att en utländsk skiljedom gäller här i riket (6 §<br>LUSK). Domstolen skall dock förvissa sig om att skiljedomen endast<br>omfattar enligt svensk lag skiljedomsmässiga frågor och att tillämpning<br>av skiljedomen inte är uppenbart oförenlig med grunderna för<br>rättsordningen här i riket (7 § andra stycket LUSK). Vidare kan en part<br>förhindra bifall till ansökan om verkställighet genom att visa att någon av<br>de i 7 § första stycket LUSK uppräknade omständigheterna föreligger.</p>
<p>De inskränkningar som anges i 7 § LUSK motsvarar bestämmelser i<br>New Yorkkonventionen. De olika punkterna har utformats i nära<br>anslutning till konventionens lydelse. Det saknas därför skäl att överväga<br>några större förändringar. På vissa ställen avviker dock bestämmelserna i<br>LUSK från New Yorkkonventionen. Det är endast i dessa fall som det<br>finns anledning att närmare granska på vilka grunder som en ansökan om<br>verkställighet kan avslås. I det följande tar regeringen upp de nu angivna<br>fallen.</p>
<p>199</p>
<h4>15.3.1 Skiljedomen skall vara bindande för parterna</h4>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelsen i 7 § första stycket 5 p. LUSK om<br>en parts möjlighet att hindra bifall till en ansökan om verkställighet<br>formuleras så att den helt stämmer överens med ordalydelsen i New<br>Y orkkonventionen.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En part kan enligt 7 § första stycket<br>5 p. LUSK hindra bifall till en ansökan om verkställighet genom att visa<br>att skiljedomen ännu inte blivit verkställbar eller eljest bindande för<br>parterna i den stat där den meddelats eller enligt vars lag den meddelats<br>eller att den undanröjts eller dess verkställighet uppskjutits av behörig<br>myndighet i sådan stat. I New Yorkkonventionen talas endast om att<br>skiljedomen ”, . . ännu icke blivit bindande . . .”. Orden ”verkställbar<br>eller eljest” tillädes i lagtexten på initiativ av Lagrådet. Av lagens<br>förarbeten framgår att någon saklig ändring i förhållande till kon-<br>ventionstexten inte åsyftades (prop. 1971:131 s. 13, 69 f. och 71).</p>
<p>Avsikten med att välja ordet bindande i konventionen har varit att ta<br>avstånd från kravet på dubbel exekvatur. Sökanden skall således inte<br>behöva förete bevis om att domen är verkställbar även i den stat där den<br>tillkommit. Bedömningen av när domen blivit bindande skall göras enligt<br>den för domen tillämpliga lagen. Normalt får en skiljedom anses<br>bindande om part inte kan få den överprövad i sak, t.ex. genom ett<br>överskiljeförfarande. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1979 s. 527<br>gett bestämmelsen en tolkning i linje med det sagda.</p>
<p>Utredningen har framhållit att man inte utan starka skäl bör göra tillägg<br>eller ändringar i lagtext som syftar till införlivande av en konventions-<br>text. Regeringen instämmer i det. Avsikten i det här fallet har varit att<br>förtydliga begreppet ”bindande för parterna”. Det tillägg som gjorts ger<br>dock snarast intryck av att sökanden skulle behöva dubbelt exekvatur.<br>Detta är just vad bestämmelsen syftar till att undvika.</p>
<p>Utredningen har vidare framhållit följande. Man bör särskilt beakta att<br>lagens bestämmelser ger viktig information till utländska parter som<br>söker verkställighet i Sverige. När de upptäcker att lagens ordalydelse<br>inte överensstämmer med konventionens ligger det nära till hands för<br>dem att anta att en avvikelse i sak avses. Detta gäller inte minst då andra<br>bestämmelser i 7 § LUSK utformats i nära anslutning till konventionens<br>ordalydelse. Övervägande skäl talar för att lagtexten på denna punkt<br>utformas helt i enlighet med konventionen.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till vad utredningen anfört. Regeringen föreslår<br>sålunda att den nu aktuella bestämmelsen ges samma ordalydelse som<br>återfinns i konventionen.</p>
<p>200</p>
<h4>15.3.2 Utan verkan-rekvisitet</h4>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: Förbehållet i 7 § första stycket 3 och 4 p. LUSK<br>att skiljedomen skall vara utan verkan i den stat där den meddelats eller<br>enligt vars lag den meddelats slopas.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid Sveriges tillträde till New<br>Yorkkonventionen ändrades 7 § LUSK i syfte att uppfylla konventions-<br>åtagandena. Såvitt avser reglerna i 7 § första stycket 3 och 4 p., om att<br>skiljemännen överskridit sitt uppdrag och att felaktigheter förekommit<br>vid tillsättandet av skiljemännen eller vid skiljemannaförfarandet, följer<br>ändringarna New Yorkkonventionens reglering i sak. Förbehållet att<br>skiljedomen skall vara utan verkan i den stat där den meddelats eller<br>enligt vars lag den meddelats följer dock inte av New Yorkkonventionen.</p>
<p>Det tillägg som gjordes i 3 och 4 p. i förhållande till New York-<br>konventionen motiverades av en önskan att inte tynga verkställig-<br>hetsprövningen i Sverige med sådana invändningar som borde prövas i<br>det land där skiljedomen meddelas. Detta synsätt gör sig fortfarande<br>gällande. Frågan är då om det aktuella tillägget bör tas in i lagen om<br>skilj eförfarande.</p>
<p>Regeringen har tidigare givit uttryck för principen att man inte utan<br>starka skäl skall göra tillägg eller ändringar i en lagtext som svarar mot<br>en konventionstext. Inte heller i detta fall (jfr 15.3.1) anser regeringen att<br>det föreligger tillräckliga skäl för att avvika från konventionens<br>bestämmelse. Regeringen föreslår därför att det nu aktuella förbehållet<br>utmönstras ur lagtexten.</p>
<h4>15.3.3 Uppdragsöverskridande</h4>
<p>Regeringens förslag: Regeln i 7 § första stycket 3 p. LUSK om<br>uppdragsöverskridande utformas i närmare anslutning till New<br>Yorkkonventionens lydelse.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Om det visas att skiljemännen<br>överskridit sitt uppdrag gäller skiljedomen enligt 7 § första stycket. 3 p.<br>LUSK inte här i riket. Bestämmelsen motsvarar artikel V första stycket<br>c) i New Yorkkonventionen. Den svenska regeln har dock en annan<br>ordalydelse än konventionstexten. Bland annat nämns inte det fallet att<br>endast en del av skiljedomen drabbas av bristen och att resten av<br>skiljedomen kan särskiljas från den icke verkställbara delen. Någon<br>avvikelse i sak avsågs dock inte (se prop. 1971:131 s. 39).</p>
<p>Enligt regeringens mening bör den nya bestämmelsen i lagen om<br>skiljeförfarande utformas i närmare anslutning till konventionens lydelse.</p>
<p>201</p>
<p>Härvid bör bl.a. den ovan nämnda diskrepansen åtgärdas. Regeringen<br>föreslår sålunda en bestämmelse vars ordalydelse mycket nära ansluter<br>till motsvarande bestämmelse i New Yorkkonventionen.</p>
<h4>15.3.4 Uppskov</h4>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelsen om uppskov med ett avgörande om<br>verkställighet i 9 § andra stycket LUSK tas in i lagen om skiljeförfarande<br>i oförändrat skick.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 7 § första stycket 5 p. LUSK<br>gäller en skiljedom inte här i riket om den mot vilken skiljedomen<br>åberopas visar att den undanröjts eller dess verkställighet skjutits upp av<br>behörig myndighet i den stat där den meddelats eller enligt vars lag den<br>meddelats. Det fordras enligt bestämmelsen att den utländska myn-<br>digheten efter särskild prövning beslutat att skjuta upp skiljedomens<br>verkställighet. Att skiljedomens verkställighet automatiskt skjuts upp när<br>talan mot skiljedomen anhängiggörs i en sådan stat faller inte in under<br>den nämnda regeln i LUSK och New Yorkkonventionen.</p>
<p>Det finns emellertid enligt 9 § andra stycket LUSK viss möjlighet att<br>skjuta upp avgörandet om verkställighet i Sverige. Enligt lagrummet kan<br>avgörandet skjutas upp om en part invänder att han hos myndighet som<br>avses i 7 § första stycket 5 p. gjort en framställning om undanröjande av<br>domen eller uppskov med dess verkställighet. Om sökanden begär det<br>kan motparten åläggas att ställa skälig säkerhet. Denna reglering bygger<br>på artikel VI i New Yorkkonventionen.</p>
<p>Bestämmelsen ger domstolen en diskretionär möjlighet att skjuta upp<br>sitt avgörande. Syftet anges i förarbetena vara bl.a. att skydda den som<br>åberopar skiljedomen mot obefogade invändningar vars syfte är att<br>fördröja ett beslut om verkställighet (se prop. 1971:131 s. 42).</p>
<p>Högsta domstolen har i två rättsfall (NJA 1979 s. 527 och 1992 s. 733)<br>haft anledning att pröva en begäran om uppskov. Båda rättsfallen ger<br>uttryck för en restriktiv syn när det gäller att bevilja uppskov med<br>verkställighet av utländska skiljedomar. Det allmänna intresset av att<br>underlätta sådan verkställighet har av Högsta domstolen tillmätts<br>avgörande betydelse.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör, vilket också framgår av det ovan<br>nämnda rättsfallen, uppskovsmöjligheten användas med iakttagande av<br>en vinnande parts intresse av att verkställigheten inte förhalas genom en<br>talan som bara syftar till att skjuta upp verkställigheten. Man måste<br>emellertid även ta tillvara en förlorande parts rättmätiga intresse av att fa<br>sin talan mot skiljedomen prövad. I de svenska förarbetena omnämns<br>endast verkställighetssökandens intresse. Detta hindrar givetvis inte att<br>svarandens intresse beaktas.</p>
<p>Regeringen anser att uppskov bör kunna beviljas om domstolen finner<br>att talan mot skiljedomen inte syftar till att förhala verkställigheten, utan<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>202</p>
<p>att en part har fog för sin talan. En part som åberopar bestämmelsen bör Prop. 1998/99:35<br>således vara tvungen att visa det befogade i sin talan mot skiljedomen.</p>
<p>Som ovan nämnts betonar de angivna rättsfallen sökandens intresse av<br>verkställighet. Varken rättsfallen eller lydelsen av 9 § andra stycket<br>LUSK hindrar dock att även svarandens intresse beaktas. På grund härav<br>och då bestämmelsen är utformad i enlighet med konventionen föreslår<br>regeringen att den tas in i lagen om skiljeförfarande i oförändrat skick.</p>
<h3>15.4 Förfarandet</h3>
<p>Regeringens förslag: Invänder motparten att något skiljeavtal inte har<br>träffats skall sökanden ge in skiljeavtalet i original eller styrkt kopia samt<br>en styrkt översättning till svenska, eller på annat sätt visa att ett<br>skiljeavtal har ingåtts.</p>
<p>Hovrätten skall kunna bestämma att en skiljedom inte behöver<br>översättas.</p>
<p>Reglerna i 9 § första och tredje styckena i LUSK, att motparten skall<br>ges tillfälle att yttra sig samt om verkställighet av en skiljedom som en<br>svensk domstols lagakraftägande dom, behålls.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Till en ansökan om verkställighet<br>skall skiljedomen fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift samt styrkt<br>översättning till svenska språket (8 § andra stycket LUSK). Förutom de<br>krav som anges i 8 § andra stycket skall en part enligt artikel IV i New<br>Yorkkonventionen förete skiljeavtalet i huvudskrift eller styrkt avskrift<br>samt styrkt översättning till verkställighetslandets språk.</p>
<p>Enligt vissa rättsordningar godtas i princip muntliga skiljeavtal. Är en<br>sådan rättsordning tillämplig på skiljeavtalet kan det inträffa att kravet på<br>företeende av skiljeavtalet inte kan uppfyllas. En sådan bestämmelse<br>inflöt därför inte i LUSK. Det ankommer likväl på den som åberopar ett<br>skiljeavtal att vid bestridande visa att ett skiljeavtal verkligen träffats (se<br>prop. 1971:131 s. 41). Denna princip bygger på New Yorkkonventionens<br>reglering och framstår som riktig. Enligt regeringens mening bör dock<br>denna skyldighet framgå direkt av lag. Regeringen föreslår därför att en<br>uttrycklig regel härom tas in i lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Lagtexten antyder inte annat än att kravet på översättning är absolut.<br>Av förarbetena framgår emellertid att handlingar avfattade på danska och<br>norska inte behöver översättas. Det kan dessutom ifrågasättas om t.ex. en<br>skiljedom som avfattats på engelska alltid behöver översättas. Behovet av<br>översättning kan naturligtvis vara beroende bl.a. av om någon närmare<br>prövning skall göras. Det bör finnas en generell och diskretionär<br>möjlighet för hovrätten att lagligen avstå från översättning. Regeringen<br>föreslår att en bestämmelse med angivet innehåll tas in i den nya lagen.</p>
<p>Ansökan om verkställighet far enligt 9 § första stycket LUSK inte<br>bifallas utan att motparten haft tillfälle att yttra sig. Bifalls ansökan</p>
<p>203</p>
<p>verkställs skiljedomen som svensk domstols lagakraftägande dom, om<br>inte Högsta domstolen, efter talan mot hovrättens beslut förordnar annat<br>(9 § tredje stycket LUSK). Regeringen föreslår att dessa bestämmelser<br>behålls.</p>
<h3>15.5 Säkerhetsåtgärder</h3>
<p>Regeringens förslag: Av lagen om skiljeförfarande skall framgå att<br>svensk domstol kan meddela säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken, även i en fråga om ett anspråk som skall prövas av skiljemän där<br>förfarandet äger rum utomlands, under förutsättning att skiljedomen far<br>verkställas i Sverige. Härvid skall, vid tillämpningen av 15 kap. 7 §<br>rättegångsbalken, med talans väckande jämställas påkallande av<br>skiljeförfarande utomlands som kan leda till en skiljedom som erkänns<br>och kan verkställas här.</p>
<p>En begäran om säkerhetsåtgärd eller om upphävande av ett sådant<br>beslut prövas av Svea hovrätt, om ansökan om verkställighet har gjorts.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med ett undantag,<br>lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd<br>enligt bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken har i rättsfallet NJA<br>1983 s. 814 ansetts kunna meddelas även i fråga om ett anspråk som skall<br>prövas av utländsk domstol, om domstolens avgörande far verkställas här<br>i riket. En sådan åtgärd ansågs i rättsfallet däremot inte kunna meddelas<br>av Svea hovrätt i ett ärende, vari ansökan gjorts om verkställighet här i<br>riket enligt 1936 års lag om erkännande och verkställighet av dom som<br>meddelats i Schweiz.</p>
<p>För skilj edomsrättens område bör man kunna dra två slutsatser av<br>Högsta domstolens avgörande. Det bör för det första vara möjligt att<br>meddela beslut om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. rättegångsbalken<br>även i fråga om ett anspråk som skall prövas av skiljemän i ett förfarande<br>som äger rum utom riket, om skiljedomen far verkställas i Sverige. För<br>det andra bör Svea hovrätt inte utan stöd i t.ex. LUSK kunna meddela<br>beslut om säkerhetsåtgärd i ett verkställighetsärende. LUSK saknar en<br>sådan bestämmelse.</p>
<p>Den nämnda möjligheten att utverka beslut om säkerhetsåtgärder bör<br>bestå. Det finns i lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av<br>österrikiska domar på privaträttens område en särskild bestämmelse som<br>gäller säkerhetsåtgärder (18 §). Där sägs bl.a. att om en säkerhetsåtgärd<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken har beviljats, skall vid tillämpning av 7 §<br>i samma kapitel med talans väckande vid svensk domstol jämställas<br>talans väckande vid österrikisk domstol, om den österrikiska rättegången<br>kan leda till en dom som enligt lagen kan verkställas här. Det bör intas en<br>motsvarande bestämmelse i den nya lagen om skiljeförfarande angående<br>påkallande av skiljeförfarande utom riket.</p>
<p>204</p>
<p>För att en i Österrike meddelad dom skall bli verkställbar i Sverige<br>enligt den tidigare nämnda lagen krävs ett ansökningsförfarande mot-<br>svarande vad som gäller för en utländsk skiljedom. I ett sådant för-<br>farande, som sker hos Svea hovrätt, har hovrätten enligt en uttrycklig<br>bestämmelse möjlighet att fatta beslut om säkerhetsåtgärder och att<br>upphäva redan fattade beslut om sådana åtgärder. Det framstår som<br>välbefogat att införa en motsvarande reglering vid ansökan om verk-<br>ställighet av en utländsk skiljedom. Sedan en ansökan om verkställighet<br>gjorts bör det uteslutande ankomma på hovrätten att fatta sådana beslut.</p>
<p>Regeringen föreslår således att det i lagen om skiljeförfarande tas in en<br>bestämmelse av vilken framgår att svensk domstol kan meddela<br>säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken, även i en fråga om ett<br>anspråk som skall prövas av skiljemän där förfarandet äger rum<br>utomlands, under förutsättning att skiljedomen får verkställas i Sverige.<br>Härvid skall enligt förslaget, vid tillämpningen av 15 kap. 7 § rätte-<br>gångsbalken, med talans väckande jämställas påkallande av skilje-<br>förfarande utomlands som kan leda till en skiljedom som erkänns och<br>kan verkställas här. Vidare föreslås att en begäran om säkerhetsåtgärd<br>eller om upphävande av ett sådant beslut skall prövas av Svea hovrätt,<br>om ansökan om verkställighet har gjorts.</p>
<h3>15.6 Deldomar</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon särskild bestämmelse om deldomar vid<br>ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom behövs inte i den nya<br>lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar bedömningen utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I 10 § LUSK regleras det fall att<br>skiljemännen har meddelat deldom. Har flera yrkanden framställts i den<br>sak skiljedomen avser och innefattar skiljedomen inte prövning av dem<br>alla, kan hovrätten, när det är skäl till det, förelägga sökanden att ställa<br>säkerhet för återbetalning av belopp, som kan komma att frångå<br>sökanden på grund av senare beslut av skiljemännen. Ställer sökanden<br>inte säkerhet, som godkänns av hovrätten, skall ansökan avslås.</p>
<p>Bestämmelsen tillkom ursprungligen på initiativ av lagrådet (se NJA II<br>1929 s. 96). Det finns en liknande bestämmelse i Genévekonventionen<br>artikel 2 andra stycket. I New Yorkkonventionen däremot finns ingen<br>sådan regel. Vid Sveriges tillträde till New Yorkkonventionen ansågs<br>dock innehållet i 10 § LUSK inte komma i konflikt med konventionen<br>(se prop 1971:131 s. 42 f.).</p>
<p>Genévekonventionens artikel ger fördragsslutande stat en rätt att i vissa<br>fall vägra verkställighet. Någon skyldighet att upprätthålla en sådan regel<br>föreligger dock inte. New Yorkkonventionen är å andra sidan avsedd att<br>uttömmande ange de fall då erkännande och verkställighet far vägras. Så<br>kan t.ex. verkställighet av en ofullständig dom vägras om domens</p>
<p>205</p>
<p>verkställighet har skjutits upp av behörig myndighet i det land där den<br>meddelats eller enligt vars lag den meddelats (artikel V första stycket e)<br>och 7 § första stycket 5 p. LUSK). Någon särskild regel för att vägra<br>verkställighet av deldomar finns som nämnts inte.</p>
<p>Eftersom den svenska regleringen av deldomar inte har någon direkt<br>motsvarighet i New Yorkkonventionen bör det krävas starka skäl för att<br>behålla denna särreglering. Som antytts finns det möjlighet att med stöd<br>av andra bestämmelser hindra verkställighet av en skiljedom som inte<br>följer den tillämpliga lagens regler om deldomar. Det föreligger enligt<br>regeringens mening inte tillräckliga skäl att därutöver ha någon särskild<br>bestämmelse om deldomar. Bestämmelsen bör därför inte tas med i den<br>nya lagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h2>16 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser</h2>
<h3>16.1 Lagen om skiljeförfarande</h3>
<p>Regeringens förslag: Lagen om skiljeförfarande träder i kraft den 1 april<br>1999, varvid lagen om skiljemän och lagen om utländska skiljeavtal och<br>skiljedomar upphör att gälla.</p>
<p>När ett skiljeförfarande har inletts eller en ansökan om verkställighet<br>av en utländsk skiljedom har gjorts före ikraftträdandet, skall den äldre<br>lagen tillämpas, om inte partema bestämmer att endast den nya lagen<br>skall gälla.</p>
<p>Äldre bestämmelser om legal tidsfrist för meddelande av skiljedom<br>skall tillämpas beträffande skiljeavtal som slutits före ikraftträdandet i<br>förfaranden som inletts inom två år från ikraftträdandet och partema inte<br>bestämt annorlunda.</p>
<p>Utredningens förslag till övergångsbestämmelser överensstämmer i<br>sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med undantag för Svea<br>hovrätt, lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När ny lagstiftning träder i kraft får,<br>med vissa modifikationer, lagar av processrättslig karaktär omedelbar<br>verkan. Anledningen till detta torde bottna i en föreställning att<br>processuella bestämmelser är neutrala till sin natur och inte gynnar en<br>viss part framför den andre. Annorlunda förhåller det sig med lagar som<br>påverkar det materiella innehållet i bestående avtal. Dessa brukar inte ges<br>retroaktiv verkan.</p>
<p>Som utredningen framhållit kan den beskrivna uppdelningen inte utan<br>vidare användas vid utformningen av övergångsregler till den nya lagen<br>om skiljeförfarande. Det beror på att skiljeavtalet är så beroende av vad<br>partema avtalar eller, annorlunda uttryckt, att skiljeavtalet är ett blandat<br>avtal med både processrättsliga och civilrättsliga inslag.</p>
<p>Utredningen har anfört att tillämpningen av två parallella regelkomplex<br>är ägnat att skapa förvirring och bädda för allvarliga misstag, kanske</p>
<p>206</p>
<p>under lång tid. Mot detta har Svea hovrätt invänt att det inte finns belägg<br>för att så skulle bli fallet, då de flesta skiljeavtal inte är särskilt gamla.<br>Hovrätten har dock fört fram tanken på en yttersta gräns om fem år för<br>tillämpningen av äldre lag.</p>
<p>Det kan naturligtvis diskuteras vilka olägenheter som kan bli följden<br>av att skiljemannalagen skulle tillämpas under många år jämsides med<br>den nya lagen. Det är inte alldeles lätt att förutse vilka komplikationer<br>som skulle kunna uppstå. Det måste dock anses eftersträvansvärt att så<br>fort som möjligt uppnå en enhetlig reglering och tillämpning av de<br>svenska bestämmelserna på skilj edomsrättens området. Inte minst for<br>utländska parter skulle det bereda extra svårigheter om två parallella<br>lagstiftningar samtidigt var tillämpbara. Regeringen anser därför att<br>övergångsbestämmelserna i möjligaste mån bör utformas på ett sådant<br>sätt att lagen om skiljeförfarande kan göras tillämplig även på skiljeavtal<br>som träffats före ikraftträdandet.</p>
<p>Förfaranderegler som parterna normalt inte fäster avseende vid när<br>skiljeavtalet ingås bör enligt regeringens uppfattning ges giltighet även<br>avseende redan ingångna skiljeavtal. Har skiljeförfarande inletts innan<br>lagen träder i kraft bör dock de gamla bestämmelserna gälla. I annat fall<br>kunde parterna mitt i ett pågående förfarande t.ex. ges rätt att framställa<br>nya yrkanden med stöd av de föreslagna bestämmelserna. Denna<br>begränsning bör gälla även angående bestämmelserna om verkställighet<br>av utländska skiljedomar. Har en ansökan om verkställighet gjorts innan<br>den nya lagen träder i kraft bör reglerna i LUSK gälla. I båda fallen bör<br>parterna ges möjlighet att bestämma att endast den nya lagen skall<br>tillämpas.</p>
<p>Utredningen har vid sin genomgång av den nya lagens konsekvenser<br>för redan ingångna skiljeavtal, med ett undantag som saknar intresse här,<br>funnit en enda punkt där allvarliga invändningar kan resas mot att lagen<br>görs tillämplig på sådana skiljeavtal. Det gäller slopandet av den legala<br>tidsfristen för meddelande av skiljedom. Enligt utredningen kan parternas<br>tystnad i skiljeavtalet på denna punkt mycket väl innebära att man<br>medvetet valt den legala regleringen. I dessa fall skulle borttagande av<br>fristregeln kunna fa till följd att skiljeavtalet ändrades på ett väsentligt<br>sätt. Mot denna bakgrund har utredningen stannat för att låta den legala<br>tidsfristen gälla under två år beträffande skiljeavtal som ingåtts före<br>ikraftträdandet om inte parterna bestämmer annat.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning beträffande<br>behovet av att låta äldre bestämmelser gälla efter ikraftträdandet. Två-<br>årsregeln utgör enligt regeringens mening en lämplig avvägning under<br>vilken tid parterna antingen kan träffa avtal om en särskild frist eller<br>bestämma att den nya lagen skall gälla.</p>
<p>Regeringen föreslår sålunda att övergångsbestämmelserna till lagen om<br>skiljeförfarande utformas i enlighet med det ovan anförda.</p>
<p>Svea hovrätt har hävdat att förslaget kommer att medföra en stor<br>osäkerhet beträffande äldre skiljeavtal där partema hänvisar t.ex. till<br>”svensk lag om skiljemän” eller ”lagen (1929:145) om skiljemän)”.<br>Osäkerheten skulle gälla vilken lag som hänvisningen avser. Regeringen<br>anser att farhågorna härför inte bör överdrivas. Hänvisningar av nu<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>207</p>
<p>aktuellt slag torde i allmänhet avse den lag som gäller vid avtalsslutet. Prop. 1998/99:35<br>Om det finns anledning att anta att hänvisningen skall ges en annan</p>
<p>innebörd får denna fråga lösas i praxis.</p>
<h3>16.2 Utsökningsbalken</h3>
<p>Regeringens förslag: De nya bestämmelserna i utsökningsbalken skall<br>tillämpas beträffande en ansökan om verkställighet som görs efter<br>ikraftträdandet.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran. Riksskatteverket och Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och<br>Bohus län ifrågasätter om de föreslagna reglerna i utsökningsbalken skall<br>gälla samtliga ansökningar om verkställighet som görs efter ikraft-<br>trädandet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i utsökningsbalken och<br>lagen om skiljeförfarande bör träda i kraft samtidigt. Utgångspunkten bör<br>vara att ändringarna i utsökningsbalken skall behandlas på samma sätt<br>som bestämmelserna om verkställighet av utländska skiljedomar. Har<br>ansökan om verkställighet gjorts före ikraftträdandet bör i enlighet här-<br>med äldre bestämmelser tillämpas. I övriga fall bör de nya reglerna gälla.<br>Konsekvensen härav blir att de verkställande myndigheterna kan komma<br>att tillämpa de nya mer generösa verkställighetsreglema även på skilje-<br>domar som tillkommit enligt lagen om skiljemän. Två remissinstanser<br>har ifrågasatt om detta är lämpligt.</p>
<p>Det ovan skisserade lösningen kan förvisso leda till verkställighet av<br>”äldre” skiljedomar som enligt nuvarande bestämmelser över huvud taget<br>inte kan verkställas. Det är emellertid svårt att se hur man skall kunna<br>undvika detta. Om en ansökan om verkställighet av en skiljedom som<br>meddelats enligt lagen om skiljemän alltid skulle följa äldre bestäm-<br>melser i utsökningsbalken, även sedan lagen om skiljeförfarande trätt i<br>kraft, skulle detta kräva att även lagen om skiljemän tillämpas. Detta<br>låter sig knappast göras och det har heller inte föreslagits av någon. För<br>övrigt kan man fråga sig om olägenheterna med den ordning som<br>regeringen förordar är särskilt stora. Regeringen tror inte det. Fördelama<br>torde under alla omständigheter överväga nackdelarna. Regeringen<br>föreslår därför att äldre bestämmelser i utsökningsbalken endast skall<br>tillämpas på ansökningar om verkställighet som gjorts före ikraft-<br>trädandet.</p>
<p>Lagrådet har påpekat att 12 § lagen (1981:775) om införande av<br>utsökningsbalken inte stämmer överens med de nya reglerna i utsök-<br>ningsbalken. Bestämmelsen avser verkställighet av legala skiljedomar<br>som inte har meddelats enligt skiljemannalagens föreskrifter. I<br>paragrafen anges att annan skiljedom som enligt lag skall lända till<br>efterrättelse än sådan som avses i 3 kap. 15 eller 16 § i balken får<br>verkställas, om det inte föreligger någon omständighet som gör domen</p>
<p>208<br></p>
<p>ogiltig, även om talan inte förs mot domen. I fråga om verkställigheten<br>hänvisas till 3 kap. 17 och 18 §§ i balken.</p>
<p>Innebörden av ogiltighetsbegreppet i den föreslagna lagen om<br>skiljeförfarande skiljer sig från den i skiljemannalagen. Dessutom skall<br>enligt de nya reglerna i utsökningsbalken ogiltigheten beaktas på ett<br>annorlunda sätt. Det är svårt att överblicka vilka konsekvenser detta far<br>för den nu aktuella paragrafen. Dessutom är bedömningen av hur<br>paragrafen lämpligen bör utformas beroende bl.a. av andra regler som<br>behandlar ett sådant legalt skiljeförfarande som paragrafen avser.<br>Regeringen saknar i detta lagstiftningsärende det underlag som behövs<br>för en bedömning av frågan. Mot denna bakgrund och då legala<br>skiljedomar av den nu behandlade typen torde vara mycket fa föreslår<br>regeringen att äldre bestämmelser skall gälla vid tillämpningen av 12 §<br>lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken.</p>
<h2>17 Följ dändringar m.m.</h2>
<h3>17.1 Allmänt</h3>
<p>Regeringens förslag: En hänvisning i lag eller annan författning till<br>lagen (1929:145) om skiljemän skall avse lagen om skiljeförfarande.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört någon erinran<br>mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det finns ett flertal författningar som<br>innehåller hänvisningar till lagen (1929:145) om skiljemän. Genom ett<br>generellt stadgande i övergångsbestämmelserna (5 p.) föreslås den nya<br>lagen bli tillämplig i stället. Hänvisningarna kan efter hand ändras till att<br>avse den nya lagen om skiljeförfarande. Förslaget till ny lag om<br>skiljeförfarande innehåller inte någon bestämmelse om legal tidsfrist för<br>meddelande av skiljedom. Därigenom kommer sådana bestämmelser om<br>undantag från fristregeln som bl.a. finns i 14 kap. 31 § andra stycket<br>aktiebolagslagen (1975:1385) att bli överflödiga.</p>
<p>Som tidigare framgått finns det en rad författningar som innehåller<br>föreskrifter om legalt skiljeförfarande. Regeringen tar i detta lagstift-<br>ningsärende inte upp frågan om för- respektive nackdelarna med en<br>sådan föreskrift i varje enskilt fall.</p>
<p>Det finns i detta lagstiftningsärende inte underlag för en grundligare<br>genomgång av samtliga författningar som påverkas av regeringens<br>förslag. Nedan kommer regeringen därför endast att beröra några fall där<br>särskilda överväganden bör göras eller där andra ändringar påkallas av<br>förslagen.</p>
<p>209</p>
<h3>17.2</h3>
<h3>Jordabalken</h3>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringens förslag: Parterna skall i ett skiljeavtal som omfattas av<br>bestämmelserna i 8 kap. 28 § och 12 kap. 66 § jordabalken kunna<br>bestämma viss tid för meddelande av skiljedom.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen erinran framförs mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 8 kap. 28 § och<br>12 kap. 66 § jordabalken innehåller begränsningar bl.a. i rätten att träffa<br>avtal om avvikelser från skiljemannalagens procedurregler. Det framhålls<br>dock att parterna får avtala kortare tid för skiljedoms meddelande än den<br>tid om sex månader som föreskrivs i skiljemannalagen.</p>
<p>Regeringen har tidigare föreslagit att den nya lagen om skilje-<br>förfarande inte skall innehålla någon bestämmelse som föreskriver viss<br>tid för meddelande av skiljedom (se avsnitt 9.3). Om de nämnda<br>bestämmelserna i jordabalken skall behålla sitt nuvarande innehåll måste<br>det i denna lag införas särskilda bestämmelser om tid för meddelande av<br>skiljedom och om hur en sådan frist skall kunna förlängas.</p>
<p>De skäl som anförs i avsnitt 9.3 för slopande av tidsfristen synes ha<br>bärkraft även beträffande de tvister som regleringen i jordabalken<br>omfattar. Det bör därför vara möjligt att underlåta en särreglering för just<br>dessa tvister. Det bör dock vara partema obetaget att bestämma viss tid<br>för meddelande av skiljedom. Regeringen föreslår att ifrågavarande<br>bestämmelser i jordabalken ändras i enlighet med det nu sagda.</p>
<h3>17.3 Konkurslagen</h3>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelsen i 2 kap. 6 § konkurslagen om<br>behörighet att begära en gäldenär i konkurs på grund av en fordran som<br>fastställts genom skiljedom anpassas till de nya verkställighetsreglema i<br>utsökningsbalken.</p>
<p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen erinran framförs mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En fordran som har fastställts genom<br>skiljedom skall enligt 2 kap. 6 § andra stycket konkurslagen godtas som<br>stöd för behörighet att begära gäldenären i konkurs. Detta gäller under<br>förutsättning att skiljedomen far verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 §<br>utsökningsbalken och att en domstol inte har meddelat beslut om<br>inhibition enligt 18 § i samma kapitel.</p>
<p>Regeringen har föreslagit att en skiljedom som kan antas vara ogiltig i<br>vissa fall ändå skall kunna medföra viss verkställighet (se avsnitt 13.2.2).<br>Den slutliga prövningen av om en sådan skiljedom är ogiltig tillkommer<br>allmän domstol. När det gäller behörighet att söka någon i konkurs bör<br>domstolens prövning avse om skiljedomen är ogiltig eller ej, inte om det<br>finns anledning att anta att så är fallet. En fordran som fastställts genom<br>skiljedom bör sålunda godtas som stöd för behörighet att begära</p>
<p>210</p>
<p>gäldenären i konkurs om skiljedomen är giltig och får verkställas enligt Prop. 1998/99:35<br>de föreslagna reglerna i utsökningsbalken. Det är vad regeringen föreslår.</p>
<h2>18 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Själva idén med ett skiljeförfarande är att partema tar i anspråk en<br>tvistlösningsmekanism som i princip ligger utanför det allmännas<br>verksamhet. Domstolarna och de verkställande myndigheterna kan dock<br>bistå partema under själva förfarandet respektive möjliggöra att<br>skiljedomens verkan som exekutionstitel får betydelse. Den revidering av<br>gällande rätt som i detta lagstiftningsärende mynnar ut i en ny lag om<br>skiljeförfarande vilar i allt väsentligt på samma grundprinciper som<br>nuvarande bestämmelser. Även i systematiskt hänseende ansluter den<br>nya lagen ganska nära till gällande rätt. Det innebär att de ekonomiska<br>konsekvenserna av rättsväsendets medverkan i skiljeförfaranden inte<br>ändras i nämnvärd utsträckning. De flesta förslagen innebär således<br>varken ökade kostnader eller några besparingar for staten. En väsentlig<br>förändring är emellertid den nya instansordningen i mål om klander och<br>ogiltighet av en skiljedom. Den medför att domstolsprövningarna blir<br>färre och bör således innebära besparingar för det allmänna. Å andra<br>sidan medför regeringens förslag om ett eninstansförfarande i hovrätt att<br>prövningarna blir dyrare än vad som är fallet i dag om tingsrättens<br>avgörande inte överklagas. Det låter sig knappast göras att uppskatta om<br>förslagen i denna del sammantaget innebär någon besparing for staten,<br>särskilt som det torde röra sig om relativt få mål och någon tillförlitlig<br>statistik inte finns tillgänglig. Under alla förhållanden är det rimligt att<br>utgå från att det rör sig om marginella belopp.</p>
<p>Av de övriga förslagen bör slopandet av den legala tidsfristen, inne-<br>bärande att tingsrätterna inte kommer att handlägga ärenden om<br>förlängning av en sådan frist, medföra en i någon mån minskad belast-<br>ning på tingsrätterna. Så bör även bli fallet till följd av att tingsrätterna<br>enligt förslaget i ärenden om utseende av skiljeman inte behöver göra en<br>lika ingående prövning av skiljeavtalets giltighet som enligt gällande rätt.<br>Det bör dock framhållas att de nu nämnda ärendetypema är av helt<br>marginell betydelse för tingsrätternas arbetsbelastning i stort. Dessutom<br>innebär införandet av en möjlighet till jävsprövning under skilje-<br>förfarandet en mindre men dock ökad belastning på tingsrätterna. I<br>sistnämnda fall blir dock prövningen inskränkt till en instans.</p>
<p>Sammanfattningsvis är regeringen av den uppfattningen att de bespa-<br>ringar som förslagen i detta lagstiftningsärende kan komma att leda till<br>vägs upp av motsvarande kostnadsökningar. Förslagen innebär således<br>inte några ökade kostnader för staten och inte heller några besparingar.</p>
<p>211</p>
<h2>19 Författningskommentar Prop. 1998/99:35</h2>
<h3>19.1 Förslaget till lag om skiljeförfarande</h3>
<p>Skiljeavtalet</p>
<p>1§</p>
<p>Bestämmelsen, som i stort motsvarar 1 § första stycket skiljemannalagen,<br>anger det skiljedomsmässiga området. Det har behandlats i avsnitt 5.<br>Tredje stycket saknar motsvarighet i skiljemannalagen (se avsnitt 5.2.3).</p>
<p>I första stycket anges att parterna kan låta skiljemän pröva s.k.<br>dispositiva tvister mellan parterna genom skiljeförfarande. Ordet tvist<br>innebär inte att ett medgivet krav faller utanför skiljemännens behörighet.<br>Gränsdragningen mellan dispositiva och indispositiva frågor har be-<br>handlats i avsnitt 5.2.1. De närmare gränserna mellan dispositiva och<br>indispositiva frågor följer av den materiella rätten och regleras följakt-<br>ligen inte inom ramen för de processuella bestämmelserna.</p>
<p>Lagen talar genomgående om skiljemän. Av paragrafen framgår<br>emellertid att parterna är oförhindrade att lämna tvisten till avgörande av<br>en ensam skiljeman.</p>
<p>Paragrafen innehåller inte något krav på att skiljeavtalet skall ha viss<br>form. Ett skiljeavtal kan således träffas muntligen. Bestämmelser i t.ex.<br>testamenten och bolagsordningar far anses vara att jämställa med skilje-<br>avtal (se avsnitt 5.4).</p>
<p>Den vanligaste typen av skiljeavtal är sådana som avser framtida<br>tvister med anknytning till ett visst rättsförhållande. Det går däremot<br>liksom hittills inte att träffa skiljeavtal beträffande alla framtida tvister<br>parterna emellan. Skiljeavtalet måste konkretiseras till ett visst rätts-<br>förhållande.</p>
<p>I tredje meningen slås fast att den tvistefråga som prövas av skilje-<br>männen kan avse förekomsten av en viss omständighet. Ämnet har<br>behandlats i avsnitt 5.3. Det behöver inte nödvändigtvis vara fråga om en<br>omständighet som har omedelbar betydelse för utgången, ett s.k.<br>rättsfaktum. Någon stoppgräns mot bevisfaktum åsyftas alltså inte. Även<br>rättsligt kvalificerade fakta kan göras till föremål för en skiljetvist, t.ex.<br>huruvida fel i sålt gods föreligger eller om reklamation har skett i rätt tid.<br>Den omtvistade omständigheten måste givetvis falla under det rätts-<br>förhållande som omfattas av skiljeavtalet. Däremot behövs inget särskilt<br>stöd i skiljeavtalet för att just ett yrkande som avser existensen av ett<br>faktum skall fa prövas i skiljeförfarande.</p>
<p>Det förhåller sig annorlunda med regeln i andra stycket, som också den<br>har behandlats i avsnitt 5.3. Regeln anger att parterna kan ge skilje-<br>männen behörighet att komplettera avtal utöver vad som följer av allmän<br>avtalstolkning. Ordet komplettera har använts efter förslag av Lagrådet<br>för att markera att skiljemännen ges en längre gående möjlighet att pröva<br>tvistefrågor än vad som tillkommer allmän domstol inom ramen för<br>utfyllnad av avtal i vanlig mening. Skiljemännens behörighet in detta<br>avseende kan följa direkt av skiljeavtalet. Skiljemännen bör emellertid ha<br>behörighet att fylla ut luckor i avtal inte bara när skiljeklausulen</p>
<p>212<br></p>
<p>uttryckligen föreskriver detta utan också då de materiella avtals- Prop. 1998/99:35<br>klausulerna i ett avtal med skiljeklausul är skrivna så att en efterföljande<br>komplettering förutsätts. Parterna kan naturligtvis också ge skiljemännen<br>denna behörighet sedan tvisten uppstått. Det krävs alltså ett direkt eller<br>indirekt stöd för att skiljemännen getts en sådan behörighet.</p>
<p>Av tredje stycket framgår att skiljemän far pröva konkurrensrättens<br>civilrättsliga verkningar mellan parterna och detta oavsett om en tvist<br>härom vid domstol skall anses till någon del indispositiv. Bestämmelsens<br>ordalydelse innebär inte att skiljemännen är fria att välja mellan att pröva<br>t.ex. en invändning som hänför sig till konkurrensrätten i nu aktuellt<br>avseende och att låta bli att göra det. Om en part framställer en sådan<br>invändning måste skiljemännen pröva den. Omvänt gäller att skilje-<br>männen inte ex officio skall pröva konkurrensrättens civilrättsliga verk-<br>ningar mellan parterna. Bestämmelsen innebär inte heller motsatsvis en<br>begränsning av skiljemännens möjligheter att pröva andra offentlig-<br>rättsliga frågor. Att en skiljedom som kränker konkurrensrätten undan-<br>tagsvis kan vara ogiltig har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt<br>5.2.3).</p>
<p>Lagen om skiljeförfarande tar sikte på tvister mellan två parter som<br>inte förbehållit sig rätt att fa skiljedomen överprövad på materiell grund.<br>Lagen är emellertid avsedd att användas i tillämpliga delar även på<br>förfaranden där dessa förutsättningar inte är för handen. Har parterna<br>förbehållit sig rätt till överprövning i sak av skiljedomen inom viss tid<br>hos en ”överskiljenämnd” bör sålunda skiljeavtalet ändå utgöra hinder<br>för en primär rättegång och reglerna om utseende av skiljeman vara<br>tillämpliga. Däremot kan t.ex. reglema om rätt för parterna att framställa<br>nya yrkanden inte utan vidare användas i ett överskiljeförfarande. Om<br>parternas förbehåll om materiell överprövning i stället innebär att en<br>domstol skall pröva tvisten bör likaledes skiljeavtalet utgöra rätte-<br>gångshinder. När en skiljedom har meddelats står det sedan parterna fritt<br>att inom den tid som parterna bestämt väcka talan i vanlig ordning vid<br>tingsrätten. Tingsrättens prövning av tvisten sker då utan beaktande av<br>skiljedomen och reglema i lagen om skiljeförfarande är inte tillämpliga.</p>
<p>Skiljeavtal med förbehåll om materiell överprövning har behandlats i<br>avsnitt 5.7. Skiljeförfarande med fler än två parter har behandlats i<br>avsnitt 7.6.</p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen.</p>
<p>Av första stycket första meningen framgår att skiljemännen far pröva<br>sin egen behörighet. Skiljemännen kan sålunda själva pröva t.ex. en<br>invändning om att skiljeavtalet är ogiltigt eller att det inte är tillämpligt<br>på tvisten eller om att tvistefrågan inte är skiljedomsmässig. Skilje-<br>männen kan också pröva en invändning av en part att han endast<br>övertagit vissa rättigheter eller skyldigheter utan att inträda som part i<br>skiljeavtalet (se avsnitt 5.5). Skiljemännens kompetens är inte inskränkt<br>till vissa invändningar beträffande skiljeavtalets giltighet utan gäller<br>oavsett om påståendet avser en ursprunglig eller en efterföljande<br>ogiltighet, dvs. att avtalet aldrig varit giltigt respektive att det sedermera</p>
<p>213</p>
<p>upphört att gälla. Av bestämmelsen följer inte någon skyldighet för<br>skiljemännen att utan ett yrkande av en part pröva sin egen behörighet.<br>Skiljemännen bör dock oberoende av yrkande pröva om tvisten är<br>skiljedomsmässig eller om skiljedomen kommer att bli ogiltig såsom<br>stridande mot ordre public. Skiljemännens prövning av sin egen behörig-<br>het förändras inte av om den omfattas av ett s.k. undantagsavtal (se 51 §).<br>Principen om behörighetskompetens har behandlats närmare i avsnitt 5.9.</p>
<p>Av andra meningen framgår att en part är oförhindrad att vända sig till<br>domstol för att få skiljemännens behörighet prövad. Uppkommer en fråga<br>om ett skiljeavtals giltighet - allmänt eller med avseende på en viss tvist<br>- utan att det pågår ett skiljeförfarande kan talan om skiljeavtalets<br>giltighet väckas vid allmän domstol. Pågår ett skiljeförfarande som om-<br>fattas av det ifrågasatta skiljeavtalet, kan en part framställa en invändning<br>beträffande behörigheten direkt till skiljemännen. Det är först om<br>skiljemännen inte delar partens uppfattning som det normalt sett finns<br>anledning att föra frågan till domstol. En part är emellertid oförhindrad<br>att direkt vända sig till allmän domstol även under skiljeförfarandets<br>gång. Väcks talan vid allmän domstol får skiljemännen enligt tredje<br>meningen fortsätta med skiljeförfarandet. En part kan således inte<br>automatiskt fördröja skiljeförfarandet genom att väcka talan vid domstol<br>om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet. Å andra sidan har skilje-<br>männen möjlighet att förklara förfarandet vilande i avvaktan på dom-<br>stolens avgörande. Ett sådant beslut medför dock inte någon automatisk<br>förlängning av en av partema bestämd tid för meddelande av skiljedom.<br>Skiljemännen är, utan att det uttryckligen sägs, i princip bundna av<br>partemas överenskommelse angående handläggningsordningen (se 21 §).</p>
<p>Skiljemännen kan redan under förfarandets gång antingen finna sig<br>behöriga eller obehöriga att pröva tvisten. I det första fallet utmynnar<br>deras prövning i ett beslut och inte i en skiljedom. Vid motsatt bedöm-<br>ning avslutar de förfarandet genom en skiljedom (se 27 §). Av andra<br>stycket första meningen framgår att skiljemännens beslut att de är<br>behöriga inte vinner rättskraft. En part som är missnöjd med beslutet<br>behöver således inte väcka talan mot beslutet for att vara bibehållen sin<br>rätt att klandra skiljedomen under åberopande av att det inte funnits<br>något giltigt och tillämpligt skiljeavtal. Däremot kommer en part att<br>drabbas av den allmänna preklusionsregeln i 34 § andra stycket, om han,<br>efter att ha fått del av skiljemännens beslut, genom sitt agerande eller<br>brist på sådant får anses ha avstått från sin klanderrätt. Skiljemännens<br>beslut i kombination med viss passivitet kan sålunda medföra att en part i<br>realiteten går förlustig möjligheten att få skiljeavtalets giltighet och<br>tillämplighet prövad av allmän domstol. Domstolen kommer i ett sådant<br>fall att ogilla klandertalan utan att gå in på skiljemännens bedömning av<br>behörighetsfrågan. Det sagda gäller inte en invändning om bristande<br>skilj edomsmässighet, eftersom en sådan brist är en ogiltighetsanledning<br>och inte underkastad passivitetsverkan (se 33 §). Prövningen av ett<br>skiljeavtals giltighet har behandlats i avsnitt 5.9.</p>
<p>Paragrafen tar inte sikte på den speciella situationen att ett särskilt<br>skiljeavtal har träffats mellan parterna i just behörighetsfrågan. Ett sådant</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>214</p>
<p>skiljeavtal kan dock inte få avse frågan om huvudtvistens skiljedoms-<br>mässighet.</p>
<p>Eftersom skiljemännens beslut om att de är behöriga inte vinner rätts-<br>kraft är de inte heller själva bundna av det. Om det under skilje-<br>förfarandets gång kommer fram nya omständigheter som medför att<br>skiljemännen gör en annan bedömning av sin behörighet är de alltså<br>oförhindrade att förklara sig obehöriga.</p>
<p>Har skiljemännen funnit sig obehöriga att pröva tvisten får deras<br>avgörande som nämnts formen av en skiljedom. Skiljemännen kan i en<br>slutlig skiljedom också finna sig behöriga att pröva tvisten. I andra<br>meningen erinras om att skiljedomen kan behöva angripas för att inte<br>frågan skall bli slutligt avgjord. Har skiljemännen i skiljedomen funnit<br>sig obehöriga, t.ex. därför att skiljeavtalet bedömts vara ogiltigt, kommer<br>skiljeavtalets giltighet att slutligt avgöras av skiljemännen om skilje-<br>domen inte angrips inom rätt tid. Även en skiljedom som säger att tvisten<br>inte är skilj edomsmässig vinner rättskraft om den inte angrips inom viss<br>tid (se 36 §).</p>
<p>När domstol i samband med en klandertalan prövar skiljeavtalets<br>giltighet och tillämplighet sker detta bl.a. med beaktande av preklusions-<br>regeln i 34 § andra stycket. Denna preklusionsregel är avsedd att vara en<br>materiell regel och är därmed tillämplig även när en part väcker en<br>separat talan utan samband med talan mot en skiljedom.</p>
<p>3§</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 5.9.</p>
<p>Paragrafen lagfäster doktrinen om särskiljbarhet (separability).<br>Härigenom ges skiljemännen möjlighet att förklara ett materiellt avtal<br>ogiltigt utan att samtidigt förlora sin egen behörighet att pröva tvisten.</p>
<p>4§</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i skiljemannalagen, behandlar<br>skiljeavtalets verkan som rättegångshinder m.m. Den har behandlats i<br>bl.a avsnitt 5.7.</p>
<p>Av första stycket framgår att ett skiljeavtal hindrar att ett anspråk som<br>omfattas av avtalet mot en parts bestridande prövas av domstol. Det<br>krävs sålunda invändning för att domstolen skall pröva om dess<br>behörighet har inskränkts genom ett skiljeavtal. En outtalad förutsättning<br>för att domstolen skall vara obehörig att pröva tvisten är givetvis att<br>skiljeavtalet är giltigt, att det avser en skiljedomsmässig fråga, att ingen<br>särskild begränsningsregel av den typ som finns i 6 § är tillämplig och att<br>en part inte har förlorat sin rätt att åberopa skiljeavtalet enligt 5 §.<br>Avtalets giltighet kan alltså behöva prövas t.ex. med tillämpning av 36 §<br>avtalslagen. Domstolen skall självmant pröva att det rör sig om en<br>skiljedomsmässig fråga medan andra omständigheter måste åberopas av<br>en part för att domstolen skall pröva dem.</p>
<p>Andra stycket reglerar när en invändning skall framställas for att<br>beaktas av domstol. Huvudregeln är att en part skall framställa en<br>invändning om skiljeavtal första gången han skall föra talan i saken vid<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>215</p>
<p>domstolen. Detta innebär att en invändning som framställs t.ex. i ett<br>svaromål som kommer in för sent inte beaktas. Undantag görs i de fall en<br>part haft laga förfall och han framställt invändningen så snart förfallet<br>upphörde. Av bestämmelsen följer också att en part måste framställa en<br>invändning om skiljeavtal första gången han skall svara på en kvitt-<br>ningsinvändning för att domstolen skall pröva om kvittningsinvänd-<br>ningen omfattas av ett skiljeavtal och därför inte kan tas upp till prövning<br>i sak.</p>
<p>Av tredje meningen framgår att en invändning om skiljeavtal inte<br>prekluderas i rättegång därför att en part har anlitat summarisk process<br>eller underlåtit att åberopa skiljeavtalet i den summariska processen.<br>Denna fråga liksom hur skiljeavtalets verkan som rättegångshinder<br>påverkas av en parts eget agerande i vissa situationer har närmare<br>diskuterats i avsnitt 5.7.</p>
<p>Av tredje stycket framgår att ett skiljeavtal inte hindrar en part att<br>begära domstols beslut om säkerhetsåtgärder (se avsnitt 5.8). Härav följer<br>också att en sådan begäran inte medför att en part förlorar rätten att<br>åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder. Som säkerhetsåtgärder<br>räknas beslut som regleras i 15 kap. rättegångsbalken men även t.ex.<br>förbud att verkställa bolagsstämmas beslut (9 kap. 17 § fjärde stycket<br>aktiebolagslagen [1975:1385]).</p>
<p>Det finns i 60 § första stycket vissa bestämmelser om säker-<br>hetsåtgärder enligt 15 kap. rättegångsbalken när det gäller ett anspråk<br>som är föremål för eller skall prövas i ett skiljeförfarande utomlands.<br>Möjligheten att få till stånd säkerhetsåtgärder sedan skiljedom har<br>meddelats har diskuterats i avsnitt 13.3. Att skiljemännen själva kan<br>besluta att en part skall vidta en viss säkerhetsåtgärd följer av 25 § fjärde<br>stycket.</p>
<p>En erinran om regleringen i bl.a. denna paragraf har tagits in i 10 kap.<br>17 a § rättegångsbalken. Vidare finns nya särskilda bestämmelser om<br>skiljeavtalets verkan i den summariska processen i 33 och 38 §§ lagen<br>(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Det finns i<br>1 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister särskilda<br>bestämmelser om skiljeavtal när det gäller arbetstvister.</p>
<p>5§</p>
<p>Punkterna 1 och 2 motsvarar 3 § i skiljemannalagen. De har behandlats i<br>avsnitt 5.7. Om, i fall som avses i punkt 2, motparten har ansökt om att<br>tingsrätten skall utse skiljeman (se 14 §), får han anses ha avstått från sin<br>rätt att välja rättegångs vägen.</p>
<p>Punkt 3 saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Skiljemännens rätt att<br>kräva säkerhet regleras i 38 §. Säkerhet skall normalt sett begäras med<br>hälften från vardera parten. Om ena parten inte ställer sin del av begärd<br>säkerhet får motparten ställa hela säkerheten själv. Ställs inte begärd<br>säkerhet får skiljemännen avsluta förfarandet. Vill eller kan ena parten<br>inte ställa sin andel av begärd säkerhet ges genom punkt 3 motparten<br>möjlighet att, i stället för att fortsätta skiljeförfarandet, vända sig till<br>allmän domstol (se avsnitt 11.1.2).</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>216</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen innebär en utvidgning av förbudet i 3 a § skiljemannalagen<br>mot skiljeavtal avseende framtida tvister mellan näringsidkare och<br>konsument. Den har behandlats i avsnitt 5.2.2.</p>
<p>Av första stycket framgår att forbudet mot skiljeavtal avseende<br>framtida tvister i princip är absolut när det är fråga om en konsument-<br>tvist. Den äldre bestämmelsen i skiljemannalagen som innebar att ett<br>skiljeavtal inte fick göras gällande om tvisten kunde handläggas vid<br>domstol enligt reglema för s.k. småmål har alltså tagits bort. Bort-<br>tagandet av hänvisningen till reglema för småmål far till följd att även<br>tvister som skall handläggas av en tingsrätt i särskild sammansättning,<br>t.ex. i egenskap av fastighetsdomstol, omfattas av forbudet. Ett undantag<br>från förbudet har gjorts for tvister som hyres- och arrendenämnd kan<br>pröva och där hyres- eller arrendenämnden i skiljeavtalet utsetts till<br>skiljenämnd.</p>
<p>Av andra stycket följer att förbudet inte omfattar vissa kollektiva<br>försäkringar och inte heller de fall där annat följer av Sveriges<br>internationella förpliktelser. Bestämmelsen motsvarar i denna del 3 a §<br>andra stycket skiljemannalagen.</p>
<p>Skiljemännen</p>
<p>7§</p>
<p>I paragrafen anges de allmänna behörighetskrav som lagen ställer på en<br>skiljeman (se avsnitt 6.2.1). För att vara skiljeman måste man vara fullt<br>rättskapabel. En skiljeman skall sålunda vara myndig och inte ha<br>förvaltare enligt föräldrabalkens regler. Vidare far skiljemännen inte<br>heller vara i konkurs. Däremot uppställs inte krav på t.ex. svenskt<br>medborgarskap. Stadgandet innehåller endast minimivillkor och hindrar<br>inte parterna från att kräva ytterligare kvalifikationer av skiljemännen.<br>De i paragrafen givna behörighetsvillkoren skall iakttas självmant av<br>skiljemännen. Skulle en obehörig skiljeman stanna kvar i skiljenämnden,<br>leder det emellertid inte till att skiljedomen bli ogiltig. För att domen<br>skall bli upphävd fordras att en part inom föreskriven tid väcker<br>klandertalan och att partens rätt att åberopa förhållandet inte har<br>prekluderats enligt 34 § andra stycket.</p>
<p>8§</p>
<p>Paragrafen behandlar skiljemannens relation både till tvisteföremålet och<br>parterna. Den allmänna motiveringen återfinns i avsnitt 6.2.2.</p>
<p>Begreppet jäv används inte i lagen. I stället anges i första och andra<br>styckena att en skiljeman skall vara opartisk och att han är diskvalificerad<br>om det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet för hans<br>opartiskhet. Detta är den grundläggande jävsregeln. Kravet på opartiskhet<br>gäller samtliga skiljemän, således även sådana som utsetts av parterna.<br>Det krävs yrkande av en part för att en skiljeman skall kunna skiljas från<br>sitt uppdrag med stöd av bestämmelsen. Däremot är en skiljeman enligt</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>217</p>
<p>9 § skyldig att utan särskild begäran lämna upplysningar om omständig-<br>heter som kan utgöra hinder för honom att vara skiljeman.</p>
<p>Det bör framhållas att det kan uppkomma situationer där paragrafen i<br>sig inte diskvalificerar en skiljeman från ett uppdrag men där denna av<br>andra skäl måste avböja. Det kan t.ex. väl tänkas att en advokat inte skall<br>anses jävig enligt 8 § men att omständigheterna likväl är sådana att det<br>skulle strida mot god advokatsed att åta sig eller behålla uppdraget som<br>skiljeman i en viss tvist. Bland annat torde en advokat enligt reglema om<br>god advokatsed inte kunna åberopa sig på att en part har avstått från att<br>göra gällande en jävsgrund.</p>
<p>I andra stycket anges några omständigheter som alltid skall anses<br>kunna rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet. Denna upp-<br>räkning gör inte anspråk på att vara uttömmande utan är bara<br>exemplifierande. De särskilda punkterna skall inte heller tolkas mot-<br>satsvis.</p>
<p>Punkt 1 upptar det givna fallet att skiljemännen själv är part i<br>skiljeförfarandet. Vidare anges det förhållandet att skiljemännen kan<br>vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång. Det krävs alltså<br>inte att det skall vara fråga om synnerlig nytta eller skada. Redan en lägre<br>grad av nytta eller skada är tillräcklig.</p>
<p>Det är inte ovanligt att det råder ekonomisk intressegemenskap mellan<br>en tilltänkt skiljeman och ena parten utan att man kan säga att skilje-<br>männen skulle ha nämnvärd nytta eller skada av hur det går i tvisten.<br>Betydelsen av intressegemenskapen far bedömas enligt den grand-<br>läggande jävsregeln och torde mycket ofta mynna ut i att jäv föreligger.<br>Med part jämställs i punkten ”närstående” till parten. Med begreppet<br>närstående förstås såväl vissa släktingar som t.ex. sambor, men utanför<br>begreppet faller en relation till en juridisk person. Stor vikt skall läggas<br>vid den faktiska relationen i det enskilda fallet. Därigenom tonas<br>betydelsen av släktskapet ned.</p>
<p>I punkten 2 behandlas fall av ställföreträdarskap. Ledamot av styrelse<br>for juridisk person som är part är jävig, även om han inte är<br>ställföreträdare för den juridiska personen.</p>
<p>Punkt 3 tar upp en motsvarighet till sakkunnigjäv men sträcker sig<br>längre. Den som utåt har röjt en mening i tvisten kan knappast sägas vara<br>opartisk. Bestämmelsen riktar sig inte mot någon som endast har gett<br>uttryck for en uppfattning i en rättsfråga som kan bli aktuell i målet,<br>genom uttalanden i litteraturen eller genom ställningstagande som<br>domare i något annat mål. Självfallet drabbas inte en skiljeman av jäv<br>därför att han har beslutat mellandom eller deldom (se 29 §) eller annars<br>deltagit i något avgörande under pågående skiljeförfarande. Punkten tar<br>vidare upp ett närliggande fall där det typiskt sett föreligger en stor risk<br>att skiljemännen kan ha solidariserat sig med parten, nämligen om han<br>hjälpt honom att förbereda eller utföra sin talan i tvisten.</p>
<p>Slutligen tas i punkt 4 upp det mycket viktiga fallet att det föreligger en<br>hemlig ekonomisk relation mellan en skiljeman och endast ena parten<br>avseende ersättningen för uppdraget.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>218</p>
<p>9§</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen (se avsnitt 6.2.3).</p>
<p>Bestämmelsen innefattar en vidsträckt skyldighet för den som ombeds<br>att åta sig uppdrag som skiljeman och för den nyutsedde skiljemännen att<br>upplysa om omständigheter som kan tänkas utgöra hinder för honom att<br>vara skiljeman. Bestämmelsen syftar såväl på de allmänna behörig-<br>hetsvillkoren i 7 § som på jävsomständigheter. Vidare skall en skiljeman<br>under skiljeförfarandet upplysa partema och övriga skiljemän så snart<br>han får kännedom om någon sådan omständighet som han inte tidigare<br>tillkännagett.</p>
<p>Bestämmelsen har inte direkt sanktionerats med någon påföljd för den<br>som underlåter att lämna erforderliga upplysningar. Om det är tveksamt<br>huruvida en viss omständighet utgör jäv, kan det förhållandet att<br>skiljemännen har förtigit omständigheten bli den tillkommande faktor<br>som gör att frågan besvaras jakande. Att skiljemännen har brustit i sin<br>upplysningsplikt kan vidare komma att påverka hans rätt till ersättning<br>för uppdraget och t.o.m. leda till skadeståndsskyldighet för honom.</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den reglerar när en<br>begäran om en skiljemans skiljande från uppdraget senast skall fram-<br>ställas och hur den skall prövas. Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.3.</p>
<p>Paragrafen är inte aktuell när en skiljedom har meddelats. En<br>jävsinvändning får då göras gällande genom klander, enligt vad som<br>föreskrivs i 34 §.</p>
<p>En part kan låta bli att begära att en skiljeman skall skiljas från<br>uppdraget även om det föreligger en omständighet som kan rubba for-<br>troendet för skiljemannens opartiskhet. En part kan också med bindande<br>verkan avstå från att göra en känd omständighet gällande. En part kan i<br>konsekvens med detta inte begära att en av honom utsedd skiljeman skall<br>skiljas från uppdraget på grund av en omständighet som parten kände till<br>när han utsåg skiljemännen.</p>
<p>När domstol i samband med en klandertalan prövar om en skiljedom<br>skall hävas sker detta bl.a. med beaktande av preklusionsregeln i 34 §<br>andra stycket. Denna preklusionsregel kompletteras i första stycket första<br>meningen med en bestämmelse som ger en part femton dagar på sig att<br>framställa ett yrkande om en skiljemans skiljande från uppdraget. Gör en<br>part inte detta har han också förlorat sin rätt att göra gällande<br>omständigheten i en klanderprocess. En erinran om detta forhållande har<br>tagits in i 34 § andra stycket.</p>
<p>Enligt andra meningen skall ett yrkande om en skiljemans skiljande<br>från uppdraget prövas av skiljemännen. Härmed avses samtliga skilje-<br>män, sålunda även den eller de skiljemän som begärs entledigade från<br>uppdraget. Består skiljenämnden endast av en skiljeman får han följakt-<br>ligen själv pröva yrkandet. Partema ges dock möjlighet att överlämna åt<br>någon annan att pröva frågan. Det är möjligt att de t.ex. har hänvisat till<br>ett skiljedomsinstituts regler och att det enligt dessa regler åvilar<br>institutet att pröva sådana frågor. Lagen innehåller inte någon begräns-<br>ning i fråga om åt vem prövningen kan överlämnas. En sådan överens-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>219</p>
<p>kommelse kan träffas när som helst och behöver således inte ha ingåtts Prop. 1998/99:35<br>innan frågan aktualiseras.</p>
<p>Av andra stycket framgår att om ett yrkandet bifalls har frågan<br>därigenom slutligt avgjorts. Den ersättning som skiljemännen kan vara<br>berättigad till fastställs senare i den slutliga skiljedomen.</p>
<p>Av tredje stycket följer att en part som är missnöjd med ett ogillande<br>beslut får ansöka hos tingsrätten om att skiljemännen skall skiljas från<br>uppdraget. Detsamma gäller om en parts yrkande har avvisats såsom för<br>sent framställt. Ansökan skall göras inom viss tid och kan hänföra sig till<br>både ett beslut av skiljemännen och ett beslut av någon som enligt<br>parternas överenskommelse skall göra prövningen. I det senare fallet kan<br>dock enligt 11 § talerätten vara avskuren, om det är ett skiljedomsinstitut<br>som har fattat beslutet. I en rent internationell tvist kan även därutöver<br>talerätten vara utesluten. Har parterna enligt 51 § bestämt att en<br>skiljemans opartiskhet över huvud taget inte skall kunna prövas av<br>domstol genom klandertalan mot skiljedomen far de nämligen därmed<br>också anses ha med giltig verkan avtalat bort möjligheten till en prövning<br>enligt 10 § tredje stycket.</p>
<p>En ansökan enligt tredje stycket skall göras inom trettio dagar från den<br>dag då parten fick del av skiljemännens beslut. Bestämmelsens<br>utformning innebär inte något krav på delgivning enligt delgivningslagen<br>(1970:428).</p>
<p>Om ingen ansökan görs inom angiven tid, har frågan slutligt avgjorts<br>och kan inte bli föremål för prövning i en klanderprocess. Annars avgör<br>tingsrätten slutligt frågan (se 44 § tredje stycket). Tingsrättens avgörande<br>kan inte bli föremål för ny prövning i en klanderprocess. Det överlämnas<br>åt skiljemännen att besluta om skiljeförfarandet skall fortsätta eller vila<br>medan domstolen prövar om en skiljeman skall skiljas från uppdraget.</p>
<p>U§</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 6.2.3.</p>
<p>Bestämmelsen ger parterna möjlighet att bestämma att frågor om en<br>skiljemans opartiskhet som kommer upp under förfarandets gång slutligt<br>skall prövas av ett skiljedomsinstitut i stället för av allmän domstol.<br>Detta innebär att institutets prövning inte kan komma att överprövas vare<br>sig genom en särskild talan eller i samband med en klandertalan.</p>
<p>En part kan binda sig för att avstå från att dra en jävsfråga inför<br>domstol (se kommentaren till 10 §). Detta förutsätter dock att jävs-<br>grunden är känd. Denna paragraf ger emellertid stöd för att redan på ett<br>tidigare stadium, t.ex. när skiljeavtalet ingås, avtala bort domstols-<br>prövningen till förmån för en prövning av ett skiljedomsinstitut. Att i<br>internationella tvister en än längre gående möjlighet finns för parterna att<br>i förväg avtala bort domstolskontrollen följer av 51 §.</p>
<p>Det måste av parternas eget avtal eller av det skilj edomsreglemente till<br>vilket avtalet hänvisar tydligt framgå att det är en slutlig prövning som<br>skall göras av skilj edomsinstitutet. I tveksamma fall bör man utgå från att<br>prövningen inte är slutlig. Begreppet skiljedomsinstitut är vagt men</p>
<p>220<br></p>
<p>ställer krav på att det skall röra sig om ett institut som verkar enligt Prop. 1998/99:35<br>antagna stadgar.</p>
<p>Om en part i strid mot parternas avtal vänder sig till domstol i en<br>jävsfråga som skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut får av<br>allmänna processrättsliga principer för dispositiva ärenden anses följa att<br>det krävs en invändning av motparten för att domstolen skall pröva om<br>dess behörighet har inskränkts genom parternas avtal.</p>
<p>12 §</p>
<p>Av paragrafen framgår att de följande bestämmelserna är dispositiva och<br>således bara gäller om och i den mån parterna inte har bestämt något<br>annat. Härav följer dock inte att avtalsfriheten är obegränsad. Paragrafen<br>har behandlats i avsnitt 7.</p>
<p>I tredje stycket ges det författningsstöd som krävs för att domstolen<br>skall ha en generell skyldighet att utse skiljemän. Härvid skall lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Bestämmelsen är emellertid<br>tillämplig endast om parterna har avtalat att en skiljeman eller skiljemän i<br>ett visst fall skall utses av tingsrätten. Bestämmelsen kan vara särskilt<br>användbar i ett skiljeförfarande mellan fler än två parter. Parterna kan<br>t.ex. ha bestämt att tingsrätten skall utse samtliga skiljemän om andra<br>avtalslösningar visar sig inte fungera. Hur många skiljemännen skall vara<br>får antas följa av avtalet; i annat fall torde man kunna falla tillbaka på<br>föreskriften i 13 § att antalet är tre. Har parterna inte träffat något särskilt<br>avtal om hur skiljemännen skall utses kan lagens dispositiva bestäm-<br>melser i och för sig vara tillämpliga, men dessa är utformade med tanke<br>på ett tvåpartsförfarande och torde endast i begränsad utsträckning kunna<br>användas om fler än två parter uppträder i tvisten.</p>
<p>13 §</p>
<p>Paragrafen överensstämmer med 6 § skiljemannalagen (se avsnitt 7.2 och<br>7.3).</p>
<p>14 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar i stort 7 § och 8 § första stycket skiljemannalagen.<br>Den har behandlats i bl.a. avsnitt 7.3.</p>
<p>Tidsfristen i första stycket har förlängts från fjorton till trettio dagar.<br>Något krav på delgivning ställs inte upp.</p>
<p>Av 19 § följer att en begäran om skiljedom och därmed den inledande<br>underrättelsen om valet av skiljeman skall vara skriftlig. Om ett initiativ<br>från en part till skiljeförfarande saknar uppgift om skiljeman, är det inte<br>att anse som en begäran om skiljedom i lagens mening. Svarar andra<br>parten med att skriftligen meddela sitt val av skiljeman, kan den parten<br>inte utan vidare ha anspråk på att tingsrätten skall utse skiljeman för den<br>första parten, om denne förhåller sig passiv på meddelandet (se vidare<br>avsnitt 8.1.).</p>
<p>Av andra stycket framgår att endast skriftlig underrättelse medför att<br>parten inte längre får återkalla sitt val av skiljeman. En muntlig<br>underrättelse får således inte denna verkan. Ett faxmeddelande får anses<br>uppfylla skriftlighetskravet.</p>
<p>Om motparten inte utser skiljeman inom den angivna tiden kan den<br>påkallande parten antingen begära att tingsrätten utser skiljeman enligt<br>tredje stycket eller, utan hinder av skiljeavtalet, väcka talan vid domstol<br>(5 § 2p.).</p>
<p>15 §</p>
<p>Paragrafen reglerar olika fall då den eller de som skall utse skiljeman inte<br>gör det. Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.3.</p>
<p>Första stycket tar upp det fall att skiljemän skall utse ytterligare en<br>skiljeman. Fristen böljar löpa när den siste av de skiljemän som skall<br>förrätta valet har blivit utsedd. Det spelar inte någon roll för påföljden<br>om skiljemännen inte kan enas om valet eller om deras underlåtenhet har<br>andra orsaker.</p>
<p>Andra stycket första meningen reglerar det fall att en skiljeman skall<br>utses av någon annan än en part eller skiljemän men något val inte<br>kommer till stånd. I enlighet med vad Lagrådet föreslagit böljar fristen<br>löpa när den som vill att en skiljeman skall utses har uppmanat den som<br>skall utse skiljemännen att göra det. Det räcker att ett allvarligt försök har<br>gjorts att nå den som skall utse skiljemännen. Underlåtenhet att utse<br>skiljeman medför inte att skiljeavtalet helt eller delvis förfaller. Endera<br>parten kan i stället begära att tingsrätten skall utse skiljeman. Om det i<br>skiljeavtalet avsedda organet angetts på ett felaktigt sätt far man försöka<br>sluta sig till vilket organ som avsetts och rikta uppmaningen dit. I de fall<br>detta inte är möjligt eller om det avsedda organet inte existerar kan parten<br>vända sig direkt till tingsrätten.</p>
<p>Skall en skiljeman utses av parterna gemensamt men kan de inte enas<br>om valet skall enligt andra meningen tingsrätten på ansökan av en part<br>utse skiljeman.</p>
<p>I samtliga fall som behandlas i denna paragraf kan en part vända sig till<br>tingsrätten och begära att domstolen utser skiljeman. Till skillnad från<br>vad som gäller när en part själv skall utse skiljeman (5 §) ges i de nu<br>behandlade fallen en part inte möjlighet att i stället väcka talan vid<br>domstol.</p>
<p>16 §</p>
<p>Paragrafen, som är dispositiv, motsvarar i stora drag 10 § första och<br>andra stycket i skiljemannalagen. Den har behandlats i avsnitt 7.4. Den<br>huvudsakliga förändringen i förhållande till äldre rätt består i att<br>skiljeavtalet i de av paragrafen berörda fallen inte förfaller, även om<br>skiljemännen har utsetts i skiljeavtalet.</p>
<p>En skiljeman kan skiljas från uppdraget t.ex. för att det föreligger<br>någon omständighet som kan rubba förtroendet för hans opartiskhet.<br>Parterna gemensamt kan också skilja en skiljeman från uppdraget. Detta<br>gäller även om någon annan har utsett honom. En skiljeman kan själv<br>begära att få lämna sitt uppdrag av flera skäl. I jävsfallet kan han vilja<br>avgå redan på begäran av ena parten eller utan att någon av partema har<br>begärt det. Skiljemännen kan också begära att få avgå t.ex. på grund av<br>försämrad hälsa eller för att han av annan anledning anser sig förhindrad<br>att befatta sig med arbetet i tillräcklig omfattning.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>222</p>
<p>Av paragrafen framgår att formerna for att utse en ny skiljeman beror<br>på vid vilken tidpunkt hindret att fullgöra uppdraget uppstod. Om<br>skiljemännen inte kan fullfölja sitt uppdrag på grund av en omständighet<br>som förelåg redan då han utsågs, skall tingsrätten på begäran av en part<br>utse en ny skiljeman. Däremot skall den som ursprungligen haft att utse<br>skiljemännen kunna utse en ny, i de fall hindret uppstod efter valet av<br>skiljemännen. Vid valet av en ny skiljeman skall 14 och 15 §§ tillämpas.</p>
<p>Om det ankommit på någon annan än parterna att utse skiljemännen,<br>bör partema underrätta den eller dem som skall utse en ny skiljeman.<br>Tidsfristen löper från den tidpunkt då den som har utsett den avgångne<br>skiljemännen fått kännedom om att han skall utse ny skiljeman.<br>Bestämmelsen har, såvitt avser tidsfristen, utformats i enlighet med<br>Lagrådets förslag.</p>
<p>Skall skiljemännen utses av ena parten kan underlåtenhet att göra detta<br>inom rätt tid medföra att motparten väcker talan vid domstol (5 § 2 p.).</p>
<p>Partema kan under förfarandet framställa nya yrkanden och åberopa<br>nya omständigheter som på ett påtagligt sätt förändrar föremålet för<br>skiljemännens prövning. Partema kan också träffa ett nytt skiljeavtal<br>inför skiljemännen. Även i dessa fall får skiljemännen dock anses<br>utsedda genom det första valet.</p>
<p>17 §</p>
<p>Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.4.</p>
<p>Första meningen motsvarar stadgandena i 9 § andra stycket och 10 §<br>tredje stycket skiljemannalagen. Påföljden är dock oberoende av hur<br>skiljemännen har utsetts.</p>
<p>En skiljeman kan inte med hjälp av tvångsmedel förmås att fullgöra sitt<br>uppdrag. Däremot kan han med stöd av denna bestämmelse skiljas från<br>uppdraget. Det räcker att skiljemännen har ”försenat” förfarandet. Det<br>krävs alltså inte att det visas att han obstruerar eller är försumlig. Vad<br>som är försening får ses i ljuset av vad partema har avtalat eller förutsatt<br>angående tidsplanen för förfarandet.</p>
<p>Bestämmelsen omfattar inte den situationen att en skiljeman avgår<br>frivilligt sedan en part ansökt om att han skall skiljas från uppdraget. I<br>sådant fall tillämpas i stället huvudregeln i 16 §. Bestämmelsen omfattar<br>inte heller den i 15 § första stycket angivna situationen.</p>
<p>Bestämmelsen är inte dispositiv enligt 12 §. Detta hindrar emellertid<br>inte tillämpningen av avtalsbaserade bestämmelser om att en skiljeman<br>skall skiljas från sitt uppdrag. Partema kan t.ex. hänvisa till ett<br>skiljedomsreglemente som innehåller föreskrifter om att ett skiljedoms-<br>institut kan skilja en skiljeman från uppdraget under vissa förutsätt-<br>ningar. Ett sådan föreskrift är fullt verksam. Partema kan visserligen inte<br>föreskriva att 17 § inte skall vara tillämplig. De kan däremot med stöd av<br>andra meningen bestämma att prövningen enligt 17 § slutligt skall göras<br>av ett skiljedomsinstitut i stället för av en domstol. Om institutet<br>entledigar en skiljeman skall institutet också utse en annan skiljeman.</p>
<p>Om en part i strid mot partemas avtal, att prövningen slutligt skall<br>göras av ett skiljedomsinstitut, vänder sig till domstol får av allmänna<br>processrättsliga principer för dispositiva ärenden anses följa att det krävs<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>223</p>
<p>en invändning för att domstolen skall pröva om dess behörighet har Prop. 1998/99:35<br>inskränkts genom parternas avtal.</p>
<p>18 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 7.5.</p>
<p>Lagliga förutsättningar för skiljeförfarande saknas om det inte finns ett<br>giltigt och tillämpligt skiljeavtal eller om tvistefrågan inte är skilje-<br>domsmässig. Att det förhåller sig på detta sätt skall vara uppenbart. Det<br>är således inte tillräckligt att det är antagligt eller troligt att så är fallet.<br>Tingsrättens prövning begränsas sålunda beträffande dessa frågor.<br>Uppenbarhetsrekvisitet gäller både den bevismässiga och den rättsliga<br>sidan av saken.</p>
<p>Bestämmelsen är inte tillämplig på andra typer av invändningar än<br>sådana som hänför sig till de lagliga förutsättningarna för skilje-<br>förfarande.</p>
<p>Förfarandet</p>
<p>19 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar närmast 11 § i skiljemannalagen. Den har be-<br>handlats i avsnitt 8.1.</p>
<p>Första stycket klargör att skiljeförfarandet inleds när motparten får del<br>av en begäran om skiljedom som uppfyller kraven i andra stycket. Skall<br>talan väckas inom viss tid är denna tidpunkt relevant för bedömningen av<br>om så har skett. Regleringen är dock dispositiv. Partema kan avtala att<br>talan väcks t.ex. genom att en begäran om skiljedom ges in till ett skilje-<br>domsinstitut. Av bestämmelsens dispositiva natur följer också att en part<br>kan konkludent acceptera en begäran om skiljedom som i och för sig inte<br>uppfyller lagens formkrav. Någon särskild begäran om skiljedom krävs<br>inte heller om partema inför skiljemännen kommer överens om ett nytt<br>eller utvidgat skiljeavtal.</p>
<p>I andra stycket regleras hur en begäran om skiljedom skall utformas<br>och vad den skall innehålla. En begäran om skiljedom skall vara skriftlig.<br>Den skall enligt punkt 1 innehålla en uttrycklig och villkorslös begäran<br>om skiljedom. Det är viktigt att en part som begär skiljedom på ett klart<br>och tydligt sätt ger sin begäran till känna för motparten. En begäran om<br>skiljedom skall vidare enligt punkt 2, vilken utformats i enlighet med<br>Lagrådets förslag, innehålla uppgift om den eller de frågor som skilje-<br>männen skall pröva. Frågan skall omfattas av skiljeavtalet. Slutligen<br>framgår det av punkt 3 att den part som begär skiljedom skall ange vem<br>han utsett till skiljeman (se också kommentaren till 14 §). Denna punkt är<br>givetvis endast tillämplig när den part som begär skiljedom ensam skall<br>utse en eller flera skiljemän. Det förutsätts att den nämnde skiljemännen<br>har accepterat uppdraget. En följd av punkt 3 blir att den part som begär<br>skiljedom i normalfallet måste utse en skiljeman för att en giltig begäran<br>skall anses ha skett, även om han sedermera vill verka för att tvisten<br>avgörs av en ensam skiljeman.</p>
<p>224</p>
<p>En parts rätt att framställa yrkanden och åberopa omständigheter till Prop. 1998/99:35<br>stöd för sin talan regleras i 23 §.</p>
<p>20 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 12 § första stycket i skiljemannalagen och har<br>behandlats i avsnitt 8.4.2.</p>
<p>Om den tredje skiljemännen enligt skiljeavtalet skall utses av någon<br>annan än parterna eller andra skiljemän, far av avtalet anses följa att den<br>tredje skiljemännen skall vara ordförande.</p>
<p>21 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 8.4.2.</p>
<p>22 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Platsen för skilje-<br>förfarandet avgör enligt 52 § skiljedomens nationalitet och har enligt 43<br>och 44 §§ betydelse för vissa forumfrågor. Bestämmelsen har behandlats<br>i avsnitt 8.5.</p>
<p>Av första stycket första meningen framgår att det i första hand är<br>parterna som bestämmer platsen för förfarandet. Har parterna inte gjort<br>detta, antingen i skiljeavtalet eller senare, är det enligt andra meningen<br>upp till skiljemännen att bestämma platsen för förfarandet. Platsen för<br>förfarandet skall anges i skiljedomen enligt 31 § andra stycket och<br>uppgiften härom far presumeras vara korrekt. Saknar skiljedomen sådan<br>uppgift men anges den vara meddelad på viss ort bör man kunna utgå<br>från att denna ort utgör platsen för skiljeförfarandet.</p>
<p>Skiljeförfarandets anknytning till platsen för förfarandet kan vara av<br>mer eller mindre påtaglig karaktär. Det kan vara så att såväl parter som<br>skiljemän finns på denna plats. Men det kan även vara så att tvisten<br>handläggs enbart genom skriftväxling och att endast skiljenämndens<br>ordförande har någon anknytning till platsen. Platsen för förfarandet har<br>således närmast en juridisk-teknisk karaktär. Det måste dock finnas<br>någon anknytning till platsen för förfarandet.</p>
<p>Andra stycket klargör att skiljemännen har vidsträckta möjligheter att<br>anpassa handläggningen till vad som är mest praktiskt utan att detta<br>påverkar platsen för förfarandet. De kan ha förhandling, hålla förhör,<br>förrätta syn och överlägga på annan ort än ”platsen för förfarandet”. Det<br>bör dock uppmärksammas att denna frihet kan ha inskränkts av parterna.<br>Det blir en tolkningsfråga vilken frihet för skiljemännen som parterna har<br>åsyftat när de har pekat ut viss ort som plats för skiljeförfarandet. Även<br>om det då ligger närmast till hands att partema har förutsatt att<br>förhandlingar skall äga rum just på den orten, kan de givetvis - även<br>passivt - godta att ett sammanträde likväl hålls på annan ort. Att partema<br>skulle ha velat hindra skiljemännen att överlägga någon annanstans än på<br>”platsen för förfarandet” kan knappast antas.</p>
<p>225</p>
<p>8 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 35</p>
<p>23 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 8.3.</p>
<p>En begäran om skiljedom behöver, när det gäller själva inställningen i<br>tvisten, enligt 19 § andra stycket 2 p. endast innehålla uppgift om den<br>fråga som skiljemännen skall pröva. I första stycket anges hur partema<br>närmare kan åläggas att precisera sin talan. Den part som begär skiljedom<br>har enligt första meningen skyldighet - men också en rätt - att inom<br>utsatt tid framställa yrkanden och åberopa omständigheter till stöd for sin<br>talan inom ramen för den fråga som angetts i begäran. Försummar han<br>detta, far han nöja sig med den befogenhet som andra stycket kan ge.<br>Motparten skall på motsvarande sätt enligt andra meningen inom en viss<br>frist helt eller delvis medge eller bestrida den första partens yrkanden och<br>åberopa de omständigheter till stöd för sin inställning som han önskar.</p>
<p>I första stycket förutsätts alltså partema hålla sig inom ramen för den<br>eller de frågor som väckts genom påkallelsen. Andra stycket reglerar<br>partemas möjligheter att utöver vad som följer av första stycket fram-<br>ställa yrkanden och åberopa omständigheter i såväl inledningen av<br>förfarandet som senare. Först nämns möjligheten att framställa yrkanden.<br>Den part som begär skiljedom kan framställa ”nya” yrkanden, men också<br>motparten kan å sin sida få framställa yrkanden, vid en eller flera<br>tidpunkter. Av särskilt intresse är kvittningsyrkanden, men också gen-<br>käromål kan tillåtas. Andra stycket omfattar emellertid vidare alla fall av<br>taleändringar, oavsett från vilken part de kommer. Det kan sammantaget<br>röra sig om allt från en mindre justering av ett redan framställt yrkande<br>till en utvidgning av tvisten till en annan fråga än den som togs upp i<br>begäran om skiljedom. Samtliga frågor skall visserligen omfattas av<br>skiljeavtalet. Det är emellertid möjligt att ena parten framställer ett<br>yrkande som inte omfattas av skiljeavtalet. Gör motparten inte någon<br>invändning kan hans underlåtenhet komma att medföra att han inte kan<br>åberopa felet i en klanderprocess. Skiljemännens prövning kommer då att<br>utsträckas utöver det ursprungliga skiljeavtalet. Partema kan naturligtvis<br>också komma överens om att vidga skiljeavtalet. Att skiljemännen inte<br>utan vidare är skyldiga att acceptera en sådan utvidgning av sitt uppdrag<br>är en annan sak.</p>
<p>Presumtionen kan sägas vara att skiljemännen skall vara generösa när<br>det gäller att tillåta nya yrkanden och åberopanden, som håller sig inom<br>ramen för skiljeavtalet. Skiljemännen kan dock neka en part prövning av<br>yrkandet eller omständigheten, om skiljemännen anser det olämpligt att<br>de prövas.</p>
<p>Tidsaspekten nämns uttryckligen i lagtexten. Det är särskilt angeläget<br>att sätta stopp för obstruktionsmässiga åtgärder. Bland annat för det<br>ändamålet kan det vara lämpligt att bestämma en frist, efter vars utgång<br>nya yrkanden eller åberopanden i princip inte beaktas. I och med att en<br>slutförhandling har hållits bör också förfarandet i allmänhet kunna anses<br>som avslutat. Har partema bestämt att skiljedom skall meddelas inom<br>viss tid kan skiljemännen behöva vägra en part att utöka tvisten med<br>hänvisning till att tvisten i så fall inte hinner behandlas inom den<br>föreskrivna tiden. I åtskilliga andra fall bör emellertid skiljemännen<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>226</p>
<p>kunna visa tillmötesgående och genom fördelning av kostnader beakta<br>den olägenhet som kan uppstå på grund av att en part dröjt med att agera.</p>
<p>Också andra faktorer än tidsaspekten kan ge skiljemännen anledning<br>att avböja en ändring eller utvidgning av talan. Skiljemännen kan vara<br>utsedda med tanke på sin expertis inom ett visst sakområde. Om ena<br>parten då vill framställa ett yrkande som innebär att skiljemännen skall<br>göra bedömningar inom ett helt annat område kan det framstå som<br>lämpligt att de inte tar upp yrkandet.</p>
<p>Skiljemännen måste också ta hänsyn till en parts intresse av att fa sitt<br>yrkande eller åberopande prövat. Det bör krävas mycket starka skäl för<br>att vägra en motpart att göra en kvittningsinvändning eller att motsätta<br>sig att en part till stöd för en talan åberopar en omständighet som skulle<br>prekluderas som res judicata genom den blivande skiljedomen.</p>
<p>Tredje stycket ger parterna möjlighet att avtala om andra regler för<br>förfarandets inledande och för taleändring än som framgår av första och<br>andra stycket. Partema kan t.ex. hänvisa till ett skiljedomsreglemente<br>som har en annan reglering. De kan också nöja sig med att exempelvis<br>reglera hur långa frister som respektive part skall ha på sig att precisera<br>sin talan enligt första stycket.</p>
<p>24 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar till del 14 § i skiljemannalagen. Den har behandlats<br>i avsnitt 8.4.2.</p>
<p>Första stycket första meningen fastslår att partema skall fa möjlighet<br>att lägga fram sin sak. I detta ligger också att de skall ges tillfälle att<br>bemöta vad motparten har anfört. Parternas rätt begränsas av att de<br>endast i ”behövlig” utsträckning skall beredas tillfälle att utföra sin talan.<br>En part skall således inte tillåtas att förhala förfarandet genom uppskov<br>för ovidkommande utredningar eller genom att införa uppenbart onödigt<br>processmaterial. Skiljemännen är oförhindrade att förelägga partema en<br>frist inom vilken deras talan, beträffande hela tvisten eller delfråga, skall<br>vara avslutad. I detta inbegrips den rättsliga argumenteringen. En part<br>kan enligt första meningen ha rätt till flera muntliga förhandlingar; det<br>kan t.ex. finnas behov av att hålla muntlig förhandling såväl i behörig-<br>hetsfrågan som i den hänskjutna tvisten. Enligt andra meningen är en<br>part emellertid tillförsäkrad en muntlig förhandling inför varje avgörande<br>av en hänskjuten fråga även om detta strängt taget inte skulle vara<br>behövligt enligt första meningen. Skiljemännen bör kunna begära att<br>partema påkallar muntlig förhandling inom viss tid, vid risk att dessa<br>annars far anses ha avstått från en sådan. Av andra meningen framgår<br>vidare att om partema har avtalat att tvisten skall avgöras utan muntlig<br>förhandling är skiljemännen bundna av partemas överenskommelse. En<br>part kan emellertid inte på förhand avstå från rätten att i behövlig<br>omfattning utföra sin talan. Bestämmelsen har i denna del utformats i<br>enlighet med vad Lagrådet föreslagit.</p>
<p>Andra stycket ger uttryck för kommunikationsprincipen. Stadgandet är<br>en minimibestämmelse, och det kan vara lämpligt att tillställa motparten<br>material utan att det direkt krävs av bestämmelsen. Det förutsätts att alla<br>handlingar från en part skall komma motparten till del, om de kan sägas<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>227</p>
<p>röra själva tvisten. Som regel bör handlingen sändas till motparten. Något<br>krav på delgivning finns inte. Bestämmelsen utesluter inte att skrym-<br>mande material hålls tillgängligt t.ex. hos skiljenämndens ordförande och<br>att parten i fråga underrättas om detta. Att inlagor skall sändas till<br>motparten är inte liktydigt med att denne alltid skall beredas en särskild<br>frist att yttra sig. Detta är obehövligt, t.ex. om inlagan innehåller upp-<br>gifter som inte skall beaktas därför att en preklusionsfrist har över-<br>skridits. Vad som har sagts om parternas inlagor gäller också process-<br>material som tillförs handläggningen utifrån, t.ex. yttranden av sak-<br>kunniga och skriftliga vittnesutsagor. Skiljenämnden är däremot inte<br>skyldig att låta partema fa del av handlingar som har kommit till endast<br>som ett led i nämndens egna överväganden.</p>
<p>Av tredje stycket framgår att skiljemännen inte kan meddela<br>tredskodom utan måste avgöra tvisten i sak även om ena parten inte<br>uppträder i tvisten.</p>
<p>Lagen innehåller inte några bestämmelser som handlar om materiell<br>processledning. Dessa frågor har dock diskuterats i avsnitt 8.7.</p>
<p>25 §</p>
<p>Paragrafens första och andra stycke saknar motsvarighet i skilje-<br>mannalagen (se avsnitt 8.6). Fjärde stycket har behandlats i avsnitt 5.8.</p>
<p>Första stycket första meningen fastslår att det är partema och inte<br>skiljemännen som skall svara för bevisningen. Skiljemännen bör visser-<br>ligen vara oförhindrade att påpeka för en part att han har bevisbördan för<br>ett visst påstående men parten måste själv avgöra vilken bevisning som<br>skall åberopas. Ett undantag från denna princip behandlas i andra<br>meningen som ger skiljemännen rätt att utse sakkunniga, om inte båda<br>parter motsätter sig detta. Partema kan av framför allt två skäl vilja<br>motsätta sig att en sakkunnig utses, nämligen att det medför ökade<br>kostnader och att en utomstående dras in i ett förfarande som inte är<br>offentligt. Dessa aspekter bör skiljemännen väga in vid sin bedömning av<br>om en sakkunnig bör utses mot en parts bestridande.</p>
<p>Andra stycket begränsar i viss mån partemas bestämmanderätt över<br>bevisningen. Lika litet som en part utan vidare bör fa åberopa nya<br>omständigheter på ett sent stadium av förfarandet bör han fa föra in ny<br>bevisning. Skiljemännen bör kunna ge en part ett ”stupstocksföre-<br>läggande” också i fråga om bevisningen, med verkan att efter fristen<br>begärd bevisning inte tillåts, bortsett från speciella situationer. Ny<br>bevisning som åberopas efter preklusionsfristens utgång bör sålunda<br>godtas t.ex. om en part haft laga förfall eller om begäran föranleds av att<br>motparten åberopat en ny grund eller ny bevisning.</p>
<p>Tredje stycket motsvarar 15 § första stycket andra meningen i skilje-<br>mannalagen.</p>
<p>Av fjärde stycket framgår att skiljemännen far meddela beslut om<br>säkerhetsåtgärder, om inte partema har kommit överens om något annat.<br>Dessa beslut blir dock inte exigibla. Bestämmelsen syftar till att peka på<br>möjligheten för skiljemän att begära att en part vidtar vissa åtgärder<br>under förfarandet. Den är däremot inte avsedd att innebära en avgräns-<br>ning av vilka åtgärder som skiljemännen kan besluta om. Skiljemännen</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>228</p>
<p>far således anses ha vidsträckta möjligheter att meddela såväl beslut som<br>direkt tar sikte på att säkerställa verkställigheten av en blivande<br>skiljedom som t.ex. beslut om att en part skall bevara visst bevismaterial.</p>
<p>26 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar i stort 15 § andra stycket i skiljemannalagen. Den<br>har behandlats i avsnitt 8.6.</p>
<p>Av första stycket första och andra meningen framgår att en part först<br>skall vända sig till skiljemännen för att fa deras tillstånd till åtgärden.<br>Tredje meningen reglerar förutsättningarna för att skiljemännen skall<br>lämna tillstånd till de tidigare nämnda åtgärderna. I första hand bör<br>skiljemännen kräva att åtgärden har betydelse som bevis. Om det gäller<br>ett förhör bör parten vidare kunna ange något godtagbart skäl till varför<br>förhöret skall äga rum vid domstol under ed eller sanningsförsäkran.<br>Tingsrättens prövning skall enligt fjärde meningen inskränka sig till om<br>det finns lagliga hinder mot åtgärden. Tingsrätten skall alltså inte pröva<br>om åtgärden kan anses befogad eller liknande.</p>
<p>Av 44 § andra stycket framgår att det överlämnas åt skiljemännen att<br>bestämma hos vilken tingsrätt som ansökan skall göras. Detta innebär att<br>samtliga förhörspersoner kan höras vid en domstol i ett sammanhang.<br>Regeln hindrar dock inte skiljemännen från att bestämma olika tingsrätter<br>för olika förhörspersoner. Däremot kan tingsrätten inte med stöd av 35<br>kap. 8 § rättegångsbalken bestämma att bevisupptagningen skall ske vid<br>någon annan tingsrätt.</p>
<p>Andra stycket första och andra meningarna har i sak utformats i<br>enlighet med Lagrådets förslag. Hänvisningen i första meningen till<br>rättegångsbalkens regler innebär att balkens regler om bevisupptagning<br>utom huvudförhandling skall tillämpas beträffande förhör. I fråga om<br>editionsföreläggande eller föreläggande om tillhandahållande av föremål<br>skall bl.a. 38 kap. 2 och 5 §§ samt 39 kap. 5 § rättegångsbalken tillämpas<br>men däremot inte bestämmelserna om bevisupptagning utom huvud-<br>förhandling i 38 kap. 6 § och 39 kap. 2 §. Av andra meningen framgår att<br>skiljemännen skall kallas till domstolens förhör och fa tillfälle att ställa<br>frågor. Tingsrättens roll bör inskränka sig till att se till att rätte-<br>gångsbalkens regler iakttas. Den närmare utfrågningen av förhörs-<br>personerna ankommer på parterna och skiljemännen. Tredje meningen<br>klargör att en eller flera skiljemäns utevaro inte hindrar att förhöret<br>genomförs.</p>
<p>Skiljedomen</p>
<p>27 §</p>
<p>Bestämmelserna i paragrafen saknar direkt motsvarighet i skiljemanna-<br>lagen. De har behandlats i avsnitt 9.2 och 7.7.</p>
<p>I första stycket definieras begreppet skiljedom. Ett avgörande av en<br>fråga om saken, dvs. en tvistefråga som har överlämnats till skiljemännen<br>(jfr 1 §), sker alltid i en skiljedom. Att en sådan kan ha karaktär av<br>deldom eller mellandom, enligt rättegångsbalkens terminologi, framgår</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>229</p>
<p>av 29 §. Skilj edomsbegreppet används emellertid också för ett avgörande<br>varigenom skiljemännen - utan att döma i sak - avslutar skiljeforfarandet<br>i dess helhet. En sådan skiljedom kan innebära att skiljemännen avvisar<br>eller avskriver tvisten. Avvisningen kan t.ex. bero på att något giltigt och<br>tillämpligt skiljeavtal inte visats föreligga eller på att saken är res<br>judicata eller föremål för lis pendens. Den vanligaste orsaken till att en<br>tvist avskrivs från vidare handläggning är att talan har återkallats.<br>Skiljemännen kan också utan sakprövning skilja sig från tvisten t.ex.<br>därför att en av partema bestämd tidsfrist för avgörande av sakfrågan har<br>gått ut eller därför att partema inte har ställt begärd säkerhet (38 § första<br>stycket). En skiljedom varigenom talan avvisas eller skrivs av och<br>förfarandet sålunda avslutas kan inte innehålla beslut i andra frågor, utom<br>när dessa avser ersättningen till skiljemännen och fördelningen mellan<br>partema av uppkomna kostnader för förfarandet. Angående möjlig-<br>heterna att föra talan mot en sådan skiljedom hänvisas till 36 §.</p>
<p>Skiljemännen far enligt andra stycket stadfasta en förlikning i en<br>skiljedom. Bestämmelsen ger ett visst utrymme för skiljemännen att<br>vägra fastställelse. En förlikning som träffats för att bedra någon eller<br>som annars strider mot goda seder bör skiljemännen vägra att stadfästa.<br>Vidare bör skiljemännen vägra att stadfästa förlikningar som tar upp<br>frågor som inte är skiljedomsmässiga. En stadfastelse förutsätter en<br>begäran från partema gemensamt. Partema måste således vara ense såväl<br>om förlikningens materiella innehåll som om att denna skall stadfästas.</p>
<p>Andra avgöranden än de som nämns i första och andra styckena skall<br>enligt tredje stycket betecknas som beslut. Som exempel på sådana beslut<br>kan nämnas avgöranden i jävsfrågor, avgöranden varigenom skilje-<br>männen ogillar en invändning om bristande behörighet att handlägga<br>tvisten och förelägganden av olika slag för partema i fråga om hand-<br>läggningen. Dit hör också partiell avvisning eller avskrivning av den<br>talan som förs inför skiljemännen. Ett sådant avskrivnings- eller awis-<br>ningsbeslut kan angripas endast genom talan mot den slutliga skilje-<br>domen.</p>
<p>I skiljedomsreglementen kan förekomma en terminologi som avviker<br>från den i denna paragraf fastslagna, även om det givetvis är önskvärt att<br>en anpassning kommer till stånd i svenska regler. Även i övrigt far man<br>räkna med att lagens termer inte alltid kommer till korrekt användning.<br>Detta kan självfallet inte bilda grund för angrepp mot ett visst avgörande.<br>En annan sak är att partema inte redan genom att använda andra begrepp<br>kan åstadkomma andra rättsverkningar än om lagens termer hade<br>tillämpats. Vid tillämpning av lagens regler måste partemas termer<br>”översättas” till lagens beteckningar.</p>
<p>Fjärde stycket anger ett viktigt huvudfall när skilj emannauppdraget<br>anses slutfört. Av bestämmelsen följer att skiljemännens behörighet<br>upphör när den slutliga skiljedomen har meddelats. Härifrån görs dock<br>undantag för fall av rättelse, tolkning och komplettering av skiljedomen<br>(se 32 §). Vidare är skiljemännen behöriga att vidta vissa åtgärder för att<br>undanröja en grund för ogiltighet eller upphävande av skiljedomen (se<br>35 §). Om den meddelade skiljedomen är ogiltig eller upphävs av<br>domstol är skiljemännen sålunda inte automatiskt behöriga att på nytt</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>230</p>
<p>pröva tvisten. Detta gäller oavsett om domen inneburit ett avgörande av<br>tvistefrågan eller inte. Om skiljeavtalet fortfarande gäller måste en part<br>som på nytt vill få till stånd en prövning av skiljemän i vanlig ordning<br>begära skiljedom. - Det bör framhållas att lagen inte uttömmande anger<br>när skiljemännens uppdrag upphör.</p>
<p>28 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 9.5.</p>
<p>Av paragrafen följer att en part har en oavvislig rätt att begära pröv-<br>ning i sak av ett yrkande som motparten vill återkalla. Begär motparten<br>inte prövning och innebär återkallelsen att det inte återstår någon del av<br>den hänskjutna tvisten avslutas skiljeförfarandet genom skiljedom. En<br>sådan skiljedom kan överprövas av domstol enligt 36 §. I annat fall<br>avskrivs yrkandet i ett beslut. Mot beslutet kan en part inte föra särskild<br>talan. En part kan under förfarandet på nytt begära att skiljemännen<br>prövar yrkandet. En sådan begäran prövas av skiljemännen enligt 23 §<br>andra stycket.</p>
<p>29 §</p>
<p>Paragrafen saknar delvis motsvarighet i skiljemannalagen. Den har<br>behandlats i avsnitt 9.6.</p>
<p>Skiljemännen ges enligt första stycket första meningen vidsträckta<br>möjligheter att meddela särskild skiljedom. Av 1 § följer att en särskild<br>skiljedom kan gälla förekomsten av en viss omständighet. Det finns<br>endast två begränsningar som gäller for skiljemännens rätt att meddela<br>särskild skiljedom. Parterna kan gemensamt motsätta sig att en särskild<br>skiljedom meddelas. Vidare måste en huvudfordran och en fordran som<br>åberopas till kvittning enligt andra meningen avgöras i samma skiljedom,<br>under förutsättning att parterna inte har bestämt något annat. Begräns-<br>ningen i fråga om kvittning syftar dock endast på det fall att båda<br>yrkandena har fatt framställas (jfr 23 §). Begär båda parter särskild<br>skiljedom bör sådan meddelas (jfr 21 §).</p>
<p>Andra stycket motsvarar närmast 19 § andra meningen i skiljemanna-<br>lagen.</p>
<p>30 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen (jfr dock 16 §). Den<br>har behandlats i avsnitt 9.4.</p>
<p>Av första stycket framgår att det inte är nödvändigt att alla skiljemän<br>deltar i avgörandet. Samtliga skiljemän måste dock självfallet ha beretts<br>tillfälle att göra det. Har en skiljeman inte deltagit i överläggningen och<br>har han varit hindrad att göra det t.ex. på grund av sjukdom, är övriga<br>skiljemän inte beslutskompetenta, även om den frånvarande har varit<br>kallad. Regeln är tillämplig inte bara vid överläggning till dom utan<br>också vid prövning inför ett beslut under förfarandet, t.ex. en jävs-<br>prövning. Å andra sidan får den inte konsekvenser annat än för det<br>aktuella beslutstillfallet. Regeln syftar till att omintetgöra möjligheten for<br>en part att med hjälp av en tredskande skiljeman förhindra att skiljedom</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>231</p>
<p>eller beslut meddelas. Motparten kan visserligen med stöd av 17 § begära<br>att en sådan skiljeman skall skiljas från sitt uppdrag. Denna utväg ter sig<br>dock inte särskilt attraktiv, t.ex. om endast skiljemännens överläggning<br>till dom återstår av skiljeförfarandet. Bestämmelserna i 31 § första<br>stycket utgör en garanti mot missbruk av regeln.</p>
<p>Lagen innehåller inte några regler om hur olika omröstningsteman<br>skall ställas upp. Detta får skiljemännen bestämma. Omröstningsregeln i<br>andra stycket har konstruerats så att tvisten alltid kommer att avgöras.<br>Av första meningen framgår att regeln är dispositiv. Partema kan således<br>bestämma t.ex. att rättegångsbalkens sammanjämkningsregel vid oenig-<br>het om en viss myckenhet skall tillämpas. Deltar inte samtliga skiljemän i<br>avgörandet skall den uteblivnes röst inte räknas. Av andra meningen<br>framgår att om majoritet för någon mening inte uppnås har ordföranden<br>utslagsröst.</p>
<p>31 §</p>
<p>Paragrafen, som har sin motsvarighet i 17 § i skiljemannalagen, inne-<br>håller de formella minimikraven på en skiljedom. Den har behandlats i<br>avsnitt 9.8.</p>
<p>Enligt första stycket första meningen skall en skiljedom vara skriftlig<br>och undertecknas av skiljemännen. Andra meningen inskränker kravet på<br>samtliga skiljemäns namnteckningar till att avse flertalet av dem. Denna<br>bestämmelse bör ses tillsammans med 30 § första stycket som gör det<br>möjligt att besluta dom utan samtliga skiljemäns deltagande. Bestäm-<br>melsen är emellertid tillämplig även när en skiljeman som har deltagit i<br>avgörandet har avlidit eller t.ex. på grund av sjukdom är förhindrad att<br>underteckna skiljedomen. Enligt tredje meningen kan partema avtala att<br>det är tillräckligt med ordförandens underskrift. Befinner sig skilje-<br>männen på olika orter eller kanske rent av i olika länder kan detta vara en<br>praktisk lösning för att snabbare kunna meddela skiljedom. Uppfyller<br>skiljedomen inte angivna krav på skriftlighet och undertecknande är den<br>enligt 33 § första stycket 3 p. ogiltig. Brister i detta hänseende bör dock i<br>allmänhet kunna läkas av skiljemännen (jfr 35 §). Det kan nämnas att det<br>från bevissynpunkt är lämpligt att även återge skiljeavtalet i skiljedomen.</p>
<p>Skiljedomen skall enligt andra stycket innehålla uppgift om dagen för<br>skiljedomens meddelande och platsen för skiljeförfarandet. Hur platsen<br>för skiljeförfarandet bestäms framgår av 22 §. Var skiljedomen under-<br>tecknas saknar således i detta sammanhang betydelse. De i andra stycket<br>angivna kraven är inte sanktionerade. En skiljedom som saknar någon<br>eller båda uppgifterna frånkänns således inte verkan. Innehåller skilje-<br>domen uppgift om var den har meddelats, utan att platsen för förfarandet<br>har angetts, får meddelandeorten antas vara platsen för förfarandet.</p>
<p>En skiljedom skall enligt tredje stycket genast tillställas partema. Har<br>skiljemännen fastställt sin ersättning i skiljedomen ligger det i deras<br>intresse att se till att partema får del av skiljedomen för att tidsfristen för<br>att angripa ersättningsbeslutet skall börja löpa (se 41 §). Även den<br>vinnande parten kan ha intresse av att motparten får del av skiljedomen<br>för att tiden för att angripa skiljedomen enligt 34 och 36 §§ (se också 32<br>§) skall inledas. Lagen uppställer dock inte krav på att skiljemännen skall<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>232</p>
<p>delge parterna skiljedomen; det räcker alltså att domen sänds i vanligt Prop. 1998/99:35<br>brev. Det kan förekomma regler i ett skilj edomsreglemente som innebär<br>att ett skiljedomsinstitut får hålla inne skiljedomen. Om parterna har<br>hänvisat till reglementet får de anses bundna härav.</p>
<p>Det står partema fritt att ställa ytterligare krav på en skiljedom. De kan<br>t.ex. ha bestämt att såväl skiljedomen som eventuella skiljaktiga<br>meningar skall vara motiverade.</p>
<p>32 §</p>
<p>Bestämmelsen saknar motsvarighet i skiljemannalagen och reglerar<br>skiljemännens möjligheter att rätta eller komplettera en av dem meddelad<br>skiljedom eller tolka domslutet i en sådan skiljedom. Den har behandlats<br>i avsnitt 9.9.</p>
<p>Första stycket första meningen ger skiljemännen rätt att utan yrkande<br>av en part rätta eller komplettera en skiljedom. Andra meningen<br>behandlar skiljemäns möjligheter att på begäran av en part rätta eller<br>komplettera en skiljedom eller tolka domslutet i en skiljedom. Båda<br>stadgandena är fakultativa och ålägger inte skiljemännen någon skyldig-<br>het i detta avseende.</p>
<p>Om parterna har avtalat en viss tid för skiljedomens meddelande bör<br>skiljemännen likväl vara oförhindrade att rätta en skiljedom eller tolka ett<br>domslut även efter utgången av denna tid. De bör i allmänhet också<br>kunna komplettera skiljedomen sedan en sådan frist gått ut.</p>
<p>Den tekniska konstruktionen innebär att rättelse, komplettering eller<br>tolkning hänför sig till den ursprungliga domen. Någon ny dom skall<br>alltså inte meddelas i detta fall (jfr däremot 35 §). Redan i detta ligger en<br>begränsning av de åtgärder som kan komma i fråga. Enligt 34 § gäller en<br>tidsfrist om tre månader för klander av en skiljedom som, i enlighet med<br>vad Lagrådet föreslagit, i detta fall räknas från den dag då parten fick del<br>av skiljedomen i dess slutliga lydelse. Detsamma gäller fristerna i 36 och<br>41 §§■</p>
<p>I andra stycket anges de tidsfrister inom vilka skiljemännen skall vidta<br>de aktuella åtgärderna.</p>
<p>För en åtgärd av nu aktuellt slag är 31 § tillämplig. Rättelsen,<br>kompletteringen eller tolkningen kan lämpligen tecknas på skiljedomen.</p>
<p>Av tredje stycket framgår att skiljemännen bör höra parterna innan de<br>vidtar någon åtgärd. Har skiljemännen själva väckt frågan bör de<br>precisera vad rättelsen eller kompletteringen gäller och låta parterna yttra<br>sig över den föreslagna åtgärden. Rör det sig om ett partsinititativ bör<br>motparten få yttra sig över vad parten har anfört. Skiljemännen bör kunna<br>underlåta kommunikation t.ex. om felet endast består i ett felaktigt<br>angivet person- eller organisationsnummer på en part. Hur stora<br>ansträngningar som bör göras i det enskilda fallet för att bereda parterna<br>tillfälle att yttra sig är beroende av åtgärdens art och betydelse samt hur<br>svårt det är att få tag i parterna.</p>
<p>233</p>
<p>Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom</p>
<p>33 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 20 § skiljemannalagen. Den har behandlats i avsnitt<br>10.2.</p>
<p>Första stycket reglerar uttömmande när en skiljedom är ogiltig. Det<br>förutsätts dock att man alls kan tala om en skiljedom. En s.k. självdom<br>kan inte räknas dit. Ogiltighetsreglema är uppställda för att tillvarata<br>andra intressen än partemas. De skall därför beaktas av domstol även<br>utan yrkande av en part.</p>
<p>Av punkt 1 framgår att frågor som enligt svensk lag inte är skilje-<br>domsmässiga inte kan avgöras av skiljemän. Vilka frågor som kan<br>överlämnas till avgörande av skiljemän har diskuterats i avsnitt 5.2 och<br>5.3 och framgår i första hand av 1 §. Det kan av särskilda lagregler följa<br>att en tvist i en viss fråga inte får lämnas till skiljeförfarande. En<br>skiljedom i strid med en sådan bestämmelse är ogiltig. Om en lag-<br>bestämmelse däremot i och för sig medger skiljeförfarande i en angiven<br>fråga men förbjuder skiljeavtal avseende framtida tvister, kan punkt 1<br>inte anses tillämplig. En skiljedom som baseras på ett sådant otillåtet<br>skiljeavtal kan emellertid klandras med stöd av 34 § första stycket 1 p. På<br>samma sätt behandlas bristande skilj edomsmässighet enligt tillämplig<br>utländsk lag. Frågor om bristande skiljedomsmässighet när utländsk lag<br>är tillämplig har behandlats närmare i avsnitt 14.4.</p>
<p>Punkt 2 är en ordre public-regel och riktar sig mot skiljedomar där<br>elementära rättsprinciper av materiell eller procedurmässig art har blivit<br>åsidosatta. Har en skiljeman genom hot eller muta förmåtts att meddela<br>en viss skiljedom är stadgandet tillämpligt. Förpliktas någon att utföra en<br>prestation som enligt svensk rättsåskådning inte lagligen bör kunna<br>framtvingas bör skiljedomen falla in under bestämmelsen. I vårt land ges<br>av hävd ordre public-regler en snäv tillämpning. Denna punkt torde<br>därför ytterst sällan bli aktuell. Att en skiljedom som kränker kon-<br>kurrensrätten i Sverige eller inom EG kan tänkas strida mot ordre public<br>framgår av avsnitt 5.2.3.</p>
<p>Punkt 3 hänför sig till kravet på att en skiljedom enligt 31 § första<br>stycket skall vara skriftlig. Muntligen avkunnade skiljedomar gäller<br>således inte. En skiljedom skall vidare enligt samma bestämmelse vara<br>undertecknad på ett visst sätt. Är skiljedomen bara undertecknad av en<br>person, bör man, såvitt inte annat framgår eller en part gör invändning,<br>kunna utgå från att det är ordförandens underskrift och att parterna har<br>avtalat att denna påskrift är tillräcklig.</p>
<p>Andra stycket klargör att ogiltighet inte nödvändigtvis smittar av sig på<br>de delar av skiljedomen som inte är behäftade med någon ogiltighets-<br>anledning. Har skiljemännen t.ex. avgjort en fråga som inte är skilje-<br>domsmässig och samtidigt avgjort andra tvistefrågor drabbar ogiltigheten<br>endast den del av skiljedomen som behandlar den icke skiljedoms-<br>mässiga frågan. Detta förutsätter dock att den icke skiljedomsmässiga<br>frågan kan särskiljas från övriga frågor som behandlas i skiljedomen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>234</p>
<p>34 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 21 § i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 10.3.</p>
<p>I paragrafen anges ett antal fall då en skiljedom skall hävas på talan av<br>en part (klander). En skiljedom kan också upphävas med stöd av 36 §. I<br>detta fall används dock inte termen klander. Att en klandertalan<br>anhängiggörs innebär inte i sig att skiljedomens bindande verkan upphör.</p>
<p>Inledningen av första stycket pekar på tre viktiga faktorer vid<br>tillämpningen av detta stycke. Det krävs för det första ett yrkande av en<br>part. Vidare skall skiljedomen hävas om det föreligger förutsättningar för<br>det. Domstolen har således inte något utrymme att vägra hävande om<br>villkoren i och för sig är uppfyllda. Att domstolen under vissa förut-<br>sättningar dock först kan ge skiljemännen möjlighet att läka bristen följer<br>av 35 §. Slutligen erinras om att inte hela skiljedomen nödvändigtvis<br>måste upphävas. Har ett fel i handläggningen påverkat endast en mindre<br>del av skiljedomen kan det vara tillräckligt att denna del av skiljedomen<br>hävs.</p>
<p>Punkt 1 är tillämplig om partema inte alls har träffat något skiljeavtal.<br>Den är också tillämplig om skiljemännen har prövat en fråga som faller<br>utanför ett i och för sig giltigt skiljeavtal. Gränsdragningen mot fall av<br>uppdragsöverskridande (punkt 2) kan vara osäker men torde sakna<br>praktisk betydelse. Slutligen aktualiseras en tillämpning av bestämmelsen<br>när en part påstår att ett i och för sig ingånget skiljeavtal inte gäller. Det<br>kan vara fråga om såväl en ursprunglig ogiltighet som ett påstående om<br>att avtalet sedermera har blivit ogiltigt. En part kan t.ex. göra gällande att<br>avtalet är oskäligt enligt 36 § avtalslagen. Ogiltigheten kan följa av en<br>särskild lagregel som i fråga om visst slag av tvister endast godtar<br>skiljeavtal som har ingåtts sedan tvisten uppkom eller av att tvistefrågan<br>enligt tillämplig utländsk lag inte är skiljedomsmässig (se kommentaren<br>till 33 §).</p>
<p>Punkt 2 motsvarar 21 § första stycket 1 p. skiljemannalagen med den<br>förändring som följer av att den legala fristen för meddelande av<br>skiljedom har tagits bort. Skiljemännen kan inte anses ha överskridit sitt<br>uppdrag genom att efter utgången av en tidsfrist meddela en skiljedom<br>varigenom tvisten avskrivs. En sådan dom är för övrigt redan genom<br>förbehållet i inledningen till 34 § för fall enligt 36 § i princip avskuren<br>från klandertalan.</p>
<p>Punkt 3 motsvarar 21 § första stycket 2 p. skiljemannalagen och har<br>endast fatt en språklig justering.</p>
<p>Punkt 4 hänför sig bl.a. till det fall partema har bestämt att en skilje-<br>man skall ha en viss kvalifikation. En avvikelse härifrån faller under<br>denna bestämmelse. Även det fall att en skiljeman har utsetts efter den<br>tid som partema har bestämt innefattas i bestämmelsen. Däremot utgör<br>formella fel som tingsrätten kan ha begått vid utseende av skiljeman inte<br>någon klandergrand.</p>
<p>En tillämpning av punkt 5 förutsätter att det finns något förhållande<br>som omtalas i 7 eller 8 §. Vidare far en parts rätt att åberopa detta<br>förhållande inte ha gått förlorad, en fråga som när det gäller jäv är</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>235</p>
<p>särskilt reglerad (se vidare kommentaren till 10 §). En part får inte heller<br>ha träffat ett avtal enligt 11 eller ett undantagsavtal enligt 51 §.</p>
<p>Punkt 6 motsvarar 21 § första stycket 4 p. i skiljemannalagen. Den<br>innebär i förhållande till äldre rätt en viss skärpning av kravet på<br>samband mellan ”felet” och utgången. Bestämmelsen omfattar även det<br>fallet att skiljemännen meddelat en skiljedom i själva saken när de<br>rätteligen borde ha avvisat tvisten, t.ex. på grund av att lis pendens<br>förelåg.</p>
<p>Andra stycket första meningen motsvarar 21 § andra stycket i<br>skiljemannalagen och upptar den allmänna preklusionsregeln. En parts<br>underlåtenhet att under förfarandet inlägga protest mot ett visst beslut<br>eller en viss procedur medför inte utan vidare att han har förlorat sin<br>klanderrätt. För detta behövs ett konstaterande att passiviteten är att<br>uppfatta som ett avstående, ett konstaterande som dock ofta ligger nära<br>till hands. I linje med detta ligger bestämmelsen i andra meningen när<br>det gäller en parts utseende av skiljeman. Härav far man inte dra<br>slutsatsen att det förhållandet att en part utser skiljeman skulle från-<br>kännas betydelse vid tolkningen av parts agerande. Tillsammans med<br>andra omständigheter kan en parts utseende av skiljeman innebära att han<br>anses ha avstått från att göra invändning t.ex. beträffande skiljeavtalets<br>giltighet. Generellt sett får det antas att en part som deltar i förfarandet<br>utan att genast göra invändning mot skilj emännens behörighet har<br>godtagit deras behörighet att avgöra tvisten. I tredje meningen erinras om<br>den särskilda preklusionsregeln i 10 § angående jäv och om att en part<br>enligt 11 § redan på förhand kan ha avstått från domstolsprövning i<br>jävsfrågor.</p>
<p>En talan om upphävande av en skiljedom med stöd av denna paragraf<br>måste enligt tredje stycket första meningen väckas inom viss tid.<br>Paragrafen har i denna del utformats i enlighet med Lagrådets förslag.<br>Klanderfristen räknas separat för en ”särskild skiljedom”. Utgångs-<br>punkten för beräkning av fristen är när en part får del av skiljedomen. För<br>att en domstol skall göra någon prövning av om talan har väckts inom<br>rätt tid krävs en invändning av motparten (se vidare kommentaren till 10<br>kap. 17 a § rättegångsbalken). I andra meningen begränsas en parts<br>möjligheter att åberopa en ny klandergrund (se avsnitt 10.3.2 in fine).<br>Frågan, om en klandergrund är prekluderad, skall behandlas på samma<br>sätt som frågan, om klandertalan över huvud taget har väckts i rätt tid (jfr<br>utgången i rättsfallen NJA 1988 s. 580 och 1990 s. 633).</p>
<p>35 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 10.5.</p>
<p>Domstolen får enligt jorsta stycket skjuta upp sin prövning av en<br>ogiltighetstalan respektive en talan om skiljedomens upphävande. Syftet<br>med uppskovet är att skiljemännen skall ges tillfälle att återuppta<br>förfarandet eller vidta någon annan åtgärd som undanröjer grunden för<br>ogiltigheten eller upphävandet. Härav följer att skiljemännens uppdrag<br>hänför sig till de vid domstolen åberopade grunderna. Skiljemännen får<br>således inte göra en allmän omprövning av sitt ställningstagande.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>236</p>
<p>Skiljemännen är dock inte skyldiga att vidta någon åtgärd. Domstolen Prop. 1998/99:35<br>bör självständigt bedöma om uppskov för ändamålet skall medges, utan<br>att i någon form höra skiljemännen i förväg.</p>
<p>För uppskov fordras att en part begärt det. Har bara ena parten begärt<br>uppskov måste domstolen konstatera att den parten har sådan grund för<br>sin talan att en prövning i sak skulle leda till att skiljedomen - helt eller<br>delvis - förklarades ogiltig eller upphävdes. Om så inte kan ske torde det<br>vara nödvändigt att påbörja en huvudförhandling i målet och ta upp<br>bevisning innan domstolen kan ta ställning till om talan kan komma att<br>bifallas. Vidare förutsätts att domstolen inte begagnar sig av möjligheten<br>att skjuta upp handläggningen annat än när det finns förutsättningar för<br>skiljemännen att läka bristen. Består bristen t.ex. i att tvisten inte är<br>skiljedomsmässig eller att det saknas ett giltigt skiljeavtal bör domstolen<br>avgöra målet utan onödig omgång.</p>
<p>Särskilda problem uppkommer när parterna har avtalat en viss tid för<br>skiljedomens meddelande. Domstolen bör i och för sig vara oförhindrad<br>att ge skiljemännen möjlighet att läka en brist även efter fristens utgång,<br>om den ursprungliga skiljedomen har meddelats inom rätt tid. Det måste<br>emellertid göras en avvägning mellan bevekelsegrundema för och<br>längden av den bestämda tidsfristen och den tid som kan beräknas åtgå<br>för att läka en brist.</p>
<p>Är båda parter överens om uppskov kan ett sådant beslut fattas utan<br>konstaterande av att talan skall bifallas. Inte heller i denna situation är<br>emellertid rätten tvingad att medge uppskov.</p>
<p>Skiljemännens handläggning bör i de flesta fall resultera i en ny<br>skiljedom. Även om skiljemännen inte vidtar någon ändring av domslutet<br>i själva saken uppkommer nämligen i allmänhet ytterligare kostnader. En<br>ny skiljedom påverkar dock inte ett beslut i den första skiljedomen om<br>ersättning till skiljemännen. Ett sådant beslut skall nämligen överklagas i<br>särskild ordning enligt 41 §.</p>
<p>Inte sällan torde skiljemännens ingripande leda till att talan i målet<br>återkallas. Sker inte det och har en ny skiljedom meddelats, blir det<br>denna som domstolen skall bedöma. Den nya domen kan emellertid ställa<br>saken i ett nytt läge. Det kan sålunda under det återupptagna förfarandet<br>ha förekommit fel som en part vill åberopa. Den första skiljedomen kan<br>också ha ändrats på sådant sätt att en part som inte angripit den<br>skiljedomen bör fa åberopa fel som är hänförliga till det första för-<br>farandet. Enligt andra stycket skall domstolen där målet handläggs sätta<br>ut en särskild frist för klander. Denna ersätter alltså fristen enligt 34 §<br>tredje stycket. Den ursprunglige käranden kan i och för sig åberopa en<br>annan klandergrund än den som talan från böljan grundades på, förutsatt<br>att det är motiverat av det nya förfarandet eller av ändring av skilje-<br>domen. Under samma förutsättningar kan den ursprunglige svaranden<br>utan stämningsansökan klandra skiljedomen. — Det är lämpligt att<br>domstolen inhämtar parternas synpunkter innan fristen fastställs.</p>
<p>Domstolens prövning av den nya skiljedomen kan med stöd av tredje<br>stycket ske vid en fortsatt huvudförhandling även om uppskovstiden<br>uppgår till mer än de femton dagar som anges i 43 kap. 11 § andra<br>stycket rättegångsbalken.</p>
<p>36 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 10.6.</p>
<p>Avgöranden som innebär avskrivning respektive avvisning kommer<br>enligt 27 § att betecknas skiljedomar. Dessa domar kommer inte att<br>innehålla något avgörande beträffande den hänskjutna frågan. En part<br>kan enligt första stycket första meningen begära att domstolen omprövar<br>skiljemännens avgörande. Domstolen kan pröva såväl bedömningen av<br>själva den processuella huvudfrågan som handläggningen av denna.<br>Domstolen kan också, efter yrkande, pröva beslutet om fördelning av<br>kostnader parterna emellan. Prövningen av beslut om ersättning till<br>skiljemännen omfattas däremot inte av denna paragraf. En omprövning<br>kan i avvisningsfallet fa avse enbart kostnadsfördelningen (se andra<br>stycket). Till skillnad mot vad som i allmänhet gäller beträffande en<br>domstols prövning av en skiljedom kan domstolen enligt denna bestäm-<br>melse ändra skiljedomen. Såvitt gäller huvudfrågan om avvisning eller<br>avskrivning kan domstolens ändring endast bestå i ett upphävande av<br>skiljemännens avgörande. Har skiljemännen emellertid förklarat sig<br>obehöriga t.ex. på grund av att det inte förelegat ett giltigt och tillämpligt<br>skiljeavtal kommer ett upphävande från domstolens sida att innebära att<br>det rättskraftigt slås fast att det föreligger ett på tvisten tillämpligt<br>skiljeavtal. Den i andra meningen angivna talefristen är lika lång som för<br>klandertalan. Vid rättelse, komplettering eller tolkning skall, på sätt som<br>Lagrådet föreslagit, talefristen räknas från den dag då parten fick del av<br>skiljedomen i dess slutliga lydelse. Till skillnad från vad som gäller<br>beträffande klandertalan skall skiljemännen enligt tredje meningen erinra<br>partema om deras möjlighet att fa skiljedomen prövad i sak av domstol.</p>
<p>Har partema slutit ett skiljeavtal med avseende på frågan om ett annat<br>skiljeavtals giltighet och tillämplighet, kommer skiljemännens avgörande<br>av det sistnämnda avtalets giltighet och tillämplighet inte att kunna<br>prövas av domstol med stöd av denna bestämmelse. En sådan skiljedom<br>kommer nämligen att innehålla ett avgörande beträffande en hänskjuten<br>fråga.</p>
<p>Om skiljemännen under förfarandet har avvisat en del av tvisten är</p>
<p>36 § inte tillämplig. Beslutet kan angripas endast genom klander av den<br>slutliga skiljedomen.</p>
<p>Av andra stycket, som har utformats på sätt som Lagrådet föreslagit,<br>framgår att någon separat omprövning av ett beslut om parternas<br>inbördes kostnadsansvar som ingår i en skiljedom varigenom tvisten<br>avskrivs inte kan komma till stånd; endast klandertalan står till buds.<br>Upphävs själva avskrivningsbeslutet bör däremot givetvis också kost-<br>nadsbeslutet hävas.</p>
<p>Skiljedomskostnaderna</p>
<p>37 §</p>
<p>Paragrafen har sin motsvarighet i 23 § andra stycket i skiljemannalagen.<br>Den har behandlats i avsnitt 11.1.2.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>238</p>
<p>Skiljemännen har enligt första stycket första meningen rätt till skälig Prop. 1998/99:35<br>ersättning för arbete och utlägg. Parterna är solidariskt betalnings-<br>skyldiga för denna ersättning. Även om det inte har förelegat något giltigt<br>och tillämpligt skiljeavtal eller tvisten inte har varit skiljedomsmässig<br>kommer förfarandet att avslutas genom skiljedom. För den ersättning<br>som fastställs i en sådan skiljedom är parterna enligt andra meningen<br>som huvudregel inte solidariskt betalningsansvariga. Utgångspunkten är i<br>stället att den part som begär skiljedom ensam skall stå för ersättningen.<br>Även motparten kan emellertid åläggas betalningsansvar, t.ex. i fråga om<br>kostnader som han har orsakat genom vårdslös processföring. Är det en<br>brist i skilj edomsmässigheten som har föranlett avvisningen kan det<br>också ibland finnas skäl att låta betalningsansvaret vara solidariskt.<br>Motparten kan givetvis gentemot skiljemännen ha åtagit sig fullt<br>betalningsansvar (se 39 § första stycket).</p>
<p>Andra stycket första meningen ger skiljemännen rätt att fastställa<br>ersättningen direkt i skiljedomen. Om en slutlig skiljedom följs av ett<br>beslut enligt 32 § om tolkning eller komplettering bör ersättning kunna<br>fastställas också i samband härmed. Skiljemännen kan genom att i<br>skiljedomen fastställa ersättning åstadkomma en exekutionstitel. Väljer<br>de att inte fastställa ersättning går de emellertid inte därmed förlustiga sin<br>rätt till ersättning; denna får då vid behov utkrävas i vanlig processuell<br>ordning.</p>
<p>Första meningen i andra stycket innehåller också en specialregel om<br>ränta på ersättningsbeloppet. Bestämmelsen skall ses i belysning av<br>reglema i 41 § om talan mot beslut om ersättning, i 38 § om rätt att ta<br>ställd säkerhet i anspråk och i 3 kap. 15 § utsökningsbalken om verkställ-<br>barhet av ersättningsbeslutet. Dessa regler medför att det i vissa fall kan<br>dröja ganska länge innan skiljemännen får betalt. Frågan om räntefoten<br>lämnas öppen. För rent svenska förhållanden ligger det närmast till hands<br>att tillämpa 6 § första meningen räntelagen (1975: 635). I internationella<br>förhållanden kan emellertid räntan komma att bestämmas på annat sätt.<br>Ytterst far frågan avgöras av domstol.</p>
<p>Ersättningen skall enligt andra meningen fastställas särskilt för vaije<br>skiljeman.</p>
<p>38 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 11.1.2.</p>
<p>Skiljemännen får enligt första stycket första meningen begära säkerhet<br>för ersättningen. En begäran om säkerhet skall vara beslutad av<br>skiljenämnden. En enskild skiljeman i en skiljenämnd har däremot inte<br>rätt att begära säkerhet. Rättigheten att begära ersättning innebär inte att<br>skiljemännen har någon skyldighet att göra det. Bestämmelsen är upp-<br>ställd enbart för att tillvarata skiljemännens intressen. Säkerhet kan<br>begäras före eller under förfarandet, och ytterligare säkerhet kan begäras.<br>En begäran om säkerhet skall i allmänhet rikta sig till båda parter med<br>lika andelar. Undantag härifrån skall göras när parterna har avtalat om<br>annan kostnadsfördelning sig emellan. Skiljemännen kan välja hur noga<br>de vill precisera sin begäran. De kan nöja sig med att ange att de kräver<br></p>
<p>239</p>
<p>säkerhet som svarar mot ett visst belopp. De kan också precisera sin<br>begäran till att avse t.ex. ett visst kontantbelopp. När en part ställt<br>säkerhet får skiljemännen själva bedöma om denna är godtagbar eller<br>inte.</p>
<p>Andra meningen ger skiljemännen möjlighet att bestämma skilda<br>säkerheter för skilda yrkanden. Bestämmelsen är avsedd att hindra en<br>part från att uppehålla eller hindra prövningen av ett yrkande som<br>framställts av motparten genom att framställa ett eget yrkande och sedan<br>inte betala det säkerhetsbelopp som hänför sig till detta yrkande.<br>Särskilda säkerheter far dock inte fastställas beträffande invändningar.<br>Detta gäller även kvittningsinvändningar.</p>
<p>Av tredje meningen framgår att skiljemännen kan bestämma en viss tid<br>inom vilken parterna skall ställa den begärda säkerheten. Vidare far en<br>part ställa hela säkerheten om motparten inte kan eller inte vill ställa sin<br>andel av säkerheten. Han kan i denna situation annars välja att med stöd<br>av 5 § 3 p. utan hinder av skiljeavtalet väcka talan vid domstol.</p>
<p>Av fjärde meningen framgår att skiljemännen far avsluta skilje-<br>förfarandet om parterna inte ställer begärd säkerhet. Om särskild säkerhet<br>har begärts med tanke på det arbete som gäller ett visst yrkande, medför<br>underlåtenhet att ställa denna säkerhet rätt att avvisa prövningen av just<br>det yrkandet. Har skiljemännen accepterat att en av partema helt eller<br>delvis skall slippa betala ersättning till skiljemännen (se 39 § första<br>stycket), kan i motsvarande mån underlåtenhet från den partens sida att<br>ställa säkerhet inte berättiga skiljemännen att avsluta förfarandet.</p>
<p>I andra stycket regleras skiljemännens möjligheter att ta säkerheten i<br>anspråk. Lagen utgår från att skiljemännen skall hålla säkerheten avskild<br>och intakt. Penningmedel skall givetvis göras räntebärande. I enlighet<br>med Lagrådets förslag anges att säkerheten omfattar också avkastningen.<br>Bestämmelsen har i denna del fatt en lagteknisk utformning som något<br>avviker från Lagrådets förslag.</p>
<p>Ett beslut att ta säkerheten i anspråk för att täcka utlägg skall fattas av<br>hela skiljenämnden.</p>
<p>39 §</p>
<p>Paragrafen saknar en direkt motsvarighet i skiljemannalagen. Den har<br>behandlats i avsnitt 11.1.2.</p>
<p>Av första stycket framgår att parter och skiljemän kan träffa avtal som<br>helt eller delvis ersätter reglema om ersättning och säkerhet i 37 och<br>38 §§. Avvikelsen kan innebära att ersättning eller säkerhet skall bestäm-<br>mas av ett skiljedomsinstitut, att särskild säkerhet får fastställas för ett<br>rent kvittningsanspråk eller att ställd säkerhet får tas i anspråk under<br>förfarandets gång för upplupna arvoden. Vidare kan avtalet t.ex. gå ut på<br>att den ekonomiskt starkare parten ensam eller till större delen skall svara<br>för ersättningen till skiljemännen. Åtar sig skiljemännen uppdraget med<br>insikt om att partema har träffat ett särskilt avtal angående ersättningen<br>blir skiljemännen bundna av avtalet (se rättsfallet NJA 1983 s. 510).<br>Partema kan dock inte binda skiljemännen vid ett avtal som skiljemännen<br>inte kände till när de åtog sig uppdraget. I allmänhet får skiljemännen<br>antas känna till innehållet i skiljeavtalet när de åtar sig uppdraget.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>240</p>
<p>Innebär avtalet att ersättningen skall fastställas på något annat sätt än<br>som sägs i 37 § andra stycket kommer beslutet inte att bli exigibelt.</p>
<p>Andra stycket första meningen fastslår att en skiljeman inte kan träffa<br>ett separat avtal med endast ena parten. Ett sådant avtal är ogiltigt och<br>kan föranleda att skiljemännen entledigas från sitt uppdrag (8 § andra<br>styclet 4 p.) eller att skiljedomen hävs (34 § första stycket 5 p.). Däremot<br>föreligger inte hinder mot att partema gemensamt träffar ett separat avtal<br>med enbart en skiljeman. Partema kan som nämnts medge skiljemännen<br>att ta säkerheten i anspråk för att täcka upplupna arvoden. Enligt andra<br>meningen kan ena parten ensam lämna ett sådant medgivande när han<br>själv har ställt hela säkerheten.</p>
<p>40 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 23 § tredje stycket i skiljemannalagen. Den har<br>behandlats i avsnitt 11.1.2.</p>
<p>Har partema hänvisat till ett skilj edomsreglemente som säger att<br>skiljedomsinstitutet far hålla inne skiljedomen far de anses bundna härav.</p>
<p>41 §</p>
<p>Paragrafens första stycke motsvarar i stort 25 § i skiljemannalagen.<br>Paragrafen har behandlats i avsnitt 11.3.</p>
<p>Har ersättningen bestämts i samband med ett beslut om tolkning av<br>domslutet i en skiljedom eller rättelse eller komplettering av en skilje-<br>dom, skall tiden för överklagande, i enlighet med vad Lagrådet före-<br>slagit, räknas från delfåendet respektive meddelandet av skiljedomen i<br>dess slutliga lydelse (jfr kommentaren till 32 §).</p>
<p>Om endast ena parten för talan om nedsättning av ersättningen till en<br>skiljeman gäller en dom som helt eller delvis bifaller en sådan talan<br>enligt andra stycket även till förmån för den part som inte fört talan. Om<br>i stället en skiljeman för talan mot endast en av partema kommer en dom<br>inte att gälla mot den andra parten.</p>
<p>Det är viktigt att en missnöjd part gör klart för sig vilket kostnads-<br>beslut som han vill angripa. När det gäller fördelningen av kostnaderna<br>partema emellan skall talan riktas mot andra parten i skiljeförfarandet (se<br>34 och 36 §§), medan en talan beträffande ersättningen till skiljemännen<br>skall riktas mot en eller flera skiljemän. En dom som efter talan mot<br>andra parten upphäver skiljedomen medför inte att beslutet om ersättning<br>till skiljemännen undanröjs.</p>
<p>Har - som fallet är i ett av Internationella Handelskammaren i Paris<br>(ICC) administrerat skiljeförfarande - beslut om ersättning till skilje-<br>männen som har fattats av annan instans än skiljemännen tagits in i<br>domen, omfattas detta beslut inte av reglema i 41 §.</p>
<p>42 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar till del 24 § i skiljemannalagen. Den har behandlats<br>i avsnitt 11.2.</p>
<p>Till en parts kostnader räknas, förutom naturligtvis arvode till ombud<br>eller biträde, bl.a. gottgörelse för eget arbete och tidsförlust samt<br>kostnader för bevisning och för uppdrag till särskilt organ för utseende av</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>241</p>
<p>skiljemän. Skiljemännens beslut angående kostnadsfördelningen, in-<br>begripet kostnadens storlek, kan inte överprövas materiellt (se dock<br>kommentaren till 36 §).</p>
<p>Forumfrågor och talefrister</p>
<p>43 §</p>
<p>Paragrafen innehåller forumregler för talan om ogiltighet och klander av<br>en skiljedom (jfr 26 § första stycket skiljemannalagen). Den reglerar<br>också forumfrågan för en talan enligt 36 §. Bestämmelsen omfattar även<br>en forumregel beträffande en talan mot en skiljedom om ersättningen till<br>en skiljeman. Paragrafen har behandlats i avsnitt 12.1.2.</p>
<p>Av första stycket första meningen framgår att talan mot en skiljedom<br>skall tas upp av den hovrätt inom vars domkrets skiljeförfarandet äger<br>rum eller har ägt rum. Platsen för skiljeförfarandet har behandlats i<br>avsnitt 8.5. I 31 § andra stycket stadgas att platsen för förfarandet skall<br>vara angiven i skiljedomen. I andra meningen anges ett reservforum för<br>det fall så inte har skett. En part är dock oförhindrad att i stället väcka<br>talan vid hovrätten på den plats som borde varit angiven i skiljedomen.<br>Innehåller skiljedomen uppgift om att den meddelats på viss ort kan man<br>utgå från att denna utgör platsen för förfarandet.</p>
<p>Av andra stycket framgår att hovrättens avgörande inte far överklagas<br>men att hovrätten, i frågor av särskilt prejudikatintresse, kan tillåta ett<br>sådant överklagande.</p>
<p>Talan beträffande ersättningen till en skiljeman skall enligt tredje<br>stycket tas upp av tingsrätten på platsen för skiljeförfarandet. Stockholms<br>tingsrätt utpekas här som reservforum. Om skiljedomen saknar uppgift<br>om platsen för förfarandet kan en part i stället väcka talan vid tingsrätten<br>på den plats som borde varit angiven i domen.</p>
<p>Om ett skiljeavtal innebär att skiljeförfarandet skall äga rum i Sverige<br>och det saknas annat forum här i riket bör regeln om reservforum i tredje<br>stycket analogt kunna tillämpas på en talan om avtalets giltighet (se<br>avsnitt 14.2).</p>
<p>Bestämmelserna gäller givetvis även när en part väcker talan till följd<br>av ett föreläggande enligt 3 kap. 16 § utsökningsbalken. En erinran<br>härom har tagits in i 2 kap. 24 § fjärde stycket utsökningsbalken.</p>
<p>De behandlade reglema är exklusiva men samtidigt dispositiva. Det<br>krävs således enligt 10 kap. 18 § rättegångsbalken en invändning av en<br>part för att en domstol skall avvisa en talan som väckts i strid med dessa<br>forumregler. Vidare kan partema med stöd av reglema i rättegångsbalken<br>genom ett skriftligt avtal utpeka en annan domstol som behörig.</p>
<p>44 §</p>
<p>Paragrafens första stycket motsvarar 26 § andra stycket i skiljemanna-<br>lagen och har behandlats i avsnitt 12.1.2. Andra stycket, som brutits ut<br>från 15 § skiljemannalagen, har behandlats i avsnitt 8.6. Tredje stycket<br>motsvarar 26 § tredje stycket skiljemannalagen. Det har behandlats i<br>avsnitt 12.1.2.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>242</p>
<p>En part kan i ansökningsärenden vända sig till endera partens Prop. 1998/99:35<br>hemvistforum eller till tingsrätten på platsen för skiljeförfarandet enligt<br>första stycket första meningen. En part kan enligt andra meningen även<br>vända sig till Stockholms tingsrätt. Denna bestämmelse förutsätter inte<br>att det annars saknas forum men den pekar också ut ett reservforum. I det<br>fallet båda parter har hemvist utom riket och platsen for förfarandet inte<br>kan fastställas kan således en part vända sig till Stockholms tingsrätt.<br>Någon särskild regel har inte tagits upp för det fall att ansökan ges in till<br>skilda domstolar. Denna situation torde bli mycket sällsynt och kan<br>hanteras med stöd av allmänna principer om lis pendens.</p>
<p>En ansökan handläggs enligt närmare bestämmelser i lagen (1996:242)<br>om domstolsärenden. I två hänseenden kompletteras dessa bestämmelser.<br>Enligt tredje meningen skall motparten om möjligt beredas tillfälle att<br>yttra sig innan en ansökan bifalls. Det normala bör alltjämt vara att<br>ansökan delges motparten och att han ges tillfälle att yttra sig. Något<br>absolut krav på kommunicering ställs dock inte upp för att en ansökan<br>skall fa avslås eller avvisas. Slutligen bör enligt jjärde meningen även<br>skiljemannen höras. Visar det sig svårt att nå skiljemännen inom rimlig<br>tid kan han entledigas utan att ha blivit bevisligen delgiven ansökan.<br>Lagen ställer sålunda större krav på motpartens hörande än på<br>skiljemannens hörande.</p>
<p>Andra stycket innehåller särskilda forumregler för en begäran om<br>bevisupptagning enligt 26 §. Skiljemännen bestämmer var ansökan skall<br>tas upp. Det kan, när det gäller förhör, i många fall vara lämpligt att höra<br>samtliga personer vid en domstol. Det kan också förekomma fall där en<br>eller flera personer hörs vid någon annan domstol än de andra. Vad som<br>är lämpligast får bedömas av skiljemännen. Har skiljemännen inte fattat<br>något beslut i frågan tas ansökan upp av Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Av tredje stycket framgår bl.a. att tingsrättens beslut, varigenom<br>skiljemännens avgörande av en jävsfråga överprövas, aldrig kan över-<br>klagas, alltså inte heller när tingsrätten har ogillat jävsyrkandet. Förbudet<br>att överklaga omfattar givetvis även beslutet om ersättning för rätte-<br>gångskostnader.</p>
<p>45 §</p>
<p>Paragrafen har till stor del sin motsvarighet i 27 § i skiljemannalagen.<br>Den har behandlats i avsnitt 12.2 (se även avsnitt 8.1).</p>
<p>Av första stycket framgår att såväl legala som avtalade frister omfattas<br>av bestämmelsen.</p>
<p>I andra stycket anges att om skiljeavtalet fortfarande gäller skall en<br>part på nytt begära skiljedom. Det är först om skiljeavtalet förfallit eller<br>ansetts ogiltigt som parten skall vända sig till domstol. En part som med<br>stöd av 5 § väljer att föra sin talan vid domstol i stället för att fortsätta<br>skiljeförfarandet skall inte i paragrafens mening anses ha vållat att<br>tvistefrågan inte avgörs i skiljeförfarandet.</p>
<p>243</p>
<p>Internationella förhållanden Prop. 1998/99:35</p>
<p>46 §</p>
<p>Bestämmelsen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har<br>behandlats i avsnitt 14.4.</p>
<p>Av paragrafen följer att lagen alltid är tillämplig på skiljeförfaranden<br>som äger rum i Sverige. Det innebär att partema inte generellt kan avtala<br>att skiljeförfarande som äger rum här skall följa utländsk rätt såvitt avser<br>själva förfarandet. Däremot är partema oförhindrade att på de punkter<br>lagen inte är tvingande komma överens om andra regler, vilka<br>naturligtvis kan hämtas från utländsk rätt.</p>
<p>47 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § skiljemannalagen och 4 § LUSK. Den har<br>behandlats i avsnitt 14.3.</p>
<p>Första stycket motsvarar helt 4 § skiljemannalagen och 4 § LUSK.</p>
<p>Av andra stycket framgår att skiljeförfarande alltid far inledas i<br>Sverige mot part som skulle kunna sökas i tvisten vid svensk domstol,<br>om inte skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga mm utom riket.<br>Gäller tvisten t.ex. faktiska förhållanden eller utfyllnad av ett avtal skall<br>frågan, om tvisten kunnat tas upp vid svensk domstol, bedömas med<br>bortseende från huruvida allmän domstol anses kunna pröva en sådan<br>tvist (jfr avsnitt 5.3).</p>
<p>Tredje stycket anger att skiljeförfarande inte far äga mm i Sverige i<br>andra fall än dem som anges i första och andra styckena. Innebörden är<br>att en svensk myndighet i dessa fall inte hjälper till att framtvinga ett<br>förfarande i Sverige, dvs. domstol medverkar inte till att utse skiljeman.<br>Vidare kan en skiljedom som meddelats efter ett skiljeförfarande i strid<br>med denna bestämmelse upphävas efter klandertalan (se 34 § första<br>stycket 3 p.). När en part begär att domstol skall utse skiljeman skall<br>domstolen pröva om den är behörig enligt bestämmelserna i denna<br>paragraf. Detta gäller oberoende av om motparten gör invändning eller är<br>passiv.</p>
<p>Bestämmelsen får också anses ange gränserna för när det föreligger<br>svensk domsrätt i mera vidsträckt betydelse. Har partema träffat ett<br>skiljeavtal som innebär att skiljeforfarandet skall äga rum i Sverige bör<br>det således alltid vara möjligt för envar av partema att föra talan vid<br>svensk domstol om skiljeavtalets giltighet (se avsnitt 14.2 och kom-<br>mentaren till 43 §).</p>
<p>48 §</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 14.4.</p>
<p>Enligt första stycket första meningen krävs att skiljeavtalet har<br>internationell anknytning för att partema skall få träffa ett särskilt avtal<br>om tillämplig lag. Denna anknytning kan bestå i att partema eller någon<br>av dem hade hemvist utom riket när avtalet ingicks. Även om båda parter<br>har hemvist i Sverige kan tvisten ha uppkommit vid verksamhet utom<br>riket. Därmed finns en tillräcklig internationell anknytning för att</p>
<p>244<br></p>
<p>bestämmelsen skall bli tillämplig. Enligt den tillämpliga lagen prövas om<br>ett skiljeavtal över huvud taget har kommit till stånd och om det är giltigt<br>till formen. Vidare bedöms enligt denna lag om skiljeavtalet i övrigt är<br>giltigt, med beaktande även av om tvisten enligt denna lag är skilje-<br>domsmässig, och om skiljeavtalet har upphört att gälla. I frågan om ett<br>skiljeavtal är giltigt inkluderas t.ex. om det tillkommit genom tvång eller<br>om det är behäftat med någon annan ogiltighetsanledning. Avtalet tolkas<br>även enligt denna lag. Slutligen bör frågan om lagvalsavtalets civil-<br>rättsliga giltighet prövas enligt den valda lagen. Detta överensstämmer<br>med vad som gäller enligt 3 § andra stycket i lagen (1964:528) om<br>tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker. Däremot<br>prövas frågan om parterna med rättslig verkan far välja tillämplig lag<br>enligt svensk internationell privaträtt. Trots att förutsättningarna för att<br>parterna enligt 48 § första stycket skall få välja tillämplig lag är uppfyllda<br>kan lagvalsavtalet i undantagsfall komma att underkännas enligt<br>allmänna rättsgrundsatser inom svensk internationell privaträtt. Detta<br>gäller t.ex. avtal där parterna har valt lag för att kringgå en tvingande<br>lagstiftning.</p>
<p>Bestämmelsen i andra meningen i första stycket kan sägas utgöra den<br>egentliga huvudregeln. Har parterna inte gjort ett lagval som direkt tar<br>sikte på själva skiljeavtalet skall forumlandets lag tillämpas. Har<br>förfarandet inte inletts skall lagen i det land där förfarandet avses äga<br>rum tillämpas. Kan någon sådan avsikt inte fastställas ger bestämmelsen<br>inte någon ledning, utan tillämplig lag far fastställas med hjälp av svensk<br>internationell privaträtt.</p>
<p>Enligt andra stycket faller frågorna om en part var behörig att ingå<br>skiljeavtalet eller var behörigen företrädd utanför bestämmelserna i första<br>stycket. Dessa frågor bör i allmänhet bedömas enligt personalstatutet<br>fastställt enligt svensk internationell privaträtt. Man kan dock tänka sig<br>avsteg från denna huvudregel. Så bör t.ex. en stat eller ett stats-<br>kontrollerat företag inte utan vidare få åberopa sin egen lagstiftning när<br>det gäller att bedöma dess behörighet att träffa skiljeavtal. - Det kan<br>tilläggas att redan avgränsningen i första stycket lämnar vissa andra fall<br>utanför bestämmelserna; även i dessa fall får tillämplig lag bestämmas<br>genom avgöranden i praxis.</p>
<p>49 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § LUSK. Den har behandlats i avsnitt 14.5.</p>
<p>Huvudregeln om ett skiljeavtals verkan som rättegångshinder finns i<br>4 §. Denna bestämmelse är emellertid utformad med tanke på interna<br>förfaranden där endast svensk rätt aktualiseras.</p>
<p>Första stycket kompletterar huvudregeln med tanke på de fall då<br>utländsk rätt är tillämplig på skiljeavtalet. För att skiljeavtalet skall ha<br>verkan som rättegångshinder krävs då att frågan skall vara skilje-<br>domsmässig enligt såväl den tillämpliga lagen som enligt svensk lag.<br>Vidare får skiljeavtalet enligt tillämplig lag inte heller av någon annan<br>anledning än bristande skilj edomsmässighet vara ogiltigt, utan verkan<br>eller ogenomförbart. Kan skiljeavtalet sålunda inte antas kunna komma<br>att leda till ett rättskraftigt avgörande av tvisten utgör det inte hinder för</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>245</p>
<p>rättegång. Däremot bortfaller inte skiljeavtalets verkan som rättegångs-<br>hinder på grund av bristande skilj edomsmässighet i en stat vars<br>materiella regler tillämpas på tvisten eller där verkställighet kan antas<br>ske.</p>
<p>Av andra stycket framgår att skiljeavtalet enligt en uttrycklig bestäm-<br>melse i 4 § inte utgör hinder för en domstol att besluta om säkerhets-<br>åtgärder.</p>
<p>50 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 12 § LUSK. Den har behandlats i avsnitt 14.6.</p>
<p>51 §</p>
<p>Paragrafen, som reglerar partemas möjligheter att träffa s.k. undan-<br>tagsavtal, saknar motsvarighet i skiljemannalagen. Den har behandlats i<br>avsnitt 10.7.</p>
<p>Partema kan under vissa förutsättningar med bindande verkan på<br>förhand avtala bort lagens regler om upphävande av en skiljedom. I<br>första stycket anges de närmare förutsättningarna för att partema skall<br>kunna träffa ett sådant avtal.</p>
<p>Med hemvist avses det begrepp som används i 10 kap. rätte-<br>gångsbalken. Äger ett utländskt bolag dotterbolag i Sverige utgör detta<br>inte hinder för moderbolaget att träffa undantagsavtal. Med kommersiellt<br>förhållande avses ett förhållande mellan näringsidkare i deras närings-<br>verksamhet.</p>
<p>Överenskommelsen måste ha skriftlig form och vara uttrycklig. Det<br>går således inte att träffa undantagsavtal genom en allmänt hållen<br>hänvisning till ett skilj edomsreglemente som innehåller en sådan bestäm-<br>melse.</p>
<p>Avtalet kan antingen helt utesluta tillämpningen av bestämmelserna i<br>34 § eller bara avse vissa delar, t.ex. jävsregeln. Har partema undantagit<br>jävsregeln bortfaller även rätten till jävsprövning enligt 10 § tredje<br>stycket under förfarandet (se även kommentaren till detta lagrum).</p>
<p>Väcker en part talan mot skiljedomen i strid mot ett undantagsavtal<br>skall domstolen på invändning av motparten avvisa talan. För att dom-<br>stolen skall beakta en sådan invändning måste den framställas första<br>gången parten skall föra talan i målet enligt 34 kap. 2 § rättegångsbalken.<br>Gör käranden gällande att undantagsavtalet inte är giltigt har domstolen<br>att ta ställning till påståendet. Finner domstolen att undantagsavtalet inte<br>är verksamt kan domstolen pröva talan mot skiljedomen i sak, annars<br>skall talan avvisas.</p>
<p>Gör en part inför skiljemännen en invändning om att skiljeavtalet inte<br>är giltigt och tillämpligt är det utan betydelse för skiljemännens prövning<br>om partema har träffat ett undantagsavtal som gäller denna fråga.<br>Skiljemännen skall pröva sin egen behörighet på samma sätt oavsett om<br>denna omfattas av ett undantagsavtal eller inte.</p>
<p>Det bör uppmärksammas att bestämmelsen inte påverkar en parts<br>möjlighet att föra en fastställelsetalan vid allmän domstol om skilje-<br>avtalets giltighet (se vidare kommentaren till 2 §).</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>246</p>
<p>Enligt andra stycket verkställs en skiljedom som omfattas av ett<br>undantagsavtal enligt de regler som gäller for utländska skiljedomar. En<br>part som vill få till stånd verkställighet i enlighet med skiljedomen måste<br>således göra ansökan därom till Svea hovrätt. Även om undantagsavtalet<br>endast avser t.ex. jävsbestämmelsen kommer det att ske en prövning helt<br>enligt de regler som gäller för utländska skiljedomar. Det kommer<br>således att stå motparten fritt att åberopa såväl jävsomständigheter som<br>andra omständigheter till stöd för att hovrätten skall avslå ansökan. Har<br>en part däremot klandrat skiljedomen (i en del som inte omfattas av<br>undantagsavtalet) och en domstol efter sakprövning ogillat talan har<br>domen rättskraft även såvitt avser exekvaturförfarandet. Hovrätten kan i<br>verkställighetsärendet förordna om t.ex. kvarstad enligt 60 § andra<br>stycket.</p>
<p>Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom m.m.</p>
<p>52 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 5 § LUSK. Den har behandlats i avsnitt 15.1<br>(jfr även 22 §).</p>
<p>53 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 6 § LUSK.</p>
<p>54 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 7 § första stycket LUSK. Den har behandlats i<br>avsnitt 15.3.</p>
<p>Punkt 1 innehåller endast språkliga ändringar (se om tillämplig lag<br>även avsnitt 14.4 och kommentaren till 48 §).</p>
<p>Punkt 2 har fått en smärre språklig justering.</p>
<p>Punkterna 3 och 4 har fått en annan lydelse (se avsnitt 15.3.2 och<br>15.3.3). Rekvisitet att skiljedomen skall vara utan verkan i den stat där<br>den meddelats eller enligt vars lag den meddelats har tagits bort. I övrigt<br>har någon ändring i sak inte gjorts. Punkt 3 har utformats med såväl den<br>engelska som den franska versionen av New Yorkkonventionen som<br>förebilder. Dessa är nämligen inte likalydande.</p>
<p>Punkt 5 har fått en språklig justering som inte innebär någon ändring i<br>sak (se avsnitt 15.3.1).</p>
<p>55 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 7 § andra stycket LUSK. Den har behandlats i<br>avsnitt 15.3 och innehåller endast språkliga ändringar.</p>
<p>56 §</p>
<p>Första stycket motsvarar helt 8 § första stycket LUSK och har behandlats<br>i avsnitt 15.2.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 8 § andra stycket LUSK och har behandlats i<br>avsnitt 15.4. Första meningen innebär inte någon förändring gentemot<br>äldre rätt. Andra meningen är ny och ger hovrätten möjlighet att avstå</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>247</p>
<p>från översättning av skiljedomen. Hovrätten får efter eget skön bestämma Prop. 1998/99:35<br>om och i vilken utsträckning som översättning kan underlåtas.</p>
<p>57 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar helt 9 § första stycket LUSK. Den har<br>behandlats i avsnitt 15.4.</p>
<p>58 §</p>
<p>Första stycket är nytt och har behandlats i avsnitt 15.4. Det innebär<br>endast en kodifiering av vad som tidigare ansågs gälla. Sista ledet är en<br>följd av att även muntliga skiljeavtal accepteras enligt svensk rätt.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 9 § andra stycket LUSK med vissa språkliga<br>justeringar.</p>
<p>59 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar helt 9 § tredje stycket LUSK.</p>
<p>60 §</p>
<p>Bestämmelserna är nya. De har behandlats i avsnitt 15.5.</p>
<p>Första stycket klargör att med talans väckande enligt 15 kap. 7 §<br>rättegångsbalken jämställs inte bara att en part begär skiljedom i Sverige<br>utan även att en part påkallar skiljeförfarande utomlands. För att ett<br>skiljeförfarande utom riket skall jämställas med att en part väcker talan<br>förutsätts att förfarandet kan leda till en skiljedom som erkänns och kan<br>verkställas i Sverige.</p>
<p>Andra stycket ger Svea hovrätt möjlighet att besluta om säker-<br>hetsåtgärder i ett ärende om verkställighet av en utländsk skiljedom.<br>Hovrätten kan t.ex. fatta beslut om interimistisk kvarstad enligt de regler<br>som finns i 15 kap. rättegångsbalken. Har en tingsrätt tidigare fattat<br>beslut om t.ex. kvarstad övergår beslutanderätten till Svea hovrätt i och<br>med att exekvaturärendet blir anhängigt där. Hovrättens beslut enligt<br>detta stycke far överklagas särskilt.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Övergångsbestämmelserna har behandlats i avsnitt 16.1 och 17.1.<br>Punkterna 2 och 3 har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<h3>19.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>10 kap.</p>
<p>17 a §</p>
<p>Paragrafen är ny. Den anger att det i lagen om skiljeförfarande finns<br>regler om hinder mot rättegång. Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.</p>
<p>Lagen om skiljeförfarande innehåller bestämmelser om ett skiljeavtals<br>verkan som rättegångshinder (4, 5 och 49 §§). Parterna kan vidare genom<br>ett s.k. undantagsavtal enligt 51 § ha uteslutit eller begränsat tillämp-<br>ligheten av vissa grunder för upphävande av en skiljedom. Slutligen finns<br></p>
<p>248</p>
<p>det flera frister i lagen som t.ex. anger inom vilken tid som en talan mot<br>en skiljedom skall väckas. Det finns också ett förbud i 34 § mot att efter<br>fristens utgång åberopa en ny klandergrund. Samtliga frister skall beaktas<br>forst efter invändning av en part. I lagen om skiljeförfarande anges när en<br>invändning om rättegångshinder på grund av ett skiljeavtal skall fram-<br>ställas (4 § andra stycket). Denna bestämmelse överensstämmer i sak<br>med vad som annars gäller enligt 34 kap. 2 § rättegångsbalken.</p>
<p>18 §</p>
<p>1 paragrafen har den nya 17 a § lagts till eftersom någon prövning av<br>forumfrågan inte skall ske i fall som omfattas av lagen om skilje-<br>förfarande (se ovan).</p>
<h3>19.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken</h3>
<p>2 kap.</p>
<p>24 §</p>
<p>I paragrafen har inforts ett nytt fjärde stycke. Innebörden är att<br>forumreglema i lagen om skiljeförfarande skall gälla även när talan väcks<br>till följd av ett föreläggande enligt 3 kap. 16 § utsökningsbalken.</p>
<p>3 kap.</p>
<p>15 §<br>Paragrafen har behandlats i avsnitt 13.2.2.</p>
<p>Av första stycket punkt 1 framgår att även om skiljeavtalet innehåller<br>förbehåll om rätt för en part att på materiell grund föra talan mot<br>skiljedomen far skiljedomen verkställas när tiden för sådan talan har gått<br>ut utan att talan har förts. Också i det fall talan förs inom rätt tid men<br>sedermera återkallas far skiljedomen verkställas. Innehåller skiljeavtalet<br>rätt för en part att påkalla ett ”överskiljeförfarande” som inte kan<br>angripas materiellt blir en skiljedom som meddelas efter ett sådant skilje-<br>förfarande genast verkställbar.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten skall enligt punkt 2 kontrollera att skilje-<br>domen uppfyller de krav på skriftlighet och undertecknande som finns i<br>31 § första stycket lagen om skiljeförfarande. Är domen undertecknad<br>endast av skiljenämndens ordförande bör kronofogdemyndigheten kunna<br>nöja sig med sökandens påstående att parterna har träffat en särskild<br>överenskommelse om att det är tillräckligt att ordföranden undertecknar<br>skiljedomen. Bestrider svaranden att sådan överenskommelse har träffats<br>har sökanden att styrka sitt påstående inför kronofogdemyndigheten.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten skall inte göra någon prövning av om en part<br>efter klander kan få skiljedomen upphävd. Av 3 kap. 16 § framgår hur<br>det skall förfaras när myndigheten finner anledning att anta att en<br>skiljedom är ogiltig i något annat hänseende än som nyss har berörts.</p>
<p>I andra stycket regleras verkställighet av beslutet om ersättning till<br>skiljemännen.</p>
<p>Tredje stycket finns i dag i 3 kap. 17 § andra meningen utsök-<br>ningsbalken. Den omständigheten att ansökan alltid skall delges<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>249</p>
<p>motparten kan medföra viss tidsutdräkt. En part som anser att han har<br>behov av omedelbar säkerhetsåtgärd har dock möjlighet att t.ex. ansöka<br>om interimistisk kvarstad (se avsnitt 13.3 samt rättsfallen NJA 1979 s.<br>698 och 1983 s. 814).</p>
<p>Reglema om verkställighet av skiljedomar i utsökningsbalken är inte<br>tillämpliga på utländska skiljedomar (se 3 kap. 2 § utsökningsbalken).<br>Lagen om skiljeförfarande innehåller i 51 § en bestämmelse som möjlig-<br>gör för partema att i vissa fall träffa avtal som inskränker parternas rätt<br>att klandra skiljedomen. Skiljedomar som omfattas av ett sådant avtal<br>skall enligt 51 § andra stycket genomgå samma ansökningsförfarande<br>som gäller för utländska domar för att bli verkställbara i Sverige. \ fjärde<br>stycket erinras om att en sådan skiljedom inte skall verkställas enligt de<br>regler som annars gäller för svenska skiljedomar. Det räcker att partema i<br>något avseende har inskränkt rätten att klandra skiljedomen för att<br>verkställigheten skall följa samma procedur som utländska skiljedomar.</p>
<p>Finner kronofogdemyndigheten att det föreligger hinder mot verk-<br>ställighet enligt första, andra eller fjärde stycket skall en begäran om<br>verkställighet avslås. Mot ett sådant beslut far en part föra talan enligt de<br>allmänna reglema i utsökningsbalken. Något särskilt beslut om verk-<br>ställbarhet skall däremot aldrig meddelas.</p>
<p>3 kap.</p>
<p>16 §</p>
<p>Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 13.2.2.</p>
<p>En skiljedom kan vara ogiltig därför att den behandlar en fråga som<br>inte är skiljedomsmässig eller därför att skiljedomen är uppenbart<br>oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket, dvs. stridande mot<br>ordre public. Kronofogdemyndigheten skall i dessa fall inte vägra<br>verkställighet utan förelägga sökanden att väcka talan i saken mot<br>svaranden. Vid en sådan talan skall 43 § tillämpas. För att meddela ett<br>föreläggande enligt denna paragraf är det tillräckligt att kronofogde-<br>myndigheten anser att det finns anledning att anta att skiljedomen av<br>angivna skäl är ogiltig. Kronofogdemyndigheten behöver således inte<br>konstatera att så är fallet. Att en part inte kan föra talan mot ett beslut om<br>föreläggande enligt denna bestämmelse anges i 18 kap. 5 § utsöknings-<br>balken.</p>
<p>3 kap.</p>
<p>17 §<br>Paragrafen motsvarar tidigare 16 §.</p>
<p>Av paragrafen framgår att en skiljedom som meddelats efter ett legalt<br>skiljeförfarande med tillämpning av lagen om skiljeförfarande skall<br>verkställas på samma sätt som en skiljedom som grundar sig på ett<br>skiljeavtal. Eftersom ett legalt skiljeförfarande inte grundar sig på något<br>skiljeavtal finns det heller inte något skiljeavtal som kan innehålla<br>förbehåll om rätt för part att föra talan mot domen. Den bestämmelse<br>som ligger till grund för skiljeförfarandet kan emellertid ge part rätt att<br>på materiell grund överklaga skiljedomen. Detta hindrar inte verk-<br>ställighet sedan tiden att fullfölja talan gått ut, på motsvarande sätt som<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>250</p>
<p>sagts beträffande skiljeavtal med förbehåll om rätt till materiell Prop. 1998/99:35<br>överprövning.</p>
<p>3 kap.</p>
<p>18 §</p>
<p>Paragrafen är delvis ny. Den har behandlats i avsnitt 13.2.2.</p>
<p>Första stycket motsvarar i stort den tidigare paragrafen. Kronofogde-<br>myndigheten skall dock inte fatta något särskilt beslut om verkställ-<br>barhet.</p>
<p>Andra stycket reglerar vad som skall gälla när kronofogdemyndigheten<br>har utfärdat ett föreläggande enligt 16 §. I sådant fall får endast en<br>begränsad verkställighet ske innan talan har väckts. Regleringen är<br>densamma som gäller för icke lagakraftägande underrättsdomar. Gäller<br>skiljedomen betalningsskyldighet kan svaranden hindra verkställighet<br>genom att på visst sätt ställa säkerhet (3 kap. 6 § utsökningsbalken). Gör<br>han inte det kan utmätning ske, men egendomen far i princip inte säljas<br>utan svarandens samtycke (8 kap. 4 § utsökningsbalken). Gäller skilje-<br>domen utgivande av lös egendom kan den verkställas om sökanden<br>ställer säkerhet (3 kap. 8 § utsökningsbalken). Sedan talan väckts an-<br>kommer det på domstolen att bestämma om verkställigheten. Domstolen<br>ges här en vidsträckt möjlighet att bestämma om verkställigheten skall<br>avbrytas, återgå eller fortsätta. Domstolen kan också ställa krav på<br>säkerhet som villkor för ett visst beslut om verkställighet.</p>
<p>Följer sökanden inte föreläggandet att väcka talan eller återkallas talan<br>utan att domstolen prövar målet i sak tillämpas de regler i 22 § som anger<br>vad som gäller när en exekutionstitel har upphävts. Att en part som har<br>laga förfall kan fa ny tid utsatt följer av 2 kap. 9 § andra stycket<br>utsökningsbalken.</p>
<p>18 kap.</p>
<p>5§</p>
<p>Punkten 5 är ny. Av bestämmelsen framgår att ett beslut om föreläggande<br>enligt 3 kap. 16 § inte kan överklagas.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>De nya bestämmelserna i utsökningsbalken träder i kraft samma dag som<br>lagen om skiljeförfarande. Äldre bestämmelser tillämpas på ansökningar<br>om verkställighet som görs dessförinnan. Detsamma gäller tillämpningen<br>av 12 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken. Den<br>paragrafen skall naturligtvis inte tillämpas på skiljedomar som meddelats<br>enligt lagen om skiljeförfarande (se avsnitt 16.2).</p>
<h3>19.4 Förslaget till lag om ändring i jordabalken</h3>
<p>8 kap.</p>
<p>28 §</p>
<p>Paragrafen har behandlats i avsnitt 17.2.</p>
<p>251</p>
<p>Bestämmelsen ger parterna rätt att avvika från regleringen i lagen om<br>skiljeförfarande genom att avtala viss tid for meddelande av skiljedom.<br>Den har fatt sin utformning mot bakgrund av att lagen om skilje-<br>förfarande inte innehåller någon regel om legal tidsfrist i detta hän-<br>seende.</p>
<p>12 kap.</p>
<p>66 §</p>
<p>Paragrafen har behandlats i avsnitt 17.2 (se kommentaren till 8 kap.<br>28 §).</p>
<h3>19.5 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen<br>(1975:1385)</h3>
<p>9 kap.</p>
<p>43 §</p>
<p>I tredje stycket har hänvisningen till 23 § skiljemannalagen (1929:145)<br>tagits bort. Bestämmelsen gäller således framför de dispositiva reglema<br>om ersättning till skiljemännen i lagen om skiljeförfarande.</p>
<h3>19.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>8 kap.</p>
<p>17 §</p>
<p>Tredje stycket är nytt. Det har behandlats i avsnitt 8.6.</p>
<p>Tredje stycket omfattar samma typ av uppgifter som anges i första<br>stycket men ger ett starkare skydd än vad som följer av den regleringen.<br>Bestämmelsen innebär även en utvidgning av tillämpningsområdet för 5<br>kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken om förhandling inom stängda<br>dörrar. På Lagrådets inrådan har för tydlighetens skull en hänvisning<br>gjorts även till 50 § som handlar om bevisupptagning under skilje-<br>förfarande utomlands.</p>
<p>Den sekretess som avses i bestämmelsen omfattar sådana uppgifter<br>som kommer fram vid förhöret. Härmed avses främst förhörspersonens<br>utsaga men även uppgifter om affärs- eller driftförhållanden som ingår i<br>frågorna till denna. Det finns inte något krav på att uppgifterna skall vara<br>korrekta. Bedömningen av uppgifternas bevisvärde görs av skiljemännen.</p>
<p>Sekretessen enligt bestämmelsen omfattar inte andra uppgifter som<br>kommer fram i domstolen vid handläggningen av ansökan om förhöret.<br>Detsamma gäller uppgifter i anledning av tingsrättens beslut om tvångs-<br>medel och andra beslut med anledning av förhöret. För sådana uppgifter<br>blir paragrafens första stycke tillämplig.</p>
<p>En forutsättning för sekretess är att en part begär det. En förhörsperson<br>kan inte begära sekretess (jfr dock 36 kap. 6 § rättegångsbalken). Partens<br>begäran måste framställas innan förhöret hålls. Förhöret kommer annars<br>att hållas vid en offentlig förhandling, varefter uppgifterna enligt 12 kap.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>252</p>
<p>3 § inte längre är föremål för sekretess. Om en part begär sekretess,<br>vilket även kan ske genom att parten begär att förhöret skall hållas inom<br>stängda dörrar (jfr 5 kap. 1 § rättegångsbalken), gäller sekretess om det<br>inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider<br>skada. Bestämmelsen innefattar således ett omvänt skaderekvisit.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<h3>19.7 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen<br>(1987:672)</h3>
<p>2 kap.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen har behandlats i avsnitt 17.3.</p>
<p>Enligt andra stycket skall rätten själv pröva om skiljedomen far<br>åberopas, dvs om den är ogiltig eller inte samt om den annars är verk-<br>ställbar. Därvid är domstolen inte bunden av ett beslut av krono-<br>ogdemyndigheten t.ex. att förelägga sökanden att väcka talan om<br>skiljedomens giltighet enligt 3 kap. 16 § utsökningsbalken. Domstolen<br>skall däremot inte bedöma om skiljedomen kan hävas t.ex. efter klander.<br>En part som gör gällande detta måste väcka talan mot skiljedomen och<br>begära att den domstol som handlägger talan mot skiljedomen beslutar<br>om förbud mot vidare verkställighet av skiljedomen.</p>
<h3>19.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>33 §</p>
<p>I paragrafen har införts ett nytt tredje stycke. Det har behandlats i avsnitt<br>5.7.</p>
<p>Tredje stycket i paragrafen tydliggör att en invändning om skiljeavtal<br>inte skall prövas och kunna föranleda avvisning. Påstår gäldenären att<br>borgenärens anspråk omfattas av ett skiljeavtal mellan parterna skall<br>invändningen behandlas som ett bestridande.</p>
<p>Enligt 4 § andra stycket lagen om skiljeförfarande förlorar en part inte<br>sin rätt att göra gällande ett skiljeavtal redan genom att inge en ansökan<br>om betalningsföreläggande som omfattas av skiljeavtalet. Begär<br>borgenären däremot att ett bestritt mål överlämnas till tingsrätt far han<br>anses ha avstått från skiljeavtalet.</p>
<p>38 §</p>
<p>Tredje stycket är nytt. Det har behandlats i avsnitt 5.7.</p>
<p>Tredje stycket anger att en invändning om skiljeavtal inte hindrar<br>kronofogdemyndigheten att pröva en ansökan om särskild handräckning.<br>Detta innebär att särskild handräckning - liksom säkerhetsåtgärder t.ex.<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken (se 4 § tredje stycket lagen om skilje-<br>förfarande och avsnitt 5.8) - kan utverkas utan hinder av ett skiljeavtal.<br>Sökanden förlorar inte sin rätt att åberopa skiljeavtalet genom att ansöka</p>
<p>253</p>
<p>om särskild handräckning. Detta överensstämmer med vad som gäller Prop. 1998/99:35<br>beträffande säkerhetsåtgärder.</p>
<p>254</p>
<h2>Betänkandets lagförslag</h2>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h3>1 Förslag till lag (1995:000) om skiljeförfarande</h3>
<p>1 §</p>
<p>Tvist i en fråga som parterna kan träffa förlikning om far genom avtal<br>lämnas till avgörande av en eller flera skiljemän. Ett sådant avtal kan<br>avse framtida tvister angående ett rättsförhållande som är angivet i<br>avtalet. Tvisten far avse existensen av en viss omständighet.</p>
<p>Till avgörande av skiljemän får också lämnas att utfylla avtal utöver<br>vad som följer av tolkning av avtal.</p>
<p>Skiljemän far pröva konkurrensrättens verkningar mellan parterna.</p>
<p>2§</p>
<p>Skiljemännen far pröva sin egen behörighet att avgöra tvisten. Detta<br>hindrar inte domstol från att på begäran av part pröva en sådan fråga.<br>Skiljemännen får fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på domstolens<br>avgörande.</p>
<p>Har skiljemännen i ett beslut under förfarandet funnit att de själva är<br>behöriga att avgöra tvisten är beslutet inte bindande. Om talan mot en<br>skiljedom som innefattar ett avgörande beträffande behörigheten gäller<br>vad som föreskrivs i 34 och 37 §§.</p>
<p>3§</p>
<p>När giltigheten av ett skiljeavtal som utgör en del av ett annat avtal skall<br>bedömas vid prövningen av skiljemännens behörighet, skall skiljeavtalet<br>anses som ett särskilt avtal.</p>
<p>Överlåter en part i ett skiljeavtal rättigheter eller skyldigheter som är<br>föremål för skiljeavtalet, gäller skiljeavtalet mellan den kvarstående och<br>den nya parten endast om dessa kan anses ha kommit överens om det. En<br>motsvarande överenskommelse krävs när någon har ingått borgen eller<br>på liknande sätt åtagit sig att svara för annans skyldighet som är föremål<br>för ett skiljeavtal.</p>
<p>4§</p>
<p>En domstol får inte mot parts bestridande pröva en fråga som enligt ett<br>skiljeavtal skall prövas av skiljemän.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal skall framställas första gången part skall<br>föra talan i huvudsaken vid rätten. Invändning som framställs senare är<br>utan verkan om inte parten har haft laga förfall och framställt<br>invändningen så snart förfallet upphörde. En invändning om skiljeavtal<br>skall beaktas även om frågan tidigare har behandlats vid en annan<br>myndighet i summarisk ordning.</p>
<p>En domstol kan medan tvisten behandlas av skiljemän eller dess-<br>förinnan oberoende av skiljeavtalet meddela sådana beslut om säker-<br>hetsåtgärder som domstolen enligt lag är behörig att meddela.</p>
<p>255</p>
<p>5§</p>
<p>En part förlorar sin rätt att åberopa skiljeavtalet som hinder för rättegång</p>
<p>1. om han har bestritt ett yrkande om tillämpning av skiljeavtalet,</p>
<p>2. om han underlåter att i rätt tid utse skiljeman eller</p>
<p>3. om han inte i rätt tid ställer sin andel av begärd säkerhet för<br>ersättningen till skiljemännen.</p>
<p>6§</p>
<p>Kan en tvist mellan näringsidkare och konsument prövas av tingsrätt och<br>rör tvisten vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för<br>huvudsakligen enskilt bruk, far ett före tvistens uppkomst träffat avtal att<br>tvist skall hänskjutas till skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att<br>klandra skiljedomen göras gällande endast om 1 kap. 3 d § första stycket<br>rättegångsbalken inte skulle vara tillämpligt vid prövning av tvisten i<br>tingsrätt.</p>
<p>Första stycket gäller ej om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare<br>och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller<br>som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen och ej<br>heller om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser.</p>
<p>Skiljemännen</p>
<p>7§</p>
<p>Var och en som råder över sig själv och sin egendom kan vara skiljeman.</p>
<p>8§</p>
<p>En skiljeman skall vara opartisk. Han skall på yrkande av part skiljas från<br>sitt uppdrag, om det finns någon omständighet som är ägnad att rubba<br>förtroendet till hans opartiskhet.</p>
<p>Sådan omständighet skall alltid anses föreligga</p>
<p>1. om skiljemännen själv eller någon honom närstående är part eller<br>annars kan vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång,</p>
<p>2. om han eller någon honom närstående är ledamot av styrelsen för<br>bolag eller annan sammanslutning som är part eller annars är ställ-<br>företrädare för part eller för annan som kan vänta beaktansvärd nytta<br>eller skada av tvistens utgång,</p>
<p>3. om han som sakkunnig eller annars har tagit ställning i tvisten eller<br>hjälpt part att förbereda eller utföra sin talan i tvisten, eller</p>
<p>4. om han har mottagit eller förbehållit sig ersättning i strid med 40 §<br>andra stycket.</p>
<p>9§</p>
<p>Den som ombeds att åta sig uppdrag som skiljeman skall genast uppge<br>alla omständigheter som enligt 7 § eller 8 § kan tänkas utgöra hinder för<br>honom att vara skiljeman. En skiljeman skall upplysa parterna och övriga<br>skiljemän om sådana omständigheter så snart alla skiljemän har utsetts<br>och därefter under skiljeförfarandet så snart han har fatt kännedom om<br>någon ny omständighet.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>256</p>
<p>10 § Prop. 1998/99:35</p>
<p>Ett yrkande om att en skiljeman skall skiljas från sitt uppdrag på grund Bilaga 1<br>av en omständighet som anges i 8 § skall framställas inom trettio dagar<br>från det att parten fick kännedom såväl om att skiljemännen har utsetts<br>som om att omständigheten föreligger. Yrkandet prövas av skiljemännen,<br>om parterna inte har bestämt att prövningen skall ankomma på någon<br>annan.</p>
<p>Bifalls yrkandet far talan inte föras mot beslutet.</p>
<p>Ogillas yrkandet eller avvisas det som för sent framställt far part föra<br>talan mot beslutet. Talan skall föras särskilt genom ansökan hos<br>tingsrätten inom trettio dagar från den dag då parten fick del av beslutet.<br>Skiljemännen far fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på tingsrättens<br>avgörande.</p>
<p>H §</p>
<p>Partema far bestämma att ett yrkande som anges i 10 § första stycket<br>skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut.</p>
<p>12 §</p>
<p>Partema far bestämma hur många skiljemännen skall vara och hur de<br>skall utses.</p>
<p>Om partema inte har bestämt något annat gäller 1316 §§.</p>
<p>Tingsrätten skall utse skiljeman även i andra fall än som anges i 14, 15<br>och 17 §§, om partema har bestämt det.</p>
<p>13 §</p>
<p>Skiljemännen skall vara tre. Vardera parten väljer en skiljeman och de<br>sålunda valda utser den tredje.</p>
<p>14 §</p>
<p>Skall partema var för sig välja skiljeman och har ena parten i en<br>påkallelse enligt 19 § underrättat motparten om sitt val av skiljeman, är<br>motparten skyldig att inom trettio dagar från mottagandet lämna den<br>första parten skriftlig underrättelse om sitt val av skiljeman.</p>
<p>Part som på detta sätt har underrättat motparten om sitt val av<br>skiljeman får inte utan motpartens samtycke återkalla valet.</p>
<p>Underlåter motparten att utse skiljeman inom den angivna tiden, skall<br>tingsrätten på ansökan av den första parten utse skiljeman.</p>
<p>15 §</p>
<p>Skall en skiljeman utses av andra skiljemän men underlåter de att göra<br>det inom trettio dagar från det att den siste av dem blev vald, skall<br>tingsrätten på ansökan av part utse skiljemännen.</p>
<p>Skall en skiljeman utses av någon annan än part eller skiljemän men<br>kommer något val inte till stånd inom trettio dagar från det att anmodan<br>har gjorts, skall tingsrätten på ansökan av part utse skiljemännen.<br>Detsamma gäller, om en skiljeman skall utses av parterna gemensamt<br>men de inte har enats inom trettio dagar från det att ena parten mottog<br>underrättelse från motparten varigenom frågan väcktes.</p>
<p>9 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 35</p>
<p>16 §</p>
<p>Om en skiljeman avlider, avgår eller skiljs från uppdraget skall den som<br>ursprungligen haft att göra valet utse en ny skiljeman. Vid detta val<br>tillämpas 14 och 15 §§. Tiden för att utse ny skiljeman skall dock räknas<br>från det att den som skall utse skiljemännen har fatt kännedom härom.</p>
<p>17 §</p>
<p>Har en skiljeman försenat förfarandet skall tingsrätten på ansökan av en<br>part skilja honom från uppdraget och utse en annan skiljeman. Partema<br>far bestämma att en sådan begäran i stället skall prövas slutligt av ett<br>skilj edomsinstitut.</p>
<p>18 §</p>
<p>När en part har ansökt om att tingsrätten skall utse en skiljeman enligt<br>12 § tredje stycket, 14, 15 eller 17 § far domstolen avslå ansökan på<br>grund av att lagliga förutsättningar för skiljeförfarande saknas endast om<br>detta är uppenbart.</p>
<p>Förfarandet</p>
<p>19 §</p>
<p>Har partema inte bestämt något annat inleds skiljeförfarandet när part tar<br>emot en påkallelse enligt andra stycket.</p>
<p>Påkallelsen skall vara skriftlig och innehålla</p>
<p>1. en uttrycklig och villkorslös begäran om skiljedom,</p>
<p>2. uppgift om fråga som skiljemännen skall pröva och som omfattas av<br>skiljeavtalet samt</p>
<p>3. uppgift om partens val när han har att utse skiljeman.</p>
<p>20 §</p>
<p>Är skiljemännen flera skall en av dem utses till ordförande. Har partema<br>eller skiljemännen inte bestämt annat skall den skiljeman vara ordförande<br>som de andra skiljemännen eller, i deras ställe, tingsrätten har utsett.</p>
<p>21 §</p>
<p>Skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och<br>snabbt. De skall därvid iaktta vad partema har bestämt i den mån hinder<br>inte möter.</p>
<p>22 §</p>
<p>Skiljemännen bestämmer platsen för förfarandet. Skiljemännen far hålla<br>sammanträde på annan plats inom eller utom riket.</p>
<p>Första stycket gäller inte om partema har bestämt annat.</p>
<p>23 §</p>
<p>Påkallande part skall inom den tid som skiljemännen bestämmer ange<br>sina yrkanden i fråga som har uppgetts i påkallelsen och de omständig-<br>heter som han åberopar till stöd för dessa. Motparten skall därefter inom</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>258</p>
<p>den tid som skiljemännen bestämmer ange sin inställning till den<br>påkallande partens yrkanden och de omständigheter som han åberopar till<br>stöd för denna.</p>
<p>Påkallande part får framställa nya yrkanden och motparten egna<br>yrkanden, om yrkandena omfattas av skiljeavtalet och det inte med<br>hänsyn till den tidpunkt då de framställs eller andra omständigheter kan<br>anses olämpligt att de prövas. Under samma förutsättningar får var och<br>en av partema under skiljeförfarandet ändra eller komplettera tidigare<br>framställda yrkanden och åberopa nya omständigheter till stöd för sin<br>talan.</p>
<p>Första och andra styckena gäller inte om partema har bestämt något<br>annat.</p>
<p>24 §</p>
<p>Skiljemännen skall bereda partema tillfälle att i all behövlig omfattning<br>utföra sin talan skriftligt eller muntligt. Inför avgörande av en hänskjuten<br>fråga skall muntlig förhandling hållas, om part begär det.</p>
<p>En part skall ges möjlighet att ta del av alla handlingar och allt annat<br>material som rör tvisten och som tillförs skiljemännen från motparten<br>eller någon annan.</p>
<p>Om en part utan giltigt skäl uteblir från en förhandling eller underlåter<br>att i något annat hänseende iaktta föreläggande av skiljemännen är detta<br>inte hinder mot att handläggningen fortsätter och tvisten avgörs på<br>föreliggande material. Material som har lagts fram vid förhandlingen<br>behöver inte tillställas den uteblivna parten.</p>
<p>25 §</p>
<p>Det ankommer på partema att svara för bevisningen. Skiljemännen får<br>dock utse sakkunnig, om inte båda parter motsätter sig detta.</p>
<p>Skiljemännen får avvisa erbjuden bevisning, om den uppenbart saknar<br>betydelse i tvisten eller om det är motiverat med hänsyn till den tidpunkt<br>då bevisningen åberopas.</p>
<p>Skiljemännen får inte uppta ed eller sanningsförsäkran. De får inte<br>heller förelägga vite eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in<br>begärd bevisning.</p>
<p>26 §</p>
<p>Om en part vill att vittne eller sakkunnig skall höras under ed eller part<br>höras under sanningsförsäkran får han efter tillstånd av skiljemännen<br>göra ansökan om det hos tingsrätten. Detsamma gäller om en part vill att<br>föreläggande skall meddelas part eller annan att som bevis tillhandahålla<br>skriftlig handling eller föremål. Anser skiljemännen att åtgärden är<br>befogad med hänsyn till utredningen, skall de lämna tillstånd till<br>ansökan. Finns det lagliga förutsättningar för åtgärden skall tingsrätten<br>bifalla ansökan.</p>
<p>Reglema i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudför-<br>handling gäller i tillämpliga delar åtgärd som nu har angetts. Skilje-<br>männen skall kallas till förhöret och beredas tillfälle att ställa frågor.<br>Skiljemans utevaro utgör dock inte hinder för att genomföra förhöret.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>259</p>
<p>Skiljedomen</p>
<p>27 §</p>
<p>Skiljemännen avgör genom skiljedom de frågor som har lämnats till dem.<br>Avslutar de skiljeförfarandet utan att avgöra dessa frågor sker det också<br>genom skiljedom.</p>
<p>Om parterna förliks far skiljemännen på deras begäran stadfasta<br>förlikningen i en skiljedom.</p>
<p>Andra avgöranden, som inte intas i en skiljedom, betecknas beslut.</p>
<p>Skiljemännens uppdrag anses slutfört när de har meddelat slutlig<br>skiljedom, om inte annat följer av 32 § eller 36 §.</p>
<p>28 §</p>
<p>Underlåter en skiljeman utan giltigt skäl att delta i skiljenämndens<br>prövning av en fråga, är hans underlåtenhet inte något hinder mot att<br>övriga skiljemän avgör frågan.</p>
<p>Har parterna inte bestämt något annat skall som skiljenämndens<br>mening gälla den mening som flertalet av de skiljemän som deltar i<br>avgörandet enas om. Uppnås inte majoritet för någon mening skall den<br>mening gälla som ordföranden företräder.</p>
<p>29 §</p>
<p>Återkallar ena parten ett yrkande skall skiljemännen avskriva tvisten i<br>denna del om inte motparten begär att skiljemännen skall pröva yrkan<br>det.</p>
<p>30 §</p>
<p>Del av tvisten eller viss fråga av betydelse för tvistens bedömning får<br>avgöras genom särskild skiljedom, om inte båda parterna motsätter sig<br>det. Huvudfordran och fordran som åberopas till kvittning skall dock<br>avgöras i samma skiljedom.</p>
<p>Har en part helt eller delvis medgett ett yrkande far särskild skiljedom<br>meddelas över det som har medgetts.</p>
<p>Om inte parterna har överenskommit något annat far skiljemännen på<br>begäran av part bestämma att motparten under förfarandets gång skall<br>vidta en viss åtgärd för att säkerställa det anspråk som skall prövas av<br>skiljemännen. Skiljemännen far föreskriva att part som begär åtgärden<br>skall ställa skälig säkerhet för den skada som kan tillfogas motparten.</p>
<p>31 §</p>
<p>En skiljedom skall avfattas skriftligt och undertecknas av skiljemännen.<br>Det är tillräckligt att domen är undertecknad av flertalet skiljemän om<br>orsaken till att inte samtliga skiljemän undertecknat skiljedomen är<br>angiven på denna. Parterna får bestämma att skiljenämndens ordförande<br>ensam undertecknar skiljedomen.</p>
<p>I skiljedomen skall anges dagen för dess meddelande och platsen för<br>skilj eforfarandet.</p>
<p>Skiljedomen skall genast tillställas parterna.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>260</p>
<p>32 §</p>
<p>Om skiljemännen finner att en skiljedom innehåller någon uppenbar<br>oriktighet till följd av skiljemännens eller någon annans skrivfel, räknefel<br>eller liknande förbiseende eller om skiljemännen av förbiseende har<br>underlåtit att avgöra en fråga som skulle ha behandlats i skiljedomen, får<br>de inom trettio dagar från dagen för skiljedomens meddelande besluta om<br>rättelse eller komplettera domen. De får också rätta, komplettera eller<br>tolka en skiljedom om någon av parterna begär det inom trettio dagar<br>från det att han har fått del av domen.</p>
<p>Innan skiljemännen fattar beslut enligt denna paragraf bör parterna<br>beredas tillfälle att yttra sig över åtgärden.</p>
<p>Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom</p>
<p>33 §</p>
<p>En skiljedom är ogiltig</p>
<p>1. om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte<br>får avgöras av skiljemän,</p>
<p>2. om den är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i<br>Sverige eller</p>
<p>3. om den inte uppfyller föreskrifterna om skriftlighet och<br>undertecknande i 31 § första stycket.</p>
<p>Ogiltigheten kan gälla endast en viss del av skiljedomen.</p>
<p>34 §</p>
<p>En skiljedom som inte kan angripas enligt 37 § skall efter klander helt<br>eller delvis upphävas på talan av part</p>
<p>1. om den inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan partema,</p>
<p>2. om skiljemännen har meddelat dom efter utgången av den tid som<br>partema bestämt eller om de annars har överskridit sitt uppdrag,</p>
<p>3. om skiljeförfarande enligt 48 § inte borde ha ägt mm här i riket,</p>
<p>4. om en skiljeman har utsetts i strid med partemas överenskommelse<br>eller denna lag,</p>
<p>5. om en skiljeman på grund av någon omständighet som anges i 7<br>eller 8 § har varit obehörig eller</p>
<p>6. om det annars, utan partens vållande, i handläggningen har före-<br>kommit något fel som sannolikt har inverkat på utgången.</p>
<p>En part har inte rätt att åberopa en omständighet som han genom att<br>delta i förfarandet utan invändning eller på annat sätt får anses ha avstått<br>från att göra gällande. Enbart genom att parten har utsett skiljeman skall<br>han inte anses ha godtagit skiljemännens behörighet att avgöra den<br>hänskjutna frågan. Att en part kan ha förlorat rätten enligt 5 att åberopa<br>en omständighet som anges i 8 § följer av 10 och 11 §§.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre månader från den dag då parten fick del av<br>skiljedomen. Part får efter fristens utgång inte åberopa en ny klander-<br>grund till stöd för sin talan.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>261</p>
<p>35 §</p>
<p>En skiljedom skall också upphävas på talan av part, om en handling som<br>har åberopats till bevis har varit förfalskad eller getts ett medvetet<br>oriktigt innehåll eller om någon annan än part eller ställföreträdare för<br>part har avgett en medvetet osann utsaga samt handlingen eller utsagan<br>kan antas ha inverkat på utgången.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre månader från den dag då parten fick<br>kännedom om förhållandet. Talan får dock inte väckas senare än tre år<br>från den dag då parten fick del av skiljedomen.</p>
<p>36 §</p>
<p>En domstol får under viss tid uppskjuta ett mål om skiljedoms ogiltighet<br>eller om upphävande av skiljedom för att bereda skiljemännen tillfälle att<br>återuppta skiljeförfarandet eller vidta någon annan åtgärd som enligt<br>skiljemännens mening undanröjer grunden för ogiltigheten eller<br>upphävandet, om</p>
<p>1. domstolen har funnit att talan i målet är styrkt och ena parten har<br>begärt uppskov eller</p>
<p>2. båda parter har begärt uppskov.</p>
<p>Meddelar skiljemännen en ny skiljedom, får part inom tid som<br>domstolen bestämmer utan stämningsansökan klandra skiljedomen i den<br>mån det föranleds av det återupptagna förfarandet eller av ändring av den<br>första skiljedomen.</p>
<p>Fortsatt huvudförhandling får oberoende av 43 kap. 11 § andra stycket<br>rättegångsbalken hållas även om uppskovstiden uppgår till mer än<br>femton dagar.</p>
<p>37 §</p>
<p>Har skiljemännen avslutat förfarandet genom skiljedom utan att avgöra<br>de frågor som hänskjutits till dem får part överklaga domen hos<br>tingsrätten. Talan skall väckas inom tre månader från den dag då parten<br>fick del av domen. Skiljedomen skall innehålla tydlig hänvisning om vad<br>part som vill överklaga domen skall göra.</p>
<p>Första stycket medför rätt att föra särskild talan mot beslut i fråga som<br>anges i 43 § endast om den skiljedom i vilken beslutet har tagits in<br>innebär att skiljemännen har ansett sig obehöriga att pröva tvisten.</p>
<p>Skiljedomskostnaderna</p>
<p>38 §</p>
<p>Partema skall solidariskt betala skälig ersättning till skiljemännen för<br>arbete och utlägg. Har skiljemännen i skiljedomen förklarat att de är<br>obehöriga att pröva tvisten är dock den part som inte påkallade<br>skiljeförfarandet betalningsansvarig endast i den mån det föranleds av<br>särskilda omständigheter.</p>
<p>Skiljemännen får i slutlig skiljedom förplikta partema att betala<br>ersättningen till dem jämte ränta från den dag som infaller en månad efter<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>262</p>
<p>den dag då skiljedomen meddelades. Ersättningen skall anges särskilt för<br>vaije skiljeman.</p>
<p>39 §</p>
<p>Skiljemännen får begära säkerhet för ersättningen. De får fastställa<br>särskilda säkerheter för skilda yrkanden. Har en part inte inom den tid<br>som skiljemännen bestämt ställt sin andel av begärd säkerhet får<br>motparten ställa hela säkerheten. Ställs inte begärd säkerhet får skilje-<br>männen helt eller delvis avsluta förfarandet.</p>
<p>Skiljemännen får under förfarandet besluta att ta säkerheten i anspråk<br>för att täcka utlägg. Sedan skiljemännens ersättning har bestämts i en<br>slutlig skiljedom och domen i den delen har blivit verkställbar, får<br>skiljemännen tillgodogöra sig betalning ur säkerheten jämte avkastningen<br>av denna, om partema inte fullgör sin betalningsskyldighet enligt domen.</p>
<p>40 §</p>
<p>Bestämmelserna i 38 och 39 §§ gäller inte om något annat har bestämts<br>av partema gemensamt på ett sätt som är bindande för skiljemännen.</p>
<p>Avtal angående ersättningen till skiljemännen som inte träffas med<br>partema gemensamt är ogiltigt. Har ena parten ställt hela säkerheten får<br>han dock ensam medge att skiljemännen tar säkerheten i anspråk för att<br>täcka upplupen ersättning för arbete.</p>
<p>41 §</p>
<p>Skiljemännen får inte innehålla skiljedomen i avvaktan på att ersätt-<br>ningen till dem betalas.</p>
<p>42 §</p>
<p>En part och en skiljeman får hos tingsrätten överklaga skiljedomen<br>beträffande ersättning till skiljemännen. Talan skall av part väckas inom<br>tre månader från den dag då han fick del av domen och av skiljeman<br>inom samma tid från skiljedomens meddelande. Skiljedomen skall<br>innehålla tydlig hänvisning om vad part som vill överklaga domen i<br>denna del skall göra.</p>
<p>Dom, varigenom ersättningen till skiljeman sätts ned, gäller även för<br>part som ej fört talan.</p>
<p>43 §</p>
<p>Om inte partema har överenskommit något annat får skiljemännen på<br>begäran av part förplikta motparten att betala ersättning för hans<br>kostnader och bestämma hur ersättningen till skiljemännen slutligt skall<br>fördelas mellan partema. Skiljemännens förordnande får även omfatta<br>ränta om part har yrkat det.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>263</p>
<p>Forumfrågor och talefrister</p>
<p>44 §</p>
<p>Talan mot en skiljedom tas upp av tingsrätten på platsen för<br>skiljeförfarandet. Detta gäller även talan beträffande ersättningen till en<br>skiljeman. Är platsen för skiljeförfarandet inte angiven i skiljedomen får<br>talan väckas vid Stockholms tingsrätt.</p>
<p>45 §</p>
<p>Ansökningsärenden angående utseende av skiljeman eller hans skiljande<br>från uppdraget tas upp av tingsrätten i den ort där någon av parterna har<br>sitt hemvist eller av tingsrätten på platsen för skiljeförfarandet. Ansökan<br>får även tas upp av Stockholms tingsrätt. Motparten skall om möjligt<br>beredas tillfälle att yttra sig innan ansökan bifalls. Avser ansökan<br>skiljemans skiljande från uppdraget bör även skiljemännen höras.</p>
<p>Ansökan om bevisupptagning enligt 26 § tas upp av den tingsrätt som<br>skiljemännen har bestämt. Saknas sådant beslut tas ansökan upp av<br>Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Har tingsrätten bifallit en ansökan om utseende av skiljeman eller hans<br>skiljande från uppdraget får talan inte föras mot beslutet. Inte heller<br>annars får talan föras mot tingsrättens beslut enligt 10 § tredje stycket.</p>
<p>46 §</p>
<p>Skall enligt lag eller avtal en parts talan väckas inom viss tid men<br>omfattas talan av ett skiljeavtal, skall part inom den angivna tiden påkalla<br>skiljedom enligt 19 §.</p>
<p>Har skiljedom påkallats i rätt tid men avslutas skiljeförfarandet utan att<br>den hänskjutna frågan rättskraftigt avgörs och beror detta inte på partens<br>vållande, skall talan anses väckt i rätt tid, om parten påkallar skiljedom<br>eller väcker talan vid domstol inom trettio dagar från den dag då han fick<br>del av skiljedomen eller, om skiljedomen blivit upphävd eller förklarad<br>ogiltig från det att domen härom vunnit laga kraft.</p>
<p>Internationella förhållanden</p>
<p>47 §</p>
<p>Denna lag tillämpas på skiljeförfarande som äger rum i Sverige även om<br>tvisten har internationell anknytning.</p>
<p>48 §</p>
<p>Skiljeförfarande enligt denna lag får inledas i Sverige om skiljeavtalet<br>innebär att förfarandet skall äga rum i Sverige eller skiljemännen eller<br>skiljedomsinstitut i enlighet med avtalet har bestämt att förfarandet skall<br>äga rum i Sverige eller om motparten annars samtycker till det.</p>
<p>Skiljeförfarande enligt denna lag får också inledas i Sverige mot part<br>som har hemvist här eller annars skulle kunna sökas i tvisten vid svensk<br>domstol, om inte skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum utom<br>riket.</p>
<p>I andra fall får skiljeförfarande enligt denna lag inte äga rum i Sverige.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>264</p>
<p>49 §</p>
<p>Har skiljeavtalet internationell anknytning skall på detta avtal tillämpas<br>den lag som parterna kommit överens om. Har parterna inte träffat någon<br>sådan överenskommelse tillämpas lagen i det land där förfarandet med<br>stöd av parternas avtal har ägt rum eller skall äga rum.</p>
<p>Första stycket tillämpas inte på fråga, huruvida part var behörig att<br>ingå skiljeavtalet eller var behörigen företrädd.</p>
<p>50 §</p>
<p>Skall utländsk rätt tillämpas på skiljeavtalet gäller 4 § beträffande ett<br>anspråk som omfattas av avtalet utom när</p>
<p>1. avtalet enligt tillämplig lag är ogiltigt, utan verkan eller ogenom-<br>förbart, eller</p>
<p>2. anspråket enligt svensk lag inte far avgöras av skiljemän.</p>
<p>Att en domstol utan hinder av skiljeavtalet kan meddela sådana beslut<br>om säkerhetsåtgärder som domstolen enligt lag är behörig att meddela<br>framgår av 4 § tredje stycket.</p>
<p>51 §</p>
<p>Vad som sägs i 26 och 45 §§ om bevisupptagning under skiljeförfarande<br>i Sverige gäller även beträffande skiljeförfarande som äger rum utom<br>riket, om förfarandet grundar sig på skiljeavtal och den hänskjutna frågan<br>enligt svensk lag får avgöras av skiljemän.</p>
<p>52 §</p>
<p>Har inte någon av parterna hemvist eller driftställe i Sverige får de i ett<br>kommersiellt förhållande genom en uttrycklig skriftlig överenskommelse<br>utesluta eller begränsa tillämpligheten av de grunder för upphävande av<br>en skiljedom som anges i 34 och 35 §§.</p>
<p>En skiljedom som omfattas av sådan överenskommelse erkänns och<br>verkställs här i riket enligt de regler som gäller för en utländsk skiljedom.</p>
<p>Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom m.m.</p>
<p>53 §</p>
<p>En skiljedom som meddelas utom riket anses som utländsk.</p>
<p>Vid tillämpning av denna lag anses en skiljedom vara meddelad i den<br>stat där platsen för förfarandet är belägen.</p>
<p>54 §</p>
<p>En utländsk skiljedom som grundar sig på skiljeavtal erkänns och<br>verkställs i Sverige, om inte annat följer av 55-61 §§.</p>
<p>55 §</p>
<p>En utländsk skiljedom erkänns och verkställs inte i Sverige, om den mot<br>vilken skiljedomen åberopas visar</p>
<p>1. att part enligt tillämplig lag saknade behörighet att ingå skiljeavtalet<br>eller inte var behörigen företrädd eller att skiljeavtalet är ogiltigt enligt<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>265</p>
<p>den lag som enligt parternas överenskommelse skall tillämpas eller, i<br>avsaknad av varje anvisning i sådant hänseende, lagen i den stat där<br>skiljedomen har meddelats,</p>
<p>2. att han ej i vederbörlig ordning har underrättats om tillsättandet av<br>skiljeman eller om skiljeforfarandet eller att han av annan orsak inte varit<br>i stånd att utföra sin talan,</p>
<p>3. att skiljedomen behandlar en tvist som inte avsetts med eller<br>omfattas av partemas begäran om skiljedom eller att skiljedomen<br>innehåller beslut i en fråga som faller utanför skiljeavtalet; dock skall,<br>om beslut i en fråga som omfattas av uppdraget kan skiljas från beslut<br>som faller utanför uppdraget, den del av skiljedomen som omfattas av<br>uppdraget erkännas och verkställas,</p>
<p>4. att skiljenämndens tillsättande eller dess sammansättning eller<br>skiljeförfarandet strider mot vad partema avtalat eller, om avtal härom<br>saknas, mot lagen i den stat där förfarandet har ägt mm, eller</p>
<p>5. att skiljedomen ännu inte blivit bindande för partema eller att den<br>undanröjts eller dess verkställighet uppskjutits av behörig myndighet i<br>den stat där den meddelats eller enligt vars lag den meddelats.</p>
<p>56 §</p>
<p>En utländsk skiljedom erkänns och verkställs inte heller, om domstolen<br>finner</p>
<p>1. att skiljedomen innefattar prövning av en fråga, som enligt svensk<br>lag inte far avgöras av skiljemän, eller</p>
<p>2. att det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rätts-<br>ordningen i Sverige att erkänna eller verkställa skiljedomen.</p>
<p>57 §</p>
<p>Ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom görs hos Svea<br>hovrätt.</p>
<p>Till ansökan skall skiljedomen bifogas i original eller styrkt kopia. Om<br>hovrätten inte bestämmer annat skall även en styrkt översättning av hela<br>domen till svenska språket inges.</p>
<p>58 §</p>
<p>Ansökan far inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra<br>sig.</p>
<p>59 §</p>
<p>Invänder motparten att skiljeavtal inte träffats skall sökanden inge<br>skiljeavtalet i original eller styrkt kopia samt styrkt översättning till<br>svenska språket eller på annat sätt visa att skiljeavtal ingåtts.</p>
<p>Invänder motparten att han gjort framställning om undanröjande av<br>skiljedomen eller uppskov med dess verkställighet hos myndighet som<br>avses i 55 § 5, far hovrätten uppskjuta avgörandet samt, om sökanden<br>begär det, ålägga motparten att ställa skälig säkerhet vid påföljd att beslut<br>om verkställighet annars kan komma att meddelas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>266</p>
<p>60 §</p>
<p>Bifaller hovrätten ansökningen, verkställs skiljedomen som svensk<br>domstols lagakraftägande dom, om inte Högsta domstolen efter talan mot<br>hovrättens beslut bestämmer något annat.</p>
<p>61 §</p>
<p>Har säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats, skall vid<br>tillämpning av 7 § samma kapitel med talans väckande jämställas<br>påkallande av ett skiljeförfarande utom riket som kan leda till en<br>skiljedom som erkänns och kan verkställas här.</p>
<p>Sedan ansökan om verkställighet av utländsk skiljedom gjorts<br>ankommer det på hovrätten att pröva en begäran om säkerhetsåtgärd eller<br>om upphävande av sådant beslut.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då lagen (1929:145) om<br>skiljemän och lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar<br>upphör att gälla.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om skiljeförfaranden där<br>skiljeavtalets tillämpning har påkallats före ikraftträdandet och<br>beträffande ansökningar om verkställighet av utländska skiljedomar som<br>gjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>3. Bestämmelsen i 3 § andra stycket gäller inte rättshandling som<br>företagits före ikraftträdandet.</p>
<p>4. Har skiljeavtal slutits före ikraftträdandet gäller 18 § andra stycket,<br>21 § första stycket 1 och 26 § andra och tredje styckena lagen (1929:<br>145) om skiljemän fortfarande, såvitt avser tid för meddelande av<br>skiljedom, i förfaranden där skiljeavtalets tillämpning har påkallats inom<br>två år från den nya lagens ikraftträdande.</p>
<p>5. Partema kan i fall som anges i 2 och 4 bestämma att endast den nya<br>lagen skall gälla.</p>
<p>6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagen<br>(1929:145) om skiljemän tillämpas i stället den nya lagen.</p>
<p>267</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 34 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>34 kap. Om rättegångshinder</h4>
<p>1§</p>
<p>Fråga om hinder för målets upptagande skall av rätten företagas, så<br>snart anledning förekommer därtill.</p>
<p>Rättegångshinder skall av rätten självmant beaktas, om ej annat är<br>stadgat.</p>
<p>I lagen (1995:000) om skilje-<br>förfarande finns särskilda bestäm-<br>melser om hinder mot rättegång.<br>Dessa skall beaktas endast efter<br>invändning av part</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>268</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 24 §, 3 kap. 15-18 §§ och 18 kap. 5 §<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap. Förfarandet hos kronofogdemyndigheten</h4>
<p>24 §</p>
<p>Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket<br>föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas<br>av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns, om ej<br>annat följer av andra stycket.</p>
<p>Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § i fall<br>då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 §<br>rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.</p>
<p>Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller<br>9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i<br>allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra<br>stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den<br>tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en<br>tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns.</p>
<p>Har föreläggande meddelats<br>enligt 3 kap. 16 § gäller om dom-<br>stols behörighet vad som sägs i<br>44 § lagen (1995:000) om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan i första hand bör<br>väckas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>3 kap. Exekutionstitlar</h4>
<p>Skiljedom</p>
<p>15 §</p>
<p>Skiljedom som grundas på skiljeavtal får verkställas, om</p>
<p>1. skiljeavtalet ej innehåller<br>förbehåll om rätt för part att<br>klandra domen,</p>
<p>2. omständighet ej föreligger<br>som gör domen ogiltig, även om<br>talan ej förs mot domen, och</p>
<p>3. det ej heller görs sannolikt att<br>domen kan hävas enligt 21 § lagen</p>
<p>1. skiljeavtalet ej innehåller<br>förbehåll om rätt för part att föra<br>talan mot domen eller, när sådant<br>förbehåll finns, tiden för parts<br>talan har gått ut utan att talan har<br>förts och</p>
<p>2. domen uppfyller före-<br>skrifterna om skriftlighet och</p>
<p>269</p>
<p>(1929:145) om skiljemän.</p>
<p>I fråga om ersättning till skilje-<br>man far skiljedomen verkställas,<br>om tiden för parts talan mot<br>domen i denna del har gått till<br>ända utan att sådan talan har<br>väckts och det ej föreligger<br>omständighet som avses i första<br>stycket 2.</p>
<p>undertecknande i 31 § första Prop. 1998/99:35<br>stycket lagen (1995:000) om Bilaga 1<br>skiljeförfarande.</p>
<p>I fråga om ersättning till<br>skiljeman får skiljedomen verk-<br>ställas, om</p>
<p>1. tiden för parts talan mot<br>domen i denna del har gått ut utan<br>att talan har väckts och</p>
<p>2. domen uppfylle föreskrifterna</p>
<p>om skriftlighet och</p>
<p>undertecknande i 31 § första<br>stycket lagen (1995:000) om<br>skiljeförfarande.</p>
<p>Svaranden skall alltid beredas<br>tillfölle att yttra sig innan verk-<br>ställighet sker.</p>
<p>Om verkställighet av skiljedom<br>som omfattas av en sådan<br>överenkommelse om inskränkning<br>i parts rätt att föra talan mot<br>skiljedomen som anges i 52 §<br>lagen (1995:000) om skilje-<br>förfarande gäller vad som före-<br>skrivs där.</p>
<p>16§</p>
<p>Bestämmelserna i 15 § första<br>stycket 2 och 3 samt andra stycket<br>tillämpas också på skiljedom som,<br>utan att skiljeavtal föreligger,<br>medstöd av bestämmelse i lag har<br>meddelats enligt lagen (1929:145)</p>
<p>16§</p>
<p>Finns anledning att anta att en<br>skiljedom som enligt 15 § får<br>verkställas är ogiltig och pågår<br>inte redan rättegång om detta,<br>skall kronofogdemyndigheten före-<br>lägga sökanden att inom en månad<br>från det att föreläggandet delgavs<br>honom väcka talan i saken mot<br>svaranden.</p>
<p>17§</p>
<p>Bestämmelserna i 15 och 16 §§<br>gäller i tillämpliga delar skilje-<br>dom som, utan att skiljeavtal före-<br>ligger, medstöd av bestämmelse i<br>lag har meddelats med tillämpning<br>av lagen (1995:000) om skilje-</p>
<p>270</p>
<p>om skiljemän.</p>
<p>17 §</p>
<p>Möter ej på grund av bestäm-<br>melserna i 15 eller 16 § hinder<br>mot verkställighet av skiljedom,<br>skall kronofogdemyndigheten med-<br>dela särskilt beslut härom. Innan<br>sådant beslut meddelas, skall<br>svaranden beredas tillfälle att<br>yttra sig.</p>
<p>förfarande..</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>di</p>
<p>Sedan beslut som avses i 17 §<br>har meddelats, verkställs skilje-<br>domen såsom lagakraftägande<br>dom, om ej annat förordnas av<br>domstol där talan mot skiljedomen<br>är anhängig.</p>
<p>Möter inte på grund av<br>bestämmelserna i 15 eller 17 §<br>hinder mot verkställighet av<br>skiljedomen, verkställs den som<br>lagakraftägande dom, om inte<br>annat förordnas av domstol där<br>talan mot skiljedomen förs.</p>
<p>Har sökanden förelagts att<br>väcka talan enligt 16 § får<br>skiljedomen dock verkställas<br>endast i fall och under villkor som<br>gäller för icke lagakraftägande<br>underrättsdomar. Sedan talan om<br>skiljedomens giltighet väckts av<br>sökanden eller svaranden får<br>domstolen bestämma om verk-<br>ställigheten. Väcks inte talan inom<br>den angivna tiden eller avslutas<br>målet utan prövning i sak skall vid<br>tillämpning av 22 § anses som om<br>skiljedomen hade upphävts.</p>
<h4>18 kap. Besvär</h4>
<p>5§</p>
<p>Följande beslut får inte överklagas:</p>
<p>1. ett beslut genom vilket begäran om rättelse av utmätning enligt<br>4 kap. 33 eller 34 § eller av kvarstad för fordran enligt 16 kap. 13 § har<br>lämnats utan bifall,</p>
<p>2. ett beslut genom vilket en rättighet inte har förbehållits enligt<br>12 kap. 33 § andra stycket,</p>
<p>3. ett beslut genom vilket en förrättningsman har förklarats jävig,</p>
<p>4. ett beslut i en fråga som avses 4. ett beslut i en fråga som avses</p>
<p>i 17 kap. 4 § första stycket. i 17 kap. 4 § första stycket,</p>
<p>5. ett beslut i sådan fråga om<br>verkställighet av skiljedom som<br>avses i 3 kap. 16 §.</p>
<p>271</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande en ansökan om<br>verkställighet som gjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>272</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i jordabalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 kap. 28 § och 12 kap. 66 § jordabalken<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>8 kap. Arrende i allmänhet</h4>
<p>28 §</p>
<p>Vid jordbruksarrende och<br>bostadsarrende far avtal mellan<br>jordägare och arrendator, att fram-<br>tida tvist med anledning av<br>arrendeförhållandet skall hän-<br>skjutas till avgörande av skiljemän<br>utan förbehåll om rätt för partema<br>att klandra skiljedomen, ej göras<br>gällande i fråga om arrendatoms<br>rätt eller skyldighet att tillträda<br>eller kvarsitta på arrendestället,<br>fastställande av arrendevillkor i<br>fall som avses i 9 kap. 12 eller 13<br>§ eller 10 kap. 6 a § eller<br>bestämmande av ersättning enligt<br>9 kap. 14 §. I övrigt gäller<br>skiljeavtalet ej såvitt därigenom<br>skiljemän utsetts eller bestäm-<br>melse meddelats om skiljemän-<br>nens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hänseen-<br>den skall lagen (1929:145) om<br>skiljemän tillämpas. Vad som<br>sagts nu utgör dock ej hinder för<br>att i skiljeavtalet utse arrende-<br>nämnden till skiljenämnd eller<br>bestämma kortare tid för skilje-<br>mannaåtgärdens avslutande än<br>den tid om sex månader som anges<br>i nämnda lag.</p>
<p>Vid jordbruksarrende och<br>bostadsarrende får avtal mellan<br>jordägare och arrendator, att fram-<br>tida tvist med anledning av<br>arrendeförhållandet skall hän-<br>skjutas till avgörande av skiljemän<br>utan förbehåll om rätt för partema<br>att klandra skiljedomen, ej göras<br>gällande i fråga om arrendatoms<br>rätt eller skyldighet att tillträda<br>eller kvarsitta på arrendestället,<br>fastställande av arrendevillkor i<br>fall som avses i 9 kap. 12 eller 13<br>§ eller 10 kap. 6 a § eller<br>bestämmande av ersättning enligt<br>9 kap. 14 §. I övrigt gäller<br>skiljeavtalet ej såvitt därigenom<br>skiljemän utsetts eller bestäm-<br>melse meddelats om skiljemän-<br>nens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hänseen-<br>den skall lagen (1995:000) om<br>skiljeförfarande tillämpas. Vad<br>som sagts nu utgör dock ej hinder<br>för att i skiljeavtalet utse arrende-<br>nämnden till skiljenämnd eller<br>bestämma viss tid för meddelande<br>av skiljedom.</p>
<h4>12 kap. Hyra</h4>
<p>66 §</p>
<p>Avtal mellan hyresvärd och<br>hyresgäst, att framtida tvist med<br>anledning av hyresförhållandet</p>
<p>Avtal mellan hyresvärd och<br>hyresgäst, att framtida tvist med<br>anledning av hyresförhållandet<br></p>
<p>273</p>
<p>skall hänskjutas till avgörande av<br>skiljemän utan förbehåll om rätt<br>för partema att klandra skilje-<br>domen, får ej göras gällande i<br>fråga om hyresgästens rätt eller<br>skyldighet att tillträda eller behålla<br>lägenheten, fastställande av hyres-<br>villkor i fall som avses i 51, 52<br>eller 55 §, återbetalning av hyra<br>och fastställande av hyra enligt<br>55 d § eller bestämmande av<br>ersättning enligt 58 b §. I övrigt<br>gäller skiljeavtalet ej såvitt<br>därigenom skiljemän utsetts eller<br>bestämmelse meddelats om skilje-<br>männens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hänseen-<br>den skall lagen (1929:145) om<br>skiljemän tillämpas. Vad som<br>sagts nu utgör dock ej hinder för<br>att i skiljeavtalet utse hyres-<br>nämnden till skiljenämnd eller<br>bestämma kortare tid för skilje-<br>mannaåtgärdens avslutande än<br>den tid om sex månader som anges<br>i nämnda lag.</p>
<p>skall hänskjutas till avgörande av<br>skiljemän utan förbehåll om rätt<br>för partema att klandra skilje-<br>domen, far ej göras gällande i<br>fråga om hyresgästens rätt eller<br>skyldighet att tillträda eller behålla<br>lägenheten, fastställande av hyres-<br>villkor i fall som avses i 51, 52<br>eller 55 §, återbetalning av hyra<br>och fastställande av hyra enligt<br>55 d § eller bestämmande av<br>ersättning enligt 58 b §. I övrigt<br>gäller skiljeavtalet ej såvitt<br>därigenom skiljemän utsetts eller<br>bestämmelse meddelats om skilje-<br>männens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hänseen-<br>den skall lagen (1995:000) om<br>skiljeförfarande tillämpas. Vad<br>som sagts nu utgör dock ej hinder<br>för att i skiljeavtalet utse hyres-<br>nämnden till skiljenämnd eller<br>bestämma viss tid för meddelande<br>av skiljedomen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>274</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § konkurslagen (1987:672) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut</h4>
<p>6§</p>
<p>Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller av kronofogde-<br>myndighet med stöd av lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och<br>handräckning, skall detta godtas som stöd för behörighet att begära<br>gäldenären i konkurs, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft.<br>Detta gäller dock inte, om en domstol har förordnat att avgörandet inte<br>far verkställas.</p>
<p>En fordran som har fastställts<br>genom skiljedom skall också god-<br>tas, om skiljedomen får verkställas<br>enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsök-<br>ningsbalken och en domstol inte<br>har meddelat ett sådant förord-<br>nande som avses i 18 § i samma<br>kapitel.</p>
<p>I andra fall än de som avses</p>
<p>En fordran som har fastställts<br>genom en giltig skiljedom skall<br>också godtas, om skiljedomen far<br>verkställas enligt 3 kap. 15 eller<br>17 § utsökningsbalken och en<br>domstol inte efter talan mot skilje-<br>domen har bestämt annorlunda.</p>
<p>i första och andra styckena skall</p>
<p>borgenären styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>275</p>
<h3>6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 33 och 38 §§ lagen (1990:746) om betal-<br>ningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>33 §</p>
<p>Om svaranden i ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig<br>handräckning bestrider ansökningen i rätt tid, skall sökanden genast<br>underrättas om det. Om sökanden vill vidhålla sitt yrkande, kan han<br>begära att målet eller, om bestridandet avser endast en del av yrkandet,<br>målet i den bestridda delen skall överlämnas till tingsrätt.</p>
<p>Underrättelse enligt första stycket skall innehålla upplysning om vad<br>som sägs där samt i 34, 35 och 37 §§.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal<br>skall behandlas som ett be-<br>stridande.</p>
<p>38 §</p>
<p>Om det behövs, skall sökanden fa tillfälle att yttra sig över vad<br>svaranden har anfört i bestridandet. Begär sökanden ersättning för<br>kostnader som uppkommit efter ansökningen, skall han ange detta i ett<br>sådant yttrande.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten far inte förordna om ytterligare skriftväxling<br>i målet.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal<br>hindrar inte att ansökningen<br>prövas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>276</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig<br>över Skilj edomsutredningens delbetänkande Ny lag<br>om skiljeförfarande (SOU 1994:81)</h2>
<p>Yttranden över Skiljedomsutredningens delbetänkande (SOU 1994:81)<br>Ny lag om skiljeförfarande har till Justitiedepartementet avgetts av Svea<br>hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Malmö<br>tingsrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Riks-<br>revisionsverket, Statskontoret, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds<br>universitet, Riksskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholms län,<br>Stockholms Handelskammare, Sveriges advokatsamfund, Sveriges<br>Domareförbund, Internationella Handelskammarens Svenska National-<br>kommitté, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund,<br>Sveriges Verkstadsindustrier, Sveriges Redareförening, Företagamas<br>Riksorganisation, Entreprenörföreningen, Sveriges Köpmannaförbund,<br>Svenska Franchiseföreningen, Franchisetagama, Sveriges Redovisnings-<br>konsulters Förbund och Kooperativa Förbundet.</p>
<p>Riksskatteverket har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna i<br>Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län.</p>
<p>Yttrande har också kommit in från Konkurrensverket.</p>
<p>Följande instanser har beretts tillfälle att yttra sig men avstått:<br>Kommerskollegium, Aktiebolagskommittén, Sydsvenska Handels-<br>kammaren, Västsvenska Handelskammaren, Föreningen Auktoriserade<br>Revisorer (FAR) och Sveriges Försäkringsförbund.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>277</p>
<p>Förteckning över utländska experter som har yttrat sig<br>över Skilj edomsutredningens förslag till ny lag om<br>skiljeförfarande (The Draft New Swedish Arbitration<br>Act)</p>
<p>Följande utländska experter har avgett yttrande: Mr Stefano Azzali<br>(Italien), Mr Piero Bemardini (Italien), Dr Robert Briner (Schweiz), Mr<br>Georges R Delaume (USA), Me Yves Derains, (Frankrike), Mr Hiroshi<br>Hattori (Japan), Mr Martin Hunter (England) gemensamt med Mr Jan<br>Paulsson (Frankrike), Dr Pierre A Karrer (Schweiz), Mr Guy Keutgen<br>(Belgien), Dr Klaus Lionnet (Tyskland), Justitierådet Gustaf Möller<br>(Finland), Professor Allan Philip (Danmark), Professor W M Reisman<br>(USA), Mr Eric A Schwartz (Frankrike), Mr José Luis Siqueiros<br>(Mexico), Professor Hans Smit (USA), Professor Dr Zhivko Stalev<br>(Bulgarien), Dr habil Tadeusz Szurski (Polen), V V Veeder QC<br>(England).</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>278</p>
<h2>Slutbetänkandets lagförslag</h2>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>5 kap. Om offentlighet och ordning vid domstol</h4>
<p>1§</p>
<p>Förhandling vid domstol skall vara offentlig.</p>
<p>Kan det antagas att vid förhand-<br>ling kommer att förebringas upp-<br>gift, för vilken hos domstolen<br>gäller sekretess som avses i<br>sekretesslagen (1980:100), må<br>rätten, om det bedömes vara av<br>synnerlig vikt att uppgiften ej<br>röjes, förordna att förhandlingen i<br>vad den angår uppgiften skall<br>hållas inom stängda dörrar. Även i<br>annat fall må förhandling hållas<br>inom stängda dörrar, om sekre-<br>tessen gäller enligt 7 kap. 22 §,<br>8 kap. 17 § eller 9 kap. 15 eller<br>16 § sekretesslagen eller, i vad<br>avser domstolsförhandling under<br>förundersökning i brottmål eller<br>därmed likställt mål eller ärende,<br>enligt 5 kap. 1 § eller 9 kap. 17 §<br>samma lag. Förhandling skall<br>alltid hållas inom stängda dörrar,<br>om sekretessen gäller enligt 9 kap.<br>3 § andra stycket samma lag och<br>det skulle strida mot avtal som<br>avses där att uppgiften röjes vid<br>förhandlingen.</p>
<p>Förhör med den som är under femton år eller lider av en psykisk<br>störning får hållas inom stängda dörrar.</p>
<p>Är eljest for särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom<br>stängda dörrar, vare det gällande.</p>
<p>Kan det antagas att vid förhand-<br>ling kommer att förebringas<br>uppgift, för vilken hos domstolen<br>gäller sekretess som avses i<br>sekretesslagen (1980:100), må<br>rätten, om det bedömes vara av<br>synnerlig vikt att uppgiften ej<br>röjes, förordna att förhandlingen i<br>vad den angår uppgiften skall<br>hållas inom stängda dörrar. Även i<br>annat fall må förhandling hållas<br>inom stängda dörrar, om sekre-<br>tessen gäller enligt 7 kap. 22 §,<br>8 kap. 17 eller 24 § eller 9 kap. 15<br>eller 16 § sekretesslagen eller, i<br>vad avser domstolsförhandling<br>under förundersökning i brottmål<br>eller därmed likställt mål eller<br>ärende, enligt 5 kap. 1 § eller 9<br>kap. 17 § samma lag. Förhandling<br>skall alltid hållas inom stängda<br>dörrar, om sekretessen gäller<br>enligt 9 kap. 3 § andra stycket<br>samma lag och det skulle strida<br>mot avtal som avses där att<br>uppgiften röjes vid förhandlingen.</p>
<p>279</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>280</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:000) om<br>skiljeförfarande</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om skiljeförfarande<br>att 6, 37, 38, 40 och 43 §§ skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Kan en tvist mellan närings-<br>idkare och konsument prövas av<br>tingsrätt och rör tvisten vara,<br>tjänst eller annan nyttighet som<br>tillhandahållits för huvudsakligen<br>enskilt bruk, får ett före tvistens<br>uppkomst träffat avtal att tvist<br>skall hänskjutas till skiljemän utan<br>förbehåll om rätt för parterna att<br>klandra skiljedomen göras gällan-<br>de endast om 1 kap. 3 d § första<br>stycket rättegångsbalken inte<br>skulle vara tillämpligt vid pröv-<br>ning av tvisten i tingsrätt.</p>
<p>Första stycket gäller ej om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare<br>och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller<br>som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen och ej<br>heller om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser.</p>
<p>6§</p>
<p>Rör en tvist mellan närings-<br>idkare och konsument vara, tjänst<br>eller annan nyttighet som till-<br>handahållits för huvudsakligen en-<br>skilt bruk, får ett före tvistens<br>uppkomst träffat skiljeavtal inte<br>göras gällande. Dock gäller<br>sådana avtal i hyres- eller<br>arrendeförhållanden om däri-<br>genom hyres- eller arrendenämnd<br>utsetts till skiljenämnd och annat<br>inte följer av bestämmelserna i 8<br>kap. 28 § eller 12 kap. 66 §<br>jordabalken.</p>
<p>37 §</p>
<p>Har skiljemännen avslutat förfarandet genom skiljedom utan att avgöra<br>de frågor som hänskjutits till dem far part överklaga domen hos<br>tingsrätten. Talan skall väckas inom tre månader från den dag då parten<br>fick del av domen. Skiljedomen skall innehålla tydlig hänvisning om vad<br>part som vill överklaga domen skall göra.</p>
<p>Första stycket medför rätt att<br>föra särskild talan mot beslut i<br>fråga som anges i 43 § endast om<br>den skiljedom i vilken beslutet har<br>tagits in innebär att skiljemännen<br>har ansett sig obehöriga att pröva<br>tvisten.</p>
<p>Första stycket medför rätt att<br>föra särskild talan mot beslut i<br>fråga som anges i 43 f utan att<br>gälla tillämpning av andra stycket<br>i nämnda § endast om den<br>skiljedom i vilken beslutet har<br>tagits in innebär att skiljemännen<br>har ansett sig obehöriga att pröva<br>tvisten</p>
<p>38 §</p>
<p>Partema skall solidariskt betala skälig ersättning till skiljemännen för<br>arbete och utlägg. Har skiljemännen i skiljedomen förklarat att de är<br>obehöriga att pröva tvisten är dock den part som inte påkallade</p>
<p>281</p>
<p>skiljeforfarandet betalningsansvarig endast i den mån det föranleds av Prop. 1998/99:35<br>särskilda omständigheter. Bilaga 4</p>
<p>Skiljemännen får i slutlig skiljedom förplikta parterna att betala<br>ersättning till dem jämte ränta från den dag som infaller en månad efter<br>den dag då skiljedomen meddelades. Ersättningen skall anges särskilt för</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>vaije skiljeman.</p></td><td>
<p>Om en part i egenskap av<br>konsument eller annars intar en<br>underlägsen ställning i förhållande<br>till motparten är han dock inte<br>skyldig att betala högre belopp än<br>som motsvarar ett basbelopp enligt<br>lagen (1962:381) om allmän för-<br>säkring vid tidpunkten för skilje-<br>förfarandets inledande. Detta<br>gäller inte om tvisten rör parts<br>näringsverksamhet och parten<br>skäligen kan bära kostnaden. Vid<br>denna bedömning skall särskilt<br>beaktas antalet anställda i rörelsen<br>samt dess omsättning och balans-<br>omslutning.</p>
<p>Tredje stycket tillämpas endast<br>om part begär det.</p></td></tr>
</table>
<p>Bestämmelserna i 38 och 39 §§<br>gäller inte om något annat har<br>bestämts av parterna gemensamt<br>på ett sätt som är bindande för<br>skiljemän.</p>
<p>40 §</p>
<p>Bestämmelserna i 38 första och<br>andra styckena samt 39 §§ gäller<br>inte om något annat har bestämts<br>av parterna gemensamt på ett sätt<br>som är bindande för skiljemän.</p>
<p>Avtal angående ersättningen till skiljemännen som inte träffas med<br>parterna gemensamt är ogiltigt. Har ena parten ställt hela säkerheten får<br>han dock ensam medge att skiljemännen tar säkerheten i anspråk för att<br>täcka upplupen ersättning för arbete.</p>
<p>43 §</p>
<p>Om inte parterna har överenskommit något annat får skiljemännen på<br>begäran av part förplikta motparten att betala ersättning för hans<br>kostnader och bestämma hur ersättningen till skiljemännen slutligt skall<br>fördelas mellan parterna. Skiljemännens förordnande får även omfatta<br>ränta om part har yrkat det.</p>
<p>Om en part i egenskap av<br>konsument eller annars intar en<br>underlägsen ställning i förhållande<br>till motparten skall han inte bära<br>högre belopp av ersättningen till<br>skiljemännen än som motsvarar ett<br>basbelopp enligt lagen (1962:381)</p>
<p>282</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>om allmän försäkring vid tid- Prop. 1998/99:35<br>punkten för skiljeförfarandets Bilaga 4<br>inledande. Detta gäller dock inte<br>om tvisten rör parts närings-<br>verksamhet och parten skäligen<br>kan bära kostnaden. Vid denna<br>bedömning skall särskilt beaktas<br>antalet anställda i rörelsen samt<br>dess omsättning och balansomslut-<br>ning.</p>
<p>Andra stycket tillämpas endast</p>
<p>om part begär det.</p>
<p>Skiljedomen får av part över-<br>klagas hos tingsrätten såvitt gäller<br>tillämpningen av andra stycket.<br>Därvid gäller 42 § första stycket.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>De nya bestämmelserna tillämpas även om skiljeavtalet ingåtts före<br>ikraftträdandet. Äldre bestämmelserna gäller dock om skiljeavtalets<br>tillämpning har påkallats före ikraftträdandet.</p>
<p>283</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att i sekretesslagen (1980:100) skall införas en<br>ny paragraf, 8 kap. 24 §, av följande lydelse.</p>
<h4>8 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds<br>ekonomiska förhållanden</h4>
<p>24 §</p>
<p>Sekretess gäller hos domstol för uppgift om enskilds affär- elelr<br>driftförhållanden som framkommer vid förhör enligt 26 § lagen<br>(1995:000) om skiljeförfarande, om part begär det och det inte står klart<br>att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada.</p>
<p>För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.</p>
<p>284</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig<br>över Skilj edomsutredningens slutbetänkande<br>Näringslivets tvistlösning (SOU 1995:65)</h2>
<p>Yttranden över Skiljedomsutredningens slutbetänkande (SOU 1995:65)<br>Näringslivets tvistlösning har till Justitiedepartementet avgetts av Högsta<br>domstolens ledamöter, Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige,<br>Stockholms tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Kristianstads tingsrätt,<br>Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Umeå<br>tingsrätt, Hyres- och arrendenämnden i Stockholm, Domstolsverket,<br>Riksrevisionsverket, Statskontoret, Finansinspektionen, Konsument-<br>verket, Allmänna reklamationsnämnden, Juridiska fakultetsnämnden i<br>Uppsala, Juridiska fakultetsnämnden i Lund, Sveriges advokatsamfund,<br>Sveriges Domareförbund, Sveriges Akademikers Centralorganisation,<br>Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisation i Sverige,<br>Kommerskollegiet, Svenska Bankföreningen, Internationella Handels-<br>kammarens Svenska Nationalkommitté, Sveriges Industriförbund,<br>Sveriges Verkstadsindustrier, Sveriges Redareförening, Finansbolagens<br>förening, Byggentreprenörerna, Sveriges Redovisningskonsulters<br>Förbund, Sveriges Köpmannaförbund, Kooperativa Förbundet,<br>Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Försäkringsförbund, Föreningen<br>auktoriserade revisorer, Svenska Arbetsgivareföreningen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>285</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om skiljeförfarande</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Skiljeavtalet</h4>
<p>1 § Tvister i frågor som parterna kan träffa förlikning om får genom avtal<br>lämnas till avgörande av en eller flera skiljemän. Ett sådant avtal kan<br>avse framtida tvister om ett rättsförhållande som är angivet i avtalet.<br>Tvisten får avse förekomsten av en viss omständighet.</p>
<p>Partema får låta skiljemännen fylla ut avtal utöver vad som följer av<br>tolkning av avtal.</p>
<p>Skiljemän får pröva konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan<br>partema.</p>
<p>2 § Skiljemännen får pröva sin egen behörighet att avgöra tvisten. Detta<br>hindrar inte en domstol från att på begäran av en part pröva frågan.<br>Skiljemännen får fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på domstolens<br>avgörande.</p>
<p>Även om skiljemännen i ett beslut under förfarandet funnit att de är<br>behöriga att avgöra tvisten är deras beslut inte bindande. I fråga om talan<br>mot en skiljedom som innefattar ett avgörande om behörigheten gäller<br>bestämmelserna i 34 och 36 §§.</p>
<p>3 § När giltigheten av ett skiljeavtal som utgör en del av ett annat avtal<br>skall bedömas vid prövningen av skiljemännens behörighet, skall<br>skiljeavtalet anses som ett särskilt avtal.</p>
<p>4 § En domstol får inte mot en parts bestridande pröva en fråga som<br>enligt ett skiljeavtal skall prövas av skiljemän.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal skall framställas första gången en part<br>skall föra talan i saken vid rätten. Invändningar som framställs senare är<br>utan verkan om inte parten har haft laga förfall och framställt<br>invändningen så snart förfallet upphörde. En invändning om skiljeavtal<br>skall beaktas även om den part som gör invändningen låtit en fråga som<br>omfattas av skiljeavtalet prövas av kronofogdemyndighet i ett mål om<br>betalningsföreläggande eller handräckning.</p>
<p>Under tiden tvisten behandlas av skiljemän eller innan dess får en<br>domstol oberoende av skiljeavtalet meddela sådana beslut om<br>säkerhetsåtgärder som domstolen enligt lag är behörig att meddela.</p>
<p>5 § En part förlorar sin rätt att åberopa skiljeavtalet som hinder för<br>rättegång, om parten</p>
<p>1. har bestritt en begäran om skiljedom,</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>286</p>
<p>2. låter bli att i rätt tid utse skiljeman, eller Prop. 1998/99:35</p>
<p>3. inte i rätt tid ställer sin andel av begärd säkerhet för ersättningen till Bilaga 6<br>skiljemännen.</p>
<p>6 § Rör en tvist mellan en näringsidkare och en konsument en vara, en<br>tjänst eller någon annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen<br>enskilt bruk, far ett skiljeavtal inte göras gällande, om det träffats innan<br>tvisten uppstod. Dock gäller sådana avtal i hyres- eller arrende-<br>förhållanden, om genom dem en hyres- eller arrendenämnd utsetts till<br>skiljenämnd och något annat inte följer av bestämmelserna i 8 kap. 28 §<br>eller 12 kap. 66 § jordabalken.</p>
<p>Första stycket gäller inte om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare<br>och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller<br>som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen.<br>Första stycket gäller inte heller om annat följer av Sveriges inter-<br>nationella förpliktelser.</p>
<h4>Skiljemännen</h4>
<p>7 § Var och en som råder över sig själv och sin egendom kan vara<br>skiljeman.</p>
<p>8 § En skiljeman skall vara opartisk.</p>
<p>En skiljeman skall på yrkande av en part skiljas från sitt uppdrag, om<br>det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet för skilje-<br>mannens opartiskhet. En sådan omständighet skall alltid anses föreligga</p>
<p>1. om skiljemännen själv eller någon närstående till skiljemännen är<br>part eller annars kan vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens<br>utgång,</p>
<p>2. om skiljemännen eller någon närstående till skiljemännen är ledamot<br>av styrelsen för ett bolag eller någon annan sammanslutning som är part<br>eller annars är ställföreträdare för en part eller för någon annan som kan<br>vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång,</p>
<p>3. om skiljemännen som sakkunnig eller annars har tagit ställning i<br>tvisten eller hjälpt en part att förbereda eller utföra sin talan i tvisten,<br>eller</p>
<p>4. om skiljemännen har mottagit eller förbehållit sig ersättning i strid<br>med 39 § andra stycket.</p>
<p>9 § Den som ombeds att åta sig ett uppdrag som skiljeman skall genast<br>uppge alla omständigheter som enligt 7 eller 8 § kan tänkas hindra den<br>vidtalade från att vara skiljeman. En skiljeman skall upplysa parterna och<br>övriga skiljemän om sådana omständigheter så snart alla skiljemän har<br>utsetts och därefter under skiljeförfarandet så snart skiljemännen har fått<br>kännedom om någon ny omständighet.</p>
<p>10 § Ett yrkande om att en skiljeman skall skiljas från sitt uppdrag på<br>grund av en omständighet som anges i 8 § skall framställas inom femton</p>
<p>287<br></p>
<p>dagar från det att parten fick kännedom såväl om att skiljemännen har<br>utsetts som om omständigheten. Yrkandet prövas av skiljemännen, om<br>parterna inte har bestämt att det skall prövas av någon annan.</p>
<p>Bifalls yrkandet får beslutet inte angripas.</p>
<p>En part som är missnöjd med ett beslut genom vilket ett yrkande<br>ogillats eller avvisats som för sent framställt, får hos tingsrätten ansöka<br>om att skiljemännen skall skiljas från uppdraget. Ansökan skall göras<br>inom trettio dagar från den dag då parten fick del av beslutet.<br>Skiljemännen får fortsätta skiljeforfarandet i avvaktan på tingsrättens<br>avgörande.</p>
<p>11 § Parterna får bestämma att ett yrkande som anges i 10 § första<br>stycket skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut.</p>
<p>12 § Parterna får bestämma hur många skiljemännen skall vara och hur<br>de skall utses.</p>
<p>Om partema inte har bestämt något annat gäller 13-16 §§.</p>
<p>Tingsrätten skall utse skiljemän även i andra fall än som anges i 14-<br>17 §§, om partema har bestämt det och någon av partema ansöker om<br>det.</p>
<p>13 § Skiljemännen skall vara tre. Vardera parten väljer en skiljeman och<br>de valda utser den tredje.</p>
<p>14 § Skall partema var för sig välja skiljeman och har den ena parten i en<br>begäran om skiljedom enligt 19 § underrättat motparten om sitt val av<br>skiljeman, är motparten skyldig att inom trettio dagar från mottagandet<br>av underrättelsen skriftligen underrätta den första parten om sitt val av<br>skiljeman.</p>
<p>En part som på detta sätt har underrättat motparten om sitt val av<br>skiljeman får inte utan motpartens samtycke återkalla valet.</p>
<p>Låter motparten bli att utse skiljeman inom den angivna tiden, skall<br>tingsrätten på ansökan av den första parten utse skiljeman.</p>
<p>15 § Skall en skiljeman utses av andra skiljemän men låter de bli att göra<br>det inom trettio dagar från det att den sista av dem blev vald, skall<br>tingsrätten på ansökan av en part utse skiljemännen.</p>
<p>Skall en skiljeman utses av någon annan än en part eller skiljemän,<br>men görs inte det inom trettio dagar från en uppmaning att utse<br>skiljeman, skall tingsrätten på ansökan av en part utse skiljemännen.<br>Detsamma gäller, om en skiljeman skall utses av partema gemensamt<br>men de inte har enats inom trettio dagar från det att frågan väckts genom<br>att den ena parten mottagit en underrättelse från motparten.</p>
<p>16 § Om en skiljeman avgår eller skiljs från uppdraget, skall tingsrätten<br>på ansökan av en part utse en ny skiljeman. Om skiljemännen inte kan<br>fullgöra uppdraget på grund av omständigheter som uppkommit efter<br>valet, skall i stället den som ursprungligen haft att göra valet utse en ny<br>skiljeman. Vid detta val tillämpas 14 och 15 §§. Tiden för att utse en ny</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>288</p>
<p>skiljeman skall dock räknas från det att den som skall utse skiljemännen Prop. 1998/99:35<br>har fått kännedom om det. Bilaga 6</p>
<p>17 § Har en skiljeman försenat förfarandet skall tingsrätten på ansökan<br>av en part skilja skiljemännen från uppdraget och utse en annan<br>skiljeman. Parterna får bestämma att en sådan begäran i stället skall<br>prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut.</p>
<p>18 § När en part har ansökt om att tingsrätten skall utse en skiljeman<br>enligt 12 § tredje stycket eller 14-17 §§ får domstolen endast om det är<br>uppenbart avslå ansökan på den grunden att lagliga förutsättningar för<br>skiljeförfarande saknas.</p>
<h4>Förfarandet</h4>
<p>19 § Har partema inte bestämt något annat inleds skiljeförfarandet när en<br>part tar emot en begäran om skiljedom enligt andra stycket.</p>
<p>En begäran om skiljedom skall vara skriftlig och innehålla</p>
<p>1. en uttrycklig och villkorslös begäran om skiljedom,</p>
<p>2. uppgift om den fråga som skiljemännen skall pröva och som<br>omfattas av skiljeavtalet, och</p>
<p>3. uppgift om partens val när parten skall utse skiljeman.</p>
<p>20 § Är skiljemännen flera skall en av dem utses till ordförande. Har<br>partema eller skiljemännen inte bestämt annat, skall den skiljeman vara<br>ordförande som de andra skiljemännen eller, i deras ställe, tingsrätten har<br>utsett.</p>
<p>21 § Skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och<br>snabbt. De skall därvid följa vad partema har bestämt, om det inte finns<br>något hinder mot det.</p>
<p>22 § Partema bestämmer platsen för förfarandet. Annars bestämmer<br>skiljemännen platsen för förfarandet.</p>
<p>Skiljemännen får hålla sammanträde på annan plats i Sverige eller<br>utomlands om inte partema har bestämt något annat.</p>
<p>23 § Den part som begär skiljedom skall inom den tid som skiljemännen<br>bestämmer ange sina yrkanden i den fråga som har uppgetts i begäran om<br>skiljedom och de omständigheter som parten åberopar till stöd för dem.<br>Motparten skall därefter inom den tid som skiljemännen bestämmer ange<br>sin inställning till yrkandena och de omständigheter som motparten<br>åberopar till stöd för den.</p>
<p>Den part som begär skiljedom får framställa nya yrkanden och<br>motparten egna yrkanden, om yrkandena omfattas av skiljeavtalet och<br>skiljemännen inte med hänsyn till den tidpunkt då de framställs eller<br>andra omständigheter anser det olämpligt att de prövas. Under samma<br>förutsättningar får var och en av partema under skiljeförfarandet ändra</p>
<p>289</p>
<p>10 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 35</p>
<p>eller komplettera tidigare framställda yrkanden och åberopa nya<br>omständigheter till stöd för sin talan.</p>
<p>Första och andra styckena gäller inte om parterna har bestämt något<br>annat.</p>
<p>24 § Skiljemännen skall ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning<br>utföra sin talan skriftligt eller muntligt. Inför avgörandet av en till<br>skiljemännen överlämnad fråga skall muntlig förhandling hållas, om en<br>part begär det.</p>
<p>En part skall ges möjlighet att ta del av alla handlingar och allt annat<br>material som rör tvisten och som tillförs skiljemännen från motparten<br>eller någon annan.</p>
<p>Om en part utan giltigt skäl uteblir från en förhandling eller låter bli att<br>i något annat hänseende iaktta ett föreläggande av skiljemännen, är detta<br>inte hinder mot att handläggningen fortsätter och att tvisten avgörs på det<br>material som finns.</p>
<p>25 § Parterna skall svara för bevisningen. Skiljemännen får dock utse<br>sakkunniga, om inte båda parterna motsätter sig detta.</p>
<p>Skiljemännen får avvisa erbjuden bevisning, om den uppenbart saknar<br>betydelse i tvisten eller om det är motiverat med hänsyn till den tidpunkt<br>då bevisningen åberopas.</p>
<p>Skiljemännen får inte ta upp ed eller sanningsförsäkran. De får inte<br>heller förelägga vite eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in<br>begärd bevisning.</p>
<p>26 § Om en part vill att ett vittne eller en sakkunnig skall höras under ed<br>eller en part höras under sanningsförsäkran, får parten efter tillstånd av<br>skiljemännen göra ansökan om det hos tingsrätten. Detsamma gäller om<br>en part vill att det skall föreläggas en part eller någon annan att som bevis<br>tillhandahålla en skriftlig handling eller ett föremål. Anser skiljemännen<br>att åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen, skall de lämna<br>tillstånd till ansökan. Finns det lagliga förutsättningar för åtgärden, skall<br>tingsrätten bifalla ansökan.</p>
<p>Reglema i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvud-<br>förhandling gäller för en sådan åtgärd. Skiljemännen skall kallas till<br>förhöret och ges tillfälle att ställa frågor. Om en skiljeman uteblir från<br>förhöret utgör detta inte hinder för att förhöret genomförs.</p>
<h4>Skiljedomen</h4>
<p>27 § De frågor som har lämnats till skiljemännen avgörs genom<br>skiljedom. Avslutar skiljemännen skiljeförfarandet utan att avgöra dessa<br>frågor sker det också genom skiljedom.</p>
<p>Om partema förliks får skiljemännen på deras begäran stadfasta<br>förlikningen i en skiljedom.</p>
<p>Andra avgöranden, som inte tas in i en skiljedom, betecknas beslut.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>290</p>
<p>Skiljemännens uppdrag anses slutfört när de har meddelat slutlig<br>skiljedom, om inte annat följer av 32 eller 35 §.</p>
<p>28 § Återkallar ena parten ett yrkande skall skiljemännen avskriva tvisten<br>i denna del om inte motparten begär att skiljemännen skall pröva<br>yrkandet.</p>
<p>29 § En del av tvisten eller en viss fråga av betydelse för tvistens<br>bedömning far avgöras genom särskild skiljedom, om inte båda parterna<br>motsätter sig det. En fordran som åberopas till kvittning skall dock<br>prövas i samma skiljedom som huvudfordringen.</p>
<p>Har en part helt eller delvis medgett ett yrkande får särskild skiljedom<br>meddelas över det som har medgetts.</p>
<p>Om inte parterna har överenskommit något annat får skiljemännen på<br>begäran av en part bestämma att motparten under förfarandets gång skall<br>vidta en viss åtgärd för att säkerställa det anspråk som skall prövas av<br>skiljemännen. Skiljemännen får föreskriva att den part som begär<br>åtgärden skall ställa skälig säkerhet för den skada som kan tillfogas<br>motparten genom åtgärden.</p>
<p>30 § Om en skiljeman utan giltigt skäl låter bli att delta i skiljenämndens<br>prövning av en fråga, är detta inte något hinder mot att övriga skiljemän<br>avgör frågan.</p>
<p>Har parterna inte bestämt något annat, skall som skiljenämndens<br>mening gälla den mening som flertalet av de skiljemän som deltar i<br>avgörandet enas om. Uppnås inte majoritet för någon mening, skall den<br>mening gälla som ordföranden företräder.</p>
<p>31 § En skiljedom skall vara skriftlig och undertecknas av skiljemännen.<br>Det är tillräckligt att domen är undertecknad av flertalet skiljemän om<br>orsaken till att inte samtliga skiljemän undertecknat skiljedomen är<br>angiven i denna. Parterna får bestämma att skiljenämndens ordförande<br>ensam undertecknar skiljedomen.</p>
<p>I skiljedomen skall dagen för dess meddelande och platsen för skilje-<br>förfarandet anges.</p>
<p>Skiljedomen skall genast tillställas parterna.</p>
<p>32 § Om skiljemännen finner att en skiljedom innehåller någon uppenbar<br>oriktighet till följd av skiljemännens eller någon annans skrivfel, räknefel<br>eller liknande förbiseende eller om skiljemännen av förbiseende inte har<br>avgjort en fråga som skulle ha behandlats i skiljedomen, far de inom<br>trettio dagar från dagen för skiljedomens meddelande besluta om rättelse<br>eller komplettera domen. De får också rätta eller komplettera en<br>skiljedom eller tolka domslutet i en skiljedom om någon av parterna<br>begär det inom trettio dagar från det att parten har fått del av domen.</p>
<p>Om skiljemännen på någon av parternas begäran beslutar om rättelse<br>eller om tolkning av domslutet i en skiljedom, skall det ske inom trettio<br>dagar från det att skiljemännen tog emot en parts begäran om det. Om<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>291</p>
<p>skiljemännen beslutar att komplettera domen, skall det ske inom sextio<br>dagar.</p>
<p>Innan skiljemännen fattar ett beslut enligt denna paragraf, bör partema<br>ges tillfälle att yttra sig över åtgärden.</p>
<h4>Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom</h4>
<p>33 § En skiljedom är ogiltig</p>
<p>1. om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte<br>far avgöras av skiljemän,</p>
<p>2. om den eller det sätt på vilket den tillkommit är uppenbart oförenligt<br>med grunderna för rättsordningen i Sverige, eller</p>
<p>3. om den inte uppfyller föreskrifterna om skriftlighet och<br>undertecknande i 31 § första stycket.</p>
<p>Ogiltigheten kan gälla en viss del av skiljedomen.</p>
<p>34 § En skiljedom som inte kan angripas enligt 36 § skall efter klander<br>helt eller delvis upphävas på talan av en part</p>
<p>1. om den inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan partema,</p>
<p>2. om skiljemännen har meddelat dom efter utgången av den tid som<br>partema bestämt eller om de annars har överskridit sitt uppdrag,</p>
<p>3. om skiljeförfarande enligt 47 § inte borde ha ägt rum i Sverige,</p>
<p>4. om en skiljeman har utsetts i strid med partemas överenskommelse<br>eller denna lag,</p>
<p>5. om en skiljeman på grund av någon omständighet som anges i 7<br>eller 8 § har varit obehörig, eller</p>
<p>6. om det annars, utan partens vållande, i handläggningen har före-<br>kommit något fel som sannolikt har inverkat på utgången.</p>
<p>En part har inte rätt att åberopa en omständighet som han genom att<br>delta i förfarandet utan invändning eller på annat sätt far anses ha avstått<br>från att göra gällande. Enbart genom att parten har utsett skiljeman skall<br>han inte anses ha godtagit skiljemännens behörighet att avgöra den<br>hänskjutna frågan. Att en part kan ha förlorat rätten enligt första stycket 5<br>att åberopa en omständighet som anges i 8 § följer av 10 och 11 §§.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre månader från den dag då parten fick del av<br>skiljedomen. En part far efter fristens utgång inte åberopa en ny<br>klandergrund till stöd för sin talan.</p>
<p>35 § En domstol far under viss tid skjuta upp ett mål om en skiljedoms<br>ogiltighet eller om upphävande av en skiljedom för att ge skiljemännen<br>tillfälle att återuppta skiljeförfarandet eller vidta någon annan åtgärd som<br>enligt skiljemännens mening undanröjer grunden för ogiltigheten eller<br>upphävandet, om</p>
<p>1. domstolen har funnit att talan i målet skall bifallas och ena parten<br>har begärt uppskov, eller</p>
<p>2. båda parter har begärt uppskov.</p>
<p>Meddelar skiljemännen en ny skiljedom, far en part inom den tid som<br>domstolen bestämmer utan stämningsansökan klandra skiljedomen i den<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>292</p>
<p>mån det föranleds av det återupptagna förfarandet eller av en ändring av<br>den första skiljedomen.</p>
<p>Fortsatt huvudförhandling får oberoende av 43 kap. 11 § andra stycket<br>rättegångsbalken hållas även om uppskovstiden uppgår till mer än<br>femton dagar.</p>
<p>36 § En skiljedom som innebär att skiljemännen avslutat förfarandet utan<br>att pröva de frågor som lämnats till avgörande av dem får helt eller delvis<br>ändras på talan av en part. Talan skall väckas inom tre månader från den<br>dag då parten fick del av domen. Skiljedomen skall innehålla en tydlig<br>hänvisning om vad en part som vill angripa domen skall göra.</p>
<p>En talan enligt första stycket mot ett beslut i en fråga som avses i 42 §<br>är tillåten endast om skiljedomen innebär att skiljemännen har ansett sig<br>vara obehöriga att pröva tvisten. Om skiljedomen innebär något annat,<br>får en part som vill angripa beslutet klandra skiljedomen enligt<br>bestämmelserna i 34 §.</p>
<h4>Skiljedomskostnaderna</h4>
<p>37 § Parterna skall solidariskt betala skälig ersättning till skiljemännen<br>för arbete och utlägg. Har skiljemännen i skiljedomen förklarat att de är<br>obehöriga att pröva tvisten, är dock den part som inte begärde skiljedom<br>betalningsansvarig endast i den mån det föranleds av särskilda<br>omständigheter.</p>
<p>Skiljemännen får i en slutlig skiljedom förplikta parterna att betala<br>ersättningen till dem samt ränta från den dag som infaller en månad efter<br>den dag då skiljedomen meddelades. Ersättningen skall anges särskilt för<br>varje skiljeman.</p>
<p>38 § Skiljemännen får begära säkerhet för ersättningen. De får fastställa<br>särskilda säkerheter för skilda yrkanden. Har en part inte inom den tid<br>som skiljemännen bestämt ställt sin andel av begärd säkerhet, får<br>motparten ställa hela säkerheten. Ställs inte begärd säkerhet, får<br>skiljemännen helt eller delvis avsluta förfarandet.</p>
<p>Skiljemännen får under förfarandet besluta att ta säkerheten i anspråk<br>för att täcka utlägg. Sedan skiljemännens ersättning har bestämts i en<br>slutlig skiljedom och domen i den delen har blivit verkställbar, får<br>skiljemännen tillgodogöra sig betalning ur säkerheten samt avkastningen<br>av denna, om parterna inte fullgör sin betalningsskyldighet enligt domen.</p>
<p>39 § Bestämmelserna i 37 och 38 §§ gäller inte om något annat har<br>bestämts av parterna gemensamt på ett sätt som är bindande för<br>skiljemännen.</p>
<p>Avtal om ersättningen till skiljemännen som inte träffas med partema<br>gemensamt är ogiltiga. Har ena parten ställt hela säkerheten, får parten<br>dock ensam medge att skiljemännen tar säkerheten i anspråk för att täcka<br>ersättning för utfört arbete.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>293</p>
<p>40 § Skiljemännen får inte hålla inne skiljedomen i avvaktan på att<br>ersättningen till dem betalas.</p>
<p>41 § En part eller en skiljeman far hos tingsrätten föra talan mot<br>skiljedomen om ersättning till skiljemännen. Talan skall väckas av en<br>part inom tre månader från den dag då parten fick del av domen och av<br>en skiljeman inom samma tid från skiljedomens meddelande.<br>Skiljedomen skall innehålla en tydlig hänvisning om vad en part som vill<br>fora talan mot domen i denna del skall göra.</p>
<p>Dom, varigenom ersättningen till en skiljeman sätts ned, gäller även<br>för den part som inte fört talan.</p>
<p>42 § Om inte parterna har överenskommit något annat, får skiljemännen<br>på begäran av en part förplikta motparten att betala ersättning för partens<br>kostnader och bestämma hur ersättningen till skiljemännen slutligt skall<br>fördelas mellan parterna. Skiljemännens förordnande far även omfatta<br>ränta, om parten har yrkat det.</p>
<h4>Forumfrågor och talefrister</h4>
<p>43 § Talan mot en skiljedom enligt 33, 34 och 36 §§ tas upp av hovrätten<br>inom vars domkrets skiljeförfarandet har ägt rum. Är platsen för skilje-<br>förfarandet inte angiven i skiljedomen får talan väckas hos Svea hovrätt.</p>
<p>Hovrättens avgörande får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att<br>avgörandet överklagas, om det är av vikt för ledning av rättstillämp-<br>ningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.</p>
<p>Talan beträffande ersättningen till en skiljeman tas upp av tingsrätten<br>på platsen för skiljeförfarandet. Är platsen för skiljeförfarandet inte<br>angiven i skiljedomen får talan väckas hos Stockholms tingsrätt.</p>
<p>44 § Ansökningsärenden om att utse en skiljeman eller att skilja en<br>skiljeman från uppdraget tas upp av tingsrätten i den ort där någon av<br>partema har sitt hemvist eller av tingsrätten på platsen för skilje-<br>förfarandet. Ansökan får även tas upp av Stockholms tingsrätt. Motparten<br>skall om möjligt ges tillfälle att yttra sig innan ansökan bifalls. Avser<br>ansökan en skiljemans skiljande från uppdraget bör även skiljemännen<br>höras.</p>
<p>Ansökan om bevisupptagning enligt 26 § tas upp av den tingsrätt som<br>skiljemännen har bestämt. Saknas ett sådant beslut tas ansökan upp av<br>Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Har tingsrätten bifallit en ansökan om att utse en skiljeman eller att<br>skilja en skiljeman från uppdraget, får beslutet inte överklagas. Inte heller<br>annars får tingsrättens avgörande enligt 10 § tredje stycket överklagas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>45 § Skall enligt lag eller avtal en parts talan väckas inom viss tid men<br>omfattas talan av ett skiljeavtal, skall parten inom den angivna tiden<br>begära skiljedom enligt 19 §.</p>
<p>294</p>
<p>Har skiljedom begärts i rätt tid men avslutas skiljeförfarandet utan att<br>den fråga som lämnats till skiljemännen rättskraftigt avgörs och beror<br>detta inte på partens vållande, skall talan anses väckt i rätt tid, om parten<br>begär skiljedom eller väcker talan vid domstol inom trettio dagar från<br>den dag då parten fick del av skiljedomen eller, om skiljedomen blivit<br>upphävd eller förklarad ogiltig, från det att domen härom vunnit laga<br>kraft.</p>
<h4>Internationella förhållanden</h4>
<p>46 § Denna lag tillämpas på skiljeförfaranden som äger rum i Sverige<br>även om tvisten har internationell anknytning.</p>
<p>47 § Ett skiljeförfarande enligt denna lag får inledas i Sverige, om<br>skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum i Sverige eller<br>skiljemännen eller ett skiljedomsinstitut i enlighet med avtalet har<br>bestämt att förfarandet skall äga rum i Sverige eller motparten annars<br>samtycker till det.</p>
<p>Ett skiljeförfarande enligt denna lag får också inledas i Sverige mot en<br>part som har hemvist här eller annars skulle kunna sökas i tvisten vid<br>svensk domstol, om inte skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga<br>rum utomlands.</p>
<p>I andra fall får skiljeförfaranden enligt denna lag inte äga rum i<br>Sverige.</p>
<p>48 § Har ett skiljeavtal internationell anknytning, skall den lag som<br>partema kommit överens om tillämpas på avtalet. Har partema inte<br>träffat någon sådan överenskommelse tillämpas lagen i det land där<br>förfarandet med stöd av partemas avtal har ägt mm eller skall äga mm.</p>
<p>Första stycket tillämpas inte på frågan, huruvida en part var behörig att<br>ingå skiljeavtalet eller var behörigen företrädd.</p>
<p>49 § Skall utländsk rätt tillämpas på skiljeavtalet gäller 4 § beträffande<br>ett anspråk som omfattas av avtalet, utom när</p>
<p>1. avtalet enligt tillämplig lag är ogiltigt, utan verkan eller ogenom-<br>förbart, eller</p>
<p>2. tvisten enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän.</p>
<p>Att en domstol utan hinder av skiljeavtalet kan meddela sådana beslut<br>om säkerhetsåtgärder som domstolen enligt lag är behörig att meddela<br>framgår av 4 § tredje stycket.</p>
<p>50 § Vad som sägs i 26 och 44 §§ om bevisupptagning under skilje-<br>förfarande i Sverige gäller även beträffande skiljeförfaranden som äger<br>mm utomlands, om förfarandet grundar sig på ett skiljeavtal och den<br>fråga som lämnats till skiljemännen enligt svensk lag far avgöras av<br>skiljemän.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>295</p>
<p>51 § Har inte någon av parterna hemvist eller driftställe i Sverige, far de i<br>ett kommersiellt förhållande genom en uttrycklig skriftlig överens-<br>kommelse utesluta eller begränsa tillämpligheten av de grunder för<br>upphävande av en skiljedom som anges i 34 §.</p>
<p>En skiljedom som omfattas av en sådan överenskommelse erkänns och<br>verkställs i Sverige enligt de regler som gäller för en utländsk skiljedom.</p>
<h4>Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom m.m.</h4>
<p>52 § En skiljedom som meddelas utomlands anses som utländsk.</p>
<p>Vid tillämpning av denna lag anses en skiljedom vara meddelad i det<br>land där platsen för förfarandet är belägen.</p>
<p>53 § En utländsk skiljedom som grundar sig på ett skiljeavtal erkänns<br>och verkställs i Sverige, om inte annat följer av 54-60 §§.</p>
<p>54 § En utländsk skiljedom erkänns och verkställs inte i Sverige, om den<br>part mot vilken skiljedomen åberopas visar</p>
<p>1. att parterna enligt tillämplig lag saknade behörighet att ingå<br>skiljeavtalet eller inte var behörigen företrädda eller att skiljeavtalet är<br>ogiltigt enligt den lag som enligt parternas överenskommelse skall<br>tillämpas eller, i avsaknad av vaije anvisning i sådant hänseende, enligt<br>lagen i det land där skiljedomen har meddelats,</p>
<p>2. att den part, mot vilken skiljedomen åberopas, inte i vederbörlig<br>ordning har underrättats om tillsättandet av skiljeman eller om skilje-<br>förfarandet eller av annan orsak inte varit i stånd att utföra sin talan,</p>
<p>3. att skiljedomen behandlar en tvist som inte avsetts med eller<br>omfattas av parternas begäran om skiljedom, eller att skiljedomen<br>innehåller beslut i en fråga som faller utanför skiljeavtalet, dock skall,<br>om beslut i en fråga som omfattas av uppdraget kan skiljas från beslut<br>som faller utanför uppdraget, den del av skiljedomen som omfattas av<br>uppdraget erkännas och verkställas,</p>
<p>4. att skiljenämndens tillsättande eller dess sammansättning eller<br>skiljeförfarandet strider mot vad partema avtalat eller, om avtal om detta<br>saknas, mot lagen i det land där förfarandet har ägt mm, eller</p>
<p>5. att skiljedomen ännu inte blivit bindande för partema eller att den<br>undanröjts eller dess verkställighet skjutits upp av behörig myndighet i<br>det land där den meddelats eller enligt vars lag den meddelats.</p>
<p>55 § En utländsk skiljedom erkänns och verkställs inte heller, om<br>domstolen finner</p>
<p>1. att skiljedomen innefattar prövning av en fråga, som enligt svensk<br>lag inte far avgöras av skiljemän, eller</p>
<p>2. att det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för<br>rättsordningen i Sverige att erkänna eller verkställa skiljedomen.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>56 § Ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom görs hos Svea<br>hovrätt.</p>
<p>296</p>
<p>Till ansökan skall skiljedomen fogas i original eller styrkt kopia. Om<br>hovrätten inte bestämmer annat skall även en styrkt översättning av hela<br>domen till svenska språket ges in.</p>
<p>57 § Ansökan om verkställighet far inte bifallas utan att motparten har<br>getts tillfälle att yttra sig.</p>
<p>58 § Invänder motparten att skiljeavtal inte träffats, skall sökanden ge in<br>skiljeavtalet i original eller styrkt kopia samt styrkt översättning till<br>svenska språket, eller på annat sätt visa att skiljeavtal ingåtts.</p>
<p>Invänder motparten att framställning gjorts om undanröjande av<br>skiljedomen eller om uppskov med dess verkställighet hos myndighet<br>som avses i 54 § 5, far hovrätten skjuta upp avgörandet samt, om<br>sökanden begär det, ålägga motparten att ställa skälig säkerhet vid<br>påföljd att beslut om verkställighet annars kan komma att meddelas.</p>
<p>59 § Bifaller hovrätten ansökan, verkställs skiljedomen som en svensk<br>domstols lagakraftägande dom, om inte Högsta domstolen efter<br>överklagande av hovrättens beslut bestämmer något annat.</p>
<p>60 § Har en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken beviljats,<br>skall vid tillämpning av 7 § samma kapitel med talans väckande<br>jämställas en begäran om skiljedom utomlands som kan leda till en<br>skiljedom som erkänns och kan verkställas här.</p>
<p>Sedan ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom gjorts<br>ankommer det på hovrätten att pröva en begäran om säkerhetsåtgärd eller<br>om upphävande av ett sådant beslut.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999, då lagen (1929:145) om<br>skiljemän och lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar<br>upphör att gälla.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om skiljeförfaranden där<br>begäran om skiljedom har skett före ikraftträdandet och beträffande<br>ansökningar om verkställighet av utländska skiljedomar som gjorts före<br>ikraftträdandet.</p>
<p>3. Har ett skiljeavtal slutits före ikraftträdandet, gäller 18 § andra<br>stycket, 21 § första stycket 1 och 26 § andra och tredje styckena lagen<br>(1929:145) om skiljemän fortfarande, såvitt avser tid för meddelande av<br>skiljedom, i förfaranden där skiljedom har begärts inom två år från den<br>nya lagens ikraftträdande.</p>
<p>4. Partema kan i fall som anges i 2 och 3 bestämma att endast den nya<br>lagen skall gälla.</p>
<p>5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagen<br>(1929:145) om skiljemän, tillämpas i stället den nya lagen.</p>
<p>297</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken</p>
<p>dels att 10 kap. 18 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 10 kap. 17 a §, av<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>17a§</p>
<p>I lagen (1999:000) om<br>skiljeförfarande finns särskilda<br>bestämmelser om hinder mot<br>rättegång. Dessa skall beaktas<br>endast efter invändning av en part.</p>
<p>Är rätten av annan grund än i<br>17 § sägs obehörig att upptaga<br>tvist, som där väckes, skall tvisten<br>dock anses väckt vid rätt domstol,<br>om ej svaranden i rätt tid gjort<br>invändning om domstolens be-<br>hörighet eller uteblivit från första<br>inställelsen eller, då förberedelsen<br>är skriftlig, underlåtit att inkomma<br>med svaromål. Har svaranden<br>uteblivit eller underlåtit att in-<br>komma med svaromål, skall<br>kärandens uppgift om de om-<br>ständigheter, som betinga dom-<br>stolens behörighet, tagas för god,<br>om svaranden erhållit del därav<br>och anledning ej förekommer, att<br>den är oriktig.</p>
<p>18 § ..</p>
<p>Är rätten av annan grund än i<br>17 eller 17 a § sägs obehörig att<br>upptaga tvist, som där väckes,<br>skall tvisten dock anses väckt vid<br>rätt domstol, om ej svaranden i rätt<br>tid gjort invändning om dom-<br>stolens behörighet eller uteblivit<br>från första inställelsen eller, då<br>förberedelsen är skriftlig, under-<br>låtit att inkomma med svaromål.<br>Har svaranden uteblivit eller<br>underlåtit att inkomma med<br>svaromål, skall kärandens uppgift<br>om de omständigheter, som<br>betinga domstolens behörighet,<br>tagas för god, om svaranden<br>erhållit del därav och anledning ej<br>förekommer, att den är oriktig.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>298</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 24 §, 3 kap. 15-18 §§ och 18 kap. 5 §<br>utsökningsbalken skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>24 §<sup>8</sup></p>
<p>Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket<br>föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas<br>av en tingsrätt i den region där kronofogdemyndigheten finns, om ej<br>annat följer av andra stycket.</p>
<p>Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § i fall<br>då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 § rättegångs-<br>balken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.</p>
<p>Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller<br>9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i<br>allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra<br>stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den<br>tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en<br>tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns.</p>
<p>Har ett föreläggande meddelats<br>enligt 3 kap. 16 § gäller om dom-<br>stols behörighet vad som sägs i<br>43 § lagen (1999:000) om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan i första hand bör<br>väckas.</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>15 §</p>
<p>Skiljedom som grundas på skiljeavtal får verkställas, om</p>
<p>1. skiljeavtalet ej innehåller<br>förbehåll om rätt för part att<br>klandra domen,</p>
<p>1. skiljeavtalet inte innehåller<br>något förbehåll om rätt för part att<br>föra talan mot domen eller, när ett<br>sådant förbehåll finns, tiden för<br>parts talan har gått ut utan att<br>talan har förts, och</p>
<p>2. omständighet ej föreligger<br>som gör domen ogiltig, även om<br>talan ej förs mot domen, och</p>
<p>3. det ej heller görs sannolikt att<br>domen kan hävas enligt 21 § lagen<br>(1929:145) om skiljemän</p>
<p>2. domen uppfyller före-<br>skrifterna om skriftlighet och<br>undertecknande i 31 § första<br>stycket lagen (1999:000) om</p>
<p>Senaste lydelse 1996:1438.</p>
<p>299</p>
<p>I fråga om ersättning till<br>skiljeman far skiljedomen verk-<br>ställas, om tiden för parts talan<br>mot domen i denna del har gått till<br>ända utan att sådan talan har<br>väckts och det ej föreligger om-<br>ständighet som avses i första<br>stycket 2.</p>
<p>skiljeförfarande. Prop. 1998/99:35</p>
<p>I fråga om ersättning till Bilaga 6<br>skiljeman får skiljedomen verk-<br>ställas, om</p>
<p>1. tiden för parts talan mot<br>domen i denna del har gått ut utan<br>att talan har väckts och</p>
<p>2. domen uppfyller föreskrifter-<br>na om skriftlighet och under-<br>tecknande i 31 § första stycket<br>lagen (1999:000) om skilje-<br>förfarande.</p>
<p>Svaranden skall alltid ges<br>tillfälle att yttra sig innan verk-<br>ställighet sker.</p>
<p>Om verkställighet av en skilje-<br>dom som omfattas av en sådan<br>överenskommelse om inskränkning<br>i parternas rätt att föra talan mot<br>skiljedomen som anges i 51 §<br>lagen (1999:000) om skilje-<br>förfarande gäller vad som<br>föreskrivs där.</p>
<p>16§</p>
<p>Finns det anledning att anta att<br>en skiljedom som enligt 15 § får<br>verkställas är ogiltig och pågår<br>inte redan rättegång om detta,<br>skall kronofogdemyndigheten före-<br>lägga sökanden att inom en månad<br>från det att föreläggandet delgavs<br>sökanden väcka talan i saken mot<br>svaranden.</p>
<p>16§</p>
<p>Bestämmelserna i 15 § första<br>stycket 2 och 3 samt andra stycket<br>tillämpas också på skiljedom som,<br>utan att skiljeavtal föreligger,<br>medstöd av bestämmelse i lag har<br>meddelats enligt lagen (1929:145)<br>om skiljemän.</p>
<p>17 §</p>
<p>Bestämmelserna i 15 och 16 §§<br>gäller i tillämpliga delar en skilje-<br>dom som, utan att skiljeavtal<br>föreligger, med stöd av bestäm-<br>melse i lag har meddelats med<br>tillämpning av lagen (1999:000)<br>om skiljeförfarande.</p>
<p>300</p>
<p>17 §</p>
<p>Möter ej på grund av bestäm-<br>melserna i 15 eller 16 § hinder<br>mot verkställighet av skiljedom,<br>skall kronofogdemyndigheten med-<br>dela särskilt beslut härom. Innan<br>sådant beslut meddelas, skall<br>svaranden beredas tillfälle att<br>yttra sig.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Sedan beslut som avses i 17 §<br>har meddelats, verkställs skilje-<br>domen såsom lagakraftägande<br>dom, om ej annat förordnas av<br>domstol där talan mot skiljedomen<br>är anhängig.</p>
<p>Finns inte på grund av bestäm-<br>melserna i 15 eller 17 § hinder<br>mot verkställighet av skiljedomen,<br>verkställs den som lagakraft-<br>ägande dom, om inte annat för-<br>ordnas av den domstol där talan<br>mot skiljedomen förs.</p>
<p>Har sökanden förelagts att<br>väcka talan enligt 16 § får skilje-<br>domen dock verkställas endast i<br>fall och under villkor som gäller<br>för icke lagakraftägande under-<br>rättsdomar. Sedan talan om<br>skiljedomens giltighet väckts av<br>sökanden eller svaranden får dom-<br>stolen bestämma om verkställig-<br>heten. Väcks inte talan inom den<br>angivna tiden eller avslutas målet<br>utan prövning i sak skall vid<br>tillämpning av 22 § anses som om<br>skiljedomen hade upphävts.</p>
<h4>18 kap.</h4>
<p>5§<sup>9</sup></p>
<p>Följande beslut får inte överklagas:</p>
<p>1. ett beslut genom vilket begäran om rättelse av utmätning enligt<br>4 kap. 33 eller 34 § eller av kvarstad för fordran enligt 16 kap. 13 § har<br>lämnats utan bifall,</p>
<p>2. ett beslut genom vilket en rättighet inte har förbehållits enligt<br>12 kap. 33 § andra stycket,</p>
<p>3. ett beslut genom vilket en förrättningsman har förklarats jävig,</p>
<p>4. ett beslut i en fråga som avses 4. ett beslut i en fråga som avses</p>
<p>i 17 kap. 4 § första stycket. i 17 kap. 4 § första stycket,</p>
<p>5. ett beslut i en sådan fråga om<br>verkställighet av en skiljedom som<br>avses i 3 kap. 16 §.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1983.</p>
<p>301</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande en ansökan om<br>verkställighet som gjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>302</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i jordabalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 kap. 28 § och 12 kap. 66 § jordabalken<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Vid jordbruksarrende<br>bostadsarrende far avtal mellan<br>jordägare och arrendator, att<br>framtida tvist med anledning av<br>arrendeförhållandet skall hän-<br>skjutas till avgörande av skiljemän<br>utan förbehåll om rätt för partema<br>att klandra skiljedomen, ej göras<br>gällande i fråga om arrendatoms<br>rätt eller skyldighet att tillträda<br>eller kvarsitta på arrendestället,<br>fastställande av arrendevillkor i<br>fall som avses i 9 kap. 12 eller<br>13 § eller 10 kap. 6 a § eller<br>bestämmande av ersättning enligt<br>9 kap. 14 §. I övrigt gäller<br>skiljeavtalet ej såvitt därigenom<br>skiljemän utsetts eller bestäm-<br>melse meddelats om skiljemän-<br>nens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid</p>
<p>8 kap.</p>
<p>28 §<sup>10<br></sup>och Vid</p>
<p>jordbruksarrende och<br>bostadsarrende far avtal mellan<br>jordägare och arrendator, att<br>framtida tvist med anledning av<br>arrendeförhållandet skall hän-<br>skjutas till avgörande av skiljemän<br>utan förbehåll om rätt för partema<br>att klandra skiljedomen, inte göras<br>gällande i fråga om arrendatoms<br>rätt eller skyldighet att tillträda<br>eller kvarsitta på arrendestället,<br>fastställande av arrendevillkor i<br>fall som avses i 9 kap. 12 eller 13<br>§ eller 10 kap. 6 a § eller<br>bestämmande av ersättning enligt<br>9 kap. 14 §. I övrigt gäller<br>skiljeavtalet inte såvitt därigenom</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>skiljemän</p></td><td>
<p>utsetts</p></td><td>
<p>eller</p></td></tr>
<tr><td>
<p>bestämmelse</p></td><td>
<p>meddelats</p></td><td>
<p>om</p></td></tr>
<tr><td>
<p>skiljemännens</p></td><td>
<p>antal, sättet</p></td><td>
<p>för</p></td></tr>
</table>
<p>deras utseende eller förfarandet</p>
<p>skiljenämnden. I berörda hän-<br>seenden skall lagen (1929:145) om<br>skiljemän tillämpas. Vad som<br>sagts nu utgör dock ej hinder för<br>att i skiljeavtalet utse arrende-<br>nämnden till skiljenämnd eller<br>bestämma kortare tid för skilje-<br>mannaåtgärdens avslutande än<br>den tid om sex månader som anges<br>i nämnda lag.</p>
<p>vid skiljenämnden. I berörda<br>hänseenden skall lagen (1999:000)<br>om skiljeförfarande tillämpas. Vad<br>som sagts nu utgör dock inte<br>hinder för att i skiljeavtalet utse<br>arrendenämnden till skiljenämnd<br>eller bestämma viss tid för<br>meddelande av skiljedom.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p><sup>10</sup> Senaste lydelse 1979:371.</p>
<p>303</p>
<h4>12 kap.</h4>
<p>66 § ’</p>
<p>Avtal mellan hyresvärd och<br>hyresgäst, att framtida tvist med<br>anledning av hyresförhållandet<br>skall hänskjutas till avgörande av<br>skiljemän utan förbehåll om rätt<br>för partema att klandra skilje-<br>domen, far inte göras gällande i<br>fråga om hyresgästens rätt eller<br>skyldighet att tillträda eller behålla<br>lägenheten, fastställande av hyres-<br>villkor i fall som avses i 51, 52<br>eller 55 §, återbetalning av hyra<br>och fastställande av hyra enligt<br>55 d § eller bestämmande av<br>ersättning enligt 58 b §. I övrigt<br>gäller skiljeavtalet inte såvitt<br>därigenom skiljemän utsetts eller<br>bestämmelse meddelats om skilje-<br>männens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hänseen-<br>den skall lagen (1999:000) om<br>skiljeförfarande tillämpas. Vad<br>som sagts nu utgör dock inte<br>hinder för att i skiljeavtalet utse<br>hyresnämnden till skiljenämnd<br>eller bestämma viss tid för<br>meddelande av skiljedomen.</p>
<p>Avtal mellan hyresvärd och<br>hyresgäst, att framtida tvist med<br>anledning av hyresförhållandet<br>skall hänskjutas till avgörande av<br>skiljemän utan förbehåll om rätt<br>för parterna att klandra skilje-<br>domen, får ej göras gällande i<br>fråga om hyresgästens rätt eller<br>skyldighet att tillträda eller behålla<br>lägenheten, fastställande av hyres-<br>villkor i fall som avses i 51, 52<br>eller 55 §, återbetalning av hyra<br>och fastställande av hyra enligt<br>55 d § eller bestämmande av<br>ersättning enligt 58 b §. I övrigt<br>gäller skiljeavtalet ej såvitt<br>därigenom skiljemän utsetts eller<br>bestämmelse meddelats om skilje-<br>männens antal, sättet för deras<br>utseende eller förfarandet vid<br>skiljenämnden. I berörda hänseen-<br>den skall lagen (1929:145) om<br>skiljemän tillämpas. Vad som<br>sagts nu utgör dock ej hinder för<br>att i skiljeavtalet utse hyres-<br>nämnden till skiljenämnd eller<br>bestämma kortare tid för skilje-<br>mannaåtgärdens avslutande än<br>den tid om sex månader som anges<br>i nämnda lag.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:817.</p>
<p>304</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap. 43 § aktiebolagslagen (1975:1385)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>43 §<sup>12</sup></p>
<p>Ett förbehåll i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen,<br>en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator eller en<br>aktieägare skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett<br>skiljeavtal.</p>
<p>Om styrelsen begär skiljeförfarande mot bolaget, tillämpas 42 §. Är det<br>fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmans beslut, är rätten<br>till talan inte förlorad enligt 40 § första stycket, om styrelsen inom där<br>angiven tid har kallat till stämma enligt 42 §.</p>
<p>Om bolaget är ett publikt<br>aktiebolag, gäller inte 23 § första<br>stycket och andra stycket första<br>meningen lagen (1929:145) om<br>skiljemän. I stället skall bolaget<br>svara för ersättningen till<br>skiljemännen. Skiljemännen får<br>dock på yrkande av bolaget<br>förplikta bolagets motpart att helt<br>eller delvis ersätta bolaget för<br>dessa kostnader, om det finns<br>särskilda skäl för det.</p>
<p>Om bolaget är ett publikt<br>aktiebolag, skall bolaget svara for<br>ersättningen till skiljemännen.<br>Skiljemännen får dock på yrkande<br>av bolaget förplikta bolagets<br>motpart att helt eller delvis ersätta<br>bolaget för dessa kostnader, om<br>det finns särskilda skäl för det.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p><sup>12</sup> Senaste lydelse 1998:760.</p>
<p>305</p>
<h3>6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>17 §<sup>13</sup></p>
<p>Sekretess gäller hos domstol i mål eller ärende i domstolens<br>rättsskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om myndighets<br>eller enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som<br>uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. I mål eller ärenden<br>enligt 13 § tredje stycket, 23 § andra stycket, 60 och 63 §§<br>konkurrenslagen (1993:20) gäller dock sekretess för uppgift om sådana<br>förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada<br>om uppgiften röjs.</p>
<p>Första stycket tillämpas inte, om annan sekretessbestämmelse till<br>skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och innebär att<br>sekretess inte skall gälla.</p>
<p>För uppgifter som avses i första<br>stycket och som lämnas vid ett<br>förhör enligt 26 § lagen</p>
<p>(1999:000) om skiljeförfarande<br>gäller sekretess hos domstol om en<br>part begär det och det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan<br>att den som uppgiften rör lider<br>skada.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p><sup>13</sup> Senaste lydelse 1998:650.</p>
<p>306</p>
<h3>7 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § konkurslagen (1987:672) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>6§<sup>14</sup></p>
<p>Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller av<br>kronofogdemyndighet med stöd av lagen (1990:746) om betal-<br>ningsföreläggande och handräckning, skall detta godtas som stöd för<br>behörighet att begära gäldenären i konkurs, även om avgörandet inte har<br>vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om en domstol har förordnat att<br>avgörandet inte far verkställas.</p>
<p>En fordran som har fastställts En fordran som har fastställts</p>
<p>genom skiljedom skall också<br>godtas, om skiljedomen får verk-<br>ställas enligt 3 kap. 15 eller 16 §<br>utsökningsbalken och en domstol<br>inte har meddelat ett sådant<br>förordnande som avses i 18 § i<br>samma kapitel.</p>
<p>I andra fall än de som avses<br></p>
<p>genom en giltig skiljedom skall<br>också godtas, om skiljedomen får<br>verkställas enligt 3 kap. 15 eller<br>17 § utsökningsbalken och en<br>domstol inte efter talan mot<br>skiljedomen har bestämt annat.</p>
<p>i första och andra styckena skall</p>
<p>borgenären styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p><sup>14</sup> Senaste lydelse 1991:857.</p>
<p>307</p>
<h3>8 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 33 och 38 §§ lagen (1990:746) om betal-<br>ningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>33 §</p>
<p>Om svaranden i ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig<br>handräckning bestrider ansökningen i rätt tid, skall sökanden genast<br>underrättas om det. Om sökanden vill vidhålla sitt yrkande, kan han<br>begära att målet eller, om bestridandet avser endast en del av yrkandet,<br>målet i den bestridda delen skall överlämnas till tingsrätt.</p>
<p>Underrättelse enligt första stycket skall innehålla upplysning om vad<br>som sägs där samt i 34, 35 och 37 §§.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal<br>skall behandlas som ett be-<br>stridande.</p>
<p>38 §</p>
<p>Om det behövs, skall sökanden fa tillfälle att yttra sig över vad<br>svaranden har anfört i bestridandet. Begär sökanden ersättning för<br>kostnader som uppkommit efter ansökningen, skall han ange detta i ett<br>sådant yttrande.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten far inte förordna om ytterligare skriftväxling<br>i målet.</p>
<p>En invändning om skiljeavtal<br>hindrar inte att ansökningen<br>prövas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>308</p>
<h2>Lagrådet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-10-22</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet</p>
<p>Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 1 oktober 1998 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om skiljeförfarande,</p>
<p>2. lag om ändring i rättegångsbalken,</p>
<p>3. lag om ändring i utsökningsbalken,</p>
<p>4. lag om ändring i jordabalken,</p>
<p>5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),</p>
<p>6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>7. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och<br>handräckning.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johan Kvart.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Det måste hälsas med tillfredsställelse att förslag nu läggs fram till en ny<br>lag om skiljeförfarande. Skiljemannalagen har sedan länge varit mogen<br>för en översyn. Sverige har en framskjuten plats bland stater dit parter<br>förlägger sina skiljetvister i kommersiella förhållanden med inter-<br>nationell anknytning. Det är då av vikt - även om partema ofta i den<br>enskilda tvisten hänvisar till ett skilj edomsinstituts reglemente - att den<br>svenska skilj edomslagstiftningen är så utformad att den utgör en god<br>grund för ett effektivt skilj edomsväsende som kan tillvinna sig<br>internationella parters förtroende.</p>
<p>Det remitterade förslaget har också fått en sådan utformning i fråga om<br>sakligt innehåll och begriplighet att lagen bör kunna fylla det angivna<br>syftet. Genom att vid utarbetandet UNCITRAL:s modellag fått tjäna till<br>ledning för innehållet i ett stort antal enskilda bestämmelser kommer<br>också parter med internationell anknytning att lätt känna igen regleringen<br>i den nya lagen. Förslagets förtjänster torde inte minst kunna tillskrivas<br>den höga kvalitén på det utredningsarbete som ligger till grund för<br>förslaget.</p>
<p>Grundläggande för den nya lagen är och måste vara respekten för<br>partsautonomin. Denna medför att man på många punkter har att göra ett<br>val mellan att helt överlämna frågor till partemas och skiljemännens<br>bedömande eller införa uttryckliga men i så fall dispositiva bestäm-<br>melser. Frågorna är sådana att det i allmänhet inte går att ge något<br>oomtvistligt svar på om de bör regleras eller ej. Lagrådets uppfattning är<br>att de val som träffats i det remitterade förslaget nästan alltid framstår<br>som rimliga.</p>
<p>Till lagförslagen har också knutits - såväl i den allmänna motiveringen<br>som i författningskommentaren - utförliga synpunkter på hur de<br>föreslagna bestämmelserna skall tolkas. I regel är dessa väl genomtänkta<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>309</p>
<p>och kan tjäna till god ledning för skiljemän, domstolar och andra som<br>kommer att tillämpa lagen. Undantagsvis kan uttalandena ifrågasättas.<br>Lagrådet går dock i allmänhet inte in på sådana frågor utan dessa får som<br>alltid när det gäller användningen av förarbetsuttalanden lämnas till<br>rättstillämpningen.</p>
<h4>Förslaget till lag om skiljeförfarande</h4>
<p>1 §</p>
<p>I andra stycket anges, att parterna får låta skiljemännen fylla ut avtal<br>utöver vad som följer av tolkning av avtal. Med uttrycket ”fylla ut” avses<br>inte utfyllning i vanlig mening, utan något som går utöver vad som följer<br>av allmänna regler; begreppet avtalstolkning ges den vidsträckta inne-<br>börd som innefattar både tolkning i inskränkt bemärkelse och utfyllning<br>(motiven avsnitt 5.3). Enligt Lagrådets mening blir under sådana<br>omständigheter lokutionen ”fylla ut” förvillande. Lagrådet föreslår i<br>stället ordet ”komplettera”, vilket används som synonym till utfyllning<br>(se t.ex. Adlercreutz, Avtalsrätt II, 4 uppl. 1996, s. 10-12), men saknar<br>terminologisk belastning.</p>
<p>En av de föreslagna bestämmelser vars existensberättigande man<br>skulle kunna ifrågasätta återfinns i paragrafens tredje stycke, vari<br>föreskrivs att skiljemän får pröva konkurrensrättens civilrättsliga verk-<br>ningar mellan parterna. Bakgrunden till tveksamheten är att det inte är<br>klart hur det förhåller sig med frågan vare sig i de svenska domstolarnas<br>prövning av tvistemål eller - tills vidare - enligt EG-domstolens bedöm-<br>ning. För en utomstående betraktare kan det synas som om frågan har<br>övervägande teoretiskt intresse. Det har emellertid sagts att det finns ett<br>stort praktiskt behov av att låta skiljemän fullt ut pröva konkurrensrättens<br>civilrättsliga verkningar. Med hänsyn härtill vill Lagrådet inte motsätta<br>sig den föreslagna bestämmelsen.</p>
<p>2§</p>
<p>Enligt första stycket tredje meningen i paragrafen får, när frågan om<br>skiljemännens behörighet prövas av domstol, skiljemännen fortsätta<br>skiljeförfarandet i avvaktan på domstolens avgörande. Skulle<br>skiljemännen dessutom meddela skiljedom kunde det uppstå problem<br>med en klandertalan, som kanske måste avvisas på grund av lis pendens<br>med hänsyn till den första processen. Detta bör undvikas. Lagrådet<br>förordar att meningen ges följande lydelse: ”Skiljemännen får i avvaktan<br>på domstolens avgörande fortsätta skiljeförfarandet, dock utan att<br>meddela skiljedom.”</p>
<p>10 §</p>
<p>Enligt tredje stycket tredje meningen får skiljemännen, i avvaktan på<br>tingsrättens avgörande i en rättegång om en jävsfråga, fortsätta<br>handläggningen. I överensstämmelse med vad som sägs under 2 §<br>förordar Lagrådet att meningen ges följande lydelse: ”Skiljemännen får i<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>310</p>
<p>avvaktan på tingsrättens avgörande fortsätta skiljeförfarandet, dock utan<br>att meddela skiljedom.”</p>
<p>15 §</p>
<p>Enligt andra stycket första meningen skall tingsrätten utse skiljeman, om<br>det inte görs av någon annan än en part eller skiljemän, ”inom trettio<br>dagar från en uppmaning att utse skiljeman”. Motsvarande gäller enligt<br>andra meningen, när en skiljeman skall utses av partema gemensamt, om<br>de inte enats inom trettio dagar från det att frågan väcktes genom att den<br>ena parten mottagit en underrättelse från motparten. Medan det<br>beträffande det andra fallet klart framgår av lagtexten att parten skall ha<br>mottagit underrättelsen sägs det i författningskommentaren beträffande<br>det första fallet att det är tillräckligt att ett allvarligt försök gjorts att nå<br>den som skall utse skiljeman. Ä andra sidan sägs det att en orsak till att<br>ett val inte kommer till stånd kan vara att det angivna organet inte<br>existerar. Av lagtexten bör framgå att tidsfristen räknas från den tidpunkt<br>då uppmaningen gjorts, förslagsvis genom följande lydelse: ” ... inom<br>trettio dagar från det att en part som önskar att skiljeman utses uppmanat<br>den som skall utse skiljeman att göra det, ”. Det fallet att det avsedda<br>organet inte existerar torde kunna lämnas därhän. Av bestämmelsen bör<br>kunna slutas att parten i så fall omedelbart kan vända sig till tingsrätten.</p>
<p>16 §</p>
<p>När ny skiljeman skall utses i stället för en tidigare tillämpas enligt tredje<br>meningen 14 och 15 §§. Denna hänvisning gör det dock inte tydligt inom<br>vilken tidsfrist den påkallande parten, för vilken ingen tidsfrist gäller<br>enligt 14 §, skall utse skiljemännen. Avsikten torde vara att så skall ske<br>inom trettio dagar från det att han fått kännedom om att ny skiljeman<br>skall utses. Sista meningen kan därför ges följande lydelse. ”Tiden för att<br>utse ny skiljeman är även för den part som begärt skiljedomen trettio<br>dagar och räknas för alla från det att den som skall utse skiljemännen har<br>fått kännedom om det.”</p>
<p>19 §</p>
<p>Andra stycket 2 skulle bli mer lättläst om punkten gavs lydelsen ”uppgift<br>om den fråga som omfattas av skiljeavtalet och som skiljemännen skall<br>pröva”.</p>
<p>24 §</p>
<p>Enligt första stycket andra meningen i paragrafen skall inför avgörandet<br>av en till skiljenämnden överlämnad fråga muntlig förhandling hållas, om<br>part begär det. Enligt såväl den allmänna motiveringen som författ-<br>ningskommentaren till paragrafen har parterna möjlighet att avtala bort<br>denna rätt med bindande verkan för skiljemännen. Det är dock inte<br>självklart att denna bestämmelse är dispositiv. I författningskommentaren<br>står att en part inte kan på förhand avstå från rätten att i behövlig<br>omfattning utföra sin talan - vilket framstår som rimligt — och man kan<br>fråga sig om inte detta skall gälla också rätten till muntlig förhandling.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>311</p>
<p>I olika bestämmelser anges att det ena eller det andra gäller, om inte<br>parterna har bestämt något annat. Under föredragningen har upplysts att<br>det beträffande vissa bestämmelser har befunnits svårt att ange något om<br>dispositiviteten, eftersom frågan kan vara att bedöma på olika sätt allt<br>efter omständigheterna. Detta må vara sant. De frekventa hänvisningarna<br>till partsviljan medför dock en viss presumtion för att bestämmelserna är<br>tvingande om inte annat sägs.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda synes det lämpligt att till förebyggande<br>av tvekan ange att den diskuterade bestämmelsen är dispositiv. Detta kan<br>ske genom att till meningen läggs: ”och parterna inte har bestämt något<br>annat.”</p>
<p>26 §</p>
<p>I andra stycket torde avsikten vara att reglema om bevisupptagning utom<br>huvudförhandling skall tillämpas beträffande förhör medan i fråga om<br>editionsföreläggande eller föreläggande om tillhandahållande av föremål<br>bl.a. 38 kap. 2 och 5 §§ samt 39 kap. 5 § rättegångsbalken skall tillämpas<br>men däremot ej bestämmelserna om bevisupptagning utom huvud-<br>förhandling i 38 kap. 6 § och 39 kap. 2 §. Första och andra meningarna<br>bör därför ges följande lydelse: ”Reglema i rättegångsbalken tillämpas i<br>fråga om en åtgärd som avses i första stycket. Till förhör med vittne,<br>sakkunnig eller part skall skiljemännen kallas och ges tillfälle att ställa<br>frågor.”</p>
<p>29 §</p>
<p>I tredje stycket ges bestämmelser om säkerhetsåtgärder som skilje-<br>männen kan besluta om. Här kommer olika principer som sagts ligga till<br>grund för valet av vad som skall regleras i lagen i strid med varandra. I<br>den allmänna motiveringen sägs att lagstiftningsarbetet bör inriktas på att<br>söka lösningar på problem som erfarenhetsmässigt kan uppstå i samband<br>med skiljeförfarandet. Det är tveksamt om här över huvud taget<br>föreligger något problem, mot bakgrund av bestämmelsen i 4 § tredje<br>stycket om beslut av domstol angående säkerhetsåtgärder. Vidare anförs<br>att ett riktmärke bör vara att lagen inte skall uppta handlingsregler som<br>kan sättas åt sidan utan några konsekvenser. I förevarande fall saknar<br>skiljemännen maktmedel att driva igenom sina beslut. Risken är stor att<br>skiljemännens auktoritet skulle undergrävas om de försökte tillämpa<br>bestämmelsen. Motsvarande stadgande finns i modellagen (artikel 17)<br>vilket talar för att frågan regleras. På grund av det anförda vill Lagrådet<br>ifrågasätta om en sådan bestämmelse, trots modellagen, bör tas in i den<br>svenska lagen. Om så ändå sker hör den hemma bland bestämmelserna<br>om förfarandet.</p>
<p>32 §</p>
<p>I paragrafen regleras skiljemännens möjligheter att rätta eller komplettera<br>en skiljedom eller tolka domslutet i en skiljedom. En ny skiljedom skall i<br>sådant fall inte meddelas utan rättelse, komplettering och tolkning skall<br>hänföra sig till den ursprungliga domen. I författningskommentaren sägs<br>att enligt 34 § gäller en tidsfrist för klander av en skiljedom som räknas</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>312</p>
<p>från den dag då part fick del av skiljedomen. Vidare anges att denna<br>föreskrift bör tolkas så att fristen räknas från kännedom om skiljedomens<br>slutliga lydelse, i den mån denna har någon betydelse för den talan som<br>en part för. Den omständigheten att avsikten är att tidsfristen för klander<br>av en skiljedom skall räknas från det att den fått sin slutliga utformning<br>har inte kommit till uttryck i 34 § (och inte heller i 36 och 41 §§, som<br>också innehåller föreskrifter om tidsfrister). Enligt Lagrådets mening är<br>det väsentligt för undvikande av missförstånd att tid för talans väckande<br>anges så klart och otvetydigt som möjligt i själva lagtexten. Paragraferna<br>34, 36 och 41 §§ bör därför kompletteras i angivet hänseende. Någon<br>reservation i frågan om vilken betydelse rättelsen m.m. har för parten bör<br>då inte göras.</p>
<p>34 §</p>
<p>Av den allmänna motiveringen synes den slutsatsen kunna dras att<br>regeringen anser att skiljemännen överskridit sin behörighet om de lagt<br>en omständighet som inte åberopats av part till grund för sitt avgörande.<br>Att märka är emellertid att ordet ”omständighet” har olika betydelse i<br>skilda bestämmelser i rättegångsbalken (se t.ex. 16 kap. 2 § andra<br>stycket, jfr Ekelöf, Rättegång I, 7 uppl. 1990 s. 32). I de fall då med<br>omständighet avses endast ett bevisfaktum måste ståndpunkten ifråga-<br>sättas. En part som vill obstruera kan lusläsa skiljedomen för att se om<br>inte skiljemännen missat något som han åberopat. Har inte ett sådant fel<br>sannolikt inverkat på utgången ligger det enligt Lagrådets mening<br>närmare till hands att tillämpa sjätte punkten i paragrafen. Frågan är<br>emellertid utpräglat av den art där förarbetsuttalanden blir föga styrande<br>och som därför far överlämnas till rättstillämpningen.</p>
<p>Enligt andra stycket första meningen har en part inte rätt att åberopa en<br>omständighet som han genom att delta i förfarandet utan invändning eller<br>på annat sätt får anses ha avstått från att göra gällande. Det finns skäl att<br>understryka uttalandet i författningskommentaren att en parts under-<br>låtenhet att under förfarandet inlägga protest mot ett visst beslut eller en<br>viss procedur inte utan vidare medför att han har förlorat sin klanderrätt.<br>Mot bakgrund härav kan ifrågasättas uttalanden i den allmänna<br>motiveringen och författningskommentaren till 2 § att en part för att vara<br>bevarad vid sin klanderrätt måste reservera sig mot ett beslut av<br>skiljemännen under förfarandet varigenom dessa funnit skiljeavtalet<br>giltigt. Det förefaller naturligt att en part som inför ett sådant beslut med<br>skärpa hävdat att avtalet är ogiltigt inte omedelbart efter beslutet skall<br>behöva förklara att han reserverar sig. För att utan vidare tillämpa en<br>sådan ordning utan risk för rättsförluster skulle det behövas en<br>formalisering med krav på missnöjesanmälan och en erinran därom från<br>skiljemännens sida, något som knappast torde vara önskvärt. Som sägs i<br>författningskommentaren måste man kunna konstatera att passiviteten är<br>att uppfatta som ett avstående. Frågan kan liksom andra överlämnas till<br>rättstillämpningen.</p>
<p>Såsom Lagrådet har anfört under 32 § bör första meningen i sista<br>stycket kompletteras förslagsvis enligt följande. ”Talan skall väckas<br>inom tre månader från den dag då parten fick del av skiljedomen eller,</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>313</p>
<p>om rättelse, komplettering eller tolkning enligt 32 § har ägt rum, inom tre<br>månader från den dag då parten fick del av skiljedomen i dess slutliga<br>lydelse.”</p>
<p>35 §</p>
<p>I 4 § tredje stycket regleras det fallet att säkerhetsåtgärd begärs under<br>tiden tvisten behandlas av skiljemän eller dessförinnan. I 60 § finns<br>bestämmelser om säkerhetsåtgärder i anslutning till en skiljetvist<br>utomlands (första stycket) eller exekvaturprocessen i hovrätten (andra<br>stycket). I den allmänna motiveringen omnämns ett rättsfall (NJA 1979 s.<br>698) varigenom klarlagts att svaranden i ett mål om klander av skiljedom<br>kan få prövad en begäran om kvarstad som grundar sig på skiljedomen.<br>Vidare anförs att med hänsyn till att motparten alltid skall ges tillfälle att<br>yttra sig innan verkställighet av en svensk skiljedom får ske, det enligt<br>regeringens mening bör finnas möjlighet för vinnande part att få sitt<br>anspråk säkerställt genom kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Under<br>hänvisning till rättspraxis anser regeringen inte någon uttrycklig bestäm-<br>melse i ämnet behövlig. Lagrådet vill dock ifrågasätta om inte, mot<br>bakgrund av att andra fall av säkerhetsåtgärder är reglerade i den före-<br>slagna lagen, en uttrycklig bestämmelse för nu avsett fall borde tas in i<br>lagen. Det torde i så fall inte finnas anledning att behandla talan om<br>ogiltighet annorlunda än klander. En bestämmelse skulle lämpligen<br>kunna föras in som ett fjärde stycke i förevarande paragraf och ges<br>lydelsen: ”1 ett mål om en skiljedoms ogiltighet eller om upphävande av<br>en skiljedom får domstolen meddela sådana beslut om säkerhetsåtgärder<br>som domstolen enligt lag är behörig att meddela.”</p>
<p>36 §</p>
<p>Andra meningen i första stycket om talans väckande kan utformas på sätt<br>som Lagrådet förordat under 34 §.</p>
<p>Andra stycket första meningen avser en talan som enbart rör<br>fördelningen av kostnaderna partema emellan. Detta skulle komma fram<br>tydligare med följande formulering: ”En talan enligt första stycket som<br>enbart rör en fråga som avses i 42 § är tillåten om skiljedomen innebär att<br>skiljemännen har ansett sig vara obehöriga att pröva tvisten.”</p>
<p>38 §</p>
<p>I andra stycket aktualiseras principerna om en säkerhetshavares rätt till<br>avkastningen av det objekt som säkerhetsrätten avser; objektet torde i<br>förevarande sammanhang utgöras av bankmedel eller andra rättigheter<br>(civil avkastning). Det har brukat anses att panträtt till sådana objekt<br>enligt allmänna regler inte utan avtal omfattar avkastningen av egen-<br>domen, i vidare mån än att panthavaren vid realisation kan ta betalt även<br>ur avkastning som inte uppburits av pantsättaren, liksom han successivt<br>kan använda avkastningen till att täcka ersättningsgilla omkostnader. (Se<br>hänvisningar hos Lennander, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om<br>lös egendom, 1977, s. 111-116 och s. 305. Jfr Walin, Panträtt, 2 uppl.<br>1998, s. 252-253, som rekommenderar ett annat synsätt, där utgångs-<br>punkten är att avkastningen generellt omfattas av panträtten.) Det sagda<br></p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>314</p>
<p>innebär emellertid att föreskriften i andra stycket, att säkerhetshavaren<br>får ”tillgodogöra sig betalning ur säkerheten samt avkastningen av<br>denna”, i och för sig inte ger någon upplysning om vad som gäller<br>beträffande rätten till avkastningen under tiden fram till dess att han får ta<br>säkerheten i anspråk. Frågan kan t.ex. uppkomma, om panthavaren under<br>den tiden är skyldig att på begäran av pantsättaren lämna ut avkastning<br>som förfallit. Om avsikten är att rätten till avkastningen skall vara lika<br>omfattande som rätten till själva objektet bör detta anges. Detta skulle<br>t.ex. kunna ske genom att det till sista stycket fogas meningen ”Har<br>parterna inte överenskommit något annat omfattar säkerhetsrätten även<br>egendomens avkastning”. Orden ”samt avkastningen av denna” i den<br>nuvarande sista meningen i paragrafen bör då samtidigt utgå.</p>
<p>41 §</p>
<p>Som har utvecklats under 32 § bör bestämmelsen om talans väckande<br>kompletteras med regler om tidsfrister då rättelse eller komplettering av<br>domen eller tolkning av domslutet har ägt rum. Detta kan ske genom att<br>en ny tredje mening förs in i första stycket. Den kan ha t.ex. följande<br>lydelse. ”Har rättelse, komplettering eller tolkning enligt 32 § ägt rum,<br>skall talan väckas av en part inom tre månader från den dag då parten<br>fick del av skiljedomen i dess slutliga lydelse och av en skiljeman inom<br>samma tid från den dag då skiljedomen fick sin slutliga lydelse.”</p>
<p>45 §</p>
<p>Enligt andra stycket inträder inte preklusion på grund av att part försuttit<br>tid för väckande av talan, om parten efter ett skiljeförfarande begär<br>skiljedom eller väcker talan vid domstol inom trettio dagar från den dag<br>då parten fick del av skiljedomen eller, om skiljedomen blivit upphävd<br>eller förklarad ogiltig, från det att domen härom vunnit laga kraft. Den<br>föreslagna bestämmelsen omfattar inte det fallet att den påkallande<br>parten fört talan enligt 36 § mot en skiljedom, som innebär att hans talan<br>avvisats, utan att domstolen upphävt skiljedomen. Även i detta fall bör<br>hans talerätt vara bevarad om han väcker talan inom trettio dagar från det<br>att domen vunnit laga kraft; han skall naturligtvis inte samtidigt både föra<br>talan enligt 36 § och väcka talan i själva saken vid domstol. Det kan ske<br>genom att i satsen ”om skiljedomen blivit upphävd eller förklarad<br>ogiltig” läggs till ”eller talan mot skiljedomen enligt 36 § lämnats utan<br>bifall”.</p>
<h4>Övergångsbestämmelserna</h4>
<p>Äldre bestämmelser skall enligt punkten 2 tillämpas i fråga om<br>skiljeförfarande som inletts före ikraftträdandet. Såvitt Lagrådet förstår<br>skall inte några bestämmelser i den nya lagen tillämpas i det angivna<br>fallet. Ordet ”skiljeförfaranden” är dock ägnat att framkalla tvekan om<br>huruvida punkten 2 omfattar även det fortsatta förfarandet i domstol.<br>Detta är dock avsikten.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>315</p>
<p>Avgörande för frågan om ny eller äldre lag skall tillämpas bör vara när<br>skiljeförfarandet inletts. Enligt 19 § anses skiljeförfarande inlett när<br>motparten tar emot påkallelseskriften men bestämmelsen är dispositiv.</p>
<p>På grund av det anförda förordar Lagrådet att punkten 2 ges följande<br>lydelse: ”Den äldre lagen tillämpas om skiljeförfarandet har inletts före<br>ikraftträdandet eller, såvitt angår verkställighet av en utländsk skiljedom,<br>om ansökan om verkställighet har gjorts före ikraftträdandet.”</p>
<p>I överensstämmelse härmed bör i punkten 3 orden ”förfaranden där<br>skiljedom har begärts” bytas ut mot ”förfaranden som har inletts”.</p>
<h4>Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen</h4>
<p>8 kap. 17 §</p>
<p>Det synes lämpligt att för större tydlighets skull i det nya tredje stycket<br>föra in en hänvisning inte endast till 26 § lagen om skiljeförfarande utan<br>också till 50 § som handlar om bevisupptagning under skiljeförfarande<br>utomlands.</p>
<h4>Övriga lagförslag</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<h4>Lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken</h4>
<p>Enligt 12 § i denna lag, som ej föreslås ändrad i lagrådsremissen, får<br>vissa där avsedda domar verkställas, om det inte finns någon omstän-<br>dighet som gör domen ogiltig även om talan ej förs mot domen.<br>Bestämmelsen stämmer inte överens med de nya reglema i utsöknings-<br>balken om beaktande av ogiltighet. Dessutom har begreppet ogiltighet<br>olika innebörd i lagen om skiljemän och den föreslagna lagen om<br>skiljeförfarande. I bestämmelsen hänvisas till 3 kap. 15, 16, 17 och 18 §§<br>utsökningsbalken. Paragrafnumreringen av olika bestämmelser i dessa<br>paragrafer har förskjutits, vilket måste beaktas.</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>316</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 november 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Freivalds, Åsbrink, Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh,<br>Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,<br>Wämersson, Lejon</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Prop. 1998/99:35</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1998/99:35 Ny lag om skiljeförfarande.</p>
<p>317</p>
<p>Eländers Gotab 57193, Stockholm 1998</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:JuU12?INLInlämning1998-11-18 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning1998-11-20 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning1998-11-20 00:00:00planerat60hanteringHÄNHänvisning1998-11-23 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar1998-12-07 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 18:35:50statustextstatustextÄrendet är avslutatGM03352019-05-22 17:20:44tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-23 18:35:50behandlas_i1998/99:JuU12GM01JuU12bet1998/99JuU12SkiljeförfarandetBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:35<br/>
Ny lag om skiljeförfarandeGM02Ju8mot1998/99Ju8med anledning av prop. 1998/99:35 Ny lag om skiljeförfarandeMotionföljdmotionav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:35<br/>
Ny lag om skiljeförfarandeGM02Ju8mot1998/99Ju8med anledning av prop. 1998/99:35 Ny lag om skiljeförfarandeav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)Motion