2223172GM03321998/9932propproppropProposition 1998/99:32PropositionPropositionJustitiedepartementet3201998-12-17 00:00:002025-12-19 14:04:101999-01-01 00:00:00EU-bedrägerier och korruptiondigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0332/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0332https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0332
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1998/99:32</h1>
<h2>EU-bedrägerier och korruption</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0332/prop_199899__32-1.png" style="width:38pt;height:22pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1998/99:32</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 17 december 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen behandlas frågan om Sveriges tillträde till och efterlev-<br>nad av vissa internationella konventioner, protokoll och rekommenda-<br>tioner rörande bedrägerier mot Europeiska gemenskapernas (EG)<br>finansiella intressen och korruption. De internationella instrument som<br>avses är</p>
<p>• konventionen om skydd av EG:s finansiella intressen,</p>
<p>• det första protokollet, som rör korruption,</p>
<p>• det s.k. domstolsprotokollet, som behandlar EG-domstolens roll vid<br>tolkning av konventionen och det första protokollet,</p>
<p>• den inom Europeiska unionen (EU) utarbetade konventionen om kor-<br>ruption</p>
<p>• den inom den ekonomiska samarbets- och utvecklingsorganisationen<br>OECD utarbetade konventionen om bestickning i internationella<br>affärsförhållanden</p>
<p>• den inom OECD utarbetade rekommendationen om skattebehandling<br>av mutor.</p>
<p>I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionerna och<br>protokollen. Vidare innehåller den förslag till ändringar i brottsbalken till<br>följd av dessa åtaganden. Det föreslås att det i brottsbalken införs ett nytt<br>brott, subventionsmissbruk. Denna straffbeläggning innebär att an-<br>vändning av ett EU-bidrag på ett sätt som avviker från det ändamål för<br>vilket det beviljats straffbeläggs. Vidare föreslås bl.a. att bestickning av<br>utländska ministrar och parlamentsledamöter, liksom utövare av offent-<br>liga funktioner, straffbeläggs. Det föreslås också en utvidgning av<br>mutansvaret till situationer där förmånen tillfaller någon annan än den</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 32</p>
<p>vars tjänsteutövning kan påverkas av mutan, samt justeringar i reglerna<br>om utländsk brottmålsdoms hinderverkan.</p>
<p>Vissa rent nationellt betingade lagstiftningsfrågor tas också upp. Det<br>rör sig om en teknisk justering av den personkrets som kan göra sig<br>skyldig till mutbrott, föranledd av lagstiftningen om totalförsvaret, samt<br>en utvidgning av samma personkrets till att omfatta personer med veten-<br>skapligt uppdrag.</p>
<p>Slutligen föreslås att det införs ett uttryckligt avdragsförbud för mutor<br>och andra otillbörliga belöningar.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken...........................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen</p>
<p>(1928:370).........................................................................12</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................14</p>
<p>4 Bedrägerikonventionen...................................................................15</p>
<p>4.1 Bakgrund...........................................................................15</p>
<p>4.2 Huvudsakligt innehåll.......................................................16</p>
<p>4.3 Sveriges tillträde till bedrägerikonventionen....................21</p>
<p>4.4 Behovet av lagstiftning samt förklaringar........................22</p>
<p>4.4.1 Straffbestämmelser.........................................22</p>
<p>4.4.2 Svensk domstols straffrättsliga kompetens .... 30</p>
<p>4.4.3 Straffansvar för företagsledare.......................31</p>
<p>4.4.4 Utlämning för brott.........................................32</p>
<p>4.4.5 Inbördes rättshjälp m.m..................................34</p>
<p>4.4.6 Utländsk brottmålsdoms rättsverkningar i</p>
<p>Sverige............................................................35</p>
<p>5 Korruption.......................................................................................37</p>
<p>5.1 Inledning...........................................................................37</p>
<p>5.2 Nuvarande reglering.........................................................38</p>
<p>5.2.1 Materiella regler.............................................38</p>
<p>5.2.2 Särskilda åtalsregler........................................39</p>
<p>5.2.3 Svensk domsrätt..............................................39</p>
<p>5.3 De nya instrumenten.........................................................40</p>
<p>5.3.1 Korruptionsprotokollet...................................40</p>
<p>5.3.2 Korruptionskonventionen...............................40</p>
<p>5.3.3 OECD-konventionen......................................41</p>
<p>5.4 Tillträde till konventionerna och protokollet....................42</p>
<p>5.5 Behovet av lagstiftning samt förklaringar........................43</p>
<p>5.5.1 Korruptionsprotokollet...................................43</p>
<p>5.5.2 Korruptionskonventionen...............................52</p>
<p>5.5.3 OECD-konventionen......................................56</p>
<p>5.5.4 Vissa andra frågor om korruption...................70</p>
<p>5.6 Ändringar i brottsbalken...................................................71</p>
<p>5.6.1 Inledning.........................................................71</p>
<p>5.6.2 Vetenskaplig förtroendeställning....................72</p>
<p>5.6.3 Mutor till tredj e man.......................................73</p>
<p>5.6.4 Vissa EU-funktionärer....................................75</p>
<p>5.6.5 Utländska parlamentariker, ministrar m.fl......75</p>
<p>5.6.6 Utövare av offentliga funktioner....................76</p>
<p>5.6.7 Totalförsvarspliktiga m.fl...............................77</p>
<p>5.6.8 Utländsk brottmålsdoms hinderverkan...........77</p>
<p>5.6.9 De särskilda åtalsreglema...............................78</p>
<p>5.7 Skattefrågor.......................................................................79</p>
<p>5.7.1 Inledning.........................................................79</p>
<p>5.7.2 Bakgrund........................................................79</p>
<p>5.7.3 Överväganden.................................................83</p>
<p>6 Domstolsprotokollet........................................................................86</p>
<p>6.1 Bakgrund...........................................................................86</p>
<p>6.2 Huvudsakligt innehåll.......................................................86</p>
<p>6.3 Tillträde, förklaringar och lagändringsbehov...................87</p>
<p>7 Ikraftträdande..................................................................................88</p>
<p>8 Ekonomiska konsekvenser..............................................................89</p>
<p>9 Författningskommentar...................................................................89</p>
<p>9.1 Lag om ändring i brottsbalken..........................................89</p>
<p>9.2 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)........95</p>
<p>Bilaga 1 Bedrägerikonventionen.........................................................96</p>
<p>Bilaga 2 Sammanfattning av Ds 1998:1 ............................................ 104</p>
<p>Bilaga 3 Promemorians lagförslag....................................................105</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser Ds 1998:1 ...................... 107</p>
<p>Bilaga 5 Protokollet till bedrägerikonventionen................................108</p>
<p>Bilaga 6 Korruptionskonventionen....................................................117</p>
<p>Bilaga 7 OECD-konventionen...........................................................127</p>
<p>Bilaga 8 Domstolsprotokollet............................................................137</p>
<p>Bilaga 9 Sammanfattning av Ds 1998:29..........................................142</p>
<p>Bilaga 10 Promemorians lagförslag....................................................143</p>
<p>Bilaga 11 Förteckning över remissinstanser Ds 1998:29....................151</p>
<p>Bilaga 12 Lagrådsremissens lagförslag...............................................152</p>
<p>Bilaga 13 Lagrådets yttrande...............................................................160</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 dec. 1998........164</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................165</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas<br>finansiella intressen med den förklaring beträffande artikel 7 i konven-<br>tionen som regeringen förordat,</p>
<p>2. godkänner protokollet till konventionen om skydd av Europeiska<br>gemenskapernas finansiella intressen med den förklaring beträffande<br>artikel 6 i protokollet som regeringen förordat,</p>
<p>3. godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemen-<br>skapernas domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av<br>Europeiska gemenskapernas finansiella intressen med den förklaring be-<br>träffande artikel 2 i protokollet som regeringen förordat,</p>
<p>4. godkänner konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i<br>Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är<br>delaktiga i, med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 10, 12 och 13 i<br>konventionen som regeringen förordat,</p>
<p>5. godkänner OECD-konventionen om bekämpande av bestickning av<br>utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser med<br>den förklaring beträffande artikel 15 i konventionen som regeringen<br>förordat,</p>
<p>6. antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>7. antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen<br>(1928:370).</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken</p>
<p>dels att 2 kap. 5 a §, 17 kap. 7 och 17 §§ samt 20 kap. 2 och 5 §§ skall<br>ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 3 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom lagakraftägande<br>dom, meddelad i främmande stat<br>där gärningen förövats eller i<br>främmande stat som har tillträtt<br>den europeiska konventionen den<br>28 maj 1970 om brottmålsdoms<br>internationella rättsverkningar<br>eller den europeiska konventionen<br>den 15 maj 1972 om överförande<br>av lagforing i brottmål, må den<br>tilltalade ej här i riket lagforas för<br>samma gärning,</p>
<p>1. om han har frikänts från<br>ansvar,</p>
<p>2. om han har förklarats skyldig<br>till brottet utan att påföljd har å-<br>dömts,</p>
<p>3. om ådömd påföljd har verk-<br>ställts i sin helhet eller verkställig-<br>heten pågår, eller</p>
<p>4. om ådömd påföljd har bort-<br>fallit enligt lagen i den främmande<br>staten.</p>
<p>Första stycket gäller ej i fråga<br>om brott som avses i 1 § eller 3 §<br>4, 6 eller 7 såvida ej lagföringen i<br></p>
<p>a§*</p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom lagakraftägande<br>dom, meddelad i främmande stat<br>där gärningen förövats eller i<br>främmande stat som har tillträtt<br>någon av de överenskommelser<br>som anges i fjärde stycket, får den<br>tilltalade inte här i riket lagforas<br>för samma gärning,</p>
<p>1. om han har frikänts från<br>ansvar,</p>
<p>2. om han har förklarats skyldig<br>till brottet utan att påföljd har å-<br>dömts,</p>
<p>3. om ådömd påföljd har verk-<br>ställts i sin helhet eller verkställig-<br>heten pågår, eller</p>
<p>4. om ådömd påföljd har bort-<br>fallit enligt lagen i den främmande<br>staten.</p>
<p>Första stycket gäller inte i fråga<br>om brott som avses i 1 § eller 3 §<br>4, 6 eller 7 såvida inte lagföringen</p>
<p>Senaste lydelse 1987:761.</p>
<p>den främmande staten har skett på<br>begäran av svensk myndighet</p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom dom meddelad i<br>främmande stat och föreligger ej<br>på grund av vad förut i denna pa-<br>ragraf sagts hinder mot lagföring,<br>må åtal för gärningen väckas här i<br>riket endast efter förordnande av<br>regeringen eller den regeringen be-<br>myndigat därtill.</p>
<p>i den främmande staten har skett Prop. 1998/99:32<br>på begäran av svensk myndighet<br>eller sedan personen utlämnats<br>från Sverige för lagföring.</p>
<p>Om en fråga om ansvar för en<br>gärning har prövats genom en<br>dom meddelad i en främmande stat<br>och om det inte finns hinder mot<br>lagföring på grund av vad som<br>förut sagts i denna paragraf får<br>åtal för gärningen väckas här i<br>riket endast efter förordnande av<br>regeringen eller den som reger-<br>ingen bemyndigat.</p>
<p>De överenskommelser som avses</p>
<p>i första stycket är</p>
<p>1. den europeiska konventionen<br>den 28 maj 1970 om brottmåls-<br>doms internationella rättsverk-<br>ningar,</p>
<p>2. den europeiska konventionen<br>den 15 maj 1972 om överförande<br>av lagföring i brottmål,</p>
<p>3. konventionen den 26 juli 1995<br>om skydd av Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen,<br>dock endast om gärningen om-<br>fattas av överenskommelsen,</p>
<p>4. protokollet den 27 september</p>
<p>1996 till konventionen om skydd<br>av Europeiska gemenskapernas fi-<br>nansiella intressen, dock endast<br>om gärningen omfattas av över-<br>enskommelsen, och</p>
<p>5. konventionen den 26 maj</p>
<p>1997 om kamp mot korruption som<br>tjänstemän i Europeiska gemen-<br>skaperna eller Europeiska union-<br>ens medlemsstater är delaktiga i,<br>dock endast om gärningen om-<br>fattas av överenskommelsen.</p>
<p>Har ett brott begåtts delvis här i<br>riket och delvis också inom den<br>medlemsstats territorium där do-<br>men meddelats, skall första stycket<br>tillämpas om gärningen omfattas<br>av de överenskommelser som<br>anges i fjärde stycket 3-5.</p>
<h4>9 kap</h4>
<p>Den som, i strid med föreskrifter<br>eller villkor, använder ett bidrag<br>eller utnyttjar en förmån som<br>finansieras över eller på annat sätt<br>påverkar Europeiska gemenskap-<br>ernas budgetar för ett annat ända-<br>mål än det som bidraget eller för-<br>månen har beviljats för, döms för<br>subventionsmissbruk till böter el-<br>ler fängelse i högst två år. I ringa<br>fall skall inte dömas till ansvar.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Den som till arbetstagare eller<br>annan som avses i 20 kap. 2 §<br>lämnar, utlovar eller erbjuder muta<br>eller annan otillbörlig belöning för<br>tjänsteutövningen, dömes för<br>bestickning till böter eller fängelse<br>i högst två år.</p>
<p>Har bestickning skett i förhåll-<br>ande till någon som ej är arbets-<br>tagare hos staten eller hos kom-<br>mun och som ej omfattas av 20<br>kap. 2 § andra stycket 1-4, må<br>åklagare väcka åtal endast om<br>brottet angives till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren till den för<br>bestickningen utsatte eller om åtal</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Den som till</p>
<p>1. arbetstagare,</p>
<p>2. annan som avses i 20 kap.<br>2§,</p>
<p>3. främmande stats minister,<br>ledamot av främmande stats lag-<br>stiftande församling eller ledamot<br>av främmande stats organ mot-<br>svarande dem som avses i 20 kap.<br>2 § andra stycket I, eller</p>
<p>4. någon som utan att inneha an-<br>ställning eller uppdrag som nu har<br>sagts utövar främmande stats myn-<br>dighet lämnar, utlovar eller<br>erbjuder, för denne själv eller för<br>annan, muta eller annan otillbörlig<br>belöning för tjänsteutövningen,<br>döms för bestickning till böter eller<br>fängelse i högst två år.</p>
<p>§<sup>3</sup></p>
<p>I vissa fall av bestickning får<br>åklagare väcka åtal endast om<br>brottet anges till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren till den som<br>utsatts för bestickningen eller om<br>åtal är påkallat från allmän syn-<br>punkt. Detta gäller om bestickning<br>skett i förhållande till någon som</p>
<p>1. inte är arbetstagare hos stat-</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1977:103.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1977:103.</p>
<p>är påkallat från allmän synpunkt. en eller hos kommun,</p>
<p>2. inte omfattas av 20 kap. 2 §<br>andra stycket 1-4 eller 6 och</p>
<p>3. inte är främmande stats mini-<br>ster eller ledamot av främmande<br>stats lagstiftande församling.</p>
<h4>20 kap.</h4>
<p>2§<sup>4</sup></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Arbetstagare som tar emot, låter<br>åt sig utlova eller begär muta eller<br>annan otillbörlig belöning för sin<br>tjänsteutövning, döms för mutbrott<br>till böter eller fängelse i högst två<br>år. Detsamma skall gälla, om<br>arbetstagaren begått gärningen<br>innan han erhöll anställningen<br>eller efter det han slutat den-<br>samma. Är brottet grovt, döms till<br>fängelse, lägst sex månader och<br>högst sex år.</p>
<p>Vad i första stycket sägs om<br>arbetstagare skall också tillämpas<br>På</p>
<p>1. ledamot av styrelse, verk,<br>nämnd, kommitté eller annan så-<br>dan myndighet som hör till staten<br>eller till kommun, landsting, kom-<br>munalförbund, församling, kyrklig<br>samfallighet eller allmän försäk-<br>ringskassa,</p>
<p>2. den som utövar uppdrag som<br>är reglerat i författning,</p>
<p>3. den som är krigsman enligt<br>lagen (1986:644) om disciplinför-<br>seelser av krigsmän, m.m. eller an-<br>nan som fullgör lagstadgad tjän-<br>steplikt,</p>
<p>4. den som utan att inneha an-<br>ställning eller uppdrag som nu har<br>sagts utövar myndighet och</p>
<p>5. den som i annat fall än som<br>avses i 1^1 på grund av förtro-<br>endeställning fatt till uppgift att<br>för någon annan sköta rättslig<br>eller ekonomisk angelägenhet eller<br>självständigt handha kvalificerad</p>
<p>Arbetstagare som, för sig själv<br>eller för annan, tar emot, låter åt<br>sig utlova eller begär muta eller<br>annan otillbörlig belöning för sin<br>tjänsteutövning, döms för mutbrott<br>till böter eller fängelse i högst två<br>år. Detsamma skall gälla, om ar-<br>betstagaren begått gärningen innan<br>han erhöll anställningen eller efter<br>det han slutat densamma. Är brot-<br>tet grovt, döms till fängelse, lägst<br>sex månader och högst sex år.</p>
<p>Vad i första stycket sägs om<br>arbetstagare skall också tillämpas<br>På</p>
<p>1. ledamot av styrelse, verk,<br>nämnd, kommitté eller annan så-<br>dan myndighet som hör till staten<br>eller till kommun, landsting, kom-<br>munalförbund, församling, kyrklig<br>samfällighet eller allmän försäk-<br>ringskassa,</p>
<p>2. den som utövar uppdrag som<br>är reglerat i författning,</p>
<p>3. den som omfattas av lagen<br>(1994:1811) om disciplinansvar<br>inom totalförsvaret, m.m. eller an-<br>nan som fullgör lagstadgad tjänste-<br>plikt,</p>
<p>4. den som utan att inneha an-<br>ställning eller uppdrag som nu har<br>sagts utövar myndighet och</p>
<p>5. den som i annat fall än som<br>avses i 1-4 på grund av förtro-<br>endeställning fatt till uppgift att<br>för någon annan</p>
<p>a) sköta en rättslig eller eko-<br>nomisk angelägenhet,</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1993:207.</p>
<p>teknisk uppgift eller övervaka sköt-<br>seln av sådan angelägenhet eller<br>uppgift.</p>
<p>b) genomföra en vetenskaplig Prop. 1998/99:32<br>eller motsvarande utredning,</p>
<p>c) självständigt sköta en kvalifi-<br>cerad teknisk uppgift, eller</p>
<p>d) övervaka utförandet av en så-<br>dan uppgift som anges i a, b eller<br>c, och</p>
<p>6. ledamot av Europeiska ge-<br>menskapernas kommission, Euro-<br>paparlamentet eller Europeiska<br>gemenskapernas revisionsrätt eller<br>domare i Europeiska gemenskap-<br>ernas domstol.</p>
<p>Åklagare må, utan hinder av vad<br>eljest må vara stadgat, åtala brott<br>varigenom arbetstagare hos staten<br>eller hos kommun eller annan som<br>avses i 2 § andra stycket 1-4 har<br>åsidosatt vad honom åligger i ut-<br>övningen av anställningen eller<br>uppdraget.</p>
<p>Utan hinder av vad i första<br>stycket sägs skall dock gälla</p>
<p>1. vad i denna balk stadgas att å-<br>tal ej må ske utan förordnande av<br>regeringen eller den regeringen har<br>bemyndigat och</p>
<p>2. vad i annan lag eller författ-<br>ning är föreskrivet om åtal för gär-<br>ning, för vilken straff är stadgat<br>allenast öm den förövas av inne-<br>havare av anställning eller uppdrag<br>som sägs i första stycket.</p>
<p>Har mutbrott begåtts av någon<br>som ej omfattas av första stycket,<br>må åklagare väcka åtal endast om<br>brottet angives till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>År ej för visst fall annat stadgat,<br>må åklagare åtala brott mot sådan<br>tystnadsplikt som gäller till förmån<br>för enskild målsägande endast om</p>
<p>5§<sup>5</sup></p>
<p>Åklagare får, utan hinder av vad<br>som annars är föreskrivet, åtala<br>brott varigenom arbetstagare hos<br>staten eller hos kommun eller<br>annan som avses i 2 § andra<br>stycket 1-4 har åsidosatt vad som<br>åligger honom i utövningen av an-<br>ställningen eller uppdraget.</p>
<p>Utan hinder av bestämmelserna<br>i första stycket skall dock gälla</p>
<p>1. vad som i denna balk före-<br>skrivs om att åtal inte får ske utan<br>förordnande av regeringen eller<br>den regeringen har bemyndigat<br>och</p>
<p>2. vad som i annan lag eller för-<br>fattning är föreskrivet om åtal för<br>gärning, för vilken straff är stadgat<br>endast om den förövas av inne-<br>havare av anställning eller uppdrag<br>som avses i första stycket.</p>
<p>Har mutbrott begåtts av någon<br>som inte omfattas av första stycket<br>eller av 2 § andra stycket 6, får<br>åklagare väcka åtal endast om<br>brottet anges till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Om det inte finns särskilda<br>bestämmelser för ett visst fall, får<br>åklagare åtala brott mot sådan<br>tystnadsplikt som gäller till förmån</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1977:103.</p>
<p>10</p>
<p>denne anger brottet till åtal eller för enskild målsägande endast om<br>åtal är påkallat från allmän syn- denne anger brottet till åtal eller<br>punkt. åtal är påkallat från allmän syn-</p>
<p>punkt.</p>
<p>Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts<br>av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av<br>tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestäm-<br>melser.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>11</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen<br>(1928:370)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>20 §<sup>6</sup></p>
<p>Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla<br>omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bi-<br>behållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde<br>(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.</p>
<p>Avdrag far inte göras för:</p>
<p>den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så<br>som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller<br>därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;</p>
<p>kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar<br>eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är<br>skattefria enligt 19 §;</p>
<p>värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts<br>av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges<br>bam som ej fyllt 16 år;</p>
<p>ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-<br>värvsverksamhet;</p>
<p>svenska allmänna skatter;</p>
<p>kapitalavbetalning på skuld;</p>
<p>ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§<br>lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 31 § tullagen<br>(1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen</p>
<p>(1996:1030) om underhållsstöd och 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetal-<br>ningslagen (1997:483) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen<br>(1997:484) om dröjsmålsavgift;</p>
<p>avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;</p>
<p>avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);</p>
<p>avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);</p>
<p>avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);</p>
<p>avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);</p>
<p>avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);</p>
<p>avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;</p>
<p>skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i<br>arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare<br>och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;</p>
<p>företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1998:816.</p>
<p>12</p>
<p>straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;</p>
<p>skatteavdrag för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt skatte-<br>betalningslagen (1997:483);</p>
<p>avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;</p>
<p>kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig<br>parkering;</p>
<p>överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);</p>
<p>miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken;</p>
<p>vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot föro-<br>rening från fartyg;</p>
<p>avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-<br>skrifter om in- eller utförsel av varor;</p>
<p>lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja<br>och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasom-<br>rådet;</p>
<p>avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser<br>om elektriska anläggningar;</p>
<p>avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;</p>
<p>ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det<br>finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.<br>nämnda lag;</p>
<p>avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a§ aktiebolagslagen<br>(1975:1385);</p>
<p>utgifter för muta eller annan<br>otillbörlig belöning.</p>
<p>(Se vidare anvisningarna.)</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas i fråga om utgift-<br>er efter ikraftträdandet.</p>
<p>13</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I departementspromemorian Sveriges tillträde till bedrägerikonventionen<br>(Ds 1998:1) föreslås att Sverige ratificerar en konvention om skydd av<br>EG:s finansiella intressen. I promemorian föreslås också erforderliga<br>ändringar i brottsbalken. Konventionstexten i svensk version finns i bi-<br>laga 1. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. De lag-<br>förslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 3. Förslagen har<br>remissbehandlats under våren 1998. En förteckning över remissinstanser-<br>na finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedeparte-<br>mentet (dnr Ju 98/266).</p>
<p>I departementspromemorian Korruption - svenskt tillträde till vissa<br>internationella konventioner m.m. (Ds 1998:29) föreslås att Sverige<br>ratificerar två protokoll till konventionen om skydd av EG:s finansiella<br>intressen. Det ena protokollet rör korruption som kan skada gemen-<br>skapernas finansiella intressen och i det andra ges EG-domstolen en roll<br>vid tolkning av konventionen och det första protokollet. Vidare behand-<br>las Sveriges anslutning till en inom EU och en inom den ekonomiska<br>samarbetsorganisationen OECD utarbetad konvention mot korruption.<br>Slutligen behandlas en OECD-rekommendation om skattebehandling av<br>mutor. I promemorian förslås också erforderliga ändringar i brottsbalken<br>och i kommunalskattelagen (1928:370). Konventionstextema finns i<br>bilagorna 5-8. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 9. De<br>lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 10. Förslagen har<br>remissbehandlats under våren och sommaren 1998. En förteckning över<br>remissinstanserna finns i bilaga 11. Remissyttrandena finns tillgängliga i<br>Justitiedepartementet (dnr Ju 98/1500).</p>
<p>Regeringen tar i detta ärende upp frågan om godkännande av kon-<br>ventionerna och protokollen, avgivande av förklaringar samt nödvändiga<br>lagändringar.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 5 november 1998 att inhämta Lagrådets ytt-<br>rande över de förslag som finns i bilaga 12. Lagrådet har i allt väsentligt<br>godtagit förslagen. Dock har man förordat att den föreslagna ut-<br>vidgningen av den personkrets som kan bli ansvarig för trolöshet mot hu-<br>vudman får anstå till dess en mer ingående analys av behovet, innebörden<br>och konsekvenserna av en sådan lagändring hunnit genomföras. Vissa<br>ändringar av huvudsakligen lagteknisk natur har också förordats. Lag-<br>rådets yttrande finns i bilaga 13.</p>
<p>Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.</p>
<p>14</p>
<h2>Bedrägerikonventionen</h2>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h3>4.1 Bakgrund</h3>
<p>Skyddet av gemenskapernas finansiella intressen har under många år va-<br>rit en högt prioriterad fråga i Europeiska unionens medlemsstater. De<br>första ansatserna till gemenskapsåtgärder togs redan under 1960-talet. År<br>1976 presenterade kommissionen ett förslag till ändring av fördragen om<br>upprättande av Europeiska gemenskaperna. Avsikten var att anta gemen-<br>samma bestämmelser om straffrättsligt skydd av gemenskapernas finans-<br>iella intressen och om lagföring av överträdelser av dessa bestämmelser.<br>Förslaget diskuterades under 1980-talet utan att några resultat uppnåddes.</p>
<p>Ett avgörande genombrott i frågan om åtgärder till skydd för de ge-<br>mensamma finansiella intressena var Europeiska gemenskapernas dom-<br>stols dom i september 1989 i ett mål (68/88) mellan kommissionen och<br>Grekland. Domstolen slog där fast att medlemsstaterna är skyldiga att<br>skydda gemenskapernas finansiella intressen på samma sätt som de skyd-<br>dar egna allmänna medel. Vidare ålade domstolen medlemsstaterna att se<br>till att påföljderna för oegentligheter med gemenskapernas medel är<br>effektiva, proportionella och avskräckande. Domstolens avgörande av-<br>speglas i artikel 209a i EG-fördraget (artikel 280 i Amsterdamfördraget).</p>
<p>Kommissionen avger varje år en rapport om åtgärder som vidtagits för<br>att skydda gemenskapernas finansiella intressen. 1 1997 års rapport anges<br>upptäckta bedrägerier och andra oegentligheter avseende budgetarnas ut-<br>giftssida (bl.a. bidrag till jordbruket) uppgå till 395 miljoner ecu (drygt<br>3,3 miljarder kronor). På inkomstsidan (bl.a. avgifter) uppgår<br>motsvarande belopp till en miljard ecu (omkring 8,5 miljarder kronor).<br>Som jämförelse kan nämnas att gemenskapernas budgetar för år 1997<br>uppgick till över 82 miljarder ecu (omkring 700 miljarder kronor). De<br>rapporterade bedrägerierna och oegentlighetema uppgick således under<br>år 1997 till omkring 1,7 % av budgeten.</p>
<p>I mars 1994 lade Storbritannien fram ett förslag till gemensam hand-<br>lingsplan med sikte på att bättre skydda de gemensamma finanserna.<br>Britternas förslag följdes i juli samma år av ett förslag från kom-<br>missionen till en konvention i samma ämne. Dessa båda förslag har där-<br>efter diskuterats i arbetsgruppen för gemenskapsrätt och nationell straff-<br>rätt inom EU:s inrikes och rättsliga samarbete, den s.k. tredje pelaren.<br>Arbetet resulterade i att Europeiska unionens råd den 26 juli 1995 be-<br>slutade att upprätta en konvention om skydd av Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen (EGT C 316/48, 27.11.1995; fortsätt-<br>ningsvis benämnd bedrägerikonventionen). Samma dag undertecknades<br>konventionen av företrädare för regeringarna i unionens medlemsstater.</p>
<p>Bedrägerikonventionen syftar till att säkerställa en bättre överensstäm-<br>melse mellan medlemsstaternas bestämmelser genom att fastställa straff-<br>rättsliga miniminormer för att göra kampen mot bedrägerier mot gemen-<br>skapernas finansiella intressen mer effektiv och sanktionerna ännu mer<br>avskräckande. Vidare skall konventionen leda till att det straffrättsliga</p>
<p>15</p>
<p>samarbetet mellan medlemsstaterna förstärks. Bedrägerikonventionen<br>träder i kraft när den antagits av samtliga medlemsstater.</p>
<p>För att kampen mot bedrägerier och andra oegentligheter som riktar sig<br>mot gemenskapernas finansiella intressen skall bli mer effektiv har det<br>ansetts nödvändigt att också införa en gemensam rättslig ram inom alla<br>de områden som omfattas av gemenskapspolitiken. Därför antog rådet i<br>december 1995 en förordning (EG nr 2988/95) om skydd av Europeiska<br>gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312/1, 23.12.1995 Celex<br>395R2988). Förordningen - som är direkt tillämplig i alla medlemsstater<br>- innehåller bl.a. regler om administrativa åtgärder och sanktioner vid oe-<br>gentligheter med gemenskapsmedel. Begreppet oegentligheter har getts<br>en vid definition i förordningen. Därmed avses vaije överträdelse av en<br>bestämmelse i gemenskapsrätten till följd av ett agerande av en ekono-<br>misk aktör och som har lett till eller kunnat leda till en negativ ekono-<br>misk effekt på gemenskapernas finanser. Förordningen skall tillämpas<br>utan att det hindrar tillämpningen av medlemsstaternas straffrättsliga lag-<br>stiftning.</p>
<h3>4.2 Huvudsakligt innehåll</h3>
<p>Konventionstexten i svensk version är fogad till denna proposition som<br>bilaga 1. Till konventionen har utarbetats en förklarande rapport (EGT C<br>191,23.6.1997, s. 1).</p>
<p>I artikel 1 punkt I anges vad som i konventionens mening skall förstås<br>med bedrägeri som riktar sig mot gemenskapernas finansiella intressen.<br>För att täcka in olika typer av bedrägeri har tagits in dels en definition<br>som är tillämplig på gemenskapernas budgetars utgiftssida (a) och dels<br>en definition för bedrägerier som drabbar budgetarnas inkomstsida (b).</p>
<p>Medlemsstaterna förpliktas att kriminalisera endast uppsåtliga gärning-<br>ar. Enligt punkt 4 i artikel 1 skall bedömningen av om en handling eller<br>underlåtenhet är uppsåtlig göras utifrån faktiska yttre omständigheter. Så-<br>väl handlingen som effekten skall vara täckt av uppsåt.</p>
<p>Med utgifter avses inte enbart stöd och bistånd som administreras di-<br>rekt över gemenskapernas allmänna budget. Därmed avses också stöd<br>och bistånd som ingår i budgetar som administreras av gemenskaperna<br>eller för deras räkning. Sålunda omfattas bl.a. bidrag som betalas ur jord-<br>bruks- och strukturfonderna.</p>
<p>Vad gäller bedrägerier mot budgetarnas utgiftssida ankommer det på<br>medlemsstaterna att kriminalisera gärningar som innefattar bl.a. använd-<br>ande av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument eller<br>undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med särskilda i<br>författning på nationell eller gemenskapsnivå intagna bestämmelser. För<br>att ansvar skall kunna utkrävas förutsätts att gärningen leder till att medel<br>från Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar<br>som förvaltas av Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning otill-<br>börligen uppbärs eller innehålls. Vidare ankommer det på medlemssta-<br>terna att kriminalisera användande av gemenskapsmedel för andra syften<br>än dem som medlen ursprungligen har beviljats för.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>16</p>
<p>Med inkomster avses bl.a. tullar och avgifter för handeln med tredje<br>land inom ramen för den gemensamma tull- och jordbrukspolitiken. Till<br>inkomster räknas däremot inte mervärdesskatt och avgifter beräknade på<br>medlemsstaternas bruttonationalprodukt.</p>
<p>Vad gäller bedrägerier mot budgetarnas inkomstsida ankommer det på<br>medlemsstaterna att kriminalisera gärningar som innefattar bl.a. använd-<br>ande av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument eller<br>undanhållande av information, t.ex. i en tulldeklaration vid import av va-<br>ror, som skall lämnas i enlighet med särskilda i författning på nationell<br>eller gemenskapsnivå intagna bestämmelser eller missbruk av en förmån<br>som lagligen har erhållits. För att ansvar skall kunna utkrävas förutsätts<br>att gärningen har som effekt att Europeiska gemenskapernas allmänna<br>budget eller de budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna<br>eller för deras räkning minskas på ett olagligt sätt.</p>
<p>Skillnaden mellan bedrägeri i fråga om utgifter och bedrägeri i fråga<br>om inkomster ligger främst i dess verkan: att ”medel otillbörligen upp-<br>bärs eller innehålls” i det första fallet och att de gemensamma medlen<br>”minskas på ett olagligt sätt” i det andra.</p>
<p>Att ett bidrag eller en förmån otillbörligen uppbärs eller innehålls är<br>inte en nödvändig förutsättning för att reglerna om användning av med-<br>len för andra syften än de avsedda skall tillämpas; detta förklaras av att<br>det här rör sig om en otillåten användning av medlen som — trots att de<br>beviljats enligt reglerna — därefter har slösats bort eller använts för<br>andra syften än de för vilka de har beviljats.</p>
<p>I punkt 2 i artikel 1 åläggs medlemsstaterna att vidta nödvändiga och<br>lämpliga åtgärder inom den nationella straffrätten för att belägga de för-<br>faranden som definieras i punkt 1 med straff. Kriminaliseringen kan gö-<br>ras i särskilda straffbestämmelser eller ingå i ett allmänt bedrägeribrott.</p>
<p>Upprättande eller tillhandahållande av falska, felaktiga eller ofullständ-<br>iga dokument eller uppgifter utgör enligt punkt 3 i artikel 1 sådana förfar-<br>anden som skall straffbeläggas under förutsättning att åtgärden medför<br>sådan verkan som anges i punkt 1. I vart fall ankommer det på med-<br>lemsstaterna att se till att sådana förfaranden kan beivras som försök,<br>medhjälp eller anstiftan till bedrägeri.</p>
<p>I artikel 2 punkt 1 förbinder sig medlemsstaterna att kriminalisera ock-<br>så medhjälp, anstiftan och försök till de gärningar som avses i artikel 1<br>punkt 1. Skyldigheten för medlemsstaterna att införa straffrättsliga på-<br>följder för aktuella gärningar avses emellertid inte hindra dem från att<br>samtidigt tillämpa administrativa sanktioner. I åtminstone allvarliga fall<br>skall straffskalan innehålla frihetsberövande påföljd som kan medföra<br>utlämning. För Sveriges del innebär det fängelse i mer än ett år. Vad som<br>skall förstås med allvarliga fall överlåts åt varje medlemsstat att bestäm-<br>ma. Dock skall bedrägerier överstigande 50 000 ecu (omkring 425 000<br>kronor) alltid betraktas som allvarliga fall.</p>
<p>Ipunkt 2 öppnas en möjlighet att använda administrativa sanktioner för<br>vissa, mindre allvarliga bedrägerier. För att sådana sanktioner skall anses<br>utgöra en tillräcklig reaktion får det olagligen åtkomna beloppet inte<br>överstiga 4 000 ecu (omkring 35 000 kronor). I fall där försvårande om-<br>ständigheter föreligger, är administrativa sanktioner uteslutna även om</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>17</p>
<p>värdet understiger 4 000 ecu. Vad som skall anses utgöra försvårande<br>omständigheter skall bestämmas enligt reglerna i den nationella rätten.</p>
<p>Bestämmelsen i punkt 3 i artikel 2 öppnar en möjlighet för rådet att<br>genom enhälligt beslut ändra värdegränsen 4 000 ecu.</p>
<p>De medlemsstater som i sin lagstiftning har ett straffrättsligt ansvar för<br>företagsledare eller andra personer med befogenhet att fatta beslut eller<br>utöva kontroll inom företaget åläggs i artikel 3 att tillämpa de principer<br>som anges i den nationella rätten när fråga är om sådana bedrägerier som<br>avses i artikel 1, om gärningen har begåtts för företagets räkning av en<br>person som är underställd en sådan beslutsfattare.</p>
<p>I artikel 4 punkt 1 åläggs varje medlemsstat att vidta nödvändiga åt-<br>gärder for att kunna utöva jurisdiktion över gärningar som har belagts<br>med straff i enlighet med artikel 1 och artikel 2 punkt 1. Ett sådant fall<br>där medlemsstaterna skall tillförsäkra sig jurisdiktion är när bedrägeri,<br>delaktighet i eller försök till bedrägeri begås helt eller delvis inom statens<br>territorium. Bestämmelsen innebär att jurisdiktion skall kunna utövas<br>också i fall där endast vinningen uppkommer inom den statens territori-<br>um.</p>
<p>Ett annat fall där medlemsstaterna skall kunna utöva jurisdiktion är när<br>en person inom statens territorium har gjort sig skyldig till medhjälp eller<br>anstiftan till bedrägeri som har begåtts inom en annan medlemsstats eller<br>tredje lands territorium, om personen i fråga har haft insikt om för-<br>hållandena. Bestämmelsen innebär inte att medlemsstaterna behöver ge<br>avkall på principen om dubbel straffbarhet, om den principen tillämpas i<br>den nationella rätten.</p>
<p>Slutligen åläggs medlemsstaterna att se till att de kan utöva jurisdiktion<br>i de fall där gärningsmannen är medborgare i den berörda medlemsstaten.<br>Denna regel skall gälla oberoende av var gärningen har begåtts. Dock<br>kan medlemsstaterna också i dessa fall upprätthålla kravet på dubbel<br>straffbarhet.</p>
<p>Eftersom inte samtliga medlemsstater enligt den nationella rätten har<br>så vidsträckt jurisdiktion som föreskrivs under punkt 1 har i punkt 2 tag-<br>its in en möjlighet för medlemsstaterna att avge en förklaring av innebörd<br>att de inte avser att tillämpa den sistnämnda jurisdiktionsregeln.</p>
<p>I artikel 5 punkt 1 föreskrivs att de medlemsstater som inte utlämnar<br>sina egna medborgare skall vidta sådana åtgärder att de kan utöva juris-<br>diktion beträffande straffbelagda gärningar som har begåtts av dess med-<br>borgare utanför statens territorium. Avsikten med bestämmelsen är att<br>personer som har begått bedrägeri mot gemenskapernas finansiella in-<br>tressen inte skall kunna undgå ansvar endast på den grunden att staten<br>inte utlämnar sina egna medborgare.</p>
<p>Vid tillämpningen av förevarande bestämmelse skall enligt punkt 4 i<br>artikel 5 begreppet ”medborgare” tolkas mot bakgrund av de förklaringar<br>som medlemsstaterna har avgivit enligt artikel 6.1 b och c i den euro-<br>peiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957.</p>
<p>Bestämmelsen i punkt 1 i artikel 5 gäller inte för sådana mindre allvar-<br>liga bedrägerier som avses i artikel 2 punkt 2.</p>
<p>I de fall en medborgare i en medlemsstat har gjort sig skyldig till<br>bedrägeri på en annan medlemsstats territorium och den staten vägrar ut-</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>18</p>
<p>lämning enbart av det skälet att staten inte lämnar ut sina egna medborg-<br>are åläggs i punkt 2 i artikel 5 den anmodade staten att se till att gärnings-<br>mannen kan åtalas i den staten.</p>
<p>I sådana fall där utlämning vägras åtar sig den begärande medlems-<br>staten att översända relevant material till den medlemsstat som har att<br>väcka åtal mot sin medborgare. Den begärande medlemsstaten skall håll-<br>as underrättad om väckta åtal och om utgången i målen.</p>
<p>Den anmodade staten har att handlägga åtalet i enlighet med före-<br>skrifterna i den nationella rätten.</p>
<p>Bestämmelsen i punkt 3 i artikel 5 föreskriver att en medlemsstat inte<br>far vägra utlämning enbart på den grunden att gärningen utgör skattebrott<br>eller brott mot tullbestämmelser. Med skatt avses detsamma som i 1957<br>års utlämningskonvention.</p>
<p>I artikel 6 punkt 1 åläggs medlemsstaterna att samarbeta effektivt med<br>varandra när fråga är om sådana brott som definieras i artikel 1, om gär-<br>ningen är belagd med straff (och således inte faller under artikel 2 punkt<br>2) och rör minst två medlemsstater. Skyldigheten att samarbeta gäller<br>under hela det rättsliga förfarandet, dvs. från förundersökning till verk-<br>ställighet av utdömt straff.</p>
<p>De samarbetsformer som anges i punkt 1 utgör endast exempel på sam-<br>arbete. Bestämmelsen har getts en inte heltäckande utformning med hän-<br>syn till att vissa medlemsstater inte har anslutit sig till alla relevanta<br>europeiska konventioner inom området för straffrättsligt samarbete. Att<br>samarbetsformema endast har exemplifierats gör det möjligt för med-<br>lemsstaterna att i det enskilda fallet välja den lämpligaste samarbets-<br>formen. Bedrägerikonventionen avser inte att påverka tillämpligheten av<br>andra konventioner på rättshjälpsområdet som kan gälla mellan med-<br>lemsstaterna.</p>
<p>Punkt 2 i artikel 6 innehåller en bestämmelse om samarbete mellan<br>medlemsstaterna i de fall där två eller flera medlemsstater har juris-<br>diktion. I dessa fall skall medlemsstaterna samarbeta för att avgöra vem<br>av dem som skall lagfora gärningsmannen eller gärningsmännen. Mål-<br>sättningen är att samtliga gärningsmän skall lagforas i en och samma<br>medlemsstat.</p>
<p>För att kunna lösa konflikter rörande jurisdiktion kan medlemsstaterna<br>ta hänsyn till sådant som bedrägeriets omfattning inom respektive lands<br>territorium, var vinningen uppkommit, var gärningsmännen gripits och<br>deras nationalitet.</p>
<p>Artikel 7 punkt 1 ger uttryck för principen att en person som har dömts<br>i en medlemsstat inte far dömas för samma gärning i en annan med-<br>lemsstat, om påföljden har verkställts, håller på att verkställas eller inte<br>längre kan verkställas enligt det dömande landets lag. Principen får sär-<br>skild betydelse i fall av gränsöverskridande bedrägerier där flera med-<br>lemsstater har jurisdiktion och staterna — med tillämpning av principen i<br>artikel 6 punkt 2 — inte har kunnat komma överens om i vilken stat åtal<br>skall väckas.</p>
<p>I punkt 2 i artikel 7 har tagits in en möjlighet för medlemsstaterna att<br>avge förklaringar som begränsar tillämpningen av punkt 1 i förevarande<br>artikel. I punkt 3 föreskrivs emellertid att de undantag som en med-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>19</p>
<p>lemsstat har avgivit förklaring om enligt punkt 2 inte skall vara tillämp-<br>liga, om den berörda medlemsstaten på grund av samma gärning har be-<br>gärt att en annan medlemsstat skall lagfora personen i fråga eller har be-<br>viljat utlämning av denne.</p>
<p>Enligt bestämmelsen i punkt 4 i artikel 7 påverkas inte tillämpliga bi-<br>eller multilaterala överenskommelser som har ingåtts mellan medlems-<br>stater och till sådana avtal hörande förklaringar av bestämmelserna i före-<br>varande artikel. Avsikten är att de medlemsstater som för närvarande är<br>anslutna till eller parter i sådana överenskommelser skall förnya de för-<br>klaringar som de har avgivit inom ramen för dessa överenskommelser.<br>Vidare är innebörden av bestämmelsen den, att dessa medlemsstater inte<br>kan avge andra förklaringar än de som de redan har avgivit inom ramen<br>för aktuella överenskommelser.</p>
<p>Artikel 8 punkt 1 anger i vilka fall Europeiska gemenskapernas dom-<br>stol har befogenhet att avgöra tvister mellan medlemsstaterna om tolk-<br>ningen eller tillämpningen av bestämmelserna i bedrägerikonventionen.<br>Enligt vad som föreskrivs i förevarande punkt skall tvister först behand-<br>las i rådet enligt de förfaranden som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget<br>om Europeiska unionen. Om ingen lösning har uppnåtts i rådet inom sex<br>månader kan en eller flera av de tvistande medlemsstaterna överlämna<br>frågan till Europeiska gemenskapernas domstol för rättslig prövning.</p>
<p>I punkt 2 föreskrivs beträffande tvister mellan en eller flera medlems-<br>stater och kommissionen om tolkningen eller tillämpningen av artiklarna<br>1 och 10 i konventionen att sådana tvister i första hand skall lösas genom<br>förhandling. Om någon förhandlingslösning inte kan uppnås får tviste-<br>frågan hänskjutas till Europeiska gemenskapernas domstol. De tvister<br>mellan en eller flera medlemsstater och kommissionen rörande nyss-<br>nämnda artiklar som kan hänskjutas till domstolen är sådana tvister som<br>rör en medlemsstats åtgärder för att införa nödvändig lagstiftning för att<br>straffbelägga vissa förfaranden eller det sätt på vilket medlemsstaten har<br>uppfyllt sin skyldighet att lämna vissa uppgifter till kommissionen.</p>
<p>Bestämmelsen i artikel 9 ger möjlighet för medlemsstaterna att i sin<br>nationella lagstiftning anta strängare regler än dem som föreskrivs i<br>konventionen. Artikeln hindrar inte heller medlemsstaterna från att ingå<br>avtal enligt artikel K 7 i Fördraget om Europeiska unionen. Bedrägeri-<br>konventionen är således en minimikonvention.</p>
<p>I artikel 10 införs ett system enligt vilket medlemsstaterna skall lämna<br>uppgifter till kommissionen. Enligt punkt 1 skall medlemsstaterna till<br>kommissionen överlämna texterna till den nationella lagstiftning genom<br>vilken de har införlivat de förpliktelser som följer av konventionen. I<br>punkt 2 föreskrivs att medlemsstaterna sinsemellan eller med kommissio-<br>nen skall utväxla uppgifter om tillämpningen av konventionen. Rådet<br>skall med två tredjedels majoritet bestämma vilka uppgifter som skall ut-<br>bytas liksom på vilket sätt utbytet skall ske.</p>
<p>Artikel 11 innehåller bestämmelser om konventionens ikraftträdande.<br>Konventionen skall antas i enlighet med respektive medlemsstats konsti-<br>tutionella bestämmelser. Den träder i kraft 90 dagar efter det att den sista<br>medlemsstaten till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd har</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>20</p>
<p>anmält att den har genomfört de åtgärder som krävs enligt den statens<br>konstitutionella bestämmelser för att konventionen skall kunna antas.</p>
<p>I artikel 12 föreskrivs att konventionen står öppen för anslutning för<br>varje stat som blir medlem i Europeiska unionen. Om konventionen re-<br>dan har trätt i kraft när en ny medlemsstat ansluter sig, skall konven-<br>tionen i förhållande till den staten träda i kraft 90 dagar efter deposition<br>av anslutningsinstrumenten. Har konventionen inte trätt i kraft vid ut-<br>gången av de 90 dagarna efter den nya medlemsstatens anslutning, skall<br>den träda i kraft i förhållande till denna stat samtidigt som den träder i<br>kraft enligt bestämmelserna i artikel 11.</p>
<p>Om en stat blir medlem i den europeiska unionen innan det allmänna<br>ikraftträdandet och inte omedelbart ansluter sig till bedrägerikonventio-<br>nen, skall konventionen trots det träda i kraft då alla stater som var med-<br>lemmar i unionen när rådet antog rättsakten om konventionen har depo-<br>nerat sina ratifikationsinstrument.</p>
<p>I artikel 13 föreskrivs bl.a. att generalsekreteraren för Europeiska uni-<br>onens råd skall vara depositarie för konventionen.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h3>4.3 Sveriges tillträde till bedrägerikonventionen</h3>
<p>Regeringens förslag: Riksdagen godkänner bedrägerikonventio-<br>nen.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bedrägerier och andra oegentligheter<br>som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ut-<br>gör ett allvarligt problem. Av kommissionens rapport för år 1997 om<br>vilka åtgärder som vidtagits för att skydda gemenskapernas medel fram-<br>går att upptäckta bedrägerier och andra oegentligheter som riktar sig mot<br>gemenskapernas ekonomiska intressen det året uppgick till omkring 12<br>miljarder kronor. En oförmåga att bekämpa denna - ofta organiserade -<br>brottslighet far betydande återverkningar på såväl gemenskapernas som<br>Sveriges ekonomi. Om inte medlemsstaterna vidtar gemensamma och<br>kraftfulla åtgärder mot denna brottslighet, kan det också få till följd att<br>unionens trovärdighet förringas i allmänhetens ögon. Det är ett starkt<br>svenskt intresse att oegentlighetema med gemenskapernas medel bringas<br>till ett minimum och att de som i sådant sammanhang begår brott<br>upptäcks och lagfors.</p>
<p>För att kampen mot brottslighet som riktar sig mot gemenskapernas<br>finansiella intressen skall bli mer effektiv har medlemsstaterna ansett det<br>nödvändigt att vidta flera olika åtgärder. En sådan åtgärd är rådets beslut<br>att upprätta konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas fi-<br>nansiella intressen. Avsikten med konventionen är att säkerställa en<br>bättre överensstämmelse mellan medlemsstaternas bestämmelser, genom<br>att bl.a. fastställa straffrättsliga miniminormer i fråga om bedrägeribe-<br>kämpning.</p>
<p>21</p>
<p>Sverige har deltagit aktivt i det arbete som har lett fram till den antagna<br>bedrägerikonventionen. För att konventionen skall träda i kraft krävs att<br>den ratificeras av samtliga medlemsstater. Mot bakgrund av det nyss<br>sagda om vikten av att gemenskapernas medel hanteras på ett effektivt<br>och korrekt sätt, har Sverige ett mycket starkt intresse av att konven-<br>tionens bestämmelser så snart som möjligt kan börja tillämpas mellan<br>medlemsstaterna. Denna uppfattning har också fatt allmän anslutning<br>under remissbehandlingen av promemorian. Regeringen föreslår därför<br>att riksdagen godkänner bedrägerikonventionen.</p>
<h3>4.4 Behovet av lagstiftning samt förklaringar</h3>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>4.4.1 Straffbestämmelser</h4>
<p>Regeringens förslag: I 9 kap. brottsbalken skall det införas en ny<br>straffbestämmelse - subventionsmissbruk. För att straffrättsligt ansvar<br>enligt den bestämmelsen skall kunna utkrävas förutsätts att ett bidrag<br>eller en förmån beviljats enligt gällande regelverk, att bidraget eller<br>förmånen finansieras över eller påverkar EG:s budgetar och att<br>bidraget eller förmånen används eller utnyttjas för ett annat ändamål<br>än det som bidraget eller förmånen beviljats för. Straffrättsligt ansvar<br>skall kunna utkrävas endast för uppsåtliga gärningar. Påföljden skall<br>vara böter eller fängelse i högst två år. För ringa fall skall ansvar inte<br>utkrävas.</p>
<p>Promemorians förslag innebär att den som uppsåtligen i närings-<br>verksamhet tillgodogör sig ett bidrag eller en förmån för ett ändamål som<br>väsentligt strider mot det för vilket bidraget eller förmånen beviljats,<br>skall dömas för subventionsmissbruk.</p>
<p>Remissinstanserna: Några av de remissinstanser som särskilt kom-<br>menterat förslaget anser att bestämmelsens räckvidd bör begränsas till<br>endast de krav som bedrägerikonventionen ställer upp. Sålunda anser<br>Riksdagens ombudsmän och Riksåklagaren att konsekvenserna av en<br>straffbestämmelse som omfattar också nationella ”subventioner” inte går<br>att överblicka på grundval av förslaget i promemorian.</p>
<p>Sveriges Industriförbund - som delar uppfattningen att den nya be-<br>stämmelsen bör begränsas till vad som är nödvändigt för att uppfylla<br>konventionsåtagandet - har lämnat synpunkter på flera av den föreslagna<br>bestämmelsens rekvisit. Detsamma har Riksdagens ombudsmän gjort.<br>Justitiekanslern efterfrågar särskilt ett klargörande när det gäller<br>rekvisitet att utnyttjandet av förmånen skall ha skett i strid med<br>föreskrifter eller villkor, som man anser saknar motsvarighet i<br>konventionstexten.</p>
<p>Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten i Linköping, Riksrevisi-<br>onsverket, Riksskatteverket, EU-bedrägeridelegationen och Arbets-<br>marknadsstyrelsen påpekar att begreppet näringsverksamhet - även om<br></p>
<p>22</p>
<p>det ges en vidsträckt innebörd - kan medföra att bedrägerikonventionens<br>krav på kriminalisering inte uppfylls. Som exempel nämns att bidrag till<br>forskning eller till ideella föreningar kan komma att falla utanför det<br>straffbara området.</p>
<p>EU-bedrägeridelegationen och Malmö tingsrätt anmärker särskilt att<br>det i den föreslagna bestämmelsen bör ingå ett grovt brott. Justitiekans-<br>lern och Huddinge tingsrätt efterfrågar en analys av frågan om försök till<br>subventionsmissbruk.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen anser att det föreslagna väsentlighetskriteriet bör ut-<br>gå eftersom det inte har någon motsvarighet i bedrägerikonventionen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I artikel 1 punkt 1 har tagits in en de-<br>finition av vad som i konventionens mening skall förstås med bedrägeri<br>mot gemenskapernas finansiella intressen. Bland de förfaranden som<br>medlemsstaterna åtar sig att kriminalisera anges användning eller presen-<br>tation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument och<br>undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med särskilda<br>föreskrifter. De föreskrifter som avses här är sådana som har tagits in i<br>nationella författningar eller utfärdats av gemenskaperna.</p>
<p>Eftersom det brottsliga förfarandet kan skilja sig åt beroende på om<br>gärningen riktar sig mot gemenskapernas budgetars utgiftssida eller bud-<br>getarnas inkomstsida har i bedrägerikonventionen gjorts åtskillnad mel-<br>lan dessa situationer. Att denna uppdelning gjorts i konventionen innebär<br>inte att en motsvarande åtskillnad måste göras när bestämmelserna in-<br>förlivas i den svenska rätten. Det avgörande är således att de förfaranden<br>som beskrivs i artikel 1 punkt 1 är straffbelagda.</p>
<p>I konventionen ställs inte heller upp något krav på att medlemsstaterna<br>skall samla alla de gärningar som det ankommer på dem att straffbelägga<br>under en och samma brottsbenämning.</p>
<p>De gärningar som skall kriminaliseras — oavsett om de avser bud-<br>getarnas inkomst- eller utgiftssida — torde i huvudsak redan vara be-<br>lagda med straff i den svenska straffrätten. Sålunda är användning eller<br>presentation av falska uppgifter kriminaliserat som osant intygande eller<br>brukande av osann urkund (15 kap. 11 § brottsbalken). Vidare kan ett<br>förfarande där felaktiga eller ofullständiga uppgifter lämnas eller ett<br>vilseledande annars sker genom ett oredligt förfarande bestraffas som be-<br>drägeri eller oredligt förfarande (9 kap. 1 § resp. 8 § brottsbalken). I kon-<br>ventionen föreskrivs att effekten av gärningen skall vara den att ”medel<br>från Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar<br>som förvaltas av Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning<br>otillbörligen uppbärs eller innehålls”. I artikeln uppställs sålunda inte<br>något uttryckligt krav på vilseledande. Däremot föreskrivs att ”falska,<br>felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument” skall leda till den<br>angivna effekten. Den beskrivningen far anses innebära att ett vilse-<br>ledande har lett till en ekonomisk skada som svarar mot gärningsman-<br>nens vinning. Även ett undanhållande av information, som skall lämnas i<br>enlighet med särskilda föreskrifter, kan i vissa fall vara att bedöma som<br>bedrägeri. I andra fall torde en sådan gärning vara att bedöma som osann<br>försäkran (15 kap. 10 § brottsbalken).</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>23</p>
<p>Till gemenskapernas budgetars inkomstsida hör bl.a. avgifter från<br>handeln med tredje land inom ramen för den gemensamma jordbruks-<br>politiken och tullar och andra avgifter för handeln med tredje land. Där-<br>emot räknas inte t.ex. mervärdesskatt som en gemenskapsinkomst. De<br>generella straffbestämmelserna avseende bl.a. bedrägeri och osant in-<br>tygande gäller givetvis på motsvarande sätt förfaranden avseende bud-<br>getarnas inkomstsida. Därutöver finns kompletterande straffbestämmel-<br>ser och andra sanktioner särskilt i lagstiftning avseende varuförsel över<br>gränser. Sålunda kan brott enligt lagen (1960:418) om straff för varu-<br>smuggling föreligga om gods förs in till Sverige utan att anmälnings-<br>plikten enligt nämnda lag fullgörs på ett riktigt sätt. Varusmuggling före-<br>ligger nämligen oavsett om den pålaga det är fråga om skall betalas till<br>tullmyndighet eller till någon annan myndighet. Denna kriminalisering<br>omfattar inte bara uppsåtliga förfaranden utan också grov oaktsamhet.<br>Kompletterande straffbestämmelser finns också i lagen (1962:120) om<br>straff i vissa fall för oriktiga ursprungsintyg samt i tullagen (1994:1550),<br>vari också finns särskilda bestämmelser om administrativa sanktioner<br>(tulltillägg) för vissa situationer. Skattebrottslagens (1971:69) bestäm-<br>melser synes dock mera sällan vara aktuella att tillämpa i de situationer<br>som avses i bedrägerikonventionen. Den svenska lagstiftningen torde<br>med hänsyn till det anförda väl uppfylla de krav på kriminalisering eller<br>andra sanktioner som konventionen i detta avseende förutsätter.</p>
<p>Subventionsmissbruk</p>
<p>Enligt konventionen åtar sig medlemsstaterna också att kriminalisera<br>”användning av sådana medel för andra syften än dem som medlen ur-<br>sprungligen har beviljats för” och ”missbruk av en förmån som lagligen<br>har erhållits”. Här avses bl.a. sådana fall där medel har betalats ut enligt<br>en korrekt ansökan och utan att något bedrägligt uppsåt har förelegat vid<br>ansöknings- eller utbetalningstidpunkten, men där bidragstagaren - sedan<br>vederbörande har tagit emot pengarna - använder medlen för ett annat<br>ändamål än det som ansökan avsåg. I de situationer där en redo-<br>visningsskyldighet har ålagts bidragstagare eller motsvarande torde här<br>avsedda gärningar vara kriminaliserade i svensk rätt som förskingring<br>(10 kap. 1 § brottsbalken). Det vanligaste torde dock vara att den som<br>kommer i åtnjutande av bidrag eller förmåner av förevarande slag inte<br>avkrävs någon sådan redovisningsskyldighet som förutsätts för försking-<br>ringsansvar. Dessa fall, som alltså inte kan bestraffas som förskingring,<br>synes i dagsläget inte vara belagda med straff i den svenska rätten.</p>
<p>Konventionen innebär således en skyldighet för Sverige att tillse att<br>förfaranden av detta slag är kriminaliserade. Åtagandet inskränker sig till<br>oegentligheter med EG-relaterade bidrag. Rent nationella stödsystem<br>faller således utanför konventionens tillämpningsområde. Fråga är då om<br>det, med hänsyn till utformningen av de olika stödsystemen inom EU,<br>finns ett praktiskt behov av en kriminalisering.</p>
<p>Inom Europeiska unionen finns ett stort antal bidrags- och förmåns-<br>system. Vissa av dessa finansieras uteslutande eller till övervägande del<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>24</p>
<p>av gemenskapsmedel (medel som ofta återbetalats till medlemsstaterna<br>från gemenskapernas budgetar). Som exempel härpå kan nämnas export-<br>bidrag. Vid bidrag och stöd från t.ex. strukturfonderna utgör gemen-<br>skapsmedel endast en del av stödet. Resterande del härrör från nationell<br>medfinansiering, antingen via den svenska statsbudgeten eller genom<br>bidrag från kommuner och andra medfinansiärer. Behandlingen av<br>enskilda bidragsansökningar görs till övervägande del vid svenska myn-<br>digheter. Det är alltså dessa som avgör om den sökande är berättigad till<br>det sökta stödet. Det är också till övervägande del svenska myndigheter<br>som administrerar utbetalningarna till den bidragssökande och kontrol-<br>lerar att denne uppfyller de villkor som kan följa av beslutet i vilket<br>stödet beviljats.</p>
<p>Besluts- och betalningsrutinerna för de olika stödsystem som finns<br>företer stora variationer. Gemensamt för hur utbetalningar av stöd från<br>EG:s strukturfonder har organiserats i Sverige är emellertid att<br>utbetalning av medel i regel sker i efterskott, dvs. sedan bidragstagaren<br>gjort en investering eller annars haft en kostnad som bidraget avser att<br>täcka. Utbetalning sker normalt inte med mindre än att utgifterna kan<br>styrkas, t.ex. med kvitto eller genom löpande datorbaserad redovisning<br>av verksamheten. I många av dessa situationer torde ansvar för bedrägeri<br>kunna aktualiseras för de fall att medlen används på ett felaktigt sätt. Om<br>en bidragstagare begär utbetalning av medel för täckande av utgifter som<br>strider mot ändamålen med bidraget, torde det ofta föreligga uppsåt att<br>vilseleda den som har att fatta beslut om utbetalning. Det kan naturligtvis<br>inte uteslutas att det kan finnas straffvärda fall där ansvar för bedrägeri<br>inte kan bli aktuellt, även om utbetalning skett i efterskott. Detta skulle<br>t.ex. kunna vara fallet om utbetalning av ersättning sker utan att någon<br>egentlig kontroll görs av att ändamålet med det beviljade bidraget<br>uppfyllts. Under sådana förhållanden kan i vart fall teoretiskt förekomma<br>situationer där medel felaktigt utbetalas trots att något egentligt<br>vilseledande i bedrägeribestämmelsens mening inte förevarit. Det torde<br>dock kunna förutsättas att utrymmet härför är mycket litet. Den som<br>begär utbetalning torde nämligen ha en långtgående skyldighet att<br>självmant upplysa om sådana förhållanden som bör föranleda att<br>utbetalning inte skall ske.</p>
<p>En annan tänkbar situation där ett utvidgat straffansvar kan få<br>betydelse är om bidrag betalas ut i efterskott för en investering som<br>sedan används för ett ändamål som står i strid med villkoren för bidraget.<br>Detta kan t.ex. vara fallet om en utbildningsanordnare får ersättning för<br>införskaffande av t.ex. lokaler och datorer men denne efter det att<br>ersättningen utbetalats, i strid med villkoret för bidraget, underlåter att<br>bedriva den avsedda utbildningen utan i stället använder datorerna för<br>andra ändamål.</p>
<p>Det förekommer också stödformer där bidrag till alla delar betalas ut i<br>förskott. Det gäller särskilt på jordbruksområdet. När så sker torde<br>utrymmet för en tänkt kriminalisering vara större. Har medlen i dessa fall<br>använts för annat ändamål och kan bedrägeriuppsåt vid utbetalningstill-<br>fället inte styrkas saknas i dag straffrättsligt skydd.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>25</p>
<p>Härav kan dras slutsatsen att det i praktiken kan förekomma sådana<br>straffvärda förfaranden som konventionen reglerar och som i dag inte är<br>kriminaliserade i svensk rätt. Omfattningen av sådana förfaranden skall<br>dock inte överdrivas. Det torde i praktiken vara ovanligt att det skulle<br>kunna styrkas att bidrag på ett tydligt sätt har använts för andra ändamål<br>än det avsedda utan att bedrägeriansvar skulle kunna göras gällande.<br>Regeringen drar dock av det anförda slutsatsen att en kriminalisering av<br>användning av EG-relaterade bidrag för andra ändamål än de avsedda är<br>nödvändig för att leva upp till konventionens krav.</p>
<p>Med hänvisning härtill bör en straffbestämmelse med angiven<br>inriktning införas. Fråga är då vilken omfattning en sådan kriminalisering<br>bör ha. Vad som särskilt bör övervägas är om och i så fall i vilken<br>utsträckning kriminaliseringen bör omfatta också nationella bidrags-<br>system.</p>
<p>I promemorian föreslogs att såväl gemenskapsrelaterade som rent na-<br>tionella bidrag och förmåner skall omfattas av en sådan ny straffbe-<br>stämmelse. Vissa remissinstanser har invänt mot förslaget i denna del.<br>De har pekat på att det i promemorian inte gjorts någon kartläggning av<br>de nationella bidragssystemen och anfört att det närmare måste utredas<br>vilka nationella bidrag och förmåner som skulle omfattas av en sådan<br>strafffättslig reglering och vilka konsekvenser en kriminalisering skulle<br>fa. Regeringen accepterar denna bedömning. Något uttalat praktiskt<br>behov av en sådan kriminalisering har inte hittills framkommit i det<br>praktiska rättslivet. Den nu föreslagna straffbestämmelsen bör därför inte<br>omfatta rent nationella bidragsformer. För att hindra missbruk av sådana<br>stödformer far redan nu gällande straffansvar anses vara tillräckligt. I den<br>mån ytterligare åtgärder behövs i detta hänseende torde förbättrad<br>uppföljning och kontroll vara det mest effektiva medlet. Endast om<br>sådana åtgärder visar sig otillräckliga bör en utvidgning av det<br>kriminaliserade området övervägas.</p>
<p>Utgångspunkten bör till följd härav vara att det straffansvar som införs<br>skall ha till huvudsakligt syfte att skydda de medel som kommer från<br>EG:s budgetar. I lagrådsremissen föreslogs emellertid att såväl sådana<br>bidrag eller förmåner som uteslutande påverkar gemenskapernas<br>budgetar som bidrag eller förmåner i vilka det också ingår medel som<br>härrör från nationell medfmansiering, skulle omfattas av straffbestäm-<br>melsen. Som motiv härför framfördes särskilt att det framstod som<br>omotiverat att skilja mellan EG-bidrag och nationella bidrag när de<br>utbetalas för samma ändåmål.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande uttalat viss tveksamhet till den föreslagna<br>straffbestämmelsen. Lagrådet framhåller att en sådan straffbeläggning i<br>viss mån är en främmande fågel i svensk straffrätt och att det hade varit<br>önskvärt att de fall då bestämmelsen kan bli tillämplig analyserats mer<br>ingående. Lagrådet konstaterar dock samtidigt att bestämmelsen grundar<br>sig på en EU-konvention och att den i sin kärna fyller ett angeläget<br>ändamål. Lagrådet, som anser att Sverige inte bör försena ratifikation av<br>konventionen, godtar därför den föreslagna bestämmelsen men tillägger<br>att den torde förutsätta en betydande restriktivitet vid tillämpningen.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>26</p>
<p>Lagrådets — liksom vissa remissinstansers - uttalade tveksamhet till<br>den föreslagna straffbestämmelsen bör enligt regeringens mening beaktas<br>vid bedömningen av bestämmelsens utformning och omfattning. Vid de<br>närmare överväganden som regeringen gjort i anledning härav har det<br>vidare konstaterats att en lösning där även nationell medfmansiering<br>omfattas av straffansvaret kan leda till mindre tillfredsställande<br>konsekvenser. Bl.a. skulle vissa i huvudsak nationella stödsystem om-<br>fattas - eller falla utanför - straffansvaret, beroende på om de används i<br>samband med EG-finansiering eller inte. Inte minst i situationer där<br>andelen EG-finansiering är liten kan denna skillnad i det straffrättsliga<br>ansvaret framstå som omotiverad.</p>
<p>Mot bakgrund av vad som nu anförts, och med hänsyn till att<br>konventionsåtagandet är begränsat till att skydda EG-medel, gör<br>regeringen bedömningen att straffbestämmelsen inte bör omfatta<br>nationella bidrag som används vid medfinansiering, utan ta sikte endast<br>på felaktig användning av EG-medel. I förhållande till lagrådsremissen<br>bör därför den ändringen göras att det av lagtexten uttryckligen skall<br>framgå att bestämmelsen endast omfattar missbruk av bidrag eller<br>förmåner till den del de finansieras över eller på annat sätt påverkar EG:s<br>budgetar. Den närmare avgränsningen av straffansvaret i detta hänseende<br>redovisas i författningskommentaren.</p>
<p>I promemorian föreslogs att en förutsättning för att straff skall kunna<br>utdömas skulle vara att bidraget eller förmånen avser näringsverksamhet.<br>I likhet med vad som framhållits i promemorian, torde i och för sig<br>kunna förutsättas att bidrag och förmåner till övervägande del utgår till<br>verksamheter som omfattas av begreppet näringsverksamhet. Regeringen<br>kan dock ansluta sig till den bedömning som gjorts av några<br>remissinstanser att avgränsningen till näringsverksamhet kan leda till att<br>straffansvaret inte får erforderlig täckning. Som exempel kan nämnas bi-<br>drag till viss forskningsverksamhet. Mot denna bakgrund bör straffbe-<br>stämmelsen inte innehålla något krav på att bidraget eller förmånen skall<br>avse näringsverksamhet.</p>
<p>I promemorian anfördes att sociala understöd till enskilda hushåll bör<br>hållas utanför det straffbara området. Eftersom sådana bidrag uteslutande<br>finansieras med medel från den svenska statsbudgeten innebär rege-<br>ringens förslag inte någon förändring i förhållande till förslaget i prome-<br>morian i detta hänseende.</p>
<p>Promemorians lagförslag innefattade kravet att bidraget eller förmånen<br>skulle ha använts i strid med föreskrifter eller villkor. Riksdagens<br>ombudsmän har påpekat att detta krav inte återfinns i konventionstexten.<br>Regeringen gör dock bedömningen att rekvisitet är förenligt med<br>konventionen, där det i artikel 1 punkt l.a talas om ”användning av<br>sådana medel för andra syften än dem som medlen beviljats för”. För att<br>det i efterhand skall kunna fastställas för vilka syften bidraget eller för-<br>månen beviljats, torde det krävas att det finns tydliga föreskrifter, t.ex. i<br>bakomliggande EG-rättsliga normer eller nationella förskrifter, eller att<br>beslutet försetts med tydliga villkor.</p>
<p>Vidare föreslogs i promemorian att det straffbara området skulle in-<br>skränkas till fall där användningen av bidraget eller förmånen väsentligt</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>27</p>
<p>avviker från ändamålet. Några remissinstanser ifrågasätter om ett sådant<br>väsentlighetsrekvisit är förenligt med konventionens krav på kriminali-<br>sering. Rikspolisstyrelsen pekar på att rekvisitet saknar motsvarighet i<br>konventionstexten. Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att<br>det finns en risk för att införandet av ett väsentlighetsrekvisit skulle<br>innebära att Sverige inte anses fullt ut leva upp till åtagandet i konven-<br>tionen.</p>
<p>Det är emellertid knappast konventionens syfte att varje liten avvikelse<br>vid utnyttjandet av en förmån skall leda till straffansvar. I sådana fall kan<br>det i bland bli aktuellt att i stället ålägga en administrativ sanktion enligt<br>de regelsystem som gäller på respektive område. I rådets förordning (EG,<br>EURATOM) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd för<br>gemenskapernas finansiella intressen finns allmänna regler om enhetliga<br>kontroller och administrativa åtgärder och sanktioner rörande oegent-<br>ligheter i förhållande till gemenskapsrätten. Exempel på administrativa<br>åtgärder och sanktioner är återbetalningsskyldighet, administrativa böter<br>och utestängning från förmånen under en efterföljande period. Sådana<br>åtgärder och sanktioner bör vara tillräckliga vid mindre allvarliga fall av<br>subventionsmissbruk. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att de<br>ringa fallen undantas från straffansvar. Såsom ringa fall bör betraktas<br>dels gärningar som avser ringa belopp, dels fall där avvikelsen från det<br>föreskrivna ändamålet är obetydlig och dels när det föreligger något an-<br>nat förhållande som medför att gärningen framstår som ursäktlig.</p>
<p>De företeelser som den nya straffbestämmelsen kommer att träffa bör<br>benämnas subventionsmissbruk. Bestämmelsen bör tas in i 9 kap. brotts-<br>balken. Kriminaliseringen skall omfatta endast sådana gärningar som be-<br>gås uppsåtligen.</p>
<p>I konkurrenshänseende kommer ett subventionsmissbruk att konsume-<br>ras av ett föregående bedrägeri. Har en urkundsförfalskning eller osann<br>försäkran eller ett osant intygande föregått subventionsmissbruket bör<br>ansvar ådömas för båda brotten eftersom skyddsintressena inte samman-<br>faller.</p>
<p>Det högsta straffet för subventionsmissbruk bör vara detsamma som<br>för bedrägeri, dvs. fängelse i högst två år. Vissa remissinstanser har an-<br>fört att det bör finnas ett grovt brott. Regeringen anser emellertid att detta<br>i dagsläget inte synes vara motiverat. Det kan förutsättas att allvarliga fall<br>av subventionsmissbruk innehåller sådana element av vilseledande att de<br>faller under de redan befintliga bedrägeribestämmelsema. Däremot<br>framstår det som befogat att - till skillnad från t.ex. bedrägeribrottet -<br>låta böter ingå i straffskalan. Situationer kan förutses där gärningen inte<br>kan anses som så straffvärd att det är motiverat med ett fängelsestraff,<br>utan att det för den skull är fråga om ringa fall, som helt skall falla<br>utanför det straffbara området. Straffet för subventionsmissbruk bör<br>således vara böter eller fängelse i högst två år.</p>
<p>Vid bedömningen av straffvärdet i ett fall av subventionsmissbruk bör<br>bl.a. beloppets storlek beaktas. Med hänsyn till att skyddsobjektet för<br>straffbestämmelsen inskränkts till EG:s finansiella intressen bör det<br>avgörande vid denna bedömning vara hur mycket EG-medel som<br>förekommer i projektet eller bidraget.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>28</p>
<p>Falska dokument, medverkan, försök, påföljder m.m.</p>
<p>Enligt punkt 3 i artikel 1 åtar sig medlemsstaterna att straffbelägga upp-<br>rättande eller tillhandahållande av falska, felaktiga eller ofullständiga do-<br>kument eller uppgifter under förutsättning att åtgärden medför att medel<br>från Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar<br>som förvaltas av Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning<br>otillbörligen uppbärs eller innehålls. I vart fall ankommer det på med-<br>lemsstaterna att se till att sådana förfaranden kan beivras som försök,<br>medhjälp eller anstiftan till bedrägeri. Med bedrägeri skall här förstås<br>detsamma som i artikel 1 punkt 1. De gärningar som avses i förevarande<br>punkt torde redan vara kriminaliserade som urkundsförfalskning (14 kap.<br>1 § brottsbalken) eller som osant intygande eller brukande av osann ur-<br>kund (15 kap. 11 § brottsbalken). Någon lagstiftningsåtgärd är således<br>inte påkallad i detta avseende.</p>
<p>Konventionen ålägger medlemsstaterna att kriminalisera gärningarna<br>endast under förutsättning att dessa begås uppsåtligen. I punkt 4 i artikel<br>1 föreskrivs att bedömningen av om en handling eller underlåtenhet en-<br>ligt punkterna 1 och 3 i förevarande artikel varit uppsåtlig far göras mot<br>bakgrund av yttre faktiska omständigheter. Bestämmelsen överens-<br>stämmer med den som har tagits in i artikel 3 punkt 3 i Förenta nation-<br>ernas (FN) konvention mot olaglig hantering av narkotika och psyko-<br>tropa ämnen. Föredragande statsrådet uttalade i det lagstiftningsärende i<br>vilket den konventionens införlivande i svensk rätt behandlades (prop.<br>1990/91:127 s. 20) att principen överensstämmer med svensk rätt. An-<br>ledning saknas att göra någon annan bedömning i förevarande fall.</p>
<p>I artikel 2 punkt 1 föreskrivs att medlemsstaterna skall kriminalisera<br>också förfaranden som innebär medhjälp, anstiftan eller försök till sådana<br>gärningar som avses i artikel 1 punkt 1. Konventionen synes således -<br>vilket påpekas av ett par remissinstanser - innebära krav på att även för-<br>sök till subventionsmissbruk straffbeläggs. Regeringen anser emellertid<br>att utrymmet för ett försöksbrott här i praktiken är alltför litet. Inte sällan<br>torde det komma att föreligga en manifesterad vilja att använda bidraget<br>eller förmånen till något annat än det avsedda redan vid ansöknings-<br>tillfället, och då kan det dömas för bedrägeri. Det torde vara svårt att där-<br>utöver förutse praktiska fall där medel ännu inte använts, men försöks-<br>punkten är nådd. Detta ställningstagande torde med den föreslagna de-<br>finitionen av subventionsmissbruk inte medföra att Sverige anses brista i<br>efterlevnad av konventionen härvidlag. Någon lagstiftningsåtgärd är så-<br>ledes inte påkallad.</p>
<p>I punkt 1 föreskrivs vidare att de gärningar som avses i artikel 1 liksom<br>gärningar innefattande medhjälp, anstiftan eller försök till sådana gär-<br>ningar som avses i artikel 1 punkt 1 beläggs med effektiva, proportionella<br>och avskräckande straffrättsliga påföljder. I allvarliga fall åligger det<br>medlemsstaterna att försäkra sig om att frihetsberövande påföljder som<br>kan medföra utlämning ingår i straffskalan. Vad som skall förstås med<br>allvarliga fall överlåts åt varje medlemsstat att bestämma. Dock skall gär-<br>ningar överstigande 50 000 ecu (omkring 425 000 kronor) alltid bedömas<br>som allvarliga fall.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>29</p>
<p>Vissa av de brott som enligt svensk rätt motsvarar gärningar som<br>omfattas av artikel 1 punkt 1 i bedrägerikonventionen är gradindelade,<br>varvid inte alla grader uppfyller kravet på att fängelse i mer än ett år skall<br>kunna följa på brottet. Det gäller t.ex. osant intygande i 15 kap. 11 §<br>brottsbalken. Kravet på att brottet skall kunna föranleda utlämning måste<br>emellertid anses tillräckligt tillgodosett, om det finns en grövre form av<br>brottet med en straffskala som är tillräcklig för att utlämning skall kunna<br>ske (se prop. 1990/91:127 s. 29). Man torde för övrigt kunna utgå från att<br>brott av den storleksordning som i bedrägerikonventionen avses med<br>”allvarliga fall” skall bedömas som grovt brott.</p>
<p>I punkt 2 i artikel 2 ges medlemsstaterna möjlighet att tillgripa admini-<br>strativa sanktioner när fråga är om fall som avser värden understigande<br>4 000 ecu (omkring 35 000 kronor) och några försvårande omständig-<br>heter i övrigt inte föreligger. I konventionen föreskrivs inte någon skyl-<br>dighet för medlemsstaterna att införa administrativa sanktioner vid aktu-<br>ella överträdelser. Sålunda är någon författningsändring inte påkallad i<br>aktuellt hänseende för att Sverige skall kunna ratificera bedrägerikon-<br>ventionen.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>4.4.2 Svensk domstols straffrättsliga kompetens</h4>
<p>Regeringens bedömning: Bedrägerikonventionens bestämmelser om<br>jurisdiktion överensstämmer med de svenska reglerna. Någon lagstift-<br>ningsåtgärd är således inte påkallad.</p>
<p>Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.<br>Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt över denna fråga.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om svensk straff-<br>lags tillämplighet i rummet finns i 2 kap. brottsbalken. Enligt 1 § skall<br>för brott som har begåtts här i riket dömas efter svensk lag och vid<br>svensk domstol. Detsamma gäller om det är ovisst var brottet är begånget<br>men det finns skäl att anta att det har förövats inom riket. Med uttrycket<br>här i riket avses Sveriges landterritorium och svenskt sjöterritorium lik-<br>som luftrummet ovanför land- och sjöterritoriet.</p>
<p>I fråga om brott som har begåtts utomlands är svensk domstol enligt<br>2 § första stycket 1 alltid behörig, om brottet har förövats av en svensk<br>medborgare eller av en utlänning med hemvist i Sverige. Enligt 2 § första<br>stycket 2 kan också utlänning utan hemvist i Sverige dömas här under<br>förutsättning att han efter brottet har blivit svensk medborgare eller tagit<br>hemvist här eller att han är medborgare i ett annat nordiskt land och finns<br>i Sverige. Slutligen kan enligt första stycket 3 även annan utlänning dö-<br>mas i Sverige, om han finns här och för brottet kan följa fängelse i mer<br>än sex månader.</p>
<p>I 2 § andra stycket anges undantag från de nu nämnda reglerna. Svensk<br>domstol saknar domsrätt, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på<br>gämingsorten. Detsamma gäller, om gärningen begåtts inom ett område<br></p>
<p>30</p>
<p>som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter<br>inte kan komma i fråga för gärningen.</p>
<p>I de fall där svensk domsrätt föreligger enligt 2 § far inte dömas till<br>påföljd som är strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för<br>brottet enligt lagen på gämingsorten. Föreskrift om det finns i 2 § tredje<br>stycket.</p>
<p>I artikel 4 punkt 1 i bedrägerikonventionen föreskrivs att medlems-<br>staterna skall kunna utöva jurisdiktion över de gärningar som staten har<br>belagt med straff i enlighet med artikel 1 och artikel 2 punkt 1, när gär-<br>ningen helt eller delvis begås inom dess territorium eller när vinningen<br>av brottet uppkommer inom dess territorium, när en person inom dess<br>territorium medvetet medverkar i eller anstiftar till sådant brott inom en<br>annan medlemsstats territorium liksom fall där gärningsmannen är med-<br>borgare i den berörda medlemsstaten. I sistnämnda fall får - enligt<br>medlemsstatens lagstiftning - som villkor ställas upp att gärningen är be-<br>lagd med straff också i den stat där den begicks.</p>
<p>De två första av de nyssnämnda fallen motsvaras i svensk rätt av be-<br>stämmelserna i 2 kap. 1 § brottsbalken. Det sistnämnda fallet motsvaras<br>av bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 1. Någon lagändring är så-<br>ledes inte påkallad. När det gäller brott som helt eller delvis begåtts inom<br>territoriet kan även bestämmelsen i 2 kap. 4 § brottsbalken nämnas. En-<br>ligt denna anses brott begånget där den brottsliga handlingen företogs,<br>och också där brottet fullbordades. Ett brott kan alltså begås delvis i<br>Sverige och delvis i ett annat land, t.ex. om gärningen företas i det andra<br>landet men fullbordas här riket.</p>
<p>I punkt 2 i artikel 4 ges möjlighet för en medlemsstat att under vissa<br>närmare angivna former förklara att staten inte avser att tillämpa be-<br>stämmelsen om jurisdiktion över egna medborgare, som begår brott<br>utomlands. Eftersom Sverige tillförsäkrat sig om jurisdiktion i samtliga<br>de fall som räknas upp i punkt 1 i artikel 4 behöver Sverige inte utnyttja<br>den möjlighet att avge förklaring som öppnas i punkt 2.</p>
<h4>4.4.3 Straffansvar för företagsledare</h4>
<p>Regeringens bedömning: Bedrägerikonventionens bestämmelser om<br>straffrättsligt ansvar för företagsledare påkallar inte någon lagstift-<br>ningsåtgärd.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har inte närmare berört denna fråga.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I artikel 3 föreskrivs att varje<br>medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att företagsledare eller<br>andra personer med befogenhet att fatta beslut eller utöva kontroll inom<br>företaget skall kunna hållas straffrättsligt ansvariga enligt de principer<br>som anges i den nationella rätten, i fråga om bedrägerier som riktar sig<br>mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och som avses i<br></p>
<p>31</p>
<p>artikel 1, om gärningen har begåtts för företagets räkning av en person<br>som är underställd dem.</p>
<p>Straffrättsligt ansvar för företagsledare eller personer i motsvarande<br>ställning - utformat på sådant sätt som förutsätts i artikel 3 - torde under<br>vissa förutsättningar täckas av de svenska reglerna om medverkansansvar<br>eller av de allmänna principerna för utkrävande av företagaransvar.<br>Någon uttrycklig reglering av det slag som upptas i artikel 3 finns dock<br>inte i svensk rätt. Något krav härom uppställs inte heller i konventionen.</p>
<p>Brott inom företagsverksamhet är ofta svåra att utreda. En mer fram-<br>komlig väg kan vara att ålägga den juridiska personen en sanktion när<br>bedrägerier eller andra brott har begåtts inom företagets verksamhets-<br>område. Bestämmelserna om företagsbot i 36 kap. brottsbalken uppfyller<br>detta syfte. Med hänsyn till detta och till den frihet i berört avseende som<br>konventionen ger medlemsstaterna, behöver någon ändring av lagstift-<br>ningen med anledning av vad som upptas i artikeln för närvarande inte<br>ske.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>4.4.4 Utlämning för brott</h4>
<p>Regeringens bedömning: De svenska reglerna om utlämning för<br>brott uppfyller de krav som ställs upp i bedrägerikonventionen. Någon<br>lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad.</p>
<p>Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte närmare berört<br>frågan. Huddinge tingsrätt har dock ifrågasatt om svensk rätt till fullo<br>uppfyller konventionsåtagandet.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Artikel 5 punkt 1 i bedrägeri-<br>konventionen föreskriver att medlemsstater som inte utlämnar sina egna<br>medborgare skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva juris-<br>diktion i fråga om gärningar som det enligt artikel 1 och artikel 2 punkt 1<br>ankommer på medlemsstaterna att kriminalisera och som har begåtts av<br>dess egna medborgare utanför medlemsstatens eget territorium. Vid till-<br>lämpningen av förevarande bestämmelse i konventionen skall enligt<br>punkt 4 begreppet ”medborgare” tolkas mot bakgrund av de förklaringar<br>som medlemsstaterna har avgivit enligt artikel 6.1 b och c i den euro-<br>peiska utlämningskonventionen från år 1957.</p>
<p>Med undantag för utlämning till de nordiska länderna medger Sverige<br>inte utlämning av egna medborgare. Sveriges ställningstagande till denna<br>fråga kommer att prövas på nytt i samband med ratifikationen av den<br>nyligen antagna konventionen om utlämning mellan den europeiska uni-<br>onens medlemsstater. I den konventionen anges nämligen som huvud-<br>regel att utlämning inte skall vägras på den grunden att fråga är om egna<br>medborgare. Oavsett vad som därvid kommer att gälla kan dock kon-<br>stateras att Sverige, genom de jurisdiktionsregler som ovan berörts (av-<br>snitt 4.4.2), uppfyller bedrägerikonventionens krav på det sättet att<br>svensk domsrätt gäller när brott som åsyftas i konventionen har begåtts</p>
<p>32</p>
<p>av en svensk medborgare. Någon förändring i svensk lagstiftning för att<br>uppfylla bestämmelsen i artikel 5 punkt 1 är därför inte erforderlig.</p>
<p>Huddinge tingsrätt påpekar i sitt remissvar att Sverige i samband med<br>ratifikation av den europeiska utlämningskonventionen avgett en förkla-<br>ring av innebörd att med svenska medborgare jämställs bl.a. utlänningar<br>med hemvist i något annat nordiskt land. Tingsrätten anför med hänvis-<br>ning till detta att det finns en risk att Sverige inte uppfyller<br>konventionsåtagandet. Regeringen vill emellertid framhålla att den<br>nämnda förklaringen inte har avsatt några spår i lagstiftningen, och<br>förklaringen tillämpas heller inte i praktiken. Sverige torde således leva<br>upp till konventionsåtagandet även härvidlag.</p>
<p>I de fall där utlämning vägras enbart på grund av att den person som<br>begärs utlämnad är medborgare i den anmodade staten, åtar sig den an-<br>modande staten i punkt 2 i artikel 5 att översända relevant material till<br>den anmodade medlemsstaten. Den anmodade staten skall överlämna<br>ärendet till sina behöriga myndigheter för åtal, om det finns anledning till<br>detta. Den anmodande medlemsstaten skall hållas underrättad om väckta<br>åtal och utgången i målen. Den anmodade staten har att handlägga åtalet i<br>enlighet med föreskrifterna i den nationella rätten.</p>
<p>I fråga om svenska medborgare föreligger enligt 2 kap. 2 § brotts-<br>balken domsrätt för brott som förövats utomlands, under förutsättning att<br>gärningen är straffbelagd också på gämingsorten. Enligt 2 kap. 5 §<br>brottsbalken gäller emellertid dessutom att åtal för brott som förövats<br>utom riket i vissa fall kräver särskilt medgivande. Bedrägerikonventionen<br>synes inte innebära någon förpliktelse att under alla förhållanden medge<br>åtal i sådana situationer som omfattas av artikel 5 utan endast att åtals-<br>frågan skall behandlas på samma sätt som gäller i andra fall. Flera andra<br>länder tillämpar den s.k. opportunitetsprincipen vilket innebär att åklag-<br>aren har en diskretionär prövningsrätt i fråga om brott under allmänt åtal.<br>Denna prövningsrätt torde inte påverkas av konventionen. De fall då<br>svensk lag kräver särskilt medgivande till åtal för brott begångna utom-<br>lands kan ses som undantag från den allmänna åtalsplikt som annars före-<br>ligger. Den prövning som därvid görs skiljer sig inte principiellt från en<br>sådan diskretionär prövningsrätt som är regel i vissa andra länder (jfr<br>prop. 1971:92 s. 55 ff.). Svensk lagstiftning far därför anses förenlig med<br>konventionen på denna punkt.</p>
<p>I punkt 3 i artikel 5 föreskrivs att en medlemsstat inte far vägra utläm-<br>ning enbart på den grunden att gärningen utgör skattebrott eller brott mot<br>tullbestämmelser. Med skatt avses detsamma som i 1957 års utlämnings-<br>konvention.</p>
<p>1957 års utlämningskonvention innehöll en bestämmelse (artikel 5)<br>som innebar att utlämning för fiskaliska brott förutsatte särskild överens-<br>kommelse mellan de berörda staterna. Genom ett andra tilläggsprotokoll<br>till konventionen (SÖ 1979:13) ersattes den bestämmelsen med en regel<br>av innebörd att utlämning mellan de avtalsslutande staterna skall ske för<br>brott mot lagstiftningen angående skatter och andra pålagor samt tullar<br>och valutatransaktioner, under förutsättning att brottet enligt den an-<br>modade statens lag motsvarar brott av samma natur (artikel 2 punkt 1 i<br>tilläggsprotokollet). För att utlämning från Sverige skall kunna ske upp-</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 32<br></p>
<p>ställs bl.a. krav på dubbel straffbarhet. Detta innebär emellertid inte att<br>gärningen skall direkt falla under någon brottsbeskrivning i svensk lag,<br>utan det är tillräckligt att själva gämingstypen är kriminaliserad i vårt<br>land (prop. 1957:156 s. 44). I artikel 2 punkt 2 i tilläggsprotokollet före-<br>skrivs att utlämning inte far vägras på den grunden att den anmodade sta-<br>tens lag inte föreskriver samma slags skatter eller pålagor eller inte<br>innehåller samma slags reglering beträffande skatt eller arman pålaga, tull<br>eller valuta som den anmodande statens lag. Att brottet enligt punkt 1 i<br>artikel 2 skall vara av samma natur torde inte hindra att det av den an-<br>modade staten hänförs under en allmän straffbestämmelse, t.ex. bedräg-<br>eri, om den fiskaliska reglering som i det aktuella fallet har åsidosatts<br>saknar motsvarighet i den staten (prop. 1978/79:80 s. 12).</p>
<p>Sverige har ratificerat det andra tilläggsprotokollet till 1957 års utläm-<br>ningskonvention och svensk lagstiftning är anpassad härtill. Svensk lag-<br>stiftning är således förenlig med bedrägerikonventionen på denna punkt.<br>Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad.</p>
<h4>4.4.5 Inbördes rättshjälp m.m.</h4>
<p>Regeringens bedömning: Den svenska regleringen av frågor rörande<br>inbördes rättshjälp uppfyller de krav som bedrägerikonventionen stäl-<br>ler upp. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har inte berört frågan.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I artikel 6 punkt 1 föreskrivs att<br>medlemsstaterna skall samarbeta effektivt vid förundersökning, lagföring<br>och straffverkställighet när fråga är om bedrägerier — såsom detta brott<br>har definierats i artikel 1 — som berör två eller flera medlemsstater. Som<br>exempel på olika samarbetsformer nämns inbördes rättshjälp, utlämning,<br>överförande av lagföring och verkställighet av domar som har meddelats<br>i en annan medlemsstat.</p>
<p>Frågor om utlämning för brott har behandlats i det föregående (se av-<br>snitt 4.4.4).</p>
<p>Sverige har ratificerat och i svensk rätt införlivat i stort sett samtliga<br>internationella konventioner som avser rättshjälp och som kan vara rele-<br>vanta för rättsligt samarbete mellan staterna inom Europeiska unionen.<br>Därtill kommer att Sverige lämnar andra stater rättshjälp i brottmål i den<br>utsträckning vår lagstiftning medger det, även om något särskilt avtal<br>härom inte har ingåtts.</p>
<p>Svensk lagstiftning torde väl uppfylla de krav som bedrägerikonven-<br>tionen uppställer i fråga om olika samarbetsformer för att effektivisera<br>förundersökning, lagföring och straffverkställighet.</p>
<p>I punkt 2 i artikel 6 föreskrivs att medlemsstaterna — när flera med-<br>lemsstater har jurisdiktion och har möjlighet att väcka åtal för samma<br>gärning — skall samarbeta för att, om möjligt, koncentrera lagföringen</p>
<p>34</p>
<p>till en medlemsstat. Ett sådant internationellt samarbete finns redan i dag.<br>Inte heller i detta avseende är några nya svenska bestämmelser påkallade.</p>
<h4>4.4.6 Utländsk brottmålsdoms rättsverkningar i Sverige</h4>
<p>Regeringens förslag: Den som i en annan stat, som är medlem i Euro-<br>peiska unionen, har dömts för ett brott som omfattas av bedrä-<br>gerikonventionen skall, som huvudregel, inte kunna lagforas i Sverige för<br>samma gärning.</p>
<p>Riksdagen godkänner att Sverige avger en förklaring om att här kunna<br>lagfora den som har dömts för samma gärning i en annan stat som är<br>medlem i Europeiska unionen, om gärningen</p>
<p>a) helt eller delvis har begåtts inom svenskt territorium, eller</p>
<p>b) riktats mot Sveriges säkerhet eller andra för Sverige lika viktiga<br>intressen.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har inte berört frågan.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om utländsk brott-<br>målsdoms rättsverkningar i Sverige finns i 2 kap. 5 a § brottsbalken.</p>
<p>Den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms in-<br>ternationella rättsverkningar (SÖ 1973:55, brottmålsdomskonventionen)<br>innehåller regler om när en konventionsstat skall vara förhindrad att lag-<br>föra en person för en gärning, för vilken han tidigare har dömts av en an-<br>nan konventionsstat (ne bis in idem). Sådana regler finns också i den<br>europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i<br>brottmål (SÖ 1976:21, lagföringskonventionen). Dessa konventioner har<br>tillträtts av Sverige men inte av samtliga övriga medlemsstater.</p>
<p>I första stycket i 2 kap. 5 a § brottsbalken föreskrivs att om ansvar för<br>gärning har prövats genom lagakraftägande dom, som är meddelad i en<br>främmande stat där gärningen har förövats eller i en främmande stat som<br>har tillträtt brottmålsdomskonventionen eller lagföringskonventionen, får<br>den tilltalade — under vissa närmare angivna förutsättningar — inte lag-<br>föras för samma gärning i Sverige. Sålunda får lagföring inte ske i Sve-<br>rige om den tilltalade har frikänts från ansvar, har förklarats skyldig till<br>brottet utan att påföljd har ådömts, ådömd påföljd har verkställts i sin<br>helhet eller verkställigheten pågår eller ådömd påföljd har bortfallit enligt<br>lagen i den främmande staten.</p>
<p>I förevarande paragrafs andra stycke har gjorts undantag för brott som<br>har begåtts i Sverige eller om det finns skäl att anta att brottet har begåtts<br>här. Undantag har också gjorts för brott som har begåtts utomlands och<br>förövats mot offentligt svenskt intresse, dvs. mot Sverige, svensk kom-<br>mun eller annan myndighet eller svensk allmän inrättning eller brottet är<br>kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, försök till sådana<br>brott, folkrättsbrott, olovlig befattning med kemiska vapen eller osann<br>eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller det lindrigaste<br>straff som i svensk lag är föreskrivet för brottet är fängelse i fyra år eller<br>däröver. Dock gäller bestämmelserna i paragrafens första stycke, om lag-</p>
<p>35</p>
<p>föringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndig-<br>het.</p>
<p>I tredje stycket i 2 kap. 5 a § brottsbalken föreskrivs att åtal får väckas<br>för gärningen i Sverige endast efter förordnande av regeringen eller den<br>regeringen bemyndigar därtill. Riksåklagaren har genom förordningen<br>(1993:1467) bemyndigats att meddela åtalsförordnande i fråga om gär-<br>ningar som har begåtts av svenska medborgare eller utlänningar med<br>hemvist i Sverige.</p>
<p>I artikel 7 i bedrägerikonventionen finns bestämmelser om rätts-<br>verkningarna av en brottmålsdom som har meddelats i en annan med-<br>lemsstat. Bestämmelserna svarar i allt väsentligt mot artiklarna 54—58 i<br>konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985<br>mellan regeringarna i Beneluxstatema, Förbundsrepubliken Tyskland och<br>Frankrike om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma<br>gränserna, (prop. 1997/98:42, Schengensamarbetet, bil. 3).</p>
<p>Enligt artikel 7 punkt 1 i bedrägerikonventionen gäller som huvudregel<br>att en medlemsstat inte får lagfora en person för samma gärning om<br>vederbörande redan dömts i en annan medlemsstat om påföljden har<br>verkställts, håller på att verkställas eller inte längre kan verkställas enligt<br>det dömande landets lag. Hinder för ny lagföring föreligger således inte<br>om den tilltalade i en annan medlemsstat har frikänts för samma gärning.</p>
<p>För att Sverige skall uppfylla bedrägerikonventionens krav i berört<br>hänseende krävs en lagändring i 2 kap. 5 a § brottsbalken, se vidare av-<br>snitt 5.6.8.</p>
<p>Enligt punkt 2 i artikel 7 far varje medlemsstat i samband med att den<br>till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd anmäler att bestäm-<br>melserna i bedrägerikonventionen har införlivats med den nationella rätt-<br>en förklara att staten under vissa förutsättningar inte skall vara bunden av<br>punkt 1.</p>
<p>Ett sådant undantag som avses i punkt 2 a är om den gärning som har<br>legat till grund för den dom som har meddelats i en annan stat helt eller<br>delvis har begåtts inom svenskt territorium. För att erhålla överensstäm-<br>melse med vad som nu gäller enligt 2 kap. 5 a § brottsbalken, bör Sverige<br>förklara sig inte vara bundet av artikel 7 punkt 1 i förevarande fall.</p>
<p>I punkt 2 föreskrivs emellertid ett absolut hinder för lagföring i Sverige<br>om gärningen delvis har begåtts här och delvis inom den medlemsstats<br>territorium där domen har meddelats. För närvarande gäller att utländsk<br>brottmålsdom inte utgör hinder för ny lagföring i Sverige om brottet helt<br>eller delvis begåtts här (2 kap. 5 a § andra stycket, hänvisningen till 1 §).<br>För att Sverige skall uppfylla bedrägerikonventionens krav i detta av-<br>seende krävs en inskränkning av svensk jurisdiktion, se vidare avsnitt<br>5.6.8.</p>
<p>Ett annat undantag som avses i punkt 2 b är om den gärning som har<br>legat till grund för den dom som har meddelats i en annan stat har riktats<br>mot den medlemsstatens säkerhet eller andra för den staten lika viktiga<br>intressen. Därmed torde avses t.ex. den situationen att en annan med-<br>lemsstat har dömt över en gärning som berör för Sverige viktiga<br>intressen. Om förklaring avges för sådana fall föreligger inte hinder mot<br>att i Sverige döma en person för samma gärning, som han redan har<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>36</p>
<p>lagförts för i en annan medlemsstat. Med undantaget i denna punkt torde<br>avses i huvudsak samma intresse som föranlett undantaget i 2 kap. 5 a §<br>brottsbalken för brott som riktas mot svenskt offentligt intresse. Sverige<br>bör med hänsyn härtill utnyttja den möjlighet att avge förklaring för<br>sådana fall som bedrägerikonventionen medger.</p>
<p>I punkt 3 i artikel 7 föreskrivs att de undantag som har gjorts till före-<br>mål för en förklaring enligt punkt 2 inte skall vara tillämpliga, om den<br>berörda medlemsstaten — på grund av samma gärning — har begärt att<br>en annan medlemsstat skall lagfora personen i fråga eller har beviljat ut-<br>lämning av denne.</p>
<p>Som nämnts i det föregående är det enligt 2 kap. 5 a § andra stycket<br>brottsbalken en förutsättning för att i Sverige lagfora en person som re-<br>dan har lagförts utomlands för den aktuella gärningen att denna lagföring<br>inte har skett på begäran av svensk myndighet. I detta avseende överens-<br>stämmer således den svenska regleringen med bestämmelsen i bedrägeri-<br>konventionen. Enligt konventionen skall emellertid en utländsk brott-<br>målsdom alltid ha hinderverkan också om personen utlämnats för gär-<br>ningen från en konventionsstat där ny lagföring för samma gärning skulle<br>kunna vara aktuell. Någon motsvarande regel finns inte i svensk rätt. En<br>anpassning av bestämmelserna i brottsbalken krävs således, se vidare av-<br>snitt 5.6.8.</p>
<p>Enligt punkt 4 påverkas inte tillämpliga bilaterala eller multilaterala<br>överenskommelser som har ingåtts mellan medlemsstater och därtill hör-<br>ande förklaringar av vad som föreskrivs i artikel 7.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h2>5 Korruption</h2>
<h3>5.1 Inledning</h3>
<p>I en rad internationella organisationer pågår arbete för att motverka korr-<br>uption i form av muta och bestickning. Det anses allmänt att korrup-<br>tionens skadeverkningar är stora, både nationellt och på ett internationellt<br>plan. Handel och annan ekonomisk verksamhet blir alltmer global. Kor-<br>ruption snedvrider konkurrensen mellan företag, vilket har en hämmande<br>effekt på handel och ekonomisk tillväxt. Allmänheten bör skyddas mot<br>dess skadeverkningar i både offentlig och privat verksamhet. Ett sam-<br>hälle med utbredd korruption är ett mindre effektivt och mer osäkert<br>samhälle.</p>
<p>Tyngdpunkten i det internationella arbetet mot korruption kan sägas<br>ligga på utarbetande av åtaganden att straffbelägga olika korruptiva för-<br>faranden. Detta har resulterat bl.a. i straffrättsliga konventioner och andra<br>instrument. Fler sådana instrument är också att vänta. Så har exempelvis<br>en konvention nyligen färdigställts inom Europarådet. Dessutom disku-<br>teras, bl.a. inom Europarådet, sådant som den skattemässiga behand-<br></p>
<p>37</p>
<p>lingen av mutor, betydelsen av att motverka korruption i offentlig upp-<br>handling och behovet av handlingsregler för tjänstemän.</p>
<p>Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet på området. Den sven-<br>ska strafflagstiftningen är redan relativt långtgående, både vad gäller de<br>gärningar som är kriminaliserade och den internationella räckvidden. Inte<br>minst för att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar för svenskt nä-<br>ringsliv ligger det i svenskt intresse att så många länder som möjligt åtar<br>sig att bredda sina regelverk.</p>
<p>I propositionen föreslås att Sverige skall ansluta sig till tre existerande<br>instrument på området, varav två tagits fram inom EU och ett inom<br>OECD. Inledningsvis redovisas översiktligt innehållet i de svenska straff-<br>rättsliga mut- och bestickningsreglema. Därefter behandlas de tre<br>instrumenten med beskrivning av bakgrund och huvudsakligt innehåll.<br>Därefter görs en analys av hur de internationella åtagandena förhåller sig<br>till gällande svensk rätt. I det sammanhanget lämnas också en redogörel-<br>se för vissa nationella förhållanden som påkallar lagändringar. Vidare<br>behandlas hur de nödvändiga lagändringarna kan genomföras. Slutligen<br>behandlas skattefrågor.</p>
<h3>5.2 Nuvarande reglering</h3>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>5.2.1 Materiella regler</h4>
<p>Enligt 20 kap. 2 § första stycket brottsbalken döms arbetstagare som tar<br>emot, låter sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för<br>sin tjänsteutövning för mutbrott.</p>
<p>I andra stycket utvidgas kretsen av mottagare till</p>
<p>1) ledamot av styrelse, verk, nämnd eller annan sådan samfallighet<br>som hör till staten eller till kommun, landsting, kommunalförbund, för-<br>samling, kyrklig samfallighet eller allmän försäkringskassa,</p>
<p>2) den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,</p>
<p>3) den som är krigsman enligt lagen (1986:644) om disciplinförseelser<br>av krigsmän, m.m. eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,</p>
<p>4) den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts<br>utövar myndighet och</p>
<p>5) den som i annat fall än som avses i 1-4 på grund av förtroende-<br>ställning fått till uppgift att för någon annan sköta rättslig eller ekono-<br>misk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift<br>eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift.</p>
<p>Enligt 17 kap. 7 § brottsbalken döms den som till arbetstagare eller<br>annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller<br>annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen för bestickning.</p>
<p>Tillämpningsområdet enligt 20 kap. 2 § första stycket brottsbalken är<br>inte begränsat till svenska arbetstagare. Det är således straffbelagt enligt<br>svensk rätt även för en utländsk arbetstagare att låta sig mutas, liksom att<br>besticka en sådan, oavsett om denne är i offentlig eller privat tjänst. Det-</p>
<p>38</p>
<p>samma gäller den personkategori som anges i paragrafens andra stycke<br>5. Däremot är personkretsen i paragrafens andra stycket 1-4 begränsad<br>till svenska förhållanden. Det är därför inte straffbelagt i Sverige för t.ex.<br>en ledamot av ett utländskt parlament att låta sig mutas, liksom heller<br>inte att besticka en sådan.</p>
<h4>5.2.2 Särskilda åtalsregler</h4>
<p>Av 20 kap. 5 § första och tredje styckena brottsbalken följer att åtal för<br>mutbrott inom den privata sektom förutsätter antingen åtalsangivelse av<br>arbets- eller uppdragsgivaren eller att åtal befinns vara påkallat från<br>allmän synpunkt. Regeln syftar till att smärre, ursäktliga fall i den privata<br>sektorn skall lämnas utan beivran.</p>
<p>En motsvarande åtalsregel för bestickning finns i 17 kap. 17 §<br>brottsbalken.</p>
<p>Bestämmelserna om åtalsangivelse och särskild åtalsprövning gäller<br>inte endast för svenska förhållanden. Vid mutbrott och bestickning med<br>utländska inslag medför reglernas utformning att åtal för sådana brott av<br>utländska privata arbets- eller uppdragstagare eller av utländska offent-<br>liga arbetstagare förutsätter åtalsangivelse av mottagarens arbets- eller<br>uppdragsgivare eller att åtal befinns påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Till detta kommer att det för åtal för brott som begåtts utomlands krävs<br>förordnande från regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill<br>(2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken). Riksåklagaren har givits bemyn-<br>digande att meddela sådant förordnande.</p>
<h4>5.2.3 Svensk domsrätt</h4>
<p>För att de svenska mut- och bestickningsbestämmelsemas räckvidd på<br>det internationella planet skall kunna bedömas, måste också reglerna om<br>svensk domsrätt över brott begångna utomlands beaktas.</p>
<p>Förutsättningarna för att svensk domstol skall vara behörig att döma<br>för ett brott som begåtts utomlands anges i 2 kap. brottsbalken.</p>
<p>Enligt 2 kap. 2 § brottsbalken föreligger svensk domsrätt om gärningen<br>begåtts av</p>
<p>1) svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige</p>
<p>2) av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk<br>medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, is-<br>ländsk eller norsk medborgare och finns här, eller</p>
<p>3) av annan utlänning som finns här i riket och brottet enligt svensk lag<br>kan leda till fängelse i mer än sex månader.</p>
<p>För svensk domsrätt förutsätts i dessa fall emellertid att gärningen inte<br>är fri från ansvar på gämingsorten, det s.k. kravet på dubbel straffbarhet.<br>Det finns däremot inte något formellt krav på att lagstiftningen på gär-<br>ningsorten verkligen upprätthålls med någon effektivitet. Detta kan dock<br>fa betydelse vid bedömningen av om en förmån är otillbörlig.</p>
<p>Enligt 2 kap. 3 § brottsbalken föreligger också svensk domsrätt bl.a.<br>om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>39</p>
<p>eller svensk allmän inrättning. I dessa fall föreligger inget krav på dubbel<br>straffbarhet. Denna regel torde kunna fa betydelse främst om en svensk<br>offentlig tjänsteman låter sig mutas utomlands. Både besticknings- och<br>mutbrottet torde då kunna anses vara begånget mot Sverige.</p>
<p>Utöver vad som beskrivits ovan kan svensk domsrätt föreligga om lag-<br>föring överförs från ett land som, liksom Sverige, anslutit sig till den<br>europeiska konventionen om lagföring i brottmål. Regler om detta finns i<br>lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott<br>(lagföringslagen), till vilken hänvisas i 2 kap. 3 a § brottsbalken.</p>
<h3>5.3 De nya instrumenten</h3>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>5.3.1 Korruptionsprotokollet</h4>
<p>Den arbetsgrupp under ministerrådet som arbetade fram bedrägeri-<br>konventionen (se avsnitt 4) fick därefter i uppdrag att utarbeta ett instru-<br>ment mot korruption. Ett protokoll till bedrägerikonventionen med<br>bestämmelser om korruption undertecknades av EU:s medlemsstater i<br>september 1996 (EGT C 313, 23.10.1996, s. 1, korruptionsprotokollet,<br>bilaga 5). Till protokollet har det upprättats en förklarande rapport (EGT<br>C 11, 15.1.1998, s. 5)</p>
<p>Syftet med protokollet är att bekämpa sådan korruption som skadar<br>eller kan skada EG:s finansiella intressen. I den förklarande rapporten till<br>protokollet framhålls bl.a. att medlemsländernas lagstiftning är långt<br>ifrån tillräcklig när det gäller den internationella omfattningen. Vidare<br>framhävs behovet av att säkerställa en större överensstämmelse i sättet på<br>vilket medlemsstaternas strafflagstiftning griper sig an straffvärda former<br>av korruption med internationella förgreningar.</p>
<p>Protokollet innehåller åtaganden att straffbelägga bestickning och<br>mutbrott av nationella offentliga tjänstemän och EG-tjänstemän, liksom<br>även EG-kommissionärer och ledamöter av Europaparlamentet, EG-<br>domstolen och Revisionrätten. Brotten skall beläggas med proportioner-<br>liga och avskräckande påföljder. Vidare finns bestämmelser om jurisdik-<br>tion, lösning av tvister om tolkning av protokollet samt sedvanliga regler<br>om ikraftträdande, anslutning av nya medlemsstater m.m.</p>
<p>En närmare redogörelse för innehållet jämte förhållandet till svensk<br>rätt finns i avsnitt 5.5.1.</p>
<h4>5.3.2 Korruptionskonventionen</h4>
<p>Sedan arbetet med korruptionsprotokollet avslutats, fortsatte man inom<br>EU:s tredje pelare med utarbetandet av en fristående konvention om<br>korruption. Den undertecknades av medlemsstaterna den 26 maj 1997<br>(EGT C 195, 25.6.1997, s. 1, korruptionskonventionen, bilaga 6). Kon-<br>ventionens bestämmelser överensstämmer till stora delar med vad med-<br>lemsstaterna redan åtagit sig i bedrägerikonventionen och i det nämnda</p>
<p>40</p>
<p>protokollet. Korruptionskonventionen går emellertid längre på det sättet<br>att det inte finns något rekvisit om skada för EG:s finanser.</p>
<p>Någon förklarande rapport till konventionen har ännu inte tagits fram.<br>Syftet med konventionen är att förbättra det rättsliga samarbetet i kampen<br>mot korruption, vilket betraktas som ett gemensamt intresse för EU:s<br>medlemsstater.</p>
<p>Konventionen innehåller till stora delar samma åtaganden som vissa av<br>dem som finns i bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet, för-<br>utom rekvisitet skada för EG.s finansiella intressen. Det finns således<br>regler om mutbrott och bestickning samt jurisdiktion som överensstäm-<br>mer med korruptionsprotokollet. Vidare finns det bestämmelser om<br>straffansvar för företagsledare, utlämning och åtal, samarbete mellan<br>medlemsstaterna samt utländsk brottmålsdoms hinderverkan, som har<br>sina huvudsakliga motsvarigheter i bedrägerikonventionen. Medlemsstat-<br>erna ges också möjlighet att låta de nationella domstolarna inhämta för-<br>handsbesked om tolkningen av konventionen. Slutligen finns sedvanliga<br>bestämmelser om ikraftträdande, anslutning av nya medlemsstater m.m.</p>
<p>En närmare redogörelse för innehållet jämte förhållandet till svensk<br>rätt finns i avsnitt 5.5.2.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>5.3.3 OECD-konventionen</h4>
<p>Även inom OECD pågår arbete mot korruption. Arbetet har där koncen-<br>trerats på straffbeläggning av bestickning av utländska offentliga tjänste-<br>män, som anses vara det i sammanhanget allvarligaste problemet i det<br>internationella handelsutbytet. Dessutom diskuteras korruptionsbe-<br>kämpande åtgärder inom ramen för offentlig upphandling och bokför-<br>ing/revision samt skatterättslig behandling av givna mutor. Sverige deltar<br>aktivt i arbetet.</p>
<p>År 1994 antogs en allmänt hållen rekommendation om motverkande av<br>mutor och bestickning i internationella affärsrelationer. Rekommendatio-<br>nen hade föregåtts av ett flerårigt arbete i organisationen.</p>
<p>År 1996 antogs en rekommendation om skattebehandling av mutor.<br>Enligt denna skall länderna se över sin skattelagstiftning i syfte att vägra<br>avdragsrätt för givna mutor, se vidare avsnitt 5.11.</p>
<p>Vid ett ministerrådsmöte den 26 och 27 maj 1997 antogs en mer preci-<br>serad rekommendation att straffbelägga bestickning av utländska offent-<br>liga tjänstemän i enlighet med vissa "agreed common elements". Efter-<br>som enighet inte kunde uppnås om att en rekommendation var tillräckligt<br>bindande, åtog sig medlemsstaterna i rekommendationen att förhandla en<br>konvention på området. Konventionen skulle vara färdig för<br>undertecknande före 1997 års utgång.</p>
<p>Konventionen förhandlades fram under hösten och undertecknades av<br>de 29 medlemsstaterna jämte fem observatörsländer den 17 december<br>1997 (bilaga T). Till konventionen har också utarbetats en kommentar<br>som skall tjäna till ledning för tolkningen av bestämmelserna.</p>
<p>Syftet med konventionen är att bekämpa korruption i internationella<br>affärsrelationer. Sådan korruption sägs undergräva ekonomisk utveckling<br></p>
<p>41</p>
<p>och utgöra ett hinder för fri konkurrens. Bekämpandet skall ske främst<br>genom viss tillnärmning av ländernas lagstiftningar. I kommentaren talas<br>emellertid om åstadkommande av funktionell ekvivalens beträffande de<br>åtgärder som vidtas i de länder som ansluter sig. Detta innebär att det inte<br>krävs att lagstiftningarna ser likadana ut eller att ingrepp görs i de grund-<br>läggande principerna i ländernas rättssystem.</p>
<p>Konventionen innehåller främst åtagande att straffbelägga bestickning<br>av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsrelationer. I<br>definitionen av offentlig tjänsteman ingår även t.ex. utländska ministrar<br>och parlamentsledamöter. Vidare finns bestämmelser om ansvar för juri-<br>diska personer, förverkande, jurisdiktion, penningtvätt, bokföringsregler,<br>inbördes rättshjälp och utlämning. Slutligen finns bestämmelser om<br>uppföljning och kontroll av konventionsåtagandena samt sedvanliga<br>bestämmelser om bl.a. ikraftträdande.</p>
<p>En närmare redogörelse för innehållet jämte förhållandet till svensk<br>rätt finns i avsnitt 5.5.3.</p>
<h3>5.4 Tillträde till konventionerna och protokollet</h3>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Regeringens förslag: Riksdagen godkänner korruptionsprotokollet,<br>korruptionskonventionen och OECD-konventionen.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker att Sverige tillträder instrumenten eller<br>har inga invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framhålls i avsnitt 4.1 utgör be-<br>drägerier och andra oegentligheter som riktar sig mot EG:s finansiella in-<br>tressen ett allvarligt problem. En åtgärd som det har ansetts nödvändigt<br>att vidta för att effektivisera kampen mot denna typ av brottslighet är råd-<br>ets beslut att upprätta korruptionsprotokollet. Sverige har deltagit aktivt i<br>arbetet som ledde fram till det antagna instrumentet, som träder i kraft<br>endast om samtliga medlemsstater ratificerar det. Det ligger i Sveriges<br>intresse att så sker. En naturlig utgångspunkt är således att Sverige skall<br>tillträda korruptionsprotokollet.</p>
<p>Det internationella samarbetet har också stor betydelse i kampen mot<br>korruptionens skadeverkningar. Sverige har deltagit aktivt i arbetet som<br>ledde fram till EU:s och OECD:s korruptionskonventioner. EU-konven-<br>tionen träder dessutom i kraft endast om samtliga medlemsstater rati-<br>ficerar den. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner<br>korruptionsprotokollet, korruptionskonventionen och OECD-konven-<br>tionen.</p>
<p>42</p>
<h3>5.5</h3>
<h3>Behovet av lagstiftning samt förklaringar</h3>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>5.5.1 Korruptionsprotokollet</h4>
<p>Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan i huvudsak<br>åtagandena i protokollet. I den svenska lagstiftningen måste det<br>emellertid klargöras att straffansvaret omfattar mutor som är avsedda att<br>tillfalla - eller tillfaller - någon annan än den vars tjänsteutövning man<br>vill påverka. Det måste också göras straffbart i Sverige att besticka EG-<br>kommissionärer, EU-parlamentariker och domare i EG-domstolen och<br>Revisionsrätten, liksom det måste göras straffbart för en sådan<br>befattningshavare att ta mutor.</p>
<p>Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att Sverige avger<br>förklaring</p>
<p>- att vi inte ämnar utöva domsrätt på den grunden att brottet begåtts<br>gentemot en gemenskapstjänsteman eller vissa andra befattningshavare i<br>EU-administrationen, och</p>
<p>- att vi inte ämnar utöva domsrätt på den grunden att gärningsmannen är<br>gemenskapstjänsteman vid en institution eller ett organ med säte i<br>Sverige.</p>
<h4>Promemorians bedömning och förslag överensstämmer med rege-<br>ringens.</h4>
<p>Remissinstanserna har inte framfört några invändningar mot prome-<br>morians bedömning och förslag.</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning och förslag redovisas artikelvis.</h4>
<p>Artikel 1</p>
<p>Artikeln innehåller definitioner. Där anges främst vad som i protokollet<br>avses med gemenskapstjänsteman och nationell tjänsteman. Värt att no-<br>tera är att definitionen av nationell tjänsteman är utformad så att en med-<br>lemsstat som överväger rättsliga åtgärder mot en tjänsteman från en<br>annan medlemsstat inte behöver tillämpa en definition av tjänsteman som<br>är vidare än den som finns i den nationella rätten.</p>
<p>Artikeln påfordrar inga lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>I artikeln anges vad som i protokollet avses med mutbrott.</p>
<p>Åtagandet innefattar att straffbelägga tjänstemäns begäran om, motta-<br>gande av och accepterande av löften om förmåner.</p>
<p>Den brottsliga handlingen enligt 20 kap. 2 § första stycket brottsbalken<br>består i att ta emot, låta sig utlova eller begära en otillbörlig belöning.<br>Mottagarkretsen är inte begränsad till offentliga tjänstemän. Den svenska<br>lagstiftningen täcker således in protokollets åtagande i detta avseende.</p>
<p>43</p>
<p>Protokollet talar vidare om förmåner, oavsett art. Enligt den förkla-<br>rande rapporten är detta ett avsiktligt brett koncept, som omfattar inte<br>bara materiella saker, t.ex. pengar, värdeföremål, varor av alla slag och<br>utförda tjänster, utan också allt som kan vara av indirekt intresse såsom<br>betalning av den korrumperande personens skulder eller arbete på dennes<br>egendom. Förteckningen anges vara icke uttömmande. Begreppet förmå-<br>ner sägs täcka alla typer av materiella, immateriella eller sociala förmån-<br>er.</p>
<p>I 20 kap. 2 § brottsbalken talas om muta eller annan otillbörlig be-<br>löning. Med detta avses olika typer av förmåner, med eller utan ekono-<br>miskt värde. Otillbörlighetsrekvisitet innebär emellertid att inte alla för-<br>måner kan grunda ansvar. Bl.a. sådant som förmånens värde, huruvida<br>den önskade tjänsteutövningen omfattar myndighetsutövning och om syf-<br>tet med belöningen är helt legitimt skall påverka bedömningen.</p>
<p>Något otillbörlighetsrekvisit finns som framgått inte i protokollet. Man<br>kan därför få intrycket att det undantag för tillbörliga belöningar som<br>finns i den svenska lagstiftningen medför att vi inte utan lagändring lever<br>upp till åtagandet i protokollet i denna del. Emellertid får det anses själv-<br>klart - och förhandlingarna som ledde fram till protokollet ger stöd för<br>detta - att åtagandet i protokollet inte gör det nödvändigt att straffbelägga<br>varje obetydlig eller i övrigt tillbörlig förmån. Artikeln tar sikte på otill-<br>börlig påverkan av någons tjänsteutövning, och en helt obetydlig förmån<br>är inte ägnad att påverka mottagarens beslutsfattande. Det torde alltså<br>inte finnas behov av att nu förändra den svenska lagstiftningen i detta<br>hänseende.</p>
<p>Definitionen i artikel 2 i protokollet innehåller vidare att tjänstemannen<br>direkt eller genom tredje man begär, tar emot eller accepterar löften om<br>förmåner. I den förklarande rapporten framhålls att det är nödvändigt att<br>fastställa tjänstemannens ansvar oberoende av mellanmannens goda eller<br>onda tro.</p>
<p>I svensk rätt torde det inte spela någon roll för mottagarens ansvar om<br>mutan eller belöningen tas emot, accepteras eller begärs direkt eller gen-<br>om förmedling av någon annan. Något behov av att ändra lagstiftningen i<br>detta avseende finns alltså inte.</p>
<p>Artikeln innefattar åtagande att straffbelägga även den situationen att<br>förmånen tillfaller någon annan än tjänstemannen själv. Detta har ut-<br>tryckts genom att mutbrottet skall ske för tjänstemannens egen räkning<br>eller för tredjemans räkning. I den förklarande rapporten nämns förmåner<br>till make eller partner, en god vän och ett politiskt parti eller någon annan<br>organisation.</p>
<p>Mottagarkretsen i 20 kap. 2 § brottsbalken omfattar arbetstagare och<br>vissa andra personkategorier. I det betänkande som låg till grund för<br>bestämmelsens nuvarande utformning (SOU 1974:37 s. 142) sägs att det<br>saknar betydelse om den ifrågavarande förmånen kommer just gärnings-<br>mannen till godo. Även förmåner som med funktionärens goda minne<br>lämnas till t.ex. hans hustru eller annan närstående kan vara straffbara.<br>Det framhålls dock att ansvaret i det hänseendet måste vara begränsat till<br>sådant som kan sägas ligga inom egennyttans ram, och att mutansvar så-<br>ledes inte torde komma i fråga om t.ex. en befattningshavare som sakligt</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>44</p>
<p>ovidkommande villkor för att bevilja ett tillstånd uppställer att den sök-<br>ande skall lämna bidrag till något allmännyttigt ändamål. Saken kom-<br>menteras inte i den efterföljande propositionen och såvitt känt har<br>frågeställningen inte blivit föremål för domstolsprövning. I doktrinen<br>(Cars, Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring s. 25 f) har<br>ifrågasatts om inte även en förmån som lämnas till en förening eller en<br>ideell organisation - t.ex. ett politiskt parti vars verksamhet ligger funk-<br>tionären varmt om hjärtat - kunde föranleda ansvar för funktionären om<br>han godkänt transaktionen eller rentav tagit initiativ till den.</p>
<p>Rättsläget är således inte alldeles klart i fråga om i vilken utsträckning<br>det straffbara området omfattar förmåner till andra än funktionären själv.<br>Det finns därför ett behov av att förtydliga den svenska lagstiftningen i<br>detta hänseende. Detta behandlas i avsnitt 5.6.3.</p>
<p>Artikel 2 stadgar vidare att förmånen skall ta sikte på att tjänstemannen<br>skall utföra eller inte utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av<br>tjänsten på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser.</p>
<p>I 20 kap 2 § första stycket brottsbalken stadgas att mutan skall ta sikte<br>på tjänsteutövning. Överensstämmelse föreligger således med proto-<br>kollets bestämmelse. Den svenska regleringen går till och med ett steg<br>längre i det att det inte finns något rekvisit om att mottagaren skall<br>handla i strid med sina officiella förpliktelser.</p>
<p>I den svenska lagstiftningen finns det slutligen av naturliga skäl inget<br>krav på att handlandet skall ha skadat eller kunnat skada EG:s finansiella<br>intressen. Den svenska lagstiftningen täcker dock även detta.</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>I likhet med förhållandet mellan mutbrott och bestickning i svensk rätt, är<br>artikel 3 i protokollet om bestickning en spegelbild av mutbrottet i artikel<br>2. Den brottsliga handlingen definieras i protokollet som att utlova eller<br>bevilja en förmån till en tjänsteman.</p>
<p>I 17 kap. 7 § brottsbalken definieras den brottsliga gärningen som att<br>lämna, utlova eller erbjuda muta eller annan otillbörlig belöning. Detta<br>torde täcka det handlande som enligt protokollet skall straffbeläggas.</p>
<p>Det kan vidare noteras att protokollet bara täcker krav, löften eller<br>betalningar på förhand, före den åsyftade tjänsteutövningen. Den svenska<br>lagen har således även här ett vidare tillämpningsområde, eftersom den<br>även omfattar krav, löften och betalningar som framställs eller sker i<br>efterhand.</p>
<p>Beträffande övriga delar av artikel 3 äger resonemanget ovan under ar-<br>tikel 2 motsvarande tillämpning. Föreslagna lagändringar behandlas när-<br>mare i avsnitt 5.6.3.</p>
<p>Artikel 4.1</p>
<p>Enligt artikel 4.1 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att<br>säkerställa att de nationella regler som straffbelägger bedrägerier mot<br>EG:s budget enligt bestämmelserna i artikel 1 i bedrägerikonventionen<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>45</p>
<p>när de begås av nationella tjänstemän, tillämpas också om de begås av<br>gemenskapstjänsteman. I artikel 1 i bedrägerikonventionen åtar sig med-<br>lemsstaterna att straffbelägga olika former av bedrägliga förfaranden som<br>riktar sig mot EG:s finansiella intressen. I avsnitt 4.4.1 har bedömningen<br>gjorts att de svenska straffbestämmelserna om bl.a. bedrägeri och<br>urkundsförfalskning täcker åtagandet med ett undantag, där ny lag-<br>stiftning föreslås. Gemensamt för både existerande bestämmelser och det<br>som föreslås är att reglerna är generellt tillämpliga i det att<br>brottsbeskrivningama inte är inskränkta till någon viss personkrets. De<br>nuvarande svenska reglerna - jämte vad som föreslås - täcker således<br>redan EG-relaterade bedrägerier som begås av en EG-tjänsteman. Någon<br>ytterligare lagstiftningsåtgärd i anledning av artikel 4.1 är därför inte<br>påkallad.</p>
<p>Artikel 4.2</p>
<p>Enligt artikel 4.2 skall medlemsstaterna säkerställa att sådana i artikel 4.1<br>nämnda gärningar, liksom mutbrott och bestickning i protokollets me-<br>ning, i den mån de omfattar gärningar som begås av eller gentemot bl.a.<br>ministrar och parlamentsledamöter, görs tillämpliga också på motsva-<br>rande befattningshavare i EU-administrationen (EG-kommissionärer, le-<br>damöter av Europaparlamentet, EG-domstolen och Revisionsrätten).<br>Tanken bakom artikeln är att säkerställa att höga befattningshavare i EU-<br>administrationen skall vara straffrättsligt ansvariga för brott mot EG:s fi-<br>nansiella intressen på samma sätt som deras nationella motsvarigheter.<br>Detta innebär att i den mån t.ex. regeringsmedlemmar kan straffas enligt<br>den nationella rätten för EG-bedrägerier respektive mutbrott och be-<br>stickning, så måste de nationella reglerna vara tillämpliga också på mot-<br>svarande befattningshavare i EU-administrationen.</p>
<p>Såsom ovan anförts är de straffbestämmelser som motsvarar åtagan-<br>dena i bedrägerikonventionen inte inskränkta till någon särskild person-<br>krets. Reglerna äger generell tillämplighet och omfattar således också de<br>befattningshavare i EU-administrationen som artikel 4.2 tar sikte på.</p>
<p>Detsamma gäller beträffande bestickningsbrottet. Bestämmelsen i<br>17 kap. 7 § brottsbalken omfattar envar som lämnar, utlovar eller erbju-<br>der en muta.</p>
<p>När det gäller mutbrott och den personkrets som kan bli föremål för<br>bestickning är läget något mer komplicerat. Straffbestämmelsen i 20 kap.<br>2 § brottsbalken första stycket bygger på det civilrättsliga arbetstagar-<br>begreppet. Därutöver omfattas en rad personkategorier som räknas upp i<br>paragrafens andra stycke.</p>
<p>De svenska statsråden faller inte under det civilrättsliga arbetstagarbe-<br>greppet utan torde i muthänseende få hänföras till personkategorin i 20<br>kap. 2 § andra stycket 2 brottsbalken, "den som utövar uppdrag som är<br>reglerat i författning". Detsamma gäller riksdagsledamöter. Bestämmel-<br>sen torde endast avse svenska förhållanden, alltså bara omfatta svenska<br>statsråd och ledamöter av den svenska riksdagen (se avsnitt 5.2.1). Var-<br>ken EG-kommissionärer eller EU-parlamentariker omfattas således av re-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>46</p>
<p>geln. Frågan är emellertid om de kan bedömas falla under det svenska<br>arbetstagarbegreppet, och på det sättet omfattas av paragrafens första<br>stycke.</p>
<p>Arbetstagarbegreppet är inte definierat i lag, utan har utvecklats i för-<br>arbeten och praxis. Vid bedömningen av om det föreligger ett arbets-<br>givar-arbetstagarförhållande ges ofta betydelse åt sådant som om förhåll-<br>andet är grundat på avtal, om det går ut på att den ena parten skall pre-<br>stera arbete för den andra partens räkning, om förhållandet har stadig-<br>varande eller regelbunden karaktär och om arbetets utförande är under-<br>kastat bestämda direktiv eller kontroll. Begreppet får en avgörande be-<br>tydelse även inom andra rättsområden än det arbetsrättsliga, t.ex. social-<br>försäkrings- och skatteområdena och i konkurssammanhang. Olika dom-<br>stolar har således att bedöma frågan utifrån olika regelverk. Det måste<br>också hållas i minnet att när domstolarna behandlar frågan görs det ofta i<br>ljuset av de konsekvenser ställningstagandet får för berörda personer.<br>Som exempel kan nämnas det skydd mot felaktiga uppsägningar som ges<br>arbetstagare, men inte andra, i lagen (1982:80) om anställningsskydd.</p>
<p>Det är ofta svårt att på förhand dra några säkra slutsatser om en viss<br>person eller personkategori faller under arbetstagarbegreppet. Såvitt av-<br>ser EG-kommissionärema och EU-parlamentarikema talar dock starka<br>skäl för att de inte omfattas av detta begrepp, särskilt med hänsyn till in-<br>slaget av förtroendeuppdrag. För att Sverige säkert skall uppfylla åtag-<br>andet i protokollet krävs att kommissionärema och parlamentarikerna<br>kan straffas för mutbrott, liksom att bestickning av dem görs straffbart. I<br>syfte att säkerställa detta måste därför lagstiftningsåtgärder vidtas. Detta<br>behandlas i avsnitt 5.6.4.</p>
<p>De svenska justitie- och regeringsråden faller under det civilrättsliga<br>arbetstagarbegreppet och omfattas således av 20 kap. 2 § första stycket<br>brottsbalken.</p>
<p>I Sverige finns det inget organ som mer direkt motsvarar EG:s revi-<br>sonsdomstol. Det finns alltså ingen svensk personkategori med vilken<br>domarna i Revisionsrätten kan jämställas i straffrättsligt hänseende. De<br>bör dock inte i detta sammanhang behandlas på annat sätt än domarna i<br>EG-domstolen och förstainstansrätten.</p>
<p>Skäl kan i och för sig anföras för att också domarna i EG-domstolen<br>och Revisionsrätten skall anses falla under det svenska arbetstagarbe-<br>greppet. Eftersom viss osäkerhet måste anses råda härom bör uttryck-<br>ligen fastslås att också dessa omfattas av straffansvar i berört avseende.<br>Även detta behandlas i avsnitt 5.6.4.</p>
<p>Artikel 4.3</p>
<p>Artikel 4.3 anger att särskilda politiskt motiverade straffansvarsregler för<br>ministrar i den nationella rätten inte behöver tillämpas på EG-kommis-<br>sionärer. En förutsättning är dock att man i den nationella rätten har<br>straffbestämmelser som omfattar EG-bedrägerier och mutbrott och be-<br>stickning som begås av kommissionärer.</p>
<p>Bestämmelsen saknar relevans för svenskt vidkommande.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>47</p>
<p>Artikel 4.4</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>I artikeln sägs att bestämmelserna om likabehandling i artikel 4.1-3 inte<br>skall påverka tillämpningen av de bestämmelser om straffprocessrätt och<br>om fastställande av laga domstol som är tillämpliga i varje medlemsstat.<br>Detta innebär bl.a. att om det finns särskilda procedurregler, t.ex. forum-<br>regler eller regler för åtal av en minister, parlamentsledamot eller domare<br>i den högsta domstolen för de brott som omfattas av protokollet, så be-<br>höver dessa regler inte tillämpas på åtal av en EG-kommissionär, EU-<br>parlamentariker eller ledamot av EG-domstolen eller Revisionsrätten.<br>Bakgrunden härtill är bl.a. att sådana nationella procedurregler kan ha sin<br>grund i specifikt nationella politiska förhållanden.</p>
<p>I den förklarande rapporten framhålls dock att om lagstiftningen i en<br>medlemsstat ger en viss domstol behörighet att döma i mål mot ministrar,<br>parlamentariker eller höga domare så kan denna domstol ges behörighet<br>att döma i mål rörande motsvarande befattningshavare i EU-administra-<br>tionen.</p>
<p>De svenska statsråden, riksdagsledamöterna samt justitie- och rege-<br>ringsråden åtnjuter ett visst immunitetsskydd. I Regeringsformen (RF)<br>finns angivet vissa särskilda procedurregler beträffande lagföring för<br>brott som dessa personkategorier begår i tjänsten. Dessa procedurregler<br>skall normalt inte tillämpas på mutbrott, eftersom sådant brott vanligtvis<br>anses falla utanför tjänsteutövningen eller utövandet av uppdraget. Det-<br>samma torde i de flesta tänkbara fall gälla bestickning, liksom de brott<br>som avses i artikel 1 i bedrägerikonventionen. Vanliga åtals- och forum-<br>regler skall alltså i regel tillämpas även vid åtal mot berörda person-<br>kategorier. Även om det i och for sig är tänkbart att de särskilda proce-<br>durreglema någon gång skulle vara tillämpliga på åtal av t.ex. ett statsråd<br>eller en riksdagsledamot för brott som omfattas av protokollet, så skulle<br>det te sig vanskligt att låta samma, till svenska förhållanden anpassade,<br>regler vara tilllämpliga också på motsvarande befattningshavare i EU-<br>administrationen. Det finns därför ingen anledning att, på sätt kon-<br>ventionen anger, låta någon särskild domstol pröva åtal för mutbrott eller<br>EG-bedrägerier av kommissionär eller ledamot av EU-parlamentet, EG-<br>domstolen eller Revisionsrätten.</p>
<p>Artikel 4.5</p>
<p>Slutligen stadgas att protokollet skall tillämpas "i full överensstämmelse"<br>med relevanta EG-bestämmelser om hävande av immunitet. Innebörden<br>av detta är enligt den förklarande rapporten att protokollet inte skall<br>påverka bestämmelser om hävande av immunitet för personal vid gemen-<br>skapernas institutioner.</p>
<p>Redan av Sveriges anslutning till EU följer att de EG-rättsliga immuni-<br>tetsbestämmelsema äger giltighet i Sverige. Detta har vidare tydliggjorts<br>i 1 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Någon<br>lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad till följd av artikel 4.5.</p>
<p>48</p>
<p>Artikel 5.1</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>I artikeln åtar sig medlemsstaterna att belägga de gärningar som anges i<br>artiklarna 2 och 3, liksom medverkan till och anstiftan av dessa brott,<br>med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder. För allvarli-<br>gare fall skall frihetsberövande påföljder som kan leda till utlämning<br>stadgas. Medlemsstaterna får själva avgöra vad som menas med allvar-<br>liga fall.</p>
<p>För mutbrott stadgas i 20 kap. 2 § första stycket brottsbalken böter<br>eller fängelse i högst två år. För grovt brott döms till fängelse, lägst sex<br>månader och högst sex år. För bestickning döms enligt 17 kap. 7 §<br>brottsbalken till böter eller fängelse i högst två år. Något grovt brott finns<br>inte. Dessa straffskalor torde väl uppfylla artikelns krav på effektivitet,<br>proportionalitet och avskräckande effekt.</p>
<p>Regler om utlämning till utomnordiskt land finns i lagen (1957:668)<br>om utlämning för brott, utlämningslagen. Utlämning kan ske för brott för<br>vilket är stadgat fängelse i mer än ett år. Beträffande utlämning till annat<br>nordiskt land uppställs i lagen (1959:254) om utlämning för brott till<br>Danmark, Finland, Island och Norge ett krav på att brottet skall kunna<br>föranleda annat än endast böter. Såväl mutbrott som bestickning kan så-<br>ledes föranleda utlämning.</p>
<p>För medhjälp till och anstiftan av mutbrott och bestickning döms enligt<br>23 kap. 4 § brottsbalken. Straffskaloma är desamma som för gämings-<br>mannaskap.</p>
<p>Artikel 5.2</p>
<p>Enligt artikel 5.2 skall åtagandet att tillhandahålla relevanta påföljder inte<br>påverka medlemsstaternas möjligheter att vidta disciplinära åtgärder mot<br>nationella tjänstemän eller gemenskapstjänstemän. Det anges också att de<br>nationella domstolarna kan ta hänsyn till eventuella disciplinära åtgärder<br>mot en person vid fastställande av straffrättslig påföljd.</p>
<p>Enligt 29 kap. 5 § 5 och 30 kap. 4 § brottsbalken skall svenska dom-<br>stolar vid påföljdsval och straffmätning ta hänsyn till om den tilltalade<br>avskedats eller kan komma att avskedas från anställning eller drabbas av<br>annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkesutövningen.</p>
<p>Något behov av att ändra lagstiftningen till följd av artikeln finns inte.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Artikeln anger vilka jurisdiktionsgrunder medlemsstaterna skall eller kan<br>tillämpa beträffande de brott protokollet omfattar. De grunder som sålun-<br>da uppräknas är:</p>
<p>a) brottet har begåtts på medlemsstatens territorium</p>
<p>b) gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman i den berörda staten</p>
<p>c) brottet har begåtts mot en nationell tjänsteman eller gemenskaps-<br>tjänsteman eller mot någon av de befattningshavare i EU-administra-<br>tionen som räknas upp i artikel 4 som är medborgare i medlemsstaten</p>
<p>49</p>
<p>d) gärningsmannen är gemenskapstjänsteman vid en institution eller ett<br>organ med säte i medlemsstaten.</p>
<p>Enligt andra punkten i artikeln kan medlemsstaterna reservera sig mot<br>tillämpning av samtliga jurisdiktionsgrunder utom territorialitetsprincip-<br>en.</p>
<p>Sverige har en vid internationell jämförelse vid straffrättslig jurisdik-<br>tion.</p>
<p>Enligt 2 kap. 1 § brottsbalken döms vid svensk domstol för brott som<br>begåtts här i riket (territorialitetsprincipen). Sverige uppfyller således åta-<br>gandet under a.</p>
<p>När det gäller brott begångna utomlands döms enligt 2 kap. 2 § brotts-<br>balken av svensk domstol bl.a. om brottet begåtts av svensk medborgare<br>eller utlänning med hemvist här eller av en utlänning som finns här, om<br>för brottet kan följa fängelse i mer än sex månader.</p>
<p>Sverige har således generell domsrätt över svenska medborgare.</p>
<p>Någon bestämmelse motsvarande vad som sägs i det andra ledet under<br>b, om brott av "tjänsteman i den berörda staten" finns däremot inte.<br>Något behov av en uttrycklig regel om detta finns emellertid knappast. I<br>alla praktiska fall torde det redan finnas möjlighet att lagfora en här i<br>riket verksam tjänsteman i de situationer som avses i protokollet. I den<br>mån tjänstemannen inte är svensk medborgare torde han eller hon nor-<br>malt ha hemvist här eller i vart fall finnas här i den mening som<br>brottsbalken avser. Också vid detta senare förhållande finns svensk juris-<br>diktion med hänsyn till att straffskalan för mutbrott och bestickning<br>omfattar fängelse i mer än sex månader. Med hänsyn härtill bör kunna<br>hävdas att svenska regler innefattar de situationer som avses i artikel<br>6.1.b.</p>
<p>Enligt c kan jurisdiktion också övervägas för brott som begåtts mot en<br>nationell tjänsteman, en EG-tjänsteman eller mot en av de befattnings-<br>havare i EU-administrationen som omfattas av artikel 4. Bestämmelsen<br>tar sikte på bestickningsbrott som begås utomlands av personer som inte<br>är medborgare i någon medlemsstat.</p>
<p>Enligt 2 kap. 3 § brottsbalken döms av svensk domstol bl.a. om brottet<br>förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk<br>allmän inrättning. Denna bestämmelse torde medföra att den som utom-<br>lands besticker en svensk offentlig tjänsteman kan dömas i Sverige. Nå-<br>got behov av att i Sverige kunna lagfora bestickning av en EU-funktionär<br>som inte är verksam här i riket eller av en tjänsteman från något annat<br>EU-land om brottet i övrigt eller gärningsmannen saknar anknytning till<br>Sverige torde inte föreligga. Det måste i sådant fall anses tillräckligt att<br>mutbrottet kan beivras i det EU-land som har domsrätt enligt a eller b.<br>Något bärande skäl att ändra lagstiftningen finns alltså inte här och<br>Sverige bör följaktligen reservera sig mot artikel 6.1.c såvitt den avser<br>annat än bestickning gentemot svensk tjänsteman.</p>
<p>Enligt d kan medlemsstaterna slutligen åta sig jurisdiktion över brott<br>som begås av en gemenskapstjänsteman som tjänstgör vid en gemen-<br>skapsinstitution eller ett organ som har sitt säte i medlemsstaten. Bestäm-<br>melsen anges i den förklarande rapporten vara användbar särskilt när en<br>överträdelse begås utanför medlemsstaterna av en gemenskapstjänsteman<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>50</p>
<p>som inte är medborgare i någon medlemsstat. Denna jurisdiktionsgrund<br>framstår i förhållande till svensk rätt som relativt systemfrämmande och<br>det skulle föra väl långt att åta sig domsrätt över sådana närmast hypotet-<br>iska situationer med alltför svag anknytning till svenska förhållanden och<br>svenska skyddsintressen. Sverige bör därför förklara att vi inte ämnar<br>tillämpa jurisdiktion enligt artikel 6.1.d.</p>
<p>Artikel 7.1</p>
<p>I artikel 7.1 hänvisas till ett antal bestämmelser i bedrägerikonventionen<br>med förklaring att de skall tillämpas också på bestickning och mutbrott<br>enligt protokollets definitioner och på de överträdelser som anges i<br>artikel 4 (EG-bedrägerier som begås av gemenskapstjänstemän). De be-<br>stämmelser i bedrägerikonventionen till vilka det hänvisas rör straff-<br>rättsligt ansvar för företagsledare, utlämning och samarbete mellan<br>medlemsstaterna vid förundersökning, lagföring och straffverkställighet.<br>Dessa frågor behandlas i avsnitt 4.4 och de slutsatser som dras där äger<br>giltighet också beträffande de brott som omfattas av protokollet. Några<br>särskilda lagstiftningsåtgärder är inte är påkallade i detta sammanhang.</p>
<p>Artikel 7.2</p>
<p>I artikel 7.2 stadgas vidare att bestämmelserna i bedrägerikonventionen<br>om principen ne bis in idem (inte två lagföringar för samma gärning), om<br>att det står staterna fritt att ha nationella regler som går längre än å-<br>tagandena i konventionen samt om information till EG-kommissionen<br>om lagstiftningsåtgärder som vidtagits som en följd av konventionen<br>skall tillämpas också på protokollet. De överväganden som görs i<br>samband med ratifikation av bedrägerikonventionen beträffande dessa<br>bestämmelser (se avsnitt 4.4.6) äger giltighet även för protokollet. Något<br>behov av andra sakliga ändringar i reglerna om utländsk brottmålsdoms<br>hinderverkan uppkommer inte här. När det gäller ne bis in idem skall de<br>förklaringar som görs i anslutning till bedrägerikonventionen gälla även<br>för motsvarande bestämmelser i protokollet om medlemsstaten inte anger<br>annat. Det finns ingen anledning att inte låta denna förklaring gälla även<br>här.</p>
<p>Reglerna om utländsk brottmålsdoms hinderverkan gäller enligt 2 kap.<br>5 a § första stycket brottsbalken om en dom meddelats antingen i den stat<br>där gärningen begåtts eller i någon annan stat som tillträtt konventionen<br>om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller konventionen om<br>överförande av lagföring. Till denna uppräkning far, förutom bedrägeri-<br>konventionen (se avsnitt 4.4.6), korruptionsprotokollet läggas, se vidare<br>avsnitt 5.6.8.</p>
<p>I avsnitt 4.4.6 behandlas också brott som delvis begåtts här i riket och<br>delvis i en annan EU-medlemsstat som lagfört för gärningen. I sådant fall<br>föreligger hinder för ny lagföring här. Det nya stycke som föreslås i 2<br>kap. 5 a § brottsbalken i anledning härav far även omfatta korruptions-<br>protokollet, se vidare avsnitt 5.6.8.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>51</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Artikeln behandlar lösning av tvister om tolkning av protokollet. Tvister<br>mellan medlemsstater skall i första hand slitas av rådet. I andra hand ges<br>EG-domstolen en roll som tvistlösare vid tvister mellan medlemsstater<br>och dessutom - inskränkt till vissa bestämmelser - mellan medlemsstater<br>och EG-kommissionen. En motsvarande bestämmelse finns i bedrägeri-<br>konventionen. Några lagstiftningsåtgärder är inte påkallade i anledning<br>av artikeln. Det skall dock nämnas att det föreligger ytterligare ett<br>protokoll till bedrägerikonventionen i vilket möjlighet ges för domstolar i<br>medlemsstaterna att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen om<br>tolkning av bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet, se vidare<br>avsnitt 6.</p>
<p>Artiklarna 9-12</p>
<p>Artiklarna behandlar ikraftträdande, anslutning av nya medlemsstater,<br>reservationer och depositarie för protokollet. Bestämmelserna påfordrar<br>inga lagstiftningsåtgärder. Emellertid bör det beträffande ikraftträdandet<br>framhållas att protokollet träder i kraft först sedan samtliga medlems-<br>stater ratificerat det. Detta kan ta avsevärd tid. Som framhålls i avsnitt 7<br>bör emellertid de lagändringar som föreslås i promemorian sättas i kraft<br>så snart det kan ske.</p>
<h4>5.5.2 Korruptionskonventionen</h4>
<p>Regeringens bedömning: Några särskilda lagändringar - utöver dem<br>som ansetts motiverade med anledning av motsvarande bestämmelser i<br>bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet - krävs inte för<br>tillträde till konventionen.</p>
<p>Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att Sverige avger<br>förklaring</p>
<p>- att vi inte ämnar utöva domsrätt på den grunden att brottet begåtts<br>gentemot en gemenskapstjänsteman eller vissa andra befattningshavare i<br>EU-administrationen, och</p>
<p>- att vi inte ämnar utöva domsrätt på den grunden att gärningsmannen<br>är gemenskapstjänsteman vid en institution eller ett organ med säte i<br>Sverige.</p>
<p>Riksdagen godkänner att Sverige avger förklaring om att här kunna<br>lagfora den som har dömts för samma gärning i en annan stat som är<br>medlem av Europeiska unionen, om gärningen</p>
<p>a) helt eller delvis har begåtts inom svenskt territorium, eller</p>
<p>b) riktats mot Sveriges säkerhet eller andra för Sverige lika viktiga<br>intressen.</p>
<p>Riksdagen godkänner att Sverige avger förklaring som innebär att<br>svenska domstolar ges möjlighet att inhämta förhandsavgöranden från<br>EG-domstolen om tolkningen av konventionen. Denna möjlighet skall<br>inte begränsas till domstolar i sista instans.</p>
<p>52</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Promemorians bedömning och förslag överensstämmer med rege-<br>ringens.</p>
<p>Remissinstanserna delar huvudsakligen bedömningen och förslagen<br>eller har inga invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning och förslag redovisas artikelvis.<br>De överväganden som görs när det gäller bedrägerikonventionen och<br>korruptionsprotokollet äger giltighet beträffande motsvarande<br>bestämmelser i denna konvention, såväl vad avser behov av lagändringar<br>som förklaringar.</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Artikeln innehåller definitioner och överensstämmer med artikel 1 i pro-<br>tokollet.</p>
<p>Artiklarna 2 och 3</p>
<p>I artiklarna anges vad som i konventionen avses med mutbrott respektive<br>bestickning. Bestämmelserna överensstämmer med motsvarande bestäm-<br>melser i protokollet, förutom att konventionsbestämmelsema inte inne-<br>håller rekvisitet om skada för EG:s finansiella intressen.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Artikeln behandlar strafffättslig likabehandling av nationella tjänstemän<br>och gemenskapstjänsteman. Den överensstämmer innehållsmässigt med<br>artikel 4.2-5 i protokollet, med den skillnaden att regleringen i proto-<br>kollet inskränker sig till korruption med koppling till EG:s finanser.</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Artikeln behandlar påföljder och är identisk med artikel 5 i protokollet.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>I artikeln stadgas ett straffrättsligt ansvar för företagsledare för bestick-<br>ning som begås för företagets räkning av någon underställd person. Be-<br>stämmelsen är utformad på samma sätt som motsvarande bestämmelse i<br>bedrägerikonventionen, dock utan kopplingen till skada för EG:s finan-<br>ser.</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>Artikeln behandlar jurisdiktion och överensstämmer sakligt med artikel 6<br>i protokollet.</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>I artikeln behandlas utlämning och åtal. Bestämmelsen är hämtad från<br>bedrägerikonventionen. Åtagandena omfattar principen aut dedere aut<br>judicare, dvs. att de stater som inte utlämnar sina egna medborgare skall<br>ha jurisdiktion över gärningar som dessa begår utomlands samt säker-<br>ställa att gärningen blir föremål för åtalsprövning. Vad som avses med<br>egna medborgare skall tolkas i överensstämmelse med de förklaringar<br>som kan ha gjorts till den Europeiska utlämningskonventionen.</p>
<p>Artikeln påfordrar inga lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Artikel 9</p>
<p>Även denna artikel är hämtad från bedrägerikonventionen. Den stadgar<br>att medlemsstaterna skall samarbeta beträffande förundersökning, lagför-<br>ing och straffverkställighet rörande de brott som behandlas i konventio-<br>nen. Samarbete skall också ske när fler än en medlemsstat har jurisdik-<br>tion över en viss gärning för avgörande i vilken stat lagföring lämpligen<br>skall ske.</p>
<p>Artikeln påfordrar inga lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Artikel 10</p>
<p>Artikeln behandlar principen ne bis in idem, inte två gånger för samma<br>sak. Den överensstämmer sakligt med artikel 7 i bedrägerikonventionen,<br>utom på en punkt. Principen innebär att en person som har dömts i en<br>medlemsstat inte far dömas i en annan medlemsstat om påföljden har<br>verkställts, håller på att verkställas eller inte längre kan verkställas enligt<br>det dömande landets lag. I artikeln ges vissa möjligheter för medlems-<br>staterna att avge förklaringar som begränsar tillämpningen av principen.<br>Dessutom innehåller artikeln, till skillnad från bedrägerikonventionen, i<br>punkten 3 ett åtagande som innebär att vid ny lagföring av en person som<br>dömts i en annan medlemsstat så skall ett eventuellt frihetsberövande<br>som personen undergått avräknas vid utdömande av ny påföljd. Bestäm-<br>melsen torde avse avtjänad frihetsberövande påföljd. Hänsyn kan också<br>tas till icke frihetsberövande påföljder.</p>
<p>De överväganden om behov av lagstiftning och förklaringar som görs i<br>samband med ratifikation av bedrägerikonventionen beträffande dessa<br>bestämmelser (se avsnitt 4.4.6) äger giltighet även for motsvarande be-<br>stämmelse i korruptionskonventionen. Något behov därutöver av sakliga<br>ändringar i reglerna om utländsk brottmålsdoms hinderverkan - förutom<br>vad som föranleds av punkten 3 - uppkommer inte här.</p>
<p>Reglerna om utländsk brottmålsdoms hinderverkan gäller enligt 2 kap.<br>5 a § första stycket brottsbalken om en dom meddelats antingen i den stat<br>där gärningen begåtts eller i någon annan stat som tillträtt konventionen<br>om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller konventionen om<br>överförande av lagföring. Till denna uppräkning får, förutom bedrägeri-<br>konventionen och korruptionsprotokollet (se avsnitt 4.4.6 och 5.5.1 under<br>artikel 7.2) även korruptionskonventionen fogas.</p>
<p>54</p>
<p>I avsnitt 4.4.6 behandlas också brott som delvis begåtts här i riket och<br>delvis i en annan EU-medlemsstat som lagfört för gärningen. I sådant fall<br>föreligger hinder för ny lagföring här. Det sista stycke som föreslås i 2<br>kap. 5 a § brottsbalken i anledning härav får även omfatta korruptions-<br>konventionen, se vidare avsnitt 5.6.8.</p>
<p>När det gäller punkten 3 - som alltså saknar motsvarighet i bedrägeri-<br>konventionen - innehåller svensk lagstiftning redan bestämmelser av<br>motsvarande innehåll. Enligt 2 kap. 6 § brottsbalken skall således en<br>svensk domstol, då den dömer en person till straff för en gärning för<br>vilken han eller hon av främmande stats domstol dömts till viss påföljd,<br>vid bestämmandet av ny påföljd ta skälig hänsyn till vad han avtjänat<br>utom riket. Om straffet skall bestämmas till böter eller fängelse och den<br>åtalade har dömts till en frihetsberövande påföljd utanför Sverige, skall<br>vad han eller hon undergått av det straffet tillgodoräknas honom fullt ut<br>när påföljden bestäms. Sverige lever således upp till konventionsåtagan-<br>det.</p>
<p>I sammanhanget bör nämnas att det för åtal för gärning för vilken re-<br>dan lagförts i annat land krävs förordnande av regeringen eller den rege-<br>ringen bemyndigat därtill, 2 kap. 5 a § andra stycket brottsbalken.</p>
<p>Med hänsyn till det anförda torde någon lagändring till följd av artikel</p>
<p>10.3 inte vara påkallad.</p>
<p>Artikel 11</p>
<p>Enligt denna artikel, som har sin motsvarighet i bedrägerikonventionen,<br>hindrar konventionen inte att medlemsstaterna har mer långtgående na-<br>tionella regler på området.</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>1 artikeln regleras tvistlösning och EG-domstolens roll. Punkterna 1 och</p>
<p>2 är utformade på i stort sett samma sätt som artikel 8 i korruptionsproto-<br>kollet och ger inte upphov till något behov av att ändra lagstiftningen.</p>
<p>I punkterna 3-5 ges en möjlighet att låta EG-domstolen lämna för-<br>handsavgörande beträffande tolkningen av vissa bestämmelser i konven-<br>tionen. Bestämmelsen är uppbyggd på samma sätt som domstolsproto-<br>kollet (se avsnitt 6), vilket innebär att medlemsstaterna kan välja om man<br>vill utnyttja denna möjlighet. De bestämmelser som sålunda kan bli före-<br>mål för förhandsavgörande är artiklarna 1-4 och 12-16 i den mån frågan<br>rör handlingar i tjänsten av befattningshavare vid gemenskapsinstitu-<br>tioner eller organ. Medlemsstaterna kan begränsa möjligheten att inhämta<br>förhandsbesked till domstolar i högsta instans.</p>
<p>I avsnitt 6.3 redogörs för de skäl som talar för att Sverige bör låta<br>svenska domstolar inhämta förhandsavgöranden rörande tolkningen av<br>bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet samt för att denna<br>möjlighet inte bör begränsas till domstolar i sista instans. Dessa skäl gör<br>sig gällande även beträffande korruptionskonventionen. Sverige bör där-<br>för i förklaring ange att vi godkänner EG-domstolens behörighet att läm-</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>55</p>
<p>na förhandsavgöranden rörande tolkningen av korruptionskonventionen.<br>Möjligheten att inhämta förhandsbesked bör inte begränsas till domstolar<br>i sista instans.</p>
<p>Enligt punkten 6 skall EG-domstolens stadga och dess rättegångsregler<br>gälla samt skall varje medlemsstat och kommissionen ha rätt att yttra sig<br>i anhängiggjorda ärenden.</p>
<p>Som redogörs för i avsnitt 6.3 föreslås det i propositionen om Europol<br>en ny lag om rätt för svensk domstol att begära förhandsavgöranden från<br>EG-domstolen. Som framgår av den redogörelsen behöver något särskilt<br>förslag om lagstiftning till följd av den nu aktuella artikeln inte läggas.<br>Däremot far regeringen tillkännage att korruptionskonventionen hör till<br>de instrument där EG-domstolen kan lämna förhandsbesked.</p>
<p>Artiklarna 13-16</p>
<p>Artikel 13 behandlar ikraftträdande, artikel 14 anslutning av nya med-<br>lemsstater, artikel 15 reservationer och artikel 16 frågan om depositarie<br>för konventionen. I artikel 13.4 ges en möjlighet för medlemsstaterna att<br>avge förklaring om förtida tillämpning, se avsnitt 7.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>5.5.3 OECD-konventionen</h4>
<p>Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan huvudsakligen<br>åtagandena i konventionen. Emellertid bör det göras straffbart i Sve-<br>rige att besticka en utländsk parlamentsledamot eller minister och<br>vissa andra utövare av offentliga funktioner. I den svenska lag-<br>stiftningen bör det också klargöras att straffansvaret för bestickning<br>omfattar mutor som är avsedda att tillfalla - eller tillfaller - någon<br>annan än den vars tjänsteutövning gärningen avser.</p>
<p>Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna delar bedömningen eller har inga eller endast<br>smärre invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning redovisas artikelvis.</p>
<p>Artikel 1.1</p>
<p>Artikeln innehåller det huvudsakliga åtagandet, att straffbelägga bestick-<br>ning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsrelationer.</p>
<p>Det brottsliga förfarandet beskrivs i artikeln som att erbjuda, utlova<br>eller lämna en förmån.</p>
<p>I 17 kap. 7 § brottsbalken definieras den brottsliga gärningen som att<br>lämna, utlova eller erbjuda muta eller annan otillbörlig belöning. Detta<br>torde täcka det handlande som enligt protokollet skall straffbeläggas.</p>
<p>I artikeln talas vidare om otillbörliga penningförmåner eller andra för-<br>måner. I kommentaren anges att brott inte behöver anses föreligga om</p>
<p>56</p>
<p>förmånen var tillåten eller krävdes enligt den skrivna lagen i tjänsteman- Prop. 1998/99:32<br>nens land. Det sägs också att mindre betalningar inte skall omfattas.</p>
<p>I 17 kap. 7 § brottsbalken talas om "muta eller annan otillbörlig be-<br>löning". Med detta avses olika typer av förmåner, med eller utan eko-<br>nomiskt värde. Otillbörlighetsrekvisitet innebär emellertid att inte alla<br>förmåner kan grunda ansvar. Bl.a. sådant som förmånens värde och om<br>syftet med belöningen är helt legitimt skall påverka bedömningen. Denna<br>reglering torde i praktiken överensstämma med åtagandet i artikeln och<br>något behov av att förändra den svenska lagstiftningen i detta hänseende<br>kan inte anses föreligga.</p>
<p>Definitionen i artikeln innehåller vidare att bestickningen sker direkt<br>eller genom en mellanhand.</p>
<p>I svensk rätt torde det inte spela någon roll för bestickarens ansvar om<br>mutan eller belöningen lämnas, utlovas eller erbjuds direkt eller genom<br>förmedling av någon annan. Något behov av att ändra lagstiftningen i<br>detta avseende finns alltså inte.</p>
<p>Förmånen skall vara riktad till en utländsk offentlig tjänsteman. Detta<br>definieras i artikel 1.4, se nedan.</p>
<p>Artikeln innefattar åtagande att straffbelägga även den situationen att<br>förmånen tillfaller annan än tjänstemannen själv. Detta har uttryckts<br>genom att bestickningen skall ske för tjänstemannen eller en tredjeman. I<br>kommentaren sägs att förfarandet är brottsligt vare sig förmånen ges till<br>tjänstemannen själv eller till vilken annan fysisk eller juridisk person<br>som helst.</p>
<p>Mottagarkretsen i 20 kap. 2 § brottsbalken omfattar arbetstagare och<br>vissa andra personkategorier. Även förmåner som med funktionärens<br>goda minne lämnas till t.ex. hans hustru eller annan närstående kan vara<br>straffbara. Det torde dock inte vara helt klart hur det förhåller sig med<br>förmåner som inte kan sägas ligga inom vad som kan kallas egennyttans<br>ram (se avsnitt 5.5.1 under artikel 2). Behov av att ändra den svenska<br>lagstiftningen föreligger alltså här. Detta behandlas i avsnitt 5.6.3.</p>
<p>Punkten stadgar vidare att förmånen skall ta sikte på att tjänstemannen<br>skall utföra eller inte utföra en handling i anslutning till tjänsten.</p>
<p>I 17 kap. 7 § brottsbalken stadgas att mutan skall ta sikte på tjänste-<br>utövning. Överensstämmelse föreligger således med konventionens be-<br>stämmelse.</p>
<p>Punkten stadgar slutligen att avsikten med bestickningen skall vara att<br>vinna affärsmässiga fördelar på ett internationellt plan. Den svenska lag-<br>stiftningen går här längre, eftersom något motsvarande rekvisit inte finns.</p>
<p>Artikel 1.2</p>
<p>Punkten stadgar att också olika former av medverkan, inklusive bemyn-<br>digande, till det i artikel 1.1 beskrivna brottet skall straffbeläggas. Vidare<br>skall försök och stämpling straffbeläggas i samma mån som försök och<br>stämpling till att besticka nationella tjänstemän.</p>
<p>För medhjälp till bestickning döms enligt 23 kap. 4 § brottsbalken.</p>
<p>57</p>
<p>Det som i konventionen kallas bemyndigande torde i den svenska Prop. 1998/99:32<br>straffrätten kunna bedömas som antingen (med)gämingsmannaskap eller<br>medhjälp.</p>
<p>Försök och stämpling till bestickning är inte straffbelagt i Sverige. Det<br>har ansetts att brottsdefinitionen i sig ("...utlova eller erbjuda...") går så<br>långt i riktning mot försök att det inte är motiverat att ytterligare ut-<br>sträcka det straffbara området. Det finns inte någon anledning att här gö-<br>ra någon annan bedömning.</p>
<p>Artikel 1.3</p>
<p>Punkten innehåller endast en definition av de brottsliga förfarandena i de<br>föregående punkterna, att brukas fortsättningsvis i konventionstexten.</p>
<p>Artikel 1.4</p>
<p>Punkten innehåller definitioner av utländsk offentlig tjänsteman, främ-<br>mande land och tjänstemannens handlande i anslutning till tjänsten.</p>
<p>Utländsk offentlig tjänsteman definieras som</p>
<p>a) den som innehar en lagstiftande, administrativ eller rättslig tjänst i ett<br>främmande land, vare sig han är anställd/utsedd eller vald</p>
<p>b) den som utövar en offentlig funktion för ett främmande land, även för<br>ett offentligt organ eller ett offentligt företag</p>
<p>c) en tjänsteman eller representant för en internationell organisation</p>
<p>Beträffande den första kategorin, personer som innehar en lagstift-<br>ande, administrativ eller rättslig tjänst, föreligger viss skillnad om dessa<br>är anställda eller valda. Med att personen innehar en tjänst torde i och för<br>sig som regel avses att han är anställd. Som framgår av redogörelsen i<br>avsnitt 5.2.1 är det straffbelagt att besticka bl.a. arbetstagare. I den<br>utsträckning definitionen avser arbetstagare täcker således den svenska<br>lagstiftningen vad som åsyftas i definitionen.</p>
<p>Detta är emellertid inte fallet beträffande valda personer som innehar<br>en lagstiftande tjänst. Härmed torde avses parlamentsledamöter eller<br>motsvarande, som inte är arbetstagare. Som tidigare anförts är det i dag<br>straffbelagt att besticka svenska riksdagsmän, men inte utländska parla-<br>mentariker. Den svenska lagstiftningen måste därför ändras. Detta be-<br>handlas i avsnitt 5.6.5.</p>
<p>Definitionen omfattar också valda personer som innehar en admini-<br>strativ eller rättslig tjänst. Det är svårt att här ange vad som närmare<br>avses med detta, men de kategorier som kan bli aktuella torde, i den mån<br>de inte är att betrakta som arbetstagare, inte omfattas av den nuvarande<br>svenska lagstiftningen. Även detta behandlas i avsnitt 5.6.5.</p>
<p>Även om definitionen alltså främst kan antas ta sikte på anställda<br>tjänstemän, torde den också, förutom parlamentariker och andra valda<br>tjänstemän, omfatta utländska ministrar. Även detta behandlas i avsnitt<br>5.6.5.</p>
<p>När det gäller den andra kategorin, personer som utövar offentliga<br>funktioner, är läget mer komplicerat. I kommentaren anges att offentlig</p>
<p>58</p>
<p>funktion omfattar verksamheter i det allmännas intresse som delegerats<br>till personen, såsom en uppgift i anslutning till offentlig upphandling. Ett<br>offentligt organ anges vara en enhet som skapats under offentlig rätt för<br>att utföra särskilda uppgifter i det allmännas intresse. Ett offentligt före-<br>tag anges vara företag, oavsett rättslig form, över vilket en stat utövar ett<br>dominerande inflytande. Detta kan vara fallet t.ex. om statsmakten<br>innehar en majoritet av aktiekapitalet, har röstmajoriteten eller kan utse<br>majoriteten av bolagets ledning. Det sägs dock också att en tjänsteman i<br>ett offentligt företag skall anses utöva offentliga funktioner endast om<br>företaget inte opererar på marknaden på samma villkor som privata<br>företag, utan särskilt förmånliga bidrag eller andra privilegier.</p>
<p>Klart torde vara att definitionen förutom offentliganställda även om-<br>fattar t.ex. personer som arbetar inom ett privat företag till vilket delege-<br>rats offentliga funktioner. Även om viss ledning ges i kommentaren, ter<br>det sig vanskligt att avgöra exakt vad som i konventionen avses med off-<br>entliga funktioner. Det finns alltså utrymme för egen tolkning.</p>
<p>Merparten av de personer som avses omfattade av definitionen torde<br>vara arbetstagare och alltså falla under 20 kap. 2 § första stycket brotts-<br>balken. De torde i vissa fall också kunna hänföras till personkategorin<br>under 20 kap. 2 § andra stycket 5 brottsbalken, personer som på grund av<br>förtroendeställning fått till uppgift att sköta annans rättsliga eller ekono-<br>miska angelägenhet. Vidare föreslås i avsnitt 5.6.5 att paragrafens andra<br>stycke 1 (bl.a. ledamöter av statliga styrelser) skall ges internationell<br>omfattning och utövare av utländska offentliga funktioner torde i vissa<br>fall även kunna falla under den bestämmelsen. Emellertid kan man tänka<br>sig utövare av offentliga funktioner som inte tillhör någon av dessa<br>personkretsar. Det föreligger alltså här visst behov av att ändra den<br>svenska lagstiftningen. Detta behandlas i avsnitt 5.6.6. Med de föreslagna<br>ändringarna får det anses att Sverige lever upp till konventionsåtagandet i<br>denna del.</p>
<p>Beträffande den sista kategorin, tjänstemän eller representanter för in-<br>ternationella organisationer, torde man kunna utgå ifrån att detta åtagan-<br>de täcks av de i den svenska lagstiftningen intagna personkategoriema<br>arbetstagare eller personer som på grund av förtroendeställning fått till<br>uppgift att sköta annans rättsliga eller ekonomiska angelägenhet.</p>
<p>Begreppet främmande stat sägs inkludera alla regeringsnivåer och un-<br>deravdelningar, nationella såväl som lokala. I kommentaren framhålls att<br>detta inte är begränsat till stater, utan omfattar alla främmande områden<br>eller enheter, såsom ett självständigt territorium eller ett separat tullom-<br>råde. Definitionen föranleder inga lagstiftningsbehov.</p>
<p>Begreppet handlande i tjänsten anges innefatta allt bruk av tjänste-<br>mannens position, oavsett om det faller inom hans befogenhet eller inte.<br>Begreppet "för tjänsteutövningen" i 17 kap. 7 § brottsbalken skall tolkas<br>så att den åsyftade tjänsteåtgärden inte behöver ligga inom mottagarens<br>formella behörighet, det räcker att den faller under huvudmannens verk-<br>samhetsområde. Inte heller här medför alltså konventionen några behov<br>av särskilda lagstiftningsåtgärder.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>59</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Artikeln reglerar ansvar för juridiska personer för bestickning av ut-<br>ländska offentliga tjänstemän. Detta ansvar kan vara av straffrättslig eller<br>annan natur. Avsikten är att även en möjlighet till olika former av admi-<br>nistrativa sanktioner skall kunna uppfylla åtagandet.</p>
<p>I svensk rätt tillhandahålls ett straffrättsligt ansvar för juridiska per-<br>soner genom institutet företagsbot, som regleras i 36 kap. 7-17 §§<br>brottsbalken. Detta utgör en särskild rättsverkan av brott. Näringsidkare -<br>med vilket avses såväl fysiska som juridiska personer - kan åläggas att<br>betala upp till tre miljoner kronor för brott som begås i näringsutövning-<br>en. Som förutsättningar gäller att brottsligheten inneburit ett grovt åsido-<br>sättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten<br>eller annars är av allvarligt slag och att näringsidkaren inte gjort vad som<br>skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Bestickning av<br>utländska offentliga tjänstemän torde höra till den typ av brottslighet som<br>kan föranleda företagsbot. Sverige torde således uppfylla åtagandet i kon-<br>ventionen.</p>
<p>Det bör dock också nämnas att företagsbotsinstitutet är föremål för<br>översyn. Ett utredningsförslag (SOU 1997:127, Straffansvar för juridiska<br>personer) bereds för närvarande inom regeringskansliet.</p>
<p>Artikel 3.1</p>
<p>Artikeln behandlar påföljder för bestickning av utländska offentliga<br>tjänstemän. Brottet skall kunna bli föremål för effektiva, proportionerliga<br>och avskräckande påföljder. De möjliga påföljderna skall vara<br>jämförbara med dem som tillämpas på bestickning av nationella<br>tjänstemän. Beträffande fysiska personer skall frihetsberövande påföljder<br>som kan leda till effektiv inbördes rättshjälp och utlämning<br>tillhandahållas.</p>
<p>För bestickning stadgas i 17 kap. 7 § brottsbalken böter eller fängelse i<br>högst två år. Denna straffskala torde väl uppfylla artikelns krav på<br>effektivitet, proportionalitet och avskräckande effekt.</p>
<p>Enligt 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott, kan utlämning ske<br>för brott för vilket är stadgat fängelse i mer än ett år. Bestickningsbrott<br>kan således föranleda utlämning, varför Sverige uppfyller konventionens<br>krav i detta hänseende.</p>
<p>För beviljande av olika former av inbördes rättshjälp gäller olika för-<br>utsättningar. Är brottet utlämningsbart föreligger dock regelmässigt rätts-<br>liga möjligheter att bevilja rättshjälp.</p>
<p>Artikel 3.2</p>
<p>I artikeln sägs att de länder som inte har något straffrättsligt ansvar för<br>juridiska personer skall tillhandahålla effektiva, proportionerliga och av-<br>skräckande icke straffrättsliga påföljder för bestickning av utländska<br>offentliga tjänstemän. Dessa skall inkludera penningsanktioner.</p>
<p>60</p>
<p>Eftersom Sverige som angetts under artikel 2 ovan har regler om an- Prop. 1998/99:32<br>svar för juridiska personer inom straffrättens ram, medför artikeln inte<br>något behov av åtgärder.</p>
<p>Artikel 3.3</p>
<p>Artikeln behandlar förverkande och beslag. Själva mutan, liksom vinster<br>av bestickningsbrottet eller egendom till motsvarande värde, skall kunna<br>beslagtas och förverkas. Om detta inte är möjligt skall penningsanktioner<br>med motsvarande effekt tillhandahållas.</p>
<p>Enligt 36 kap. 1 § brottsbalken skall utbyte av brott förklaras förverkat,<br>om det inte är uppenbart oskäligt. I begreppet utbyte ligger att någon<br>mottagit egendom eller något värde. Det innebär att en muta kan för-<br>verkas hos den som mottagit den och därmed gjort sig skyldig till mut-<br>brott. Däremot torde något förverkande inte kunna ske när mutan inte<br>överlämnats, t.ex. om den kvarblivit hos den som erbjudit eller utlovat<br>den. Det torde med hänsyn härtill kunna ifrågasättas om svensk lag till<br>fullo uppfyller åtagandet i konventionen att själva mutan skall kunna<br>förverkas.</p>
<p>Förverkandeinstitutet är för närvarande föremål för översyn. En utred-<br>are har fått i uppdrag bl.a. att, särskilt mot bakgrund av utvecklingen i<br>fråga om ekonomisk och annan grov och organiserad brottslighet, lämna<br>förslag till effektiviseringar av institutet. Utredaren skall följa det inter-<br>nationella samarbetet på området. Uppdraget skall redovisas före utgång-<br>en av mars 1999 (Dir. 1997:48).</p>
<p>Frågor om förverkande bör lämpligen behandlas i ett sammanhang.<br>Den närmare innebörden av åtagandet i denna del och dess konsekvenser<br>för svensk lagstiftning bör därför hanteras inom ramen för den pågående<br>utredningen om förverkande. Detta torde inte medföra att Sverige skulle<br>vara förhindrat att nu tillträda konventionen.</p>
<p>I kommentaren anges att vinster av bestickningsbrottet kan vara vinster<br>eller andra förmåner som bestickaren erhållit som en följd av transak-<br>tionen eller andra oegentliga fördelar på grund av bestickningen.</p>
<p>Enligt 36 kap. 4 § brottsbalken skall, om det till följd av brott begånget<br>i utövningen av näringsverksamhet uppkommit ekonomiska fördelar för<br>näringsidkaren, värdet därav förklaras förverkat. Bestämmelsen, som är<br>subsidiär till 1 §, torde innebära att Sverige lever upp till konventionså-<br>tagandet såvitt avser förverkande av vinster av bestickningsbrottet eller<br>motsvarande värde. Det förhållandet att bestämmelsen i 4 § är begränsad<br>till brott i näringsverksamhet förändrar inte denna bedömning eftersom<br>konventionen endast behandlar sådan bestickning som äger rum i interna-<br>tionella affärsrelationer.</p>
<p>Artikel 3.4</p>
<p>Enligt artikeln skall länderna överväga möjligheten att ålägga andra -<br>civilrättsliga eller administrativa - sanktioner för bestickning av utländ-<br>ska offentliga tjänstemän.</p>
<p>61</p>
<p>I kommentaren exemplifieras detta när det gäller sanktioner för juridi-<br>ska personer genom angivande av bl.a. uteslutning från statsstöd och från<br>offentliga upphandlingsförfaranden.</p>
<p>I sammanhanget bör lagen (1992:1528) om offentlig upphandling<br>nämnas. I lagen finns vissa bestämmelser om kontroll av leverantörer och<br>anbud. Enligt 1 kap. 17 § kan en leverantör uteslutas från upphandling<br>bl.a. om han eller hon är dömd för brott avseende yrkesutövningen enligt<br>lagakraftvunnen dom eller om han eller hon gjort sig skyldig till<br>allvarligt fel i yrkesutövningen. Dessa regler torde kunna få betydelse i<br>aktuellt sammanhang.</p>
<p>Det finns inte anledning att nu, innan ställning tagits till det utred-<br>ningsförslag som lagts beträffande straffrättsligt ansvar för juridiska per-<br>soner (se ovan under artikel 2), överväga andra sanktionsformer för den<br>aktuella brottsligheten.</p>
<p>Artikel 4.1</p>
<p>Artikeln behandlar jurisdiktion. De stater som ansluter sig till konventio-<br>nen skall åta sig domsrätt över bestickning av utländska offentliga tjän-<br>stemän om brottet helt eller delvis begås på dess territorium (den s.k.<br>territorialitetsprincipen). I kommentaren anges att någon omfattande fys-<br>isk anknytning till territoriet inte skall krävas.</p>
<p>Enligt 2 kap. 1 § brottsbalken döms vid svensk domstol för brott som<br>begås här i riket. Enligt 4 § anses brott begånget där den brottsliga<br>handlingen företogs eller där brottet fullbordades. Det är tillräckligt att<br>någon del av den brottsliga gärningen begåtts här. Sverige uppfyller<br>således kravet i artikeln.</p>
<p>Artikel 4.2</p>
<p>Artikeln behandlar jurisdiktion över utomlands begångna gärningar. De<br>länder som har möjlighet att lagfora for bestickning av egna offentliga<br>tjänstemän som begåtts utanför territoriet skall kunna göra det på mot-<br>svarande sätt även beträffande bestickning av utländska offentliga tjän-<br>stemän.</p>
<p>När det gäller brott begångna utomlands döms enligt 2 kap. 2 §<br>brottsbalken av svensk domstol bl.a. om brottet begåtts av svensk med-<br>borgare eller utlänning med hemvist här (den s.k. nationalitetsprincipen).<br>Detta gäller bestickning såväl av svenska som utländska funktionärer.<br>Sverige uppfyller således åtagandet i artikeln. Därutöver bör dock på-<br>pekas att svensk offentlig tjänsteman i vissa fall kan anses vara bärare av<br>ett sådant svenskt intresse som gör att, enligt 2 kap. 3 § 4 brottsbalken,<br>kravet på dubbel straffbarhet bortfaller.</p>
<p>Artikel 4.3</p>
<p>Artikeln behandlar jurisdiktionskonflikter. Om flera stater har jurisdik-<br>tion över ett brott som behandlas i konventionen skall de, om ett land så<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>62</p>
<p>önskar, samråda med syfte att fastställa var brottet bäst bör lagforas. Re- Prop. 1998/99:32<br>geln kräver inga svenska lagändringar.</p>
<p>Artikel 4.4</p>
<p>Regeln anger att staterna skall överväga om de jurisdiktionsregler man<br>tillämpar är effektiva i kampen mot bestickning av utländska offentliga<br>tjänstemän och, om så inte är fallet, vidta åtgärder för att avhjälpa detta.<br>Avsikten kan sägas främst vara att påverka de stater som bara tillämpar<br>territorialitetsprincipen att även tillämpa nationalitetsprincipen.</p>
<p>Som påpekats ovan under avsnitt 5.2.3 har Sverige påtagit sig en vid<br>en internationell jämförelse vid straffrättslig jurisdiktion. Det finns inte<br>anledning att nu överväga att utöka denna.</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Artikeln slår fast att förundersökning och åtal skall ske i enlighet med i<br>varje land tillämpliga regler och principer. Vidare sägs att förundersök-<br>ning och åtal inte skall påverkas av överväganden om nationellt ekono-<br>miskt intresse, möjlig påverkan på relationen till främmande stat eller<br>vilka de inblandade fysiska eller juridiska personerna är. I kommentaren<br>påpekas att artikeln erkänner den grundläggande natur nationella regler<br>om åtalsdiskretion kan ha. Utövandet av sådan diskretionen skall dock<br>baseras på professionella motiv och inte kunna bli föremål för otillbörlig<br>politiskt grundad påverkan.</p>
<p>I Sverige gäller principen om absolut åtalsplikt. Det innebär i princip<br>att åtal får underlåtas endast under i lag givna förhållanden. För brott be-<br>gångna utom riket modifieras denna princip i viss mån genom den åtals-<br>tillståndsprövning som skall ske enligt 2 kap. 5 § brottsbalken.</p>
<p>I Sverige kan en förundersökning läggas ned - förutom naturligtvis om<br>bevisningen inte bedöms vara tillräcklig - bl.a. om skäl för åtalsunder-<br>låtelse antas föreligga (23 kap. 4 a § rättegångsbalken). Möjligheterna till<br>sådan åtalsunderlåtelse hänför sig till den möjliga påföljden, brottets<br>ringa karaktär i förhållande till övrig av den misstänkte begången<br>brottslighet, den misstänkte gärningsmannens psykiska tillstånd samt, i<br>begränsad utsträckning, individualpreventiva överväganden (20 kap. 7 §<br>rättegångsbalken).</p>
<p>Som redogjorts för ovan i avsnitt 5.2.2 förutsätter åtal för bestickning<br>av en utländsk offentlig tjänsteman antingen att tjänstemannens arbets-<br>eller uppdragsgivare anger brottet till åtal eller att åtal anses vara påkallat<br>från allmän synpunkt.</p>
<p>Som också angetts i avsnitt 5.2.2 krävs det enligt 2 kap. 5 § andra<br>stycket brottsbalken som huvudregel förordnande från regeringen eller<br>den regeringen bemyndigat därtill för att åtal skall få väckas för brott<br>som begåtts utomlands. Regeringen har i förordning bemyndigat Riks-<br>åklagaren att meddela sådant förordnande. Bestämmelsen skall ses mot<br>bakgrund av den förhållandevis vidsträckta svenska jurisdiktionen,<br>exempelvis föreligger enligt 2 kap 2 § brottsbalken svensk domsrätt om</p>
<p>63</p>
<p>gärningen begåtts av utlänning som finns här i riket och brottet enligt<br>svensk rätt kan leda till fängelse i mer än sex månader.</p>
<p>Något utrymme finns inte inom ramen för den svenska lagstiftningen<br>att underlåta att åtala baserat på de motiv som anges i artikeln. Formellt<br>torde det dock vara möjligt att inom ramen för prövning av åtalsför-<br>ordnande för utomlands begånga brott väga in t.ex. relationen till främ-<br>mande makt. Detta torde inte sedan Sverige blivit bundet av konven-<br>tionen bli aktuellt för de brott som omfattas av denna, eftersom hänsyn<br>tas i prövningen till gjorda internationella åtaganden. Några lagändringar<br>fordras således inte.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Artikeln behandlar preskription. Det sägs att de regler om preskription<br>som är tillämpliga på bestickning av utländska offentliga tjänstemän skall<br>vara utformade så att det finns tillräcklig tid för förundersökning och<br>åtal.</p>
<p>För bestickning stadgas i 35 kap. 1 § brottsbalken en preskriptionstid<br>på fem år. Detta torde vara i överensstämmelse med konventionsbestäm-<br>melsen.</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>Artikeln behandlar s.k. penningtvätt. I de länder där bestickning av natio-<br>nella offentliga tjänstemän kan utgöra förbrott till penningtvätt skall även<br>bestickning av utländska tjänstemän utgöra förbrott, oavsett var bestick-<br>ningsbrottet begicks.</p>
<p>I kommentaren anges att ”bestickning av nationella offentliga tjänste-<br>män” skall tolkas vitt, så att bestickning av utländska offentliga tjänste-<br>män skall utgöra förbrott till penningtvätt om antingen bestickning eller<br>mutbrott (active or passive bribery) av nationella offentliga tjänstemän<br>kan utgöra förbrott. Det sägs också att för de länder som bara infört den<br>passiva sidan, mutbrottet, som förbrott till penningtvätt så kräver artikeln<br>att tvättning av själva mutan skall omfattas av lagstiftningen mot<br>penningtvätt. Under förhandlingarna om konventionen klargjordes em-<br>ellertid att för de länder där endast mutbrottet kan utgöra förbrott till<br>penningtvätt, så krävs inte att man också inför bestickning som förbrott.</p>
<p>I svensk rätt regleras straffansvar för det som kallas penningtvätt i<br>häleriparagrafen, 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 brottsbalken. Enligt<br>dessa bestämmelser är det straffbelagt att otillbörligen främja annans<br>möjligheter att tillgodgöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv<br>eller värdet av sådan egendom, liksom att med uppsåt att dölja egendom-<br>ens ursprung medverka till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta an-<br>nan åtgärd med sådan egendom.</p>
<p>I att egendomen skall härröra från brottsligt förvärv ligger att gärnings-<br>mannen genom förbrottet förvärvat egendomen från någon. Till typiska<br>brottsliga förvärv hör stöld eller inkomster från försäljningen av narko-</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>64</p>
<p>tika, men hit hör också mottagandet av en muta. Mutbrott kan således<br>utgöra förbrott till penningtvätt.</p>
<p>Däremot torde i normalfallet inte bestickning kunna utgöra sådant<br>förbrott, eftersom mutan definitionsmässigt inte härrör från bestickarens<br>brottsliga förvärv.</p>
<p>Eftersom konventionen enligt vad som angetts ovan inte ålägger de<br>länder som inte har bestickning som förbrott att tillse att så blir fallet,<br>krävs här inga ändringar i svensk rätt. Det torde heller inte finnas skäl att<br>nu ändå överväga en sådan lagstiftningsåtgärd.</p>
<p>Nämnas bör i sammanhanget att regeringen i prop. 1998/99:19,<br>ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, föreslagit<br>bl.a. att det tillskapas ett nytt brott, penninghäleri. Bestämmelsen skall<br>omfatta sådana förfaranden som i dag regleras i 9 kap. 6 § första stycket<br>3 och 4 brottsbalken. Därutöver kommer det straffbara området att ut-<br>vidgas till att omfatta den som bistår med att dölja att annan har berikat<br>sig genom brottslig gärning på annat sätt än genom förvärv, t.ex. genom<br>vissa former av skatte- och tullbrott.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>Artikeln behandlar regler om bl.a. bokföring som ett sätt att bekämpa<br>korruption.</p>
<p>Inom ramen för regelsystemen om bokföring, redovisning och revision<br>skall det i länderna vara förbjudet för företag som omfattas av dessa reg-<br>ler att skapa icke bokförda konton, att utföra transaktioner som inte till-<br>räckligt identifieras eller bokförs, att bokföra icke existerande utgifter<br>eller skulder med felaktigt angivande av anledningen till skuldens upp-<br>komst samt att använda falska dokument, allt med syftet att besticka<br>utländska offentliga tjänstemän eller att dölja sådan bestickning. Staterna<br>skall tillhandahålla effektiva, proportionerliga och avskräckande påfölj-<br>der för sådana underlåtenheter eller förfalskningar.</p>
<p>I svensk rätt torde flera olika regler ha relevans i bedömningen av om<br>Sverige redan kan anses uppfylla åtagandet i artikeln.</p>
<p>Av intresse här är framför allt bokföringsbrottet. Bestämmelser om<br>upprättande och bevarande av bokföring finns främst i bokföringslagen<br>(1976:125). Av lagens 2 § framgår bl.a. att bokföringsskyldigheten inne-<br>fattar att löpande bokföra uppkomna affärshändelser och tillse att veri-<br>fikationer finns till alla bokföringsposter samt att verifikationer och an-<br>nan bokföring skall arkiveras. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>åsidosätter bestämmelserna i bokföringslagen kan enligt 11 kap. 5 §<br>brottsbalken dömas för bokföringbrott.</p>
<p>Svenska Revisorssamfundet har uttryckt tvivel i fråga om bokförings-<br>brottet täcker konventionsåtagandet. Samfundet har härvid anfört att det<br>inte är säkert att den omständigheten att man vidtagit någon i kon-<br>ventionen förbjuden åtgärd medför att det inte går att följa rörelsens för-<br>lopp, ekonomiska resultat eller ställning. Regeringen bedömer emellertid<br>att även om straffansvaret är begränsat till mera betydande åsido-<br>sättanden av bokföringsskyldigheten, torde merparten av de fall som av-</p>
<p>3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 32</p>
<p>ses omfattade av konventionen vara täckta. Detta inte minst som det för<br>att erhålla internationella affärsfördelar genom bestickning som regel<br>torde krävas förmåner av avsevärt värde.</p>
<p>Förutom bokföringsbrottet torde vissa andra regleringar kunna vara<br>aktuella i sammanhanget. Sålunda kan de under föregående artikel be-<br>handlade reglerna om penningtvätt i någon mån vara tillämpliga. Vidare<br>kan förfalskningsbrotten i 14 kap. brottsbalken aktualiseras, liksom det i<br>10 § skattebrottslagen (1971:69) behandlade brottet försvårande av<br>skattekontroll. Även regler om revision torde kunna spela en roll. Exem-<br>pelvis kan revisorns granskningsskyldighet när det gäller styrelsens och<br>verkställande direktörens organisation av bokföring och medelsförvalt-<br>ning bidra till förebyggande och beivrande av användning av mutor i<br>verksamheten.</p>
<p>Det far anses att Sverige genom dessa regleringar sammantagna upp-<br>fyller åtagandet i artikeln.</p>
<p>Artikel 9.1</p>
<p>Artikeln behandlar inbördes rättshjälp i brottmål. Staterna skall i den mån<br>det är möjligt enligt lagar och relevanta fördrag och arrangemang hjälpa<br>varandra i pågående undersökningar och lagföringar beträffande brott<br>som omfattas av konventionen. Denna skyldighet gäller både straff-<br>rättsliga förfaranden och icke straffrättsliga förfaranden mot juridiska<br>personer. Staterna skall på förfrågan informera varandra om läget beträff-<br>ande, och utgången av, en förfrågan om rättshjälp. I kommentaren till<br>artikeln behandlas, som ett exempel på inbördes rättshjälp, möjligheten<br>att enligt ett mindre formaliserat förfarande överföra personer som be-<br>höver höras eller på annat sätt delta i lagföring i ett annat land.</p>
<p>Sverige, som anslutit sig bl.a. till rättshjälpskonventioner utarbetade<br>inom Europarådet, kan enligt gällande lagstiftning i betydande omfatt-<br>ning lämna rättshjälp till andra länder. Det kan gälla sådant som bevis-<br>upptagning, delgivning och husrannsakan. Bl.a. om det kan bli fråga om<br>användning av tvångsmedel upprätthålls ett krav på dubbel straffbarhet,<br>dvs. att den gärning som ligger bakom en förfrågan om rättshjälp är<br>straffbelagd i Sverige, och på att gärningen skall vara av sådan svårhets-<br>grad att den kan föranleda fängelse i mer än ett år. Regler finns i bl.a.<br>lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol, lagen<br>(1975:295) om användning av tvångsmedel på begäran av främmande<br>stat (tvångsmedelslagen) och lagen (1991:435) med vissa bestämmelser<br>om internationellt samarbete på brottmålsområdet.</p>
<p>Ekobrottsmyndigheten har - med hänvisning till att inbördes rättshjälp<br>i brottmål inte torde kunna beviljas bl.a. när fråga är om icke straffrätts-<br>liga förfaranden mot juridiska personer - ifrågasatt om Sverige uppfyller<br>konventionsåtagandet i denna del. I konventionen åtar sig staterna em-<br>ellertid att bistå varandra endast i den mån det är möjligt med hänsyn<br>bl.a. till gällande lagstiftning. Något bindande åtagande att tillhandahålla<br>inbördes rättshjälp i de aktuella situationerna finns alltså inte.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>66</p>
<p>Några lagstiftningsåtgärder är således inte påkallade som en direkt Prop. 1998/99:32<br>följd av artikeln. Emellertid pågår det inom Justitiedepartementet en<br>översyn av lagstiftningen om inbördes rättshjälp, delvis föranledd av ut-<br>vecklingen på området inom EU. Avsikten är bl.a. att göra regelsystemet<br>mer överskådligt. I det sammanhanget far hänsyn tas även till denna arti-<br>kel.</p>
<p>Artikel 9.2</p>
<p>I artikeln sägs att i de fall där ett krav på dubbel straffbarhet för inbördes<br>rättshjälp upprätthålls, så skall kravet anses uppfyllt om det brott för vil-<br>ket rättshjälp söks faller under konventionen. I kommentaren anges att<br>staterna kan välja att straffbelägga de förfaranden som behandlas i kon-<br>ventionen på olika sätt, t.ex. kan man välja att straffbelägga bestickning<br>av funktionärer generellt eller begränsa reglernas tillämpning till be-<br>stickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsrela-<br>tioner. Avsikten med artikeln är att säkerställa att det förhållningssätt ett<br>land har valt inte skall påverka möjligheten att tillhandahålla inbördes<br>rättshjälp.</p>
<p>Sverige kan tillhandahålla rättshjälp avseende de gärningar som omfat-<br>tas av konventionen. Artikeln påkallar därför inga särskilda lagstiftnings-<br>åtgärder.</p>
<p>Artikel 9.3</p>
<p>Artikeln stadgar att inbördes rättshjälp inte får vägras med hänvisning till<br>banksekretess.</p>
<p>I den mån handlingar hos en bank har betydelse för utredning av ett<br>brott torde banksekretess inte utgöra hinder för att fa ut uppgifter i på-<br>gående brottsundersökning i Sverige och heller inte för hjälp till andra<br>länder i deras brottsutredande verksamhet. Ytterst kan detta ske med stöd<br>av tvångsmedelslagen. Några lagstiftningsåtgärder är därför inte påkal-<br>lade.</p>
<p>Artikel 10.1</p>
<p>I artikeln stadgas att bestickning av utländska offentliga tjänstemän skall<br>vara ett utlämningsbart brott i ländernas lagstiftning och i utlämnings-<br>avtal mellan dem.</p>
<p>De svenska reglerna om utlämning (se avsnitt 5.5.1 under artikel 5.1)<br>medför att bestickning är ett utlämningsbart brott.</p>
<p>Artikel 10.2</p>
<p>Artikeln behandlar möjligheten för stater som inte utlämnar utan stöd av<br>utlämningsavtal att betrakta konventionen som ett sådant avtal. För Sve-<br>rige, som inte uppställer något sådant krav på utlämningsavtal för att be-<br>vilja utlämning, saknar artikeln betydelse.</p>
<p>67</p>
<p>Artikel 10.3</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>I artikeln åtar sig staterna att antingen ha möjlighet att utlämna sina egna<br>medborgare eller att åtala medborgarna för bestickning av utländska off-<br>entliga tjänstemän. Den situation som främst avses är den där brott be-<br>gåtts av egna medborgare utanför det egna territoriet. Vidare sägs att ett<br>land som vägrar utlämning av en medborgare för ett sådant brott skall<br>lämna över ärendet till behöriga myndigheter för åtal.</p>
<p>Som framgått ovan under avsnitt 5.2.3 tillämpar Sverige bl.a. den s.k.<br>nationalitetsprincipen, vilket innebär att lagföring i Sverige kan ske för<br>brott som begåtts av svenska medborgare utomlands. Detta gäller även<br>bestickning. Svensk rätt står alltså i överensstämmelse med det första<br>ledet i artikeln.</p>
<p>Beträffande bestickning i den offentliga sektorn är åklagare i princip<br>skyldig att åtala om bevisningen bedöms vara tillräcklig. Detta gäller<br>dock inte, som framgår av avsnitt 5.2.2, bestickning av utländska tjänste-<br>män. I sådant fall krävs åtalsangivelse av mottagarens arbets- eller upp-<br>dragsgivare eller att åtal anses påkallat från allmän synpunkt. Dessutom<br>krävs förordnande från Riksåklagaren för åtal för brott som begåtts<br>utomlands. Det kunde synas som om detta är oförenligt med åtagandet i<br>artikeln, att överlämna ärendet till behöriga myndigheter för åtal om en<br>utlämningsframställning avslås. Konventionen synes emellertid inte inne-<br>bära någon förpliktelse att under alla förhållanden medge åtal i de aktu-<br>ella situationerna, utan endast att åtalsfrågan skall behandlas på samma<br>sätt som i andra fall. Av artikel 5 följer att de stater som ansluter sig till<br>konventionen kan fortsätta att tillämpa sina särskilda åtalsregler, så länge<br>de inte medför att åtal kan underlåtas på grund av de icke legitima skäl<br>som uppräknas i den artikeln. Flera andra länder tillämpar också den s.k.<br>opportunitetsprincipen, vilket innebär att åklagaren har en generell di-<br>skretionär prövningsrätt. Denna prövningsrätt torde inte påverkas av<br>konventionen. De fall då svensk lag kräver särskilt medgivande för åtal<br>för brott begångna utomlands kan ses som undantag från den allmänna å-<br>talsplikt som annars föreligger. I dessa situationer gäller i stället en sådan<br>diskretionär prövningsrätt som är regel i vissa andra länder. Sverige<br>uppfyller således även åtagandet i artikelns andra led. I sammanhanget<br>kan tilläggas att om en främmande stat begärt utlämning av en svensk<br>medborgare på grund av att han bestuckit en offentlig tjänsteman i den<br>staten, så kan man räkna med att, när utlämning vägras, ärendet över-<br>lämnas till åklagare för prövning av förutsättningarna att väcka åtal för<br>brottet i Sverige.</p>
<p>Artikel 10.4</p>
<p>Artikelns första led innebär att konventionen inte påverkar de villkor för<br>utlämning som uppställs i ländernas lagstiftning och i avtal dem emellan.</p>
<p>Artikelns andra led är en motsvarighet till artikel 9.2. Det sägs att i de<br>fall där ett krav på dubbel straffbarhet för utlämning upprätthålls, så skall<br>kravet anses uppfyllt om det brott för vilket utlämning söks faller under</p>
<p>68</p>
<p>konventionen. Vad som sägs ovan under artikel 9.2 äger tillämpning även Prop. 1998/99:32<br>här och några lagstiftningsåtgärder är inte påkallade.</p>
<p>Artikel 11</p>
<p>I artikeln sägs att länderna skall underrätta OECD:s generalsekreterare<br>om vilken eller vilka myndigheter som skall vara behöriga att sända och<br>motta framställningar om inbördes rättshjälp och utlämning samt delta i<br>konsultationer om lämpligaste land för lagföring vid jurisdiktions-<br>konflikter. Artikeln påfordrar inga lagstiftningsåtgärder. Vid<br>ratificeringen får anges vilka svenska instanser som kan bli aktuella, t.ex.<br>att framställningar om utlämning eller inbördes rättshjälp inom ramen för<br>tvångsmedelslagen skall inges till Utrikesdepartementet.</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>Artikeln behandlar uppföljning av konventionsåtagandena, vilket anses<br>vara en mycket viktig beståndsdel i OECD:s arbete mot korruption. I oli-<br>ka sammanhang har framhållits vikten av att länderna verkligen lever upp<br>till de åtaganden som görs i konventionen. Ett program för systematisk<br>uppföljning skall utarbetas av OECD:s arbetsgrupp om mutor. I kom-<br>mentaren refereras till de "terms of reference" beträffande uppföljning<br>som gavs i rekommendationen från maj 1997. Utifrån detta är det troligt<br>att huvuddragen i uppföljningsmekanismen kommer att vara att länderna<br>först kommer att själva få redogöra för vilka åtgärder som vidtagits och<br>för hur man anser sig leva upp till konventionsåtagandena. I nästa skede<br>kommer länderna att bedöma varandra inbördes.</p>
<p>Artiklarna 13—17</p>
<p>Artiklarna 13 och 14 behandlar formalia kring undertecknande och rati-<br>fikation.</p>
<p>Artikel 15 behandlar ikraftträdande. Konventionen skall träda i kraft</p>
<p>60 dagar efter det att fem av OECD:s tio största exportländer, som till-<br>sammans representerar minst 60 procent av de tio ländernas totala ex-<br>portvolym, har ratificerat den. Om konventionen inte har trätt i kraft vid<br>1998 års utgång kan de länder som så önskar förklara att den skall träda i<br>kraft mellan de länder som gjort motsvarande förklaringar, se vidare<br>avsnitt 7.</p>
<p>Artiklarna 16 och 17 reglerar hur ändringar i konventionen kan genom-<br>föras och hur ett land kan frånträda den.</p>
<p>69</p>
<p>5.5.4</p>
<p>Vissa andra frågor om korruption</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>Innehavare av vetenskapligt uppdrag</h4>
<p>Som framgått av avsnitt 5.2.1 omfattar den krets av personer som kan<br>göra sig skyldiga till mutbrott - och i förhållande till vilka besticknings-<br>brottet kan begås - den som på grund av förtroendeställning fatt till<br>uppgift att för annan sköta rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller<br>självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln<br>av sådan angelägenhet eller uppgift, 20 kap. 2 § andra stycket 5<br>brottsbalken. Personkretsen är densamma som den som enligt 10 kap. 5 §<br>brottsbalken kan göra sig skyldig till brottet trolöshet mot huvudman.<br>Bestämmelsen omfattar t.ex. styrelseledamöter i bolag och andra juridis-<br>ka personer, revisorer, mäklare, advokater som handhar annans rättsliga<br>angelägenheter och ofta olika tekniska konsulter.</p>
<p>Fråga har väckts huruvida den personkrets som brottet omfattar täcker<br>alla de situationer där någon med förtroendeställning låter sig otillbörligt<br>påverkas. Till Justitiedepartementet har det sålunda inkommit förslag<br>från Läkemedelsverket och Institutet mot mutor om ändring av den be-<br>rörda bestämmelsen så att den omfattar också personer som på grund av<br>förtroendeställning fått till uppgift att för annan sköta vetenskaplig ange-<br>lägenhet. Som exempel härpå har det angetts att Socialstyrelsen i sin be-<br>dömning av om ett visst preparat är sådant att det motsvarar kraven för<br>registrering som läkemedel kan uppdra åt en konsult att bedöma prepa-<br>ratet. I ett sådant fall har det uppdagats att en konsult mottagit en större<br>summa pengar för att avge ett positivt utlåtande om ett visst preparat.<br>Denna situation täcks inte av nu gällande lagstiftning, vilket synes vara<br>stötande för den allmänna rättskänslan. Det föreslås därför att 20 kap. 2 §<br>andra stycket 5 brottsbalken kompletteras så att även innehavare av<br>vetenskapligt uppdrag omfattas av mutansvaret.</p>
<p>Avgörande för straffbeläggningen är här den förtroendeställning som<br>mottagaren befinner sig i. Det framstår som klart att vetenskapliga upp-<br>drag inte sällan har en utpräglad förtroendekaraktär. Det av Institutet mot<br>mutor och Läkemedelsverket anförda exemplet vittnar om detta. Ett annat<br>exempel kunde vara en forskare som far i uppdrag att vidta en utredning<br>om vissa förhållanden att läggas till grund för ett företags satsningar på<br>en ny produkt. Om forskaren tar emot ersättning från ett konkurrerande<br>företag för att leverera en felaktig eller bristfällig analys torde detta vara<br>en situation som bör omfattas av mutansvaret. Ytterligare en person-<br>kategori värd att uppmärksamma i sammanhanget är de experter som bi-<br>står landstingens läkemedelskommittéer vid beslut om inköp av läkemed-<br>el.</p>
<p>Den mutansvariga personkretsen bör därför utökas så att personer med<br>vetenskapligt uppdrag omfattas. Detta behandlas i avsnitt 5.6.2.</p>
<p>70</p>
<h4>Totalforsvarspliktiga m.fl.</h4>
<p>År 1995 genomfördes en ny lagstiftning om totalförsvarsplikt. I samband<br>med det ersattes bl.a. lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigs-<br>män, m.m. av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret,<br>m.m. Härigenom utmönstrades bl.a. begreppet krigsman. En teknisk an-<br>passning av mutbrottsparagrafen bör ske i anledning av detta. Denna<br>ändring behandlas i avsnitt 5.6.7.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h3>5.6 Ändringar i brottsbalken</h3>
<h4>5.6.1 Inledning</h4>
<p>Regeringens bedömning: De ändringar som föreslås i mutlagstift-<br>ningen bör inskränka sig huvudsakligen till vad som är nödvändigt<br>och önskvärt till följd av gjorda internationella åtaganden.</p>
<p>Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar.<br>Några har dock förordat att det på sikt görs en samlad översyn av mut-<br>reglema.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De intressen en kriminalisering<br>av muta och bestickning avser att skydda kan sägas vara flera. Som ett<br>grundläggande intresse framstår i den svenska lagstiftningen förtroende-<br>relationen mellan en huvudman och hans eller hennes underordnade, att<br>huvudmannen kan lita på att de underordnade utför sina uppgifter i hu-<br>vudmannens intresse utan ovidkommande hänsyn. Detta återspeglas i<br>lagstiftningen bl.a. genom att mottagare av muta har definierats som ar-<br>betstagare. Vidare framhålls i förarbetena till den gällande lagstiftningen<br>att även tredje man, dvs. allmänheten, bör skyddas mot korruptionens<br>skadeverkningar i både offentlig och privat verksamhet. Ett samhälle<br>med utbredd korruption är ett mindre effektivt och osäkrare samhälle.<br>Till detta kommer att korruption kan snedvrida konkurrensen och alltså<br>missgynna det fria handelsutbytet.</p>
<p>Handel och annan ekonomisk verksamhet blir alltmer global. Inte<br>minst i och med Sveriges inträde i EU kan hävdas att det måhända inte<br>längre är lika relevant med en uppdelning av mut- och bestickningsreg-<br>lema så att det skydd de ger till viss del har en internationell omfattning<br>och till viss del är begränsat till nationella förhållanden.</p>
<p>Å andra sidan kan allmänt sägas att ju mindre anknytning till Sverige<br>ett visst skyddsintresse har, desto mindre anledning finns att här införa<br>ett straffrättsligt skydd. Det kan också hävdas att de delar av reglerna<br>som är begränsade till det nationella planet är konstruerade för specifikt<br>svenska förhållanden, att de är baserade på noggranna avvägningar av<br>omfattningen av det straffbara området och att de i vissa fall lämpar sig<br></p>
<p>71</p>
<p>dåligt för att utan genomgripande systematiska förändringar göras till-<br>lämpliga också på det internationella planet.</p>
<p>Justitiekanslem, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Ekobrottsmyndig-<br>heten och Institutet mot mutor har framställt önskemål om en större över-<br>syn av mutlagstiftningen, bl.a. därför att reglerna är svåröverskådliga.<br>Institutet har särskilt framfört att det är angeläget att det genomförs en<br>fördjupad analys av bestämmelsernas rättspolitiska funktion och tekniska<br>uppbyggnad. Rikspolisstyrelsen har ifrågasatt om man inte i vissa<br>avseenden borde gå längre än konventionsåtagandena och t.ex. i större<br>utsträckning utvidga den personkrets som kan vara ansvarig för mutbrott.</p>
<p>Eftersom det bl.a. med hänsyn till det ministermandat som föreligger i<br>OECD - enligt vilket OECD-konventionen om möjligt skall ratificeras<br>före utgången av år 1998 - inte är möjligt att nu genomföra en genom-<br>gripande förändring av mut- och bestickningsreglema, bör ingreppen i<br>den svenska lagstiftningen begränsas till det som är nödvändigt och<br>önskvärt som en direkt följd av de nu aktuella internationella åtagandena.<br>Regeringen delar dock bedömningen att det på sikt torde behöva göras en<br>mer generell översyn av mut- och bestickningsbrotten.</p>
<p>Vissa åtaganden är begränsade till förfaranden som äger rum inom ra-<br>men för affärsförhållanden. Det finns emellertid med hänsyn till de in-<br>tressen reglerna har att skydda inte skäl att införa en sådan begränsning i<br>den svenska lagstiftningen. Reglerna bör alltså även fortsättningsvis i sin<br>helhet vara tillämpliga även på sådan korruptiva handlingar som inte<br>syftar till att vinna affärsmässiga fördelar.</p>
<p>Vid bedömningen av vilka lagändringar som bör göras har hänsyn<br>också tagits till en av FN:s generalförsamling den 16 december 1996<br>antagen deklaration mot mutor i internationella affärsförhållanden.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>5.6.2 Vetenskaplig förtroendeställning</h4>
<p>Regeringens förslag: Mutansvaret skall omfatta också den som på<br>grund av förtroendeställning fatt till uppgift att genomföra en veten-<br>skaplig eller motsvarande utredning eller att övervaka utförandet av<br>en sådan.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Dock föreslogs det i promemorian också att motsvarande utvidgning av<br>personkretsen skulle göras beträffande trolöshet mot huvudman.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget. Vissa detaljsyn-<br>punkter har dock framförts.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.5.4 konstateras att den<br>mutansvariga personkretsen bör utvidgas till att omfatta också personer<br>med vetenskapligt uppdrag. I promemorian föreslås att bestämmelsen i<br>20 kap. 2 § andra stycket 5 ändras så att även den som på grund av för-<br>troendeställning fatt till uppgift att för någon annan genomföra en veten-<br>skaplig eller motsvarande utredning eller att övervaka genomförandet av<br>en sådan utredning omfattas.</p>
<p>72</p>
<p>Riksåklagaren har anfört att rekvisitet vetenskapligt är alltför oprecist<br>och att ordet motsvarande knappast förebygger tvist om vad som utgör<br>vetenskap. Regeringen är dock av den uppfattningen att den gjorda av-<br>gränsningen är ändamålsenlig. Avgränsningen får tolkas mot bakgrund<br>av den särskilda förtoendekaraktär som den aktuella bestämmelsen tar<br>sikte på. I avsnitt 5.5.4 har getts exempel på personkategorier som kan<br>komma att omfattas av ansvaret. Som ytterligare exempel kan anges en<br>person som anlitats för att genomföra en geologisk undersökning i<br>samband med gruvprospektering, samt en av domstol eller part anlitad<br>sakkunnig, t.ex. barnpsykolog. Det kan överlämnas till de rättstillläm-<br>pande myndigheterna att i varje enskilt fall avgöra om en uppdragstagare<br>faller under definitionen i detta avseende.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande efterfrågat en analys av vilken betydelse för<br>den nya personkategorin det har att uppgiften skall ha erhållits på grund<br>av förtroendeställning. Frågan behandlas i författningskommentaren.</p>
<p>I promemorian, liksom i lagrådsremissen, upptas ett förslag om ut-<br>vidgning av den personkrets som kan bli ansvarig för brottet trolöshet<br>mot huvudman i 10 kap. 5 § brottsbalken. Förslaget avsåg personer som<br>fatt i uppdrag att genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning,<br>och behandlades i remissen närmast som en följdändring till förslaget att<br>utvidga den mutansvariga kretsen med samma personkategori. Lagrådet<br>har anfört att den föreslagna förändringen bör föregås av en mer ingå-<br>ende analys och har mot bakgrund härav, hävdat att ändringen bör anstå<br>till dess en sådan analys hunnit genomföras. Regeringen accepterar den<br>bedömningen. Frågan om utvidgning av den personkrets som kan bli<br>ansvarig för trolöshet mot huvudman får därför tas upp i annat lämpligt<br>sammanhang.</p>
<h4>5.6.3 Mutor till tredje man</h4>
<p>Regeringens förslag: Mut- och bestickningsansvaret skall omfatta<br>också förmåner som är avsedda att tillfalla - eller tillfaller - annan än<br>den vars tjänsteutövning gärningen avser.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget<br>eller inte haft några invändningar. Riksåklagaren och Institutet mot mutor<br>har framfört önskemål om förtydliganden i olika avseenden. Institutet<br>mot mutor har särskilt framfört att ett klarläggande behövs av omfatt-<br>ningen av straffansvaret, t.ex. när det gäller bidrag till politiska partier.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redogörelserna för<br>innehållet i korruptionsprotokollet, korruptionskonventionen och OECD-<br>konventionen innefattar instrumenten åtagande att straffbelägga även den<br>situationen att förmåner tillfaller annan än tjänstemannen själv. Detta har<br>i EU-instrumenten på den passiva sidan konstruerats så att mutbrott de-<br>finieras som "varje avsiktlig handling som utförs av en tjänsteman för att,<br>direkt eller genom tredje man, för egen räkning eller för tredje mans räk-<br></p>
<p>73</p>
<p>ning, begära eller ta emot förmåner...". Bestämmelsen har sin motsvarig-<br>het på den aktiva sidan, bestickningsbrottet. Detta sägs i den förklarande<br>rapporten till korruptionsprotokollet innefatta förmåner t.ex. till en ma-<br>ke/maka, partner, en nära vän eller ett politiskt parti eller annan organisa-<br>tion.</p>
<p>Motsvarande konstruktion finns, när det gäller bestickning, i OECD-<br>konventionen. I kommentaren sägs att förfarandet skall vara brottsligt va-<br>re sig förmånen ges till tjänstemannen själv eller till vilken annan fysisk<br>eller juridisk person som helst.</p>
<p>Som framhållits i avsnitt 5.5.1 under artikel 2 är rättsläget inte alldeles<br>klart i fråga om i vilken utsträckning det straffbara området omfattar för-<br>måner till andra än funktionären själv. Eftersom korruptionsprotokollet,<br>korruptionskonventionen och OECD-konventionen innehåller entydiga<br>åtaganden på denna punkt, finns det behov av att införa en uttrycklig be-<br>stämmelse för dessa fall.</p>
<p>Detta torde enklast kunna göras genom tillägg till 17 kap. 7 § och<br>20 kap. 2 § första stycket brottsbalken, där det anges att förmånen kan<br>vara avsedd att tillfalla funktionären själv eller någon annan. Därigenom<br>markeras att förmånen inte behöver vara destinerad till funktionären själv<br>eller någon funktionären närstående, för att en mut- eller bestickningssi-<br>tuation skall anses föreligga. Det torde i dag vara oklart om straffansvaret<br>omfattar sådana situationer där förmånen tillfaller andra än funktionärens<br>familj eller nära anförvanter.</p>
<p>Straffansvaret bör således omfatta även fall där förmånen lämnas bl.a.<br>till en organisation eller annat organ med vilken funktionären kan<br>kopplas samman och förmånen därför betraktas som en muta eller annan<br>otillbörlig belöning med avseende på funktionärens tjänsteutövning. Ett<br>exempel kan vara att funktionären får klart för sig att ett större<br>ekonomiskt bidrag kommer att lämnas till en förening i vilken han har ett<br>direkt intresse, förutsatt att han handlar på ett visst sätt vid sin tjänste-<br>utövning.</p>
<p>Lagrådet anför i sitt yttrande att försiktighet måste iakttas så att inte<br>bestämmelserna inkräktar på medborgarnas frihet att sluta sig samman<br>för allmänna syften. Regeringen instämmer - givetvis - i denna slutsats.<br>Genom kravet på att förmånen, för att vara straffbar, skall vara otillbör-<br>lig, torde dock någon risk för en sådan effekt av straffbestämmelsen inte<br>föreligga. Lagrådet framhåller vidare att allmänna bidrag från medborg-<br>arna till politiska partier måste anses ligga inom ramen för sedvänjan,<br>även om de syftar till att politikerna skall genomföra en politik som bi-<br>dragsgivaren sympatiserar med, och kan inte anses generellt otillbörliga.<br>Regeringen instämmer i bedömningen att sedvanliga bidrag till politiska<br>partier inte skall träffas av straffansvaret. Detta har också varit Sveriges<br>utgångspunkt i förhandlingarna om de nu aktuella instrumenten.</p>
<p>Den föreslagna ändringen behandlas närmare i författningskommen-<br>taren, där också hänsyn tas till synpunkter och önskemål från remiss-<br>instanserna.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>74</p>
<h4>5.6.4</h4>
<h4>Vissa EU-funktionärer</h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Regeringens förslag: Mut- och bestickningsansvaret skall omfatta<br>också förmåner till EG-kommissionärer, EU-parlamentariker samt do-<br>mare i EG-domstolen och Revisionsrätten.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.<br>Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar.<br>Skälen för regeringens förslag: Som framgått ovan under avsnitten</p>
<p>5.5.1 och 5.5.2 innefattar åtagandena i EU:s korruptionsprotokoll och i<br>korruptionskonventionen att medlemsstaternas regler om mutbrott och<br>bestickning görs tillämpliga också på bestickning och mutande av EU-<br>parlamentariker, EG-kommissionärer och ledamöter av EG-domstolen.<br>Även om det inte är något krav för Sveriges del, bör reglerna göras till-<br>lämpliga också på ledamöterna av Revisionsrätten.</p>
<p>Som framhållits i avsnitt 5.5.1 ovan är det något oklart om EU-parla-<br>mentariker och EG-kommissionärer omfattas av den nuvarande lagstift-<br>ningen. Det är inte heller klart hur det förhåller sig med domarna i EG-<br>domstolen och Revisionsrätten. För att Sverige skall uppfylla åtagandena<br>bör därför straffansvaret beträffande dessa personkategorier klargöras.<br>Detta bör göras genom ett tillägg till 20 kap. 2 § andra stycket brottsbal-<br>ken.</p>
<h4>5.6.5 Utländska parlamentariker, ministrar m.fl.</h4>
<p>Regeringens förslag: Det görs straffbart att besticka utländska parla-<br>mentsledamöter och ministrar, liksom utländska motsvarigheter till<br>den personkategori som avses i 20 kap. 2 § andra stycket 1 brotts-<br>balken.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Rikspolisstyrelsen förordar att man på sikt, inom<br>ramen för en generell översyn av bestämmelserna, överväger ett vidmakt-<br>hållande av kongruensen mellan besticknings- och mutbrottet på så vis<br>att även de aktuella personkategoriemas tagande av muta straffbeläggs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vissa av de internationella åtaganden<br>som behandlats ovan tar upp frågan om huruvida utländska parlamentar-<br>iker skall omfattas av mut- och bestickningsansvaret. I FN:s deklaration<br>mot mutor i internationella affärsförhållanden åtar sig medlemsstaterna<br>bl.a. att kriminalisera bestickning av utländska offentliga tjänstemän. Det<br>framhålls att kriminaliseringen kan omfatta bl.a. olika former av bestick-<br>ning av valda representanter i ett annat land. Åtagandet är således inte<br>formellt bindande härvidlag.</p>
<p>I OECD-konventionen åtar sig länderna bl.a. att straffbelägga bestick-<br>ning av valda personer som innehar en lagstiftande, administrativ eller<br>rättslig tjänst, se avsnitt 5.5.3. Definitionen omfattar således också ut-<br></p>
<p>75</p>
<p>ländska parlamentsledamöter, liksom ledamöter i andra beslutande för-<br>samlingar.</p>
<p>Som framhållits i avsnitt 5.5.3 bör en anpassning av den svenska lag-<br>stiftningen till dessa åtaganden ske genom att det görs straffbart att<br>besticka utländska parlamentariker och valda ledamöter i andra beslut-<br>ande offentliga organ. Detta kan lämpligen ske genom ett tillägg till<br>17 kap. 7 § brottsbalken, i vilket nämns främmande stats parlamentariker.</p>
<p>Emellertid måste även valda ledamöter i andra beslutande offentliga<br>organ än parlament omfattas. Uppräkningen i 20 kap. 2 § andra stycket 1<br>(ledamot av styrelse, verk, nämnd o.s.v.) är för närvarande begränsad till<br>svenska förhållanden och omfattar alltså endast t.ex. ledamöter av sven-<br>ska statliga eller kommunala styrelser. Genom att i 17 kap. 7 § brotts-<br>balken hänvisa till motsvarande ledamot av främmande stats organ kom-<br>mer även valda ledamöter i andra beslutande offentliga organ än parla-<br>ment att ingå i den personkrets gentemot vilken bestickningsbrottet kan<br>begås.</p>
<p>Som också redogjorts för i avsnitt 5.5.3 bör den svenska lagstiftningen<br>för att anpassas till OECD-konventionen ändras till att omfatta bestick-<br>ning även av utländska ministrar. Detta bör lämpligen ske i anslutning till<br>det i föregående stycke behandlade tillägget till 17 kap. 7 § brottsbalken.</p>
<p>Regeringen delar Rikspolisstyrelsens uppfattning att frågan om straff-<br>beläggande också av mutbrott, som de nu behandlade personkategoriema<br>gör sig skyldiga till, är något som bör bli föremål för närmare övervägan-<br>den i ett senare sammanhang.</p>
<h4>5.6.6 Utövare av offentliga funktioner</h4>
<p>Regeringens förslag: Det görs straffbart att besticka personer som ut-<br>övar främmande stats myndighet.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgår i avsnitt 5.9.4 finns det<br>behov av att uttryckligen anpassa den svenska lagstiftningen efter<br>OECD-konventionens åtagande att straffbelägga bestickning av den som<br>utan att vara anställd utövar en offentlig funktion för ett främmande land.</p>
<p>Att direkt följa den definition som valts i konventionen i detta avse-<br>ende, och i lagstiftningen tala om utövare av offentliga funktioner, ter sig<br>vanskligt. Det skulle vara alltför svårt att på ett tillräckligt precist och<br>förutsebart sätt avgränsa en sådan personkrets. Det framstår därför som<br>en mer framkomlig väg att ansluta till den personkrets som avses i<br>20 kap. 2 § andra stycket 4 brottsbalken. Den bestämmelsen omfattar<br>personer som utan att inneha anställning eller tidigare i paragrafen<br>behandlat uppdrag utövar myndighet och är i dag begränsad till svensk<br>myndighetsutövning. Genom ett tillägg till 17 kap. 7 § brottsbalken bör<br>det göras straffbart att besticka också utövare av främmande stats myn-<br>dighet.</p>
<p>76</p>
<h4>5.6.7 Totalförsvarspliktiga m.fl.</h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Regeringens förslag: En teknisk anpassning görs i bestämmelsen om<br>mutbrott med anledning av lagstiftningen om totalförsvarsplikt.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 5.5.4 bör en<br>teknisk anpassning av 20 kap. 2 § andra stycket 3 brottsbalken ske i an-<br>ledning av att det år 1995 genomfördes en ny lagstiftning om total-<br>försvarsplikt. Avsikten är inte att den mutansvariga personkretsen skall<br>förändras på något sätt.</p>
<h4>5.6.8 Utländsk brottmålsdoms hinderverkan</h4>
<p>Regeringens förslag: Den som i en annan medlemsstat har dömts för<br>ett brott som omfattas av bedrägerikonventionen, korruptionsproto-<br>kollet eller korruptionskonventionen skall, som huvudregel, inte kun-<br>na lagforas i Sverige för samma gärning.</p>
<p>Beträffande gärningar som omfattas av dessa instrument skall vi-<br>dare utländsk brottmålsdom förhindra ny lagföring i Sverige även om<br>brottet delvis begåtts här. Detta gäller om brottet också delvis begåtts i<br>den andra medlemsstaten.</p>
<p>Promemoriornas förslag överensstämmer i stort med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>har inga invändningar. Vissa synpunkter på den lagtekniska utform-<br>ningen har dock lämnats, till vilka hänsyn har tagits i den föreslagna lag-<br>texten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framhållits i avsnitten 4.4.6,</p>
<p>5.5.1 och 5.5.2 måste de svenska reglerna om utländsk brottmålsdoms<br>hinderverkan anpassas till gjorda konventionsåtaganden. Sålunda be-<br>höver bedrägerikonventionen, korruptionsprotokollet och korruptions-<br>konventionen läggas till de konventioner som räknas upp i 2 kap. 5 a §<br>brottsbalken. I förhållande till de stater som är bundna av dessa överens-<br>kommelser skall principen om utländsk brottmålsdoms hinderverkan<br>tillämpas.</p>
<p>Som framhållits i avsnitten 4.4.6, 5.5.1 och 5.5.2 måste också hinder<br>för ny lagföring i Sverige föreligga om personen utlämnats härifrån till<br>den medlemsstat som sedan lagfört honom. För att anpassa de svenska<br>bestämmelserna till instrumentens krav i detta hänseende bör ett tillägg<br>göras till andra stycket i 2 kap. 5 a § brottsbalken av innebörd att första<br>stycket inte gäller när - förutom då lagföring i den främmande staten har<br>skett på begäran av svensk myndighet - lagföring har skett sedan<br>personen utlämnats från Sverige. Det torde vara en vedertagen princip att<br>lagföring inte bör ske i det land som beviljat utlämning när den<br></p>
<p>77</p>
<p>utlämnade väl underkastats lagföring i det land till vilket utlämning skett.<br>Den angivna regeln bör därför göras generellt tillämplig.</p>
<p>Som också framhållits i avsnitten 4.4.6, 5.5.1 och 5.5.2 måste det slut-<br>ligen införas en bestämmelse som medför att det föreligger hinder för ny<br>lagföring i Sverige för brott som begåtts delvis här och delvis i annan<br>medlemsstat som lagfört för gärningen och som har tillträtt de nämnda<br>instrumenten. En bestämmelse av denna innebörd bör tas in i ett nytt sista<br>stycke i 2 kap. 5 a § brottsbalken.</p>
<p>För att inrymma dessa ändringar bör bestämmelsen omdisponeras.</p>
<h4>5.6.9 De särskilda åtalsreglerna</h4>
<p>Regeringens förslag: Det skall inte krävas åtalsangivelse eller att åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt för åtal för bestickning gentemot<br>eller mutbrott av vissa befattningshavare i EU-administrationen, lik-<br>som det inte heller skall krävas för åtal för bestickning av utländska<br>parlamentsledamöter och ministrar.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>har inga invändningar. Justitiekanslern och Institutet mot mutor förordar<br>emellertid att frågan övervägs närmare.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De internationella åtaganden som<br>Sverige har gjort rörande muta och bestickning innehåller inga bestäm-<br>melser om förutsättningarna för åtal som medför att vi behöver ändra<br>våra åtalsregler. Det är för övrigt det vanliga i konventioner med åtagan-<br>den om kriminalisering att det står vaije land fritt att utforma åtalsreg-<br>lema som man finner lämpligt.</p>
<p>Som redogjorts för i avsnitt 5.2.2 förutsätter åtal för mutbrott eller be-<br>stickning inom den privata sektorn antingen åtalsangivelse av mottag-<br>arens arbets- eller uppdragsgivare eller att åtal anses vara påkallat från<br>allmän synpunkt. Regeln syftar bl.a. till att smärre, ursäktliga fall i den<br>privata sektorn skall lämnas utan beivran. De intresseavvägningar som<br>ligger bakom denna reglering är giltiga också beträffande åtal för mut-<br>brott och bestickning med utländska inslag. Det är därför inte omotiverat<br>att det för sådana brott även fortsättningsvis som regel krävs en begäran<br>från en drabbad huvudman för att åtal skall kunna väckas. Det kan<br>dessutom förutses att åtal i de fall som kan bli aktuella inte sällan anses<br>påkallat från allmän synpunkt, i synnerhet om EG:s finansiella intressen<br>skadats eller om mutan motsvarat stora värden.</p>
<p>Utgångspunkten i lagrådsremissen är därför att åtalsreglerna inte skall<br>ändras mer än vad som är en önskvärd följd av den utvidgning av det<br>straffbara området som föreslås. Emellertid bör även dessa regler i ett<br>senare sammanhang göras föremål för en närmare översyn.</p>
<p>Det finns ingen anledning att förändra det förhållandet att det krävs<br>förordnande från regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill<br>innan åtal kan väckas för utomlands begångna gärningar.</p>
<p>78</p>
<p>Viss justering av de särskilda åtalsreglerna i 17 kap. 17 § brottsbalken<br>bör emellertid ske till följd av de ändringar som föreslås i besticknings-<br>paragrafen. Det framstår därvid inte som befogat att kräva åtalsangivelse<br>när det gäller bestickning av utländska ministrar och parlamentariker.<br>Detsamma gäller EG-kommissionärema, EU-parlamentarikema samt<br>domarna i EG-domstolen och Revisionsrätten. Dessa bör därför uttryck-<br>ligen undantas från kravet på åtalsangivelse. Däremot bör åtalsangivelse<br>krävas för bestickning av främmande stats ledamot av organ motsvarande<br>dem som avses i 20 kap. 2 § andra stycket 1 samt för åtal avseende be-<br>stickning av den som utövar främmande stats myndighet.</p>
<p>Bestämmelsen i 20 kap. 5 § brottsbalken bör också ändras så att åtal<br>för mutbrott av de aktuella befattningshavarna i EU-administrationen un-<br>dantas från kravet på åtalsangivelse.</p>
<h3>5.7 Skattefrågor</h3>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h4>5.7.1 Inledning</h4>
<p>I det föregående har en redogörelse lämnats för det internationella sam-<br>arbetet mot korruption och för de resultat arbetet lett fram till. På skatte-<br>området är det framför allt en deklaration som tagits fram inom FN och<br>en OECD-rekommendation från 1996 om skattebehandling av mutor som<br>är av intresse. I deklarationen åtar sig medlemsstaterna bl.a. att vägra<br>avdrag vid taxeringen för mutor. Enligt rekommendationen skall de med-<br>lemsländer som inte redan vägrar avdrag för sådana utgifter se över sin<br>skattelagstiftning i syfte att införa ett avdragsförbud för mutor till ut-<br>ländska statstjänstemän.</p>
<p>5.7.2 Bakgrund</p>
<h4>Avdragsregler</h4>
<p>I 20 § kommunalskattelagen (1928:370, KL) finns den grundläggande<br>regeln om vilka kostnader som är avdragsgilla vid inkomstberäkningen.<br>Den kompletteras av särskilda regler för vaije inkomstslag samt med reg-<br>ler om allmänna avdrag. Principiellt gäller att avdrag medges endast för<br>kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. Från den huvud-<br>regeln finns det emellertid undantag. Koncernbidrag kan t.ex. vara av-<br>dragsgilla även om de inte utgör en direkt omkostnad i verksamheten.</p>
<p>Normalt görs inte någon prövning av om en kostnad varit motiverad<br>eller inte. Ett undantag är utgifter for representation som är avdragsgilla<br>endast om de har ett omedelbart samband med verksamheten (punkt 1<br>tredje stycket av anvisningarna till 20 § KL).</p>
<p>79</p>
<h4>Representationskostnader</h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Representation går ut på att bidra till goda affärsförbindelser. Den kan<br>emellertid ta sig sådana uttryck eller vara av sådan omfattning att det i<br>realiteten är fråga om mutor. Utgifter för representation kan avse t.ex.<br>måltider, gåvor och biljetter till idrottstävlingar eller teaterföreställningar.</p>
<p>Kostnader för representation är, som framgått ovan, avdragsgilla i den<br>mån de har ett omedelbart samband med verksamheten. Avdragsrätten<br>omfattar inte kostnader som är uttryck för personlig gästfrihet. I det<br>enskilda fallet medges inte avdrag med större belopp än vad som kan an-<br>ses skäligt. Avdrag medges inte heller för lyxbetonad representation. En-<br>ligt Riksskatteverkets rekommendationer kan lyxbetonad representation<br>anses vara t.ex. särskilt arrangerade jaktutflykter eller fiskeresor och spe-<br>cialarrangerad underhållning samt hållande av lustjakter och lantställen<br>för representationsändamål.</p>
<p>Gåvor är inte avdragsgilla vid taxeringen (20 § KL). Avdragsrätten för<br>representationsgåvor kan ses som ett undantag från den regeln.</p>
<p>De första bestämmelserna som uttryckligen behandlade representa-<br>tionskostnader infördes år 1963 och tillämpades från och med 1964 års<br>taxering (prop. 1963:96, bet. 1963:BevU40, SFS 1963:161). Dessför-<br>innan medgavs avdrag med stöd av den allmänna regeln i 20 § KL. Gen-<br>om 1963 års lagstiftning preciserades och begränsades avdragsrätten.<br>Syftet var att förhindra missbruk i fråga om rätten till avdrag vid in-<br>komsttaxeringen för utgifter för representation och liknande ändamål<br>(prop. 1963:96 s.l). Bestämmelserna har ändrats vid flera tillfällen, sen-<br>ast år 1996 då avdraget för måltidsutgifter bestämdes till högst 90 kr<br>(prop. 1996/97:109, bet. 1996/97:SkU7, SFS 1996:1399).</p>
<h4>Mutor</h4>
<p>Avdragsrätt</p>
<p>I det utredningsarbete som låg till grund för de ursprungliga bestämmel-<br>serna om representationskostnader berördes bl.a. gränsdragningen mot<br>mutor (SOU 1962:42 s. 53 f.). De sakkunniga uttalar därvid att det av<br>allmänna rättsregler torde följa, att avdrag redan enligt nu gällande rätt<br>inte bör medges om skattskyldig i sin förvärvsverksamhet bereder per-<br>soner, med vilka han har att göra i verksamheten, otillbörliga förmåner<br>under sådana omständigheter att straffpåföljd kan inträda som för muta<br>eller enligt gällande bestämmelser mot illojal konkurrens. I betänkandet<br>föreslogs en detaljreglering som bl.a. innefattade ett avdragsförbud för<br>representation som utgjort en muta (”Avdrag må icke ske, om representa-<br>tionen kan antagas vara ägnad att till den skattskyldiges förmån påverka<br>person, som på grund av sin tjänst i förhållande till den skattskyldige har<br>att iakttaga opartiskhet.”). Den lagstiftningsteknik som i stället valdes var<br>att endast ange de allmänna förutsättningarna för avdragsrätt och att<br>föreskriva att Riksskattenämnden (numera Riksskatteverket) skulle ut-<br>färda kompletterande anvisningar. Dessutom infördes en bestämmelse i</p>
<p>80</p>
<p>taxeringsförordningen enligt vilken den skattskyldige ålades en specifice-<br>rad uppgiftsskyldighet med avseende på yrkade avdrag för representa-<br>tionskostnader.</p>
<p>Det görs ofta gällande att mutor kan vara avdragsgilla vid taxeringen. I<br>GRS Skattehandbok (23:114KL) anges t.ex. att mutor är avdragsgilla un-<br>der förutsättning att de kan betraktas som verklig driftkostnad.</p>
<p>Inkomstbeskattning</p>
<p>Frågan om mutor utgör skattepliktig inkomst är beroende av i vad mån<br>inkomster från brottslig verksamhet är skattepliktiga. Det finns inga sär-<br>skilda bestämmelser i KL i denna fråga. Regeringsrätten (RÅ 1991 ref. 6)<br>uttalar att brottslig verksamhet som sådan inte kan konstituera någon<br>förvärvskälla. Om den brottsliga verksamheten ingår som ett led i en le-<br>gal verksamhet kan däremot anledning förekomma att beakta intäkter<br>därav som skattepliktiga.</p>
<p>Rättsfallet avser eftertaxering för inkomster från försäljning av för-<br>skingrad olja. Verksamheten skulle närmast ha varit att betrakta som rö-<br>relse. För att rörelse i kommunalskattelagens mening skulle föreligga<br>krävdes emellertid bl.a. att verksamheten utmärktes av vinstsyfte. Detta<br>kriterium kunde emellertid inte anses vara uppfyllt, eftersom verksamhet<br>som helt bygger på brott med hänsyn till reglerna om förverkande i<br>brottsbalken inte antas leda till vinst.</p>
<h4>Skattebrott och eftertaxering</h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Skattebrottslagen</p>
<p>Skattebrottslagen (1971:69, SBL) är generellt tillämplig på alla skatter.<br>Skattebrottet är numera konstruerat som ett farebrott (prop. 1995/96:170,<br>bet. 1995/96:JuU23, SFS 1996:658). Det fullbordas när en oriktig uppgift<br>uppsåtligen lämnas till myndighet eller, när en föreskriven uppgiftsskyl-<br>dighet uppsåtligen åsidosätts, om detta ger upphov till fara för att skatt<br>eller avgift skall undandras det allmänna.</p>
<p>Förutom att den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten skall medföra<br>fara för skatteundandragande krävs också uppsåt för att ansvar skall kun-<br>na utdömas. Uppsåtet skall täcka alla objektiva brottsförutsättningar. Vid<br>bedömningen om ett skattebrott är att anse som grovt skall man ta hänsyn<br>till om gärningen rört mycket betydande belopp. Vidare att gärnings-<br>mannen använt falska handlingar eller vilseledande fakturor eller att brot-<br>tet ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i<br>större omfattning. Vid avgörandet om en gärning är att anse som ringa<br>(skatteförseelse) tillmäts skattebeloppets storlek särskild betydelse. Grän-<br>sen mellan skattebrott och skatteförseelse torde beloppsmässigt ligga vid<br>ungefär 75 procent av prisbasbeloppet.</p>
<p>Åtal för skatteförseelse får väckas endast om det är påkallat av<br>särskilda skäl (13 § SBL). I första hand påförs i stället skattetillägg. Det<br></p>
<p>81</p>
<p>anses normalt vara tillräckligt. Det kan nämnas att Riksåklagaren och<br>Riksskatteverket har enats om att brottsanmälan normalt bör begränsas<br>till fall där den undandragna skatten uppgår till minst 75 procent av det<br>prisbasbelopp som gällde vid taxeringsårets ingång (jfr prop.<br>1995/96:170 s. 106 f.).</p>
<p>Eftertaxering</p>
<p>Reglerna om eftertaxering finns i 4 kap. 15 - 22 §§ taxeringslagen<br>(1990:324, TL) och innebär en möjlighet för det allmänna att i efterhand<br>få rättelse i en skattskyldigs taxering. Eftertaxering åsätts genom om-<br>prövningsbeslut. Det är skattemyndigheten som prövar frågan som första<br>instans. Enligt huvudregeln skall eftertaxering meddelas före utgången av<br>femte året efter taxeringsåret. Femårsfristen kan utsträckas vid följd-<br>ändringar, om oriktig uppgift har lämnats i omprövningsärende eller i<br>mål om taxering eller om den skattskyldige har delgetts misstanke om<br>eller åtalats för skattebrott.</p>
<p>Eftertaxering far ske om den skattskyldige (1) i självdeklarationen eller<br>på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig uppgift till ledning för tax-<br>eringen, (2) lämnat oriktig uppgift i mål om taxering, eller (3) underlåtit<br>att lämna självdeklaration, uppgift eller infordrad upplysning trots att han<br>är uppgiftsskyldig. Därutöver krävs att den oriktiga uppgiften eller un-<br>derlåtenheten medfört att ett taxeringsbeslut avseende den skattskyldige<br>eller hans eller hennes make/maka, eller, i fråga om förmögenhetsskatt,<br>någon annan person som samtaxeras med honom eller henne blivit fel-<br>aktigt eller inte fattats. Det är inte nödvändigt att den oriktiga uppgiften<br>har lämnats uppsåtligen eller av vårdslöshet. Inte heller i fråga om under-<br>låtenhet att lämna deklaration, upplysning m.m. krävs uppsåt eller vårds-<br>löshet. Det krävs endast att man objektivt kan konstatera att en uppgift är<br>oriktig eller att den föreskrivna uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.</p>
<p>Som nämnts ovan finns det särskilda tidsfrister för eftertaxering vid<br>skattebrott. Bestämmelserna finns i 4 kap. 21 § TL. I lagrummets första<br>stycke sägs att om den skattskyldige har delgetts misstanke om skatte-<br>brott eller åtal har väckts för sådant brott far beslut om eftertaxering för<br>det år som brottet avser meddelas även efter utgången av femårsfristen.<br>Fristen utsträcks även i de fall då allmän domstol har förlängt preskrip-<br>tionstiden för brotten. I båda situationerna utsträcks eftertaxeringsfristen<br>till utgången av kalenderåret efter det år då någon av de angivna åt-<br>gärderna först vidtogs.</p>
<p>Enligt 22 § taxeringsförordningen (1990:1236) skall skattemyndighe-<br>ten göra en anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att<br>brott enligt bl.a. skattebrottslagen har begåtts. Det gäller dock inte om det<br>kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av<br>annat skäl inte behövs. En motsvarande bestämmelse finns i 17 § SBL.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>82</p>
<h4>5.7.3 Överväganden</h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Regeringens förslag: Ett uttryckligt avdragsförbud för mutor och an-<br>dra otillbörliga belöningar införs i skattelagstiftningen. Skatte-<br>myndigheten skall göra anmälan till åklagare så snart det finns<br>anledning att anta att den skattskyldige gjort sig skyldig till<br>bestickning.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker<br>att ett uttryckligt avdragsförbud för mutor införs. Synpunkter framförs<br>emellertid på förslagets utformning. Kammarrätten i Göteborg anser att<br>avdragsförbudet i princip bör begränsas till fall då en lagakraftvunnen<br>dom på bestickning eller mutbrott finns. Näringslivets Skattedelegation<br>anser att ett avdragsförbud för mutor skall vara knutet till det straffrätts-<br>liga begreppet för mutbrott. Det vore enligt delegationens mening o-<br>acceptabelt om skattemyndigheten utifrån en självständig bedömning<br>skulle kunna fatta beslut om avdragsförbud på grund av mutbrott och<br>anser dessutom att man bör avstå från att införa begrepp som ”otill-<br>börlig” i skattelagstiftningen. Delegationen anser vidare att ett avdrags-<br>förbud bör begränsas på samma sätt som anges i OECD:s rekommenda-<br>tion, dvs. till att omfatta mutor till utländska statstjänstemän. Även För-<br>eningen Auktoriserade Revisorer (FAR) och Institutet mot mutor<br>förespråkar att avdragsförbudet skall gälla först sedan en lagakraftvunnen<br>dom föreligger. Institutet mot mutor pekar på svårigheterna att objektivt<br>avgöra vad som är att betrakta som muta eller annan otillbörlig belöning<br>och framhåller vidare att bedömningen varierar från land till land.<br>Kostnader för utlägg till mellanhänder, kommissionärer och konsulter<br>med ”dörröppningsfunktioner” är oftast nödvändiga utgifter men kan<br>vara svåra att värdera och skilja från mutor. En alternativ lösning kan -<br>enligt Institutets mot mutor uppfattning - vara att låta avdragsförbudet<br>avse kostnader för sådant som uppenbart måste klassificeras såsom muta<br>eller annan otillbörlig belöning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Innebörden av Sveriges internatio-<br>nella åtagande på området är i princip att ett avdragsförbud för mutor till<br>utländska statstjänstemän måste införas i skattelagstiftningen. Det är,<br>som framgått ovan, tveksamt om avdrag är uteslutet redan enligt nu gäl-<br>lande regler.</p>
<p>Muta eller annan otillbörlig belöning</p>
<p>Enligt regeringens mening bör uttrycket ”muta eller annan otillbörlig be-<br>löning” användas för att ange avdragsförbudets omfattning. Såvitt<br>framgår av Mutansvarskommitténs betänkande Mut- och besticknings-<br>ansvaret, SOU 1974:37, är muta och otillbörlig belöning samma sak<br>(s. 108 ff.). Enbart den omständigheten att uttrycket ”otillbörlig be-<br>löning” används leder inte till att man behöver riskera en oenhetlig<br>rättstillämpning. Såväl praktiska skäl som rättssäkerhetsskäl talar för att<br></p>
<p>83</p>
<p>låta den närmare innebörden av begreppen avgränsas av den praxis som<br>utvecklats i anslutning till brottsbalkens bestämmelser. Även om gränsen<br>mellan det godtagbara och det otillbörliga många gånger är vag och<br>svårbedömd bör kopplingen till rättspraxis på området kunna utgöra en<br>tillräcklig garanti for att ett ifrågasatt avdrag kommer att bedömas utifrån<br>objektiva kriterier.</p>
<p>Med muta etc. förstås alltså en belöning, förmån eller gåva. Mutan kan<br>bestå av kontanter. Det kan också vara fråga om t.ex. varor, resor, tjän-<br>ster, rabatter, presentkort eller gästfrihet av olika slag. Belöningen etc.<br>påminner i dessa fall om vanlig representation. Består mutan av en vara<br>ur det egna sortimentet skall uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i<br>punkt 1 av anvisningarna till 22 KL ske i förekommande fall. Detsamma<br>gäller i fråga om tillhandahållna tjänster.</p>
<p>Innebörden av begreppet ”otillbörlig” är inte närmare preciserat i lag-<br>texten. Av förarbetena till de aktuella bestämmelserna (prop.<br>1975/76:176 s. 36) sägs att vad som är otillbörligt får bestämmas på<br>grundval av en samlad bedömning av alla omständigheter som är bety-<br>delsefulla i det enskilda fallet. Vissa riktlinjer för bedömningen ges.<br>Vaije transaktion som objektivt sett är ägnad att påverka tjänsteut-<br>övningen är otillbörlig. En transaktion är vidare otillbörlig om det ligger i<br>sakens natur att förmånens syfte inte gärna kan vara annat än att mot-<br>tagaren skall vidta en viss pliktstridig åtgärd.</p>
<p>Bedömningen av om en transaktion är ägnad att påverka mottagarens<br>tjänsteutövning är beroende av formånens ekonomiska värde. Förmåner<br>av ringa värde innebär normalt en mindre risk för påverkan och bör inte<br>anses som otillbörliga. Här kommer också gränsdragningen mot repre-<br>sentationsutgifter in. Många förmåner av representationskaraktär - som<br>givetvis inte behöver vara otillbörliga - faller utanför det begränsade av-<br>dragsutrymmet för denna typ av kostnader.</p>
<p>Mutans beteckning (t.ex. provision, arvode, honorar eller avgift)<br>saknar naturligtvis betydelse. Är det fråga om en kostnad som på ett otill-<br>börligt sett kan tänkas påverka mottagarens tjänsteutövning är den inte<br>avdragsgill.</p>
<p>Vid bedömningen av vad som är otillbörligt måste viss hänsyn tas till<br>förhållandena i andra länder. Det går inte att bortse ifrån att synen på vad<br>som är tillbörligt kan variera starkt från land till land.</p>
<p>Avdragsförbudets räckvidd</p>
<p>Det finns inte skäl att begränsa avdragsförbudets räckvidd enbart till<br>kostnader för bestickning av utländska tjänstemän. Principiella skäl talar<br>för att det bör gälla mutor till hela den personkrets som anges i 17 kap.<br>7 § och 20 kap. 2 § brottsbalken.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Lagakraftvunnen dom</p>
<p>Ytterligare en fråga är om avdrag skall vägras först sedan en lagakraft-<br>vunnen dom från allmän domstol föreligger. Vad som talar för en sådan</p>
<p>84</p>
<p>ordning är vikten av att upprätthålla rättssäkerheten vid beskattningen.<br>En av de grundläggande aspekterna härvidlag är att de enskilda skall<br>kunna förutse de rättsliga följderna av sitt handlande och att lika fall skall<br>bedömas på samma sätt. Lämnas avgörandet över till skattemyndigheten<br>kan det möjligen hävdas att förutsebarheten minskar. Det kan också gö-<br>ras gällande att skattemyndigheten tillåts göra en straffrättslig bedömning<br>som det inte ankommer på den att göra. Några remissinstanser tar upp de<br>här problemen. Man framhåller även risken för att förvaltningsmyndig-<br>heter och förvaltningsdomstolar skulle bedöma mutor etc. på ett annat<br>sätt än allmänna domstolar. Detta skulle kunna skada myndigheternas an-<br>seende.</p>
<p>En grundläggande processrättslig princip är den s.k. fria bevis-<br>prövningen, som kommer till uttryck i 35 kap. 1 § första stycket rätte-<br>gångsbalken. I bestämmelsen sägs att ”Rätten skall efter samvetsgrann<br>prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat”. Prin-<br>cipen, som tillämpas också i förvaltningsprocessen, innebär att det inte<br>ställs upp några begränsningar i fråga om vilka former av bevismedel<br>som far användas och att rätten fritt kan bedöma värdet av den förebragta<br>bevisningen. En ordning där lagakraftvunnen dom från allmän domstol är<br>en förutsättning för att vägra avdrag skulle alltså avvika från normala<br>förvaltningsrättsliga principer. Ett sådant långtgående legalt beviskrav<br>skulle enligt regerings mening också innebära att man med fog skulle<br>kunna ifrågasätta om Sverige uppfyller OECD-rekommendationens krav.<br>Inte heller ett avdragsförbud som tar sikte på vad som uppenbart måste<br>klassificeras såsom muta eller annan otillbörlig belöning kan anses vara<br>tillräckligt.</p>
<p>Vid taxeringen utgår man i princip från att den på heder och samvete<br>undertecknade deklarationen är riktig. Finns det anledning att ifrågasätta<br>uppgifterna i deklarationen är bevisbördan fördelad på så sätt att det all-<br>männa svarar för intäktspostema och den skattskyldige för avdrags-<br>yrkandena. Utgångspunkten är att den som har lättast att prestera bevis-<br>ning också skall ta på sig det ansvaret. Den skattskyldige är också skyl-<br>dig att sörja för att det finns underlag för att fullgöra deklarationsplikten<br>och för kontroll av den (4 kap. 1 § lagen [1990:325] om självdeklaration<br>och kontrolluppgifter). I brottmål har åklagaren bevisbördan. Orsaken är<br>intresset av att motverka att det meddelas oriktiga straffdomar. I kon-<br>sekvens härmed är beviskravet högt. Till skillnad från taxeringsmålen<br>tillkommer dessutom bevisbördan för det subjektiva gämingsmomentet.</p>
<p>Utgångspunkten för och ändamålet med skattemyndighetens (förvalt-<br>ningsdomstolens) prövning är således helt andra än vad som gäller vid en<br>brottmålsprocess. Det är endast fråga om att pröva det berättigade i ett<br>yrkat avdrag - vilket i och för sig kan innefatta svåra bedömningar - och<br>inte att avgöra en skuldfråga.</p>
<p>Skattemyndighetens prövning kommer i många fall att innefatta svåra<br>bedömningar. Problemet skall inte bagatelliseras. Å andra sidan finns det<br>inte heller någon anledning att överdriva svårigheterna. Skattemyndighet-<br>ens arbete har alltid innefattat bedömningar. Kopplingen till brottsbal-<br>kens bestämmelser innebär också, vilket berörts tidigare, att det finns<br>vägledning. Det är inte heller avsikten att skattemyndigheten eller för-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>85</p>
<p>valtningsdomstolama skall avgöra om den skattskyldige har haft ett sub-<br>jektivt uppsåt i brottsbalkens mening. Prövningen skall endast gälla om<br>belöningen objektivt sett är otillbörlig.</p>
<p>Slutligen talar inte minst effektivitetsskäl för att lagakraftvunnen dom<br>inte skall krävas för att vägra avdrag.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h2>6 Domstolsprotokollet</h2>
<h3>6.1 Bakgrund</h3>
<p>Den 29 november 1996 undertecknade EU:s medlemsstater ett protokoll<br>till bedrägerikonventionen angående förhandsavgörande av EG-dom-<br>stolen rörande tolkningen av bedrägerikonventionen och korruptionspro-<br>tokollet (domstolsprotokollet, EGT C 151, 20.5.1997, s.l). Protokollet,<br>som finns i bilaga 8, är uppbyggt på samma sätt som ett motsvarande<br>protokoll till konventionen om upprättandet av en Europeisk polisbyrå<br>(Europolkonventionen), vilket innebär att medlemsstaterna kan välja om<br>man vill ge EG-domstolen denna roll.</p>
<h3>6.2 Huvudsakligt innehåll</h3>
<p>Artikel 1</p>
<p>Artikeln anger att EG-domstolen skall vara behörig att meddela för-<br>handsavgöranden på de villkor som fastställs i protokollet.</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>Av artikel 2 följer att medlemsstaterna genom en förklaring kan god-<br>känna domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden till natio-<br>nell domstol om tolkningen av de aktuella instrumenten. Denna rätt att<br>inhämta förhandsbesked kan ges antingen till alla domstolar eller bara till<br>dem vilkas avgöranden inte kan överklagas.</p>
<p>Artiklarna 3-8</p>
<p>Enligt artikel 3 skall EG-domstolens stadga och dess rättegångsregler<br>tillämpas. I artikeln stadgas vidare att vaije medlemsland har rätt att yttra<br>sig i anhängiggjorda ärenden. Artiklarna 4-8 innehåller sedvanliga be-<br>stämmelser om bl.a. ikraftträdande, anslutning och procedur för änd-<br>ringar.</p>
<p>86</p>
<h3>6.3</h3>
<h3>Tillträde, förklaringar och lagändringsbehov</h3>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Regeringens förslag: Riksdagen godkänner domstolsprotokollet.</p>
<p>Riksdagen godkänner att en förklaring, som innebär att svenska<br>domstolar ges möjlighet att inhämta förhandsavgöranden från EG-<br>domstolen om tolkningen av bedrägerikonventionen och korruptions-<br>protokollet, avges av Sverige. Denna möjlighet skall inte begränsas till<br>domstolar i sista instans.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker tillträde och lämnande av de föreslagna<br>förklaringarna eller har inga invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Domstolsprotokollet träder i kraft<br>först sedan alla medlemsstater ratificerat det. Något skäl emot ratifikation<br>torde inte kunna anföras. Sverige bör därför ratificera protokollet.</p>
<p>Tillträde till domstolsprotokollet ger i sig inte svenska domstolar möj-<br>lighet att begära förhandsavgörande. För att detta skall bli möjligt krävs<br>att en förklaring avges som innebär att Sverige är berett att låta sina dom-<br>stolar utnyttja denna möjlighet. I prop. 1996/97:164 Europol, som be-<br>handlar Sveriges anslutning till Europolkonventionen, behandlas även<br>frågan om tillträde till ett protokoll till Europolkonventionen om för-<br>handsavgörande av EG-domstolen om tolkningen av Europolkonventio-<br>nen. Där utvecklas närmare varför domstolarna bör ges rätt - men inte<br>skyldighet - att inhämta förhandsbesked (s. 72 ff). De allmänna skäl som<br>anförs där - bl.a. det EU-gemensamma intresset av enhetlighet i tolk-<br>ningen - gör sig gällande också beträffande bedrägerikonventionen och<br>korruptionsprotokollet. Argumenten för en möjlighet att inhämta för-<br>handsbesked ges också särskild tyngd av det faktum att i dessa instru-<br>ment står EG:s finansiella intressen i förgrunden.</p>
<p>Med hänsyn till att åtagandet i protokollet förutsätter tillämpning av<br>nationell straffrätt, vilket är en exklusiv nationell angelägenhet, torde i<br>och för sig det praktiska behovet av förhandsbesked om tolkning av in-<br>strumenten vara relativt begränsat. Situationer torde emellertid kunna<br>uppkomma där svenska domstolar i sitt bedömande av t.ex. ett påstått<br>EG-bedrägeri eller ett mutbrott behöver EG-domstolens ledning för att<br>tolka någon särskild förutsättning för det straffrättsliga ansvaret som till-<br>kommit vid införlivandet av aktuellt instrument. Det kan gälla exempel-<br>vis jurisdiktionsreglema eller bedömningen av avgränsningen av den per-<br>sonkrets som regleras i protokollet.</p>
<p>De svenska domstolarna bör därför ges möjlighet att inhämta förhands-<br>avgöranden från EG-domstolen om tolkningen av bedrägerikonventionen<br>och korruptionsprotokollet.</p>
<p>Av de skäl som framförts i propositionen om Europol (s. 75 f) bör rät-<br>ten att inhämta förhandsbesked inte heller här begränsas till domstolar i<br>sista instans. Det bör understrykas att detta inte innebär något ställnings-<br>tagande i frågan om domstolar i lägre instans bör ges en sådan möjlighet<br>även beträffande andra EU-instrument.</p>
<p>Sverige bör således i samband med ratifikation av domstolsprotokollet<br>avge en förklaring att EG-domstolen är behörig att meddela förhandsav-</p>
<p>87</p>
<p>görande på begäran av svensk domstol i enlighet med protokollets artikel<br>2.2.b.</p>
<p>I Europolpropositionen utreds närmare de konstitutionella förutsätt-<br>ningarna för att ge svenska domstolar rätt att inhämta förhandsbesked<br>från EG-domstolen om tolkningen av de konventioner som utarbetas<br>mellan medlemsländerna i EU (s. 77 ff). Det bör här särskilt nämnas att<br>en sådan rätt innebär att beslutskompetens överlåts till EG. I Euro-<br>polpropositionen föreslås också en ny lag om rätt för svensk domstol att<br>begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Lagen, som<br>trädde i kraft den 1 januari 1998 (SFS 1997:895), är generellt utformad<br>för att bestämmelser om förhandsbesked även i andra EU-<br>överenskommelser skall omfattas. Detta innebär att ny lagstiftning inte<br>behöver införas vid varje ratifikation av nya instrument. Lagen täcker<br>följaktligen även bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet,<br>vilka nämns särskilt i propositionen. Det skall vidare utfärdas<br>tillkännagivande av regeringen om vilka konventioner som avses med<br>lagen och vilka villkor som gäller.</p>
<p>Någon särskild lagstiftningsåtgärd är således inte påkallad vid<br>godkännande av detta protokoll. Däremot bör det ovan nämnda<br>tillkännagivandet vid ratifikation av domstolsprotokollet kompletteras<br>med bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h2>7 Ikraftträdande</h2>
<p>Regeringens förslag: Sverige skall avge förklaring om sin avsikt att -<br>gentemot de EU-medlemsstater som avgett en motsvarande förklaring<br>- tillämpa EU:s korruptionskonvention innan den trätt i kraft. Sverige<br>skall också avge en förklaring om att OECD-konventionen - om<br>situationen medger det - för svensk del skall träda i kraft i förhållande<br>till länder som avgett en motsvarande förklaring även om konven-<br>tionen inte trätt i kraft i sin helhet. Föreslagna lagändringar skall<br>kunna träda i kraft innan konventionerna och protokollet gjort det.</p>
<p>Promemoriornas förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bedrägerikonventionen och EU:s<br>korruptionskonvention, liksom korruptionsprotokollet, träder i kraft 90<br>dagar efter det att den sista medlemsstaten har deponerat sitt ratifika-<br>tionsinstrument. Beträffande korruptionskonventionen ges emellertid i<br>artikel 13.4 en möjlighet för varje stat att vid ratifikationen, eller vid<br>varje senare tidpunkt, avge en förklaring i syfte att göra konventionen<br>tillämplig innan den trätt i kraft i förhållande till de stater som gjort en<br>motsvarande förklaring.</p>
<p>OECD-konventionen träder i kraft 60 dagar efter det att fem av<br>OECD:s tio största exportländer, som tillsammans representerar minst 60<br>procent av de tio ländernas totala exportvolym, har ratificerat den. Sve-</p>
<p>88</p>
<p>rige hör inte till dessa tio länder. Om konventionen inte har trätt i kraft<br>vid 1998 års utgång kan de länder som så önskar förklara att den skall<br>träda i kraft i förhållande till de andra länder som gjort motsvarande för-<br>klaringar.</p>
<p>Det kan på goda grunder antas att avsevärd tid kommer att förflyta in-<br>nan EU-instrumenten träder i kraft. När det gäller OECD-konventionen<br>föreligger ett visst politiskt tryck på särskilt de stora länderna att ratifi-<br>cera den före 1998 års utgång.</p>
<p>Det finns anledning för Sverige, som redan har en långtgående lagstift-<br>ning mot muta och bestickning, att avge förklaringar av innebörd att<br>EU:s korruptionskonvention skall tillämpas även innan de trätt i kraft och<br>att OECD-konventionen, om situationen medger det, skall träda i kraft<br>partiellt. Det finns vidare ingen anledning att avvakta med att låta de<br>föreslagna regeländringarna träda i kraft till dess att konventionerna och<br>protokollen gjort det.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<h2>8 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Tillträde till konventionerna och protokollen och de föreslagna lagänd-<br>ringarna bedöms inte medföra annat än marginella kostnadsökningar för<br>åklagar- och domstolsväsendena. Eventuella kostnadsökningar skall fin-<br>ansieras inom berörda myndigheters befintliga anslag. I stället torde det<br>förhålla sig så att den föreslagna straffbestämmelsen om subventions-<br>missbruk kan leda till en ökad möjlighet för staten att säkra medel som<br>annars skulle använts på ett sätt som inte har varit avsett.</p>
<h2>9 Författningskommentar</h2>
<h3>9.1 Lag om ändring i brottsbalken</h3>
<h4>2 kap. 5 a §</h4>
<p>Paragrafen behandlar utländsk brottmålsdoms rättsverkningar i Sverige.<br>Den har omdisponerats och vissa tillägg har gjorts.</p>
<p>I första stycket hänvisas till de överenskommelser som anges i fjärde<br>stycket. Om en gärning begåtts i en stat som tillträtt någon av dessa över-<br>enskommelser och gärningen blivit lagförd där, föreligger enligt huvud-<br>regeln hinder för att lagfora för samma gärning i Sverige.</p>
<p>I det andra stycket har ett tillägg gjorts som medför att utländsk<br>brottmålsdom alltid utgör hinder för ny lagföring i Sverige om personen<br>dömts i det andra landet sedan han utlämnats dit för lagföring från Sve-<br>rige.</p>
<p>Det fjärde stycket innehåller en uppräkning av de överenskommelser<br>som avses i första stycket. Till uppräkningen har lagts bedrägerikon-</p>
<p>89</p>
<p>ventionen, korruptionsprotokollet och korruptionskonventionen. Det Prop. 1998/99:32<br>innebär att en misstänkt person inte kan lagforas i Sverige för en sådan<br>gärning som omfattas av något av dessa instruments reglering och som<br>har prövats genom lagakraftägande dom i en stat som är medlem i EU<br>och har tillträtt instrumentet i fråga, om någon av förutsättningarna i<br>första stycket 1^1 är uppfylld.</p>
<p>Femte stycket innebär ett undantag från regeln att gärningar som till<br>någon del begåtts i Sverige alltid kan lagföras här. Undantaget gäller gär-<br>ningar som faller under bedrägerikonventionen, korruptionsprotokollet<br>och korruptionskonventionen. Det innebär att när en gärning som om-<br>fattas av bestämmelser i dessa instrument begåtts också delvis i en annan<br>medlemsstat skall restriktionerna i första stycket mot ny lagföring i Sve-<br>rige tillämpas, om gärningen prövats i det landet.</p>
<h4>9 kap. 3 a §</h4>
<p>Paragrafen, som är ny, har behandlats under avsnitt 4.4.1.</p>
<p>Paragrafen är föranledd av de krav på kriminalisering av gärningar<br>som påverkar Europeiska gemenskapernas budgetar som bedrägeri-<br>konventionen ställer upp.</p>
<p>Bestämmelsens tillämpningsområde är begränsat till situationer där ett<br>bidrag eller en förmån beviljats i enlighet med gällande regelverk. För<br>straffrättsligt ansvar ställs i paragrafen upp ytterligare förutsättningar.<br>Den första förutsättningen är att bidraget eller förmånen skall användas<br>eller utnyttjas i strid med de föreskrifter eller villkor som gäller för mot-<br>tagaren. Föreskrifterna kan antingen ha utfärdats på gemenskapsnivå -<br>t.ex. i en förordning - eller på nationell nivå. De villkor som ställs upp<br>för användandet av bidraget eller förmånen framgår av beslutet om<br>beviljandet av bidraget eller förmånen.</p>
<p>En andra förutsättning för att straffrättsligt ansvar skall kunna utkrävas<br>är att bidraget eller förmånen finansieras över eller på annat sätt påverkar<br>Europeiska gemenskapernas budgetar. Detta innebär att t.ex. bidrag som<br>finansieras delvis av gemenskapsmedel och delvis genom nationell<br>medfmansiering inte omfattas fullt ut av straffbestämmelsen. De medel<br>som härrör från den nationella medfinansieringen skall inte ingå i<br>bedömningen av storleken av det belopp som använts felaktigt.</p>
<p>Om ett bidrag, som innefattar såväl EG-medel som medel från natio-<br>nell medfinansiering, missbrukas till sin helhet, så bör bedömningen av<br>gärningens straffvärde göras utifrån hur stor del av det totala beloppet<br>som haft sitt ursprung i EG:s budgetar. Om endast en del av det sam-<br>mantagna bidraget missbrukas skall - i konsekvens med ställnings-<br>tagandet att nationella bidrag inte skall falla under det straffbara området<br>- så stor del av det som missbrukats anses höra från EG-medlen som<br>motsvarar den del dessa medel har i det totala bidragsbeloppet. Andelen<br>EG-medel bör således normalt anses utgöra en ideell andel av den totala<br>bidragssumman.</p>
<p>Slutligen krävs för att ansvar skall kunna utkrävas att bidraget eller<br>förmånen använts för ett annat ändamål än det som bidraget eller för-<br>månen har beviljats för. Vid denna bedömning far det beaktas hur ända-<br>målen med bidragen beskrivits i de föreskrifter eller villkor som gäller,</p>
<p>90</p>
<p>såsom de manifesterats i t.ex. bakomliggande EG-regler eller i det beslut<br>som ligger till grund för beviljandet av bidraget eller förmånen. Situa-<br>tioner kan föreligga där föreskrifterna eller villkoren är oklart formule-<br>rade och där olika tolkningsmöjligheter föreligger. Enligt sedvanliga<br>straffrättsliga principer far sådana oklarheter i t.ex. bidragsbeslutens an-<br>givande av ändamål tolkas till den misstänktes fördel.</p>
<p>Det kan anmärkas att Lagrådet förordat en restriktiv tillämpning av<br>bestämmelsen. Lagrådet framhåller i sitt yttrande att det för att<br>ansvarsbestämmelsen inte skall leda till stötande resultat torde vara<br>nödvändigt att strängt hålla fast vid att bidraget skall användas just för<br>annat ändamål. Att bidragstagaren försökt men misslyckats med att<br>fullgöra sitt åtagande bör enligt Lagrådet inte kunna leda till straff. Som<br>exempel anger Lagrådet att en lantbrukare tagit emot ett bidrag för att<br>odla en viss gröda som senare visar sig vara otjänlig för mark- och<br>klimatförhållandena på hans gård, så att han måste övergå till annan<br>odling. Vidare tas som exempel att en vetenskapsman tar emot bidrag för<br>ett visst forskningsprojekt som visar sig förfelat och måste överges för<br>någon annan forskningsuppgift, dock först sedan han förbrukat medlen<br>för sitt uppehälle under den tid projektet pågick. Båda far enligt Lagrådet<br>anses ha använt bidraget för avsett ändamål ehuru med misslyckat<br>resultat.</p>
<p>Regeringen instämmer i vad Lagrådet anfört. Avgränsningen av straff-<br>ansvaret måste tolkas i belysning av bestämmelsens syfte, nämligen att<br>hindra missbruk av olika förmåner till skada för EG:s budgetar. Vidare<br>kan straffansvar utkrävas endast för uppsåtliga gärningar. Gärningsman-<br>nen skall således ha kännedom om de föreskrifter eller villkor som gäller<br>för bidraget eller förmånen. Likaså krävs att gärningsmannen inser att<br>bidraget eller förmånen används eller utnyttjas felaktigt. Hans uppsåt<br>skall också omfatta att det som missbrukats helt eller delvis utgjorts av<br>EG-medel. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4.1)<br>framgår det vid samfinansiering i regel av bidragsbeslutet hur stor andel<br>som utgör sådana medel. EG-medlens del i det som missbrukats skall<br>anses motsvara denna andel. Samtliga omständigheter skall vara täckta<br>av gärningsmannens uppsåt. I de av Lagrådet anförda exemplen torde för<br>övrigt kunna ifrågasättas om uppsåt i denna mening förelegat.</p>
<p>I konkurrenshänseende konsumeras en gärning som faller under före-<br>varande bestämmelse av ett föregående bedrägeri. Vad gäller brott med<br>annat skyddsintresse än det som bestämmelsen avser bör dömas till<br>ansvar i konkurrens.</p>
<h4>17 kap. 7 § brottsbalken</h4>
<p>Paragrafen har omdisponerats. Därutöver har vissa tillägg gjorts.</p>
<p>I den nya tredje punkten har till kretsen av personer gentemot vilka<br>bestickningsbrottet kan begås lagts utländska ministrar och parlaments-<br>ledamöter. Dessutom hänvisas till 20 kap. 2 § andra stycket 1. Hänvis-<br>ningen medför att det också är straffbart att besticka ledamöter i utländ-<br>ska organ som motsvarar de som räknas upp i den punkten, t.ex. ledamö-<br>ter i utländska statliga styrelser och nämnder.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>91</p>
<p>I fjärde punkten utökas kretsen ytterligare med personer som i andra<br>stater utövar myndighet. Det är redan tidigare genom hänvisningen till<br>hela 20 kap. 2 § brottsbalken straffbelagt att besticka svenska myndig-<br>hetsutövare (jfr 20 kap. 2 § andra stycket 4). Beträffande vad som avses<br>med myndighetsutövning för främmande stat får hänvisas till vad som<br>gäller för svenska förhållanden. Samma bedömningsgrunder skall till-<br>lämpas beträffande utövare av främmande stats myndighet.</p>
<p>I paragrafen har också lagts till att mutan skall vara avsedd för den vars<br>tjänsteutövning man vill påverka, eller för annan.</p>
<p>Det krävs inte för ansvar att förmånen rent fysiskt lämnas till<br>befattningshavaren för vidarebefordran till tredjeman. Ansvar för<br>bestickning inträder också om förmånen lämnas direkt till någon annan<br>fysisk eller juridisk person. Se om detta också under 20 kap. 2 § nedan.</p>
<p>För straffansvar bör det emellertid inte vara tillräckligt att förmånen<br>tillfaller vilken annan fysisk eller juridisk person som helst. För att det<br>skall kunna hävdas att förmånen tillfallit eller varit avsedd att tillfalla den<br>funktionär vars tjänsteutövning förmånen avser, även om den rent fysiskt<br>överlämnats till annan, måste någon form av koppling finnas mellan mot-<br>tagaren av förmånen och funktionären, så att förmånen kan sägas på ett<br>eller annat sätt gynna funktionären. Det skall således vid en objektiv be-<br>traktelse kunna konstateras att funktionären på ett så tydligt sätt har<br>anknytning till mottagaren av förmånen att den i någon mening också<br>kommer funktionären till godo i någon form. Ett exempel kan vara att<br>någon erbjuder sig att finansiera ett forskningsprojekt vid ett institut där<br>funktionären är verksam och att funktionären därigenom kan befästa sin<br>position som forskare. Det bör emellertid inte vara tillräckligt att för-<br>månen endast gynnar något ideellt intresse till vilket funktionären är<br>knuten. Att en förmån tillfaller en förening eller annat organ med vars<br>ideella målsättning funktionären sympatiserar, kan knappast i sig utgöra<br>en sådan muta eller otillbörlig belöning som avses i de aktuella bestäm-<br>melserna, om inte förmånen på något mer konkret sätt gynnar funktio-<br>nären.</p>
<p>Lagrådet anför i sitt yttrande att detta resonemang kan betraktas som<br>en vidareutveckling av förarbetsuttalanden av Mutansvarskommittén (be-<br>tänkandet Mut- och bestickningsansvaret, SOU 1974:37) om förmåner<br>till funktionärens hustru eller annan närstående. I dessa fall ansågs<br>ansvaret vara i allmänhet begränsat till sådant som kunde sägas gynna<br>funktionären på ett mera konkret sätt. Lagrådet framhåller dock att<br>skillnaden blir väsentlig mellan vad som kan följa av en extensiv<br>tolkning av nuvarande bestämmelser och att ta in rekvisitet ”för annan” i<br>lagtexten. Vidare anför Lagrådet att skillnaden mellan vad som kan<br>föranleda ansvar och vad som bör vara strafffitt snarare torde ligga i<br>kravet på otillbörlighet och samband med funktionärens tjänsteutövning,<br>något som också antyds i författningskommentaren beträffande bidrag till<br>politiska partier. Lagrådet fortsätter:</p>
<p>”Den närmare bedömningen av begreppet otillbörlighet låter sig<br>inte preciseras i lagtext; vad som bör anses otillbörligt kan växla<br>från tid till annan och vara olika på olika verksamhetsområden<br>(Lena Holmqvist m.fl., Brottsbalken, kap. 13-24, Stockholm 1998,<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>92</p>
<p>s. 20:43) Allmänna bidrag från medborgarna till politiska partier<br>måste anses ligga inom ramen för sedvänjan, även om de syftar till<br>att politikerna skall bli valda för att genomföra en politik som<br>bidragsgivarna sympatiserar med eller till och med finner motsvara<br>den egna plånbokens intressen, och kan inte anses generellt otill-<br>börliga”.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till detta synsätt. Ett bidrag till ett politiskt<br>parti kan främja både partiets politiska målsättning generellt och gynna<br>enskilda företrädare för partiet. Avgörande blir därför, som Lagrådet<br>påpekar, om bidraget är att betrakta som otillbörligt och om det har sam-<br>band med funktionärens tjänsteutövning i vid mening. Ett bidrag som<br>inte är förenat med något villkor eller förbehåll får anses i första hand<br>vara ägnat att främja partitets politik som sådan. Även om en sidoeffekt<br>av bidraget är att partiets företrädares politiska karriärer gynnas, kan<br>detta inte anses utgöra en muta eller annan otillbörlig belöning i lagens<br>mening. Detsamma måste anses gälla om bidraget visserligen syftar till<br>att uppnå ett visst politiskt beslut, men detta ligger i linje med partiets<br>politiska målsättning. Att ge bidrag till ett politisk parti för att främja<br>partiets politik i ett eller annat avseende kan således inte anses falla inom<br>det straffbara området med den föreslagna regleringen.</p>
<p>Annorlunda förhåller det sig t.ex. om bidraget kan kopplas samman<br>med en tjänsteåtgärd som företas av någon av partiets företrädare och<br>som inte ligger inom ramen för genomförandet av partiets politiska pro-<br>gram. Det kan vara fråga om beslut om upphandling, tillstånd till att<br>bedriva viss verksamhet, planbeslut m.m. I ett sådant fall måste ett bidrag<br>av någon betydelse till partiet kunna betraktas som en otillbörlig belöning<br>och därmed falla inom det straffbelagda området. Lagrådet anför, som ett<br>exempel, att om en politiker genomför en vapenaffär med vetskap om att<br>vapenleverantören lämnar ett stort bidrag till hans politiska parti, så kan<br>detta inte betraktas som annat än tagande av muta.</p>
<p>Gränsdragningen mellan de nu skisserade typsituationema kan<br>naturligtvis inte göras helt klar. Också mindre renodlade situationer kan<br>uppstå. Detta är emellertid något som gäller för mutlagstiftningen<br>generellt. Det far således ankomma på rättstillämpningen att ytterligare<br>klarlägga avgränsningen av det straffbara området.</p>
<p>I de fall mutan lämnas till tredjeman kan mottagaren straffas för med-<br>verkan till brottet om han förstod att mutan erbjöds eller lämnades på<br>grund av befattningshavarens tjänst.</p>
<p>Vid bedömningen av den nya regleringens räckvidd måste även de<br>svenska domsrättsreglema beaktas. Beträffande bestickning som begås<br>utomlands föreligger svensk domsrätt huvudsakligen om gärningsman-<br>nen är svensk medborgare, utlänning med hemvist här i riket eller om ve-<br>derbörande finns här, 2 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Krav på<br>dubbel straffbarhet föreligger enligt paragrafens andra stycke. Dessutom<br>bör nämnas att det för åtal för brott begångna utomlands krävs för-<br>ordnande av Riksåklagaren, 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>93</p>
<h4>17 kap. 17 § brottsbalken</h4>
<p>Paragrafen har omdisponerats och ett tillägg till följd av utvidgningen av<br>det straffbara området har gjorts.</p>
<p>Tillägget innebär att det för åtal för bestickning av EG-kommissio-<br>närer, EU-parlamentariker och domare i EG-domstolen och Revisions-<br>rätten, liksom av främmande stats ministrar eller parlamentsledamöter,<br>inte krävs åtalsangivelse eller att åtal är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<h4>20 kap. 2 § brottsbalken</h4>
<p>Tillägget i första stycket avser situationer där förmåner tillfaller - eller<br>där avsikten är att de skall tillfalla - annan än den vars tjänsteutövning<br>riskerar att påverkas. Beträffande den närmare innebörden av detta kan<br>här först hänvisas till vad som anförts ovan under 17 kap. 7 §.</p>
<p>När det gäller mottagande för annan, krävs inte för ansvar ett rent<br>fysiskt mottagande för vidarebefordran till tredje man. Ansvar för<br>mutbrott inträder också om befattningshavaren känner till att förmånen<br>kommit i tredje mans besittning och om han uttryckt sitt godkännande<br>eller på något annat sätt aktivt verkat för mottagandet. Dessutom inträder<br>straffansvar i fall där befattningshavaren förhållit sig helt passiv<br>beträffande förmånen, förutsatt att han har en sådan position i förhållande<br>till den som förmånen tillfaller att han kan sägas ha ett reellt inflytande<br>över mottagandet. Avsikten är självfallet inte att straffa en person för att<br>en förmån utan hans vetskap tillfaller någon annan.</p>
<p>Straffansvar skall också inträda om en befattningshavare låtit åt sig<br>utlova eller begärt en förmån, även om den senare tillfallit eller varit<br>avsedd att tillfalla någon annan. En befattningshavare kan t.ex. ställa viss<br>tjänsteåtgärd i utsikt mot att en förmån ges till något ändamål som gynnar<br>honom. Medverkansans var kan aktualiseras för den tredje man som<br>mottagit mutan, se ovan under 17 kap. 7 §.</p>
<p>I paragrafens andra stycke 3 har en teknisk anpassning skett till lag-<br>stiftningen om totalförsvarsplikt, se avsnitt 5.6.2.</p>
<p>Vidare har till uppräkningen i paragrafens andra stycke 5 lagts perso-<br>ner som på grund av förtroendeställning fatt till uppgift att genomföra en<br>vetenskaplig eller motsvarande utredning. För bakgrunden till tillägget<br>far hänvisas till motiveringen i avsnitt 5.5.4 och 5.6.2.</p>
<p>Uppgiften att genomföra den vetenskapliga utredningen skall ha er-<br>hållits på grund av förtroendeställning. Detta överensstämmer med vad<br>som gäller i fråga om de typer av uppdrag som i dag omfattas av be-<br>stämmelsen. Den nu gällande lagtexten kan uppfattas så att förtroende-<br>ställningen skall ha förelegat i tiden innan uppdraget lämnades. Tidigare<br>motivuttalanden ger dock stöd för uppfattningen att detta förhållande inte<br>är avgörande (prop. 1975/76:176 s. 34 f). Det framhålls att uppdrags-<br>givaren skall stå i påtaglig förtroendeställning i förhållande till<br>huvudmannen. Detta måste kunna tolkas så att förtroendeställning kan ha<br>uppkommit i och med uppdraget. Detta har bäring också på den nya<br>personkategorin. Såsom anges i den allmänna motiveringen torde veten-<br>skapliga uppdrag ofta innebära att uppdragstagaren står i sådant för-<br>hållande till uppdragsgivaren. Att uppdragsgivaren litar på de bedöm-<br>ningar som den vetenskaplige uppdragstagaren gör är naturligtvis en om-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>94</p>
<p>ständighet som talar för att uppdraget har den nödvändiga förtroende-<br>karaktären. Också det mått av frihet för uppdragtagaren att göra själv-<br>ständiga bedömningar och analyser som uppdraget inrymmer bör kunna<br>påverka bedömningen. Om uppdraget däremot närmast handlar om att<br>utföra en specificerad beställning enligt en överenskommen metod, t.ex.<br>utförandet av kemiska analyser, behöver det inte vara fråga om förtro-<br>endeställning.</p>
<p>Slutligen har paragrafen försetts med en ny punkt. Till den mutansva-<br>riga personkretsen har lagts EG-kommissionärer, EU-parlamentariker<br>samt domare i EG-domstolen (inklusive domstolens förstainstansrätt)<br>och Revisionsrätten. Det har sålunda gjorts straffbart i Sverige för<br>personer tillhöriga dessa kategorier att ta emot mutor. Genom<br>hänvisningen i 17 kap. 7 § 2 brottsbalken är det också straffbart att<br>besticka sådana befattningshavare.</p>
<p>Vid bedömningen av den nya regleringens räckvidd måste även de<br>svenska domsrättsreglema beaktas. Beträffande mutbrott som begås ut-<br>omlands av utländska befattningshavare föreligger svensk domsrätt som<br>regel endast om vederbörande finns här i riket, 2 kap. 2 § första stycket 3<br>brottsbalken. Krav på dubbel straffbarhet föreligger enligt paragrafens<br>andra stycke. Dessutom bör även här nämnas att det för åtal för brott<br>begångna utomlands krävs förordnande av Riksåklagaren, 2 kap. 5 §<br>andra stycket brottsbalken.</p>
<h4>20 kap 5 § brottsbalken</h4>
<p>Tillägget till tredje stycket innebär att det för åtal för mutbrott av de i 2 §<br>andra stycket 6 uppräknade EU-funktionärema inte krävs åtalsangivelse<br>eller att åtal är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<h3>9.2 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)</h3>
<h4>20 §</h4>
<p>Genom det nya sista ledet klarläggs att utgifter för mutor eller andra<br>otillbörliga belöningar inte är avdragsgilla vid taxeringen. Bestämmelsen<br>motiveras i avsnitt 5.7.3.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>95</p>
<h2>Bedrägerikonventionen</h2>
<h4>RÅDETS AKT</h4>
<p>av den 26 juli 1995</p>
<p>om utarbetandet av konventionen om skydd av Europeiska<br>gemenskapernas finansiella intressen</p>
<p>(95/C 316/03)</p>
<p>EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA AKT</p>
<p>med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel<br>K.3.2c i detta, och</p>
<p>med beaktande av följande:</p>
<p>För att förverkliga unionens mål betraktar medlemsstaterna kampen mot<br>bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella<br>intressen, som en fråga av gemensamt intresse som ingår i det samarbete<br>som inrättats med stöd av avdelning VI i fördraget.</p>
<p>För att med full kraft bekämpa sådant bedrägeri är det nödvändigt att<br>träffa en första överenskommelse som snarast skall kompletteras med en<br>annan juridisk akt i syfte att förstärka det straffrättsliga skyddet för<br>Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.</p>
<p>RÅDET</p>
<p>BESLUTAR att upprätta den konvention vars text återfinns i bilagan och<br>som denna dag har undertecknats av företrädare för regeringarna i<br>unionens medlemsstater,</p>
<p>REKOMMENDERAR att konventionen antas av medlemsstaterna i<br>enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.</p>
<p>Utfärdad i Bryssel den 26 juli 1995.</p>
<p>På rådets vägnar</p>
<p>J. A. BELLOCH JULBE</p>
<p>Ordförande</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>96</p>
<h4>KONVENTION</h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska<br>unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella<br>intressen</p>
<p>DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna<br>konvention, Europeiska unionens medlemsstater,</p>
<p>SOM HÄNVISAR till Europeiska unionens råds akt av den 29 juli 1995,</p>
<p>SOM ÖNSKAR säkerställa att deras straffrättsliga bestämmelser på<br>effektivt sätt bidrar till att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella<br>intressen,</p>
<p>SOM UPPMÄRKSAMMAR att bedrägerier som riktar sig mot<br>gemenskapernas inkomster och utgifter i många fall inte är begränsade<br>till ett enda land och att de ofta genomförs i form av organiserad<br>brottslighet,</p>
<p>SOM ÄR ÖVERTYGADE om att skyddet för Europeiska gemenskap-<br>ernas finansiella intressen skall vara sådant att alla bedrägliga för-<br>faranden som riktar sig mot dessa intressen blir föremål för straffrättslig<br>lagföring och att det krävs att en gemensam definition införs i detta syfte,</p>
<p>SOM ÄR ÖVERTYGADE om behovet av att belägga sådana förfaranden<br>med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder,<br>utan att detta påverkar möjligheten att använda andra påföljder när så är<br>lämpligt liksom om behovet av att, åtminstone när det är fråga om all-<br>varliga fall, införa frihetsberövande påföljder som kan medföra<br>utlämning,</p>
<p>SOM INSER att företag spelar en viktig roll på de områden som<br>finansieras genom Europeiska gemenskapernas budget och att, under<br>vissa omständigheter, personer med befogenhet att fatta beslut i företagen<br>inte skall kunna undgå straffrättsligt ansvar,</p>
<p>SOM ÄR FAST BESLUTNA att tillsammans bekämpa bedrägeri som<br>riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen genom att<br>åta sig förpliktelser som rör jurisdiktion, utlämning och ömsesidigt<br>samarbete,</p>
<p>HAR ENATS OM FÖLJANDE.</p>
<p>4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 32</p>
<p>Artikel 1</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1. I denna konvention förstås med bedrägeri som riktar sig mot<br>Europeiska gemenskapernas finansiella intressen</p>
<p>a) i fråga om utgifter, vaije uppsåtlig handling eller uppsåtlig under-<br>låtenhet som är att hänföra till</p>
<p>- användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga<br>uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från Europeiska<br>gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av<br>Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning otillbörligen uppbärs<br>eller innehålls,</p>
<p>- undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med<br>särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt,</p>
<p>- användning av sådana medel för andra syften än dem som medlen<br>ursprungligen har beviljats för,</p>
<p>b) i fråga om inkomster, varje uppsåtlig handling eller uppsåtlig under-<br>låtenhet som är att hänföra till</p>
<p>- användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga<br>uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från Europeiska<br>gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av<br>Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning minskas på ett olagligt<br>sätt,</p>
<p>- undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med<br>särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt,</p>
<p>- missbruk av en förmån som lagligen erhållits, om gärningen har samma<br>effekt.</p>
<p>2. Om inte annat följer av artikel 2.2 skall varje medlemsstat vidta nöd-<br>vändiga och lämpliga åtgärder för att överföra bestämmelserna i punkt 1<br>till den nationella straffrätten så att de förfaranden som avses där beläggs<br>med straff.</p>
<p>3. Om inte annat följer av artikel 2.2 skall varje medlemsstat också vidta<br>nödvändiga åtgärder för att uppsåtligt upprättande eller uppsåtligt till-<br>handahållande av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller<br>dokument som har den effekt som anges i punkt 1, beläggs med straff om<br>gärningarna inte redan är straffbelagda, antingen som gämingsmanna-<br>skap eller som medhjälp, anstiftan eller försök till bedrägeri enligt defini-<br>tionen i punkt 1.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>98</p>
<p>4. Bedömningen av om en handling eller underlåtenhet enligt punkterna 1<br>och 3 varit uppsåtlig får göras mot bakgrund av yttre faktiska omständig-<br>heter.</p>
<p>Artikel 2</p>
<h4>Straffrättsliga påföljder</h4>
<p>1. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att<br>sådana förfaranden som avses i artikel 1, liksom medhjälp, anstiftan eller<br>försök till de gärningar som avses i artikel 1.1, beläggs med effektiva,<br>proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, däribland,<br>åtminstone i allvarliga fall, frihetsberövande påföljder som kan medföra<br>utlämning, varvid det står klart att med allvarliga fel menas de<br>bedrägerier som rör minst det minimibelopp som varje medlemsstat<br>fastställt. Detta minimibelopp får inte överstiga 50 000 ecu.</p>
<p>2. När det är fråga om mindre allvarliga bedrägerier som avser värden<br>understigande 4 000 ecu och när det inte föreligger några försvårande<br>omständigheter enligt statens lagstiftning kan en medlemsstat dock<br>föreskriva andra påföljder än de som anges i punkt 1.</p>
<p>3. Europeiska unionens råd kan enhälligt ändra den värdegräns som<br>anges i punkt 2.</p>
<p>Artikel 3</p>
<h4>Straffrättsligt ansvar för företagsledare</h4>
<p>Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att företagsledare<br>eller andra personer med befogenhet att fatta beslut eller utöva kontroll<br>inom företaget skall kunna hållas straffrättsligt ansvariga enligt de<br>principer som anges i den nationella rätten, i fråga om bedrägerier som<br>riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och som<br>avses i artikel 1, om gärningen har begåtts för företagets räkning av en<br>person som är underställd dem.</p>
<p>Artikel 4</p>
<h4>Jurisdiktion</h4>
<p>1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva<br>jurisdiktion över de gärningar som staten har belagt med straff i enlighet<br>med artiklarna 1 och 2.1, när</p>
<p>- bedrägeri, delaktighet i eller försök till bedrägeri mot Europeiska<br>gemenskapernas finansiella intressen helt eller delvis begås inom dess<br>territorium liksom bedrägeri där vinningen uppkommer inom det<br>territoriet,</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>99</p>
<p>- en person inom dess territorium medvetet medverkar till eller anstiftar Prop. 1998/99:32</p>
<p>sådant bedrägeri inom en annan medlemsstats territorium, Bilaga 1</p>
<p>- gärningsmannen är medborgare i den berörda medlemsstaten varvid<br>dock den statens lagstiftning får ställa som villkor att gärningen är belagd<br>med straff i den stat där den begicks.</p>
<p>2. Varje medlemsstat får, i samband med anmälan enligt artikel 11.2,<br>förklara att den inte avser att tillämpa tredje strecksatsen i punkt 1 i<br>denna artikel.</p>
<p>Artikel 5</p>
<h4>Utlämning och åtal</h4>
<p>1. Varje medlemsstat som enligt sin nationella lagstiftning inte utlämnar<br>sina egna medborgare skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva<br>jurisdiktion i fråga om gärningar som staten har belagt med straff i<br>enlighet med artiklarna 1 och 2.1 och som begåtts av dess egna med-<br>borgare utanför dess territorium.</p>
<p>2. När en medborgare i en medlemsstat anklagas för att i en annan<br>medlemsstat ha begått en straffbar gärning som beskrivs i artiklarna 1<br>och 2.1, och medlemsstaten inte utlämnar denna person till den andra<br>medlemsstaten enbart på grund av dennes medborgarskap, skall den<br>överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter för åtal, om det finns<br>anledning till detta. För att göra lagföring möjlig skall akter,<br>upplysningar och föremål som rör gärningen överlämnas i enlighet med<br>bestämmelserna i artikel 6 i den europeiska konventionen om utlämning.<br>Den ansökande medlemsstaten skall underrättas om vilka rättsliga<br>åtgärder som har vidtagits och resultatet av dessa.</p>
<p>3. I fråga om bedrägeri som har riktat sig mot Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen får en medlemsstat inte vägra utlämning<br>enbart på den grunden att det rör sig om skattebrott eller brott mot tull-<br>bestämmelser.</p>
<p>4. Vad som avses med "medlemsstats egna medborgare" skall i denna<br>artikel tolkas i enlighet med varje förklaring som den staten har lämnat<br>enligt artikel 6.1 b och c i den europeiska konventionen om utlämning.</p>
<p>Artikel 6</p>
<h4>Samarbete</h4>
<p>1. Om ett bedrägeri enligt definitionen i artikel 1 är belagt med straff och<br>rör minst två medlemsstater, skall dessa stater samarbeta effektivt vid<br>förundersökning, lagföring och straffverkställighet, t.ex. genom inbördes</p>
<p>100<br></p>
<p>rättshjälp, utlämning, överförande av lagföring eller verkställighet av<br>domar som har meddelats i en annan medlemsstat.</p>
<p>2. När fler än en medlemsstat har jurisdiktion och har möjlighet att väcka<br>åtal för samma gärning, skall de berörda medlemsstaterna samarbeta för<br>att avgöra vem av dem som skall lagföra gärningsmannen eller gärnings-<br>männen så att lagföringen, där det är möjligt, kan ske i en och samma<br>medlemsstat.</p>
<p>Artikel 7</p>
<h4>Ne bis in idem</h4>
<p>1. Medlemsstaterna skall i sin nationella straffrättsliga lagstiftning<br>tillämpa principen att en person som slutligt dömts i en medlemsstat inte<br>far lagforas för samma gärning i en annan medlemsstat ("ne bis in<br>idem"), om påföljden - vid fällande dom - har verkställts, håller på att<br>verkställas eller inte längre kan verkställas enligt det dömande landets<br>lag.</p>
<p>2. Varje medlemsstat far, i samband med anmälan enligt artikel 11.2,<br>förklara att den inte skall vara bunden av punkt 1 i denna artikel i ett eller<br>flera av följande fall:</p>
<p>a) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med-<br>delats i en annan stat begåtts inom medlemsstatens territorium, helt eller<br>delvis; i det senare fallet skall detta undantag inte gälla om gärningen<br>delvis har begåtts inom den medlemsstats territorium där domen har<br>meddelats,</p>
<p>b) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med-<br>delats i en annan stat har riktats mot den medlemsstatens säkerhet eller<br>andra för den staten lika viktiga intressen,</p>
<p>c) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med-<br>delats i en annan stat har begåtts av en offentlig tjänsteman i medlems-<br>staten i fråga i strid med dennes tjänsteåligganden.</p>
<p>3. De undantag som gjorts till föremål för en förklaring enligt punkt 2<br>skall inte vara tillämpliga, om den berörda medlemsstaten på grund av<br>samma gärning har begärt att en annan medlemsstat skall lagföra<br>personen i fråga eller har beviljat utlämning av denne.</p>
<p>4. Tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser som har<br>ingåtts mellan medlemsstater och därtill hörande förklaringar påverkas<br>inte av denna artikel.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>101</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Domstolen</h4>
<p>1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen eller tillämpningen<br>av denna konvention skall först behandlas i rådet, enligt det förfarande<br>som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, i<br>avsikt att uppnå en lösning.</p>
<p>Om ingen lösning har uppnåtts inom sex månader kan en av partema i<br>tvisten överlämna frågan till Europeiska gemenskapernas domstol.</p>
<p>2. Alla tvister mellan en eller flera medlemsstater och Europeiska gemen-<br>skapernas kommission om tillämpningen av artiklarna 1 och 10 denna<br>konvention som inte kunnat lösas genom förhandling kan hänskjutas till<br>domstolen.</p>
<p>Artikel 9</p>
<h4>Nationella föreskrifter</h4>
<p>Bestämmelserna i denna konvention hindrar inte medlemsstaterna från att<br>besluta om nationella föreskrifter som går utöver de skyldigheter som<br>följer av denna konvention.</p>
<p>Artikel 10</p>
<h4>Överlämnande av information</h4>
<p>1. Medlemsstaterna skall till Europeiska gemenskapernas kommission<br>överlämna texterna till den nationella lagstiftning som genomför de<br>skyldigheter som följer av bestämmelserna i denna konvention.</p>
<p>2. För tillämpningen av denna konvention skall de höga fördragsslutande<br>partema i Europeiska unionens råd fastställa vilka uppgifter som skall<br>överlämnas eller utväxlas mellan medlemsstaterna, eller mellan dem och<br>kommissionen samt hur detta skall ske.</p>
<p>Artikel 11</p>
<h4>Ikraftträdande</h4>
<p>1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras<br>konstitutionella bestämmelser.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren för Europeiska unionens<br>råd anmäla att de har genomfört de förfaranden som deras konstitu-<br>tionella bestämmelser kräver för att denna konvention skall kunna antas.</p>
<p>102</p>
<p>3. Denna konvention träder i kraft nittio dagar efter det att den sista<br>medlemsstaten har gjort en sådan anmälan som avses i punkt 2.</p>
<p>Artikel 12</p>
<h4>Anslutning</h4>
<p>1. Denna konvention står öppen för anslutning för vaije stat som blir<br>medlem i Europeiska unionen.</p>
<p>2. Texten till denna konvention, avfattad på den anslutande statens språk<br>och utarbetad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig.</p>
<p>3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.</p>
<p>4. För en stat som ansluter sig till konventionen träder denna i kraft nittio<br>dagar efter depositionen av anslutningsinstrumentet, eller, om den ännu<br>inte har trätt i kraft då denna period löper ut, den dag då konventionen<br>träder i kraft.</p>
<p>Artikel 13</p>
<h4>Depositarien</h4>
<p>1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för<br>denna konvention.</p>
<p>2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br>offentliggöra antaganden och anslutningar, förklaringar och reservationer<br>liksom alla andra anmälningar som rör denna konvention.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>103</p>
<h2>Sammanfattning av Ds 1998:1</h2>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>I promemorian behandlas frågan om Sveriges tillträde till en inom den<br>europeiska unionen utarbetad konvention om skydd av Europeiska<br>gemenskapernas finansiella intressen. Syftet med konventionen är att<br>säkerställa en bättre överensstämmelse mellan medlemsstaternas<br>bestämmelser för att effektivisera kampen mot brottslighet som drabbar<br>gemenskapernas finansiella intressen. Vidare syftar konventionen till att<br>förstärka samarbetet mellan medlemsstaterna i kampen mot sådana brott.<br>Konventionen har undertecknats av samtliga medlemsstater i den<br>europeiska unionen. I promemorian föreslås att Sverige nu ratificerar<br>konventionen. Vidare innehåller promemorian förslag till ändringar i<br>brottsbalken. Bl.a. föreslås införandet av en ny straffbestämmelse,<br>subventionsmissbruk. Enligt förslaget skall straff kunna utkrävas om ett<br>bidrag eller en förmån används i näringsverksamhet för ett ändamål som<br>väsentligt strider mot det för vilket subventionen har beviljats.</p>
<p>104</p>
<h2>Promemorians lagförslag</h2>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken,</p>
<p>dels att 2 kap. 5 a § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 9 kap. 3 a §, av<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom lagakraftägande<br>dom, meddelad i främmande stat<br>där gärningen förövats eller i<br>främmande stat som har tillträtt<br></p>
<p>den europeiska konventionen d. 28<br>maj 1970 om brottmålsdoms<br>internationella rättsverkningar<br>eller den europeiska konventionen<br>d. 15 maj 1972 om överförande av<br>lagföring i brottmål, må den<br>tilltalade ej här i riket lagforas för<br>samma gärning,</p>
<p>1. om han har frikänts från ansvar,</p>
<p>a§‘</p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom lagakraftägande<br>dom, meddelad i främmande stat<br>där gärningen förövats eller i<br>främmande stat som har tillträtt</p>
<p>den europeiska konventionen d. 28<br>maj 1970 om brottmålsdoms<br>internationella rättsverkningar<br>eller den europeiska konventionen<br>d. 15 maj 1972 om överförande av<br>lagföring</p>
<p>i brottmål eller konventionen d.<br>26 juli 1995 om skydd av<br>Europeiska gemenskapernas<br>finansiella intressen för gärningar<br>som däri avses, må den tilltalade<br>ej här i riket lagforas för samma<br>gärning,</p>
<p>2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,</p>
<p>3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten<br>pågår, eller</p>
<p>4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.</p>
<p>Första stycket gäller ej i fråga om<br>brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6<br>eller 7 såvida ej lagföringen i den<br>främmande staten har skett på<br>begäran av svensk myndighet.</p>
<p>Första stycket gäller ej i fråga om<br>brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6<br>eller 7 såvida ej lagföringen i den<br>främmande staten har skett på<br>begäran av svensk myndighet eller<br>sedan personen utlämnats från<br>Sverige för lagföring.</p>
<p>Har ett brott delvis begåtts här</p>
<p>Senaste lydelse 1987:761.</p>
<p>105</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>i riket skall första stycket tillämpas Prop. 1998/99:32<br>om gärningen omfattas av Bilaga 3<br>konventionen d. 26 juli 1995 om<br>skydd av Europeiska</p>
<p>gemenskapernas finansiella</p>
<p>intressen och brottet delvis begåtts<br>också inom den medlemsstats<br>territorium där domen meddelats.</p></td></tr>
</table>
<p>Har fråga om ansvar för gärning prövats genom dom meddelad i<br>främmande stat och föreligger ej på grund av vad förut i denna paragraf<br>sagts hinder mot lagföring, må åtal for gärningen väckas här i riket<br>endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>därtill.</p></td><td>
<p>9 kap.</p>
<p>3a§</p>
<p>Den som i näringsverksamhet i<br>strid mot föreskrifter eller villkor<br>använder ett bidrag eller en<br>förmån på ett sätt som väsentligt<br>avviker från det ändamål för vilket<br>subventionen har beviljats, skall<br>dömas för subventionsmissbruk till<br>fängelse i högst två år eller, om<br>brottet är ringa, till böter.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>106</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser Ds 1998:1</h2>
<p>Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av följande<br>instanser:</p>
<p>Riksdagens ombudsmän, Göta Hovrätt, Malmö tingsrätt, Huddinge<br>tingsrätt, Justitiekanslem, Domstolsverket, Statens Jordbruksverk,<br>Fiskeriverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen,<br>Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, EU-bedrägeri-<br>delegationen, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,<br>Närings- och teknikutvecklingsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen,<br>Generaltullstyrelsen, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen<br>i Jämtlands län, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,<br>Sveriges domareförbund, Sveriges Advokatsamfund.</p>
<p>Yttranden har dessutom inkommit från följande instanser.</p>
<p>Sveriges Industriförbund, Byggentreprenörerna.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>107</p>
<h2>Protokollet till bedrägerikonventionen</h2>
<p>(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget om</p>
<p>Europeiska unionen)</p>
<p>RÅDETS AKT<br>av den 27 september 1996<br>om upprättande av ett protokoll till konventionen om skydd av<br>Europeiska gemenskapernas finansiella intressen</p>
<p>(96/C 313/01)</p>
<p>EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA AKT</p>
<p>med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel</p>
<p>K 3.2 c i detta, och</p>
<p>med beaktande av följande:</p>
<p>Vid förverkligandet av unionens mål betraktar medlemsstaterna kampen<br>mot brottslighet, som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansi-<br>ella intressen, som en fråga av gemensamt intresse som ingår i det sam-<br>arbete som inrättats med stöd av avdelning VI i fördraget,</p>
<p>Rådet upprättade genom sin akt den 26 juli 1995, som en första åtgärd,<br>konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella in-<br>tressen, vilken särskilt avser kampen mot bedrägerier som riktar sig mot<br>dessa intressen.</p>
<p>Som en andra etapp är det nödvändigt att komplettera denna konvention<br>med ett protokoll som särskilt har till syfte att bekämpa sådan korruption<br>i vilken tjänstemän, såväl nationella tjänstemän som gemenskaps-<br>tjänstemän, är inblandade och som skadar eller kan skada Europeiska<br>gemenskapernas finansiella intressen.</p>
<p>RÅDET</p>
<p>FASTSTÄLLER att det protokoll, vars text återfinns i bilagan och som<br>denna dag har undertecknats av företrädarna för regeringarna i unionens<br>medlemsstater, härmed har upprättats,</p>
<p>REKOMMENDERAR att medlemsstaterna antar protokollet i enlighet<br>med deras respektive konstitutionella bestämmelser.</p>
<p>Utfärdad i Bryssel den 27 september 1996.</p>
<p>På rådets vägnar</p>
<p>M. LOWRY, ordförande</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>108</p>
<h4>PROTOKOLL<br></h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>som upprättats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om<br>Europeiska unionen, till konventionen<br>om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen</p>
<p>DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till detta protokoll,<br>medlemsstater i Europeiska unionen,</p>
<p>SOM HÄNVISAR TILL Europeiska unionens råds akt av den 27<br>september 1996,</p>
<p>SOM ÖNSKAR uppnå att deras strafflagstiftning på ett effektivt sätt<br>bidrar till att skydda de Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,</p>
<p>SOM KONSTATERAR hur viktig konventionen om skydd av<br>Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995 är<br>för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens inkomster<br>och utgifter,</p>
<p>SOM ÄR MEDVETNA om det faktum att Europeiska gemenskapernas<br>finansiella intressen kan skadas eller hotas av andra straffrättsliga<br>överträdelser, bland annat korruption som begås mot eller av tjänstemän,<br>såväl nationella som gemenskapstjänstemän, som har ansvar för uppbörd,<br>förvaltning eller utbetalning av gemenskapsmedel som de kontrollerar,</p>
<p>SOM BEAKTAR att personer av olika nationalitet som är anställda av<br>olika offentliga institutioner eller organ kan vara inblandade i sådan<br>korruption. För att få till stånd effektiva åtgärder mot sådan verksamhet<br>med internationella förgreningar är det viktigt att det finns en sam-<br>stämmig bedömning av dessas straffvärda karaktär i medlemsstaternas<br>straffrättsliga lagstiftning,</p>
<p>SOM KONSTATERAR att flera medlemsstaters straffrättsliga lagstift-<br>ning beträffande lagöverträdelser som begåtts vid tjänsteutövning i all-<br>mänhet och som rör korruption i synnerhet endast avser handlingar som<br>begåtts av eller mot nationella tjänstemän och inte, eller endast i undan-<br>tagsfall, omfattar sådana gärningar som inbegriper gemenskapstjänste-<br>män eller tjänstemän från andra medlemsstater,</p>
<p>SOM ÄR ÖVERTYGADE om att det är nödvändigt att anpassa den<br>nationella lagstiftningen i den mån den inte straffbelägger korruption<br>som skadar eller som kan skada Europeiska gemenskapernas finansiella<br>intressen, och där gemenskapstjänstemän eller tjänstemän från andra<br>medlemsstater är inblandade,</p>
<p>SOM LIKASÅ ÄR ÖVERTYGADE om att en sådan anpassning av de<br>nationella lagstiftningarna, när det gäller gemenskapstjänstemän anställ-<br>da av gemenskapen, inte bör begränsas till bestickning och mutbrott utan</p>
<p>109</p>
<p>bör utsträckas till att omfatta andra brott som drabbar eller kan drabba<br>Europeiska gemenskapernas inkomster eller utgifter, däribland lagöver-<br>trädelser som begåtts av eller mot de personer som har det största an-<br>svaret,</p>
<p>SOM BEAKTAR att det likaså är lämpligt att upprätta ändamålsenliga<br>bestämmelser beträffande behörighet och ömsesidigt samarbete utan att<br>detta skall påverka de juridiska villkoren för dessas tillämpning i kon-<br>kreta fall, vilket vid behov kan inbegripa hävande av immunitet,</p>
<p>SOM SLUTLIGEN BEAKTAR att det är lämpligt att göra de relevanta<br>bestämmelserna i konventionen om skydd av Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen av den 26 juli 1995 tillämpliga på de lag-<br>överträdelser som avses i detta protokoll,</p>
<p>HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER</p>
<p>Artikel 1</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>I detta protokoll används följande beteckningar med de betydelser som<br>här anges:</p>
<p>1. a) tjänsteman-, alla tjänstemän, såväl nationella som gemenskaps-<br>tjänstemän, inklusive alla nationella tjänstemän från en annan medlems-<br>stat.</p>
<p>b) gemenskapstjänsteman:</p>
<p>- varje person som är tjänsteman eller kontraktsanställd i den mening<br>som avses i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemen-<br>skaperna eller i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska<br>gemenskaperna,</p>
<p>- varje person som ställts till Europeiska gemenskapernas förfogande av<br>medlemsstaterna eller av något offentligt eller privat organ som utför<br>uppgifter som motsvarar dem som Europeiska gemenskapernas tjänste-<br>män eller övriga anställda utför.</p>
<p>Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om upprättandet av<br>Europeiska gemenskaperna samt dessa organs personal likställs med<br>gemenskapstjänstemän, om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna för<br>tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller anställningsvillkoren för<br>övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.</p>
<p>c) nationell tjänsteman: tolkas med hänvisning till den definition tjänste-<br>man eller ämbetsman har i den nationella rätten i den medlemsstat där<br>personen i fråga innehar denna egenskap vid tillämpning av straffrätten i<br>den staten.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>110</p>
<p>När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en tjänsteman från en<br>medlemsstat, vilka vidtas av en annan medlemsstat, behöver den sist-<br>nämnda staten tillämpa definitionen av tjänsteman endast i den mån<br>definitionen överensstämmer med dess nationella lagstiftning.</p>
<p>2. konvention: den konvention som utarbetats på grundval av artikel K 3 i<br>Fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen den 26 juli 1995 (').</p>
<p>Artikel 2</p>
<h4>Mutbrott</h4>
<p>1. I detta protokoll avses med mutbrott vaije avsiktlig handling som ut-<br>förs av en tjänsteman för att, direkt eller genom tredje man, för egen räk-<br>ning eller för tredje mans räkning, begära eller ta emot förmåner, oavsett<br>art, eller att acceptera löften härom för att på ett sätt som strider mot hans<br>officiella förpliktelser utföra eller inte utföra en handling i tjänsten eller<br>vid utövandet av tjänsten, och som skadar eller kan skada Europeiska<br>gemenskapernas finansiella intressen.</p>
<p>2. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att<br>en sådan gärning som avses i punkt 1 straffbeläggs.</p>
<p>Artikel 3</p>
<h4>Bestickning</h4>
<p>1. I detta protokoll avses med bestickning varje avsiktlig handling som<br>utförs av en person för att direkt eller genom tredje man utlova eller be-<br>vilja en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen räkning eller för<br>tredje mans räkning, för att denne på ett sätt som strider mot hans offi-<br>ciella förpliktelser skall utföra eller underlåta att utföra en handling i<br>tjänsten eller vid utövandet av tjänsten och som skadar eller kan skada<br>Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.</p>
<p>2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att<br>en sådan gärning som avses i punkt 1 straffbeläggs.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>(') EGT nr C 316, 27.11.1995,s. 49.</p>
<p>111</p>
<p>Artikel 4</p>
<h4>Likabehandling</h4>
<p>1. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att<br>beskrivningarna i dess strafflagstiftning av överträdelser som utgör en<br>sådan gärning som avses i artikel 1 i konventionen när de begås av dess<br>nationella tjänstemän vid tjänsteutövning tillämpas på samma sätt när<br>överträdelserna begås av gemenskapstjänstemän vid tjänsteutövning.</p>
<p>2. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att<br>beskrivningarna i dess strafflagstiftning av de överträdelser som avses i<br>punkt 1 i denna artikel samt i artiklarna 2 och 3 när de begås av eller<br>gentemot ministrarna i dess regering, de valda ledamöterna i parlament-<br>ariska församlingar, ledamöterna av landets högsta domstolar eller<br>revisionsdomstol vid tjänsteutövning tilllämpas på samma sätt när över-<br>trädelserna begås av eller gentemot ledamöterna av Europeiska gemen-<br>skapernas kommission, av Europaparlamentet, domarna i Europeiska ge-<br>menskapernas domstol eller ledamöterna av Europeiska gemenskapernas<br>revisionsrätt vid tjänsteutövning.</p>
<p>3. Om en medlemsstat har antagit speciella lagar om handlingar eller<br>underlåtenhet för vilka ministrarna i regeringen bör stå till svars, på<br>grund av den särskilda politiska ställning de har i den staten, behöver<br>punkt 2 i denna artikel inte tillämpas på dessa lagar, under förutsättning<br>att medlemsstaten garanterar att den strafflagstiftning som genomför<br>artiklarna 2 och 3 samt punkt 1 i denna artikel även omfattar ledamöterna<br>av Europeiska gemenskapernas kommission.</p>
<p>4. Punkterna 1, 2 och 3 skall inte påverka tillämpningen av de be-<br>stämmelser om straffprocessrätt och om fastställande av laga domstol,<br>som är tillämpliga i vaije medlemsstat.</p>
<p>5. Detta protokoll skall tillämpas i full överensstämmelse med de re-<br>levanta bestämmelserna i fördragen om upprättandet av Europeiska ge-<br>menskaperna, protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska<br>gemenskaperna, domstolens stadga samt med de texter som antagits för<br>att tillämpa dem vad beträffar hävande av immunitet.</p>
<p>Artikel 5</p>
<h4>Påföljder</h4>
<p>1. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att<br>de gärningar som avses i artiklarna 2 och 3 samt medverkan till och an-<br>stiftan av dessa gärningar kan medföra effektiva, proportionella och av-<br>skräckande påföljder däribland, åtminstone i allvarliga fall, frihets-<br>berövande påföljder vilka kan leda till utlämning.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>112</p>
<p>2. Punkt 1 skall inte påverka behöriga myndigheters utövande av sina<br>disciplinära befogenheter i förhållande till nationella eller gemenskaps-<br>tjänstemän. Vid bestämmandet av vilken straffrättslig påföljd som skall<br>ådömas kan de nationella domstolarna, i enlighet med principerna i deras<br>egen lagstiftning, beakta eventuella disciplinpåföljder som redan drabbat<br>samma person för samma uppträdande.</p>
<p>Artikel 6</p>
<h4>Behörighet</h4>
<p>1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att etablera sin<br>behörighet vad gäller de straffbelagda överträdelser som den har fastställt<br>i enlighet med artiklarna 2, 3 och 4, när</p>
<p>a) överträdelsen helt eller delvis begåtts på dess territorium,</p>
<p>b) gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman i den berörda staten,</p>
<p>c) överträdelsen har begåtts gentemot någon av de personer som avses i<br>artikel 1 eller gentemot ledamöter av de institutioner som avses i artikel<br>4.2, och som är medborgare i den berörda staten,</p>
<p>d) gärningsmannen är gemenskapstjänsteman som tjänstgör vid någon av<br>Europeiska gemenskapernas institutioner eller vid ett organ som bildats<br>enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och har<br>sitt säte i den berörda medlemsstaten.</p>
<p>2. Varje medlemsstat kan vid anmälan enligt artikel 9.2 förklara att den<br>inte kommer att tillämpa, eller endast i särskilda fall eller under särskilda<br>omständigheter kommer att tillämpa, en eller flera av bestämmelserna om<br>behörighet i punkt 1 b, c och d.</p>
<p>Artikel 7</p>
<h4>Samband med konventionen</h4>
<p>1. Bestämmelserna i artiklarna 3, 5.1, 5.2 och 5.4 samt 6 i konventionen<br>skall tillämpas som om det fanns en hänvisning till de gärningar som av-<br>ses i artiklarna 2, 3 och 4 i detta protokoll.</p>
<p>2. Följande bestämmelser i konventionen skall tillämpas även på detta<br>protokoll:</p>
<p>- Artikel 7 under förutsättning att, om ej annat uppges vid den anmälan<br>som avses i artikel 9.2 i detta protokoll, förklaringar enligt artikel 7.2 i<br>konventionen även gäller för detta protokoll.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>- Artikel 9.</p>
<p>113</p>
<p>- Artikel 10.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Artikel 8</p>
<h4>Domstolen</h4>
<p>1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen eller tillämpningen<br>av detta protokoll skall först behandlas i rådet, enligt det förfarande som<br>föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, i avsikt att<br>nå en lösning.</p>
<p>Om ingen lösning har uppnåtts inom sex månader kan någon av parterna<br>i tvisten överlämna frågan till Europeiska gemenskapernas domstol.</p>
<p>2. Alla tvister som gäller artikel 1, med undantag av punkt 1 c artiklarna<br>2, 3 och 4 samt artikel 7.2 tredje strecksatsen i detta protokoll, mellan en<br>eller flera medlemsstater och Europeiska gemenskapernas kommission,<br>som inte har kunnat lösas genom förhandlingar, kan hänskjutas till<br>Europeiska gemenskapernas domstol.</p>
<p>Artikel 9</p>
<h4>Ikraftträdande</h4>
<p>1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras<br>respektive konstitutionella bestämmelser.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren för Europeiska unionens<br>råd anmäla att de har avslutat de förfaranden som krävs enligt deras<br>respektive konstitutionella bestämmelser för att detta protokoll skall<br>kunna antas.</p>
<p>3. Detta protokoll träder i kraft nittio dagar efter det att den anmälan som<br>avses i punkt 2 gjorts av den stat - som vid tidpunkten för rådets antag-<br>ande av den akt som upprättar det här protokollet är medlem av<br>Europeiska unionen - som sist fullgör denna formalitet. Om konven-<br>tionen inte har trätt i kraft vid den tidpunkten, träder protokollet i kraft<br>samtidigt som konventionen.</p>
<p>Artikel 10</p>
<h4>Anslutning av nya medlemsstater</h4>
<p>1. Detta protokoll står öppet för anslutning av varje stat som blir medlem<br>i Europeiska unionen.</p>
<p>2. Texten till detta protokoll, avfattad på den anslutande medlemsstatens<br>språk och upprättad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig.</p>
<p>114</p>
<p>3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.</p>
<p>4. För vaije stat som ansluter sig till protokollet träder detta i kraft nittio<br>dagar efter det att den staten har deponerat sitt anslutningsinstrument<br>eller, om det ännu inte trätt i kraft när perioden om nittio dagar löpt ut,<br>samma dag som detta protokoll träder i kraft.</p>
<p>Artikel 11</p>
<h4>Reservationer</h4>
<p>1. Reservationer är inte tillåtna, med undantag för sådana som avses i<br>artikel 6.2.</p>
<p>2. Vaije medlemsstat som gjort en reservation får när som helst, helt eller<br>delvis, dra tillbaka den genom en anmälan till depositarien. Tillbaka-<br>dragandet far verkan den dag depositarien tar emot anmälan.</p>
<p>Artikel 12</p>
<h4>Depositarie</h4>
<p>1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie<br>för detta protokoll.</p>
<p>2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br>offentliggöra antaganden och anslutningar, förklaringar och reservationer<br>liksom alla övriga underrättelser som rör denna konvention.</p>
<p>TILL BEVIS HÄRPÅ har de befullmäktigade undertecknat detta<br>protokoll.</p>
<p>Upprättat i ett enda original på spanska, danska, tyska, grekiska,<br>engelska, franska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, finska<br>och svenska, vilka samtliga texter är lika giltiga. Originalet skall<br>deponeras i arkiven hos generalsekretariatet för Europeiska unionens råd.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>115</p>
<h4>Medlemsstaternas uttalanden vid antagandet av rättsakten om<br>upprättande av protokollet</h4>
<p>1. Uttalande från den tyska delegationen:</p>
<p>"Förbundsrepubliken Tysklands regering förklarar att den har för avsikt<br>att, beträffande protokollet till konventionen om skydd av finansiella<br>intressen (tjänstemän), genom förhandlingar uppnå samma enighet om<br>behörigheten för Europeiska gemenskapernas domstol att meddela<br>förhandsavgöranden, som den som eftersträvas när det gäller<br>konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella<br>intressen, och att detta sker samma dag."</p>
<p>2. Gemensamt uttalande från den belgiska, luxemburgska och neder-<br>ländska delegationen:</p>
<p>"Konungariket Belgiens, Konungariket Nederländernas och Storhertig-<br>dömet Luxemburgs regeringar anser att det, för att möjliggöra ikraft-<br>trädandet av detta protokoll, är nödvändigt att senast i slutet av november<br>1996 finna en tillfredsställande lösning beträffande Europeiska gemen-<br>skapernas domstols behörighet när det gäller tolkningen av detta proto-<br>koll, helst inom ramen för de pågående diskussionerna om att ge Euro-<br>peiska gemenskapernas domstol behörighet när det gäller förhands-<br>avgöranden angående tolkningen av konventionen om skydd av Euro-<br>peiska gemenskapernas finansiella intressen."</p>
<p>3. Uttalande från den österrikiska delegationen:</p>
<p>"Österrike utgår från principen att frågan om Europeiska gemen-<br>skapernas domstols behörighet när det gäller förhandsavgöranden<br>kommer att regleras på ett positivt sätt i en nära framtid och kommer<br>också att arbeta i den riktningen i framtiden."</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>116</p>
<h2>Korruptionskonventionen</h2>
<p>(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget<br>om Europeiska unionen)</p>
<h4>RÅDETS AKT</h4>
<p>av den 26 maj 1997</p>
<p>Om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om<br>Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som<br>tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller<br>Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i</p>
<p>(97/C 195/01)</p>
<p>EUROPEISKA UNIONENS RÅD</p>
<p>som beaktar Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel K 3.2 c i<br>detta,</p>
<p>som beaktar att medlemsstaterna anser förbättringen av det rättsliga sam-<br>arbetet som en fråga av gemensamt intresse som omfattas av det sam-<br>arbete om vilket föreskrifter meddelas i avdelning VI i fördraget, och</p>
<p>som beaktar att det för att uppnå det målet är nödvändigt att utarbeta en<br>konvention om kamp mot korruption som Europeiska gemenskapernas<br>tjänstemän eller Europeiska unionens medlemsstaters tjänstemän är del-<br>aktiga i, mot bakgrund av bestämmelserna i protokollet till konventionen<br>om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(’),</p>
<p>BESLUTAR att den konvention vars text bifogas och som denna dag har<br>undertecknats av företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens<br>medlemsstater, är utarbetad,</p>
<p>REKOMMENDERAR att konventionen antas av medlemsstaterna i<br>enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.</p>
<p>Utfärdad i Bryssel den 26 maj 1997.</p>
<p>På rådets vägnar</p>
<p>W. SORGDRAGER</p>
<p>Ordförande</p>
<p>(') EGT nr C 313, 23.10.1996, s. 2.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>117</p>
<p>KONVENTION</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>utarbetad på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska<br>unionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska<br>gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemssta-<br>ter är delaktiga i</p>
<p>DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA i denna konvention,</p>
<p>som är medlemsstater i Europeiska unionen,</p>
<p>SOM HÄNVISAR till Europeiska unionens råds akt av den 26 maj 1997,</p>
<p>SOM BEAKTAR ATT medlemsstaterna anser att förbättringen av det<br>rättsliga samarbetet i kampen mot korruptionen är en fråga av gemensamt<br>intresse som omfattas av det samarbete om vilket föreskrifter meddelas i<br>avdelning VI i fördraget,</p>
<p>SOM BEAKTAR ATT rådet i en akt av den 27 september 1996 har<br>utarbetat ett protokoll som särskilt avser korruptiva handlingar som såväl<br>nationella tjänstemän som gemenskapstjänstemän är delaktiga i och som<br>skadar eller skulle kunna skada Europeiska gemenskapernas finansiella<br>intressen,</p>
<p>SOM BEAKTAR nödvändigheten av att för att förbättra det straff-<br>rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna gå längre än enligt nämnda<br>protokoll och utarbeta en konvention som avser korruptiva handlingar i<br>vilka Europeiska gemenskapernas tjänstemän eller tjänstemän i<br>medlemsstaterna i allmänhet är delaktiga, och</p>
<p>SOM ÄR ANGELÄGNA om att säkerställa en enhetlig och effektiv<br>tillämpning av denna konvention inom hela Europeiska unionen,</p>
<p>HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER.</p>
<p>Artikel 1</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>I denna konvention avses med</p>
<p>a) tjänsteman: alla gemenskapstjänstemän och alla nationella tjänstemän,<br>inklusive alla nationella tjänstemän från en annan medlemsstat,</p>
<p>b) gemenskapstjänsteman:</p>
<p>- varje person som är tjänsteman eller kontraktsanställd i den mening<br>som avses i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemen-</p>
<p>118<br></p>
<p>skapema eller i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska<br>gemenskaperna,</p>
<p>- varje person som har ställts till Europeiska gemenskapernas förfogande<br>av medlemsstaterna eller av något offentligt eller privat organ som utför<br>uppgifter som motsvarar dem som Europeiska gemenskapernas tjänste-<br>män eller övriga anställda utför.</p>
<p>Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om upprättandet av<br>Europeiska gemenskaperna samt dessa organs personal likställs med<br>gemenskapstjänstemän, om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna för<br>tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller anställningsvillkoren för<br>övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,</p>
<p>c) nationell tjänsteman: ett begrepp som skall tolkas med hänvisning till<br>den definition tjänsteman eller ämbetsman har i den nationella rätten i<br>den medlemsstat där personen i fråga innehar denna egenskap vid<br>tillämpning av dess straffrätt.</p>
<p>När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en tjänsteman från en<br>medlemsstat, vilka vidtas av en annan medlemsstat, behöver den sist-<br>nämnda staten tillämpa definitionen på nationell tjänsteman endast i den<br>mån den definitionen överensstämmer med dess nationella lagstiftning.</p>
<p>Artikel 2</p>
<h4>Mutbrott</h4>
<p>1. I denna konvention avses med mutbrott varje avsiktlig handling som<br>utförs av en tjänsteman för att, direkt eller genom tredje man, för egen<br>räkning eller för tredje mans räkning, begära eller ta emot förmåner, oav-<br>sett art, eller att acceptera löften härom för att på ett sätt som strider mot<br>hans officiella förpliktelser utföra eller underlåta att utföra en handling i<br>tjänsten eller vid utövandet av tjänsten.</p>
<p>2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att<br>en sådan gärning som avses i punkt 1 straffbeläggs.</p>
<p>Artikel 3</p>
<h4>Bestickning</h4>
<p>1. I denna konvention avses med bestickning vaije avsiktlig handling<br>som utförs av en person för att direkt eller genom tredje man utlova eller<br>bevilja en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen räkning eller<br>för tredje mans räkning, för att denne på ett sätt som strider mot hans<br>officiella förpliktelser skall utföra eller underlåta att utföra en handling i<br>tjänsten eller vid utövandet av tjänsten.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>119</p>
<p>2. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs for att säkra att Prop. 1998/99:32<br>en sådan gärning som avses i stycke 1 straffbeläggs. Bilaga 6</p>
<p>Artikel 4</p>
<h4>Likabehandling</h4>
<p>1. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att<br>bestämmelserna i dess strafflagstiftning som är tillämpliga på de gärning-<br>ar som avses i artiklarna 2 och 3 när de begås av eller gentemot minist-<br>rarna i dess regering, de valda ledamöterna i dess parlamentariska för-<br>samlingar eller ledamöterna av landets högsta domstolar eller revisions-<br>domstol vid tjänsteutövning, tillämpas på samma sätt när gärningarna<br>begås av eller gentemot ledamöterna av Europeiska gemenskapernas<br>kommission, av Europaparlamentet, domarna i Europeiska gemenskap-<br>ernas domstol eller ledamöterna av Europeiska gemenskapernas<br>revisionsrätt vid tjänsteutövning.</p>
<p>2. Om en medlemsstat har antagit speciella lagar om handlingar eller<br>underlåtenhet för vilka ministrarna i dess regering bör stå till svars, på<br>grund av den särskilda politiska ställning de har i den staten, behöver<br>punkt 1 i denna artikel inte tillämpas på dessa lagar, under förutsättning<br>att medlemsstaten garanterar att den strafflagstiftning som genomför<br>artiklarna 2 och 3 även omfattar ledamöterna i Europeiska gemenskap-<br>ernas kommission.</p>
<p>3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka tillämpningen av de bestämmelser<br>om straffprocessrätt och om fastställande av laga domstol som är<br>tillämpliga i varje medlemsstat.</p>
<p>4. Denna konvention skall tillämpas i full överensstämmelse med de<br>relevanta bestämmelserna i fördragen om upprättandet av Europeiska<br>gemenskaperna, protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska<br>gemenskaperna, domstolens stadga samt med de texter som har antagits<br>för att tillämpa dem vad beträffar upphävande av immunitet.</p>
<p>Artikel 5</p>
<h4>Påföljder</h4>
<p>1. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att säkra att<br>de gärningar som avses i artiklarna 2 och 3 samt medverkan till och an-<br>stiftan av dessa gärningar kan medföra effektiva, proportionella och av-<br>skräckande påföljder, däribland, åtminstone i allvarliga fall, frihetsbe-<br>rövande påföljder vilka kan leda till utlämning.</p>
<p>2. Punkt 1 skall inte påverka behöriga myndigheters utövande av sina<br>disciplinära befogenheter i förhållande till nationella tjänstemän eller<br>gemenskapstjänstemän. Vid bestämmandet av vilken straffrättslig påföljd<br></p>
<p>120</p>
<p>som skall ådömas kan de nationella domstolarna, i enlighet med prin- Prop. 1998/99:32<br>cipema i sin egen lagstiftning, beakta eventuella disciplinpåföljder som Bilaga 6<br>redan har drabbat samma person för samma uppträdande.</p>
<p>Artikel 6</p>
<h4>Straffrättsligt ansvar för företagsledare</h4>
<p>Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att företagsledare<br>eller andra personer med befogenhet att fatta beslut eller utöva kontroll<br>inom ett företag skall kunna hållas straffrättsligt ansvariga enligt de<br>principer som anges i den nationella rätten, i fråga om korruption enligt<br>artikel 3, om gärningen har begåtts för företagets räkning av en person<br>som är underställd dem.</p>
<p>Artikel 7</p>
<h4>Behörighet</h4>
<p>1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att etablera sin<br>behörighet vad gäller de gärningar som den har straffbelagt i enlighet<br>med de skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4 när</p>
<p>a) gärningen helt eller delvis begåtts på dess territorium,</p>
<p>b) gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman i den berörda staten,</p>
<p>c) gärningen har begåtts gentemot någon av de personer som avses i<br>artikel 1 eller gentemot ledamöter av de institutioner inom Europeiska<br>gemenskapen som avses i artikel 4.1 och som dessutom är medborgare i<br>den berörda staten,</p>
<p>d) gärningsmannen är gemenskapstjänsteman som tjänstgör vid någon av<br>Europeiska gemenskapernas institutioner eller vid ett organ som har<br>bildats enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna<br>och har sitt säte i den berörda medlemsstaten.</p>
<p>2. Varje medlemsstat kan vid anmälan enligt artikel 13.2, förklara att den<br>inte kommer att tillämpa, eller endast i särskilda fall eller under särskilda<br>omständigheter kommer att tillämpa, en eller flera av bestämmelserna om<br>behörighet i punkt 1 b, c och d.</p>
<p>Artikel 8</p>
<h4>Utlämning och åtal</h4>
<p>1. Varje medlemsstat som enligt sin nationella lagstiftning inte utlämnar<br>sina egna medborgare skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva<br>jurisdiktion i fråga om gärningar som staten har straffbelagt i enlighet</p>
<p>121</p>
<p>med de skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4 och som begåtts Prop. 1998/99:32<br>av dess egna medborgare utanför dess territorium. Bilaga 6</p>
<p>2. När en medborgare i en medlemsstat anklagas för att i en annan<br>medlemsstat ha begått en gärning som har straffbelagts i enlighet med de<br>skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4, och medlemsstaten inte<br>utlämnar denna person till den andra medlemsstaten enbart på grund av<br>dennes medborgarskap, skall den överlämna ärendet till sina behöriga<br>myndigheter för åtal, om det finns anledning till detta. För att möjliggöra<br>lagföring skall akter, upplysningar och föremål som rör gärningen över-<br>lämnas i enlighet med bestämmelserna i artikel 6 i Europeiska ut-<br>lämningskonventionen av den 13 december 1957. Den ansökande med-<br>lemsstaten skall underrättas om vilka rättsliga åtgärder som har vidtagits<br>och resultatet av dessa.</p>
<p>3. Vad som avses med en medlemsstats egna "medborgare" skall i denna<br>artikel tolkas i enlighet med vaije förklaring som den staten har lämnat<br>enligt artikel 6.1 b och 6.1 c i Europeiska utlämningskonventionen.</p>
<p>Artikel 9</p>
<h4>Samarbete</h4>
<p>1. Om ett förfarande, som gäller en gärning som har straffbelagts i enlig-<br>het med de skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4, rör minst två<br>medlemsstater, skall dessa stater samarbeta effektivt vid förunder-<br>sökning, lagföring och straffverkställighet, t.ex. genom inbördes rätts-<br>hjälp, utlämning, överförande av lagföring eller verkställighet av domar<br>som har meddelats i en annan medlemsstat.</p>
<p>2. När fler än en medlemsstat har jurisdiktion och möjlighet att väcka åtal<br>för samma gärning, skall de berörda medlemsstaterna samarbeta för att<br>avgöra vem av dem som skall lagföra gärningsmannen eller gärnings-<br>männen så att lagföringen, där det är möjligt, kan ske i en och samma<br>medlemsstat.</p>
<p>Artikel 10</p>
<h4>Ne bis in idem</h4>
<p>1. Medlemsstaterna skall i sin nationella straffrätt tilllämpa principen att<br>en person som slutligt dömts i en medlemsstat inte får lagforas för<br>samma gärning i en annan medlemsstat (ne bis in idem), om påföljden<br>vid fällande dom har verkställts, håller på att verkställas eller inte längre<br>kan verkställas enligt det dömande landets lag.</p>
<p>2. Varje medlemsstat får, i samband med anmälan enligt artikel 13.2,<br>förklara att den inte skall vara bunden av punkt 1 i denna artikel i ett eller<br>flera av följande fall:</p>
<p>122</p>
<p>a) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med-<br>delats i en annan stat begåtts inom medlemsstatens territorium, helt eller<br>delvis; i det senare fallet skall detta undantag inte gälla om gärningen<br>delvis har begåtts inom den medlemsstats territorium där domen har<br>meddelats,</p>
<p>b) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med-<br>delats i en annan stat har riktats mot den medlemsstatens säkerhet eller<br>andra för den staten lika viktiga intressen,</p>
<p>c) om den gärning som har legat till grund för den dom som har med-<br>delats i en annan stat har begåtts av en tjänsteman i medlemsstaten i fråga<br>i strid med dennes tjänsteåligganden.</p>
<p>3. Om ytterligare lagföring inleds i en medlemsstat mot en person som<br>slutgiltigt har dömts för samma gärningar i en annan medlemsstat skall<br>vaije sådant frihetsberövande som avtjänats i den sistnämnda staten på<br>grund av dessa gärningar räknas av från den påföljd som eventuellt<br>ådöms. I den mån de nationella lagstiftningarna medger detta, skall hän-<br>syn också tas till andra påföljder än frihetsberövande påföljder vilka<br>redan har verkställts.</p>
<p>4. De undantag som har gjorts till föremål för en förklaring enligt punkt 2<br>skall inte vara tillämpliga om den berörda medlemsstaten på grund av<br>samma gärning har begärt att en annan medlemsstat skall lagföra per-<br>sonen i fråga eller har beviljat utlämning av denne.</p>
<p>5. Tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser som har<br>ingåtts mellan medlemsstater och därtill hörande förklaringar påverkas<br>inte av denna artikel.</p>
<p>Artikel 11</p>
<h4>Nationella bestämmelser</h4>
<p>Bestämmelserna i denna konvention hindrar inte medlemsstaterna från att<br>besluta om nationella föreskrifter som går utöver de skyldigheter som<br>följer av denna konvention.</p>
<p>Artikel 12</p>
<h4>Domstolen</h4>
<p>1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen eller tillämpningen<br>av denna konvention som inte har kunnat lösas bilateralt skall först be-<br>handlas inom rådet enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i<br>Fördraget om Europeiska unionen, i avsikt att uppnå en lösning. Om<br>ingen lösning har uppnåtts inom sex månader kan en av partema i tvisten<br>hänskjuta tvisten till Europeiska gemenskapernas domstol.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>123</p>
<p>2. Alla tvister mellan en eller flera medlemsstater och Europeiska gemen-<br>skapernas kommission om tillämpningen av artikel 1, med undantag för<br>punkt c), och artiklarna 2, 3 och 4, kan, i den utsträckning som de avser<br>gemenskapsrättsliga frågor eller frågor om gemenskapernas finansiella<br>intressen eller rör medlemmar eller tjänstemän i gemenskapernas institut-<br>ioner eller i organ som har inrättats med tillämpning av fördragen om<br>upprättandet av Europeiska gemenskaperna och som inte har kunnat<br>lösas genom förhandlingar, kan av någon av partema i tvisten hänskjutas<br>till domstolen.</p>
<p>3. Alla domstolar i en medlemsstat kan begära att domstolen skall med-<br>dela förhandsavgörande i frågor som avser tolkningen av artiklarna 1-4<br>och 12-16 och som uppkommer i mål som är anhängiga vid dem och rör<br>personer, som är medlemmar eller tjänstemän i gemenskapsinstitutioner<br>eller i med tillämpning av fördragen om upprättandet av Europeiska<br>gemenskaperna inrättade gemenskapsorgan, och som handlar i tjänsten,<br>så snart domstolarna anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att de<br>skall kunna döma i målet.</p>
<p>4. Domstolens behörighet enligt artikel 3 förutsätter att den berörda med-<br>lemsstaten i samband med den anmälan som avses i artikel 13.2 eller<br>senare förklarar att den godkänner denna behörighet.</p>
<p>5. En medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 4 far begränsa<br>möjligheten att begära ett förhandsavgörande från domstolen till att avse<br>de domstolar i medlemsstaten vilkas beslut inte kan överklagas enligt<br>statens egen lagstiftning.</p>
<p>6. Europeiska gemenskapens domstols stadga och dess rättegångsregler<br>skall gälla. I enlighet med den stadgan har alla medlemsstater och<br>kommissionen, oavsett om de har avgivit en förklaring enligt punkt 4<br>eller inte, rätt att till domstolen överlämna ett yttrande eller skriftliga<br>iakttagelser som rör de mål som är anhängiga vid den till följd av punkt</p>
<p>3.</p>
<p>Artikel 13</p>
<h4>Ikraftträdande</h4>
<p>1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras<br>konstitutionella bestämmelser.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren för Europeiska unionens<br>råd anmäla att de har genomfört de förfaranden som deras konstitu-<br>tionella bestämmelser kräver för att denna konvention skall kunna antas.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>3. Denna konvention träder i kraft nittio dagar efter det att den sista med-<br>lemsstaten har gjort en sådan anmälan som avses i punkt 2.</p>
<p>124</p>
<p>4. Till och med den tidpunkt då denna konvention träder i kraft kan varje<br>medlemsstat i samband med en sådan anmälan som avses i punkt 2 eller<br>när som helst därefter förklara att denna konvention med undantag av sin<br>artikel 12 skall vara tillämplig på den i dess förbindelser med den med-<br>lemsstater som har gjort samma förklaring. För en medlemsstat som har<br>gjort en sådan förklaring skall denna konvention tillämpas från och med<br>den första dagen i den månad som följer efter det att nittio dagar har gått<br>från det att dess förklaring deponerades.</p>
<p>5. En medlemsstat som inte har avgivit en förklaring i enlighet med<br>punkt 4 får tillämpa denna konvention mot andra fördragsslutande med-<br>lemsstater på grundval av bilaterala överenskommelser.</p>
<p>Artikel 14</p>
<h4>Anslutning av nya medlemsstater</h4>
<p>1. Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir<br>medlem i Europeiska unionen.</p>
<p>2. Den på den anslutande statens språk avfattade texten till denna kon-<br>vention, som skall utarbetas av Europeiska unionens råd, skall ha giltig-<br>het.</p>
<p>3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.</p>
<p>4. För en stat som ansluter sig till konventionen träder denna i kraft nittio<br>dagar efter depositionen av dess anslutningsinstrument, eller, om den<br>ännu inte har trätt i kraft då denna period av nittio dagar löper ut, den dag<br>då konventionen träder i kraft.</p>
<p>5. Om denna konvention ännu inte har trätt i kraft när anslut-<br>ningsinstrumentet deponeras, skall bestämmelserna i artikel 13.4 vara<br>tillämpliga på de stater som ansluter sig till denna.</p>
<p>Artikel 15</p>
<h4>Reservationer</h4>
<p>1. Med undantag för sådana reservationer som avses i artikel 7.2 och i<br>artikel 10.2 är reservationer inte tillåtna.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>2. Varje medlemsstat som har gjort en reservation får när som helst, helt<br>eller delvis, dra tillbaka den genom en anmälan till depositarien. Till-<br>bakadragandet får verkan den dag depositarien tar emot anmälan.</p>
<p>125</p>
<p>Artikel 16</p>
<h4>Depositarie</h4>
<p>1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för<br>denna konvention.</p>
<p>2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br>offentliggöra antaganden och anslutningar, förklaringar och reservationer<br>samt alla andra anmälningar som rör denna konvention.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>126</p>
<h2>OECD-konventionen</h2>
<p>KONVENTION OM BEKÄMPANDE AV BESTICKNING AV<br>UTLÄNDSKA OFFENTLIGA TJÄNSTEMÄN I<br>INTERNATIONELLA AFFÄRSFÖRBINDELSER</p>
<p>Ingress</p>
<h4>Parterna,</h4>
<p>som beaktar att bestickning är en utbredd företeelse i internationella<br>affärsförbindelser, bland annat i fråga om handel och investeringar, som<br>förorsakar allvarlig oro i moraliskt och politiskt hänseende, undergräver<br>gott styrelsesätt och ekonomisk utveckling samt snedvrider internation-<br>ella konkurrensförhållanden,</p>
<p>som beaktar att alla länder har sin del i ansvaret för att bekämpa be-<br>stickning i internationella affärsförbindelser,</p>
<p>som beaktar den reviderade rekommendation om bekämpande av be-<br>stickning i internationella affärsförbindelser som antogs av Organisation-<br>en för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) råd den 23 maj<br>1997, C(97)123/FINAL, vari bland annat efterlystes effektiva åtgärder<br>för att avskräcka från, förebygga och bekämpa bestickning av utländska<br>offentliga tjänstemän i samband med internationella affärsförbindelser,<br>särskilt genom att sådan bestickning snabbt och på ett effektivt och sam-<br>ordnat sätt straffbeläggs i överensstämmelse med de överenskomna<br>gemensamma punkter som anges i rekommendationen och med varje<br>lands jurisdiktionsprinciper och andra grundläggande rättsprinciper,</p>
<p>som välkomnar andra nyligen tagna initiativ som ytterligare främjar<br>förståelsen och samarbetet på det internationella planet i bekämpande av<br>bestickning av offentliga tjänstemän, inbegripet åtgärder vidtagna av<br>Förenta nationerna, Världsbanken, Internationella valutafonden, Världs-<br>handelsorganisationen, Amerikanska samarbetsorganisationen, Europa-<br>rådet och Europeiska unionen,</p>
<p>som välkomnar företagens, näringslivsorganisationemas, fack-<br>föreningsrörelsens och andra frivilligorganisationers ansträngningar i<br>kampen mot bestickning,</p>
<p>som erkänner regeringarnas roll i att motverka förledande till bestick-<br>ning från enskilda personers och företags sida i internationella affärs-<br>förbindelser,</p>
<p>som erkänner att framsteg på detta område kräver insatser på det<br>nationella planet såväl som samarbete, övervakning och uppföljning på<br>det multilaterala planet,</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>127</p>
<p>som erkänner att uppnåendet av likvärdighet i fråga om de åtgärder<br>som parterna skall vidta är konventionens huvudsakliga syfte och ända-<br>mål, vilket kräver att den ratificeras utan förbehåll som påverkar denna<br>likvärdighet,</p>
<p>har kommit överens om följande</p>
<p>Artikel 1</p>
<h4>Brottet bestickning av utländska offentliga tjänstemän</h4>
<p>1. Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att i sin lag-<br>stiftning straffbelägga att någon uppsåtligen erbjuder, utlovar eller<br>lämnar otillbörliga penningförmåner eller andra förmåner, vare sig direkt<br>eller genom mellanhänder, till en utländsk offentlig tjänsteman, för<br>dennes räkning eller för tredje mans räkning, for att han skall vidta eller<br>underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten i avsikt att vinna eller bibehålla en<br>affärsmässig fördel eller en annan otillbörlig fördel i internationella<br>affärsförbindelser.</p>
<p>2. Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straff-<br>belägga medverkan till bestickning av utländska offentliga tjänstemän,<br>däri inbegripet anstiftan, medhjälp och bemyndigande. Försök och<br>stämpling till bestickning av utländska offentliga tjänstemän skall vara<br>straffbart i samma mån som försök och stämpling till bestickning av en<br>parts egna offentliga tjänstemän.</p>
<p>3. De brott som avses i punkterna 1 och 2 ovan benämns hämedan<br>"bestickning av utländsk offentlig tjänsteman".</p>
<p>4.1 denna konvention</p>
<p>a) - avses med utländsk offentlig tjänsteman den som innehar en lag-<br>stiftande, administrativ eller rättslig tjänst i ett främmande land, vare sig<br>han är anställd eller vald, den som utövar en offentlig funktion för ett<br>främmande land, inklusive för ett offentligt organ eller för ett offentligt<br>företag, samt en tjänsteman eller en företrädare för en offentlig inter-<br>nationell organisation,</p>
<p>b) - omfattar främmande land alla nivåer och underavdelningar i såväl<br>nationell som lokal förvaltning,</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>c) - avser uttrycket vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten<br>utövning av en offentlig tjänstemans officiella position, oavsett om denna<br>utövning faller inom tjänstemannens befogenheter.</p>
<p>128</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h4>Ansvar för juridiska personer</h4>
<p>Varje part skall i överensstämmelse med sina rättsprinciper vidta de åt-<br>gärder som är nödvändiga för att införa ansvar för juridiska personer för<br>bestickning av utländska offentliga tjänstemän.</p>
<p>Artikel 3</p>
<h4>Påföljder</h4>
<p>1. Bestickning av utländska offentliga tjänstemän skall kunna bli föremål<br>för effektiva, proportionerliga och avskräckande straffrättsliga påföljder.<br>De möjliga påföljderna skall vara jämförbara med de påföljder som<br>tillämpas i fråga om bestickning av partens egna offentliga tjänstemän<br>och skall, beträffande fysiska personer, inbegripa sådant frihetsberövande<br>som är tillräckligt för att möjliggöra effektiv inbördes rättshjälp och ut-<br>lämning.</p>
<p>2. Om staffrättsligt ansvar enligt en parts rättssystem inte är tillämpligt<br>avseende juridiska personer, skall parten tillse att juridiska personer skall<br>kunna bli föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande icke<br>straffrättsliga påföljder, däribland penningsanktioner, för bestickning av<br>utländska offentliga tjänstemän.</p>
<p>3. Vaije part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa<br>att mutan och vinsten av bestickning av en utländsk offentlig tjänsteman,<br>eller egendom av ett värde som motsvarar sådan vinst, kan beslagtas och<br>förverkas eller att penningsanktioner med motsvarande verkan kan<br>tillämpas.</p>
<p>4. Varje part skall överväga möjligheten att införa andra civilrättsliga<br>eller administrativa sanktioner för bestickning av utländska offentliga<br>tjänstemän.</p>
<p>Artikel 4</p>
<h4>Jurisdiktion</h4>
<p>1. Vaije part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åta sig<br>jurisdiktion över bestickning av utländska offentliga tjänstemän om<br>brottet helt eller delvis begås inom dess territorium.</p>
<p>2. En part som har jurisdiktion att lagföra sina medborgare för brott som<br>begåtts utomlands skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åta<br>sig jurisdiktion för sådan lagföring avseende bestickning av utländsk<br>offentlig tjänsteman enligt samma principer.</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 32</p>
<p>3. Om mer än en part har jurisdiktion över ett påstått brott som omfattas<br>av denna konvention, skall de berörda parterna på begäran av en av dem<br>samråda i syfte att fastställa var brottet bäst bör lagforas.</p>
<p>4. Varje part skall pröva om dess nu gällande jurisdiktionsregler är ända-<br>målsenliga för att bekämpa bestickning av utländska offentliga tjänste-<br>män och, om så inte anses vara fallet, vidta åtgärder för att komma till<br>rätta med förhållandet.</p>
<p>Artikel 5</p>
<h4>Genomförande</h4>
<p>Förundersökning och åtal för bestickning av utländska offentliga tjänste-<br>män skall ske i enlighet med vaije parts tillämpliga regler och principer.<br>De skall inte påverkas av överväganden om nationellt ekonomiskt<br>intresse, möjlig inverkan på förbindelserna med en annan stat eller de<br>berörda fysiska eller juridiska personernas identitet.</p>
<p>Artikel 6</p>
<h4>Preskription</h4>
<p>Preskriptionsreglerna gällande brottet bestickning av utländsk offentlig<br>tjänsteman skall medge tillräcklig tid för förundersökning och lagföring<br>avseende detta brott.</p>
<p>Artikel 7</p>
<h4>Penningtvätt</h4>
<p>Vaije part som har gjort bestickning av egna offentliga tjänstemän till ett<br>förbrott för tillämpning av dess lagstiftning om penningtvätt skall göra<br>detsamma i fråga om bestickning av utländska offentliga tjänstemän,<br>oavsett var bestickningsbrottet har begåtts.</p>
<p>Artikel 8</p>
<h4>Redovisningsnormer</h4>
<p>1. För att effektivt bekämpa bestickning av utländska offentliga tjänste-<br>män skall varje part, inom ramen för sina lagar och regelverk om bok-<br>föring och bokföringsmaterial, årsredovisningens innehåll samt normer<br>för redovisning och revision, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att<br>för företag som är underkastade dessa lagar och regelverk förbjuda upp-<br>rättande av icke bokförda konton, utförande av transaktioner som inte<br>bokförs eller inte kan tillräckligt identifieras, bokföring av fiktiva utgifter<br>och skulder med felaktigt angivande av skuldernas uppkomst, liksom</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>130</p>
<p>användning av falska handlingar, allt i syfte att besticka utländska<br>offentliga tjänstemän eller dölja sådan bestickning.</p>
<p>2. Varje part skall tillhandahålla effektiva, proportionerliga och avskräck-<br>ande civilrättsliga administrativa eller straffrättsliga påföljder för sådana<br>underlåtenheter och förfalskningar med avseende på företags bokföring,<br>räkenskaper, konton och affärsredovisning.</p>
<p>Artikel 9</p>
<h4>Inbördes rättshjälp</h4>
<p>1. Vaije part skall så långt som det är möjligt enligt dess lagar och rele-<br>vanta fördrag och arrangemang ge en annan part snabb och effektiv rätts-<br>hjälp vid straffrättsliga förundersökningar och förfaranden som en part<br>inlett i fråga om brott som faller under denna konvention och vid icke<br>straffrättsliga förfaranden som faller under denna konvention som en part<br>har inlett mot en juridisk person. Den anmodade parten skall utan dröjs-<br>mål underrätta den begärande parten om eventuell ytterligare information<br>eller handlingar som behövs för att styrka framställningen om rättshjälp<br>och, på förfrågan, om vad som gjorts beträffande framställningen och<br>resultatet av den.</p>
<p>2. Om en part gör inbördes rättshjälp beroende av om det föreligger<br>dubbel straffbarhet, skall sådan anses föreligga om det brott för vilket<br>rättshjälp söks faller under denna konvention.</p>
<p>3. En part skall inte vägra att lämna inbördes rättshjälp i brottmål som<br>faller inom ramen för denna konvention med hänvisning till bank-<br>sekretess.</p>
<p>Artikel 10</p>
<h4>Utlämning</h4>
<p>1. Bestickning av utländska offentliga tjänstemän skall vara ett ut-<br>lämningsbart brott i parternas lagstiftning och i utlämningsavtal mellan<br>dem.</p>
<p>2. Om en part som gör utlämning beroende av om det finns ett ut-<br>lämningsavtal mottar en framställning om utlämning från en annan part<br>med vilken den inte har ett utlämningsavtal, far parten betrakta denna<br>konvention som det rättsliga stödet för utlämningen med avseende på<br>brottet bestickning av utländsk offentlig tjänsteman.</p>
<p>3. Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa<br>att den antingen kan utlämna sina egna medborgare eller lagföra dem för<br>brottet bestickning av utländsk offentlig tjänsteman. En part som vägrar<br>att utlämna någon för bestickning av utländsk offentlig tjänsteman endast<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>131</p>
<p>därför att vederbörande är dess medborgare, skall lämna över ärendet till<br>sina behöriga myndigheter för lagföring.</p>
<p>4. Utlämning för bestickning av utländsk offentlig tjänsteman skall ske<br>på de villkor som anges i varje parts nationella lagstiftning och tillämp-<br>liga fördrag och arrangemang. Om en part gör utlämning beroende av om<br>det föreligger dubbel straffbarhet, skall detta krav anses vara uppfyllt om<br>det brott för vilket utlämning begärs faller under artikel 1 i denna kon-<br>vention.</p>
<p>Artikel 11</p>
<h4>Behöriga myndigheter</h4>
<p>Med avseende på samråd som avses i artikel 4.3, inbördes rättshjälp som<br>avses i artikel 9 och utlämning som avses i artikel 10 skall varje part<br>underrätta OECD:s generalsekreterare om vilken eller vilka myndigheter<br>som skall vara behöriga att sända och motta framställningar och tjäna<br>som förmedlare för dessa ärenden för parten i fråga utan att detta skall<br>påverka andra arrangemang mellan parterna.</p>
<p>Artikel 12</p>
<h4>Övervakning och uppföljning</h4>
<p>Partema skall samarbeta i att genomföra ett program för systematisk upp-<br>följning för att övervaka och främja att denna konvention till fullo<br>genomförs. Om inte annat enhälligt beslutas av partema, skall detta ske<br>inom ramen för OECD:s arbetsgrupp om bestickning i internationella<br>affärsförbindelser och enligt denna arbetsgrupps mandat eller inom<br>ramen och enligt mandatet för det organ som kan ha övertagit dess<br>funktioner; partema skall bära kostnaderna för programmet i enlighet<br>med de regler som skall gälla för organet i fråga.</p>
<p>Artikel 13</p>
<h4>Undertecknande och anslutning</h4>
<p>1. Till dess att konventionen träder i kraft skall den stå öppen för under-<br>tecknande av OECD:s medlemsstater och de utanförstående stater som<br>har inbjudits att bli fullständiga deltagare i OECD:s arbetsgrupp om be-<br>stickning i internationella affärsförbindelser.</p>
<p>2. När konventionen har trätt i kraft skall den stå öppen för anslutning av<br>icke signatärer som är OECD-medlemmar eller har blivit fullständiga<br>deltagare i OECD:s arbetsgrupp om bestickning i internationella affärs-<br>förbindelser eller det organ som kan ha övertagit dess funktioner. För<br>varje sådan icke signatärstat skall konventionen träda i kraft den<br></p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>132</p>
<p>sextionde dagen efter den dag då staten deponerade sitt anslutnings-<br>instrument.</p>
<p>Artikel 14</p>
<h4>Ratificering och depositarie</h4>
<p>1. Denna konvention skall godtas, godkännas eller ratificeras av signat-<br>ärema i enlighet med deras respektive lagstiftning.</p>
<p>2. Godtagande-, godkännande-, ratifikations- och anslutningsinstrument<br>skall deponeras hos OECD:s generalsekreterare, som skall tjäna som<br>depositarie för denna konvention.</p>
<p>Artikel 15</p>
<h4>Ikraftträdande</h4>
<p>1. Denna konvention träder i kraft den sextionde dagen efter den dag då<br>fem av de tio länder som har den största exportandelen enligt bifogade<br>dokument och som tillsammans svarar för minst 60 procent av dessa tio<br>länders sammanlagda exportvolym har deponerat sina godtagande-, god-<br>kännande- eller ratifikationsinstrument. För varje signatär som deponerar<br>sitt instrument efter detta ikraftträdande skall konventionen träda i kraft<br>den sextionde dagen efter deponeringen av dess instrument.</p>
<p>2. Om konventionen inte har trätt i kraft enligt punkt 1 i denna artikel den<br>31 december 1998, far varje signatär som har deponerat sitt godtagande-,<br>godkännande- eller ratifiktionsinstrument till depositarien skriftligen för-<br>klara att den är beredd att godta konventionens ikraftträdande enligt<br>denna punkt 2. Konventionen skall träda i kraft för en sådan signatär den<br>sextionde dagen efter den dag då sådana förklaringar har deponerats av<br>minst två signatärer. För varje signatär som deponerar sin förklaring efter<br>ett sådant ikraftträdande, skall konventionen träda i kraft den sextionde<br>dagen efter dagen för deponeringen.</p>
<p>Artikel 16</p>
<h4>Ändringar</h4>
<p>En part far föreslå ändringar i denna konvention. Ett ändringsförslag<br>skall föreläggas depositarien, som skall översända det till de övriga<br>parterna minst 60 dagar innan depositarien sammankallar parterna till ett<br>möte för att ta ställning till ändringsförslaget. En ändring som enhälligt<br>antagits av parterna, eller på ett sådant annat sätt som parterna enhälligt<br>beslutar, skall träda i kraft 60 dagar efter det att alla parter har deponerat<br>sina ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument eller på<br>sådana andra villkor som kan bestämmas av parterna när ändringen antas.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>133</p>
<p>Artikel 17</p>
<h4>Frånträdande</h4>
<p>En part kan frånträda denna konvention genom skriftligt meddelande till<br>depositarien. Ett sådant frånträdande får verkan ett år efter den dag då<br>meddelandet därom mottogs. Efter frånträdandet skall samarbetet<br>fortsätta mellan parterna och den part som har frånträtt konventionen<br>med avseende på alla utestående framställningar om rättshjälp eller<br>utlämning som gjorts före den dag då frånträdandet trädde i kraft.</p>
<p>Upprättad i Paris den 17 december 1997 på engelska och franska språ-<br>ken, vilka båda texter har lika giltighet.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>134</p>
<p>Bilaga</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>DAFFE/IME/BR(97)18/FINAL</p>
<p>Statistik över exporten från OECD-länderna</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>OECD-EXPORT</p></td><td>
<p>1990-1996</p></td><td>
<p>1990-1996</p></td><td>
<p>1990-1996</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>Milj.US-<br>dollar</p></td><td>
<p>% av tot.</p>
<p>OECD</p></td><td>
<p>% av de 10<br>största<br>OECD-<br>länderna</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förenta staterna</p></td><td>
<p>287118</p></td><td>
<p>15,9</p></td><td>
<p>19,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tyskland</p></td><td>
<p>254746</p></td><td>
<p>14,1</p></td><td>
<p>17,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Japan</p></td><td>
<p>212665</p></td><td>
<p>11,8</p></td><td>
<p>14,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Frankrike</p></td><td>
<p>138471</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>9,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förenade kungariket</p></td><td>
<p>121258</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>8,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Italien</p></td><td>
<p>112449</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>7,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kanada</p></td><td>
<p>91215</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>6,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Korea (1)</p></td><td>
<p>81364</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>5,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nederländerna</p></td><td>
<p>81264</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>5,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Belgien-Luxemburg</p></td><td>
<p>78598</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>5,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>De 10 största totalt</p></td><td>
<p>1459148</p></td><td>
<p>81,0</p></td><td>
<p>100</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Spanien</p></td><td>
<p>42469</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Schweiz</p></td><td>
<p>40395</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sverige</p></td><td>
<p>36710</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Mexiko (1)</p></td><td>
<p>34233</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Australien</p></td><td>
<p>27194</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Danmark</p></td><td>
<p>24145</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Österrike*</p></td><td>
<p>22432</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Norge</p></td><td>
<p>21666</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Irland</p></td><td>
<p>19217</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Finland</p></td><td>
<p>17296</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Polen (1)**</p></td><td>
<p>12652</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Portugal</p></td><td>
<p>10801</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Turkiet*</p></td><td>
<p>8027</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ungern**</p></td><td>
<p>6795</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Nya Zeeland</p></td><td>
<p>6663</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Tjeckiska republiken***</p></td><td>
<p>6263</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Grekland*</p></td><td>
<p>4606</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Island</p></td><td>
<p>949</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt OECD</p></td><td>
<p>1801661</p></td><td>
<p>100%</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>Anm. * 1990-1995; ** 1991-1996; *** 1993-1996.<br>Källa: OECD, (1) IMF.</p>
<p>Beträffande Belgien-Luxemburg: handelsstatistiken för Belgien och<br>Luxemburg är endast tillgänglig för de två länderna sammanslaget.</p>
<p>135</p>
<p>Avseende artikel 15.1 i konventionen gäller att, om endera Belgien eller<br>Luxemburg deponerar sitt godtagande-, godkännande- eller rati-<br>fikationsinstrument eller om både Belgien och Luxemburg deponerar<br>sina godtagande-, godkännande eller ratifikationsinstrument, så skall det<br>anses att ett av de länder som tillhör de tio största exportländerna har<br>deponerat sitt instrument och de båda ländernas sammanlagda export<br>skall räknas såsom utgörande en del av de 60 procent av den gemen-<br>samma totala exporten för de tio länder som fordras för ikraftträdande<br>enligt denna bestämmelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>136</p>
<h2>Domstolsprotokollet</h2>
<p>(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget<br>om Europeiska unionen)</p>
<h4>RÅDETS AKT</h4>
<p>av den 29 november 1996</p>
<p>om upprättande på grundval av artikel K 3 i Fördraget om<br>Europeiska unionen av protokollet om förhandsavgörande av<br>Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av<br>konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella<br>intressen</p>
<p>(97/C 151/01)</p>
<p>EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA AKT</p>
<p>med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel<br>K 3.2 c i detta, och</p>
<p>med beaktande av följande:</p>
<p>Enligt artikel K 3.2 c kan i konventioner som utarbetas på grundval av<br>artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen föreskrivas att domstolen<br>skall vara behörig att tolka konventionsbestämmelsema och avgöra alla<br>tvister om deras tillämpning.</p>
<p>RÅDET</p>
<p>BESLUTAR att upprätta det protokoll till vilket texten återfinns i bilagan<br>och som denna dag har undertecknats av företrädare för regeringarna i<br>Europeiska unionens medlemsstater.</p>
<p>RÅDET</p>
<p>REKOMMENDERAR att protokollet antas av medlemsstaterna i<br>enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.</p>
<p>Utfärdad i Bryssel den 29 november 1996</p>
<p>På rådets vägnar</p>
<p>N. OWEN</p>
<p>Ordförande</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>137</p>
<p>6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 32</p>
<h4>PROTOKOLL</h4>
<p>upprättat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska<br>unionen om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas<br>domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av<br>Europeiska gemenskapernas finansiella intressen</p>
<p>DE HÖGA FÖRDRAGS SLUTANDE PARTERNA,</p>
<p>HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till<br>konventionen.</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att på de villkor<br>som fastställs i detta protokoll meddela förhandsavgöranden om tolk-<br>ningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas<br>finansiella intressen och protokollet av den 27 september 1996 (’), nedan<br>kallat "det första protokollet".</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>1. Varje medlemsstat kan, genom en förklaring som avges vid under-<br>tecknandet av detta protokoll eller vid varje annat tillfälle efter under-<br>tecknandet, godkänna Europeiska gemenskapernas domstols behörighet<br>att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av konventionen om<br>skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och det första<br>protokollet till den konventionen på de villkor som anges i punkt 2 a)<br>eller punkt 2 b).</p>
<p>2. Varje medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 1 kan ange<br>antingen att</p>
<p>a) varje domstol i den staten, mot vars avgöranden det inte finns något<br>rättsmedel enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska gemen-<br>skapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som upp-<br>kommit vid denna domstol och som rör tolkningen av konventionen om<br>skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och det första<br>protokollet till den konventionen, när domstolen anser att ett beslut i<br>frågan är nödvändigt för att döma i saken, eller att</p>
<p>b) varje domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas<br>domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid<br>denna domstol och som rör tolkningen av konventionen om skydd av<br>Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och det första<br>protokollet till den konventionen, när domstolen anser att ett beslut i<br>frågan är nödvändigt för att döma i saken.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>EGT nr C 313, 23.10.1996, s.l.</p>
<p>138</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols stadga och dess<br>rättegångsregler skall tillämpas.</p>
<p>2. I enlighet med Europeiska gemenskapens domstols stadga skall varje<br>medlemsstat, oavsett om den har avgivit en förklaring enligt artikel 2, ha<br>rätt att till Europeiska gemenskapens domstol inkomma med inlagor och<br>skriftliga yttranden i ärenden som avhängiggjorts vid domstolen enligt<br>artikel 1.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras<br>respektive konstitutionella bestämmelser.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden som<br>deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av detta<br>protokoll har genomförts liksom vilka förklaringar som har avgivits<br>enligt artikel 2.</p>
<p>3. Detta protokoll skall träda i kraft 90 dagar efter den underrättelse, som<br>avses i punkt 2, från den stat som är medlem i Europeiska unionen när<br>rådet antar den akt som upprättar detta protokoll och som sist genomför<br>denna formalitet. Protokollet skall emellertid träda i kraft tidigast<br>samtidigt som konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas<br>finansiella intressen.</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>1. Detta protokoll skall stå öppet för anslutning för varje stat som blir<br>medlem i Europeiska unionen.</p>
<p>2. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.</p>
<p>3. Den av Europeiska unionens råd på den anslutande medlemsstatens<br>språk fastställda texten till detta protokoll skall vara giltig.</p>
<p>4. I förhållande till en medlemsstat som ansluter sig till detta protokoll,<br>träder detta i kraft 90 dagar efter dagen för deponeringen av dess<br>anslutningsinstrument, eller på dagen för ikraftträdandet av detta proto-<br>koll, om detta ännu inte hunnit träda i kraft vid utgången av nämnda<br>period om 90 dagar.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Vaije stat som blir medlem i Europeiska unionen och som ansluter sig till<br>konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella<br></p>
<p>139</p>
<p>intressen i enlighet med artikel 12 måste godkänna bestämmelserna i<br>detta protokoll.</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>1. Varje medlemsstat som är fördragsslutande part får föreslå ändringar<br>av detta protokoll. Varje förslag till ändring skall överlämnas till depo-<br>sitarien, som skall underrätta rådet om detta.</p>
<p>2. Ändringar skall beslutas av rådet som skall rekommendera att<br>medlemsstaterna antar dem i enlighet med sina respektive konstitu-<br>tionella bestämmelser.</p>
<p>3. De på detta sätt beslutade ändringarna träder i kraft i enlighet med<br>bestämmelserna i artikel 4.</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie<br>för detta protokoll.</p>
<p>2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br>offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör detta<br>protokoll.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>140</p>
<h4>FÖRKLARING</h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>om att samtidigt anta konventionen om skydd av Europeiska<br>gemenskapernas finansiella intressen och protokollet om<br>förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol<br>angående tolkningen av denna konvention</p>
<p>Företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, för-<br>samlade i rådet,</p>
<p>vid undertecknandet av akten om upprättande av protokollet om för-<br>handsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolk-<br>ningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas<br>finansiella intressen,</p>
<p>som önskar säkra en så effektiv och enhetlig tolkning som möjligt av<br>nämnda konvention från och med dess ikraftträdande,</p>
<p>förklarar sig beredda att vidta lämpliga åtgärder för att de nationella<br>förfarandena för att anta konventionen om skydd av Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen och av protokollet om dess tolkning skall<br>kunna genomföras samtidigt och så snart som möjligt.</p>
<p>141</p>
<h2>Sammanfattning av Ds 1998:29</h2>
<p>I promemorian tas upp frågan om tillträde till vissa internationella<br>åtaganden rörande korruption samt behandlas lagändringar med<br>anledning härav.</p>
<p>I promemorian behandlas först frågan om Sveriges anslutning till två<br>inom Europeiska unionen (EU) utarbetade protokoll till en tidigare<br>konvention om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella<br>intressen. Det första protokollet rör korruption som kan skada<br>gemenskapernas finansiella intressen och i det andra ges EG-domstolen<br>en roll vid tolkning av konventionen och det första protokollet. Vidare<br>behandlas Sveriges anslutning till en likaledes inom EU utarbetad<br>konvention om korruption inom EU, utan koppling till skada för<br>gemenskapernas finanser, samt en inom den ekonomiska<br>samarbetsorganisationen OECD utarbetad konvention om mutor i<br>internationella affärsförhållanden. Dessutom berörs en FN-deklaration<br>om mutor.</p>
<p>I promemorian föreslås att Sverige ratificerar konventionerna och<br>protokollen. Vidare innehåller den förslag till ändringar i brottsbalken till<br>följd av de åtaganden som görs. Bl. a. föreslås att bestickning av<br>utländska ministrar och parlamentsledamöter straffbeläggs, liksom<br>bestickning och mutbrott av EG-kommissionärer, ledamöter av EU-<br>parlamentet och Revisionsrätten samt domare i EG-domstolen. Dessutom<br>görs strafflagstiftningen tilllämplig också på den situationen att mutan<br>tillfaller någon annan än den vars tjänsteutövning man vill påverka. De<br>särskilda åtalsreglerna i anslutning till bestämmelserna om bestickning<br>och mutbrott anpassas till de föreslagna ändringarna.</p>
<p>Dessutom behandlas Sveriges efterlevnad av en OECD-rekom-<br>mendation från 1996 om skattebehandling av mutor och bestämmelser<br>om skatteavdragsrätt i den nämnda FN-deklarationen. Här föreslås att det<br>i de svenska skattereglerna införs ett uttryckligt avdragsförbud för mutor<br>och andra otillbörliga belöningar.</p>
<p>Slutligen föreslås en teknisk anpassning i bestämmelsen om mutbrott<br>med anledning av lagstiftningen om totalförsvarsplikt samt att den<br>mutansvariga personkretsen skall utvidgas med personer som på grund<br>av förtroendeställning fatt till uppgift att för någon annan genomföra<br>vetenskaplig eller motsvarande utredning.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>142</p>
<h2>Promemorians lagförslag</h2>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att 2 kap. 5a §, 10 kap. 5 §,<br>17 kap. 7 och 17 §§ samt 20 kap. 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom lagakraftägande<br>dom, meddelad i främmande stat<br>där gärningen förövats eller i<br>främmande stat som har tillträtt<br>den europeiska konventionen d. 28<br>maj 1970 om brottmålsdoms<br>internationella rättsverkningar<br>eller den europeiska konventionen<br>d. 15 maj 1972 om överförande av<br>lagföring i brottmål, må den<br>tilltalade ej här i riket lagforas för<br>samma gärning,</p>
<p>1. om han har frikänts från an-<br>svar,</p>
<p>2. om han har förklarats skyldig<br>till brottet utan att påföljd har<br>ådömts,</p>
<p>3. om ådömd påföljd har verk-<br>ställts i sin helhet eller verkstäl-<br>ligheten pågår, eller</p>
<p>4. om ådömd påföljd har bort-<br>fallit enligt lagen i den främmande<br>staten.</p>
<p>Första stycket gäller ej i fråga om<br>brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6<br>eller 7 såvida ej lagföringen i den<br>främmande staten har skett på be-<br>gäran av svensk myndighet.</p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom dom meddelad i<br>främmande stat och föreligger ej<br>på grund av vad förut i denna pa-<br>ragraf sagts hinder mot lagföring,<br></p>
<p>a§*</p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom lagakraftägande<br>dom, meddelad i främmande stat<br>där gärningen förövats eller i<br>främmande stat som har tillträtt<br>någon av de överenskommelser<br>som anges i fjärde stycket, får den<br>tilltalade inte här i riket lagföras<br>för samma gärning,</p>
<p>1. om han har frikänts från an-<br>svar,</p>
<p>2. om han har förklarats skyldig<br>till brottet utan att påföljd ådömts,</p>
<p>3. om ådömd påföljd har verk-<br>ställts i sin helhet eller verkställig-<br>heten pågår, eller</p>
<p>4. om ådömd påföljd har bort-<br>fallit enligt lagen i den främmande<br>staten.</p>
<p>Första stycket gäller inte i fråga<br>om brott som avses i 1 § eller 3 §<br>4, 6 eller 7 såvida inte lagföringen<br>i den främmande staten har skett<br>på begäran av svensk myndighet.</p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom dom meddelad i<br>främmande stat och finns det inte<br>på grund av vad förut i denna pa-<br>ragraf sagts hinder mot lagföring,</p>
<p>Senaste lydelse 1987:761.</p>
<p>143</p>
<p>må åtal för gärningen väckas här i<br>riket endast efter förordnande av<br>regeringen eller den regeringen<br>bemyndigat därtill.</p>
<p>får åtal för gärningen väckas här i<br>riket endast efter förordnande av<br>regeringen eller den regeringen<br>bemyndigat därtill.</p>
<p>De överenskommelser som avses<br>i första stycket är</p>
<p>1. den europeiska konventionen<br>d. 28 maj 1970 om brottmålsdoms<br>internationella rättsverkningar,</p>
<p>2. den europeiska konventionen<br>d. 15 maj 1972 om överförande av<br>lagföring i brottmål,</p>
<p>3. konventionen d. 26 juli 1995<br>om skydd av Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen för<br>gärningar som däri avses,</p>
<p>4. protokollet d. 27 september<br>1996 till konventionen om skydd<br>av Europeiska gemenskapernas<br>finansiella intressen för gärningar<br>som däri avses, och</p>
<p>5. konventionen d. 26 maj 1997<br>om kamp mot korruption som<br>tjänstemän i Europeiska gemen-<br>skaperna eller Europeiska unio-<br>nens medlemsstater gör sig skyl-<br>diga till för gärningar som däri<br>avses.</p>
<p>Har ett brott delvis begåtts här i<br>riket skall första stycket tilllämpas<br>om gärningen omfattas av</p>
<p>1. konventionen d. 26 juli 1995<br>om skydd av Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen,</p>
<p>2. protokollet d. 27 september<br>1996 till konventionen d. 26 juli<br>1995 om skydd av Europeiska ge-<br>menskapernas finansiella intress-<br>en, eller</p>
<p>3. konventionen d. 26 maj 1997<br>om kamp mot korruption som<br>tjänstemän i Europeiska gemen-<br>skaperna eller Europeiska unio-<br>nens medlemsstater är delaktiga i<br>och brottet delvis begåtts också<br>inom den medlemsstats territorium<br>där domen meddelats.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>144</p>
<p>Om någon, som på grund av<br>förtroendeställning fatt till uppgift<br>att för någon annan sköta ekono-<br>misk angelägenhet eller självstän-<br>digt handha kvalificerad teknisk<br>uppgift eller övervaka skötseln av<br>sådan angelägenhet eller uppgift,<br>missbrukar sin förtroendeställning<br>och därigenom skadar hu-<br>vudmannen, döms han för trolös-<br>het mot huvudman till böter eller<br>fängelse i högst två år. Vad som<br>har sagts nu gäller inte, om gär-<br>ningen är belagd med straff enligt<br>1-3 §§•</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>5§‘</p>
<p>Om någon, som på grund av<br>förtroendeställning fatt till uppgift<br>att för någon annan sköta en eko-<br>nomisk angelägenhet eller ge-<br>nomföra en vetenskaplig eller mot-<br>svarande utredning eller själv-<br>ständigt handha en kvalificerad<br>teknisk uppgift eller övervaka<br>skötseln av en sådan angelägenhet,<br>utredning eller uppgift, missbrukar<br>sin förtroendeställning och däri-<br>genom skadar huvudmannen,<br>döms han för trolöshet mot hu-<br>vudman till böter eller fängelse i<br>högst två år. Vad som har sagts nu<br>gäller inte, om gärningen är belagd<br>med straff enligt 1-3 §§.</p>
<p>Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst<br>sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas,<br>om gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring<br>eller tillfogat huvudmannen bedande eller synnerligen kännbar skada.</p>
<p>Missbrukar någon, som fatt till uppgift att sköta rättslig angelägenhet<br>för någon annan till förfång för huvudmannen sin fortroendeställning,<br>döms han enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av eko-<br>nomisk eller teknisk art.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>17 kap.</h4>
<p>Den som till arbetstagare eller<br>annan som avses i 20 kap. 2 §<br>lämnar, utlovar eller erbjuder muta<br>eller annan otillbörlig belöning för<br>tjänsteutövningen, dömes för be-<br>stickning till böter eller fängelse i<br>högst två år.</p>
<p>7§<sup>2</sup></p>
<p>Den som till</p>
<p>1. arbetstagare,</p>
<p>2. annan som avses i 20 kap.<br>2§,</p>
<p>3. främmande stats minister, le-<br>damot av lagstiftande församling<br>eller ledamot av organ motsva-<br>rande dem som avses i 20 kap. 2 §<br>andra stycket 1, eller</p>
<p>4. den som utan att inneha an-<br>ställning eller uppdrag som nu har<br>sagts utövar främmande stats<br>myndighet</p>
<p>lämnar, utlovar eller erbjuder, för<br>denne själv eller för annan, muta<br>eller annan otillbörlig belöning för</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1986:123.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1977:103.<br></p>
<p>145</p>
<p>tjänsteutövningen, döms för be-<br>stickning till böter eller fängelse<br>i högst två år.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>17 kap.</h4>
<p>Har bestickning skett i förhål-<br>lande till någon som ej är arbets-<br>tagare hos staten eller hos kom-<br>mun och som ej omfattas av 20<br>kap. 2 § andra stycket 1-4, må<br>åklagare väcka åtal endast om<br>brottet angives till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren till den för<br>bestickningen utsatte eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>17 §'</p>
<p>Har bestickning skett i förhål-<br>lande till någon som</p>
<p>1. inte är arbetstagare hos sta-<br>ten eller hos kommun,</p>
<p>2. inte omfattas av 20 kap. 2 §<br>andra stycket 1-4 eller 6 och</p>
<p>3. inte är främmande stats mi-<br>nister eller ledamot av lagstiftande<br>församling,</p>
<p>får åklagare väcka åtal endast om<br>brottet angives till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren till den för<br>bestickningen utsatte eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<h4>20 kap.</h4>
<p>Arbetstagare som tar emot, låter<br>åt sig utlova eller begär muta eller<br>annan otillbörlig belöning för sin<br>tjänsteutövning, döms för mutbrott<br>till böter eller fängelse i högst två<br>år. Detsamma skall gälla, om<br>arbetstagaren begått gärningen<br>innan han erhöll anställningen<br>eller efter det han slutat den-<br>samma. Är brottet grovt, döms till<br>fängelse, lägst sex månader och<br>högst sex år.</p>
<p>Vad i första stycket sägs om ar-<br>betstagare skall också tillämpas på</p>
<p>1. ledamot av styrelse, verk,<br>nämnd, kommitté eller annan så-<br>dan myndighet som hör till staten<br>eller till kommun, landsting,<br>kommunalförbund, församling,<br>kyrklig samfällighet eller allmän<br>försäkringskassa,</p>
<p>2. den som utövar uppdrag som</p>
<p>2§<sup>2</sup></p>
<p>Arbetstagare som, för sig själv<br>eller för annan, tar emot, låter sig<br>utlova eller begär, muta eller an-<br>nan otillbörlig belöning för sin<br>tjänsteutövning, döms för mutbrott<br>till böter eller fängelse i högst två<br>år. Detsamma skall gälla, om<br>arbetstagaren begått gärningen<br>innan han erhöll anställningen<br>eller efter det han slutat den-<br>samma. Är brottet grovt, döms till<br>fängelse, lägst sex månader och<br>högst sex år.</p>
<p>Vad i första stycket sägs om ar-<br>betstagare skall också tillämpas på</p>
<p>1. ledamot av styrelse, verk,<br>nämnd, kommitté eller annan så-<br>dan myndighet som hör till staten<br>eller till kommun, landsting,<br>kommunalförbund, församling,<br>kyrklig samfällighet eller allmän<br>försäkringskassa,</p>
<p>2. den som utövar uppdrag som</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1977:103.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1993:207.</p>
<p>146</p>
<p>är reglerat i författning,</p>
<p>3. den som är krigsman enligt<br>lagen (1986:644) om disciplin-<br>förseelser av krigsmän, m.m. eller<br>annan som fullgör lagstadgad<br>tjänsteplikt,</p>
<p>4. den som utan att inneha an-<br>ställning eller uppdrag som nu<br>sägs utövar myndighet,</p>
<p>5. den som i annat fall än som<br>avses i 1-4 på grund av förtroen-<br>deställning fått till uppgift att för<br>någon annan sköta rättslig eller<br>ekonomisk angelägenhet eller<br>självständigt handha kvalificerad<br>teknisk uppgift eller övervaka<br>skötseln av sådan angelägenhet<br>eller uppgift.</p>
<p>är reglerat i författning,</p>
<p>3. den som omfattas av lagen<br>(1994:1811) om disciplinansvar<br>inom totalförsvaret, m.m. eller<br>annan som fullgör lagstadgad<br>tjänsteplikt,</p>
<p>4. den som utan att inneha an-<br>ställning eller uppdrag som nu<br>sägs utövar myndighet,</p>
<p>5. den som i annat fall än som<br>avses i 1-4 på grund av förtroen-<br>deställning fått till uppgift att för<br>någon annan sköta en rättslig eller<br>ekonomisk angelägenhet eller att<br>genomföra en vetenskaplig eller<br>motsvarande utredning eller att<br>självständigt handha en kvalifi-<br>cerad teknisk uppgift eller över-<br>vaka skötseln av en sådan ange-<br>lägenhet, utredning eller uppgift,<br>och</p>
<p>6. ledamot av Europeiska ge-<br>menskapernas kommission, Euro-<br>paparlamentet eller Europeiska<br>gemenskapernas revisionsrätt eller<br>domare i Europeiska gemen-<br>skapernas domstol.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>20 kap.</h4>
<p>Åklagare må, utan hinder av vad<br>eljest må vara stadgat, åtala brott<br>varigenom arbetstagare hos staten<br>eller hos kommun eller annan som<br>avses i 2 § andra stycket 1-4 har<br>åsidosatt vad honom åligger i<br>utövningen av anställningen eller<br>uppdraget.</p>
<p>Utan hinder av vad i första<br>stycket sägs skall dock gälla</p>
<p>1. vad i denna balk stadgas att<br>åtal ej må ske utan förordnande av<br>regering eller den regeringen har<br>bemyndigat och</p>
<p>2. vad i annan lag eller författ-<br>ning är föreskrivet om åtal för gär-<br>ning, för vilken straff är stadgat</p>
<p>5§‘</p>
<p>Åklagare får, utan hinder av vad<br>som annars är stadgat, åtala brott<br>varigenom arbetstagare hos staten<br>eller hos kommun eller annan som<br>avses i 2 § andra stycket 1-4 har<br>åsidosatt vad som åligger honom i<br>utövningen av anställningen eller<br>uppdraget.</p>
<p>Utan hinder av vad i första<br>stycket sägs skall dock gälla</p>
<p>1. vad i denna balk stadgas att<br>åtal inte får ske utan förordnande<br>av regering eller den regeringen<br>har bemyndigat och</p>
<p>2. vad i annan lag eller författ-<br>ning är föreskrivet om åtal för gär-<br>ning, för vilken straff är stadgat</p>
<p>Senaste lydelse 1977:103.</p>
<p>147</p>
<p>allenast om den förövas av inne-<br>havare av anställning eller uppdrag<br>som sägs i första stycket.</p>
<p>Har mutbrott begåtts av någon<br>som ej omfattas av första stycket,<br>må åklagare väcka åtal endast om<br>brottet angives till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>allenast om den förövas av inne-<br>havare av anställning eller uppdrag<br>som sägs i första stycket.</p>
<p>Har mutbrott begåtts av någon<br>som inte omfattas av första stycket<br>eller av 2 § andra stycket 6, får<br>åklagare väcka åtal endast om<br>brottet angives till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Är inte för visst fall annat stad-<br>gat, får åklagare åtala brott mot<br>sådan tystnadsplikt som gäller till<br>förmån för enskild målsägande<br>endast om denne anger brottet till<br>åtal eller åtal är påkallat från all-<br>män synpunkt.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Är ej för visst fall annat stadgat,<br>må åklagare åtala brott mot sådan<br>tystnadsplikt som gäller till förmån<br>för enskild målsägande endast om<br>denne anger brottet till åtal eller<br>åtal är påkallat från allmän syn-<br>punkt.</p>
<p>Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts<br>av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av<br>tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda<br>bestämmelser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>148</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att<br>20 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>20 §'</p>
<p>Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla<br>omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och<br>bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde<br>(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.</p>
<p>Avdrag får inte göras för:</p>
<p>den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så<br>som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller<br>därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;</p>
<p>kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar<br>eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är<br>skattefria enligt 19 §;</p>
<p>värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts<br>av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges<br>barn som ej fyllt 16 år;</p>
<p>ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-<br>värvsverksamhet;</p>
<p>svenska allmänna skatter;</p>
<p>kapitalavbetalning på skuld;</p>
<p>ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§<br>lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 31 § tullagen<br>(1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen<br>(1996:1030) om underhållsstöd och 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetal-<br>ningslagen (1997:483) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen<br>(1997:484) om dröjsmålsavgift;</p>
<p>avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;</p>
<p>avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);</p>
<p>avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);</p>
<p>avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);</p>
<p>avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);</p>
<p>avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);</p>
<p>avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;</p>
<p>skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i<br>arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare<br>och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;</p>
<p>företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;</p>
<p>straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Senaste lydelse enligt prop. 1997/98:90.</p>
<p>149</p>
<p>skatteavdrag för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt skatte-<br>betalningslagen (1997:483);</p>
<p>avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;</p>
<p>kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig<br>parkering;</p>
<p>överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);</p>
<p>miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken;</p>
<p>vattenföroreningsavgifit enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot för-<br>orening från fartyg;</p>
<p>avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-<br>skrifter om in- eller utförsel av varor;</p>
<p>lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja<br>och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasom-<br>rådet;</p>
<p>avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser<br>om elektriska anläggningar;</p>
<p>avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;</p>
<p>ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det<br>finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.<br>nämnda lag;</p>
<p>avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen<br>(1975:1385);</p>
<p>kostnader för muta eller annan<br>otillbörlig belöning.</p>
<p>(Se vidare anvisningarna.)</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången<br>vid 2000 års taxering.</p>
<p>150</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser Ds 1998:29</h2>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av följande instan-<br>ser:</p>
<p>Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Gö-<br>teborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslem, Dom-<br>stolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen,<br>Generaltullstyrelsen, Bokföringsnämnden, Riksrevisionsverket, Närings-<br>och teknikutvecklingsrådet, Kommerskollegium, Brottsförebyggande<br>rådet, Ekobrottsmyndigheten, EU-bedrägeridelegationen, Statskontoret,<br>Landstingsförbundet, Riksskatteverket, Luftfartsverket, Juridiska fakul-<br>tetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges domareförbund, Sveriges<br>advokatsamfund, Institutet mot mutor, Byggentreprenörerna, Sveriges<br>akademikers centralorganisation SACO, Föreningen Auktoriserade Revi-<br>sorer, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Lä-<br>kemedelsindustriföreningen, Skogsägarnas Riksförbund, Svenska Bank-<br>föreningen, Svenska Revisorssamfundet, Sveriges fastighetsägareför-<br>bund, Sveriges Reklambyråförbund, Annonsörföreningen, Direktreklam-<br>företagens branchförbund SWEDMA, Sveriges Redovisningskonsulters<br>Förbund, Apoteksbolaget AB och Svenska Nationalkommittén ICC.</p>
<p>Yttranden har dessutom inkommit från följande instanser.<br>Industriförbundet, Näringslivets Skattedelegation, Svenska Arbetsgivare-<br>föreningen SAF samt Stockholms Handelskammare.</p>
<p>151</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken</p>
<p>dels att 2 kap. 5a §, 10 kap. 5 §, 17 kap. 7 och 17 §§ samt 20 kap. 2 och<br>5 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap 3 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom lagakraftägande<br>dom, meddelad i främmande stat<br>där gärningen förövats eller i<br>främmande stat som har tillträtt<br>den europeiska konventionen d. 28<br>maj 1970 om brottmålsdoms inter-<br>nationella rättsverkningar eller<br>den europeiska konventionen d. 15<br>maj 1972 om överförande av<br>lagföring i brottmål, må den till-<br>talade ej här i riket lagforas för<br>samma gärning,</p>
<p>1. om han har frikänts från<br>ansvar,</p>
<p>2. om han har förklarats skyldig<br>till brottet utan att påföljd har å-<br>dömts,</p>
<p>3. om ådömd påföljd har verk-<br>ställts i sin helhet eller verkställig-<br>heten pågår, eller</p>
<p>4. om ådömd påföljd har bort-<br>fallit enligt lagen i den främmande<br>staten.</p>
<p>Första stycket gäller ej i fråga<br>om brott som avses i 1 § eller 3 §<br>4, 6 eller 7 såvida ej lagföringen i<br>den främmande staten har skett på</p>
<p>a§<sup>7</sup></p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom lagakraftägande<br>dom, meddelad i främmande stat<br>där gärningen förövats eller i<br>främmande stat som har tillträtt<br>någon av de överenskommelser<br>som anges i fjärde stycket, får den<br>tilltalade inte här i riket lagforas<br>för samma gärning,</p>
<p>1. om han har frikänts från<br>ansvar,</p>
<p>2. om han har förklarats skyldig<br>till brottet utan att påföljd ådömts,</p>
<p>3. om ådömd påföljd har verk-<br>ställts i sin helhet eller verkställig-<br>heten pågår, eller</p>
<p>4. om ådömd påföljd har bort-<br>fallit enligt lagen i den främmande<br>staten.</p>
<p>Första stycket gäller inte i fråga<br>om brott som avses i 1 § eller 3 §<br>4, 6 eller 7 såvida inte lagföringen<br>i den främmande staten har skett</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1987:761.</p>
<p>152</p>
<p>begäran av svensk myndighet</p>
<p>Har fråga om ansvar för gärning<br>prövats genom dom meddelad i<br>främmande stat och föreligger ej<br>på grund av vad förut i denna pa-<br>ragraf sagts hinder mot lagföring,<br>må åtal för gärningen väckas här i<br>riket endast efter förordnande av<br>regeringen eller den regeringen be-<br>myndigat därtill.</p>
<p>på begäran av svensk myndighet Prop. 1998/99:32<br>eller sedan personen utlämnats Bilaga 12<br>från Sverige för lagföring.</p>
<p>Om en fråga om ansvar för en<br>gärning har prövats genom en<br>dom meddelad i en främmande stat<br>och om det inte finns hinder mot<br>lagföring på grund av vad som<br>förut sagts i denna paragraf, får<br>åtal för gärningen väckas här i<br>riket endast efter förordnande av<br>regeringen eller den som<br>regeringen bemyndigat.</p>
<p>De överenskommelser som avses</p>
<p>i första stycket är</p>
<p>1. den europeiska konventionen<br>d. 28 maj 1970 om brottmålsdoms<br>internationella rättsverkningar,</p>
<p>2. den europeiska konventionen<br>d. 15 maj 1972 om överförande av<br>lagföring i brottmål,</p>
<p>3. konventionen d. 26 juli 1995<br>om skydd av Europeiska gemen-<br>skapernas finansiella intressen för<br>gärningar som däri avses,</p>
<p>4. protokollet d. 27 september<br>1996 till konventionen om skydd<br>av Europeiska gemenskapernas fi-<br>nansiella intressen för gärningar<br>som däri avses, och</p>
<p>5. konventionen d. 26 maj 1997<br>om kamp mot korruption som<br>tjänstemän i Europeiska gemen-<br>skaperna eller Europeiska union-<br>ens medlemsstater är delaktiga i<br>för gärningar som däri avses.</p>
<p>Har ett brott begåtts delvis här i<br>riket och delvis också inom den<br>medlemsstats territorium där do-<br>men meddelats, skall första stycket<br>tillämpas om gärningen omfattas<br>av de överenskommelser som an-<br>ges i fjärde stycket 3-5.</p>
<h4>9 kap</h4>
<p>Den som, i strid med föreskrifter<br>eller villkor, använder ett bidrag<br>eller utnyttjar en förmån som helt</p>
<p>153</p>
<p>eller delvis finansieras över eller<br>på annat sätt påverkar Europeiska<br>gemenskapernas budgetar för ett<br>annat ändamål än det som bidra-<br>get eller förmånen har beviljats<br>för, skall dömas for subventions-<br>missbruk till böter eller fängelse i<br>högst två år. I ringa fall skall inte<br>dömas till ansvar.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 12</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>Om någon, som på grund av<br>förtroendeställning fatt till uppgift<br>att för någon annan sköta ekono-<br>misk angelägenhet eller själv-<br>ständigt handha kvalificerad tek-<br>nisk uppgift eller övervaka sköt-<br>seln av sådan angelägenhet eller<br>uppgift, missbrukar sin förtroende-<br>ställning och därigenom skadar<br>huvudmannen, döms han för tro-</p>
<p>5§<sup>8</sup></p>
<p>Den som som på grund av för-<br>troendeställning fått till uppgift att<br>för någon annan</p>
<p>1. sköta en ekonomisk ange-<br>lägenhet,</p>
<p>2. genomföra en vetenskaplig<br>eller motsvarande utredning,</p>
<p>3. självständigt sköta en kvalifi-<br>cerad teknisk uppgift, eller</p>
<p>4. övervaka utförandet av en så-</p>
<p>löshet mot huvudman till böter<br>eller fängelse i högst två år. Vad<br>som har sagts nu gäller inte, om<br>gärningen är belagd med straff</p>
<p>dan uppgift som anges i 1, 2 eller</p>
<p>3,</p>
<p>missbrukar sin förtroendeställning<br>och därigenom skadar huvudman-</p>
<p>enligt 1-3 §§. nen, döms för trolöshet mot</p>
<p>huvudman till böter eller fängelse i<br>högst två år. Vad som har sagts nu<br>gäller inte, om gärningen är belagd<br>med straff enligt 1-3 §§.</p>
<p>Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst<br>sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas,<br>om gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring<br>eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.</p>
<p>Missbrukar någon, som fått till uppgift att sköta rättslig angelägenhet<br>för någon annan, till förfång för huvudmannen sin förtroendeställning,<br>döms han enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av ekono-<br>misk eller teknisk art.</p>
<h4>17 kap.</h4>
<p>Den som till arbetstagare eller<br>annan som avses i 20 kap. 2 §<br>lämnar, utlovar eller erbjuder muta<br>eller annan otillbörlig belöning för</p>
<p>§<sup>9</sup></p>
<p>Den som till</p>
<p>1. arbetstagare,</p>
<p>2. annan som avses i 20 kap.</p>
<p>2§,</p>
<p><sup>8</sup> Senaste lydelse 1986:123.</p>
<p><sup>9</sup> Senaste lydelse 1977:103.</p>
<p>154</p>
<p>tjänsteutövningen, dömes för be- 3. främmande stats minister, Prop. 1998/99:32<br>stickning till böter eller fängelse i ledamot av lagstiftande församling Bilaga 12<br>högst två år. eller ledamot av organ motsva-</p>
<p>rande dem som avses i 20 kap. 2 §<br>andra stycket 1, eller</p>
<p>4. någon som utan att inneha an-<br>ställning eller uppdrag som nu har<br>sagts utövar främmande stats myn-<br>dighet<br>lämnar, utlovar eller erbjuder, för<br>denne själv eller för annan, muta<br>eller annan otillbörlig belöning för<br>tjänsteutövningen, döms för be-<br>stickning till böter eller fängelse i<br>högst två år.</p>
<p>Har bestickning skett i förhåll-<br>ande till någon som ej är arbets-<br>tagare hos staten eller hos kom-<br>mun och som ej omfattas av 20<br>kap. 2 § andra stycket 1-4, må<br>åklagare väcka åtal endast om<br>brottet angives till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren till den för<br>bestickningen utsatte eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>17 §<sup>10</sup></p>
<p>I vissa fall av bestickning får<br>åklagare väcka åtal endast om<br>brottet anges till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren till den som<br>utsatts för bestickningen eller om<br>åtal är påkallat från allmän syn-<br>punkt. Detta gäller om bestickning<br>skett i förhållande till någon som</p>
<p>1. inte är arbetstagare hos staten<br>eller hos kommun,</p>
<p>2. inte omfattas av 20 kap. 2 §<br>andra stycket 1-4 eller 6 och</p>
<p>3. inte är främmande stats mini-<br>ster eller ledamot av lagstiftande<br>församling.</p>
<h4>20 kap.</h4>
<p>Arbetstagare som tar emot, låter<br>åt sig utlova eller begär muta eller<br>annan otillbörlig belöning för sin<br>tjänsteutövning, döms för mutbrott<br>till böter eller fängelse i högst två<br>år. Detsamma skall gälla, om ar-<br>betstagaren begått gärningen innan<br>han erhöll anställningen eller efter<br>det han slutat densamma. Är brot-<br>tet grovt, döms till fängelse, lägst<br>sex månader och högst sex år.</p>
<p>2§<sup>n</sup></p>
<p>Arbetstagare som, för sig själv<br>eller för annan, tar emot, låter åt<br>sig utlova eller begär muta eller<br>annan otillbörlig belöning för sin<br>tjänsteutövning, döms för mutbrott<br>till böter eller fängelse i högst två<br>år. Detsamma skall gälla, om ar-<br>betstagaren begått gärningen innan<br>han erhöll anställningen eller efter<br>det han slutat densamma. Är brot-<br>tet grovt, döms till fängelse, lägst</p>
<p><sup>10</sup> Senaste lydelse 1977:103.</p>
<p><sup>11</sup> Senaste lydelse 1993:207.</p>
<p>155</p>
<p>Vad i första stycket sägs om<br>arbetstagare skall också tillämpas<br>På</p>
<p>1. ledamot av styrelse, verk,<br>nämnd, kommitté eller annan så-<br>dan myndighet som hör till staten<br>eller till kommun, landsting, kom-<br>munalförbund, församling, kyrklig<br>samfällighet eller allmän försäk-<br>ringskassa,</p>
<p>2. den som utövar uppdrag som<br>är reglerat i författning,</p>
<p>3. den som är krigsman enligt<br>lagen (1986:644) om disciplinför-<br>seelser av krigsmän, m.m. eller an-<br>nan som fullgör lagstadgad tjänste-<br>plikt,</p>
<p>4. den som utan att inneha an-<br>ställning eller uppdrag som nu har<br>sagts utövar myndighet och</p>
<p>5. den som i annat fall än som<br>avses i 1^4 på grund av förtro-<br>endeställning fatt till uppgift att<br>för någon annan sköta rättslig<br>eller ekonomisk angelägenhet eller<br>självständigt handha kvalificerad<br>teknisk uppgift eller övervaka sköt-<br>seln av sådan angelägenhet eller<br>uppgift.</p>
<p>Åklagare må, utan hinder av vad<br>eljest må vara stadgat, åtala brott<br>varigenom arbetstagare hos staten<br>eller hos kommun eller annan som<br>avses i 2 § andra stycket 1-4 har<br></p>
<p>sex månader och högst sex år.</p>
<p>Vad i första stycket sägs om<br>arbetstagare skall också tillämpas<br>På</p>
<p>1. ledamot av styrelse, verk,<br>nämnd, kommitté eller annan så-<br>dan myndighet som hör till staten<br>eller till kommun, landsting, kom-<br>munalförbund, församling, kyrklig<br>samfällighet eller allmän försäk-<br>ringskassa,</p>
<p>2. den som utövar uppdrag som<br>är reglerat i författning,</p>
<p>3. den som omfattas av lagen<br>(1994:1811) om disciplinansvar<br>inom totalförsvaret, m.m. eller an-<br>nan som fullgör lagstadgad tjänste-<br>plikt,</p>
<p>4. den som utan att inneha<br>anställning eller uppdrag som nu<br>har sagts utövar myndighet och</p>
<p>5. den som i annat fall än som<br>avses i 1-4 på grund av förtro-<br>endeställning fatt till uppgift att<br>för någon annan</p>
<p>a) sköta en rättslig eller eko-<br>nomisk angelägenhet,</p>
<p>b) genomföra en vetenskaplig<br>eller motsvarande utredning,</p>
<p>c) självständigt sköta en kvalifi-<br>cerad teknisk uppgift, eller</p>
<p>d) övervaka utförandet av en så-<br>dan uppgift som anges i a, b eller<br>c, och</p>
<p>6. ledamot av Europeiska ge-<br>menskapernas kommission, Euro-<br>paparlamentet eller Europeiska<br>gemenskapernas revisionsrätt eller<br>domare i Europeiska gemenskap-<br>ernas domstol.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0332/prop_199899__32-2.png" style="width:12pt;height:12pt;"/>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>Åklagare får, utan hinder av vad<br>som annars är föreskrivet, åtala<br>brott varigenom arbetstagare hos<br>staten eller hos kommun eller<br>annan som avses i 2 § andra</p>
<p><sup>12</sup> Senaste lydelse 1977:103.</p>
<p>156</p>
<p>åsidosatt vad honom åligger i ut-<br>övningen av anställningen eller<br>uppdraget.</p>
<p>Utan hinder av vad i första</p>
<p>stycket 1-4 har åsidosatt vad som<br>åligger honom i utövningen av an-<br>ställningen eller uppdraget.</p>
<p>Utan hinder av bestämmelserna</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>stycket sägs skall dock gälla</p>
<p>1. vad i denna balk stadgas att å-<br>tal ej må ske utan förordnande av<br>regeringen eller den regeringen har<br>bemyndigat och</p>
<p>2. vad i annan lag eller författ-<br>ning är föreskrivet om åtal för gär-<br>ning, för vilken straff är stadgat<br>allenast om den förövas av inne-<br>havare av anställning eller uppdrag<br>som sägs i första stycket.</p>
<p>Har mutbrott begåtts av någon<br>som ej omfattas av första stycket,<br>må åklagare väcka åtal endast om<br>brottet angives till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>År ej för visst fall annat stadgat,<br>må åklagare åtala brott mot sådan<br>tystnadsplikt som gäller till förmån<br>för enskild målsägande endast om<br>denne anger brottet till åtal eller<br>åtal är påkallat från allmän syn-<br>punkt.</p>
<p>i första stycket skall dock gälla</p>
<p>1. vad som i denna balk före-<br>skrivs om att åtal inte får ske utan<br>förordnande av regeringen eller<br>den regeringen har bemyndigat<br>och</p>
<p>2. vad som i annan lag eller för-<br>fattning är föreskrivet om åtal för<br>gärning, för vilken straff är stadgat<br>endast om den förövas av inne-<br>havare av anställning eller uppdrag<br>som avses i första stycket.</p>
<p>Har mutbrott begåtts av någon<br>som inte omfattas av första stycket<br>eller av 2 § andra stycket 6, får<br>åklagare väcka åtal endast om<br>brottet anges till åtal av arbets-<br>eller uppdragsgivaren eller om åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Om det inte finns särskilda<br>bestämmelser för ett visst fall, får<br>åklagare åtala brott mot sådan<br>tystnadsplikt som gäller till förmån<br>för enskild målsägande endast om<br>denne anger brottet till åtal eller<br>åtal är påkallat från allmän syn-</p>
<p>punkt.</p>
<p>Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts<br>av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av<br>tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestäm-<br>melser.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.</p>
<p>157</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att<br>20 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>20 §<sup>13</sup></p>
<p>Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla<br>omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bi-<br>behållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde<br>(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.</p>
<p>Avdrag far inte göras för:</p>
<p>den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så<br>som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller<br>därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;</p>
<p>kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar<br>eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är<br>skattefria enligt 19 §;</p>
<p>värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts<br>av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges<br>barn som ej fyllt 16 år;</p>
<p>ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-<br>värvsverksamhet;</p>
<p>svenska allmänna skatter;</p>
<p>kapitalavbetalning på skuld;</p>
<p>ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§<br>lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 31 § tullagen<br>(1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen</p>
<p>(1996:1030) om underhållsstöd och 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetal-<br>ningslagen (1997:483) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen<br>(1997:484) om dröjsmålsavgift;</p>
<p>avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;</p>
<p>avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);</p>
<p>avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);</p>
<p>avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);</p>
<p>avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);</p>
<p>avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);</p>
<p>avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;</p>
<p>skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i<br>arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare<br>och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;</p>
<p>företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;</p>
<p>straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p><sup>13</sup> Senaste lydelse 1998:816.</p>
<p>158</p>
<p>skatteavdrag för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt skatte-<br>betalningslagen (1997:483);</p>
<p>avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;</p>
<p>kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig<br>parkering;</p>
<p>överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);</p>
<p>miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken;</p>
<p>vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot föro-<br>rening från fartyg;</p>
<p>avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-<br>skrifter om in- eller utförsel av varor;</p>
<p>lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja<br>och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasom-<br>rådet;</p>
<p>avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser<br>om elektriska anläggningar;</p>
<p>avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;</p>
<p>ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det<br>finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.<br>nämnda lag;</p>
<p>avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a§ aktiebolagslagen<br>(1975:1385);</p>
<p>utgifter för muta eller annan<br>otillbörlig belöning.</p>
<p>(Se vidare anvisningarna.)</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas i fråga om utgifter<br>efter ikraftträdandet.</p>
<p>159</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-11-13</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Len-<br>nander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 5 november 1998 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Lars Werkström.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i brottsbalken</p>
<p>2 kap. 5 a §</p>
<p>I fjärde stycket 3-5 anges namnet på den internationella överenskommel-<br>sen med tillägget "för gärningar som däri avses". Avsikten är därvid att<br>en dom i en konventionsstat skall utgöra hinder för lagföring i Sverige<br>endast om lagföringen avser någon gärning som omfattas av respektive<br>överenskommelse. Formuleringen antyder dock snarare att det citerade<br>uttrycket ingår i namnet på överenskommelsen. Bäst vore om begräns-<br>ningen kunde brytas ut till en särskild mening. Detta är emellertid svårt<br>med hänsyn till paragrafens konstruktion. Det torde därför få accepteras<br>att begränsningen anges särskilt i varje punkt. Den bör dock därvid ges<br>en något mindre kryptisk formulering, exempelvis:", dock endast om<br>gärningen omfattas av överenskommelsen".</p>
<p>9 kap. 3 a §</p>
<p>Den föreslagna bestämmelsen är i viss mån en främmande fågel i svensk<br>straffrätt. I fråga om bedrägeriansvar förutsätts att motpartens disposition<br>påverkats av ett vilseledande, t.ex. genom att gärningsmannen vilselett<br>om sin vilja eller förmåga att fullgöra ett avtal som ingås. För ett för-<br>skingringsansvar förutsätts att gärningsmannen inte kan redovisa för den<br>mottagna egendomen. Förslaget innebär att själva förpliktelsen att full-<br>göra avtalet straffsanktioneras. För att ansvarsbestämmelsen inte skall<br>leda till stötande resultat torde det vara nödvändigt att strängt hålla fast<br>vid att bidraget skall användas just för annat ändamål. Att bidragstagaren<br>försökt men misslyckats med att fullgöra sitt åtagande bör inte kunna<br>leda till straff. Antag exempelvis att en lantbrukare tagit emot ett bidrag<br>för att odla en viss gröda som senare visar sig vara otjänlig för mark- och<br>klimatförhållanden på hans gård, så att han måste övergå till annan od-</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>160</p>
<p>ling. Eller antag att en vetenskapsman tar emot bidrag för ett visst forsk-<br>ningsprojekt som visar sig förfelat och måste överges för någon annan<br>forskningsuppgift, dock först sedan han förbrukat medlen för sitt uppe-<br>hälle under den tid projektet pågick. Inte i någotdera fallet torde straffan-<br>svar böra inträda. Båda far anses ha använt bidraget för avsett ändamål<br>ehuru med misslyckat resultat. Men avgränsningen mot det straffbara<br>området kan bli besvärlig och medföra tillämpningssvårigheter.</p>
<p>Det hade varit önskvärt att de fall då bestämmelsen kan bli tillämplig<br>analyserats mer ingående. Emellertid grundar den sig på en EUkonven-<br>tion och fyller i sin kärna ett angeläget ändamål. Sverige bör inte försena<br>ratifikationen av överenskommelsen. Lagrådet godtar därför den för-<br>slagna bestämmelsen med tillägget att den torde förutsätta en betydande<br>restriktivitet vid tillämpningen.</p>
<p>10 kap 5 §</p>
<p>De ändringar som föreslås beträffande brottet trolöshet mot huvudman<br>har föranletts av de motsvarande ändringar som i lagrådsremissen före-<br>slås beträffande mutbrott i 20 kap. 2 § brottsbalken. Av motiven kan slut-<br>satsen dras, att ändringarna i 10 kap. 5 § närmast setts som en teknisk<br>justering.</p>
<p>110 kap. 5 § första stycket 2 föreslås en utvidgning av den krets personer<br>som omfattas av bestämmelsen. Straffansvar skall också gälla för den<br>som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan<br>genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning och som miss-<br>brukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen. Som<br>exempel på personer som avses anges i motiven (avsnitten 5.5.4 och<br>5.6.2) bl. a. en konsult som av Socialstyrelsen fått i uppdrag att bedöma<br>om ett visst preparat är sådant att det motsvarar kraven för registrering<br>som läkemedel, en person som anlitats för att genomföra en geologisk<br>undersökning i samband med gruvprospektering samt en av domstol eller<br>part anlitad sakkunnig, t.ex. en barnpsykolog.</p>
<p>Om en sådan person som nu åsyftas tar emot ersättning för att leverera en<br>felaktig eller bristfällig analys är tanken, att han skall omfattas av det i<br>lagrådsremissen föreslagna ansvaret för mutbrott. Något egentligt behov<br>av att gärningen samtidigt skall vara straffbar som trolöshet mot huvud-<br>man, ett brott som inte har högre straffskala än mutbrottet, torde knappast<br>föreligga. Bestämmelsen i 10 kap. 5 § far däremot självständig betydelse<br>i de fall där den som genomför utredningen varken tar emot, låter sig<br>utlovas eller begär någon otillbörlig belöning för sitt handlande, utan av-<br>ger ett felaktigt eller vilseledande utlåtande av något annat kanske mer<br>personligt skäl. Av lagrådsremissen framgår emellertid inte, huruvida det<br>finns ett behov av en kriminalisering som sträcker sig utöver de fall där<br>otillbörlig ersättning förekommit.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>161</p>
<p>För att ansvar för trolöshet mot huvudman enligt bestämmelsens första<br>stycke skall iffågakomma, måste gärningen skada huvudmannen. Här-<br>med menas att denne tillfogas ekonomisk skada (NJA II 1942 s. 462 och<br>467, Kommentar till Brottsbalken, Del I, 6 uppl. 1995, s. 551 ff, och<br>Jareborg, Brotten, Andra häftet, 2 uppl. 1986, s. 261 och 264). Skadan<br>skall dessutom vara täckt av gärningsmannens uppsåt. Det torde vara<br>klart, att ekonomisk skada för huvudmannen kan uppstå i vissa av de fall<br>som den föreslagna bestämmelsen avser att fånga in, men att rekvisitet i<br>andra fall kommer att brista. Det senare gäller t.ex. den ovan nämnda av<br>Socialstyrelsen anlitade konsulten eller den av domstol anlitade sakkun-<br>nige. Av detta skäl blir i realiteten det kriminaliserade området mindre än<br>vad som synes avsett.</p>
<p>Det som nu senast sagts leder - om någon ändring av 10 kap. 5 § överhu-<br>vudtaget skall göras i detta sammanhang - till frågan, om inte den nya<br>personkretsen snarare borde ha sin plats i bestämmelsens tredje stycke,<br>som gäller missbruk av uppgift att sköta rättslig angelägenhet, vilket är<br>ett brott som inte är ett förmögenhetsbrott i egentlig mening. Syftet med<br>stadgandet i tredje stycket är snarare att inskärpa vikten av att den som<br>skall sköta annans rättsliga angelägenheter inte handlar till förfång för<br>huvudmannen (jfr NJA II 1962 s. 227 f). Här krävs således endast<br>"förfång", något som inkluderar inte bara ekonomisk skada utan även<br>olägenheter och besvär av annat slag (jfr NJA II 1942 s. 468 och Jareborg<br>a.a. s. 269). Placeras den nya persongruppen i tredje stycket undviks<br>dessutom rekvisitet att gärningsmannen skall ha fått sin uppgift "på<br>grund av förtroendeställning" i förhållande till huvudmannen. (Jfr Kom-<br>mentaren till Brottsbalken s. 547 f och Jareborg a.a. s. 261. En annan sak<br>är att en förtroendeställning uppkommer sedan uppgiften erhållits.) Detta<br>rekvisit kan brista t.ex. då en av part anlitad sakkunnig, därtill mutad av<br>motparten, avger ett felaktigt eller vilseledande utlåtande i en process.<br>Rekvisitet uppställs inte, då det gäller uppgiften att sköta en rättslig an-<br>gelägenhet. Görs ändringen på det av Lagrådet nu antydda sättet måste å<br>andra sidan observeras, att det inte finns något grovt brott av den variant<br>av trolöshetsbrottet som regleras i tredje stycket.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening bör dock en ändring av 10 kap. 5 § anstå till<br>dess att en mer ingående analys av behovet, innebörden och konsekven-<br>serna av en sådan lagändring hunnit genomföras.</p>
<p>17 kap. 7 §</p>
<p>I bestämmelserna om bestickning och mutbrott föreslås de ändringarna<br>att det döms till ansvar för förmåner för funktionären själv eller för<br>annan. Mot bakgrund av även europeiska erfarenheter är detta en högst<br>rimlig utvidgning, till dels endast ett förtydligande. Att exempelvis en<br>politiker genomför en vapenaffär med vetskap om att vapenleverantören<br>lämnar ett stort bidrag till hans politiska parti kan naturligtvis inte be-<br>traktas som annat än tagande av muta.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>162</p>
<p>Samtidigt måste försiktighet iakttas så att inte bestämmelsen inkräktar på<br>medborgarnas frihet att sluta sig samman för allmänna syften. I författ-<br>ningskommentaren förs ett resonemang vars kärnpunkt är att en förmån<br>som tillfaller en förening eller annat organ med vars ideella målsättning<br>en funktionär sympatiserar knappast kan anses som en muta eller annan<br>otillbörlig belöning om inte förmånen på något mer konkret sätt gynnar<br>funktionären. Resonemanget synes utgöra en vidareutveckling av förar-<br>betsuttalanden av mutansvarskommittén om förmåner till funktionärens<br>hustru eller annan närstående; ansvaret ansågs i detta hänseende vara i<br>allmänhet begränsat till sådant som kunde sägas ligga inom egennyttans<br>ram (SOU 1974:37 s. 142). Skillnaden blir emellertid väsentlig mellan<br>vad som kan följa av en extensiv lagtolkning och en i lagtexten intagen<br>föreskrift att bestämmelsen gäller även förmåner "för annan".</p>
<p>Snarare torde skillnaden mellan vad som kan föranleda ansvar och vad<br>som bör vara straffritt ligga i vad som också antyds i författningskom-<br>mentaren med avseende på bidrag till politiska partier, nämligen i kravet<br>på otillbörlighet och samband med funktionärens tjänsteutövning. Den<br>närmare bedömningen av begreppet otillbörlighet är beroende av sed och<br>allmän uppfattning och låter sig inte preciseras i lagtext; vad som bör<br>anses otillbörligt kan växla från tid till annan och vara olika på olika<br>verksamhetsområden (Lena Holmqvist m.fl. Brottsbalken, kap. 13-24,<br>Stockholm 1998, s. 20:43). Allmänna bidrag från medborgarna till poli-<br>tiska partier måste anses ligga inom ramen för sedvänjan, även om de<br>syftar till att politikerna skall bli valda för att genomföra en politik som<br>bidragsgivarna sympatiserar med eller till och med finner motsvara den<br>egna plånbokens intressen, och kan inte anses generellt otillbörliga.</p>
<p>20 kap. 2 §</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket 5 överensstämmer inte helt med förebilden<br>i 10 kap 5 §. I motsats till vad som föreskrivs i 10 kap. 5 § tredje stycket<br>krävs således enligt 20 kap. 2 § andra stycket 5, att den som fatt till upp-<br>gift att för någon annan sköta en rättslig angelägenhet skall ha fatt denna<br>uppgift "på grund av förtroendeställning" i förhållande till huvudmannen.<br>Samma rekvisit uppställs beträffande den nya personkrets som nu före-<br>slås införd. Lagrådet, som hänvisar till sitt yttrande i anledning av försla-<br>get till ändring i 10 kap. 5 §, efterlyser en analys av rekvisitets betydelse<br>då det gäller denna utvidgade persongrupp.</p>
<p>Lagrådet hänvisar vidare till sitt yttrande i anledning av förslaget till änd-<br>ring i 17 kap. 7 §.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen</p>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>163</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von<br>Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Rosengren, Larsson,<br>Wämersson, Lejon, Lövdén</p>
<p>Föredragande: Laila Freivalds</p>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<p>Regeringen beslutar proposition EU-bedrägerier och korruption</p>
<p>164</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1998/99:32</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik Bestämmelser som</p>
<p>inför, ändrar, upp-<br>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td><td>
<p>Celexnummer för<br>bakomliggande EU-<br>rättsakter</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om ändring i brotts-<br>balken</p></td><td>
<p>496Y1023(01)</p>
<p>495Y1127(03)</p>
<p>497Y0625(01)</p></td></tr>
</table>
<p>165</p>
<p>Eländers Gotab 57634, Stockholm 1998</p>
11att riksdagen godkänner konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finensiella intressen med den förklaring beträffande artikel 7 i konventionen som regeringen förordat?11att riksdagen godkänner konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finensiella intressen med den förklaring beträffande artikel 7 i konventionen som regeringen förordatbifall=utskottet1998/99:JuU16?22att riksdagen godkänner protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen med den förklaring beträffande artikel 6 i protokollet som regeringen förordatbifall=utskottet1998/99:JuU16?22att riksdagen godkänner protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen med den förklaring beträffande artikel 6 i protokollet som regeringen förordat?33att riksdagen godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen med den förklaring beträffande artikel 2 i protokollet som regeringen förordat?33att riksdagen godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen med den förklaring beträffande artikel 2 i protokollet som regeringen förordatbifall=utskottet1998/99:JuU16?44att riksdagen godkänner konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 10, 12 och 13 i konventionen som regeringen förordatbifall=utskottet1998/99:JuU16?44att riksdagen godkänner konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 10, 12 och 13 i konventionen som regeringen förordat?55att riksdagen godkänner OECD-konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser med den förklaring beträffande artikel 15 i konventionen som regeringen förordat?55att riksdagen godkänner OECD-konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser med den förklaring beträffande artikel 15 i konventionen som regeringen förordatbifall=utskottet1998/99:JuU16?66att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:JuU16?66att riksdagen antar regeringens förslag till?77att riksdagen antar regeringens förslag till?77att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:JuU16?INLInlämning1998-12-11 00:00:00planerat60hanteringINLInlämning1998-12-28 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning1999-01-19 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning1999-01-20 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar1999-02-03 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-24 09:15:49statustextstatustextÄrendet är avslutatGM03322019-05-22 17:20:44tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-24 09:15:49behandlas_i1998/99:JuU16GM01JuU16bet1998/99JuU16EU-bedrägerier och korruptionBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:32<br/>
EU-bedrägerier och korruptionGM02Ju14mot1998/99Ju14med anledning av prop. 1998/99:32 EU-bedrägerier och korruptionMotionföljdmotionav Gunnel Wallin m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:32<br/>
EU-bedrägerier och korruptionGM02Ju14mot1998/99Ju14med anledning av prop. 1998/99:32 EU-bedrägerier och korruptionav Gunnel Wallin m.fl. (C)Motion