2289466GM03301998/9930propproppropProposition 1998/99:30PropositionPropositionFinansdepartementet3001998-11-05 00:00:002025-12-19 14:04:101999-01-01 00:00:00Investerarskydddigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0330/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0330https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0330
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1998/99:30</h1>
<h2>Investerarskydd</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0330/prop_199899__30-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1998/99:30</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 5 november 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>ErikÅsbrink</p>
<p>(F inansdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås att en lag om investerarskydd införs. Den nya<br>lagen bygger på EG-direktivet 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för<br>ersättning till investerare. Genom lagen införs ett skydd för investerares<br>finansiella instrument och likvida medel som handhas av värdepappersin-<br>stitut i samband med tjänster som instituten utför. Skyddet kan ses som en<br>motsvarighet till den garanti som gäller för insättningar i bank enligt lagen<br>(1995:1571) om insättningsgaranti.</p>
<p>Investerarskyddet träder in om ett värdepappersinstitut försätts i kon-<br>kurs, eller om en utländsk myndighet förklarar att finansiella instrument<br>och likvida medel är indisponibla, och investeraren inte kan få tillbaka<br>sina tillgångar. Värdepappersinstitut är i regel skyldiga att hålla finansiella<br>instrument och likvida medel som tillhör investerare åtskilda från sina<br>egna tillgångar. Investerarna har därför normalt separationsrätt till sina<br>tillgångar om institutet går i konkurs. Först om tillgångarna sammanblan-<br>dats med institutets egna, eller om de på grund av brottslig handling inte<br>finns kvar, uppkommer en situation där investerarskyddet kan behöva<br>ersätta investerare. Medel som finns på konto hos ett värdepappersinstitut<br>täcks i dag av insättningsgarantin och kommer även att göra det i fortsätt-<br>ningen.</p>
<p>Investerarskyddet skall enligt förslaget administreras av Insättningsga-<br>rantinämnden - dvs. den myndighet som har hand om administrationen av<br>insättningsgarantin - och finansieras genom avgifter av de institut som<br>tillhör skyddet. Insättningsgarantinämnden skall fastställa de närmare<br>grunderna för hur avgifterna skall beräknas. Sammantaget skall dock av-</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 30<br></p>
<p>giftema motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av Prop. 1998/99:30<br>skyddet samt för att täcka nämndens administrationskostnader.</p>
<p>Nämnden ges stor flexibilitet när det gäller valet av metod för att säker-<br>ställa utbetalningar från investerarskyddet. Nämnden kan t.ex. välja mel-<br>lan att fondera de avgifter som betalas av instituten eller att teckna en<br>kollektiv försäkring. Vidare far nämnden en möjlighet att låna medel hos<br>Riksgäldskontoret.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 1999.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om investerarskydd......................................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen</p>
<p>(1987:617).........................................................................13</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om</p>
<p>värdepappersrörelse...........................................................16</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om</p>
<p>insättningsgaranti...............................................................19</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning.............................................................20</p>
<p>4 Bakgrund.........................................................................................22</p>
<p>4.1 EG-direktivet om skydd för investerare.............................22</p>
<p>4.2 Genomförandet av EG-direktivet om system för garanti</p>
<p>av insättningar...................................................................24</p>
<p>4.3 Befintliga säkerhetsarrangemang......................................25</p>
<p>4.3.1 Allmänt............................................................25</p>
<p>4.3.2 Lagen om värdepappersrörelse.......................26</p>
<p>4.3.3 Aktiekontolagen..............................................29</p>
<p>5 Ett svenskt investerskydd - allmän inriktning..................................31</p>
<p>6 Administrationen av investerarskyddet............................................34</p>
<p>7 Investerarskyddets omfattning.........................................................39</p>
<p>7.1 Verksamheter som omfattas av investerarskyddet.............39</p>
<p>7.2 Tillgångar som omfattas av skyddet..................................44</p>
<p>7.2.1 Finansiella instrument.....................................44</p>
<p>7.2.2 Medel..............................................................47</p>
<p>7.2.3 Individuellt pensionssparande.........................49</p>
<p>7.3 Vilka investerare omfattas av skyddet?.............................50</p>
<p>7.4 När aktualiseras skyddet?..................................................53</p>
<p>7.5 Förhållandet till utländska investerarskydd.......................54</p>
<p>7.5.1 Allmänt om filialer..........................................54</p>
<p>7.5.2 Svenska värdepappersinstituts filialer</p>
<p>utomlands........................................................55</p>
<p>7.5.3 Utländska värdepappersinstituts filialer i</p>
<p>Sverige............................................................57</p>
<p>8 Ersättningens storlek........................................................................60</p>
<p>9 Insättningsgarantinämndens handläggning av investerarskyddet.....65</p>
<p>9.1 Utredningen av krav..........................................................65</p>
<p>9.2 Utbetalning och återbetalning av ersättning......................70</p>
<p>9.3 Övertagande av fordran.....................................................74</p>
<p>9.4 Sekretess............................................................................76</p>
<p>9.5 Överklagande....................................................................78</p>
<p>10 Värdepappersinstitutens skyldigheter...............................................79</p>
<p>10.1 Värdepappersinstitutens informationsskyldighet...............79</p>
<p>10.2 Värdepappersinstituts underlåtenhet att fullgöra sina Prop. 1998/99:30</p>
<p>skyldigheter.......................................................................80</p>
<p>11 Investerarskyddets finansiering........................................................83</p>
<p>12 Ikraftträdande...................................................................................91</p>
<p>13 Ekonomiska konsekvenser...............................................................92</p>
<p>14 Författningskommentar....................................................................93</p>
<p>14.1 Förslaget till lag om investerarskydd.................................93</p>
<p>14.2 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen</p>
<p>(1987:617).......................................................................107</p>
<p>14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om</p>
<p>värdepappersrörelse.........................................................107</p>
<p>14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om</p>
<p>insättningsgaranti.............................................................108</p>
<p>Bilaga 1 Direktivet (97/9/EG) om system för ersättning till</p>
<p>investerare.......................................................................109</p>
<p>Bilaga 2 Investerarskyddsutredningens sammanfattning av</p>
<p>betänkandet.....................................................................134</p>
<p>Bilaga 3 Investerarskyddsutredningens lagförslag.........................137</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna................................152</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag...........................................153</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådets yttrande...........................................................166</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1998.....171</p>
<p>Rättsdatablad..........................................................................................172</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om investerarskydd,</p>
<p>2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>2 Lagtext <sup>Pro</sup>P 1998/99:30</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om investerarskydd</h3>
<p>Härigenom föreskrivs<sup>1</sup> följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning för förlust av in-<br>vesterares finansiella instrument och medel hos ett värdepappersinstitut<br>(investerarskydd).</p>
<p>Frågor om investerarskyddet handläggs av Insättningsgarantinämnden.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>2 § I denna lag betyder</p>
<p>1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 2 § lagen<br>(1991:981) om värdepappersrörelse,</p>
<p>2. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut för utförande av<br>en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,</p>
<p>3. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § första styck-<br>et och 3 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om värdepappersrörelse, 2<br>kap. 2 § första stycket 9 bankrörelselagen (1987:617) samt 14 § lagen<br>(1990:1114) om värdepappersfonder,</p>
<p>4. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 1 § lagen<br>(1991:980) om handel med finansiella instrument.</p>
<p>Investerarskyddets omfattning</p>
<p>3 § Investerarskyddet omfattar</p>
<p>1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt<br>värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till ett utländskt värdepap-<br>persinstitut förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs,<br>och</p>
<p>2. medel som ett svenskt värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till<br>ett utländskt värdepappersinstitut har tagit emot med redovisningsskyldig-<br>het i samband med att en investeringstjänst utförs.</p>
<p>Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen kan er-<br>sättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.</p>
<p><sup>1</sup> Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för<br>ersättning till investerare (EGT nr L 84, 26.3.1997, s. 22, Celex 397L0009).</p>
<p>4 § Ett svenskt värdepappersinstitut tillhör investerarskyddet enligt denna Prop. 1998/99:30<br>lag.</p>
<p>Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt<br>värdepappersinstituts filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES). Det svenska investerarskyddets nivå och om-<br>fattning överstiger i sådana fall inte det skydd som gäller i det landet.</p>
<p>Insättningsgarantinämnden far på ansökan av ett svenskt värdepap-<br>persinstitut besluta om att skyddet enligt denna lag skall omfatta även till-<br>gångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet i ett land utanför<br>EES.</p>
<p>5 § Insättningsgarantinämnden far på ansökan av ett utländskt värdepap-<br>persinstitut besluta att institutets filial i Sverige skall tillhöra investe-<br>rarskyddet, om filialen inte tillhör ett investerarskydd i ett annat land som<br>uppfyller minst de krav som gäller inom EES.</p>
<p>När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första<br>stycket avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen<br>kan fa från ett investerarskydd i institutets hemland.</p>
<p>6 § Insättningsgarantinämnden får på ansökan av ett utländskt värdepap-<br>persinstitut från ett land inom EES besluta att institutets filial i Sverige<br>skall tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det<br>skydd som gäller för institutet i hemlandet (kompletteringsskydd).</p>
<p>Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land<br>utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som<br>uppfyller minst de krav som gäller inom EES.</p>
<p>När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första<br>och andra styckena avdrag göras for den ersättning en investerare som<br>anlitat filialen kan fa från skyddet i institutets hemland.</p>
<p>Ersättning från investerarskyddet</p>
<p>7 § En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett vär-<br>depappersinstitut som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren<br>inte från institutet kan fa ut finansiella instrument eller medel som avses i<br>3§.</p>
<p>Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut tillhör investerarskyd-<br>det, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en be-<br>hörig myndighet i institutets hemland förklarat att finansiella instrument<br>och medel hos institutet inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om<br>konkursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.</p>
<p>8 § Ersättning för finansiella instrument skall lämnas med belopp som<br>motsvarar instrumentens marknadsvärde vid utgången av den dag kon-<br>kursbeslutet meddelas. Om instrumenten är föremål för kurssättning skall,<br>om inte annat framgår, marknadsvärdet anses uppgå till den senast note-<br>rade betalkursen eller, om sådan inte finns, senast noterade köpkursen.</p>
<p>Om rätt till ränta finns enligt lag eller avtal, skall ersättning för medel<br>även omfatta ränta till och med dagen för konkursbeslutet.</p>
<p>Finansiella instrument eller medel som är angivna i ett annat lands va-<br>luta skall räknas om till svenska kronor enligt den senaste köpkurs som<br>gällde dagen för konkursbeslutet.</p>
<p>9 § En investerare har rätt till ersättning enligt denna lag med sammanlagt<br>högst 250 000 kronor för varje värdepappersinstitut.</p>
<p>En investerare har inte rätt till ersättning från investerarskyddet till den<br>den del han erhållit utdelning i institutets konkurs, ersättning genom in-<br>stitutets ansvarsförsäkring eller skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen<br>(1998:000) om kontoföring av finansiella instrument, för en enligt denna<br>lag ersättningsgill förlust.</p>
<p>10 § Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut helt eller delvis för<br>någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till er-<br>sättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat<br>institutet.</p>
<p>11 § Om de finansiella instrument eller medel som ersättningen avser är<br>pantsatta, skall panthavaren ha panträtt i ersättningen.</p>
<p>Undantag från investerarskyddet</p>
<p>12 § Andelsägare i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om<br>värdepappersfonder har inte rätt till ersättning för tillgångar som ingår i<br>fonden.</p>
<p>Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas av lagen<br>(1993:931) om individuellt pensionssparande.</p>
<p>13 § Ett värdepappersinstitut som tillhör investerarskyddet kan inte få<br>ersättning från detta.</p>
<p>14 § Ett krav avseende tillgångar som enligt en lagakraftvunnen dom har<br>varit föremål för brott enligt 9 kap. 6, 6 a, 7 eller 7 a § brottsbalken, skall<br>inte ge rätt till ersättning från investerarskyddet.</p>
<p>Utredning och utbetalning av ersättning</p>
<p>15 § En investerare som vill ha ersättning enligt denna lag skall framställa<br>sitt krav till Insättningsgarantinämnden senast ett år från dagen för kon-<br>kursbeslutet. Har investeraren inte framställt sitt krav inom denna tid är<br>rätten till ersättning förlorad.</p>
<p>Om investeraren har varit förhindrad att framställa sitt krav inom den<br>tid som anges i första stycket, börjar tidsfristen i stället att löpa när hindret<br>upphör.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>16 § Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts konkurs finner att en in- Prop. 1998/99:30<br>vesterare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, skall förvaltaren</p>
<p>genast informera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de<br>uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att<br>kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.</p>
<p>17 § Insättningsgarantinämnden skall betala ut ersättning till en investera-<br>re snarast möjligt och senast två veckor efter det att ersättningen slutligt<br>har fastställts.</p>
<p>18 § Om åtal har väckts för brott enligt 9 kap. 6, 6 a, 7 eller 7 a § brotts-<br>balken avseende viss tillgång och ersättning begärs för tillgången, skall<br>Insättningsgarantinämnden besluta att ersättning tills vidare inte skall be-<br>talas ut.</p>
<p>Återbetalning av ersättning</p>
<p>19 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att<br>ersättning betalats ut felaktigt eller med för högt belopp, skall återbetal-<br>ning ske av vad som har betalats ut för mycket tillsammans med ränta<br>beräknad enligt 6 § räntelagen (1975:635).</p>
<p>Återbetalning skall också ske om någon i annat fall har tagit emot er-<br>sättning felaktigt eller med för högt belopp och skäligen borde ha insett<br>detta. Ränta skall i sådana fall beräknas enligt 5 § räntelagen.</p>
<p>Beslut enligt första och andra styckena fattas av Insättningsgaranti-<br>nämnden och far verkställas enligt utsökningsbalken.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, far återbetalningsskyldighet enligt första</p>
<p>och andra styckena efterges helt eller delvis.</p>
<p>Information</p>
<p>20 § Ett värdepappersinstitut skall informera sina kunder om</p>
<p>1. det skydd som gäller hos institutet för tillgångar som avses i 3 §,</p>
<p>2. den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och</p>
<p>3. formerna för utbetalning av ersättning från skyddet.</p>
<p>Informationen skall hållas tillgänglig på svenska språket.</p>
<p>I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första stycket<br>eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt finns<br>bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450).</p>
<p>Övertagande av fordran</p>
<p>21 § I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet<br>träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet med företrä-<br>desrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.</p>
<p>När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning Prop. 1998/99:30<br>av att ett svenskt värdepappersinstitut försatts i konkurs, träder det ut-<br>ländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet<br>med företrädesrätt framfor investeraren intill det utgivna beloppet.</p>
<p>22 § Om en investerare har rätt till ersättning enligt en ansvarsförsäkring<br>som har tecknats av ett värdepappersinstitut och om ersättning har betalats<br>ut enligt denna lag för de tillgångar som försäkringsersättningen avser,<br>träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt ansvars-<br>försäkringen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna<br>beloppet.</p>
<p>Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen<br>(1998:000) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har<br>betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet avser,<br>träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med fö-<br>reträdesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.</p>
<p>Ingripanden</p>
<p>23 § Insättningsgarantinämnden skall underrätta Finansinspektionen, om<br>ett värdepappersinstitut som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina<br>skyldigheter enligt denna lag.</p>
<p>24 § Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet<br>och värdepappersinstitutet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag,<br>skall Insättningsgarantinämnden underrätta tillsynsmyndigheten i institu-<br>tets hemland om detta. Nämnden skall samarbeta med den tillsynsmyn-<br>digheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet<br>fullgör sina skyldigheter.</p>
<p>Om institutet ändå inte fullgör sina skyldigheter far nämnden förelägga<br>institutet att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet skall<br>erinras om att skyddet inte längre skall gälla för filialen, om institutet inte<br>fullgör sina skyldigheter. Har institutet inte vidtagit rättelse inom föreskri-<br>ven tid far nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen.<br>Ett sådant beslut far meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets<br>hemland har samtyckt till beslutet.</p>
<p>25 § Om en filial som avses i 6 § andra stycket tillhör investerarskyddet<br>och värdepappersinstitutet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag,<br>får Insättningsgarantinämnden förelägga institutet att vidta rättelse inom<br>viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid far nämnden besluta<br>att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Sådant beslut får meddelas<br>först sedan tillsynsmyndigheten i institutets hemland har underrättats.</p>
<p>26 § Om ett svenskt värdepappersinstituts filial i ett land utanför EES till-<br>hör investerarskyddet enligt 4 § tredje stycket och institutet inte fullgör de<br>skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får Insättningsgaran-<br>tinämnden förelägga institutet att vidta rättelse inom viss tid. Har rättelse</p>
<p>10</p>
<p>inte skett inom föreskriven tid far nämnden besluta att skyddet inte längre<br>skall gälla för filialen. Har nämnden beslutat att skyddet inte längre skall<br>gälla, skall nämnden underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndig-<br>heten i det land där filialen finns om beslutet.</p>
<p>27 § När Insättningsgarantinämnden har beslutat att investerarskyddet inte<br>längre skall gälla for tillgångar hos ett värdepappersinstitut, skall institutet<br>informera berörda investerare om beslutet.</p>
<p>28 § Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värdepap-<br>persinstitut inverkar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av<br>skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspek-<br>tionen återkallat en oktroj eller ett tillstånd att driva värdepappersrörelse.</p>
<p>Avgifter och säkerställande av utbetalningar</p>
<p>29 § De värdepappersinstitut som tillhör investerarskyddet skall betala<br>avgifter till Insättningsgarantinämnden.</p>
<p>Institutens sammanlagda avgifter skall motsvara vad som är nödvändigt<br>för en långsiktig finansiering av skyddet och för att täcka nämndens ad-<br>ministrationskostnader. Vid beräkningen av avgiften skall beaktas hur stor<br>andel skyddade tillgångar som finns hos institutet jämfört med samtliga<br>skyddade tillgångar.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Insättningsgaranti-<br>nämnden, får meddela föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.</p>
<p>30 § Om skyddet för ett värdepappersinstitut börjar eller upphör att gälla<br>under ett löpande kalenderår får Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till<br>detta när avgiften för skyddet fastställs.</p>
<p>31 § Avgifter och andra medel som Insättningsgarantinämnden förvaltar<br>skall placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Medlen får en-<br>dast användas för utbetalning av ersättning enligt denna lag samt för att<br>täcka kostnader för tillhandahållande av investerarskyddet och nämndens<br>administrationskostnader for skyddet.</p>
<p>Om de medel som finns på konto hos Riksgäldskontoret inte räcker till<br>för att betala ut ersättningar eller om ersättningar inte kan betalas på annat<br>sätt, får Insättningsgarantinämnden låna medel i Riksgäldskontoret.</p>
<p>32 § Ett värdepappersinstitut som omfattas av investerarskyddet skall<br>lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver<br>för att fastställa institutets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt<br>denna lag.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>11</p>
<p>Överklagande</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>33 § Insättningsgarantinämndens beslut enligt denna lag far överklagas<br>hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden<br>som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 utom i fråga om 14 och 18 §§,<br>som träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>12</p>
<h3>22 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen<br>(1987:617)</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4, 7 och 7 b §§ samt 7 kap. 18 § bank-<br>rörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>4 §’</p>
<p>Ett utländskt bankföretag far</p>
<p>1. efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,<br>Finansinspektionen driva bankrörelse från filial eller</p>
<p>2. efter anmälan till Finansinspektionen driva verksamhet, som huvud-<br>sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från kontor<br>eller annat fast driftställe (representationskontor).</p>
<p>Tillstånd till filialetablering enligt första stycket 1 skall lämnas om</p>
<p>1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en<br>sund bankverksamhet, och</p>
<p>2. insättningar hos filialen omfattas av garantin enligt lagen<br>(1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som om-<br>fattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och har en<br>högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande<br>20 000 ecu innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en själv-<br>risk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.</p>
<p>Tillstånd till filialetablering får<br>inte lämnas om insättningar hos<br>filialen omfattas av en utländsk<br>garanti med en ersättningsnivå<br>som överstiger den som gäller en-<br>ligt lagen om insättningsgaranti.<br>Ersättningen far inte heller avse<br>fler slag av insättningar eller be-<br>talas till andra insättare än vad<br>som anges i den lagen.</p>
<p>Tillstånd far inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-<br>ligare bank.</p>
<p>7§<sup>2</sup></p>
<p>Ett bankaktiebolag som avser att inrätta filial i ett annat land inom EES<br>skall underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Under-<br>rättelsen skall innehålla den information som anges i 6 § andra stycket.</p>
<p>Om det inte finns skäl att ifraga-<br>sätta bankens administrativa struk-<br>tur eller finansiella situation, skall<br>Finansinspektionen inom tre må-<br>nader från det att underrättelsen</p>
<p>Om det inte finns skäl att ifraga-<br>sätta bankens administrativa struk-<br>tur eller finansiella situation, skall<br>Finansinspektionen inom tre må-<br>nader från det att underrättelsen</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1594.</p>
<p>Senaste lydesle 1997:116.</p>
<p>13</p>
<p>mottogs vidarebefordra den till den<br>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen skall inrättas. Till un-<br>derrättelsen skall inspektionen foga<br>uppgift om storleken av bankens<br>kapitalbas och kapitaltäcknings-<br>grad samt uppgift om den insätt-<br>ningsgaranti som gäller för insätta-<br>re i banken.</p>
<p>mottogs vidarebefordra den till den Prop. 1998/99:xx<br>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen skall inrättas. Till un-<br>derrättelsen skall inspektionen foga<br>uppgift om storleken av bankens<br>kapitalbas och kapitaltäcknings-<br>grad samt uppgift om den insätt-<br>ningsgaranti och det investe-<br>rarskydd som gäller för bankens<br>kunder.</p>
<p>När Finansinspektionen vidarebefordrar underrättelsen enligt andra<br>stycket, skall inspektionen underrätta banken om detta.</p>
<p>Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att<br>vidarebefordra den underrättelse som avses i andra stycket, skall inspek-<br>tionen meddela beslut om det inom tre månader från det att underrättel-<br></p>
<p>sen mottogs.</p>
<p>7b§<sup>3</sup></p>
<p>Om något av de förhållanden som angetts i bankens underrättelse till Fi-<br>nansinspektionen enligt 7 § skall ändras efter det att filialen inrättats, skall<br>banken underrätta inspektionen och den behöriga myndigheten i det andra<br>landet minst en månad innan ändringen genomförs.</p>
<p>Om Finansinspektionen finner att ändringen inte far göras, skall in-<br>spektionen meddela beslut om det inom en månad från det att under-<br>rättelsen kom in till inspektionen. Den behöriga myndigheten i det andra<br>landet skall genast underrättas om beslutet.</p>
<p>Om insättningsgarantin som av-<br>ses i 7 § andra stycket ändras, skall<br>Finansinspektionen underrätta den<br>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen finns om ändringen.</p>
<p>Om insättningsgarantin eller in-<br>vesterarskyddet som avses i 7 §<br>andra stycket ändras, skall Finans-<br>inspektionen underrätta den behö-<br>riga myndigheten i det land där<br>filialen finns om ändringen</p>
<p>7 kap.</p>
<p>18 §<sup>4</sup></p>
<p>Om ett bankföretag, som är hemmahörande i ett land utanför EES, driver<br>bankrörelse från filial här i landet och därvid överträder en bestämmelse<br>som avses i 15 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva bankverk-<br>samhet, far Finansinspektionen återkalla filialtillståndet eller, om det är<br>tillräckligt, meddela varning.</p>
<p>Ett filialtillstånd skall också</p>
<p>återkallas om</p>
<p>- insättningar hos filialen om-<br>fattas av en utländsk garanti som<br>har en högsta ersättningsnivå som<br>överstiger den som gäller enligt</p>
<p>Senaste lydelse 1997:116.</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1594.</p>
<p>14</p>
<p>lagen (1995:1571) om insättnings-<br>garanti, eller</p>
<p>- ersättningen avser fler slag av<br>insättningar, eller</p>
<p>- betalas till andra insättare än<br>vad som anges i den lagen.</p>
<p>Om insättningar hos filialen om-<br>fattas av garanti till följd av ett<br>beslut enligt 3 § andra stycket la-<br>gen om insättningsgaranti och till-<br>stånd till filialetablering inte skulle<br>ha meddelats utan ett sådant beslut,<br>far inspektionen, om bankföretaget<br>inte fullgör sina skyldigheter enligt<br>lagen om insättningsgaranti, före-<br>lägga bankföretaget att vidta rättel-<br>se med förklaring att filialtillstån-<br>det annars skall återkallas. Har<br>bankföretaget inte vidtagit rättelse<br>inom ett år från föreläggandet, får<br>inspektionen återkalla tillståndet.</p>
<p>Prop. 1998/99:xx</p>
<p>Om insättningar hos filialen om-<br>fattas av garanti till följd av ett<br>beslut enligt 3 § andra stycket la-<br>gen (1995:1571) om insättningsga-<br>ranti och tillstånd till filialetable-<br>ring inte skulle ha meddelats utan<br>ett sådant beslut, får inspektionen,<br>om bankföretaget inte fullgör sina<br>skyldigheter enligt lagen om in-<br>sättningsgaranti, förelägga bankfö-<br>retaget att vidta rättelse med för-<br>klaring att filialtillståndet annars<br>skall återkallas. Har bankföretaget<br>inte vidtagit rättelse inom ett år<br>från föreläggandet, far inspektio-<br>nen återkalla tillståndet.</p>
<p>Om filialtillståndet återkallas gäller 16 § tredje och fjärde styckena i<br>tillämpliga delar.</p>
<p>Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där bankfö-<br>retaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna pa-<br>ragraf.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.</p>
<p>15</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om<br>värdepappersrörelse</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 7 §§ samt 6 kap. 8 d och 9 §§ la-<br>gen (1991:981) om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2 kap.</p>
<p>Tillstånd för ett bankinstitut att<br>driva värdepappersrörelse far med-<br>delas endast om den planerade<br>verksamheten kan antas komma att<br>uppfylla kraven på en sund värde-<br>pappersrörelse.</p>
<p>6§</p>
<p>Tillstånd för ett bankinstitut att<br>driva värdepappersrörelse far med-<br>delas endast om den planerade<br>verksamheten kan antas komma att<br>uppfylla kraven på en sund värde-<br>pappersrörelse och institutet tillhör<br>ett investerarskydd som uppfyller<br>minst de krav som gäller inom<br>EES.</p>
<p>Andra utländska företag än sådana som avses i 1 kap. 3 c och 3 d §§ får<br>efter tillstånd av Finansinspektionen driva värdepappersrörelse från filial.</p>
<p>Tillstand till filialetablering skall<br>lämnas om företaget står under<br>betryggande tillsyn av myndighet<br>eller något annat behörigt organ i<br>hemlandet och den planerade verk-<br>samheten här i landet kan antas<br>komma att uppfylla kraven på en<br>sund värdepappersrörelse.</p>
<p>Tillstånd till filialetablering skall<br>lämnas om</p>
<p>1. företaget står under be-<br>tryggande tillsyn av myndighet<br>eller något annat behörigt organ i<br>hemlandet,</p>
<p>2. filialen tillhör ett inve-<br>sterarskydd som uppfyller minst<br>de krav som gäller inom EES, och</p>
<p>3. den planerade verksamheten<br>här i landet kan antas komma att<br>uppfylla kraven på en sund värde-<br>pappersrörelse.</p>
<p>6 kap.</p>
<p>8 d §<sup>2</sup></p>
<p>Om ett utländskt företag, som är hemmahörande i ett land utanför EES,<br>driver värdepappersrörelse från filial här i landet och därvid överträder en<br>bestämmelse som avses i 7 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att dri-<br>va värdepappersrörelse, far Finansinspektionen återkalla filialtillståndet<br>eller, om det är tillräckligt, meddela varning.</p>
<p>Om filialtillståndet återkallas</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:2015.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1995:1597.</p>
<p>16</p>
<p>gäller 9 a § andra och tredje<br>styckena i tillämpliga delar.</p>
<p>Ett tillstånd enligt 3 kap. 4 §<br>första stycket 4 och 5 skall åter-<br>kallas av inspektionen om insätt-<br>ningar hos filialen omfattas av en<br>utländsk garanti som har en hög-<br>sta ersättningsnivå som överstiger<br>den som gäller enligt lagen<br>(1995:1571) om insättnings-<br>garanti, eller ersättningen avser<br>fler slag av insättningar eller be-<br>talas till andra insättare än vad</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>som anges i den lagen.</p>
<p>Om insätttningar hos filialen<br>omfattas av garanti till följd av ett<br>beslut enligt 3 § andra stycket la-<br>gen om insättningsgaranti och till-<br>stånd till filialetablering inte skulle<br>ha meddelats utan ett sådant beslut,<br>far inspektionen, om värdepappers-<br>företaget inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt lagen om insättnings-<br>garanti, förelägga värdepappersfö-<br>retaget att vidta rättelse med för-<br>klaring att filialtillståndet annars<br>skall återkallas. Har värdepappers-<br>företaget inte vidtagit rättelse inom<br>ett år från föreläggandet, får in-<br>spektionen återkalla tillståndet.</p>
<p>Om insättningar hos filialen om-<br>fattas av garanti till följd av ett<br>beslut enligt 3 § andra stycket la-<br>gen (1995:1571) om insättningsga-<br>ranti eller investerarskydd till följd<br>av ett beslut enligt 5 § lagen<br>(1999:000) om investerarskydd<br>och tillstånd till filialetablering inte<br>skulle ha meddelats utan ett sådant<br>beslut, får Finansinspektionen, om<br>värdepappersföretaget inte fullgör<br>sina skyldigheter enligt de lagama,<br>förelägga värdepappersföretaget att<br>vidta rättelse med förklaring att<br>filialtillståndet annars skall åter-<br>kallas. Har värdepappersföretaget<br>inte vidtagit rättelse inom ett år<br>från föreläggandet, får inspektio-<br>nen återkalla tillståndet.</p>
<p>Om filialtillståndet återkallas<br>tillämpas 9 a § andra och tredje<br>styckena.</p>
<p>Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där företa-<br>get har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.</p>
<p>9§<sup>3</sup></p>
<p>Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett svenskt värdepappersin-<br>stitut skall återkallas av Finansinspektionen om</p>
<p>1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva<br>sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan förkla-<br>rat sig avstå från tillståndet,</p>
<p>2. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har dri-<br>vit sådan rörelse som tillståndet avser, eller</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1997:117.</p>
<p>17</p>
<p>3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som medde-<br>lats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva så-<br>dan rörelse som tillståndet avser.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Ett värdepappersbolags tillstånd<br>enligt 3 kap. 4 § första stycket 4<br>och 5 skall återkallas av inspektio-<br>nen om bolaget inte föllgjort sina<br>skyldigheter enligt lagen<br>(1995:1571) om insättningsgaran-<br>ti, och inte vidtagit rättelse inom ett<br>år efter det att inspektionen har<br>förelagt värdepappersbolaget att<br>fullgöra sina skyldigheter med för-<br>klaring att värdepappersbolagets<br>tillstånd annars kan komma att<br>återkallas.</p>
<p>Ett svenskt värdepappersinstituts<br>tillstånd skall återkallas av inspek-<br>tionen om bolaget inte föllgjort<br>sina skyldigheter enligt lagen<br>(1999:000) om investerarskydd,<br>och inte vidtagit rättelse inom ett år<br>efter det att inspektionen har före-<br>lagt värdepappersbolaget att full-<br>göra sina skyldigheter med förkla-<br>ring att värdepappersbolagets till-<br>stånd annars kan komma att åter-<br>kallas. Detsamma gäller ett värde-<br>pappersbolags tillstånd enligt 3<br>kap. 4 § första stycket 4 och 5 om<br>bolaget inte föllgjort sina skyldig-<br>heter enligt lagen (1995:1571) om</p>
<p>insättningsgaranti.</p>
<p>Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:</p>
<p>1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i 5<br>kap. 1 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter<br>det att den blev känd för bolaget, eller</p>
<p>2. någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör el-<br>ler dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §<br>första stycket 4.</p>
<p>I fall som avses i tredje stycket 2 far tillstånd återkallas bara om Finans-<br>inspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen<br>eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och han eller<br></p>
<p>hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fort-<br>farande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes<br>ställföreträdare.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.</p>
<p>18</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om<br>insättningsgaranti</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>19 § <sup>1</sup></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>I fraga om utbetalade ersättningar<br>enligt garantin inträder staten i<br>insättarens rätt mot institutet. Ut-<br>delning i institutets konkurs för<br>insättning som har ersatts enligt<br>garantin tillfaller staten intill detta<br>belopp.</p>
<p>När ett utländskt garantisystem<br>har betalat ut ersättning i anledning<br>av att ett svenskt institut försatts i<br>konkurs inträder det utländska ga-<br>rantisystemet i insättarens rätt mot<br>institutet. Utdelning i institutets<br>konkurs för insättning som ersatts<br>tillfaller det utländska garantisys-<br>temet intill detta belopp.</p>
<p>I fraga om utbetalade ersättningar<br>enligt garantin träder staten in i<br>insättarens rätt mot institutet med<br>företrädesrätt framför insättaren<br>intill det utgivna beloppet.</p>
<p>När ett utländskt garantisystem<br>har betalat ut ersättning med an-<br>ledning av att ett svenskt institut<br>försatts i konkurs träder det utländ-<br>ska garantisystemet in i insättarens<br>rätt mot institutet med företrädes-<br>rätt framför insättaren intill det<br>utgivna beloppet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj</p>
<p>1999.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:119.</p>
<p>19</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Den 1 januari 1996 infördes lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,<br>varigenom rådets direktiv 94/19/EEG av den 30 maj 1994 om system för<br>garanti av insättningar genomfördes. Insättningsgarantin skyddar de in-<br>sättningar som gjorts hos ett kreditinstitut, om institutet går i konkurs.<br>Ersättning kan dock utgå med högst 250 000 kronor per insättare och in-<br>stitut. Något liknande skyddssystem finns inte i Sverige för investeringar i<br>aktier och andra finansiella instument. Sådana system finns på sina håll<br>utomlands, bl.a. i vissa andra länder inom EU.</p>
<p>Frågan om att införa krav på investerarskydd i samtliga medlemsländer<br>har dock diskuterats en längre tid inom EG. I rådets direktiv 93/22/EEG<br>av den 10 maj 1993 om investeringstjänster (investeringstjänste-<br>direktivet) sägs att ett direktiv om investerarskydd skall övervägas. Ge-<br>nom investeringstjänstedirektivet har väsentliga förutsättningar för en inre<br>marknad för investeringstjänster skapats. Direktivet innebär att värdepap-<br>persföretag som har auktorisation i ett land och står under tillsyn där skall<br>kunna erbjuda sina tjänster i övriga länder inom EU, antingen genom att<br>etablera en filial eller genom s.k. gränsöverskridande verksamhet. En för-<br>utsättning för att den inre marknaden skall få genomslag i praktiken har<br>ansetts vara att det införs i vart fall minimiregler om investerarskydd i<br>respektive medlemsland.</p>
<p>Mot denna bakgrund antog Europaparlamentet och rådet direktivet<br>97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare<br>(investerarskyddsdirektivet). Direktivet syftar till att skapa ett skydd för<br>investerares tillgångar i investeringsverksamhet om ett kreditinstitut eller<br>värdepappersföretag går i konkurs eller på annat liknande sätt sätts ur<br>stånd att fullgöra sina ekonomiska åtaganden. En förutsättning för att<br>skyddssystemet skall träda in är att en investerare inte kan återfå finansi-<br>ella instrument eller pengar som institutet innehaft för investerarens räk-<br>ning. Direktivet finns i bilaga 1.</p>
<p>Den 22 augusti 1996 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepar-<br>tementet att tillkalla en särskild utredare för att utreda hur ett svenskt sys-<br>tem för ersättning till investerare bör utformas. Utredningen antog namnet<br>Investerarskyddsutredningen. Utredningen redovisade sitt uppdrag den 20<br>oktober 1997 genom att betänkandet Ett svenskt investerarskydd (SOU<br>1997:125) överlämnades till Finansdepartementet. Utredningens samman-<br>fattning av sitt förslag finns i bilaga 2 och dess lagförslag i bilaga 3. Be-<br>tänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna<br>finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig<br>i lagstiftningsärendet (dnr Fi 97/3083).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringen beslutade den 10 september 1998 att inhämta Lagrådets ytt-<br>rande över de lagförslag som finns i bilaga 5.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.</p>
<p>20</p>
<p>Lagrådets synpunkter behandlas under de avsnitt i propositionen som<br>de hänför sig till eller i författningskommentaren. Regeringen har i propo-<br>sitionen i huvudsak följt Lagrådets yttrande. När det gäller frågan om in-<br>bördes prioritet mellan en investerares eventuella restkrav och investe-<br>rarskyddets återkrav för utbetald ersättning till investeraren i förhållande<br>till annan ersättning - utdelning i värdepappersinstitutets konkurs, ersätt-<br>ning ur institutetets ansvarsförsäkring eller skadestånd enligt aktiekonto-<br>lagen (1989:827), som föreslås ersättas av lagen om kontoföring av finan-<br>siella instrument, - har Lagrådets forslag följts såtillvida att den inbördes<br>prioriteten nu föreslås lösas på samma sätt i alla situationer. Regeringen<br>anser dock att staten bör ha företräde framför investerarna. Detta innebär<br>att regeringen har frångått sitt förslag i lagrådsremissen att ge investeraren<br>och staten lika inbördes rätt till utdelning i institutets konkurs. Frågan<br>behandlas i avsnitt 9.3. I förhållande till lagrådsremissen har även vissa<br>ändringar av redaktionellt slag gjorts i lagtexten.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>21</p>
<p>4.1</p>
<p>Inledning</p>
<h2>Bakgrund</h2>
<h3>EG-direktivet om skydd för investerare</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>System som har till uppgift att ersätta investerare om det institut som in-<br>vesteraren anlitat för värdepappersaffarer inte kan återlämna värdepapper<br>eller pengar som tillhör denne (investerarskyddssystem) finns i några län-<br>der inom EU sedan flera år. Belgien och Storbritannien är exempel på<br>sådana länder. Som ett led i strävan att förbättra den inre marknaden for<br>värdepapperstjänster antogs Europaparlamentets och rådets direktiv av<br>den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (97/9/EG, in-<br>vesterarskyddsdirektivet), for att se till att liknande system skapades i alla<br>medlemsländer. Direktivet kan ses som ett komplement till rådets direktiv<br>93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepap-<br>persområdet (investeringstjänstedirektivet). En motsvarighet till investe-<br>rarskyddsdirektivet finns i rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994<br>om system for garanti för insättningar (insättningsgarantidirektivet), som<br>skulle ha genomforts i medlemsländerna senast den 1 juli 1995.</p>
<p>I huvudsak syftar investerarskyddsdirektivet till att i varje medlemsland<br>skapa ett system till skydd för investerare om ett institut som fatt en in-<br>vesterares finansiella instrument eller medel i sin vård försätts i konkurs<br>eller i en liknande situation och därvid inte förmår att återställa instru-<br>menten respektive medlen till investeraren.</p>
<p>Bestämmelserna i direktivet kan delas in i fyra områden: tillämp-<br>ningsområdet, investerarnas rättigheter, skyddet i filialverksamhet samt<br>vissa procedurfrågor. Den finansiella och administrativa uppbyggnaden av<br>ersättningssystemen i fråga regleras inte i direktivet utan har lämnats åt<br>medlemsländernas bestämmande. I direktivets ingress sägs dock att kost-<br>naden för systemen skall bäras av instituten själva och att systemens fi-<br>nansiella kapacitet skall stå i rimlig proportion till deras åtaganden.</p>
<p>Direktivets tillämpningsområde</p>
<p>Ersättningssystemen skall omfatta värdepappersföretag som är auktorise-<br>rade antingen som värdepappersföretag enligt artikel 3 i investerings-<br>tjänstedirektivet eller som kreditinstitut enligt första och andra banksam-<br>ordningsdirektiven, dvs. rådets direktiv 77/780/EEG av den 12 december<br>1977 om samordning av lagar och andra forfattningar om rätten att starta<br>och bedriva verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 89/646/EEG av<br>den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar<br>om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, samt med änd-<br>ring av direktiv 77/780/EEG. Definitionerna av begrepp som<br>"värdepappersföretag", "investeringstjänst" och "instrument" över-<br>ensstämmer med definitionerna i investeringstjänstedirektivet.</p>
<p>Direktivet omfattar i princip alla kategorier av investerare. I ingressen<br>talas dock om ett skydd för i första hand mindre investerare. Det är därför</p>
<p>22</p>
<p>möjligt för medlemsländerna att helt eller delvis undanta vissa kategorier<br>av investerare från det skydd som systemet tillhandahåller (artikel 4.2 och<br>bilaga 1). De investerare som kan undantas utgörs av dels ett antal insti-<br>tutionella och andra större investerare, dels sådana personer och företag<br>som har anknytning till värdepappersföretaget.</p>
<p>Investerarnas rättigheter</p>
<p>Investerarna har rätt till ersättning om det institut som fatt hand om deras<br>finansiella instrument eller likvida medel har försatts i konkurs eller drab-<br>bats av ett liknande beslut grundat på institutets finansiella ställning<br>(artikel 2.2). Ersättningen skall avse instrument eller likvida medel som<br>institutet inte förmår att återlämna respektive betala tillbaka till investera-<br>ren. Instrumenten skall värderas till marknadsvärdet per konkursdagen,<br>eller motsvarande, och i ersättningen för likvida medel kan ingå ränta<br>fram till den dagen (artikel 2.4).</p>
<p>Ersättningssystemet skall ge skydd upp till ett högsta belopp om minst<br>motsvarande 20 000 ecu per investerare och institut. Systemet far reduce-<br>ra ersättningen med en självrisk beräknad som en procentsats av det an-<br>nars ersättningsgilla beloppet. En sådan regel far inte vara mer långtgåen-<br>de än att minst 90 % av det annars ersättningsgilla beloppet kan erhållas<br>av investeraren, dvs. högst 10 % i självrisk (artikel 4.1 och 4.4). Om ett<br>medlemsland väljer högre ersättningsnivåer i systemet far självrisken ock-<br>så höjas.</p>
<p>Ett medlemsland får ha system som ger investerarna ett mer fördelaktigt<br>skydd än vad direktivet anger (artikel 4.3).</p>
<p>Utbetalning av ersättningen skall ske så snart som möjligt, dock senast<br>tre månader från fastställandet av det ersättningsbelopp som investeraren<br>har rätt till. Investerarna skall alltid ha möjlighet att fa ersättningsfrågan<br>rättsligt prövad (artikel 9.2 och 13).</p>
<p>Filialverksamhet</p>
<p>Om ett företag hemmahörande i ett medlemsland (hemlandet) etablerar en<br>filial i ett annat medlemsland (värdlandet) gäller investerarskyddet i hem-<br>landet även filialens verksamhet. Hemlandsanslutningen är då ett tillräck-<br>ligt skydd även i värdlandet. Om värdlandets skyddssystem är mer för-<br>månligt för investerarna än systemet i filialens hemland, har filialen rätt<br>att ansluta sig även till värdlandets system (s.k. topping up). Denna an-<br>slutning ger en komplettering av skyddet upp till värdlandets nivå. Skulle<br>värdlandets skydd, å andra sidan, vara sämre för investerarna, far filialen<br>inte "ta med sig" mer av hemlandsskyddet än upp till värdlandets nivå.<br>Bestämmelsen utgör alltså ett exportförbud, dvs. ett förbud mot att ta med<br>sig sitt bättre hemlandsskydd till ett värdland med sämre skydd. Be-<br>stämmelsen gäller t.o.m. den 31 december 1999. Den skall till dess ha<br>utvärderats, varefter dess fortsatta giltighet skall övervägas (artikel 7.1).</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>23</p>
<p>När det gäller filialer från länder utanför EU - och EES - föreskriver<br>direktivet att medlemsländerna skall undersöka vilket skydd som gäller<br>för sådana filialer samt att länderna kan kräva anslutning till ett skydds-<br>system i värdlandet, om det skydd som åberopas inte når upp till vad som<br>gäller som minimikrav enligt direktivet. Det sägs inget om sådana filialers<br>rätt att kompletteringsansluta sig, för det fall att hemlandsskyddet skulle<br>vara acceptabelt eller vad som gäller om hemlandsskyddet är bättre än det<br>investerarskydd som gäller i värdlandet. Inte heller sägs något om vad<br>som gäller när ett företag från ett medlemsland etablerar en filial utanför<br>EES.</p>
<p>Procedurfrågor m.m.</p>
<p>Direktivet innehåller också regler om uteslutning av institut som inte be-<br>talar avgifter eller fullgör andra skyldigheter mot systemet. Uteslutning far<br>ske tidigast efter det att en frist på ett år löpt. Tillsynsmyndigheten skall ge<br>sitt samtycke dels innan varseltiden inleds, dels när denna löpt ut och ute-<br>slutningen skall verkställas. Om det gäller en filial från ett annat medlem-<br>sland skall hemlandsmyndigheten också delta i förfarandet (artikel 5).<br>Utöver uteslutningsreglema finns även vissa förfaranderegler som hör<br>samman med regler som behandlats i det föregående, exempelvis vad<br>gäller skyldighet for institut och ersättningssystem att lämna information<br>till investerarna (artikel 9.1).</p>
<p>Tidsfristen för medlemsländerna att införliva direktivet med nationell<br>rätt är 18 månader från direktivets ikraftträdande, dvs. dagen för publice-<br>ringen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Publiceringen<br>skedde den 26 mars 1997, vilket innebär att fristen för att genomföra di-<br>rektivets bestämmelser i nationell lagstiftning löper ut den 26 september<br>1998.</p>
<h3>4.2 Genomförandet av EG-direktivet om system för<br>garanti av insättningar</h3>
<p>Med avseende på såväl struktur som innehåll påminner investerarskydds-<br>direktivet om insättningsgarantidirektivet. Av det direktivet följer att det i<br>varje medlemsland måste finnas åtminstone ett sådant system till vilket<br>kreditinstitut som tar emot insättningar skall vara anslutna.</p>
<p>Ett svenskt system for garanti av insättningar infördes den 1 januari<br>1996 genom lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Detta system<br>(insättningsgarantin) har till uppgift att ersätta den som har medel insatta<br>hos banker och vissa värdepappersbolag for den händelse institutet går i<br>konkurs och de insatta medlen inte kan återbetalas till insättaren. Ersätt-<br>ningsnivån uppgår till högst 250 000 kronor per insättare. Insättningar hos<br>instituten omfattas av garantin i och med att dessa far tillstånd att bedriva<br>verksamhet. Därmed blir instituten också skyldiga att betala avgifter för<br>garantins finansiering. Många av instituten bedriver också värdepappers-<br>rörelse och kommer därför att behöva ansluta sig även till ett investe-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>24</p>
<p>rarskyddssystem. Insättningsgarantin administreras av en särskild myn- Prop. 1998/99:30<br>dighet, Insättningsgarantinämnden.</p>
<h3>4.3 Befintliga säkerhetsarrangemang</h3>
<p>4.3.1 Allmänt</p>
<p>På flera håll i den svenska lagstiftningen finns regler som på olika sätt<br>skapar förutsättningar för handel med finansiella instrument. Dit hör delar<br>av den associationsrättsliga lagstiftningen och civilrätten i övrigt. I denna<br>redogörelse riktas intresset främst mot lagstiftning som syftar till att ge<br>marknadens aktörer förhållningsregler för deras verksamhet, vanligtvis<br>kompletterat med auktorisationstvång och tillsyn. Dessa regler återfinns<br>väsentligen i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, la-<br>gen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen (1991:981) om<br>värdepappersrörelse samt, delvis, i bankrörelselagen (1987:617). När man<br>talar om säkerhetsarrangemang är emellertid även vissa regler i aktiekon-<br>tolagen (1989:827) av intresse.</p>
<p>Regleringen syftar dels till att säkerställa det finansiella systemets sta-<br>bilitet, dels till att utgöra ett skydd för konsumenter. Dessa två syften<br>hänger nära samman, och det är ofta svårt att hänföra enskilda bestäm-<br>melser till enbart ett av syftena. Regler som primärt syftar till att skydda<br>systemet har indirekt en skyddande effekt för investerarna och vice versa.</p>
<p>Lagen om handel med finansiella instrument innehåller framför allt<br>regler för handeln i allmänhet, såsom</p>
<p>- krav på att upprätta prospekt vid vissa emissioner och erbjudanden,</p>
<p>- regler för värdepapperslån samt</p>
<p>- anmälningsskyldighet för förvärv som innebär att ett innehav uppnår<br>vissa nivåer (flaggningsskyldighet).</p>
<p>Lagen innehåller också definitioner som har betydelse för övrig lag-<br>stiftning på värdepappersmarknaden, nämligen när det gäller begreppen<br>finansiellt instrument och fondpapper.</p>
<p>Lagen om börs- och clearingverksamhet innehåller regler om auktori-<br>sation av och tillsyn över företag som yrkesmässigt bedriver verksamhet<br>som börs, auktoriserad marknadsplats eller clearingorganisation. Med<br>börs avses företag vars verksamhet syftar till att åstadkomma regelbunden<br>handel med finansiella instrument mellan till verksamheten anslutna<br>medlemmar. En auktoriserad marknadsplats bedriver samma typ av verk-<br>samhet men utan krav på medlemsanslutning. I stället gäller fritt tillträde<br>att delta i handeln för dem som uppfyller de krav som ställs av marknads-<br>platsen. En clearingorganisation medverkar på olika sätt till avvecklingen<br>av förpliktelser mellan clearingmedlemmama att leverera finansiella in-<br>strument eller att betala i svensk eller utländsk valuta. Organisationens<br>medverkan kan exempelvis bestå i att utföra avräkningar av förpliktelser-<br>na mot varandra eller i att inträda som part eller som garant och därvid ta<br>över ansvaret för att förpliktelserna fullgörs.</p>
<p>För de företag som skall omfattas av ett investerarskydd - värdepap-<br>persinstituten - är i första hand lagen om värdepappersrörelse av intresse.</p>
<p>25</p>
<p>De institut som omfattas av den lagen överensstämmer i stort sett med de Prop. 1998/99:30<br>som omfattas av investeringstjänstedirektivet.</p>
<p>4.3.2 Lagen om värdepappersrörelse</p>
<p>Tillstånd</p>
<p>Enligt lagen om värdepappersrörelse krävs tillstånd för att bedriva sådan<br>verksamhet som omfattas av den lagen. Med begreppet värdepappersrö-<br>relse åsyftas vissa huvudverksamheter avseende finansiella instrument,<br>nämligen kommissionshandel, formedling av kontakt mellan köpare och<br>säljare eller annan medverkan vid transaktioner, handel för egen räkning,<br>förvaltning åt annan samt garantigivning eller annan medverkan vid emis-<br>sioner.</p>
<p>Ett av kriterierna vid bedömningen av om ett foretag skall lämnas till-<br>stånd att bedriva värdepappersrörelse är om den planerade verksamheten<br>kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse.<br>Sundhetsbegreppet återfinns även i övrig lagstiftning på det finansiella<br>området. I lagen om värdepappersrörelse har begreppet konkretiserats i<br>sju punkter, vilka bl.a. innebär att ett institut skall handla på ett ärligt och<br>rättvist sätt, att det skall handla med erforderlig skicklighet, omsorg och<br>skyndsamhet samt att det skall sörja för tillräcklig information till kunder-<br>na. Finansinspektionen har också meddelat föreskrifter som preciserar vad<br>sundhetskravet innebär for instituten (FFFS 1997:36). En för investe-<br>rarskyddet väsentlig bestämmelse i föreskrifterna är att värdepappers-<br>institut alltid skall se till att en kunds finansiella instrument och penning-<br>medel - t.ex. affärslikvider, aktieutdelningar och ränteutbetalningar -<br>hålls avskilda från institutets egna tillgångar. Hålls investerarnas tillgång-<br>ar avskilda har investeraren rätt att i en konkurs fa ut sina tillgångar med<br>separationsrätt, dvs. utan konkurrens från fordringsägarna, vilket normalt<br>skall leda till att krav på ersättning från investerarskyddet inte uppkom-<br>mer.</p>
<p>Finansinspektionen skall bl.a. pröva att verksamheten kan antas komma<br>att uppfylla sundhetskraven och att personer som äger ett kvalificerat in-<br>nehav i företaget inte kan antas komma att motverka en sund utveckling<br>av verksamheten. Vidare ingår i prövningen att bedöma om ledande be-<br>fattningshavare i företaget har tillräckliga insikter och erfarenheter samt i<br>övrigt är lämpliga. Tillstånd får inte lämnas om det kan antas att personer<br>som tidigare åsidosatt sina skyldigheter i ekonomiska angelägenheter eller<br>som begått allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i<br>företaget. I andra delar av lagen eller i annan lagstiftning finns krav i olika<br>hänseenden som skall följas, exempelvis kapitalkrav och krav på ansvars-<br>försäkring.</p>
<p>Dessa allmänna krav utgör en väsentlig grund för säkerheten på vär-<br>depappersmarknaden. I de sammanhang där investerarskyddet kan aktu-<br>aliseras kan sundhetens olika aspekter bidra till att minska risken for att<br>ett institut kommer på obestånd samt, när så ändå sker, skapa förut-<br>sättningar för en ordnad och säker avveckling av verksamheten.</p>
<p>26</p>
<p>Tillsyn</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Värdepappersinstituten står under tillsyn av Finansinspektionen. Även när<br>det gäller tillsynen ingår som en väsentlig del att se till att företagen iakt-<br>tar sundhetskravet. Tillsynen avser alltså delvis samma aspekter som ingår<br>i tillståndsprövningen. De befogenheter och andra redskap som står in-<br>spektionen till buds är till att börja med den upplysningsskyldighet som<br>åvilar instituten. Inspektionen har också en möjlighet att pröva lämplig-<br>heten av en delägare vars innehav uppgår till, eller överstiger, vissa nivå-<br>er. Finansinspektionen får förordna en särskild revisor att tillsammans<br>med övriga revisorer delta i revisionen av ett institut. Inspektionen kan<br>vidare kalla till styrelsesammanträde i ett institut, vid vilket företrädare för<br>inspektionen har närvarorätt. Sådan närvarorätt föreligger generellt när<br>institutet håller bolagsstämma.</p>
<p>Finansinspektionen har befogenhet att ingripa mot beslut från institutet<br>och mot olämplig verksamhet. Detta kan ske genom förelägganden som<br>får förenas med vite. Inspektionen kan också dela ut varning samt, i sista<br>hand, återkalla tillståndet att driva värdepappersrörelse.</p>
<p>För Finansinspektionens tillsyn över filialer i Sverige till utländska in-<br>stitut som hör hemme inom EES gäller särskilda regler, som i huvudsak<br>innebär att samarbete skall ske mellan hemlandets tillsynsmyndighet och<br>inspektionen.</p>
<p>Rörelseregler</p>
<p>Lagen om värdepappersrörelse innehåller bl.a. regler för hanteringen av<br>kunders likvida medel. Om likvida medel har tagits emot med redovis-<br>ningsskyldighet gäller att medlen genast skall avskiljas och sättas in på<br>räkning i bank. För det fall att institutet kommer på obestånd skall alltså<br>dessa medel vara skyddade från institutets fordringsägare genom att kun-<br>derna har separationsrätt till dessa medel. Samma skydd gäller inte likvida<br>medel som tas emot för att innehas på konto hos institutet. För att fa ta<br>emot medel på konto krävs också skriftligt avtal med kunden. För värde-<br>pappersbolag med tillstånd att ta emot medel på konto gäller att en med<br>hänsyn till rörelsen art och omfattning tillräcklig betalningsberedskap<br>skall finnas. För kreditgivning finns regler för en korrekt kreditprövning<br>samt om kreditjäv for vissa närståendesituationer.</p>
<p>Rörelsereglema syftar också till att begränsa institutets exponering för<br>risker inom annan verksamhet än sådan som tillståndet avser. Sålunda är<br>möjligheterna för instituten att äga kvalificerade innehav i andra företag<br>begränsade, liksom deras möjligheter att äga egendom som inte behövs i<br>värdepappersrörelsen. Vidare gäller begränsningar för deras möjligheter<br>att bedriva annan verksamhet än den som tillståndet avser, s.k. sidoverk-<br>samhet. Finansinspektionen kan dock ge tillstånd till vissa former av si-<br>doverksamhet, nämligen rådgivning, förvaring av värdepapper, mottagan-<br>de av kunders likvida medel med redovisningsskyldighet eller på konto,<br>kreditgivning med anknytning till värdepappersaffarer samt valutaväxling.<br>Om det föreligger särskilda skäl kan inspektionen även ge tillstånd till</p>
<p>27</p>
<p>annan sidoverksamhet. Som exempel kan nämnas att inspektionen kan ge<br>värdepappersinstitut tillstånd att vara förvaringsinstitut för värdepappers-<br>fonder.</p>
<p>Kapitalkrav</p>
<p>Värdepappersinstitut skall ha ett visst kapital till skydd för insättare och<br>uppdragsgivare. Med kapitalkrav avses dels krav på ett visst kapital for att<br>få starta värdepappersrörelsen (startkapital), dels krav på ett visst kapital i<br>förhållande till de risker för bl.a. kreditförluster och kursförändringar som<br>värdepappersrörelse är förenad med (kapitaltäckningskrav).</p>
<p>Regler om startkapital finns i lagen om värdepappersrörelse i form av<br>bestämmelser om ett minsta eget bundet kapital. Dessa bestämmelser va-<br>rierar beroende på vilken verksamhet institutet bedriver. I normalfallet<br>gäller ett krav på 125 000 ecu. Ägnar sig institutet åt handel för egen räk-<br>ning eller garantigivning och annan medverkan vid emissioner uppgår<br>kravet till 730 000 ecu. Ingår i institutets verksamhet att ta emot kunders<br>medel på konto gäller i stället ett krav på 5 miljoner ecu. Om institutet<br>enbart skall syssla med medverkan vid transaktioner som avser andelar i<br>svenska eller utländska värdepappersfonder gäller ett krav på 50 000 ecu<br>som minimum.</p>
<p>Regler om kapitaltäckningskrav finns i lagen (1994:2004) om kapital-<br>täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.<br>Kapitaltäckningskrav åläggs instituten för kreditrisker och marknadsrisker<br>som instituten utsätts för i sin verksamhet. Kapitaltäckningskravet för<br>kreditrisker bestäms i förhållande till institutets tillgångar och åtaganden.<br>Enligt huvudregeln skall institutet ha ett kapital som motsvarar minst 8 %<br>av tillgångarna. Tillgångar som bedöms vara mer säkra åsätts ett lägre<br>kapitaltäckningskrav, eller inget alls. Kapitaltäckningskrav för marknads-<br>risker - dvs. risk för prisförändringar - beräknas på värdet av institutets<br>tillgångar och positioner i handelslagret. Med handelslager avses huvud-<br>sakligen tillgångar och positioner som ett institutet innehar för att på kort<br>sikt göra en vinst.</p>
<p>Reglerna om stora exponeringar kompletterar kapitaltäckningsreglema.<br>Med en stor exponering avses ett åtagande mot en viss kund eller koncern<br>som överstiger 10 % av institutets kapitalbas. Reglerna begränsar storle-<br>ken på ett åtagande gentemot en viss kund till maximalt 25 % av institu-<br>tets kapitalbas.</p>
<p>Ansvarsförsäkring</p>
<p>Enligt 5 kap. 2 § lagen om värdepappersrörelse skall varje värdepap-<br>persbolag ha en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet som det kan<br>komma att ådra sig vid utförandet av tjänster i sin rörelse. Finansin-<br>spektionen har meddelat närmare bestämmelser om sådan försäkring i<br>sina föreskrifter (FFFS 1997:36) om handel och tjänster på värdepap-<br>persmarknaden. Vidare finns i Finansinspektionens allmänna råd (FFFS<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>28</p>
<p>1997:37) om ansökan om tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt Prop. 1998/99:30<br>lagen (1991:981) om värdepappersrörelse rekommendationer om hur en<br>ansvarsförsäkring bör vara beskaffad.</p>
<p>Enligt föreskrifterna skall försäkringsavtalet ange vilket ersättningsbe-<br>lopp som kan utgå per skada och under ett år. Det krävs vidare av försäk-<br>ringen</p>
<p>1. att den gäller för skada som orsakats under den tid försäkringen varit</p>
<p>i kraft,</p>
<p>2. att den skadelidande kan kräva ersättning direkt från försäkrings-<br>givaren i den mån ersättning inte erhållits från institutet, och</p>
<p>3. att utbetalning skall ske direkt till den skadelidande utan avdrag för<br>självrisk.</p>
<p>Undantag från punkt 1 kan medges om det finns ett s.k. efterskydd vil-<br>ket innebär att skadeanmälan kan ske inom viss tid efter det att försäk-<br>ringen upphörde. Punkt 3 innebär att skadeersättning betalas ut till fullt<br>belopp åt investeraren medan institutet skall betala in självrisken till för-<br>säkringsgivaren.</p>
<p>Enligt de allmänna råden bör beloppen för möjlig ersättning per skada<br>uppgå till minst en miljon kronor och per år till minst fem miljoner kro-<br>nor, om verksamheten innefattar kommissionshandel. Avser verksamhe-<br>ten någon av de övriga tjänsterna bör motsvarande belopp uppgå till minst<br>två miljoner kronor respektive tio miljoner kronor.</p>
<p>En ansvarsförsäkring kan komma att omfatta delar av det område där<br>även investerarskyddet gäller. Exempelvis i de fall där ett uppsåtligt<br>handlande är orsak till att tillgångarna inte kan återställas torde dock in-<br>vesterarskyddet i allmänhet ensamt svara för skyddet.</p>
<p>4.3,3 Aktiekontolagen</p>
<p>Aktiekontolagen (1989:827) innehåller bestämmelser om kontoföring av<br>dematerialiserade finansiella instrument, dvs. sådana instrument som inte<br>är dokumentbaserade. Lagen innebär bl. a. att Värdepapperscentralen VPC<br>AB (VPC) har monopol på sådan kontoföring. Aktiekontolagen tar i<br>första hand sikte på aktier i s.k. avstämningsbolag, men har under hand<br>utvidgats till att avse i princip alla finansiella instrument som är föremål<br>för handel på värdepappersmarknaden. Enligt aktiekontolagen motsvaras<br>de civilrättsliga rättsverkningar som för dokumentbaserade värdepapper<br>följer av att dokumentet överlämnas av att registreringar i stället sker på<br>konton i s.k. avstämningsregister. Registreringsåtgärdema sköts av konto-<br>förande institut - huvudsakligen värdepappersinstitut - som VPC har gett<br>rätt att medverka i kontoföringen i sådan egenskap.</p>
<p>Vid kontoföringen hos VPC kan ägaren till ett finansiellt instrument va-<br>ra direktregistrerad för sitt innehav. Finansiella instrument kan emellertid<br>också vara förvaltarregistrerade, vilket innebär att de finansiella instru-<br>menten är registrerade på förvaltaren och inte på den verklige ägaren. I<br>sådana fall skall det finnas en notering i avstämningsregistret om att akti-<br>erna är förvaltarregistrerade. Vid förvaltarregistrering framgår således de<br>verkliga ägarförhållandena endast av förvaltarens registrering i sitt eget<br>system. De civilrättsliga rättsverkningarna vid t.ex. en äganderättsöver-<br></p>
<p>29</p>
<p>gång är i sådana fall kopplade till att förvaltaren underrättas och inte till Prop. 1998/99:30<br>den registrering som sker i avstämningsregistret.</p>
<p>Aktiekontolagen innehåller också bestämmelser om skadeståndsskyl-<br>dighet. VPC kan således bli skadeståndskyldig mot en ägare som förlorar<br>sin äganderätt till finansiella instrument till följd av att en förfalskad<br>överlåtelsehandling har använts (7 kap. 1 §). Om någon lider skada på<br>grund av felaktiga uppgifter i ett avstämningsregister eller på grund av<br>andra felaktigheter i samband med kontoföringen kan han också få skade-<br>stånd. I sådana fall svarar VPC respektive det kontoförande institutet för<br>sådana skador som kan hänföras till deras respektive kontrollsfär. VPC är<br>dock alltid solidariskt ansvarig med institutet upp till ett belopp av fem<br>miljoner kronor (7 kap. 2 §). Slutligen finns en skadeståndsbestämmelse<br>som avser de fall där VPC har rättat en felaktig uppgift i ett avstämnings-<br>register (7 kap. 3 §).</p>
<p>Enligt aktiekontolagen skall VPC ha en särskild nämnd - Aktiekonto-<br>nämnden - med uppgift att pröva tvister med anledning av beslut som<br>VPC eller ett kontoförande institut har meddelat med stöd av lagen.<br>Nämndens utlåtanden är endast rådgivande och ingenting hindrar att den<br>skadelidande även begär att tvisten prövas av domstol. Det kan nämnas att<br>nämnden endast har haft två fall uppe till prövning under de nästan tio år<br>som den varit verksam.</p>
<p>I maj 1998 lämnade regeringen en proposition till riksdagen med för-<br>slag till ändrad lagstiftning avseende kontoföring av finansiella instrument<br>(prop. 1997/98:160 Kontoföring av finansiella instrument och kostnadsin-<br>formation till fondandelsägare). Enligt förslaget skall aktiekontolagen<br>ersättas av en ny lag om kontoföring av finansiella instrument. Den nya<br>lagen innebär att VPC:s monopol på kontoföring av sådana instrument<br>upphävs. Grunddragen i den nya lagen motsvarar i huvudsak vad som<br>gäller enligt aktiekontolagen. Detta innebär bl.a. att bestämmelserna om<br>civilrättsliga verkningar av registreringar och om skadestånd i stort sett<br>behålls utan några mer genomgripande förändringar. En ändring är emel-<br>lertid att kravet på en särskild aktiekontonämnd tas bort. I stället införs en<br>ordning där VPC - eller andra auktoriserade s.k. centrala värdepappers-<br>förvarare - skall ha en tillfredsställande organisation för att pröva ersätt-<br>ningskrav från ägare till finansiella instrument. Regeringen har föreslagit<br>att den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>30</p>
<h2>Ett svenskt investerskydd - allmän inriktning <sup>Pro</sup>P 1998/99:30</h2>
<p>EG:s investerarskyddsdirektiv har utformats med inriktning på att få till<br>stånd ett för medlemsländerna gemensamt lägsta skydd för investerare om<br>ett värdepappersföretag inte kan fullgöra sina skyldigheter gentemot des-<br>sa. Skyddet är avsett att komplettera de verksamhets- och tillsynsbestäm-<br>melser som finns i rådets direktiv 93/22ZEEG av den 10 maj 1993 om in-<br>vesteringstjänster inom värdepappersområdet (investeringstjänste-<br>direktivet) och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapital-<br>krav för värdepappersföretag och kreditinstitut (kapitalkravsdirektivet).<br>Som betonas i investerarskyddsdirektivets ingress kan inget tillsynssystem<br>garantera fullständig säkerhet, särskilt inte mot brottsliga förfaranden. En<br>grundläggande tanke med skyddet är att investerare med förlitande på att<br>detta skydd finns, i större utsträckning skall våga köpa investeringstjänster<br>inte bara av inhemska företag utan också av företag från andra länder in-<br>om EU. Härigenom skapas också bättre förutsättningar för den inre mark-<br>naden.</p>
<p>Till skillnad från det skydd som föreskrivs i direktivet om insättningsga-<br>ranti torde det främst vara omfattande brottsliga förfaranden eller hante-<br>ringsfel som kan ge upphov till att investerarskyddet aktualiseras. Att det<br>är så beror på att ett värdepappersföretag vid utförandet av en investe-<br>ringstjänst i regel är skyldigt att hålla kundens likvida medel och finansi-<br>ella instrument åtskilda från företagets egna tillgångar. Det innebär i sin<br>tur att kundernas tillgångar skall finnas i behåll även om företagets rörelse<br>skulle gå dåligt och att investerarna har separationsrätt till dessa. Ett kre-<br>ditinstitut däremot kan använda kundernas insatta medel i sin rörelse. Om<br>rörelsen i ett kreditinstitut går dåligt innebär det samtidigt att insättamas<br>medel sätts i fara.</p>
<p>För att utforma ett ändamålsenligt system för ett investerarskydd behö-<br>ver man veta hur stora utbetalningar systemet skall vara dimensionerat<br>för. Flera faktorer komplicerar emellertid en sådan bedömning. Frågan är<br>beroende av dels frekvensen av konkurser bland värdepappersinstituten,<br>dels i vilken omfattning det förekommer situationer av försvagat sakrätts-<br>ligt skydd i hanteringen av kundernas tillgångar. Det skulle också vara av<br>intresse att veta om det i dessa avseenden är skillnad mellan olika katego-<br>rier av institut, indelade efter kriterier som storlek eller verksam-<br>hetsinriktning.</p>
<p>Fallissemang av det slag som skulle ha kunnat omfattas av ett investe-<br>rarskydd enligt direktivet har hittills varit sällsynta i Sverige. Under över-<br>skådlig tid har det endast förekommit några enstaka konkurser i företag<br>som tillhandahållit värdepapperstjänster. Redan den omständigheten att<br>Sverige varit i det närmaste förskonat från konkurser bland sådana företag<br>gör det givetvis svårt att med någon grad av säkerhet bedöma den framti-<br>da förekomsten av konkurser. Det är omöjligt att göra en godtagbar be-<br>räkning på statistiska grunder. I försäkringssammanhang skulle situatio-<br>nen vara att hänföra till kategorin "sällanskador". Om det är vanskligt att<br>bedöma antalet framtida konkurser är det givetvis än svårare att bedöma<br>vilka ersättningsanspråk konkurserna kan ge upphov till från företagets<br>kunder av det slag som skall täckas av ett investerarskydd som uppfyller<br></p>
<p>31</p>
<p>direktivets minimikrav. Eftersom kunders medel och finansiella instru-<br>ment normalt skall hållas åtskilda från ett värdepappersinstituts egna me-<br>del — och därmed kunna återställas till kunderna vid en konkurs - är det<br>inte givet att en konkurs behöver innebära att det uppstår krav på ersätt-<br>ning från ett investerarskydd.</p>
<p>Värdepappersmarknaden har - framfor allt under den senaste tioårspe-<br>rioden - undergått betydande förändringar. Handeln med värdepapper har<br>ökat kraftigt i omfattning och allt mer fatt en internationell prägel. Det har<br>vidare tillkommit många nya typer av finansiella instrument och tjänster.<br>Sedan lagen om värdepappersrörelse infördes år 1991 har antalet företag<br>som fatt tillstånd i Sverige att bedriva värdepappersrörelse stadigt ökat<br>och uppgår for närvarande till ca 190 stycken. Av dessa är dock närmare<br>80 mindre sparbanker med begränsad värdepappersrörelse. Härtill kom-<br>mer en tilltagande konkurrens från utländska företag. En ökad konkurrens<br>kan leda till utslagning av en del institut och i sin tur innebära att antalet<br>konkurser blir mer frekventa än vad som hittills varit fallet. Utredningen<br>har utifrån ett sådant scenario gjort bedömningen att under en tidsperiod<br>på 20-30 år kan en konkursfrekvens på högst tre eller fyra mindre värde-<br>pappersinstitut och något enstaka större värdepappersinstitut tänkas vara<br>rimlig.</p>
<p>Även om ett svenskt investerarskydd i dagsläget inte finns innebär detta<br>inte att kunder hos värdepappersinstituten saknar varje form av skyddsar-<br>rangemang. Redan den omständigheten att den verksamhet som värde-<br>pappersinstitut bedriver är kringgärdad av regler samt föremål för till-<br>ståndsprövning och löpande tillsyn av Finansinspektionen innebär ett visst<br>skydd för institutens kunder, liksom för dess fordringsägare. Ett huvud-<br>syfte med regleringen och tillsynen är också att skydda kundernas - dvs.<br>investerarnas - och fordringsägarnas intressen.</p>
<p>Värdepappersinstituten är regelmässigt skyldiga att hantera investerares<br>egendom så att dessa har separationsrätt om institutet går i konkurs. I un-<br>dantagsfall kan det emellertid förekomma allvarliga fel som medför att en<br>investerare inte har separationsrätt till egendomen vid en konkurs. Ett ex-<br>empel kan vara att den egendom det är fråga om helt enkelt inte finns i<br>behåll. Detta kan ha orsakats av brottsliga förfaranden antingen inom<br>institutet eller från någon utomstående. En annan tänkbar orsak kan vara<br>att institutet hanterat egendomen oskickligt och brutit mot gällande ruti-<br>ner. Datasystem som havererar eller andra tekniska missöden skulle också<br>kunna orsaka en situation där det t. ex. inte går att avgöra vem som är äga-<br>re till vissa finansiella instrument.</p>
<p>Som framgått av tidigare beskrivningar finns även andra arrangemang<br>som ger skydd åt investerare (se avsnitt 4.3.1- 3). Enligt aktiekontolagens<br>ersättningsbestämmelser kan investerare som förorsakas skada till följd av<br>fel vid hanteringen hos VPC fa ersättning av VPC eller ett kontoförande<br>institut. En ytterligare skyddsanordning är den ansvarsförsäkring som ett<br>värdepappersinsitut måste ha för den skadeståndsskyldighet som det kan<br>komma att ådra sig vid utförande av tjänster i sin värdepappersrörelse.</p>
<p>Utformningen av den infrastruktur som finns på värdepappersmarkna-<br>den utgör i sig också en viss garanti mot att investerare drabbas av för-<br>luster vid hanteringen av pengar eller finansiella instrument. I handeln</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>32</p>
<p>med finansiella instrument finns bl.a. olika arrangemang som syftar till att Prop. 1998/99:30<br>förhindra obehöriga ingrepp (funktionssäkerhet) och att säkerställa att<br>affärerna avvecklas under betryggande former (leveranssäkerhet).</p>
<p>Med tanke på de olika typer av skyddsanordningar som således redan<br>finns för kunder hos värdepappersinstitut och den begränsade utsträck-<br>ning i vilken ekonomisk skada hittills uppkommit för kunderna vid falli-<br>semang i sådana institut kan det ifrågasättas om det utan investe-<br>rarskyddsdirektivet över huvud taget skulle ha funnits något behov av att<br>införa ett investerarskyddssystem i Sverige. Det finns emellertid inte nå-<br>gon sådan valmöjlighet. Mot bakgrund av nu nämnda förhållanden kan<br>det emellertid inte anses motiverat att införa ett ersättningssystem som<br>skulle gå nämnvärt utöver vad investerarskyddsdirektivet kräver som<br>lägsta skydd, vare sig i fråga om de situationer där ersättning kan bli aktu-<br>ell eller när det gäller ersättningsnivåerna. Ett svenskt investerarskydd bör<br>därför i sina grunddrag ansluta till den inriktning och de nivåer som följer<br>av direktivet. Skyddet far därmed huvudsakligen en inriktning på små<br>investerare.</p>
<p>För att det svenska investerarskyddet ges en omfattning och nivå som<br>anknyter till direktivets minimikrav talar även det förhållandet att insätt-<br>ningsgarantin utformats på sådant sätt. Det finns en rad praktiska fördelar<br>med att dessa båda skydd ges liknande huvuddrag, eftersom de - vilket<br>kommer att framgå i det följande - föreslås fa flera viktiga berörings-<br>punkter.</p>
<p>I fråga om hur ett investerarskydd skall organiseras och hur det skall fi-<br>nansieras lämnar direktivet medlemsländerna stor frihet. Vad gäller finan-<br>sieringen sägs endast att kostnaden för skyddet skall bäras av värdepap-<br>persföretagen själva och att den finansiella kapaciteten hos ett skydd skall<br>stå i rimlig proportion till deras åtaganden. Dessa krav far dock inte inne-<br>bära att stabiliteten i det finansiella systemet i det medlemsland där in-<br>vesterarskyddet finns äventyras. Beträffandet skyddets organisation sägs i<br>direktivet egentligen inte mer än att det skall vara fråga om system för<br>ersättning till investerare. Hur ett svenskt investerarskydd skall administ-<br>reras och hur det skall finansieras är givetvis centrala frågor. Dessa frågor<br>behandlas nedan i avsnitt 6 respektive 11.</p>
<p>Den omständigheten att huvuddragen i regleringen av insättningsgaran-<br>tin respektive investerarskyddet kommer att vara utformad på ett likartat<br>sätt talar i och för sig för att man inför bestämmelserna för de båda<br>skyddssystemen i en för dessa gemensam lag. Åtskilliga av bestämmel-<br>serna kommer emellertid att avvika från varandra mot bakgrund av de<br>skillnader som finns, inte minst när det gäller frågor om vad systemen<br>omfattar, förutsättningar för rätt till ersättning samt utredning av fram-<br>ställda krav. Även med en gemensam lag skulle det således bli nödvändigt<br>med ett förhållandevis stort antal särbestämmelser avseende respektive<br>skyddssystem. Enligt regeringens uppfattning blir därför regleringen av<br>investerarskyddet tydligare om de frågor som berör skyddet regleras i en<br>separat lag.</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 30</p>
<h2>Administrationen av investerarskyddet</h2>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringens förslag: Investerarskyddet skall administreras av Insätt-<br>ningsgarantinämnden.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att investerarskyddet skall<br>drivas i privat regi.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av flera remissin-<br>stanser bl.a. Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen<br>och Insättningsgarantinämnden.</p>
<p>Flera remissinstanser, däribland Finansinspektionen, Konkurrensverket<br>och Konsumentverket, avstyrker förslaget och menar i första hand att in-<br>vesterarskyddet bör administreras av Insättningsgarantinämnden.</p>
<p>Riksgäldskontoret förordar en försäkringslösning, som innebär att in-<br>stituten åläggs att teckna en individuell försäkring.</p>
<p>Enligt Konkursförvaltarkollegiemas förening bör det utredas om kon-<br>kursförvaltama kan ha hand om investerarskyddet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I investerarskyddsdirektivet finns inga<br>bestämmelser om hur ett investerarskydd skall vara organiserat eller hur<br>det skall administreras. Inte heller anges hur ett investerarskydd skall vara<br>organisatoriskt placerat i det finansiella systemet eller arten och graden av<br>regleringen. Dessa frågor måste därför bli föremål för nationella övervä-<br>ganden. Avseende bör därvid fastas vid de uppgifter och befogenheter<br>som ett sådant organ bör ha för att kunna ansvara för investerarskyddet.<br>Ett avgörande av frågan om var ansvaret för ett svenskt investerarskydd<br>skall placeras bör därför ske utifrån en bedömning av vad som förefaller<br>mest ändamålsenligt med hänsyn till ett sådant skydds utformning och<br>funktion.</p>
<p>Det kan redan inledningsvis slås fast att det är tveksamt om en renodlad<br>försäkringslösning som innebär att individuella försäkringar tecknas av<br>värdepappersinstituten uppfyller direktivets krav på att det skall vara fråga<br>om ett system för ersättning till investerare. Redan av den anledningen är<br>det enligt vår uppfattning inte aktuellt att överväga ett sådant alternativ för<br>ett svenskt investerarskydd. En annan sak är att direktivet inte utesluter<br>möjligheten att det i ett investerarskydd ingår en "kollektiv" försäkring<br>tecknad av den som svarar för organisationen av skyddet. En sådan för-<br>säkring skall då kunna ersätta kunder hos ett till systemet anslutet värde-<br>pappersföretag enligt de regler som gäller för investerarskyddet.</p>
<p>Valet av administratör av den svenska insättningsgarantin har fallit på<br>en myndighet, nämligen Insättningsgarantinämnden. Som motiv för att<br>välja en myndighet som administratör av insättningsgarantin anfördes av<br>lagstiftaren tre aspekter av avgörande betydelse (prop. 1995/96:60 s. 38<br>och 39).</p>
<p>- Garantisystemet skall ha en finansiell kapacitet som inte riskerar att<br>sättas i fråga.</p>
<p>- Eftersom endast ett insättningsskydd skall finnas, skulle en annan regi<br>innebära att ett privat monopol infördes.</p>
<p>34</p>
<p>- Större flexibilitet finns för den händelse systemet i framtiden skulle<br>ges utökade funktioner.</p>
<p>Investerarskyddsutredningen föreslår att investerarskyddet skall drivas i<br>privat regi. Utredningen bedömer att de frågor som är förknippade med<br>ett privat system inte är så svårlösta att man av den anledningen bör från-<br>gå detta alternativ, som anvisas som ett huvudalternativ i utredningens<br>direktiv. De fördelar som enligt utredningen talar för en sådan lösning är<br>bl.a. att det för investerarskyddet inte behöver ställas lika höga krav på<br>finansiell kapacitet och behov av kompletterande lånemöjlighet som för<br>insättningsgarantin. Vidare framhålls att ett privat system innebär att en<br>nära anknytning till marknaden kan uppnås, vilket av utredningen förmo-<br>das ge möjlighet att i högre grad ta till vara konkurrensen på en fri mark-<br>nad och förvalta systemets tillgångar på det mest lönsamma sättet. Av<br>stabilitetsskäl anser utredningen att endast ett skyddssystem bör finnas,<br>dvs. att det företag som driver systemet bör ges en monopolställning.</p>
<p>Samtidigt som Investerarskyddsutredningen föreslår ett privat system<br>pekar den på flera omständigheter som talar för att investerarskyddet bör<br>samordnas med insättningsgarantin och administreras av Insättningsga-<br>rantinämnden. Bland annat framhålls att det finns administrativa samord-<br>ningsvinster och att det skulle bli svårare att hantera gränsdragningsfrågor<br>mellan investerarskyddet och insättningsgarantin om systemen har olika<br>rättslig natur (privaträttslig respektive offentligrättslig). Utredningen un-<br>derstryker dessutom att, om en privat regi väljs, det ändå framdeles bör<br>övervägas att samordna de olika garantisystemen. Utredningen har då<br>också haft i åtanke det sedermera föreslagna skyddet för försäkringstagare<br>(se SOU 1998:22). Med tanke på de tveksamheter utredningen - trots sitt<br>förslag - har gett uttryck för vad gäller ett investerarskydd i privat regi<br>och då flera av remissinstanserna anser att Insättningsgarantinämnden bör<br>handha även investerarskyddet, finns det anledning att närmare överväga<br>frågan om investerarskyddets administration.</p>
<p>Investerarskyddet är ett statligt åtagande i så måtto att det är staten som<br>åtagit sig gentemot EU - och investerarna - att införa ett investerarskydd.<br>Detta innebär dock inte att investerarskyddet också måste drivas i offent-<br>lig regi. En möjlig lösning är att staten genom lagstiftningsåtgärder ser till<br>att ett privat subjekt sköter investerarskyddet. Regeringen kan inte se någ-<br>ra principiella skäl som talar mot att investerarskyddet hanteras av ett pri-<br>vat organ. I allmänhet bör staten inte heller ta på sig nya uppgifter som<br>lika väl kan skötas av privata organ. Emellertid måste man vid bedöm-<br>ningen beakta att det i Insättningsgarantinämnden redan finns en organi-<br>sation som synes vara lämplig för att administrera även investerarskyddet.<br>En sådan ordning skulle innebära att kostnader för att bygga upp och dri-<br>va ytterligare en organisation kan undvikas.</p>
<p>De två systemen - insättningsgarantin och det föreslagna investe-<br>rarskyddet - har i sina huvuddrag likartade uppgifter. De skall samla in<br>medel i form av avgifter, förvalta dessa, försäkra sig om möjlighet till<br>extra resurser för större ersättningfall samt - i händelse av konkurs i en<br>bank eller ett värdepappersbolag - besluta om och betala ut ersättning.<br>Inget av systemen skall driva någon annan verksamhet vid sidan om. Un-<br>der perioder då hantering av ersättningsfall inte förekommer består göro-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>35</p>
<p>målen i de båda systemen administrativa uppgifter. Med så likartad funk- Prop. 1998/99:30<br>tion framstår en samordning av administrationen av systemen i ett enda<br>organ som en rationell lösning.</p>
<p>Härtill kommer att både banker som bedriver värdepappersrörelse och<br>värdepappersbolag med tillstånd till inlåning på konto kommer tillhöra<br>och betala avgifter till båda systemen. Vid en konkurs i ett sådant institut<br>aktualiseras båda systemen samtidigt, vilket leder till att flera av institutets<br>kunder kan tänkas ha krav på ersättning enligt båda systemen. Även ur<br>institutens och de ersättningsberättigades perspektiv synes därför en sam-<br>ordning av administrationen vara att föredra.</p>
<p>Den rättsliga regleringen av systemen skulle kunna göras mer enhetlig<br>vid en gemensam administration i myndighetsform. Regelverken om tyst-<br>nadsplikt, offentlighet och sekretess är olika för privata och offentliga<br>organ. Instansordningen vid överklaganden skiljer sig också åt. Eftersom<br>investerarskyddets och insättningsgarantins tillämpningsområden i viss<br>mån överlappar varandra är det av värde om den rättsliga regleringen görs<br>likformig. Det torde visserligen vara möjligt att åstadkomma en rättslig<br>reglering för ett privat organ som i praktiken inte skiljer sig mycket från<br>den som gäller för insättningsgarantin men risken for omotiverade skill-<br>nader vid hanteringen av rättsliga frågor i de olika systemen skulle bli<br>större.</p>
<p>Ett annat skäl som talar för att låta en myndighet administrera investe-<br>rarskyddet är att det i en framtid kan bli aktuellt att ge garantisystemen en<br>befogenhet att träda in redan innan en konkurs inträffar, om det innebär<br>att kostnaderna därigenom kan förväntas bli lägre för systemen. Bank-<br>lagskommittén (1995:86) överväger för närvarande lämpligheten av en<br>sådan ordning för insättningsgarantin. Detta skulle innebära att systemen<br>skulle kunna fatta beslut av direkt avgörande betydelse för institutets<br>framtid och fa insyn i institutens affärsangelägenheter. Att låta ett privat<br>organ, där branschen i fråga är representerad, handha sådana frågor fram-<br>står som tveksamt. Ett sådant organ skulle behöva omgärdas av omfattan-<br>de bestämmelser i syfte att förhindra att misstankar uppstår om att ovid-<br>kommande hänsyn tas vid beslut om stödåtgärder från systemets sida.<br>Även ur konkurrenssynpunkt torde det vara olämpligt att vissa mark-<br>nadsaktörer får direkt inblick i andra aktörers affärshemligheter.</p>
<p>Samordningsfördelarna med en gemensam administration av skydden i<br>myndighetsform är alltså tydliga. Endast om en privat lösning medför<br>andra fördelar som överväger dem som en gemensam administration i<br>Insättningsgarantinämnden för med sig, bör det komma i fråga att välja en<br>privat lösning.</p>
<p>Utredningen framhåller som skäl för ett privat system den nära anknyt-<br>ningen till marknaden som därigenom kan uppnås. Marknaden ges möj-<br>lighet att påverka utformningen och den framtida utvecklingen av syste-<br>men. Vidare anser utredningen att ett privat organ i högre grad bör kunna<br>ta till vara konkurrensen på en fri marknad för att driva systemet och för-<br>valta dess tillgångar på det mest lönsamma sättet.</p>
<p>Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen framför<br>liknande synpunkter. Föreningarna anser att utredningens förslag om en</p>
<p>36<br></p>
<p>administration i privat regi ger goda förutsättningar for ett flexibelt, ef-<br>fektivt och stabilt investerarskydd.</p>
<p>Om investerarskyddet drivs av instituten själva i någon form finns ett<br>givet incitament för dem att åstadkomma en kostnadseffektiv administra-<br>tion och finansiering av investerarskyddet. Om skyddet kan drivas till en<br>låg kostnad kan det få positiv effekt även för institutens kunder. Detta<br>skall dock ställas mot de besparingar som en sammanslagen administra-<br>tion av ersättningssystemen sannolikt för med sig. Det bör också påpekas<br>att valet av finansieringsform är en fråga som egentligen är oberoende av<br>vilken form av administration som väljs.</p>
<p>Att en privat administration av investerarskyddet skulle vara mer flexi-<br>bel än myndighetsaltemativet är inte självklart. I vart fall bör möjligheten<br>till flexibilitet inte överdrivas. Ett privat subjekt med en uppgift som ad-<br>ministratör av investerarskyddet måste regleras tämligen ingående. Det är<br>här fråga om att enskilda subjekt, värdepappersinstitut, åläggs att bekosta<br>ett skydd för investerare, dvs. offentligrättsliga föreskrifter som är betung-<br>ande för enskilda. Sådana föreskrifter måste enligt regeringsformen nor-<br>malt ges i lag. Riksdagen har dock viss möjlighet att delegera normgiv-<br>ningskompetensen till regeringen som i sin tur kan delegera den vidare till<br>en myndighet. Enligt regeringsformen är det dock inte möjligt att delegera<br>normgivningskompetens till ett privat subjekt. Därför måste alla regler<br>som skall styra verksamheten ges i lag eller i annan författning. Som<br>normgivning räknas t.ex. bestämmelser om avgifitssättning och taxor.</p>
<p>Insättningsgarantinämnden har framfört farhågor om att en gemensam<br>myndighet med garantiansvar för banker, värdepappersbolag och försäk-<br>ringsbolag skulle kunna ge intryck av att staten har som ambition att av-<br>lyfta i vart fall de mindre placerarna huvuddelen av riskerna på de finansi-<br>ella marknaderna, vilket i sin tur skulle kunna ge upphov till krav på yt-<br>terligare garantier på dessa och närliggande områden. Investerarskyddet är<br>en följd av ett EG-direktiv som Sverige skall genomföra. När det gäller<br>ekonomisk kapacitet blir investerarskyddet väsentligt mindre omfattande<br>än insättningsgarantin. Investerarskyddet syftar inte heller till att skapa<br>något skydd mot traditionella risker på finansmarknaden, som t.ex. kre-<br>ditrisker eller marknadsrisker. Investerarskyddet skall träda in först då<br>investeraren inte kan få tillbaka finansiella instrument eller likvida medel<br>som tillhör honom, vilket i praktiken endast kan hända om brott begåtts<br>eller administrativa fel gjorts av institutet. Regeringen anser därför att det<br>inte finns skäl att hysa så starka farhågor för att staten skulle få svårt att<br>stå emot krav på ytterligare garantier, om Insättningsgarantinämnden<br>skulle anförtros att administrera även investerarskyddet.</p>
<p>Det finns, som bl.a. Finansinspektionen påpekat, andra nackdelar med<br>en privat lösning enligt det mönster som utredningen föreslår. Även om<br>kravet på att tillhöra ett investerarskydd för att få bedriva verksamhet som<br>värdepappersinstitut borde vara tillräckligt för att branschen ser till att ett<br>investerarskydd kommer till stånd, finns ändå en viss risk för att Finansin-<br>spektionen, som skall ge tillstånd, anser att det skydd som erbjuds inte<br>uppfyller lagens krav. Brister kan också uppmärksammas på ett senare<br>stadium. Finansinspektionen har då möjlighet att återkalla tillståndet. En<br>sådan åtgärd kan dock leda till att det för en tid saknas en administratör</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>37</p>
<p>av skyddet med de komplikationer det kan föra med sig. Det kan inte<br>heller uteslutas att vissa institut anser att investerarskyddsföretaget inte<br>behandlar instituten på ett likvärdigt sätt, utan vill ha ett eget system. En-<br>ligt utredningens förslag skulle detta inte tillåtas, vilket kan medföra slit-<br>ningar mellan instituten och systemet. Hur sådana tvister skall lösas är<br>oklart. Andra problem kan uppstå vid byte av investerarskyddsföretag.<br>Det kan uppstå tveksamhet om vad som skall ske med eventuella fonde-<br>rade medel i en sådan situation.</p>
<p>Konkursförvaltarkollegiemas förenings förslag om att administrationen<br>av investerarskyddet skulle kunna handhas av konkursförvaltama kan sy-<br>nas rationellt, eftersom förvaltarna har en aktiv roll vid en ersättningsitua-<br>tion. Eftersom det skall finnas ett system som skall finansieras av institu-<br>ten uppstår emellertid en administration - insamlande av avgifter, place-<br>ring av medel, eventuellt tecknande av försäkringar, uppföljning och<br>kontroll, samarbete med utländska garantisystem — som ligger utanför de<br>uppgifter som ankommer på konkursförvaltare. Det är därför inte lämpligt<br>att låta investerarskyddet hanteras av konkursförvaltama.</p>
<p>Vid en samlad bedömning av de skäl som kan anföras för och emot oli-<br>ka lösningar av investerarskyddets administration, anser regeringen att<br>investerarskyddet - på samma sätt som insättningsgarantin - bör drivas i<br>offentlig regi. Det ligger därvid närmast till hands att låta Insättningsga-<br>rantinämnden administrera även investerarskyddet.</p>
<p>Om hanteringen av investerarskyddet anförtros Insättningsgaranti-<br>nämnden kan det ifrågasättas om inte nämndens benämning bör ändras.<br>Nämnden kommer ju att efter de ändringar som nu föreslås hantera både<br>insättningsgarantin och investerarskyddet. Det finns emellertid skäl som<br>talar mot en namnändring. Till att börja med har nuvarande benämning<br>funnits en tid och den är väl känd bland marknadens aktörer. Av mer av-<br>görande betydelse är det faktum att nämndens huvudsakliga verksamhet -<br>även efter införandet av ett investerarskydd - torde komma att hänföra sig<br>till handläggningen av insättningsgarantin. Mot denna bakgrund anser vi<br>oss inte nu vara beredda att föreslå någon ändring av nämndens benäm-<br>ning.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>38</p>
<p>7.1</p>
<h2>Investerarskyddets omfattning</h2>
<h3>Verksamheter som omfattas av investerarskyddet</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringens förslag: Investerarskyddet skall gälla när en investerare<br>anlitar ett värdepappersinstitut för att utföra en sådan tjänst som är till-<br>ståndspliktig enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller när<br>ett värdepappersinstitut tar emot värdepapper för förvaring, tar emot<br>medel med redovisningsskyldighet eller är förvaringsinstitut enligt la-<br>gen (1990:1114) om värdepappersfonder.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska<br>Bankföreningen anser att det behöver klargöras vilka verksamheter i ban-<br>kerna som täcks av investerarskyddet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag:</p>
<p>Tjänster som omfattas av investerarskyddsdirektivet</p>
<p>Enligt investerarskyddsdirektivet skall värdepappersföretag och kreditin-<br>stitut som bedriver investeringsverksamhet vara anslutna till ett investe-<br>rarskydd. För att investeringsverksamhet skall anses föreligga krävs enligt<br>direktivet dels att värdepappersföretaget och kreditinstitutet är auktorise-<br>rade enligt rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investe-<br>ringstjänster inom värdepappersområdet (investeringstjänstedirektivet)<br>eller enligt första och andra banksamordningsdirektiven, dvs. rådets di-<br>rektiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om samordning av lagar<br>och andra författningar om rätten att starta och bedriva verksamhet i kre-<br>ditinstitut samt rådets direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 om<br>samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva<br>verksamhet i kreditinstitut, samt med ändring av direktiv 77/780/EEG,<br>dels att auktorisationen omfattar någon av de tjänster som finns upptagna<br>i avsnitt A i bilagan till investeringstjänstedirektivet och något eller några<br>av de finansiella instrument som räknas upp i avsnitt B i samma bilaga.</p>
<p>De tjänster som omfattas av investeringstjänstedirektivets krav på auk-<br>torisation är följande.</p>
<p>1. Mottagande och förmedling av order från investerare samt verkstäl-<br>lande av sådan order.</p>
<p>2. Handel för egen räkning.</p>
<p>3. Diskretionär portföljförvaltning.</p>
<p>4. Placeringsgaranti vid emissioner och placering av emissioner.</p>
<p>Dessutom ingår även förvaring och förvaltning av finansiella instru-<br>ment (avsnitt C punkt 1 i samma bilaga) bland de tjänster som omfattas av<br>begreppet investeringsverksamhet. Definitionen av begreppet investe-</p>
<p>39</p>
<p>ringsverksamhet bestämmer alltså vilka tjänster som investerarskyddet<br>skall omfatta enligt direktivet. Tanken är att alla tjänster där kreditinstitut<br>och värdepappersföretag innehar finansiella tillgångar som tillhör investe-<br>rare skall omfattas av ett investerarskydd.</p>
<p>Tjänster som omfattas av lagen om värdepappersrörelse och<br>bankrörelselagen</p>
<p>Investerarskyddsdirektivets definition av begreppet investeringsverksam-<br>het inrymmer bl.a. de tjänster som avses med begreppet värdepappersrö-<br>relse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Dessa tjänster<br>framgår av 1 kap. 3 § samma lag, där de verksamheter som inte far bedri-<br>vas utan tillstånd från Finansinspektionen räknas upp (de s.k. huvud-<br>verksamheterna). I 3 kap. 4 § lagen om värdepappersrörelse anges de s.k.<br>sidoverksamhetema. Dessa verksamheter är inte i sig belagda med till-<br>ståndsplikt, men är tillståndspliktiga om de bedrivs av ett värdepappersin-<br>stitut. Dessa verksamheter kan således drivas även av företag inom andra<br>branscher, om inte andra regler utgör hinder. Huvudverksamheterna enligt<br>1 kap. 3 § första stycket lagen om värdepappersrörelse är följande.</p>
<p>1. Handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn :<br>Denna verksamheten består i genomförande av köp och försäljning av<br>värdepapper för annans räkning i eget namn, s.k. kommissionshandel.<br>Däri ingår att institutet för en kunds räkning förmedlar en affär utanför en<br>börs, om detta sker på ett sådant sätt att institutet gentemot motparten<br>formellt ikläder sig rollen som avtalspart. Den huvudsakliga delen av<br>denna verksamhet, särskilt såvitt är av intresse för investerarskyddet, be-<br>drivs dock genom börshandel. Verksamheten motsvaras av vad som i in-<br>vesteringstjänstedirektivet kallas för "verkställande av order för annans<br>räkning". Handel för annans räkning kan innebära att institutet tar befatt-<br>ning med kundens tillgångar. I samband med detta kan det uppkomma<br>situationer där kundens sakrättsliga skydd sätts i fara.</p>
<p>2. Förmedling av kontakt mellan köpare och säljare eller annan med-<br>verkan vid transaktioner med finansiella instrument: I sådan verksamhet<br>ingår ren mäklarverksamhet, bestående i att ett institut utan att själv gå in<br>som part förmedlar kontakten mellan köpare och säljare. Vidare ingår<br>annan medverkan vid olika transaktioner, såsom i samband med lån av<br>värdepapper för blankningsaffärer. Därvid kan det också förekomma att<br>institutet går in som part i ett mellanled. Enbart förmedlingsmomentet<br>torde normalt sett inte innebära risk för att kundens egendom sätts i fara<br>på grund av institutets obestånd. Arten av institutets medverkan vid en<br>affär kan dock, utan att för den skull komma att falla in under handel i<br>eget namn för annans räkning, variera och i vissa fall innebära att institu-<br>tet tillfälligtvis tar direkt befattning med likvid eller de finansiella instru-<br>ment som affären avser. I en del fall torde det ofta ligga nära till hands att<br>anse verksamheten utgöra ett gränsfall till kommissionshandel eller ett<br>tillfälligt förvaltningsuppdrag av enklare slag. De fall av enbart förmed-<br>ling eller annan medverkan där kundens egendom skulle kunna komma i<br>utsatt läge torde vara relativt ovanliga. Verksamheten enligt denna punkt</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>40</p>
<p>motsvarar i investeringstjänstedirektivet närmast mottagande och förmed-<br>ling för investerares räkning av order avseende finansiella instrument.</p>
<p>3. Handel med finansiella instrument för egen räkning: Under denna<br>verksamhetsform inryms sådan handel ur eget lager som sker yrkesmäs-<br>sigt och där det primära är att tillhandahålla en tjänst åt kunderna. Af-<br>färsidén skall alltså huvudsakligen utgöras av själva handeln. Normal ka-<br>pitalförvaltning omfattas inte. I förhållande till kunderna innebär denna<br>form av handel att institutet uppträder som direkt avtalspart i affären. I de<br>fall där institutet förvärvar finansiella instrument direkt från en investerare<br>torde institutet normalt bli redovisningsskyldigt för medlen när instru-<br>menten registreras eller på annat sätt förs över på institutet. Om institutet i<br>stället säljer finansiella instrument från eget lager skall dessa registreras<br>på investeraren samtidigt som likviden tillförs institutet. Några fordrings-<br>rätter, dvs. krav från investeraren som i en konkurs inte omfattas av sepa-<br>rationsrätt torde därför normalt inte uppkomma gentemot institutet.<br>Punkten motsvaras av begreppet handel för egen räkning enligt investe-<br>ringstj änstedirektivet.</p>
<p>4. Förvaltning av annans finansiella instrument: Härmed avses sådana<br>fall i vilka institutet fatt förtroende att efter mer eller mindre detaljerade<br>riktlinjer från investeraren bevaka och vidta förändringar i dennes värde-<br>pappersportfölj. Uppdraget har således ett betydande inslag av syssloman-<br>naskap. Graden av självständighet i förvaltningen kan dock variera högst<br>betydligt, från rena bevakningar av t.ex. utdelningar och teckningsrätter<br>till att innefatta uppdrag att göra omdispositioner i portföljen. Vid inköps-<br>eller försäljningsåtgärder uppträder en förvaltare i huvudmannens namn,<br>dvs. som ombud eller eventuellt som bud. En kommissionär däremot age-<br>rar gentemot motparten i eget namn, dvs. som om han vore part. För att<br>transaktionerna inom ramen för förvaltningsuppdraget skall kunna företas<br>på ett rationellt sätt ingår regelmässigt att institutet även förvarar de finan-<br>siella instrumenten, dvs. har dem i depå, som regel tillsammans med nå-<br>gon form av likvidhållning. Förvaltningsbegreppet motsvaras i investe-<br>ringstjänstedirektivet av såväl portfölj förvaltning på diskretionär grund<br>som förvaltning i andra fall.</p>
<p>5. Garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper<br>eller offentliga köp- och försäljningserbjudanden: Denna verksamhet fyl-<br>ler en betydelsefull funktion på värdepappersmarknaden. En väsentlig del<br>i dessa uppdrag består i att upprätta prospekt, vilka skall kunna ligga till<br>grund för marknadens bedömning av värdet av ett erbjudande. Det ansvar<br>som ett institut därmed ikläder sig kan dock inte komma att avse egendom<br>som institutet innehar för investerarens räkning. Punkten kan därför läm-<br>nas därhän i den vidare framställningen. Verksamheten har i investe-<br>ringstjänstedirektivet sin motsvarighet i tjänsten placeringsgaranti vid<br>emission eller placering av emission samt sidotjänsten tjänster i samband<br>med placeringsgaranti.</p>
<p>Samtliga nu nämnda tjänster omfattas alltså av begreppet investerings-<br>verksamhet enligt direktivet och skall således också omfattas av det<br>svenska investerarskyddet, i den mån övriga förutsättningar enligt direkti-<br>vet är uppfyllda.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>41</p>
<p>Enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om värdepappersrörelse kan ett Prop. 1998/99:30<br>värdepappersinstitut även få tillstånd att bedriva följande s.k. sidoverk-<br>samheter.</p>
<p>1. Rådgivning avseende finansiella frågor: Tjänsten motsvarar begrep-<br>pet investeringsrådgivning i investeringstjänstedirektivet. Det kan tänkas<br>att en investerare har rätt till skadestånd på grund av felaktig rådgivning<br>eller liknande. Investerarskyddet enligt investerarskyddsdirektivet omfat-<br>tar dock inte ersättning för sådana krav.</p>
<p>2. Förvaring av värdepapper: Häri ingår sådan verksamhet som inne-<br>bär att finansiella instrument förvaras hos institutet. Formellt ryms under<br>denna punkt endast hanteringen av fysiska värdepapper. Motsvarande<br>verksamhet för de kontobaserade värdepapperen utgörs av möjligheten till<br>förvaltarregistrering, som regleras i aktiekontolagen. Inom förvarings-<br>verksamheten kan uppkomma situationer i vilka en rättmätig innehavare<br>av finansiella instrument på grund av felaktig hantering hos institutet går<br>miste om sin sakrättsligt skyddade ställning och därmed riskerar att förlo-<br>ra sina värdepapper. Förvaring finns även med i investeringstjänste-<br>direktivets förteckning över investeringstjänster. En särskild slags förva-<br>ring är den som bedrivs av banker och andra kreditinstitut i egenskap av<br>förvaringsinstitut enligt 14 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.<br>Sådan förvaring omfattas inte av förevarande punkt.</p>
<p>3. Mottagande av redovisningsmedel: Medel som tas emot med redo-<br>visningsskyldighet skall hållas avskilda från institutets tillgångar. Enligt<br>lagen om värdepappersrörelse gäller att medlens avskildhet skall vara<br>ordnad genom insättning på konto i bank (3 kap. 5 § första stycket). Nå-<br>got formellt krav ställs inte på att mottagandet av redovisningsmedel skall<br>vara på särskilt sätt förbundet med värdepappersrörelsen. Det är emeller-<br>tid en självklarhet att intresset av att ta emot sådana medel för annat än-<br>damål är begränsat. Eftersom verksamheten faktiskt innebär ett handha-<br>vande av investerarnas egendom kan den medföra att egendomens säker-<br>het sätts i fara om reglerna för hur medlen skall hanteras inte följs. Motta-<br>gande av redovisningsmedel har ingen uttrycklig motsvarighet i investe-<br>ringstjänstedirektivet. Det framgår dock av ingressen till direktivet att det<br>förutsatts att det i verksamheten kan komma att ingå handhavande av in-<br>vesterarnas penningmedel. Därvid sägs att sådana medel, liksom annan<br>kunden tillhörig egendom, bör hållas avskilda från företagets egna till-<br>gångar i syfte att skydda kunden.</p>
<p>4. Mottagande av kontomedel för att underlätta värdepappersrörelsen:<br>Denna form av likvidhållning innebär i praktiken att kunden lånar pengar<br>till institutet, som i sin tur får använda pengarna i sin rörelse. Medel som<br>motsvarar investerarens tillgodohavande skall visserligen finnas tillgäng-<br>liga för att investeraren skall kunna disponera medlen i enlighet med av-<br>talet, normalt sett utan uppsägning. Pengarna utgör emellertid en del av<br>institutets rörelsekapital, och investeraren har endast en oprioriterad ford-<br>ran om institutet skulle försättas i konkurs. Inte heller denna form av lik-<br>vidhållning har sin uttryckliga motsvarighet i investeringstjänste-<br>direktivet. Pengar som har lämnats till institutet på detta sätt riskeras vid<br>en konkurs. Tillstånd till mottagande av medel på konto får endast ges i<br>kombination med kreditgivning och medför då att institutet i EG-rättslig<br></p>
<p>42</p>
<p>mening blir ett kreditinstitut. Däremot gäller inte det omvända, vilket in-<br>nebär att kreditgivning kan förekomma även i institut som saknar tillstånd<br>att ta emot kontomedel. Medel som tas emot på konto omfattas av insätt-<br>ningsgarantin.</p>
<p>5. Kreditgivning mot säkerhet i finansiella instrument for att underlätta<br>värdepappersrörelsen: Som exempel på när kreditgivning kan underlätta<br>värdepappersrörelsen kan nämnas det fallet att ett institut som förmedlar<br>kontakt mellan en säljare och en köpare kan erbjuda kredit för köparens<br>betalning för affären mot säkerhet i de instrument som affären avser. Som<br>nyss nämnts kan tillstånd till denna sidoverksamhet ges antingen i kombi-<br>nation med ett tillstånd att ta emot medel på konto eller för sig. Kreditgiv-<br>ningen motsvaras i investeringstjänstedirektivet av "lämnande av kredit<br>eller lån till en investerare för att denne skall kunna genomföra en affär ...<br>om företaget som ger krediten eller lånet medverkar i affären". Kreditgiv-<br>ning i sig innefattar inte något innehav av kundens egendom för dennes<br>räkning. Tjänsten behandlas därför inte vidare i det följande.</p>
<p>6. Valutaväxling. Möjligheten till denna sidoverksamhet infördes år<br>1994 i samband med en allmän anpassning till investeringstjänstedirekti-<br>vet. Med valutaväxling avses verksamhet som består av köp och försälj-<br>ning av utländska sedlar och mynt samt resecheckar som är utställda i<br>utländsk valuta. Valutaväxling är inte heller någon tjänst som innebär<br>omhändertagande av kundernas medel.</p>
<p>Av sidoverksamhetema i lagen om värdepappersrörelse är det endast<br>förvaring av värdepapper som omfattas av begreppet investeringsverk-<br>samhet enligt investerarskyddsdirektivet.</p>
<p>Bankernas verksamhet regleras av bankrörelselagen (1987:617). I 2<br>kap. 2 § första stycket bankrörelselagen finns en uppräkning av de verk-<br>samheter en bank far bedriva. I punkt 16 i den paragrafen anges att en<br>bank får bedriva värdepappersrörelse under de förutsättningar som före-<br>skrivs i värdepappersrörelselagen. Begreppet värdepappersrörelse enligt<br>bankrörelselagen avser alltså de verksamheter som räknas upp i 1 kap. 3 §<br>lagen om värdepappersrörelse. Mottagande av värdepapper för förvaring<br>räknas, liksom i lagen om värdepappersrörelse och i direktivet, som sär-<br>skild verksamhet. Som en särskild verksamhet anges i uppräkningen i<br>bankrörelselagen även verksamheten att vara förvaringsinstitut för värde-<br>pappersfonder.</p>
<p>Tjänster som bör omfattas av ett investerarskydd</p>
<p>Det svenska investerarskyddet bör ansluta till direktivets tillämpningsom-<br>råde när det gäller frågan om i vilka verksamheter investerarskyddet skall<br>gälla. Detta innebär att alla de verksamheter som utgör värdepappersrörel-<br>se enligt lagen om värdepappersrörelse bör omfattas av skyddet. Av sam-<br>ma skäl bör den i såväl lagen om värdepappersrörelse som bankrörelsela-<br>gen upptagna sidoverksamheten mottagande av värdepapper för förvaring,<br>liksom den i bankrörelselagen nämnda verksamheten att vara förva-<br>ringsinstitut åt värdepappersfonder omfattas. Sistnämnda verksamhet sak-<br>nar uttrycklig motsvarighet i lagen om värdepappersrörelse. Enligt lagen<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>43</p>
<p>(1990:1114) om värdepappersfonder kan emellertid bank eller annat kre- Prop. 1998/99:30<br>ditinstitut vara förvaringsinstitut. Värdepappersbolag anses därvid vara<br>kreditinstitut i den betydelse som begreppet har i den lagen och kan få<br>sidoverksamhetstillstånd för sådan verksamhet enligt den generella regeln</p>
<p>i 3 kap. 4 § tredje stycket lagen om värdepappersrörelse.</p>
<p>Beträffande andra tjänster som räknas upp i lagen om värdepappersrö-<br>relse respektive bankrörelselagen torde endast verksamheten att ta emot<br>medel med redovisningsskyldighet innebära att ett institut har tillgångar<br>som tillhör eller tillkommer investerare. Även om det inte finns någon<br>direkt motsvarighet till denna verksamhet i investeringstjänstedirektivet<br>får det anses motiverat att investerarskyddet täcker även dessa medel, sär-<br>skilt som medel på konto hos värdepappersbolag med kontotillstånd är<br>skyddade. Med tanke på att det finns begränsningar för vad ett värdepap-<br>persbolag får ägna sig åt är det inte troligt att sådana medel lämnas till<br>instituten i annan avsikt än att användas för investeringar.</p>
<p>Dokumentbaserade värdepapper, och pengar, kan finnas i bankfack<br>som instituten tillhandahåller sina kunder. I juridisk mening är det dock<br>bankfacksinnehavaren och inte institutet som är i besittning av tillgångar-<br>na i bankfacket. Någon sammanblandning av tillgångarna med institutets<br>tillgångar kan normalt inte ske utan ägarens medverkan. Därför bör in-<br>vesterarskyddet inte omfatta tillgångar i bankfack som kunderna dispone-<br>rar. Till detta kommer att instituten inte känner till innehållet i bankfack-<br>en, vilket gör att en rättvis avgiftssättning försvåras. Inte heller har denna<br>tjänst något direkt samband med den investeringsverksamhet som direkti-<br>vet är avsett att skapa ett skydd för.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör alltså det svenska investerarskyddet i huvudsak<br>knyta an till de tjänster under definitionen av investeringsverksamhet som<br>enligt investerarskyddsdirektivet skall omfattas av ett obligatoriskt system<br>för ersättning till investerare. Värdepappersrörelse är i detta sammanhang<br>ett för smalt begrepp. För att beteckna alla de verksamheter som omfattas<br>av det svenska investerarskyddet föreslår vi därför begreppet investe-<br>ringstjänster.</p>
<h3>7.2 Tillgångar som omfattas av skyddet</h3>
<p>7.2.1 Finansiella instrument</p>
<p>Regeringens förslag: Investerarskyddet skall omfatta finansiella in-<br>strument enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instru-<br>ment. Instrumenten omfattas av investerarskyddet om ett värdepap-<br>persinstitut tar befattning med dem i samband med att en investe-<br>ringstjänst utförs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>44</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt investerarskyddsdirektivet skall Prop. 1998/99:30<br>skyddet omfatta följande finansiella instrument.</p>
<p>1. överlåtbara värdepapper samt andelar i företag för kollektiva investe-<br>ringar (värdepappersfonder),</p>
<p>2. penningmarknadsinstrument,</p>
<p>3. finansiella terminskontrakt (futures) och motsvarande instrument<br>med kontantavräkning,</p>
<p>4. ränteterminskontrakt (forward interest-rate agreements, FRA:s),</p>
<p>5. ränte- och valutaswappar samt swappar som avser aktier och aktiein-<br>dex och</p>
<p>6. köp- och säljoptioner avseende alla instrument som avses i de före-<br>gående punkterna, däri inbegripet motsvarande instrument med kon-<br>tantavräkning.</p>
<p>Dessa finansiella instrument är desamma som omfattas av EG:s investe-<br>ringstjänstedirektiv (93/22/EEG).</p>
<p>Det i den svenska finansiella lagstiftningen använda begreppet finansi-<br>ella instrument täcker alla de uppräknade finansiella instrumenten. Med<br>finansiella instrument avses nämligen enligt den svenska definitionen<br>fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse som är avsedd för handel<br>på värdepappersmarknaden (se 1 kap. 1 § lagen [1991:980] om handel<br>med finansiella instrument). Som fondpapper räknas - enligt den defini-<br>tion som finns i samma lagrum - aktie och obligation samt sådana andra<br>delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning,<br>andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans<br>räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis). Den svenska<br>definitionen av finansiella instrument täcker emellertid inte bara de finan-<br>siella instrument som enligt investerarskyddsdirektivet skall skyddas. Den<br>omfattar dessutom bl.a. derivatinstrument med råvaror som underliggande<br>tillgång, vilka inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. Det svens-<br>ka begreppet finansiella instrument är således vidare än vad som behövs<br>för att täcka in de instmment som enligt investerarskyddsdirektivet skall<br>omfattas av ett investerarskydd. Med hänsyn till att begreppet förekommer<br>genomgående i den svenska finansiella lagstiftningen är det lämpligt att<br>använda sig av detta begrepp även för att bestämma investerarskyddets<br>tillämpningsområde. Den omständigheten att investerarskyddet därigenom<br>får en något vidare omfattning än vad direktivet kräver som miniminivå<br>far anses vara av underordnad betydelse.</p>
<p>Den handel med finansiella instrument som äger rum i Sverige avser så<br>gott som uteslutande dematerialiserade instrument, dvs. instrumenten<br>finns inte i fysisk form utan består i stället av registreringar i ett centralt<br>kontobaserat register som administreras av VPC. Registreringsåtgärdema<br>i registret utförs hos VPC av kontoförande institut, dvs. i första hand vär-<br>depappersinstitut som VPC har gett rätt att aktivt delta i kontoföringen.<br>De rättsverkningar som vid fysisk hantering av värdepapper är kopplade<br>till själva innehavet av värdepapperet är i ett dematerialiserat system i<br>stället förenade med registreringen. Bestämmelserna om kontoföring av<br>finansiella instrument finns för närvarande i aktiekontolagen (1989:827).<br>Regeringen har emellertid föreslagit att den lagen upphävs vid årsskiftet<br>1998/99, och att den ersätts av en ny lag om kontoföring av finansiella<br></p>
<p>45</p>
<p>instrument (prop. 1997/98:160). Den nya lagen föreslås i allt väsentligt<br>motsvara aktiekontolagen, med den skillnaden att VPC:s monopol på<br>kontoföring av finansiella instrument tas bort.</p>
<p>Investerarskyddet torde normalt sakna betydelse i de fall där ägande-<br>rätten till finansiella instrument framgår direkt av VPC:s register<br>(direktregistrering). Endast det faktum att någon hos ett värdepappersin-<br>stitut - som är kontoförande institut - olovligt förfogar över de registrera-<br>de instrumenten innebär inte att ersättningsrätt föreligger enligt investe-<br>rarskyddet, eftersom en sådan händelse inte har något samband med att en<br>investeringstjänst utförs. I sådana fall torde emellertid en investerare kun-<br>na vända sig till VPC med sitt krav enligt ersättningsbestämmelserna i<br>aktiekontolagen (1989:827). VPC är nämligen solidariskt skadestånds-<br>skyldig med institutet intill ett belopp av 5 miljoner kronor, om någon<br>lider skada på grund av fel i samband med förande av ett avstämningsre-<br>gister (7 kap. 2 § aktiekontolagen).</p>
<p>Det kan emellertid tänkas att ett institut i samband med att en investe-<br>ringstjänst utförs förfogar över investerarens vp-konto på ett sådant sätt att<br>denne förlorar sin rätt till instrumenten. Ersättningsrätt kan då föreligga<br>både enligt aktiekontolagens bestämmelser och enligt bestämmelserna om<br>investerarskydd. Om en sådan situation uppkommer bör investeraren kun-<br>na vända sig till Insättningsgarantinämnden för att få ersättning. Om<br>nämnden betalar ut ersättning bör dessutom nämnden träda in i investera-<br>rens ställe intill det belopp som har betalats ut. Nämnden bör således kun-<br>na återkräva ersättningen från VPC, om förutsättningarna i aktiekontola-<br>gen är uppfyllda. Har skadestånd redan utbetalats bör dock investeraren<br>inte ha rätt till ersättning från investerarskyddet för en eventuellt över-<br>skjutande förlust (se avsnitt 8 och 9.3).</p>
<p>Finansiella instrument kan vara förvaltarregistrerade hos VPC. I sådana<br>fall framgår endast förvaltarens namn av registret med uppgift om att in-<br>strumenten är förvaltarregistrerade. Vid förvaltarregistrering framgår i<br>stället äganderätten till de finansiella instrumenten av förvaltarens eget<br>register.</p>
<p>En förvaltare får inte ha egna innehav förvaltarregistrerade. Egna inne-<br>hav skall i stället vara direktregistrerade hos VPC (prop. 1987/88:108 s.<br>30). Någon sammanblandning skall således inte kunna ske av finansiella<br>instrument som är förvaltarregistrerade och sådana instrument som ingår i<br>institutets handelslager. Vid kommissionshandel följer detta även av 1<br>kap. 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse jämfört med 10 § lagen<br>(1914:45) om kommission. Dessutom skall ett värdepappersinstitut enligt<br>Finansinspektionens föreskrifter alltid se till att en kunds finansiella in-<br>strument hålls avskilda från institutets tillgångar, om inte annat över-<br>enskommits och överenskommelsen inte strider mot lag eller myndighets<br>föreskrift (1 kap. 4 § i Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1997:36]<br>om handel och tjänster på värdepappersmarknaden).</p>
<p>Trots det nu sagda kan det ändå inträffa att ett värdepappersinstitut för-<br>fogar över förvaltarregistrerade finansiella instrument på ett sådant sätt att<br>en investerare inte har någon separationsrätt till instrumenten om institutet<br>går i konkurs. I sådana fall bör de investerare som lidit skada ha rätt till<br>ersättning från investerarskyddet och detta oavsett om institutet obehöri-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>46</p>
<p>gen har registrerat om äganderätten till sitt eget handelslager eller förfogat<br>över instrumenten på annat sätt.</p>
<p>Det förekommer — om än i begränsad omfattning - fortfarande att vär-<br>depappersinstitut hanterar dokumentbaserade finansiella instrument för<br>investerares räkning. Även i de fallen gäller att investerarnas finansiella<br>instrument skall hållas avskilda från institutets egna instrument. Skulle<br>sådana instrument inte kunna återställas bör givetvis ersättning kunna utgå<br>om övriga förutsättningar är uppfyllda.</p>
<p>När det gäller värdepappersfonder måste man skilja på de underliggan-<br>de finansiella instrument som ingår i fonden och andelsägarnas fondan-<br>delar. Andelar i värdepappersfonder är ju också finansiella instument och<br>omfattas som sådana av investerarskyddsdirektivet. Som framgår av av-<br>snitt 7.3 är det fondbolaget som är att anse som investerare om de till-<br>gångar som ingår i fonden går förlorade. En fondandelsägare har därför<br>inte rätt till ersättning i sådana fall. Däremot kan fondandelsägaren ha rätt<br>till ersättning vid förlust av fondandelen, t.ex. om fondandelen är förval-<br>tarregistrerad och förvaltaren går i konkurs.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>7.2.2 Medel</p>
<p>Regeringens förslag: Investerarskyddet skall omfatta medel som ett<br>värdepappersinstitut har tagit emot av en investerare med redovis-<br>ningsskyldighet.</p>
<p>För medel som även omfattas av lagen (1995:1571) om insättnings-<br>garanti skall i stället bestämmelserna i den lagen tillämpas.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att investerarskyddet skall<br>omfatta dels finansiella instrument, dels medel som ett värdepappersin-<br>stitut utan tillstånd att ta emot kunders medel på konto innehar för inves-<br>terarens räkning. För värdepappersinstitut som har kontoti 11 stånd föreslår<br>utredningen att all befattning med medel som tillhör investerare skall om-<br>fattas av insättningsgarantin.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Insättningsgarantinämnden anser att den före-<br>slagna gränsdragningen mellan insättningsgarantin och investerarskyddet<br>kan leda till konkurrenssnedvridningar men godtar ändå utredningens<br>förslag. Sveriges advokatsamfund anser det vara oklart om investe-<br>rarskyddet omfattar medel som ett institut tagit emot med redovisnings-<br>skyldighet men som institutet inte hunnit avskilja för investerarens räk-<br>ning. Enligt samfundet bör sådana medel omfattas av skyddet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Investerarskyddet skall enligt direkti-<br>vet omfatta även likvida medel som tillkommer eller tillhör investerare i<br>samband med investeringsverksamhet i ett institut. Det kan vara fråga om<br>pengar som anförtrotts institutet för att användas för köp av finansiella<br>instrument eller likvid efter en försäljning av sådana instrument. I värde-<br>pappersbolag med tillstånd att ta emot medel på konto sköts likvidhante-<br>ringen normalt över konto, vilket innebär att dessa medel i dag redan är<br></p>
<p>47</p>
<p>skyddade genom insättningsgarantin, som ju omfattar värdepappers- Prop. 1998/99:30<br>institut med inlåning på konto.</p>
<p>Investerarskyddsdirektivets och insättningsgarantidirektivets tillämp-<br>ningsområden överlappar i viss mån varandra. I artikel 2.3 i investe-<br>rarskyddsdirektivet sägs att det i sådana fall skall vara upp till varje med-<br>lemsstat att hänföra kravet till endera av investerarskyddet eller insätt-<br>ningsgarantin, och att inget krav skall kunna ge ersättning mer än en<br>gång. Vid genomförandet av direktivet måste alltså klargöras till vilket<br>system likvida medel skall hänföras som omfattas av såväl insättnings-<br>garantins som investerarskyddets tillämpningsområde.</p>
<p>Även när det gäller pengar kan anmärkas att hanteringen i allt väsentligt<br>är kontobaserad och att det därför sällan torde vara aktuellt med någon<br>fysisk utväxling av likvider. Betalning och liknande sker i stället normalt<br>genom kreditering eller debitering av investerarens konto oavsett om detta<br>finns hos det värdepappersinstitut som genomfört affären eller hos något<br>annat institut. Om medlen sätts in på ett konto hos det värdepappersinsti-<br>tut som går i konkurs omfattas medlen av insättningsgarantin. I sådana<br>fall är det inte aktuellt med ersättning från investerarskyddet. Värdepap-<br>persinstitut kan ha tillstånd att som sidoverksamhet ta emot medel med<br>redovisningsskyldighet (3 kap. 4 § första stycket 3 lagen om värdepap-<br>persrörelse). I sådana fall är institutet skyldigt att genast avskilja medlen<br>och sätta in dem på räkning i ett bankinstitut. Om värdepappersinstitutet<br>går i konkurs har investeraren i sådana fall normalt separationsrätt till<br>medlen. Skulle separationsrätt inte föreligga på grund av att institutet har<br>hanterat medlen på ett felaktigt sätt bör investeraren ha rätt till ersättning<br>från investerarskyddet. Som exempel kan nämnas det fallet att institutet<br>inte avskiljt medlen utan dröjsmål och att avskiljandet sker först sedan<br>institutet hamnat på obestånd.</p>
<p>Utredningen menar att en investerares fordran på köpeskilling när ett<br>värdepappersinstitut verkställer en sälj order mot eget lager inte täcks av<br>bestämmelserna i investerarskyddsdirektivet. Anledningen till denna be-<br>dömning är att pengarna inte - som direktivet föreskriver - innehas för<br>investerarens räkning (se artikel 2.2).</p>
<p>Regeringen ifrågasätter detta ställningstagande. När värdepappersinsti-<br>tutet omregistrerar de finansiella instrumenten till sitt eget handelslager<br>far det nämligen anses uppkomma en skyldighet för institutet att hantera<br>investerarens medel - köpeskillingen - i enlighet med de bestämmelser<br>som beskrivits i föregående avsnitt. Detta innebär att betalningen omedel-<br>bart skall krediteras investerarens konto hos värdepappersinstitutet eller<br>ett klientmedelskonto i ett bankinstitut. Även om betalningen skall erläg-<br>gas kontant till investeraren eller sättas in på av denne anvisat konto hos<br>annat institut föreligger det en skyldighet för värdepappersinstitutet att<br>hålla medlen avskilda från sina egna tillgångar. Detta följer av 1 kap. 4 § i<br>Finansinspektionen föreskrifter om handel och tjänster på värdepappers-<br>marknaden (FFFS 1997:36), där det sägs att värdepappersbolag som inte<br>har kontotillstånd alltid skall se till att en kunds penningmedel, såsom<br>affarslikvider, aktieutdelningar och ränteutbetalningar, hålls avskilda från<br>bolagets egna tillgångar. Även i dessa fall är således institutet redovis-<br>ningsskyldigt för medlen till dess att de betalats till investeraren. Också<br></p>
<p>48</p>
<p>dessa fall torde således komma att omfattas av investerarskyddet utan att Prop. 1998/99:30<br>någon särreglering behövs.</p>
<p>7.2.3 Individuellt pensionssparande</p>
<p>Regeringens bedömning: Finansiella instrument eller penningmedel<br>som hanteras inom ramen för det individuella pensionssparandet enligt<br>lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall inte omfattas<br>av investerarskyddet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Insättningsgarantinämnden hänvisar i denna<br>fråga till sin rapport till regeringen med förslag till ändrad insättningsdefi-<br>nition m.m. (dnr Fi 7/98), vari föreslås att definitionen av begreppet in-<br>sättningar ändras, vilket skulle få till följd att inlåning som ingår i indivi-<br>duellt pensionssparande (IPS) omfattas av insättningsgarantin. Sveriges<br>Aktiesparares Riksförbund och Sveriges Bankkunders Riksförbund anser<br>att även tillgångar som ingår i det individuella pensionssparandet bör om-<br>fattas av någon garantiordning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det individuella pensionssparan-<br>det regleras genom lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.<br>IPS fungerar på så sätt att spararen sluter ett pensionssparavtal med ett<br>pensionssparinstitut, som står under tillsyn av Finansinspektionen. Till-<br>stånd kan ges till värdepappersinstitut. Spararen sätter in pengar på ett<br>pensionssparkonto hos institutet och anger hur pengarna skall placeras.<br>Placeringsaltemativen är inlåning i svenskt eller utländskt bankföretag,<br>andel i värdepappersfond eller enskilda värdepapper noterade vid börs<br>som är öppen för allmänheten.</p>
<p>Uttag från IPS-konto kan endast ske i form av ålderspension, efterle-<br>vandepension eller för betalning av skatter, avgifter och kostnader för<br>transaktioner på kontot. Avkastningen är därför undantagen från normala<br>regler om skatt på inkomst av kapital (3 § 1 mom. lagen [1947:576] om<br>statlig inkomstskatt). I stället gäller särskilda regler om schablonbe-<br>skattning.</p>
<p>Eftersom IPS är en speciell tjänst som instituten tillhandahåller omfattas<br>inte den hantering av finansiella instrument som sker i instituten av in-<br>vesterarskyddsdirektivets tillämpningsområde. Ett eventuellt skydd för<br>tillgångar inom IPS kan alltså utformas efter nationella önskemål.</p>
<p>Vid sidan av insättningsgarantin och förslaget om investerarskydd finns<br>ett förslag om att inrätta ett garantisystem för försäkringar<br>(Försäkringsgaranti, SOU 1998:22). Detta förslag bygger till skillnad från<br>de andra garantisystemen inte på något EG-direktiv. Eftersom IPS är ett<br>pensionssparande som består av finansiella instrument och inlåning upp-<br>kommer frågan om i vilket system tillgångar i IPS eventuellt bör skyddas.</p>
<p>Den delen av IPS som sker i form av inlåning i bank skyddas för närva-<br>rande inte av insättningsgarantin, eftersom dessa medel inte anses upp-<br>fylla kravet på att vara tillgängliga med kort varsel. I förarbetena till lagen<br></p>
<p>49</p>
<p>om insättningsgaranti uttalades att insättningar på inlåningskonto inom<br>IPS visserligen är likvida i den meningen att uttag kan göras men endast<br>för omplacering inom sparsystemet. IPS ansågs därmed ha avgörande<br>olikheter med sådana typer av insättningar som skulle omfattas av insätt-<br>ningsgarantin (prop. 1995/96:60 s. 57). Det ansågs också tveksamt att<br>föreskriva att pensionsmedel på inlåningskonto skulle garanteras samti-<br>digt som pensionsmedel inom fondförsäkringssystemet inte skulle åtnjuta<br>något skydd.</p>
<p>Insättningsgarantinämnden har i en rapport till regeringen föreslagit att<br>definitionen av begreppet insättning i lagen om insättningsgaranti ändras<br>så att definitionen närmare motsvarar den som gäller i andra medlemslän-<br>der. Om förslaget genomförs får det till följd att inlåningsdelen i IPS<br>skyddas av insättningsgarantin.</p>
<p>Regeringens utgångspunkt är att tillgångar inom IPS i detta samman-<br>hang skall behandlas på ett konkurrensneutralt sätt. IPS är ett pensions-<br>sparande och för den enskilde ett alternativ främst till pensionförsäkring-<br>ar. Det bör därför ha ett skydd som motsvarar det skydd som andra lik-<br>nande pensionssparformer har. Därmed inte sagt att det är lämpligast att<br>tillgångar inom IPS skyddas av en försäkringsgaranti. Det finns, som på-<br>pekats av Försäkringsgarantiutredningen, administrativa nackdelar med<br>en sådan lösning (SOU 1998:22 s. 119 f.)</p>
<p>Enligt gällande regler har livförsäkringstagama särskild förmånsrätt i de<br>tillgångar som registerförts till täckande av de försäkringstekniska avsätt-<br>ningarna. I Försäkringsgarantiutredningens betänkande föreslås ett utökat<br>skydd för bl.a. livförsäkringstagare i form av en garanti. Frågan om skyd-<br>det för livförsäkringstagare ligger dock utanför detta förslag. Att låta IPS<br>omfattas av insättningsgarantin och investerarskyddet skulle i nuläget inte<br>vara konkurrensneutralt gentemot andra pensionssparformer. Det kan<br>dessutom ifrågasättas om den högsta ersättningsnivån inom investe-<br>rarskyddet är tillräcklig för att skydda IPS-tillgångar. Det är nämligen<br>fråga om ett långsiktigt sparande där behållningen kan uppgå till betydan-<br>de belopp. Att infora en annan ersättningsnivå för vissa tillgångar inom ett<br>och samma system skulle medföra komplikationer, särskilt vad gäller av-<br>giftsberäkningen. Frågan om skydd för IPS-tillgångar bör därför övervä-<br>gas ytterligare.</p>
<h3>7.3 Vilka investerare omfattas av skyddet?</h3>
<p>Regeringens förslag: Investerarskyddet skall omfatta alla investerare<br>utom värdepappersinstitut som tillhör investerarskyddet.</p>
<p>Fondandelsägare skall inte ha rätt till ersättning för tillgångar som<br>ingår i en värdepappersfond.</p>
<p>Utredningens förslag: Förslaget avviker från regeringens förslag ge-<br>nom att en större krets av företag m.m. undantas från investerarskyddet.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen anser att investerarskyd-<br>det bör omfatta samma krets av investerare som insättningsgarantin. Om<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>50</p>
<p>utredningens förslag godtas bör enligt inspektionen motsvarande undan-<br>tag göras även i insättningsgarantin för att nå samstämmighet mellan ga-<br>rantiordningama. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Sveriges Bank-<br>kunders Riksförbund anser att fondandelsägare bör ha rätt till ersättning<br>för de tillgångar som ingår i fonden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 4.2 i investerarskyddsdi-<br>rektivet ges medlemsländerna möjlighet att undanta vissa investerare, bl.a.<br>professionella och institutionella investerare, myndigheter, personer i le-<br>dande ställning i de institut som är anslutna till investerarskyddet och när-<br>stående till dessa personer samt större bolag.</p>
<p>Investerarskyddsutredningen föreslår att direktivets möjlighet till att gö-<br>ra undantag för vissa investerarkategorier skall utnyttjas på så sätt att bl.a.<br>institutionella investerare och andra större företag undantas från investe-<br>rarskyddet. Utredningen menar att vissa delar av värdepappersmarknaden<br>därigenom kommer att ha en jämförelsevis liten betydelse för administra-<br>tionen av skyddet, eftersom vissa delmarknader domineras av institutio-<br>nell handel och vissa värdepappersbolag utför investeringstjänster huvud-<br>sakligen åt institutionella investerare. Genom att undanta institutionella<br>investerare och andra större företag anser utredningen att administrationen<br>av investerarskyddet kan förenklas.</p>
<p>Skyldigheten för instituten att delta i garantisystemet är, som utredning-<br>en också påpekar, beroende av vilken typ av verksamhet de bedriver. Vil-<br>ken kategori av investerare institutet betjänar saknar därvid betydelse.<br>Den administrativa vinsten av att minimera den kategori av investerare<br>som omfattas av skyddet kan därför ifrågasättas. Tvärtom kan i stället en<br>sådan ordning leda till att administrationen ökar, eftersom man då måste<br>särskilja vissa kategorier vid ersättningsfall.</p>
<p>Eftersom kostnaderna för investerarskyddet torde komma att övervältras<br>på samtliga investerare kan det också hävdas att även stora företag och<br>institutionella investerare är med och betalar för skyddet och att de därför<br>också borde komma i åtnjutande av det, låt vara att ersättningsbeloppet<br>inte torde vara av någon större betydelse för dessa typer av investerare.<br>Till detta kan läggas att kostnaderna för investerarskyddet vid en ersätt-<br>ningssituation sannolikt inte kommer att påverkas nämnvärt av att även<br>större företag och institutionella placerare omfattas, eftersom det rör sig<br>om endast ett fatal av den totala mängden investerare.</p>
<p>När det gäller insättningsgarantin har de institut som omfattas av ga-<br>rantisystemet inte rätt till ersättning från detta. Enligt artikel 2 i insätt-<br>ningsgarantidirektivet skall nämligen insättningar som i eget namn och för<br>egen räkning gjorts av ett kreditinstitut inte omfattas av återbetalning från<br>garantisystemet. Undantaget i lagen om insättningsgaranti har därutöver<br>motiverats med att sådana institut inte kan anses lida brist på information<br>om bankernas finansiella tillstånd (se prop. 1995/96:60 sid. 58 och 59).</p>
<p>Investerarskyddsdirektivet innehåller inte någon motsvarande begräns-<br>ning när det gäller värdepappersföretags rätt till ersättning från investe-<br>rarskyddet. Enligt artikel 2 jämfört med i bilaga 1 punkt 1 i samma direk-<br>tiv far dock sådana företag undantas från skyddet. Mot bakgrund av att<br>investerarskyddet enligt regeringens uppfattning bör ha samma omfatt-<br>ning som insättningsgarantin finns det därför skäl att undanta banker, vär-</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>51</p>
<p>depappersbolag och utländska värdepappersinstitut som tillhör det svens-<br>ka skyddet från rätt till ersättning även när det gäller investerarskyddet.</p>
<p>En fråga som infinner sig är vad som gäller om flera personer har gjort<br>en gemensam investering. Enligt investerarskyddsdirektivet (artikel 8.2)<br>skall varje investerares andel i en gemensam investeringsverksamhet tas<br>med i beräkningen av det skydd som skall gälla. Enligt andra stycket i<br>samma punkt kan dock medlemsstaterna besluta att krav som hänför sig<br>till gemensam investeringsverksamhet som flera personer är berättigade<br>till som medlemmar i kompanjonskap, sammanslutning eller gruppering<br>av liknande natur - som inte är en juridisk person - kan läggas samman<br>och behandlas som om de kom från en investering gjord av en enda in-<br>vesterare vid beräkningen av de beloppsgränser som gäller för skyddet.<br>Huvudregeln enligt direktivet är således att varje investerare räknas för sig<br>och att ersättningsnivån alltså gäller varje investerare oavsett om investe-<br>ringen har gjorts ensam eller tillsammans med andra.</p>
<p>Det mest naturliga synsättet torde vara att om två personer har gjort en<br>gemensam investering om 500 000 kronor, skall de ha rätt till samma<br>skydd som om de i stället gjort var sin investering om 250 000 kronor. I<br>regel torde detta synsätt inte heller leda till några problem, eftersom det<br>skall framgå av institutets uppgifter vem eller vilka personer som står<br>bakom investeringen eller är ägare till instrumenten. Finns ingen annan<br>grund att dela upp ersättningen på får det ske efter huvudtalet.</p>
<p>När det gäller fonder är det, enligt direktivet, företaget för de kollektiva<br>investeringarna, och inte fondandelsägama, som är att anse som investera-<br>re avseende de tillgångar som fonden består av. Enligt huvudregeln om<br>gemensamma investeringar i artikel 8.3 i direktivet kan i och för sig fon-<br>dandelsägama uppfattas som ersättningsberättigade, var och en upp till<br>det maximala ersättningsbeloppet, men genom ett undantag i samma<br>punkt är denna regel inte tillämplig på företag för kollektiva investeringar.<br>Det är alltså företaget som är berättigat till ersättning, när det gäller till-<br>gångar som innehas av ett förvaringsinstitut.</p>
<p>Med tillämpning på svenska förhållanden gäller således enligt direktivet<br>att ett fondbolag kan få ersättning om finansiella instrument i ett förva-<br>ringsinstitut inte skulle finnas kvar vid förvaringsinstitutets konkurs.<br>Fondbolaget har ju uppdragit åt förvaringsinstitutet - en bank eller ett<br>värdepappersbolag - att förvara instrumenten. Fondandelsägama har på<br>grund av det nämnda undantaget i direktivet inte någon enskild rätt till<br>ersättning. Den ersättning som kan komma att betalas ut till fondbolaget<br>tillkommer fonden och därmed indirekt andelsägarna. Den ersättningen är<br>emellertid begränsad till maximibeloppet för en investerare och därför av<br>mindre betydelse om man slår ut det på andelsägarna.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör således fondbolaget kunna ha rätt till ersätt-<br>ning med högst 250 000 kronor om ett förvaringsinstitut går i konkurs.<br>Fondandelsägama skall däremot inte kunna kräva ersättning av investe-<br>rarskyddet i sådana fall. Ersättningsanspråk med anledning av en konkurs<br>i fondbolaget skall inte heller omfattas av investerarskyddet. Om fondan-<br>delar är förvaltarregistrerade och förvaltaren går i konkurs kan ersättning<br>kunna utgå på samma sätt som vid förvaltarregistrering av andra slags<br>finansiella instrument.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>52</p>
<h3>7.4</h3>
<h3>När aktualiseras skyddet?</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringens förslag: En förutsättning för rätt till ersättning är att vär-<br>depappersinstitutet försatts i konkurs eller att en behörig utländsk<br>myndighet förklarat att investeringar hos ett utländskt värdepappersin-<br>stitut, vars filial i Sverige tillhör det svenska investerarskyddet, inte är<br>tillgängliga.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Sveriges Bankkunders Riksförbund anser dock att<br>rätt till ersättning från investerarskyddet skall kunna föreligga redan om<br>ett institut ställer in sina betalningar, eftersom det kan ta lång tid mellan<br>en betalningsinställelse och en konkurs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Investeringstjänstedirektivet anger två<br>alternativa situationer som medför att ersättning från investerarskyddet<br>kan komma i fråga (artikel 2.2). Det ena fallet är att "de behöriga myndig-<br>heterna" har konstaterat att institutet inte verkar ha förmåga att uppfylla<br>sina förpliktelser mot investerarna och att oförmågan inte bara är tillfällig.<br>Med behörig myndighet förstås ett organ med tillsynsuppgifter över insti-<br>tut som tillhandahåller investeringstjänster. Det andra fallet i vilket ersätt-<br>ning kan komma att utgå är att en rättslig myndighet, dvs. en domstol eller<br>motsvarande, har meddelat ett avgörande som medför att investerarens<br>möjlighet att framställa krav mot institutet tillfälligt upphävs. I båda alter-<br>nativen förutsätts att institutets oförmåga har direkt samband med dess<br>finansiella ställning.</p>
<p>Direktivtexten är närmast utformad efter den situationen att båda alter-<br>nativen finns som utlösande faktorer i ett lands investerarskydd. I artikeln<br>sägs att endera av alternativen utlöser skyddet "beroende på om konstate-<br>randet eller avgörandet inträffar först". En motsvarande artikel finns även<br>i insättningsgarantidirektivet. Vid införandet av den svenska insättnings-<br>garantin ansågs konkursbeslutet motsvara den rättsliga myndighetens av-<br>görande enligt direktivet.</p>
<p>Som anfördes när insättningsgarantin infördes är betalningsinställelse<br>en i princip oreglerad företeelse, en deklaration från ett företag att det inte<br>avser att betala enligt sina förpliktelser (prop. 1995/96:60 s. 70). Att låta<br>investerarskyddet utlösas av en betalningsinställelse skulle vara betänkligt<br>ur flera synpunter. Ett institut skulle ensidigt - utan myndighetskontroll -<br>kunna utlösa investerarskyddet. Vidare kan förenligheten med direktivet,<br>som synes utgå från att en myndighetsprövning skall ske, diskuteras. Slut-<br>ligen skulle det försvåra hanteringen för Insättningsgarantinämnden om<br>olika tidpunkter för inträdet av investerarskyddet respektive insättningsga-<br>rantin skulle gälla. Flera institut kommer ju att vara anslutna till båda ga-<br>rantiordningama.</p>
<p>Även för investerarskyddet bör alltså konkursbeslutet föranleda att<br>skyddet träder in. Huruvida det i en konkurs finns krav som är av beskaf-<br>fenhet att kunna ersättas är däremot en fråga som far prövas särskilt för<br>varje enskild investerares krav.</p>
<p>53</p>
<p>När insättningsgarantin infördes diskuterades om också likvida- Prop. 1998/99:30<br>tionsbeslut skall medföra att skyddet träder in. Det ansågs emellertid att<br>insättama i ett likvidationsförfarande normalt sett förutsätts kunna få ut<br>sina insatta medel. Skulle detta inte kunna ske har insättama, liksom and-<br>ra borgenärer, möjlighet att under likvidationsförfarandet begära institutet<br>i konkurs. Samma resonemang kan även tillämpas för investerarskyddet.</p>
<p>Någon anledning att här beröra investerarskyddets förhållande till reg-<br>lerna om företagsrekonstruktion finns inte, eftersom dessa inte gäller för<br>banker och värdepappersbolag. För närvarande överväger emellertid Ban-<br>klagskommittén frågan om lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion<br>skall gälla även för banker och värdepappersbolag. Skulle det bli fallet<br>kan det finnas anledning att se över frågan om vid vilken tidpunkt skyd-<br>den skall kunna träda in.</p>
<p>När det gäller utländska instituts filialer som finns här i landet och som<br>tillhör det svenska skyddet bör i princip samma förutsättningar gälla för<br>ersättning som för svenska institut. Denna frågan behandlas närmare i<br>avsnitt 7.5.3.</p>
<h3>7.5 Förhållandet till utländska investerarskydd</h3>
<p>7.5.1 Allmänt om filialer</p>
<p>I det följande behandlas frågor som har att göra med att ett institut kan<br>bedriva verksamhet dels i det land där institutet auktoriserats (hem-<br>landet), dels från en filial i ett annat land (värdlandet). Investerarskyddet i<br>hemlandet skall enligt investerarskyddsdirektivet i dessa fall gälla även<br>filialverksamheten i ett värdland inom EES. Investerarskyddet i ett land<br>skall alltså inte vara nationellt begränsat. Investerarskyddets koppling till<br>auktorisationslandet förhindrar att ett institut kan välja ett lands till-<br>synslagstiftning och ett annat lands investerarskydd, allt efter vad som är<br>mest fördelaktigt för institutet. Det bidrar också till ordning i tillsynsar-<br>betet. Ett institut bär således i princip med sig hemlandets investerarskydd<br>till sin filialverksamhet i andra länder. Detta gäller oavsett varifrån filia-<br>lens kunder kommer.</p>
<p>Konkurrensen skulle emellertid kunna snedvridas om ett generöst in-<br>vesterarskydd från en filials hemland kunde användas som konkurrens-<br>medel mot instituten i värdlandet. Investerarskyddsdirektivet tillåter att<br>investerarskydd i olika länder far ha olika utformning, även om skydds-<br>systemen skall uppfylla vissa minimikrav. Ingenting hindrar således att ett<br>lands investerarskydd har mer förmånliga regler för investerare än in-<br>vesterarskyddet i andra länder. Detta skulle kunna leda till att den avsedda<br>likheten i konkurrenshänseende uteblir eller att institut skaffar sig auktori-<br>sation i ett visst land. Det s.k. exportförbudet i artikel 7.1 andra stycket i<br>investerarskyddsdirektivet skall ses mot bakgrund av detta.</p>
<p>Exportförbudet innebär att filialen inte far omfattas av hemlandsskyddet<br>till den del detta i fråga om nivå eller omfattning är bättre än det skydd<br>som finns i värdlandet. Förbudet är tidsbegränsat och gäller t.o.m. den 31<br>december 1999. Innan dess skall kommissionen redovisa en utvärdering<br>av exportförbudet, som också gäller motsvarande regel i insättningsga-<br></p>
<p>54</p>
<p>rantidirektivet. Om det då bedöms lämpligt kan det bli aktuellt att för-<br>länga exportförbudet.</p>
<p>Exportförbudet tar alltså sikte på den situationen att hemlandsskyddet är<br>mer förmånligt för investerarna än värdlandets skydd. Om det i stället<br>förhåller sig tvärtom skulle detta kunna utgöra en konkurrensnackdel för<br>filialen gentemot värdlandets egna institut. En filial skall därför alltid ha<br>möjlighet att frivilligt ansluta sig till värdlandets investerarskydd för att<br>komplettera hemlandskyddet, s.k. topping up (artikel 7.1 tredje stycket).</p>
<p>Medlemsländerna har enligt artikel 11.1 i investerarskyddsdirektivet ett<br>gemensamt ansvar för att kontrollera vilket investerarskydd som gäller för<br>en filial till ett institut från ett land utanför gemenskapen. I den mån skyd-<br>det för en sådan filial understiger direktivets nivå kan medlemsländerna<br>införa obligatorisk anslutning till sina investerarskydd.</p>
<p>Med utgångspunkt från de regler i investerskyddsdirektivet som nu re-<br>dovisats kan anslutningen till ett svenskt investerarskydd delas upp i föl-<br>jande kategorier.</p>
<p>- Hemlandsskydd'. Ett svenskt värdepappersinstituts obligatoriska<br>skydd. Ett fullständigt skydd som gäller även för institutets filialer i andra<br>EES-länder.</p>
<p>- Obligatoriskt värdlandsskydd'. Ett skydd som gäller för en filial till ett<br>institut från ett land utanför EES som inte omfattas av ett godtagbart<br>hemlandsskydd som gäller i Sverige. Ett skydd som kan gälla antingen<br>inom hela EES eller bara inom Sverige. Skyddet måste inte finnas enligt<br>direktivet, utan Sverige kan för egen del bestämma om samma krav skall<br>ställas här i landet på investerarskydd när det gäller filialer från tredje land<br>som för filialer till institut från EES-länder. Om ett institut omfattas av ett<br>skydd men detta inte uppfyller kraven kan institutet välja att endast "toppa<br>upp" sitt skydd för filialen till den nivå som gäller inom EES.</p>
<p>- Frivilligt värdlandsskydd. Ett kompletteringsskydd i det svenska in-<br>vesterarskyddet som gäller för en filial till ett företag från ett land inom<br>EES vars hemlandsskydd är sämre än det svenska skyddet.</p>
<p>Det är vidare förenligt med investerarskyddsdirektivet att filialer till in-<br>stitut från länder utanför EES har möjlighet att ansöka om ett komplette-<br>ringsskydd. Detta skulle avse de fall där det skydd som filialen har i och<br>för sig uppfyller minimikraven enligt direktivet men är mindre generöst än<br>det svenska skyddet.</p>
<p>7.5.2 Svenska värdepappersinstituts filialer utomlands</p>
<p>Regeringens förslag: Om ett svenskt värdepappersinstitut driver vär-<br>depappersrörelse från filial i ett annat EES-land gäller det svenska in-<br>vesterarskyddet även filialen. Investerarna hos filialen får dock inte ett<br>bättre skydd än vad som gäller enligt värdlandets investerarskydd. Om<br>ett svenskt institut driver värdepappersrörelse från filial i ett land utan-<br>för EES far institutet ansöka hos Insättningsgarantinämnden om att in-<br>vesterarskyddet skall gälla även filialens verksamhet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>55</p>
<p>Utredningens forslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 1998/99:30<br>förslag. Utredningen föreslår emellertid att svenska värdepappersinstituts<br>filialer i länder utanför EES inte skall kunna omfattas av det svenska in-<br>vesterarskyddet.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar</p>
<p>det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det svenska investerarskyddet skall<br>även gälla för sådan verksamhet som tillhandahålls genom ett svenskt<br>värdepappersinstituts filial i en annan medlemsstat. Detta följer av inves-<br>terarskyddsdirektivet. Det åligger Sverige att i sin nationella lagstiftning<br>införa den begränsning av det svenska investerarskyddet som föranleds av<br>exportförbudet. Frågan huruvida även medlemsländernas filialer utanför<br>EES skall omfattas behandlas däremot inte i direktivet. Varje land inom<br>EES kan därför själv avgöra om verksamheten i sådana filialer skall om-<br>fattas av hemlandsskyddet. Det är upp till vaije medlemsland att bestäm-<br>ma om investerarskyddets tillämpning på det egna landets instituts verk-<br>samhet genom filial i länder utanför EES.</p>
<p>För insättningsgarantins del ansågs att någon automatisk anslutning till<br>investerarskyddet av sådan filialverksamhet inte borde ske, eftersom det<br>var ovisst hur det skulle komma att vara ställt med motsvarande skydd i<br>värdlandet och konkurrensnackdelar skulle kunna uppstå för svenska in-<br>stitut. Frågan löstes så att ett svenskt institut kan ansöka hos Insättnings-<br>garantinämnden om att den verksamhet som bedrivs genom en sådan filial<br>skall omfattas av insättningsgarantin (se prop. 1995/96:60 s. 46).</p>
<p>Av samma skäl som för insättningsgarantin finns det inte anledning att<br>låta det svenska investerarskyddet automatiskt omfatta ett svenskt instituts<br>verksamhet från en filial i ett land utanför EES. Förhållandena i värdlän-<br>derna kan vara mycket olika och administrationen skulle riskera att tyngas<br>i onödan av frågor angående dessa filialers verksamhet. För de institut<br>som bedriver filialverksamhet utanför EES skulle kanske inte heller kost-<br>naden för en obligatorisk anslutning av filialen alltid framstå som motive-<br>rad.</p>
<p>Å andra sidan kan det vara en fördel för svenska filialer om de har<br>möjlighet att erbjuda investerare som anlitar filialen ett investerarskydd.<br>En ordning motsvarande den som gäller för insättningsgarantin, dvs. en<br>frivillig anslutning, synes därför vara lämplig för filialer i länder utanför<br>EES. I överensstämmelse med vad som gäller för insättningsgarantin bör<br>Insättningsgarantinämnden pröva frågan om investerarskyddet skall gälla<br>för en tredjelandsfilial efter ansökan av institutet i fråga.</p>
<p>56</p>
<p>7.5.3</p>
<p>Utländska värdepappersinstituts filialer i Sverige</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringens forslag: Värdepappersinstitut från länder inom EES skall<br>kunna ansöka om att en filial i Sverige skall tillhöra det svenska in-<br>vesterarskyddet som komplettering till det investerarskydd som de till-<br>hör i hemlandet.</p>
<p>Värdepappersinstitut från länder utanför EES med en filial i Sverige<br>skall vara skyldiga att ansöka om att en filial skall tillhöra det svenska<br>investerarskyddet, om den inte tillhör ett skydd som minst motsvarar<br>de krav som gäller inom EES. Vidare skall sådana institut kunna ansö-<br>ka om att en filial kompletteringsvis skall tillhöra det svenska skyddet,<br>om filialen omfattas av ett skydd som uppfyller kraven inom EES, men<br>som är sämre än det svenska investerarskyddet.</p>
<p>Etableringsförbudet för filialer till bankföretag från länder utanför<br>EES - som har ett bättre hemlandsskydd än det skydd som gäller inom<br>EES - tas bort</p>
<p>Regeringens bedömning: Det införs inte något förbud för värde-<br>pappersinstitut från länder utanför EES - som omfattas av ett skydd<br>som är bättre än vad som gäller inom EES - att etablera en filial i Sve-<br>rige.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Utredningen anser dock att filialer till värdepappersinstitut från<br>länder utanför EES som omfattas av ett hemlandsskydd som är mer för-<br>månligt än det svenska inte skall fa etablera sig i Sverige.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning:</p>
<p>Filialer till värdepappersföretagfrån annat EES-land</p>
<p>Om ett institut som hör hemma i ett annat EES-land driver värdepappers-<br>rörelse här i landet från en filial, skall filialens kunder fa sitt grundskydd<br>från investerarskyddet i institutets hemland. Av artikel 7.1 i investe-<br>rarskyddsdirektivet (det s.k. exportförbudet) följer emellertid att filialens<br>skydd enligt systemet i hemlandet inte far vara bättre än det skydd som<br>följer av investerarskyddssystemet i värdlandet.</p>
<p>Om det däremot förhåller sig så att det svenska investerarskyddet ger ett<br>bättre skydd än motsvarande skydd i institutets hemland skall institutet<br>ges möjlighet att låta filialen i Sverige tillhöra det svenska systemet som<br>komplettering till hemlandsskyddet. De skillnader som kan motivera att<br>man kompletterar hemlandsskyddet är sådana som är hänförliga till skill-<br>nader i ersättningsreglerna. Det kan vara fråga om skillnader i ersätt-<br>ningsnivå och självrisk samt beträffande undantagskretsen av investerare.<br>Ett värdepappersföretag från ett annat land inom EES bör i dessa fall ges<br>möjlighet att ansöka hos Insättningsgarantinämnden om att dess filial i<br>Sverige kompletteringsvis skall tillhöra det svenska investerarskyddet.<br></p>
<p>57</p>
<p>Eftersom det svenska investerarskyddet inte ger ett skydd som nämnvärt Prop. 1998/99:30<br>överstiger de minimikrav som investerarskyddsdirektivet ställer upp kan<br>det forväntas att antalet fall av kompletteringsskydd kommera att bli be-<br>gränsat. Avgifterna för dessa filialer bör kunna fastställas efter generella<br>riktlinjer men på en lägre nivå än vad som gäller för institut som helt till-<br>hör det svenska skyddet. Att avgiften sätts i rimlig proportion till det yt-<br>terligare skydd som filialen därigenom uppnår bör ses som en del i strävan<br>att uppnå konkurrensneutralitet.</p>
<p>Det bör noteras att det för en och samma filial kan bli aktuellt med så-<br>väl begränsning av ersättningen från hemlandets investerarskydd som<br>kompletterande ersättning från det svenska investerarskyddet. Hemlands-<br>skyddet kan vara förmånligare än det svenska t.ex. vad gäller de kategori-<br>er som skyddas, men mindre förmånligt genom att det innehåller en själv-<br>riskregel eller ett lägre tak för ersättningens storlek. För filialer som kom-<br>pletteringsvis tillhör det svenska skyddet far därför en jämförelse ske för<br>varje investerare för sig. I den mån ersättningen enligt det svenska inves-<br>terarskyddet skulle överstiga vad investeraren kan fa från hemlandsskyd-<br>det har denne rätt till mellanskillnaden från det svenska skyddet.</p>
<p>För att kunna jämföra de olika ländernas investerarskydd och även i öv-<br>rigt förbereda organisationen för ersättningsfall som berör filialer, kom-<br>mer det att bli nödvändigt med ett samarbete mellan de olika nationella<br>systemen för investerarskydd. Arbetet med att upprätthålla kontakten med<br>administratörer av investerarskyddet i andra länder åvilar Insättningsga-<br>rantinämnden.</p>
<p>Filialer till värdepappersföretag från länder utanför EES</p>
<p>Investerarskyddsdirektivet ställer krav på att medlemsstaterna skall kon-<br>trollera om en filial till ett företag från ett land utanför EES har ett skydd<br>som motsvarar det som krävs enligt direktivet. Om så inte är fallet får man<br>i nationell lagstiftning kräva att filialen skall tillhöra ett investerarskydd i<br>värdlandet. Detta kan således göras till en förutsättning för att tillstånd<br>skall ges att driva verksamhet genom filial (artikel 11.1).</p>
<p>De institut som verkar på en och samma marknad bör verka under<br>samma förutsättningar. Detta bör leda till att man ställer samma krav på<br>filialer från länder utanför EES som på EES-instituten. Om en filial till ett<br>institut från ett land utanför EES inte kan uppvisa att verksamheten täcks<br>av ett investerarskydd som uppfyller kraven i investerarskyddsdirektivet<br>bör därför tillståndet till verksamheten förutsätta att institutet ansöker om<br>att filialen skall tillhöra det svenska investerarskyddet. Skyddet kommer<br>dock i det fallet endast att omfatta den verksamhet som bedrivs genom<br>filialen. Om verksamheten redan omfattas av ett skydd som i och för sig<br>uppfyller kraven enligt direktivet bör filialen dessutom ha samma möjlig-<br>het till kompletteringsanslutning som gäller för filialer till institut från ett<br>EES-land. Däremot bör institutet i sådana fall inte vara skyldigt att ansöka<br>om att filialen skall tillhöra det svenska investerarskyddet.</p>
<p>Som nämnts får filialer till institut inom EES inte ta med sig sitt hem-<br>landsskydd till Sverige i den mån skyddet är bättre än det som gäller här.<br></p>
<p>58</p>
<p>Ansvaret för att genomfora detta s.k. exportförbud i den nationella lag- Prop. 1998/99:30<br>stiftningen ligger på institutets hemland. Frågan är emellertid hur man<br>skall lösa motsvarande situation för filialer till institut som har sitt hemvist<br>utanför EES. Om dessa instituts bättre hemlandsskydd skulle omfatta<br>även tillgångar i en filial i Sverige skulle det innebära att dessa institut ges<br>en fördel i konkurrenshänseende i förhållande till övriga värdepappersin-<br>stitut i Sverige och de institut från andra EES-länder som har filialer här.<br>När det gäller insättningsgarantin har detta lösts på så sätt att filialer från<br>tredje land inte far etablera sig i Sverige, om de omfattas av ett hemlands-<br>skydd som är bättre än det svenska. Detta har motiverats med att sådana<br>filialer borde behandlas på samma sätt som filialer från länder inom EES<br>och att man därigenom undviker konkurrensnackdelar för svenska banker<br>och filialer i Sverige till banker i andra länder inom EES (prop.</p>
<p>1995/96:60 s. 50).</p>
<p>Något exportförbud av hemlandsskyddet för filialer till institut utanför<br>EES finns inte i dag. Redan genom det faktum att ett svenskt investe-<br>rarskydd nu införs kommer således konkurrensnackdelarna för värdepap-<br>persinstitut med säte inom EES som är verksamma i Sverige att minska i<br>förhållande till nuvarande ordning. Utredningens förslag - som bygger på<br>vad som gäller enligt insättningsgarantin - innebär dessutom att tredje-<br>landsfilialer med ett bättre skydd än det svenska över huvud taget inte<br>skall fa etableras i Sverige. Detta är en skillnad i förhållande till vad som<br>gäller för EES-filialer, som ju far etableras i Sverige men inte omfattas av<br>det bättre hemlandsskyddet här. Eftersom det exportförbud som gäller<br>inom EES är en angelägenhet för hemlandet är det inte möjligt att införa<br>en motsvarande reglering för tredjelandsfilialer. Det får emellertid anses<br>vara tveksamt att införa ett fullständigt etableringsförbud för dessa filialer.<br>Det kan nämligen tänkas att regleringen i hemlandet är sådan att institutet<br>inte har någon möjlighet att avsäga sig skyddet och därmed påverka möj-<br>ligheten att etablera en filial i Sverige. De kan tillägas att exportförbudet i<br>investerarskyddsdirektivet - liksom motsvarande förbud i insättningsga-<br>rantidirektivet - skall utvärderas före den 31 december 1999 (artikel 7.1).</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning talar de skäl som nu anförts mot att det<br>införs ett etableringsförbud för tredjelandsfilialer innan en sådan utvärde-<br>ring som förutsätts i direktivet har gjorts. Av samma skäl bör också den<br>begränsning som finns för tredjelandsfilialer när det gäller insättningsga-<br>rantin tills vidare tas bort.</p>
<p>59</p>
<h2>Ersättningens storlek</h2>
<p>Regeringens förslag: En investerare skall kunna få ersättning från in-<br>vesterarskyddet med sammanlagt högst 250 000 kronor per institut.<br>Ingen självrisk tas ut vid ersättning.</p>
<p>Till den del investeraren erhållit utdelning i värdepappersinstitutets<br>konkurs, betalning ur institutets ansvarsförsäkring eller skadestånd en-<br>ligt aktiekontolagen (1989:827), har han inte rätt till ersättning av in-<br>vesterarskyddet, om det utbetalda beloppet avser en förlust som om-<br>fattas av investerarskyddet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av de<br>flesta remissinstanserna. Sveriges Bankkunders Riksförbund anser att ta-<br>ket på ersättningen bör vara 25 basbelopp eller ca 900 000 kronor. Bland<br>andra Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och<br>Aktiefrämjandet anser att det bör införas en självrisk. Enligt dessa re-<br>missinstanser skulle en självrisk motivera investerarna att i högre grad<br>beakta att de institut som anlitas är välskötta och seriösa. Dessutom fram-<br>hålls att instituten skulle stimuleras ytterligare att utveckla och förbättra<br>sina system för intern kontroll.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag:</p>
<p>Högsta belopp</p>
<p>Investerarskyddsdirektivet har utformats med tanke på de mindre investe-<br>rarna. Som minsta ersättning har, i likhet med insättningsgarantidirektivet,<br>ett belopp om 20 000 ecu (ca 190 000 kronor) föreskrivits. Medlemslän-<br>derna får införa högre gränser eller inga gränser alls. För insättningsga-<br>rantin har det högsta ersättningsbeloppet bestämts till 250 000 kronor. I<br>propositionen om insättningsgaranti anfördes angående ersättningsnivån<br>bl.a. att en ersättning om 20 000 ecu per person borde vara tillräcklig för<br>att täcka inlåningen för den helt dominerande delen av hushållen<br>(1995/96:60 s. 60 f ). Det ansågs dock inte tillräckligt för att täcka den<br>dominerande delen av småföretagares inlåning. Med hänsyn till detta an-<br>sågs ersättningsnivån böra bestämmas till ett belopp om högst 250 000<br>kronor (ca 28 000 ecu).</p>
<p>De argument som anförts till stöd för valet av högsta ersättningsnivå in-<br>om insättningsgarantin kan enligt regeringens mening i huvudsak gälla<br>även för investerarskyddet. En ersättning om 250 000 kronor synes vara<br>tillräcklig också för att det stora flertalet mindre investerare skall få ett<br>fullt skydd. Eftersom investerarna har separationsrätt till sina finansiella<br>instrument kan det tyckas att redan ett belopp motsvarande miniminivån<br>om 20 000 ecu skulle vara tillräckligt. Att ha olika nivåer på skyddet i de<br>olika garantiordningama skulle emellertid kunna leda till omotiverade<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>60</p>
<p>skillnader i ersättning mellan investerare och insättare. Det kan uppfattas Prop. 1998/99:30<br>som egendomligt om en likvid som uppburits vid en försäljning som re-<br>dovisningsmedel (investerarskyddet) inte skulle vara skyddad i samma<br>omfattning som en likvid som satts in på konto (insättningsgarantin).<br>Samma beloppsgräns, 250 000 kronor, bör därför gälla också för ersätt-<br>ning från investerarskyddet.</p>
<p>Enligt artikel 2.4 i investerarskyddsdirektivet skall de krav som ersätts<br>beräknas enligt de rättsliga och avtalsmässiga villkor som gällde vid tiden<br>för ersättningsrättens inträde. Ersättning för instrument som institutet inte<br>förmår att återlämna till investerarna skall beräknas med utgångspunkt i<br>marknadsvärdet på instrumenten.</p>
<p>Med den inriktning mot mindre investerare som investerarskyddet före-<br>slås fa torde förekomsten av finansiella instrument som inte åsatts något<br>marknadsvärde att vara begränsad. Metoderna för värderingen av sådana<br>instrument far utvecklas i rättstillämpningen på samma sätt som vid andra<br>situationer där värderingar skall ligga till grund för olika bedömningar.<br>Den grundläggande principen om ett värde som kan erhållas vid en verk-<br>lig omsättning vid värderingstidpunkten bör dock upprätthållas även här.</p>
<p>Även om utgångspunkten skall vara att ersättningen skall uppgå till det<br>värde som en omsättning skulle ha inbringat bör för enkelhetens skull<br>normalt sett ett noterat värde — om instrumenten är föremål för kurssätt-<br>ning - anses utgöra instrumentens marknadsvärde. Därvid bör i första<br>hand instrumentens senast noterade betalkurs vara avgörande. Om det<br>saknas en sådan kursangivelse kan i andra hand den senast noterade köp-<br>kursen, dvs. vad en köpare på marknaden varit beredd att betala för in-<br>strumentet, tjäna till ledning vid bedömningen. Det nu sagda blir tillämp-<br>ligt i samtliga de fall där instrumenten är föremål för regelbunden omsätt-<br>ning och kurssättning, t.ex. vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.<br>Även i de fall där handeln organiseras av ett värdepappersinstitut kommer<br>de kursangivelser institutet anger att bli avgörande. Som exempel kan<br>nämnas den handel som administreras av InnovationsMarknaden (IM)<br>och Aktietorget. Andra exempel är den handel som sker genom Stock-<br>holms Börsinformation (SBI) och på den s.k. Nya Marknaden samt de<br>kurser som vissa värdepappersinstitut offentliggör på sina hemsidor på<br>Internet.</p>
<p>Även om investeraren kan påvisa att han hade kunnat genomföra en<br>försäljning av instrumentet till ett högre pris än det sålunda noterade vär-<br>det bör detta inte medföra att värderingen sätts högre än det noterade vär-<br>det. Detsamma gäller om försäljningen skulle ha ingått som en del i en<br>större affär, i vilken för övrigt inte heller andra följ dförluster kan ersättas<br>av investerarskyddet. Om det emellertid vid värderingstidpunkten förelåg<br>ett till allmänheten riktat erbjudande om försäljning till ett högre värde än<br>det noterade bör detta dock kunna åberopas alternativt, om investeraren<br>genom att acceptera erbjudandet skulle ha fatt försäljningen genomförd.<br>Ett villkorat erbjudande som senare inte genomförs bör däremot inte kun-<br>na åberopas.</p>
<p>I fråga om likvida medel bör beräkning av upplupen ränta ske per ett<br>visst datum, för att möjliggöra ett praktiskt förfarande i samband med<br>utbetalningar. Liksom beträffande insättningsgarantin bör därför ränta på</p>
<p>61</p>
<p>likvida medel ersättas till och med dagen då rätten till ersättning inträdde,<br>dvs. i praktiken dagen för konkursbeslutet. En förutsättning bör dock vara<br>att rätt till ränta föreligger enligt lag - i första hand räntelagen (1975:635)<br>- eller avtal. Behållning som är angiven i utländsk valuta far omräknas till<br>kronor enligt den senaste köpkurs som gäller vid värderingstidpunkten.<br>Med köpkurs bör därvid förstås den s.k. fixkurs för köp som fastställs vid<br>avistahandel med valuta den dag då konkursbeslutet meddelades.</p>
<p>Om en investerare har investeringar i olika filialer i flera länder, stadgar<br>direktivet att investerararskyddet skall gälla investerarens sammanlagda<br>krav mot institutet (artikel 8.1). Det maximala beloppet en investerare i<br>sådana fall kan erhålla är således 250 000 kronor.</p>
<p>Självrisk</p>
<p>Artikel 4.4. i direktivet medger att en självrisk om högst 10 procent av<br>investerarens krav kan tas ut på ersättningsbelopp upp till 20 000 ecu. Det<br>bärande motivet för att införa en självrisk skulle vara att skydda de inci-<br>tament till intemkontroll som instituten har i dag. Självrisken skulle - som<br>påpekats av remissinstanserna - kunna förmå investerarna att välja institut<br>med större omsorg och därigenom påverka instituten att förbättra sin or-<br>ganisation och verksamhet, framför allt när det gäller hanteringen av de<br>risker som kan orsaka ersättningsskyldighet från investerarskyddet.</p>
<p>Ett investerarskydd utan självrisk skulle kunna försvaga investerarnas<br>intresse för institutens riskhantering genom att investerarens förmögenhet<br>inte påverkas av en eventuell konkurs. Investeraren har då inget incita-<br>ment att välja ett säkrare institut framför ett osäkrare.</p>
<p>Investerarskyddet vänder sig främst till privatpersoner. Det stora flerta-<br>let av dessa kan förmodas ha svårt att göra en riktig bedömning av insti-<br>tutens inre organisation och annat som kan vara av betydelse för sanno-<br>likheten för att ett institut försätts i konkurs och tillgångar därvid inte kan<br>återfås med separationsrätt. Det kan här vara fråga om faktorer som in-<br>vesterare har mycket svårt att skaffa sig kunskap om, t.ex. felaktiga ruti-<br>ner och oegentligheter vid hanteringen av investerarnas tillgångar. Även<br>om investerarnas möjlighet till insikt är begränsad torde risken för inves-<br>teraren att själv få bära en del av förlusten kunna leda till ett något mer<br>medvetet val av institut. I en väl fungerande marknad skapas därmed in-<br>citament för instituten att förbättra sina interna säkerhetsrutiner. Detta<br>talar för att ersättningar från investerarskyddet bör reduceras med en själv-<br>risk.</p>
<p>I fråga om andra kundgrupper än små investerare påverkas inte incita-<br>mentstrukturen nämnvärt av investerarskyddet. För dessa grupper kommer<br>det fortfarande att finnas skäl att bevaka institutens interna säkerhetsruti-<br>ner. Bland dessa aktörer finns även kunder som är mycket viktiga för in-<br>stituten. Dessa aktörer torde även ha större möjlighet att bevaka institutet.<br>Mot denna bakgrund torde investerarskyddet endast påverka institutens<br>incitament till intern bevakning marginellt. Detta medför att behovet av en<br>självrisk i investerarskyddet minskar.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>62</p>
<p>Därtill kommer att Finansinspektionen löpande övervakar institutens<br>interna riskhanteringsrutiner, t.ex. när det gäller hanteringen av kundtill-<br>gångar. Eftersom Finansinspektionen har bättre möjligheter till insyn än<br>enskilda aktörer torde det framför allt vara tillsynen som har en positiv<br>inverkan på säkerhetsrutinerna hos instituten.</p>
<p>En av insättningsgarantins viktigaste funktioner är att motverka risken<br>för panikuttag från bankerna vid oro på marknaden. En självrisk skulle<br>motverka denna funktion. Risken för motsvarande panikhandlingar på<br>värdepappersmarknaden är betydligt mindre. Av den anledning finns så-<br>ledes inte skäl att avstå från en självrisk.</p>
<p>Mot bakgrund av att institutens incitament att hålla en god nivå på sin<br>interna riskhantering kan antas inte påverkas av att investerarskyddet in-<br>förs, anser emellertid regeringen att likformighet med insättningsgarantin<br>är att föredra och att det således inte bör införas något självriskmoment i<br>investerarskyddet.</p>
<p>Investerarskyddets förhållande till ansvarsförsäkring och skadestånd<br>enligt aktiekontolagen</p>
<p>Ett värdepappersinstitut är enligt 5 kap. 2 § lagen om värdepappersrörelse<br>skyldigt att ha en försäkring för skadeståndsskyldighet som institutet kan<br>komma att ådra sig vid utförande av tjänster i rörelsen (se avsnitt 4.3.2).<br>Investerarskyddet skulle kunna utformas så att en investerare som lidit<br>skada i första hand skall försöka få ersättning genom värdepappersinsti-<br>tutets ansvarsförsäkring och först om ersättning inte kan utgå ur den vara<br>berättigad till ersättning från investerarskyddet. En sådan ordning skulle<br>emellertid tunna ut den skyddsfunktion som investerarskyddet skall ha.<br>För att skyddet skall bli effektivt måste det utformas så att det blir enkelt<br>för den enskilde investeraren att ta till vara sin rätt. En lösning som inne-<br>bär att investeraren först måste driva sin sak mot försäkringsgivaren för att<br>sedan - i den mån täckning för kravet inte kunnat erhållas ur försäkringen<br>- behöva vända sig mot investerarskyddet är därför inte acceptabel. Vid<br>bedömningen av om rätt till ersättning från investerarskyddet föreligger<br>skall således inte ingå en prövning av om investeraren haft möjlighet att<br>erhålla ersättning från en ansvarsförsäkring som tecknats av institutet.<br>Detta utesluter dock inte att Insättningsgarantinämnden på olika sätt kan<br>agera för att ansvarsförsäkringen tas i anspråk för utbetalning direkt till<br>investeraren för att på så sätt minska belastningen på investerarskyddets<br>finansiella kapacitet.</p>
<p>I den mån ersättning utgår från investerarskyddet för förlust som täcks<br>av en ansvarsförsäkring som värdepappersinstitutet har bör staten kunna<br>återkräva utbetalt belopp av försäkringsgivaren. Syftet med investe-<br>rarskyddet är ju att investeraren skall ha en garanti mot förluster. Staten<br>bör därför vid utbetalningar ha rätt att överta investerarens anspråk mot<br>försäkringsgivaren enligt de villkor som gäller för försäkringen i fråga. Ur<br>investerarens synvinkel innebär detta att försäkringsersättningen minskas<br>med ett belopp som motsvarar vad som utbetalats från investerarskyddet</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>63</p>
<p>eller, om försäkringsersättning redan utbetalats, att ersättning inte utgår<br>från investerarskyddet (se avsnitt 9.3).</p>
<p>Motsvarande bör gälla vid skadestånd enligt aktiekontolagen<br>(1989:827). Har investeraren erhållit ett skadestånd om 250 000 kronor<br>eller mer har han inte dessutom rätt till ersättning från investerarskyddet<br>för en eventuellt överskjutande förlust (se avsnitt 7.2.1 och 9.3).</p>
<p>Om utdelning, skadestånd eller försäkringsersättning avser annat krav<br>än sådant som omfattas av investerarskyddet bör dock ersättning från in-<br>vesterarskyddet kunna utgå.</p>
<p>Beskattning av ersättning från investerarskyddet</p>
<p>Utgår ersättning från investerarskyddet för finansiella instrument uppstår<br>frågan hur ersättningen skall behandlas ur skattesynpunkt. Om skatt för<br>realisationsvinst inte tas ut kan det hävdas att investeraren försätts i en<br>gynnad situation i förhållande till om han i stället hade sålt instrumenten.<br>Å andra sidan är avhändandet av instrumenten inte frivilligt och om in-<br>vesteraren vill återköpa instrumenten för ersättningen blir denna otillräck-<br>lig efter en reavinstbeskattning.</p>
<p>Frågan om beskattning av ersättning från investerarskyddet tas upp i en<br>inom Finansdepartementet upprättad promemoria (Ds 1998:47 Skattefrå-<br>gor och investerarskydd). I promemorian föreslås att utbetald ersättning i<br>första hand skall anses utgöra ersättning för insatt kapitalbelopp, i andra<br>hand ersättning för upplupen ränta och i övrigt ersättning för finansiella<br>instrument. Vidare föreslås bl.a. bestämmelser om hur den skattemässiga<br>fördelningen mellan marknadsnoterade och ickemarknadsnoterade finan-<br>siella instrument skall ske. Regeringen avser att ta ställning till förslagen i<br>promemorian när remissbehandlingen är avslutad.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>64</p>
<p>9.1</p>
<h2>Insättningsgarantinämndens handläggning av <sup>Pr</sup>°P 1998/99 30<br>investerarskyddet</h2>
<h3>Utredningen av krav</h3>
<p>Regeringens förslag: En investerare som vill ha ersättning från in-<br>vesterarskyddet skall framställa sitt krav till Insättningsgarantinämnden<br>inom ett år från den dag då institutet försattes i konkurs. Om en inves-<br>terare varit förhindrad att framställa krav, skall fristen räknas från den<br>dag hindret upphörde.</p>
<p>Ansvaret för utredningen av investerarens krav skall ligga på Insätt-<br>ningsgarantinämnden. Förvaltaren i institutets konkurs skall underrätta<br>investerare, om han anser att det kan föreligga rätt till ersättning från<br>investerarskyddet. Vidare skall förvaltaren bistå nämnden med upp-<br>gifter som behövs för utredningen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Utredningen föreslår dock att det införs en möjlighet till dröjs-<br>målstalan om ett beslut i ersättningsfrågan inte har fattats inom sex måna-<br>der från det att investeraren framställt sitt krav.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av de<br>flesta remissinstanserna. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska<br>Bankföreningen menar att det bör införas en bestämmelse som ålägger<br>konkursförvaltaren att informera investerarna, om det finns grund för att<br>framställa ett krav på ersättning från investerarskyddet. Föreningarna<br>anser vidare att det bör åvila Finansinspektionen att bedöma frågan om ett<br>ersättningsärende oskäligt uppehålls. Dessutom anser föreningarna att det<br>behövs en regel för att klargöra hur en brist skall fördelas mellan investe-<br>rare om det inte kan fastställas vilka av dem som förlorat tillgångar. Vida-<br>re anser föreningarna - liksom Kammarrätten i Stockholm - att det bör<br>klargöras i vilka fall hinder skall anses föreligga mot att framföra ersätt-<br>ningsanspråk. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget bör förtydligas<br>så att det framgår att det åligger en investerare att visa att denne är ersätt-<br>ningsberättigad i syfte att undvika missbruk av investerarskyddet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag:</p>
<p>Allmänna överväganden</p>
<p>När en investerare framställer ett krav på ersättning från investerarskyd-<br>det inställer sig flera frågor: Är investeraren rättmätig innehavare till de<br>likvida medel eller de finansiella instrument som ligger till grund för kra-<br>vet? Har institutet anförtrotts egendomen, med därpå följande ansvar för<br>densamma? Har investeraren till någon del från konkursboet fatt ut sådan<br>egendom som motsvarar kravet? Hur skall egendomen värderas? Dessa<br>och andra frågor är sådana som Insättningsgarantinämnden kan behöva<br>utreda och ta ställning till innan utbetalning sker. Härvid föreligger en</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 30<br></p>
<p>klar skillnad jämfört med insättningsgarantin, som i högre grad gäller<br>masshantering av ärenden. För investerarskyddet blir det fråga om en me-<br>ra individuell hantering av de krav som framställs. Flera krav kan i och för<br>sig behandlas tillsammans om de bygger på lika förutsättningar, t.ex. är<br>orsakade av samma brist i institutets hantering.</p>
<p>Det är Insättningsgarantinämnden som bör har ansvaret för att nödvän-<br>dig utredning sker. Konkursförvaltaren måste emellertid vara beredd att<br>bistå med det underlag som nämnden behöver för sin utredning av krav.<br>Någon utredningsskyldighet, utöver den som följer av bestämmelserna i<br>konkurslagen, bör dock inte åläggas konkursförvaltaren.</p>
<p>Begäran om ersättning</p>
<p>Enligt artikel 9.1 i investerarskyddsdirektivet far investerarskydds-<br>systemet fastställa den tidsfrist inom vilken investerare skall framställa<br>sina krav på ersättning. Denna frist far emellertid inte vara kortare än fem<br>månader från det att rätten till ersättning inträdde, dvs. från konkursbe-<br>slutet eller motsvarande. Dessutom får en investerare som varit oförmö-<br>gen att framställa sitt krav inom den bestämda tidsfristen inte vara betagen<br>möjligheten att fa sin rätt prövad trots att tidsfristen löpt ut.</p>
<p>Vad gäller insättningsgarantin är det konkursförvaltaren som tar initia-<br>tivet till ersättningsärenden. Konkursförvaltaren lämnar ett underlag till<br>Insättningsgarantinämnden för en preliminär beräkning av vilka som är<br>berättigade till ersättning samt hur mycket var och en är berättigad till.<br>Varje insättare underrättas därefter om hur mycket han är berättigad till<br>enligt den preliminära beräkningen. Om en insättare invänder mot försla-<br>get till utbetalning far nämnden ta ställning till invändningen. I annat fall<br>sker utbetalning enligt förslaget (se Insättningsgarantinämndens rapport<br>om det praktiska arbetet vid ett ersättningsfall, Fi 97/790).</p>
<p>Insättningsgarantin träder in så snart det konstaterats att en viss person<br>har en insättning hos institutet och hur mycket den uppgår till. Samtliga<br>insättare tillhör kategorin oprioriterade borgenärer. Det kan därför med<br>fog antas att dessa väsentligen kommer att gå miste om sina insättningar<br>vid en konkurs. För investerarna gäller däremot som huvudregel att dessa<br>normalt kan få ut sina tillgångar på grund av separationsrätt. Även om en<br>konkurs inträffar i ett institut som omfattas av investerarskyddet skall där-<br>för normalt sett investerarna inte behöva ta investerarskyddet i anspråk.<br>Bara om det förelegat speciella förhållanden i institutet kan det bli aktuellt<br>med ersättning. Denna skillnad gentemot insättningsgarantin gör att det<br>beträffande investerarskyddet framstår som mer ändamålsenligt att in-<br>vesteraren själv hos Insättningsgarantinämnden begär ersättning. En sådan<br>begäran bör kunna göras formlöst.</p>
<p>Konkursförvaltaren torde vara den som först upptäcker om finansiella<br>instrument och likvida medel saknas eller om det annars finns skäl för en<br>investerare att vända sig mot investerarskyddet. Det bör därför införas en<br>skyldighet för konkursförvaltaren att så snart denne far reda på förhållan-<br>den som tyder på att rätt till ersättning kan finnas, underrätta berörda in-<br>vesterare om att de kan framställa anspråk på ersättning hos Insättnings-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>66</p>
<p>garantinämnden. Samma information bör också lämnas till Insättningsga- Prop. 1998/99:30<br>rantinämnden. Nämnden bör naturligtvis själv informera investerare om<br>att de har möjlighet att framställa krav på ersättning om nämnden upp-<br>märksammar att det finns anledning till det.</p>
<p>Möjligheten att sätta en tidsfrist för en investerares rätt att framställa er-<br>sättningsanspråk motiveras av att en sådan frist behövs för en rationell<br>hantering av ersättningsärendena. Den minimitidsfrist om fem månader<br>som direktivet föreskriver framstår emellertid som väl kort. En frist på<br>t.ex. ett år ger ett större utrymme för en konkursförvaltare att ta ställning<br>till om investerarna kan få sina krav tillgodosedda inom konkurshante-<br>ringen. Samtidigt bör en så pass tilltagen frist inte komma att påverka<br>hanteringen av investerarskyddet negativt. En konkurs i ett institut som<br>bedriver finansiell verksamhet är regelmässigt av komplicerat slag och<br>medför bl.a. att en mängd olika fordringsförhållanden måste utredas. Man<br>kan därför utgå från att en konkurs i ett finansiellt institut inte har hunnit<br>avslutas inom ett år. En frist på ett år bör också kunna leda till ett bättre<br>underlag för att ta ställning till krav på ersättning från investerarskyddet.</p>
<p>En investerare skall dock inte behöva gå miste om ersättning på grund<br>av att tidsfristen löpt ut om han varit förhindrad att framställa sina krav.<br>Det torde inte vara lämpligt eller möjligt att uttömmande ange i vilka situ-<br>ationer hinder kan anses föreligga. Bedömningen bör dock vara generös<br>mot investeraren. Om de skäl som åberopas för att hinder förelegat fram-<br>står som rimliga, bör således investeraren inte vara betagen sin rätt att<br>framställa anspråk på ersättning. Om exempelvis investeraren anger en<br>trovärdig anledning till att han inte känt till värdepappersinstitutets kon-<br>kurs bör hinder som regel anses ha förelegat. Längre utlandsvistelse eller<br>allvarlig sjukdom är omständigheter som kan ha betydelse vid bedöm-<br>ningen.</p>
<p>Skulle någon göra anspråk på ersättning, ensam eller vid sidan av an-<br>nan, utan att vara antecknad i institutets register som berättigad, åligger<br>det denne att visa sin rätt till ersättning. Någon bestämmelse med denna<br>innebörd, som advokatsamfundet efterfrågar, synes dock inte vara nöd-<br>vändig att införa, utan detta torde följa av allmänna principer.</p>
<p>Utredningen</p>
<p>En fråga som inställer sig är i vilken utsträckning konkursförvaltaren skall<br>bidra till utredning av krav som framställts till Insättningsgarantinämnden.<br>Konkursförvaltaren har ju ensam tillgång till uppgifter hos konkursgälde-<br>nären, uppgifter som är nödvändiga för att Insättningsgarantinämnden<br>skall kunna ta ställning till krav och fatta beslut om ersättning. Utgångs-<br>punkten bör härvid vara att konkursförvaltaren inte åläggs något ytterliga-<br>re utredningsarbete vid sidan av den utredningsskyldighet som åvilar ho-<br>nom enligt konkurslagen. De kostnader i form av utredningsarbete som<br>investerarskyddet för med sig bör i första hand läggas på Insättningsga-<br>rantinämnden. Kostnaderna för skyddet skall ju enligt investerarskyddsdi-<br>rektivet täckas av värdepappersinstituten. Skulle utredningskostnadema i</p>
<p>67<br></p>
<p>stället åläggas förvaltaren, skulle det drabba borgenärskollektivet eftersom Prop. 1998/99:30<br>utdelningen i konkursen skulle bli mindre.</p>
<p>Konkursförvaltaren har enligt konkurslagen viss utredningsskyldighet.<br>Han skall t.ex. upprätta bouppteckning och förvaltarberättelse. Han har<br>också en skyldighet att utreda vilka fordringar som kan göras gällande i<br>konkursen. I 7 kap. 23 och 24 §§ konkurslagen behandlas redovisning av<br>medel till tredje man. Enligt dessa bestämmelser skall konkursförvaltaren<br>redovisa medel som konkursgäldenären innehar med redovisningsskyl-<br>dighet till redovisningsborgenären, t.ex. en kommittent.</p>
<p>Några allmänna regler som behandlar konkursförvaltarens skyldigheter<br>vid anspråk från tredje man att fa ut egendom på grund av äganderätt, dvs.<br>med separationsrätt, finns inte. En konkursförvaltare är dock skyldig att ta<br>till vara borgenärskollektivets rätt och kan inte utan vidare lämna ut egen-<br>dom. Konkursförvaltaren måste således ta ställning till ett anspråk från<br>tredje man. För att kunna göra det torde krävas viss utredning. Förvaltaren<br>kan t.ex. behöva kontrollera uppgifterna med konkursgäldenären och bok-<br>föringen. Kommer han fram till att anspråket är berättigat kan han lämna<br>ut egendomen. Han kan också komma fram till att det inte går att lämna ut<br>egendomen, antingen för att den inte finns kvar eller för att han anser att<br>pretendenten inte har rätt till den, vilket i sin tur kan bero på att separa-<br>tionsrätten gått förlorad på grund av sammanblandning eller på att an-<br>språket saknar grund.</p>
<p>Konkursförvaltaren torde alltså i dessa situationer regelmässigt behöva<br>göra en utredning som sträcker sig så långt att han kan ta ställning till ett<br>anspråk om utfående av tillgångar. Det är inte avsikten att konkursförval-<br>taren skall åläggas någon ytterligare utredningsskyldighet i anledning av<br>investerarskyddet utöver den utredning han redan i dag måste företa för<br>att kunna ta ställning till anspråk från tredje man. Man kan dock förmoda<br>att den utredning som konkursförvaltaren gör på grund av anspråk från<br>tredje man ofta är tillräcklig för att Insättningsgarantinämnden skall kunna<br>ta ställning till krav mot investerarskyddet. Strikt skulle gången vid ett<br>ersättningsfall kunna beskrivas enligt följande.</p>
<p>Finner konkursförvaltaren att han inte kan lämna ut egendomen, och<br>detta inte bara gäller tillfälligt, samt att det finns möjlighet för investera-<br>ren att få ersättning från investerarskyddet, skall han underrätta investera-<br>ren om detta. Investeraren kan därefter framställa krav på ersättning hos<br>Insättningsgarantinämnden. Insättningsgarantinämnden får sedan kon-<br>trollera med förvaltaren anledningen till att denne inte lämnat ut egendo-<br>men. Förvaltaren informerar nämnden om skälen för sin bedömning, t.ex.<br>att egendomen inte finns kvar och inte går att återfå. På basis av detta<br>material, och eventuellt andra uppgifter som finns tillgängliga hos kon-<br>kursförvaltaren som ägarförteckningar och köp- och sälj order, far sedan<br>Insättningsgarantinämnden ta ställning till investerarens krav. Om nämn-<br>den anser att den behöver ytterligare utredning för att kunna avgöra er-<br>sättningsfrågan åligger det nämnden att se till att den görs. Nämnden kan<br>naturligtvis uppdra åt konkursförvaltaren att göra utredningen om den<br>anser att det är ändamålsenligt.</p>
<p>Normalt torde förvaltaren redan på ett tidigt stadium av praktiska skäl<br>ta kontakt med Insättningsgarantinämnden for att lämna de uppgifter som<br></p>
<p>68</p>
<p>nämnden kan behöva for att bedöma ersättningsärenden. Det synes vara Prop. 1998/99:30<br>mer praktiskt för förvaltaren att så snart som han konstaterat t.ex. att fi-<br>nansiella instrument saknas meddela Insättningsgarantinämnden detta och<br>namnen på de investerare som är berörda, i stället för att invänta varje<br>investerares anspråk.</p>
<p>Om nämnden avslår begäran om ersättning kan investeraren överklaga<br>nämndens beslut. Alternativt kan han beroende på omständigheterna föra<br>talan mot konkursboet eller tredje man om skadestånd, utfående av eller<br>bättre rätt till egendomen.</p>
<p>En annan fråga som kan uppkomma för Insättningsgarantinämnden är<br>vad som skall fordras för att en investerare skall anses ha förlorat sin<br>egendom och därmed ha rätt till ersättning. Det kan hända att någon på<br>värdepappersinsitutet obehörigen har förfogat över investerarens finansi-<br>ella instrument genom att sälja dem till någon utomstående, som kan ha<br>gjort ett godtrosförvärv. Ett krav på att investeraren skall uttömma möj-<br>ligheterna att få tillbaka instrumenten från förvärvaren, t.ex. genom en<br>process om bättre rätt till instrumeten, skulle urholka investerarens skydd i<br>alltför hög grad. Det bör därför vara tillräckligt att Insättningsgaranti-<br>nämnden konstaterar att investeraren inte kan få ut sina tillgångar från<br>institutet. Insättningsgarantinämnden kan därefter regressvis söka ersätt-<br>ning av institutets ansvarsförsäkring eller i konkursen. Det kan också vara<br>så att två eller flera personer för fram krav till Insättningsgarantinämnden<br>gällande samma instrument eller medel. Också i detta fall bör Insättnings-<br>garantinämnden söka avgöra vem av pretendenterna som är den rättmäti-<br>ge ägaren. Om det inte går att bedöma äganderättsförhållandena kan<br>nämnden avslå samtliga anspråk på ersättning. Den eller de personer som<br>fatt avslag kan överklaga nämndens beslut. Oavsett vilket slut nämnden<br>kommer fram till har dess beslut givetvis inte någon prejudiciell verkan i<br>en eventuell tvist om bättre rätt till egendomen.</p>
<p>Direktivet innehåller inga regler om vilken tid ersättningssystemet har<br>på sig för att utreda de krav som framställs. En långsam utredning av in-<br>vesterarens rätt eller en alltför lång väntan på andra moment i konkursför-<br>farandet skulle urholka investerarens rätt, inte minst med tanke på att en<br>omfattande konkurs kan dra ut på tiden i flera år. Å andra sidan är inves-<br>teraren inte betjänt av en bristfällig utredning som leder till ett felaktigt<br>beslut, som sedan kan leda till återkrav eller behöva ändras av domstol.</p>
<p>Utredningen har - med utgångspunkt i sitt förslag om ett privat investe-<br>rarskyddsföretag - föreslagit att det skall vara möjligt för investerare att<br>låta Insättningsgarantinämnden pröva om ärendet oskäligt uppehålls, när<br>sex månader har gått från det att investeraren framställde krav mot inves-<br>terarskyddsföretaget. Eftersom vårt förslag innebär att Insättningsgaranti-<br>nämnden prövar ersättningsärendena som första instans kommer saken i<br>ett annat läge. Det kan nämnas att någon möjlighet till dröjsmålstalan inte<br>finns när Insättningsgarantinämnden handlägger ärenden som rör insätt-<br>ningsgarantin. I och för sig skulle det vara möjligt att låta en domstol ta<br>ställning till en fråga om onödigt uppehållande. En sådan ordning skulle<br>kunna verka för en effektiv handläggning av förvaltningsärendena hos<br>myndigheten. Insättningsgarantinämndens administration skiljer sig<br>emellertid åt från andra förvaltningsmyndigheters på det sättet att myn-<br></p>
<p>69</p>
<p>digheten under långa perioder inte kommer att ha några ersättningsfall alls Prop. 1998/99:30<br>att handlägga. När en konkurs inträffar i ett institut kan det plötsligt inne-<br>bära stora påfrestningar på nämnden. Det är därför svårt att i förväg upp-<br>skatta vilken kapacitet Insättningsgarantinämnden behöver ha. En anled-<br>ning till att dröjsmål kan uppkomma vid hanteringen av ersättningsären-<br>den hos nämnden kan vara att det är fråga om ett mycket stort institut som<br>gått i konkurs eller att det råder stor oreda i institutet i fråga. Dröjsmål kan<br>också tänkas uppstå på grund av inkömingsproblem. Gemensamt för des-<br>sa orsaker till dröjsmål är att det inte är ett enskilt ärende som försenas,<br>utan flera. I en sådan situation skulle en klagorätt för en enskild inte vara<br>särskilt meningsfull. Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223) finns dess-<br>utom ett allmänt krav på myndigheter att de skall handlägga ärenden där<br>någon enskild är part så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att<br>säkerheten eftersätts. Enligt vår mening finns det mot denna bakgrund<br>inte tillräcklig anledning att införa en bestämmelse om rätt till prövning av<br>om ett ersättningsärende onödigt uppehålls. Någon särskild tidsfrist för<br>utredning av ett framställt krav bör således inte inforas.</p>
<p>Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen tar upp<br>problemet att flera investerare har berättigade anspråk på t.ex. samman-<br>lagt 100 000 aktier, men endast 40 000 finns kvar i det konkursdrabbade<br>institutet. För att separationsrätt skall gälla torde det i och för sig vara till-<br>räckligt att investerarnas tillgångar hålls avskilda från institutets tillgång-<br>ar. Går det sedan inte att bestämma vilka tillgångar som tillkommer re-<br>spektive investerare, torde det följa av allmänna regler att fördelning skall<br>ske proportionellt i förhållande till kraven. Regeringen anser således att<br>det inte behövs någon särskild reglering i denna fråga.</p>
<h3>9.2 Utbetalning och återbetalning av ersättning</h3>
<p>Regeringens förslag: Utbetalning av ersättning skall ske snarast och<br>senast 14 dagar från det att ersättningen blivit slutligt fastställd.</p>
<p>Om ersättningskrav avser tillgångar som är pantsatta skall panthava-<br>ren ha panträtt i ersättningen.</p>
<p>Om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat<br>att ersättning har betalats ut med för högt belopp, far Insättningsgaran-<br>tinämnden besluta att beloppet jämte ränta skall betalas tillbaka.<br>Nämnden får också besluta om återbetalning om någon i annat fall har<br>tagit emot ersättning med för högt belopp och skäligen borde ha insett<br>detta. Beslut om återbetalning far verkställas enligt utsökningsbalken.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, far den återbetalningsskyldighet nämn-<br>den beslutat om efterges helt eller delvis.</p>
<p>Den som har dömts för häleri eller penninghäleri skall inte kunna få<br>ersättning från investerarskyddet, om investerarens krav gäller till-<br>gångar som kan härledas till någon transaktion som haft samband med<br>den eller de gärningar som domen avser. Om åtal har väckts för ett så-<br>dant brott skall Insättningsgaranti-nämnden besluta att ersättning tills<br>vidare inte skall betalas ut.</p>
<p>70</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ersättning skall betalas Prop. 1998/99:30<br>ut inom tre månader från det att ersättningen blivit slutligt fastställd.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Sveriges advokatsamfiind efterfrågar en re-<br>gel om vad som skall gälla om tillgångarna för vilka ersättning betalas ut<br>har pantsatts. Advokatsamfundet anser att panthavaren bör ha rätt till pant<br>i den ersättning som utbetalas och att denne bör få rätt att intervenera i<br>syfte att skydda panträtten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag:</p>
<p>Allmänt om utbetalning</p>
<p>Enligt artikel 9.2 i investerarskyddsdirektivet skall utbetalning av ersätt-<br>ningen ske inom tre månader från det att det berättigade i kravet och ett<br>belopp har fastställts. Det är i och för sig möjligt att nationellt bestämma<br>en snävare tidsfrist. Fristen för utbetalning räknas således inte, som för<br>insättningsgarantin, från konkursdagen. Denna skillnad är naturlig med<br>tanke på att ärenden som rör investerarskyddet är mer komplicerade och<br>att den utredning som behövs kommer att vara mer omfattande än vid<br>ärenden om ersättning från insättningsgarantin. Det är därför inte realis-<br>tiskt med en tremånadersfrist för hela utredningen av kravet. Antingen så<br>skulle utredningen riskera att bli bristfällig eller så skulle möjligheten till<br>förlängning av fristen behöva bli så allmänt använd att detta snarare skulle<br>bli regel än undantag.</p>
<p>Tremånadersffisten i direktivet är avsedd för det arbete som behövs för<br>att verkställa utbetalningen. Enligt regeringens uppfattning far emellertid<br>fristen anses vara väl tilltagen. Normalt sett bör Insättningsgarantinämn-<br>den kunna verkställa utbetalningar inom några dagar från det att ett er-<br>sättningskrav bifallits. En frist på ett par veckor måste anses vara tillräck-<br>lig även under extraordinära förhållanden.</p>
<p>Utbetalning för pantsatt egendom</p>
<p>Sveriges advokatsamfund anser att det bör regleras vad som gäller om de<br>finansiella instrumenten eller medlen är pantsatta. Enligt samfundet bör i<br>sådana fall panthavaren ha rätt till pant i ersättningen från investerarskyd-<br>det. Vidare anser samfundet att panthavaren bör ha rätt att intervenera för<br>att skydda sin pant och att ersättning som trätt i stället för pantsatt egen-<br>dom inte bör betalas ut till investeraren.</p>
<p>Vad samfundet anfört överensstämmer i huvudsak med vad som enligt<br>54 och 58 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal gäller vid utbetalning<br>av försäkringsersättning. Dessa bestämmelser innebär bl.a. att en pantha-<br>vare har panträtt i försäkringsersättning avseende den egendom som för-<br>säkrats. Enligt regeringens uppfattning finns det starka skäl att välja en<br>liknande lösning när det gäller ersättning som betalas ut från investe-<br>rarskyddet. Visserligen kan hävdas att man bör avstå från att införa mate-<br></p>
<p>71</p>
<p>riella civilrättsliga regler i en skyddslagstiftning av det slag det nu är fråga<br>om. Å andra sidan skulle en sådan bestämmelse öka förutsebarheten och<br>på så sätt kunna förhindra tvister om vem som har rätt till ersättningen.<br>Det torde också vara mest förenligt med den allmänna rättsuppfattningen<br>om den som har panträtt i viss egendom också far ersättning i surrogatet<br>för det fall den pantsatta egendomen skulle gå forlorad. Slutligen skulle<br>det förenkla Insättningsgarantinämndens handläggning av ersättningsä-<br>renden om det i förväg klargörs vad som gäller vid pantsättning av de till-<br>gångar ersättningen avser. Regeringen delar således advokatsamfundets<br>uppfattning att det bör inforas en bestämmelse om att en panthavare får<br>panträtt i ersättning avseende den pantsatta egendomen. Med en sådan<br>regel torde det inte behövas någon uttrycklig bestämmelse om till vem<br>ersättningen skall betalas.</p>
<p>Ibland kan panthavaren vara att uppfatta som investerare. Ägaren till fi-<br>nansiella instrument kan ha lämnat dessa direkt till en kreditgivare som<br>pant för ett lån, varefter kreditgivaren överlämnar instrumenten till ett<br>institut för förvaltning och förvaring av dessa. Panthavaren har då anför-<br>trott instrumenten åt institutet och skall därför anses vara investerare.<br>Detta följer också av definitionen av investerare i artikel 1.4 i investe-<br>rarskyddsdirektivet.</p>
<p>Återbetalning av ersättning</p>
<p>Det kan tänkas att investerare, medvetet eller omedvetet, vid ställande av<br>krav lämnar oriktiga uppgifter. Det kan också hända att felaktiga utbetal-<br>ningar görs. Insättningsgarantinämnden bör därför ha möjlighet att kräva<br>återbetalning av felaktiga utbetalningar. I de fall uppgiftslämnaren varit<br>medveten om felaktigheterna bör dröjsmålsränta utgå enligt 6 § räntela-<br>gen (1975:635) och annars avkastningsränta enligt 5 § samma lag. Mot-<br>svarande bestämmelser gäller for insättningsgarantin. Vid medvetet felak-<br>tiga uppgifter kan också bedrägeriansvar komma i fråga. Insättningsga-<br>rantinämndens beslut om återbetalning bör också kunna verkställas enligt<br>utsökningsbalken.</p>
<p>När det gäller insättningsgarantin har nämnden en möjlighet att efterge<br>återbetalningsskyldigheten, om det föreligger särskilda skäl. Denna möj-<br>lighet infördes för att det ansågs rimligt att återbetalningsskyldigheten i<br>vissa fall inte skulle vara absolut. Några exempel på när återbetalnings-<br>skyldigheten skulle kunna efterges anfördes emellertid inte i motiven till<br>lagen om insättningsgaranti, annat än att beloppet bör kunna efterges om<br>det är ringa (prop. 1995/96:60 s. 86 och 129).</p>
<p>Det får anses rimligt att införa en möjlighet till eftergift av återbetal-<br>ningsskyldigheten även när det gäller investerarskyddet.</p>
<p>Penningtvätt</p>
<p>Enligt artikel 3 i investerarskyddsdirektivet skall den som har dömts för<br>penningtvätt inte ha rätt till ersättning från investerarskyddet. Detta skall<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>72</p>
<p>dock endast gälla om kravet avser egendom som härrör från transaktioner Prop. 1998/99:30<br>som haft samband med brottet. Med penningtvätt skall därvid förstås det-<br>samma som i rådets direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansi-<br>ella systemet används för tvättning av pengar (det s.k. penning-<br>tvättsdirektivet, 91/308/EEG). Vidare sägs i artikel 9.3 i investerarskydds-<br>direktivet att ersättningssystemet tillfälligt kan hålla inne en utbetalning<br>som rör ett krav från någon som är anklagad för penningtvätt.</p>
<p>Förfaranden som innefattar penningtvätt kan i dag vara straffbara som<br>häleri eller häleriförseelse enligt bestämmelserna i 9 kap. 6 och 7 §§<br>brottsbalken. Regeringen har emellertid i prop. 1998/99:19 föreslagit att<br>de förfaranden som i dag regleras i 6 § första stycket punkterna 3 och 4<br>skall föras över till en ny paragraf genom vilken en ny straffbestämmelse<br>- penninghäleri - införs. Dessutom skall det enligt andra stycket i nämnda<br>paragraf bli straffbart att i annat fall otillbörligen medverka till att bortfö-<br>ra, överlåta, omsätta, eller vidta annan sådan åtgärd med egendom, om<br>åtgärden är ägnad att dölja att annan har berikat sig genom brottslig gär-<br>ning. Det föreslås också en bestämmelse om ett ringa brott, penninghäle-<br>riförseelse. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>Den som har dömts för penninghäleri bör inte ha rätt till ersättning från<br>investerarskyddet. För att den dömde skall vara utesluten från rätt till er-<br>sättning bör dock krävas att domen har vunnit laga kraft. Nämnden bör<br>emellertid tills vidare kunna hålla inne en utbetalning, om det framkom-<br>mer att den som begärt ersättning är misstänkt för penninghäleri men än-<br>nu inte har dömts. För att nämnden skall kunna hålla inne ersättningen<br>bör i sådana fall krävas att utredningen om brottet har kommit så långt att<br>man på goda grunder kan anta att den misstänkte kan komma att dömas<br>för den handling som läggs honom till last. Regeringen anser därför att att<br>nämnden skall kunna hålla inne en utbetalning först sedan åtal har väckts.</p>
<p>Det kan naturligtvis många gånger vara svårt att fastställa om ett ersätt-<br>ningskrav har samband med en dom avseende häleri eller penninghäleri.<br>Investerarskyddsdirektivet uppställer emellertid ett krav på att ersättning<br>inte skall betalas ut för egendom som härrör från transaktioner som haft<br>samband med straffbar penningtvätt. Oavsett de tillämpningsproblem som<br>kan uppkomma bör det därför uttryckligen framgå av den nya lagen att<br>rätt till ersättning inte föreligger i nu avsedda fall.</p>
<p>Insättningsgarantinämnden bör ha möjlighet att få tillgång till uppgifter<br>för att kunna ta ställning till om rätt till ersättning föreligger eller inte.<br>Regeringen avser därför att genom en ändring i polisregisterkungörelsen<br>(1969:38) ge nämnden rätt att begära utdrag från Rikspolisstyrelsens po-<br>lisregister enligt den lagen.</p>
<p>73</p>
<h3>9.3</h3>
<h3>Övertagande av fordran</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringens förslag: Har ersättning betalats ut från investerarskyddet<br>träder staten in framfor investeraren i dennes rätt mot värdepappersin-<br>stitutet, enligt institutets ansvarsförsäkring eller på grund av skade-<br>stånd enligt aktiekontolagen (1989:827).</p>
<p>Om ersättning har betalats ut av ett utländskt investerarskyddssystem<br>skall detta ges samma ställning som den staten har när Insättningsga-<br>rantinämnden har betalat ut ersättning.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att investeraren och staten<br>skall ha samma inbördes prioritet vid utdelning i konkursen.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Konkursförvaltarkollegiemas förening anser<br>att om avsikten är att statens regressfordran och investerarens restfordran<br>skall ha lika prioritet i konkursen bör det uttryckligen framgå av lagtexten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 12 i investerarskyddsdi-<br>rektivet skall ersättningssystemen ha rätt att träda i investerarens ställe<br>mot institutet intill ett belopp som motsvarar vad systemet har betalat ut<br>till investeraren. En motsvarande bestämmelse finns i insättningsgaranti-<br>direktivet (artikel 11). Inte i något av direktiven regleras hur prioriteringen<br>skall ske mellan garantisystemets regressrätt och insättarens eller investe-<br>rarens eventuella restanspråk om utdelning sker i institutets konkurs.<br>Samma fråga uppkommer beträffande investerarskyddet även när det gäl-<br>ler rätt till ersättning ur ett instituts ansvarsförsäkring och rätt till skade-<br>stånd enligt 7 kap. 2 § aktiekontolagen (1989:827).</p>
<p>Prioriteringen kan ske på tre olika sätt. En första lösning skulle vara att<br>ge staten prioritet för vad Insättningsgarantinämnden har betalat ut. I så-<br>dana fall skulle investeraren få utdelning först sedan staten har fått full<br>täckning för sin fordran i konkursen. En fördel med detta alternativ skulle<br>kunna vara att kostnaderna för finansieringen av investerarskyddet däri-<br>genom skulle minska. Ett andra alternativ skulle kunna vara att ge staten<br>och investeraren lika prioritet. Slutligen skulle man kunna tänka sig att ge<br>investeraren företräde och att staten får utdelning för sin regressfordran<br>först sedan investerarens restkrav har tillgodosetts.</p>
<p>Enligt 19 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti träder staten i frå-<br>ga om utbetalade ersättningar enligt garantin in i insättarens rätt mot in-<br>stitutet. Om de insättningar som ersatts omfattas av utdelning i konkursen,<br>skall det belopp som ersatts enligt garantin tillfalla staten. Bestämmelsen<br>har utformats efter förebild i 28 § lönegarantilagen (1992:497). Den be-<br>stämmelsen fanns tidigare i 10 § lagen (1970:741) om statlig lönegaranti<br>vid konkurs. När den bestämmelsen infördes framhöll Lagberedningen att<br>det var oklart vilken förmånsrätt staten skulle ha för sin regressfordran<br>enligt lönegarantin. Departementschefen menade att staten borde ha för-<br>månsrätt före arbetstagaren, och paragrafen justerades därför i syfte att<br>klargöra detta (prop. 1970:201 s. 86-88).</p>
<p>När det gäller statens rätt till övertagande av fordran enligt lagen om in-<br>sättningsgaranti synes avsikten närmast ha varit att staten och insättaren</p>
<p>74</p>
<p>skall ha samma ställning i institutets konkurs (se prop. 1996/97:72 s. 36- Prop. 1998/99:30<br>38). Detta avviker således från vad som gäller enligt lönegarantilagen.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att den inbördes förmånsrätten<br>mellan investeraren och investerarskyddet bör regleras på samma sätt oav-<br>sett om det gäller rätt mot konkursboet, rätt till betalning ur en ansvarsför-<br>säkring eller rätt till skadestånd enligt aktiekontolagen (1989:827). Lagrå-<br>det har härvid föreslagit att staten och investeraren skall ges samma in-<br>bördes prioritet inte bara i fråga om utdelning i värdepappersinstitutets<br>konkurs utan även i fråga om betalning ur institutets ansvarsförsäkring<br>och skadestånd enligt aktiekontolagen. En sådan lösning skulle dock<br>medföra en utvidgning och fördyring av skyddet jämfört med regeringens<br>förslag i lagrådsremissen och innebära ett avvikelse från den allmänna<br>inriktning på utformningen av skyddet som föreslagits (se avsnitt 5). En<br>lösning med samma inbördes prioritet kan också innebära praktiska pro-<br>blem om investeraren skulle erhålla viss ersättning i konkursen eller ur en<br>ansvarsförsäkring innan han fått ersättning från investerarskyddet. En ut-<br>gångspunkt bör nämligen vara att investeraren skall ha rätt till samma<br>totala ersättning oavsett vilken ersättning som det först beslutas om. En<br>ordning med samma inbördes rätt innebär att investerarskyddet och in-<br>vesteraren i slutändan delar på en eventuell förlust i förhållande till storle-<br>ken på respektive fordran. Detta blir en naturlig följd om investeraren<br>först erhåller ersättning från investerarskyddet och sedan framställer krav<br>på resterande del i annan ordning samtidigt som Insättningsgarantinämn-<br>den bevakar statens regressfordran. Om investeraren däremot först erhål-<br>ler ersättning i annan ordning och därefter begär ersättning av investe-<br>rarskyddet måste Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till hur stor del av<br>investerarens totala fordran som ersättning utgått för i annan ordning in-<br>nan nämnden kan besluta om ersättning. Har investeraren erhållit utdel-<br>ning i värdepappersinstitutets konkurs låter sig en sådan beräkning inte<br>göras förrän konkursen avslutats. En ordning där staten har företräde<br>framför investeraren förefaller enklare att administrera eftersom den leder<br>till att investeraren inte bör få någon ersättning från investerarskyddet om<br>han redan erhållit ersättning med minst 250 000 kronor i annan ordning.<br>Enligt regeringens mening talar alltså såväl principiella som praktiska skäl<br>för att ge staten företrädesrätt framför investeraren.</p>
<p>Regeringen anser således att det finns skäl att följa Lagrådets förslag att<br>den inbördes konkurrensen mellan investeraren och investerarskyddet bör<br>regleras på samma sätt i alla situationer, men att frågan bör lösas på så sätt<br>att staten ges företräde framför investeraren. Som en följd av detta ställ-<br>ningstagande bör det också klargöras att en investerare inte har rätt till<br>ersättning av investerarskyddet till den del han redan har erhållit ersätt-<br>ning av värdepappersinstitutet i konkurs, genom institutets ansvarsförsäk-<br>ring eller på grund av skadestånd enligt aktiekontolagen. En förutsättning<br>är naturligtvis att ersättningen utgått för en förlust som i och för sig täcks<br>av investerarskyddet. Regeringen anser vidare att frågan bör regleras på<br>samma sätt för insättningsgarantin. Frågan kan komma att tas upp av<br>Banklagskommittén (Fi 1995:09, dir. 1995:86) i sitt kommande förslag. I<br>avvaktan på det ställningstagande som Banklagskommitténs eventuella<br>förslag kan komma att föranleda bör dock klargöras att staten har företrä-<br></p>
<p>75</p>
<p>de framför investeraren för återkrav mot institutet på grund av utbetald Prop. 1998/99:30<br>ersättning enligt insättningsgarantin.</p>
<p>Om en filial till ett svenskt kreditinstitut omfattas av ett kompletterings-<br>skydd hos ett utländskt garantisystem gäller enligt 19 § andra stycket la-<br>gen om insättningsgaranti att det utländska systemet inträder i insättarens<br>rätt mot institutet, i den mån ersättning har betalats ut. Det utländska ga-<br>rantisystemet ges således samma ställning som den staten har när ersätt-<br>ning betalats ut av Insättningsgarantinämnden. Motsvarande bör gälla när<br>ersättning har betalats ut av ett utländskt investerarskyddssystem.</p>
<p>Som närmare beskrivs i avsnitt 11 bör Insättningsgarantinämnden ges<br>stor flexibilitet när det gäller hur eventuella utbetalningar från investe-<br>rarskyddet skall säkerställas. Ett alternativ som anvisas är att nämnden<br>skall kunna teckna en kollektiv försäkring som täcker ersättningsfall. Om<br>så sker uppkommer frågan om vilka möjligheter en försäkringsgivare har<br>att framställa återkrav i institutets konkurs.</p>
<p>Enligt 25 § försäkringsavtalslagen (1927:77) har en försäkringsgivare<br>som huvudregel regressrätt mot en skadevållare, till den del försäkringser-<br>sättning har betalats ut. Detta gäller emellertid inte i de fall där en arbets-<br>givare är ersättningsskyldig på grund av sitt principalansvar enligt 3 kap.<br>1 § skadeståndslagen. I de fall där investerarskyddet aktualiseras torde det<br>ofta vara fråga om att en arbetstagare har gjort sig skyldig till brott i<br>tjänsten och därigenom vållat investerare s.k. ren förmögenhetsskada.<br>Även i övriga situationer där ersättningsanspråk föreligger enligt investe-<br>rarskyddet torde anspråket mot värdepappersinstitutet ofta vara att anse<br>som grundat på institutets principalansvar. Detta innebär att försäkrings-<br>givaren inte automatiskt kommer att ha någon regressrätt mot institutet.<br>Enligt regeringens uppfattning far det emellertid förutsättas att det bland<br>försäkringsvillkoren tas in en bestämmelse om att försäkringsgivaren in-<br>träder i statens regressrätt, i den mån försäkringen har tagits i anspråk.<br>Någon särskild bestämmelse om försäkringsgivares regressrätt torde där-<br>för inte behövas i lagen om investerarskydd.</p>
<h3>9.4</h3>
<h3>Sekretess</h3>
<p>Regeringens bedömning: De sekretessbestämmelser som gäller vid<br>Insättningsgarantinämndens handläggning av ärenden som rör insätt-<br>ningsgarantin gäller även när nämnden handlägger ärenden som rör<br>investerarskyddet.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det införs särskilda<br>sekretessregler för insättningsgarantinämndens handläggning av ärenden<br>enligt investerarskyddet.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar<br>det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I Insättningsgarantinämndens<br>verksamhet gäller sekretess enligt 8 kap. 24 § första stycket 1 sekretessla-<br>gen (1980:100) för uppgifter om affars- och driftförhållanden hos den<br>som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider</p>
<p>76</p>
<p>skada om uppgiften röjs. Dessutom gäller enligt första stycket 2 i samma<br>paragraf sekretess för uppgifter om ekonomiska eller personliga förhål-<br>landen för annan än den som myndighetens verksamhet avser, som har<br>trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndig-<br>hetens verksamhet avser eller med ett utländskt institut med filial i Sveri-<br>ge som endast omfattas av ett utländskt garantisystem.</p>
<p>Eftersom investerarskyddet kommer att ingå i nämndens verksamhet<br>kommer sekretessen också att gälla för uppgifter som nämnden erhåller<br>vid sin handläggning av ärenden enligt investerarskyddet. Även de värde-<br>pappersinstitut och filialer till sådana institut som inte är anslutna till in-<br>sättningsgarantin kommer därför att omfattas av bestämmelsen. På mot-<br>svarande sätt kommer sekretessen för uppgift om ekonomiska eller per-<br>sonliga förhållanden för annan som trätt i affärsförbindelse eller liknande<br>förbindelse med den som verksamheten avser framdeles att även gälla<br>investerare.</p>
<p>Enligt andra stycket i ovan nämnda paragraf gäller absolut sekretess for<br>uppgifter som nämnden erhållit på grund av avtal med utländska garanti-<br>system. Som regel torde krävas att regeringen enligt 10 kap. 3 § rege-<br>ringsformen ger nämnden ett bemyndigande att ingå sådant avtal. En för-<br>utsättning för sekretess är dessutom att regeringen föreskrivit att sekretess<br>skall gälla för uppgifterna. Bestämmelsen är betingad av att nämnden ut-<br>byter information med ersättningssystem i andra länder, t.ex. angående<br>filialer till svenska institut utomlands och filialer till utländska institut i<br>Sverige. Eftersom många länder har en absolut sekretess för uppgifter om<br>enskildas förhållanden som finns hos ersättningssystemen underlättas in-<br>formationsutbytet av att nämnden kan garantera absolut sekretess för upp-<br>gifter som den får del av genom avtal med sina utländska motsvarigheter.<br>Eftersom investerarskydd är ett slags ersättningssystem är denna bestäm-<br>melse även tillämplig på uppgifter som härrör från andra investerarskydd.</p>
<p>Ett beslut av Insättningsgarantinämnden om ersättning från investe-<br>rarskyddet föreslås kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Sek-<br>retessen vid en domstolsprövning regleras i 8 kap. 17 § sekretesslagen.<br>Enligt den bestämmelsen gäller sekretess i domstols rättskipande eller<br>rättsvårdande verksamhet för enskilds affärs- eller driftförhållanden, om<br>det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften<br>röjs. För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.</p>
<p>De nu nämnda bestämmelserna blir således tillämpliga vid handlägg-<br>ningen av ärenden som rör investerarskyddet. Det behöver därför inte gö-<br>ras någon ändring i dem.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>77</p>
<h3>9.5 Överklagande</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringens förslag: Insättningsgarantinämndens beslut avseende in-<br>vesterarskyddet skall - med undantag av normbeslut - fa överklagas<br>hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd skall krävas för<br>prövning i kammarrätten.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att investerare som är<br>missnöjda med investerarskyddsföretagets beslut om ersättning skall kun-<br>na överklaga detta till Insättningsgarantinämnden. I övrigt överensstäm-<br>mer förslaget med regeringens med undantag av vad som gäller för norm-<br>beslut.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att även andra beslut<br>än de som rör rätt till ersättning bör kunna överklagas. Sveriges advokat-<br>samfund anser att prövningstillstånd inte skall krävas för prövning i kam-<br>marrätt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 13 i investerarskyddsdi-<br>rektivet skall det finnas möjlighet för investerarna att få sin rätt till ersätt-<br>ning prövad i en rättslig process mot ersättningssystemet.</p>
<p>De beslut som Insättningsgarantinämnden fattar som administratör av<br>insättningsgarantin överklagas till allmän förvaltningsdomstol, dvs. till<br>länsrätt i första instans. De frågor som nämnden ställs inför i anledning av<br>investerarskyddet torde i många avseenden likna dem som nämnden han-<br>terar i anledning av insättningsgarantin. Till stor del torde besluten kän-<br>netecknas av myndighetsutövning, exempelvis bestämmande av avgifts-<br>uttag från institut och ersättning till investerare. Det är således naturligt att<br>överklaganden även beträffande investerarskyddet sker till allmän förvalt-<br>ningsdomstol när det gäller frågor som rör investerares och instituts rätt.</p>
<p>För insättningsgarantin gäller i dag att prövningstillstånd krävs för<br>prövning i kammarrätten. Detta är vad som normalt gäller vid överkla-<br>ganden av ärenden av detta slag. Regeringen anser att det inte finns skäl<br>att göra en annan bedömning för överklaganden som rör investerarskyd-<br>det.</p>
<p>Så kallade normbeslut, dvs. beslut om föreskrifter som Insättningsga-<br>rantinämnden meddelar med stöd av bemyndiganden i lagen, bör överkla-<br>gas till regeringen i enlighet med vad som i allmänhet gäller vid överkla-<br>gande av sådana beslut (jfr prop. 1997/98:101 s. 112).</p>
<p>78</p>
<h2>10 Värdepappersinstitutens skyldigheter <sup>Pr</sup>°P <sup>1998/99:30</sup></h2>
<h3>10.1 Värdepappersinstitutens informationsskyldighet</h3>
<p>Regeringens förslag: Värdepappersinstitut som bedriver investerings-<br>verksamhäet skall informera sina kunder om det skydd som gäller för<br>finansiella instrument och likvida medel hos institutet, den ersättnings-<br>nivå som gäller för skyddet samt formerna för utbetalning av ersättning<br>från skyddet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10.1 i investerarskydds-<br>direktivet skall medlemsstaterna se till att värdepappersföretag vidtar<br>lämpliga åtgärder för att investerare skall fa tillgång till den information<br>som de behöver för att kunna avgöra vilket ersättningssystem som värde-<br>pappersföretaget är anslutet till. Enligt direktivet skall investerarna infor-<br>meras om bestämmelserna för det investerarskyddssystem som gäller in-<br>klusive nivån på och omfattningen av det skydd som systemet ger. Vidare<br>skall på begäran information lämnas om villkoren för ersättning och om<br>de formaliteter som måste uppfyllas för att ersättning skall betalas ut. Av<br>artikel 10.2 följer en skyldighet för filialer att hålla informationen till-<br>gänglig på värdlandets språk.</p>
<p>I artikel 10.3 sägs att medlemsstaterna skall införa regler som begränsar<br>användningen i marknadsföringssyfte av informationen för att förhindra<br>att den används på ett sätt som påverkar det finansiella systemets stabilitet<br>eller investerarnas förtroende.</p>
<p>Av den information som investerarna skall få bör framgå om och i vil-<br>ken utsträckning olika former av investeringar omfattas av investe-<br>rarskyddet. Eftersom investerarskyddet i första hand vänder sig till de<br>mindre investerarna är det väsentligt att eventuell osäkerhet om den aktu-<br>ella investeringen omfattas av skyddet undanröjs genom information från<br>institutets sida.</p>
<p>I Sverige skall endast ett skyddssystem för investerare införas. Samtliga<br>svenska institut kommer alltså att omfattas av detta system för de investe-<br>ringstjänster som de tillhandahåller. Det kommer därför inte att innebära<br>några konkurrensfördelar för svenska institut att tillhöra investerarskyd-<br>det. Möjligheter för värdepappersföretag från övriga EES-länder att från<br>filial erbjuda investerare här i Sverige ett bättre skydd för investeringarna<br>genom hemlandets investerarskydd än vad det svenska investerarskyddet<br>kan erbjuda kommer inte att föreligga, eftersom direktivet förbjuder detta.<br>Mot bakgrund härav torde särskilda bestämmelser som begränsar institu-<br>tens möjligheter att konkurrera genom t.ex. marknadsföring med avseen-<br>de på skyddssystemet inte behövas.</p>
<p>Kontrollen av att instituten fullgör sin skyldighet att informera och av<br>institutens marknadsföring är en tillsynsuppgift som faller dels på Finan-</p>
<p>79<br></p>
<p>sinspektionen, dels på Konsumentombudsmannen som har en tillsynsroll Prop. 1998/99:30<br>enligt marknadsföringslagen. Med stöd av marknadsföringslagen kan in-<br>stituten bl.a. åläggas att lämna information som är av särskild betydelse<br>från konsumentsynpunkt.</p>
<p>Svenska värdepappersinstitut som driver verksamhet i ett annat land<br>måste rätta sig efter bestämmelserna i det landet om marknadsföring av<br>investerarskydd. Några svenska regler behövs därför inte i den delen.</p>
<h3>10.2 Värdepappersinstituts underlåtenhet att fullgöra sina<br>skyldigheter</h3>
<p>Regeringens förslag: Värdepappersinstitut som är skyldiga att tillhöra<br>investerarskyddet men underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt<br>detta skall kunna förlora sitt tillstånd att driva värdepappersrörelse. In-<br>sättingsgarantinämnden kan besluta att filialer utomlands till svenska<br>institut och filialer i Sverige till utländska institut som frivilligt tillhör<br>investerarskyddet inte längre skall tillhöra det svenska skyddet, om de<br>underlåter att fullgöra sina skyldigheter.</p>
<p>De tillgångar som omfattades av skyddet när detta upphörde att gälla<br>skall vara skyddade även efter den tidpunkten</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker forslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Svenska Fondhandlare föreningen och Svenska<br>Bankföreningen efterfrågar ett klarläggande av vem som skall besluta om<br>uteslutning ur systemet. Vidare anser föreningarna att det bör inforas en<br>bestämmelse om skyldighet för ett institut som har uteslutits att underrätta<br>investerarna om detta.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5 i investerarskyddsdi-<br>rektivet skall de behöriga myndigheterna se till att de värdepappersföretag<br>som är skyldiga att tillhöra ett system uppfyller sina förpliktelser mot<br>skyddssystemet. Förpliktelserna kan bestå i att lämna uppgifter som är<br>relevanta för avgiftssättningen och att betala avgifter. För det ändamålet<br>ger direktivet de behöriga myndigheterna rätt att i samarbete med syste-<br>men använda sig av sanktioner. Om ett värdepappersföretag ändå inte<br>uppfyller sina förpliktelser kan detta leda till att det efter en frist av ett år<br>utesluts ur systemet, om inte värdepappersföretaget före uteslutningen<br>vidtagit andra åtgärder för att garantera investerarna ett åtminstone likvär-<br>digt skydd. Om ett institut som är skyldigt att tillhöra ett investerarskydds-<br>system utesluts och inte kan erbjuda motsvarande skydd genom ett annat<br>system föreskriver direktivet att värdepappersföretagets tillstånd skall<br>återkallas. Motsvarande regler gäller enligt artikel 7.2 för filialer till vär-<br>depappersföretag från andra medlemsländer som frivilligt tillhör ett sys-<br>tem. Här kan det dock inte bli fråga om återkallelse av tillståndet utan<br>som yttersta sanktion gäller i stället uteslutning från systemet. Direktivet<br>innehåller inte några regler beträffande filialer från länder utanför EES.</p>
<p>80</p>
<p>Liknande bestämmelser gäller för insättningsgarantin. Eftersom Insätt-<br>ningsgarantinämnden skall administrera även investerarskyddet och efter-<br>som många institut kommer att tillhöra båda systemen är det lämpligt att<br>sanktionsreglema far en enhetlig utformning.</p>
<p>Enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti åligger det Insättnings-<br>garantinämnden att underrätta Finansinspektionen om missförhållanden<br>uppstår oavsett om det gäller institut som obligatoriskt eller frivilligt till-<br>hör insättningsgarantin, varefter inspektionen kan vidta lämpliga åtgärder.<br>Detsamma bör gälla om ett institut inte uppfyller sina skyldigheter mot<br>investerarskyddet.</p>
<p>Svenska värdepappersinstitut och filialer till utländska institut från län-<br>der utanför EES som saknar ett fullgott hemlandsskydd tillhör det svenska<br>investerarskyddet genom att de far tillstånd att bedriva verksamhet i Sve-<br>rige. Dessa institut står i dag under Finansinspektionens tillsyn. När det<br>gäller motsvarande institut enligt insättningsgarantin ansågs lämpligast att<br>knyta an till de möjligheter som bankrörelselagen (1987:617) ger Finan-<br>sinspektionen att ingripa mot banker som inte fullgör sina skyldigheter<br>enligt den lagen. I enlighet härmed infördes ytterligare en grund för åter-<br>kallelse i 7 kap. 16 §, nämligen den att banken inte fullgör sina skyldig-<br>heter mot insättningsgarantin. Tillsynsbestämmelsema i lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse har i stort sett samma utformning som i bankrö-<br>relselagen. Enligt 6 kap. 7 § lagen om värdepappersrörelse har Finansin-<br>spektionen möjlighet att ingripa, t.ex. genom att meddela förbud, föreläg-<br>gande eller varning. Dessutom kan inspektionen enligt 6 kap. 9 § återkalla<br>tillståndet. På motsvarande sätt som man vid genomförandet av insätt-<br>ningsgarantidirektivet i dessa frågor knutit an till sanktionsbestämmelser-<br>na i bankrörelselagen är det lämpligt att nu anknyta till sanktionsbestäm-<br>melsema i lagen om värdepappersrörelse. På så sätt uppnås samstämmig-<br>het i Finansinspektionens tillsynsarbete och i Insättningsgarantinämndens<br>förvaltning av skyddssystemen. Likaså behålls ansvarsfördelningen mel-<br>lan myndigheterna.</p>
<p>De grunder för återkallelse som finns i 6 kap. 9 § lagen om värdepap-<br>persrörelse bör alltså kompletteras med en punkt avseende institut som<br>inte fullgör sina skyldigheter mot investerarskyddet. Ett åsidosättande av<br>skyldigheten att lämna uppgifter för avgiftssättningen eller betala avgifter<br>bör efter föreläggande och utebliven rättelse kunna leda till att tillståndet<br>att driva värdepappersrörelse återkallas av Finansinspektionen.</p>
<p>Utländska filialer till institut från länder utanför EES som saknar full-<br>gott skydd i hemlandet och därför är helt eller delvis tillhör det svenska<br>systemet, bör i detta avseende behandlas på samma sätt som svenska in-<br>stitut, dvs. Finansinspektionen skall, som en sista åtgärd, efter det att in-<br>stitutet haft möjlighet att vidta rättelse, kunna återkalla tillståndet för fili-<br>alen. Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i hemlandet om de<br>åtgärde som vidtas mot filialen.</p>
<p>Filialer till utländska institut med säte inom EES, filialer till utländska<br>institut med säte utanför EES och svenska instituts filialer utanför EES<br>kan efter ansökan hos Insättningsgarantinämnden tillhöra det svenska<br>investerarskyddet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>81</p>
<p>Filialer till institut från andra länder inom EES verkar i Sverige med<br>stöd av ett tillstånd från hemlandet. Någon möjlighet för Finansinspektio-<br>nen att återkalla tillståndet står inte till buds i de fallen. I stället föreskrivs<br>i artikel 7.2 i direktivet att dessa kan uteslutas ur systemet genom beslut<br>av ersättningssystemet och med samtycke av behörig myndighet som ut-<br>färdat tillståndet. Innan uteslutning far ske måste dock institutet ha fatt en<br>möjlighet att vidta rättelse. Vidare sägs i direktivet att ett institut inte far<br>uteslutas förrän minst ett år har gått efter det att det fått besked om att<br>tillståndet kan komma att återkallas på grund av att institutet inte följt ti-<br>digare förelägganden. Detta innebär alltså att instituten först skall föreläg-<br>gas att vidta rättelse och endast om rättelse inte sker kan institutet med-<br>delas att det riskerar uteslutning. Tidsfristen om minst ett år börjar alltså<br>löpa vid det senare meddelandet om uteslutning.</p>
<p>Motsvarande bör gälla också beträffande filialer till institut från länder<br>utanför EES som efter beslut av Insättningsgarantinämnden endast om-<br>fattas av ett s.k. kompletteringsskydd, dvs. de tillhör redan ett skydd i<br>hemlandet som motsvarar EES-standarden. Också här bör Insättningsga-<br>rantinämnden kunna besluta om att det svenska investerarskyddet inte<br>längre skall gälla, på samma sätt som gäller för insättningsgarantin. Till<br>skillnad mot vad som gäller för filialer till institut inom EES behövs inget<br>samtycke från behörig myndighet i hemlandet. Den behöriga myndigheten<br>skall emellertid underrättas innan det fattas ett beslut om att filialen inte<br>längre skall tillhöra det svenska investerarskyddet.</p>
<p>För filialer till svenska banker i länder utanför EES gäller enligt insätt-<br>ningsgarantin att Insättningsgarantinämnden far besluta om att garantin<br>inte skall gälla för insättningar hos filialen, om banken inte fullgör sina<br>skyldigheter enligt insättningsgarantin. Även här bör motsvarande regler<br>gälla för investerarskyddet. För det fall ett värdepappersinstitut har en<br>filial som tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet inte fullgör<br>sina skyldigheter med avseende på filialen bör alltså Insättningsgaranti-<br>nämnden kunna besluta att skyddet inte längre skall gälla för finansiella<br>instrument eller medel hos filialen.</p>
<p>Även om skyddet upphört att gälla för ett institut omfattas investerarnas<br>tillgångar som fanns i institutet vid den tidpunkt då skyddet upphörde av<br>skyddet. Detta är i enlighet med artikel 7.2 i direktivet. Detta kan natur-<br>ligtvis leda till tillämpningsproblem vid en ersättningssituation när det<br>gäller institut som tillhör skyddet kompletteringsvis. Insättningsgaranti-<br>nämnden måste då ta ställning till om de instrument för vilka ersättning<br>begärs fanns redan när skyddet upphörde att gälla eller om de införskaf-<br>fats senare. Institutet skall informera investerarna om från vilket datum<br>skyddet inte längre gäller.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>82</p>
<h2>11 Investerarskyddets finansiering</h2>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringens förslag: Investerarskyddet skall finansieras genom av-<br>gifter från de institut som tillhör skyddet. De sammanlagda avgifterna<br>skall motsvara vad som är nödvändigt for en långsiktig finansiering av<br>investerarskyddet. Vidare skall avgifterna täcka Insättningsgaranti-<br>nämndens kostnader för administration av skyddet.</p>
<p>När avgifterna beräknas skall nämnden beakta storleken av de till-<br>gångar som är skyddade hos ett institut och göra en jämförelse med<br>samtliga tillgångar som omfattas av skyddet. Insättningsgarantinämn-<br>den far genom föreskrifter fastställa de närmare grunderna for hur av-<br>giften skall beräknas.</p>
<p>Insättningsgarantinämnden ges stor valfrihet när det gäller utform-<br>ningen av investerarskyddet. Nämnden kan t.ex. fondera medel hos<br>Riksgäldskontoret eller teckna en försäkring. Vidare ges nämnden<br>möjlighet att låna medel hos Riksgäldskontoret.</p>
<p>Utredningens förslag: Överenstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Eftersom utredningen föreslår att investerarskyddet skall drivas i<br>privat regi, föreslår emellertid utredningen inte någon lånemöjlighet i<br>Riksgäldskontoret.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska<br>Bankföreningen betonar att utformningen av systemet bör vara flexibel.<br>Aktiefrämjandet framför liknande synpunkter. Föreningarna menar dess-<br>utom att möjligheten att i framtiden relatera fördelningen av avgiften<br>mellan instituten till institutens individuella risk inte bör uteslutas. Även<br>Riksgäldskontoret anser att avgifterna bör riskrelateras.</p>
<p>Finansinspektionen anser att grunderna för beräkning av hur avgifterna<br>skall fördelas bör framgå av lag. Riksrevisionsverket är av delvis samma<br>uppfattning och menar att utredningens genomgång av finansieringsfrå-<br>gorna är otillräcklig. Verket anser att grunderna för beräkningen av hur<br>avgiften skall fördelas är oklara och att finansieringsfrågan bör vara för-<br>hållandevis strikt reglerad.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag:</p>
<p>Allmänna utgångspunkter</p>
<p>Direktivet lämnar medlemsländerna stort utrymme att själva utforma in-<br>vesterarskyddet. Kostnaderna för systemet måste emellertid bäras av de<br>institut som är anslutna till systemet.</p>
<p>En grundläggande utgångspunkt är att investerarskyddet bör utformas<br>så att kostnaderna för skyddet på längre sikt blir så låga som möjligt sam-<br>tidigt som skyddet är effektivt. De marknader på vilka värdepappersinsti-<br>tuten verkar utvecklas och förändras ständigt. Vidare ökar kunskapen om<br>dessa marknader fortlöpande. Lösningar som i dag framstår som optimala</p>
<p>83</p>
<p>kan inom en snar framtid visa sig vara mindre ändamålsenliga. Mot denna<br>bakgrund bör lagstiftningen vara flexibel så att skyddet kan utformas på<br>det sätt som vid var tidpunkt framstår som mest lämpligt.</p>
<p>Den närmare utformningen av avgiftsuttaget liksom valet av lösningar<br>för att säkerställa eventuella utbetalningar bör anförtros Insättningsgaran-<br>tinämnden. Det är angeläget att nämnden tillförs resurser för att kunna<br>fullgöra denna uppgift på bästa sätt.</p>
<p>Nedan redogörs för några alternativ till utformning av skyddet. De al-<br>ternativ som förs fram är emellertid bara exempel på hur skyddet skulle<br>kunna utformas. De olika alternativen kan tillämpas var för sig eller kom-<br>bineras med varandra.</p>
<p>Avgifternas storlek</p>
<p>Utgångspunkten är att Insättningsgarantinämnden skall ha stor frihet att<br>välja hur skyddet skall utformas. Oavsett vilket alternativ nämnden väljer<br>skall finansieringen ske genom avgifter från värdepappersinstituten. De<br>avgifter som tas ut bör inte vara högre eller lägre än vad som krävs för<br>den långsiktiga finansieringen av systemet. Avgifterna bör fördelas mellan<br>instituten i enlighet med försäkringsmässiga principer. Storleken på av-<br>gifterna och hur de fördelas mellan instituten - avgiftssättningen - bör<br>vara flexibel och kunna anpassas beroende på om avgifterna skall gå till<br>exempelvis försäkringspremier eller till fondering. Det är därför inte<br>lämpligt att detaljreglera avgiftsuttaget i lag. I stället bör det överlåtas till<br>Insättningsgarantinämnden att fastställa de närmare grunderna för beräk-<br>ningen av avgiften inklusive hur denna skall fördelas mellan instituten.</p>
<p>Bestämmelser om för enskilda betungande avgifter är sådana föreskrif-<br>ter som enligt huvudregeln i regeringsformen måste meddelas i lag (RF<br>8:3). Normgivningskompetensen avseende avgifter kan emellertid delege-<br>ras till regeringen eller, efter vidaredelegation, till förvaltningsmyndighet<br>(RF 8:9 andra stycket och 8:11). Det är med andra ord möjligt att delegera<br>avgiftssättningen till Insättningsgarantinämnden.</p>
<p>Trots detta kan det anföras skäl för att i vart fall de grundläggande pa-<br>rametrarna för avgiftssättningen anges i lag. Så har skett när det gäller<br>insättningsgarantin, där det i lagen sägs att den årliga avgiften för samtli-<br>ga institut skall fastställas till en viss procentsats satt i relation till de in-<br>sättningar som omfattas av garantin (se 12 § lagen [1995:1571] om insätt-<br>ningsgaranti). Dessutom har nämnden möjlighet att inom de ramar lagen<br>anger differentiera de avgifter instituten skall betala (13 § samma lag).<br>Fördelen med den lösning som valts för insättningsgarantin är att den ökar<br>förutsebarheten för instituten och att en eventuell domstolsprövning vid<br>ett överklagande av nämndens avgiftsbeslut underlättas.</p>
<p>Förutsättningarna för insättningsgarantin och investerarskyddet är<br>emellertid inte helt likvärdiga. För insättningsgarantin är finansierings-<br>metoden, förskottsbetalda avgifter som placeras hos Riksgäldskontoret,<br>reglerad i lag. För investerarskyddet bör i stället gälla att Insättningsga-<br>rantinämnden skall ha stor frihet att välja hur skyddet skall utformas.<br>Detta kan exempelvis ske genom fondering hos Riksgäldskontoret eller<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>84</p>
<p>genom att det tecknas en kollektiv försäkring. Även andra utformningar Prop. 1998/99:30<br>av skyddet kan tänkas. Det är därför svårt att i dag bedöma på vilken nivå<br>avgiftsuttaget skall ligga. Nämnden bör av det skälet kunna anpassa av-<br>giftssättningen efter utformningen av skyddet.</p>
<p>När det gäller fördelningen av avgifterna mellan instituten är det dess-<br>utom andra och mer komplicerade faktorer än för insättningsgarantin som<br>bör vara avgörande. Det bör exempelvis vara möjligt för nämnden att<br>grunda avgiftssättningen på institutens åtgärder och rutiner för att begrän-<br>sa de risker som kan utlösa ersättningsfall. Det kan mot nu angiven bak-<br>grund inte anses lämpligt att begränsa nämndens handlingsutrymme ge-<br>nom att i lag ange samtliga faktorer som bör vara avgörande för avgifts-<br>sättningen. Enligt regeringens uppfattning är det lämpligare att låta nämn-<br>den meddela närmare föreskrifter för hur avgiftssättningen skall ske.</p>
<p>Avgifterna skall - förutom att utgöra finansiering av själva skyddet -<br>även täcka kostnaderna för administrationen av systemet. Till administra-<br>tionen kan i första hand de löpande kostnaderna för nämndens egen be-<br>fattning med skyddet hänföras. Andra exempel på utgifter som kan hänfö-<br>ras dit är ersättningar till externa förvaltare liksom eventuella försäkrings-<br>premier.</p>
<p>En utgångspunkt för att bestämma storleken på avgifterna bör vara att<br>de inte skall vara högre än vad som behövs för att bygga upp och löpande<br>finansiera systemet. Det följer redan av investerarskyddsdirektivet att sys-<br>temets finansiella kapacitet skall stå i rimlig proportion till institutens åta-<br>ganden (se strecksats 22 i ingressen till investerarskyddsdirektivet). Trots<br>det som anförts ovan finns det därför skäl att i lagen understryka att skyd-<br>det på lång sikt varken far över- eller underfmansieras.</p>
<p>De avgifter som tas ut av instituten bestämmer i stora stycken systemets<br>kapacitet. Flera faktorer komplicerar bedömningen av hur stora utbetal-<br>ningar systemet skall vara dimensionerat för. Risken för ersättningsfall är<br>främst beroende av i vilken omfattning det förekommer situationer av<br>försvagat sakrättsligt skydd vid hanteringen av kunders egendom i värde-<br>pappersbolagen. Frekvensen av konkurser bland värdepappersinstituten är<br>också en viktig komponent i bedömningen.</p>
<p>Om en konkurs inträffat och det sakrättsliga skyddet brustit kommer in-<br>vesterarskyddet att utlösas. Konkurs och bristande sakrättsligt skydd är<br>emellertid var för sig inte tillräckliga förutsättningar för att kunna aktivera<br>investerarskyddet. Hur orsaksambandet mellan konkurs och bristande<br>sakrättsligt skydd ser ut, och om ett sådant samband föreligger, är dock<br>centrala moment när de förväntade kostnaderna för systemet skall upp-<br>skattas.</p>
<p>En omständighet som försvårar uppskattningen av skyddets kapacitet är<br>förekomsten av ansvarsförsäkringar. Normalt torde gälla att sådana för-<br>säkringar inte täcker skador som har orsakats genom brott, något som kan<br>vara fallet när investerarskyddet aktualiseras. I de situationerna finansieras<br>ersättningen genom investerarskyddet. I övriga skadefall finns det skäl att<br>anta att investeraren kan ha rätt till ersättning från både investerarskyddet<br>och ur en ansvarsförsäkring. Om investerarskyddet betalar ut ersättning<br>till investeraren skall staten ha regressrätt mot försäkringsgivaren (se av-<br>snitt 8). Kostnaderna för skyddssystemet kommer i sådana situationer att<br></p>
<p>85</p>
<p>inskränka sig till en räntekostnad avseende tiden från det att ersättning<br>betalas ut till investeraren till dess att regresskravet infrias av försäkrings-<br>givaren.</p>
<p>Ett utmärkande drag för investerarskyddet är att det under normala för-<br>hållanden inte skall behöva tas i anspråk när ett institut går i konkurs.<br>Samtidigt finns det skäl att anta att de faktorer som kan utlösa rätt till er-<br>sättning - dvs. överträdelse av de regler som gäller för hanteringen av<br>kunders finansiella instrument och medel - i högre grad förekommer i<br>institut som är i kris än i övriga institut.</p>
<p>Redan den omständigheten att Sverige varit i det närmaste befriat från<br>konkurser bland värdepappersinstitut gör det ytterligt svårt att med någon<br>högre grad av säkerhet bedöma den framtida förekomsten av fallissemang<br>hos sådana institut. Den enda avslutade konkursen i ett värdepappersbolag<br>i Sverige i modem tid är Orion Fondkommission AB, som försattes i kon-<br>kurs den 20 april 1993. Enligt konkursförvaltningen fanns det bara något<br>enstaka exempel på investerare som man inte förmådde återställa finansi-<br>ella instrument till på grund av att Orion brutit mot gällande regler. Slut-<br>satsen är att de samlade kostnaderna för ett investerarskyddssystem skulle<br>ha blivit mycket små, om det hade funnits ett sådant system när Orion<br>gick i konkurs.</p>
<p>I april 1998 förklarades Poncera Fondkommission AB i konkurs. Det är<br>emellertid för tidigt att i dag dra några slutsatser om hur ett investe-<br>rarskyddssystem skulle ha berörts av den konkursen.</p>
<p>Till grund för utredningens bedömning av kapacitetsbehovet i investe-<br>rarskyddet har legat en enkätundersökning av de fem största bankerna och<br>de fyra största värdepappersbolagen om antalet värdepappersdepåer och<br>storleken av dessa. Undersökningen avsåg första halvåret 1997. De vär-<br>den som skulle garanteras av investerarskyddet när enkäten gjordes skulle<br>för bankerna uppgå till i genomsnitt 3,4 miljarder kronor. Motsvarande<br>siffra för de undersökta värdepappersbolagen var 1,8 miljarder kronor.</p>
<p>Enligt uppgift är skillnaderna stora bland värdepappersbolagen som<br>grupp, även vad gäller dem som inte omfattades av undersökningen. Ut-<br>redningen antar mot denna bakgrund att de flesta värdepappersbolag<br>skulle hamna på siffror omkring 400-600 miljoner kronor.</p>
<p>Att på förhand uppskatta storleken av de brister som kan uppenbaras<br>vid en konkurs är näst intill omöjligt. Utredningen menar att om det inte<br>förekommit något större haveri eller brottslighet av mycket stor omfatt-<br>ning täcker en gissning på omkring en procent av det totala depåinnehål-<br>let in förluster med ganska god marginal. Ett antagande om en brist på<br>upp till fem procent torde, enligt utredningen, utgöra en tillräckligt tillta-<br>gen marginal för att täcka även skador av mindre sannolik omfattning. Ju<br>större depåstocken är för ett institut, desto mindre sannolikt är det att<br>bristen skulle nå upp till femprocentsnivån.</p>
<p>Utredningen har emellertid inte beaktat den kostnadsreduktion som<br>uppkommer när ersättningsfall bekostas genom institutens ansvarsförsäk-<br>ring (se vidare avsnitt 8). Regeringen inser den grundläggande osäkerhet<br>som råder vid uppskattningen av skyddets omfattning och har ingen an-<br>ledning att ifrågasätta utredningens bedömning. Med dessa uppgifter och<br>antaganden som utgångspunkt skulle en obeståndssituation kunna medfö-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>86</p>
<p>ra en belastning på systemet för ett större värdepappersbolag uppgående<br>till 18-90 miljoner kronor och för en större bank till 34-170 miljoner<br>kronor.</p>
<p>Utredningen har i belysning av utvecklingen på värdepappersmarkna-<br>dema utgått från en konkursfrekvens på högst 3-4 mindre värdepappersin-<br>stitut samt något enstaka större institut i ett perspektiv av ett par tre de-<br>cennier (se betänkandet s. 112). Med dessa antaganden som grund skulle<br>den högsta beräknade årliga belastningen uppgå till omkring 18 miljoner<br>kronor. Man kan också göra den uppskattningen att ett system med en<br>finansiell kapacitet på omkring 300 miljoner kronor på kort sikt skulle<br>klara av åtminstone ett större och ett par medelstora ersättningsfall.</p>
<p>Det årliga avgiftsuttaget bör å ena sidan begränsas, bl.a. för att bidra till<br>ett kostnadsmedvetande hos Insättningsgarantinämnden. Å andra sidan är<br>det angeläget att systemet efter en tid skall kunna klara av ersättningsfall i<br>åtminstone ett större institut utan att behöva utnyttja möjligheten att låna<br>hos Riksgäldskontoret.</p>
<p>Beroende på den lösning som väljs för utformningen av skyddet kom-<br>mer kapaciteten att byggas upp på olika sätt. En fondering av hela belop-<br>pet över 10 år kostar instituten 30 miljoner kronor per år om hänsyn inte<br>tas till ränteeffekten.</p>
<p>Det bör understrykas att nämndens utgångspunkt vid fastställande av<br>avgifterna bör vara att de inte far vara högre än det valda systemet kräver.<br>De bör dock vara tillräckligt höga för att ett effektivt system skall kunna<br>skapas. Det är således en viktig uppgift för nämnden att fa en acceptabel<br>nivå på de avgifter instituten betalar.</p>
<p>Avgiften skall i sin helhet täcka kostnaderna för administration och till-<br>handahållande av skyddet. En viktig uppgift för Insättningsgarantinämn-<br>den är därför att identifiera de kostnader som är att hänföra till investe-<br>rarskyddet. Det är också angeläget att fördelningen av avgiften mellan<br>instituten bygger på faktorer som gör att fördelningen upplevs som rättvis<br>i förhållande till det skydd som ges.</p>
<p>Principerna för fördelningen av avgifterna mellan instituten och för hur<br>avgiften debiteras är väsentlig eftersom den kan påverka institutens bete-<br>ende. En avgift som betalas innan ersättningsfallet inträffar kan ge andra<br>incitament för beteende än en avgift som betalas efter det att ett ersätt-<br>ningsfall har inträffat. I det förra fallet erlägger det institut som drabbas av<br>ersättningsfallet en del av kostnaden och kan därmed inte övervältra hela<br>riskkostnaden på sina konkurrenter. I det senare fallet får konkurrenterna<br>bära hela riskkostnaden. Detta gäller även om en fondering görs och inga<br>avgifter därefter tas ut. Institutets beteende kommer i dessa fall inte att<br>påverkas av avgiften.</p>
<p>En klarare beteendepåverkande effekt har en fördelning av avgifterna<br>som direkt påverkas av det individuella institutets riskbeteende. Fördelen<br>med en riskrelaterad avgift är att institutet får direkta incitament att mini-<br>mera sitt risktagande. För att en sådan avgiftssättning skall fylla sin funk-<br>tion är det viktigt att det är möjligt att kontrollera att de riskreducerande<br>åtgärderna upprätthålls även efter det att t.ex. ett försäkringskontrakt<br>tecknats och avgiften bestämts.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>87</p>
<p>Endast när ett institut går i konkurs och det visar sig att det sakrättsliga Prop. 1998/99:30<br>skyddet brustit kommer investerarskyddet att utlösas. Därmed kan man<br>identifiera tre komponenter som kan tillmätas betydelse när avgiften skall<br>fastställas för ett institut: sannolikheten för konkurs, sannolikheten for<br>bristande sakrättsligt skydd och den sannolika förlusten. En riskrelaterad<br>fördelning av avgifterna innebär en för varje institut i möjligaste mån in-<br>dividuell uppskattning av faktorer som påverkar de tre komponenterna.</p>
<p>Den sannolika storleken på investerarnas förluster hänger samman med<br>det maximala ersättningsanspråk som kan riktas mot investerarskyddet när<br>ett institut går i konkurs. Avgifterna bör därför relateras till de tillgångar<br>som omfattas av investerarskyddet. Värdet av investerarnas skyddade fi-<br>nansiella instrument och medel torde vara en uppgift som är relativt enkel<br>för instituten att ta fram och relativt enkel för Insättningsgarantinämnden<br>att kontrollera.</p>
<p>En faktor som kan ha betydelse för bedömningen av sannolikheten för<br>konkurs är institutets kapitaltäckning. Om avgifterna relateras till kapital-<br>täckningsgraden skulle sannolikheten for konkurs återspeglas i fördel-<br>ningen av avgifterna. Det kan emellertid ifrågasättas om kapitaltäcknings-<br>graden alltid är en god riskmätare for de här aktuella instituten. Kapital-<br>täckningen omfattar nämligen endast ett instituts egna finansiella verk-<br>samhet. För de institut som inte bedriver finansiell verksamhet för egen<br>räkning eller som gör det endast i begränsad omfattning är därför kapital-<br>täckningsgraden inte någon relevant måttstock.</p>
<p>Sannolikheten för brist i det sakrättsliga skyddet är svårare att relatera<br>till någon känd, i det enskilda institutet, mätbar och kontrollerbar faktor.<br>Det kan emellertid noteras att ansvarsförsäkringen i stora stycken torde<br>täcka samma risker som de investerarskyddet täcker. En nedjustering av<br>avgiften med hänsyn till ansvarsförsäkringens omfattning torde därmed<br>kunna fa två effekter. Avgiften till investerarskyddet reflekterar de risker<br>som återstår för investerarskyddet att täcka. Vidare ges instituten incita-<br>ment att teckna en bredare ansvarsförsäkring, t.ex. en som omfattar de fall<br>där ett uppsåtligt handlande är orsak till att tillgångarna inte kan återstäl-<br>las.</p>
<p>Nämnden bör värdera i vilken mån de ovan nämnda riskfaktorerna är<br>relevanta för de här aktuella instituten. Nämnden bör även beakta att ett<br>system som vidare riskrelaterar avgifterna endast är lämpligt om de admi-<br>nistrativa kostnaderna inte blir oproportionerligt stora.</p>
<p>Om det skulle visa sig möjligt att konstruera ett lättadministrerat och<br>enkelt system för ytterligare riskrelatering av avgifterna, t.ex. genom att<br>utveckla en enkel modell för bedömning av institutens interna riskhante-<br>ringsrutiner, bör Insättningsgarantinämnden överväga att vidareutveckla<br>avgiftssättningen.</p>
<p>Utformningen av skyddet</p>
<p>Utredningen har i första hand övervägt huruvida det är lämpligt att avgif-<br>terna fonderas eller används till premiebetalning vid en försäkringslös-<br>ning. Som tidigare nämnts har utredningen uppskattat ett krav på skyddets<br></p>
<p>kapacitet till 300 miljoner kronor. Att helt fondera dessa medel skulle Prop. 1998/99:30<br>innebära en lösning som motsvarar vad som gäller för insättningsgarantin.</p>
<p>Huvudskälen för att insättningsgarantin skall säkras genom uppbyggnad<br>av reserver har emellertid ansetts vara att det är nödvändigt med en sprid-<br>ning av systemets kostnader på längre sikt. Ett fallissemang i en bank tor-<br>de annars innebära betydande finansiella påfrestningar för övriga banker i<br>ett läge där de övriga bankernas finansiella tillstånd sannolikt inte är till-<br>fredsställande.</p>
<p>Ett fallissemang i ett värdepappersinstitut innebär däremot inte med<br>nödvändighet att investerarskyddet aktiveras. Endast om tillgångar har<br>gått förlorade blir det aktuellt med utbetalningar från systemet. Detta är en<br>risk som inte nödvändigtvis hänger samman med allmänt svåra förhållan-<br>den i värdepappersinstituten eller på de finansiella marknaderna. Det är<br>därmed inte givet att övriga institut skulle komma att beröras av samma<br>svårigheter som det drabbade institutet.</p>
<p>Vidare uppskattas inte investerarskyddet vara av en sådan omfattning<br>att det är nödvändigt för det finansiella systemets stabilitet att medel finns<br>avsatta om ett ersättningsfall inträffar.</p>
<p>En fördel med ett fonderat system är att det institut som fallerar har va-<br>rit med och betalat. Därmed undviker man att instituten till fullo kan<br>övervältra bristande intemkontroll på konkurrerande institut. En nackdel<br>med fondering är emellertid att kretsen av de institut som sett över en<br>längre period är aktiva på marknaden varierar. Institut som upphör med<br>sin verksamhet innan något ersättningsfall inträffat kommer därmed att<br>bära kostnader som är hänförliga till konkurrenter som ännu inte omfattas<br>av skyddet.</p>
<p>Om en fonderingslösning blir aktuell bör de fonderade medlen förvaltas<br>utan kreditrisk och med låg likviditetsrisk. Det är därför lämpligt att<br>medlen placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. För att fa en<br>effektiv förvaltning av medlen med en lämplig risknivå bör nämnden ha<br>möjlighet att uppdra åt externa kapitalförvaltare att inom de ramar lagen<br>anger placera medlen på bästa sätt, dvs. med utnyttjande av möjligheten<br>att genom Riksgäldskontorets kontoverksamhet placera medel på olika<br>löptider. En sådan modell tillämpas för närvarande när det gäller insätt-<br>ningsgarantin. Avkastningen på medlen bör användas till att sänka insti-<br>tutens kostnader för det samlade skyddet.</p>
<p>En annan lösning som diskuteras av utredningen är en försäkring vars<br>premie finansieras genom avgifterna. Under utredningsarbetet togs kon-<br>takt med företrädare för några internationella försäkringsgivare som till-<br>handahåller försäkringar inom det aktuella området. Enligt utredningen<br>har det därvid visat sig möjligt att upphandla ett försäkringsskydd som<br>skulle kunna utgöra ett komplement till en fond.</p>
<p>I sina kontakter med branschen har utredningen diskuterat ett skydd be-<br>gränsat till de 300 miljoner kronor som det maximala skadefallet upp-<br>skattats till. Sannolikt är det nödvändigt med någon sorts begränsning för<br>försäkringsskyddets omfattning. Det bör dock framhållas att dessa 300<br>miljoner kronor uppskattats utifrån de investeringar som nu omfattas av<br>skyddet och med beaktande av att ersättningsbeloppet bestäms till maxi-<br>malt 250 000 kronor per investerare. Ändras förutsättningarna kan det</p>
<p>89</p>
<p>därför finnas anledning att omvärdera skyddets beloppsmässiga om-<br>fattning.</p>
<p>Fördelarna med ett försäkringsskydd är flera. En försäkringslösning har<br>det gemensamt med en fondering att alla institut som omfattas av skyddet<br>är med och betalar. Nackdelen är att det till följd av svårbedömda risker<br>kan vara svårt att erhålla konkurrenskraftiga priser. Världsmarknaden för<br>försäkringar är dock en marknad med många aktörer. Detta innebär att<br>Insättningsgarantinämnden har möjligheter att utnyttja konkurrensen<br>mellan internationellt verksamma försäkringsgivare för att få fram en<br>kostnadseffektiv försäkringslösning.</p>
<p>Den förväntade årliga förlusten i systemet påverkas av ett mycket stort<br>antal faktorer. Endast en del av dessa är identifierbara. Vissa faktorer på-<br>verkar hur stora ersättningskrav som uppkommer om ett ersättningsfall<br>inträffar. Verksamhetens omfattning och antalet kunder i bolaget är para-<br>metrar som direkt påverkar systemets ersättningsnivå. Det är också viktigt<br>hur kundernas tillgångar är fördelade. Andra faktorer påverkar risken för<br>att ett ersättningsfall skall uppkomma. Bolagets interna rutiner för risk-<br>hantering är t.ex. viktiga faktorer i det sammanhanget. En del av faktorer-<br>na samverkar, ju sämre kontrollrutiner och ju större portföljer som för-<br>valtas, desto mindre blir risken för upptäckt samtidigt som utsikten till<br>vinst vid brottsligt förfarande ökar.</p>
<p>Det är därför angeläget att Insättningsgarantinämnden i den utsträck-<br>ning det är möjligt har översikt över vilka risker som påverkar sannolik-<br>heten för ersättningsfallen så att den har en god grund att stå på om<br>nämnden väljer att upphandla försäkringar på marknaden. I denna del är<br>det naturligt att Insättningsgarantinämnden tar hjälp av Finansinspektio-<br>nen.</p>
<p>En tredje finansieringsmetod skulle kunna vara att Insättningsgaranti-<br>nämnden vid ersättningsfall lånar medel i Riksgäldskontoret och att lånet<br>återbetalas genom avgifter från instituten. Enligt regeringens uppfattning<br>bör Insättningsgarantinämnden ha möjlighet att låna i Riksgäldskontoret.<br>Detta torde framför allt kunna bli aktuellt om det inträffar ett skadefall i<br>systemets uppbyggnadsskede och nämnden inte kan finansiera utbetalning<br>av ersättningar på annat sätt. Lånemöjligheten bör även kunna utnyttjas<br>om de medel nämnden förfogar över inte räcker till för betalning av de<br>anspråk som omfattas av skyddet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>90</p>
<h2>12</h2>
<h2>Ikraftträdande</h2>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>De nya lagförslagen föranleds av direktivet om system för skydd av in-<br>vesterare. Enligt artikel 15 i direktivet skall medlemsländerna ha genom-<br>fört direktivets bestämmelser senast 18 månader efter ikraftträdandet, vil-<br>ket innebär att genomförandet skall ha skett till den 27 september 1998.<br>De nya reglerna bör därför träda i kraft vid den tidigaste tidpunkt som är<br>möjlig med hänsyn till behandlingen av propositionen i riksdagen och till<br>Insättningsgarantinämndens förberedelsearbete. Ikraftträdandet föreslås<br>ske den 1 maj 1999.</p>
<p>Ikraftträdandet av de nya bestämmelserna som gäller penningtvätt (14<br>och 18 §§) bör samordnas med de förslag som finns i den lagrådsremiss<br>regeringen beslutade den 3 september 1998. Lagändringarna enligt den<br>remissen har föreslagits träda i kraft den 1 juli 1999. 14 och 18 §§ lagen<br>om investerarskydd bör därför träda i kraft vid samma tidpunkt.</p>
<p>För att ett fungerande skyddssystem skall finnas på plats då lagarna trä-<br>der i kraft krävs att Insättningsgarantinämnden i god tid före ikraftträdan-<br>dedatumet bestämmer hur systemet skall finansieras och vilka kriterier<br>som skall läggas till grund för avgiftssättningen. Väljer Insättningsgaran-<br>tinämnden att teckna en försäkring bör en upphandling påbörjas i god tid.</p>
<p>91</p>
<h2>13</h2>
<h2>Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Genom det föreslagna investerarskyddet kommer tillgångar som investe-<br>rare låter ett svenskt värdepappersinstitut eller en svensk filial till ett ut-<br>ländskt värdepappersinstitut förvalta att skyddas bättre jämfört med vad<br>som gäller i dag. Samtidigt kommer skyddet aktualiseras endast om vissa<br>mycket speciella omständigheter föreligger, nämligen att institutet har gått<br>i konkurs och att investeringar förlorats på grund av bristande rutiner i<br>institutet eller oegentligheter. Som diskuterats ovan är det mycket svårt att<br>uttala sig om i vilken grad skyddet för framför allt små investerare kom-<br>mer att förbättras, även om det står klart att de kommer att hamna i ett<br>bättre läge än i dag.</p>
<p>Investerarskyddet skall bekostas av de institut som tillhör systemet. Av-<br>gifterna skall täcka dels administrationskostnaderna hos Insättningsgaran-<br>tinämnden, dels kostnaderna för tillhandahållandet av skyddet. Avgifterna<br>kommer i hög grad att vara beroende av vilken lösning Insättningsgaran-<br>tinämnden väljer för att säkerställa utbetalningar. Sannolikt kommer av-<br>gifterna att vara högst i systemets uppbyggnadsskede och efter uppkomna<br>skadefall. Sammantaget kommer förslaget att leda till ökade kostnader för<br>instituten, men det är inte möjligt att bedöma omfattningen av dessa kost-<br>nader. Det kan inte uteslutas att de ökade kostnaderna för instituten i nå-<br>gon mån kommer att återspeglas i de priser instituten erbjuder kunderna.</p>
<p>De medel som nämnden väljer att fondera skall placeras på räntebärade<br>konto hos Riksgäldskontoret. Insättningsgarantinämnden kan även un-<br>dantagsvis låna hos Riksgäldskontoret. Investerarskyddet kommer i dessa<br>delar att få en viss påverkan på statsskulden. Hur stor denna påverkan blir<br>beror ytterst på vilken finansieringslösning nämnden väljer.</p>
<p>En del av den avgift instituten betalar till Insättningsgarantinämnden<br>skall täcka administrationen av skyddet. Några kostnader för staten i an-<br>ledning av nämndens verksamhet kommer därför inte att uppkomma.</p>
<p>Förslaget bedöms inte leda till något ökat resursbehov för Finansin-<br>spektionen. För domstolsväsendets del görs samma bedömning som när<br>insättningsgarantin infördes (prop. 1995/96:60 s. 119). Domstolarna<br>kommer endast att beröras av investerarskyddet om Insättningarantinämn-<br>dens beslut överklagas. Detta innebär att domstolarna kommer att påver-<br>kas endast i marginell omfattning. Förslaget bedöms inte leda till något<br>ökat resursbehov för domstolsväsendet.</p>
<p>92</p>
<h2>14</h2>
<h2>Författningskommentar</h2>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>14.1</p>
<h3>Förslaget till lag om investerarskydd</h3>
<p>Inledande bestämmelser<br></p>
<p>1§</p>
<p>Första stycket i paragrafen beskriver lagens huvudsakliga tillämpnings-<br>område. Av andra stycket framgår att administrationen av investerarskyd-<br>det skall skötas av Insättningsgarantinämnden. I administrationen ingår<br>bl.a. att fastställa avgifter för de institut som omfattas av skyddet och att i<br>övrigt besluta i frågor som rör skyddets utformning.</p>
<p>Definitioner<br></p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen innehåller vissa definitioner som är av central betydelse för<br>bestämmelserna i lagen.</p>
<p>När det i lagen talas om investerare avses den som genom avtal med in-<br>stitutet har intagit ställning av uppdragsgivare eller den person for vars<br>räkning uppdraget utförts. Begreppet investeringstjänst är också nytt i den<br>finansiella lagstiftningen och betecknar alla de verksamheter som faller<br>under investerarskyddets tillämpningsområde. Huvudsakligen överens-<br>stämmer dock begreppet med de verksamheter som ett värdepappersin-<br>stitut får bedriva efter tillstånd av Finansinspektionen.</p>
<p>Investerarskyddets omfattning</p>
<p>3§</p>
<p>(Artikel 2.2)</p>
<p>Paragrafen behandlar investerarskyddets räckvidd i fråga om till-<br>gångsslag. Av första stycket framgår att skyddet gäller för finansiella in-<br>strument och likvida medel. Finansiella instrument omfattas av skyddet<br>endast om ett institut förfogar över dem i samband med att en investe-<br>ringstjänst utförs. Endast den omständigheten att ett kontoförande institut<br>obehörigen vidtar åtgärder på en investerares konto hos Värde-<br>papperscentralen VPC AB (VPC) är således inte en händelse som träffas<br>av investerarskyddet. I sådana fall kan dock skadeståndsreglerna i aktie-<br>kontolagen (1989:827) vara tillämpliga (eller motsvarande bestämmelse i<br>den föreslagna lagen om kontoföring av finansiella instrument som före-<br>slås ersätta aktiekontolagen).</p>
<p>De regler som ett värdepappersinstitut skall rätta sig efter innebär att in-<br>stitutet är skyldigt att avskilja pengar som tillhör investerare från sina egna</p>
<p>93</p>
<p>tillgångar. Detta gäller för samtliga de tjänster som omfattas av investe-<br>rarskyddet, såvida inte institutet har tillstånd att ta emot medel på konto.<br>Medel på konto omfattas emellertid av insättningsgarantin. Instituten är<br>med andra ord regelmässigt redovisningsskyldiga för medel som de hand-<br>har i samband med de tjänster som omfattas av skyddet.</p>
<p>Fordringsrätter, t.ex. en fordran på skadestånd för felaktig rådgivning,<br>faller inte inom investerarskyddets tillämpningsområde.</p>
<p>Det kan tänkas uppkomma situationer där rätt till ersättning föreligger<br>enligt både investerarskyddet och insättningsgarantin. Direktivet föreskri-<br>ver att ersättning i sådana fall bara skall kunna betalas från ett av syste-<br>men (artikel 2.3). I andra stycket sägs därför att insättningsgarantin skall<br>tillämpas vid konkurrens mellan ersättningssystemen.</p>
<p>Paragrafen har behandlats närmare i avsnitt 7.</p>
<p>4§</p>
<p>Paragrafen behandlar investerarskyddets tillämpning på svenska värde-<br>pappersinstitut.</p>
<p>Första stycket kan ses som en upplysning. Svenska värdepappersinstitut<br>tillhör investerarskyddet - investerarnas tillgångar är skyddade - oavsett<br>om institutet i fråga skulle bryta mot bestämmelser, inte betala avgifter<br>osv. Remediet mot värdepappersinstitut som inte följer bestämmelserna är<br>att deras tillstånd att bedriva värdepappersrörelse kan återkallas. Skyddet<br>fortsätter dock att gälla för investerarnas tillgångar (se kommentaren till<br>28 §).</p>
<p>I andra stycket föreskrivs, i enlighet med investerarskyddsdirektivet, att<br>ett svenskt värdepappersinstituts tillhörighet till investerarskyddet här i<br>landet även skall omfatta investerare som anlitar institutets filialer i andra<br>EES-länder. Skyddet far i sådana fall inte vara bättre än det investe-<br>rarskydd som gäller i värdlandet (det s.k. exportförbudet).</p>
<p>Enligt tredje stycket skall svenska institut med filialer utanför EES kun-<br>na ansöka om att deras filialer skall tillhöra det svenska investerarskyddet.<br>Detta motsvarar vad som gäller för insättningsgarantin.</p>
<p>En och samma investerare kan ha anlitat såväl värdepappersinstitutets<br>huvudverksamhet som dess filial, t.ex. en person som flyttar mellan olika<br>länder. Om filialen inte omfattas far en uppdelning ske beroende på vad<br>som kan vara hänförligt till huvudverksamheten respektive filialen. Frå-<br>gorna om svenska instituts filialer utomlands har behandlats närmare i<br>avsnitt 7.5.2.</p>
<p>5§</p>
<p>(Artikel 7.1)</p>
<p>Paragrafen avser i praktiken endast filialer till institut från länder utanför<br>EES som inte omfattas av ett skydd som minst motsvarar det som gäller<br>inom EES. En sådan filial behöver ett särskilt filialtillstånd enligt 2 kap.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>94</p>
<p>7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse för att få etablera sig i Sve- Prop. 1998/99:30<br>rige. För tillstånd krävs bl.a. att filialen tillhör ett investerarskydd som<br>minst motsvarar de krav som gäller inom EES.</p>
<p>Enligt första stycket i förevarande paragraf kan utländska värdepap-<br>persinstitut ansöka hos insättningsgarantinämnden om att få tillhöra det<br>svenska investerarskyddet, och på så sätt få tillträde till den svenska<br>marknaden även om de inte har ett godtagbart hemlandsskydd.</p>
<p>Av andra stycket framgår att om sådana institut tillhör ett investe-<br>rarskydd i hemlandet som omfattar filialen i Sverige skall den ersättning<br>som investeraren får från institutets hemlandsskydd avräknas från ersätt-<br>ningen från det svenska skyddet.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.5.3.</p>
<p>6§</p>
<p>(Artikel 7.1)</p>
<p>Paragrafen behandlar s.k. kompletteringsskydd för utländska instituts fili-<br>aler. Möjlighet till sådan komplettering finns dels för filialer till värde-<br>pappersinstitut från andra EES-länder (första stycket), dels för filialer till<br>värdepappersinstitut från länder utanför EES som har ett hemlandsskydd<br>som uppfyller de krav som gäller inom EES (andra stycket).</p>
<p>För kompletteringsanslutna filialer gäller att det är systemet i filialens<br>hemland som står för "bottenskyddet" vid ett ersättningsfall och att det<br>svenska investerarskyddet endast svarar för en kompletterande del (tredje<br>stycket). Den totala ersättningen får dock inte överstiga vad som maximalt<br>kan betalas ut enligt det svenska investerarskyddet.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.5.3.</p>
<p>Ersättning från investerarskyddet</p>
<p>7§</p>
<p>(Artikel 2.2)</p>
<p>Paragrafen behandlar investerarskyddets tillämpning i tiden och överens-<br>stämmer i huvudsak med 8 § lagen om insättningsgaranti.</p>
<p>I första stycket anges att ett beslut att försätta ett värdepappersinstitut i<br>konkurs är en förutsättning för att skyddet skall kunna tas i anspråk. En<br>annan förutsättning är att investeraren inte kan få ut sina finansiella in-<br>strument eller medel. Det är här inte fråga om endast ett tillfälligt hinder<br>för investeraren att få ut instrumenten, som kan bero på att konkursför-<br>valtaren är tvungen att utreda äganderättsfrågor m.m., utan om ett defini-<br>tivt konstaterande av att investeraren inte kan, och inte heller kommer att<br>kunna, få ut instrumenten från institutets konkursbo. I praktiken torde så<br>vara fallet endast när instrumenten inte finns kvar eller då separationsrätt<br>inte föreligger. Att investeraren inte skall behöva föra en process om bätt-<br></p>
<p>95</p>
<p>re rätt mot en eventuell förvärvare av tillgångarna innan han kan få ersätt- Prop. 1998/99:30<br>ning följer av lydelsen att investeraren från institutet inte kan få ut till-<br>gångarna (se vidare avsnitt 9.1). Detsamma bör, som Lagrådet påpekat,<br>gälla om investeraren nekas att utfå finansiella instrument av konkursboet,<br>under hänvisning till att tillgångarna hör till konkursinstitutet på grund av<br>att separationsrätten inte gäller. Om Insättningsgarantinämnden är av en<br>annan uppfattning än konkursboet i en sådan fråga kan nämnden föra en<br>process mot konkursboet om bättre rätt till egendomen.</p>
<p>Enligt andra stycket kan dock investerarskyddet beträffande utländska<br>filialer i Sverige komma att aktualiseras vid en annan tidpunkt, nämligen<br>då investerarnas tillgångar blir indisponibla genom ett beslut av en ut-<br>ländsk myndighet. Bestämmelsen har sin bakgrund i att andra medlems-<br>länder har en annorlunda obeståndsrätt och andra rättsliga institut som vid<br>sidan av konkurs kan göra tillgångarna indisponibla, t.ex. företagsrekon-<br>struktion.</p>
<p>Vad som skall förstås med att tillgångarna inte är tillgängliga bör över-<br>lämnas till rättstillämpningen att avgöra. Begreppet kommer från investe-<br>rarskyddsdirektivet och vägledande motivuttalanden om dess tolkning bör<br>därför göras med försiktighet. Det är emellertid klart att varje beslut som<br>innebär att investeraren förlorar möjligheten att förfoga över sina tillgång-<br>ar inte behöver innebära att dessa inte är tillgängliga.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 7.4.</p>
<p>8§</p>
<p>(Artikel 2.4)</p>
<p>I paragrafen regleras hur ersättningen skall bestämmas. Enligt första<br>stycket skall instrumenten värderas efter marknadsvärdet på konkursda-<br>gen. De flesta instrument som omfattas av skyddet torde normalt vara fö-<br>remål för kurssättning och regelbunden handel på värdepappersmarkna-<br>den, exempelvis vid Stockholms fondbörs. I sådana fall skall den senast<br>noterade betalkursen normalt anses motsvara marknadsvärdet. Detta gäl-<br>ler inte bara kurser vid handel som sker vid en börs eller auktoriserad<br>marknadsplats utan även de kursnoteringar som sker vid handel genom<br>värdepappersinstitut. Som exempel kan nämnas den handel som sker vid<br>InnovationsMarknaden (IM) och Aktietorget samt den kursinformation<br>som publiceras av Stockholms Börsinformation (SBI). Andra exempel är<br>den handel som sker på den s.k. Nya Marknaden i Fondbörsens handels-<br>system och de kursnoteringar som anges på vissa värdepappersinstituts<br>hemsidor på internet.</p>
<p>Enligt andra stycket skall ersättningen omfatta även rätt till ränta. Detta<br>förutsätter emellertid att rätt till ränta föreligger enligt lag eller avtal. Om<br>det föreligger rätt till ränta enligt räntelagen (1975:635) eller om medlen<br>skulle ha varit insatta på ett räntebärande klientmedelskonto hos annat<br>institut kan således ersättning utgå för ränta fram till dagen för konkurs-<br>beslutet.</p>
<p>96</p>
<p>Av tredje stycket följer att instrument som är denominerade i annat Prop. 1998/99:30<br>lands valuta skall räknas om till svenska kronor när ersättningen bestäms.<br>Detsamma gäller utländska medel. I sådana fall skall omräkningskursen<br>vara den senaste köpkursen enligt den fixkurs som fastställts vid avista-<br>handel med valuta den dag då konkursbeslutet meddelas.</p>
<p>9§</p>
<p>(Artikel 4.1)</p>
<p>Första stycket begränsar den maximala ersättning som en investerare kan<br>få till 250 000 kronor per institut. Bestämmelsen behandlas närmare i av-<br>snitt 8.</p>
<p>I paragrafens andra stycke har som en följd av Lagrådets yttrande till-<br>kommit en bestämmelse som klargör investerarskyddets ställning i för-<br>hållande till andra ersättningsformer. Ersättning från investerarskyddet<br>skall enligt bestämmelsen inte utgå om investeraren redan har erhållit er-<br>sättning för sin förlust genom utdelning i konkursen eller på grund av rätt<br>till försäkringsersättning eller skadestånd. Skulle den erhållna ersättning-<br>en vara lägre än 250 000 kronor och investeraren förlust inte täckas helt<br>och hållet, kan dock investeraren erhålla ersättning från investerarskyddet<br>upp till sammantaget 250 000 kronor. Vänder sig investeraren först till<br>investerarskyddet har han rätt till ersättning utan avräkning för vad som<br>kan tänkas utgå i annan form. Investerarskyddet träder då in i investera-<br>rens rätt i förhållande till annan till den del ersättning utgått (se avsnitt 9.3<br>och kommentaren till 21 och 22 § §).</p>
<p>10 §</p>
<p>(Artikel 8.3)</p>
<p>Om det framkommer att en investerare handlat på någon annans vägnar<br>och därför inte är den egentligen berättigade, skall detta ligga till grund<br>för bedömningen av ersättningsfrågan. Av 2 § framgår att även de för vars<br>räkning investeringen skett i sådana fall betraktas som investerare enligt<br>lagen. Det nu sagda gäller även när flera personer är delaktiga i en ge-<br>mensam investering. Att fondandelsägare inte kan åberopa denna be-<br>stämmelse för att få ersättning från skyddet såvitt avser tillgångar i fonden<br>följer av undantaget i 12 §.</p>
<p>11 §</p>
<p>Paragrafen behandlar den situationen att de tillgångar ersättningen avser<br>har pantsatts. Enligt paragrafen skall panträtt i sådant fall gälla i den ut-<br>betalda ersättningen (s.k. surrogation). Detta får till följd att Insättnings-</p>
<p>4 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 30<br></p>
<p>garantinämnden inte skall betala ut ersättningen till investeraren. Det blir i Prop. 1998/99:30<br>stället panthavaren som får bestämma till vem utbetalning skall ske.</p>
<p>Panträtt i medel som täcks av investerarskyddet torde vara sällsynt.<br>Kravet på att redovisningsmedel skall sättas in på konto i bank gör att<br>medlen normalt finns på ett konto hos ett annat institut och därför täcks av<br>insättningsgarantin.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 9.2.</p>
<p>Undantag från investerarskyddet</p>
<p>12 §</p>
<p>(Artikel 8.3)</p>
<p>Av första stycket framgår att andelsägare i en värdepappersfond inte har<br>rätt till ersättning såvitt avser tillgångar i fonden. Detta gäller även an-<br>delsägare i s.k. nationella fonder enligt lagen (1990:1114) om värdepap-<br>persfonder. Rätten till ersättning tillkommer i dessa fall fondbolaget.</p>
<p>Motsvarande gäller för s.k. fondförsäkring, där den försäkrade själv kan<br>välja i vilken värdepappersfond som försäkringspremien skall placeras. I<br>dessa fall är det försäkringsbolaget som formellt är fondandelsägare och<br>som därmed undantas från rätten till ersättning.</p>
<p>Lagrådet har efterfrågat bestämmelsens inverkan på tillgångar inom<br>premiepensionssystemet. Bestämmelsen tar sikte även på andelsägare in-<br>om premiepensionssystemet. Enligt bestämmelserna i 8 kap. lagen<br>(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension har den enskilde pensions-<br>spararen rätt att bestämma var medel motsvarande den för pensionsspara-<br>ren fastställda pensionsrätten för premiepension skall placeras. Medlen far<br>placeras i värdepappersfonder och hos utländska fondföretag som har rätt<br>att utöva fondverksamhet i Sverige enligt lagen (1990:1114) om värde-<br>pappersfonder. Medlen får också placeras i värdepappersfonder som för-<br>valtas av ett för detta ändamål inrättat statligt fondbolag. Premiepensions-<br>systemet är utformat som ett fondförsäkringssystem, vilket bl.a. innebär<br>att det är Premiepensionsmyndigheten som skall vara andelsägare i de<br>värdepappersfonder där medlen placeras. Därmed får myndigheten anses<br>vara den för vilken investeringen görs. Pensionsspararna har i sin tur en-<br>dast en fordran på staten och kan alltså inte göra anspråk på ersättning.</p>
<p>I dessa fall tar alltså den förevarande bestämmelsen i första hand sikte<br>på Premiepensionsmyndigheten, som således inte kan få ersättning genom<br>investerarskyddet om tillgångar i fonden skulle vara försvunna. Fondbo-<br>laget i fråga kan dock få ersättning i sin egenskap av investerare, dock<br>med högst 250 000 kronor. Det kan i sammanhanget nämnas att en pen-<br>sionssparare har en självständig rätt att, vid sidan av Premiepensionsmyn-<br>digheten, föra talan om skadestånd om fondandelar som myndigheten<br>förvärvat för hans räkning gått ned i värde (se 8 kap. 7 § lagen om in-<br>komstgrundad ålderspension).</p>
<p>Om pensionssparare inom premiepensionssystemet inte väljer någon<br>särskild förvaltare kommer pensionsmedlen att placeras i en särskild fond,<br></p>
<p>98</p>
<p>premiesparfonden, inom Allmänna pensionsfonden. Premiesparfonden Prop. 1998/99:30<br>skall förvaltas av en ny sjunde fondstyrelse. Eftersom placeringen i detta<br>fall inte sker hos ett värdepappersinstitut omfattas tillgångarna i inte av<br>investerarskyddet.</p>
<p>Bestämmelsen, som är ett undantag till den regel som finns i 10 §, har<br>på Lagrådets förslag flyttats till från 10 § till 12 §. Den har behandlats<br>närmare i avsnitt 7.3.</p>
<p>Genom bestämmelsen i andra stycket utesluts tillgångar som ingår i in-<br>dividuellt pensionssparande från investerarskyddet. Bestämmelsen har<br>behandlats utförligt i avsnitt 7.2.3.</p>
<p>13 §</p>
<p>(Artikel 4.2 jämte bilaga I)</p>
<p>Genom paragrafen görs samma undantag från kretsen av ersättningsbe-<br>rättigade som för insättningsgarantin. Undantaget innebär att sådana in-<br>stitut som åtar sig att utföra investeringstjänster inte själva kan erhålla<br>ersättning om de anlitat ett annat institut för att utföra en investe-<br>ringstjänst Detta gäller dock endast sådana institut som tillhör investe-<br>rarskyddet. Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 7.3.</p>
<p>14 §</p>
<p>(Artikel 3)</p>
<p>I paragrafen föreskrivs att rätt till ersättning inte skall finnas om en in-<br>vesterares krav avser tillgångar som varit föremål för häleribrott. Rege-<br>ringen har i prop. 1998/99:19 föreslagit att det införs ett nytt brott - pen-<br>ninghäleri - i brottsbalken. Den nya brottsbestämmelsen tar sikte på några<br>av de gärningar som för närvarande är straffbelagda inom ramen för<br>brottsbalkens generella häleribestämmelse (9 kap. 6 § första stycket 3 och<br>4 brottsbalken). Brottsbestämmelsen innebär dock en viss utvidgning jäm-<br>fört med gällande rätt på så sätt att t.ex. brott varigenom skatt, tull eller<br>annan avgift undandras det allmänna skall kunna vara s.k. förbrott till<br>penninghäleri.</p>
<p>Hänvisning görs i paragrafen till såväl häleri och häleriförseelse som de<br>nya brotten penninghäleri och penninghäleriförseelse eftersom häleri i<br>vissa fall kan innefatta penninghäleri. Bestämmelsen tar endast sikte på de<br>tillgångar som varit föremål för häleribrott, dvs. har investeraren krav som<br>avser andra tillgångar kan han fa ersättning för dessa. En förutsättning för<br>att paragrafen skall vara tillämplig är att det föreligger en dom som har<br>vunnit laga kraft. Nämnden kan i avvaktan på att det föreligger en laga-<br>kraftvunnen dom besluta att ersättning tills vidare inte skall betalas ut<br>(18 §).</p>
<p>Paragrafen har behandlats närmare i avsnitt 9.2.</p>
<p>99</p>
<p>Utredning och utbetalning av ersättning</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>15 §</p>
<p>(Artikel 9.1)</p>
<p>Paragrafens forsta stycke innehåller en preklusionsregel som innebär att<br>investeraren skall framställa sitt krav inom ett år från konkursen om han<br>inte skall förlora rätten till ersättning.</p>
<p>Andra stycket behandlar den situationen att investeraren inte har kunnat<br>framställa sitt krav inom den frist sin avses i första stycket. Om det varit<br>omöjligt för investeraren att framställa begäran om ersättning i tid, skall<br>den inte avvisas av den anledningen. Vad som utgör tillräckliga omstän-<br>digheter i detta avseende får avgöras i tillämpningen mot bakgrund av<br>liknande situationer på andra områden.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 9.1.</p>
<p>16 §</p>
<p>Paragrafen behandlar konkursförvaltarens arbetsuppgifter med anledning<br>av investerarskyddet. Konkursförvaltaren spelar en central roll i en ersätt-<br>ningssituation. Vid en konkurs vänder sig investerarna sannolikt till för-<br>valtaren för att framställa krav på att fa ut sina finansiella instrument med<br>separationsrätt. Det torde således normalt vara konkursförvaltaren som<br>först upptäcker om det finns anledning för investerare att vända sig till<br>investerarskyddet för att framställa anspråk på ersättning. Förvaltaren<br>åläggs därför att informera investerare när han upptäcker att dessa kan ha<br>rätt till ersättning. Förvaltaren kommer också att ha tillgång till uppgifter<br>som Insättningsgarantinämnden behöver. Det kan vara fråga om ägarför-<br>teckningar, köp- och säljnotor samt avtal med kunder. Sådan uppgifter<br>skall förvaltaren vara beredd att lämna till Insättningsgarantinämnden.<br>Konkursförvaltaren åläggs dock inte något särskilt utredningsansvar för<br>förhållanden som gäller de olika investerarnas krav. Det är endast me-<br>ningen att förvaltaren skall förmedla den information som han själv be-<br>sitter eller införskaffar för boutredningen och som har betydelse för in-<br>sättningsgarantinämndens ställningstagande till investerarnas anspråk mot<br>investerarskyddet.</p>
<p>I den mån det behövs en särskild utredning utöver vad som sker i kon-<br>kursärendet skall den göras av Insättningsgarantinämnden. Det kan gälla<br>förhållanden som är av intresse specifikt för tillämpningen av reglerna i<br>investerarskyddsärendet eller rättsliga frågor av annat slag. Förvaltaren är<br>därvid skyldig att bistå nämnden i dess utredning genom att tillhandahålla<br>uppgifter som efterfrågas och som är tillgängliga för förvaltaren. Det kan<br>inte uteslutas att förvaltaren i vissa fall kommer att få delta i begränsad<br>omfattning när sådana uppgifter eftersöks. Sammanställningar, uträkning-<br>ar eller liknande bearbetning av tillgängligt material är förvaltaren dock<br>inte skyldig att medverka till.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.1</p>
<p>100</p>
<p>17 §</p>
<p>(Artikel 9.2)</p>
<p>I bestämmelsen behandlas inom vilken tid nämnden skall betala ut ersätt-<br>ning. Paragrafen motsvaras av 9 § lagen om insättningsgaranti. Till skill-<br>nad mot vad som gäller för insättningsgarantin utgår fristen inte från kon-<br>kursbeslutet utan från när det berättigade i kravet och ett belopp slutligt<br>har fastställts. Beroende på hur lång tid det tar att utreda ett krav kan den<br>tid som löper från konkursdagen variera från fall till fall. I och med att<br>Insättningsgarantinämnden tagit ställning till investerarens krav börjar<br>emellertid fristen - som uppgår till två veckor - att löpa. Bestämmelsen<br>har behandlats närmare i avsnitt 9.2.</p>
<p>18 §</p>
<p>(Artikel 9.3)</p>
<p>Ovan har behandlats det fallet att någon som begär ersättning från inves-<br>terarskyddet enligt en lagakraftvunnen dom har dömts för häleri eller pen-<br>ninghäleri (se kommentaren under 14 §). I sådana fall skall nämnden inte<br>betala ut ersättning, om de tillgångar ersättningen skulle avse varit före-<br>mål för brottet. Om det pågår en rättegång bör nämnden tills vidare hålla<br>inne en eventuell utbetalning. Ett beslut att tills vidare hålla inne en utbe-<br>talning faller automatiskt om det meddelas en fallande dom och domen<br>vinner laga kraft. Om åtalet ogillas bör nämnden - sedan tiden för över-<br>klagande har gått ut - betala ut ersättningen till investeraren. Det nu<br>nämnda överensstämmer med vad som föreskrivs i investerarskyddsdi-<br>rektivet (artikel 9.3).</p>
<p>Paragrafen har behandlats närmare i avsnitt 9.2.</p>
<p>Återbetalning av ersättning</p>
<p>19 §</p>
<p>Bestämmelsen har utformats efter förebild i 18 § lagen om insättnings-<br>garanti och 34 § lönegarantilagen (1992:497). Enligt första och andra<br>styckena kan den som lämnar oriktiga uppgifter eller på annat sätt tar<br>emot felaktig betalning eller betalning med för högt belopp bli återbetal-<br>ningsskyldig.</p>
<p>Enligt föärde stycket kan återbetalningsskyldigheten efterges. Eftergift<br>kan ske antingen av återbetalningsskyldigheten som sådan eller av t.ex.<br>skyldigheten att betala ränta på kapitalbeloppet. Allmänt sett bör mindre<br>belopp i högre utsträckning kunna efterges, om inte omständigheterna är<br>försvårande eller det annars skulle vara stötande om betalningsmottagaren<br>undgår återbetalningsskyldighet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>101</p>
<p>Information</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>20 §</p>
<p>(Artikel 10.1)</p>
<p>Paragrafen har sin motsvarighet i 11 § lagen om insättningsgaranti. Av<br>första stycket följer ett åläggande för varje institut att informera sina kun-<br>der om investerarskyddet. Informationen får anpassas efter förhållandena i<br>olika situationer. Normalt sett bör det vara tillräckligt att kunderna på oli-<br>ka sätt uppmärksammas på att investerarskyddet finns. Därutöver bör<br>närmare information finnas lätt tillgänglig i form av informationsbroschy-<br>rer eller liknande. Det får förutsättas att personal som har hand om kunder<br>är väl insatt i vad som gäller för investerarskyddet och kan besvara direkta<br>frågor. När ett nytt kundförhållande upprättas med en investerare bör den-<br>ne särskilt uppmärksammas på skyddet.</p>
<p>Andra stycket innebär att information skall hållas tillgänglig på svenska<br>språket. Bestämmelsen torde ha störst betydelse när ett utländsk värde-<br>pappersinstitut etablerar en filial i Sverige.</p>
<p>I tredje stycket upplyses att marknadsföringslagens bestämmelser gäller<br>i fråga om information som är av betydelse för konsumenter. Stycket har<br>utformats enligt Lagrådets förslag.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 10.1.</p>
<p>Övertagande av fordran</p>
<p>21 §</p>
<p>(Artikel 12)</p>
<p>I första stycket sägs att staten träder in framför investeraren i dennes rätt<br>mot värdepappersinstitutet när investerarskyddet har betalat ut ersättning.<br>Vid utdelning i institutets konkurs skall alltså statens regressfordran ha<br>företräde framför investerarens eventuella restfordran. Bestämmelsen tar<br>bara sikte på förhållandet mellan staten och investeraren. Den påverkar<br>således inte övriga oprioriterade borgenärers rätt till utdelning. Dessutom<br>torde den i regel bli tillämplig endast om investerarens krav mot institutet<br>överstiger 250 000 kronor, dvs. det maximala belopp som kan ersättas<br>enligt investerarskyddet. Som exempel kan nämnas att investerarens krav<br>uppgår till 1 000 000 kronor och att maximal ersättning betalats från in-<br>vesterarskyddet. Vid en trettioprocentig utdelning för oprioriterade ford-<br>ringar i institutets konkurs far i sådana fall staten tillbaka hela det utbetal-<br>da beloppet om 250 000 kronor och investeraren 50 000 kronor för sin<br>restfordran om 750 000 kronor. Investerarens totala ersättning blir alltså i<br>ett sådant fall 300 000 kronor oavsett investerarskyddet. Fördelen för in-<br>vesteraren är dock att ersättningen från investerarskyddet ofta kan utbeta-<br>las snabbare.</p>
<p>102</p>
<p>Andra stycket likställer utländska skyddssystem med det svenska in-<br>vesterarskyddet i detta avseende.</p>
<p>Paragrafen har omarbetats som en följd av Lagrådets yttrande och be-<br>handlats i avsnitt 9.3.</p>
<p>22 §</p>
<p>Iförsta stycket regleras statens regressrätt mot en eventuell försäkringsgi-<br>vare. Enligt 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse är alla<br>värdepappersinstitut skyldiga att ha en ansvarsförsäkring. Det är troligt att<br>en stor del av de fall som täcks av investerarskyddet också täcks av insti-<br>tutets ansvarsförsäkring. I sådana fall har staten rätt att återkräva utbetalt<br>belopp av försäkringsgivaren, givetvis enligt de villkor som gäller för för-<br>säkringen. Staten har därvid företräde för sin regressfordran framför in-<br>vesteraren. För investerarens del innebär bestämmelsen att det belopp som<br>har betalats ut från investerarskyddet avräknas när en eventuell försäk-<br>ringsersättning fastställs.</p>
<p>Det kan även inträffa att rätt till ersättning föreligger enligt både den fö-<br>reslagna lagen om kontoföring av finansiella instrument, som är tänkt att<br>ersätta aktiekontolagen (1989:827), och investerarskyddet. Om Insätt-<br>ningsgarantinämnden i sådana fall betalar ut ersättning skall staten enligt<br>andra stycket ha regressrätt mot den centrala värdepappersförvararen eller<br>det kontoförande institutet med företräde framför investeraren.</p>
<p>Bestämmelserna har utformats enligt förslag från Lagrådet och har be-<br>handlats i avsnitt 7.2.1, 8 och 9.3.</p>
<p>Ingripanden och uteslutning av institut</p>
<p>23-26 §§</p>
<p>(Artikel 5 och 7.2)</p>
<p>I huvudsak överensstämmer bestämmelserna med vad som gäller enligt<br>lagen om insättningsgaranti. Reglerna skiljer på värdepappersinstitut som<br>automatiskt tillhör investerarskyddet, genom att de beviljats tillstånd att<br>bedriva värdepappersrörelse, och sådana filialer till svenska eller utländ-<br>ska institut som omfattas av kompletteringsskydd.</p>
<p>För institut som tillhör skyddet obligatoriskt och som inte uppfyller sina<br>förpliktelser gäller enligt 23 § att Insättningsgarantinämnden skall under-<br>rätta Finansinspektionen om detta, varvid inspektionen får vidta åtgärder<br>enligt de sanktionsregler som finns i lagen (1991:981) om värdepappers-<br>rörelse. Underlåter ett sådant institut att betala avgifter leder detta till att<br>tillståndet att bedriva värdepappersrörelse kan dras in.</p>
<p>Övriga paragrafer behandlar filialer som anslutits frivilligt till det<br>svenska investerarskyddet. 24 § behandlar filialer till institut från andra<br>EES-länder. Dessa står under hemlandets auktorisation och tillsyn och<br>omfattas av ett investerarskydd där. Det kan därför inte i Sverige bli fråga</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>103</p>
<p>om att dra in tillståndet om det utländska institutet skulle försumma sina<br>förpliktelser. I stället kan det kompletterande skyddet från det svenska<br>investerarskyddet upphöra att gälla.</p>
<p>När det gäller filialer till utländska institut från länder utanför EES får<br>man skilja mellan filialer som har ett fullgott hemlandsskydd och filialer<br>som inte har ett sådant skydd. Filialer som inte omfattas av något skydd<br>eller av ett alltför dåligt skydd måste anslutas till det svenska investe-<br>rarskyddet för att far verka i Sverige. Dessa behandlas på samma sätt som<br>svenska institut, dvs. uppfyller de inte sina förpliktelser riskerar de att<br>filialtillståndet att driva värdepappersrörelse återkallas. Detta följer av 23<br>§ i den föreslagna lagen om investerarskydd och 6 kap. 8 d § tredje styck-<br>et lagen om värdepappersrörelse. För filialer som har ett fullgott hem-<br>landsskydd gäller enligt 25 § motsvarande som för filialer till institut från<br>andra EES-länder, dvs. skyddet kan upphöra att gälla. En skillnad är dock<br>att hemlandsmyndigheten inte behöver samtycka till åtgärden. 1 26 § in-<br>förs en motsvarande bestämmelse för svenska värdepappersinstituts filia-<br>ler i länder utanför EES som efter särskilt beslut av Insättningsgaranti-<br>nämnden omfattas av det svenska investerarskyddet.</p>
<p>Bestämmelserna har behandlats närmare i avsnitt 10.2.</p>
<p>27 §</p>
<p>Paragrafen har sin motsvarighet i 22 § lagen om insättningsgaranti. I pa-<br>ragrafen anges att om Insättningsgarantinämnden har beslutat att skyddet<br>inte längre skall gälla hos ett värdepappersinstitut skall institutet under-<br>rätta sina investerare om beslutet. De fall där detta kan bli aktuellt är när<br>nämnden beslutat att ett kompletteringsskydd inte längre skall gälla för en<br>filial i tredje land till ett svenskt värdepappersinsitut eller att skyddet inte<br>längre skall gälla hos ett utländskt institut som frivilligt ansökt om att dess<br>filial i Sverige skall tillhöra det svenska skyddet.</p>
<p>I enlighet med vad som uttalades när Insättningsgarantin infördes far<br>det förutsättas att insättama informeras om ett beslut med motsvarande<br>innebörd av Finansinspektionen (se prop. 1995/96:60 s. 131). Det finns<br>därför inte skäl att införa bestämmelser för sådana situationer i den nu<br>föreslagna lagen.</p>
<p>28 §</p>
<p>(Artikel 6)</p>
<p>Paragrafen behandlar frågan om vad som gäller när ett värdepappersin-<br>stitut efter beslut av Insättningsgarantinämnden inte längre tillhör investe-<br>rarskyddet eller förlorat sitt tillstånd att bedriva värdepappersrörelse. Pa-<br>ragrafen, som har sin motsvarighet i 23 § lagen om insättningsgaranti,<br>stadgar att ett beslut som innebär att skyddet inte längre skall gälla för<br>tillgångar i ett institut, inte inverkar på skyddet av de tillgångar som om-<br>fattades av skyddet när beslutet meddelades.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>104</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 10.2</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Avgifter och säkerställande av utbetalningar</p>
<p>29 §</p>
<p>I första stycket anges att värdepappersinstituten skall bekosta investe-<br>rarskyddet genom att betala avgifter till Insättningsgarantinämnden.</p>
<p>Det som sägs i andra stycket första meningen innebär att investe-<br>rarskyddet varken skall underfinansieras eller överfinansieras. Insätt-<br>ningsgarantinämnden skall bestämma avgifter som motsvarar de upp-<br>skattade kostnaderna för att säkerställa eventuella utbetalningar och<br>nämndens administration. I ett inledningsskede kan det bli fråga om att<br>betala högre avgifter för att bygga upp en viss kapacitet. Andra meningen<br>behandlar avgiftssättningen i förhållande till instituten. En faktor som<br>skall ha betydelse vid avgiftssättningen är storleken av de tillgångar hos<br>institutet som omfattas av skyddet i relation till samtliga skyddade till-<br>gångar. Bestämmelsen hindrar inte att Insättninggarantinämnden tar hän-<br>syn också till andra faktorer vid avgiftssättningen. Vid fastställande av<br>avgifterna kan det t.ex. finnas skäl att premiera institut där sannolikheten<br>för att ersättningsfall uppstår är lägre. För att ett ersättningfall skall uppstå<br>krävs dels att ett institut skall ha gått i konkurs, dels att investeraren inte<br>kan få ut sin egendom. Att i förväg i avgiftssättningen beakta sannolikhe-<br>ten för att dessa händelser skall inträffa är svårt. Det kan dock inte ute-<br>slutas att Insättningsgarantinämnden kan finna kriterier som kan läggas<br>till grund för en mera sofistikerad avgiftssättning.</p>
<p>Tredje stycket innehåller, på Lagrådets inrådan, ett bemyndigande till<br>regeringen eller, efter vidaredelegation, Insättningsgarantinämnden att<br>meddela föreskrifter för hur avgiftsberäkningen skall gå till Genom att<br>avgiftssättningen delegeras kan denna anpassas på ett flexibelt sätt till den<br>metod nämnden väljer för att säkerställa utbetalningar. Avgiftssättningen<br>torde därigenom kunna bli effektivare och totalt sett leda till lägre avgifter<br>för instituten.</p>
<p>Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 11.</p>
<p>30 §</p>
<p>Paragrafen behandlar den situationen att ett institut påbörjar eller avslutar<br>sin verksamhet under ett löpande kalenderår eller kompletteringsansluter<br>en filial under året. Med stöd av bestämmelsen kan nämnden ta hänsyn till<br>detta när avgifterna fastställs för institutet.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 11.</p>
<p>105</p>
<p>31 §</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>I bestämmelsen behandlas hur Insättningsgarantinämnden skall förvalta<br>de medel nämnden förfogar över. I första stycket anges att medel som<br>nämnden förfogar över skall placeras på räntebärande konto hos Riks-<br>gäldskontoret, dvs. utan kreditrisk. Hur stor denna fondering skall vara är<br>beroende av hur nämnden väljer att säkerställa eventuella utbetalningar.<br>På Lagrådets inrådan sägs i andra meningen uttryckligen att medel på<br>konto även kan användas för kostnader för tillhandahållande av skyddet.</p>
<p>Av andra stycket framgår att nämnden har en möjlighet att låna medel i<br>Riksgäldskontoret. Denna möjlighet är viktig framför allt om ett ersätt-<br>ningsfall skulle inträffa och andra medel inte kan tas i anspråk för utbetal-<br>ning av eventuella ersättningsanspråk. Om nämnden utnyttjar lånemöjlig-<br>heten skall instituten stå för kostnaderna för lånet. Detta kan ske genom<br>en tillfällig avgiftshöjning eller på annat sätt.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 11.</p>
<p>32 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 16 § lagen om insättningsgaranti och behandlar den<br>uppgiftsskyldighet som värdepappersinstituten har gentemot Insättnings-<br>garantinämnden. För att kunna fastställa institutens avgifter är det nöd-<br>vändigt att nämnden får del av uppgifter om institutens verksamhet. In-<br>sättningsgarantinämnden kan också behöva uppgifter i samband med ett<br>ersättningsfall.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>33 §</p>
<p>Enligt första stycket får Insättningsgarantinämndens beslut överklagas till<br>allmän förvaltningsdomstol, dvs. till länsrätt i första instans. Detta gäller<br>emellertid inte s.k. normbeslut, dvs. föreskrifter som en myndighet har<br>meddelat med stöd av bemyndiganden i lag. Överklagande av normbeslut<br>som meddelats av Insättningsgarantinämnden skall ske till regeringen.<br>Detta följer av 35 § verksförordningen (1995:1322).</p>
<p>Andra stycket innebär att prövningstillstånd krävs for att kammarrätten<br>skall pröva ett beslut.</p>
<p>Ikraftträdandebestämmelser</p>
<p>Lagen träder i kraft den 1 maj 1999. När det gäller 14 och 18 §§ träder<br>emellertid dessa bestämmelser i kraft den 1 juli 1999, dvs. samma dag<br>som de ändringar regeringen föreslagit i lagrådsremissen den 3 septem-<br>ber 1998 med förslag till åtgärder mot s.k. penningtvätt (se avsnitt 9.2).</p>
<p>106</p>
<h3>14.2 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen<br>(1987:617)</h3>
<p>1 kap. 4 §</p>
<p>I enlighet med vad som bör gälla för investerarskyddet upphävs den be-<br>gränsning som finns i tredje stycket och som innebär ett etableringsförbud<br>för filialer till värdepappersföretag hemmahörande utanför EES som om-<br>fattas av ett hemlandsskydd som är bättre än det svenska skyddet (se vida-<br>re avsnitt 7.5.3).</p>
<p>1 kap. 7 och 7 b §§</p>
<p>Paragraferna behandlar bankaktiebolags underrättelseskyldighet gentemot<br>Finansinspektionen vid verksamhet genom filial i annat land inom EES<br>och Finansinspektionens skyldighet att vidarebefordra uppgifter till den<br>behöriga myndigheten i värdlandet. Genom ändringarna införs en skyl-<br>dighet för Finansinspektionen att upplysa om det investerarskydd som<br>gäller för bankens kunder, såväl vid nyetablering som vid ändrade förhål-<br>landen beträffande investerarskyddet.</p>
<p>7 kap. 18 §</p>
<p>Som en följd av att etableringsförbudet för filialer som omfattas av ett<br>hemlandsskydd som är bättre än det svenska skyddet tas bort, upphävs<br>också återkallelsegrunden i förevarande paragraf. (Se kommentaren till</p>
<p>1 kap. 4 § och avsnitt 7.5.3).</p>
<h3>14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om<br>värdepappersrörelse</h3>
<p>2 kap. 6 §</p>
<p>Ändringen innebär att bankinstitut måste tillhöra ett investerarskydd som<br>minst motsvarar de krav som gäller inom EES för att kunna få tillstånd att<br>bedriva värdepappersrörelse. För svenska värdepappersinstitut medför ett<br>tillstånd att bedriva värdepappersrörelse automatiskt att de omfattas av det<br>svenska investerarskyddet och att de blir skyldiga att medverka vid finan-<br>sieringen av det. För utländska bankföretag innebär ändringen att de kan<br>få tillstånd till filialetablering i Sverige om de i hemlandet har ett motsva-<br>rande skydd som även täcker den verksamhet som bedrivs genom filialen.<br>Utländska bankinstitut som saknar ett tillräckligt hemlandsskydd kan an-<br>söka om att få tillhöra det svenska skyddet, och på så sätt få möjlighet till<br>filialetablering i Sverige.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>107</p>
<p>2 kap. 7 §</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Genom ändringen tillkommer ytterligare ett villkor för att filialer till in-<br>stitut från ett land utanför EES skall kunna få tillstånd att bedriva värde-<br>pappersrörelse i Sverige, nämligen att filialen tillhör ett investerarskydd<br>som uppfyller de krav som gäller inom EES. Så kan vara fallet antingen<br>om hemlandsskyddet anses vara tillräckligt eller om institutet ansöker om<br>att filialen skall tillhöra det svenska investerarskyddet. Paragrafen har<br>också ändrats redaktionellt.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 7.5.3.</p>
<p>6 kap. 8 d §</p>
<p>Paragrafen behandlar ingripanden mot utländska företag. Eftersom förbu-<br>det mot etablering av en filial till ett utländskt värdepappersinstitut som<br>tillhör ett skydd som är bättre än de svenska skyddet tas bort, upphävs<br>andra stycket, som innehåller en motsvarande grund för återkallelse av<br>filialtillståndet, (se kommentaren till 1 kap. 4 § bankrörelselagen och av-<br>snitt 7.5.3).</p>
<p>Ändringen i tredje stycket (tidigare fjärde stycket) innebär att tillståndet<br>för filialer till värdepappersinstitut från länder utanför EES skall återkallas<br>om de inte fullgör sina skyldigheter mot investerarskyddet. Detta överens-<br>stämmer med vad som gäller för insättningsgarantin. Vidare har paragra-<br>fen ändrats redaktionellt.</p>
<p>6 kap. 9 §</p>
<p>I andra stycket har införts en ny grund för återkallelse av värdepappersrö-<br>relsetillstånd, nämligen den att ett institut inte fullgör sina skyldigheter<br>gentemot investerarskyddet.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 10.2.</p>
<h3>14.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om<br>insättningsgaranti.</h3>
<p>19 §</p>
<p>Paragrafen behandlar statens och utländska skyddssystems regressrätt mot<br>institutet för ersättning som har betalats ut från insättningsgarantin. Be-<br>stämmelsen överensstämmer i sak med 21 § lagen om investerarskydd och<br>har, liksom den paragrafen, ändrats i sak i förhållande till förslaget i lag-<br>rådsremissen, som en följd av Lagrådets yttrande, (se kommentaren till<br>21 § lagen om investerarskydd och avsnitt 9.3).</p>
<p>108</p>
<p>EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS</p>
<p>DIREKTIV NR 97/9/EG</p>
<p>av den 3 mars 1997<br></p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>om system för ersättning till investerare</p>
<p>EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA</p>
<p>DIREKTIV</p>
<p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 i<br>detta,</p>
<p>med beaktande av kommissionens förslagC),</p>
<p>med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande!<sup>2</sup>),</p>
<p>med beaktande av Europeiska monetära institutets yttrande!<sup>3</sup>),</p>
<p>i enlighet med det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandet!<sup>4</sup>), och mot bakgrund av det den 18<br>december 1996 av förlikningskommittén godkända gemensamma utkastet,</p>
<p>(’) EGT nr C 321, 27.11.1993, s. 15 och EGT nr C 382, 31.12.1994, s. 27.</p>
<p>f<sup>2</sup>) EGT nr C 127, 7.5.1994, s. 1.</p>
<p>(<sup>3</sup>) Yttrandet avgivet den 28 juli 1995.</p>
<p>(<sup>4</sup>) Europaparlamentets yttrande av den 19 april 1994 (EGT nr C 128, 9.5.1994, s. 85), rådets<br>gemensamma ståndpunkt av den 23 oktober 1995 (EGT nr C 320, 30.11.1995, s. 9) och<br>Europaparlamentets beslut av den 12 mars 1996 (EGT nr C 96, 1.4.1996, s.28). Rådets beslut av den 17<br>februari 1997 och Europaparlamentets beslut av den 19 februari 1997 (ännu inte offentliggjort i<br>officiella tidningen).</p>
<p>109</p>
<p>med beaktande av följande:</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>1. Rådet antog den 10 maj 1993 direktiv 93/22/EEG om investeringstjänster inom<br>värdepappersområdet (’). Detta direktiv utgör ett viktigt verktyg för att förverkliga den inre<br>marknaden för värdepappersföretag.</p>
<p>2. I direktiv 93/22/EEG fastställs de försiktighetsregler som värdepappersföretag ständigt måste<br>iaktta, i synnerhet de regler som syftar till att i största möjliga utsträckning skydda<br>investerarnas rättigheter vad avser deras medel eller instrument.</p>
<p>3. Inget tillsynssystem kan dock garantera fullständig säkerhet, i synnerhet inte när det är fråga<br>om bedrägerier.</p>
<p>4. Skyddet för investerare och ett fortsatt förtroende för det finansiella systemet är viktiga<br>beståndsdelar för att den inre marknaden på det här området skall fullbordas och fungera på ett<br>riktigt sätt. Därför är det nödvändigt att varje medlemsstat förfogar över ett system för<br>ersättning till investerare som garanterar en lägsta gemensam skyddsnivå, åtminstone för små<br>investerare, om ett värdepappersföretag inte skulle vara i stånd att fullgöra sina skyldigheter<br>gentemot sina investeringskunder.</p>
<p>5. Små investerare skulle då kunna köpa investeringstjänster från värdepappersföretagens filialer<br>inom gemenskapen, eller genom att anlita gränsöverskridande tjänster, med samma förtroende<br>som om de anlitade inhemska värdepappersföretag, i vetskap om att de skulle vara berättigade<br>till en lägsta gemensam skyddsnivå om ett värdepappersföretag inte skulle vara i stånd att<br>fullgöra sina skyldigheter gentemot sina investeringskunder.</p>
<p>(<sup>1</sup>) EGT nr L 141, 11.6.1993, s.27.</p>
<p>110</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>6. I avsaknad av en lägsta gemensam skyddsnivå och för att kunna ge investerarna ett gott skydd,<br>kan en värdmedlemsstat anse sig ha goda skäl att tvinga värdepappersföretag inom<br>gemenskapen som bedriver verksamhet genom en filial eller genom att tillhandahålla tjänster i<br>värdlandet att ansluta sig till värdlandets ersättningssystem, om dessa företag inte är anslutna<br>till ett ersättningssystem för investerare i hemlandet, eller om detta system inte anses erbjuda<br>ett likvärdigt skydd. Ett sådant krav skulle kunna inverka menligt på den inre marknadens<br>funktion.</p>
<p>7. Även om de flesta medlemsstater för närvarande har system för ersättning till investerare<br>omfattar dessa som regel inte alla värdepappersföretag med en enda auktorisation enligt<br>direktiv 93/22/EEG.</p>
<p>8. Alla medlemsstater bör därför så snart som möjligt åläggas att inrätta ett eller flera system för<br>ersättning till investerare som alla värdepappersföretag i fråga skall vara anslutna till. Varje<br>system måste omfatta de medel eller instrument som ett värdepappersföretag förfogar över med<br>avseende på en investerares investeringstransaktioner och som, om företaget inte skulle vara i<br>stånd att fullgöra sina skyldigheter gentemot sina investeringskunder, inte kan återställas till<br>investeraren. Detta påverkar inte på något sätt de regler och förfaranden som är tillämpliga i<br>varje medlemsstat vad gäller de beslut som skall fattas i händelse av obestånd eller när ett<br>värdepappersföretag träder i likvidation.</p>
<p>111</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>9. Definitionen på ett värdepappersföretag innefattar de kreditinstitut som är auktoriserade att<br>tillhandahålla investeringstjänster. Dessa kreditinstitut bör också vara skyldiga att ansluta sig<br>till ett system för ersättning till investerare med avseende på sin investeringsverksamhet. Men<br>det är likväl inte nödvändigt att föreskriva att dessa kreditinstitut skall ansluta sig till två<br>system, om ett av systemen uppfyller kraven såväl i detta direktiv som i Europaparlamentets<br>och rådets direktiv 94/19/EGC) av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar. För<br>de värdepappersföretag som också är kreditinstitut kan det dock i vissa fall vara svårt att<br>upprätthålla en skillnad mellan de insättningar som omfattas av direktiv 94/19/EG och de<br>medel som innehas i samband med investeringsverksamheten. Medlemsstaterna bör därför ges<br>möjlighet att bestämma vilket av de två direktiven som skall tillämpas.</p>
<p>10. I direktiv 94/19/EG ges medlemsstaterna rätt att undanta kreditinstitut från skyldigheten att<br>tillhöra ett system för garanti av insättningar när kreditinstitutet tillhör ett system som skyddar<br>själva kreditinstitutet, och särskilt garanterar dess solvens. När ett kreditinstitut som tillhör ett<br>sådant system också är ett värdepappersföretag bör medlemsstaterna även ha rätt att på vissa<br>villkor befria företaget från skyldigheten att vara anslutet till ett system för ersättning till<br>investerare.</p>
<p>11. En harmoniserad miniminivå för ersättningen på 20 000 ecu per investerare bör vara tillräcklig<br>för att skydda små investerares intressen om ett värdepappersföretag inte skulle vara i stånd att<br>fullgöra sina skyldigheter gentemot sina investeringskunder. Det förefaller därför rimligt att<br>fastställa den harmoniserade miniminivån till 20 000 ecu. Emellertid kan det bli nödvändigt<br>med begränsade övergångsbestämmelser, liksom i direktiv 94/19/EG, i syfte att göra det<br>möjligt för systemen för ersättning att inrätta sig efter denna nivå eftersom denna också skall<br>gälla i de medlemsstater vilka, när detta direktiv antas, inte har tillgång till något sådant system.</p>
<p>(’) EGT nr L 135, 31.5.1994, s. 5.</p>
<p>112</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>12. Samma nivå har fastställts i direktiv 94/19/EG.</p>
<p>13. För att stimulera investeraren att välja värdepappersföretag med urskillning bör<br>medlemsstaterna tillåtas att ställa krav på att investeraren själv bär en del av den förlust han har<br>gjort. Skyddet för investeraren bör dock under alla omständigheter uppgå till minst 90 % av en<br>förlust så länge som den utgivna ersättningens nivå inte når upp till miniminivån inom<br>gemenskapen.</p>
<p>14. Vissa medlemsstaters system erbjuder en högre skyddsnivå än den lägsta gemensamma<br>skyddsnivån i detta direktiv, men det förefaller inte lämpligt att kräva en ändring av dessa<br>system på denna punkt.</p>
<p>15. Om system som erbjuder investerarna en högre skyddsnivå än den harmoniserade miniminivån<br>behålls inom gemenskapen kan detta, inom samma territorium, leda till skillnader i ersättning<br>och ojämlika konkurrensvillkor mellan de inhemska värdepappersföretagen och filialer från<br>andra medlemsstater. I syfte att råda bot på dessa olägenheter bör filialer tillåtas att ansluta sig<br>till sin värdmedlemsstats system så att de kan erbjuda sina investerare samma skydd som<br>systemen i de länder i vilka de är belägna. Därför bör kommissionen i sin rapport om<br>tillämpningen av detta direktiv ange i vilken utsträckning filialerna har använt sig av denna<br>möjlighet, liksom vilka eventuella problem de kan ha haft eller eventuella problem som har<br>uppstått i systemen för ersättning till investerare när bestämmelserna genomförs. Möjligheten<br>att låta hemländernas system erbjuda kompletterande skydd av denna typ på de villkor som<br>systemet ställer bör dock inte uteslutas.</p>
<p>113</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>16. Störningar på marknaden kan uppstå om filialer till vissa värdepappersföretag som har sitt säte i<br>en annan medlemsstat än i hemlandet erbjuder en högre skyddsnivå än de värdepappersföretag<br>som är auktoriserade i värdmedlemsstaten. Det är inte lämpligt att nivån på eller omfattningen<br>av skyddet i systemet för ersättning blir ett konkurrensmedel. Därför är det nödvändigt att,<br>åtminstone inledningsvis, slå fast att varken nivån på eller omfattningen av det skydd som<br>erbjuds av ett hemlands system till de investerare som har anlitat filialer i en annan<br>medlemsstat får överstiga vare sig den högsta nivå eller den största omfattning som erbjuds av<br>motsvarande system i värdmedlemsstaten. Eventuella störningar på marknaden skall utredas på<br>ett tidigt stadium med utgångspunkt från den erfarenhet som förvärvats och mot bakgrund av<br>utvecklingen i finanssektom.</p>
<p>17. Om en medlemsstat anser att vissa typer av investeringar eller särskilt angivna investerare inte<br>har behov av något särskilt skydd, bör den ha möjlighet att undanta dessa från skydd enligt<br>systemen för ersättning till investerare.</p>
<p>18. Flera medlemsstater har system för ersättning till investerare som hanteras av särskilda<br>professionella organisationer, medan andra medlemsstaters system har upprättats och<br>administreras med hjälp av lagstiftning. Denna skillnad i rättslig ställning ger problem endast i<br>ett avseende, och det är den obligatoriska anslutningen till och uteslutningen från systemen.<br>Därför är det nödvändigt att vidta åtgärder för att begränsa de befogenheter som ryms inom<br>systemen i detta avseende.</p>
<p>19. Investerare bör ersättas utan onödigt dröjsmål så snart det konstaterats att kravet är berättigat.<br>Det måste inom själva systemet finnas möjlighet att fastställa vad som är en rimlig frist inom<br>vilken krav skall framställas. Att denna frist har löpt ut bör dock inte anföras som skäl mot en<br>investerare som haft giltig anledning att inte i tid göra sina krav gällande.</p>
<p>114</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>20. Information till investerarna om metoderna för ersättning är ett väsentligt inslag i skyddet.<br>Enligt artikel 12 i direktiv 93/22/EEG är värdepappersföretag skyldiga att, innan de gör några<br>affärer med investerarna, informera dem om en eventuell tillämpning av ett ersättningssystem.<br>Därför skall det i detta direktiv fastställas regler om information till personer som avser att göra<br>investeringar om de ersättningssystem som gäller för deras investeringstransaktioner.</p>
<p>21. En oreglerad användning i marknadsföringssyfte av uppgifter om belopp och omfattning i<br>ersättningssystemet skulle kunna påverka stabiliteten i det finansiella systemet eller<br>investerarnas förtroende, och medlemsstaterna bör därför fastställa regler som begränsar<br>användningen av sådana uppgifter.</p>
<p>22. I princip åläggs genom detta direktiv alla värdepappersföretag att ansluta sig till ett system för<br>ersättning till investerare. Emellertid har medlemsstaterna rätt att, enligt de direktiv som<br>handlar om anslutningen av värdepappersföretag vilka har sina huvudkontor i tredje land,<br>särskilt enligt direktiv 93/22/EEG, avgöra huruvida och på vilka villkor filialer till<br>värdepappersföretag skall få utöva sin verksamhet på deras territorier. Sådana filialer har dock<br>inte rätt att fritt tillhandahålla tjänster i enlighet med artikel 59 andra stycket i fördraget, inte<br>heller kan de få tillstånd att etablera sig i andra medlemsstater än dem i vilka de redan är<br>etablerade. Följaktligen skall en medlemsstat som har givit sådana filialer tillträde avgöra hur<br>principerna i detta direktiv skall tillämpas på filialerna i enlighet med artikel 5 i direktiv<br>93/22/EEG, i syfte att skydda investerarna och upprätthålla det finansiella systemets integritet.<br>Det är mycket viktigt att investerare som anlitar sådana filialer har full kännedom om vilka<br>metoder för ersättning som gäller för dem.</p>
<p>23. Det är inte nödvändigt att i detta direktiv harmonisera finansieringsmetoderna för systemen för<br>ersättning till investerare, under förutsättning dels att kostnaden för dessa system i princip bärs<br>av värdepappersföretagen själva, dels att den finansiella kapaciteten hos systemen står i rimlig<br>proportion till deras åtaganden. Detta får dock inte innebära att stabiliteten i det finansiella<br>systemet i medlemsstaten i fråga äventyras.</p>
<p>115</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>24. Detta direktiv innebär inte att medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter görs ansvariga<br>gentemot investerarna, under förutsättning att ett eller flera system för ersättning till eller skydd<br>av investerare har upprättats och officiellt blivit godkända i enlighet med de villkor som anges i<br>detta direktiv.</p>
<p>25. Sammanfattningsvis förefaller det nödvändigt med en harmoniserad miniminivå för ersättning<br>till investerare för fullbordandet av den inre marknaden beträffande värdepappersföretag,<br>eftersom detta gör det möjligt för investerare att med större förtroende göra affärer med<br>värdepappersföretag, särskilt vad avser företag vilkas hemland är en annan medlemsstat och att<br>undvika de svårigheter som kan uppstå till följd av tillämpningen av värdländernas inhemska<br>bestämmelser om skydd för investerare, vilka inte är samordnade på gemenskapsnivå. Ett<br>bindande gemenskapsdirektiv är därför den enda lämpliga metoden för att nå det uppsatta<br>målet, i den allmänna avsaknaden av system för ersättning till investerare som motsvarar den<br>nivå som anges i direktiv 93/22/EEG. I detta direktiv anges dock bara den harmoniserade<br>miniminivå som krävs, och medlemsstaterna ges frihet att föreskriva större omfattning av eller<br>högre nivå på skyddet om de så önskar och ges även behövlig frihet vad gäller organiserandet<br>och finansieringen av systemen för ersättning till investerare.</p>
<p>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:</p>
<p>116</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>I detta direktiv avses med</p>
<p>1. värdepappersföretag-. ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i</p>
<p>direktiv 93/22/EEG, som är</p>
<p>- auktoriserat i enlighet med artikel 3 i direktiv 93/22/EEG, eller</p>
<p>- auktoriserat som kreditinstitut i enlighet med direktiv 77/780/EEG(') och direktiv<br>89/646/EEG(<sup>2</sup>) och vars auktorisation omfattar en eller flera investeringstjänster upptagna i<br>avsnitt A i bilagan till direktiv 93/22/EEG.</p>
<p>2. investeringsverksamhet: varje investeringstjänst såsom detta begrepp definieras i artikel 1.1 i<br>direktiv 93/22 EEG samt den tjänst som avses i punkt 1 i avsnitt C i bilagan till det direktivet.</p>
<p>3. instrument: de instrument som är upptagna i avsnitt B i bilagan till direktiv 93/22/EEG.</p>
<p>4. investerare: varje person som har anförtrott ett värdepappersföretag pengar eller instrument i<br>samband med en investeringstjänst.</p>
<p>(’) Rådets första direktiv (77/780/EEG) av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra<br>författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut. (EGT nr L 322, 17.12.1977, s.<br>30). Direktivet senast ändrat genom direktiv 89/646/EEG (EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1).</p>
<p>(<sup>2</sup>) Rådets andra direktiv (89/646/EEG) av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra<br>författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ,samt med ändring av direktiv<br>77/780/EEG. (EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/30/EEG<br>(EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52).</p>
<p>117</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>5. filial', ett driftställe som är en rättsligt osjälvständig del av ett värdepappersföretag och som<br>tillhandahåller investeringstjänster som värdepappersföretaget har auktorisation att<br>tillhandahålla. Alla driftställen som har inrättats i samma medlemsstat av ett<br>värdepappersföretag med huvudkontor i en annan medlemsstat skall betraktas som en enda<br>filial.</p>
<p>6. gemensam investeringsverksamhet', en investeringsverksamhet som utförs för två eller flera<br>personers räkning eller som två eller flera personer har rättigheter till och som tecknas av en<br>eller flera av dessa personer.</p>
<p>7. behöriga myndigheter, de myndigheter som definieras i artikel 22 i direktiv 93/22/EEG. Dessa<br>myndigheter får, i förekommande fall, vara de som definieras i artikel 1 i rådets direktiv<br>92/30/EEG av den 6 april 1992 om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut/<sup>1</sup>).</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>1. Varje medlemsstat skall säkerställa att ett eller flera system för ersättning till investerare införs<br>och officiellt erkänns inom dess territorium. Förutom under sådana omständigheter som avses i<br>andra stycket och i artikel 5.3, får inget värdepappersföretag som är auktoriserat i medlemsstaten<br>bedriva investeringsverksamhet om det inte är anslutet till ett sådant system.</p>
<p>En medlemsstat kan dock undanta ett kreditinstitut som omfattas av detta direktiv från skyldigheten<br>att vara anslutet till ett system för ersättning till investerare, då kreditinstitutet enligt artikel 3.1 i<br>direktiv 94/19/EEG redan är undantaget från skyldigheten att vara anslutet till ett system för garanti<br>av insättningar, under förutsättning att det skydd och den information som ges till insättare också<br>ges investerare på samma villkor och investerare därmed åtnjuter ett skydd som åtminstone är<br>likvärdigt med det skydd som ges enligt ett system för ersättning till investerare.</p>
<p>118</p>
<p>(’) EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52.</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>En medlemsstat som utnyttjar denna möjlighet skall informera kommissionen om detta. Den skall<br>särskilt lämna information om dessa skyddssystems egenskaper och vilka kreditinstitut som<br>omfattas av dem med avseende på syftet med detta direktiv samt om senare ändringar i den<br>information som har tillhandahållits. Kommissionen skall informera rådet om detta.</p>
<p>2. Ett system skall tillhandahålla skydd för investerare enligt artikel 4 antingen om</p>
<p>- de behöriga myndigheterna har konstaterat att ett värdepappersföretag, enligt deras uppfattning,<br>för närvarande och av skäl som direkt hör samman med dess finansiella ställning, verkar sakna<br>förmåga att kunna uppfylla sina förpliktelser med anledning av investerares krav och att denna<br>oförmåga inte endast är tillfällig, eller</p>
<p>- en rättslig myndighet av orsaker som direkt hör samman med ett värdepappersföretags finansiella<br>ställning har meddelat ett avgörande som innebär att investerares möjlighet att framställa krav<br>mot företaget tillfälligt upphävs,</p>
<p>beroende på om konstaterandet eller avgörandet inträffar först.</p>
<p>Skydd skall tillhandahållas för krav som uppkommer på grund av ett värdepappersföretags<br>oförmåga att</p>
<p>- betala tillbaka pengar som tillkommer eller tillhör investerare och som innehas för deras räkning i<br>samband med investeringsverksamhet, eller</p>
<p>- till investerare lämna tillbaka finansiella instrument som tillhör dem och som innehas, handhas<br>eller förvaltas för deras räkning i samband med investeringsverksamhet,</p>
<p>enligt de rättsliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga.</p>
<p>119</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>3. Sådana krav på kreditinstitut som avses i punkt 2 som i en viss medlemsstat skulle omfattas av<br>både detta direktiv och direktiv 94/19/EG skall av den medlemsstaten hänföras till ett system enligt<br>något av dessa direktiv efter vad den staten finner lämpligt. Inget krav skall kunna ge ersättning<br>mer än en gång enligt dessa direktiv.</p>
<p>4. Storleken av en investerares krav skall beräknas enligt de rättsliga och avtalsmässiga villkor,<br>särskilda sådana som behandlar kvittning och motkrav som berättigar till ersättning som, vid<br>tidpunkten för det konstaterande eller det avgörande som avses i punkt 2, gäller för uppskattningen<br>av penningbeloppet eller värdet, där så är möjligt, fastställt i förhållande till marknadsvärdet på<br>instrumenten som tillhör investeraren och som värdepappersföretaget inte förmår betala tillbaka<br>eller återlämna.</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>Krav som härrör från transaktioner i samband med något för vilket en fällande dom för<br>penningtvätt har meddelats, enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv 91/308/EEG av den 10<br>juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av<br>pengarC), skall uteslutas från all ersättning enligt system för ersättning till investerare.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall säkerställa att systemet tillhandahåller ett skydd som uppgår till minst</p>
<p>20 000 ecu per investerare vad gäller krav som avses i artikel 2.2.</p>
<p>120</p>
<p>(') EGT nr L 166, 28.6.1991, s. 77.</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>Till och med den 31 december 1999 får medlemsstater i vilka skyddet, när detta direktiv antas, är<br>lägre än 20 000 ecu, behålla denna lägre skyddsnivå, under förutsättning att den inte är lägre än<br>15 000 ecu. Denna möjlighet skall också ges medlemsstater på vilka övergångsbestämmelserna i<br>artikel 7.1 andra stycket i direktiv 94/19/EG är tillämpliga.</p>
<p>2. En medlemsstat kan föreskriva att vissa investerare skall vara undantagna från det skydd som<br>systemet tillhandahåller eller skall ges en lägre skyddsnivå. Dessa undantag finns angivna i bilaga I.</p>
<p>3. Denna artikel skall inte hindra att bestämmelser som ger ett större eller mer omfattande skydd för<br>investerare bibehålls eller antas.</p>
<p>4. En medlemsstat kan begränsa det skydd som anges i punkt 1 eller det som avses i punkt 3 till en<br>bestämd procentsats av en investerares krav. Den skyddade procentsatsen skall dock uppgå till eller<br>överstiga 90 % av kravet till dess det belopp som skall betalas ut enligt systemet uppgår till</p>
<p>20 000 ecu.</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>1. Om ett värdepappersföretag som enligt artikel 2.1 är skyldigt att vara anslutet till ett system inte<br>uppfyller de förpliktelser som åligger det såsom anslutet till detta system, skall de behöriga<br>myndigheter som har utfärdat dess auktorisation underrättas och, i samarbete med<br>ersättningssystemet, vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive användande av sanktioner, för att<br>säkerställa att värdepappersföretaget uppfyller sina förpliktelser.</p>
<p>121</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>2. Om dessa åtgärder inte leder till att värdepappersföretaget uppfyller sina förpliktelser, kan<br>systemet, om nationell lagstiftning tillåter uteslutning av en medlem, med de behöriga<br>myndigheternas uttryckliga samtycke och med minst tolv månaders frist, meddela att det ämnar<br>utesluta värdepappersföretaget från medlemskap i systemet. Skyddet enligt artikel 2.2 andra stycket<br>skall fortsätta att gälla för investeringsverksamhet som utförts under denna period. Om<br>värdepappersföretaget vid fristens utgång inte har uppfyllt sina förpliktelser kan<br>ersättningssystemet, efter att återigen ha inhämtat de behöriga myndigheternas uttryckliga<br>samtycke, genomföra uteslutningen.</p>
<p>3. Om nationell lagstiftning tillåter, och med uttryckligt samtycke från de behöriga myndigheter<br>som har utfärdat värdepappersföretagets auktorisation, får ett värdepappersföretag som har uteslutits<br>från ett system för ersättning till investerare fortsätta att tillhandahålla investeringstjänster om<br>företaget, innan det uteslöts, hade vidtagit andra åtgärder för att garantera ett skydd för investerare<br>som är åtminstone likvärdigt med det officiellt erkända systemet och har egenskaper som motsvarar<br>det systemets.</p>
<p>4. Om ett värdepappersföretag som har föreslagits för uteslutning enligt punkt 2 inte kan vidta andra<br>åtgärder som uppfyller de villkor som anges i punkt 3, skall de behöriga myndigheter som utfärdade<br>dess auktorisation omedelbart återkalla den.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Skyddet enligt artikel 2.2 andra stycket skall fortsätta att gälla efter det att värdepappersföretagets<br>auktorisation återkallats för investeringsverksamhet som utförts fram till tidpunkten för<br>återkallandet.</p>
<p>122</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>1. System för ersättning till investerare som enligt artikel 2.1 har införts och officiellt erkänts i en<br>medlemsstat skall också omfatta investerare hos värdepappersföretagets filialer i andra<br>medlemsstater.</p>
<p>Till och med den 31 december 1999 får varken nivån på eller omfattningen, inklusive procentsatsen,<br>av skyddet överstiga den maximala nivån eller den maximala omfattningen av det skydd som<br>motsvarande system inom värdmedlemsstatens territorium ger. Före detta datum skall<br>kommissionen utarbeta en rapport på grundval av de erfarenheter som har gjorts vid tillämpningen<br>av detta stycke och av artikel 4.1 i direktiv 94/19/EG till vilket hänvisas ovan och bedöma om dessa<br>bestämmelser behöver behållas. Kommissionen skall, om det är lämpligt, överlämna ett förslag till<br>direktiv till Europaparlamentet och rådet i syfte att förlänga bestämmelsernas giltighetstid.</p>
<p>När nivån på eller omfattningen, inklusive procentsatsen, av det skydd som värdmedlemsstatens<br>system för ersättning till investerare ger överstiger nivån på eller omfattningen av det skydd som<br>ges i den medlemsstat i vilken ett värdepappersföretag är auktoriserat, skall värdmedlemsstaten<br>säkerställa att det finns ett officiellt erkänt system inom dess territorium som en filial frivilligt kan<br>ansluta sig till för att komplettera det skydd som dess investerare redan har genom filialens<br>anslutning till systemet i hemlandet.</p>
<p>Det system som filialen ansluter sig till skall omfatta den kategori av institut som den tillhör eller<br>närmast motsvarar i värdmedlemsstaten.</p>
<p>Medlemsstaterna skall säkerställa att objektiva och allmänt tillämpade villkor upprättas för filialers<br>medlemsskap i alla investerarskyddssystem. Tillträde skall ske på villkor att de relevanta<br>förpliktelserna vad avser anslutning är uppfyllda, särskilt vad avser betalning av bidrag och andra<br>avgifter. Medlemsstaterna skall vid genomförandet av denna punkt följa de övergripande riktlinjer<br>som anges i bilaga II.</p>
<p>123</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>2. Om en filial som enligt punkt 1 frivilligt har anslutit sig till ett system för ersättning till<br>investerare inte uppfyller de förpliktelser som åligger den såsom ansluten till systemet, skall de<br>behöriga myndigheter som utfärdade auktorisationen underrättas och, i samarbete med<br>ersättningssystemet, vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att ovannämnda förpliktelser<br>uppfylls.</p>
<p>Om filialen trots dessa åtgärder inte uppfyller de förpliktelser som anges i denna artikel kan<br>ersättningssystemet efter en lämplig frist på minst tolv månader och med samtycke från de behöriga<br>myndigheter som utfärdade auktorisationen, utesluta filialen. Investeringsverksamhet som utförts<br>före dagen för uteslutningen skall fortsätta att vara skyddade av det frivilliga systemet efter denna<br>dag. Investerare skall informeras om att det kompletterande skyddet har återkallats och från vilket<br>datum detta gäller.</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>1. Det skydd som avses i artikel 4.1, 4.3 och 4.4 skall tillämpas på investerarens sammanlagda krav<br>på samma värdepappersföretag enligt detta direktiv, oavsett antalet konton, valuta och lokalisering<br>inom gemenskapen.</p>
<p>Medlemsstaterna får dock föreskriva att medel i andra valutor än medlemsstaternas och ecun skall<br>vara uteslutna från skyddet eller ges ett lägre skydd. Denna möjlighet skall inte gälla instrument.</p>
<p>2. Varje investerares andel i en gemensam investeringsverksamhet skall tas med i beräkningen av<br>det skydd som avses i artikel 4.1, 4.3 och 4.4.</p>
<p>Om särskilda bestämmelser saknas, skall krav fördelas lika mellan investerarna.</p>
<p>124</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Medlemsstaterna kan besluta att krav som hänför sig till en gemensam investeringsverksamhet som<br>två eller flera personer är berättigade till som medlemmar i ett kompanjonskap, en sammanslutning<br>eller en gruppering av liknande natur, som inte är en juridisk person, kan läggas samman och<br>behandlas som om de kom från en investering gjord av en enda investerare vid beräkning av de<br>beloppsgränser som anges i artikel 4.1, 4.3 och 4.4.</p>
<p>3. Om inte investeraren är faktiskt berättigad till de innehavda medlen eller värdepapperen, skall<br>den person som är faktiskt berättigad erhålla ersättningen, förutsatt att den personen har blivit<br>identifierad eller kan identifieras före dagen för det konstaterande eller det avgörande som avses i<br>artikel 2.2.</p>
<p>Om flera personer är faktiskt berättigade skall, då de beloppsgränser som anges i artikel 4.1,4.3<br>och 4.4 beräknas, hänsyn tas till vars och ens andel enligt de för förvaltningen av medlen eller<br>värdepapperen gällande arrangemangen.</p>
<p>Denna bestämmelse skall inte vara tillämplig på företag för kollektiva investeringar.</p>
<p>Artikel 9</p>
<p>1.1 ersättningssystemet skall lämpliga åtgärder vidtas för att informera investerare om det<br>konstaterande eller det avgörande som avses i artikel 2.2 och, om de skall få ersättning, betala ut<br>denna till, dem så snart som möjligt. Det får fastställa en tidsfrist inom vilken investerare skall<br>inkomma med sina krav. Denna period får inte vara kortare än fem månader från dagen för<br>ovannämnda konstaterande eller avgörande eller från dagen när konstaterandet eller avgörandet<br>offentliggörs.</p>
<p>Att en sådan tidsfrist har löpt ut får dock inte åberopas av systemet i syfte att vägra en investerare<br>skydd, när denne varit oförmögen att i tid framföra sina anspråk.</p>
<p>125</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>2.1 systemet skall ersättning med anledning av investerares krav kunna betalas ut så fort som<br>möjligt och senast inom tre månader från det att det berättigade i kravet och ett belopp har<br>fastställts.</p>
<p>Under extraordinära omständigheter och i särskilda fall kan genom ersättningssystemet hos den<br>behöriga myndigheten ansökas om en förlängning av tidsfristen. Ingen sådan förlängning får<br>överstiga tre månader.</p>
<p>3. Om en investerare eller en annan person som är berättigad till eller har ett intresse i en<br>investeringsverksamhet har anklagats för en lagöverträdelse som har samband med penningtvätt<br>enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 91/308/EEG, kan ersättningssystemet tillfälligt inhibera alla<br>betalningar i väntan på domstolens dom, oavsett den tidsfrist som fastställs i punkt 2.</p>
<p>Artikel 10</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall säkerställa att varje värdepappersföretag vidtar lämpliga åtgärder för att ge<br>personer som redan har gjort eller avser att göra investeringar tillgång till den information som de<br>behöver för att avgöra vilket system för ersättning till investerare som värdepappersföretaget och<br>dess filialer är anslutna till inom gemenskapen eller vilka andra alternativa åtgärder som har<br>vidtagits enligt artikel 2.1 andra stycket eller artikel 5.3. Investerarna skall informeras om<br>bestämmelserna för investerarskyddssystemet eller andra alternativa åtgärder som har vidtagits,<br>inklusive nivån på och omfattningen av det skydd som ersättningssystemet ger och andra<br>bestämmelser som medlemsstaterna fastställt enligt artikel 2.3. Informationen skall göras tillgänglig<br>på ett lättförståeligt sätt.</p>
<p>På begäran skall information också ges om villkoren för ersättning och de formaliteter som skall<br>uppfyllas för att ersättning skall erhållas.</p>
<p>2. Den information som avses i punkt 1 skall på det sätt som anges i nationell lagstiftning göras<br>tillgänglig på det officiella språket eller språken i den medlemsstat där en filial är etablerad.</p>
<p>126</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>3. Medlemsstaterna skall införa regler som begränsar användningen i marknadsföringssyfte av den<br>information som avses i punkt 1 för att förhindra att en sådan användning påverkar det finansiella<br>systemets stabilitet eller investerarnas förtroende. Medlemsstaterna kan särskilt begränsa sådan<br>marknadsföring till en saklig hänvisning till det system som värdepappersföretaget är anslutet till.</p>
<p>Artikel 11</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall kontrollera om filialer som har inrättats av ett värdepappersföretag som<br>har sitt huvudkontor utanför gemenskapen har ett skydd som motsvarar det som föreskrivs i detta<br>direktiv. Om så inte är fallet kan medlemsstaterna, om inte annat följer av artikel 5 i</p>
<p>direktiv 93/22/EEG, kräva att de filialer som har inrättats av ett värdepappersföretag som har sitt<br>huvudkontor utanför gemenskapen skall ansluta sig till ett existerande system för ersättning till<br>investerare inom deras territorium.</p>
<p>2. Värdepappersföretag som har sitt huvudkontor utanför gemenskapen skall åt investerare som<br>redan är kunder eller avser att bli sådana hos deras filialer tillhandahålla all relevant information om<br>de åtgärder som har vidtagits för att skydda deras investeringar.</p>
<p>3. Den information som avses i punkt 2 skall på det sätt som anges i nationell lagstiftning göras<br>tillgänglig på det officiella språket eller språken i den medlemsstat där en filial inrättas.<br>Informationen skall vara avfattad på ett klart och förståeligt sätt.</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>Utan att det påverkar eventuella andra rättigheter enligt nationell lagstiftning skall system som<br>betalar ut ersättning till investerare vara berättigade att vid likvidationsförfaranden träda i<br>investerarnas ställe avseende rätten till ett belopp motsvararande det som betalas ut.</p>
<p>127</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 13</p>
<p>Medlemsstaterna skall säkerställa att en investerares rätt till ersättning skall kunna bli föremål för en<br>rättslig process mot ersättningssystemet.</p>
<p>Artikel 14</p>
<p>Senast den 31 december 1999 skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet framlägga en<br>rapport om tillämpningen av detta direktiv, i förekommande fall åtföljd av ett förslag till översyn.</p>
<p>Artikel 15</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa</p>
<p>detta direktiv senast den..........('). De skall genast underrätta kommissionen om detta.</p>
<p>När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall dessa innehålla en hänvisning till detta direktiv<br>eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen<br>skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till väsentliga bestämmelser i<br>nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.</p>
<p>(’) Arton månader efter ikraftträdandet av detta direktiv.</p>
<p>128</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 16</p>
<p>Artikel 12 i direktiv 93/22/EEG skall upphöra att gälla från och med det datum som avses i<br>artikel 15.1.</p>
<p>Artikel 17</p>
<p>Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas<br>officiella tidning.</p>
<p>Artikel 18</p>
<p>Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.</p>
<p>Utfärdat i Bryssel den</p>
<p>På Europaparlamentets vägnar<br>Ordförande</p>
<p>På rådets vägnar<br>Ordförande</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 30</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>BILAGA I</p>
<p>FÖRTECKNING ÖVER DE UNDANTAG SOM AVSES T ARTIKEL 4.2.</p>
<p>1. Professionella och institutionella investerare såsom</p>
<p>- värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 93/22/EEG,</p>
<p>- kreditinstitut enligt definitionen i artikel 1 första strecksatsen i rådets direktiv 77/780/EEG,</p>
<p>- finansiella institut enligt definitionen i artikel 1.6 i rådets direktiv 89/646/EEG,</p>
<p>- försäkringsföretag,</p>
<p>- företag för kollektiva investeringar,</p>
<p>- pensionsfonder.</p>
<p>Andra professionella och institutionella investerare.</p>
<p>2. Överstatliga institutioner, statliga och centrala administrativa myndigheter.</p>
<p>3. Provinsiella, regionala, lokala eller kommunala myndigheter.</p>
<p>4. Styrelseledamöter, andra medlemmar i värdepappersföretagets ledning och bolagsmän som<br>personligen svarar för värdepappersföretagets skulder, personer som äger minst 5 % av<br>värdepappersföretagets kapital, personer med ansvar att utföra i lag föreskriven revision av<br>värdepappersföretagets bokföring och investerare med liknande ställning i andra företag inom<br>samma grupp som ett sådant företag .</p>
<p>5. Nära släktingar och tredje man som handlar för de investerares räkning som avses i 4.</p>
<p>130</p>
<p>Prop. 1998/99:30<br>Bilaga 1</p>
<p>6. Andra företag inom samma grupp.</p>
<p>7. Investerare som är ansvariga för eller har dragit fördel av vissa förhållanden som är hänförliga<br>till värdepappersföretaget och som ligger till grund för värdepappersföretagets finansiella<br>svårigheter eller som har medverkat till att förvärra dess finansiella ställning.</p>
<p>8. Bolag som är av sådan storlek att de inte får att upprätta en balansräkning i förkortad form<br>enligt artikel 11 i rådets fjärde direktiv (78/660/EEG) av den 25 juli 1978 grundat på artikel</p>
<p>54.3 g) i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolagC).</p>
<p>(’) EGT nr L 222 av den 14.8.1978, s. 11. Direktivet senast ändrat genom direktiv 94/8/EG (EGT nr L 82,<br>25.3.1994, s. 33).</p>
<p>131</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>BILAGA IT</p>
<p>ÖVERGRIPANDE RIKTLINJER</p>
<p>(SOM AVSES I ARTIKEL 7.1 FEMTE STYCKET)</p>
<p>Om en filial ansöker om att få ansluta sig till en värdmedlemsstats system för kompletterande<br>skydd, skall värdmedlemsstatens system bilateralt med systemet i den medlemsstat som är filialens<br>hemland införa lämpliga regler och förfaranden för utbetalning av ersättning till filialens<br>investerare. Följande principer skall vara tillämpliga på både utarbetandet av dessa förfaranden och<br>fastställandet av de villkor för anslutning som är tillämpliga på en sådan filial (som avses i artikel<br>7.1):</p>
<p>a) Värdmedlemsstatens system skall behålla full rätt att ålägga de anslutna värdepappersföretagen<br>sina objektiva och allmänt tillämpade regler. Det skall kunna kräva tillhandahållande av<br>relevant information och ha rätt att kontrollera sådan information hos de behöriga<br>myndigheterna i den medlemsstat som är värdepappersföretagets hemland.</p>
<p>b) Värdmedlemsstatens system skall tillmötesgå krav på kompletterande ersättning efter det att de<br>behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland har lämnat information om ett<br>sådant avgörande eller konstaterande som avses i artikel 2.2. Värdmedlemsstatens system skall<br>ha fortsatt oinskränkt rätt att, innan utbetalning av en kompletterande ersättning sker enligt<br>systemets egna normer och förfaranden, pröva om en investerare har rätt att få en sådan<br>ersättning.</p>
<p>c) Systemen i de medlemsstater som är värdland respektive hemland skall ha ett nära samarbete<br>för att säkerställa att investerare snabbt får en korrekt ersättning. De skall särskilt komma<br>överens om hur förekomsten av motkrav som kan komma att ge upphov till kvittning enligt<br>endera systemet kommer att påverka den ersättning som varje system skall betala ut till<br>investeraren.</p>
<p>132</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>d) Värdmedlemsstatens system skall vara berättigat att kräva bidrag av filialer för kompletterande<br>skydd på en lämplig grundval som tar hänsyn till det skydd som systemet i den medlemsstat<br>som är hemland ger. För att underlätta inkrävandet av sådana bidrag skall värdmedlemsstatens<br>system vara berättigat att anta att dess åtagande under alla omständigheter är begränsat till det<br>belopp med vilket det skydd det ger överstiger det skydd som hemlandet ger, oavsett om<br>hemlandet faktiskt betalar ersättning till investerare inom värdmedlemsstatens territorium.</p>
<p>133</p>
<p>6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 30</p>
<h2>Investerarskyddsutredningens sammanfattning av<br>betänkandet</h2>
<p>Tillkomsten av ett investerarskydd</p>
<p>Genom EG:s direktiv om system för ersättning till investerare (97/9/EG)<br>åligger det Sverige att införa ett investerarskydd. Banker med värdepap-<br>persrörelse samt värdepappersbolag och vissa utländska företag som<br>driver värdepappersrörelse från filial här i landet skall vara anslutna till<br>investerarskyddet. Investerarskyddet skall tillskapas enligt följande.<br>Finansieringen kan bygga på olika lösningar, exempelvis fonderingar av<br>egna medel, försäkringar eller garantier. Den finansiella kapaciteten bör<br>vara tillräcklig för att kunna klara även större förluster. I betänkandet har<br>behovet av kapacitet uppskattats till omkring 300 miljoner kronor i<br>normalfallet. Denna uppskattning inrymmer dock stor osäkerhet, bland<br>annat av det skälet att det inte finns något historiskt material att utgå från<br>för att värdera riskerna.</p>
<p>Finansinspektionen har att efter en prövning av ett föreslaget koncept<br>tilldela ett för ändamålet särskilt bildat företag, investerarskyddsföretaget,<br>tillstånd att etablera och driva investerarskyddet. Valet av företagsform<br>och ägarkrets eller motsvarande, upprättande av intern organisation för<br>företaget samt att bestämma finansieringens omfattning och utformning<br>skall i första hand ligga på dem som åtar sig att starta verksamheten. I alla<br>avseenden skall dock en utförlig plan redovisas för Finansinspektionen,<br>som har att göra en bedömning av om helheten bildar en tillfredsställande<br>administrationsform.</p>
<p>Ambitionen bör vara att investerarskyddet skall drivas i nära samverkan<br>med de institut som kommer att vara anslutna till skyddet. Detta innebär<br>att instituten inte enbart bör stå i en traditionell kundrelation till<br>investerarskyddsföretaget utan att de mera påtagligt, direkt eller indirekt,<br>har ett visst inflytande över utformningen, driften och utvecklingen av<br>verksamheten.</p>
<p>Förhållandet till investerarna</p>
<p>I en lag om investerarskydd skall det regleras vilka rättigheter investerarna<br>har och hur deras rättigheter skall bevakas. Det skall således framgå att<br>investerarna har en direkt rätt till ersättning från<br>investerarskyddsföretaget. Rätten till ersättning inträder om ett institut<br>som är anslutet till investerarskyddet försätts i konkurs och det vid<br>avvecklingen av institutet inte går att betala likvida medel eller lämna ut<br>finansiella instrument till en investerare, dvs. en kund i institutets värde-<br>pappersrörelse. Skyddet gäller för egendom som innehafts av institutet för<br>investerarens räkning, främst i samband med ett förvaltningsuppdrag<br>eller som ett led i förmedlingen av en transaktion. Skyddet skall täcka den<br>förlorade egendomens marknadsvärde på dagen för konkursens inträde.<br>Ersättning betalas utan självrisk men med ett högsta belopp per investe-<br>rare och institut om 250 000 kronor.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>134</p>
<p>Skyddet gäller inte för tillgångar som ingå i en fond enligt lagen om<br>värdepappersfonder. Däremot skyddas rätten till fondandelen i sig,<br>exempelvis om andelen varit förvaltarregistrerad. Skyddet gäller inte<br>heller för finansiella instrument som ingår i individuellt pensionssparande.<br>Sådana instrument bör i stället skyddas i ett kommande garantisystem för<br>försäkringsfordringar och annat långsiktigt bundet sparande.</p>
<p>Investerarens rätt till ersättning från investerarskyddsföretaget är<br>beroende av att det finns en gällande fordran mot institutet. I den mån<br>investeraren fått ersättning utbetald från investerarskyddet övertar investe-<br>rarskyddsföretaget rätten gentemot institutet. Investeraren och investerar-<br>skyddsföretaget blir därvid jämställda i prioritetsordningen mot institutet.</p>
<p>Investeraren har att i första hand begära att få ut egendomen med<br>separationsrätt från konkursboet. Om konkursförvaltaren gör<br>bedömningen att detta krav inte går att tillgodose får investeraren begära<br>ersättning från investerarskyddsföretaget. Företaget har då att i mån av<br>behov utreda om investeraren har den påstådda rätten mot institutet,<br>värdera kravets storlek samt betala ut ersättningen. Om investeraren inte<br>är nöjd med företagets ställningstagande kan denne begära att<br>Insättningsgarantinämnden prövar kravet. Insättningsgarantinämndens<br>beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol, med början i<br>länsrätt. För prövning i kammarrätt fordras prövningstillstånd.</p>
<p>Driften av investerarskyddet</p>
<p>Under den pågående verksamheten i investerarskyddsföretaget skall<br>Finansinspektionen utöva fortlöpande tillsyn över verksamheten. Denna<br>bör inte vara lika detaljerad och omfattande som tillsynen över instituten<br>själva. Tillsynen bör i huvudsak vara inriktad på en bevakning av att<br>företaget följer de riktlinjer för finansieringen som fastlagts vid tillstånds-<br>givningen. Vid behov bör investerarskyddsföretaget eller Finansin-<br>spektionen ta upp frågan om revidering av riktlinjerna för finansieringen.<br>Om driften av investerarskyddet på ett allvarligt sätt missköts så att<br>finansieringen riskeras bör detta också tas upp av inspektionen.</p>
<p>Formellt sett kan tillståndet att driva investerarskyddet dras in och i<br>stället lämnas till en annan aktör. Samtidigt bör det ligga i både<br>investerarskyddsföretagets och Finansinspektionens intresse att verksam-<br>heten kan drivas med långsiktighet och framförhållning.</p>
<p>Förhållandet till instituten</p>
<p>Förhållanden mellan investerarskyddsföretaget och instituten förutsätts i<br>princip regleras avtalsmässigt. Investerarskyddsföretaget skall dock inta<br>en konkurrensneutral hållning till förhållandena på marknaden, såväl när<br>det gäller befintliga institut som när det gäller möjligheten för nya<br>utländska eller inhemska institut att etablera sig i Sverige. I detta syfte<br>skall företaget ha fastlagda riktlinjer för fastställandet av avgifter för<br>anslutningen.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>135</p>
<p>Rätten till företagets medel</p>
<p>I princip förutsätts företaget ha föll rätt till de medel som kan komma att<br>ansamlas i företagets verksamhet. Detta kan fa olika följder beroende<br>bland annat på vilken företagsform som valts. Verksamheten skall drivas<br>utan enskilt vinstintresse, vilket innebär att det ekonomiska resultatet inte<br>kan användas för utdelning åt eventuella aktieägare eller andelsägare. I<br>stället skall resultatet användas för konsolidering av företagets eget<br>kapital. Om verksamheten skall upphöra och det därvid finns ett överskott<br>skall i princip ägarna kunna tillgodogöra sig detta. Finansinspektionen<br>skall dock kunna frysa tillgångarna i avvaktan på att ett nytt<br>investerarskyddsföretag kommit till stånd med en tillfredsställande<br>finansiering. Om sådan finansiering finns saknas skäl att hindra en<br>utdelning till ägarna av överskottet i det avvecklade företaget. Det kan<br>dock antas att i vart fall delar av detta överskott skulle komma att på<br>frivillig väg föras till det nya företaget, eftersom detta skulle kunna hålla<br>nere avgifterna redan från inledningsskedet i det nya företaget.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>136</p>
<h2>Investerarskyddsutredningens lagförslag</h2>
<h3>Lag (1998:000) om investerarskydd</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag innehåller bestämmelser om obligatoriskt skydd för inves-<br>terares tillgångar i värdepappersrörelse som drivs av värdepappersbolag<br>och svenska banker samt, när det krävs enligt 5 kap. 5 § lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse, för investerares tillgångar i värdepappersrörelse<br>som drivs här i landet av filial till företag med säte i ett land utanför EES.</p>
<p>Lagen innehåller också bestämmelser om frivilligt skydd för investera-<br>res tillgångar i värdepappersrörelse som drivs här i landet av filialer till<br>utländska företag (kompletteringsskydd).</p>
<p>2 § För den svenska värdepappersmarknaden skall det finnas ett gemen-<br>samt investerarskydd enligt denna lag.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>3 § I denna lag betyder</p>
<p>1. institut: värdepappersbolag och svenska banker som enligt lagen om<br>värdepappersrörelse fått tillstånd att driva värdepappersrörelse samt ut-<br>ländska företag som driver värdepappersrörelse från filial här i landet,</p>
<p>2. investerare: den som anlitat ett institut för utförande av en tjänst i<br>värdepappersrörel sen,</p>
<p>3. finansiella instrument: fondpapper och andra rättigheter och förplik-<br>telser som avses i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella<br>instrument,</p>
<p>4. investerarskyddsföretag: det företag som fått tillstånd att tillhandahål-<br>la investerarskydd enligt denna lag,</p>
<p>5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>Investerarens rätt till ersättning</p>
<p>4 § En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett<br>institut som är anslutet till skyddet försätts i konkurs och investeraren till<br>följd av detta inte kan fa tillbaka sådana likvida medel eller finansiella<br>instrument från institutet som tillhör denne.</p>
<p>Rätten till ersättning gäller bara egendom som innehafts av institutet<br>som ett led i utförandet av en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § eller 3<br>kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.</p>
<p>5 § Om en filial till ett utländskt företag är ansluten till det svenska in-<br>vesterarskyddet, gäller vad som i 4 § sägs om konkurs om en myndighet i</p>
<p>137</p>
<p>institutets hemland meddelat ett beslut som är direkt föranlett av institu-<br>tets finansiella ställning och som medför att tillgångar som institutet inne-<br>har är indisponibla.</p>
<p>6 § Ersättning för likvida medel skall även omfatta ränta till och med da-<br>gen för konkursbeslutet.</p>
<p>Ersättning för finansiella instrument skall utgå med belopp som mot-<br>svarar instrumentens marknadsvärde vid tidpunkten för konkursbeslutet.<br>Om instrumentet är föremål för marknadsmässig omsättning med regel-<br>bundna noteringar om avslut skall marknadsvärdet anses uppgå till det vid<br>tidpunkten för konkursbeslutet senast noterade värdet.</p>
<p>Ersättning för krav som är angivet i annat lands valuta skall omräknas<br>till svenska kronor enligt den kurs som gällde vid tidpunkten för konkurs-<br>beslutet.</p>
<p>7 § Investeraren har rätt till ersättning för sina krav enligt denna lag med<br>sammanlagt högst 250 000 kronor för varje institut.</p>
<p>8 § Om investeraren anlitat institutet helt eller delvis för annans räkning,<br>skall rätten till ersättning tillkomma den för vars räkning detta har skett.<br>Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om denna person själv<br>anlitat institutet.</p>
<p>Om det inte går att konstatera för vems räkning institutet anlitades, får<br>prövningen i stället ske som om investeraren anlitat institutet för egen<br>räkning.</p>
<p>9 § Om ett institut utesluts från investerarskyddet eller av annan anledning<br>inte längre är anslutet till skyddet, gäller detta ändå gentemot investerarna<br>till dess att förhållandet mellan institutet och investerarna har avslutats.</p>
<p>Undantag från investerarskyddet</p>
<p>10 § För banker och för värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap 4 §<br>första stycket 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse att ta emot kun-<br>ders medel på konto omfattar investerarskyddet bara finansiella in-<br>strument. För sådana institut gäller i övrigt lagen (1995:1571) om in-<br>sättningsgaranti.</p>
<p>Investerarskyddet omfattar inte tillgångar som ingår i en fond enligt la-<br>gen (1990:1114) om värdepappersfonder eller tillgångar som omfattas av<br>lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.</p>
<p>11 § Från investerarskyddet skall följande investerare vara undantagna,<br>nämligen</p>
<p>1. värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag,</p>
<p>2. svenska banker och utländska bankföretag,</p>
<p>3. kreditmarknadsföretag,</p>
<p>4. försäkringsföretag,</p>
<p>5. pensionsstiftelser och andra fonder för pensionssparande,</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>138</p>
<p>6. statliga och kommunala myndigheter,</p>
<p>7. överstatliga organ,</p>
<p>8. företag som ingår i samma koncern som institutet, samt</p>
<p>9. företag som för det senast avslutade räkenskapsåret hade</p>
<p>a) en balansomslutning som översteg tjugofem miljoner kronor och</p>
<p>b) en nettoomsättning som översteg femtio miljoner kronor.</p>
<p>Svenska instituts filialer utomlands</p>
<p>12 § Ett svenskt instituts anslutning till investerarskyddet omfattar även<br>institutets verksamhet vid en filial i ett annat land inom EES.</p>
<p>En investerare som anlitar ett svenskt instituts filial i ett annat land in-<br>om EES far inte ett förmånligare skydd än vad som skulle ha gällt enligt<br>ett motsvarande skyddssystem i det andra landet.</p>
<p>Utländska företags filialer i Sverige</p>
<p>13 § Ett företag från ett annat land inom EES som bedriver värdepappers-<br>rörelse i Sverige från en filial har rätt att ansluta sin verksamhet i filialen<br>till det svenska investerarskyddet för kompletteringsskydd. Detsamma<br>gäller filialer till företag från andra länder, om filialen inte behöver vara<br>ansluten till det svenska investerarskyddet för att få bedriva värdepappers-<br>rörelse här i landet.</p>
<p>Investerarskyddsföretaget svarar inte för ersättning till investeraren till<br>den del ersättning kan utgå från investerarskyddet i institutets hemland.</p>
<p>Utbetalning av ersättning</p>
<p>14 § Investerarskyddsföretaget är ansvarigt mot investerarna för deras rätt<br>till ersättning från investerarskyddet. I den mån utbetalning skett enligt<br>denna lag övertar investerarskyddsföretaget investerarens fordran mot<br>institutet.</p>
<p>15 § Om ett institut försätts i konkurs skall investerarskyddsföretaget in-<br>formera investerarna om vad de har att iaktta för att ta tillvara sin rätt till<br>ersättning.</p>
<p>16 § En investerare som vill ha ersättning enligt denna lag skall framställa<br>sitt krav till investerarskyddsföretaget senast tolv månader från dagen för<br>konkursbeslutet. Investerare som inte framställt krav inom den tiden förlo-<br>rar sin rätt till ersättning.</p>
<p>För en investerare som varit förhindrad att framställa sitt krav inom den<br>tid som sägs i första stycket, börjar tidsfristen i stället löpa när hindret<br>upphör.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>139</p>
<p>17 § Om ett institut har försatts i konkurs skall konkursförvaltaren lämna<br>de uppgifter till investerarskyddsföretaget som behövs for att företaget<br>skall kunna ta ställning till investerarnas krav på ersättning.</p>
<p>18 § Sedan investerarskyddsföretaget fattat beslut om ersättning till en<br>investerare far denne begära att även Insättningsgarantinämnden prövar<br>frågan. En sådan begäran skall ha getts in till nämnden inom en månad<br>från det att investeraren fick del av investerarskyddsföretagets beslut.</p>
<p>Om investerarskyddsföretaget inte har fattat något ersättningsbeslut in-<br>om sex månader från den tidpunkt då kravet framställdes far investeraren<br>begära förklaring av Insättningsgarantinämnden att ärendet onödigt uppe-<br>hålls. Om investerarskyddsföretaget inte har meddelat beslut inom tre må-<br>nader från det att en sådan förklaring avgetts skall det anses som om kra-<br>vet har avslagits.</p>
<p>19 § Insättningsgarantinämndens beslut om rätt till ersättning far verkstäl-<br>las enligt utsökningsbalken.</p>
<p>Beslutet far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövnings-<br>tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>20 § Investerarskyddsföretaget skall betala ersättning till investerare så<br>snart som möjligt, dock senast tre månader efter det att ersättningen slut-<br>ligt har fastställts. Om investerarskyddsföretaget bara beslutat om utbetal-<br>ning av en del av det belopp som investeraren har begärt, skall kravet i<br>den delen anses slutligt fastställt genom investerarskyddsföretagets beslut.</p>
<p>Insättningsgarantinämnden får medge att tidsfristen enligt första stycket<br>förlängs med högst tre månader om det föreligger synnerliga skäl.</p>
<p>21 § Om den som tagit emot ersättning genom oriktiga uppgifter eller på<br>annat sätt har orsakat att utbetalning skett obehörigt eller med for högt<br>belopp, skall återbetalning ske av vad som har betalats ut för mycket till-<br>sammans med ränta beräknad enligt 6 § räntelagen (1975:635).</p>
<p>Sådan återbetalning skall ske också om någon i annat fall har tagit emot<br>ersättning obehörigt eller med för högt belopp och skäligen borde ha in-<br>sett detta. Ränta skall i sådana fall beräknas enligt 5 § räntelagen.</p>
<p>Beslut om återbetalning enligt första och andra styckena fattas av In-<br>sättningsgarantinämnden efter begäran från investerarskyddsföretaget och<br>far verkställas enligt utsökningsbalken.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, far återbetalningsskyldighet enligt första<br>och andra styckena efterges helt eller delvis.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>140</p>
<p>Tillstånd</p>
<p>22 § Investerarskydd enligt denna lag far tillhandhållas endast efter till-<br>stånd av Finansinspektionen. Tillstånd far lämnas om investerarskyddet -<br>kan antas komma att uppfylla långsiktiga krav på en tillfredsställande fi-<br>nansiering och en rimlig betalningsberedskap samt i övrigt bedrivas i en-<br>lighet med denna lag.</p>
<p>Finansinspektionen far återkalla ett tillstånd om investerarskyddsföre-<br>taget bryter mot denna lag.</p>
<p>23 § Till en ansökan om tillstånd skall fogas en plan för den tilltänkta<br>verksamheten, särskilt avseende organisation, finansiering och hantering<br>av investerares krav på ersättning.</p>
<p>Tillsyn</p>
<p>24 § Investerarskyddsföretaget står under Finansinspektionens tillsyn.<br>Företaget skall lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed<br>sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.</p>
<p>25 § Ett beslut om ändring i något av de förhållanden som legat till grund<br>för tillståndet till verksamheten far inte verkställas innan Finansinspek-<br>tionen har underrättats om ändringen.</p>
<p>Investerarskyddsföretagets verksamhet</p>
<p>26 § Varje institut skall kunna ansluta sig till investerarskyddet på villkor<br>som varken hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på värde-<br>pappersmarknaden.</p>
<p>27 § Investerarskyddsföretaget skall ha en tillfredsställande finansiering<br>och en rimlig betalningsberedskap.</p>
<p>28 § Överskott i investerarskyddsföretagets verksamhet far endast använ-<br>das till att finansiera investerarskyddet.</p>
<p>29 § Investerarskyddsföretaget far inte driva annan verksamhet än sådan<br>som är av omedelbar betydelse för investerarskyddet. Företaget far därvid<br>inte tillhandahålla investerarskydd på andra villkor för investerarna än vad<br>som följer av denna lag.</p>
<p>30 § Varje institut skall informera sina investerare om investerarskyddet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>141</p>
<p>7 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 30</p>
<p>Avgifter</p>
<p>31 § Instituten skall bekosta investerarskyddsföretagets verksamhet ge-<br>nom avgifter till företaget.</p>
<p>Avgifterna för instituten skall bestämmas efter verksamhetens omfatt-<br>ning. Grunderna för beräkningen av avgifterna skall framgå av en gene-<br>rellt utformad avgiftsplan som investerarskyddsföretaget upprättar.</p>
<p>32 § Investerarskyddsföretaget skall bekosta Finansinspektionens verk-<br>samhet föranledd av denna lag genom avgifter enligt de närmare före-<br>skrifter som regeringen meddelar.</p>
<p>33 § Investerarskyddsföretaget skall bekosta Insättningsgarantinämndens<br>verksamhet som gäller investerarskyddet genom avgifter enligt före-<br>skrifter som regeringen meddelar.</p>
<p>Uteslutning av institut</p>
<p>34 § Om ett institut som är anslutet till investerarskyddet inte betalar ålagd<br>avgift till investerarskyddet eller i övrigt underlåter att fullgöra sina skyl-<br>digheter mot investerarskyddsföretaget, skall företaget underrätta Finan-<br>sinspektionen om detta. Om det gäller en filial till ett företag hemmahö-<br>rande i ett annat land inom EES skall inspektionen underrätta till-<br>synsmyndigheten i det landet.</p>
<p>Investerarskyddsföretaget får förelägga institutet att vidta rättelse. Om<br>föreläggandet inte följs far investerarskyddsföretaget, med Finansin-<br>spektionens medgivande, besluta om uteslutning av institutet från investe-<br>rarskyddet.</p>
<p>Ett sådant beslut får verkställas ett år från beslutet om uteslutning, om<br>institutet då fortfarande inte vidtagit rättelse och om Finansinspektionen<br>bekräftar sitt medgivande.</p>
<p>35 §Om investerarskyddsföretaget upphör med sin verksamhet gäller fö-<br>retagets skyldigheter enligt denna lag ändå till dess att ett nytt investe-<br>rarskydd har anordnats.</p>
<p>Tillgångarna i det investerarskyddsföretag som upphör med verksam-<br>heten får inte utan Finansinspektionens tillstånd disponeras för andra än-<br>damål än nödvändiga kostnader för att upprätthålla investerarskyddet.<br>Tillstånd får ges när investerarskyddet är tillfredsställande anordnat i an-<br>nan form.</p>
<p>Bemyndiganden</p>
<p>36 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-<br>nen får meddela närmare föreskrifter om</p>
<p>1. vad en ansökan om tillstånd att bedriva investerarskyddsverksamhet<br>skall innehålla,</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>142</p>
<p>2. vad investerarskyddsföretaget har att iaktta på grund av 24 §,</p>
<p>3. utformningen av information enligt 15 och 30 §§ och</p>
<p>4. förhållanden till utländska investerarskydd.</p>
<p>Sekretess</p>
<p>37 § Investerarskyddsföretagets ställföreträdare eller anställda får inte<br>obehörigen röja förhållanden som rör enskilda investerares ekonomiska<br>eller personliga förhållanden.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 september 1998</p>
<p>143</p>
<h3>Lagen (1991:981) om värdepappersrörelse</h3>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>2 kap<br>7§</p>
<p>Andra utländska företag än sådana som avses i 1 kap. 3 c och 3 d §§ får<br>efter tillstånd av Finansinspektionen driva värdepappersrörelse från filial.</p>
<p>Tillstånd till filialetablering skall<br>lämnas om företaget står under be-<br>tryggande tillsyn av myndighet<br>eller något annat behörigt organ i<br>hemlandet och den planerade verk-<br>samheten här i landet kan antas<br>komma att uppfylla kraven på en<br>sund värdepappersrörelse.</p>
<p>Tillstånd till filialetablering skall<br>lämnas om</p>
<p>1. företaget står under be-<br>tryggande tillsyn av myndighet<br>eller något annat behörigt organ i<br>hemlandet,</p>
<p>2. filialen omfattas av inve-<br>sterarskydd enligt vad som anges i<br>5 kap. 5 £ och</p>
<p>3. den planerade verksamheten<br>här i landet kan antas komma att<br>uppfylla kraven på en sund värde-<br>pappersrörelse.</p>
<p>Tillstånd till filialetablering far<br>inte lämnas om filialen omfattas av<br>ett utländskt investerarskydd med<br>en ersättningsnivå som överstiger<br>den som gäller enligt lagen<br>(1998:000) om investerarskydd.<br>Ersättningen från ett sådant in-<br>vesterarskydd far inte heller avse<br>fler slag av tillgångar eller betalas<br>till andra investerare än vad som<br>anges i den lagen.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>4§</p>
<p>Svenska värdepappersinstitut skall<br>vara anslutna till ett inve-<br>sterarskydd enligt lagen<br>(1998:000) om investerarskydd.</p>
<p>5§</p>
<p>Filial till företag som är hemma-<br>hörande i ett land utanför EES<br>som driver värdepappersrörelse<br>här i landet skall för denna verk-<br>samhet vara ansluten till det in-</p>
<p>144</p>
<p>vesterarskyddet som avses i 4 §,<br>om inte verksamheten redan om-<br>fattas av ett motsvarande skydd i<br>ett annat land som ger filialens<br>kunder en rätt till ersättning som<br>minst motsvarar de krav som gäl-<br>ler inom EES.</p>
<p>En filial som avses i första<br>stycket och som enligt vad där sägs<br>inte behöver vara ansluten till det<br>svenska investerarskyddet, skall<br>tillhandahålla information åt kun-<br>derna om det skydd som gäller för<br>dem enligt skyddssystemet i det<br>andra landet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>5§</p>
<p>Ett värdepappersbolag och ett ut-<br>ländskt värdepappersföretag skall<br>ha en försäkring för ska-<br>deståndsskyldighet som de kan<br>komma att ådra sig vid utförande<br>av tjänster i rörelsen. Närmare fö-<br>reskrifter om sådan försäkring får<br>meddelas av regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, finan-<br>sinspektionen.</p>
<p>6§</p>
<p>Ett värdepappersbolag och ett ut-<br>ländskt värdepappersföretag skall<br>ha en försäkring för ska-<br>deståndsskyldighet som de kan<br>komma att ådra sig vid utförande<br>av tjänster i rörelsen. Närmare fö-<br>reskrifter om sådan försäkring får<br>meddelas av regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, finan-<br>sinspektionen.</p>
<p>6 kap.</p>
<p>8 d §</p>
<p>Om ett utländskt företag, som är hemmahörande i ett land utanför EES,<br>driver värdepappersrörelse från filial här i landet och därvid överträder en<br>bestämmelse som avses i 7 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att dri-<br>va värdepappersrörelse, får Finansinspektionen återkalla filialtillståndet<br>eller, om det är tillräckligt, meddela varning.</p>
<p>Om filialtillståndet återkallas<br>gäller 9 a § andra och tredje<br>styckena i tillämpliga delar.</p>
<p>Ett tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 skall återkallas av<br>inspektionen om insättningar hos filialen omfattas av en utländsk garanti<br>som har en högsta ersättningsnivå som överstiger den som gäller enligt<br>lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, eller ersättningen avser fler slag<br>av insättningar eller betalas till andra insättare än vad som anges i den<br>lagen.</p>
<p>145</p>
<p>Om filialen utesluts från investe-<br>rarskydd efter att ha varit ansluten<br>till detta enligt 1 § första stycket<br>lagen om investerarskydd, far in-<br>spektionen återkalla tillståndet.</p>
<p>Om filialen omfattas av garanti till följd av ett beslut enligt 3 § andra<br>stycket lagen om insättningsgaranti och tillstånd till filialetablering inte<br>skulle ha meddelats utan ett sådant beslut, far inspektionen, om värdepap-<br>persföretaget inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen om insättnings-<br>garanti, förelägga värdepappersföretaget att vidta rättelse med förklaring<br>att filialtillståndet annars skall återkallas. Har värdepappersföretaget inte<br>vidtagit rättelse inom ett år från föreläggandet får inspektionen återkalla<br>tillståndet.</p>
<p>Om filialtillståndet återkallas<br>gäller 9 a § andra och tredje<br>styckena i tillämpliga delar.</p>
<p>Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där företa-<br>get har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.</p>
<p>9§</p>
<p>Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett svenskt värdepappersin-<br>stitut skall återkallas av Finansinspektionen om:</p>
<p>1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva<br>sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan förkla-<br>rat sig avstå från tillståndet,</p>
<p>2. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har dri-<br>vit sådan rörelse som tillståndet avser, eller</p>
<p>3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som medde-<br>lats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva så-<br>dan rörelse som tillståndet avser.</p>
<p>4. institutet inte längre är an-<br>slutet till ett sådant investerarskyd-<br>d som avses i 5 kap. 4 §.</p>
<p>Ett värdepappersbolags tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5<br>skall återkallas av inspektionen om bolaget inte fullgjort sina skyldigheter<br>enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och inte vidtagit rättelse<br>inom ett år efter det att inspektionen har förelagt värdepappersbolaget att<br>fullgöra sina skyldigheter med förklaring att värdepappersbolagets till-<br>stånd annars kan komma att återkallas.</p>
<p>Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:</p>
<p>1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i 5<br>kap. 1 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter<br>det att den blev känd för bolaget, eller</p>
<p>2. någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör el-<br>ler dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §<br>första stycket 4.</p>
<p>I fall som avses i tredje stycket 2 far tillstånd återkallas bara om Finan-<br>sinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen<br>eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och han eller</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>146<br></p>
<p>hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fort- Prop. 1998/99:30<br>farande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes Bilaga 3<br>ställföreträdare.</p>
<p>147</p>
<h3>Bankrörelselagen (1987:617)</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>7§</p>
<p>Ett bankaktiebolag som avser att inrätta filial i ett annat land inom EES<br>skall underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Under-<br>rättelsen skall innehålla den information som anges i 6 § andra stycket.</p>
<p>Om det inte finns skäl att ifraga-<br>sätta bankens administrativa<br>struktur eller finansiella situation,<br>skall Finansinspektionen inom tre<br>månader från det att underrättelsen<br>mottogs vidarebefordra den till den<br>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen skall inrättas. Till un-</p>
<p>Om det inte finns skäl att ifråga-<br>sätta bankens administrativa<br>struktur eller finansiella situation,<br>skall Finansinspektionen inom tre<br>månader från det att underrättelsen<br>mottogs vidarebefordra den till den<br>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen skall inrättas. Till un-</p>
<p>derrättelsen skall inspektionen foga<br>uppgift om storleken av bankens<br>kapitalbas och kapitaltäcknings-<br>grad samt uppgift om den in-<br>sättningsgaranti som gäller for in-<br>sättare i banken.</p>
<p>derrättelsen skall inspektionen foga<br>uppgift om storleken av bankens<br>kapitalbas och kapitaltäcknings-<br>grad samt uppgift om den in-<br>sättningsgaranti och, i förekom-<br>mande fall, det investerarskydd<br>som gäller for bankens kunder.</p>
<p>När Finansinspektionen vidarebefordrar underrättelsen enligt andra<br>stycket, skall inspektionen underrätta banken om detta.</p>
<p>Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar for att<br>vidarebefordra den underrättelse som avses i andra stycket, skall inspek-<br>tionen meddela beslut om det inom tre månader från det att underrättelsen<br></p>
<p>mottogs.</p>
<p>7b§</p>
<p>Om något av de forhållanden som angetts i bankens underrättelse till<br>Finansinspektionen enligt 7 § skall ändras efter det att filialen inrättats,<br>skall banken underrätta inspektionen och den behöriga myndigheten i det<br>andra landet minst en månad innan ändringarna genomförs.</p>
<p>Om Finansinspektionen finner att ändringen inte far göras, skall in-<br>spektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättel-<br>sen kom in till inspektionen. Den behöriga myndigheten i det andra landet<br>skall genast underrättas om beslutet.</p>
<p>Om insättningsgarantin som av-<br>ses i 7 § andra stycket ändras, skall<br>Finansinspektionen underrätta den<br>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen finns om ändringen.</p>
<p>Om insättningsgarantin eller in-<br>vesterarskyddet som avses i 7 §<br>andra stycket ändras, skall Finan-<br>sinspektionen underrätta den behö-<br>riga myndigheten i det land där<br>filialen finns om ändringen.</p>
<p>148</p>
<h3>Lagen (1995:1571) om insättningsgaranti</h3>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2§</p>
<p>I denna lag betyder</p>
<p>1. institut: en svensk bank eller ett utländskt bankföretag eller ett<br>svenskt värdepappersbolag eller utländskt värdepappersföretag som har<br>tillstånd att ta emot kunders medel på konto,</p>
<p>2. insättare: den som har en insättning i ett institut,</p>
<p>3. insättning: nominellt be-<br>stämda tillgodohavanden som är<br>tillgängliga för insättaren med kort<br>varsel,</p>
<p>3. insättning: tillgodohavanden<br>som är nominellt bestämda och<br>tillgängliga för insättaren med kort<br>varsel samt, om fordringen härrör<br>från en tjänst inom institutets vär-<br>depappersrörelse, andra fordring-<br>ar på likvida medel,</p>
<p>4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.</p>
<p>149</p>
<h3>Sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>8 kap.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>25 § Sekretess gäller i Insättningsgarantinämndens behandling av ärenden<br>enligt lagen (1998:000) om investerarskydd för uppgift om</p>
<p>1. affars- eller driftförhållanden hos ett institut, om det kan antas att in-<br>stitutet lider skada om uppgiften röjs,</p>
<p>2. ekonomiska eller personliga förhållanden för en investerare.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.</p>
<p>150</p>
<h3>Lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från<br>insättningsgaranti</h3>
<p>Lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti<br>och investerarskydd</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Ersättning som betalas ut av In-<br>sättningsgarantinämnden enligt<br>lagen (1995:1571) om insätt-<br>ningsgaranti skall vid inkomstbe-<br>skattningen behandlas som om<br>ersättningen betalats av det institut<br>hos vilket insättningen finns. Er-<br>sättningen skall i första hand anses<br>utgöra ersättning för insatt kapital-<br>belopp. Till den del ersättningen<br>avser upplupen ränta, skall den vid<br>inkomstbeskattningen behandlas<br>som inkomstränta.</p>
<p>Vid återbetalning av ersättning<br>enligt 18 § lagen om insättnings-<br>garanti skall den del av ett åter-<br>betalat belopp som inte avser er-<br>sättning för det insatta kapital-<br>beloppet jämställas med ränteut-<br>gift.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Ersättning for insättningar och<br>andra likvida medel som betalas ut<br>av insättningsgarantinämnden en-<br>ligt lagen (1995:1571) om insätt-<br>ningsgaranti eller av ett investe-<br>rarskyddsföretag enligt lagen<br>(1998:000) om investerarskydd<br>skall vid inkomstbeskattning be-<br>handlas som om ersättningen be-<br>talats av det institut hos vilket in-<br>sättningen eller de likvida medlen<br>finns.</p>
<p>Ersättning som avses i första<br>stycket skall i första hand anses<br>utgöra ersättning för kapitalbelopp.<br>Till den del ersättningen avser<br>upplupen ränta skall den vid in-<br>komstbeskattningen behandlas som<br>inkomstränta.</p>
<p>Vid återbetalning av ersättning<br>enligt 18 § lagen om in-</p>
<p>sättningsgaranti eller 21 § lagen<br>om investerarskydd skall den del<br>av ett återbetalat belopp som inte<br>avser ersättning for det insatta ka-<br>pitalbeloppet jämställas med rän-<br>teutgift.</p>
<p>151</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser</h2>
<p>Efter remiss har yttrande över betänkandet SOU 1997:125 Ett svenskt<br>investerarskydd avgetts av Riksbanken, Hovrätten över Skåne och Ble-<br>kinge, Kammarrätten i Stockholm, Riksgäldskontoret, Finansinspektio-<br>nen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Insättningsgarantinämnden,<br>Konkurrensverket, Konsumentverket, Aktiefrämjandet, Allmänna pen-<br>sionsfonden, första-tredje fonstyrelsema, Allmänna pensionsfonden, fjär-<br>de fondstyrelsen, Finansbolagen förening, Fondbolagens förening, Fristå-<br>ende Sparbankers Riksförbund, Konkursförvaltarkollegiemas förening,<br>OM Stockholm AB, Stockholms Fondbörs AB, Stockholms Handels-<br>kammare, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen,<br>Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges<br>Bankkunders Riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges<br>Industriförbund.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>152</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>Förslag till lag om investerarskydd</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning för förlust av in-<br>vesterares finansiella instrument och medel hos ett värdepappersinstitut<br>(investerarskydd).</p>
<p>Frågor om investerarskyddet handläggs av Insättningsgarantinämnden.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>2 § I denna lag betyder</p>
<p>1. värdepappersinstitut, värdepappersbolag och värdepappersrörelse:<br>detsamma som anges i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörel-<br>se,</p>
<p>2. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut för utförande av<br>en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,</p>
<p>3. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § första styck-<br>et och 3 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om värdepappersrörelse,</p>
<p>2 kap. 2 § första stycket 9 bankrörelselagen (1987:617) samt 14 § lagen<br>(1990:1114) om värdepappersfonder,</p>
<p>4. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 1 § lagen<br>(1991:980) om handel med finansiella instrument.</p>
<p>Investerarskyddets omfattning</p>
<p>3 § Investerarskyddet omfattar</p>
<p>1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt<br>värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till ett utländskt värdepap-<br>persinstitut förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs,<br>och</p>
<p>2. medel som ett svenskt värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till<br>ett utländskt värdepappersinstitut har tagit emot med redovisningsskyldig-<br>het i samband med att en investeringstjänst utförs.</p>
<p>Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen kan er-<br>sättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.</p>
<p>4 § Ett svenskt värdepappersinstitut tillhör investerarskyddet enligt denna<br>lag.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>153</p>
<p>Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt<br>värdepappersinstituts filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES). Det svenska investerarskyddets nivå och om-<br>fattning överstiger i sådana fall inte det skydd som gäller i det landet.</p>
<p>Insättningsgarantinämnden far på ansökan av ett svenskt värdepap-<br>persinstitut besluta om att skyddet enligt denna lag skall omfatta även till-<br>gångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet i ett land utanför<br>EES.</p>
<p>5 § Insättningsgarantinämnden far på ansökan av ett utländskt värdepap-<br>persinstitut besluta att institutets filial i Sverige skall tillhöra investe-<br>rarskyddet, om filialen inte tillhör ett investerarskydd i ett annat land som<br>minst motsvarar de krav som gäller inom EES.</p>
<p>När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första<br>stycket avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen<br>kan fa från ett investerarskydd i institutets hemland.</p>
<p>6 § Insättningsgarantinämnden far på ansökan av ett utländskt värdepap-<br>persinstitut från ett land inom EES besluta att institutets filial i Sverige<br>skall tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det<br>skydd som gäller för institutet i hemlandet (kompletteringsskydd).</p>
<p>Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land<br>utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som<br>uppfyller minst de krav som gäller inom EES.</p>
<p>När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första<br>och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som<br>anlitat filialen kan fa från skyddet i institutets hemland.</p>
<p>Ersättning från investerarskyddet</p>
<p>7 § En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett vär-<br>depappersinstitut som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren<br>inte från institutet kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i<br>3§.</p>
<p>Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut tillhör investerarskyd-<br>det, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en be-<br>hörig myndighet i institutets hemland förklarat att finansiella instrument<br>och medel hos institutet inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om<br>konkursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.</p>
<p>8 § Ersättning för finansiella instrument skall lämnas med belopp som<br>motsvarar instrumentens marknadsvärde vid utgången av den dag kon-<br>kursbeslutet meddelas. Om instrumenten är föremål för kurssättning skall,<br>om inte annat framgår, marknadsvärdet anses uppgå till den senast note-<br>rade betalkursen eller, om sådan inte finns, senast noterade köpkursen.</p>
<p>Om rätt till ränta finns enligt lag eller avtal, skall ersättning för medel<br>även omfatta ränta till och med dagen för konkursbeslutet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>154</p>
<p>Finansiella instrument eller medel som är angivna i ett annat lands va-<br>luta skall räknas om till svenska kronor enligt den senaste köpkurs som<br>gällde dagen för konkursbeslutet.</p>
<p>9 § En investerare har rätt till ersättning enligt denna lag med sammanlagt<br>högst 250 000 kronor för varje värdepappersinstitut.</p>
<p>10 § Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut helt eller delvis för<br>någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till er-<br>sättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat<br>institutet.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket skall inte tillämpas på andelsägare i en<br>värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.</p>
<p>11 § Om de finansiella instrument eller medel som ersättningen avser är<br>pantsatta, skall panthavaren ha panträtt i ersättningen.</p>
<p>Undantag från investerarskyddet</p>
<p>12 § Investerarskyddet gäller inte för tillgångar som omfattas av lagen<br>(1993:931) om individuellt pensionssparande.</p>
<p>13 § Ett värdepappersinstitut som tillhör investerarskyddet kan inte fa<br>ersättning från detta.</p>
<p>14 § Ett krav avseende tillgångar som enligt en lagakraftvunnen dom har<br>varit föremål för brott enligt 9 kap. 6, 6 a, 7 eller 7 a §§ brottsbalken, skall<br>inte ge rätt till ersättning från investerarskyddet.</p>
<p>Utredning och utbetalning av ersättning</p>
<p>15 § En investerare som vill ha ersättning enligt denna lag skall framställa<br>sitt krav till Insättningsgarantinämnden senast ett år från dagen för kon-<br>kursbeslutet. Har investeraren inte framställt sitt krav inom denna tid är<br>rätten till ersättning förlorad.</p>
<p>Om investeraren har varit förhindrad att framställa sitt krav inom den<br>tid som anges i första stycket, börjar tidsfristen i stället att löpa när hindret<br>upphör.</p>
<p>16 § Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts konkurs finner att en in-<br>vesterare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, skall förvaltaren<br>genast informera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de<br>uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att<br>kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>155</p>
<p>17 § Insättningsgarantinämnden skall betala ut ersättning till en investera- Prop. 1998/99:30<br>re snarast möjligt och senast två veckor efter det att ersättningen slutligt Bilaga 5</p>
<p>har fastställts.</p>
<p>18 § Om åtal har väckts for brott enligt 9 kap. 6, 6 a, 7 eller 7 a §§ avse-<br>ende viss tillgång och ersättning begärs for tillgången, skall Insättningsga-<br>rantinämnden besluta att ersättning tills vidare inte skall betalas ut.</p>
<p>Återbetalning av ersättning</p>
<p>19 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att<br>ersättning betalats ut med for högt belopp, skall återbetalning ske av vad<br>som har betalats ut for mycket tillsammans med ränta beräknad enligt 6 §<br>räntelagen (1975:635).</p>
<p>Återbetalning skall också ske om någon i annat fall har tagit emot er-<br>sättning med för högt belopp och skäligen borde ha insett detta. Ränta<br>skall i sådana fall betalas enligt 5 § räntelagen.</p>
<p>Beslut enligt första och andra styckena fattas av Insättningsgaranti-<br>nämnden och far verkställas enligt utsökningsbalken.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet enligt första<br>och andra styckena efterges helt eller delvis.</p>
<p>Information</p>
<p>20 § Ett värdepappersinstitut skall informera sina kunder om</p>
<p>1. det skydd som gäller hos institutet för tillgångar som avses i 3 §,</p>
<p>2. den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och</p>
<p>3. formerna för utbetalning av ersättning från skyddet.</p>
<p>Informationen skall hållas tillgänglig på svenska språket.</p>
<p>I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första stycket<br>eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt gäller<br>marknadsföringslagen (1995:450).</p>
<p>Övertagande av fordran</p>
<p>21 § I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet<br>träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet. Vid utdel-<br>ning i institutets konkurs har statens och investerarens fordringar inbördes<br>lika rätt.</p>
<p>När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning<br>av att ett svenskt värdepappersinstitut försatts i konkurs, inträder det ut-<br>ländska skyddssystemet i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet.<br>Vid utdelning i institutets konkurs har det utländska skyddssystemets och<br>investerarens fordringar inbördes lika rätt.</p>
<p>156</p>
<p>22 § Om en investerare har rätt till ersättning enligt en ansvarsförsäkring<br>som har tecknats av ett värdepappersinstitut och om ersättning har betalats<br>ut enligt denna lag för de tillgångar som försäkringsersättningen avser,<br>inträder staten intill det utgivna beloppet i investerarens rätt till ersättning<br>enligt ansvarsförsäkringen.</p>
<p>Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen<br>(1998:000) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har<br>betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadestånder av-<br>ser, inträder staten intill det utgivna beloppet i investerarens rätt till ersätt-<br>ning enligt den lagen.</p>
<p>Ingripanden</p>
<p>23 § Insättningsgarantinämnden skall underrätta Finansinspektionen, om<br>ett värdepappersinstitut som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina<br>skyldigheter enligt denna lag.</p>
<p>24 § Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet<br>och värdepappersinstitutet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag,<br>skall Insättningsgarantinämnden underrätta tillsynsmyndigheten i institu-<br>tets hemland om detta. Nämnden skall samarbeta med den tillsynsmyn-<br>digheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet<br>fullgör sina skyldigheter.</p>
<p>Om institutet ändå inte fullgör sina skyldigheter får nämnden förelägga<br>institutet att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet skall<br>erinras om att skyddet inte längre skall gälla för filialen, om institutet inte<br>fullgör sina skyldigheter. Har institutet inte vidtagit rättelse inom föreskri-<br>ven tid far nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen.<br>Ett sådant beslut far meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets<br>hemland har samtyckt till beslutet.</p>
<p>25 § Om en filial som avses i 6 § andra stycket tillhör investerarskyddet<br>och värdepappersinstitutet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag,<br>får Insättningsgarantinämnden förelägga institutet att vidta rättelse inom<br>viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får nämnden besluta<br>att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Sådant beslut far meddelas<br>först sedan tillsynsmyndigheten i institutets hemland har underrättats.</p>
<p>26 § Om ett svenskt värdepappersinstituts filial i ett land utanför EES till-<br>hör investerarskyddet enligt 4 § tredje stycket och institutet inte fullgör de<br>skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, far Insättningsgaran-<br>tinämnden förelägga institutet att vidta rättelse inom viss tid. Har rättelse<br>inte skett inom föreskriven tid far nämnden besluta att skyddet inte längre<br>skall gälla för filialen. Har nämnden beslutat att skyddet inte längre skall<br>gälla, skall nämnden underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndig-<br>heten i det land där filialen finns om beslutet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>157</p>
<p>27 § När Insättningsgarantinämnden har beslutat att investerarskyddet inte<br>längre skall gälla för tillgångar hos ett värdepappersinstitut, skall institutet<br>informera berörda investerare om beslutet.</p>
<p>28 § Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värdepap-<br>persinstitut inverkar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av<br>skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspek-<br>tionen återkallat en oktroj eller ett tillstånd att driva värdepappersrörelse.</p>
<p>Avgifter och säkerställande av utbetalningar</p>
<p>29 § De institut som tillhör investerarskyddet skall betala avgifter till In-<br>sättningsgarantinämnden.</p>
<p>Institutens sammanlagda avgifter skall motsvara vad som är nödvändigt<br>för en långsiktig finansiering av skyddet och för att täcka nämndens ad-<br>ministrationskostnader.</p>
<p>Nämnden fastställer de närmare grunderna för hur avgiften skall beräk-<br>nas. Vid beräkningen skall nämnden beakta hur stor andel skyddade till-<br>gångar som finns hos institutet jämfört med samtliga skyddade tillgångar.</p>
<p>30 § Om skyddet for ett institut börjar eller upphör att gälla under ett lö-<br>pande kalenderår far Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till detta när<br>avgiften for skyddet fastställs.</p>
<p>31 § Avgifter och andra medel som Insättningsgarantinämnden förvaltar<br>skall placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Medlen får en-<br>dast användas for utbetalning av ersättning enligt denna lag och för att<br>täcka nämndens administrationskostnader för skyddet.</p>
<p>Om de medel som finns på konto hos Riksgäldskontoret inte räcker till<br>for att betala ut ersättningar eller om ersättningar inte kan betalas på annat<br>sätt, far Insättningsgarantinämnden låna medel i Riksgäldskontoret.</p>
<p>32 § Ett värdepappersinstitut som omfattas av investerarskyddet skall<br>lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver<br>för att fastställa institutets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt<br>denna lag.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>33 § Insättningsgarantinämndens beslut enligt denna lag far överklagas<br>hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden<br>som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av länsrät-<br>tens avgörande.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 utom i fråga om 14 och 18 §§,<br>som träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>158</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4, 7 och 7 b §§ samt 7 kap. 18 § bank-<br>rörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.<br>4§’<br>Ett utländskt bankföretag far</p>
<p>1. efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,<br>Finansinspektionen driva bankrörelse från filial eller</p>
<p>2. efter anmälan till Finansinspektionen driva verksamhet, som huvud-<br>sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från kontor<br>eller annat fast driftställe (representationskontor).</p>
<p>Tillstånd till filialetablering enligt första stycket 1 skall lämnas om</p>
<p>1. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en<br>sund bankverksamhet, och</p>
<p>2. insättningar hos filialen omfattas av garantin enligt lagen<br>(1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som om-<br>fattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och har en<br>högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp motsvarande<br>20 000 ecu innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en själv-<br>risk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.</p>
<p>Tillstånd till filialetablering far<br>inte lämnas om insättningar hos<br>filialen omfattas av en utländsk<br>garanti med en ersättningsnivå<br>som överstiger den som gäller en-<br>ligt lagen om insättningsgaranti.<br>Ersättningen far inte heller avse<br>fler slag av insättningar eller be-<br>talas till andra insättare än vad<br>som anges i den lagen.</p>
<p>Tillstånd får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytter-<br>ligare bank.</p>
<p>Ett bankaktiebolag som avser att inrätta filial i ett annat land inom EES<br>skall underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Under-<br>rättelsen skall innehålla den information som anges i 6 § andra stycket.</p>
<p>Om det inte finns skäl att ifråga-<br>sätta bankens administrativa</p>
<p>Om det inte finns skäl att ifråga-<br>sätta bankens administrativa</p>
<p>struktur eller finansiella situation,<br>skall Finansinspektionen inom tre<br>månader från det att underrättelsen<br>mottogs vidarebefordra den till den</p>
<p>struktur eller finansiella situation,<br>skall Finansinspektionen inom tre<br>månader från det att underrättelsen<br>mottogs vidarebefordra den till den</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1594.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:116.</p>
<p>159</p>
<p>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen skall inrättas. Till un-<br>derrättelsen skall inspektionen foga<br>uppgift om storleken av bankens<br>kapitalbas och kapitaltäcknings-<br>grad samt uppgift om den in-<br>sättningsgaranti som gäller för in-<br>sättare i banken.</p>
<p>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen skall inrättas. Till un-<br>derrättelsen skall inspektionen foga<br>uppgift om storleken av bankens<br>kapitalbas och kapitaltäcknings-<br>grad samt uppgift om den in-<br>sättningsgaranti och det investe-<br>rarskydd som gäller för bankens<br>kunder.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>När Finansinspektionen vidarebefordrar underrättelsen enligt andra<br>stycket, skall inspektionen underrätta banken om detta.</p>
<p>Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att<br>vidarebefordra den underrättelse som avses i andra stycket, skall inspek-<br>tionen meddela beslut om det inom tre månader från det att underrättelsen<br></p>
<p>mottogs.</p>
<p>7b§<sup>3</sup></p>
<p>Om något av de förhållanden som angetts i bankens underrättelse till Fi-<br>nansinspektionen enligt 7 § skall ändras efter det att filialen inrättats, skall<br>banken underrätta inspektionen och den behöriga myndigheten i det andra<br>landet minst en månad innan ändringen genomförs.</p>
<p>Om Finansinspektionen finner att ändringen inte far göras, skall in-<br>spektionen meddela beslut om det inom en månad från det att under-<br>rättelsen kom in till inspektionen. Den behöriga myndigheten i det andra<br>landet skall genast underrättas om beslutet.</p>
<p>Om insättningsgarantin som av-<br>ses i 7 § andra stycket ändras, skall<br>Finansinspektionen underrätta den<br>behöriga myndigheten i det land<br>där filialen finns om ändringen.</p>
<p>Om insättningsgarantin eller in-<br>vesterarskyddet som avses i 7 §<br>andra stycket ändras, skall Finans-<br>inspektionen underrätta den behö-<br>riga myndigheten i det land där<br>filialen finns om ändringen.</p>
<p>7 kap.</p>
<p>18 §<sup>4</sup></p>
<p>Om ett bankforetag, som är hemmahörande i ett land utanför EES, driver<br>bankrörelse från filial här i landet och därvid överträder en bestämmelse<br>som avses i 15 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva bankverk-<br>samhet, far Finansinspektionen återkalla filialtillståndet eller, om det är<br>tillräckligt, meddela varning.</p>
<p>Ett filialtillstånd skall också</p>
<p>återkallas om</p>
<p>- insättningar hos filialen om-<br>fattas av en utländsk garanti som<br>har en högsta ersättningsnivå som</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1997:116.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1995:1594.</p>
<p>160</p>
<p>överstiger den som gäller enligt<br>lagen (1995:1571) om insättnings-<br>garanti, eller</p>
<p>- ersättningen avser fler slag av<br>insättningar, eller</p>
<p>- betalas till andra insättare än</p>
<p>vad som anges i den lagen.</p>
<p>Om insättningar hos filialen omfattas av garanti till följd av ett beslut<br>enligt 3 § andra stycket lagen om insättningsgaranti och tillstånd till filia-<br>letablering inte skulle ha meddelats utan ett sådant beslut, får inspektio-<br>nen, om bankföretaget inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen om in-<br>sättningsgaranti, förelägga bankföretaget att vidta rättelse med förklaring<br>att filialtillståndet annars skall återkallas. Har bankföretaget inte vidtagit<br>rättelse inom ett år från föreläggandet, far inspektionen återkalla tillstån-<br>det.</p>
<p>Om filialtillståndet återkallas gäller 16 § tredje och fjärde styckena i<br>tillämpliga delar.</p>
<p>Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där bankfö-<br>retaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna pa-<br>ragraf</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>161</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om<br>värdepappersrörelse</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 7 §§ samt 6 kap. 8 d och 9 §§ la-<br>gen (1991:981) om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Tillstånd för ett bankinstitut att<br>driva värdepappersrörelse får med-<br>delas endast om den planerade<br>verksamheten kan antas komma att<br>uppfylla kraven på en sund värde-<br>pappersrörelse.</p>
<p>kap.</p>
<p>6§</p>
<p>Tillstånd för ett bankinstitut att<br>driva värdepappersrörelse får med-<br>delas endast om den planerade<br>verksamheten kan antas komma att<br>uppfylla kraven på en sund värde-<br>pappersrörelse och institutet tillhör<br>ett investerarskydd som motsvarar<br>minst de krav som gäller inom<br>EES.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>7§<sup>5</sup></p>
<p>Andra utländska företag än sådana som avses i 1 kap. 3 c och 3 d §§ får<br>efter tillstånd av Finansinspektionen driva värdepappersrörelse från filial.</p>
<p>Tillstand till filialetablering skall<br>lämnas om företaget står under be-<br>tryggande tillsyn av myndighet<br>eller något annat behörigt organ i<br>hemlandet och den planerade verk-<br>samheten här i landet kan antas<br>komma att uppfylla kraven på en<br>sund värdepappersrörelse</p>
<p>Tillstånd till filialetablering skall<br>lämnas om</p>
<p>7. företaget står under be-<br>tryggande tillsyn av myndighet<br>eller något annat behörigt organ i<br>hemlandet,</p>
<p>2. filialen tillhör ett inve-<br>sterarskydd som minst motsvarar<br>de krav som gäller inom EES, och</p>
<p>3. den planerade verksamheten<br>här i landet kan antas komma att<br>uppfylla kraven på en sund värde-<br>pappersrörelse.</p>
<p>6 kap.</p>
<p>8d§<sup>6</sup></p>
<p>Om ett utländskt företag, som är hemmahörande i ett land utanför EES,<br>driver värdepappersrörelse från filial här i landet och därvid överträder en<br>bestämmelse som avses i 7 § eller på annat sätt visar sig olämpligt att dri-<br>va värdepappersrörelse, far Finansinspektionen återkalla filialtillståndet<br>eller, om det är tillräckligt, meddela varning.</p>
<p>Ett tillstånd enligt 3 kap. 4 §</p>
<p>jorsta stycket 4 och 5 skall åter-</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1994:2015.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1995:1597.</p>
<p>162</p>
<p>kallas av inspektionen om insätt-<br>ningar hos filialen omfattas av en<br>utländsk garanti som har en hög-<br>sta ersättningsnivå som överstiger<br>den som gäller enligt lagen<br>(1995:1571) om insättnings-<br>garanti, eller ersättningen avser<br>fler slag av insättningar eller be-<br>talas till andra insättare än vad<br>som anges i den lagen.</p>
<p>Om filialen omfattas av garanti<br>till följd av ett beslut enligt 3 §<br>andra stycket lagen om insätt-<br>ningsgaranti och tillstånd till filia-<br>letablering inte skulle ha meddelats<br>utan ett sådant beslut, far inspek-<br>tionen, om värdepappersföretaget<br>inte fullgör sina skyldigheter enligt<br>lagen om insättningsgaranti, före-<br>lägga värdepappersföretaget att<br>vidta rättelse med förklaring att<br>filialtillståndet annars skall åter-<br>kallas. Har värdepappersföretaget<br>inte vidtagit rättelse inom ett år<br>från föreläggandet far inspektionen<br>återkalla tillståndet.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Om filialen omfattas av garanti<br>till följd av ett beslut enligt 3 §<br>andra stycket lagen om insätt-<br>ningsgaranti eller investerarskydd<br>till följd av ett beslut enligt 5 §<br>lagen (1999:000) om investe-<br>rarskydd och tillstånd till filiale-<br>tablering inte skulle ha meddelats<br>utan ett sådant beslut, far Finans-<br>inspektionen, om värdepap-<br>persföretaget inte fullgör sina skyl-<br>digheter enligt de lagarna, före-<br>lägga värdepappersföretaget att<br>vidta rättelse med förklaring att<br>filialtillståndet annars skall åter-<br>kallas. Har värdepappersföretaget<br>inte vidtagit rättelse inom ett år<br>från föreläggandet far inspektionen<br>återkalla tillståndet.</p>
<p>Om filialtillståndet återkallas<br>tillämpas 9 a§ andra och tredje<br>styckena.</p>
<p>Inspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i det land där företa-<br>get har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.</p>
<p>9§<sup>7</sup></p>
<p>Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett svenskt värdepappersin-<br>stitut skall återkallas av Finansinspektionen om</p>
<p>1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva<br>sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan förkla-<br>rat sig avstå från tillståndet,</p>
<p>2. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har dri-<br>vit sådan rörelse som tillståndet avser, eller</p>
<p>3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som medde-<br>lats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva så-<br>dan rörelse som tillståndet avser.</p>
<p>Ett värdepappersbolags tillstånd Ett värdepappersbolags tillstånd</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1997:117.</p>
<p>163</p>
<p>enligt 3 kap. 4 § första stycket 4<br>och 5 skall återkallas av inspektio-<br>nen om bolaget inte fiillgjort sina<br>skyldigheter enligt lagen<br>(1995:1571) om insättningsgaran-<br>ti, och inte vidtagit rättelse inom ett<br>år efter det att inspektionen har<br>förelagt värdepappersbolaget att<br>fullgöra sina skyldigheter med för-<br>klaring att värdepappersbolagets<br>tillstånd annars kan komma att<br>återkallas.</p>
<p>skall återkallas av inspektionen om<br>bolaget inte jullgjort sina skyldig-<br>heter enligt lagen (1999:000) om<br>investerarskydd, och inte vidtagit<br>rättelse inom ett år efter det att in-<br>spektionen har förelagt värdepap-<br>persbolaget att fullgöra sina skyl-<br>digheter med förklaring att värde-<br>pappersbolagets tillstånd annars<br>kan komma att återkallas. Det-<br>samma gäller ett värdepappers-<br>bolags tillstånd enligt 3 kap. 4 §<br>första stycket 4 och 5 om bolaget<br>inte jullgjort sina skyldigheter en-<br>ligt lagen (1995:1571) om insätt-<br>ningsgaranti.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:</p>
<p>1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i<br>5 kap. 1 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter<br>det att den blev känd för bolaget, eller</p>
<p>2. någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör el-<br>ler dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 §<br>första stycket 4.</p>
<p>I fall som avses i tredje stycket 2 far tillstånd återkallas bara om Finan-<br>sinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen</p>
<p>eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och han eller</p>
<p>hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fort-<br>farande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes<br>ställföreträdare.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.</p>
<p>164</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om<br>insättningsgaranti</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti<br>skall ha följande lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>I fråga om utbetalade ersättningar<br>enligt garantin inträder staten i<br>insättarens rätt mot institutet. Ut-<br>delning i institutets konkurs för<br>insättning som har ersatts enligt<br>garantin tillfaller staten intill detta<br>belopp.</p>
<p>När ett utländskt garantisystem<br>har betalat ut ersättning i anledning<br>av att ett svenskt institut försatts i<br>konkurs inträder det utländska ga-<br>rantisystemet i insättarens rätt mot<br>institutet. Utdelning i institutets<br>konkurs för insättning som ersatts<br>tillfaller det utländska garantisys-<br>temet intill detta belopp.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>19 §’</p>
<p>I fråga om utbetalade ersättningar<br>enligt garantin inträder staten i<br>insättarens rätt mot institutet. Vid<br>utdelning i institutets konkurs har<br>statens och investerarens fordring-<br>ar inbördes lika rätt.</p>
<p>När ett utländskt garantisystem<br>har betalat ut ersättning i anledning<br>av att ett svenskt institut försatts i<br>konkurs inträder det utländska ga-<br>rantisystemet i insättarens rätt mot<br>institutet. Vid utdelning i institutets<br>konkurs har det utländska skydds-<br>systemets och investerarens ford-<br>ringar inbördes lika rätt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:119.</p>
<p>165</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-09-22</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet<br>Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 10 september 1998 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om investerarskydd,</p>
<p>2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn<br>Fredrik Ludwigs.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om investerarskydd</p>
<p>7§</p>
<p>Enligt denna paragraf har en investerare rätt till ersättning om ett värde-<br>pappersinstitut försätts i konkurs och investeraren inte från institutet kan<br>få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.</p>
<p>Bestämmelsen rör ytterst frågan vilken typ av ansvar som ligger på<br>investerarskyddet. De beviskrav som kan ställas på investeraren för upp-<br>gifter om att han inte kan få ut instrumenten eller medlen från institutet<br>måste rimligen vara låga. Lagrådet noterar att enligt den allmänna mo-<br>tiveringen Insättningsgarantinämnden får kontrollera med konkursför-<br>valtaren anledningen till att denne inte lämnat ut egendomen och på<br>grundval av material och uppgifter som kan erhållas från förvaltaren göra<br>en egen bedömning. Det bör inte komma i fråga att investeraren för att få<br>ersättning från investerarskyddet tvingas föra en process med konkurs-<br>boet, om förvaltaren hävdar att separationsrätt inte föreligger.</p>
<p>10 och 12 §§</p>
<p>Att andelsägare i värdepappersfond inte har investerarskydd för sina an-<br>delar torde vara det i praktiken - med hänsyn till det stora antalet fondspa-<br>rare - viktigaste undantaget från skyddet. Det är från informationssyn-<br>punkt viktigt att det återfinns under rubriken "Undantag från inves-<br>terarskyddet". Bestämmelsen i 10 § andra stycket bör därför flyttas så att<br>den placeras under nämnda rubrik. För att undvika förskjutningar i para-<br>grafindelningen kan den lämpligen placeras i samma paragraf som un-<br>dantaget för det individuella pensionssparandet, 12 §.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>166</p>
<p>Vad som inte tas upp i lagrådsremissen är hur det föreslagna investerar-<br>skyddet förhåller sig till det premiepensionssystem som byggs upp inom<br>ramen för den nya inkomstgrundade ålderspensionen. Frågan om vad som<br>i detta hänseende skall gälla t.ex. beträffande Premiepensions-<br>myndigheten, Premiesparfonden och det statliga fondbolaget skulle enligt<br>Lagrådets mening behöva belysas. Skulle sådana överväganden, vilket<br>ligger nära till hands att anta, leda till att dessas verksamhet också skall<br>undantas bör diskuteras om detta inte skall komma till klart uttryck i<br>lagtexten.</p>
<p>20 §</p>
<p>Enligt sista stycket gäller marknadsföringslagen i fråga om bl.a. under-<br>låtelse att lämna information. Utformningen av stycket har hämtats från<br>motsvarande bestämmelse i lagen om insättningsgaranti som i sin tur har<br>som förebild 8 § konsumentkreditlagen. Avsikten är att genom hänvis-<br>ningen till marknadsföringslagen ge en möjlighet att med stöd av den<br>lagen tvinga fram information som i olika fall kan anses ha särskild bety-<br>delse från konsumentsynpunkt (prop. 1995/96:60 s. 72-74, 125-126).</p>
<p>Informationsfrågor faller därmed under Konsumentombudsmannens till-<br>syn, men kan också angripas av Finansinspektionen i fall då inspektionen<br>anser att den som omfattas av investerarskyddet inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt den nya lagen, t.ex. beträffande informationslämnande.</p>
<p>Visserligen har uttryckssättet i tredje stycket godtagits tidigare, men Lag-<br>rådet vill ändå väcka frågan om inte ordet "gäller" kan leda tanken till att<br>bestämmelserna i marknadsföringslagen exklusivt reglerar de sanktioner<br>som kan komma i fråga vid underlåtelse att lämna information m.m. För<br>att något mera tydliggöra att så inte är fallet skulle måhända ordet "gäller"<br>kunna bytas mot "finns bestämmelser i" marknadsföringslagen.</p>
<p>21 och 22 §§</p>
<p>121 och 22 §§ behandlas statens regressrätt när ersättning har betalats ut<br>från investerarskyddet. Enligt bestämmelserna inträder staten, sedan be-<br>talning skett, i investerarens rätt gentemot värdepappersinstitutet (21 §),<br>liksom i hans rätt till försäkringsersättning och skadestånd (22 §). Efter-<br>som ersättningen enligt lagen om investerarskydd är maximerad och det<br>därför inte är säkert, att investeraren får hela sin forlust täckt genom detta,<br>regleras också hur den inbördes konkurrensen mellan statens regressford-<br>ran och investerarens resterande fordran skall lösas i ett fall där värdepap-<br>persinstitutet, försäkringsgivaren eller annan ansvarig inte kan, eller inte<br>är skyldig att, ersätta den totala förlusten.</p>
<p>Såvitt avser rätten till utdelning i värdepappersinstitutets konkurs stadgas i<br>21 § att statens och investerarens fordringar har inbördes lika rätt. Olika<br>lösningar kan i och för sig tänkas. En tillämpning av de principer som<br>framgår av reglerna i 5 kap. konkurslagen om utdelning för fordringar</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>167</p>
<p>med solidariskt betalningsansvar, vilka således gäller den inbördes rätten<br>till utdelning för en borgenär och en regressberättigad medgäldenär, t.ex.<br>en borgensman, med eller utan begränsat ansvar, som betalat en del av<br>skulden, skulle leda till att investeraren tillerkändes rätt till betalning ur<br>utdelningen före staten. Det kan här också nämnas att det, i det fall där en<br>skadevållare har en ansvarsförsäkring (jfr 22 § första stycket) och försäk-<br>ringsbeloppet inte räcker till att täcka både ett regresskrav från den skade-<br>lidandes egen försäkringsgivare och den skadelidandes återstående krav,<br>anses att regresskravet bör fa vika (se t.ex. Rodhe, Handbok i sakrätt,<br>1985, s. 363, 484 och Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. 1965, s. 286 f). I<br>28 § lönegarantilagen tillämpas en motsatt lösning, som ger staten före-<br>träde. Lagrådet har ingen erinran mot den i lagrådsremissen valda princi-<br>pen, som innebär att staten och investeraren vardera erhåller utdelning i<br>förhållande till storleken på sin fordran.</p>
<p>Den princip som kommer till uttryck i 22 § första stycket angående rätten<br>till ersättning enligt en ansvarsförsäkring, som har tecknats av ett värde-<br>pappersinstitut, harmonierar emellertid inte med den ståndpunkt som in-<br>tagits i 21 §. I 22 § har således en annan lösning valts beträffande kon-<br>kurrensen mellan staten och investeraren i en situation, där rätten till för-<br>säkringsersättning varit maximerad och investerarens totala förlust över-<br>stiger försäkringsbeloppet. Enligt motiven (avsnitt 8 och författnings-<br>kommentaren) synes tanken vara, att staten i detta fall skall tillerkännas<br>företrädesrätt framför investeraren. Lagtextens formulering ("inträder<br>staten intill det utgivna beloppet") är delvis hämtad från 28 § lönegaranti-<br>lagen och 19 § lagen om insättningsgaranti. Enligt Lagrådets mening kan<br>det i och för sig ifrågasättas om formuleringen är tillräckligt tydlig; även<br>formuleringen i lagen om insättningsgaranti har tidigare vållat uppenbara<br>tolkningssvårigheter (jfr t.ex. uttalandet angående företrädesrätten i prop.<br>1996/97:72 s. 37). Innebörden skulle bli klarare, om det angavs att staten<br>inträder "med företrädesrätt framför investeraren" intill det utgivna belop-<br>pet. Frågan är emellertid, om det finns några bärande skäl som motiverar<br>en annan lösning beträffande rätten till försäkringsersättning än den som<br>valts beträffande rätten till utdelning i värdepappersinstitutets konkurs.<br>Det sagda gäller även rätten till skadestånd enligt 22 § andra stycket, om<br>full betalning i något fall inte skulle utgå. Frågan utvecklas inte i motiven.<br>Enligt Lagrådets mening bör rätten till ersättning konstrueras på samma<br>sätt i alla situationerna. Det synes härvid lämpligt att följa den lösning<br>som valts i 21 § beträffande rätten till utdelning i värdepappersinstitutets<br>konkurs.</p>
<p>Lagrådet föreslår därför, att orden "intill det utgivna beloppet" i 22 §<br>första och andra styckena stryks och att båda styckena i stället komplet-<br>teras med en mening som utsäger, att statens och investerarens fordringar<br>har inbördes lika rätt.</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>168</p>
<p>29 §</p>
<p>Enligt paragrafen skall Insättningsgaratinämnden fastställa de närmare<br>grunderna för hur avgiften till nämnden skall beräknas. Det är inte avsett<br>att nämnden skall begränsa sig till beslut i enskilda fall utan nämnden<br>skall utforma generella riktlinjer. Enligt den allmänna motiveringen är det<br>inte lämpligt att i lag ange samtliga faktorer som bör vara avgörande för<br>avgiftssättningen. Det synes därför inte heller vara fråga om verkstäl-<br>lighetsföreskrifter utan om normer som skall meddelas av nämnden. För<br>detta krävs ett bemyndigande av riksdagen enligt 8 kap. 9 § andra stycket<br>regeringsformen. Lagrådet förordar att ett sådant bemyndigande införs i<br>tredje stycket och ges följande lydelse: "Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Insättningsgarantinämnden får meddela föreskrifter<br>om hur avgiften skall beräknas."</p>
<p>Andra meningen i tredje stycket bör i så fall inte avfattas med utgångs-<br>punkt i att det är nämnden som bestämmer grunderna för hur avgiften<br>skall beräknas. Meningen bör därför flyttas och tas upp som en ny andra<br>mening i andra stycket med följande lydelse. "Vid beräkningen av avgif-<br>ten skall beaktas hur stor andel skyddade tillgångar som finns hos ett in-<br>stitutjämfört med samtliga skyddade tillgångar."</p>
<p>31 §</p>
<p>Enligt första stycket första meningen skall avgifter och andra medel som<br>Insättningsgarantinämnden förvaltar placeras på räntebärande konto i<br>Riksgäldskontoret. Lagrådet kan självfallet inte ha synpunkter på detta i<br>sak men vill påpeka att vissa motivuttalanden är svårförenliga med lag-<br>textens lydelse. I sammanfattningen av lagrådsremissen sägs exempelvis<br>att nämnden ges stor flexibilitet när det gäller valet av metod för att säker-<br>ställa utbetalningar från investerarskyddet och i den allmänna motive-<br>ringen uttalas att nämnden bör ha möjlighet att - visserligen inom de ra-<br>mar lagen anger - uppdra åt "externa kapitaförvaltare" att placera medlen<br>på bästa sätt.</p>
<p>Oavsett hur det må förhålla sig i det nu angivna hänseendet står det klart<br>att nämnden skall kunna teckna en kollektiv försäkring för de med inves-<br>terarskyddet förenade riskerna. Enligt första stycket andra meningen i<br>förevarande paragraf far medlen - såvitt kan förstås på kontot i Riksgälds-<br>kontoret - endast användas för utbetalning av ersättning enligt lagen eller<br>för att täcka nämndens administrationskostnader för skyddet. Det senare<br>synes syfta på kostnaderna för nämndens egen administration. Avsikten är<br>emellertid att nämnden också med medlen skall kunna betala kostnaderna<br>för en försäkring. Detta kan lämpligen uttryckas så att medlen endast far<br>användas för utbetalning av ersättning enligt lagen "samt för att täcka<br>kostnader för tillhandahållande av skyddet och nämndens administra-<br>tionskostnader för skyddet."</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>169</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>170</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h2>Finansdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1998</p>
<p>Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, ordförande, Freivalds, Åsbrink,</p>
<p>Schori, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,</p>
<p>Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson</p>
<p>Föredragande: statsrådet Åsbrink</p>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1998/99:30 Investerarskydd</p>
<p>171</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1998/99:30</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik Bestämmelser som</p>
<p>inför, ändrar, upp-<br>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td><td>
<p>Celexnummer för<br>bakomliggande EG-<br>regler</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om investerarskydd 29 §</p></td><td>
<p>397L0009</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om ändring i<br>bankrörelselagen</p></td><td>
<p>397L0009</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om ändring i lagen<br>om värdepappersrörelse</p></td><td>
<p>397L0009</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om ändring i lagen<br>om insättningsgaranti</p></td><td>
<p>397L0009</p></td></tr>
</table>
<p>Eländers Gotab 57152, Stockholm 1998</p>
<p>172</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU15?22att riksdagen antar regeringens förslag tilldelvis bifall (se anm.)=utskottet1998/99:FiU15?22att riksdagen antar regeringens förslag till?33att riksdagen antar regeringens förslag till?33att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU15?44att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU15?44att riksdagen antar regeringens förslag till?INLInlämning1899-01-01 00:00:00planerat60hanteringINLInlämning1998-11-10 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning1998-11-12 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning1998-11-13 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar1998-11-27 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avFinansdepartementet2014-11-23 13:04:54statustextstatustextÄrendet är avslutatGM03302019-05-22 17:20:44tilldelatTilldelatFinansutskottet2014-11-23 13:04:54behandlas_i1998/99:FiU15GM01FiU15bet1998/99FiU15InvesterarskyddBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:30<br/>
InvesterarskyddGM02Fi7mot1998/99Fi7med anledning av prop. 1998/99:30 InvesterarskyddMotionföljdmotionav Lars Tobisson m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:30<br/>
InvesterarskyddGM02Fi7mot1998/99Fi7med anledning av prop. 1998/99:30 Investerarskyddav Lars Tobisson m.fl. (M)Motion