<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229682</hangar_id>
 <dok_id>GM033</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>3</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:3</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>3</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-09-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:00</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Åtgärder mot dopning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM033/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM033</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM033</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:3&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Åtgärder mot dopning&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM033/prop_199899__3-1.png" style="width:40pt;height:31pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 10 september 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margot Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att bruket av dopningsmedel kriminaliseras. En&lt;br&gt;ändring av denna innebörd föreslås bli införd i lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel. I vissa fall skall enligt förslaget kunna&lt;br&gt;dömas för grovt dopningsbrott till fängelse högst fyra år. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har&lt;br&gt;utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller&lt;br&gt;yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd eller annars varit av särskilt&lt;br&gt;farlig eller hänsynslös art. Kriterierna för när ett brott skall bedömas som&lt;br&gt;ringa anges uttryckligen i dopningslagen. Definitionen av dopning i&lt;br&gt;dopningslagen ändras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehav av läkemedel i uppenbart syfte att olovligen sälja dem föreslås&lt;br&gt;bli kriminaliserat. En bestämmelse med denna innebörd införs därför i&lt;br&gt;lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. För sådan hantering&lt;br&gt;som sker yrkesmässigt, avser betydande mängd eller värde, eller annars&lt;br&gt;är av särskilt farlig art föreslås en särskild straffskala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas också regeringens bedömning i fråga om&lt;br&gt;förebyggande insatser, åtgärder för att begränsa tillgången på&lt;br&gt;dopningsmedel, vård och behandling av dem som missbrukar&lt;br&gt;dopningsmedel samt behovet av utbildning och forskning. I&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) föreslås ett förtydligande av socialtjänstens&lt;br&gt;ansvar för att förebygga och motverka missbruk av dopningsmedel bland&lt;br&gt;barn och ungdomar. Ändringar föreslås vidare i ett antal lagar för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlätta förverkande av dopningsmedel som påträffas på Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalter och olika vårdinstitutioner.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext..............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot vissa dopningsmedel........................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med läkemedel m.m................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvård i anstalt...............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berusningsmedel på sjukhus..................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbrukare i vissa fall..........................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om vård av unga.............................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiatrisk tvångsvård...........................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning...........................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bruket av dopningsmedel inom och utanför idrotten.....................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Inledning................................................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Den svenska idrottsrörelsens åtgärder mot dopning.............20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksidrottsförbundets verksamhet...........................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontrollverksamheten.............................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Den nuvarande rättsliga regleringen och dess tillämpning... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagar som reglerar dopningsmedel m.m.................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningen av dopningslagen.............................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;Anabola steroider och tillväxthormon...................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anabola androgena steroider (AAS).......................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillväxthormon........................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;Missbruket av dopningsmedel i Sverige - omfattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;orsaker och karaktär..............................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Missbrukets omfattning...........................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Missbrukets orsaker och karaktär............................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samband med social situation och missbruk av andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;droger.......................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samband mellan bruk av anabola steroider och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalitet...............................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;Dopningsfrågoma i ett internationellt perspektiv.................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regleringen av dopningsmedel i andra länder.........35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det internationella arbetet mot dopning..................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;Behovet av ändringar i dopningslagen och andra åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot dopning...........................................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;”Dopning” eller ”doping”?.............................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder för att förebygga missbruk och begränsa tillgången på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dopningsmedel................................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;F örebyggande åtgärder..........................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Åtgärder för att begränsa tillgången på dopningsmedel........49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medel som bör omfattas av dopningslagen....................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kriminalisering av bruket av dopningsmedel................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Andra ändringar i dopningslagen....................................................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Vissa andra lagstiftningsfrågor.......................................................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Vård och behandling.......................................................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Utbildning och forskning................................................................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;T illsynsfrågor..................................................................................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Kostnader........................................................................................93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande.................................................................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;F örfattningskommentar..................................................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot vissa dopningsmedel......................................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med läkemedel m.m..............................................................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvård i anstalt.............................................................97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.4 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620). 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av berusningsmedel på sjukhus.............................................97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbrukare i vissa fall..........................................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om vård av unga.............................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiatrisk tvångsvård...........................................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet SOU 1996:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Doping i folkhälsoperspektiv................................................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;(SOU 1996:126) Doping i folkhälsoperspektiv..................102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...............................................103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 september 1998.................................................................................120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på&lt;br&gt;sjukhus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2-4 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 3 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt&lt;br&gt;ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. införas till landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överlåtas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framställas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förvärvas i överlåtelsesyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bjudas ut till försäljning, eller 5. bjudas ut till försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. innehas.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6. innehas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. brukas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot&lt;br&gt;2 § 2-6 döms för dopningsbrott till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i första&lt;br&gt;stycket att anse som ringa, döms&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om straff för olovlig införsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1960:418) om straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot&lt;br&gt;2 § 2-7 döms för dopningsbrott till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första&lt;br&gt;stycket med hänsyn till mängden&lt;br&gt;dopningsmedel samt övriga&lt;br&gt;omständigheter att anse som ringa,&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. finns bestämmelser i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 3 § första&lt;br&gt;stycket att anse som grovt döms&lt;br&gt;för grovt dopningsbrott till&lt;br&gt;föngelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år. Vid bedömningen av&lt;br&gt;om brottet är grovt skall det&lt;br&gt;särskilt beaktas om det har utgjort&lt;br&gt;led i en verksamhet som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till&lt;br&gt;sådant dopningsbrott som inte är&lt;br&gt;att anse som ringa döms till ansvar&lt;br&gt;enligt 23 kap. brottsbalken, om&lt;br&gt;gärningen gäller annan befattning&lt;br&gt;än som avses i 2 § 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera har medverkat till brott&lt;br&gt;och 5 §§ brottsbalken tillämpas.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedrivits i större omfattning eller&lt;br&gt;yrkesmässigt, avsett särskilt stor&lt;br&gt;mängd dopningsmedel eller&lt;br&gt;annars varit av särskilt farlig eller&lt;br&gt;hänsynslös art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till&lt;br&gt;sådant dopningsbrott som inte är&lt;br&gt;att anse som ringa döms till ansvar&lt;br&gt;enligt 23 kap. brottsbalken, om&lt;br&gt;gärningen gäller annan befattning&lt;br&gt;än som avses i 2 § 6 eller 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i 2 § 2-5, skall 23 kap. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;handel med läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1996:1152) om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot 3, 4 eller&lt;br&gt;5 § döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år, om gärningen inte är&lt;br&gt;belagd med straff enligt&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot 3, 4 eller&lt;br&gt;5 § eller innehar läkemedel i&lt;br&gt;uppenbart syfte att olovligen sälja&lt;br&gt;dem döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år, om gärningen inte är&lt;br&gt;belagd med straff enligt&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en uppsåtlig gärning som&lt;br&gt;avses i första stycket har begåtts&lt;br&gt;yrkesmässigt, avsett betydande&lt;br&gt;mängd eller värde eller annars&lt;br&gt;varit av särskilt farlig art, döms&lt;br&gt;till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 § lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker, andra&lt;br&gt;berusningsmedel eller sådana&lt;br&gt;varor som omfattas av lagen&lt;br&gt;(1998:000) om förbud mot vissa&lt;br&gt;hälsofarliga varor får omhändertas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker, andra&lt;br&gt;berusningsmedel, sådana varor&lt;br&gt;som omfattas av lagen (1998:000)&lt;br&gt;om förbud mot vissa hälsofarliga&lt;br&gt;varor eller sådana medel som&lt;br&gt;avses i lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel&lt;br&gt;får omhändertas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om de påträffas hos en intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en intagen får dem sig tillsända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd&lt;br&gt;ägare till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall låta förstöra eller sälja den&lt;br&gt;omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om&lt;br&gt;injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i&lt;br&gt;människokroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade&lt;br&gt;att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom,&lt;br&gt;tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med&lt;br&gt;vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall&lt;br&gt;omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar&lt;br&gt;skall genom den lokala kriminalvårdsmyndighetens försorg göras&lt;br&gt;räntebärande men får inte disponeras av den intagne förrän vid&lt;br&gt;anstaltsvistelsens slut, om det inte finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall arbeta för&lt;br&gt;att förebygga och motverka&lt;br&gt;missbruk av alkohol och andra&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall arbeta för&lt;br&gt;att förebygga och motverka&lt;br&gt;missbruk av alkohol och andra&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för barn och ungdom bör&lt;br&gt;därvid ägnas särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall genom information till myndigheter, grupper och&lt;br&gt;enskilda och genom uppsökande verksamhet sprida kunskap om&lt;br&gt;skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall aktivt söija för att den enskilde missbrukaren får&lt;br&gt;den hjälp och vård som han behöver för att komma ifrån missbruket.&lt;br&gt;Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och&lt;br&gt;vården och noga bevaka att planen fullföljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda&lt;br&gt;förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen främja en allsidig&lt;br&gt;personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos&lt;br&gt;bam och ungdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos bam och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktivt arbeta for att förebygga&lt;br&gt;och motverka missbruk bland bam&lt;br&gt;och ungdom av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroendeframkallande medel samt&lt;br&gt;dopningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen söija för att bam och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran&lt;br&gt;utanför det egna hemmet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:323.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om bam och ungdom tillgodose det särskilda behov av&lt;br&gt;stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad,&lt;br&gt;boende, umgänge eller adoption har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om&lt;br&gt;kontroll av berusningsmedel på sjukhus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1985:12) om kontroll av&lt;br&gt;berusningsmedel på sjukhus skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen för vård får&lt;br&gt;inte inneha alkoholhaltiga drycker,&lt;br&gt;andra berusningsmedel eller&lt;br&gt;sådana varor som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor. Han får&lt;br&gt;inte heller inneha injektionssprutor&lt;br&gt;eller kanyler som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen&lt;br&gt;eller andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen för vård får&lt;br&gt;inte inneha alkoholhaltiga drycker,&lt;br&gt;andra berusningsmedel, sådana&lt;br&gt;varor som omfattas av lagen&lt;br&gt;(1998:000) om förbud mot vissa&lt;br&gt;hälsofarliga varor eller något&lt;br&gt;sådant medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel. Han får inte heller&lt;br&gt;inneha injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyler som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen&lt;br&gt;eller andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana berusningsmedel, varor Sådana berusningsmedel, varor,&lt;br&gt;och föremål som anges i 2 § får dopningsmedel och föremål som&lt;br&gt;omhändertas &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anges i 2 § får omhändertas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om de påträffas hos en intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en intagen får dem sig tillsända, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om de påträffas utan att det finns någon känd ägare till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetschefen skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna&lt;br&gt;egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1&lt;br&gt;första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som erhållits vid försäljningen skall tillfalla staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 31 och 36 §§ lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vårdas enligt denna lag&lt;br&gt;i ett LVM-hem far inte inneha&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker, narkotika,&lt;br&gt;flyktiga lösningsmedel eller&lt;br&gt;sådana varor som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor eller&lt;br&gt;injektionssprutor, kanyler eller&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika. Han far inte heller&lt;br&gt;inneha något annat som kan vara&lt;br&gt;till men för vården eller ordningen&lt;br&gt;vid hemmet. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom som nu angetts, får den&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vårdas enligt denna lag&lt;br&gt;i ett LVM-hem får inte inneha&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker, narkotika,&lt;br&gt;flyktiga lösningsmedel, sådana&lt;br&gt;varor som omfattas av lagen&lt;br&gt;(1998:000) om förbud mot vissa&lt;br&gt;hälsofarliga varor eller sådana&lt;br&gt;medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;injektionssprutor, kanyler eller&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika. Han får inte heller&lt;br&gt;inneha något annat som kan vara&lt;br&gt;till men för vården eller ordningen&lt;br&gt;vid hemmet. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom som nu angetts, får den&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har alkoholhaltiga drycker,&lt;br&gt;narkotika, flyktiga lösningsmedel,&lt;br&gt;sådana varor som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor eller&lt;br&gt;sådana medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel omhändertagits&lt;br&gt;enligt 31 eller 35 § eller påträffats&lt;br&gt;inom ett LVM-hem utan att det&lt;br&gt;finns någon känd ägare till dem,&lt;br&gt;skall den som förestår vården vid&lt;br&gt;hemmet låta förstöra eller försälja&lt;br&gt;egendomen enligt bestämmelserna&lt;br&gt;om beslagtagen egendom i 2 § 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har alkoholhaltiga drycker,&lt;br&gt;narkotika, flyktiga lösningsmedel&lt;br&gt;eller sådana varor som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor&lt;br&gt;omhändertagits enligt 31 eller 35 §&lt;br&gt;eller påträffats inom ett LVM-hem&lt;br&gt;utan att det finns någon känd ägare&lt;br&gt;till dem, skall den som förestår&lt;br&gt;vården vid hemmet låta förstöra&lt;br&gt;eller försälja egendomen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket&lt;br&gt;lagen (1958:205) om förverkande&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som erhålls vid försäljning första stycket lagen (1958:205) om Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;tillfaller staten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förverkande av alkoholhaltiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drycker m. m. Belopp som erhålls&lt;br&gt;vid försäljning tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra&lt;br&gt;föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan&lt;br&gt;befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna i 15 § får inte&lt;br&gt;inneha narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel&lt;br&gt;eller sådana varor som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor eller&lt;br&gt;injektionssprutor, kanyler eller&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika. Den unge får inte heller&lt;br&gt;inneha något annat som kan vara&lt;br&gt;till men för vården eller ordningen&lt;br&gt;vid hemmet. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom hos den unge, får den&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna i 15 § får inte&lt;br&gt;inneha narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel,&lt;br&gt;sådana varor som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor eller&lt;br&gt;sådana medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;injektionssprutor, kanyler eller&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika. Den unge får inte heller&lt;br&gt;inneha något annat som kan vara&lt;br&gt;till men för vården eller ordningen&lt;br&gt;vid hemmet. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom hos den unge, får den&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel&lt;br&gt;eller sådana varor som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor&lt;br&gt;omhändertagits enligt 16 eller 19 §&lt;br&gt;eller har sådan egendom påträffats&lt;br&gt;inom ett hem för särskilt noggrann&lt;br&gt;tillsyn utan att det finns någon&lt;br&gt;känd ägare till egendomen, skall&lt;br&gt;den som förestår vården vid&lt;br&gt;hemmet låta förstöra eller försälja&lt;br&gt;egendomen enligt bestämmelserna&lt;br&gt;om beslagtagen egendom i 2 § 1&lt;br&gt;första stycket lagen (1958:205) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel,&lt;br&gt;sådana varor som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor eller&lt;br&gt;sådana medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel omhändertagits&lt;br&gt;enligt 16 eller 19 § eller har sådan&lt;br&gt;egendom påträffats inom ett hem&lt;br&gt;för särskilt noggrann tillsyn utan&lt;br&gt;att det finns någon känd ägare till&lt;br&gt;egendomen, skall den som förestår&lt;br&gt;vården vid hemmet låta förstöra&lt;br&gt;eller försälja egendomen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m.m. Belopp som har&lt;br&gt;erhållits vid försäljning tillfaller&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket&lt;br&gt;lagen (1958:205) om förverkande&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker m. m.&lt;br&gt;Belopp som har erhållits vid&lt;br&gt;försäljning tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra&lt;br&gt;föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan&lt;br&gt;befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 21 och 24 §§ lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient får inte inneha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller&lt;br&gt;sådana varor som omfattas av lagen (1998:000) om förbud mot vissa&lt;br&gt;häsofarliga varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyler, som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra föremål som är särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana medel som avses i&lt;br&gt;lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyler, som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra föremål som är särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annan egendom som kan&lt;br&gt;skada honom själv eller någon&lt;br&gt;annan eller vara till men för&lt;br&gt;vården eller ordningen på&lt;br&gt;vårdinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påträffas sådan egendom som&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. annan egendom som kan&lt;br&gt;skada honom själv eller någon&lt;br&gt;annan eller vara till men för&lt;br&gt;vården eller ordningen på&lt;br&gt;vårdinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i första stycket, far den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel,&lt;br&gt;sådana varor som omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel&lt;br&gt;eller sådana varor som omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1998:000) om förbud mot&lt;br&gt;vissa hälsofarliga varor&lt;br&gt;omhändertagits enligt 21 eller 22 §&lt;br&gt;eller har sådan egendom påträffats&lt;br&gt;där patienter intagits för&lt;br&gt;tvångsvård utan att det finns någon&lt;br&gt;känd ägare till egendomen, skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren låta förstöra eller&lt;br&gt;sälja egendomen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket&lt;br&gt;lagen (1958:205) om förverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1998:000) om hälsofarliga&lt;br&gt;varor eller sådana medel som&lt;br&gt;avses i lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel&lt;br&gt;omhändertagits enligt 21 eller 22 §&lt;br&gt;eller har sådan egendom påträffats&lt;br&gt;där patienter intagits för&lt;br&gt;tvångsvård utan att det finns någon&lt;br&gt;känd ägare till egendomen, skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren låta förstöra eller&lt;br&gt;sälja egendomen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1997/98:183.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av alkoholhaltiga drycker m. m.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;injektionssprutor eller kanyler,&lt;br&gt;som kan användas för insprutning&lt;br&gt;i människokroppen, och i fråga om&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom i 2 § 1 första stycket&lt;br&gt;lagen (1958:205) om förverkande&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker m. m.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;injektionssprutor eller kanyler,&lt;br&gt;som kan användas för insprutning&lt;br&gt;i människokroppen, och i fråga om&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade i juli 1994 att bemyndiga dåvarande chefen för&lt;br&gt;Socialdepartementet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift&lt;br&gt;att göra en allsidig översyn av dopningsproblemets omfattning och&lt;br&gt;karaktär, följder av missbruk på kort och lång sikt samt behovet av olika&lt;br&gt;insatser; Utredningen om dopning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om dopning lade i augusti 1996 fram betänkandet Doping&lt;br&gt;i folkhälsoperspektiv (SOU 1996:126). I betänkandet görs en översyn av&lt;br&gt;dopningsproblemet i ett folkhälsoperspektiv. Lagändringar och andra&lt;br&gt;åtgärder för att motverka missbruket av dopningsmedel föreslås. En&lt;br&gt;sammanfattning av innehållet i betänkandet finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. I bilaga 2 finns en förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna. En sammanställning över remissyttrandena har&lt;br&gt;upprättats och finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S96/5972/S).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i detta ärende upp de frågor som behandlats i&lt;br&gt;betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 4 juni 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga&lt;br&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen följt de förslag som Lagrådet lämnat&lt;br&gt;utom vad gäller förslaget om att ordet ”dopning” skall bytas mot ordet&lt;br&gt;”doping”. Vi återkommer till Lagrådets yttrande i avsnitt 5 och 8 samt i&lt;br&gt;författningskommentarerna till de lagrum vilkas utformning Lagrådet&lt;br&gt;lämnat synpunkter på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter Lagrådets granskning har även vissa smärre ändringar skett i&lt;br&gt;lagtexten genom att de ändringar som föreslås i regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. har beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bruket av dopningsmedel inom och utanför 1998/99:3&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;idrotten&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Dopning innebär i princip att en idrottsutövare på ett onaturligt sätt&lt;br&gt;förbättrar sin prestationsförmåga. Internationella Olympiska Kommittén&lt;br&gt;(IOK) har antagit en definition som innebär att med dopning avses&lt;br&gt;användande av de medel och metoder som enligt en av IOK fastställd&lt;br&gt;lista är förbjudna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om dopning uppmärksammades först inom tävlingsidrotten.&lt;br&gt;Kampen mot denna företeelse inleddes på allvar inom idrottsrörelsen&lt;br&gt;under 1960-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet visade det sig att bruket av dopningsmedel även hade&lt;br&gt;böljat att spridas utanför den organiserade idrotten. Denna utveckling&lt;br&gt;ledde till antagandet av lagen (1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel, som trädde i kraft den 1 juli 1992. Här benämns lagen i&lt;br&gt;fortsättningen ”dopningslagen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från att ha varit ett problem endast för idrotten har dopningsproblemet&lt;br&gt;under senare år böljat ses i ett folkhälsoperspektiv. Förebyggande&lt;br&gt;åtgärder bedrivs även utanför idrotten, ofta av olika myndigheter och&lt;br&gt;organisationer i samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med andra former av missbruk (alkohol, narkotika) är&lt;br&gt;dock problemet med missbruket av dopningsmedel av begränsad&lt;br&gt;omfattning. Narkotikamissbruket far med hänsyn till både sin utbredning&lt;br&gt;och sina konsekvenser anses vara ett betydligt allvarligare&lt;br&gt;samhällsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande ges en beskrivning av den nuvarande situationen när det&lt;br&gt;gäller bruket av dopningsmedel i Sverige. Tyngdpunkten ligger på de&lt;br&gt;dopningsmedel som omfattas av dopningslagen, främst anabola steroider.&lt;br&gt;Missbruket av dessa medel utgör, med hänsyn till hälsorisker och brukets&lt;br&gt;utbredning, fortfarande det största problemet när det gäller dopning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den svenska idrottsrörelsens åtgärder mot dopning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksidrottsförbundets verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksidrottsförbundet (RF) är huvudorganisation för idrottsföreningarna i&lt;br&gt;Sverige. RF består av ett flertal specialidrottsförbund. Svenska&lt;br&gt;Kroppskulturförbundet, som organiserar kroppsbyggarföreningama i&lt;br&gt;Sverige, står dock utanför RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt RF:s stadgar är dopning i samband med all idrottsutövning&lt;br&gt;förbjudet. Enligt stadgarna avses med dopning dels bruk av medel, dels&lt;br&gt;bruk av metoder som av IOK, eller av internationella&lt;br&gt;specialidrottsförbund därutöver, ansetts vara dopning. Om något&lt;br&gt;specialidrottsförbund har ytterligare förbjudna medel gäller detta för de&lt;br&gt;idrottsgrenar som organiseras inom detta förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande ansvaret för arbetet mot dopning åligger Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;Riksidrottsstyrelsen, som är RF:s verkställande organ.&lt;br&gt;Riksidrottsstyrelsen tillsatte år 1977 den s.k. Dopingkommissionen, som&lt;br&gt;har till uppgift att leda antidopningsarbetet och att fungera som åklagare i&lt;br&gt;bestraffningsärenden. Dopingkommissionen består av såväl juridisk som&lt;br&gt;medicinsk expertis. På RF:s kansli finns även en Antidopinggrupp som&lt;br&gt;sköter det praktiska arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet mot dopning är uppdelat i dels den juridiska och&lt;br&gt;kontrollerande verksamheten, som kortfattat beskrivs nedan, dels&lt;br&gt;förebyggande verksamhet avseende utbildning, information och&lt;br&gt;samverkan med andra organisationer och myndigheter. Den senare&lt;br&gt;verksamheten behandlas i avsnitt 6.1 om förebyggande åtgärder och i&lt;br&gt;avsnitt 4.6.2 om internationellt samarbete inom idrottsrörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.2 Kontrollverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den juridiska grunden för idrottsrörelsens möjligheter att genomföra&lt;br&gt;kontroller och bestraffa förseelser är att den enskilde idrottsutövaren&lt;br&gt;genom sitt medlemskap accepterat att följa de stadgar som finns för&lt;br&gt;idrottsrörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dopingforseelse föreligger enligt RF:s stadgar då idrottsutövaren&lt;br&gt;intagit förbjudet medel eller använt förbjuden metod eller vägrat att delta&lt;br&gt;i dopningskontroll eller försökt dölja att han eller hon använt förbjudna&lt;br&gt;medel eller metoder samt om idrottsutövaren på annat sätt försvårar&lt;br&gt;dopningskontrollen. Möjlighet till dispens finns i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dopingforseelse bestraffas med diskvalifikation i upp till två år.&lt;br&gt;Diskvalifikation innebär att idrottsutövaren inte far delta i tävling eller&lt;br&gt;uppvisning och inte heller utöva uppdrag inom idrottsrörelsen. Alla&lt;br&gt;idrottsgrenar som bedrivs inom de specialförbund som är anslutna till RF&lt;br&gt;omfattas av beslutet. Två års diskvalifikation används vid grov&lt;br&gt;dopingforseelse, till vilken användandet av anabola steroider och annan&lt;br&gt;hormondopning räknas, vid vägran att genomgå dopningskontroll och vid&lt;br&gt;återfall. Vid ”lättare” dopning, som t.ex. bruk av efedrin, bestäms&lt;br&gt;diskvalifikationen till mellan en och sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen dopningsprov som ledde till bestraffning var enligt uppgift&lt;br&gt;från Antidopinggruppen 1 % 1995 och 1,3 % 1996. Andelen positiva&lt;br&gt;analyser var större, bl.a. på grund av att vissa ärenden utreds med flera&lt;br&gt;prov och andra avskrivs på grund av medicinsk dispens etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid dopningskontroller sker urvalet av kontrollpersoner huvudsakligen&lt;br&gt;genom lottning. Vid större tävlingar brukar dock även medaljörerna&lt;br&gt;kontrolleras. Vid kontrollen skall idrottsutövaren avlämna ett urinprov&lt;br&gt;som delas upp på två flaskor, ett A-prov och ett B-prov. Om A-provet&lt;br&gt;visar sig vara negativt anses idrottsutövaren inte vara dopad. Om&lt;br&gt;analyssvaret är positivt har idrottsutövaren möjlighet att begära analys av&lt;br&gt;B-provet. Om han eller hon inte gör det eller om även B-provet visar sig&lt;br&gt;vara positivt anmäls idrottsutövaren av Dopingkommissionen till&lt;br&gt;vederbörande specialförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dopingkommissionen fungerar som åklagare i bestraffningsärendet. Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;Dopingkommissionen gör en första prövning av huruvida skäl finns till&lt;br&gt;anmälan, dvs. beaktar de formella kraven och eventuell dispens. Beslutet&lt;br&gt;om bestraffning fattas emellertid av det specialförbund idrottsutövaren&lt;br&gt;tillhör. Specialförbundets beslut kan överklagas av såväl den fällde som&lt;br&gt;av Dopingkommissionen. Beslutet prövas då av Riksidrottsnämnden,&lt;br&gt;RIN, som är idrottsrörelsens högsta dömande instans. RIN:s ledamöter,&lt;br&gt;bland vilka lagfarna domare ingår, utses av RF-stämman (RF:s högsta&lt;br&gt;beslutande organ) men är i övrigt fristående från RF.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Den nuvarande rättsliga regleringen och dess&lt;br&gt;tillämpning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.3.1 Lagar som reglerar dopningsmedel m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De lagar varigenom olika dopningsmedel (i begreppets vida bemärkelse)&lt;br&gt;huvudsakligen regleras är förutom dopningslagen också läkemedelslagen&lt;br&gt;(1992:859), lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m., lagen&lt;br&gt;(1992:860) om kontroll av narkotika, narkotikastrafflagen (1968:64),&lt;br&gt;livsmedelslagen (1971:511) samt lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling (varusmugglingslagen). En ny lag om hälsofarliga varor&lt;br&gt;föreslås i regeringens proposition 1997/98:183 Kontroll av syntetiska&lt;br&gt;droger m.m. Den skall dock inte tillämpas på sådana medel som omfattas&lt;br&gt;av dopningslagen. De grundläggande reglerna om hanteringen av&lt;br&gt;läkemedel finns i läkemedelslagen och lagen om handel med läkemedel&lt;br&gt;m.m. Såväl narkotikalagstiftningen som dopningslagen har tillkommit&lt;br&gt;som en följd av att lagstiftaren har ansett att de problem som förelegat&lt;br&gt;inte på ett tillräckligt effektivt sätt kunnat motverkas genom de regler&lt;br&gt;som gäller för hanteringen av läkemedel. Som huvudregel gäller dock,&lt;br&gt;enligt 1 § tredje stycket läkemedelslagen, att läkemedelslagens regler&lt;br&gt;även gäller för läkemedel som också är narkotika eller omfattas av&lt;br&gt;dopningslagen. I den mån narkotikalagstiftningens eller dopningslagens&lt;br&gt;bestämmelser avviker från läkemedelslagen gäller de särskilda&lt;br&gt;bestämmelserna i respektive lag. Straffbestämmelserna för olovlig&lt;br&gt;införsel av de medel som omfattas av de aktuella lagarna återfinns i&lt;br&gt;varusmugglingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i läkemedelslagstiftningen berörs kortfattat i avsnitt 10 i&lt;br&gt;samband med att regeringen föreslår vissa ändringar i denna lagstiftning.&lt;br&gt;Vissa andra lagar av betydelse för bland annat vård och behandling av&lt;br&gt;dopningsmissbrukare behandlas också i senare avsnitt. Den rättsliga&lt;br&gt;regleringen av möjligheterna till provtagning tas upp i avsnitt 8 i&lt;br&gt;samband med regeringens förslag om att kriminalisera bruket av&lt;br&gt;dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dopningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 1 § dopningslagen framgår att lagen gäller syntetiska anabola&lt;br&gt;steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon samt kemiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess&lt;br&gt;derivat eller av tillväxthormon. Med derivat avses en kemisk förening&lt;br&gt;framställd ur en annan förening med liknande struktur och också ofta&lt;br&gt;med likartad effekt. Dopningslagen omfattar angivna kemiska substanser&lt;br&gt;oavsett om substansen förekommer i någon beredningsform eller ej.&lt;br&gt;Såväl bruksfärdiga som icke bruksfårdiga beredningar, som innehåller&lt;br&gt;någon mängd av en angiven substans, omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka gärningar som är förbjudna framgår av 2 §. Där föreskrivs&lt;br&gt;sålunda att de medel som anges i 1 § inte annat än för medicinskt eller&lt;br&gt;vetenskapligt ändamål får införas till landet, överlåtas, framställas,&lt;br&gt;förvärvas i överlåtelsesyfte, utbjudas till försäljning eller innehas.&lt;br&gt;Förbudet mot innehav omfattar även innehav för eget bruk.&lt;br&gt;Konsumtionen eller bruket i sig av medlen är däremot inte förbjudet.&lt;br&gt;Enligt 3 § är de gärningar som anges i 2 § straffbara. I paragrafens första&lt;br&gt;stycke anges att den som uppsåtligen bryter mot 2 § döms för&lt;br&gt;dopningsbrott. Påföljden är fängelse i högst två år. Av andra stycket&lt;br&gt;framgår att brott som avses i första stycket men som är att anse som ringa&lt;br&gt;kan föranleda böter eller fängelse i högst sex månader. Slutligen anges i&lt;br&gt;paragrafens tredje stycke att bestämmelser om straff för olovlig införsel&lt;br&gt;m.m. finns i varusmugglingslagen. Något oaktsamhetsbrott finns inte i&lt;br&gt;dopningslagen till skillnad mot narkotikastrafflagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med undantag för innehav är även försök eller förberedelse till&lt;br&gt;dopningsbrott, som inte är att anse som ringa, straffbart enligt 4 §. I&lt;br&gt;motsvarande utsträckning skall i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken&lt;br&gt;föreskrivna bestämmelser om medverkansansvar tillämpas då flera&lt;br&gt;medverkat till dopningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 och 6 §§ dopningslagen finns bestämmelser om förverkande&lt;br&gt;respektive beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § livsmedelslagen definieras livsmedel som matvara, dryckesvara,&lt;br&gt;njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor&lt;br&gt;med uttryckligt undantag för vara för vilken läkemedelslagen är&lt;br&gt;tillämplig. I livsmedelslagen och livsmedelsförordningen (1971:807)&lt;br&gt;regleras sådant som livsmedels beskaffenhet och hantering, märkning&lt;br&gt;och saluhållande samt personalhygien och krav på lokalers utformning&lt;br&gt;vid livsmedelshantering. Närmare bestämmelser framgår av föreskrifter&lt;br&gt;som beslutas av Statens Livsmedelsverk medan den regionala tillsynen&lt;br&gt;utövas av länsstyrelserna och den lokala av kommunala nämnder. Av&lt;br&gt;livsmedelslagen följer att livsmedel inte får saluhållas bl.a. om de kan&lt;br&gt;vara skadliga att förtära, smittförande eller eljest otjänliga som&lt;br&gt;människoföda samt att de inte får innehålla andra livsmedelstillsatser än&lt;br&gt;sådana som godkänts av Statens Livsmedelsverk. Livsmedelslagen&lt;br&gt;innehåller även straffbestämmelser. Många kosttillskott av olika slag,&lt;br&gt;som används av idrottsutövare och andra, omfattas av&lt;br&gt;livsmedelslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikalagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotika regleras huvudsakligen genom lagen om kontroll av narkotika&lt;br&gt;och narkotikastrafflagen. Detaljföreskrifter finns i förordningen&lt;br&gt;(1992:1554) om kontroll av narkotika och i de särskilda föreskrifter som&lt;br&gt;beslutas av Läkemedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är narkotika definieras i 8 § narkotikastrafflagen till vilken&lt;br&gt;lagen om kontroll av narkotika hänvisar. I denna paragraf stadgas att med&lt;br&gt;narkotika förstås läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt&lt;br&gt;vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till&lt;br&gt;sådana varor, och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt internationella&lt;br&gt;överenskommelser eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom beslut av regeringen förklarats vara narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1997/98:183 Kontroll av syntetiska droger m.m. föreslås&lt;br&gt;en viss förändring av narkotikadefinitionen för att den klart skall täcka&lt;br&gt;alla de varor som i dag anses som narkotika. Enligt förslaget ersätts&lt;br&gt;uttrycket ”starkt vanebildande egenskaper” med ”beroendeframkallande&lt;br&gt;egenskaper eller euforiserande effekter”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i förordningen om kontroll av narkotika angett vilka&lt;br&gt;substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen.&lt;br&gt;Läkemedelsverket skall upprätta och kungöra förteckningar över&lt;br&gt;narkotika. Syftet med lagstiftningen är att begränsa användningen av&lt;br&gt;narkotika till medicinska och vetenskapliga ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om kontroll av narkotika reglerar den legala hanteringen, såsom&lt;br&gt;import, export, tillverkning, handel med och innehav av narkotika.&lt;br&gt;Tillstånd krävs i regel. I lagen om kontroll av narkotika ges också, i&lt;br&gt;enlighet med Sveriges åtaganden i internationella överenskommelser,&lt;br&gt;bestämmelser om kontrollen av hanteringen av vissa kemiska ämnen som&lt;br&gt;kan användas vid olaglig tillverkning av narkotika, s.k. prekursorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hantering i strid mot bestämmelserna i lagen om kontroll av narkotika,&lt;br&gt;såvitt dessa avser narkotika, straffbeläggs i huvudsak genom&lt;br&gt;narkotikastrafflagen eller varusmugglingslagen. Vissa kompletterande&lt;br&gt;ansvarsregler finns i lagen om kontroll av narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikastrafflagen innehåller straffbestämmelser avseende olovlig&lt;br&gt;befattning med narkotika. Huruvida befattningen är olovlig eller inte&lt;br&gt;framgår av bestämmelserna i lagen om kontroll av narkotika. I 1 §&lt;br&gt;narkotikastrafflagen finns en katalog över de hanteringsformer som utgör&lt;br&gt;straffbara gärningar. Således straffbeläggs överlåtelse och förvärv i&lt;br&gt;överlåtelsesyfte av narkotika samt framställande av narkotika som är&lt;br&gt;avsedd för missbruk. Vidare straffbeläggs vissa åtgärder som typiskt sett&lt;br&gt;är ägnade att främja den mer organiserade eller eljest grova&lt;br&gt;narkotikabrottsligheten. Härvid avses dels åtgärder som är ägnade att&lt;br&gt;främja handel med narkotika, t.ex. utbjudande till försäljning eller&lt;br&gt;kontaktförmedling, dels vissa kvalificerade fall av befattning med&lt;br&gt;narkotika som inte är avsedd för eget bruk, t.ex. förpackning eller&lt;br&gt;transport. Slutligen straffbeläggs i 1 § innehav, bruk eller annan&lt;br&gt;befattning med narkotika. Bestämmelser om olovlig införsel till riket av&lt;br&gt;narkotika finns i varusmugglingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikabrotten är graderade i tre nivåer. För ringa narkotikabrott är&lt;br&gt;föreskrivet böter eller fängelse i högst sex månader (2 §) och för&lt;br&gt;narkotikabrott av ”normalgraden” fängelse i högst tre år (1 § ). Påföljden&lt;br&gt;för grovt narkotikabrott är enligt 3 § fängelse i lägst två och högst tio år.&lt;br&gt;En gärning som begås av grov oaktsamhet kan enligt 3 a §&lt;br&gt;narkotikastrafflagen föranleda ansvar för vårdslöshet med narkotika. I&lt;br&gt;ringa fall skall dock inte dömas till ansvar. Påföljden för vårdslöshet med&lt;br&gt;narkotika är böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varusmugglingslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan samlas ansvarsreglema för bl.a. olovlig införsel i&lt;br&gt;varusmugglingslagen. För varusmuggling döms enligt 1 § denna lag bl.a.&lt;br&gt;den som utan att ge det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket&lt;br&gt;inför eller från riket utför gods för vilket tull, annan skatt eller avgift&lt;br&gt;skall erläggas till staten eller som enligt stadganden i lag eller annan&lt;br&gt;författning inte får införas eller utföras. Lagen straffbelägger även viss&lt;br&gt;annan hantering som har samband med införsel respektive utförsel. Såväl&lt;br&gt;uppsåtliga gärningar som sådana begångna av grov oaktsamhet&lt;br&gt;bestraffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varusmugglingslagen innehåller två straffskalor varav den ena - den&lt;br&gt;strängare - avser hantering av narkotika. Vid olovlig införsel av&lt;br&gt;narkotika överensstämmer straffskalan helt med straffskalan enligt&lt;br&gt;narkotikastrafflagen utom beträffande oaktsamhetsbrott. För gärningar&lt;br&gt;som begåtts av grov oaktsamhet är straffet, oavsett om det rör sig om&lt;br&gt;narkotika eller inte, böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall&lt;br&gt;inte dömas till ansvar. Straffskalan för uppsåtliga brott som inte avser&lt;br&gt;narkotika är för ringa brott penningböter och för brott av normalgraden&lt;br&gt;böter eller fängelse högst två år. För grova brott stadgas fängelse lägst&lt;br&gt;sex månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om hälsofarliga varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i propositionen 1997/98:183 Kontroll av syntetiska&lt;br&gt;droger m.m. att en ny lag, lagen om hälsofarliga varor, införs i syfte att&lt;br&gt;åstadkomma ett effektivare kontrollförfarande för nya droger. Enligt 1 §&lt;br&gt;gäller lagen varor som på grund av sina inneboende egenskaper medför&lt;br&gt;fara för människors liv eller hälsa och som används eller kan antas&lt;br&gt;användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. Vilka varor&lt;br&gt;lagen skall tillämpas på föreskrivs av regeringen. Av den föreslagna&lt;br&gt;lagens 2 § framgår att lagen inte skall tillämpas på bl.a. varor som är&lt;br&gt;narkotika enligt narkotikastrafflagen eller på sådana dopningsmedel som&lt;br&gt;omfattas av dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.2 Tillämpningen av dopningslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utifrån ett femtiotal domar från tiden den 1 juli 1992 till juli 1995 kan&lt;br&gt;sägas att straffen generellt sett varit lägre än vad som utdöms för&lt;br&gt;hantering av narkotika. Det saknas en fast linje i domstolarnas&lt;br&gt;bedömning av dopningsbrotten och de straff som har utdömts varierar&lt;br&gt;mellan de olika domarna även beträffande likartade gärningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mängden dopningsmedel har i de flesta fall varit den avgörande&lt;br&gt;omständigheten vid bedömningen av gärningen. Medlens farlighet tycks&lt;br&gt;inte ha särskilt uppmärksammats och de olika preparaten synes i stort sett&lt;br&gt;ha jämställts i detta hänseende. I många fall synes dock domstolarna ha&lt;br&gt;gjort en i övrigt mer allsidig bedömning av gärningen varvid praxis för&lt;br&gt;narkotikabrotten använts som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av problemen vid tillämpningen torde till stor del ha sin&lt;br&gt;förklaring i att dopningslagen varit i kraft en förhållandevis kort tid.&lt;br&gt;Under våren 1995 kom dock de första prejudicerande avgörandena från&lt;br&gt;HD som rörde tillämpningen av dopningslagen (NJA 1995 s. 89). I det&lt;br&gt;första målet dömdes A för olovlig befattning med smuggelgods, brott&lt;br&gt;mot läkemedelsförordningen, dopningsbrott och varusmuggling under&lt;br&gt;tiden våren 1991 - januari månad 1993. A hade hanterat en större mängd&lt;br&gt;dopningsmedel, ca 9 000 tabletter och 215 ampuller syntetiska anabola&lt;br&gt;steroider och ca 2 000 enheter (ampuller, sprutor och kapslar) av&lt;br&gt;testosteronpreparat och tillväxthormon. Härutöver förekom vissa andra&lt;br&gt;läkemedel, såsom efedrin. Av preparaten hade A överlåtit över 2 000&lt;br&gt;tabletter ”ryssfemmor” samt 160 tabletter och ampuller av andra&lt;br&gt;dopningsmedel. I det andra målet dömdes H för förvärv i&lt;br&gt;överlåtelsesyfte, innehav och överlåtelse av 5 &amp;nbsp;000 tabletter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”ryssfemmor”. Förvärvet ägde rum någon gång efter den 1 juli 1992 och&lt;br&gt;tabletterna överläts i december månad 1992. I domskälen fastslog HD&lt;br&gt;bl.a. att dopningsbrott som inte är ringa och som innefattar överlåtelse&lt;br&gt;och annan medverkan till spridning av mera betydande kvantiteter&lt;br&gt;dopningsmedel skall anses utgöra en brottslighet av sådan art att fängelse&lt;br&gt;normalt bör följa som påföljd. Särskilda skäl, hänförliga till&lt;br&gt;omständigheterna vid brottet eller gärningsmannens person, bör dock&lt;br&gt;enligt HD kunna föranleda en annan bedömning. HD fortsätter: ”Vad&lt;br&gt;som har sagts nu får också anses ha avseende på förvärv och innehav i&lt;br&gt;överlåtelsesyfte, medan innehav eller annan befattning som uteslutande&lt;br&gt;är inriktad på det egna bruket bör kunna föranleda en mildare&lt;br&gt;bedömning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I båda målen kom HD fram till att brottsligheten avsett befattning med&lt;br&gt;sådana kvantiteter dopningspreparat att fängelse normalt skall utdömas&lt;br&gt;och att det inte fanns sådana särskilda skäl som med styrka talade för en&lt;br&gt;annan påföljd. HD:s avgöranden innebär således att man beträffande&lt;br&gt;hantering av mera betydande kvantiteter anlagt ett liknande synsätt på&lt;br&gt;påföljdsvalet vid dopningsbrott som vid narkotikabrott. Någon direkt&lt;br&gt;vägledning beträffande vad som avses med mera betydande kvantiteter&lt;br&gt;ges inte. Emellertid, som noterats ovan, ansåg HD att överlåtelse av&lt;br&gt;5 000 tabletter var en sådan mängd att fängelse skulle ådömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistik över antalet anmälda brott avseende dopningsmedel under&lt;br&gt;perioden 1993-1997 återges i tabell 1. Uppgifter om lagföringar for&lt;br&gt;dopningsbrott år 1992-1996 finns i tabell 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1 Antalet anmälda brott avseende dopningsmedel 1993-1997&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;S?-----------&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dopningsbrott&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Brott mot&lt;br&gt;varusmugglingslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;564&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;412&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1996&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1997&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: BRÅ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anm. Uppgifterna för 1997 är preliminära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 2 Antalet lagföringar där dopningsbrott ingått i&lt;br&gt;brottsligheten 1992-1996&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;År&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Strafföre-&lt;br&gt;lägganden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Domar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Därav&lt;br&gt;huvudbrott&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1996&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: BRÅ&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Anabola steroider och tillväxthormon&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Här ges en redogörelse for vad som för närvarande är känt om de fysiska&lt;br&gt;och psykiska effekterna av anabola androgena steroider (AAS) och&lt;br&gt;tillväxthormon, eftersom det främst är dessa medel som omfattas av&lt;br&gt;dopningslagen. Andra dopningsmedel diskuteras i avsnitt 7 i samband&lt;br&gt;med regeringens överväganden rörande vilka medel som skall omfattas&lt;br&gt;av dopningslagen. En utförlig genomgång av olika dopningsmedel finns i&lt;br&gt;betänkandets bilagedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.1 Anabola androgena steroider (AAS)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Begreppet anabola androgena steroider (AAS) inkluderar hormonet&lt;br&gt;testosteron och syntetiskt framställda kemiska föreningar härledda ur&lt;br&gt;detta. Testosteron har bl.a. förmanligande (androgena) och&lt;br&gt;vävnadsuppbyggande (anabola) effekter, vilka också finns hos de&lt;br&gt;syntetiskt framställda anabola steroiderna, även om man vid&lt;br&gt;framställningen av dessa försökt att så långt möjligt renodla den anabola&lt;br&gt;effekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AAS &amp;nbsp;används i relativt&amp;nbsp;&amp;nbsp;liten&amp;nbsp;&amp;nbsp;utsträckning inom sjukvården.&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indikationerna för den anabola steroiden Deca-Durabol (nandrolon)&lt;br&gt;anges &amp;nbsp;&amp;nbsp;vara benskörhet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;blodbrist&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vid njursjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Testosteronpreparat kan användas for att stimulera könsmognad för unga&lt;br&gt;män med testosteronbrist, vid behandling av vissa former av bröstcancer&lt;br&gt;hos kvinnor och för transsexuella kvinnor i syfte att förmanliga kroppen.&lt;br&gt;Studier har också genomförts där man undersökt möjligheterna att&lt;br&gt;använda testosteronpreparat som preventivmedel för män. AAS har även&lt;br&gt;använts vid behandling av depressioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AAS som dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsammans med en riktig kost och intensiv träning kan utifrån tillförda&lt;br&gt;AAS öka kroppsvikt, muskelmassa och muskelstyrka. AAS tillförs&lt;br&gt;främst som tabletter (oralt) och i injektionsform, men tillförsel kan också&lt;br&gt;ske genom plåster, nässpray och tabletter lagda under tungan. Bland&lt;br&gt;kroppsbyggare intas AAS vanligen i cykler eller kurer av varierande&lt;br&gt;längd och ofta enligt komplicerade scheman. Doseringarna varierar&lt;br&gt;mycket, men överstiger ofta kraftigt de kliniskt använda doserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysiska bieffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett stort antal fallrapporter i vilka man kopplat ihop medicinskt&lt;br&gt;bruk eller missbruk av AAS med olika bieffekter. Det finns dock inte så&lt;br&gt;många kontrollerade studier på detta område. Av bl.a. etiska skäl har det&lt;br&gt;varit svårt att studera effekterna av dessa medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland bieffekterna märks bl.a. acne, som kan vara svårartad,&lt;br&gt;bristningar i huden, gynekomasti (kvinnlig bröstkörteltillväxt hos män)&lt;br&gt;och minskad testikelstorlek på grund av minskad testosteronproduktion.&lt;br&gt;AAS-missbruk leder vidare till infertilitet på grund av inverkan på&lt;br&gt;spermieproduktionen. De personer som injicerar AAS riskerar att fa&lt;br&gt;infektioner av orena sprutor, exempelvis HIV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller effekter på hjärta och blodkärl finns fallrapporter om&lt;br&gt;bl.a. akut hjärtinfarkt och i vissa fall plötslig hjärtdöd hos AAS-&lt;br&gt;missbrukande kroppsbyggare. Med nu tillgängliga kunskaper kan man&lt;br&gt;dock inte dra den generella slutsatsen att AAS-användning ökar&lt;br&gt;förekomsten av betydande och bestående störningar i hjärtat, blodkärlen&lt;br&gt;eller i blodet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AAS som intas i tablettform passerar alltid levern och utsätts då för&lt;br&gt;kemiska modifikationer och kan även utöva effekt på leverns funktioner.&lt;br&gt;De AAS som injiceras i t.ex. muskulatur passerar i avsevärt lägre&lt;br&gt;utsträckning levern, vilket innebär att de påverkar levern mindre och i sin&lt;br&gt;tur påverkas mindre av levern. Ett stort antal fall av&lt;br&gt;gallgångsförträngning, gulsot och blodfyllda levercystor (peliosis&lt;br&gt;hepatis, leverpelios) på grund av AAS har rapporterats. Leverpelios tycks&lt;br&gt;dock vara vanligare hos patienter som behandlas med AAS än hos friska&lt;br&gt;personer som av någon anledning använder AAS. Den största risken med&lt;br&gt;leverpelios tycks vara bristning med inre blödning som följd. Det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också klarlagt att AAS-medicinering leder till ökad risk för godartade,&lt;br&gt;men inte helt ofarliga levertumörer. Det finns inga vetenskapliga bevis&lt;br&gt;vare sig för eller emot att levercancer skulle vara vanlig hos dem som&lt;br&gt;använder AAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör nämnas att intag av AAS medför risk för avstannande&lt;br&gt;längdtillväxt hos bam och ungdomar som inte har växt färdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns mycket få studier av hur intag av AAS påverkar kvinnor,&lt;br&gt;men bieffekter som t. ex. mörkare röst, ökad ansikts- och kroppsbehåring&lt;br&gt;m.m. har rapporterats. Kunskaperna om effekten av kraftigt förhöjda&lt;br&gt;koncentrationer av AAS på foster är bristfälliga, men risken för påverkan&lt;br&gt;torde vara störst för kvinnliga foster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Psykiska effekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under det senaste decenniet har det inträffat ett antal grova våldsbrott&lt;br&gt;som fått stor uppmärksamhet och där det bl.a. i massmedia påståtts&lt;br&gt;föreligga ett samband mellan gärningarna och missbruk av anabola&lt;br&gt;steroider. I några fall uppgav gärningsmännen själva att de hade&lt;br&gt;konsumerat AAS. Utredningens genomgång av sex sådana fall visar dock&lt;br&gt;att psykiska störningar och påverkan av alkohol var vanligt&lt;br&gt;förekommande hos gärningsmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett orsakssamband mellan AAS och våldsbeteende är av&lt;br&gt;stor betydelse för synen på missbruket av dessa medel. Det är dock av&lt;br&gt;främst etiska skäl mycket svårt att genomföra studier på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver fallrapporter finns ett fåtal kontrollerade systematiska studier&lt;br&gt;som starkt stödjer att intag av AAS i höga doser hos en del friska&lt;br&gt;försökspersoner kan ge sannolikt övergående psykiska effekter såsom&lt;br&gt;hypomani/mani, ökad aggressivitet/ilska som tar sig verbala uttryck och&lt;br&gt;ej uttryck i fysiskt våld, ändringar i sexuell lust och förmåga samt&lt;br&gt;utvecklande av depression efter avslutad kur. Det är dock inte klarlagt&lt;br&gt;om det finns ett orsakssamband mellan AAS-missbruk och våldsamt&lt;br&gt;beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fallrapporter hävdas att AAS-missbruk hos friska kan leda till&lt;br&gt;våldshandlingar eller hot om våld eller beroendeliknande effekter.&lt;br&gt;Avsevärda svårigheter föreligger vad gäller tolkningen av dessa enskilda&lt;br&gt;fallrapporter. Det går ej att bedöma i vilken mån en person är benägen att&lt;br&gt;utveckla ett avvikande beteende även utan AAS-missbruk. I många fall&lt;br&gt;använder AAS-missbrukaren en rad andra droger (amfetamin, alkohol,&lt;br&gt;cannabis etc.) vilka i sig eller eventuellt tillsammans med AAS kan&lt;br&gt;påverka beteendet. Det är slutligen av stor betydelse att skilja på&lt;br&gt;orsakssamband/kausalitet (”A leder till B”) och ren&lt;br&gt;association/korrelation (”A förekommer ofta samtidigt som B”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad aggressivitet kan vara en önskad följd av AAS-missbruket. Det&lt;br&gt;är svårt att bedöma i vilken mån psykiska effekter influeras av&lt;br&gt;förväntningar eller förhoppningar om verkningarna av AAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De depressioner som ofta drabbar missbrukaren vid avslutandet av en&lt;br&gt;kur kan bero på kroppsfixering som leder till en identitetskris när&lt;br&gt;muskelvolymen eller styrkan minskar. De kan dock också till viss del&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bero på oerhört låg koncentration av testosteron på grund av hämmad&lt;br&gt;egenproduktion efter en tids AAS-missbruk. Det finns obestyrkta fall där&lt;br&gt;självmord har satts i samband med AAS-missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende kan förenklat definieras som förlust av kontrollen över&lt;br&gt;drogintaget trots negativa verkningar. Dessutom karakteriseras beroende&lt;br&gt;av toleransutveckling (ökande doser krävs för effekt) och&lt;br&gt;abstinenssymptom (ångest, irritabilitet, sömnsvårigheter, illamående,&lt;br&gt;ökad kroppstemperatur, ökad puls och blodtryck). Det har diskuterats om&lt;br&gt;en beroendeutveckling kan förekomma hos en del av dem som&lt;br&gt;missbrukar AAS. Forskarna är inte eniga om hur det förhåller sig på&lt;br&gt;denna punkt. Det finns ett antal fallbeskrivningar i vilka sedvanliga&lt;br&gt;kriterier för beroende uppfylls. Det saknas dock prospektiva&lt;br&gt;(framåtblickande) studier på människa som stödjer dessa iakttagelser.&lt;br&gt;Det är vidare svårt att i dag skilja ut om ett eventuellt beroende i så fall&lt;br&gt;har att göra med fysiologiska effekter av substansen på hjärnan eller med&lt;br&gt;att AAS-missbrukaren är fixerad vid de önskade fysiologiska effekterna&lt;br&gt;(muskelmasseökning, minskad fettmängd etc.) Vid Institutionen för&lt;br&gt;farmaceutisk biovetenskap, avdelningen för biologisk beroendeforskning&lt;br&gt;vid Uppsala universitet, pågår för närvarande forskning avseende anabola&lt;br&gt;steroiders beroendeframkallande effekt. Där anser man att bl.a. resultaten&lt;br&gt;av de djurstudier (på råtta) som hittills genomförts pekar på att anabola&lt;br&gt;steroider kan ha en euforiserande effekt vid intag av de höga doser som&lt;br&gt;missbrukarna använder sig av samt att anabola steroider tycks kunna öka&lt;br&gt;känsligheten för andra droger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dessutom indikationer på att olika typer av AAS ger psykiska&lt;br&gt;bieffekter i varierande grad, att AAS som injiceras vanligtvis har&lt;br&gt;lindrigare effekt på psyket än de som tillförs genom munnen och att ett&lt;br&gt;dos-effektsamband skulle kunna råda vad gäller psykiska bieffekter. Det&lt;br&gt;senare skulle innebära att AAS i hög dos oftare ger psykiska bieffekter än&lt;br&gt;AAS i lägre dos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 12, om utbildning och forskning, diskuteras bl.a. behovet av&lt;br&gt;ytterligare studier av de psykiska effekterna av AAS.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.2 Tillväxthormon&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillväxthormon, även benämnt somatotropin, human growth hormone&lt;br&gt;(hGH) eller growth hormone (GH), kan ges både till bam och vuxna.&lt;br&gt;Bam med brist på tillväxthormon får detta hormon tills de vuxit färdigt.&lt;br&gt;Vuxna med brist på tillväxthormon har bl.a. ökad risk för hjärt- och&lt;br&gt;kärlsjukdomar, ökad mängd kroppsfett, minskad mängd vätska mellan&lt;br&gt;cellerna, lägre benmineraltäthet samt minskat välbefinnande. Brist på&lt;br&gt;tillväxthormoner och andra hormoner anses av en del forskare kunna&lt;br&gt;påskynda åldrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en vanligt förekommande uppfattning bland&lt;br&gt;dopningsmissbrukare att tillförsel av tillväxthormon ökar muskelmassa&lt;br&gt;och muskelstyrka samt stärker senor och ligament. Tillväxthormon som&lt;br&gt;tillförts utifrån kan för närvarande inte detekteras eller särskiljas från det&lt;br&gt;kroppsegna tillväxthormonet i dopningstester. Detta tillsammans med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den utbredda uppfattningen att det saknar bieffekter bidrar till ett stort&lt;br&gt;intresse för tillväxthormon som dopningsmedel trots att det är mycket&lt;br&gt;dyrt jämfört med anabola steroider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos patienter med tillväxthormonbrist står det klart att behandling med&lt;br&gt;tillväxthormon minskar fettmassa, ökar muskelmassa och ibland&lt;br&gt;muskelstyrka. Det finns inte vetenskapligt stöd för att muskelstyrkan&lt;br&gt;ökar mer hos friska personer om tillväxthormon används tillsammans&lt;br&gt;med styrketräning. De få studier som gjorts på friska personer visar dock&lt;br&gt;att tillväxthormontillförsel kan ge en ökning av den fettfria delen av&lt;br&gt;kroppsmassan, främst på grund av ökad vätskeansamling i kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bieffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillväxthormonbehandling av bam och vuxna förekommer en rad&lt;br&gt;bieffekter, varav de flesta synes vara av relativt godartad karaktär och&lt;br&gt;övergående vid avslutande av behandlingen. Det förekommer dock&lt;br&gt;rapporter om bieffekter av mer allvarlig karaktär (leukemi, ökat&lt;br&gt;vätsketryck i kraniet) där ett samband med tillväxthormonbehandling i&lt;br&gt;dag varken kan bekräftas eller definitivt uteslutas. Vuxna patienter med&lt;br&gt;onormalt stor ffisättning av tillväxthormon (akromegalipatienter) dör&lt;br&gt;oftare i olika former av cancer eller hjärt- och kärlsjukdomar än&lt;br&gt;åldersmatchade kontroller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid användning av höga doser med tillväxthormon i samband med&lt;br&gt;dopning föreligger det särskilda svårigheter att bedöma vilka bieffekter&lt;br&gt;som kan uppträda. Missbrukare kan t.ex. kombinera tillväxthormon med&lt;br&gt;en mängd andra preparat (anabola steroider, vitaminer, stimulantia) i&lt;br&gt;höga doser, varvid de olika medlen kan interagera på svårförutsägbara&lt;br&gt;sätt. Att injicera tillväxthormon som utvunnits från avlidna eller att&lt;br&gt;använda orena sprutor innebär en uppenbar risk för infektioner,&lt;br&gt;exempelvis HIV/AIDS och hepatit. Vid behandling med tillväxthormon&lt;br&gt;utvunnet ur hypofysextrakt finns risk för utvecklandet av den allvarliga&lt;br&gt;neurologiska sjukdomen Creutzfeldt-Jakobs sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några negativa psykiska eller sociala bieffekter är inte kända.&lt;br&gt;Långtidseffekterna är okända.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Missbruket av dopningsmedel i Sverige&amp;nbsp;- omfattning,&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;orsaker och karaktär&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Missbrukets omfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Information om missbrukets omfattning fås framför allt genom olika&lt;br&gt;frågeundersökningar. Resultatet av dessa påverkas dock alltid av olika&lt;br&gt;metodologiska osäkerhetsmoment som bl.a. hänför sig till urvalet av dem&lt;br&gt;som skall intervjuas, bortfallet bland de tillfrågade och tillförlitligheten i&lt;br&gt;svaren. Undersökningarna kan dock ändå ge en uppfattning om&lt;br&gt;storleksordningen på konsumtionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)&lt;br&gt;genomför regelbundet undersökningar angående befolkningens drog- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbruksvanor. Sedan 1993 har frågor om dopningsmedel ingått i&lt;br&gt;undersökningarna. Frågorna har främst gällt erfarenheterna av anabola&lt;br&gt;steroider och tillväxthormon. CAN:s enkätundersökningar om drogvanor&lt;br&gt;bland ungdomar i årskurs 9 visar att andelen av pojkarna i denna grupp&lt;br&gt;som prövat anabola steroider är liten. Den senaste undersökningen&lt;br&gt;avseende 1997 visade att 1 % hade erfarenhet av anabola steroider.&lt;br&gt;Erfarenheten av tillväxthormon är marginell. Erfarenheten bland flickor&lt;br&gt;av samtliga dessa medel är också obetydlig. Några större förändringar&lt;br&gt;har inte skett under de år som frågorna ställts. Som jämförelse kan&lt;br&gt;nämnas att andelen som prövat anabola steroider varit 1 % under alla de&lt;br&gt;år som frågorna ställts utom 1995 då den var 0. Fr.o.m. 1995 avser&lt;br&gt;uppgifterna dock enbart dem som uppgett injektionsmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CAN har även sedan 1994 ställt frågor om anabola steroider och&lt;br&gt;tillväxthormon i sina drogvaneundersökningar bland mönstrande pojkar.&lt;br&gt;I den undersökning som genomfördes 1996 uppgav 1,1 % att de hade&lt;br&gt;erfarenhet av anabola steroider. Förändringen jämfört med tidigare år var&lt;br&gt;obetydlig (1,4 % år 1994 och 1,2 % år 1995).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande siffror har framkommit vid regionala och lokala&lt;br&gt;undersökningar, där dock vissa variationer mellan olika orter&lt;br&gt;konstaterats. Undersökningarna visar genomgående att andelen&lt;br&gt;ungdomar som har erfarenhet av narkotika är betydligt större än andelen&lt;br&gt;som har prövat anabola steroider eller tillväxthormon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar som TEMO utförde på CAN:s uppdrag 1993 och 1994&lt;br&gt;bland befolkningen i åldrarna 15-75 år tyder på att andelen missbrukare&lt;br&gt;över 30 år är liten. Undersökningarna omfattade vardera året 1 000&lt;br&gt;personer och genomfördes som besöksintervjuer. Av dem som var över&lt;br&gt;50 år och bland kvinnorna i undersökningarna uppgav sig inte någon ha&lt;br&gt;prövat anabola steroider. Inte heller hade någon i undersökningarna&lt;br&gt;prövat tillväxthormon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen uppdrog 1995 åt TEMO att göra en intervjuundersökning.&lt;br&gt;Under augusti 1995 genomförde TEMO telefonintervjuer med 10 000&lt;br&gt;män i åldrarna 18-30 år. I undersökningen ställdes frågor bl.a. om&lt;br&gt;intervjupersonernas erfarenhet av anabola steroider och tillväxthormon,&lt;br&gt;frågor om idrott/styrketräning och om erfarenheten av narkotika och&lt;br&gt;alkohol. 110 män (1,1 %) uppgav att de någon gång hade prövat anabola&lt;br&gt;steroider. Av de intervjuade svarade 27 personer (0,3 %) att de hade&lt;br&gt;prövat tillväxthormon vid något tillfälle. Det visade sig dock att ett antal&lt;br&gt;av uppgivna preparat inte kunde hänföras till tillväxthormon utan&lt;br&gt;utgjorde t.ex. kosttillskott. Endast åtta av de tillfrågade hade med&lt;br&gt;säkerhet använt preparat som innehöll tillväxthormon. Andelen&lt;br&gt;intervjuade som hade prövat narkotika uppgick till 11%. Majoriteten av&lt;br&gt;dem som uppgav att de hade prövat anabola steroider hade enligt egen&lt;br&gt;uppgift gjort detta för över två år sedan. Av undersökningen framgick att&lt;br&gt;bruket är spritt över hela landet, även om vissa regionala skillnader&lt;br&gt;förelåg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan de undersökningar som genomförts sägas&lt;br&gt;peka på att missbruket stabiliserats på en relativt låg nivå. Bland män&lt;br&gt;synes erfarenheten av anabola steroider generellt ligga i&lt;br&gt;storleksordningen 1-2 % medan erfarenheterna hos den kvinnliga delen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av befolkningen synes vara försumbar. Förekomsten av missbruk av Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;tillväxthormon förefaller att vara marginell. Det är vidare främst bland de&lt;br&gt;yngre männen, upp till 25 år, som missbruket förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.2 Missbrukets orsaker och karaktär&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om dopning hämtade sin information om orsakerna bakom&lt;br&gt;bruket av dopningsmedel och brukets karaktär från olika enkäter och&lt;br&gt;studier som grundats på djupintervjuer med missbrukare. Utredningen lät&lt;br&gt;också psykologen Stig Helling genomföra en intervjuundersökning där&lt;br&gt;drygt 60 s.k. nyckelpersoner intervjuades, dvs. personer som i sitt yrke&lt;br&gt;eller genom ideellt arbete kommit i kontakt med dopningsmissbrukare&lt;br&gt;och därför besitter kunskaper om frågor kring missbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av utredningens material framgår att missbruket har en stark koppling&lt;br&gt;till styrketräning och kroppsbygge samt kroppsfixering. I utredningens&lt;br&gt;omfattningsundersökning uppgav 3 % av dem som styrketränade&lt;br&gt;regelbundet, dvs. dagligen eller 2-3 gånger i veckan, att de hade prövat&lt;br&gt;anabola steroider. Två tredjedelar av dem som hade erfarenhet av anabola&lt;br&gt;steroider hade också styrketränat. Liknande resultat framkom i en&lt;br&gt;undersökning CAN genomförde 1994 i ett antal gymnasieskolor. Bland&lt;br&gt;dem som styrketränade var andelen som hade prövat anabola steroider&lt;br&gt;5 %. Motsvarande andel bland dem som inte tränade över huvud taget&lt;br&gt;var mindre än 0,5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland motiven till att börja med kroppsbygge kan finnas ett behov av&lt;br&gt;ett ”projekt”, påverkan av rådande mansideal, bristande självförtroende&lt;br&gt;eller ett behov av en identitet. Ett begränsat utbud av andra&lt;br&gt;sysselsättningar kan också vara en bidragande faktor. Gymmet får ofta en&lt;br&gt;central funktion för kroppsbyggaren och de värderingar och normer som&lt;br&gt;gäller på gymmet blir styrande. Ofta sker introduktionen till anabola&lt;br&gt;steroider på gymmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många upplever under bruket av anabola steroider en markant&lt;br&gt;förändring av kroppsvolymen. Olika fysiska eller psykiska bieffekter är&lt;br&gt;vanliga. Många känner ett psykiskt välbefinnande som dock kan vara en&lt;br&gt;indirekt effekt som uppstår då kroppen växer och kroppsbyggaren når sitt&lt;br&gt;mål. Vid fortsatt bruk sker i många fall en förändring till det sämre och&lt;br&gt;stressymptom, depressioner, sexuella störningar och aggressioner kan&lt;br&gt;uppkomma. Samtidigt blir kroppsbyggaren ofta sårbar och får svårt att&lt;br&gt;tolerera motgångar, som att t.ex. hindras i sin träning eller tappa vikt.&lt;br&gt;Orsaker till att man upphör med bruket av anabola steroider varierar, men&lt;br&gt;som exempel kan nämnas medicinska skäl och rädsla för bieffekter, att&lt;br&gt;man sakta mognar från sin livsföring eller att yttre förändringar inträffar,&lt;br&gt;som t.ex. familjebildning, som ger alternativa värden. För vissa&lt;br&gt;missbrukare går dock denna livsstil före allt annat och de fortsätter trots&lt;br&gt;negativa konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en intervjuundersökning med ett begränsat antal män som använde&lt;br&gt;anabola steroider framkom att de intervjuade upplevde en känsla av&lt;br&gt;välbefinnande som påminde om den effekt som erhålls vid intag av&lt;br&gt;amfetamin. Enligt utredningens nyckelpersonsundersökning hade endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett fåtal intervjuade kännedom om att anabola steroider används som Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;psykoaktiv drog, dvs. för att nå ett allmänt välbefinnande eller ökat&lt;br&gt;självförtroende. De intervjuades uppfattning var att ett sådant bruk&lt;br&gt;närmast är av experimentell art och troligen äger rum främst inom en&lt;br&gt;snäv krets av kriminellt belastade unga män.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samband med social situation och missbruk av andra&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;droger&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I utredningens nyckelpersonsundersökning framkom att såväl&lt;br&gt;kraftsporter som missbruk av dopningsmedel i och för sig förekommer&lt;br&gt;inom alla socialgrupper men att missbrukarna främst synes komma från&lt;br&gt;de resurssvagare samhällsgrupperna. Bland de extrema missbrukarna i&lt;br&gt;åldrarna 20-30 år är många lågutbildade och verksamma i s.k.&lt;br&gt;lågstatusyrken. De har sällan längre anställningar och är ofta arbetslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den undersökning av missbrukets omfattning som utredningen lät&lt;br&gt;genomföra var andelen som hade prövat anabola steroider bland de&lt;br&gt;arbetslösa 3 % och bland dem med enbart grundskoleutbildning 2 %.&lt;br&gt;Totalt var det, som tidigare nämnts, endast 1,1 % av de intervjuade som&lt;br&gt;hade erfarenhet av anabola steroider. Samma tendens avseende&lt;br&gt;utbildning har framkommit också i andra undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I såväl utredningens omfattningsundersökning som CAN:s&lt;br&gt;undersökningar bland skolelever och mönstrande pojkar har det framgått&lt;br&gt;att en betydligt större andel av dem som har prövat anabola steroider&lt;br&gt;också har prövat narkotika än vad som gäller för samtliga tillfrågade. I&lt;br&gt;utredningens omfattningsundersökning hade t.ex. nära nog var tredje av&lt;br&gt;dem som hade prövat anabola steroider också någon gång prövat&lt;br&gt;narkotika jämfört med 11 % av samtliga intervjuade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon skillnad i konsumtion av alkohol mellan dem som hade&lt;br&gt;erfarenhet av anabola steroider och dem som inte hade sådan erfarenhet&lt;br&gt;framgick inte i utredningens omfattningsundersökning. CAN.s&lt;br&gt;undersökningar har däremot uppvisat en mer omfattande&lt;br&gt;alkoholkonsumtion bland dem som uppgav sig ha använt anabola&lt;br&gt;steroider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de intervjuade i utredningens nyckelpersonsundersökning&lt;br&gt;kombineras bruket av anabola steroider regelmässigt med andra droger&lt;br&gt;eller läkemedel. Det förekommer att narkotiska preparat används för att&lt;br&gt;höja prestationsförmågan och på så sätt öka träningskapaciteten.&lt;br&gt;Narkotiska medel och alkohol används som rekreationsmedel, dvs. för att&lt;br&gt;underlätta avkoppling mellan träningspassen. Olika läkemedel används&lt;br&gt;för att dämpa bieffekterna av anabola steroider och den hårda träningen.&lt;br&gt;Olika medel för muskeluppbyggnad kombineras också.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samband mellan bruk av anabola steroider och&lt;br&gt;kriminalitet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den eventuella kopplingen mellan bruk av anabola steroider och&lt;br&gt;kriminalitet, utöver den som redan föreligger vid otillåten hantering av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa dopningsmedel, är ett område där kunskaperna fortfarande är&lt;br&gt;bristfälliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omdiskuterad fråga är om det föreligger ett orsakssamband mellan&lt;br&gt;bruket av anabola steroider och våldsbrott. I ett tidigare avsnitt har&lt;br&gt;redogjorts för de psykiska effekter som man känner till är förknippade&lt;br&gt;med intag av anabola steroider. Ökad aggressivitet är en sådan effekt,&lt;br&gt;men det är inte klarlagt om denna ökade aggressivitet verkligen har&lt;br&gt;resulterat i våldshandlingar. Även om bruk av anabola steroider&lt;br&gt;förekommer i samband med våldsbrott är det mycket svårt att fastställa&lt;br&gt;om det är just intaget av anabola steroider som orsakat det våldsamma&lt;br&gt;beteendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är hur utbrett missbruket av dopningsmedel (framför&lt;br&gt;allt anabola steroider) är bland kriminellt belastade personer. En viss&lt;br&gt;uppfattning om detta skulle möjligen kunna fas från&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsens statistik över beslag av dopningsmedel på&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalter. Dessa uppgifter är i regel ganska osäkra och&lt;br&gt;antalet beslag för litet för att man skall kunna se några tendenser till&lt;br&gt;förändring i någon riktning. De beslag som görs är i regel mycket små,&lt;br&gt;men görs något större beslag kan det kraftigt påverka statistiken. Vad&lt;br&gt;man kan utläsa av statistiken är att missbruk av anabola steroider&lt;br&gt;förekommer bland dem som är kriminellt belastade. Uppgifterna kan&lt;br&gt;däremot inte svara på hur omfattande missbruket av dopningsmedel är&lt;br&gt;bland de intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat faktum som pekar på en koppling mellan anabola steroider&lt;br&gt;och kriminalitet är att polisens beslag av dessa medel ofta görs i samband&lt;br&gt;med utredning av annan brottslighet. I sådana fall kan dock medlen vara&lt;br&gt;avsedda att säljas vidare och inte för egen konsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Dopningsfrågoma i ett internationellt perspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.6.1 Regleringen av dopningsmedel i andra länder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utanför Sverige är det mindre vanligt att dopning regleras i en särskild&lt;br&gt;lag. I Danmark har man dock en dopningslag, vars innehåll motsvarar&lt;br&gt;vad som gäller enligt den svenska dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De dopningsmedel som är narkotiska preparat omfattas i regel av&lt;br&gt;narkotikalagstiftningen i respektive land. Andra medel kan omfattas av&lt;br&gt;landets läkemedelslagstiftning eller särskilda föreskrifter som rör&lt;br&gt;läkemedel. Anabola steroider är oftast receptbelagda enligt&lt;br&gt;läkemedelsbestämmelser. I en del fall finns särskilda straffbestämmelser&lt;br&gt;som gäller viss hantering, t.ex. överlåtelse, av anabola steroider. I&lt;br&gt;Belgien och Frankrike finns lagar som förbjuder dopning vid&lt;br&gt;idrottstävlingar. Överträdelse av lagens bestämmelser eller, i Frankrike,&lt;br&gt;av sanktioner som meddelats med stöd av lagen kan bestraffas med&lt;br&gt;fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är sällsynt att själva bruket av dopningsmedel är kriminaliserat. I&lt;br&gt;några delstater/territorier i Australien samt undantagsvis i USA:s&lt;br&gt;delstater har man dock valt att kriminalisera även konsumtionen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anabola steroider. I många länder är inte heller innehav för eget bruk av Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;anabola steroider straffbelagt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.2 Det internationella arbetet mot dopning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det internationella arbetet mot dopning har till stora delar ägt rum inom&lt;br&gt;de internationella idrottsorganisationema och inneburit åligganden för de&lt;br&gt;nationella idrottsorganisationema. Även i övrigt har arbetet främst avsett&lt;br&gt;åtgärder för att förhindra dopning inom idrotten och bruket av&lt;br&gt;dopningsmedel har endast i begränsad omfattning behandlats i ett&lt;br&gt;folkhälsoperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland FN-organen har WHO och UNESCO engagerat sig i arbetet mot&lt;br&gt;dopning och bl.a. utarbetat rapporter och anordnat konferenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland internationella överenskommelser på området kan nämnas ett&lt;br&gt;avtal om internationellt samarbete mot dopning på idrottsområdet kallat&lt;br&gt;The International Anti-Doping Arrangement (IADA) som nyligen&lt;br&gt;undertecknades av Sverige och därmed blev omedelbart gällande mot&lt;br&gt;Sverige. Avtalet hade tidigare undertecknats av företrädare för&lt;br&gt;regeringarna i Australien, Kanada, Nya Zeeland, Norge och&lt;br&gt;Storbritannien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer även samarbete mellan polis- och tullmyndigheter i&lt;br&gt;olika länder. De nordiska länderna samarbetar sedan några år tillbaka i&lt;br&gt;det Nordiska dopingproj ektet, som berörs kortfattat under rubriken&lt;br&gt;Nordiskt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiskt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU har ett stort antal direktiv antagits som rör&lt;br&gt;läkemedelskontrollen. Reglerna syftar till att harmonisera frågor om bl.a.&lt;br&gt;tillverkning och försäljning. Angående dopning inom idrotten antog&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas råd och medlemsländerna 1992 ett antal&lt;br&gt;förhållningsregler i en resolution (Code of Conduct Against Doping in&lt;br&gt;Sport). I resolutionen uppmanas Europakommissionen och&lt;br&gt;medlemsländerna att tillämpa denna kodex i kampen mot dopning. År&lt;br&gt;1994 antog Europaparlamentet en resolution om idrott och dopning, vars&lt;br&gt;rekommendationer när det gäller dopningsfrågoma i huvudsak&lt;br&gt;överensstämmer med vad som gäller inom Europarådets konvention mot&lt;br&gt;dopning (se nästa stycke). Europakommissionen har bland annat&lt;br&gt;medverkat till framställning av utbildnings- och informationsmaterial&lt;br&gt;samt finansiering av forskningsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets konvention mot dopning öppnades för undertecknande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989. Konventionen är öppen för Europarådets medlemmar samt vissa i&lt;br&gt;konventionen angivna stater. Emellertid kan även andra stater ansluta sig&lt;br&gt;efter inbjudan. För Sveriges del trädde konventionen i kraft den 1 augusti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990. Konventionen tar sikte främst på dopning som ett idrottsproblem&lt;br&gt;och syftet är att minska och slutligen avskaffa dopningen inom idrotten.&lt;br&gt;För bl.a. övervakning och tillämpning av konventionen och beslut&lt;br&gt;rörande konventionen har en särskild övervakningsgrupp tillsatts. Utöver&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vissa åtgärder krävs för att minska tillgången på dopningsmedel&lt;br&gt;berörs inte i konventionen frågor om dopning som ett folkhälsoproblem i&lt;br&gt;sig. Vad som skall utgöra dopningsmedel enligt konventionen bestäms i&lt;br&gt;en särskild lista med utgångspunkt i IOK:s lista. Konventionen upptar en&lt;br&gt;rad åtgärder för uppnående av ovan angivna syften och&lt;br&gt;konventionsstatema åtar sig att, inom ramen för statens konstitutionella&lt;br&gt;befogenheter, verka för dessa syften. Parterna skall bl.a. genom&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder eller administrativa åtgärder begränsa tillgången på&lt;br&gt;och bruket av förbjudna dopningsmedel och dopningsmetoder, i&lt;br&gt;synnerhet anabola steroider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övervakningsgruppens sammanträde i maj 1996 beslutades att&lt;br&gt;även folkhälsoperspektivet skall aktualiseras för eventuella åtgärder inom&lt;br&gt;Europarådet. Europarådets ministerkommitté beslutade nyligen att&lt;br&gt;studier skall genomföras av missbruket av dopningsmedel utanför&lt;br&gt;idrotten. Sverige kommer att medverka i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiskt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiska rådet antog 1994 en rekommendation avseende&lt;br&gt;hormondopning. Nordiska rådet rekommenderade därvid Nordiska&lt;br&gt;Ministerrådet att undersöka förutsättningarna för ett utvidgat nordiskt&lt;br&gt;samarbete i syfte att bekämpa missbruket av anabola steroider och andra&lt;br&gt;dopningspreparat. I rekommendationen anmanas även de nordiska&lt;br&gt;ländernas regeringar att på den europeiska dagordningen föra upp&lt;br&gt;problemet med anabola steroider utanför idrotten samt att verka för att&lt;br&gt;alla medlemmar av Europarådet ratificerar Europarådets konvention mot&lt;br&gt;dopning. Nordiska rådet har även gett ekonomiskt stöd till nordiska&lt;br&gt;konferenser om dopning samt verkat för att fa till stånd samverkan med&lt;br&gt;bl.a. de baltiska staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På myndighetsnivå samarbetar de nordiska tull- och&lt;br&gt;polismyndigheterna genom det Nordiska dopingproj ektet. Huvudsyftet&lt;br&gt;med projektet har varit att utbyta information av såväl praktisk som&lt;br&gt;teoretisk art samt att sammanställa statistik över beslagen. Projektet har&lt;br&gt;sedan 1995 legat inom ramen för det s.k. PTN-samarbetet (Polis och tull&lt;br&gt;i Norden) som sedan en längre tid funnits för narkotikabekämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt samarbete inom idrottsrörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de svenska specialidrottsförbunden är även medlemmar i&lt;br&gt;internationella och i en del fall också europeiska specialförbund.&lt;br&gt;Specialförbund med olympiska idrottsgrenar ingår i nationella olympiska&lt;br&gt;kommittéer. Därutöver finns fristående internationella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de internationella specialförbunden utgör General Association of&lt;br&gt;International Sports Federation (GAISF) ett samlingsförbund. I den&lt;br&gt;olympiska rörelsen, som bl.a. består av internationella specialförbund&lt;br&gt;och de olika nationella olympiska kommittéerna, är IOK det ledande&lt;br&gt;organet. Dessa organisationer samt bl.a. Internationella&lt;br&gt;friidrottsförbundet (IAAF) har länge agerat mycket aktivt för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bekämpa dopningen inom idrotten. Något samstämmigt regelsystem&lt;br&gt;finns inte mellan de olika nationella idrottsförbunden, även om de flesta&lt;br&gt;grundar sina regler om vilka medel som är förbjudna på den av IOK&lt;br&gt;upprättade listan. Den bristande samstämmigheten har skapat problem&lt;br&gt;och harmoniseringsfrågor har därför fått en stor betydelse i det&lt;br&gt;internationella arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både GAISF och IOK har antagit resolutioner och urkunder i vilka tas&lt;br&gt;upp principer och regler för arbetet mot dopning. Sedan 1988 har ett&lt;br&gt;antal världskonferenser hållits rörande dopning inom idrotten. Syftet med&lt;br&gt;konferenserna, som kallas för den permanenta världskonferensen mot&lt;br&gt;dopning inom idrotten, är att utbyta information samt diskutera&lt;br&gt;samarbete och åtgärder mot dopning. I viss utsträckning pågår samarbete&lt;br&gt;med de nationella specialförbunden när det gäller t.ex. möjligheterna att&lt;br&gt;genomföra kontroller av idrottsutövare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF samarbetar med och ger service till vissa nationella och&lt;br&gt;internationella idrottsförbund i fråga om dopningskontroller. RF&lt;br&gt;medverkar även i övervakningsgruppen och arbetsgrupperna för&lt;br&gt;Europarådets konvention mot dopning. För att bl.a. harmonisera&lt;br&gt;dopningsreglema och möjliggöra kontroller av varandras idrottsutövare&lt;br&gt;har RF och de nordiska idrottsförbunden haft samverkansavtal sedan&lt;br&gt;1987. Det senaste avtalet, Nordic Anti-Doping Agreement, trädde i kraft&lt;br&gt;1994 och är öppet även för idrottsförbund utanför de nordiska länderna.&lt;br&gt;De nordiska länderna ger även stöd till idrotten i de baltiska staterna när&lt;br&gt;det gäller dopningsfrågan. Det kan också nämnas att RF har ingått ett&lt;br&gt;avtal med Kinas olympiska kommitté som omfattar bl.a. expertutbyte,&lt;br&gt;utbyte av informationsmaterial och ömsesidiga dopningskontroller.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Behovet av ändringar’i dopningslagen och andra&lt;br&gt;åtgärder mot dopning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Missbruket av dopningsmedel tycks inte öka i omfattning, utan tycks&lt;br&gt;snarare ha stagnerat. Det är dock fortfarande ett problem främst med&lt;br&gt;hänsyn till de hälsorisker missbruket medför. Fortfarande är kunskaperna&lt;br&gt;otillräckliga på många områden. Det gäller dopningsmedlens effekter&lt;br&gt;fysiskt och psykiskt, eventuella orsakssamband mellan bruket av AAS&lt;br&gt;och våldsbrott, dopningsbrottslighetens karaktär och samband med annan&lt;br&gt;brottslighet samt vilken vård och behandling man skall ge missbrukarna.&lt;br&gt;Det är också oroande att de som missbrukar dopningsmedel i så stor&lt;br&gt;utsträckning är ungdomar. Därför krävs åtgärder på många olika plan för&lt;br&gt;att missbruket av dopningsmedel skall kunna motverkas på ett effektivt&lt;br&gt;sätt. Det krävs både lagstiftning och satsningar på dels förebyggande&lt;br&gt;åtgärder, dels utbildning och forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarnas tillämpning av dopningslagen och det faktum att vissa&lt;br&gt;dopningsbrott avser mycket stora mängder dopningsmedel talar för att en&lt;br&gt;strängare straffskala för de grövsta brotten bör övervägas. Behovet av att&lt;br&gt;samhället på ett konsekvent sätt tar avstånd från allt bruk av&lt;br&gt;dopningsmedel som inte sker i medicinskt eller vetenskapligt syfte talar&lt;br&gt;för att även bruket av de dopningsmedel som omfattas av dopningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör kriminaliseras. När det gäller dopningsmedel som inte omfattas av&lt;br&gt;dopningslagen kan en skärpning av läkemedelslagstifitningen vara&lt;br&gt;motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar i följande avsnitt sina överväganden och förslag&lt;br&gt;rörande åtgärder för att komma till rätta med problemet med missbruk av&lt;br&gt;dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 ”Dopning” eller ”doping”?&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ordet ”dopning” bör även fortsättningsvis&lt;br&gt;användas i berörda lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår en övergång till ordet&lt;br&gt;”doping”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Med undantag för Kammarrätten i Göteborg,&lt;br&gt;som välkomnar utredningens förslag, är det inga remissinstanser som&lt;br&gt;särskilt kommenterar denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: När dopningslagen infördes&lt;br&gt;beslutades att uttrycket ”dopning” skulle användas. Detta uttryck&lt;br&gt;förefaller hittills inte ha slagit i genom i praktiken vare sig inom&lt;br&gt;idrottsrörelsen eller i den allmänna debatten. Dopning av det slag som nu&lt;br&gt;förekommer är dock en förhållandevis modem företeelse. Dopningslagen&lt;br&gt;har varit i kraft i cirka sex år, vilket är en relativt kort tid. I t.ex. Svenska&lt;br&gt;Akademiens ordlista över det svenska språket anges ”dopning” som&lt;br&gt;förstahandsaltemativ. Mot bakgrund av vad som nu sagts anser&lt;br&gt;regeringen att detta ord bör användas även fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar i sitt yttrande ett byte till ordet ”doping”. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets uppfattning har ordet ”doping” blivit fast etablerat såväl hos&lt;br&gt;allmänheten som hos massmedia och inom idrottsrörelsen. I och för sig&lt;br&gt;anser Lagrådet att det kan vara naturligt att det i böljan, när en företeelse&lt;br&gt;är ny, råder osäkerhet om den rätta benämningen. Man anser dock att det&lt;br&gt;nu har gått så lång tid utan att uttrycket ”dopning” fått fäste att det&lt;br&gt;allvarligt bör övervägas om inte en övergång till ordet ”doping” bör&lt;br&gt;genomföras för att fa en överensstämmelse med det allmänna&lt;br&gt;språkbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkter, men anser att det&lt;br&gt;inte kan uteslutas att ordet ”dopning” kan få en mera utbredd användning&lt;br&gt;i framtiden. Med hänsyn främst till att ordet ”dopning” är mera förenligt&lt;br&gt;med det svenska språksystemet bör detta ord behållas i lagstiftningen och&lt;br&gt;på så sätt ges möjlighet att få ett större genomslag. Regeringen har fått&lt;br&gt;stöd för denna uppfattning genom yttranden från bl.a. Svenska&lt;br&gt;Akademien, Svenska språknämnden och Svenska Läkaresällskapets&lt;br&gt;kommitté för medicinsk språkvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder för att förebygga missbruk och&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;begränsa tillgången på dopningsmedel&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förebyggande åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Åtgärder för att motverka missbruket av&lt;br&gt;dopningsmedel bör vidtas på flera plan. Förebyggande åtgärder har en&lt;br&gt;central roll. Särskilda insatser bör riktas till ungdomar. Skolans ansvar&lt;br&gt;när det gäller att informera om dopning bör klargöras. Det&lt;br&gt;förebyggande arbetet bör även inriktas på att hålla gymanläggningama&lt;br&gt;fria från dopningsmedel. I detta arbete har kommunerna en nyckelroll.&lt;br&gt;Några ändringar vad gäller kommunernas rättsliga befogenheter att&lt;br&gt;införa direkta dopningsförbud och genomföra dopningskontroller&lt;br&gt;riktade mot enskilda bör dock inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Utredningens bedömning överensstämmer&lt;br&gt;med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till&lt;br&gt;en satsning på förebyggande åtgärder. Folkhälsoinstitutet anser att&lt;br&gt;marknadsföringen av kosttillskott är en fråga som bör ges större tyngd i&lt;br&gt;samband med förebyggande åtgärder. Svenska Kommunförbundet anser&lt;br&gt;att det måste vara möjligt att kräva testning mot dopning av dem som&lt;br&gt;besöker kommunalt drivna gymanläggningar. Om sådan testning befinns&lt;br&gt;strida mot grundlagen kräver förbundet lagändringar. Även&lt;br&gt;Landstingsförbundet tar upp denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förebyggande arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga aktörer i det förebyggande arbetet är idrottsrörelsen,&lt;br&gt;myndigheter, kommuner, landsting, skolor och gymanläggningar. Till&lt;br&gt;dem som informerar om dopning hör också bl.a. polisen och apoteken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På nationell nivå verkar Folkhälsoinstitutet, en central myndighet med&lt;br&gt;uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god&lt;br&gt;hälsa för alla. Huvudlinjerna i Folkhälsoinstitutets arbete mot dopning är&lt;br&gt;att ta fram ny kunskap inom ett nytt missbruksområde och att sprida&lt;br&gt;kunskaper om dopningsmissbrukets risker och konsekvenser till&lt;br&gt;strategiskt viktiga personer och grupper. Ansvaret för det preventiva&lt;br&gt;arbetet ligger därvid på lokal nivå. Det är vidare på Folkhälsoinstitutets&lt;br&gt;uppdrag som Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning&lt;br&gt;(CAN) genomför sina kontinuerliga kartläggningar av brukets&lt;br&gt;omfattning. På nationell nivå har Folkhälsoinstitutet ansvar för den s.k.&lt;br&gt;samordningsgruppen som består av ett tjugotal myndigheter och&lt;br&gt;organisationer som har möjlighet att medverka till att förebygga&lt;br&gt;missbruket av dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet har tidigare ekonomiskt svarat för Dopingj ouren&lt;br&gt;vid Huddinge sjukhus. Dopingjouren är en telefonjour som är öppen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänheten i hela landet och dit allmänheten kan vända sig med frågor&lt;br&gt;som rör bruket av dopningsmedel. Folkhälsoinstitutets ekonomiska&lt;br&gt;engagemang i Dopingjouren har nu upphört. Dopingjourens verksamhet&lt;br&gt;finansieras för närvarande av Pharmacia &amp;amp; Upjohn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksidrottsförbundets arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksidrottsförbundets (RF:s) roll i det förebyggande arbetet har främst&lt;br&gt;varit att stimulera special förbunden och distriktsförbunden till lokala&lt;br&gt;insatser. RF följer aktivt utvecklingen inom dopningsområdet och&lt;br&gt;initierar egna utvecklingsprojekt för att söka ny kunskap samt&lt;br&gt;upprätthåller genom Dopingkommissionen och Antidopinggruppen på&lt;br&gt;RF:s kansli en hög kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nätverk av kontaktpersoner som aktivt följer dopningsfrågan och&lt;br&gt;för vidare information har byggts upp i special- och distriktsförbunden.&lt;br&gt;RF producerar också informations- och utbildningsmaterial samt&lt;br&gt;genomför utbildning av dopningskontrollanter, informatörer och&lt;br&gt;förbundsläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF deltar också i olika samverkansgrupper, bl.a. den centrala&lt;br&gt;samordningsgrupp i Folkhälsoinstitutets regi som nämns ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förebyggande arbete i kommuner och landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en enkät tillfrågade Svenska Kommunförbundet våren 1995&lt;br&gt;landets kommuner om deras aktiviteter mot missbruk av dopningsmedel.&lt;br&gt;Enkäten besvarades av 208 kommuner, varav 63 % bedrev någon&lt;br&gt;aktivitet mot dopning. Aktiviteterna var dels sådana som var direkt&lt;br&gt;inriktade mot gymverksamheten, dels andra förebyggande åtgärder.&lt;br&gt;Insatserna riktade sig ofta till ungdomar. I många kommuner fanns&lt;br&gt;samrådsgrupper där myndigheter och organisationer deltog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarande kartläggning av landstingens aktiviteter har inte&lt;br&gt;gjorts. Som exempel på förebyggande aktiviteter kan dock nämnas att&lt;br&gt;Värmlands läns landsting medverkar i en länsgrupp mot dopning med&lt;br&gt;representanter också från tull, polis, idrott, kommunförbund och&lt;br&gt;länsstyrelse. Länsgruppen ägnar sig bl.a. åt information och&lt;br&gt;enkätundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1994 antog regeringen nya läro- och kursplaner för grund- och&lt;br&gt;gymnasieskolan. I läroplanen för grundskolan (Lpo 94) ges rektorerna ett&lt;br&gt;särskilt ansvar för att ämnesövergripande kunskapsområden integreras i&lt;br&gt;undervisningen i olika ämnen. Dit hör bland annat frågor om riskerna&lt;br&gt;med tobak, alkohol, narkotika och andra droger (den s.k. ANT-&lt;br&gt;undervisningen). Även i läroplanen för gymnasieskolan (Lpf 94) ges&lt;br&gt;rektorerna ett särskilt ansvar för att eleverna far kunskaper på detta&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om dopningsmedel anses av Skolverket ingå i begreppet ”andra&lt;br&gt;droger”. Skolverket utarbetar för närvarande ett referensmaterial&lt;br&gt;avseende ANT-undervisningen. Syftet är att ge ett diskussionsunderlag&lt;br&gt;som stöd och hjälp för rektorer och lärare i utformandet av&lt;br&gt;undervisningen. Dopning behandlas särskilt i kursplanerna för ämnet&lt;br&gt;”Idrott och hälsa”, ett ämne som är obligatoriskt för samtliga&lt;br&gt;gymnasieprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Hem och Skola har också enligt sitt remissyttrande&lt;br&gt;informerat skolor och Hem och Skolaföreningar/föräldraföreningar om&lt;br&gt;undervisningsmaterial och föreläsare i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värnpliktiga och anställda inom försvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt försvarsmaktens policy beträffande alkohol, narkotika och anabola&lt;br&gt;steroider från 1996 skall all personal inom Försvarsmakten avhålla sig&lt;br&gt;från all icke-medicinsk användning av bl.a. anabola steroider. Inom&lt;br&gt;försvarsmakten har Arméns Idrottscentrum (AIC) till uppgift att utbilda&lt;br&gt;försvarsmaktens idrottsledare och att utveckla idrotten inom&lt;br&gt;försvarsmakten i enlighet med krigsbefattningens fysiska krav och i&lt;br&gt;enlighet med friskvårdande principer. AIC har i samarbete med marinen&lt;br&gt;och flygvapnet utarbetat riktlinjer och råd för försvarsmaktens arbete mot&lt;br&gt;dopning inom idrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder med inriktning på gymverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymverksamhet kan ha olika inriktning. Den kan vara helt inriktad på&lt;br&gt;styrketräning o.dyl. eller erbjuda även andra aktiviteter. Någon&lt;br&gt;gemensam branschorganisation eller intresseförening för samtliga gym&lt;br&gt;finns för närvarande inte. Vissa kommersiella kedjor finns i vilka&lt;br&gt;enskilda gym ingår och en del gym ingår i något av de samarbetsprojekt&lt;br&gt;som förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en inventering utförd av RF:s Antidopinggrupp 1993 fanns det&lt;br&gt;ca 600 gym i Sverige. Inventeringen omfattade inte kommunala gym,&lt;br&gt;gym som var inhysta på olika företag och arbetsplatser samt lokaler där&lt;br&gt;verksamheten avsåg enbart rehabilitering. Av dessa 600 gym drevs 199&lt;br&gt;av föreningar inom RF och 401 var privata gym.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF:s distriktsförbund har i många fall varit initiativtagare till&lt;br&gt;antidopningsarbetet på gymmen. Arbetet har i stor utsträckning bestått i&lt;br&gt;att medverka till avtal om förbud mot användande av dopningsmedel och&lt;br&gt;om möjligheter till kontrollverksamhet m.m. Härutöver har även skriftlig&lt;br&gt;information och föreläsningar erbjudits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kommunal och landstingsnivå har kampanjer och åtgärder mot&lt;br&gt;dopning företagits på ett flertal platser i landet. Enligt den tidigare&lt;br&gt;nämnda enkäten från Svenska Kommunförbundet hade 79 av 146&lt;br&gt;svarande kommuner fattat ett politiskt beslut om dopningsförbud i&lt;br&gt;kommunala lokaler. Kommunerna har även genomfört informations- och&lt;br&gt;utbildningsaktiviteter med speciell inriktning på gymmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa län och kommuner har man lyckats få med ett stort antal gym i&lt;br&gt;det förebyggande arbetet. På andra håll har det varit svårare att engagera&lt;br&gt;gymmen. Utbildnings- och informationsåtgärder har förekommit men&lt;br&gt;främst har samarbetet avsett olika former av avtal med gymmen om&lt;br&gt;dopningsffia miljöer där dopningskontroller ofta varit ett betydelsefullt&lt;br&gt;inslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Information och samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förebyggande åtgärder måste vidtas på flera plan och bygga på&lt;br&gt;kontinuitet och samverkan mellan myndigheter och frivilliga&lt;br&gt;organisationer. Arbetet måste även bli föremål för fortlöpande&lt;br&gt;utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informations- och utbildningsinsatser är mycket viktiga åtgärder när&lt;br&gt;det gäller att påverka människors attityder och beteenden och därigenom&lt;br&gt;förhindra en spridning av missbruket av dopningsmedel. För såväl&lt;br&gt;allmänheten i stort som för de grupper där risken för missbruk är störst är&lt;br&gt;det väsentligt att informationen är saklig och korrekt. Anabola steroider&lt;br&gt;och övriga dopningsmedel som dopningslagen är tillämplig på bör&lt;br&gt;självfallet omfattas av informationsinsatserna. Även exempelvis preparat&lt;br&gt;som marknadsförs som kosttillskott och uppges ha prestationshöjande&lt;br&gt;eller muskeluppbyggande effekt bör dock uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas förebyggande insatser har till stor del bestått av&lt;br&gt;informationskampanjer och samarbetsprojekt under en begränsad tid.&lt;br&gt;Sådana åtgärder fyller en viktig funktion, men bör främst fungera som&lt;br&gt;komplement till mera kontinuerliga och långsiktigt inriktade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar och personer med anknytning till gymverksamheten är&lt;br&gt;målgrupper av central betydelse när det gäller förebyggande åtgärder,&lt;br&gt;men information bör även ges till föräldrar och andra vuxna i&lt;br&gt;ungdomarnas omgivning. Lärare och andra vuxna som arbetar med&lt;br&gt;ungdomar, även de som arbetar på ideell basis, behöver kunskaper om&lt;br&gt;problematiken rörande missbruket av dopningsmedel. Regeringens&lt;br&gt;bedömning i fråga om behovet av utbildning för olika yrkeskategorier&lt;br&gt;redovisas i avsnitt 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att det förebyggande arbetet bygger på regelbunden&lt;br&gt;samverkan mellan olika myndigheter och organisationer. Det finns redan&lt;br&gt;i dag ett flertal lokala samarbetsorgan där det ingår representanter från&lt;br&gt;bl.a. polis- och tullmyndigheter, sociala myndigheter, skolor och&lt;br&gt;idrottsföreningar. Regeringen anser att sådan samverkan bör utvecklas&lt;br&gt;även på andra håll. Ett effektivt förebyggande arbete kräver att&lt;br&gt;myndigheter och organisationer med olika kompetens samverkar. Någon&lt;br&gt;bestämd modell för hur en sådan samverkan bör se ut kan dock inte&lt;br&gt;anges av regeringen, utan här måste bl.a. lokala förhållanden bli&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att olika projekt utvärderas. Utvärderingar krävs dels&lt;br&gt;för utvecklingen av metoder i det förebyggande arbetet, dels för&lt;br&gt;bedömningen av kostnadskonsekvenser av olika åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet och Dopingjouren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF anser att Folkhälsoinstitutet bör få ett klart uttalat ansvar för&lt;br&gt;antidopningsarbetet i samhället och att myndigheten bör tillföras resurser&lt;br&gt;för att utveckla samverkansgruppen. Regeringen bedömer det som&lt;br&gt;angeläget att Folkhälsoinstitutet även fortsättningsvis följer utvecklingen&lt;br&gt;när det gäller dopningsmissbruket i samhället. För närvarande finns det&lt;br&gt;dock inte skäl att ålägga Folkhälsoinstitutet ytterligare uppgifter&lt;br&gt;avseende denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande Dopingjouren framför bl.a. RF att jourens framtid bör&lt;br&gt;tryggas med statliga medel. Dopingjouren har en viktig funktion för&lt;br&gt;kunskapsinsamlandet när det gäller missbrukssituationen i dag.&lt;br&gt;Dessutom samverkar Dopingjouren med Kompetenscentrum för&lt;br&gt;dopingfrågor vid Huddinge sjukhus (se avsnitt 11) och har därigenom&lt;br&gt;betydelse för försöken att utveckla behandlingsprogram för missbrukare&lt;br&gt;av dopningsmedel. Folkhälsoinstitutet, som tidigare finansierat&lt;br&gt;verksamheten, har dock gjort bedömningen att kompetensen på&lt;br&gt;dopningsområdet regionalt och lokalt har ökat och att en finansiering från&lt;br&gt;institutets sida av en jourtelefon för dopningsfrågor inte kan motiveras&lt;br&gt;med hänsyn till de prioriteringar av olika insatser som måste göras. Mot&lt;br&gt;bakgrund härav anser regeringen inte att det föreligger tillräckliga skäl&lt;br&gt;för att Dopingjouren skall erhålla ekonomiskt stöd från staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder med inriktning på ungdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning när det gäller såväl de bakomliggande orsakerna till&lt;br&gt;missbruket av dopningsmedel som ungdomskulturen i stort visar att&lt;br&gt;frågor om missbruket av dopningsmedel måste tas upp i ett större&lt;br&gt;sammanhang och att frågan om ungdomars värderingar och attityder till&lt;br&gt;livsstils- och identitetsfrågor är mycket viktiga. Missbruket av anabola&lt;br&gt;steroider synes vara intimt förknippat med kroppsuppfattningar och&lt;br&gt;identitetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad forskningen nu visar vill regeringen framhålla att&lt;br&gt;det förebyggande arbetet inte endast kan inriktas på upplysning om de&lt;br&gt;risker för hälsan som ett missbruk av dopningsmedel kan medföra. Med&lt;br&gt;hänsyn till den kommersialisering som ungdomstiden nu präglas av och&lt;br&gt;den påverkan som TV och andra medier har på ungdomars attityder&lt;br&gt;framstår det som en allt viktigare uppgift för de vuxna i ungdomarnas&lt;br&gt;närhet att ta del i ungdomarnas liv och aktivt ta upp frågor om identitet&lt;br&gt;och attityder till kropp och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hindrar naturligtvis inte att upplysningen också måste vara&lt;br&gt;inriktad på att skapa medvetenhet om farorna vid missbruk av&lt;br&gt;dopningsmedel. Det är viktigt att denna information är saklig och&lt;br&gt;korrekt, så att den framstår som trovärdig jämfört med de uppgifter som&lt;br&gt;förekommer i t.ex. litteratur och tidskrifter riktade till kroppsbyggare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I upplysningsarbetet fyller skolan en viktig funktion. Enligt&lt;br&gt;läroplanerna för såväl grund- som gymnasieskolorna har skolan ett&lt;br&gt;ansvar för att eleverna bl.a. informeras om riskerna med tobak, alkohol,&lt;br&gt;narkotika och andra droger (den s.k. ANT-undervisningen). Som tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnts anser Skolverket att dopningsmedel ingår i begreppet ”andra&lt;br&gt;droger”. Regeringen anser dock att det tydligt bör framgå att&lt;br&gt;dopningsmedel skall tas upp inom ANT-undervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför skolan har fritidsverksamheten stor betydelse. Frågor om&lt;br&gt;missbruk av dopningsmedel har en naturlig plats inom idrotten och det är&lt;br&gt;därför viktigt att idrottsledama aktivt tar upp dessa frågor. Även andra&lt;br&gt;frivilliga organisationer har en viktig roll när det gäller att påverka&lt;br&gt;ungdomars attityder och värderingar. Deras verksamhet bör främjas av&lt;br&gt;staten, genom Folkhälsoinstitutet, och de enskilda kommunerna på olika&lt;br&gt;sätt. Det ankommer även på de kommunala nämnder som har hand om&lt;br&gt;frågor om den kommunala fritidsverksamheten att se till att frågor om&lt;br&gt;missbruk av dopningsmedel uppmärksammas i den verksamhet som&lt;br&gt;riktar sig till ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om missbruk av dopningsmedel bör även regelmässigt ges&lt;br&gt;till samtliga värnpliktiga under den tid de genomför sin grundutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enbart informationsinsatser riktade till unga är dock inte i sig&lt;br&gt;tillräckliga. Det är viktigt att de vuxna engagerar sig och tar del i&lt;br&gt;ungdomarnas aktiviteter. Vuxenvärlden kan påverka ungdomarnas&lt;br&gt;attityder genom att påvisa alternativ och ge motbilder. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas att man på vissa skolor har särskilda kontaktpersoner som har&lt;br&gt;som uppgift att dels informera om dopningsfrågor, dels fungera som&lt;br&gt;förebilder och handleda de elever som är intresserade av styrketräning.&lt;br&gt;Det har även genomförts projekt för att visa att regelbunden och rätt&lt;br&gt;träning utan dopningsmedel ger en fullvärdig muskel- och&lt;br&gt;styrkeutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistik från idrottsrörelsens provtagningar inom olika grenar och&lt;br&gt;undersökningar av omfattningen av bruket av anabola steroider visar ett&lt;br&gt;tydligt samband mellan missbruket av anabola steroider och&lt;br&gt;styrketräning. Det finns alltså en klar koppling mellan missbruket och de&lt;br&gt;aktiviteter som erbjuds på gymanläggningar, samtidigt som&lt;br&gt;undersökningarna också visar att den helt övervägande andelen av dem&lt;br&gt;som styrketränar inte har prövat anabola steroider. Mot bakgrund av vad&lt;br&gt;som nu sagts är det högst väsentligt att det förebyggande arbetet även&lt;br&gt;inriktar sig på gymanläggningama för att hålla dessa verksamheter fria&lt;br&gt;från anabola steroider och andra dopningsmedel. Som redovisats i det&lt;br&gt;föregående har också flera initiativ tagits till att hålla gymanläggningama&lt;br&gt;fria från dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att även de privata gymanläggningama engageras och&lt;br&gt;uppmuntras till samverkan i olika former. Initiativ till självsanering i&lt;br&gt;branschen bör stödjas. Den positiva effekt ett aktivt ställningstagande&lt;br&gt;mot dopning kan ha bör framhållas. I kommunernas förebyggande arbete&lt;br&gt;med inriktning på gymmen bör kontrollverksamhet i sig inte vara det&lt;br&gt;viktigaste momentet i de förebyggande åtgärderna utan målsättningen bör&lt;br&gt;vara att påverka människors attityder och uppmuntra till ett hälsosamt&lt;br&gt;tränande. Utbildning och information behövs både för personal och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besökare på gymmen. Eftersom de privata gymmen inte står under&lt;br&gt;offentlig kontroll kan samhället inte ställa några krav på att personalen&lt;br&gt;skall ha någon formell utbildning. Utbildning av personalen bör dock&lt;br&gt;uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan övervägas om särskilt tillstånd borde erfordras for att bedriva&lt;br&gt;gymverksamhet. Regeringen anser dock att något sådant krav for&lt;br&gt;närvarande inte bör införas. En sådan reglering är förenad med många&lt;br&gt;svårigheter. För det första kan ett sådant tillståndskrav endast riktas mot&lt;br&gt;de yrkesmässiga gymägare som driver for allmänheten tillgängliga&lt;br&gt;gymanläggningar. Den variation som finns när det gäller hur olika&lt;br&gt;gymanläggningar drivs medför mycket komplicerade avgränsningsfrågor.&lt;br&gt;Det förekommer mycket små anläggningar som enbart hålls tillgängliga&lt;br&gt;för en liten krets av personer. Risken är betydande att ett tillståndssystem&lt;br&gt;skapar en situation med ”svartklubbar” där det inte är möjligt med någon&lt;br&gt;som helst insyn och dit missbrukarna söker sig. Ett tillståndssystem&lt;br&gt;skulle även medföra betydande och kostnadskrävande administrativa&lt;br&gt;insatser från samhället såväl när det gäller tillståndsförfarandet som&lt;br&gt;kontrollen av efterlevnaden. En uppföljning bör dock ske av hur&lt;br&gt;gymverksamheten bedrivs, så att behov av eventuella&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas roll i det förebyggande arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har i många avseenden en nyckelroll när det gäller det&lt;br&gt;förebyggande arbetet mot missbruk av dopningsmedel - genom&lt;br&gt;information till ungdomar och vuxna i ungdomars närhet, genom att&lt;br&gt;erbjuda alternativa verksamheter och stödja utvecklingen av positiva&lt;br&gt;förebilder och genom att i samverkan med andra myndigheter,&lt;br&gt;organisationer och enskilda verka för en ökad opinionsbildning mot&lt;br&gt;dopning och missbruk av främst anabola steroider. När det gäller&lt;br&gt;gymverksamheten kan det vara värdefullt att formulera en strategi och&lt;br&gt;policy för kommunens arbete mot dopning, vilken kan läggas fast som ett&lt;br&gt;principbeslut om plattform för det fortsatta arbetet och som en markering&lt;br&gt;i syfte att stärka opinionsbildningen mot dopning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas rättsliga befogenheter att besluta om dopningsförbud och&lt;br&gt;dopningskontroller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framgått har många kommuner fattat beslut om&lt;br&gt;dopningsförbud i kommunala lokaler. Dopningsförbudet kompletteras i&lt;br&gt;regel med föreskrifter om stickprovskontroller och eventuell avstängning&lt;br&gt;om kontrollen visar att dopningsmedel förekommer i urinen eller om den&lt;br&gt;tränande vägrar lämna prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är vaije medborgare gentemot det&lt;br&gt;allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Begränsningar&lt;br&gt;kräver enligt 2 kap. 12 § stöd i lag och får endast göras för att tillgodose&lt;br&gt;ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Även hot om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanktioner vid vägran är en form av tvång som medför att åtgärden inte&lt;br&gt;kan anses vara frivillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det allmänna avses bl.a. kommunfullmäktige, kommunala&lt;br&gt;nämnder och förvaltningsorgan. Ett kommunalt företag räknas normalt&lt;br&gt;sett inte som det allmänna om inte företaget fullgör uppgifter som&lt;br&gt;innefattar myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en besökare utnyttjar en privat gymlokal sker det genom att ett&lt;br&gt;avtal ingås med gymmets innehavare. Parterna har en betydande frihet att&lt;br&gt;införa villkor av allehanda slag i avtalet. Gyminnehavaren har t.ex. rätt&lt;br&gt;att föreskriva ordningsregler för nyttjandet av anläggningen. Något direkt&lt;br&gt;hinder i lag mot att införa villkor om dopningskontroll i avtalet finns inte.&lt;br&gt;Sådana villkor får dock bedömas utifrån allmänna avtalsrättsliga regler,&lt;br&gt;exempelvis bestämmelserna i 36 § avtalslagen om oskäliga avtalsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller gymverksamhet i kommunal regi kan till en böljan&lt;br&gt;konstateras att 8 kap. 5 § regeringsformen föreskriver att kommunernas&lt;br&gt;befogenheter och åligganden skall anges i lag. Huvudreglerna om&lt;br&gt;kommunernas kompetens finns i kommunallagen (1991:900). En&lt;br&gt;grundläggande förutsättning för att kommunerna skall få ägna sig åt en&lt;br&gt;viss uppgift är att det är fråga om en angelägenhet av allmänt intresse&lt;br&gt;som har anknytning till kommunens område eller dess medlemmar och&lt;br&gt;att uppgiften inte skall handhas enbart av staten, en annan kommun,&lt;br&gt;landsting eller någon annan (2 kap. 1 § kommunallagen). Enligt 2 kap.&lt;br&gt;2 § kommunallagen gäller vidare att kommunen skall behandla&lt;br&gt;kommunmedlemmarna lika om det inte finns sakliga skäl för något annat&lt;br&gt;(likställighetsprincipen). Gymverksamhet torde i många fall vara förenlig&lt;br&gt;med kommunallagen, exempelvis om anläggningen är knuten till en&lt;br&gt;erkänd kommunal verksamhet som t.ex. en kommunal simhall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen kan bedriva gymverksamhet i förvaltningsform eller&lt;br&gt;genom ett av kommunen bildat företag. Kommunala företag är&lt;br&gt;privaträttsliga juridiska personer vars verksamhet styrs av civilrättsliga&lt;br&gt;regler. Även om de kommunala företagen i flertalet fall inte är primärt&lt;br&gt;underkastade offentligrättslig reglering måste verksamheten dock drivas&lt;br&gt;huvudsakligen i enlighet med de principer som gäller om kommunen&lt;br&gt;själv är huvudman. Den kommunala kompetensen får sålunda inte&lt;br&gt;överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande reglerna för kommunernas normgivningsmakt finns&lt;br&gt;i 8 kap. regeringsformen. Innebörden av dessa regler är i princip att&lt;br&gt;föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som avser&lt;br&gt;åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga&lt;br&gt;och ekonomiska förhållanden, skall meddelas genom lag. Emellertid har&lt;br&gt;riksdagen möjlighet att bemyndiga regeringen att i förordning meddela&lt;br&gt;föreskrifter om bl.a. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, eller om&lt;br&gt;trafik eller ordningen på allmän plats. Regeringen har i sin tur möjlighet&lt;br&gt;att överlåta åt kommunerna att meddela vissa föreskrifter om riksdagen&lt;br&gt;medgivit detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ordningslagen (1993:1617) får kommunen, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, meddela de föreskrifter som behövs för att upprätthålla&lt;br&gt;den allmänna ordningen på allmän plats. Drogpolitiska syften i sig kan&lt;br&gt;dock inte utgöra en grund för införande av ordningsföreskrift. Det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessutom ytterst tveksamt om bruket av anabola steroider kan sägas&lt;br&gt;påverka den allmänna ordningen på ett sådant sätt att ett forbud får intas i&lt;br&gt;en lokal ordningsföreskrift. Generellt måste dock kommunala gym ha rätt&lt;br&gt;att uppställa föreskrifter som tar sikte på säkerhet och ordning i lokalen,&lt;br&gt;precis på samma sätt som andra upplåtare. En person som har intagit&lt;br&gt;anabola steroider torde dock inte kunna utestängas från en kommunal&lt;br&gt;lokal om han inte i övrigt stör ordningen. Den socialrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen och hälso- och sjukvårdslagstiftningen ger inte heller stöd&lt;br&gt;för kommunerna att meddela generella förbudsföreskrifter. Kommunerna&lt;br&gt;torde således inte ha kompetens att införa direkta dopningsförbud riktade&lt;br&gt;mot enskilda oavsett om det rör sig om ett allmänt förbud eller om det&lt;br&gt;begränsas till kommunala lokaler dit allmänheten har tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själva nyttjandet av en kommunal gymanläggning följer i princip&lt;br&gt;privaträttsliga regler. Kommunen har därför i stor utsträckning samma&lt;br&gt;rätt som privata upplåtare att ställa upp avtalsvillkor, dock med den&lt;br&gt;skillnaden att villkoren inte får strida mot särskilda kommunalrättsliga&lt;br&gt;regler som t.ex. likställighetsprincipen. Vidare kan villkor i ett avtal med&lt;br&gt;hänsyn till syfte och följder anses vara av offentligrättslig natur, vilket&lt;br&gt;kan begränsa kommunens befogenhet att ställa villkoret. En föreskrift om&lt;br&gt;dopningsförbud som tas in i ett avtal mellan kommunen och&lt;br&gt;gymbesökaren får anses ha offentligrättslig karaktär, vilket gör att&lt;br&gt;regeringsformens regel om skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp&lt;br&gt;måste beaktas i fråga om villkor att underkasta sig dopningskontroll. För&lt;br&gt;att provtagningen skall vara förenlig med det skydd som regeringsformen&lt;br&gt;ger bör samtycke från den som skall kontrolleras föreligga vid det&lt;br&gt;tillfälle då kontrollen skall genomföras. Det torde inte vara någon&lt;br&gt;skillnad om verksamheten drivs genom ett kommunalt företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet har krävt lagstiftningsåtgärder om det&lt;br&gt;visar sig att grundlagen hindrar kommunerna att ställa upp villkor för&lt;br&gt;tillträde till kommunala gym och att genomföra kontroller.&lt;br&gt;Kommunförbundet anser att det är orimligt att det går att testa besökare&lt;br&gt;på privata eller föreningsdrivna gymanläggningar men inte på&lt;br&gt;anläggningar som drivs av kommuner. Regeringen har förståelse för&lt;br&gt;denna synpunkt men gör bedömningen att en kommunal befogenhet till&lt;br&gt;beslut och åtgärder av detta slag vore en betydande principiell nyhet som&lt;br&gt;inte kan övervägas enbart med avseende på dopningsmedel. Sådana&lt;br&gt;befogenheter finns t.ex. inte när det gäller alkohol och narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare i avsnitt 8 att bruket av dopningsmedel&lt;br&gt;skall kriminaliseras. Kommunerna saknar befogenhet att meddela&lt;br&gt;ordningsföreskrifter rörande handlingar som är kriminaliserade. Att&lt;br&gt;bevaka efterlevnaden av olika straffbud är en uppgift för polis och övriga&lt;br&gt;rättsvårdande myndigheter. Frågan om kommunala föreskrifter om&lt;br&gt;förbud m.m. förfaller därmed. I stället får kommunerna ökade&lt;br&gt;möjligheter att när anledning därtill förekommer påkalla bistånd av&lt;br&gt;polisen. Att polisanmälan regelmässigt görs om någon befattning med&lt;br&gt;dopningsmedel misstänks kan också markeras i kommunens policy mot&lt;br&gt;dopning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Åtgärder för att begränsa tillgången på&lt;br&gt;dopningsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Insatserna för att begränsa tillgången på&lt;br&gt;dopningsmedel måste bli effektivare. Dopningsbrotten bör lyftas fram&lt;br&gt;mer, främst i polisens brottsutredande verksamhet. Polis- och&lt;br&gt;tullmyndigheterna bör ha ett aktivt samarbete. Samverkan krävs även&lt;br&gt;på det internationella planet. Regeringen avser att internationellt verka&lt;br&gt;för att folkhälsoperspektivet lyfts fram samt ta upp frågor om åtgärder&lt;br&gt;för att skärpa kontrollen över apoteken i vissa länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Utredningens bedömning överensstämmer&lt;br&gt;med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser uttrycker sitt stöd för&lt;br&gt;utredningens bedömning när det gäller åtgärder för att begränsa&lt;br&gt;tillgången på dopningsmedel, även om Rikspolisstyrelsen också påtalar&lt;br&gt;behovet av ytterligare resurser för detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillgången på dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger stora svårigheter när det gäller att uppskatta vilka mängder&lt;br&gt;dopningsmedel som finns tillgängliga på den illegala marknaden. Det&lt;br&gt;synes dock som om tillgången på exempelvis anabola steroider är god.&lt;br&gt;Tull och polis har de senaste åren tagit relativt stora mängder&lt;br&gt;dopningsmedel i beslag. Det är emellertid svårt att med utgångspunkt i de&lt;br&gt;mängder som tas i beslag göra någon bedömning av hur mycket som&lt;br&gt;totalt finns tillgängligt på den illegala marknaden. Troligen är dock det&lt;br&gt;som beslagtas endast en mindre del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslag som gjorts av tullen under det senaste årtiondet redovisas i&lt;br&gt;tabell 3. Den totala mängden tabletter och ampuller som årligen togs i&lt;br&gt;beslag var större under perioden 1993-1995 än under de senaste två åren.&lt;br&gt;Skillnaderna i beslagsmängd beror dock i stor utsträckning på att vissa av&lt;br&gt;beslagen har omfattat stora kvantiteter. Dessutom skall anmärkas att en&lt;br&gt;ampull anabola steroider i mängd motsvarar ett större antal tabletter och&lt;br&gt;att omräkning inte har gjorts i beslagsstatistiken. I statistiken för 1996&lt;br&gt;och 1997 särredovisas dock antalet tabletter och antalet ampuller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör nämnas något om tullens kontrollverksamhet efter&lt;br&gt;medlemskapet i EU. Eftersom huvudparten av i Sverige illegalt&lt;br&gt;tillgängliga dopningsmedel härrör från utlandet är denna verksamhet&lt;br&gt;mycket viktig. I och med Sveriges medlemskap i EU har en omfattande&lt;br&gt;omorganisation genomförts av tullväsendet. När det gäller tullens&lt;br&gt;befogenheter vid den inre gränsen trädde lagen (1996:701) om&lt;br&gt;Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom&lt;br&gt;Europeiska unionen i kraft den 1 juli 1996. Denna lags regler är&lt;br&gt;tillämpliga endast på vissa varor som t.ex. narkotika enligt&lt;br&gt;narkotikastrafflagen och medel enligt dopningslagen. Lagens regler&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär att tullen i princip behåller sina tidigare befogenheter till&lt;br&gt;kontroll. Således har tullen rätt att utföra s.k. selektiva kontroller, dvs.&lt;br&gt;när urvalet av vem som skall kontrolleras görs med utgångspunkt från&lt;br&gt;exempelvis riskprofiler eller tulltjänstemannens yrkeserfarenhet.&lt;br&gt;Däremot finns ett uttryckligt förbud mot s.k. slumpmässiga kontroller.&lt;br&gt;Tullens befogenheter när det gäller tredje land, dvs. länder som inte är&lt;br&gt;medlemmar i EU, regleras i tullagen (1994:1550) som trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1995. När det gäller dessa länder behålls i lagen de tidigare&lt;br&gt;möjligheterna till kontroll fullt ut, således även slumpmässiga kontroller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tabell 4 redovisas polisens beslag. Notabelt är att antalet beslagtagna&lt;br&gt;tabletter minskat under de senaste åren medan antalet beslagtagna&lt;br&gt;ampuller har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse med antalet beslag av narkotika framgår att antalet&lt;br&gt;beslag av dopningsmedel är betydligt lägre än antalet beslag av&lt;br&gt;narkotika. Tullens och polisens beslag av narkotika och narkotiska&lt;br&gt;läkemedel uppgick t.ex. 1994 till totalt 11215 beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras att huvuddelen av mängden dopningsmedel som&lt;br&gt;finns tillgängliga på den illegala marknaden utgörs av insmugglade&lt;br&gt;medel. Av beslagsstatistiken framgår att det är vid gränserna de stora&lt;br&gt;beslagen görs. Den legala förskrivningen av dopningsmedel är mycket&lt;br&gt;liten i Sverige och enligt de kontroller som företagits av såväl&lt;br&gt;Läkemedelsverket som Socialstyrelsens regionala tillsynsmyndigheter är&lt;br&gt;missbruk vid förskrivning av läkemedel innehållande dopningsmedel en&lt;br&gt;marginell företeelse. Inte heller finns uppgifter om att stölder av anabola&lt;br&gt;steroider förekommer annat än i undantagsfall. Däremot har&lt;br&gt;tillväxthormonet Genotropin stulits från tillverkaren vid ett antal tillfällen&lt;br&gt;de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortfarande utgör de s.k. ryssfemmoma, tabletter med anabola&lt;br&gt;steroider vilka härrör från de östeuropeiska länderna, en stor andel av&lt;br&gt;beslagtagna mängder. Smugglingen synes dock de senaste åren i ökande&lt;br&gt;utsträckning äga rum från länder inom Europeiska unionen. Det är i dessa&lt;br&gt;fall främst fråga om preparat som legalt tillverkats i dessa länder och som&lt;br&gt;inköpts på de lokala apoteken. En annan tendens är att andelen&lt;br&gt;injektionspreparat ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om tillgången på illegala dopningsmedel synes vara god är dock&lt;br&gt;denna hantering betydligt mindre till sin omfattning än den illegala&lt;br&gt;hanteringen av narkotika. Hur den illegala marknaden ser ut och på vilket&lt;br&gt;sätt försäljningen är organiserad kan man i dag inte med säkerhet uttala&lt;br&gt;sig om. Det finns vissa uppgifter som tyder på att det finns organiserade&lt;br&gt;grupper som illegalt förmedlar dopningsmedel men det vanligaste torde&lt;br&gt;vara att försäljningen sköts av enskilda individer. Polisens utredningar&lt;br&gt;kan inte heller sägas visa att spridningen av dopningsmedel i allmänhet&lt;br&gt;har någon direkt anknytning till de illegala narkotikakanalema.&lt;br&gt;Emellertid finns tecken på att såväl narkotika som dopningsmedel&lt;br&gt;åtminstone till viss del förmedlas genom samma distributörer. Bl.a. har i&lt;br&gt;vissa brottsutredningar framkommit att dopningsmedel tillhandahållits&lt;br&gt;från etablerade narkotikaförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullens beslag av dopningsmedel 1988-1997&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1?----&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal beslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa antal&lt;br&gt;tabletter och&lt;br&gt;ampuller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal tabletter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal ampuller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;162 865&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95 995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;488 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74 429&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46 879&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;174 259&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;247 718&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120 492&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1996&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49 746&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29 411&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 335&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1997&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68 306&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46 853&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 453&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: Generaltullstyrelsen, Dopingprojektets årsrapport 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 4 Polisens beslag 1994-1997&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;X?&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal beslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mängd tabletter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mängd ampuller&lt;br&gt;(ml)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;144 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 585&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1995&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;103 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 330&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1996&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1997&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: Rikskriminalpolisens (Kriminalunderrättelsetjänsten) årsrapport 1995 för&lt;br&gt;Dopingprojektet (för åren 1994 och 1995). Muntlig uppgift från Rikskriminalpolisen&lt;br&gt;(för åren 1996 och 1997). Uppgifterna är ungefärliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Polisens och tullens roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom tillgången på dopningsmedel synes vara god kräver en effektiv&lt;br&gt;kamp mot missbruket av dopningsmedel att åtgärder sätts in för att&lt;br&gt;minska tillgången på dessa medel. Såväl polis- som tullmyndigheterna&lt;br&gt;har här en central roll och det är enligt regeringen viktigt att&lt;br&gt;dopningsbrotten kan ges tillräckligt utrymme i myndigheternas&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utredningens kartläggning har det framgått att dopningsbrotten&lt;br&gt;generellt sett inte har haft någon självständig betydelse i polisens arbete.&lt;br&gt;Aktiva åtgärder i form av spanings- och utredningsarbete har inte&lt;br&gt;bedrivits i någon större omfattning. De flesta av polisens beslag har&lt;br&gt;gjorts då man påträffat dopningsmedel i samband med utredning av&lt;br&gt;annan brottslighet. Detta kan delvis förklaras med dåliga kunskaper hos&lt;br&gt;poliserna. En annan förklaring som har givits är att dopningsbrotten&lt;br&gt;handläggs på polismyndigheternas narkotikarotlar och att dessa brott har&lt;br&gt;uppmärksammats mindre än narkotikabrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att insatser mot dopningsbrotten bör lyftas fram i&lt;br&gt;större omfattning än vad som nu sker. Nödvändiga åtgärder för att&lt;br&gt;effektivisera bekämpningen av dopningsbrotten bör vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom huvudparten av i Sverige illegalt tillgängliga dopningsmedel&lt;br&gt;härrör från utlandet är tullens kontrollverksamhet mycket viktig. Det är&lt;br&gt;därför av största vikt att de lokala tullmyndigheterna upprätthåller&lt;br&gt;kunskaperna om dopningsmedel och att kontrollverksamheten inte&lt;br&gt;förminskas. Ett nära samarbete mellan polis- och tullmyndigheterna&lt;br&gt;måste även fortsättningsvis finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en viktig faktor för att effektivisera arbetet är att&lt;br&gt;personalen har den utbildning och kompetens som erfordras. Åtgärder för&lt;br&gt;att öka kunskaperna hos de enskilda polismännen och tulltjänstemännen&lt;br&gt;är därför väsentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell samverkan mellan tull- och polismyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora mängden av dopningsmedel som smugglas in i landet och även&lt;br&gt;den distribution av dopningsmedel som förekommer från personer i&lt;br&gt;Sverige till andra länder nödvändiggör ett samarbete över gränserna&lt;br&gt;mellan tull- och polismyndigheterna. På det nordiska planet medför det&lt;br&gt;nordiska Dopingprojektet inom ramen för det s.k. PTN-samarbetet (Polis&lt;br&gt;och tull i Norden) ökade möjligheter för ett sådant samarbete. Det är&lt;br&gt;angeläget att kontakterna med utländska myndigheter utvecklas. Detta&lt;br&gt;gäller särskilt de länder där dopningsmedel har sitt ursprung som t.ex. de&lt;br&gt;f.d. öststaterna. Genom Sveriges medlemskap i EU har nya möjligheter&lt;br&gt;till samarbete öppnats, bl.a. genom det pågående utvecklandet av&lt;br&gt;Europol. Den svenska polisen och tullen har även ett antal s.k.&lt;br&gt;sambandsmän utplacerade i olika länder vilka främst arbetar med&lt;br&gt;internationell brottslighet. I detta arbete bör även hanteringen av&lt;br&gt;dopningsmedel föras fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet i internationella organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillflödet av dopningsmedel till Sverige är beroende av hur andra länder&lt;br&gt;hanterar frågorna om dopningsmedel. Dessa frågor måste därför tas upp i&lt;br&gt;de internationella organ där företrädare för de olika länderna deltar.&lt;br&gt;Många länder ser fortfarande missbruket av dopningsmedel som ett&lt;br&gt;problem inom idrotten. Regeringen avser därför att ta upp frågorna om&lt;br&gt;dopningsmedel i olika internationella organ och i dessa sammanhang&lt;br&gt;verka för att folkhälsoperspektivet lyfts fram. Initiativ som tagits i&lt;br&gt;samband med Europarådets konvention mot dopning för att föra in&lt;br&gt;folkhälsoaspekter bör följas upp. En särskild fråga som bör&lt;br&gt;uppmärksammas internationellt är de möjligheter som i dag finns att få ut&lt;br&gt;anabola steroider från apoteken i vissa länder, trots att avsikten är att de&lt;br&gt;skall användas som dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Medel som bör omfattas av dopningslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Inga ytterligare medel bör föras in i&lt;br&gt;dopningslagen. Någon juridiskt bindande förteckning över&lt;br&gt;dopningsmedlen bör inte upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av det fåtal instanser som framför synpunkter i&lt;br&gt;detta avseende delar nästan alla utredningens bedömning.&lt;br&gt;Idrottshögskolan i Stockholm anser att erytropoietin bör omfattas av&lt;br&gt;dopningslagen. Läkemedelsverket anser att en officiell förteckning över&lt;br&gt;dopningsmedlen borde upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: Inom idrotten är den av&lt;br&gt;Internationella Olympiska Kommittén (IOK) fastställda listan vägledande&lt;br&gt;för vad som skall anses som dopningsmedel. Vad som har styrt innehållet&lt;br&gt;i listan är olika faktorer, däribland medlets potentiella prestationshöjande&lt;br&gt;effekt och dess hälsovådlighet. Listan innehåller inte enbart substanser&lt;br&gt;som i icke-medicinska sammanhang anses vara förkastliga, t.ex.&lt;br&gt;narkotika eller anabola steroider, utan även koffein och beta-2-&lt;br&gt;stimulerare (de sistnämnda substanserna förekommer i bl.a. läkemedel&lt;br&gt;mot astma). På listan finns även medel som inte har någon&lt;br&gt;prestationshöjande effekt men som vid analys inte kan särskiljas från&lt;br&gt;andra liknande medel med sådan effekt samt medel som döljer att man&lt;br&gt;använt t.ex. anabola steroider. Dopningslistan revideras vatje år. Nu&lt;br&gt;gällande lista fastställdes av IOK i januari 1998. Listan är indelad i&lt;br&gt;kategorierna ”Förbjudna ämnesklasser” (dvs. förbjudna medel),&lt;br&gt;”Dopningsmetoder” och ”Läkemedelsklasser underkastade vissa&lt;br&gt;restriktioner”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IOK:s definition grundar sig på ett förbud mot grupper (klasser) av&lt;br&gt;farmakologiska ämnen och substanser efter vilka dopningslistan är&lt;br&gt;uppdelad. I listan upptas exempel på förbjudna ämnen. Uppräkningen av&lt;br&gt;ämnen är inte uttömmande utan förbudet gäller uttryckligen även ämnen&lt;br&gt;närbesläktade med dem i förteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klassen ”Stimulantia” omfattar ämnen som på olika sätt ökar en&lt;br&gt;persons vakenhet och uthållighet samt minskar trötthet. Ämnen som är&lt;br&gt;förbjudna är bl.a. amfetamin, beta-2-stimulerare och efedrin. Även&lt;br&gt;koffein ingår i denna grupp men dopning anses endast föreligga om&lt;br&gt;koncentrationen överstiger ett visst värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klassen ”Narkotiska analgetika” omfattar ämnen som har en&lt;br&gt;smärtstillande, lugnande eller ångestdämpande effekt som tex. morfin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klassen ”Substanser med anabol effekt” är indelad i dels ”Androgena&lt;br&gt;anabola steroider”, dels ”Beta-2-stimulerande medel”. Till den&lt;br&gt;förstnämnda gruppen hör syntetiskt framställda anabola steroider och&lt;br&gt;testosteron. Till den andra gruppen hör för närvarande vissa beta-2-&lt;br&gt;stimulerare som antas ha anabol effekt, som t.ex. clenbuterol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klassen ”Diuretika” omfattar olika typer av urindrivande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klassen ”Peptid- och glykoproteinhormoner samt analoger” omfattar&lt;br&gt;bl.a. tillväxthormon, erytropoietin (EPO) och humant&lt;br&gt;choriongonadotropin (hCG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förbjudna metoder upptas s.k. bloddopning och manipulering av&lt;br&gt;urinprov på farmakologisk, kemisk eller fysisk väg. Bloddopning innebär&lt;br&gt;att idrottsutövaren, genom t.ex. blodtransfusion, ökar antalet röda&lt;br&gt;blodkroppar i blodet i syfte att få en ökad syreupptagningsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kategorin ”Läkemedelsklasser underkastade vissa restriktioner” avser&lt;br&gt;vissa ämnen som inte generellt är förbjudna men som står under vissa&lt;br&gt;restriktioner och kan vara förbjudna inom vissa specialförbund. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas alkohol, marijuana och s.k. betablockerare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den svenska dopningslagens definition omfattar lagen nu&lt;br&gt;hormonsubstanser som har eller antas ha anabol effekt samt sådana&lt;br&gt;ämnen som ökar produktionen eller frisättningen av hormonsubstanserna.&lt;br&gt;Således omfattar lagen enligt 1 § syntetiska anabola steroider (punkt a),&lt;br&gt;testosteron och dess derivat (punkt b) samt tillväxthormon (punkt c).&lt;br&gt;Dessutom omfattar lagen kemiska substanser som ökar produktion och&lt;br&gt;frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon (punkt&lt;br&gt;d). Bland sådana substanser kan nämnas hormonet hCG (humant&lt;br&gt;choriongonadotropin), som kan leda till ökad frisättning av manligt&lt;br&gt;könshormon. Även GHB (gammahydroxybuturat) torde falla under&lt;br&gt;denna punkt, eftersom denna substans har inverkan på frisättningen av&lt;br&gt;tillväxthormon. Båda dessa substanser kan potentiellt ha allvarliga&lt;br&gt;bieffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införandet av dopningslagen diskuterades om de medel som&lt;br&gt;omfatttas av lagen skulle föras in under narkotikalagstiftningens område.&lt;br&gt;Både den särskilde utredaren och departementschefen intog ståndpunkten&lt;br&gt;att det var främmande att behandla medel som anabola steroider och&lt;br&gt;dylikt i en så speciell och rigorös lagstiftning som den särskilda&lt;br&gt;narkotikalagstiftningen. Med hänsyn till att regeringen nu föreslår dels&lt;br&gt;att bruket av dopningsmedel skall kriminaliseras, dels att vissa&lt;br&gt;straffhöjande bestämmelser skall införas, kommer dopningslagen att&lt;br&gt;närma sig narkotikastrafflagens (1968:64) reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller definitionen av tillämpningsområdet för dopningslagen&lt;br&gt;kan konstateras att denna skiljer sig från bl.a. den definition som finns på&lt;br&gt;narkotikalagstiftningens område. I det senare fallet har man valt en&lt;br&gt;allmän definition av vad som skall anses vara narkotika, medan den&lt;br&gt;närmare uppräkningen av vilka medel och substanser som omfattas görs i&lt;br&gt;en särskild förordning. Skälet till denna metod har varit att någon&lt;br&gt;heltäckande definition av vilka medel som skall klassificeras som&lt;br&gt;narkotika inte ansetts kunna göras eftersom narkotiska medel har&lt;br&gt;varierande kemiska egenskaper och påverkar brukarna på olikartade sätt.&lt;br&gt;Dessa definitionssvårigheter har inte ansetts föreligga beträffande de&lt;br&gt;medel och ämnen som omfattas av dopningslagens definition. Begreppet&lt;br&gt;anabola steroider ansågs från en farmakologisk och medicinsk synpunkt&lt;br&gt;klart kunna avgränsas varför definitionen inte ansågs möta betänkligheter&lt;br&gt;från rättssäkerhetssynpunkt (prop. 1990/91:199 s. 19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om ytterligare medel bör omfattas av Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;dopningslagen är det främst vissa ämnen som finns upptagna på IOK:s&lt;br&gt;lista som är av intresse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Dopningsmedel bör även fortsättningsvis regleras i en särskild lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anabola steroider har inte visats vara beroendeframkallande. Även i&lt;br&gt;övrigt synes missbruket av de medel som omfattas av dopningslagen till&lt;br&gt;sin karaktär skilja sig från missbruket av narkotiska preparat, bl.a. när det&lt;br&gt;gäller orsakerna till missbruket och hur missbruket skall motverkas eller&lt;br&gt;brytas. Regeringen anser därför att den otillåtna hanteringen av&lt;br&gt;dopningsmedel även fortsättningsvis skall regleras i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att dopningslagens innehåll även&lt;br&gt;fortsättningsvis skall begränsas till sådana substanser som har eller antas&lt;br&gt;ha anabol effekt. Med hänsyn till de skärpningar av olika&lt;br&gt;straffbestämmelser som föreslagits bör vidare dopningslagens regler&lt;br&gt;förbehållas sådana medel där särskild anledning till särreglering&lt;br&gt;föreligger, såsom då det föreligger allvarliga skaderisker eller risk för ett&lt;br&gt;utbrett missbruk. Flera av de nya medel som upptäckts i&lt;br&gt;dopningssammanhang täcks antingen av läkemedelslagen (1992:859)&lt;br&gt;eller narkotikalagstiftningen. För många medel bedöms de nuvarande&lt;br&gt;reglerna i läkemedelslagen och lagen (1996:1152) om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. i princip vara tillräckliga. I syfte att motverka&lt;br&gt;spridningen av läkemedel i vissa fall föreslår regeringen i avsnitt 10 vissa&lt;br&gt;skärpningar i de straffbestämmelser som finns i lagen om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en förteckning över dopningsmedlen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kontakter med rättsvårdande myndigheter har framkommit att den&lt;br&gt;mängd preparat som förekommer i brottsutredningarna vållat vissa&lt;br&gt;svårigheter vid tillämpningen av dopningslagen. Dessa svårigheter berör&lt;br&gt;emellertid inte definitionen som sådan, utan vad som efterfrågas är en&lt;br&gt;förteckning som hjälpmedel för tull och polis. Bland remissinstanserna&lt;br&gt;påtalar Läkemedelsverket att en officiell förteckning över&lt;br&gt;dopningsmedlen borde upprättas. I en skrivelse från några&lt;br&gt;laboratoriechefer m.fl. som inkom till Socialdepartementet i mars 1997&lt;br&gt;tas vissa tolkningssvårigheter upp. Enligt skrivelsen är&lt;br&gt;tolkningssvårighetema av två slag, dels gränsdragningar och tolkningar&lt;br&gt;mellan de olika delrubrikerna i 1 § dopningslagen, dels avgörandet av&lt;br&gt;vilka substanser som omfattas av lagen. När det gäller punkt 1 a) och b)&lt;br&gt;påpekas att det ofta är svårt att i befintlig dokumentation finna entydiga&lt;br&gt;uppgifter om enskilda substanser. Tillverkarna framhåller olika effekter&lt;br&gt;på samma preparat. På grund av detta kan olika preparat med samma&lt;br&gt;verksamma substans klassas på olika sätt, vilket medför risk för skilda&lt;br&gt;tolkningar från enskilda laboratorier. Begreppet derivat kan inom kemin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessutom tolkas på flera sätt. Beträffande punkt 1 d) påpekas i skrivelsen&lt;br&gt;att det i dag finns ett ökande antal kemiska substanser som mer eller&lt;br&gt;mindre har denna effekt och att det behövs en myndighet som fastställer&lt;br&gt;vilka kemiska substanser som skall hänföras till denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att definitionen som sådan tills vidare får anses&lt;br&gt;godtagbar. Emellertid kan det finnas ett behov av en förteckning över&lt;br&gt;dopningsmedel som hjälpmedel åt de myndigheter som har att tillämpa&lt;br&gt;dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I narkotikalagstiftningen har man valt en lagteknisk lösning som&lt;br&gt;innebär att en allmänt hållen definition av vad som skall anses vara&lt;br&gt;narkotika ges i narkotikastrafflagen. Vilka substanser som skall anses&lt;br&gt;vara narkotika beslutas sedan av regeringen. När det gäller&lt;br&gt;dopningslagen omfattar den bara vissa typer av dopningsmedel. Dessa&lt;br&gt;har ansetts kunna avgränsas kemiskt med den nu gällande definitionen.&lt;br&gt;En fordel med denna reglering är att det inte behövs någon&lt;br&gt;kompletterande reglering och att lagstiftningen omfattar även nya medel&lt;br&gt;som dyker upp på marknaden och har sådana kemiska egenskaper att de&lt;br&gt;täcks av dopningslagens definition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det inte vore lämpligt att bemyndiga någon&lt;br&gt;myndighet att utfärda en juridiskt bindande förteckning över de&lt;br&gt;dopningsmedel som dopningslagen är tillämplig på. Fördelen med en&lt;br&gt;definition som är direkt tillämplig på nya medel skulle då gå förlorad.&lt;br&gt;Regeringen ser dock inget hinder mot att de myndigheter som har att&lt;br&gt;tillämpa dopningslagen upprättar en förteckning som - utan att vara&lt;br&gt;juridiskt bindande - kan användas som ett hjälpmedel i tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer dock att följa utvecklingen. Skulle det visa sig att&lt;br&gt;de tillämpningsproblem som föreligger inte kan avhjälpas genom&lt;br&gt;upprättande av en sådan förteckning som nämns ovan, får regeringen&lt;br&gt;överväga vilka åtgärder som behöver vidtas. Ur rättssäkerhetssynpunkt är&lt;br&gt;det väsentligt att tillämpningen av dopningslagen inte skiljer sig mellan&lt;br&gt;olika myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriterier vid bedömningen av i vad mån nya medel bör föras in i&lt;br&gt;dopningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det i och för sig inte finns skäl att ändra i den grundläggande&lt;br&gt;definitionen, kan det finnas anledning att utvidga dopningslagens&lt;br&gt;tillämpningsområde till ytterligare medel genom tillägg till den&lt;br&gt;nuvarande definitionen i 1 § dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvidgning av dopningslagens innehåll till att omfatta flera&lt;br&gt;dopningsmedel än i dag skulle för det första medföra att dopningslagens&lt;br&gt;nuvarande klara medicinska definition förloras. De fördelar för&lt;br&gt;tillämpningen av dopningslagen som en klar avgränsning innebär medför&lt;br&gt;att det inte är lämpligt att föra in sådana medel som inte till sin karaktär&lt;br&gt;kan jämställas med de nu ingående medlen och substanserna. För det&lt;br&gt;andra måste straffbestämmelserna göras mer nyanserade om medel av&lt;br&gt;skiftande karaktär förs in i dopningslagen. Av dessa skäl bör man inta en&lt;br&gt;restriktiv hållning till vilka medel som skall omfattas av dopningslagen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skärpningar som föreslås i läkemedelslagstiftningen medför också ett&lt;br&gt;minskat behov av att kunna tillämpa dopningslagens strängare reglering&lt;br&gt;när det gäller andra läkemedel än de som nu omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande kriterier bör tillämpas vid bedömningen av i vad mån nya&lt;br&gt;medel skall falla in under dopningslagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medlets eller substansens karaktär i sig, dvs. om substansen eller&lt;br&gt;medlet kan jämställas med de nu upptagna medlen och substanserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om medlet har allvarliga hälsovådliga bieffekter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om medlet typiskt sett har en självbegränsande effekt vid intag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om risk för bruk av viss omfattning föreligger utanför den&lt;br&gt;organiserade idrottsrörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om medlet kan anses vara särskilt tilltalande för ungdomar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förekomsten och tillgängligheten i Sverige samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om annan tillämplig lagstiftning kan anses vara otillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommenteras särskilt vissa ämnen, där det kan ligga nära&lt;br&gt;till hands att låta dopningslagens regler vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IGF-1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IGF-1 är en kroppsegen substans som förmedlar en stor del av&lt;br&gt;tillväxthormonets anabola effekter. Negativa effekter är enligt studier&lt;br&gt;vanliga, varav en del är av allvarlig karaktär. Bland bieffekterna har&lt;br&gt;märkts bl.a. huvudvärk, sänkt blodsockerhalt samt sänkt puls och sänkt&lt;br&gt;blodtryck. Det finns dock enligt utredningen inga uppgifter som pekar på&lt;br&gt;att medlet används i dopningssyfte i Sverige. IGF-1 omfattas av&lt;br&gt;läkemedelslagstiftningen, vilket i och för sig kan anses vara tillräckligt&lt;br&gt;med hänsyn till de skärpningar som regeringen föreslår. Emellertid kan&lt;br&gt;det på grund av sambandet mellan IGF-1 och tillväxthormon finnas skäl&lt;br&gt;att ändå låta ämnet omfattas av dopningslagen. Förutsättningen för att så&lt;br&gt;skall kunna ske är att dopningslagen utvidgas till att omfatta även ämnen&lt;br&gt;som frisätts av tillväxthormon, vilket inte är fallet i dag. En sådan&lt;br&gt;förändring skulle dock fa konsekvenser som är svåra att överblicka och&lt;br&gt;regeringen anser därför att det är lämpligare att inte göra någon ändring i&lt;br&gt;detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beta-2-stimulerare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa substanser i denna grupp, däribland clenbuterol, har visats ha en&lt;br&gt;muskeluppbyggande och fettförbrännande effekt på djur. Clenbuterol och&lt;br&gt;jämställda beta-2-stimulerare har därför införts på IOK:s lista över&lt;br&gt;förbjudna dopningsmedel under gruppen ”Substanser med anabol effekt”.&lt;br&gt;Intag av beta-2-stimulerare kan ha omedelbara bieffekter i form av bl.a.&lt;br&gt;hjärtklappning, muskeldarmingar och huvudvärk. Eventuellt kan intag&lt;br&gt;medföra allvarliga hjärtrytmrubbningar och förstoring av hjärtmuskeln.&lt;br&gt;De omedelbara bieffekterna torde dock ha en självbegränsande effekt vid&lt;br&gt;intag. Det är definitionsmässigt mycket svårt att föra in denna grupp i&lt;br&gt;dopningslagen. Någon anledning att utsträcka dopningslagens regler till&lt;br&gt;samtliga beta-2-stimulerare, utan hänsyn till det enskilda medlets anabola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;effekt, föreligger inte. En allmänt hållen definition i syfte att enbart täcka&lt;br&gt;beta-2-stimulerare med anabol effekt torde även leda till svårigheter vid&lt;br&gt;den praktiska tillämpningen, då det kan vara svårt att dra gränsen mellan&lt;br&gt;vilka beta-2-stimulerare som har anabol effekt och vilka medel som inte&lt;br&gt;har denna effekt. En sådan konstruktion väcker betänkligheter från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt. De föreslagna skärpningarna i lagen om handel&lt;br&gt;med läkemedel m.m. innebär kraftigt ökade möjligheter att ingripa mot&lt;br&gt;spridningen av dessa medel. Mot bakgrund av vad som nu anförts finner&lt;br&gt;regeringen att det inte föreligger skäl att låta nu aktuella beta-2-&lt;br&gt;stimulerare omfattas av dopningslagens straffbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insulin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insulin anses ha en muskeluppbyggande effekt, men det är oklart i vilken&lt;br&gt;omfattning detta gäller. Emellertid torde bieffekterna medföra att insulin&lt;br&gt;är starkt självbegränsande, eftersom det finns risk för kallsvettningar, oro&lt;br&gt;och medvetslöshet. Intag av större doser insulin kan även vara&lt;br&gt;livshotande. Det föreligger därför inte skäl att misstänka något utbrett&lt;br&gt;icke-medicinskt missbruk av medlet. Därför finns inte heller något behov&lt;br&gt;av att låta detta medel omfattas av dopningslagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efedrin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efedrin är ett amfetaminliknande ämne som kan ha centralstimulerande&lt;br&gt;effekt. Bieffekter i form av bl.a. hjärtklappning och svårighet att urinera&lt;br&gt;kan följa, varför medlet anses ha en självbegränsande effekt vid intag.&lt;br&gt;Den legala användningen av efedrin regleras i läkemedelslagstiftningen&lt;br&gt;och lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. För närvarande föreligger&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning inget behov av strängare regler när det&lt;br&gt;gäller kontrollen av spridningen av efedrin. Skulle ett behov visa sig i&lt;br&gt;framtiden bör det ligga närmare till hands att låta efedrin omfattas av&lt;br&gt;narkotikastrafflagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betablockerare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betablockerare är en grupp läkemedel som enligt IOK:s lista är förbjudna&lt;br&gt;att användas inom vissa precisionsidrotter. Betablockerare sänker&lt;br&gt;uthållighets- och prestationsförmågan men har en oro- och&lt;br&gt;nervositetsdämpande effekt och kan motverka skakighet. Anledning att&lt;br&gt;använda sådant medel annat än vid t.ex. skytte och liknande&lt;br&gt;koncentrationskrävande sporter föreligger inte. Något allmänt missbruk&lt;br&gt;av dessa medel synes heller inte föreligga, varför det inte finns skäl att&lt;br&gt;införa strängare regler för dessa medel än vad som följer av&lt;br&gt;läkemedelslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erytropoietin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erytropoietin (EPO) är ett ämne som ökar blodbildningen av främst&lt;br&gt;blodkroppar i benmärgen och därför ibland används vid s.k. bloddopning.&lt;br&gt;Enligt studier av friska försökspersoner synes bieffekter vara ovanliga,&lt;br&gt;men intag av EPO kan medföra allvarliga bieffekter för personer med&lt;br&gt;rubbad blodlevringsfunktion. Inom idrotten har EPO använts i sporter&lt;br&gt;som t.ex. cykling men enligt utredningen anses utbredningen inom den&lt;br&gt;svenska idrottsrörelsen vara obetydlig. Det tycks heller inte som om&lt;br&gt;missbruket av EPO skulle ha spritt sig till personer utanför den&lt;br&gt;organiserade idrotten. Bland remissinstanserna anser dock&lt;br&gt;Idrottshögskolan i Stockholm att EPO bör omfattas av dopningslagen.&lt;br&gt;Idrottshögskolan anser det troligt att användningen av EPO inom mer&lt;br&gt;motionsinriktad verksamhet kommer att öka. Vidare menar&lt;br&gt;Idrottshögskolan att EPO har allvarliga biverkningar som till viss del inte&lt;br&gt;har uppmärksammats av utredningen. Till dessa hör en&lt;br&gt;blodtrycksstegring under arbete som kan leda till en irreversibel påverkan&lt;br&gt;på hjärtfunktionen. Regeringen delar dock utredningens bedömning att&lt;br&gt;det för närvarande inte kan anses finnas någon risk för ett sådant utbrett&lt;br&gt;hälsofarligt bruk som skulle motivera att EPO införs bland de i&lt;br&gt;dopningslagen intagna medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diuretika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diuretika (vätskedrivande eller urindrivande medel) är inte i sig&lt;br&gt;dopningsmedel, eftersom de inte används för att förbättra&lt;br&gt;prestationsförmågan eller öka muskelvolymen. Sådana medel används&lt;br&gt;dock i dopningssammanhang för att dölja dopning genom en minskning&lt;br&gt;av koncentrationen av vissa dopningsmedel i urinen. Diuretika kan också&lt;br&gt;användas för att sänka vikten inför invägning i vissa idrotter. Dessa&lt;br&gt;medel har därför tagits upp på den av IOK upprättade dopningslistan. Det&lt;br&gt;rör sig om medel som potentiellt har allvarliga bieffekter. De&lt;br&gt;allvarligaste komplikationerna som kan inträffa är förändringar av&lt;br&gt;saltbalansen som kan medför svårupphävda rubbningar av hj ärtrytmen&lt;br&gt;m.m. Mot bakgrund av den inställning i fråga om dopningslagens&lt;br&gt;tillämpningsområde som redovisats här anser regeringen inte att det finns&lt;br&gt;anledning att föra in diuretika i lagen. Dessa medel regleras dock i&lt;br&gt;läkemedelslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nikotin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer uppgifter om att nikotin används i prestationshöjande&lt;br&gt;syfte och det har inom idrottsvärlden diskuterats om bruket skall&lt;br&gt;bedömas som dopning. Emellertid är bruket av nikotin för närvarande&lt;br&gt;inte förbjudet enligt IOK:s regler. När det gäller bruket av nikotin i&lt;br&gt;övrigt, dvs. utanför idrottens regelsystem, bör nikotin inte i första hand&lt;br&gt;betraktas som ett dopningsmedel, utan som ett av stora grupper använt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;legalt njutningsmedel. För detta användningsområde finns regler i Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;tobakslagen (1993:581).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kosttillskott m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de medel som tagits upp ovan förekommer ett utbrett bruk av&lt;br&gt;olika kosttillskottspreparat som används i prestationshöjande eller&lt;br&gt;kroppsuppbyggande syfte. Som exempel kan nämnas ginseng, kreatin&lt;br&gt;och bikarbonat. Konsumtionen av sådana preparat är allmänt utbredd,&lt;br&gt;såväl bland idrottsutövare som bland andra. Vissa preparat marknadsförs&lt;br&gt;under varunamn som associerar till anabola steroider och andra förbjudna&lt;br&gt;dopningsmedel. Det förekommer också att vissa kosttillskott i&lt;br&gt;marknadsföringen sägs ha egenskaper som t.ex. ökar frisättningen av&lt;br&gt;testosteron eller tillväxthormon. Livsmedelsverket och Läkemedelsverket&lt;br&gt;har föreslagit att beteckningen kosttillskott skall reserveras för produkter&lt;br&gt;som endast innehåller vitaminer och/eller mineralämnen och i vissa&lt;br&gt;doser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns anledning att se allvarligt på denna&lt;br&gt;varumarknad. För närvarande finns dock ingen grund för att anse att&lt;br&gt;medel av detta slag bör omfattas av dopningslagen. I huvudsak regleras&lt;br&gt;kosttillskott i livsmedelslagen och frågor om eventuell ytterligare&lt;br&gt;reglering bör om så erfordras tas upp som en fråga rörande den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet anser att frågan om att sanera marknaden för&lt;br&gt;kosttillskott bör utredas ytterligare. RF anser att en ökad kontroll och&lt;br&gt;dokumentation i samband med någon form av licensiering skulle vara&lt;br&gt;välkommet när det gäller kosttillskott. Regeringen bedömer det inte som&lt;br&gt;nödvändigt att nu tillsätta en utredning men kommer att noggrant följa&lt;br&gt;utvecklingen på detta område. Som nämnts tidigare bör också&lt;br&gt;kosttillskotten uppmärksammas i det förebyggande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har på senare tid uppmärksammats på att en ny substans&lt;br&gt;som marknadsförs som kosttillskott, androstendion, omvandlas till&lt;br&gt;testosteron i kroppen. I juli 1998 beslutade Läkemedelsverket att&lt;br&gt;läkemedelslagen skall tilllämpas på bl.a. androstendion. Det finns även&lt;br&gt;andra substanser som omvandlas till anabola steroider i kroppen. Dessa&lt;br&gt;substanser torde inte omfattas av dopningslagen enligt definitionen i 1 §.&lt;br&gt;I en skrivelse till regeringen tar Livsmedelsverket upp behovet av att&lt;br&gt;kontrollera tillgången på råvaror för framställning av bl.a. medel som&lt;br&gt;används i dopningssyfte samt s.k. biologiska prekursorer som t.ex.&lt;br&gt;androstendion. När det gäller råvaror för framställning av AAS och andra&lt;br&gt;dopningsmedel är detta en fråga som måste tas upp i EU-sammanhang,&lt;br&gt;eftersom den i hög grad berör den fria rörligheten mellan EU-ländema.&lt;br&gt;Det kan röra sig om ett stort antal ämnen med legala&lt;br&gt;användningsområden och en noggrann genomgång och undersökning av&lt;br&gt;de ämnen som kan bli aktuella måste göras. Huruvida det finns skäl till&lt;br&gt;en sådan reglering måste övervägas vidare. När det gäller substanser som&lt;br&gt;androstendion finns risk för att användningen av dessa kan utvecklas till&lt;br&gt;ett problem. Skulle så bli fallet kan en utvidgning av dopningslagen till&lt;br&gt;att omfatta dessa ämnen bli aktuell. Utvecklingen på detta område bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför bevakas så att behov av ändringar i lagstiftningen Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Kriminalisering av bruket av dopningsmedel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bruk av dopningsmedel som inte äger rum i&lt;br&gt;medicinskt eller vetenskapligt syfte kriminaliseras. Kriminaliseringen&lt;br&gt;omfattar alla medel som täcks av dopningslagens definition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har fatt ett mycket blandat mottagande.&lt;br&gt;Antalet remissinstanser som tillstyrker förslaget är ungefär lika stort som&lt;br&gt;antalet som är negativa till förslaget. Förslaget om kriminalisering&lt;br&gt;tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl.a. Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Försvarsmakten, Kriminalvårdsstyrelsen, Rättsmedicinalverket,&lt;br&gt;Karolinska Institutet, Ungdomsstyrelsen, Sveriges Advokatsamfund,&lt;br&gt;Riksidrottsförbundet och Riksförbundet Hem och Skola. Dopingjouren&lt;br&gt;tillstyrker förslaget beträffande anabola steroider och medel som på&lt;br&gt;andra sätt kan öka graden av androgen påverkan, men avstyrker förslaget&lt;br&gt;att kriminalisera bruket av tillväxthormon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som avstyrker förslaget att kriminalisera bruket av&lt;br&gt;dopningsmedel tar sikte på bl.a. svårigheterna att beivra och bevisa det&lt;br&gt;straffbelagda bruket av narkotika. Argumentet att en kriminalisering&lt;br&gt;strider mot den straffrättsliga principen att handlingar riktade mot den&lt;br&gt;egna personen eller eget intresse inte bör straffbeläggas framförs av bl.a.&lt;br&gt;Göta hovrätt, Riksåklagaren och Socialstyrelsen. Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;och Sveriges Advokatsamfund anser däremot att ett avsteg från denna&lt;br&gt;princip är befogat. Göta hovrätt, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, BRÅ,&lt;br&gt;Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet m.fl. tar upp&lt;br&gt;bevissvårighetema som ett viktigt argument mot en kriminalisering.&lt;br&gt;Risken för att de som missbrukar dopningsmedel avstår från att söka vård&lt;br&gt;anförs av Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågan om kriminaliseringen av bruket togs upp redan i förarbetena till&lt;br&gt;dopningslagen i samband med diskussionen om var gränsen för det&lt;br&gt;straffbara området skulle sättas. I promemorian som låg till grund för&lt;br&gt;lagförslaget (Ds 1989:60 s. 55 f.) anfördes att övervägande skäl talade för&lt;br&gt;att konsumtionen inte skulle kriminaliseras. Bl.a. bedömdes inte anabola&lt;br&gt;steroider ge samma allvarliga skadeverkningar som narkotiska medel och&lt;br&gt;det ansågs inte visat att anabola steroider är beroendeframkallande.&lt;br&gt;Utredaren ansåg att det förhållande att anabola steroider inte är&lt;br&gt;beroendeframkallande och att det är brukaren själv som riskerar att&lt;br&gt;skadas i sig torde vara en återhållande faktor för konsumtionen. Under&lt;br&gt;remissbehandlingen framställdes emellertid önskemål från några av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remissinstanserna om att även bruket skulle kriminaliseras bl.a. för att&lt;br&gt;markera samhällets avståndstagande från all befattning med&lt;br&gt;dopningsmedel. Departementschefen (prop. 1990/91:199 s. 22 f)&lt;br&gt;uttryckte sin förståelse för de argument som framförts men kom, på de&lt;br&gt;grunder som framförts i promemorian, fram till att narkotika och&lt;br&gt;dopningsmedel inte helt kunde jämställas. Med hänsyn till dessa&lt;br&gt;argument borde avgränsningen enligt departementschefen ske med&lt;br&gt;utgångspunkt i den inom svensk straffrätt vägledande principen att inte&lt;br&gt;straffbelägga handlingar som riktar sig mot den egna personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen om en eventuell kriminalisering av bruket av&lt;br&gt;dopningsmedel fortsatte i den allmänna debatten efter det att&lt;br&gt;dopningslagen antagits. Frågan har även tagits upp i riksdagen genom ett&lt;br&gt;antal motioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett internationellt perspektiv är det ovanligt att bruket av&lt;br&gt;dopningsmedel är kriminaliserat. I länder som Norge och Danmark, som&lt;br&gt;i likhet med Sverige har en särskild lagstiftning avseende dopningsmedel,&lt;br&gt;har man inte kriminaliserat det icke-medicinska bruket av&lt;br&gt;dopningsmedel. Det kan nämnas att den norska straffbestämmelsen inte&lt;br&gt;heller omfattar innehav för eget bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter att detektera och analysera förekomst av dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att påvisa förekomst av (detektera) olika medel är av stor&lt;br&gt;vikt för beslut om eventuella sanktioner. Tillförlitligheten i&lt;br&gt;analysresultaten har därför mycket stor betydelse från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt och är beroende av förfarandet vid provtagningen,&lt;br&gt;säkerheten vid den kemiska analysen och tolkningen av analysresultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige utförs det största antalet analyser av Dopinglaboratoriet,&lt;br&gt;avdelningen för Klinisk Farmakologi, Huddinge Sjukhus. Laboratoriet&lt;br&gt;står under Stockholms läns landstings ansvar och finansieras genom de&lt;br&gt;intäkter analysverksamheten inbringar. År 1985 ackrediterades&lt;br&gt;laboratoriet av Internationella Olympiska Kommittén (IOK). De flesta&lt;br&gt;analyserna sker för Riksidrottsförbundets (RF:s) räkning. RF har i avtal&lt;br&gt;med laboratoriet förbundit sig att beställa ett visst antal analyser till ett&lt;br&gt;visst pris. Under år 1997 genomfördes vid Dopinglaboratoriet 2 300&lt;br&gt;sådana analyser till en kostnad av 1 300 kr per analys. Utöver det&lt;br&gt;genomför laboratoriet ett antal analyser av tester vid internationella&lt;br&gt;idrottsmästerskap i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har laboratoriet även uppdrag från bl.a. sociala myndigheter,&lt;br&gt;ungdomsmottagningar, skolhälsovård, socialtjänst, sjukhus, kriminalvård&lt;br&gt;och näringslivets drogtestverksamhet. Vid Rättsmedicinalverkets&lt;br&gt;rättskemiska avdelning i Linköping utförs också sedan några år tillbaka&lt;br&gt;analyser för att spåra dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid analyser av dopningsmedel används nästan uteslutande urinprov.&lt;br&gt;Urinprov anses vara bättre än blodprov i de flesta fall beroende på att&lt;br&gt;substanser får en högre koncentration än i blodet och kan upptäckas&lt;br&gt;längre tid efter intaget. Eftersom urinprov kan manipuleras på olika sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex. spädas ut, används olika metoder för att kontrollera om någon sådan&lt;br&gt;manipulation har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika metoder med varierande grad av säkerhet finns för att genomföra&lt;br&gt;analyserna. Vid analys av narkotikasubstanser har vissa&lt;br&gt;polismyndigheter haft tillgång till ett s.k. sållningsinstrument, vilket gör&lt;br&gt;en enklare analys med hjälp av en immunologisk metod, ett&lt;br&gt;antikroppstest. Positiva prover har efter sådan testning skickats på s.k.&lt;br&gt;verifikationsanalys till Rättsmedicinalverkets rättskemiska avdelning i&lt;br&gt;Linköping. För analys av anabola steroider finns dock inte något&lt;br&gt;tillräckligt tillförlitligt sållningsinstrument. I stället använder man&lt;br&gt;gaskromatografiska och masspektrometriska metoder, som är relativt&lt;br&gt;dyra men medger en betydligt större känslighet. En analys av anabola&lt;br&gt;steroider kostar för närvarande 650 kr vid Dopinglaboratoriet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att påvisa tillförsel är olika goda för olika substanser.&lt;br&gt;Vissa ämnen, exempelvis syntetiska anabola steroider, är helt&lt;br&gt;kroppsfrämmande. Därför är detekterad förekomst av sådana ämnen i&lt;br&gt;kroppens vätskor eller vävnader ett säkert tecken på tillförsel. För vissa&lt;br&gt;kroppsegna ämnen, som t.ex. testosteron, kan man för närvarande endast&lt;br&gt;använda sig av indirekta tecken på tillförsel, som t.ex. jämförelse av vissa&lt;br&gt;kvotvärden. Enligt vad som uppgetts av företrädare för&lt;br&gt;Dopinglaboratoriet pågår försök att finna säkra analysmetoder för att&lt;br&gt;direkt kunna mäta förekomsten av utifrån tillfört testosteron. För en del&lt;br&gt;ämnen saknas helt möjligheter att särskilja tillförd från kroppsegen&lt;br&gt;substans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid analys av anabola steroider eller andra medel använda i&lt;br&gt;dopningssyfte kan heller inte någon exakt tidpunkt anges för intaget. För&lt;br&gt;de flesta substanser är den maximala detektionstiden efter intaget relativt&lt;br&gt;välkänd, vilket innebär att man med god säkerhet kan ange att tillförseln&lt;br&gt;av substansen skett inom den tidsramen. Man kan dock inte ange när&lt;br&gt;inom denna tidsram tillförseln har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter till provtagning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är vaije medborgare gentemot det&lt;br&gt;allmänna skyddad mot vaije fall av påtvingat kroppsligt ingrepp.&lt;br&gt;Föreligger frivilligt lämnat samtycke behövs dock i princip inte särskilt&lt;br&gt;lagstöd för att genomföra sådana åtgärder. Med kroppsligt ingrepp avses&lt;br&gt;såväl grova former som våld mot människokroppen som betydligt&lt;br&gt;lindrigare ingrepp, t.ex. provtagningar av olika slag. Förbudet mot&lt;br&gt;påtvingade kroppsliga ingrepp är emellertid inte absolut utan det stadgas&lt;br&gt;i 2 kap. 12 § första stycket regeringsformen att vissa fri- och rättigheter,&lt;br&gt;bl.a. nu ifrågavarande förbud, får begränsas genom lag. Av andra stycket&lt;br&gt;framgår att en sådan begränsning endast far göras för att tillgodose&lt;br&gt;ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och att&lt;br&gt;begränsningen aldrig far gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn&lt;br&gt;till det ändamål som har föranlett den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehåller ett skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Enligt artikel 8 i&lt;br&gt;konventionen har var och en rätt till respekt för sitt privatliv, vilket&lt;br&gt;innebär bl.a. ett skydd för den kroppsliga integriteten. Detta skydd är inte&lt;br&gt;absolut. Rättigheten får nämligen inskränkas med stöd av lag och under&lt;br&gt;förutsättning att det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med&lt;br&gt;hänsyn till vissa i artikeln uppräknade intressen, bl.a. intresset av att&lt;br&gt;förebygga oordning och brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För eftersökning av föremål som kan tas i beslag eller annars för att&lt;br&gt;utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brott&lt;br&gt;får, enligt 28 kap. 12 § första stycket rättegångsbalken, kroppsbesiktning&lt;br&gt;företas på den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa. Eftersom endast den som misstänks för ett brott får utsättas för&lt;br&gt;kroppsbesiktning får givetvis inte sådant tvångsmedel användas i syfte att&lt;br&gt;upptäcka brott. Att skälig misstanke skall föreligga innebär att det skall&lt;br&gt;finnas konkreta omständigheter av viss styrka som pekar på att den&lt;br&gt;misstänkte har begått ett visst brott. Alla former av provtagningar, som&lt;br&gt;t.ex. blod- och urinprov, omfattas av begreppet kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehav och överlåtelse av dopningsmedel är straffbelagda gärningar&lt;br&gt;och dopningsmedel kan tas i beslag. Med hänsyn härtill torde&lt;br&gt;kroppsbesiktning för att eftersöka dopningsmedel som en misstänkt gömt&lt;br&gt;i kroppen kunna komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den andra förutsättningen för kroppsbesiktning, nämligen&lt;br&gt;då den företas för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse&lt;br&gt;för utredningen om brottet, måste syftet med åtgärden vara att säkra&lt;br&gt;bevisning för att kunna bedöma om rekvisiten för ett brott, dvs. de&lt;br&gt;omständigheter som enligt ett visst lagrum konstituerar ett brott, är&lt;br&gt;uppfyllda. Det torde däremot inte vara tillåtet att företa kroppsbesiktning&lt;br&gt;i syfte att utröna omständighet av betydelse enbart för bedömningen i&lt;br&gt;påföljdsdelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsbesiktning i form av provtagning är naturligtvis tillåten när&lt;br&gt;konsumtionen av ett medel är straffbelagd, såsom vid konsumtion av&lt;br&gt;narkotika, för att utröna om den misstänkte intagit medlet. Ytterligare ett&lt;br&gt;klart fall är när konsumtionen av ett medel visserligen inte utgör själva&lt;br&gt;brottet men ingår som ett rekvisit i gärningen. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall, som t.ex. vid utredningar om våldsbrott, är frågan mer&lt;br&gt;komplicerad. Anser förundersökningsledaren att frågan om den&lt;br&gt;misstänkte har använt t.ex. anabola steroider är av betydelse för&lt;br&gt;utredningen om brottet får han besluta om kroppsbesiktning. Den&lt;br&gt;avgörande faktorn är emellertid vilken betydelse omständigheten kan&lt;br&gt;antas komma att tillmätas vid den senare domstolsprövningen av&lt;br&gt;gärningen. Den rådande uppfattningen i praxis är att eventuell påverkan&lt;br&gt;inte har någon egentlig betydelse för bedömningen av gärningen som&lt;br&gt;sådan. Att gärningen ägt rum under påverkan av något medel är i princip&lt;br&gt;ett förhållande som varken försvårar gärningen eller kan bedömas som en&lt;br&gt;förmildrande omständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som här sagts gäller oavsett om den misstänkte brukat narkotika&lt;br&gt;eller dopningsmedel och innebär att möjligheterna till provtagning vad&lt;br&gt;gäller dopningsmedel är mycket begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till kontroll på kriminalvårdsanstalter och häkten har Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;tillkommit i andra syften än vad som gäller vid förundersökning.&lt;br&gt;Motiven för kontroll av intagna och häktade är främst säkerhetsaspekter&lt;br&gt;och upprätthållande av ordning. Kontrollmöjligheterna har även i vissa&lt;br&gt;fall tillkommit i syfte att främja behandlingen av den intagne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt finns&lt;br&gt;bestämmelser om skyldighet att lämna blod-, urin- eller utandningsprov i&lt;br&gt;52 d § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL). Sådana&lt;br&gt;kontrollmöjligheter föreligger även beträffande de dömda personer som&lt;br&gt;verkställer fängelsestraff genom intensivövervakning genom elektronisk&lt;br&gt;kontroll, vilket följer av 4 § lagen (1994:451) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt framgår förutsättningarna för att utföra kroppsbesiktning på&lt;br&gt;den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller är häktad av 52 b §&lt;br&gt;KvaL respektive 2 a § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl. (häkteslagen). I lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning saknas uttryckliga regler om sådana tvångsmedel som&lt;br&gt;provtagningar och liknande. I förarbetena till lagen anges att&lt;br&gt;bestämmelserna i regleringen av psykiatrisk tvångsvård om&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning bör kunna tillämpas i de&lt;br&gt;aktuella fallen i stället för de mer långtgående reglerna i häkteslagen och&lt;br&gt;i KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminaliseringen av eget bruk av narkotika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bruket av narkotika kriminaliserades 1988. Argumenten som då&lt;br&gt;framfördes för och emot en kriminalisering överensstämde till stor del&lt;br&gt;med de argument som framförts när det gäller kriminalisering av bruket&lt;br&gt;av dopningsmedel. Dessa argument diskuterades utförligt i förarbetena.&lt;br&gt;Någon samlad utvärdering av effekterna av kriminaliseringen av&lt;br&gt;konsumtion av narkotika finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse i straffskalan för det egna bruket infördes inte förrän 1993&lt;br&gt;och därmed fick myndigheterna möjligheter att säkra bevisning med&lt;br&gt;hjälp av tvångsmedel såsom kroppsbesiktning. I enlighet med uttalanden&lt;br&gt;i förarbetena (prop. 1987/88:71 s. 26) har domstolarna bedömt eget bruk&lt;br&gt;som ringa brott i de fall den lagförde enbart dömts för detta. I praxis&lt;br&gt;bestäms påföljden till dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För polisens del har effekterna av lagändringen 1993 i viss mån blivit&lt;br&gt;föremål för utvärdering i rapporten ”Sållningsinstrument för analys av&lt;br&gt;narkotika i urin”. Sammanfattningsvis fann Rikspolisstyrelsen i&lt;br&gt;utvärderingen många fördelar med sållningsinstrumentet. När det gäller&lt;br&gt;effekterna av provtagningsmöjlighetema överlag ansåg&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen att dessa möjligheter har underlättat polisens arbete&lt;br&gt;med att upptäcka missbrukare i böljan av karriären och som tidigare varit&lt;br&gt;okända samt att hålla etablerade missbrukare under uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de svårigheter som lyfts fram i rapporten är när en person kan&lt;br&gt;anses vara skäligen misstänkt, eftersom det krävs särskild kunskap för att&lt;br&gt;kunna bedöma om en person är påverkad av narkotika eller inte. Ett annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problem som berörs i rapporten är frågan om fastställandet av när bruket&lt;br&gt;har ägt rum. För att ett straffrättsligt ingripande skall kunna göras måste&lt;br&gt;åtminstone en ungefärlig tidpunkt for bruket kunna anges. När det gäller&lt;br&gt;narkotika tillämpas vissa s.k. tröskelvärden som sätts så att konsumtion&lt;br&gt;som ligger långt tillbaka i tiden normalt utesluts. I rapporten hävdar&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen även att det blivit vanligare att den misstänkte gör&lt;br&gt;gällande att konsumtionen ägt rum i ett land där det är tillåtet att bruka&lt;br&gt;narkotika och att det vid en sådan invändning är omöjligt eller förenat&lt;br&gt;med stora kostnader att styrka brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättsstatistiska uppgifterna om antalet personer som lagförts för&lt;br&gt;enbart eget bruk av narkotika visar dock en kraftig ökning 1994, vilket&lt;br&gt;skulle kunna tyda på att möjligheterna till urin- och blodprovstagning har&lt;br&gt;medfört att fler narkotikamissbrukare upptäcks.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bland olika åtgärder för att komma till rätta med missbruk och spridning&lt;br&gt;av dopningsmedel är kriminalisering endast en möjlig åtgärd.&lt;br&gt;Förebyggande insatser som grundas på frivillighet har en central plats i&lt;br&gt;detta arbete. För att kriminalisering skall väljas bör det föreligga starka&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omständighet som bör tas upp är om nuvarande lagstiftning och&lt;br&gt;dess tillämpning är tillräckligt effektiv. Det förekommer uppgifter som&lt;br&gt;talar för att nuvarande dopningslag inte har tillämpats på ett effektivt sätt.&lt;br&gt;Det kan ifrågasättas om detta beror på egentliga brister i dopningslagens&lt;br&gt;utformning eller om det hänger samman med andra omständigheter, som&lt;br&gt;t.ex. prioriteringsffågor. Mot bakgrund av detta framstår det som&lt;br&gt;tveksamt om en kriminalisering av bruket erfordras för en mer effektiv&lt;br&gt;tillämpning av dopningslagen. Avgörandet om en utvidgning av det&lt;br&gt;straffbara området får därför enligt regeringens mening främst grundas&lt;br&gt;på andra överväganden. I det följande redovisas regeringens&lt;br&gt;överväganden beträffande ett antal centrala aspekter på en&lt;br&gt;kriminalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om att inte straffbelägga handlingar riktade mot den egna&lt;br&gt;personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip inom svensk straffrätt är att handlingar som&lt;br&gt;riktar sig mot den egna personen eller mot eget intresse normalt inte skall&lt;br&gt;straffbeläggas. Så är t.ex. inte självmordsförsök straffbelagt. För det fall&lt;br&gt;handlingen har oacceptabla konsekvenser utanför den egna rättssfären&lt;br&gt;föreligger naturligtvis inte något hinder mot att straffbelägga handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan diskuteras om missbruket av dopningsmedel enbart medför&lt;br&gt;konsekvenser för missbrukaren själv. Det är troligt att en del av&lt;br&gt;missbrukarna finansierar sitt missbruk genom att sälja dopningsmedel till&lt;br&gt;andra. Kopplingen till annan kriminalitet är dock oklar. Det kan dock inte&lt;br&gt;uteslutas att missbruket ger upphov till följ dbrottslighet. Det går&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid inte i dag att i detta avseende göra några jämförelser med&lt;br&gt;konsekvenserna av narkotikamissbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omdiskuterad fråga är den om sambandet mellan missbruk av&lt;br&gt;syntetiska anabola steroider och testosteron (AAS) och våldsamma&lt;br&gt;beteenden. Att intag av AAS kan ge psykiska effekter, bl.a. aggressivitet,&lt;br&gt;hos en del försökspersoner finner stöd i flera av de kontrollerade&lt;br&gt;systematiska studier som har publicerats. Det är dock fortfarande oklart i&lt;br&gt;vad mån det föreligger ett orsakssamband mellan missbruk av AAS och&lt;br&gt;våldshandlingar. I remissvar från Rättsmedicinalverket och Dopingjouren&lt;br&gt;tar man upp studier samt erfarenheter från den egna verksamheten som&lt;br&gt;man menar starkt talar för ett sådant samband. Dopingjouren anser att&lt;br&gt;hypotesen att anabola steroider kan sammankopplas med uppkomst av&lt;br&gt;våldsbeteende hos män som intar substansen vilar på en övertygande&lt;br&gt;grund, trots att det saknas publicerade data som styrker ett samband&lt;br&gt;mellan grova våldsbrott och intag av anabola steroider. I underyttranden&lt;br&gt;som bifogats Rättsmedicinalverkets yttrande diskuteras bl.a. en studie av&lt;br&gt;personer som begått våldshandlingar och där kopplingen till AAS-&lt;br&gt;användning är mycket stark. Det hävdas också att människor med vissa&lt;br&gt;personlighetsstörningar kan vara särskilt känsliga för verkningarna av&lt;br&gt;AAS och att många kriminella hör till denna grupp. Regeringen kan&lt;br&gt;konstatera att utredningen har gjort en omfattande genomgång av den&lt;br&gt;forskning som finns på området och kommit fram till att det inte är&lt;br&gt;vetenskapligt bevisat att det finns ett orsakssamband mellan bruk av AAS&lt;br&gt;och våldshandlingar. Även om det föreligger stora svårigheter att&lt;br&gt;genomföra kontrollerade studier på detta område finns det enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte skäl att göra någon annan bedömning än den&lt;br&gt;utredningen gjort. Enbart möjligheten att bruket av AAS kan leda till&lt;br&gt;våldsbrott kan dock knappast med de kunskaper som föreligger i dag&lt;br&gt;läggas till grund för en kriminalisering av bruket av AAS. Enligt&lt;br&gt;regeringen bör forskningen på detta område fortsätta (se avsnitt 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om missbruket har en stor omfattning kan detta vara ett skäl för&lt;br&gt;kriminalisering. De undersökningar som genomförts under de senaste&lt;br&gt;åren talar emellertid för att bruket knappast är så utbrett och etablerat&lt;br&gt;som ibland har befarats. Omfattningen synes vara betydligt mindre än&lt;br&gt;vad som gäller för t.ex. narkotika. Det kan dock nämnas att&lt;br&gt;Riksidrottsförbundet enligt sitt remissvar är övertygat om att missbruket i&lt;br&gt;verkligheten är betydligt större än undersökningarna visat.&lt;br&gt;Riksidrottsförbundet stöder sig på uppgifter om de mängder&lt;br&gt;dopningsmedel som tas i beslag och erfarenheter från arbetet med&lt;br&gt;ungdomar. Dopingjouren tror också att utredningen underskattat&lt;br&gt;missbrukets utbredning. De flesta remissinstanser delar dock&lt;br&gt;uppfattningen att missbruket av dopningsmedel har en ganska begränsad&lt;br&gt;utbredning, vilket dock inte hindrar att det måste bekämpas genom&lt;br&gt;insatser av många olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är särskilt oroväckande är emellertid att undersökningarna&lt;br&gt;visar att det främst är unga människor som använder dopningsmedel.&lt;br&gt;Visserligen är de psykiska effekterna oklara och det har heller inte visats&lt;br&gt;att medel som t.ex. anabola steroider är beroendeframkallande i egentlig&lt;br&gt;mening. Det står dock helt klart att ett bruk av sådana dopningsmedel är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenat med risker för allvarliga fysiska bieffekter. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att samhället med kraft motverkar att unga människor utsätter sig för&lt;br&gt;sådana hälsorisker. Intresset av detta kan motivera avsteg från principen&lt;br&gt;om att inte straffbelägga handlingar riktade mot den egna personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som ytterligare talar för ett avsteg från nämnda princip är att&lt;br&gt;nuvarande straffbestämmelser innebär att alla former av innehav är&lt;br&gt;straffbelagda, således även innehav för eget bruk. Ett sådant innehav är&lt;br&gt;även det enbart riktat mot den egna personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalisering som en markering av samhällets ställningstagande mot&lt;br&gt;missbruket av dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen mot dopning bygger på principen att anabola steroider och&lt;br&gt;andra dopningsmedel inte skall användas annat än av den som på grund&lt;br&gt;av ett medicinskt behandlingsbehov fått läkemedlet ordinerat av läkare&lt;br&gt;eller har behov av det för vetenskapliga ändamål. Ur det perspektivet kan&lt;br&gt;det förefalla ologiskt att viss befattning med dopningsmedel skall vara&lt;br&gt;undantagen från det straffbara området. För en konsekvent bekämpning&lt;br&gt;av missbruket av dopningsmedel är det av vikt att det klart framgår att&lt;br&gt;samhället tar avstånd från all användning av dopningsmedel som inte&lt;br&gt;sker i nu nämnda syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde visserligen redan i dag stå klart att bruk av dopningsmedel är&lt;br&gt;förkastligt, men en kriminalisering innebär en stark markering, som inte&lt;br&gt;minst kan ha betydelse för ungdomar. Den skillnad som nu råder mellan&lt;br&gt;innehav för eget bruk, som är straffbart, och konsumtionen kan medföra&lt;br&gt;att vissa personer tar lättare på frågan. Symbolvärdet i en kriminalisering&lt;br&gt;får därför inte underskattas. Vidare kan en sådan klar markering&lt;br&gt;underlätta det fortsatta arbetet mot missbruket. Den tyngd som en&lt;br&gt;straffbestämmelse medför torde leda till att missbruket uppmärksammas&lt;br&gt;ytterligare såväl av de rättstillämpande myndigheterna som av de vuxna&lt;br&gt;som har kontakt med ungdomar. Genom kriminaliseringen av bruket bör&lt;br&gt;gärningens allvar stå klart för alla. Sanktionen kan antas medföra att&lt;br&gt;omgivningens sociala kontroll kan bli starkare och därigenom påverka&lt;br&gt;framför allt ungdomar som befinner sig i riskzonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminaliseringens betydelse när det gäller vård och behandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En negativ effekt av att bruket av dopningsmedel kriminaliseras skulle&lt;br&gt;kunna tänkas vara att missbrukarna avskräcks från att söka hjälp. I&lt;br&gt;diskussionerna kring kriminaliseringen av bruket av narkotika lades stor&lt;br&gt;vikt vid vård- och behandlingsaspektema. Det poängterades att en&lt;br&gt;kriminalisering inte fick innebära att missbrukarna avskräcktes från att&lt;br&gt;söka hjälp (jfr prop. 1987/88:71 s. 17). Med hänsyn till de skillnader som&lt;br&gt;föreligger mellan missbruket av dopningsmedel och missbruket av&lt;br&gt;narkotika när det gäller vård- och behandlingsaspekter är det svårt att&lt;br&gt;jämföra dessa missbruksformer. Kunskaperna om såväl behov av som&lt;br&gt;inriktning på vård och behandling när det gäller dopningsmedel är&lt;br&gt;bristfälliga. Någon organiserad vård eller sammanhängande strategi för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingen av missbrukare finns inte i dag. I avsnitt 11 redovisar&lt;br&gt;regeringen sin bedömning i fråga om åtgärder för att förbättra&lt;br&gt;förhållandena. Mot bakgrund av vad som nu har sagts har vårdaspektema&lt;br&gt;för närvarande inte samma relevans som de hade vid diskussionen om&lt;br&gt;kriminaliseringen av bruket av narkotika. Det bör dock understrykas att&lt;br&gt;oavsett om bruket av dopningsmedel kriminaliseras eller inte måste&lt;br&gt;samtliga berörda myndigheter aktivt verka för att de åtgärder som vidtas&lt;br&gt;inte skall få hindra den enskilde missbrukaren från att söka vård eller&lt;br&gt;sociala stödåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att beivra ett straffbelagt bruk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För polisens del har dopningsbrotten inte allmänt varit en prioriterad&lt;br&gt;fråga och många utredningar inleds genom att man mer eller mindre&lt;br&gt;genom en slump påträffar dopningsmedel under utredning av andra brott.&lt;br&gt;Regeringen avser inte att tillföra polisen ytterligare resurser för att&lt;br&gt;uppdaga och utreda dopningsbrott. Det är heller inte realistiskt att göra&lt;br&gt;omprioriteringar inom polisen till förmån för utredning av denna typ av&lt;br&gt;brott. Mot denna bakgrund kan det framstå som tveksamt att ytterligare&lt;br&gt;utvidga det straffbara området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur missbrukare av dopningsmedel upptäcks av de rättsvårdande&lt;br&gt;myndigheterna kommer naturligtvis att variera. De mest självklara och&lt;br&gt;troliga fallen är då misstankar om bruk framkommer när personen&lt;br&gt;misstänks för annan dopningsbrottslighet. Erkänner den misstänkte att&lt;br&gt;han eller hon intagit dopningsmedel torde frågan då vara relativt enkel.&lt;br&gt;Om personen däremot förnekar bruk är situationen mer komplicerad,&lt;br&gt;liksom när det gäller sådana missbrukare som inte påträffas i samband&lt;br&gt;med utredning om annan dopningsbrottslighet. Reglerna om&lt;br&gt;kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken har här stor betydelse.&lt;br&gt;Det krävs enligt dessa skälig misstanke om brottet för att tex.&lt;br&gt;urinprovstagning skall få genomföras. Det måste således finnas konkreta&lt;br&gt;omständigheter av viss styrka i det aktuella fallet som pekar på att den&lt;br&gt;misstänkte begått brottet, dvs. att han har intagit dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att bevisa bruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analyser av prover kommer att ha stor betydelse i de fall den misstänkte&lt;br&gt;nekar eller det finns anledning att misstro hans erkännande. Emellertid är&lt;br&gt;analyserna behäftade med vissa begränsningar som måste beaktas.&lt;br&gt;Vidare skiljer sig analyser av dopningsmedel i viss mån från vad som&lt;br&gt;gäller analyser av narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande sker alla analyser av syntetiska anabola steroider&lt;br&gt;genom urinprov. Om den misstänkte vägrar eller inte kan lämna urinprov&lt;br&gt;vid misstanke om narkotika tas regelmässigt blodprov, vilket inte torde&lt;br&gt;bli fallet då det är fråga om syntetiska anabola steroider. Blodprov kan&lt;br&gt;dock komma att ha större betydelse när det gäller testosteron och&lt;br&gt;tillväxthormon. För dopningsmedel finns det inte heller tillgång till något&lt;br&gt;sådant s.k. sållningsinstrument som underlättar polisens arbete när det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller narkotika. Som angetts i det föregående är analysen av&lt;br&gt;dopningsmedel bl.a. med hänsyn till detta ett mer kostnadskrävande&lt;br&gt;förfarande. Särskilda svårigheter föreligger beträffande tillväxthormon&lt;br&gt;och testosteron, som båda är s.k. kroppsegna substanser. Tillförsel utifrån&lt;br&gt;av dessa substanser kan därför vara svår att fastställa. För att&lt;br&gt;förekomsten av utifrån tillfört testosteron skall kunna bedömas krävs&lt;br&gt;upprepade provtagningar under en längre tidsrymd. Dessa&lt;br&gt;omständigheter inger starka betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.&lt;br&gt;Emellertid pågår, som angetts i det föregående, försök att finna&lt;br&gt;tillförlitligare metoder vad avser testosteron.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om analysen visar att dopningsmedel förekommer i kroppen är&lt;br&gt;det därmed inte klargjort att det förelegat en medveten tillförsel av&lt;br&gt;dopningsmedlet. Syntetiska anabola steroider kan dock i princip bara ha&lt;br&gt;tillförts kroppen utifrån. Så är det inte med de kroppsegna substanserna&lt;br&gt;som testosteron och tillväxthormon. Vissa sjukdomar kan tex. ge en&lt;br&gt;ökad förekomst av dessa substanser. I enstaka fall har det också visat sig&lt;br&gt;att nedbrytningsprodukter av vissa anabola steroider bildas i den egna&lt;br&gt;kroppsproduktionen eller i ämnesomsättningen vid vissa p-piller. Alla&lt;br&gt;positiva svar måste därför ställas i relation till omständigheter som&lt;br&gt;sjukdomstillstånd och intag av mediciner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analyserna kan inte heller ge mera preciserat besked om när&lt;br&gt;konsumtionen ägt rum. För de flesta substanser vet man emellertid hur&lt;br&gt;lång tid det tar för kroppen att bryta ned substansen varför man med god&lt;br&gt;säkerhet kan ange att tillförsel ägt rum inom en viss tidsram. Eftersom&lt;br&gt;närmare tidsbestämning inte kan erhållas genom analysen kan svårigheter&lt;br&gt;ur rättslig synvinkel uppstå, särskilt för sådana substanser som har lång&lt;br&gt;nedbrytningstid. Om den misstänkte redan dömts för konsumtion under&lt;br&gt;en sådan tidsperiod går det inte att med säkerhet avgöra om det positiva&lt;br&gt;analysresultatet hänför sig till den tillförseln eller inte. Vidare kan&lt;br&gt;bevissvårigheter också uppstå om den misstänkte påstår att&lt;br&gt;konsumtionen ägt rum i ett land där bruket inte är kriminaliserat. Det&lt;br&gt;finns därför anledning att hysa tvekan över analysresultatens verkan som&lt;br&gt;bevismedel. Dessa svårigheter föreligger dock även vid misstänkt bruk&lt;br&gt;av narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminaliseringens betydelse för idrottsrörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kriminalisering av bruket av dopningsmedel omfattar även sådana fall&lt;br&gt;där en idrottsutövare använder något av de medel som omfattas av lagen.&lt;br&gt;Detta innebär således att ett positivt analyssvar i en dopningskontroll&lt;br&gt;som genomförs enligt Riksidrottsförbundets regelsystem kan leda till att&lt;br&gt;den berörde idrottsutövaren åtalas för bruket. Det har från&lt;br&gt;Riksidrottsförbundet påpekats att det därför finns risk för att en&lt;br&gt;kriminalisering av bruket kan medföra att fler idrottsutövare kommer att&lt;br&gt;vägra att delta i dopningskontroller. En sådan utveckling vore olycklig.&lt;br&gt;Det får dock konstateras att rättsligt sett samma förhållande råder redan i&lt;br&gt;dag när det gäller narkotiska medel. Vidare måste man beakta att i&lt;br&gt;idrottssammanhang är förekomsten i sig av t.ex. syntetiska anabola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;steroider i kroppen tillräckligt för sanktioner enligt Riksidrottsförbundets&lt;br&gt;dopningsregler men att enbart förekomst av dopningsmedel inte är&lt;br&gt;tillräcklig för straffrättsliga ingrepp från samhället. Det kan därför finnas&lt;br&gt;skäl att anta att skillnaden mot vad som gäller i dag inte blir alltför stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som den nu lämnade redogörelsen visar finns det skäl som talar mot en&lt;br&gt;kriminalisering. Regeringen är väl medveten om de svårigheter som i&lt;br&gt;dagsläget föreligger när det gäller att fastställa skälig misstanke om&lt;br&gt;missbruk av dopningsmedel och de begränsningar av möjligheten att&lt;br&gt;kontrollera efterlevnaden av ett förbud som följer därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock att övervägande skäl talar för en&lt;br&gt;kriminalisering av bruket av dopningsmedel. Det är viktigt att samhällets&lt;br&gt;ställningstagande är klart och konsekvent. En kriminalisering innebär en&lt;br&gt;markering av att alla former av icke-medicinsk befattning med&lt;br&gt;dopningsmedel är socialt oacceptabla. Framför allt är intresset av att&lt;br&gt;motverka missbruk bland unga människor framträdande.&lt;br&gt;Kriminaliseringen kan antas ha ett psykologiskt värde och en preventiv&lt;br&gt;funktion bland framför allt ungdomar och andra som överväger att&lt;br&gt;använda dopningsmedel. Regeringen menar att detta motiverar avsteg&lt;br&gt;från principen att inte straffbelägga handlingar som riktar sig mot den&lt;br&gt;egna rättssfären. Vidare är den praktiska skillnaden mellan att inneha&lt;br&gt;medlet för eget bruk och att konsumera medlet marginell och bägge&lt;br&gt;formerna framstår som lika straffvärda. En kriminalisering av bruket&lt;br&gt;framstår därför som en logisk konsekvens av samhällets avståndstagande&lt;br&gt;från allt olovligt bruk av dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet diskuterar i sitt yttrande hur förslaget om kriminalisering&lt;br&gt;förhåller sig till grundlagarna, särskilt bestämmelserna i 2 kap. 12 §&lt;br&gt;regeringsformen. Lagrådet gör dock inte gällande att förslaget strider mot&lt;br&gt;dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminaliseringens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syntetiska anabola steroider är de i särklass mest spridda av de medel&lt;br&gt;som regleras i dopningslagen. Farhågorna om ett samband mellan intag&lt;br&gt;av dopningsmedel och våldshandlingar gäller också främst dessa medel.&lt;br&gt;Vidare har det hittills endast varit intag av syntetiska anabola steroider&lt;br&gt;som på ett tillförlitligt sätt kunnat detekteras vid analyser av urinprov.&lt;br&gt;Regeringen anser dock inte att det är lämpligt att begränsa en&lt;br&gt;kriminalisering till dessa medel. Det bör inte råda något tvivel om att&lt;br&gt;samhället ser allvarligt på bruket av dopningsmedel, oavsett vilket medel&lt;br&gt;det avser. En särreglering av syntetiska anabola steroider kan därvid ge&lt;br&gt;felaktiga signaler. Intag av t.ex. testosteronpreparat framstår t.ex. inte&lt;br&gt;heller som mindre straffvärt än innehav av sådant preparat för eget bruk.&lt;br&gt;Straffbestämmelserna bör vidare i möjligaste mån utformas så att&lt;br&gt;utvecklingen på det praktiska planet kan beaktas utan att ändringar i&lt;br&gt;lagen erfordras. Säkrare analysmetoder för t.ex. tillväxthormon kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma att utvecklas. I fråga om testosteron har forskningen redan gjort&lt;br&gt;stora framsteg enligt vad regeringen erfarit. Det får inte heller bortses&lt;br&gt;från att analysmöjlighetema endast utgör en form av bevisning. Även om&lt;br&gt;kriminaliseringen rent praktiskt i dag främst kommer att beröra bruket av&lt;br&gt;syntetiska anabola steroider bör den ändå omfatta samtliga medel som&lt;br&gt;ingår i dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa förutsättningar för ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ansvar för gärningen skall träda in krävs att man har visat att&lt;br&gt;personen uppsåtligen tillfört kroppen dopningsmedel. Det krävs att&lt;br&gt;gärningen, dvs. tillförseln, identifieras. Det skall också kunna konstateras&lt;br&gt;att det varit fråga om uppsåtlig olovlig tillförsel. Även för det fall ett&lt;br&gt;positivt analyssvar föreligger måste detta kompletteras med andra&lt;br&gt;uppgifter och bevisning och analyssvaret får sedan värderas med hänsyn&lt;br&gt;till vad som i övrigt framkommit vid utredningen. Analyssvaret i sig ger&lt;br&gt;inte några närmare upplysningar om tidpunkten för intaget eller&lt;br&gt;omständigheterna kring konsumtionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är hur man skall se på de prover som tas inom&lt;br&gt;idrotten. Ett par remissinstanser har berört detta problem.&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Stockholm tar upp frågan om urinprov som&lt;br&gt;lämnats vid kontroll inom idrotten skall kunna användas som bevisning i&lt;br&gt;straffrättsliga sammanhang. Myndigheten menar bl.a. att det kan&lt;br&gt;ifrågasättas om det är etiskt riktigt att som bevismedel använda analys av&lt;br&gt;ett urinprov som lämnats i ett helt annat syfte än att användas&lt;br&gt;straffrättsligt. Enligt åklagarmyndigheten kan ett sådant prov inte anses&lt;br&gt;lika tillförlitligt som ett prov som lämnats och hanterats under polisens&lt;br&gt;ansvar. Idrottshögskolan i Stockholm anser att eventuella konflikter&lt;br&gt;mellan idrottens och samhällets regelverk behöver klargöras ytterligare.&lt;br&gt;Idrottshögskolan påpekar att de internationella regler som gäller inom&lt;br&gt;idrottsrörelsen för kontroll av dopning omfattar bl.a. stickprov vid tävling&lt;br&gt;och träning. Detta strider enligt högskolan mot bestämmelserna i 28 kap.&lt;br&gt;12 § rättegångsbalken eftersom skälig misstanke om brott krävs för&lt;br&gt;provtagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikter mellan det straffrättsliga regelsystemet och idrottens regler&lt;br&gt;för provtagningar och analyser kan troligen inte helt undvikas. Principen&lt;br&gt;om fri bevisföring gäller i svensk rätt, och ett positivt dopningsprov som&lt;br&gt;tagits vid kontroll inom idrotten kan därför komma att åberopas som&lt;br&gt;bevisning i straffrättsliga sammanhang. Regeringen finner det dock inte&lt;br&gt;troligt att så kommer att ske i någon större utsträckning. Som nämnts&lt;br&gt;tidigare är enbart förekomsten av dopningsmedel i kroppen inte&lt;br&gt;tillräckligt för straffrättsliga sanktioner från samhällets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip omfattar kriminaliseringen all konsumtion av dopningsmedel,&lt;br&gt;således även de fall då medlet är legalt utskrivet för annans bruk. I&lt;br&gt;samband med kriminaliseringen av narkotikabruket (prop. 1987/88:71 s.&lt;br&gt;19) togs frågan upp om straffvärdet av sådana fall där t.ex. någon&lt;br&gt;konsumerar narkotiska sömntabletter som skrivits ut för en annan person.&lt;br&gt;Departementschefen ansåg att även om straffvärdet av sådana brott torde&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara så lågt att ansvar i praktiken aldrig skulle komma att aktualiseras Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;borde alla sådana förfaranden formellt falla under straffbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som här avses är främst gränsdragningssituationer där någon&lt;br&gt;använder en enstaka tablett som är avsedd för t.ex. en nära anhörig.&lt;br&gt;Dopningsmedlens i dag begränsade medicinska användningsområde gör&lt;br&gt;att den här typen av gränsdragningsfrågor inte torde ha samma&lt;br&gt;tillämplighet när det gäller dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten vid Dopinglaboratoriet vid Huddinge sjukhus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang kort beröra Dopinglaboratoriets&lt;br&gt;verksamhet. Riksidrottsförbundet har i en skrivelse till regeringen&lt;br&gt;redogjort för den stora betydelsen av denna verksamhet, men också&lt;br&gt;uttryckt oro för att minskade intäkter skall medföra svårigheter för&lt;br&gt;laboratoriet att upprätthålla en hög kvalitet. Regeringen delar&lt;br&gt;uppfattningen att detta är en viktig verksamhet. Genom kriminaliseringen&lt;br&gt;av bruket av dopningsmedel kan den dessutom få ännu större betydelse.&lt;br&gt;Regeringen gör bedömningen att kriminaliseringen kan komma att leda&lt;br&gt;till en viss ökning av antalet analysuppdrag för Dopinglaboratoriet. Om&lt;br&gt;så blir fallet bör detta innebära att förutsättningarna för laboratoriets&lt;br&gt;verksamhet kan förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Andra ändringar i dopningslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny brottsrubricering, grovt dopningsbrott,&lt;br&gt;införs för mer kvalificerade gärningar. Straffskalan är fängelse i lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriterierna för när en gärning skall bedömas som ringa anges&lt;br&gt;uttryckligen i dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En klar majoritet av de remissinstanser som har&lt;br&gt;synpunkter på förslaget tillstyrker. Åklagarmyndigheten i Göteborg och&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen vill ha ett högre straffmaximum för grovt&lt;br&gt;dopningsbrott. Ett par remissinstanser har synpunkter på vilka rekvisit&lt;br&gt;som skall anges i den nya bestämmelsen om grovt dopningsbrott.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen anser att frågan om straffbar oaktsamhet i samband&lt;br&gt;med dopningsbrott bör utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en mer nyanserad bedömning av dopningsbrotten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framträdande syftet med straffbestämmelserna i dopningslagen är att&lt;br&gt;komma åt sådan verksamhet som medverkar till spridning av&lt;br&gt;dopningsmedel. Trots dessa straffbestämmelser pekar tullens och&lt;br&gt;polisens beslagsstatistik på att tillgången på dopningsmedel är god. Detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan tala för att nuvarande sanktionssystem inte är tillräckligt för att&lt;br&gt;motverka spridningen av dopningsmedel (en annan faktor som angetts i&lt;br&gt;det föregående är den låga prioritet dopningsbrotten har i polisens&lt;br&gt;verksamhet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av dopningslagen har i brist på avgöranden av Högsta&lt;br&gt;domstolen varit ojämn och likartade gärningar har bedömts mycket olika.&lt;br&gt;Högsta domstolen har dock i två mål (NJA 1995 s. 89) givit vägledning&lt;br&gt;när det gäller frågan om valet av påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att det finns behov av en mer nyanserad&lt;br&gt;tillämpning av straffskalan i dopningslagen. Därför bör ett grovt&lt;br&gt;dopningsbrott införas i dopningslagen. Ett grovt dopningsbrott innebär&lt;br&gt;också i förhållande till åklagar- och polismyndigheterna en klarare&lt;br&gt;markering av att det är fråga om en allvarlig form av brottslighet, som&lt;br&gt;bör ges större utrymme i myndigheternas verksamhet. Tyngdpunkten i de&lt;br&gt;rättsvårdande myndigheternas verksamhet när det gäller dopningsmedel&lt;br&gt;bör således ligga i aktiva insatser mot dem som medverkar till att&lt;br&gt;dopningsmedlen sprids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser regeringen att den osäkerhet som föreligger när det gäller&lt;br&gt;gränsdragningen mellan ringa brott och brott av ”normalgraden”&lt;br&gt;föranleder att kriterierna för när gärningen kan bedömas som ringa&lt;br&gt;uttryckligen bör definieras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffmaximum för dopningsbrott är för närvarande två års fängelse.&lt;br&gt;Enligt ett uttalande i promemorian som låg till grund för lagförslaget (Ds&lt;br&gt;1989:60 s. 66) gjordes straffskalan avsiktligt vid med hänsyn till att&lt;br&gt;brottets svårhetsgrad syntes kunna variera kraftigt. Vid&lt;br&gt;remissbehandlingen ansåg polismyndigheten i Göteborg att en särskild&lt;br&gt;skala för grovt brott borde införas i dopningslagen. Departementschefen&lt;br&gt;(prop. 1990/91:199 s. 25) berörde inte denna fråga närmare utan anslöt&lt;br&gt;sig till vad som uttalats i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från bl.a. åklagarmyndigheterna har det påpekats att dopningslagens&lt;br&gt;straffmaximum inte är tillräckligt med hänsyn till bl.a. de stora mängder&lt;br&gt;dopningsmedel som vissa mål har omfattat. Erfarenheterna från&lt;br&gt;tillämpningen av dopningslagen har även visat att den skillnad som råder&lt;br&gt;mellan dopningslagen och varusmugglingslagen, vilken innehåller en&lt;br&gt;särskild strängare straffskala för grova brott, har vållat problem. Som&lt;br&gt;nämnts ovan har domstolarnas bedömning av dopningsbrotten varierat&lt;br&gt;kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från de rättstillämpande myndigheterna ger anledning&lt;br&gt;att överväga en förändring av nuvarande straffskala. Starka skäl talar för&lt;br&gt;att straffet för dopningsbrott bör utökas med en särskild straffskala för&lt;br&gt;den allvarligare brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av dopningsmedel har i vissa fall omfattat mycket stora&lt;br&gt;mängder eller ägt rum i mer omfattande och organiserad form. Det finns&lt;br&gt;all anledning för samhället att se strängt på en sådan hantering. Samhället&lt;br&gt;måste ha tillgång till kraftfulla sanktioner mot dem som medverkar till en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattande eller organiserad spridning av dessa medel. Den nuvarande&lt;br&gt;straffskalan, som tar sikte på allt från blygsamma innehav till organiserad&lt;br&gt;hantering i stor omfattning, kan inte anses rätt avspegla straffvärdet av&lt;br&gt;sådan mer kvalificerad hantering. Genom att tillföra straffskalan&lt;br&gt;ytterligare en svårhetsgrad skapas utrymme för domstolarna att göra en&lt;br&gt;mer nyanserad bedömning av dopningsbrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de illegalt tillgängliga dopningsmedlen huvudsakligen&lt;br&gt;smugglas in i landet fyller varusmugglingslagen en stor funktion i&lt;br&gt;rättstillämpningen. Beslagsstatistiken visar att det i vissa fall rör sig om&lt;br&gt;mycket stora mängder som vid enskilda tillfällen förs in i landet. Den&lt;br&gt;skillnad som finns när det gäller synen på straffvärdet av grövre brott i&lt;br&gt;dopningslagen och varusmugglingslagen framstår mot denna bakgrund&lt;br&gt;som mindre välmotiverad. Genom att införa ett grovt brott - med en&lt;br&gt;strängare straffskala - i dopningslagen nås en bättre överensstämmelse&lt;br&gt;mellan lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu redovisats bör svårhetsgradema för&lt;br&gt;dopningsbrotten differentieras på så sätt att en strängare straffskala införs&lt;br&gt;för grova brott och att straffmaximum sätts högre än vad som nu gäller.&lt;br&gt;För de gärningar som faller in under denna strängare del av straffskalan&lt;br&gt;bör även en särskild brottsrubricering, grovt dopningsbrott, inforas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grova brottet bör förbehållas gärningar av mera kvalificerat slag.&lt;br&gt;Avsikten är att denna svårhetsgrad skall omfatta den brottslighet som på&lt;br&gt;ett mera betydande sätt bidrar till spridning av dopningsmedel som t.ex.&lt;br&gt;hantering av stora mängder dopningsmedel eller sådan hantering som är&lt;br&gt;yrkesmässig. Det finns särskild anledning att se allvarligt på de fall där&lt;br&gt;hanteringen syftar till att sprida dopningsmedel bland unga människor.&lt;br&gt;Sådana situationer där någon systematiskt utnyttjat ungdomars&lt;br&gt;nyfikenhet eller okunnighet bör t.ex. föranleda att brottet skall bedömas&lt;br&gt;som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utformningen av straffskalan anser regeringen inte att det&lt;br&gt;är motiverat med en fullt så sträng straffmätning som den som följer av&lt;br&gt;straffbestämmelserna i narkotikastrafflagen. Det finns inte heller någon&lt;br&gt;anledning att dra en sådan parallell. Narkotika intar en särställning när&lt;br&gt;det gäller samhällets bekämpande av grov brottslighet. Detta förhållande&lt;br&gt;bör återspeglas i straffskalan. Starkare skäl föreligger att utforma&lt;br&gt;straffskalan i enlighet med regleringen i varusmugglingslagen. I&lt;br&gt;straffskalan för grovt varusmugglingsbrott, i de fall som rör smuggling&lt;br&gt;av annat än narkotika, har straffmaximum satts vid sex års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarmyndigheten i Göteborg och Generaltullstyrelsen framför i&lt;br&gt;sina remissvar att maximistraffet bör vara sex års fängelse även för grovt&lt;br&gt;dopningsbrott. Åklagarmyndigheten i Göteborg anför som skäl för detta&lt;br&gt;att brottsaktiva personer inte skall styra sina kriminella aktiviteter till&lt;br&gt;dopningsbrott just för att risken för långa fängelsestraff är lägre.&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen anser att det inte kan uteslutas att straffmaximum&lt;br&gt;enligt dopningslagen blir vägledande också vid utdömande av straff&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt varusmugglingslagen, vilket kan få negativa konsekvenser då det&lt;br&gt;är fråga om grov yrkesmässig smuggling av dopningspreparat, t.ex. då&lt;br&gt;sådana förs in i riket i stor mängd för att säljas till ungdomar.&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen påpekar dessutom att straffmaximum för&lt;br&gt;dopningsbrott i Norge är sex års fängelse och att Sverige vid ett flertal&lt;br&gt;tillfällen varit transitland vid smugglingsförsök riktade mot Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner emellertid att hanteringen av dopningsmedel inte är&lt;br&gt;att jämställa med alla olika former av varusmugglingsbrott som&lt;br&gt;förekommer. Den övre delen av straffskalan i varusmugglingslagen torde&lt;br&gt;komma i fråga när det gäller vissa mycket grova brott som t.ex.&lt;br&gt;smuggling av skjutvapen. Straffmaximum för dopningsbrott bör därför&lt;br&gt;sättas något lägre. Regeringen anser att fyra års fängelse är ett rimligt&lt;br&gt;maximistraff för grovt dopningsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sitt betänkande konstaterat att det inte funnits någon&lt;br&gt;fast praxis när det gäller domstolarnas bedömning av när ringa brott&lt;br&gt;enligt 3 § andra stycket dopningslagen skall anses föreligga. Skillnaderna&lt;br&gt;har främst gällt hur mängden dopningsmedel har bedömts. Svårigheter&lt;br&gt;har även, som nämnts tidigare, förelegat när det gäller att jämföra t.ex.&lt;br&gt;innehav av ampuller med innehav av tabletter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den straffrättsliga bedömningen i likartade mål har skiftat med de&lt;br&gt;olika domstolarna hänger till stor del samman med det faktum att det&lt;br&gt;krävs en viss tid innan en mer enhetlig praxis etablerats. Dopningslagen&lt;br&gt;får i det avseendet anses vara en relativt ny lag. Även om HD inte&lt;br&gt;berörde frågan om förutsättningarna för när ett dopningsbrott skall&lt;br&gt;bedömas som ringa i NJA 1995 s. 89 torde HD:s uttalanden medföra en&lt;br&gt;något strängare syn hos de rättstillämpande myndigheterna även i dessa&lt;br&gt;fall än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu sagts finner regeringen att det föreligger&lt;br&gt;ett behov av allmänna riktlinjer när det gäller det ringa brottet. De&lt;br&gt;närmare principerna för gränsdragningen bör också fortsättningsvis&lt;br&gt;främst avgöras av de rättstillämpande myndigheterna. Vissa&lt;br&gt;grundläggande principer bör dock anges i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljd vid ringa brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med ändringen är inte att förändra domstolarnas påfölj dsval när&lt;br&gt;det gäller ringa brott. Även om fängelse ingår i straffskalan bör även&lt;br&gt;fortsättningsvis dagsböter vara den normala påföljden för det ringa&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oaktsamhet straffbeläggs inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ansvar enligt dopningslagens straffbestämmelser krävs uppsåtligt&lt;br&gt;handlande. Något oaktsamhetsbrott finns inte i lagen. I promemorian (Ds&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989:60) föreslogs att grov oaktsamhet skulle kriminaliseras, men i&lt;br&gt;propositionen (1990/91:199 s. 23) gjorde departementschefen&lt;br&gt;bedömningen att detta inte var nödvändigt. Rikspolisstyrelsen har i sitt&lt;br&gt;remissvar framfört att frågan om straffbar oaktsamhet i samband med&lt;br&gt;dopningsbrott bör utredas ytterligare. Regeringen finner dock att det inte&lt;br&gt;har framkommit några skäl att nu göra en annan bedömning än den som&lt;br&gt;gjordes i förarbetena till dopningslagen. Regeringen föreslår därför inte&lt;br&gt;någon ändring i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningsproblem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svårighet som föreligger vid gränsdragningen mellan brott av&lt;br&gt;normalgraden och såväl grovt dopningsbrott (enligt förslaget) som ringa&lt;br&gt;brott är att olika förpackningsformer finns för dopningsmedel.&lt;br&gt;Svårigheter föreligger när det gäller att värdera antal ampuller i&lt;br&gt;förhållande till antal tabletter. Det är svårt att generellt sätta upp klara&lt;br&gt;gränsvärden eftersom jämförelsen beror på vilken substans det är fråga&lt;br&gt;om och på koncentrationen av verksam substans i det aktuella preparatet.&lt;br&gt;Viss vägledning torde härvid kunna hämtas från de rekommendationer&lt;br&gt;som gäller för den medicinska användningen av respektive substans.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Vissa andra lagstiftningsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ansvarsbestämmelserna i lagen (1996:1152)&lt;br&gt;om handel med läkemedel m.m. utvidgas till att avse även innehav av&lt;br&gt;läkemedel i uppenbart syfte att olovligen sälja dem. Straffmaximum i&lt;br&gt;kvalificerade fall av otillåten försäljning och innehav i&lt;br&gt;försäljningssyfte höjs till två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, lagen (1985:12) om&lt;br&gt;kontroll av berusningsmedel på sjukhus, lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vård av unga och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;ändras i syfte att förenkla förfarandet när dopningsmedel påträffas hos&lt;br&gt;den intagne eller påträffas utan att ägaren är känd. Bestämmelserna i&lt;br&gt;dessa lagar om förfarandet med alkoholhaltiga drycker, narkotika och&lt;br&gt;andra berusningsmedel utvidgas till att även omfatta dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det saknas anledning att införa&lt;br&gt;bestämmelser om möjlighet att begränsa läkares förskrivningsrätt vad&lt;br&gt;gäller anabola steroider. Det finns inte heller skäl att nu utöka&lt;br&gt;möjligheterna till provtagning för att upptäcka förekomst av&lt;br&gt;dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens förslag och bedömning utom beträffande ändringarna&lt;br&gt;rörande läkemedel, som föreslogs införas i läkemedelslagen (1992:859),&lt;br&gt;eftersom lagen om handel med läkemedel m.m. inte hade antagits när&lt;br&gt;betänkandet överlämnades. Utredningens förslag är formulerat så att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehav av läkemedel i uppenbart syfte att överlåta dem i strid med vissa&lt;br&gt;bestämmelser i läkemedelslagen straffbeläggs. Utredningen föreslog inte&lt;br&gt;heller någon ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel&lt;br&gt;på sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av dem som framfor synpunkter är&lt;br&gt;positiva till förslaget. Riksåklagaren anser att de föreslagna ändringarna i&lt;br&gt;läkemedelslagen är obefogade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens förslag och bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelslagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med läkemedel förstås enligt 1 § första stycket läkemedelslagen&lt;br&gt;(1992:859) varor som är avsedda att tillföras människor eller djur för att&lt;br&gt;förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom&lt;br&gt;eller att användas i likartat syfte. Beträffande varor som står läkemedel&lt;br&gt;nära har Läkemedelsverket möjlighet att särskilt besluta att dessa&lt;br&gt;läkemedel skall omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § läkemedelslagen är huvudregeln att det krävs tillstånd för&lt;br&gt;yrkesmässig tillverkning av läkemedel. För partihandel med läkemedel&lt;br&gt;krävs enligt 3 &amp;nbsp;§ lagen om handel med läkemedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverkets tillstånd. Detaljhandel får som huvudregel enligt 4 §&lt;br&gt;bedrivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten äger ett&lt;br&gt;bestämmande inflytande. Genom statens avtal med Apoteket AB är det&lt;br&gt;detta bolag som nu har rätt att bedriva detaljhandel med läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett läkemedel skall få säljas här i riket krävs som huvudregel&lt;br&gt;enligt 5 § första stycket läkemedelslagen att det är godkänt för&lt;br&gt;försäljning eller att sådant godkännande meddelats i en annan&lt;br&gt;medlemsstat i EU och erkänts här. Den som har tillstånd till tillverkning&lt;br&gt;eller handel med läkemedel har också rätt till import, men i övriga fall&lt;br&gt;krävs tillstånd enligt 17 § för import av läkemedel från ett land utanför&lt;br&gt;EU. Vid införsel från ett annat EU-land krävs inte särskilt tillstånd.&lt;br&gt;Däremot erfordras tillstånd till partihandel och att läkemedlen måste vara&lt;br&gt;godkända för försäljning. Tillstånd erfordras dock inte för enskild&lt;br&gt;resandes införsel av läkemedel för personligt bruk och medicinskt&lt;br&gt;ändamål. Sådan införsel begränsas genom Läkemedelsverkets&lt;br&gt;föreskrifter. Dessa innebär bl.a. att dopningsmedel får införas till en&lt;br&gt;mängd motsvarande högst 14 dagars förbrukning oavsett från vilket land&lt;br&gt;införseln äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet för brott mot bl.a. 5, 16 och 17 §§ läkemedelslagen är enligt&lt;br&gt;26 § böter eller fängelse i högst ett år. Både överträdelser som skett&lt;br&gt;uppsåtligen och överträdelser på grund av oaktsamhet är straffbara. Till&lt;br&gt;skillnad från vad som gäller enligt dopningslagen är gärningar som&lt;br&gt;bedöms som ringa eller som faller in under brottsbalkens&lt;br&gt;gämingsbestämmelser undantagna från ansvar enligt läkemedelslagen.&lt;br&gt;Ansvar enligt lagen skall inte heller ådömas om gärningen är belagd med&lt;br&gt;straff enligt varusmugglingslagen. Enligt 11 § lagen om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. gäller samma straffskala också när någon med uppsåt&lt;br&gt;eller av oaktsamhet bryter mot bl.a. 3 eller 4 § denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behovet av skärpningar i läkemedelslagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör, som tidigare framgått, bedömningen att dopningslagen&lt;br&gt;inte bör omfatta andra medel än de som nu faller in under definitionen i&lt;br&gt;dopningslagen. Samtidigt kan konstateras att många olika medel används&lt;br&gt;i dopningssammanhang, varvid ett flertal medel täcks av&lt;br&gt;läkemedelslagens bestämmelser. De kontrollmöjligheter som ges i&lt;br&gt;läkemedelslagstiftningen kan i och för sig i många fall anses tillräckliga&lt;br&gt;för att motverka en oönskad spridning av läkemedel. Emellertid pekar&lt;br&gt;uppgifter från bl.a. tull och polis på att det förekommer ett mer utbrett&lt;br&gt;icke medicinskt bruk av vissa läkemedel - av vilka medel innehållande&lt;br&gt;clenbuterol främst har uppmärksammats - och att dessa i icke oväsentlig&lt;br&gt;omfattning hanteras illegalt. Olaglig försäljning av sådana medel kan&lt;br&gt;vara mycket vinstgivande. Mot en sådan hantering är de nuvarande&lt;br&gt;ansvarsbestämmelserna inte tillräckligt effektiva. Regeringen anser att&lt;br&gt;det är angeläget att man på ett mer kraftfullt sätt än vad som nu är fallet&lt;br&gt;kan hindra illegal spridning av läkemedel som kan medföra skadliga&lt;br&gt;biverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehav av läkemedel i uppenbart syfte att olovligen sälja dem&lt;br&gt;straffbeläggs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med nuvarande läkemedelslagstiftning är främst att ge allmänna&lt;br&gt;regler om den legala läkemedelshanteringen varför det i princip saknas&lt;br&gt;straffbestämmelser som tar sikte på enskilda personers befattning med&lt;br&gt;läkemedel. Således är t.ex. enskilda personers innehav av för annan&lt;br&gt;förskrivna läkemedel inte straffbelagt. Med hänsyn till lagstiftningens&lt;br&gt;syften kan sådana särskilda straffbestämmelser kanske anses ligga vid&lt;br&gt;sidan av läkemedelslagens naturliga tillämpningsområde. Att läkemedel&lt;br&gt;olovligen innehas för eget bruk kan i de flesta fall inte heller anses vara&lt;br&gt;så allvarligt att det bör föranleda särskilda straffbestämmelser. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening föreligger det därför inte skäl att överväga att&lt;br&gt;allmänt straffbelägga sådant innehav av läkemedel som inte förskrivits&lt;br&gt;eller utlämnats enligt bestämmelser i läkemedelslagen och dess&lt;br&gt;följdförfattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid förhåller det sig annorlunda när det är fråga om läkemedel&lt;br&gt;som innehas i syftet att medlen skall försäljas till annan. Med hänsyn till&lt;br&gt;den nära anknytning ett innehav i försäljningssyfte har till otillåten&lt;br&gt;försäljning av läkemedel framstår den straffrättsliga skillnaden som&lt;br&gt;omotiverad. Det finns i och för sig redan i dag vissa möjligheter till&lt;br&gt;straffrättsliga ingripanden mot sådana förfaranden som sker i strid med&lt;br&gt;läkemedelslagstiftningens bestämmelser. Är det frågan om preparat som&lt;br&gt;härrör från ett land utanför EU kan således ansvar för varusmuggling&lt;br&gt;eller olovlig befattning med smuggelgods enligt varusmugglingslagen&lt;br&gt;komma i fråga. Vidare kan gärningen vara sådan att den kan hänföras till&lt;br&gt;någon av de i brottsbalken straffbelagda gärningarna, som t.ex.&lt;br&gt;straffbestämmelserna om häleri. Emellertid förekommer ofta praktiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårigheter när det är fråga om läkemedel som inte påträffas direkt vid&lt;br&gt;landets gränser. Såväl frågor om uppsåt som frågor om medlens&lt;br&gt;härkomst kan vara mycket svåra att utreda och styrka. Dessa&lt;br&gt;utredningssvårigheter talar för att en särskild ansvarsregel införs. En&lt;br&gt;utvidgning av straffbestämmelserna i lagen om handel med läkemedel&lt;br&gt;m.m. till att avse även sådant innehav innebär också ökade praktiska&lt;br&gt;möjligheter till ingripanden, som t.ex. beslag mot personer som&lt;br&gt;misstänks ta obehörig befattning med läkemedel. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför att dessa straffbestämmelser även skall omfatta innehav av&lt;br&gt;läkemedel i uppenbart syfte att olovligen sälja dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med en sådan ny ansvarsbestämmelse är inte att den skall&lt;br&gt;påverka förhållandet mellan lagen om handel med läkemedel m.m. och&lt;br&gt;narkotikastrafflagen respektive dopningslagen. Av 1 § tredje stycket&lt;br&gt;läkemedelslagen framgår att bestämmelserna i lagen tillämpas i fråga om&lt;br&gt;narkotiska läkemedel och läkemedel som utgör dopningsmedel, om&lt;br&gt;bestämmelserna inte strider mot vad som är särskilt föreskrivet om dessa&lt;br&gt;varor. I lagen om handel med läkemedel m.m. finns ingen motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse. Om någon försäljer eller i försäljningssyfte innehar sådana&lt;br&gt;medel som också omfattas av dopningslagen skall dock den speciella&lt;br&gt;regleringen i dopningslagen användas, om bestämmelserna i de olika&lt;br&gt;lagarna strider mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffmaximum höjs för mer kvalificerade brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som framgått av beslagsstatistiken från tullen och polisen har&lt;br&gt;den otillåtna hanteringen av t.ex. clenbuterol ofta avsett betydande&lt;br&gt;mängder. Det förekommer även uppgifter om att läkemedel innehållande&lt;br&gt;clenbuterol och andra liknande läkemedel försäljs i mer organiserade&lt;br&gt;former. Sådan hantering som syftar till en ökad spridning av ett&lt;br&gt;okontrollerat bruk av läkemedel med risk för allvarliga skador för hälsan&lt;br&gt;bör ha ett relativt högt straffvärde. Straffskalan i lagen om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m., där maximum för närvarande är ett års fängelse, skall&lt;br&gt;rymma brott av mycket skiftande svårhetsgrad. Med hänsyn till att den&lt;br&gt;övre delen av straffskalan är avsedd för grövre brott föreligger en risk för&lt;br&gt;att de högre straffen inte används i den utsträckning som skulle kunna&lt;br&gt;vara motiverad. Regeringen anser därför att straffmaximum bör höjas till&lt;br&gt;två år för sådan otillåten befattning som syftar till spridning av&lt;br&gt;läkemedel. De former av befattning som avses med skärpningen är&lt;br&gt;otillåten handel med läkemedel och innehav av läkemedel i uppenbart&lt;br&gt;syfte att olovligen sälja dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I läkemedelslagen finns bestämmelser om import av läkemedel. Brott&lt;br&gt;mot dessa bestämmelser kan vara belagda med straff enligt&lt;br&gt;varusmugglingslagen. Ansvar skall då inte utdömas enligt&lt;br&gt;läkemedelslagen. Eftersom varusmugglingslagen innehåller en särskild&lt;br&gt;straffskala för olovlig införsel som t.ex. avser betydande mängd anser&lt;br&gt;regeringen att det här finns tillräckliga möjligheter att ingripa mot de mer&lt;br&gt;kvalificerade formerna av olovlig införsel av läkemedel. Det finns därför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte anledning till ändring av läkemedelslagens straffbestämmelser när&lt;br&gt;det gäller brott mot importbestämmelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör tillämpligheten av den strängare&lt;br&gt;delen av straffskalan i ansvarsbestämmelsen i lagen om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. inte begränsas till att avse medel som används eller&lt;br&gt;riskerar att användas i dopningssammanhang. Rent definitionsmässigt&lt;br&gt;skulle en sådan konstruktion medföra stora svårigheter vid den praktiska&lt;br&gt;tillämpningen. Dessutom är det en fördel när bestämmelsen utformas så&lt;br&gt;att den kan tillämpas även när det gäller nya medel som kan uppträda på&lt;br&gt;marknaden. Det är vidare fråga om hantering som i allmänhet måste&lt;br&gt;anses vara straffvärd oavsett om läkemedlet skall användas för&lt;br&gt;dopningsändamål eller för annat obehörigt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande av dopningsmedel förenklas i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 63 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, 31 och 36 §§ lagen&lt;br&gt;(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) samt 16 och 20 §§&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)&lt;br&gt;regleras vad som skall ske med alkoholhaltiga drycker, narkotika och&lt;br&gt;andra berusningsmedel som påträffas hos den som är intagen i en&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, ett LVM-hem eller ett hem för särskilt noggrann&lt;br&gt;tillsyn enligt LVU. Enligt dessa bestämmelser far egendomen&lt;br&gt;omhändertas och förstöras eller försäljas. Detsamma gäller om sådan&lt;br&gt;egendom påträffas utan att ägaren är känd. Motsvarande regler finns även&lt;br&gt;i 21 och 24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, 8 § lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och 4 § lagen (1985:12) om&lt;br&gt;kontroll av berusningsmedel på sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vård av unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver&lt;br&gt;stå under särskilt noggrann tillsyn skall det enligt 12 § första stycket&lt;br&gt;finnas särskilda ungdomshem, s.k. § 12-hem. Det framgår av 16 § att en&lt;br&gt;sådan person inte får inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker eller andra&lt;br&gt;berusningsmedel eller föremål som är särskilt ägnade att användas för&lt;br&gt;missbruk av eller annan befattning med narkotika. Den unge får inte&lt;br&gt;heller inneha något annat som kan vara till men för vården eller&lt;br&gt;ordningen vid hemmet. Det senare torde även täcka innehav av&lt;br&gt;dopningsmedel (jfr prop. 1979/80:1 s. 599). Den unge far därvid under&lt;br&gt;vissa förutsättningar, enligt vad som anges i 17 §, kroppsvisiteras eller&lt;br&gt;ytligt kroppsbesiktigas. Provtagning eller undersökning av kroppens&lt;br&gt;håligheter anses inte falla under begreppet ytlig kroppsbesiktning.&lt;br&gt;Påträffas alkoholhaltiga drycker, narkotika eller andra berusningsmedel&lt;br&gt;hos den unge, eller i övrigt på hemmet, får sådana medel förstöras utan&lt;br&gt;att rättegångsbalkens regler om förverkande behöver tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som vårdas i LVM-hem gäller enligt 31 § LVM motsvarande&lt;br&gt;restriktioner för innehav av vissa varor. Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning samt omhändertagande och&lt;br&gt;förstörande av otillåtna föremål. Liknande bestämmelser finns också i&lt;br&gt;lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om kontroll av&lt;br&gt;berusningsmedel på sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av dessa bestämmelser omfattar denna förenklade Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;möjlighet till förstörande av otillåten egendom inte dopningsmedel.&lt;br&gt;Beslag och förverkande av dopningsmedel kan visserligen äga rum enligt&lt;br&gt;bestämmelser i dopningslagen men kräver då anmälan till polis samt&lt;br&gt;prövning och beslut av åklagare och domstol. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;föreligger det inte några egentliga skäl till att förfarandet med&lt;br&gt;dopningsmedel i detta avseende skall skilja sig från vad som gäller för&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker och narkotika. De ovan redovisade&lt;br&gt;bestämmelserna bör därför utvidgas till att även omfatta sådana&lt;br&gt;dopningsmedel som omfattas av dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom 8 § lagen om rättspsykiatrisk tvångsvård hänvisar till&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen om psykiatrisk tvångsvård föranleder regeringens&lt;br&gt;förslag inte någon uttrycklig ändring i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt ifrågasätter om det är nödvändigt att i LVM, LVU samt&lt;br&gt;lagen om psykiatrisk tvångsvård ha ett förbud mot innehav av&lt;br&gt;dopningsmedel och narkotika mot bakgrund av att det redan enligt&lt;br&gt;dopningslagen och narkotikastrafflagen är förbjudet att inneha sådana&lt;br&gt;medel. Regeringen finner dock, med hänsyn till bestämmelsernas&lt;br&gt;konstruktion, att det är lämpligast att införa ett uttryckligt förbud mot&lt;br&gt;innehav av dopningsmedel, som i sin tur medför att bestämmelserna om&lt;br&gt;förverkande i dessa lagar kan göras tillämpliga även på dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågan om begränsning av läkares förskrivningsrätt vad gäller anabola&lt;br&gt;steroider och andra dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område (disciplinpåföljdslagen) föreligger möjlighet att i&lt;br&gt;vissa fall begränsa en läkares förskrivningsrätt när det gäller narkotiska&lt;br&gt;läkemedel, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit om läkaren&lt;br&gt;missbrukar sin behörighet att skriva ut dessa medel. I samband med att&lt;br&gt;lagen tillkom (prop. 1993/94:149 s. 105 f.) diskuterades om&lt;br&gt;begränsningen av förskrivningsrätten även skulle avse anabola steroider.&lt;br&gt;Med hänsyn till att förskrivningen av sådana medel var synnerligen&lt;br&gt;blygsam i Sverige och till att anabola steroider i olika avseenden inte&lt;br&gt;kunde jämställas med narkotika och alkohol förelåg enligt&lt;br&gt;departementschefen inte anledning att särskilt lagstifta om en&lt;br&gt;begränsning av förskrivningsrätten beträffande anabola steroider. Vid&lt;br&gt;riksdagsbehandlingen av lagförslaget ansåg Socialutskottet (bet.&lt;br&gt;1993/94:SoU26 s. 25 f.) att förskrivningsrätten även borde kunna&lt;br&gt;begränsas när det gällde anabola steroider och andra dopningsmedel som&lt;br&gt;är läkemedel samt att regeringen borde återkomma till riksdagen med&lt;br&gt;förslag till ändringar. Utskottet hemställde att vad som anförts skulle ges&lt;br&gt;regeringen till känna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets&lt;br&gt;hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rättsregler som ger grund för ingripanden eller&lt;br&gt;sanktioner mot enskilda yrkesutövare måste utgångspunkten vara att&lt;br&gt;sådana regler endast införs om det föreligger ett verkligt behov därav. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta sammanhang bör nämnas att ett nytt förslag med ytterligare&lt;br&gt;sanktionsmöjligheter mot bl.a. läkare presenterades i betänkandet (SOU&lt;br&gt;1995:147) Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal. Detta&lt;br&gt;förslag innebar dock inte några ytterligare möjligheter att begränsa&lt;br&gt;läkares förskrivningsrätt. Disciplinpåföljdslagen och ett antal andra lagar&lt;br&gt;har förts samman i en ny lag; lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109, bet. 1997/98:SoU22,&lt;br&gt;rskr. 1997/98:290). Den nya lagen kommer att träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1999. I den nya lagens 5 kap. 11 § införs bestämmelserna i 9 §&lt;br&gt;disciplinpåföljdslagen oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvidgning av den särreglering som gäller förskrivningsrätten bör&lt;br&gt;endast övervägas i den mån detta skulle fylla någon praktisk funktion.&lt;br&gt;Regeringen konstaterar att den legala receptförskrivningen av anabola&lt;br&gt;steroider och andra dopningsmedel är marginell. De dopningsmedel som&lt;br&gt;finns på den illegala marknaden har huvudsakligen smugglats in i landet.&lt;br&gt;Detta talar mot att en ny regel om begränsning av förskrivningsrätten av&lt;br&gt;hithörande läkemedel skulle få någon praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgifter från Läkemedelsverket och Socialstyrelsens regionala&lt;br&gt;tillsynsenheter framgår bl.a. att de fall där förskrivningen av&lt;br&gt;dopningsmedel på något sätt framstått som tveksam varit ytterst sällsynt&lt;br&gt;förekommande. I de fall där missbruk av förskrivningsrätten har&lt;br&gt;uppdagats har det i allmänhet varit frågan om ett förskrivningsmissbruk&lt;br&gt;som även rört andra medel, eller om en allmän misskötsamhet av den&lt;br&gt;förskrivande läkaren, varför det varit aktuellt att överväga andra påföljder&lt;br&gt;än en viss begränsning av förskrivningsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrymmet för att en läkare t.ex. av oaktsamhet skriver ut läkemedel&lt;br&gt;som anabola steroider och andra dopningsmedel utan att det föreligger&lt;br&gt;medicinska indikationer torde vara litet. Om en läkare genom&lt;br&gt;förskrivning underhåller annans missbruk av dopningsmedel kan det&lt;br&gt;därför antas att det är fråga om ett medvetet behörighetsmissbruk och&lt;br&gt;även en medveten medicinsk felbehandling som kan innebära hälsofaror&lt;br&gt;för patienten. I sådana fall framstår det knappast som en tillräcklig åtgärd&lt;br&gt;att endast begränsa denna del av förskrivningsrätten. Det kan i själva&lt;br&gt;verket starkt sättas i fråga om inte en sådan läkare bör anses vara&lt;br&gt;olämplig att utöva sitt yrke och att grund därför föreligger för en&lt;br&gt;återkallelse av legitimationen i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår mot denna bakgrund inte några ytterligare&lt;br&gt;ändringar av de möjligheter till påföljder som nu finns att tillgå enligt&lt;br&gt;disciplinpåföljdslagen. Om ytterligare möjligheter till begränsningar av&lt;br&gt;läkares förskrivningsrätt anses behövliga bör dessa frågor utredas i ett&lt;br&gt;bredare perspektiv som omfattar alla typer av läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till provtagning i samband med utredning om brott&lt;br&gt;utvidgas inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag om kriminalisering av bruket av dopningsmedel ger&lt;br&gt;möjlighet att använda de tvångsmedel som finns angivna i&lt;br&gt;rättegångsbalken. Om skälig misstanke om bruk av dopningsmedel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligger har förundersökningsledaren möjlighet att besluta om t.ex.&lt;br&gt;urinprovstagning. Förslaget innebär emellertid inte att det ges ökade&lt;br&gt;möjligheter till provtagning vid utredningar om våldsbrott utom i de fall&lt;br&gt;där det föreligger skälig misstanke om bruk av dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provtagning som sker enligt rättegångsbalkens regler om tvångsmedel&lt;br&gt;får endast göras för brottsutredande ändamål. Det är sålunda behovet av&lt;br&gt;bevisning i det enskilda fallet som avgör i vad mån det finns skäl för t.ex.&lt;br&gt;kroppsbesiktning i form av urinprovstagning. Bestämmelserna ger inte&lt;br&gt;någon allmän möjlighet till provtagningar mot den misstänktes vilja för&lt;br&gt;andra ändamål. Under remissbehandlingen har ett par instanser, bl.a.&lt;br&gt;Rättsmedicinalverket, tagit upp frågan om provtagning för&lt;br&gt;forskningsändamål. Rättsmedicinalverket anser att sådana provtagningar&lt;br&gt;är av stor vikt för forskningen kring sambandet mellan intag av anabola&lt;br&gt;steroider och våldsbrott. Regeringen anser dock, i likhet med&lt;br&gt;utredningen, att frågan om påtvingad medverkan till forskning har viktiga&lt;br&gt;principiella aspekter av såväl rättslig som etisk natur och måste&lt;br&gt;behandlas i ett vidare perspektiv än enbart i förhållande till&lt;br&gt;dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner inte skäl att nu lägga fram några förslag om utökade&lt;br&gt;möjligheter till provtagning i samband med utredning av brott for att&lt;br&gt;upptäcka förekomst av dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser om skyldighet att lämna blodprov m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid villkorlig frigivning kan enligt bestämmelserna i 26 kap. 15 §&lt;br&gt;brottsbalken den frigivne åläggas skyldighet att lämna blod-, urin- eller&lt;br&gt;utandningsprov for kontroll av att han eller hon inte är påverkad av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel. En förutsättning är dock att den frigivne&lt;br&gt;skall undergå vård eller behandling. På motsvarande sätt kan föreskrifter&lt;br&gt;om drogkontroll ges då straffet bestäms till skyddstillsyn, om denna&lt;br&gt;förenas med föreskrifter om särskild vård eller behandling (28 kap. 6 §&lt;br&gt;brottsbalken, som bl.a. hänvisar till 26 kap. 15 §). De dopningsmedel&lt;br&gt;som regleras i dopningslagen torde inte omfattas av begreppet&lt;br&gt;”beroendeframkallande medel”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare framgår av avsnitt 11 finns inte i dag någon organiserad&lt;br&gt;vård eller sammanhängande strategi för behandlingen av missbrukare av&lt;br&gt;dopningsmedel, även om det pågår försök att utveckla&lt;br&gt;behandlingsmetoder på detta område. I avvaktan på att&lt;br&gt;behandlingsmetoder utarbetas avser regeringen inte att nu lägga fram&lt;br&gt;något förslag om att dopningsmedel skall föras in i de aktuella&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan nämnas att vissa ändringar i lagen om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt träder i kraft den 1 januari 1999 (prop. 1997/98:95,&lt;br&gt;bet. 1997/98:JuU19, rskr. 1997/98:208). Ill och 14 §§, som innehåller&lt;br&gt;bestämmelser om en intagens vistelse utanför anstalten, införs&lt;br&gt;bestämmelser om att sådan vistelse inte får medges bl.a. om det kan&lt;br&gt;befaras att den misstänkte kommer att missbruka dopningsmedel som&lt;br&gt;avses i dopningslagen. Genom en ändring i 34 § blir det möjligt att i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samband med vård och behandling utanför anstalten föreskriva att den Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;intagne skall vara skyldig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov for&lt;br&gt;kontroll av att han inte är påverkad av något sådant dopningsmedel som&lt;br&gt;avses i dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Vård och behandling&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Socialtjänstens ansvar for åtgärder mot&lt;br&gt;missbruk av dopningsmedel bland bam och ungdomar förtydligas&lt;br&gt;genom en ändring i socialljänstlagen (1980:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Behovet av vård och behandling for dem&lt;br&gt;som missbrukar dopningsmedel bör kartläggas och rekommendationer&lt;br&gt;för behandlingen av missbrukarna utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas anledning att i lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga (LVU) införa någon särskild regel om&lt;br&gt;tvångsvård av underåriga vid missbruk av dopningsmedel. När det&lt;br&gt;gäller vuxna missbrukare finns det för närvarande inte anledning att&lt;br&gt;utvidga möjligheterna till tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård&lt;br&gt;av missbrukare i vissa fall (LVM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens förslag och bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av det fåtal remissinstanser som har&lt;br&gt;synpunkter på utredningens bedömning i fråga om vård och behandling&lt;br&gt;delar utredningens uppfattning. Svenska Kommunförbundet avstyrker&lt;br&gt;dock den föreslagna ändringen i socialtjänstlagen. JO är tveksam till om&lt;br&gt;enbart missbruk av dopningsmedel kan utgöra grund för vård enligt&lt;br&gt;LVU.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens förslag och bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte i dag någon organiserad vård eller sammanhängande&lt;br&gt;strategi för behandlingen av missbrukare av dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer systematiska behandlingsförsök av missbrukare av anabola&lt;br&gt;steroider har i Sverige bedrivits av Institutionen för Klinisk Farmakologi,&lt;br&gt;Huddinge sjukhus, och Maria ungdomsmottagning i Stockholm. De&lt;br&gt;ungdomar (endast pojkar) som besökt Maria ungdomsmottagning fick&lt;br&gt;vanligen kontakt med mottagningen då personer i omgivningen antingen&lt;br&gt;tyckt att pojken genomgått hastiga kroppsliga eller psykiska förändringar&lt;br&gt;eller då man stött på tabletter och injektionsutrustning. Nästan alla hade&lt;br&gt;missbrukat även andra droger. Vid Maria ungdomsmottagning anser man&lt;br&gt;att en sedvanlig behandling av psykiska symptom hos dem med bättre&lt;br&gt;social kontroll fungerar lika bra som hos andra patienter. För dem som&lt;br&gt;har en sämre social situation är behandlingsmöjligheterna sämre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår ett treårigt projekt vid Huddinge sjukhus,&lt;br&gt;Kompetenscentrum för dopingfrågor, som finansieras av Stockholms&lt;br&gt;läns landsting. Syftet med projekt är att det skall ske en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskapsinsamling som skall leda fram till ett behandlingsprogram för&lt;br&gt;missbrukare av dopningsmedel. De som behandlas vid&lt;br&gt;Kompetenscentrum har i regel hänvisats dit efter kontakt med&lt;br&gt;Dopingjouren. Patienterna får bl.a. genomgå psykiatriska bedömningar&lt;br&gt;och blodprovstagning. De hänvisas sedan till specialister och följs upp&lt;br&gt;under 24 månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om dopning genomförde en enkät bland 210 psykiatriska&lt;br&gt;enheter. Många av enheterna var mycket små och verksamheten på en del&lt;br&gt;av klinikerna berördes inte av frågeställningen. Enkäten besvarades av 88&lt;br&gt;enheter. Av dessa svarade 62 ja på frågan: ”Anses det vid din klinik att&lt;br&gt;dopingmissbruk är ett medicinskt/psykiatriskt problem som kräver&lt;br&gt;behandling?” På frågan: ”Behandlas några dopingmissbrukare hos er”&lt;br&gt;svarade 19 ja. Orsakerna till behandlingen angavs vara missbrukets&lt;br&gt;beteendemässiga konsekvenser (14 av klinikerna), missbrukets&lt;br&gt;medicinska konsekvenser (7 kliniker), depression efter avslutad kur (8&lt;br&gt;kliniker) samt missbrukets beroendemässiga komponenter (7 kliniker).&lt;br&gt;Ett flertal kliniker har uppgivit att misstankar om missbruk av AAS och&lt;br&gt;andra dopningsmedel har uppkommit beträffande vissa patienter men att&lt;br&gt;man sällan lyckats bekräfta dessa misstankar. I de fall missbruket har&lt;br&gt;bekräftats har det främst varit fråga om personer med biandmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ätgärder enligt socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § socialtjänstlagen (1980:620) skall socialtjänsten arbeta för att&lt;br&gt;motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel&lt;br&gt;samt aktivt söija för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård&lt;br&gt;han behöver för att komma ifrån missbruket. Socialtjänsten bör därvid&lt;br&gt;rikta särskild uppmärksamhet på insatser för bam och ungdom när det&lt;br&gt;gäller sådana missbruksfrågor. Eftersom syntetiska anabola steroider och&lt;br&gt;övriga medel som omfattas av dopningslagen för närvarande inte anses&lt;br&gt;vara beroendeframkallande kan emellertid vårdinsatser inte utan vidare&lt;br&gt;grundas på nu angivna bestämmelser i socialtjänstlagen. Enligt 12 § skall&lt;br&gt;dock socialnämnden bl.a. verka för att bam och ungdom växer upp under&lt;br&gt;trygga och goda förhållanden, hos bam och ungdom främja en gynnsam&lt;br&gt;fysisk och social utveckling, följa utvecklingen hos bam och ungdom&lt;br&gt;som visat tecken på ogynnsam utveckling med särskild uppmärksamhet&lt;br&gt;samt söija för att bam och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt&lt;br&gt;får det stöd och den möjlighet till vård som kan behövas. Insatser enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen bygger på frivillighet från den enskildes sida. Lagen&lt;br&gt;kompletteras dock i två fall av tvångsbestämmelser vilka redovisas&lt;br&gt;nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter till tvångsvård av unga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;(LVU) anges att insatser inom socialtjänsten för bam och ungdom skall&lt;br&gt;göras i samförstånd med den unge och hans vårdnadshavare enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i socialtjänstlagen. Den som är under 18 år skall dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredas vård enligt LVU om förutsättningarna enligt 2 eller 3 §&lt;br&gt;föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med&lt;br&gt;samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom och, när den&lt;br&gt;unge fyllt 15 år, av honom själv. Av 2 § framgår att vård av nu&lt;br&gt;ifrågavarande slag kan ges då den unges hälsa eller utveckling är utsatt&lt;br&gt;for påtaglig risk for skada till följd av missförhållanden i hemmet. Enligt&lt;br&gt;3 § skall vård också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller&lt;br&gt;utveckling för påtaglig risk att skadas genom missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat socialt&lt;br&gt;nedbrytande beteende. JO ifrågasätter i sitt remissvar om enbart&lt;br&gt;missbruket av dopningsmedel kan utgöra grund för vård enligt LVU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter till tvångsvård av vuxna missbrukare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) föreskrivs&lt;br&gt;i 2 § att vård inom socialtjänsten ges missbrukare i samförstånd enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i socialtjänstlagen men att missbrukare skall beredas&lt;br&gt;vård oberoende av eget samtycke (tvångsvård) under de förutsättningar&lt;br&gt;som anges i LVM. Enligt 4 § kan tvångsvård beslutas om någon till följd&lt;br&gt;av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga&lt;br&gt;lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och&lt;br&gt;vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något&lt;br&gt;annat sätt. I LVM förutsätts vidare att missbrukaren till följd av&lt;br&gt;missbruket utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,&lt;br&gt;löper uppenbar risk att förstöra sitt liv eller kan befaras komma att&lt;br&gt;allvarligt skada sig själv eller någon närstående.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vård och behandling av dem som missbrukar dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen på vårdområdet är för närvarande otillfredsställande. Någon&lt;br&gt;samlad eller systematiserad vård av missbrukare av dopningsmedel finns&lt;br&gt;ännu inte. Det saknas genomtänkta behandlingsprogram liknande dem&lt;br&gt;som finns för alkohol- eller narkotikamissbruk. Bland vårdpersonalen&lt;br&gt;råder en betydande osäkerhet vad gäller frågor om bemötande och&lt;br&gt;behandling av vårdsökande med dopningsmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare osäkert vilken vård missbrukare av t.ex. anabola steroider&lt;br&gt;erfordrar. Sannolikt betraktar sig många missbrukare som friska och&lt;br&gt;anser sig sakna behov av vård. Många tycks vända sig till sjukvården för&lt;br&gt;enstaka fysiska besvär eller t.ex. för depression. För dessa vårdsökande&lt;br&gt;kan det tänkas att det är tillräckligt med den medicinska behandlingen för&lt;br&gt;dessa besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vetenskapliga dokumentationen av behandling är i stort sett&lt;br&gt;obefintlig. Det finns ett fåtal mindre fall-serierapporter samt ett antal&lt;br&gt;arbeten i vilka olika möjliga behandlingsstrategier diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar tyder på kroppsfixering som en vanlig bakomliggande&lt;br&gt;orsak till missbruket. Skillnader föreligger därför jämfört med t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbruk av narkotika där missbrukaren, i vart fall inledningsvis,&lt;br&gt;eftersträvar den euforiska effekt dessa medel har. De narkotiska medlens&lt;br&gt;beroendeframkallande effekt ställer även särskilda krav på behandlingen&lt;br&gt;för sådant missbruk. Det är därför inte självklart att de&lt;br&gt;behandlingsmetoder som i dag används för narkotikamissbruk är&lt;br&gt;effektiva vid behandling av ett mer renodlat missbruk av dopningsmedel.&lt;br&gt;Motsvarande torde gälla även beträffande de behandlingsmetoder som&lt;br&gt;används vid alkoholmissbruk. Kopplingen till kroppsfixering medför att&lt;br&gt;missbruk av dopningsmedel kan ha beröringspunkter med de problem&lt;br&gt;som föreligger vid anorexia nervösa, varför det kan finnas skäl att i större&lt;br&gt;utsträckning beakta erfarenheterna från sådan behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är av stor vikt att de missbrukare som söker&lt;br&gt;hjälp vid vårdinstitutioner kan erbjudas en adekvat vård och behandling.&lt;br&gt;Personalen måste ha kompetens att kunna upptäcka missbruk och&lt;br&gt;motivera den enskilde missbrukaren till att upphöra med detta. En&lt;br&gt;förbättring av vårdsituationen måste grundas på en kompetensökning hos&lt;br&gt;personalen, en fråga som regeringen behandlar i avsnitt 12, men även på&lt;br&gt;medvetna strategier för bemötande av missbrukarna inom vården. Det är&lt;br&gt;viktigt att en kartläggning av behovet av behandling görs och att&lt;br&gt;rekommendationer för behandlingen av missbrukarna därefter utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar som utförts av CAN och TEMO visar att missbruk av&lt;br&gt;anabola steroider främst förekommer bland unga män. De äldre&lt;br&gt;missbrukarna synes således utgöra en liten krets. Ingenting tyder på att&lt;br&gt;de har mer uttalade sociala problem. De flesta tycks också kunna sluta&lt;br&gt;med missbruket på eget initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund finns det inte behov av några särskilda insatser&lt;br&gt;från socialtjänstens sida när det gäller denna grupp, utöver vad som följer&lt;br&gt;av det allmänna ansvaret enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder med inriktning på bam och ungdomar ligger redan i dag inom&lt;br&gt;socialtjänstens ansvar med hänsyn till att ansvaret enligt 12 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen omfattar barns och ungdoms utveckling i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att socialtjänsten både engagerar sig i det förebyggande&lt;br&gt;arbetet mot missbruk av dopningsmedel och på ett individuellt plan&lt;br&gt;uppmärksammar de ungdomar som befinner sig i riskzonen för ett sådant&lt;br&gt;missbruk. Åtgärder bör därför sättas in på ett tidigt stadium och sedan bli&lt;br&gt;föremål för noggrann uppföljning för att förhindra att missbruket&lt;br&gt;fortsätter. Det bör också finnas en beredskap för mer omfattande hjälp&lt;br&gt;och stöd åt de unga som trots de vidtagna åtgärderna fortsätter med&lt;br&gt;missbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill framhålla betydelsen av att olika myndigheter&lt;br&gt;samverkar med varandra i arbetet mot missbruk av dopningsmedel.&lt;br&gt;Möjligheterna att upptäcka och följa upp missbrukare är i stor&lt;br&gt;utsträckning beroende av i vad mån olika myndigheter samverkar.&lt;br&gt;Socialtjänsten har enligt 9 § skyldighet att vid behov samverka med bl.a.&lt;br&gt;andra samhällsorgan vid utformandet och genomförandet av insatser för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den enskilde. Samverkan mellan olika myndigheter måste självfallet ske&lt;br&gt;med beaktande av gällande sekretessbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare anförts torde socialtjänstens åtgärder mot missbruk av&lt;br&gt;dopningsmedel bland bam och ungdomar redan nu kunna grundas på&lt;br&gt;bestämmelserna i 12 §. Med hänsyn till den vikt som bör läggas vid olika&lt;br&gt;former av åtgärder för bam och ungdom bör emellertid detta ansvar&lt;br&gt;förtydligas i lagtexten. Ansvaret för missbruksfrågor är intimt förknippat&lt;br&gt;med ansvaret för barns och ungdomars sociala och personliga utveckling&lt;br&gt;i övrigt. Det är därför lämpligt att samla nu aktuella föreskrifter i ett&lt;br&gt;lagrum. Regeringen föreslår att ett tillägg görs i 12 § socialtjänstlagen så&lt;br&gt;att det där framgår att socialtjänsten särskilt bör arbeta för att förebygga&lt;br&gt;och motverka missbruk bland bam och ungdom av dopningsmedel&lt;br&gt;likaväl som alkohol och andra beroendeframkallande medel. Tillägget&lt;br&gt;medför även att en följdändring bör göras i 11 §. I remissbehandlingen av&lt;br&gt;utredningens betänkande avstyrkte Svenska Kommunförbundet detta&lt;br&gt;förslag, eftersom man menade att nuvarande lagstiftning är tillräcklig.&lt;br&gt;Regeringen bedömer dock att det har ett värde att socialnämndernas&lt;br&gt;ansvar understryks och att dopningsmedel uttryckligen nämns i&lt;br&gt;socialtjänstlagen genom den föreslagna ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVU och LVM är avsedda att användas endast som en sista lösning när&lt;br&gt;andra åtgärder inte är tillräckliga. Stor återhållsamhet bör därför iakttas&lt;br&gt;när det gäller utvidgning av tvångslagarnas tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård enligt LVU kan anordnas om den unges hälsa eller&lt;br&gt;utveckling på vissa kvalificerade sätt är utsatt för påtaglig risk för skada.&lt;br&gt;Så kan vara fallet om den unge missbrukar beroendeframkallande medel.&lt;br&gt;Dopningsmedel kan dock inte anses ingå bland dessa&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVU:s bestämmelser medger emellertid också att tvångsvård beslutas&lt;br&gt;vid vad som definieras som socialt nedbrytande beteende. Om en&lt;br&gt;underårig missbrukar dopningsmedel på ett sådant sätt att det kan anses&lt;br&gt;utgöra ett kvalificerat socialt nedbrytande beteende bör möjligheter&lt;br&gt;kunna föreligga för tvångsvård även om det inte samtidigt föreligger&lt;br&gt;missbruk av andra medel. Det synes också sannolikt att ett sådant&lt;br&gt;omfattande missbruk av dopningsmedel är kopplat till andra problem hos&lt;br&gt;den unge. LVU torde visserligen hittills inte ha använts enbart på grund&lt;br&gt;av missbruk av dopningsmedel. Något formellt hinder för detta synes&lt;br&gt;dock inte föreligga om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missbruk av dopningsmedel kan inte i sig utgöra grund för tvångsvård&lt;br&gt;enligt LVM eftersom lagens bestämmelser är tillämpliga på fortgående&lt;br&gt;missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Utbildning och forskning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är viktigt att yrkeskategorier som&lt;br&gt;kommer i kontakt med dopningsmedel och missbrukare av&lt;br&gt;dopningsmedel har goda kunskaper inom området. Vad gäller berörda&lt;br&gt;grundutbildningar ligger ansvaret för utbildningarnas innehåll på&lt;br&gt;universiteten och högskolorna. Frågorna bör få utökat utrymme i&lt;br&gt;fortbildningen av de redan yrkesverksamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt forskning på området bör främjas. Det gäller såväl rent&lt;br&gt;medicinska frågor som frågor om de psykosociala faktorerna bakom&lt;br&gt;missbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som har synpunkter i&lt;br&gt;denna del delar utredningens syn på behovet av utbildning och forskning&lt;br&gt;i dopningsfrågor. Rättsmedicinalverket anser dock att möjligheterna till&lt;br&gt;provtagning bör utökas för att fortsatta studier på området skall kunna&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de yrkeskategorier som kommer i kontakt med dopningsmedel och&lt;br&gt;med missbrukare av dopningsmedel är det av grundläggande betydelse&lt;br&gt;att ha goda kunskaper inom området. I det förebyggande arbetet är det av&lt;br&gt;stor betydelse med trovärdighet och att på ett korrekt sätt kunna bemöta&lt;br&gt;frågor och påståenden om bl.a. dopningsmedlens verkningar.&lt;br&gt;Grundläggande kunskaper är också en förutsättning för ett effektivt&lt;br&gt;bemötande av de missbrukare som söker hjälp för sitt missbruk. Ökade&lt;br&gt;kunskaper har sannolikt också en stimulerande inverkan på&lt;br&gt;engagemanget i detta arbete. Vidare förutsätter en effektiv rättslig&lt;br&gt;bekämpning av spridningen av dopningsmedel att kunskaper finns hos&lt;br&gt;personal inom rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om dopningsmedel och missbruket av dessa medel tas i&lt;br&gt;utbildningen av olika yrkesgrupper upp i mycket varierande mån. När det&lt;br&gt;gäller grundutbildningarna för sjuksköterskor, socionomer och lärare&lt;br&gt;(idrottslärare undantagna) synes dessa frågor endast beröras vid enstaka&lt;br&gt;utbildningsinstitutioner. Dopningsmedel och missbruket därav synes&lt;br&gt;däremot i större utsträckning behandlas under påbyggnadsutbildningama&lt;br&gt;för distrikts- och psykiatrisjuksköterskor. Inom läkarutbildningarna synes&lt;br&gt;frågor om dopningsmedel tas upp i varierande grad, allt i från någon&lt;br&gt;enstaka föreläsning till återkommande moment inom flera delkurser.&lt;br&gt;Dopningsmedel behandlas även inom de grundutbildningar som hålls för&lt;br&gt;polis- och tullpersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de yrkesgrupper som behöver goda kunskaper hör hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonal, lärare, socionomer samt personal inom tull- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polismyndigheterna. Som Apotekarsocieteten framhållit i sitt&lt;br&gt;remissyttrande utgör även apotekspersonalen en sådan grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hälso- och sjukvårdspersonalen är kunskaper om&lt;br&gt;dopningsmedlens verkningar väsentliga både för att man skall kunna&lt;br&gt;identifiera missbrukare och för utvecklandet av behandlingsstrategier.&lt;br&gt;Skolsköterskorna har en viktig roll när det gäller att upptäcka ungdomar&lt;br&gt;som använder dopningsmedel men även i det rent förebyggande arbetet.&lt;br&gt;Med hänsyn till att skolorna har ansvaret för att eleverna får kunskaper&lt;br&gt;om olika droger, vilket främst sker genom den s.k. ANT-undervisningen,&lt;br&gt;är det viktigt att sådana kunskaper finns hos lärama. Lärama fyller även i&lt;br&gt;övrigt en funktion för det förebyggande arbetet bland ungdomar genom&lt;br&gt;att de dagligen har kontakt med dessa och har möjlighet att&lt;br&gt;uppmärksamma elever som missbrukar dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 1 juli 1993 bestämmer universitet och högskolor själva över&lt;br&gt;utbildningarnas innehåll. I en bilaga till högskoleförordningen&lt;br&gt;(1993:100) anges målen för vissa yrkesexamina. De konkreta&lt;br&gt;utbildningsplanerna och kursplanerna bestäms i sin helhet av den&lt;br&gt;högskola eller det universitet som ger utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaperna och även behovet av ytterligare kunskaper i fråga om&lt;br&gt;dopningsmedel och missbruk därav utvecklas i många fall först under&lt;br&gt;den praktiska verksamheten. Regeringen vill därför framhålla vikten av&lt;br&gt;att berörda yrkesgrupper erhåller kontinuerlig kunskap och kompetens&lt;br&gt;inom området genom olika fortbildnings- och vidareutbildningsinsatser.&lt;br&gt;Detta behov måste tillgodoses av arbetsgivaren. Regeringen vill även&lt;br&gt;framhålla att när det gäller utvecklingen av dagens högskoleutbildningar&lt;br&gt;fyller arbetsgivarna en viktig funktion för att precisera vilka krav som&lt;br&gt;utbildningarna måste uppfylla. Olika former av fortbildningsinsatser är&lt;br&gt;av stor betydelse även av det skälet att de kunskaper som erhållits ofta&lt;br&gt;med tiden blir inaktuella. Eftersom goda kunskaper och kontinuerlig&lt;br&gt;fortbildning är viktiga förutsättningar för att en god verksamhet skall&lt;br&gt;kunna bedrivas, är det naturligt att arbetsgivarna får bära ansvaret för att&lt;br&gt;behovet av fortbildningsinsatser tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kunskaperna om bruket och effekterna, såväl fysiska som&lt;br&gt;psykiska, vid missbruk av bl.a. AAS (syntetiska anabola steroider och&lt;br&gt;testosteron) har ökat de senaste åren kan det konstateras att det&lt;br&gt;fortfarande är mycket som man inte vet. Detta gäller beträffande AAS&lt;br&gt;och i ännu högre grad beträffande en mängd andra medel som används i&lt;br&gt;dopningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rön som kommer fram vid olika studier och forskningsprojekt är ur&lt;br&gt;ett samhällsperspektiv mycket viktiga, eftersom sådan kunskap bildar&lt;br&gt;grunden för överväganden om åtgärder från samhällets sida. Ökade&lt;br&gt;kunskaper krävs, som regeringen framhållit i föregående avsnitt, även när&lt;br&gt;det gäller behandlingsåtgärder. Den rent medicinska forskningen&lt;br&gt;avseende dopningsmedlens verkningsmekanismer och effekter har stor&lt;br&gt;betydelse för vilken vård som skall erbjudas dem som missbrukar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anabola steroider, men även den mer allmänna hälso- och Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;sjukvårdsforskningen, t.ex. utvecklande av icke-farmakologiska&lt;br&gt;behandlingsmetoder, är ett område som bör uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt forskning behövs bl.a. på följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmänna verkningsmekanismer hos olika dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fysiska bieffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- psykiska bieffekter; frågor som särskilt bör uppmärksammas är vilket&lt;br&gt;samband som föreligger mellan bruket av AAS och våldsbeteenden&lt;br&gt;samt i vad mån risk för beroendeutveckling föreligger och vad ett&lt;br&gt;sådant eventuellt beroende är orsakat av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- olika dopningsmedels funktionssätt och effekter på kvinnor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kombinationseffekter när olika dopningsmedel används tillsammans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med alkohol eller narkotika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- långtidseffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sociala faktorer bakom missbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinalverket anser att det behövs ökade möjligheter att ta&lt;br&gt;prover på t.ex. personer som misstänks för brott för att erforderliga&lt;br&gt;studier av de psykiska effekterna av AAS skall kunna genomföras. Som&lt;br&gt;framgått av avsnitt 10 är regeringen dock inte beredd att nu aktualisera&lt;br&gt;frågan om utökade möjligheter till provtagning för forskningsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill betona betydelsen av ett fortsatt kunskapsutbyte med&lt;br&gt;forskare i andra länder. Det är likaledes viktigt att den kunskap och&lt;br&gt;erfarenhet som finns hos forskarna verkligen sprids till de yrkesutövare&lt;br&gt;som i sin verksamhet kommer i kontakt med missbruket av&lt;br&gt;dopningsmedel, såsom exempelvis personalen inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Tillsynsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon särskild tillsynsmyndighet för&lt;br&gt;dopningsfrågor bör inte utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I några yttranden framförs uppfattningen att&lt;br&gt;någon myndighet bör få ett tillsynsansvar för dopningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I remissvaren från&lt;br&gt;Läkemedelsverket, Riksidrottsförbundet och Dopingjouren framställs&lt;br&gt;önskemål om att en tillsynsmyndighet för dopningsfrågor skall utses. I&lt;br&gt;den skrivelse angående tillämpningssvårigheter som nämns i avsnitt 7&lt;br&gt;begärs också att en tillsynsmyndighet skall utses. Det främsta skälet till&lt;br&gt;dessa önskemål synes vara att man ser ett behov av att det upprättas en&lt;br&gt;förteckning över de dopningsmedel som omfattas av dopningslagen.&lt;br&gt;Frågan om behovet av en förteckning över dopningsmedel behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över den lagliga hanteringen av de medel som omfattas av&lt;br&gt;dopningslagen utövas i dag av Läkemedelsverket eller Livsmedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därför inte skäl att utse någon särskild tillsynsmyndighet för&lt;br&gt;dopningsfrågor. Den illegala hanteringen av dopningsmedel är en fråga&lt;br&gt;för de brottsbekämpande myndigheterna. Utöver vad som ovan nämnts&lt;br&gt;om behovet av en förteckning över dopningsmedel har det inte heller&lt;br&gt;framkommit att det skulle finnas ett behov av tillämpningsföreskrifter för&lt;br&gt;dopningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att förslagen till ändringar i dopningslagen och&lt;br&gt;lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. kommer att medföra&lt;br&gt;en viss ökad belastning på rättsväsendet. De merkostnader som kan&lt;br&gt;uppstå torde dock vara mycket små.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen anser att den ökade uppmärksamhet som polisen&lt;br&gt;föreslås ägna dopningsbrott förutsätter att polisorganisationen tillförs&lt;br&gt;ytterligare resurser för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att bruket av dopningsmedel kriminaliseras kan för&lt;br&gt;polisväsendets vidkommande vissa kostnadseffekter förväntas i form av&lt;br&gt;provtagningskostnader och ett ökat antal utredningar. Allt talar dock för&lt;br&gt;att gruppen missbrukare av dopningsmedel är begränsad. Också med&lt;br&gt;hänsyn till de svårigheter som föreligger när det gäller att fastställa skälig&lt;br&gt;misstanke om missbruk av dopningsmedel är det inte sannolikt att&lt;br&gt;kriminaliseringen kommer att leda till någon större ökning av antalet&lt;br&gt;polisiära ingripanden. Merkostnaderna for polisen torde därför bli&lt;br&gt;marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljden för bruket av dopningsmedel bör i princip vara böter. Det&lt;br&gt;troligaste är att brottsutredningarna kommer att utmynna i&lt;br&gt;strafförelägganden som utfärdas av åklagarmyndigheterna. Den&lt;br&gt;kostnadsökning som orsakas av dessa tillkommande ärenden för&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna bedöms dock som mycket liten. För&lt;br&gt;domstolsväsendet eller för kriminalvården torde förslaget inte leda till&lt;br&gt;annat än försumbara merkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av ett grovt brott i dopningslagen och ändringarna av&lt;br&gt;straffbestämmelserna i lagen om handel med läkemedel m.m. kan&lt;br&gt;förväntas medföra att utredningsverksamheten, bl.a. i form av&lt;br&gt;spaningsåtgärder, kommer att öka för polisens del. Kostnadsökningarna&lt;br&gt;för polisen torde dock bli begränsade och kunna lösas inom nuvarande&lt;br&gt;verksamhetsanslag. En kriminalisering av innehav av läkemedel i syfte&lt;br&gt;att olovligen sälja dem medför även utredningsvinster, eftersom flera av&lt;br&gt;de bevissvårigheter som nu föreligger försvinner. Även för&lt;br&gt;kriminalvården torde de merkostnader som kan uppkomma bli ytterst&lt;br&gt;ringa och rymmas inom nuvarande anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i socialtjänstlagen (1980:620) innebär inte några nya&lt;br&gt;åligganden för kommunerna utan endast ett förtydligande av det ansvar&lt;br&gt;socialtjänsten har för bam och ungdomar i dag. Förslaget har därför inte&lt;br&gt;några kostnadskonsekvenser. Svenska Kommunförbundet, som i och för&lt;br&gt;sig anser att den föreslagna ändringen i socialtjänstlagen inte behövs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppger i sitt remissyttrande att omfattningen av de åtgärder som föreslås&lt;br&gt;inte föranleder några krav på kostnadskompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de kompetenshöjande åtgärder som regeringen bedömer&lt;br&gt;nödvändiga bör merkostnaderna för dessa kunna rymmas inom&lt;br&gt;verksamheternas ordinarie anslag. Här får också beaktas att ökad&lt;br&gt;kompetens rimligen bör leda till effektivitetsvinster i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis gör regeringen den bedömningen att förslagen&lt;br&gt;leder till kostnadsökningar för berörda myndigheter av så marginell&lt;br&gt;betydelse att effekterna av förslagen skall finansieras inom berörda&lt;br&gt;myndigheters nuvarande anslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 &amp;nbsp;Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 &amp;nbsp;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;16.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med bruk avses uppsåtligt intag av dopningsmedel oavsett om&lt;br&gt;tillförseln till kroppen skett genom gärningsmannens egen handling eller&lt;br&gt;med hjälp av annan person, vid t.ex. injicering. Däremot straffbeläggs&lt;br&gt;inte själva förekomsten av dopningsmedel i kroppen eller missbruket&lt;br&gt;som sådant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt bruk av dopningsmedel som inte skett i medicinskt eller&lt;br&gt;vetenskapligt syfte omfattas av kriminaliseringen. Således kan även bruk&lt;br&gt;av dopningsmedel som förskrivits av en läkare för brukaren själv&lt;br&gt;medföra ansvar om bruket inte skett i det syfte som avsetts vid&lt;br&gt;förskrivningen. Har dopningsmedel förskrivits för en annan person kan&lt;br&gt;bruket även i det fallet medföra ansvar enligt dopningslagen. Avgörande&lt;br&gt;är således i dessa fall i vilket syfte en person konsumerat mer än det&lt;br&gt;förskrivna eller konsumerat dopningsmedel som förskrivits för någon&lt;br&gt;annan. En förutsättning för ansvar är att bruket har skett med uppsåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I straffskalan ingår, även för ringa brott, fängelse vilket medför att&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler om straffprocessuella tvångsmedel, bl.a.&lt;br&gt;kroppsbesiktning enligt 28 kap. 12 § även kan tillämpas vid misstanke&lt;br&gt;om bruk av dopningsmedel. Det straffbelagda bruket av dopningsmedel&lt;br&gt;bör normalt bedömas som ringa brott och det kan inte annat än&lt;br&gt;undantagsvis bli fråga om att döma till annan påföljd än böter. Praxis på&lt;br&gt;narkotikaområdet bör i tillämpliga delar kunna vara vägledande för den&lt;br&gt;straffrättsliga bedömningen av bruket av dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket görs en följdändring på grund av den nya lydelsen av&lt;br&gt;2§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke, som har utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag, anges de kriterier som bör ligga till grund för&lt;br&gt;bedömningen av när gärningen kan anses vara ringa. Utgångspunkten är&lt;br&gt;att det skall göras en allsidig bedömning av samtliga omständigheter i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Det är visserligen naturligt att mängden dopningsmedel&lt;br&gt;har en framträdande roll men enbart mängden bör inte vara avgörande.&lt;br&gt;Detta synsätt synes redan tillämpas vid bedömning av ringa brott enligt&lt;br&gt;paragrafens nuvarande lydelse varvid domstolarna fört samma&lt;br&gt;resonemang som vid bedömningen av narkotikabrott. Den nya lydelsen&lt;br&gt;av andra stycket överensstämmer således med de principer som har&lt;br&gt;utvecklats i rättspraxis. Det ringa brottet är främst avsett för innehav för&lt;br&gt;eget bruk och för bruk av dopningsmedel. Med hänsyn till vikten av att&lt;br&gt;tillgängligheten av dopningsmedel begränsas bör sådan befattning som&lt;br&gt;syftar till spridning av dopningsmedel inte i allmänhet bedömas som&lt;br&gt;ringa brott. Hit hör t.ex. överlåtelse eller innehav i överlåtelsesyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen mellan innehav för eget bruk och i överlåtelsesyfte&lt;br&gt;kan vara svår att göra. Skälet till detta är att en s.k. kur kan skilja mycket&lt;br&gt;mellan olika brukare, vilket innebär att även större mängder kan innehas&lt;br&gt;för eget bruk. Arten av dopningsmedel bör, till skillnad mot vad som&lt;br&gt;gäller arten av narkotika, inte spela någon roll vid bedömning av om ett&lt;br&gt;brott skall anses som ringa. Däremot torde det ekonomiska värdet av&lt;br&gt;dopningspreparatet kunna ha betydelse för denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som är ny innebär att ytterligare en svårighetsgrad införs&lt;br&gt;för dopningsbrott. Uppräkningen av kriterierna är inte uttömmande och&lt;br&gt;det är inte heller nödvändigt att i de angivna fallen alltid döma för grovt&lt;br&gt;brott. Det kan t.ex. finnas omständigheter i det enskilda fallet som&lt;br&gt;medför att en hantering som i och för sig avsett en betydande mängd inte&lt;br&gt;bör bedömas enligt den strängare straffskalan. Å andra sidan kan det&lt;br&gt;förekomma att hanteringen rört en mindre mängd dopningsmedel men&lt;br&gt;där övriga omständigheter är sådana att brottet ändå bör bedömas som&lt;br&gt;grovt. Avgörandet far således grundas på en sammanvägning av samtliga&lt;br&gt;omständigheter i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grova brottet bör först och främst förbehållas sådan hantering som&lt;br&gt;har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller&lt;br&gt;hantering som varit yrkesmässig. Verksamhet som avsett betydande&lt;br&gt;mängd eller värde torde normalt vara bedriven i större omfattning. Med&lt;br&gt;yrkesmässighet avses t.ex. de fall då det är fråga om en mer systematisk&lt;br&gt;och organiserad verksamhet. Även om det inte kan visas att gärningen&lt;br&gt;utgör ett led i en sådan verksamhet kan den ändå vara präglad av&lt;br&gt;yrkesmässighet. En sådan situation kan föreligga om gärningsmannen&lt;br&gt;utnyttjat andras missbruk i ett renodlat vinstsyfte. Med uttrycken särskilt&lt;br&gt;farlig eller hänsynslös art avses bl.a. sådana situationer då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gärningsmannen på ett systematiskt sätt utnyttjat ungdomars nyfikenhet&lt;br&gt;eller okunnighet. Paragrafen, som är utformad enligt Lagrådets förslag,&lt;br&gt;har sin motsvarighet i narkotikastrafflagen, vars praxis därför kan vara&lt;br&gt;vägledande vid bedömningen av om ett dopningsbrott skall bedömas som&lt;br&gt;grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot vad som gäller vid bedömningen av ett&lt;br&gt;narkotikabrotts straffvärde görs vid bedömningen av om ett brott skall&lt;br&gt;bedömas som grovt enligt förevarande paragraf inte någon skillnad&lt;br&gt;mellan olika dopningspreparat. Däremot bör koncentrationen av verksam&lt;br&gt;substans i det enskilda preparatet beaktas vid bedömningen av mängden&lt;br&gt;dopningsmedel. Vid avgörandet om mängden preparat i det enskilda&lt;br&gt;fallet skall medföra att brottet skall betraktas som grovt bör hänsyn tas&lt;br&gt;till om koncentrationen verksam substans är hög eller låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga former av befattning omfattas av den nya gradindelningen,&lt;br&gt;således även innehav och bruk av dopningsmedel. Att den egna&lt;br&gt;konsumtionen av dopningsmedel, mängdmässigt eller på annat sätt,&lt;br&gt;skulle kunna bedömas som grovt brott får emellertid anses uteslutet. I&lt;br&gt;princip torde inte heller ett innehav som uteslutande är avsett för eget&lt;br&gt;bruk kunna bedömas som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen görs en följdändring på grund av den nya lydelsen av 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1152) om&lt;br&gt;handel med läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;II §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket införs en straffbestämmelse som gäller innehav av&lt;br&gt;läkemedel som uppenbart är avsedda att säljas. Det kan t.ex. vara fråga&lt;br&gt;om sådana kvantiteter att de innehavda läkemedlen inte gärna kan vara&lt;br&gt;avsedda för eget bruk. I övrigt hänvisas till vad som sägs i avsnitt 10&lt;br&gt;under rubriken Innehav av läkemedel i uppenbart syfte att olovligen sälja&lt;br&gt;dem straffbeläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya tredje stycket föreskrivs ett högre straffmaximum för otillåten&lt;br&gt;handel med läkemedel och innehav i syfte att olovligen sälja dem. Även&lt;br&gt;om den strängare delen av straffskalan omfattar alla läkemedel bör dock&lt;br&gt;arten av läkemedel tillmätas betydelse vid bedömningen av gärningens&lt;br&gt;straffvärde liksom även ett läkemedels effekter och bieffekter. Beaktas&lt;br&gt;bör de risker för hälsan som ett okontrollerat bruk medför. Av betydelse&lt;br&gt;bör även vara om läkemedlet är receptbelagt eller inte. Avsikten är att&lt;br&gt;denna strängare del av straffskalan skall användas när det är fråga om&lt;br&gt;otillåten hantering som syftar till mer omfattande spridning av läkemedel&lt;br&gt;och därför kan anses vara särskilt straffvärd. Så kan vara fallet när&lt;br&gt;hanteringen avsett stora mängder, särskilt dyra eller svåråtkomliga&lt;br&gt;läkemedel eller om hanteringen skett yrkesmässigt. Av betydelse är&lt;br&gt;också om det varit fråga om organiserad verksamhet som skett i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vinstsyfte eller om någon på ett systematiskt sätt utnyttjat ungdomars Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;nyfikenhet eller okunnighet. Det ligger i sakens natur att denna strängare&lt;br&gt;del av straffskalan endast tar sikte på uppsåtliga gärningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;63 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att tillämpningsområdet for bestämmelsen utvidgas&lt;br&gt;till att även avse dopningsmedel. Genom tillägget får således även&lt;br&gt;dopningsmedel omhändertas och förstöras eller försäljas under de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.4 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är föranledd av att föreskrifterna om socialtjänstens ansvar&lt;br&gt;for åtgärder som riktar sig till bam och ungdom sammanförs i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrummet förs föreskrifterna om socialtjänstens ansvar för åtgärder&lt;br&gt;mot missbruk bland bam och unga samman med föreskrifterna om&lt;br&gt;ansvaret för bam och ungdoms sociala och personliga utveckling.&lt;br&gt;Avsikten med ändringen är att förtydliga att socialtjänstens ansvar för&lt;br&gt;förebyggande åtgärder och stödinsatser rörande missbruk bland bam och&lt;br&gt;ungdom även omfattar dopningsmedel. Med dopningsmedel avses sådana&lt;br&gt;medel som omfattas av lagen (1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel. I den nya punkten om missbruk bland bam och ungdom&lt;br&gt;understryks dessutom att socialtjänsten skall arbeta aktivt med dessa&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:12) om&lt;br&gt;kontroll av berusningsmedel på sjukhus&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen läggs dopningsmedel till de medel som inte far innehas av&lt;br&gt;dem som är intagna för vård på ett sådant sjukhus som avses i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för bestämmelsen ändras till att även avse&lt;br&gt;dopningsmedel som omhändertagits enligt vad som närmare föreskrivs i&lt;br&gt;paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;31 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke läggs dopningsmedel till de medel som inte&lt;br&gt;får innehas av dem som vårdas i ett LVM-hem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;36 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för bestämmelsen ändras till att även avse&lt;br&gt;dopningsmedel som omhändertagits enligt 31 eller 35 § eller påträffats&lt;br&gt;inom ett LVM-hem utan att det finns någon känd ägare till medlen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen läggs dopningsmedel till de medel som inte får innehas av&lt;br&gt;dem som omfattas av 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse&lt;br&gt;dopningsmedel som omhändertagits enligt 16 eller 19 § eller påträffats&lt;br&gt;inom ett hem för särskilt noggrann tillsyn utan att det finns någon känd&lt;br&gt;ägare till medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 15 § lagen (1998:000) om verkställighet för sluten ungdomsvård&lt;br&gt;hänvisas till bestämmelserna i förevarande lag vilket innebär att&lt;br&gt;dopningsmedel även får omhändertas och förstöras eller försäljas om&lt;br&gt;medlen påträffats hos den som är föremål för sådan verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;21 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen läggs dopningsmedel till de medel som inte får innehas av&lt;br&gt;en patient. Tillägget införs som en särskild punkt vilket medför en&lt;br&gt;redaktionell ändring av första stycket i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse&lt;br&gt;dopningsmedel som omhändertagits enligt 21 eller 22 § eller påträffats&lt;br&gt;där patienter intagits för tvångsvård utan att det finns någon känd ägare&lt;br&gt;till medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård hänvisas till&lt;br&gt;bestämmelserna i 16-24 §§ i förevarande lag vilket innebär att&lt;br&gt;dopningsmedel får omhändertas och förstöras eller försäljas även när&lt;br&gt;medlen påträffas inom den rättspsykiatriska tvångsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning SOU 1996:126&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har haft i uppdrag att göra en allsidig översyn av&lt;br&gt;dopingproblemets omfattning och karaktär, följder av missbruk på kort&lt;br&gt;och lång sikt samt bedöma behovet av olika insatser. I direktiven betonas&lt;br&gt;att utgångspunkten för utredningens arbete skall vara en noggrann&lt;br&gt;genomgång av den faktiska kunskapen om dopingmedlen och deras&lt;br&gt;fysiska och psykiska verkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som genomgående använder uttrycket &amp;quot;doping&amp;quot; i stället&lt;br&gt;för det tidigare &amp;quot;dopning&amp;quot;, har gjort en mycket omfattande genomgång av&lt;br&gt;såväl svensk som utländsk forskning om dopingmedel och deras&lt;br&gt;verkningar. Utredningen har tagit del av de undersökningar som finns&lt;br&gt;angående missbrukets utbredning och karaktär samt även låtit utföra egna&lt;br&gt;kompletterande undersökningar och enkäter. Tonvikten har lagts vid&lt;br&gt;anabola steroider, som är de i särklass vanligaste och bäst kända medlen.&lt;br&gt;Utredningen kan konstatera att dessa resultat tyder på att&lt;br&gt;dopingproblemet har många komplicerade aspekter som inte tidigare fatt&lt;br&gt;tillbörlig uppmärksamhet. Det finns inte något enkelt svar på orsakerna&lt;br&gt;till missbruket av dopingmedel eller på hur man skall komma till rätta&lt;br&gt;med detta missbruk. Det är enligt utredningens mening tydligt att det&lt;br&gt;behövs insatser av många olika slag och på många olika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningarna visar att missbrukets omfattning knappast är så&lt;br&gt;utbrett och etablerat som tidigare befarats. I utredningens&lt;br&gt;intervjuundersökning bland män i åldrarna 18-30 år uppgav 1,1 procent&lt;br&gt;att de någon gång hade prövat anabola steroider. Liknande resultat, dock&lt;br&gt;med lokala variationer, visar de undersökningar Centralförbundet för&lt;br&gt;alkohol och narkotikaupplysning (CAN) har genomfört. Det har inte&lt;br&gt;heller framkommit något som tyder på att missbruket har ökat i&lt;br&gt;omfattning de senaste två åren. Resultaten tyder närmast på att&lt;br&gt;utvecklingen har stagnerat. Undersökningarna visar vidare att det&lt;br&gt;nästande uteslutande är fråga om pojkar och unga män som missbrukar&lt;br&gt;anabola steroider. Det kan konstateras att den illegala tillgången på&lt;br&gt;dopingmedel, främst anabola steroider, synes vara god och det är lätt att&lt;br&gt;få tag på sådana illegala medel för den som vill pröva. Merparten av de&lt;br&gt;dopingmedel som illegalt finns tillgängliga har smugglats in i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de studier som nu finns föreligger en stark koppling mellan&lt;br&gt;missbruket av anabola steroider och styrketräning. Det huvudsakliga&lt;br&gt;syftet med missbruket är i dessa fall att förändra kropp och utseende.&lt;br&gt;Även om motiven för att börja styrketräna och för att börja använda&lt;br&gt;dopingmedel skiljer sig åt mellan olika individer synes viss&lt;br&gt;kroppsfixering vara en gemensam nämnare. Bristande självkänsla och&lt;br&gt;skev kroppsuppfattning påtalas relativt ofta i undersökningarna. Att&lt;br&gt;missbruket äger rum i syfte att nå direkta berusningseffekter förekommer&lt;br&gt;inte annat än mycket marginellt. Det finns inte heller några vetenskapliga&lt;br&gt;belägg för att anabola steroider har berusningseffekt vare sig på kort eller&lt;br&gt;lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den medicinska forskningen visar att bl.a. anabola steroider har&lt;br&gt;allvarliga fysiska skadeverkningar. Däremot är det mera oklart vilka&lt;br&gt;psykiska effekter de olika dopingmedlen har. Forskningen pekar dock på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ett missbruk av anabola steroider hos en del personer kan leda till&lt;br&gt;psykiska bieffekter, bl.a. en förhöjd aggressivitet samt depression vid&lt;br&gt;uppehåll i missbruket. Emellertid för understrykas att aggressivitet inte är&lt;br&gt;det samma som ökad våldsbenägenhet. I många av de fall där missbruk&lt;br&gt;av anabola steroider har förekommit i samband med våldsbrott har&lt;br&gt;missbruket vidare kombinerats med missbruk av alkohol och narkotika.&lt;br&gt;Något vetenskapligt belagt orsakssamband mellan missbruk av anabola&lt;br&gt;steroider och våldsbrott finns inte. Att anabola steroider är&lt;br&gt;beroendeframkallande i egentlig mening är inte heller vetenskapligt&lt;br&gt;belagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det utredningsmaterial som varit tillgängligt för utredningen&lt;br&gt;visar att missbruket inte är så omfattande som man ibland har trott är det&lt;br&gt;ändå ett allvarligt samhällsproblem. Eftersom missbruk av dopingmedel&lt;br&gt;kan innebära allvarliga hälsofaror för många unga människor anser&lt;br&gt;utredningen att det är nödvändigt med en fortsatt målmedveten&lt;br&gt;bekämpning av allt icke medicinskt bruk av anabola steroider och andra&lt;br&gt;dopingmedel. En effektiv kamp kräver ett vitt spektrum av åtgärder där&lt;br&gt;tyngdpunkten bör ligga på förebyggande åtgärder och på insatser för att&lt;br&gt;komma åt dem som illegalt tillhandahåller dopingmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av utredningens kartläggning framgår att mer än hälften av landets&lt;br&gt;kommuner bedriver eller har bedrivit någon form av verksamhet mot&lt;br&gt;dopingmissbruket, främst i form av informationsåtgärder men även&lt;br&gt;åtgärder med inriktning på gymverksamhetema. Utredningen&lt;br&gt;understryker vikten av kontinuerliga förebyggande insatser, främst för&lt;br&gt;ungdomar. Frågor om attityder till identitet, kropp och hälsa måste få en&lt;br&gt;framträdande plats. Förebyggande arbete bör även äga rum på&lt;br&gt;gymanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen kan konstatera att kunskaperna om dopingmedlens&lt;br&gt;bieffekter och om hur personer med sådan missbruksproblematik bör&lt;br&gt;bemötas allmänt sett är dåliga. Det finns ett stort behov av utbildning för&lt;br&gt;många olika personalkategorier som i sin yrkesverksamhet möter dessa&lt;br&gt;ungdomar. Utredningen föreslår därför att det ges ett ökat utrymme för&lt;br&gt;dessa frågor såväl i berörda grundutbildningar som inom&lt;br&gt;fortbildningsverksamheten. Utredningen föreslår även att Socialstyrelsen&lt;br&gt;får i uppdrag att närmare kartlägga behovet av vård och behandling samt&lt;br&gt;att utarbeta strategier för behandling av missbrukare av dopingmedel.&lt;br&gt;Socialtjänstens ansvar för missbruk av dopingmedel bland bam och&lt;br&gt;ungdom bör tydligare markeras i socialtjänstlagen. Utredningen&lt;br&gt;framhåller behovet av fortsatt forskning, såväl medicinsk som&lt;br&gt;beteendevetenskaplig, och anger vissa områden där behovet är särskilt&lt;br&gt;framträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kampen mot spridningen av anabola steroider och andra&lt;br&gt;dopingmedel skall bli effektiv krävs enligt utredningens mening att&lt;br&gt;denna brottslighet får tillräckligt utrymme i polisens och tullens&lt;br&gt;verksamhet. Utredningen anser att det är nödvändigt att dopingbrotten&lt;br&gt;prioriteras mer än vad som nu sker i polisens brottsutredande&lt;br&gt;verksamhet. Vidare krävs det att den illegala hanteringen av bl.a. anabola&lt;br&gt;steroider uppmärksammas internationellt. Särskilt oroväckande är att det&lt;br&gt;synes vara lätt att, trots recepttvång, införskaffa anabola steroider på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa håll utomlands. Utredningen föreslår därför att regeringen&lt;br&gt;internationellt - inom ramen för EU-arbetet och i andra lämpliga&lt;br&gt;sammanhang tar upp frågor om kontrollen över handeln med läkemedel.&lt;br&gt;Det är överhuvudtaget viktigt att frågor om den illegala hanteringen av&lt;br&gt;dopingmedel även internationellt behandlas i ett folkhälsoperspektiv och&lt;br&gt;inte endast som ett problem för den organiserade idrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att den nuvarande straffskalan för dopingbrott&lt;br&gt;inte fullt motsvarar straffvärdet för mer kvalificerad brottslighet, som&lt;br&gt;t.ex. då den illegala hanteringen avser stora mängder dopingmedel. Med&lt;br&gt;hänsyn till den vikt utredningen fäster vid kampen mot tillgången på&lt;br&gt;sådana illegala medel föreslår utredningen att ett grovt dopingbrott införs&lt;br&gt;för vilket fängelse kan utdömas med minst sex månader och högst fyra&lt;br&gt;år. I syfte att få en mer enhetlig straffrättslig bedömning av&lt;br&gt;dopingbrotten föreslår utredningen att kriterierna för när gärningen skall&lt;br&gt;bedömas som ringa uttryckligen anges i dopinglagens&lt;br&gt;straffbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår inte att dopinglagen skall utvidgas till att omfatta&lt;br&gt;andra medel än de som nu regleras i denna lag. För att komma till rätta&lt;br&gt;med illegal hantering av andra läkemedel som bl.a. missbrukas i&lt;br&gt;dopingsammanhang föreslår utredningen dock att läkemedelslagens&lt;br&gt;straffbestämmelser ändras så att även otillåtet innehav i överlåtelsesyfte&lt;br&gt;blir straffbart. Vidare föreslår utredningen att straffmaximum för brott&lt;br&gt;mot läkemedelslagen höjs till två år för mer kvalificerade fall av otillåten&lt;br&gt;överlåtelse eller innehav i överlåtelsesyfte. En sådan ändring undanröjer&lt;br&gt;många av de utredningsproblem som nu föreligger och kan, enligt&lt;br&gt;utredningens mening, bli ett effektivt redskap även då nya medel&lt;br&gt;uppträder på den illegala marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår även att det icke medicinska och icke&lt;br&gt;vetenskapliga bruket av de medel som omfattas av dopinglagen&lt;br&gt;kriminaliseras. Med bruk avses den direkta tillförseln till den egna&lt;br&gt;kroppen. Även om de straffrättsliga åtgärderna bör inriktas främst på att&lt;br&gt;begränsa den illegala tillgången på dopingmedel anser utredningen att&lt;br&gt;samhällets ställningstagande mot alla former av icke medicinsk&lt;br&gt;befattning med dopingmedel skall vara klart och konsekvent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att bruket av anabola steroider och övriga medel som&lt;br&gt;omfattas av dopinglagen kriminaliseras blir kontrollen av bruket en fråga&lt;br&gt;för polisen och övriga rättsvårdande myndigheter. Utredningen föreslår&lt;br&gt;inte någon ändring av möjligheterna till kontroll genom provtagning i&lt;br&gt;andra sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över betänkandet (SOU 1996:126) Doping i&lt;br&gt;folkhälsoperspektiv&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens Ombudsmän (JO)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Västemorrlands län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F örsvar smakten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedi cinalverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F olkhälsoinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generaltullstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens Skolverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskoleverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idrottshögskolan i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karolinska Institutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens Jordbruksverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens Livsmedelsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apotekarsocieteten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Läkaresällskapet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Riksidrottsförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO (yttrande från medlemsförbundet Sveriges Psykologförbund)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsindustriföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Hem och Skola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandet över betänkandet har även avgetts av Dopingjouren och&lt;br&gt;synpunkter från Riksföreningen for skolhälsovård har översänts av&lt;br&gt;Vårdförbundet SHSTF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2-4 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall foras in en ny paragraf, 3 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt&lt;br&gt;ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. införas till landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överlåtas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framställas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förvärvas i överlåtelsesyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bjudas ut till försäljning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. innehas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bjudas ut till försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. innehas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. brukas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot&lt;br&gt;2 § 2-6 döms för dopningsbrott till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i första&lt;br&gt;stycket att anse som ringa, döms&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om straff för olovlig införsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot&lt;br&gt;2 § 2-7 döms för dopningsbrott till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första&lt;br&gt;stycket med hänsyn till mängd och&lt;br&gt;befattning samt övriga&lt;br&gt;omständigheter att anse som ringa,&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. finns bestämmelser i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1960:418) om straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År ett brott som avses i 3 § första&lt;br&gt;stycket att anse som grovt döms&lt;br&gt;för grovt dopningsbrott till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år. Vid bedömningen av&lt;br&gt;om brottet är grovt skall det&lt;br&gt;särskilt beaktas om gärningen&lt;br&gt;förövats yrkesmässigt, avsett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till&lt;br&gt;sådant dopningsbrott som inte är&lt;br&gt;att anse som ringa döms till ansvar&lt;br&gt;enligt 23 kap. brottsbalken, om&lt;br&gt;gärningen gäller annan befattning&lt;br&gt;än som avses i 2 § 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera medverkat till brott som&lt;br&gt;5 §§ brottsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydande mängd eller värde eller&lt;br&gt;annars varit av särskilt farlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;L§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök eller förberedelse till&lt;br&gt;sådant dopningsbrott som inte är&lt;br&gt;att anse som ringa döms till ansvar&lt;br&gt;enligt 23 kap. brottsbalken, om&lt;br&gt;gärningen gäller annan befattning&lt;br&gt;än som avses i 2 § 6 och 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 2 § 2-5 skall, 23 kap. 4 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1996:1152) om handel med&lt;br&gt;läkemedel m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot 3, 4 eller&lt;br&gt;5 § döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år, om gärningen inte är&lt;br&gt;belagd med straff enligt&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot 3, 4 eller&lt;br&gt;5 § eller innehar läkemedel i&lt;br&gt;uppenbart syfte att olovligen sälja&lt;br&gt;dem döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år, om gärningen inte är&lt;br&gt;belagd med straff enligt&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en uppsåtlig gärning som&lt;br&gt;avses i första stycket har begåtts&lt;br&gt;yrkesmässigt, avsett en betydande&lt;br&gt;mängd eller värde eller annars&lt;br&gt;varit av särskilt farlig art, döms&lt;br&gt;till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård&lt;br&gt;i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 § lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker, andra&lt;br&gt;berusningsmedel eller sådana&lt;br&gt;medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel får omhändertas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;om de påträffas hos en&lt;br&gt;intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en intagen får dem sig&lt;br&gt;tillsända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om de medförs av någon som&lt;br&gt;skall tas in i kriminalvårdsanstalt,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker eller&lt;br&gt;andra berusningsmedel får&lt;br&gt;omhändertas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;om de påträffas hos en&lt;br&gt;intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en intagen får dem sig&lt;br&gt;tillsända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om de medförs av någon som&lt;br&gt;skall tas in i kriminalvårdsanstalt,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om de annars påträffas inom&lt;br&gt;anstalt och det inte finns någon&lt;br&gt;känd ägare till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om de annars påträffas inom&lt;br&gt;anstalt och det inte finns någon&lt;br&gt;känd ägare till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala kriminal vårdsmyndigheten skall låta förstöra eller sälja den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om&lt;br&gt;injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i&lt;br&gt;människokroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade&lt;br&gt;att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom,&lt;br&gt;tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med&lt;br&gt;vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall&lt;br&gt;omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar&lt;br&gt;skall genom den lokala kriminalvårdsmyndighetens försorg göras&lt;br&gt;räntebärande men får inte disponeras av den intagne förrän vid&lt;br&gt;anstaltsvistelsens slut, om det inte finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ socialtjänstlagen (1980:620)’ skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall arbeta för&lt;br&gt;att förebygga och motverka&lt;br&gt;missbruk av alkohol och andra&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall arbeta för&lt;br&gt;att förebygga och motverka&lt;br&gt;missbruk av alkohol och andra&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för barn och ungdom bör&lt;br&gt;därvid ägnas särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall genom information till myndigheter, grupper och&lt;br&gt;enskilda och genom uppsökande verksamhet sprida kunskap om&lt;br&gt;skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får&lt;br&gt;den hjälp och vård som han behöver för att komma ifrån missbruket.&lt;br&gt;Nämnden skall i samråd med den enskilde planera hjälpen och vården&lt;br&gt;och noga bevaka att planen fullföljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att bam och ungdom växer upp under trygga och goda&lt;br&gt;förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen främja en allsidig&lt;br&gt;personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos&lt;br&gt;bam och ungdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos bam och ungdom&lt;br&gt;som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktivt arbeta för att förebygga&lt;br&gt;och motverka missbruk bland bam&lt;br&gt;och ungdom av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beroendeframkallande medel samt&lt;br&gt;sådana medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nära samarbete med hemmen söija för att bam och ungdom som&lt;br&gt;riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver&lt;br&gt;och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran&lt;br&gt;utanför det egna hemmet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1988:871&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin omsorg om bam och ungdom tillgodose det särskilda behov av&lt;br&gt;stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad,&lt;br&gt;umgänge eller adoption har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av&lt;br&gt;berusningsmedel på sjukhus&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1985:12) om kontroll av&lt;br&gt;berusningsmedel på sjukhus skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen för vård far&lt;br&gt;inte inneha alkoholhaltiga drycker&lt;br&gt;eller andra berusningsmedel. Han&lt;br&gt;får inte heller inneha&lt;br&gt;injektionssprutor eller kanyler som&lt;br&gt;kan användas för insprutning i&lt;br&gt;människokroppen eller andra&lt;br&gt;föremål som är särskilt ägnade att&lt;br&gt;användas för missbruk av eller&lt;br&gt;annan befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen för vård får&lt;br&gt;inte inneha alkoholhaltiga drycker,&lt;br&gt;andra berusningsmedel eller något&lt;br&gt;sådant medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel. Han får inte heller&lt;br&gt;inneha injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyler som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen&lt;br&gt;eller andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana berusningsmedel och Sådana &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;berusningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föremål som anges i 2 § får dopningsmedel och föremål som&lt;br&gt;omhändertas &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anges i 2 § får omhändertas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om de påträffas hos en intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en intagen får dem sig tillsända, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om de påträffas utan att det finns någon känd ägare till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetschefen skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna&lt;br&gt;egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1&lt;br&gt;första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som erhållits vid försäljningen skall tillfalla staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:796&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 31 och 36 §§ lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vårdas enligt denna lag&lt;br&gt;i ett LVM-hem får inte inneha&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker, narkotika&lt;br&gt;eller flyktiga lösningsmedel eller&lt;br&gt;injektionssprutor, kanyler eller&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika. Han får inte heller&lt;br&gt;inneha något annat som kan vara&lt;br&gt;till men för vården eller ordningen&lt;br&gt;vid hemmet. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom som nu angetts, får den&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vårdas enligt denna lag&lt;br&gt;i ett LVM-hem får inte inneha&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker, narkotika,&lt;br&gt;flyktiga lösningsmedel eller&lt;br&gt;sådana medel som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;injektionssprutor, kanyler eller&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika. Han får inte heller&lt;br&gt;inneha något annat som kan vara&lt;br&gt;till men för vården eller ordningen&lt;br&gt;vid hemmet. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom som nu angetts, får den&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har alkoholhaltiga drycker,&lt;br&gt;narkotika eller flyktiga&lt;br&gt;lösningsmedel omhändertagits&lt;br&gt;enligt 31 eller 35 § eller påträffats&lt;br&gt;inom ett LVM-hem utan att det&lt;br&gt;finns någon känd ägare till dem,&lt;br&gt;skall den som förestår vården vid&lt;br&gt;hemmet låta förstöra eller försälja&lt;br&gt;egendomen enligt bestämmelserna&lt;br&gt;om beslagtagen egendom i 2 § 1&lt;br&gt;första stycket lagen (1958:205) om&lt;br&gt;förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m. m. Belopp som erhålls&lt;br&gt;vid försäljning tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har alkoholhaltiga drycker,&lt;br&gt;narkotika, flyktiga lösningsmedel&lt;br&gt;eller sådana medel som avses i&lt;br&gt;lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omhändertagits enligt 31 eller 35 §&lt;br&gt;eller påträffats inom ett LVM-hem&lt;br&gt;utan att det finns någon känd ägare&lt;br&gt;till dem, skall den som förestår&lt;br&gt;vården vid hemmet låta förstöra&lt;br&gt;eller försälja egendomen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket&lt;br&gt;lagen (1958:205) om förverkande&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker m. m.&lt;br&gt;Belopp som erhålls vid försäljning&lt;br&gt;tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra&lt;br&gt;föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan&lt;br&gt;befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna i 15 § får inte&lt;br&gt;inneha narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berusningsmedel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;injektionssprutor, kanyler eller&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika. Den unge far inte heller&lt;br&gt;inneha något annat som kan vara&lt;br&gt;till men för vården eller ordningen&lt;br&gt;vid hemmet. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom hos den unge, får den&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna i 15 § får inte&lt;br&gt;inneha narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel&lt;br&gt;eller sådana medel som avses i&lt;br&gt;lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel eller&lt;br&gt;injektionssprutor, kanyler eller&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika. Den unge får inte heller&lt;br&gt;inneha något annat som kan vara&lt;br&gt;till men för vården eller ordningen&lt;br&gt;vid hemmet. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom hos den unge, får den&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berusningsmedel omhändertagits&lt;br&gt;enligt 16 eller 19 § eller har sådan&lt;br&gt;egendom påträffats inom ett hem&lt;br&gt;för särskilt noggrann tillsyn utan&lt;br&gt;att det finns någon känd ägare till&lt;br&gt;egendomen, skall den som förestår&lt;br&gt;vården vid hemmet låta förstöra&lt;br&gt;eller försälja egendomen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket&lt;br&gt;lagen (1958:205) om förverkande&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker m. m.&lt;br&gt;Belopp som har erhållits vid&lt;br&gt;försäljning tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel&lt;br&gt;eller sådana medel som avses i&lt;br&gt;lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omhändertagits enligt 16 eller 19 §&lt;br&gt;eller har sådan egendom påträffats&lt;br&gt;inom ett hem för särskilt noggrann&lt;br&gt;tillsyn utan att det finns någon&lt;br&gt;känd ägare till egendomen, skall&lt;br&gt;den som förestår vården vid&lt;br&gt;hemmet låta förstöra eller försälja&lt;br&gt;egendomen enligt bestämmelserna&lt;br&gt;om beslagtagen egendom i 2 § 1&lt;br&gt;första stycket lagen (1958:205) om&lt;br&gt;förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m. m. Belopp som har&lt;br&gt;erhållits vid försäljning tillfaller&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra&lt;br&gt;föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan&lt;br&gt;befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 21 och 24 §§ lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient får inte inneha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. narkotika, alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyler, som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annan egendom som kan&lt;br&gt;skada honom själv eller någon&lt;br&gt;annan eller vara till men för&lt;br&gt;vården eller ordningen på&lt;br&gt;vårdinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påträffas sådan egendom som&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana medel som avses i&lt;br&gt;lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyler, som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. annan egendom som kan&lt;br&gt;skada honom själv eller någon&lt;br&gt;annan eller vara till men för&lt;br&gt;vården eller ordningen på&lt;br&gt;vårdinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i första stycket, får den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berusningsmedel omhändertagits&lt;br&gt;enligt 21 eller 22 § eller har sådan&lt;br&gt;egendom påträffats där patienter&lt;br&gt;intagits för tvångsvård utan att det&lt;br&gt;finns någon känd ägare till&lt;br&gt;egendomen, skall chefsöverläkaren&lt;br&gt;låta förstöra eller sälja egendomen&lt;br&gt;enligt bestämmelserna om&lt;br&gt;beslagtagen egendom i 2 § 1 första&lt;br&gt;stycket lagen (1958:205) om&lt;br&gt;förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m. m. Detsamma gäller i&lt;br&gt;fråga om injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyler, som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har narkotika, alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker, andra berusningsmedel&lt;br&gt;eller sådana medel som avses i&lt;br&gt;lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dopningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omhändertagits enligt 21 eller 22 §&lt;br&gt;eller har sådan egendom påträffats&lt;br&gt;där patienter intagits för&lt;br&gt;tvångsvård utan att det finns någon&lt;br&gt;känd ägare till egendomen, skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren låta förstöra eller&lt;br&gt;sälja egendomen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket&lt;br&gt;lagen (1958:205) om förverkande&lt;br&gt;av alkoholhaltiga drycker m. m.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och i fråga om andra föremål som&lt;br&gt;är särskilt ägnade att användas för&lt;br&gt;missbruk av eller annan&lt;br&gt;befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;injektionssprutor eller kanyler, Prop. 1998/99:3&lt;br&gt;som kan användas för insprutning Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i människokroppen, och i fråga om&lt;br&gt;andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk&lt;br&gt;av eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-08-31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;br&gt;Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 4 juni 1998 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dopningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusnings-&lt;br&gt;medel på sjukhus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vård av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Lennart Östblom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om förbud mot vissa dopnings-&lt;br&gt;medel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis vill Lagrådet ta upp frågan om ordet &amp;quot;dopning&amp;quot; skall bytas&lt;br&gt;mot ordet &amp;quot;doping&amp;quot;. Såsom också sägs i lagrådsremissen har uttrycket&lt;br&gt;dopning inte fatt genomslag under den tid om drygt sex år som lagen har&lt;br&gt;varit i kraft. Enligt Lagrådets uppfattning är det tvärtom så att ordet&lt;br&gt;&amp;quot;doping&amp;quot; har blivit fast etablerat som benämning på företeelsen såväl hos&lt;br&gt;allmänheten som i massmedia och inom idrottsrörelsen. Det kan i och för&lt;br&gt;sig vara naturligt att det i början, när en företeelse är ny, råder osäkerhet&lt;br&gt;om den rätta benämningen. Nu har det emellertid gått så pass lång tid&lt;br&gt;utan att uttrycket dopning fått fäste att det allvarligt bör övervägas om&lt;br&gt;inte en övergång till ordet &amp;quot;doping&amp;quot; bör genomföras för att få en&lt;br&gt;överensstämmelse med det allmänna språkbruket. Lagrådet förordar i allt&lt;br&gt;fall ett sådant byte, som enligt uppgift vid föredragningen skulle medföra&lt;br&gt;ändringar i endast cirka tio författningar utöver förevarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande paragraf föreslås att även bruket av dopingmedel&lt;br&gt;kriminaliseras. Det framgår av motiveringen att regeringen med hänsyn&lt;br&gt;till utrednings- och bevissvårigheter inte förväntar sig att förslaget skall&lt;br&gt;fa några stora praktiska effekter. Avsikten med förslaget synes närmast&lt;br&gt;vara att markera att samhället på ett konsekvent sätt tar avstånd från allt&lt;br&gt;bruk av dopingmedel som inte sker i medicinskt eller vetenskapligt syfte&lt;br&gt;samt att motverka att unga människor utsätter sig för hälsorisker i form&lt;br&gt;av allvarliga fysiska bieffekter av dopingmedel. Sistnämnda strävan är&lt;br&gt;naturligtvis i hög grad motiverad. Det låter sig dock betvivlas att det&lt;br&gt;följer några nämnvärda opinionsbildande effekter av en lagbestämmelse&lt;br&gt;som endast sällan kan väntas bli tillämpad. Lagrådet vill också erinra om&lt;br&gt;att det inte föreslagits någon motsvarande kriminalisering av bruket i den&lt;br&gt;föreslagna lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor&lt;br&gt;(prop. 1997/98:183).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser sig kunna konstatera att under senare tid lagförslag vars&lt;br&gt;huvudsakliga effekt varit markerande har förekommit påfallande ofta.&lt;br&gt;Det far emellertid generellt sett vara politikernas, inte Lagrådets, sak att&lt;br&gt;avgöra för vilka ändamål lagstiftning skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något annorlunda kan det ställa sig i fråga om förhållandet till&lt;br&gt;grundlagarna. Eftersom frihetsstraff knappast kommer att tillämpas för&lt;br&gt;enbart bruk av dopingmedel är det den med straffskalan förenade&lt;br&gt;möjligheten till kroppsbesiktning i form av provtagning och därmed&lt;br&gt;skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp som närmast kommer i fråga.&lt;br&gt;Begränsning i bl.a. det skyddet far enligt 2 kap. 12 § regeringsformen&lt;br&gt;göras genom lag men endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart&lt;br&gt;i ett demokratiskt samhälle - vilket naturligvis är fallet med förevarande&lt;br&gt;förslag - och dessutom endast i den utsträckning det är nödvändigt med&lt;br&gt;hänsyn till det ändamål som har föranlett begränsningen. Med beaktande&lt;br&gt;av vad som förut sagts om de praktiska effekterna av förslaget och av att&lt;br&gt;Sverige blir i huvudsak ensamt om att kriminalisera bruket av&lt;br&gt;dopingmedel kan det ifrågasättas om möjligheten till kroppsbesiktning är&lt;br&gt;&amp;quot;nödvändig&amp;quot; för att tillgodose det ändamål som bär upp den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även frågan om vad som är nödvändigt är emellertid en värderings-&lt;br&gt;fråga som Lagrådet endast undantagsvis kan anlägga synpunkter på.&lt;br&gt;Lagrådet kan inte i detta fall göra gällande att förslaget strider mot 2 kap.&lt;br&gt;12 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren förekommer ett uttalande om&lt;br&gt;bevisvärdering vid invändningar om att innehav av dopingmedel endast&lt;br&gt;avser eget bruk. Lagrådet vill i detta sammanhang erinra om Högsta&lt;br&gt;domstolens ofta upprepade beviskrav att det skall vara ställt utom rimligt&lt;br&gt;tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brott enligt åtalet; kravet&lt;br&gt;gäller även vid grova narkotikabrott (NJA 1982 s. 164, jfr 1991 s. 612).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket behandlar ringa brott. I lagrådsremissen har lagtexten&lt;br&gt;kompletterats med en precisering av de kriterier som bör ligga till grund&lt;br&gt;för bedömningen av när ett dopingbrott kan anses vara ringa. Det anges&lt;br&gt;härvid, något kryptiskt, att bedömningen skall ske &amp;quot;med hänsyn till&lt;br&gt;mängd och befattning samt övriga omständigheter&amp;quot;. Hänsyn skall således&lt;br&gt;tas till samtliga omständigheter, dock särskilt till mängden dopingmedel&lt;br&gt;och till gärningsmannens befattning med dessa. Hänvisningen till&lt;br&gt;gärningsmannens &amp;quot;befattning&amp;quot; avser att uttrycka, att det ringa brottet&lt;br&gt;främst är avsett för gärningar som innefattar eget bruk eller innehav av&lt;br&gt;dopingmedel för eget bruk. Synsättet är detsamma som vid&lt;br&gt;narkotikabrott. I författningskommentaren görs också flera hänvisningar&lt;br&gt;till praxis på narkotikaområdet. Under dessa omständigheter synes det&lt;br&gt;lämpligt att lagtexten formuleras i samklang med motsvarande stad-&lt;br&gt;gande beträffande narkotikabrott, med den skillnad som betingas av att&lt;br&gt;arten av dopingmedel såsom framhålls i författningskommentaren inte&lt;br&gt;har någon betydelse vid bedömningen av om ett dopingbrott skall anses&lt;br&gt;ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår därför att andra stycket inleds på följande sätt: &amp;quot;Är&lt;br&gt;ett brott som avses i första stycket med hänsyn till mängden doping-&lt;br&gt;medel och övriga omständigheter att anse som ringa —&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom anförts under 3 § framgår av författningskommentaren att praxis&lt;br&gt;på narkotikaområdet i tillämpliga delar anses kunna vara vägledande för&lt;br&gt;den straffrättsliga bedömningen. Liksom 3 § bör även förevarande&lt;br&gt;paragraf utformas i närmare anslutning till motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;narkotikastrafflagen. Lagrådet förordar att andra meningen ges följande&lt;br&gt;lydelse: &amp;quot;Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt&lt;br&gt;beaktas om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i&lt;br&gt;större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd doping-&lt;br&gt;medel eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill tillägga att det för sin del inte finner behov av&lt;br&gt;motsvarande ändringar i förslaget till lag om ändring i lagen om handel&lt;br&gt;med läkemedel m.m. Det förslaget avser även andra läkemedel än&lt;br&gt;dopingmedel och har därför ett svagare samband med&lt;br&gt;narkotikastrafflagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren till paragrafen anges att en hantering som i&lt;br&gt;och för sig avsett en betydande mängd inte behöver bedömas enligt den&lt;br&gt;strängare straffskalan exempelvis om hanteringen ägt rum enbart i syfte&lt;br&gt;att finansiera det egna missbruket. Lagrådet vill ifrågasätta om detta - vid&lt;br&gt;en jämförelse med praxis i narkotikamål - typiskt sett är riktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en uppräkning av vilka uppgifter socialnämnderna&lt;br&gt;har inom socialtjänsten i fråga om bam och ungdom. Bestämmelsen är&lt;br&gt;allmänt hållen och innehåller generella begrepp och uttryckssätt. Denna&lt;br&gt;uppläggning bryts emellertid genom den precisering som föreslås införd i&lt;br&gt;fråga om &amp;quot;sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel&amp;quot;. Motivet för att detta har angetts så specifikt&lt;br&gt;uppges vara att det finns medel som inom idrottsrörelsen betecknas som&lt;br&gt;dopingmedel men som inte är det enligt lagen härom. Det är i regel&lt;br&gt;angeläget att uppgifter som åläggs någon i lag är noga specifiserade.&lt;br&gt;Lagrådet vill emellertid väcka frågan om det inte just i det här speciella&lt;br&gt;sammanhanget och mot bakgrund av att det trots allt är fråga om en&lt;br&gt;marginell företeelse kan undvaras. I så fall skulle man kunna nöja sig&lt;br&gt;enbart med ordet &amp;quot;dopingmedel&amp;quot; och utveckla begreppet närmare i&lt;br&gt;specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet erinrar om att åtskilliga bestämmelser i lagrådsremissen&lt;br&gt;föreslås ändrade också i prop. 1997/98:183. Ändringarna torde få&lt;br&gt;samordnas under den fortsatta beredningen av förevarande lagförslag i&lt;br&gt;regeringskansliet eller i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 september 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,&lt;br&gt;Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Pagrotsky, Messing, Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:3 Åtgärder mot dopning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab, Stockholm 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:SoU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1899-01-01 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-09-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-10-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-10-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-10-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 12:40:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM033</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 12:40:42</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:SoU5</uppgift>
<ref_dok_id>GM01SoU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Kontroll av syntetiska droger och åtgärder mot dopning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:3&lt;br/&gt;
Åtgärder mot dopning</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:3 Åtgärder mot dopning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kerstin Heinemann  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:3&lt;br/&gt;
Åtgärder mot dopning</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:3 Åtgärder mot dopning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kerstin Heinemann  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>