<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2288564</hangar_id>
 <dok_id>GM0327</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>27</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:27</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utrikesdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>27</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-10-22 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:10</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0327/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0327</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0327</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1998/99:27&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0327/prop_199899__27-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 22 oktober 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utrikesdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att straffbestämmelserna m.m. i lagen (1996:95)&lt;br&gt;om vissa internationella sanktioner skall kunna tillämpas vid&lt;br&gt;överträdelser av förbud i förhållande till tredje land i förordningar om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen,&lt;br&gt;även om dessa inte grundar sig på ett beslut eller en rekommendation av&lt;br&gt;Förenta nationernas säkerhetsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext..............................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationella sanktioner...................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationella sanktioner...................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella sanktioner..................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförande av sanktioner i Sverige...........................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Straff vid överträdelser av vissa sanktionsbestämmelser................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;Promemorians lagförslag......................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1998 .... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad...........................................................................................30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande forslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om&lt;br&gt;vissa internationella sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1-3, 6, 8 och 15 §§ samt rubriken närmast&lt;br&gt;före 2 § lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller föreskrifter om genomförandet av internationella&lt;br&gt;sanktioner som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;har beslutats eller rekommenderats av Förenta nationernas&lt;br&gt;säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har beslutats i överensstämmelse med bestämmelserna om en&lt;br&gt;gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen och som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fred och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med blockerad stat avses i&lt;br&gt;denna lag en stat, ett område eller&lt;br&gt;något annat, exempelvis en&lt;br&gt;organisation eller en regim, som är&lt;br&gt;föremål för sanktioner enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen finns också föreskrifter&lt;br&gt;som gäller förordningar om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner som har&lt;br&gt;beslutats av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blockerad stat: en stat, ett&lt;br&gt;område eller något annat,&lt;br&gt;exempelvis en organisation eller&lt;br&gt;en regim, som är föremål för&lt;br&gt;sanktioner enligt 1 § första stycket,&lt;br&gt;tredje land: en stat som inte&lt;br&gt;ingår i Europeiska unionen, eller&lt;br&gt;ett område eller något annat,&lt;br&gt;exempelvis en organisation eller&lt;br&gt;en regim, i en sådan stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far förordna att&lt;br&gt;sanktioner enligt denna lag skall&lt;br&gt;genomföras med anledning av ett&lt;br&gt;beslut eller en rekommendation&lt;br&gt;som avses il §. Förordnandet&lt;br&gt;skall överlämnas till riksdagen för&lt;br&gt;godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får förordna att&lt;br&gt;sanktioner enligt denna lag skall&lt;br&gt;genomföras med anledning av ett&lt;br&gt;beslut eller en rekommendation&lt;br&gt;som avses i 1 § första stycket.&lt;br&gt;Förordnandet skali överlämnas till&lt;br&gt;riksdagen för godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande upphör att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det inte har överlämnats till riksdagen för godkännande inom en&lt;br&gt;månad från det att regeringen meddelade förordnandet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om riksdagen inte har godkänt det inom två månader från det att&lt;br&gt;förordnandet överlämnades till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkning av tid för riksdagens godkännande enligt andra stycket 2&lt;br&gt;skall man bortse från tid då riksdagen gör ett längre uppehåll i&lt;br&gt;kammarens arbete än en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall så snart som möjligt upphäva ett förordnande enligt&lt;br&gt;3 § första stycket eller föreskrifter som har meddelats i enlighet med ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant förordnande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när och i samma utsträckning&lt;br&gt;som ett sådant beslut eller en sådan&lt;br&gt;rekommendation som avses i 1 §&lt;br&gt;har upphävts eller upphört att&lt;br&gt;gälla, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om förhållandena har ändrats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när och i samma utsträckning&lt;br&gt;som ett sådant beslut eller en sådan&lt;br&gt;rekommendation som avses i 1 §&lt;br&gt;första stycket har upphävts eller&lt;br&gt;upphört att gälla, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om förhållandena har ändrats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så att syftet med ett sådant beslut&lt;br&gt;som avses i 1 § 2 inte längre finns&lt;br&gt;kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så att syftet med ett sådant beslut&lt;br&gt;som avses i 1 § första stycket 2&lt;br&gt;inte längre finns kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall också så snart som möjligt upphäva föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats i enlighet med ett förordnande enligt 3 § första stycket, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordnandet har upphört att gälla enligt 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats enligt 4 §&lt;br&gt;döms till böter eller till fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,&lt;br&gt;till fängelse i högst fyra år. Den som har begått gärningen av grov&lt;br&gt;oaktsamhet döms till böter eller till fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den&lt;br&gt;som bryter mot förbud i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av ett sådant beslut eller&lt;br&gt;en sådan rekommendation som&lt;br&gt;avses i 1 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den&lt;br&gt;som bryter mot förbud i&lt;br&gt;förhållande till tredje land i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med stöd av artikel 73g eller&lt;br&gt;artikel 228a i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemenskapen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. före den 1 november 1993&lt;br&gt;med anledning av ett sådant beslut&lt;br&gt;eller en sådan rekommendation&lt;br&gt;som avses i 1 § första stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas om brottet är ringa.&lt;br&gt;Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller medhjälp till en&lt;br&gt;gärning som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna&lt;br&gt;vilka förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av sådana beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer som avses i&lt;br&gt;1 § 1 och för vilka straffansvar&lt;br&gt;därför gäller här i landet direkt&lt;br&gt;enligt 8 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna&lt;br&gt;vilka förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen och för&lt;br&gt;vilka straffansvar gäller här i&lt;br&gt;landet direkt enligt 8 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om&lt;br&gt;vissa internationella sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1996:95) om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats enligt 4 §&lt;br&gt;döms till böter eller till fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,&lt;br&gt;till fängelse i högst fyra år. Den som har begått gärningen av grov&lt;br&gt;oaktsamhet döms till böter eller till fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den som bryter mot förbud i förhållande till&lt;br&gt;tredje land i en förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med stöd av artikel 73g eller&lt;br&gt;artikel 228a i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemenskapen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. före den 1 november 1993 med anledning av ett sådant beslut eller&lt;br&gt;en sådan rekommendation som avses i 1 § första stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas om brottet är ringa.&lt;br&gt;Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller medhjälp till en&lt;br&gt;gärning som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med stöd av artikel 60 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Fördraget om&lt;br&gt;av Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 301&lt;br&gt;upprättandet&lt;br&gt;gemenskapen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lydelse enligt lagförslag 1 i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelserna i 8 § andra stycket lagen (1996:95) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner (sanktionslagen) gäller brott mot förbud i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen (EG) med anledning av ett beslut eller en rekommendation&lt;br&gt;av Förenta nationernas (FN:s) säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s&lt;br&gt;stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen (1998:309) om ändring i lagen (1996:95) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner (bet. 1997/98:UU24, rskr. 1997/98:248)&lt;br&gt;infördes en ny paragraf, 16 §, i sanktionslagen. Lagändringen innebär&lt;br&gt;bl.a. att straffbestämmelserna i 8 § sanktionslagen skall tillämpas också i&lt;br&gt;fråga om överträdelser av förbud i en förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av EG med anledning av ett beslut om&lt;br&gt;sanktioner som har fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om&lt;br&gt;en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen (Unionsfördraget) och som syftar till att upprätthålla eller&lt;br&gt;återställa internationell fred och säkerhet, dvs. även om rådsförordningen&lt;br&gt;inte har beslutats med anledning av ett beslut eller en rekommendation av&lt;br&gt;FN:s säkerhetsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 1998 och gäller till och med den&lt;br&gt;31 december 1998. Den kom till på initiativ av Utrikesutskottet och hade&lt;br&gt;sin bakgrund i att medlemsstaterna i Europeiska unionens råd den 19&lt;br&gt;mars 1998 på grundval av artikel J 2 i Unionsfördraget enhälligt hade&lt;br&gt;beslutat om en gemensam ståndpunkt, 98/240/GUSP, om restriktiva&lt;br&gt;åtgärder mot Förbundsrepubliken Jugoslavien (EGT nr L 95, 27.3.1998,&lt;br&gt;s.l). Vissa av dessa restriktiva åtgärder förutsatte åtgärder på&lt;br&gt;gemenskapsnivå. Rådet beslutade därför med stöd av artiklarna 73g och&lt;br&gt;228a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-&lt;br&gt;fördraget) förordningen (EG) nr 926/98 av den 27 april 1998 om att&lt;br&gt;inskränka vissa ekonomiska förbindelser med Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Jugoslavien (EGT nr L 130, 1.5.1998, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets förordning (EG) nr 926/98 beslutades inte med anledning av ett&lt;br&gt;beslut eller en rekommendation av FN.s säkerhetsråd.&lt;br&gt;Straffbestämmelserna i 8 § sanktionslagen kunde därför inte tillämpas på&lt;br&gt;överträdelser av sanktionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesutskottet anförde i sitt betänkande (bet. 1997/98:UU24 s. 4) att&lt;br&gt;riksdagen har ett legitimt intresse av att ingående diskutera dessa frågor&lt;br&gt;för att på grundval av en debatt kunna fatta mera principiella och&lt;br&gt;övergripande beslut. Utskottet föreslog av detta skäl att lagändringen&lt;br&gt;skulle ges en tidsbegränsad giltighet och att regeringen borde återkomma&lt;br&gt;med en proposition som kan behandlas av riksdagen i sådan tid att en ny&lt;br&gt;lag kan träda i kraft till årsskiftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Utrikesdepartementet har i juni 1998 upprättats en promemoria&lt;br&gt;om ändringar i sanktionslagen. Promemorians lagförslag finns i bilaga 1.&lt;br&gt;Promemorian har remissbehandlats. Remissyttranden har kommit in från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge, Riksåklagaren, Kommerskollegium,&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen, Sveriges Industriförbund och&lt;br&gt;Svenska Bankföreningen. Remissvaren finns tillgängliga i&lt;br&gt;lagstiftningsärendet (UD98/1152/ERS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 8 oktober 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande bifogas som&lt;br&gt;bilaga 3. Lagrådets synpunkter har godtagits av regeringen. Detta har&lt;br&gt;föranlett att regeringen föreslår ett tillägg till 1 § och följdändringar i 2,&lt;br&gt;3, 6 och 8 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Internationella sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sanktioner inom FN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt FN-stadgan kan FN:s säkerhetsråd under vissa förhållanden anta&lt;br&gt;resolutioner om ekonomiska och andra sanktioner av icke militär natur i&lt;br&gt;syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.&lt;br&gt;Sådana resolutioner kan ges i form av bindande beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer. En stat som är medlem i FN är enligt FN-stadgan&lt;br&gt;skyldig att godta och verkställa säkerhetsrådets bindande beslut om&lt;br&gt;sådana sanktioner. En rekommendation av rådet är däremot endast en&lt;br&gt;uppmaning till medlemsstaterna utan beslutets bindande kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en resolution om sanktioner skall fa rättsverkningar för enskilda&lt;br&gt;fysiska och juridiska personer krävs att den genomförs i nationell&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktioner inom EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om sanktioner kan fattas inom Europeiska unionen (EU) av rådet&lt;br&gt;inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken&lt;br&gt;(GUSP). Beslutet kan fattas med anledning av ett beslut eller en&lt;br&gt;rekommendation av FN:s säkerhetsråd. Ett sådant beslut kan också fattas&lt;br&gt;självständigt utan ett föregående FN-beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I böljan av 1970-talet inledde de dåvarande medlemsländerna i EG ett&lt;br&gt;mellanstatligt samarbete i utrikespolitiska frågor, det europeiska politiska&lt;br&gt;samarbetet (EPS). En successiv fördjupning av detta samarbete skedde&lt;br&gt;och år 1987, i samband med ikrafträdandet av den s.k. enhetsakten, kom&lt;br&gt;arrangemanget att lyftas in i EG:s formella regelverk. Den mellanstatliga&lt;br&gt;karaktären av detta samarbete påverkades emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för samarbetet i EPS beslutade medlemsländerna om&lt;br&gt;kollektiva sanktioner som ett medel i utrikespolitiskt syfte. Det rörde sig&lt;br&gt;t. ex. om inskränkningar i besöksutbyte, hemkallande av diplomatisk&lt;br&gt;personal och begränsningar eller avbrytande av bistånd och&lt;br&gt;handelsförbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Unionsfördraget ersattes samarbetet inom EPS av GUSP.&lt;br&gt;GUSP regleras i avdelning V i Unionsfördraget. I syfte att uppnå målen&lt;br&gt;för GUSP har medlemsstaterna i rådet i flera fall fattat beslut om&lt;br&gt;sanktioner. De har oftast fattats med anledning av ett FN-beslut, men på&lt;br&gt;senare tid har medlemsstaterna i rådet i några fall fattat beslut om&lt;br&gt;sanktioner utan ett föregående beslut eller en rekommendation av FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall enligt artikel&lt;br&gt;J 1 ha som mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen och&lt;br&gt;oavhängighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att på alla sätt stärka unionens och dess medlemsstaters säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i överens-&lt;br&gt;stämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga, principerna i&lt;br&gt;Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att främja det internationella samarbetet och att utveckla och befästa&lt;br&gt;demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Unionsfördraget kan beslut inom GUSP vara av två olika slag.&lt;br&gt;Det rör sig för det första om beslut om gemensamma ståndpunkter enligt&lt;br&gt;artikel J 2. En gemensam ståndpunkt skall vara vägledande för varje&lt;br&gt;lands nationella politik och dess uppträdande inom internationella&lt;br&gt;organisationer och på internationella konferenser. Det andra slaget av&lt;br&gt;beslut regleras i artikel J 3 och avser beslut om gemensamma åtgärder.&lt;br&gt;Rådet skall på grundval av allmänna riktlinjer från Europeiska rådet&lt;br&gt;besluta att en fråga skall bli föremål för en gemensam åtgärd. Beslut om&lt;br&gt;en gemensam ståndpunkt eller om en gemensam åtgärd fattas av&lt;br&gt;ministerrådet och skall alltid vara enhälligt. Rådet kan dock enhälligt&lt;br&gt;besluta vilka frågor under den gemensamma åtgärdens förlopp som kan&lt;br&gt;avgöras med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut inom GUSP att införa sanktioner fattas i form av en&lt;br&gt;gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget införs ett nytt beslutsinstrument inom&lt;br&gt;ramen för GUSP, nämligen gemensamma strategier. Gemensamma&lt;br&gt;strategier skall beslutas enhälligt av Europeiska rådet i frågor där&lt;br&gt;medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen. De gemensamma&lt;br&gt;strategierna förutses bli mer omfattande och detaljerade än de allmänna&lt;br&gt;riktlinjerna. Rådets uppgift blir att fatta de beslut som behövs för att&lt;br&gt;fastställa och genomföra den gemensamma politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget definieras användningsområdet för de&lt;br&gt;befintliga beslutsinstrumenten gemensam åtgärd och gemensam&lt;br&gt;ståndpunkt. De gemensamma åtgärderna skall avse specifika situationer&lt;br&gt;där operativa insatser från unionens sida anses nödvändiga (artikel J 4.1)&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma ståndpunkterna skall ange unionens inställning till en&lt;br&gt;särskild fråga av geografisk eller tematisk karaktär (artikel J 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Amsterdamfördraget skall huvudregeln alltjämt vara att beslut&lt;br&gt;inom ramen for GUSP fattas med enhällighet (artikel J 13.1). I syfte att&lt;br&gt;effektivisera beslutsfattandet infors emellertid en möjlighet att fatta&lt;br&gt;beslut om en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet (artikel J 13.2). Beslut med kvalificerad majoritet&lt;br&gt;förutsätter att beslutet fattas på grundval av en gemensam strategi. En&lt;br&gt;medlemsstat kan av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik&lt;br&gt;motsätta sig att beslut fattas med kvalificerad majoritet. Alla beslut som&lt;br&gt;har militära eller försvarsmässiga konsekvenser skall också fattas med&lt;br&gt;enhällighet. Beslut om en gemensam strategi fattas, som tidigare nämnts,&lt;br&gt;med enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande av sanktioner inom EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ekonomiska sanktioner inom GUSP är inte omedelbart&lt;br&gt;tillämpligt i medlemsstaterna. Ett sådant beslut måste omvandlas i&lt;br&gt;konkreta åtgärder antingen på nationell nivå eller - om åtgärderna faller&lt;br&gt;inom ramen för gemenskapens kompetens - på gemenskapsnivå som är&lt;br&gt;bindande för medlemsstaterna. Artikel 228a i EG-fördraget reglerar hur&lt;br&gt;genomförande av sanktioner på gemenskapsnivå skall gå till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln föreskrivs följande. Om en gemensam ståndpunkt eller en&lt;br&gt;gemensam åtgärd som har beslutats enligt bestämmelserna om en&lt;br&gt;gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Unionsfördraget förutsätter ett&lt;br&gt;handlande från gemenskapens sida som helt eller delvis avbryter eller&lt;br&gt;begränsar de ekonomiska förbindelserna med ett eller flera tredje länder,&lt;br&gt;skall rådet besluta om de brådskande åtgärder som är nödvändiga. Beslut&lt;br&gt;fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 73g i EG-fördraget kan rådet i sådana fall också vidta&lt;br&gt;nödvändiga brådskande åtgärder gentemot berörda tredje länder vad&lt;br&gt;gäller kapitalrörelser och betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att artikel 73g eller artikel 228a skall kunna tillämpas förutsätts&lt;br&gt;alltså ett beslut inom ramen för det mellanstatliga samarbetet i GUSP om&lt;br&gt;en gemensam ståndpunkt eller om en gemensam åtgärd enligt artikel J 2&lt;br&gt;respektive J 3 i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Genomförande av sanktioner i Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sanktioner som har beslutats av FN:s säkerhetsråd eller av EU inom&lt;br&gt;ramen för GUSP-samarbetet genomförs i allmänhet genom&lt;br&gt;rådsförordningar, när gemenskapen har kompetens på det område som&lt;br&gt;sanktionerna gäller. Rådsförordningama är bindande och direkt&lt;br&gt;tillämpliga i vaije medlemsstat. Någon nationell lagstiftningsåtgärd är&lt;br&gt;inte tillåten i de frågor som regleras av förordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På områden där gemenskapen saknar kompetens eller där&lt;br&gt;gemenskapen avstår från att utnyttja sin lagstiftningskompetens kan det&lt;br&gt;bli nödvändigt att genomföra FN- eller GUSP-sanktioner på nationell&lt;br&gt;nivå. För detta ändamål har ett särskilt förfarande tillskapats genom&lt;br&gt;sanktionslagen (jfr prop. 1995/96:35, bet. 1995/96:UU12, rskr.&lt;br&gt;1995/96:168).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktionslagen är uppbyggd som en s.k. fullmaktslag. Regeringen kan&lt;br&gt;enligt 3 § sanktionslagen förordna att sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse med FN-stadgan eller sanktioner&lt;br&gt;som har beslutats i överensstämmelse med GUSP-bestämmelsema i&lt;br&gt;Unionsfördraget och som syftar till att upprätthålla eller återställa&lt;br&gt;internationell fred och säkerhet skall genomföras. För att genomföra&lt;br&gt;sådana sanktioner far regeringen enligt 4 § sanktionslagen meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud i förhållande till en blockerad stat i fråga om&lt;br&gt;utlänningars vistelse här i landet, in- eller utförsel av varor, pengar eller&lt;br&gt;andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning,&lt;br&gt;näringsverksamhet, trafik eller undervisning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sanktionslagen finns också bestämmelser om straff för den som bryter&lt;br&gt;mot ett förbud som har meddelats enligt sanktionslagen (8 § första&lt;br&gt;stycket). I lagen finns också bestämmelser om straff för den som bryter&lt;br&gt;mot ett förbud i en förordning om ekonomiska sanktioner som har&lt;br&gt;beslutats av EG med anledning av ett beslut av FN:s säkerhetsråd (8 §&lt;br&gt;andra stycket). Till straffbestämmelserna är också bundna vissa andra&lt;br&gt;bestämmelser om åtal, förverkande m.m. i 9-15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått av det föregående (avsnitt 3) finns numera en&lt;br&gt;tidsbegränsad bestämmelse om straff för den som bryter mot ett förbud i&lt;br&gt;en förordning som har beslutats av EG med anledning av ett beslut om&lt;br&gt;sanktioner som har fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om&lt;br&gt;en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Unionsfördraget och som&lt;br&gt;syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet&lt;br&gt;(16 §). Sistnämnda bestämmelse upphör att gälla i och med utgången av&lt;br&gt;år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Straff vid överträdelser av vissa&lt;br&gt;sanktionsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffbestämmelserna i 8 § sanktionslagen skall&lt;br&gt;tillämpas på överträdelser av förbud i förhållande till tredje land i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG med&lt;br&gt;stöd av artikel 73g eller artikel 228a i EG-fördraget, även om dessa&lt;br&gt;inte grundar sig på ett beslut eller en rekommendation av FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tredje land skall i detta sammanhang avses inte bara en stat&lt;br&gt;utanför EU utan även ett område eller något annat, exempelvis en&lt;br&gt;organisation eller en regim, i en sådan stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna alla&lt;br&gt;förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG och&lt;br&gt;för vilka straffansvar gäller direkt här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorians förslag motsvarar i huvudsak&lt;br&gt;regeringens förslag. Förutom en annan språklig och teknisk utformning&lt;br&gt;innebär regeringens förslag den skillnaden i sak i förhållande till&lt;br&gt;promemorians förslag att straffbestämmelserna i 8 § sanktionslagen blir&lt;br&gt;tillämpliga på överträdelser av förbud i alla förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av EG, oavsett sanktionernas syfte.&lt;br&gt;Promemorians förslag är i detta hänseende inskränkt till sådana&lt;br&gt;sanktioner som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell&lt;br&gt;fred och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller lämnar det utan erinran. En sådan inställning redovisas av&lt;br&gt;Riksåklagaren, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommerskollegium,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Generaltullstyrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen. Hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge anför att den föreslagna lagändringen ligger nära till hands&lt;br&gt;men att det finns anledning att fästa uppmärksamhet på de synpunkter av&lt;br&gt;rättssäkerhetskaraktär som framfördes i SOU 1995:28. Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund är kritiskt mot att EU beslutar om sanktioner som inte är&lt;br&gt;förankrade i det globala samfundet, dvs. FN eller motsvarande&lt;br&gt;organisation. Industriförbundet säger sig av denna anledning inte kunna&lt;br&gt;stödja förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § första stycket sanktionslagen finns bestämmelser om straff för den&lt;br&gt;som bryter mot förbud som har meddelats enligt lagen. Enligt 8 § andra&lt;br&gt;stycket skall första stycket också gälla den som bryter mot förbud i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG med&lt;br&gt;anledning av ett beslut eller en rekommendation av FN:s säkerhetsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 16 § sanktionslagen finns en tidsbegränsad bestämmelse om straff för&lt;br&gt;den som bryter mot ett förbud i en förordning om ekonomiska sanktioner&lt;br&gt;som har beslutats av EG med anledning av ett beslut om sanktioner som&lt;br&gt;har beslutats i överensstämmelse med bestämmelserna om en gemensam&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitik och som syftar till att upprätthålla eller&lt;br&gt;återställa internationell fred och säkerhet. Den tidsbegränsade&lt;br&gt;bestämmelsen i 16 § infördes genom lagen (1998:309) om ändring i&lt;br&gt;lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner. Lagen trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1998 och gäller till och med utgången av år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till sistnämnda bestämmelse var de åtgärder som EG hade&lt;br&gt;beslutat om genom rådets förordning (EG) nr 926/98 av den 27 april&lt;br&gt;1998 om att inskränka vissa ekonomiska förbindelser med&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Jugoslavien (EGT nr L 130, 1.5.1998, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen baserade sig på den av rådet fastställda gemensamma&lt;br&gt;ståndpunkten av den 19 mars 1998 (98/240/GUSP) om restriktiva&lt;br&gt;åtgärder mot Förbundsrepubliken Jugoslavien (EGT nr L 95, 27.3.1998,&lt;br&gt;s.l).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s säkerhetsråd hade däremellan, den 31 mars 1998, i resolution&lt;br&gt;1160 (1998) beslutat om ett vapenembargo mot Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Jugoslavien, inklusive Kosovo, och ett forbud mot beväpning och träning&lt;br&gt;för terroristaktiviteter där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets förordning, som i vissa avseenden går längre än säkerhetsrådets&lt;br&gt;beslut, kunde inte anses ha beslutats med anledning av ett FN-beslut om&lt;br&gt;sanktioner. Eftersom straffbestämmelsen i 8 § sanktionslagen förutsätter&lt;br&gt;att EG-beslutet har föregåtts av ett sådant FN-beslut, inrymde&lt;br&gt;sanktionslagen i sin dåvarande lydelse inte någon möjlighet att utdöma&lt;br&gt;straff för överträdelser av förbuden i rådets förordning (EG) nr 926/98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesutskottet föreslog därför på eget initiativ att sanktionslagen&lt;br&gt;skulle ändras så att straff kan dömas ut för överträdelser av förbud som&lt;br&gt;har meddelats i EG-förordningar om ekonomiska sanktioner även i de&lt;br&gt;fall förordningarna inte har beslutats med anledning av ett FN-beslut (bet.&lt;br&gt;1997/98:UU24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den nyss nämnda lagändringen har EG beslutat ytterligare tre&lt;br&gt;förordningar om ekonomiska sanktioner som inte grundar sig på FN-&lt;br&gt;beslut om sanktioner. Det är rådets förordning (EG) nr 1295/98 av den&lt;br&gt;22 juni 1998 om frysande av tillgångar som Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Jugoslaviens och Serbiska republikens regeringar har utomlands (EGT nr&lt;br&gt;L 178, 23.6.1998, s. 33), rådets förordning (EG) nr 1607/98 av den 24&lt;br&gt;juli 1998 om förbud mot nya investeringar i Serbiska republiken (EGT nr&lt;br&gt;L 209, 25.7.1998, s. 16) och slutligen rådets förordning (EG) nr 1901/98&lt;br&gt;av den 7 september 1998 om förbud för jugoslaviska transportföretag att&lt;br&gt;flyga mellan Förbundsrepubliken Jugoslavien och Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen (EGT nr L248, 8.9.1998, s. 1). De två först nämnda&lt;br&gt;förordningarna har beslutats med stöd av artiklarna 73g och 228a i EG-&lt;br&gt;fördraget. Den tredje förordningen har beslutats med stöd av enbart&lt;br&gt;artikel 228a. Alla grundar sig på gemensamma ståndpunkter som&lt;br&gt;enhälligt har fastställts av rådet enligt artikel J 2 i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-sanktioner utan FN-bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella sanktioner syftar i första hand till att förmå en stat eller&lt;br&gt;exempelvis en regim att ändra sitt beteende. För att sanktionerna skall fa&lt;br&gt;så stor effekt som möjligt bör de i största möjliga utsträckning beslutas&lt;br&gt;av FN:s säkerhetsråd och genomföras globalt. För ett sådant beslut krävs&lt;br&gt;att nio av säkerhetsrådets femton medlemmar röstar för och att ingen av&lt;br&gt;de fem ständiga rådsmedlemmama röstar emot, dvs. utnyttjar sin vetorätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN-sanktioner har under 1990-talet kommit till ökad användning. Idag&lt;br&gt;är Angola (Unita), Förbundsrepubliken Jugoslavien, Irak, Liberia,&lt;br&gt;Libyen, Rwanda, Sierra Leone, Somalia och Sudan föremål för någon&lt;br&gt;form av FN-sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten visar emellertid att det i vissa fall kan vara svårt för FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd att fatta beslut om sanktioner, bl.a. på grund av de ständiga&lt;br&gt;medlemmarnas vetorätt. Det är i och för sig sällsynt att någon medlem&lt;br&gt;utnyttjar sin vetorätt. Redan risken för att så blir fallet kan emellertid&lt;br&gt;ibland vara tillräcklig för att ett förslag om FN-sanktioner aldrig skall&lt;br&gt;föras fram till omröstning i säkerhetsrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har redovisats i det föregående (se avsnitt 4) har EU möjlighet att&lt;br&gt;besluta om sanktioner även utan något föregående FN-beslut. Denna&lt;br&gt;möjlighet har endast i några få fall utnyttjats för beslut om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner, nu senast i fråga om sanktionerna mot Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Jugoslavien. Det har skett i syfte att - i enlighet med målen för GUSP -&lt;br&gt;bevara freden och stärka den internationella säkerheten samt befästa&lt;br&gt;respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna. EU har i dessa fall sökt bredast möjliga uppslutning för sitt&lt;br&gt;agerande i det internationella samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör Sverige även i fortsättningen medverka&lt;br&gt;till att sanktioner kan beslutas inom EU, när detta efter noggrann&lt;br&gt;prövning bedöms nödvändigt för att nå målen för GUSP och ett beslut&lt;br&gt;eller en rekommendation i FN:s säkerhetsråd inte bedöms vara en&lt;br&gt;framkomlig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en straffbestämmelse i sanktionslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså anledning att anta att man inom EU också i framtiden kan&lt;br&gt;komma att besluta om ekonomiska sanktioner som inte har sin bakgrund i&lt;br&gt;beslut eller rekommendationer av FN:s säkerhetsråd. Förordningar om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG är direkt tillämpliga i&lt;br&gt;medlemsstaterna och innebär normalt förbud för medlemsstaterna eller&lt;br&gt;enskilda att vidta vissa åtgärder, t.ex. att investera i det land mot vilket&lt;br&gt;sanktionerna riktar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det skall vara möjligt att effektivt upprätthålla sanktionerna&lt;br&gt;krävs att straff kan utdömas för brott mot dessa. Detta gäller i lika hög&lt;br&gt;grad förordningar som grundar sig på ett beslut om sanktioner inom EU&lt;br&gt;utan FN-bakgrund som sådana som har beslutats med anledning av ett&lt;br&gt;beslut eller en rekommendation av FN:s säkerhetsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s förordningar om ekonomiska sanktioner innehåller också&lt;br&gt;regelmässigt ett krav på medlemsstaterna att besluta om påföljder vid&lt;br&gt;överträdelser av bestämmelserna i förordningarna. Kravet på&lt;br&gt;bestämmelser om påföljd vid överträdelser av förbud meddelade i en&lt;br&gt;rådsförordning följer också av lojalitetsförpliktelsen i artikel 5 i EG-&lt;br&gt;fördraget. Enligt denna artikel skall medlemsstaterna vidta alla lämpliga&lt;br&gt;åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de&lt;br&gt;skyldigheter fullgörs som följer av fördraget eller av åtgärder som har&lt;br&gt;vidtagits av gemenskapens institutioner. I enlighet med&lt;br&gt;lojalitetsförpliktelsen i artikel 5 i EG-fördraget är medlemsstaterna&lt;br&gt;skyldiga att se till att direkt tillämpliga EG-regler i förordningar efterlevs&lt;br&gt;och att brott mot dessa beivras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna kan i princip själva välja vilken typ av påföljd som&lt;br&gt;bör komma i fråga. EG-domstolen har fastställt några allmänna principer&lt;br&gt;som den anser bör gälla som grund for medlemsstaternas val av påföljder&lt;br&gt;(se mål C-68/88 Kommissionen mot Grekland, REG 1989, s. 2965 och&lt;br&gt;mål C-326/88 Hansen, REG 1990, s. 2911). Enligt EG-domstolen skall&lt;br&gt;medlemsstaterna se till att överträdelser av gemenskapsrätten&lt;br&gt;sanktioneras i enlighet med liknande materiella eller processuella&lt;br&gt;bestämmelser som gäller för överträdelser av nationella regler av samma&lt;br&gt;slag. Påföljderna skall vara effektiva och stå i rimlig proportion till&lt;br&gt;överträdelsen och ha avskräckande effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapsrätten innefattar alltså en skyldighet att införa påföljder för&lt;br&gt;överträdelser av gemenskapsrätten. Påföljderna skall motsvara dem som&lt;br&gt;gäller överträdelser av nationella regler av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § första stycket sanktionslagen skall den som uppsåtligen&lt;br&gt;bryter mot ett förbud som har meddelats enligt 4 § dömas till böter eller&lt;br&gt;till fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst&lt;br&gt;fyra år. Den som har begått brottet av grov oaktsamhet döms till böter&lt;br&gt;eller till fängelse i högst sex månader. Med hänsyn till&lt;br&gt;lojalitetsförpliktelsen enligt artikel 5 i EG-fÖrdraget, så som den har&lt;br&gt;uttolkats av EG-domstolen, måste motsvarande straff gälla för&lt;br&gt;överträdelser av förbud i en rådsförordning om ekonomiska sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG&lt;br&gt;träder i allmänhet i kraft samma dag som de har publicerats i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas officiella tidning. Det innebär att det förflyter mycket&lt;br&gt;kort tid mellan beslutet om att anta förordningen och dess ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I straffskalan for brott mot förbud som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;sanktionslagen ingår fängelse. Det innebär att bestämmelser om straff för&lt;br&gt;brott mot förbud i en förordning om ekonomiska sanktioner som har&lt;br&gt;beslutats av EG måste ges i lag. Med hänsyn till tidsutdräkten är det inte&lt;br&gt;möjligt att i vaije enskilt fall komplettera en sådan förordning med&lt;br&gt;lagbestämmelser om straff. Sanktionslagens straffbestämmelser bör&lt;br&gt;därför göras tillämpliga också på överträdelser av rådsförordningar om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner som saknar FN-bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av en straffbestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då hur ett sådant blankettstraffbud skulle kunna utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande blankettstraffbuden som tar sikte på brott mot förbud i&lt;br&gt;rådsförordningar om ekonomiska sanktioner i 8 § andra stycket och 16 §&lt;br&gt;sanktionslagen är utformade så att de knyter an till sådana förordningar&lt;br&gt;som har beslutats med anledning av antingen ett beslut eller en&lt;br&gt;rekommendation från FN:s säkerhetsråd, eller ett beslut om sanktioner&lt;br&gt;som har fattats inom ramen för GUSP och som syftar till att upprätthålla&lt;br&gt;eller återställa internationell fred och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag motsvarar i sak den nuvarande regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att i straffbestämmelsen hänvisa till sådana rådsförordningar&lt;br&gt;om ekonomiska sanktioner som har beslutats med anledning av ett visst&lt;br&gt;beslut och för ett visst syfte lämnar man över till den enskilde att bedöma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledningen till att sanktionerna har införts och sanktionernas syfte.&lt;br&gt;Lämpligheten av en sådan ordning kan diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 190 i EG-fördraget skall EG:s rättsakter vara motiverade.&lt;br&gt;Detta innebär att den bestämmelse i EG-fördraget som rättsakten grundar&lt;br&gt;sig på alltid skall anges liksom motivet till att rättsakten antas (se&lt;br&gt;C-45/86 Kommissionen mot rådet, REG 1987, s. 1493). Med hänsyn till&lt;br&gt;detta framgår av ingressen till en förordning om internationella&lt;br&gt;sanktioner den rättsliga grunden för förordningen (artikel 73g eller artikel&lt;br&gt;228a i EG-fördraget) och det GUSP-beslut som förordningen är avsedd&lt;br&gt;att genomföra. Av ingressen framgår också att GUSP-beslutet är fattat&lt;br&gt;med anledning av ett FN-beslut, när så är fallet. I ingressen till en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska sanktioner kan man alltså direkt utläsa&lt;br&gt;anledningen till förordningen. Några betänkligheter från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt mot att i en straffbestämmelse hänvisa till&lt;br&gt;förordningar som har beslutats med anledning av ett FN-beslut eller&lt;br&gt;GUSP-beslut kan därför i och för sig inte anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ingressen till en förordning om ekonomiska sanktioner framgår&lt;br&gt;däremot i allmänhet inte syftet med de sanktioner som har beslutats inom&lt;br&gt;ramen för GUSP och som förordningen är avsedd att genomföra. För att&lt;br&gt;få reda på syftet måste man gå till ingressen till den gemensamma åtgärd&lt;br&gt;eller den gemensamma ståndpunkt som har fastställts av rådet och som&lt;br&gt;ligger till grund för förordningen. Enligt regeringens mening är det av&lt;br&gt;rättssäkerhetsskäl inte tillfredsställande att knyta en straffbestämmelse till&lt;br&gt;syftet med sanktionerna, när detta inte framgår av den rättsakt där&lt;br&gt;förbudet ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning är inte heller ändamålsenlig. Syftet med sanktioner&lt;br&gt;som beslutas inom ramen för GUSP behöver inte bara vara att&lt;br&gt;upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Syftet kan&lt;br&gt;också vara att förverkliga något eller några andra mål för GUSP, t.ex. att&lt;br&gt;stärka unionens säkerhet eller att främja respekten för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rättsliga grunden för en förordning om ekonomiska sanktioner är&lt;br&gt;artikel 73g eller artikel 228a i EG-fördraget. Artiklarna förutsätter att en&lt;br&gt;gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd har beslutats enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i&lt;br&gt;Unionsfördraget. Däremot förutsätts inte att GUSP-beslutet har FN-&lt;br&gt;bakgrund eller att det skall ha till syfte att förverkliga något särskilt mål&lt;br&gt;för GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl rättssäkerhetsskäl som ändamålssynpunkter talar därför mot att&lt;br&gt;knyta straffbestämmelsen till något syfte som sanktionerna är avsedda att&lt;br&gt;förverkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att den tilltänkta straffbestämmelsen utformas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att det klart och tydligt framgår vilka bestämmelser som är&lt;br&gt;straffsanktionerade. En tydlig avgränsning måste göras när det gäller&lt;br&gt;såväl de förordningar som de förbud som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73g eller artikel 228a i EG-fördraget utgör sedan&lt;br&gt;Unionsfördraget trädde i kraft den 1 november 1993 den rättsliga&lt;br&gt;grunden för genomförande av sanktioner. Artiklarna förutsätter att ett&lt;br&gt;beslut om en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt har fattats&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom ramen för GUSP och att åtgärderna är nödvändiga för att Prop. 1998/99:27&lt;br&gt;genomföra GUSP-beslutet. Som förut har framhållits framgår den&lt;br&gt;rättsliga grunden för en förordning alltid av förordningens ingress.&lt;br&gt;Genom att i en straffbestämmelse hänvisa till den rättsliga grunden för en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska sanktioner får man ett klart besked om vilka&lt;br&gt;slags förordningar det är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktionslagsutredningen anförde i sitt betänkande Lagen om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner - en översyn (SOU 1995:28, s. 95) att det inte&lt;br&gt;går att bara hänvisa till förbud i sådana förordningar som har beslutats&lt;br&gt;med stöd av de nyssnämnda artiklarna. Enligt utredningen skulle ett&lt;br&gt;sådant straffbud komma att omfatta samtliga förbudsbestämmelser i&lt;br&gt;förordningar grundade på artiklarna 73g och 228a i EG-fördraget. Vissa&lt;br&gt;av dessa skulle kanske inte kräva några straffbestämmelser och även om&lt;br&gt;de gjorde det skulle de med hänsyn till straffvärde kunna behöva&lt;br&gt;bedömas olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för utredningens synpunkter i denna del.&lt;br&gt;Som utredningen pekade på kan förordningar om ekonomiska sanktioner&lt;br&gt;i vart fall teoretiskt tänkas innehålla bestämmelser om andra förbud än&lt;br&gt;sådana som är avsedda att genomföra sanktioner, t. ex.&lt;br&gt;sekretessbestämmelser, och som med hänsyn till straffvärde skulle kunna&lt;br&gt;behöva bedömas annorlunda. De straffbelagda förbuden bör därför&lt;br&gt;preciseras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sanktionslagen har - i fråga om sådana sanktioner som genomförs i&lt;br&gt;Sverige - straffbestämmelsen utformats så att den avser överträdelser av&lt;br&gt;förbud som har meddelats enligt 4 § sanktionslagen. Bestämmelserna i&lt;br&gt;sistnämnda paragraf ger regeringen möjlighet att meddela förbud i&lt;br&gt;förhållande till en blockerad stat när det gäller bl.a. in- och utförsel av&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör en straffbestämmelse som nu diskuteras&lt;br&gt;utformas på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går emellertid inte att ange att förbudet skall vara i förhållande till&lt;br&gt;en blockerad stat. Med blockerad stat avses enligt 2 § sanktionslagen en&lt;br&gt;stat, ett område eller något annat, exempelvis en organisation eller en&lt;br&gt;regim, som är föremål för sanktioner enligt 1 §. Bestämmelserna i 1 §&lt;br&gt;sanktionslagen tar endast sikte på sanktioner med FN-bakgrund och&lt;br&gt;sådana sanktioner som har beslutats inom ramen för GUSP i syfte att&lt;br&gt;upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. De sanktioner&lt;br&gt;som det nu är fråga om är alla sanktioner som kan beslutas inom ramen&lt;br&gt;för GUSP, således även andra sanktioner än sådana som syftar till att&lt;br&gt;upprätthålla internationell fred och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den tilltänkta straffbestämmelsen måste därför ett annat begrepp än&lt;br&gt;blockerad stat väljas. Enligt regeringens mening ligger det närmast till&lt;br&gt;hands att välja begreppet tredje land. Straffbestämmelsen bör därför&lt;br&gt;utformas så att den avser överträdelser av förbud i förhållande till tredje&lt;br&gt;land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det viktigt att begreppet tredje land inte begränsas till att&lt;br&gt;bara avse en stat eller ett område som inte ingår i EU. I strävandena att&lt;br&gt;förfina sanktionsinstrumentet för att fa ut största möjliga politiska effekt&lt;br&gt;och minsta möjliga skada, har sanktioner kommit att riktas mot mer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väldefinierade målgrupper än en stat eller ett område. På samma sätt som&lt;br&gt;i fråga om begreppet blockerad stat bör begreppet tredje land också&lt;br&gt;innefatta något annat än en stat eller ett område, t.ex. en organisation&lt;br&gt;eller en regim (jfr prop. 1995/96:35 s. 16 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsats är därför att en straffbestämmelse i nu aktuellt&lt;br&gt;avseende bör utformas så att den avser förbud i förhållande till tredje&lt;br&gt;land i en förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG&lt;br&gt;med stöd av artikel 73g eller artikel 228a i EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tredje land skall härvid avses, förutom en stat som inte ingår i EU,&lt;br&gt;även ett område eller något annat, exempelvis en organisation eller en&lt;br&gt;regim i en sådan stat. Därigenom kommer straffbestämmelsen att nära&lt;br&gt;knyta an till utformningen av straffbestämmelsen i 8 § första stycket&lt;br&gt;sanktionslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed kommer den också att omfatta brott mot sådana förbud i alla&lt;br&gt;förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG, oavsett&lt;br&gt;om sanktionerna har FN-bakgrund och oavsett sanktionernas&lt;br&gt;utrikespolitiska syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har nämnts infördes artiklarna 73g och 228a i EG-&lt;br&gt;fördraget genom Unionsfördraget. Unionsfördraget trädde i kraft den 1&lt;br&gt;november 1993. Dessförinnan hade EG, i syfte att genomföra FN-beslut&lt;br&gt;om sanktioner, i några fall beslutat om förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner med stöd av artikel 235 i EG-fördraget. Den nuvarande&lt;br&gt;lydelsen av 8 § andra stycket sanktionslagen omfattar förbud också i&lt;br&gt;sådana förordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de förordningar som antogs innan Unionsfördraget trädde i kraft&lt;br&gt;gäller alltjämt rådets förordning (EEG) nr 3541/92 av den 7 december&lt;br&gt;1992 om förbud mot att tillmötesgå irakiska krav i samband med kontrakt&lt;br&gt;och transaktioner som omfattas av FN:s säkerhetsråds resolution 661&lt;br&gt;(1990) och därmed förknippade resolutioner (EGT nr L 361, 10.12.1992,&lt;br&gt;s. 1). Straffbestämmelserna i 8 § sanktionslagen måste därför även i&lt;br&gt;fortsättningen omfatta förbud i den nämnda förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningstekniskt bör det ske genom att man i huvudsak behåller&lt;br&gt;den nuvarande bestämmelsen i 8 § andra stycket sanktionslagen. För att&lt;br&gt;undvika en dubbelreglering bör paragrafen i denna del begränsas till&lt;br&gt;sådana förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG&lt;br&gt;före den 1 november 1993 med anledning av ett beslut eller en&lt;br&gt;rekommendation av FN:s säkerhetsråd. Efter den 1 november 1993 har&lt;br&gt;förordningar om ekonomiska sanktioner beslutats av EG med stöd av&lt;br&gt;artikel 73g eller 228a i EG-fördraget, oavsett om de har FN-bakgrund&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis att&lt;br&gt;straffbestämmelsen i 8 § andra stycket sanktionslagen bör utformas så att&lt;br&gt;den omfattar brott mot förbud i förhållande till tredje land i en förordning&lt;br&gt;om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG antingen med stöd av&lt;br&gt;artikel 73g eller 228a i EG-fördraget, eller före den 1 november 1993&lt;br&gt;med anledning av ett beslut eller en rekommendation av FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd. Samtidigt bör 2 § sanktionslagen kompletteras med en&lt;br&gt;definition av begreppet tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att ändringen av 8 § innebär att den begränsning&lt;br&gt;som anges i 1 § 2, nämligen till sanktioner som syftar till att återställa&lt;br&gt;internationell fred och säkerhet, blir missvisande såvitt angår lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Enligt Lagrådet bör i 1 § omtalas att lagen&lt;br&gt;innehåller föreskrifter även om andra förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Lagrådets uppfattning i denna del. Till paragrafen bör&lt;br&gt;därför läggas ett nytt andra stycke, i vilket anges att det i lagen också&lt;br&gt;finns föreskrifter som gäller förordningar om ekonomiska sanktioner som&lt;br&gt;har beslutats av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av detta tillägg till 1 § bör hänvisningarna till 1 § i 2, 3, 6&lt;br&gt;och 8 § § ändras så att de kommer att avse 1 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal, avvisning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 9-12 och 14 §§ sanktionslagen om straffbarhet (9 §),&lt;br&gt;åtal (10 §), förverkande (11 och 12 §§) och tvångsmedel m.m. (14 §)&lt;br&gt;innehåller hänvisningar till 8 § och kommer därmed att bli tillämpliga&lt;br&gt;även i nu aktuella fall. Någon ändring av dessa bestämmelser behövs&lt;br&gt;således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att genomföra sanktioner i enlighet med ett förordnande enligt 3 §&lt;br&gt;första stycket sanktionslagen far regeringen enligt 13 § meddela&lt;br&gt;föreskrifter om att en utlänning under vissa förhållanden kan avvisas&lt;br&gt;enligt utlänningslagen (1989:529). Utlänningen skall kunna avvisas, om&lt;br&gt;han skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en blockerad stat, och&lt;br&gt;han har begått eller avser att begå en handling som står i strid med&lt;br&gt;antingen förbud enligt 4 § eller förbud i en sådan av EG beslutad&lt;br&gt;förordning som avses i 8 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till 8 § andra stycket sanktionslagen innebär idag en&lt;br&gt;begränsning till sådana förordningar om ekonomiska sanktioner som har&lt;br&gt;beslutats av EG med anledning av sanktioner som har beslutats eller&lt;br&gt;rekommenderats av FN:s säkerhetsråd. Till följd av den föreslagna&lt;br&gt;ändringen av 8 § andra stycket kommer denna avgränsning inte att finnas&lt;br&gt;kvar. Ramen for regeringens möjlighet att meddela föreskrifter ges dock&lt;br&gt;genom att det för tillämpning av 13 § sanktionslagen förutsätts att det&lt;br&gt;finns ett förordnande enligt 3 §. Detta förutsätter i sin tur att det rör sig&lt;br&gt;om antingen ett FN-beslut om sanktioner eller ett GUSP-beslut om&lt;br&gt;sanktioner som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell&lt;br&gt;fred och säkerhet, och att beslutet i fråga skall genomföras på nationell&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen av 8 § andra stycket sanktionslagen innebär&lt;br&gt;alltså med avseende på 13 § att regeringen i samband med nationellt&lt;br&gt;genomförande av sanktioner kommer att kunna meddela föreskrifter om&lt;br&gt;avvisning av en utlänning, även for det fall att utlänningen bryter mot ett&lt;br&gt;GUSP-beslut om sanktioner som inte har FN-bakgrund men syftar till att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Enligt Prop. 1998/99:27&lt;br&gt;regeringens bedömning är denna utvidgning av tillämpningsområdet for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § naturlig. Om ett sådant GUSP-beslut om sanktioner skulle innehålla&lt;br&gt;bestämmelser om avvisning som måste genomföras på nationell nivå, bör&lt;br&gt;detta kunna ske med stöd av bestämmelsen i 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon ändring av 13 § sanktionslagen föreslås därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillkännagivande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 15 § sanktionslagen skall regeringen i Svensk författningssamling&lt;br&gt;(SFS) ge till känna vilka förordningar om ekonomiska sanktioner som&lt;br&gt;har beslutats av EG med anledning av FN-sanktioner och för vilka&lt;br&gt;straffansvar därför gäller här i landet direkt enligt 8 § andra stycket i&lt;br&gt;lagen. Bestämmelsen bör ändras så att tillkännagivande bör ske även av&lt;br&gt;de förordningar om ekonomiska sanktioner som inte har FN-bakgrund&lt;br&gt;och som nu kommer att omfattas av straffbestämmelsen. Ändringen bör&lt;br&gt;ske genom att man tar bort hänvisningen till beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer från FN:s säkerhetsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 1-3, 6, 8 och 15 §§ sanktionslagen bör träda i kraft&lt;br&gt;samtidigt som 16 § sanktionslagen upphör att gälla, dvs. den 1 januari&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Amsterdamfördraget skall artiklarna i Unionsfördraget och EG-&lt;br&gt;fördraget numreras om. I artikel 12 i Amsterdamfördraget anges att&lt;br&gt;artiklarna skall numreras om i enlighet med jämförelsetabellerna i&lt;br&gt;bilagan till fördraget. Av jämförelsetabellerna framgår de gamla och nya&lt;br&gt;beteckningarna på artiklarna i Unions- och EG-fördragen. Artikel 73g&lt;br&gt;kommer efter det att Amsterdamfördraget har trätt i kraft att betecknas&lt;br&gt;artikel 60. Artikel 228a kommer att betecknas artikel 301.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget har ännu inte trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 14 i Amsterdamfördraget skall fördraget ratificeras av de&lt;br&gt;fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser. Fördraget träder sedan i kraft den första dagen i den andra&lt;br&gt;månaden efter den månad då det sista ratifikationsinstrumentet&lt;br&gt;deponerades. Sex medlemsstater har ännu inte deponerat sina&lt;br&gt;ratifikationsinstrument. Det är ovisst när Belgien och Portugal kan&lt;br&gt;komma att ratificera. Frankrike och Nederländerna väntas ratificera&lt;br&gt;fördraget under första kvartalet 1999. Amsterdamfördraget kan därför,&lt;br&gt;utifrån de uppgifter som finns tillgängliga i dag, inte bedömas komma att&lt;br&gt;träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att hålla beredskap för ikraftträdandet av Amsterdamfördraget och&lt;br&gt;den omnumrering av artiklarna i fördraget som då kommer att&lt;br&gt;genomföras bör en särskild lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner beslutas. I denna bör hänvisningarna till&lt;br&gt;artiklar i 8 § sanktionslagen ske i enlighet med den numrering som&lt;br&gt;kommer att gälla efter det att Amsterdamfördraget har trätt i kraft.&lt;br&gt;Eftersom det i dag är oklart när Amsterdamfördraget träder i kraft, bör&lt;br&gt;lagen träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:95) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner att 8 och 15 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats enligt 4 §&lt;br&gt;döms till böter eller till fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,&lt;br&gt;till fängelse i högst fyra år. Den som har begått gärningen av grov&lt;br&gt;oaktsamhet döms till böter eller till fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den&lt;br&gt;som bryter mot förbud i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av ett sådant beslut eller&lt;br&gt;en sådan rekommendation som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den&lt;br&gt;som bryter mot förbud i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av ett sådant beslut eller&lt;br&gt;en sådan rekommendation som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 1 § 1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avses i 1 § 1 eller ett sådant beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i 1 § 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas om brottet är ringa.&lt;br&gt;Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller medhjälp till en&lt;br&gt;gärning som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna&lt;br&gt;vilka förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av sådana beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer som avses i 1 §&lt;br&gt;1 och för vilka straffansvar därför&lt;br&gt;gäller här i landet direkt enligt 8 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna&lt;br&gt;vilka förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av sådana beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer som avses i 1 §&lt;br&gt;1 eller sådana beslut som avses i 1&lt;br&gt;§ 2 och för vilka straffansvar&lt;br&gt;därför gäller här i landet direkt&lt;br&gt;enligt 8 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2, 8 och 15 §§ samt rubriken närmast före 2 §&lt;br&gt;lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med blockerad stat avses i&lt;br&gt;denna lag en stat, ett område eller&lt;br&gt;något annat, exempelvis en&lt;br&gt;organisation eller en regim, som är&lt;br&gt;föremål för sanktioner enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag avses med&lt;br&gt;blockerad stat: en stat, ett&lt;br&gt;område eller något annat,&lt;br&gt;exempelvis en organisation eller&lt;br&gt;en regim, som är föremål för&lt;br&gt;sanktioner enligt 1 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tredje land: en stat som inte&lt;br&gt;ingår i Europeiska unionen, eller&lt;br&gt;ett område eller något annat,&lt;br&gt;exempelvis en organisation eller&lt;br&gt;en regim, i en sådan stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;°§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats enligt 4 §&lt;br&gt;döms till böter eller till fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,&lt;br&gt;till fängelse i högst fyra år. Den som har begått gärningen av grov&lt;br&gt;oaktsamhet döms till böter eller till fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den&lt;br&gt;som bryter mot förbud i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av ett sådant beslut eller&lt;br&gt;en sådan rekommendation som&lt;br&gt;avses i 1 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den&lt;br&gt;som bryter mot förbud z&lt;br&gt;förhållande till tredje land i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med stöd av artikel 73g eller&lt;br&gt;artikel 228a i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. före den 1 november 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med anledning av ett sådant beslut Prop. 1998/99:27&lt;br&gt;eller en sådan rekommendation Bilaga 2&lt;br&gt;som avses i 1 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas om brottet är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller medhjälp till en&lt;br&gt;gärning som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna&lt;br&gt;vilka förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av sådana beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer som avses i&lt;br&gt;1 § 1 och för vilka straffansvar&lt;br&gt;därför gäller här i landet direkt&lt;br&gt;enligt 8 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna&lt;br&gt;vilka förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen och for&lt;br&gt;vilka straffansvar gäller här i&lt;br&gt;landet direkt enligt 8 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1996:95) om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har meddelats enligt 4 §&lt;br&gt;döms till böter eller till fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,&lt;br&gt;till fängelse i högst fyra år. Den som har begått gärningen av grov&lt;br&gt;oaktsamhet döms till böter eller till fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den&lt;br&gt;som bryter mot förbud i&lt;br&gt;förhållande till tredje land i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med stöd av artikel 73g eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också den&lt;br&gt;som bryter mot förbud i&lt;br&gt;förhållande till tredje land i en&lt;br&gt;förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med stöd av artikel 60 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lydelse enligt lagförslag 1 i denna lagrådsremiss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 228a i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. före den 1 november 1993&lt;br&gt;med anledning av ett sådant beslut&lt;br&gt;eller en sådan rekommendation&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 301 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. före den 1 november 1993&lt;br&gt;med anledning av ett sådant beslut&lt;br&gt;eller en sådan rekommendation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i 1 § 1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som avses i 1 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas om brottet är ringa.&lt;br&gt;Till ansvar skall inte heller dömas for anstiftan av eller medhjälp till en&lt;br&gt;gärning som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-10-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;br&gt;Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 8 oktober 1998 (Utrikesdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Inge&lt;br&gt;Simfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första förslaget till lag om ändring i lagen om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De straffbestämmelser i 8 § som sanktionerar där angivna förordningar&lt;br&gt;beslutade av EG är inte begränsade till förordningar med visst syfte.&lt;br&gt;Detta måste anses riktigt eftersom EG:s förordningar oavsett syftet har&lt;br&gt;direkt verkan i Sverige. Därmed blir emellertid den begränsning som&lt;br&gt;anges i 1 § 2, nämligen till sanktioner som syftar till att upprätthålla eller&lt;br&gt;återställa internationell fred och säkerhet, missvisande såvitt angår lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde. I paragrafen bör därför omtalas att lagen innehåller&lt;br&gt;föreskrifter även om andra förordningar om ekonomiska sanktioner som&lt;br&gt;har beslutats av EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna utformningen av bestämmelsen har tidigare avvisats med&lt;br&gt;motiveringen att vissa av de förbud som har beslutats i nu aktuella&lt;br&gt;förordningar kanske inte skulle kräva några straffbestämmelser och att,&lt;br&gt;även om de gjorde det, skulle de med hänsyn till straffvärdet kunna&lt;br&gt;bedömas olika. Den föreslagna begränsningen till förbud i förhållande till&lt;br&gt;tredje land torde lösa vissa problem, t.ex. med avseende på&lt;br&gt;sekretessbestämmelser. I övrigt kan framhållas att Sverige är skyldigt att&lt;br&gt;se till att förbud i nu aktuella EG-förordningar blir effektivt&lt;br&gt;sanktionerade här i landet. Den valda lösningen får därför accepteras med&lt;br&gt;beaktande av att ringa brott inte föranleder ansvar och att i övrigt&lt;br&gt;domstolen kan sätta ned straffet ända till bötesminimum, när lågt&lt;br&gt;straffvärde hos brottet föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra förslaget till lag om ändring i lagen om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utrikesdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Schori, Ulvskog, Sundström, Lindh, Sahlin, von&lt;br&gt;Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson,&lt;br&gt;Wämersson, Lejon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:27 Ändringar i lagen (1996:95)&lt;br&gt;om vissa internationella sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp-&lt;br&gt;häver eller upprepar&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer för&lt;br&gt;bakomliggande EG-&lt;br&gt;regler&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3, 8 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1996:95) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;392R3541&lt;br&gt;393R3274&lt;br&gt;393R3275&lt;br&gt;394R1264&lt;br&gt;394R1733&lt;br&gt;396R2465&lt;br&gt;398R0926&lt;br&gt;398R1295&lt;br&gt;398R1607&lt;br&gt;398R1705&lt;br&gt;398R1901&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57080, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:UU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:UU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-10-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-10-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-10-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-10-30 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-11-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utrikesdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 12:47:16</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0327</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:43</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Utrikesutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 12:47:16</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:UU5</uppgift>
<ref_dok_id>GM01UU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:27&lt;br/&gt;
Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella  sanktioner</uppgift>
<ref_dok_id>GM02U1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:27 Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:27&lt;br/&gt;
Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella  sanktioner</uppgift>
<ref_dok_id>GM02U2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:27 Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Ohly  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:27&lt;br/&gt;
Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella  sanktioner</uppgift>
<ref_dok_id>GM02U1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:27 Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Ohly  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Samuelsson  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:27&lt;br/&gt;
Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella  sanktioner</uppgift>
<ref_dok_id>GM02U2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:27 Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Samuelsson  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>