2287191GM03191998/9919propproppropProposition 1998/99:19PropositionPropositionFinansdepartementet1901998-10-15 00:00:002025-12-19 14:04:101999-01-01 00:00:00Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m. digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0319/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0319https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0319
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1998/99:19</h1>
<h2>Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot<br>penningtvätt, m.m.</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0319/prop_199899__19-1.png" style="width:40pt;height:32pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1998/99:19</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 15 oktober 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>ErikÅsbrink</p>
<p>(Finansdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Regeringen föreslår att en ny straffbestämmelse, penninghäleri, förs in i<br>brottsbalken för att öka möjligheterna att komma till rätta med<br>penningtvätt. Bestämmelsen skall omfatta sådana förfaranden som i dag<br>regleras i 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 brottsbalken. Ansvar skall ock-<br>så stadgas för den som bistår med att dölja att annan har berikat sig ge-<br>nom brottslig gärning på annat sätt än genom förvärv, t.ex. genom vissa<br>former av skatte- och tullbrott.</p>
<p>Det föreslås även att tillämpningsområdet för lagen (1993:768) om åt-<br>gärder mot penningtvätt (penningtvättslagen) utvidgas till att avse trans-<br>aktioner där det bakomliggande brottet till penningtvätt utgörs av skatte-<br>eller tullbrott. Banker, försäkringsbolag och andra institut som omfattas<br>av lagen kommer därvid också att ha skyldighet att granska och lämna<br>uppgifter till Rikspolisstyrelsen, eller den myndighet som regeringen be-<br>stämmer, om transaktioner som skäligen kan antas vara ägnade att dölja<br>att någon har berikat sig genom skatte- eller tullbrott.</p>
<p>Vidare föreslås en utvidgning av kretsen gransknings- och uppgifts-<br>skyldiga företag i penningtvättslagen till att även omfatta den som bedri-<br>ver verksamhet enligt lagen om försäkringsmäklare.</p>
<p>Företag som är skyldigt att lämna uppgifter om misstänkt penningtvätt<br>till polisen, skall enligt förslaget på begäran av polisen lämna de ytterliga-<br>re uppgifter som behövs för utredningen. När sådana uppgifter har läm-<br>nats, skall även annat uppgiftsskyldigt företag lämna de uppgifter för ut-<br>redningen om penningtvätt som polisen begär.</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 19</p>
<p>Några sanktioner för företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten och<br>som bryter mot bestämmelserna i lagen föreslås inte för närvarande. Där-<br>emot föreslås att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter<br>gransknings- eller uppgiftsskyldigheten eller bryter mot meddelande-<br>förbudet i lagen skall kunna dömas till böter.</p>
<p>Den som yrkesmässigt bedriver handel med antikviteter, konst, ädelste-<br>nar, metaller, skrot eller transportmedel, förmedling av fastigheter eller<br>bostadsrätter eller också lotteri- och spelverksamhet föreslås bli skyldig<br>att, på begäran av polisen, lämna de uppgifter som myndigheten anser<br>vara av betydelse vid utredning om penningtvätt.</p>
<p>En ny lag om penningtvättsregister föreslås. Företag som omfattas av<br>uppgiftsskyldighet skall enligt den föreslagna lagen fa rätt att med hjälp<br>av automatisk databehandling föra register över sådana uppgifter som<br>företaget lämnat till polisen med stöd av penningtvättslagen.</p>
<p>Det föreslås även att en revisor som i samband med granskning av ett<br>bolag finner att en styrelseledamot eller den verkställande direktören kan<br>misstänkas för penninghäleri, skall göra anmälan därom till åklagare.<br>Syftet med bestämmelsen är att bekämpa sådana brottsliga gärningar som<br>utgör penningtvätt.</p>
<p>Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken............................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om</p>
<p>åtgärder mot penningtvätt....................................................8</p>
<p>2.3 Förslag till lag om penningtvättsregister...........................13</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen</p>
<p>(1975:1385).......................................................................15</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning.............................................................16</p>
<p>4 Nuvarande ordning..........................................................................18</p>
<p>4.1 Internationella åtaganden..................................................18</p>
<p>4.1.1 Narkotikabrotts- och</p>
<p>förverkandekonventionerna.............................18</p>
<p>4.1.2 Financial Action Task Force on money</p>
<p>laundering (FATF)..........................................19</p>
<p>4.1.3 EG-direktivet mot penningtvätt.......................20</p>
<p>4.1.4 Övrigt arbete på internationell nivå.................22</p>
<p>4.2 Penningtvättslagen.............................................................22</p>
<p>5 Allmänna utgångspunkter................................................................24</p>
<p>5.1 Överväganden....................................................................24</p>
<p>5.2 Den nya tekniska miljön....................................................25</p>
<p>6 Den straffrättsliga regleringen av penningtvätt...............................26</p>
<p>6.1 Nuvarande reglering..........................................................26</p>
<p>6.2 Regeringens överväganden................................................28</p>
<p>6.2.1 Ett särskilt brott, penninghäleri, införs i</p>
<p>brottsbalken.....................................................28</p>
<p>6.2.2 Ringa brott samt oaktsamt förfarande.............33</p>
<p>6.2.3 Försök, förberedelse och stämpling................34</p>
<p>6.2.4 Sveriges förklaring enligt artikel 6 punkt 4</p>
<p>i förverkandekonventionen..............................34</p>
<p>7 Definition av penningtvätt...............................................................35</p>
<p>7.1 Tull- och skattebrott..........................................................35</p>
<p>7.2 Skall det krävas ett konkret brott eller skall det räcka med</p>
<p>brottslig verksamhet?.........................................................38</p>
<p>8 Företag som skall omfattas av penningtvättslagen..........................40</p>
<p>8.1 Den internationella utvecklingen.......................................40</p>
<p>8.2 Uppgiftsskyldighet enligt 2 § penningtvättslagen..............40</p>
<p>8.3 Skyldighet att svara på frågor............................................45</p>
<p>8.4 Bör vissa myndigheter omfattas av penningtvättslagen? ...47</p>
<p>9 Sekretess och informationsutbyte.....................................................49</p>
<p>10 Regi sterfrågor..................................................................................53</p>
<p>10.1 Bakgrund...........................................................................53</p>
<p>10.1.1 Aktuell lagstiftning om registerfrågor.............53</p>
<p>10.1.2 Penningtvättutredningens förslag....................54 p<sub>rO</sub>p 1998/9949</p>
<p>10.2 Penningtvättsregister.........................................................54</p>
<p>11 Sanktioner mot företagen och där verksamma personer..................60</p>
<p>12 Anmälningsplikt för revisorer vid misstanke om brott.....................65</p>
<p>12.1 Bakgrund...........................................................................65</p>
<p>12.2 Revisorer i aktiebolag........................................................66</p>
<p>12.3 Revisorer i finansiella bolag..............................................68</p>
<p>13 Övriga frågor....................................................................................69</p>
<p>13.1 Finns det behov av en ny penningtvättslag?......................69</p>
<p>13.2 Ikraftträdande....................................................................69</p>
<p>13.3 Ekonomiska effekter.........................................................69</p>
<p>14 Författningskommentar....................................................................70</p>
<p>14.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken.......................70</p>
<p>14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:768) om</p>
<p>åtgärder mot penningtvätt..................................................72</p>
<p>14.3 Förslaget till lag om penningtvättsregister.........................76</p>
<p>14.4 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen</p>
<p>(1975:1385).......................................................................79</p>
<p>Bilaga 1 Remissinstanser som yttrat sig över betänkandet</p>
<p>Bekämpande av penningtvätt (SOU 1997:36).......................81</p>
<p>Bilaga 2 Remissinstanser som yttrat sig över betänkandet</p>
<p>Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44)...........................82</p>
<p>Bilaga 3 Remissinstanser som har yttrat sig över promemorian</p>
<p>Revisorns skyldigheter vid misstanke om brott i bolaget.......83</p>
<p>Bilaga 4 Remissinstanser som har yttrat sig över promemorian om</p>
<p>anmälningsskyldighet för revisorer vid misstanke om vissa</p>
<p>slag av häleri..........................................................................84</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag..................................................85</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådets yttrande..................................................................95</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1998......98</p>
<p>Rättsdatablad............................................................................................99</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen<br>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,</p>
<p>3. lag om penningtvättsregister, och</p>
<p>4. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken<br>dels att 9 kap. 6 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i brottsbalken skall införas två nya paragrafer, 9 kap. 6 a och<br>7a§§.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>9 kap.</p>
<p>6§‘</p>
<p>Den som</p>
<p>1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning<br>med något som är frånhänt annan genom brott,</p>
<p>2. bereder sig otillbörlig vinning<br>av annans brottsliga förvärv,</p>
<p>3. otillbörligen främjar möjlig-<br>heterna för annan att tillgodogöra<br>sig egendom som härrör från<br>brottsligt förvärv eller värdet av<br>sådan egendom,</p>
<p>4. med uppsåt att dölja egendo-<br>mens ursprung medverkar till att<br>bortföra, överlåta, omsätta eller<br>vidta annan sådan åtgärd med<br>egendom som härrör från brotts-<br>ligt förvärv, eller</p>
<p>5. genom krav, överlåtelse eller<br>på annat liknande sätt hävdar ge-<br>nom brott tillkommen fordran</p>
<p>2. bereder sig otillbörlig vinning<br>av annans brottsliga förvärv, eller</p>
<p>3. genom krav, överlåtelse eller<br>på annat liknande sätt hävdar ge-<br>nom brott tillkommen fordran</p>
<p>döms för häleri till fängelse i högst två år.</p>
<p>För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i<br>en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning,<br>på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar<br>något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.</p>
<p>Är brott som anges i första eller andra stycket grovt, döms till fängelse,<br>lägst sex månader och högst sex år.</p>
<p>Senaste lydelse 1993:207.</p>
<p>Den som</p>
<p>1. otillbörligen främjar möjlig-<br>heterna för annan att tillgodogöra<br>sig egendom som härrör från<br>brottsligt förvärv eller värdet av<br>sådan egendom, eller</p>
<p>2. med uppsåt att dölja egendo-<br>mens ursprung medverkar till att<br>bortföra, överlåta, omsätta eller<br>vidta annan sådan åtgärd med<br>egendom som härrör från brotts-<br>ligtförvärv</p>
<p>döms för penninghäleri till fäng-<br>else i högst två år.</p>
<p>För penninghäleri döms också<br>den som, i annat fall än som anges<br>i första stycket, otillbörligen med-<br>verkar till att bortföra, överlåta,<br>omsätta eller vidta annan sådan<br>åtgärd med egendom, om åtgärden<br>är ägnad att dölja att annan har<br>berikat sig genom brottslig gär-<br>ning.</p>
<p>Är brott som anges i första eller<br>andra stycket grovt, döms till fäng-<br>else, lägst sex månader och högst<br>sex år.</p>
<p><sup>7a</sup>§</p>
<p>Är brott som avses i 6 a § att an-<br>se som ringa, döms för penning-<br>häleriförseelse till böter eller fäng-<br>else i högst sex månader.</p>
<p>För penninghäleriförseelse skall<br>också dömas den som</p>
<p>1. i fall som avses i 6 a § första<br>stycket inte insåg men hade skälig<br>anledning att anta att brott före-<br>låg, eller</p>
<p>2. i fall som avses i 6 a § andra<br>stycket inte insåg men hade skälig<br>anledning att anta att annan beri-<br>kat sig genom brottslig gärning.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>2.2</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om<br>åtgärder mot penningtvätt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs<sup>1</sup> i fråga om lagen (1993:768) om åtgärder mot pen-<br>ningtvätt</p>
<p>dels att 1-5, 7 och 9-13 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 a och 14 §§, samt<br>närmast före 14 § en ny rubrik av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>1 §<sup>2</sup></p>
<p>Föreskrifterna i denna lag med-<br>delas till uppfyllande av Sveriges<br>förpliktelser enligt avtalet om Eu-<br>ropeiska ekonomiska samarbets-<br>området (EES).</p>
<p>Lagen har till syfte att förhindra<br>sådana åtgärder med avseende på<br>egendom som har förvärvats ge-<br>nom brott, som kan medföra att<br>denna egenskap hos egendomen<br>fördöljs, att den brottslige far möj-<br>lighet att undandra sig rättsliga<br>påföljder eller att återskaffandet av<br>egendomen försvåras, samt sådana<br>åtgärder som innefattar förfogande<br>över och förvärv, innehav eller<br>brukande av egendomen (penning-<br>tvätt).</p>
<p>Med penningtvätt avses i denna<br>lag sådana åtgärder med avseende<br>på egendom som har förvärvats<br>genom brott, som kan medföra att<br>denna egenskap hos egendomen<br>fördöljs, att den brottslige far möj-<br>lighet att undandra sig rättsliga<br>påföljder eller att återskaffandet av<br>egendomen försvåras, samt sådana<br>åtgärder som innefattar förfogande<br>över och förvärv, innehav eller<br>brukande av egendomen.</p>
<p>Med penningtvätt avses även åt-<br>gärder med annan egendom än<br>som avses i första stycket, om åt-<br>gärderna är ägnade att dölja att<br>någon har berikat sig genom<br>brottslig gärning.</p>
<p>2§<sup>3</sup></p>
<p>Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver</p>
<p>1. bankrörelse och annan verksamhet som består i att från allmänheten<br>låna upp medel och att lämna krediter,</p>
<p>2. livförsäkringsrörelse,</p>
<p>3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse,</p>
<p><sup>1</sup> Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 91/308/EG av den 10 juni 1991 om åtgärder<br>för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar</p>
<p>(EGT nr L 166, 28.6.1991, s. 77, Celex 391L0308).</p>
<p><sup>2</sup> Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1997:462.</p>
<p>4. verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn och som hu-<br>vudsakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges<br>i 3 kap. 1 § 2-13 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,</p>
<p>5. verksamhet som kräver an- 5. verksamhet som kräver an-</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>mälan till Finansinspektionen en-<br>ligt valutaväxlingslagen</p>
<p>(1996:1006).</p>
<p>mälan till Finansinspektionen en-<br>ligt valutaväxlingslagen</p>
<p>(1996:1006), samt</p>
<p>6. verksamhet av det slag som<br>beskrivs i 1 § lagen (1989:508) om<br>försäkringsmäklare.</p>
<p>Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i<br>första stycket och som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.</p>
<p>Bestämmelser om uppgiftsskyl-<br>dighet för vissa andra företag finns<br>19 a §.</p>
<p>Att förfaranden som avses i 1 §<br>andra stycket kan vara straffbara<br>som häleri eller häleriförseelse<br>framgår av 9 kap. 6 och 7 §§<br>brottsbalken.</p>
<p>Ett företag som avses i 2 § får<br>inte heller annars medvetet med-<br>verka vid transaktioner avseende<br>medel som kan antas härröra från<br>brottsliga förvärv av allvarligare<br>slag. Med sådana förvärv anses i<br>denna lag förvärv genom brott där<br>fängelse mer än sex månader ingår<br>i straffskalan.</p>
<p>3§</p>
<p>Att förfaranden som avses i 1 §<br>kan vara straffbara som penning-<br>häleri eller penninghäleriförseelse<br>framgår av 9 kap. 6 a och 7 a §§<br>brottsbalken.</p>
<p>Ett företag som avses i 2 § första<br>stycket far inte heller annars med-<br>vetet medverka vid transaktioner<br>som kan antas utgöra penningtvätt.</p>
<p>4§</p>
<p>Företaget skall kontrollera identiteten hos den som vill inleda en affärs-<br>förbindelse med företaget.</p>
<p>Identitetskontroll skall utföras också beträffande annan än den som av-<br>ses i första stycket vid transaktioner som överstiger 110 000 kronor. Det-<br>samma gäller om transaktionen inte överstiger nämnda belopp men kan<br>antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna<br>överstiger beloppet. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en trans-<br>aktion skall identiteten kontrolleras så snart summan av transaktionerna<br>överstiger det angivna värdet.</p>
<p>Identitetskontroll behöver inte<br>utföras beträffande företag med<br>verksamhet som beskrivs i 2 §<br>första stycket, om företaget är<br>hemmahörande inom EES. Det-<br>samma gäller om transaktionen<br>görs till ett konto som tillhör någon<br>vars identitet tidigare har kontrolle-<br>rats enligt denna lag.</p>
<p>Identitetskontroll behöver inte Prop. 1998/99:19<br>utföras beträffande företag med<br>verksamhet som beskrivs i 2 §<br>första stycket, om företaget är<br>hemmahörande inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet<br>(EES). Detsamma gäller om trans-<br>aktionen görs till ett konto som<br>tillhör någon vars identitet tidigare<br>har kontrollerats enligt denna lag.</p>
<p>Ett livförsäkringsföretag behö-<br>ver inte utföra identitetskontroll<br>med anledning av ett försäkrings-<br>avtal vars årliga premie uppgår till<br>högst 7 000 kronor eller en-<br>gångspremie till högst 18 000 kro-<br>nor. Identitetskontroll behöver inte<br>heller göras med anledning av be-<br>talningar som görs från ett konto<br>som har öppnats i ett företag som<br>avses i 4 § tredje stycket första<br>meningen.</p>
<p>Den kontroll som anges i 4—6 §§<br>skall, även om det inte följer av<br>bestämmelserna i de paragraferna,<br>alltid utföras om det kan antas att<br>en transaktion avser medel som<br>härrör från ett brottsligt förvärv av<br>allvarligare slag.</p>
<p>Företaget skall granska alla<br>transaktioner beträffande vilka<br>företaget har skäl att anta att<br>transaktionen avser medel som<br>härrör från ett brottsligt förvärv av<br>allvarligare slag. Företaget skall<br>därvid lämna uppgifter till Rikspo-<br>lisstyrelsen eller den polismyndig-<br>het som regeringen bestämmer om<br>alla omständigheter som kan tyda<br>på penningtvätt.</p>
<p>5§</p>
<p>Livförsäkringsföretag och fore-<br>tag som bedriver verksamhet enligt<br>1 § lagen (1989:508) om försäk-<br>ringsmäklare behöver inte utföra<br>identitetskontroll med anledning av<br>ett försäkringsavtal vars årliga<br>premie uppgår till högst 7 000 kro-<br>nor eller engångspremie till högst<br>18 000 kronor. Identitetskontroll<br>behöver inte heller göras med an-<br>ledning av betalningar som görs<br>från ett konto som har öppnats i ett<br>företag som avses i 4 § tredje<br>stycket första meningen.</p>
<p>7§</p>
<p>Den kontroll som anges i 4-6 §§<br>skall, även om det inte följer av<br>bestämmelserna i de paragraferna,<br>alltid utföras om det kan antas att<br>en transaktion utgör penningtvätt.</p>
<p>9§</p>
<p>Företaget skall granska alla<br>transaktioner som skäligen kan<br>antas utgöra penningtvätt.</p>
<p>Företaget skall därvid lämna<br>uppgifter till Rikspolisstyrelsen<br>eller den polismyndighet som rege-<br>ringen bestämmer om alla omstän-<br>digheter som kan tyda på pen-<br>ningtvätt. Sedan sådana uppgifter<br>har lämnats skall företaget på be-<br>gäran av myndigheten lämna de<br>ytterligare uppgifter som behövs</p>
<p>10</p>
<p>Ett företag som lämnar uppgifter<br>med stöd av 9 § får inte göras an-<br>svarigt för att det brutit mot någon<br>sekretessregel, om företaget hade<br>anledning att räkna med att upp-<br>giften borde lämnas. Detsamma<br>gäller en styrelseledamot eller en<br>anställd som lämnar uppgifter för<br>företagets räkning.</p>
<p>Företaget, dess styrelseledamöter<br>eller anställda far inte röja for kun-<br>den eller för någon utomstående att<br>en granskning har genomförts eller<br>att uppgifter har lämnats enligt 9 §<br>eller att polisen genomför en un-<br>dersökning.</p>
<p>Ansvar enligt 20 kap. 3 § brotts-<br>balken skall inte följa för den som<br>bryter mot förbudet i första stycket.</p>
<p>för utredningen om penningtvätt.</p>
<p>När uppgifter har lämnats enligt<br>andra stycket, skall även annat<br>foretag som avses i 2 § första<br>stycket lämna de uppgifter för ut-<br>redningen om penningtvätt som<br>myndigheten begär.</p>
<p>9a§</p>
<p>Den som yrkesmässigt bedriver<br>handel med antikviteter, konst,<br>ädelstenar, metaller, skrot eller<br>transportmedel, förmedling av fas-<br>tigheter eller bostadsrätter eller<br>också lotteri- och spelverksamhet<br>skall på begäran av Rikspolisstyrel-<br>sen eller den myndighet som rege-<br>ringen bestämmer lämna de upp-<br>gifter som myndigheten anser vara<br>av betydelse vid utredning om pen-<br>ningtvätt.</p>
<p>10 §</p>
<p>Ett företag som lämnar uppgifter<br>med stöd av 9 § får inte göras an-<br>svarigt för att det åsidosatt tyst-<br>nadsplikt, om företaget hade an-<br>ledning att räkna med att uppgiften<br>borde lämnas. Ett företag som<br>lämnar uppgifter med stöd av 9 a §<br>far inte heller göras ansvarigt för<br>att det åsidosatt tystnadsplikt. Det-<br>samma gäller en styrelseledamot<br>eller en anställd som lämnar upp-<br>gifter för företagets räkning.</p>
<p>11 §<sup>4</sup></p>
<p>Företaget, dess styrelseledamöter<br>eller anställda far inte röja för kun-<br>den eller för någon utomstående att<br>en granskning har genomförts eller<br>att uppgifter har lämnats enligt 9<br>eller 9 a §§ eller att polisen ge-<br>nomfor en undersökning.</p>
<p><sup>4</sup> Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>11</p>
<p>Om Finansinspektionen vid en<br>inspektion av ett företag eller på<br>annat sätt far kännedom om trans-<br>aktioner avseende medel som kan<br>antas härröra från brottsliga för-<br>värv av allvarligare slag, skall<br>inspektionen underrätta Rikspolis-<br>styrelsen eller den polismyndighet<br>som regeringen bestämmer om<br>transaktionerna.</p>
<p>Företaget skall ha rutiner till för-<br>hindrande av att företaget utnyttjas<br>för transaktioner som har sam-<br>band med brottsliga förvärv. Fö-<br>retaget skall svara för att de an-<br>ställda far behövlig information<br>och utbildning för ändamålet.</p>
<p>12 §</p>
<p>Om Finansinspektionen vid en<br>inspektion av ett företag eller på<br>annat sätt far kännedom om trans-<br>aktioner som kan antas utgöra<br>penningtvätt, skall inspektionen<br>underrätta Rikspolisstyrelsen eller<br>den polismyndighet som regering-<br>en bestämmer om transaktionerna.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>13 §</p>
<p>Företaget skall ha rutiner för att<br>förhindra att företaget utnyttjas för<br>penningtvätt. Företaget skall svara<br>för att de anställda får behövlig<br>information och utbildning för än-<br>damålet.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>far meddela närmare föreskrifter om vilka rutiner som skall följas och<br>vilken information och utbildning som skall tillhandahållas.</p>
<p>A nsvarsbestämmelse</p>
<p>14 §</p>
<p>Till böter döms den som uppsåtli-<br>gen eller av grov oaktsamhet</p>
<p>1. åsidosätter gransknings- eller<br>uppgiftsskyldigheten enligt 9 §, eller</p>
<p>2. bryter mot meddelandeförbu-<br>det i 11 §.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>2. I fråga om transaktioner som företagits före ikraftträdandet tillämpas</p>
<p>9 § i dess äldre lydelse och skall 14 § 1 nya lydelsen inte gälla.</p>
<p>12</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om penningtvättsregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid automati-</p>
<p>serad behandling av personuppgifter i fråga om sådan penningtvätt som<br>avses i 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt</p>
<p>(penni ngtvättsregi ster).</p>
<p>2 § Företag som avses i 2 § första stycket lagen (1993:768) om åtgärder<br>mot penningtvätt får föra penningtvättsregister över sådana uppgifter som<br>företaget lämnat med stöd av 9 § andra stycket nämnda lag.</p>
<p>Ändamål</p>
<p>3 § Penningtvättsregister far föras av ett företag som avses i 2 §</p>
<p>1. för att förhindra att företaget medverkar vid transaktioner som utgör<br>penningtvätt enligt 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,<br>och</p>
<p>2. för att företaget skall kunna uppfylla uppgiftsskyldigheten i 9 § andra<br>stycket samma lag.</p>
<p>Innehåll</p>
<p>4 § Ett penningtvättsregister får endast innehålla</p>
<p>1. namn, person- eller organisationsnummer och adress,</p>
<p>2. kontonummer eller motsvarande, samt</p>
<p>3. de övriga uppgifter som lämnats med stöd av 9 § andra stycket lagen<br>(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.</p>
<p>Information till den registrerade</p>
<p>5 § Uppgifter ur penningtvättsregister far inte lämnas ut till den registre-<br>rade.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Gallring</p>
<p>6 § En uppgift i penningtvättsregistret skall gallras</p>
<p>1. om den myndighet som avses i 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot<br>penningtvätt beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om<br>penningtvätt,</p>
<p>13</p>
<p>2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anled-<br>ning av de lämnade uppgifterna,</p>
<p>3. om en domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft<br>med anledning av de lämnade uppgifterna, eller</p>
<p>4. senast ett år efter det att uppgifter lämnats med stöd av 9 § andra<br>stycket nämnda lag.</p>
<p>Samköming</p>
<p>7 § Ett företags penningtvättsregister får inte samköras med motsvarande<br>register hos ett annat företag.</p>
<p>Rättelse och skadestånd</p>
<p>8 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag.</p>
<p>Tystnadsplikt</p>
<p>9 § Den som är verksam i företag som avses i 2 § får inte obehörigen röja<br>uppgift i penningtvättsregister.</p>
<p>Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bry-<br>ter mot förbudet i första stycket.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>14</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen<br>(1975:1385)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 kap. 38 § aktiebolagslagen (1975:1385)'<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h3>2.4</h3>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>10 kap.</p>
<p>38 §<sup>2</sup></p>
<p>En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 39 och 40 §§, om han fin-<br>ner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande<br>direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till</p>
<p>brott enligt något av följande lagrum:</p>
<p>1. 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 10 kap.<br>1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap. 1,2, 4 och<br>5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 §<br>brottsbalken, och</p>
<p>2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69).</p>
<p>1. 9 kap. 1, 3, 6 a och 9 §§, 10<br>kap. 1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap. 1, 2,<br>4 och 5 §§, 17 kap. 7 § samt 20<br>kap. 2 § brottsbalken, och</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1993:150.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:760.</p>
<p>15</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I november 1995 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en<br>särskild utredare (numera kammarrättspresidenten Per Anclow) med upp-<br>drag att föreslå åtgärder för att effektivisera bekämpningen av penning-<br>tvätt och annan kvalificerad ekonomisk brottslighet. I mars 1997 över-<br>lämnade utredningen, som antagit namnet Penningtvättutredningen, ett<br>betänkande, Bekämpande av penningtvätt (SOU 1997:36). Betänkandet<br>har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bila-<br>ga 1. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementets akt i ärendet<br>(dnrFi97/1117).</p>
<p>Regeringen tar i detta ärende upp utredningens förslag såvitt avser<br>straffrättslig reglering av penningtvätt, ändringar i penningtvättslagen<br>samt penningtvättsregister. Utredningen har även föreslagit att ett nytt<br>institut, frysning, införs. Dessutom har utredningen föreslagit skyldighet<br>att lämna uppgifter till tullmyndighet och att tullen i undersökningssyfte<br>skall kunna kvarhålla medel under viss tid. Dessa frågor kräver enligt re-<br>geringens mening ytterligare överväganden och behandlas därför inte i<br>detta sammanhang.</p>
<p>En närliggande fråga är revisorers anmälningsskyldighet vid misstanke<br>om brott. Den har nyligen behandlats i olika sammanhang.</p>
<p>Regeringen bemyndigade i juni 1990 chefen för Justitiedepartementet<br>att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en översyn av aktiebolags-<br>lagen (dir. 1990:46). Kommittén antog namnet Aktiebolagskommittén.<br>Våren 1995 överlämnade kommittén delbetänkandet Aktiebolagets orga-<br>nisation (SOU 1995:44). Kommittén föreslår i betänkandet bl.a. viss an-<br>mälningsskyldighet för revisorer vid brott. Delbetänkandet har remissbe-<br>handlats. I bilaga 2 finns en förteckning över de remissinstanser som har<br>yttrat sig.</p>
<p>Inom Justitiedepartementet har därefter utarbetats en promemoria, Re-<br>visorns skyldigheter vid misstanke om brott i bolaget. Promemorian rör<br>förfarandet när en revisor misstänker att företrädare för ett bolag begår<br>brott och har behandlats vid ett remissmöte i mars 1997. De inbjudna<br>myndigheterna och organisationerna har dessutom getts tillfälle att yttra<br>sig skriftligt. En förteckning över deltagarna vid remissmötet och de re-<br>missinstanser som yttrat sig över promemorian finns i bilaga 3. En sam-<br>manställning av remissyttrandena över promemorian finns tillgänglig i<br>Justitiedepartementets akt i ärendet (dnr 95-2066).</p>
<p>Aktiebolagskommitténs delbetänkande och förslagen i promemorian<br>har lett till lagstiftning under våren 1998 (prop. 1997/98:99, bet.<br>1997/98:LU26, rskr. 1997/98:257, SFS 1998:760). Av propositionen<br>framgår att regeringen avser att behandla frågan om anmälningsskyldighet<br>vid vissa slag av häleri i samband med att Penningtvättutredningens be-<br>tänkande behandlas.</p>
<p>Inom Finansdepartementet har i februari 1998 utarbetats en promemo-<br>ria om anmälningsskyldighet for revisorer vid misstanke om vissa slag av<br>häleri. Promemorian har remissbehandlats. I bilaga 4 finns en förteckning<br>över de remissinstanser som har yttrat sig. Remissvaren finns tillgängliga i<br>Finansdepartementets akt i ärendet (dnr Fi98/501).</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>16</p>
<p>Frågorna om effektivare bekämpning av penningtvätt och om revisorers<br>anmälningsskyldighet ingår i regeringens strategi för samhällets samlade<br>åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten (skr. 1994/95:217, bet.<br>1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 3 september 1998 att inhämta Lagrådets yttran-<br>de över de lagförslag som finns i bilaga 5.</p>
<p>Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa<br>justeringar. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Lagrå-<br>dets synpunkter behandlas i respektive avsnitt. Dessutom har vissa redak-<br>tionella ändringar gjort i lagtexten. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>17</p>
<h2>4 Nuvarande ordning Prop. 1998/9919</h2>
<h3>4.1 Internationella åtaganden</h3>
<p>4.1.1 Narkotikabrotts- och förverkandekonventionerna</p>
<p>Med penningtvätt förstås åtgärder som företas i syfte att dölja eller om-<br>sätta vinningen från brottslig verksamhet. Penningtvätt är en internationell<br>företeelse och utgör ett stort problem i det brottsförebyggande och brotts-<br>bekämpande arbetet runt om i världen. Ett flertal internationella initiativ<br>har därför tagits i syfte att förstärka insatserna mot penningtvätt.</p>
<p>På det straffrättsliga området finns ett internationellt samarbete mellan<br>rättsvårdande organ. Samarbetet regleras i Förenta nationernas konvention<br>den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa<br>ämnen (narkotikabrotts- eller Wienkonventionen). Konventionen ställer<br>krav på kriminalisering av penningtvätt i fråga om inkomster från narkoti-<br>kabrottslighet. Syftet med konventionen är att förstärka det internationella<br>samarbetet och effektivisera insatserna i kampen mot den internationella<br>narkotikabrottsligheten. Konventionen förpliktar parterna att i olika hän-<br>seenden straffbelägga illegal framställning, försäljning och innehav av<br>narkotika samt förfaranden som innebär hjälp att dölja eller omsätta vins-<br>terna från den illegala marknaden. Även frågor om förverkande, utläm-<br>ning och annat internationellt rättsligt samarbete tas upp i konventionen.</p>
<p>Ett av de viktigaste inslagen i narkotikabrottskonventionen är bestäm-<br>melserna i artikel 3 om straffrättsliga åtgärder mot personer som på olika<br>sätt främjar den illegala narkotikahanteringen utan att själva vara direkt<br>inblandade i denna verksamhet. Främst gäller det förfaranden som inne-<br>bär medverkan till att vinster som härrör från narkotikabrottslighet om-<br>sätts eller på annat sätt slussas över till legal verksamhet. De brott som<br>avses i konventionen är relaterade till narkotika. Bestämmelserna innebär<br>att partema åtar sig att under vissa förutsättningar kriminalisera den hjälp<br>som lämnas narkotikabrottslingar vid omsättning eller överlåtelse av<br>egendom som härrör från deras brottsliga verksamhet. Även gärningar<br>som innebär medverkan till att dölja egendomens ursprung skall beläggas<br>med straff. Narkotikabrottskonventionen har undertecknats och ratifice-<br>rats av Sverige (prop. 1990/91:127, bet. 1990/91 :JuU32, rskr,<br>1990/91:323). De lagändringar som gjorts med anledning av konventio-<br>nen framgår av avsnitt 6.1.</p>
<p>Vidare har inom Europarådet den 8 november 1990 upprättats en kon-<br>vention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vin-<br>ning av brott (förverkande- eller Strasbourgkonventionen). Konventionen<br>innehåller regler om ett vidgat internationellt samarbete vid brottsutred-<br>ningar och vid förverkande av brottsverktyg. Parterna åläggs att straffbe-<br>lägga gärningar som innefattar penningtvätt. Konventionen gäller inte<br>enbart narkotikabrottslighet utan omfattar i princip alla former av brott.<br>Syftet med konventionen är att utveckla samarbetet i fråga om förverkan-<br>de av utbyte av brott. Konventionen är avsedd att ge möjligheter till rätts-<br>ligt samarbete under alla stadier i förfarandet, dvs. från förundersöknings-<br>stadiet till dess att det finns ett slutligt beslut om förverkande. Konventio-<br>nen täcker även in förfaranden innan förundersökning inletts. Förverkan-<br></p>
<p>18</p>
<p>dekonventionen har utarbetats med narkotikabrottskonventionen som fö- P<sup>ro</sup>P 1998/99.19<br>rebild. Många av de frågor som tas upp i narkotikabrottskonventionen<br>återfinns därför även i förverkandekonventionen. Till skillnad från narko-<br>tikabrottskonventionen är emellertid förverkandekonventionen, som tidi-<br>gare antytts, inte begränsad till någon viss typ av förbrott.</p>
<p>I artikel 6 i förverkandekonventionen finns en bestämmelse om krimi-<br>nalisering av penningtvättsbrott som bl.a. innebär att partema skall straff-<br>belägga uppsåtliga förfaranden som innefattar hjälp att omsätta eller<br>överlåta brottsligt förvärvad egendom.</p>
<p>Konventionen har undertecknats och ratificerats av Sverige (prop.<br>1995/96:49, bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59). Enligt artikel 6 punkt<br>4 kan straffbestämmelserna begränsas till vissa förbrott eller kategorier av<br>sådana brott. Eftersom de svenska straffbestämmelserna uppställer be-<br>gränsningar vad avser skattebrott m.m. - vilka saknar motsvarighet i kon-<br>ventionen - har möjligheten till förklaring i punkten 4 utnyttjats av Sveri-<br>ge vid tillträdet till konventionen. Förklaringen innebär att bestämmelsen i<br>artikel 6 punkt 1 för Sveriges del skall gälla egendom som härrör från<br>brottsligt förvärv. Några lagändringar på grund av tillträdet av konventio-<br>nen har inte ansetts vara nödvändiga.</p>
<p>4.1.2 Financial Action Task Force on money laundering (FATF)</p>
<p>På det finansiella området har ett flertal internationella överenskommelser<br>träffats. Vid ett möte i Paris i juli 1989 bildade länderna i den s.k. G-7<br>gruppen en finansiell arbetsgrupp mot tvättning av pengar, FATF<br>(Financial Action Task Force on money laundering). Totalt har 26 stater<br>och två organisationer anslutit sig till FATF. Sverige har från början del-<br>tagit i FATF:s arbete. FATF har möten ca fyra gånger per år. Vid vissa av<br>dessa möten deltar även internationella organisationer såsom Europarådet,<br>Interpol, Europeiska bankföreningen m.fl.</p>
<p>FATF har utfärdat 40 rekommendationer om penningtvätt som avser att<br>förbättra de nationella rättssystemen för bekämpning av penningtvätt samt<br>förstärka det finansiella systemets roll och det internationella samarbetet.<br>Enligt rekommendationerna bör alla medlemsstater ratificera narkoti-<br>kabrottskonventionen och även överväga att utvidga straffbarhetsområdet<br>till andra brott än sådana som har anknytning till narkotika. Rekommen-<br>dationerna bör vidare gälla inte bara för banker utan även för andra finan-<br>siella institut. De finansiella instituten bör identifiera och registrera kun-<br>dernas identitet. Alla komplexa, ovanliga och omfattande transaktioner<br>och transaktionsmönster som inte har ett uppenbart ekonomiskt eller lag-<br>ligt syfte bör ägnas särskild uppmärksamhet. Ett finansiellt institut bör<br>åläggas att genast rapportera misstankar om att medel härrör från brottslig<br>verksamhet till behöriga myndigheter. De finansiella instituten bör utfor-<br>ma program för bl.a. personalutbildning och interna kontrollfunktioner.<br>Speciell uppmärksamhet skall ägnas åt affärsförbindelser med bolag och<br>finansiella institut hemmahörande i länder som i otillräcklig utsträckning<br>eller inte alls följer rekommendationerna. Tillsynsmyndigheterna bör se<br>till att instituten har adekvata program för att skydda sig mot penningtvätt.<br>Ett internationellt utbyte av allmän information om penningtvätt liksom<br></p>
<p>19</p>
<p>information om misstänkta transaktioner bör ske. Rekommendationerna P<sup>ro</sup>P 1998/99:19<br>förespråkar ett internationellt samarbete rörande förverkande, rättshjälp<br>och utlämning.</p>
<p>Sverige har beaktat FATF:s rekommendationer, men eftersom dessa till<br>stor del överensstämmer med det av Sverige genomförda direktivet om<br>åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning<br>av pengar (91/308/EEG), har de inte föranlett någon särskild lagstiftning.<br>I det löpande arbetet inom FATF ingår att undersöka hur medlemsländer-<br>na uppfyller rekommendationerna. Genomgångar av förhållandena i Sve-<br>rige har gjorts år 1992 och 1996.</p>
<p>4.1.3 EG-direktivet mot penningtvätt</p>
<p>EG:s ministerråd antog den 10 juni 1991 ett direktiv om åtgärder för att<br>förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar<br>(91/308/EEG). Direktivet gäller för samtliga länder inom EES. Om kre-<br>ditinstitut och finansiella institut utnyttjas för penningtvätt kan detta, en-<br>ligt direktivet, allvarligt äventyra sundheten och stabiliteten i instituten<br>och minska allmänhetens förtroende för hela det finansiella systemet. I<br>direktivet anges vidare att om gemenskapen inte ingriper mot penningtvätt<br>kan detta leda till att medlemsländerna för att skydda sina finansiella sys-<br>tem vidtar åtgärder som inte är förenliga med fullbordandet av den inre<br>marknaden. Om inte vissa åtgärder för samordning på gemenskapsnivå<br>vidtas kan de som tvättar pengar, för att underlätta sin brottsliga verksam-<br>het, komma att försöka dra nytta av den frihet för kapitalrörelser och den<br>frihet att tillhandahålla finansiella tjänster som hör till det integrerade fi-<br>nansiella området.</p>
<p>I direktivet har definitionen av penningtvätt hämtats från narkoti-<br>kabrottskonventionen. Med penningtvätt avses enligt artikel 1 följande<br>förfaranden när de sker uppsåtligen.</p>
<p>- Omvandling eller överföring av egendom i vetskap om att egendo-<br>men härrör från brott eller från medverkan till brott och i syfte att<br>hemlighålla eller dölja egendomens olagliga ursprung, eller för att<br>hjälpa någon som är delaktig i sådan verksamhet att undandra sig de<br>rättsliga följderna av sitt handlande.</p>
<p>- Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffen-<br>het eller ursprung, av dess belägenhet, av förfogandet över den, av<br>dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av<br>äganderätten till den, i vetskap om att egendomen härrör från brott<br>eller från medverkan till brott.</p>
<p>- Förvärv, innehav eller brukande av egendom i vetskap om, vid tiden<br>för mottagandet, att egendomen härrörde från brott eller från med-<br>verkan till brott.</p>
<p>- Medverkan till, överenskommelse att utföra, försök och medhjälp<br>till, främjande och underlättande av, samt rådgivning för utförande<br>av någon av de gärningar som sägs i föregående strecksatser.</p>
<p>20</p>
<p>Direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att varje enskilt land en-<br>ligt artikel 15 kan fastställa strängare regler. Eftersom penningtvätt inte<br>endast förekommer beträffande utbyte av narkotika bör medlemsstaterna i<br>sin lagstiftning utsträcka vad som skall gälla enligt direktivet till att om-<br>fatta även utbyte av annan brottslighet. Direktivet omfattar kreditinstitut,<br>finansiella institut och livförsäkringsbolag men medlemsstaterna åläggs<br>att se till att bestämmelserna utvidgas till att omfatta även sådana yrkes-<br>grupper och företag, vilkas verksamhet är särskilt ägnad att utnyttjas för<br>penningtvätt.</p>
<p>Medlemsstaterna skall enligt artikel 2 se till att penningtvätt förbjuds.<br>Direktivet kräver vidare att instituten, till dess att de har underrättat behö-<br>riga myndigheter, avstår från att utföra sådana transaktioner som de vet<br>eller misstänker har samband med penningtvätt. De behöriga myndighe-<br>terna får ge förelägganden om att transaktionen inte skall utföras. Om en<br>transaktion misstänks innefatta penningtvätt och det inte är möjligt att<br>underlåta att utföra transaktionen eller underlåtenheten är ägnad att mot-<br>verka försök att efterforska en misstänkt transaktion, skall institutet i ef-<br>terhand omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.</p>
<p>Vidare finns regler om identifiering av kunderna i artikel 3 och om be-<br>varande av uppgifter om identifieringen i artikel 4. Instituten skall med<br>särskild uppmärksamhet granska alla transaktioner som de, på grund av<br>deras karaktär, bedömer med särskilt stor sannolikhet kan ha samband<br>med penningtvätt. För att identifierings- och granskningskraven skall vara<br>meningsfulla skall instituten enligt artikel 6 samarbeta med de myndighe-<br>ter som har att bekämpa penningtvätt.</p>
<p>Enligt direktivet måste banksekretessen hävas i penningtvättsfall. En<br>obligatorisk ordning för rapportering av misstänkta transaktioner, som<br>innefattar garantier för att uppgifterna lämnas till de behöriga myndighe-<br>terna utan att berörda kunder varnas, skall därför införas (artikel 8). Vida-<br>re stadgar direktivet att om en anställd eller styrelseledamot i ett institut i<br>god tro har röjt upplysningar för de behöriga myndigheterna skall detta<br>inte innebära överträdelse av någon sekretessregel och inte föranleda an-<br>svar i någon form för instituten, deras styrelseledamöter eller anställda<br>(artikel 9). Även myndigheter som vid inspektion eller på något annat sätt<br>upptäcker omständigheter som skulle kunna utgöra bevis för penningtvätt<br>skall underrätta de myndigheter som har att bekämpa penningtvätt<br>(artikel 10).</p>
<p>En viktig del i bekämpningen av penningtvätt är att instituten inför till-<br>fredsställande rutiner för internkontroll och vidtar lämpliga utbildnings-<br>program (artikel 11). Vidare skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som<br>behövs för fullständig tillämpning av alla bestämmelser i direktivet och<br>särskilt föreskriva vilka påföljder som skall gälla vid överträdelse av de<br>regler som antagits på grund av direktivet (artikel 14).</p>
<p>En kontaktkommitté för penningtvättsfrågor har bildats under EG-<br>kommissionen. Kommittén skall enligt artikel 13 bl.a. rekommendera<br>kommissionen tillägg eller ändringar i direktivet och undersöka om direk-<br>tivet bör utvidgas till att omfatta en viss yrkesgrupp eller företagskategori<br>när det klarlagts att en sådan yrkesgrupp eller företagskategori har utnytt-<br>jats i en medlemsstat för penningtvätt. Kontaktkommittén, som består av<br></p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>21</p>
<p>representanter för EES-länderna och företrädare för kommissionen, sam- Prop 1998/99:19<br>manträder årligen.</p>
<p>Kommissionen har under sommaren 1998 meddelat att ett förslag till<br>ändringar i penningtvättsdirektivet kommer att läggas fram i rådet i slutet<br>av året eller i böljan av 1999. Syftet med ändringarna är att införa effekti-<br>vare regler i kampen mot penningtvätt.</p>
<p>4.1.4 Övrigt arbete på internationell nivå</p>
<p>EG:s arbetsgrupp för gemenskapsrätt och nationell straffrätt har diskuterat<br>frågan om penningtvätt i samband med upprättandet av det andra proto-<br>kollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansi-<br>ella intressen. Enligt den förslagna artikel 5 i protokollet skall varje med-<br>lemsstat vidta åtgärder för att förhindra penningtvätt som härrör från EG-<br>bedrägerier, bestickning och mutbrott och som kan skada EG:s finanser.<br>Arbetet är ännu inte slutfört.</p>
<p>Även en särskild kommitté inom Europeiska centralbanken (ECB)<br>handhar vissa frågor om penningtvätt och interna kontrollfrågor i detta<br>sammanhang. Vidare har UNDCP (United Nations International Drug<br>Control Programme) diskuterat penningtvättsfrågor och vid Förenta<br>Nationernas Generalförsamlings 20:e extramöte den 8-10 juni 1998, som<br>behandlade narkotikasituationen i världen, antogs en handlingsplan mot<br>penningtvätt. Handlingsplanens underliggande budskap är att de 40 re-<br>kommendationer som FATF utarbetat skall betraktas som vägledande av<br>alla stater, också av dem som inte är medlemmar i FATF.</p>
<h3>4.2 Penningtvättslagen</h3>
<p>EG-direktivet om penningtvätt har genomförts i Sverige genom lagen<br>(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättslagen), som träd-<br>de i kraft den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:207, bet. 1992/93:JuU37,<br>rskr. 1992/93:375). Enligt 1 § har lagen till syfte att förhindra sådana åt-<br>gärder med avseende på egendom som har förvärvats genom brott som<br>kan medföra att denna egenskap hos egendomen döljs, att den brottslige<br>far möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av<br>egendomen försvåras samt sådana åtgärder som innefattar förfogande<br>över och förvärv, innehav eller brukande av egendomen (penningtvätt).<br>Sådana förfaranden kan vara straffbara enligt häleribestämmelsema i<br>9 kap. brottsbalken.</p>
<p>Lagen omfattar i dag företag som driver bankrörelse, livförsäkringsrö-<br>relse, värdepappersrörelse, valutaväxlingsrörelse och verksamhet enligt<br>lagen om finansieringsverksamhet (prop. 1995/96:216). De viktigaste<br>bestämmelserna i lagen stadgar i huvudsak följande.</p>
<p>Enligt 3 § far företag som omfattas av lagens tillämpningsområde inte<br>medvetet medverka vid transaktioner avseende medel som kan antas här-<br>röra från brottsliga förvärv av allvarligare slag. Med sådant förvärv avses<br>förvärv genom brott där fängelse i mer än sex månader ingår i straffska-<br>lan.</p>
<p>22</p>
<p>Företag som omfattas av lagens tillämpningsområde skall enligt 4 §<br>kräva att kunden legitimerar sig när en affärsförbindelse inleds. Därmed<br>avses ett affärsförhållande av mer stadigvarande slag och exempelvis inte<br>att en person vid ett enstaka tillfälle växlar sedlar eller mynt. Identitets-<br>kontroll skall alltid utföras vid transaktioner som överstiger 110 000 kro-<br>nor. Detsamma gäller om transaktionen inte överstiger detta belopp men<br>kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med<br>denna överstiger beloppet. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en<br>transaktion skall identiteten kontrolleras så snart summan överstiger det<br>angivna värdet. Identitetskontroll behöver dock inte utföras beträffande<br>företag som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 § första<br>stycket, om företaget är hemmahörande inom EES. Detsamma gäller om<br>transaktionen görs till ett konto som tillhör någon vars identitet tidigare<br>har kontrollerats enligt denna lag.</p>
<p>Identitetskontroll skall enligt 7 § alltid ske, oavsett beloppets storlek,<br>om det kan antas att en transaktion avser medel som härrör från ett brotts-<br>ligt förvärv av allvarligare slag. Vid bedömningen av om transaktionen är<br>av sådant slag skall dess art och omfattning beaktas, men även andra om-<br>ständigheter som t. ex. kundens uppträdande. Med transaktionens art avses<br>sättet på vilket transaktionen genomförs och med omfattningen beloppets<br>storlek.</p>
<p>Enligt 9 § skall företagen granska alla transaktioner avseende medel när<br>de har skäl anta att de härrör från brottsliga förvärv av allvarligare slag<br>och anmäla tveksamma transaktioner till Rikspolisstyrelsen eller den po-<br>lismyndighet som regeringen bestämmer. Regeringen har inte beslutat om<br>någon särskild polismyndighet. I praktiken har anmälningarna gjorts till<br>finanspolisen. Om anmälan sker skall företaget enligt förbudsregeln i 3 §<br>avstå från att utföra transaktionen. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt<br>9 § bryter tystnadsplikten i bl.a. 1 kap. 10 § bankrörelselagen, dvs. be-<br>stämmelsen om banksekretess. När upplysningar lämnas med stöd av la-<br>gen skall detta nämligen enligt 10 § inte betraktas som brott mot någon<br>sekretessregel, om den som lämnade uppgiften hade anledning att räkna<br>med att uppgifterna borde lämnas.</p>
<p>Om Finansinspektionen vid en inspektion av ett företag eller på annat<br>sätt får kännedom om transaktioner avseende medel som kan antas härrö-<br>ra från brottsliga förvärv av allvarligare slag, skall inspektionen, enligt<br>12 §, underrätta finanspolisen om transaktionerna.</p>
<p>Företaget skall enligt 13 § ha rutiner till förhindrande av att företaget<br>utnyttjas för transaktioner som har samband med brottsliga förvärv. Före-<br>taget skall svara för att de anställda får information och utbildning för<br>ändamålet. Finansinspektionen har genom föreskrifter och allmänna råd<br>angett vilka rutiner som skall följas och vilken information och utbildning<br>som skall tillhandahållas (FFFS 1994:9 och 10).</p>
<p>Penningtvättslagen innehåller inte någon sanktionsbestämmelse mot<br>den som bryter mot lagens bestämmelser. Det förutsätts att bestämmelser-<br>na skall kunna upprätthållas med stöd av arbetsrättslig lagstiftning och de<br>avtal som träffats på arbetsrättens område samt med hjälp av det sank-<br>tionssystem som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksam-<br>het.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>23</p>
<h2>5 Allmänna utgångspunkter</h2>
<h3>5.1 Överväganden</h3>
<p>Penningtvättsfrågor har fatt stor uppmärksamhet på senare tid, inte minst<br>genom det arbete som bedrivs i flera internationella organisationer. Till en<br>början inriktades intresset särskilt på penningtvätt i anslutning till narkoti-<br>kabrott. Som exempel kan nämnas att en ovillkorlig skyldighet att vidta<br>åtgärder i enlighet med EG:s penningtvättsdirektiv endast föreligger i frå-<br>ga om tillgångar som härrör från narkotikabrottslighet. Enligt direktivet<br>bör länderna emellertid överväga att utvidga tillämpningen till andra for-<br>mer av brottslighet. Debatten har på senare år också kommit att handla<br>om penningtvätt i anslutning till andra brott. Penningtvätt utförs ofta med<br>uppsåt att dölja eller dra nytta av ekonomisk brottslighet och utgör inte<br>sällan ett slutled i den organiserade brottsligheten. Kampen mot penning-<br>tvätt är därför ett sätt att även bekämpa den ekonomiska och organiserade<br>brottsligheten. Eftersom dessa brott ofta inbringar stora vinster för de<br>kriminella och därmed utgör en drivande kraft för den brottsliga verksam-<br>heten är det särskilt viktigt att åtgärderna mot penningtvätt blir effektiva-<br>re.</p>
<p>Det allmänna syftet med en reglering av penningtvätt är att förhindra att<br>det finansiella systemet och även annan näringsverksamhet utnyttjas för<br>penningtvätt och därmed motverka att s.k. svarta pengar flyter in i den<br>legala ekonomin. Om ett institut som verkar på den finansiella marknaden<br>utnyttjas för tvättning av pengar i större omfattning kan detta allvarligt<br>äventyra sundheten och stabiliteten i det ifrågavarande institutet och<br>minska allmänhetens förtroende för det finansiella systemet. En i många<br>länder använd metod för att bekämpa penningtvätt är införandet av admi-<br>nistrativa bestämmelser av den typ som finns i penningtvättslagen, t.ex.<br>identitetskontroll och skyldighet att lämna uppgifter till polisen om miss-<br>tänkta transaktioner. För andra företag än de finansiella kan penningtvätt i<br>stor omfattning innebära att allmänhetens förtroende minskar för företaget<br>och den bransch inom vilken företaget är verksam. Dessa företag omfattas<br>för närvarande inte av penningtvättslagen eller motsvarande bestämmel-<br>ser.</p>
<p>Ett medel att uppnå det allmänna syftet är att straffbelägga de åtgärder<br>som innefattar penningtvätt, i första hand genom straffrättsliga bestäm-<br>melser. Inom det straffrättsliga området har de två ovannämnda interna-<br>tionella konventionerna som rör penningtvätt antagits. I svensk lagstift-<br>ning kan gärningar som innefattar penningtvätt vara straffbara enligt häle-<br>ribestämmelsema i brottsbalken. För att uppfylla åtagandena enligt nar-<br>kotikabrottskonventionen har bl.a. bestämmelserna om häleri och häleri-<br>förseelse i 9 kap. 6 och 7 § § utvidgats. De nya reglerna trädde i kraft den<br>ljuli 1991 (prop. 1990/91:127, bet. 1990/91 :JuU32, rskr. 1990/91:323).</p>
<p>Det är givetvis också angeläget att komma åt den bakomliggande<br>brottsligheten. Banker och övriga företag som omfattas av penningtvätts-<br>lagen torde ha goda möjligheter att upptäcka transaktioner som det finns<br>skäl att anta utgör penningtvätt. Genom företagens skyldighet att anmäla<br>sådana åtgärder till finanspolisen, ökar möjligheterna att även utreda och<br></p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>24</p>
<p>komma åt den bakomliggande brottsligheten. Ett problem är emellertid att ?<sup>ro</sup>P- 1998/99.19<br>upptäcka transaktioner som innefattar penningtvätt och som utförs utanför<br>de finansiella företagen. Att hitta effektiva sätt att upptäcka penningtvätt<br>utanför denna krets torde därför vara en viktig uppgift for lagstiftaren.</p>
<h3>5.2 Den nya tekniska miljön</h3>
<p>Den snabba utvecklingen på elektronikens och datateknikens områden har<br>inneburit stora förändringar i samhället. Ett exempel på detta är den ökade<br>användningen av s.k. smarta kort, dvs. plastkort försedda med en integre-<br>rad elektronisk krets som tillåter laddning av betydande mängder av in-<br>formation och som kan utföra vissa beräkningar och logiska operationer.<br>Ett annat exempel är det ökade utbudet av varor och tjänster som erbjuds<br>på datornät, som t.ex. Internet. Inom det finansiella området har utveck-<br>lingen inneburit bl.a. att nya former för betalningar skapats genom till-<br>komsten av s.k. elektroniska pengar. Betalningar med elektroniska pengar<br>brukar delas in i två kategorier, dels sådana som utförs med smarta kort,<br>dvs. kontantkort, dels sådana som utförs via datornät med värdeenheter<br>som laddats på en diskett eller på hårddisken i en dator.</p>
<p>Ett effektivt betalningsväsende förutsätter hög säkerhet hos de system<br>som används. Brist i säkerheten kan bl.a. ge upphov till ökad risk för<br>brottslighet. I internationella sammanhang har risken för att elektroniska<br>pengar kan komma att användas för exempelvis penningtvätt uppmärk-<br>sammats.</p>
<p>I januari 1997 tillsatte chefen för Finansdepartementet en utredare med<br>uppdrag att kartlägga och analysera de rättsliga frågor som uppkommer<br>genom användning av elektroniska pengar (dir. 1997:1). Utredaren skall i<br>anslutning därtill även överväga om särskilda bestämmelser behövs för att<br>förhindra brottslighet vid användning av elektroniska pengar. Utredarens<br>uppdrag i den delen skall vara slutfört före utgången av september 1998.<br>Regeringen avser att då återkomma till frågan om penningtvätt och elek-<br>troniska pengar.</p>
<p>25</p>
<h2>Den straffrättsliga regleringen av<br>penningtvätt</h2>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<h3>6.1</h3>
<h3>Nuvarande reglering</h3>
<p>Förfaranden som innefattar penningtvätt kan i dag vara straffbara som<br>häleri eller häleriförseelse enligt bestämmelserna i 9 kap. 6 och 7 §§<br>brottsbalken. Som tidigare redovisats (se avsnitt 4.1.1 och 5.1) ändrades<br>häleribestämmelsema den 1 juli 1991 för att Sverige skulle kunna upp-<br>fylla sina åtaganden enligt narkotikabrottskonventionen. Genom denna<br>lagändring infördes punkterna 3 och 4 i 9 kap. 6 § första stycket brotts-<br>balken, vilka särskilt tar sikte på förfaranden som är att anse som pen-<br>ningtvätt. Men också de allmänna bestämmelserna om häleri kan vara<br>tillämpliga på förfaranden som kan betecknas som penningtvätt.</p>
<p>Av 9 kap. 6 § första stycket 1 framgår att en person kan göra sig skyldig<br>till häleri om han tar befattning med något som är frånhänt annan genom<br>brott på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande (sakhäleri). Om<br>gärningen begås i näringsverksamhet kan under vissa förutsättningar, en-<br>ligt 9 kap. 6 § andra stycket, ansvar för häleri komma i fråga redan om det<br>skäligen kan antas att egendomen är frånhänd annan genom brott<br>(näringshäleri). I 9 kap. 6 § första stycket 2 stadgas att den som bereder<br>sig otillbörlig vinning av annans brottsliga forvärv kan dömas for häleri<br>(vinningshäleri). I 9 kap. 6 § första stycket 5 regleras förfaranden som<br>innebär att någon hävdar genom brott tillkommen fordran (fordrings-<br>häleri).</p>
<p>Bestämmelsen i punkt 3 stadgar att den som otillbörligen främjar möj-<br>ligheterna for annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från brotts-<br>ligt förvärv eller värdet av sådan egendom döms för häleri. Bestämmelsen<br>har vissa likheter med vinningshäleri men gäller inte den som bereder sig<br>själv vinning. Det brottsliga förfarandet består i att främja möjligheterna<br>för annan att dra nytta av det brottsliga förvärvet. Främjandet skall med<br>andra ord gå ut på att hjälpa någon att tillgodogöra sig tillgångar som här-<br>rör från brottslig verksamhet, t.ex. genom att gömma undan egendomen<br>eller att omsätta den på ett sådant sätt att möjligheterna ökar för den andre<br>att få behålla egendomen eller dess värde. Det är inte varje befattning med<br>brottsligt förvärvad egendom som föranleder ansvar, utan främjandet<br>måste framstå som otillbörligt. Som otillbörligt främjande anses först och<br>främst sådana förfaranden som mer eller mindre har till uttalat syfte att<br>hjälpa den brottslige att dra nytta av sitt förvärv, såsom att hjälpa till att<br>föra bort egendomen, att förvara den eller att anvisa gömställen för den<br>eller hjälpa till att omsätta egendomen så att dess ursprung blir svårare att<br>spåra. Exempel på otillbörliga förfaranden är att låta någon annan sätta in<br>pengar på ens bankkonto eller disponera ens bankfack eller medverka vid<br>en överlåtelse av brottsligt förvärvad egendom genom att ställa sig till<br>förfogande som bulvan eller genom att låna ut sina identitetshandlingar så<br>att identiteten på den som gjort det brottsliga förvärvet kan hållas dold.<br>Att ge råd om var egendomen lämpligen bör placeras för att undgå upp-<br>täckt kan följas av ansvar, även om den som stått för rådgivningen inte<br>själv befattat sig med egendomen.</p>
<p>26</p>
<p>Punkt 3 är inte begränsad till egendom som frånhänts annan. Varje brott P<sup>ro</sup>P 1998/99.19<br>som utgör förvärv från någon kan utgöra förbrott. Med uttrycket egendom<br>som härrör från brottsligt förvärv avses inte endast det konkreta brottsut-<br>bytet utan även egendom som har trätt i stället för det. Bestämmelsen kan<br>även tillämpas på flera led i en kedja av olika personer. En förutsättning<br>för ansvar är att det kan styrkas en koppling mellan egendomen och den<br>ursprungliga brottsligheten.</p>
<p>Enligt punkt 4 döms för häleri den som med uppsåt att dölja egendo-<br>mens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta<br>annan sådan åtgärd med egendom som härrör från brottsligt förvärv. I<br>förhållande till punkt 3 föreligger den skillnaden att punkt 4 inte är be-<br>gränsad av ett otillbörlighetsrekvisit. Har gärningsmannen haft uppsåt att<br>dölja egendomens ursprung och har han i övrigt förfarit som sägs i<br>punkt 4 kan han alltså dömas till ansvar utan att någon prövning behöver<br>göras om huruvida förfarandet skulle vara att anse som otillbörligt. Det<br>krävs inte heller att gärningen faktiskt främjat den andres möjligheter att<br>tillgodogöra sig egendomen.</p>
<p>Som framgått av redogörelsen, är de nya bestämmelserna tillämpliga<br>endast på egendom som härrör från brottsliga förvärv. Typiska brottsliga<br>förvärv är förvärv genom stöld, bedrägeri eller förskingring, men såsom<br>brottsligt förvärv är också att anse muta, spelvinst genom dobbleri, in-<br>komst genom koppleri samt byte vid jakt eller fiske på förbjudet område<br>eller på förbjuden tid. Begränsningen till egendom som härrör från brotts-<br>liga förvärv utesluter ansvar för häleri för den som hjälper någon annan<br>att omsätta egendom i syfte att dölja att den sistnämnde har berikat sig<br>genom sådana skatte- eller tullbrott som innebär att skatt, tull eller annan<br>avgift undandras staten. Vinst som uppkommit genom dessa skatte- eller<br>tullbrott anses nämligen inte härröra från något brottsligt förvärv. Som<br>tidigare angetts (se avsnitt 4.1.1) innehåller den av Sverige undertecknade<br>och ratificerade förverkandekonventionen inte några sådana begränsning-<br>ar. I denna konvention definieras ”vinning” som ”varje ekonomisk fördel”<br>av ett brott. Sverige utnyttjade därför möjligheten till förklaring enligt<br>artikel 6 punkt 4 i konventionen. Förklaringen innebär att bestämmelsen i<br>artikel 6 punkt 1 för Sveriges del endast skall gälla egendom som härrör<br>från brottsligt förvärv.</p>
<p>27</p>
<h3>6.2 Regeringens överväganden</h3>
<p>6.2.1 Ett särskilt brott, penninghäleri, införs i brottsbalken</p>
<p>Regeringens förslag: En ny straffbestämmelse, penninghäleri, förs in i<br>brottsbalken. Bestämmelsen skall omfatta sådana förfaranden som i<br>dag regleras i 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 brottsbalken. Ansvar<br>skall också stadgas för den som bistår med att dölja att annan har beri-<br>kat sig genom brottslig gärning på annat sätt än genom förvärv, t. ex.<br>genom vissa former av skatte- och tullbrott.</p>
<p>Utredningens förslag. Utredningen föreslår att ett särskilt penning-<br>tvättsbrott förs in i penningtvättslagen. Den föreslagna bestämmelsen<br>skall utgöra ett självständigt komplement till hälerireglema i brottsbalken.<br>Bestämmelsen innebär att befattning med medel som härrör från brott<br>eller brottslig verksamhet av allvarligare slag som är ägnad att dölja denna<br>egenskap hos medlen kriminaliseras. Utredningen anger att lokutionen<br>”härrör från brott”, enligt dess uppfattning, även täcker medel som har sin<br>grund i t. ex. skattebrott.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast tre remissinstanser, Svenska Bankförening-<br>en, Svenska Fondhandlarejbreningen och Finansbolagens förening har<br>tillstyrkt utredningens förslag. Riksåklagaren delar utredningens förslag i<br>sak, men anser att det av systematiska och praktiska skäl är mer tilltalande<br>att utvidga det straffbelagda området i häleriparagrafen. Uppsala Univer-<br>sitet menar att fördelarna med en kriminalisering överväger nackdelarna,<br>men anser att frågan om hur bestämmelsen skall utformas bör övervägas<br>ytterligare. Rikspolisstyrelsen förordar att en bestämmelse om penning-<br>tvätt, som skall vara subsidiär till häleri, förs in i brottsbalken. Dom-<br>stolsverket, Malmö tingsrätt och Grossistförbundet svensk handel ifråga-<br>sätter om inte rekvisitet ”brottslig verksamhet” är alltför vagt för att kunna<br>ingå som rekvisit i en straffbestämmelse. Justitiekanslem ställer sig tvek-<br>sam till utredningens förslag, men framhåller, liksom Rikspolisstyrelsen,<br>som möjlig lösning en till häleribestämmelsen subsidiär reglering. Göta<br>hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt och Svenska<br>Revisorsamjundet avstyrker utredningens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>En ny särskild straffbestämmelse</p>
<p>En ökande internationalisering av brottsligheten och stora ekonomiska<br>vinster av brottslig verksamhet föder ett växande behov av att kunna<br>återinvestera medel i seriösa verksamheter för att dölja att brott begåtts<br>och för att kunna tillgodogöra sig de brottsliga vinsterna. Den tekniska<br>utvecklingen har också gjort det möjligt att snabbt överföra medel mellan<br>olika länder. En effektiv penningtvättsbekämpning kräver ett väl utvecklat<br>internationellt samarbete. Ett sätt att öka förutsättningarna härför är att<br>skapa ett särskilt brott som, så långt möjligt, omfattar de straffbara for-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>28</p>
<p>mema av penningtvätt. Därigenom skulle innehållet i svensk rätt när det<br>gäller penningtvätt framstå tydligare för andra länder. I sin rapport om<br>effektiviteten i det svenska systemet för penningtvätt från den 21 augusti<br>1996 har FATF framfört önskemål om att Sverige tillskapar ett separat<br>penningtvättsbrott, vilket dessutom bör inkludera alla typer av förbrott<br>som genererar en betydande summa pengar. Det finns således, som utred-<br>ningen funnit, starka skäl som talar för att straffrättsliga förfaranden som<br>kan betecknas som penningtvätt, i den utsträckning det är möjligt, samlas<br>i en särskild straffbestämmelse.</p>
<p>En sådan straffbestämmelse kan åstadkommas genom att de förfaran-<br>den som typiskt sett utgör penningtvätt bryts ut ur häleriparagrafen i<br>brottsbalken. Därigenom uppnås också den fördelen att den senare be-<br>stämmelsen blir mer överskådlig och lättare att tillämpa. Även med en<br>sådan lösning går det emellertid knappast att undvika att tillämpningsom-<br>rådet för bestämmelserna om häleri och straffbar penningtvätt delvis<br>sammanfaller. Detta talar för att en ny särskild straffbestämmelse placeras<br>i brottsbalken intill den nuvarande bestämmelsen om häleri. Därigenom<br>kan eventuella konkurrenssituationer lösas på ett enklare sätt. Regeringen<br>anser således, i likhet med ett flertal remissinstanser, att det av systematis-<br>ka och praktiska skäl vore olämpligt att föra in en särskild straffbestäm-<br>melse i penningtvättslagen. Straffansvaret bör även i framtiden regleras i<br>brottsbalken.</p>
<p>De förfaranden som bör återfinnas i den särskilda straffbestämmelsen är<br>i första hand de som regleras i 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 brottsbal-<br>ken, eftersom dessa infördes för att kriminalisera just åtgärder som är att<br>anse som penningtvätt. Dessa bör alltså brytas ut ur häleribestämmelsen<br>och placeras i en särskild straffbestämmelse.</p>
<p>Även om den nya straffbestämmelsen kommer att omfatta merparten av<br>de förfaranden som är att beteckna som penningtvätt, har den definition<br>av penningtvätt som finns i penningtvättslagen ett än vidare tillämpnings-<br>område. För att markera att den nya straffbestämmelsen skiljer sig från<br>penningtvätt såsom detta begrepp definieras i penningtvättslagen anser<br>regeringen att det nya brottet lämpligen bör benämnas penninghäleri.<br>Därigenom markeras också anknytningen till häleribrottet.</p>
<p>Utvidgning av det straffbara området</p>
<p>Utredningen har anfört att en effektiv bekämpning av penningtvätt förut-<br>sätter att det straffbara området utvidgas och föreslår dels att det inte skall<br>krävas ett bestämt förbrott utan vara tillräckligt att medlen härrör från<br>brottslig verksamhet, dels att det straffbara området skall omfatta sådan<br>penningtvätt som kan följa på skatte- och tullbrott.</p>
<p>Regeringen anser emellertid, liksom flertalet remissinstanser, att det<br>skulle föra för långt att överge kopplingen till ett bestämt förbrott. Be-<br>greppet brottslig verksamhet, såsom detta används av utredningen, är vagt<br>och oprecist. Det saknar den precision som erfordras för att användas som<br>straffrättsligt rekvisit. En kriminalisering av penningtvätt som anknyter till</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>29</p>
<p>detta begrepp skulle riskera att bli oklar och svår att överblicka. Detta<br>skulle kunna leda till osäkerhet även vid normala penningtransaktioner.</p>
<p>Det finns däremot, enligt regeringens mening, starka skäl som talar för<br>att utvidga straffansvaret så att det även omfattar sådan penningtvätt som<br>kan följa på skatte- och tullbrott som innebär att skatt, tull eller annan<br>avgift undandras staten. Det får anses vara en brist i den nuvarande lag-<br>stiftningen att det är straffritt att bistå den som har begått sådana skatte-<br>eller tullbrott att dölja att han därigenom har berikat sig.</p>
<p>Skatte- och tullbrott skiljer sig emellertid väsentligt från sådan brotts-<br>lighet som i dag kan utgöra förbrott till penningtvätt/häleri. Som Uppsala<br>Universitet påpekar i sitt remissyttrande till Penningtvättutredningen, är<br>det inte möjligt att förvärva några medel genom ett skattebrott (här bort-<br>ses från skatte- eller tullbrott som leder till felaktig återbetalning av skatt,<br>tull eller annan avgift). Den brottsliga gärningen vid skattebrott består i att<br>någon lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myn-<br>dighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift<br>och därigenom ger upphov till att skatt undandras det allmänna. Vinning<br>av brottet består alltså i att den skattskyldige undviker att drabbas av en<br>utgift och således kan behålla en större del av sina inkomster. Statens an-<br>språk på skatt hänför sig emellertid inte till någon särskild del av den<br>skattskyldiges egendom. Den skattskyldige behöver alltså inte hålla viss<br>del av sina inkomster avskilda för att betala skatt, utan kan betala med<br>vilken del av sin egendom han vill. Detta innebär att det knappast är möj-<br>ligt att identifiera en viss egendom såsom åtkommen genom skattebrott.<br>Vinningen vid skattebrott består i stället i en allmän förmögenhetsökning<br>hos gärningsmannen. Detsamma kan sägas vara fallet vid tullbrott.</p>
<p>Man bör hålla i minnet att det krav på t.ex. skatt som staten kan komma<br>att rikta mot gärningsmannen sedan ett skattebrott avslöjats inte grundas<br>på den brottsliga gärningen, utan på den i och för sig lagliga inkomst som<br>föregått skattebrottet. Att skaffa undan egendom enbart för att hindra att<br>den tas i anspråk för att betala en fordran på skatt kan därför inte betraktas<br>som penningtvätt/häleri. Ett sådant förfarande kan i stället utgöra ett brott<br>mot borgenär enligt 11 kap. brottsbalken.</p>
<p>Straffansvarets konstruktion</p>
<p>Mot bakgrund av vad som nu sagts ser regeringen inte någon möjlighet att<br>konstruera ett brott som utgår från att viss egendom varit föremål för<br>skatte- eller tullbrott om dessa brott inneburit att skatt, tull eller annan<br>avgift undandragits staten. Vad som kan sägas vara föremål för penning-<br>tvätt i sådana fall är i stället den allmänna förmögenhetsökning som gär-<br>ningsmannen tillskapat genom brottsligheten. Den som begått sådana<br>skatte- eller tullbrott kan alltså tänkas vara i behov av åtgärder som döljer<br>eller ger en godtagbar förklaring till varför han disponerar ett betydligt<br>större belopp än hans redovisade inkomst utvisar. Dessa åtgärder kan<br>vidtas med vilken som helst av hans egendom. Detta talar, enligt rege-<br>ringens mening, för att det utvidgade straffansvaret för åtgärder som är att</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>30</p>
<p>anse som penningtvätt i stället konstrueras så att det tar sikte på själva P<sup>ro</sup>P 1998/99:19<br>döljandet av förmögenhetsökningen.</p>
<p>Straffansvaret bör omfatta att bistå annan med att dölja att denne beri-<br>kat sig genom brottslig gärning. En sådan åtgärd kan betraktas som en<br>form av efterföljande medhjälp till skatte- eller tullbrott. Som tidigare<br>nämnts är sådan efterföljande medhjälp i dag inte straffbar när det gäller<br>vissa former av skatte- eller tullbrott vilket far anses vara en brist lagstift-<br>ningen.</p>
<p>Det förekommer emellertid också att en gärningsman själv vidtar åtgär-<br>der med sin egendom for att dölja att han har berikat sig genom brott.<br>Från straffrättsliga utgångspunkter skulle det knappast fylla någon funk-<br>tion att införa ett särskilt straffansvar för sådana handlingar. En förutsätt-<br>ning för att straff skall kunna ådömas i ett sådant fall är ju att den ur-<br>sprungliga brottsligheten uppdagas. Och i så fall straffas gärningsmannen<br>för denna. Gärningsmannen kan därför knappast antas komma att avstå<br>från att vidta åtgärder för att dölja den ursprungliga brottsligheten även<br>om detta gjordes straffbart i sig. Den nu föreslagna utvidgningen av straff-<br>ansvaret skiljer sig från den gällande bestämmelsen om häleri på så sätt<br>att den enbart tar sikte på själva döljandet av den tidigare brottsligheten<br>och alltså inte sådana åtgärder som syftar till att hindra att egendom som<br>åtkommits genom brott återställs till rätt ägare eller blir föremål för för-<br>verkande. Att införa straffansvar enbart för att dölja egen tidigare brotts-<br>lighet skulle kunna komma i konflikt med principen att ingen skall vara<br>tvingad att vittna mot sig själv.</p>
<p>Regeringen anser, med hänsyn till vad som nu sagts, att utvidgningen<br>av straffansvaret vad gäller penningtvätt bör begränsas till gärningar som<br>omfattar hjälp att dölja att annan har berikat sig genom brottslig gärning.<br>Sådan hjälp kan bestå i att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan<br>sådan åtgärd med egendom som tillhör någon som har berikat sig genom<br>brott. Åtgärden skall syfta till att dölja förmögenhetsökningen. Det kan till<br>exempel handla om att delta i olika skentransaktioner eller att agera som<br>bulvan. En sedvanlig försäljning av t.ex. en affärsrörelse eller en fastighet,<br>även om den rör betydande belopp och vetskap föreligger om att kontra-<br>henten har gjort sig skyldig till brott, bör dock inte vara straffbar enligt<br>denna bestämmelse, eftersom en sådan transaktion endast innebär att viss<br>egendom byts mot annan och alltså inte är ägnad att dölja förmögen-<br>hetsökning.</p>
<p>Det straffbara området bör enligt regeringens mening avgränsas i ytter-<br>ligare ett avseende. Helt normala och vardagliga förfaranden som i och<br>för sig innebär ett främjande av en annan persons möjligheter att dölja att<br>han berikat sig genom brottslig gärning bör inte heller omfattas av krimi-<br>naliseringen. Det bör således vara straffritt att motta sedvanlig ersättning<br>för dagligvaror eller för utförande av normala tjänster även om man vet att<br>kontrahenten gjort sig skyldig till ett skattebrott. Den medverkan vid om-<br>sättning av tillgångar som sker till fullgörande av skyldigheter enligt lag<br>eller avtal bör också hållas utanför det straffbara området. Att ta emot<br>betalning för en giltig och förfallen fordran bör därför inte omfattas, även<br>om det rör sig om en större summa och den som mottar betalningen är<br>medveten om att kontrahenten har gjort sig skyldig till brott. Att transak-<br></p>
<p>31</p>
<p>tionen har kommit till stånd har normalt inte någon anknytning till att<br>brott föreligger. För straffbarhet bör vidare krävas ett direkt samband<br>mellan den hjälp gärningsmannen lämnar t.ex. en skattskyldig och det<br>förhållandet att den sistnämnde far möjlighet att dölja att han har berikat<br>sig genom brott. Att t.ex. lämna rutinmässiga upplysningar och råd om<br>olika placeringsmöjligheter eller investeringsobjekt bör inte omfattas av<br>kriminaliseringen. För att kunna dömas till ansvar måste gärningsmannen<br>på ett mer avgörande sätt ha främjat någon annans möjligheter att dölja att<br>han berikat sig genom brottslig gärning. Det bör därför krävas att gär-<br>ningsmannens medverkan kan bedömas som otillbörlig. Exempel på otill-<br>börlig medverkan till åtgärder som är ägnade att dölja att annan har beri-<br>kat sig genom brottslig gärning är bl.a. att låna ut sitt bankfack eller upp-<br>låta sitt bankkonto. Andra åtgärder är, som tidigare angetts, att medverka<br>vid överlåtelser genom att ställa sig till förfogande som bulvan eller låna<br>ut sina identitetshandlingar. Ett annat exempel är att medverka vid olika<br>banktransaktioner som innebär att egendoms ursprung blir svårare att spå-<br>ra. En ytterligare metod är att sälja vinstbongar för att ge någon annan<br>tillgång till en handling som skall förklara varför han disponerar ett större<br>belopp än vad hans redovisade inkomst utvisar. För ansvar bör inte krävas<br>att gärningsmannen har tagit direkt befattning med egendom. Att i kon-<br>kreta fall bistå med närmare rådgivning som innefattar klara, detaljerade<br>och precisa uppgifter om var eller hur egendom lämpligen bör placeras<br>för att man skall kunna dölja att man berikat sig genom brott, bör således<br>anses utgöra sådan medverkan som är otillbörlig.</p>
<p>Även brott som innefattar förvärv av egendom innebär regelmässigt ett<br>berikande. Medverkan till åtgärder som vidtas med sådan egendom om-<br>fattas redan av de nuvarande bestämmelserna i 9 kap. 6 § första stycket 3<br>och 4 brottsbalken. Den föreslagna utvidgningen av straffansvaret avser<br>således sådana former av berikande som inte innefattar något förvärv av<br>egendom. Härmed avses framför allt fall där någon har förbättrat sin eko-<br>nomiska ställning genom brott, utan att denna förbättring kan härledas till<br>någon viss del av brottslingens egendom. Exempel härpå är framför allt<br>vissa former av skatte- och tullbrott, men även t.ex. vissa former av be-<br>drägeri. För att undvika konkurrensproblem bör den nya bestämmelsen<br>göras subsidiär till sådana gärningar som redan nu är straffbelagda enligt<br>9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 brottsbalken.</p>
<p>Lagrådet har anfört att tillämpningen av bestämmelsen kan väntas med-<br>föra betydande svårigheter att avgränsa det brottsliga området och att stort<br>utrymme lämnas åt domstolarna att med beaktande av legalitetsprincipen<br>tolka bestämmelsen, men att detta är något som i betraktande av ämnets<br>svårhetsgrad far godtas. Regeringen är medveten om de svårigheter som<br>Lagrådet pekar på. Liksom Lagrådet anser dock regeringen att dessa<br>måste accepteras för att kunna åstadkomma en utvidgning av det straffba-<br>ra området i enlighet med förslaget. Regeringen återkommer i författ-<br>ningskommentaren till frågan om den närmare tillämpningen av bestäm-<br>melsen.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>32</p>
<p>6.2.2</p>
<p>Ringa brott samt oaktsamt förfarande</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Regeringens förslag: För ringa fall samt oaktsamt förfarande skall<br>dömas för penninghäleriförseelse.</p>
<p>Utredningens förslag: För ringa fall av penningtvätt bör ett brott<br>nämnt penningtvättsförseelse införas. Det bör fånga in sådana fall där<br>uppsåt inte kan styrkas men där vederbörande hade skälig anledning att<br>anta att medlen härrör från brott eller brottslig verksamhet.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har särskilt yttrat sig över ut-<br>redningens förslag i denna del.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 7 § första stycket brotts-<br>balken döms för häleriförseelse om brott som avses i 6 § är att anse som<br>ringa. Enligt 7 § andra stycket 2 döms också för häleriförseelse den som i<br>fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig anledning att<br>anta att brott förelåg. Någon saklig ändring i dessa delar är inte avsedd. I<br>konsekvens med den nya regleringen bör dock de förfaranden som mot-<br>svarar det nya penninghäleribrottet regleras som ett separat brott, pen-<br>ninghäleriförseelse.</p>
<p>Motsvarande skäl som ligger bakom regleringen avseende de ovan be-<br>skrivna förfarandena torde kunna göras gällande också vad avser de förfa-<br>randen som föreslås straffbeläggas i 9 kap. 6 a § andra stycket. Också<br>dessa förfaranden bör därför, på samma sätt, omfattas av bestämmelsen<br>om penninghäleriförseelse. Vad avser oaktsamma förfaranden kan det<br>dock anföras att gränsen mellan straffbelagt och straffritt handlande i vis-<br>sa fall kan bli svår att dra. Den enskilde kan inte åläggas en alltför långt-<br>gående skyldighet att undersöka om den han ingår t.ex. en affärsförbin-<br>delse med har berikat sig genom brott. Detta torde emellertid vara ett ge-<br>nerellt problem i fall där straffansvar inte är begränsat till uppsåtligt<br>handlande. Det skall vidare påpekas att samma diskussion fördes då de<br>nya formerna av häleri infördes i 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 brotts-<br>balken (prop. 1990/91:127 s. 38 f). Det har, såvitt regeringen erfarit, inte<br>framkommit något som tyder på att de farhågor som då framfördes har<br>besannats.</p>
<p>Vid bedömningen av i vilken utsträckning det finns anledning att miss-<br>tänka att någon annan har berikat sig genom brott och att åtgärden vidtas<br>för att dölja detta faktum, bör den nuvarande tillämpningen av 9 kap. 7 §<br>andra stycket 2 brottsbalken kunna läggas till grund för bedömningen<br>även för den nya formen av straffbar penningtvätt. Viktigare omständig-<br>heter är därvid under vilka förhållanden handlingen företogs, vad man<br>känner till om den som man ingår affärsförbindelsen med samt vilken<br>slags transaktion det handlar om. Skentransaktioner och försäljning av<br>vinstbongar bör rimligen ge anledning till misstankar liksom fall där ve-<br>derbörande uppträder anonymt eller där identiteten på något annat sätt är<br>oklar. Av betydelse är vidare om det rör sig om ovanliga eller omfattande<br>transaktionsmönster eller om transaktionen saknar ett uppenbart legitimt<br>ekonomiskt syfte.</p>
<p>2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 19</p>
<p>33</p>
<p>6.2.3</p>
<p>Försök, förberedelse och stämpling</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Regeringens bedömning: Gärningsformema försök, förberedelse och<br>stämpling till penninghäleri bör inte kriminaliseras.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att försök, förberedelse<br>samt stämpling till penningtvätt och penningtvättsförseelse skall krimina-<br>liseras.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast tre remissinstanser har särskilt yttrat sig i<br>denna fråga. Stockholms tingsrätt avstyrker förslaget eftersom kriminali-<br>sering inte förekommer när det gäller häleri. Justitiekanslern anser att<br>behovet av att, till skillnad från vad som gäller för häleri, kriminalisera<br>försök, förberedelse och stämpling till penningtvättsbrott av alla svårig-<br>hetsgrader kan sättas i fråga. Malmö tingsrätt avstyrker utredningens för-<br>slag vad avser penningtvättsförseelse.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Gärningsformema försök, förbe-<br>redelse och stämpling är inte belagda med straff när det gäller häleri. De-<br>lar av det föreslagna brottet penninghäleri är i dag att bedöma som häleri<br>och övriga former av penninghäleri har ett nära släktskap med hälerigär-<br>ningen. Något skäl att generellt utvidga ansvar för häleribrottet i angivet<br>hänseende har inte framkommit. Regeringen anser därför att det saknas<br>skäl att straffbelägga försök, förberedelse eller stämpling till penning-<br>häleri.</p>
<p>6.2.4 Sveriges förklaring enligt artikel 6 punkt 4 i förverkande-<br>konventionen</p>
<p>Regeringens bedömning: Förklaringen enligt artikel 6 punkt 4 i för-<br>verkandekonventionen bör återkallas.</p>
<p>Utredningens bedömning: Utredningen har inte yttrat sig över denna<br>fråga.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare nämnts (se avsnitt</p>
<p>4.1.1 och 6.1) är förverkandekonventionens bestämmelser om penning-<br>tvätt inte begränsade till vissa förbrott. Enligt artikel 6 punkt 4 i konven-<br>tionen kan de fördragsslutande staterna förklara att bestämmelserna skall<br>begränsas till vissa förbrott eller kategorier av sådana brott. Eftersom de<br>nu gällande bestämmelserna om straffbar penningtvätt, som återfinns i<br>häleriparagrafen, endast är tillämpliga på egendom som härrör från<br>brottsliga förvärv, utnyttjade Sverige sin rätt till förklaring på så sätt att<br>konventionen förklarades vara tillämplig endast på sådan egendom.</p>
<p>Regeringens förslag till utvidgning av det straffbara området innebär att<br>Sverige kommer att uppfylla konventionens krav i detta avseende. Förkla-<br>ringen kan därför återkallas.</p>
<p>34</p>
<h2>Definition av penningtvätt</h2>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Regeringens förslag: Med penningtvätt skall, liksom hittills, i pen-<br>ningtvättslagen avses sådana åtgärder avseende egendom som har<br>förvärvats genom brott, som kan medföra att denna egenskap hos<br>egendomen fördöljs, att den brottslige far möjlighet att undandra sig<br>rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras,<br>samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv,<br>innehav eller brukande av egendomen. Med penningtvätt skall även<br>avses åtgärder med annan egendom om åtgärderna är ägnade att<br>dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning. Den nya de-<br>finitionen innebär att även sådana fall av penningtvätt där det bak-<br>omliggande brottet består av skatte- eller tullbrott som innebär att<br>skatt, tull eller annan avgift undandras staten, omfattas av<br>penningtvättslagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att penningtvättsla-<br>gen skall omfatta alla medel som kan antas härröra från brott eller brotts-<br>lig verksamhet av allvarligare slag. Förslaget innebär dels att skatte- och<br>tullbrott omfattas av lagens tillämpningsområde, dels att ett bestämt för-<br>brott inte krävs.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig över för-<br>slaget att skatte- och tullbrott skall omfattas av penningtvättslagen har i<br>princip varit positiva. Domstolsverket, Svenska Revisorsamfundet SRS,<br>Göta hovrätt och Justitiekanslern har dock påpekat att vissa tillämpnings-<br>problem kan uppkomma. Kammarrätten i Sundsvall har på samma grund<br>avstyrkt förslaget. Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt,<br>Justitiekanslern, Domstolsverket och Grossistförbundet svensk handel har<br>haft invändningar mot att begreppet brottslig verksamhet används.</p>
<h3>7.1 Tull- och skattebrott</h3>
<p>Bakgrund</p>
<p>Den nuvarande definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen bygger<br>på definitionen av begreppet i EU:s penningtvättsdirektiv. I samband med<br>genomförandet av direktivet i svensk lagstiftning angavs i prop.<br>1992/93:207 s. 9 att lagen borde få en generell tillämpning, dvs. tillämpas<br>vid alla transaktioner avseende medel som kan förmodas härröra från ett<br>brottsligt förvärv av allvarligare slag och inte begränsas till att avse endast<br>medel som härrör från narkotikabrott. Ett skäl för detta var att det skulle<br>vara lika förödande för tilltron till det finansiella systemet om det utnyttja-<br>des för penningtvätt i fråga om annan brottslighet än narkotikabrottslig-<br>het. Regleringen skulle därför bli tämligen meningslös om den uteslutan-<br>de begränsades till narkotikabrottslighet. Lagen begränsades emellertid, i<br>överensstämmelse med bestämmelserna om häleri i brottsbalken, till att<br>omfatta alla transaktioner avseende medel som kan förmodas härröra från</p>
<p>35</p>
<p>ett brottsligt förvärv. Utanför lagens nuvarande tillämpningsområde faller Prop. 1998/99:19<br>således sådana brott där egendomen undandragits beskattning, tull eller<br>annan avgiftsskyldighet, som visserligen medför ekonomiska fördelar för<br>gärningsmannen men som inte ger upphov till något omedelbart förvärv. I<br>propositionen hänvisades till att den i penningtvättsdirektivet angivna de-<br>finitionen av penningtvätt anknyter till egendom som härrör från brott och<br>därför inte omfattar skattebrottslighet o. dyl. Det ansågs också föra för<br>långt att låta lagen vara direkt tillämplig på sådan brottslighet, bl.a. därför<br>att det i fråga om t.ex. skatteundandragande oftast skulle vara omöjligt för<br>en bank att ha någon uppfattning om huruvida fullbordat brott föreligger<br>när transaktionen görs. Genom anknytningen till brottsliga förvärv ansågs<br>lagens tillämpning ändå vidsträckt. En avgränsning gjordes också till brott<br>av allvarligare slag varmed avsågs brott där fängelse i mer än sex månader<br>kan följa.</p>
<p>Penningtvättutredningens förslag</p>
<p>Av Penningtvättutredningens betänkande framgår att en avsevärd del av<br>de medel som misstänks vara föremål för penningtvätt härstammar från<br>skatte- och tullbrott samt att det framförts kritik från internationellt håll<br>mot att den svenska penningtvättslagstiftningen inte omfattar denna<br>brottslighet. Med hänsyn härtill har utredningen föreslagit att de uppgifts-<br>skyldiga företagen i penningtvättslagen bör åläggas att granska och lämna<br>uppgifter om alla transaktioner som kan antas avse medel som härrör från<br>brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag. Genom att använda<br>lokutionen ”härrör från brott”, och inte ”brottsliga förvärv”, anser utred-<br>ningen att penningtvättslagen även omfattar medel som har sin grund i<br>skatte- och tullbrott.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Av betänkandet framgår också att det inom EES är vanligt att skatte- och<br>tullbrott omfattas av medlemsstaternas penningtvättslagstiftning. I Fin-<br>land, Norge och Danmark kan varje brott vara förbrott till penningtvätt<br>och detsamma gäller i Belgien och Nederländerna. I Storbritannien före-<br>ligger likaså skyldighet för finansiella institut att anmäla misstänkt pen-<br>ningtvätt oavsett vilket brott som misstänks ligga bakom. I Tyskland före-<br>ligger inte någon sådan skyldighet beträffande skattebrott, men diskussio-<br>ner pågår om att vissa tullbrott skall omfattas.</p>
<p>Utvecklingen inom elektronikens och datateknikens områden har gått<br>mycket snabbt under senare år. Inom det finansiella området har detta<br>medfört bl.a. att betalningar till och från utlandet kan utföras inom loppet<br>av några sekunder. Detta har givetvis inneburit många fördelar, både för<br>kunder och aktörer på den finansiella marknaden. Den nya tekniken har<br>emellertid även medfört att det blivit lättare att vidta åtgärder i syfte att<br>dölja eller omsätta vinning från brottslig verksamhet. En stor del av dessa<br>transaktioner torde göras med uppsåt att dölja eller dra nytta av ekono-<br></p>
<p>36</p>
<p>misk brottslighet. Penningtvätt utgör därvid i flertalet fall slutledet i det ?<sup>ro</sup>P- 1998/99:19<br>brottsliga förfarandet. Detta torde i synnerhet gälla skatte- och tullbrott.</p>
<p>Många transaktioner utförs via banker och andra finansiella institut som<br>därvid utgör instrument för penningtvätt. De finansiella instituten torde ha<br>goda möjligheter att uppmärksamma sådana transaktioner. Genom att den<br>nuvarande penningtvättslagen inte omfattar sådana skatte- och tullbrott<br>som innebär att skatt, tull eller annan avgift undandras staten, föreligger<br>emellertid ingen skyldighet för instituten att granska transaktioner där<br>sådan brottslighet kan antas föreligga samt att göra anmälan därom till<br>finanspolisen. Av utredningen och remissvaren har framkommit att detta<br>förhållande upplevs som ytterst otillfredsställande av bl.a. de anmälnings-<br>skyldiga företagen. Regeringen instämmer i att det är angeläget att det<br>finansiella systemet inte används för penningtvätt, oavsett om det bakom-<br>liggande brottet är ett förvärvsbrott eller ett skatte- eller tullbrott. Vidare<br>anser regeringen att en vidare definition av penningtvättsbegreppet torde<br>öka möjligheterna att utreda och komma åt sådan bakomliggande brotts-<br>lighet som utgörs av skatte- och tullbrott.</p>
<p>Regeringen anser att man måste skilja mellan å ena sidan förvaltnings-<br>rättsliga eller administrativa åtgärder och å andra sidan straffrättsliga be-<br>stämmelser beträffande penningtvätt. Utredningen har i betänkandet före-<br>slagit att ett särskilt penningtvättsbrott skall införas i penningtvättslagen.<br>Förslaget till ny definition av penningtvätt har därvid direkt kopplats till<br>den föreslagna straffbestämmelsen. Såsom tidigare redovisats (se avsnitt<br>6.2.1) föreslår regeringen i stället att ett särskilt penningtvättsbrott införs i<br>brottsbalken, nämligen penninghäleri. Penningtvättslagen kommer därför<br>- i likhet med vad som gäller i dag - att endast innehålla administrativa<br>åtgärder. Regeringen anser inte att en koppling till brottsbalkens straffbe-<br>stämmelser är nödvändig för att fastställa penningtvättslagens tillämp-<br>ningsområde. Definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen kan där-<br>för, enligt regeringens mening, vara vidare än brottsbalkens bestämmel-<br>ser. Den bör omfatta även åtgärder som vidtas med annan egendom än<br>sådan som förvärvats genom brott och som är ägnade att dölja att någon<br>berikat sig genom brottslig gärning. Därvid kommer transaktioner som<br>vidtas för att dölja att gärningsmannen själv berikat sig genom eget skatte-<br>eller tullbrott att omfattas av penningtvättslagens bestämmelser. Som ex-<br>empel kan nämnas att en banktjänsteman, enligt penningtvättslagen, skall<br>rapportera till finanspolisen misstänkta transaktioner som vidtas av en<br>bankkund för att dölja att bankkunden berikat sig genom skattebrott.<br>Bankkunden kan i samma exempel dömas för skattebrott, men inte för<br>penninghäleri enligt brottsbalkens bestämmelser.</p>
<p>Den kritik som riktats mot att skatte- och tullbrott skall omfattas av<br>penningtvättslagen har gått ut på att tillämpningssvårigheter kan upp-<br>komma när det gäller att avgöra om transaktioner har samband med sådan<br>brottslighet. Som exempel har angetts att det oftast torde vara omöjligt för<br>en banktjänsteman att ha någon uppfattning om huruvida ett fullbordat<br>skattebrott föreligger när en transaktion görs. Svenska Revisorsamfundet<br>SRS framhåller att det kan vara komplicerat att avgöra vad som i efter-<br>hand kan bedömas som skattebrott. Som exempel nämns olika vinstbo-<br>lagstransaktioner där enskilda moment kan utföras på ett sätt som är för-<br></p>
<p>37</p>
<p>enligt med skattelagstiftningen och andra nödvändiga moment inte alls Prop. 1998/99:19<br>genomförs vilket innebär att transaktionerna vid en samlad bedömning<br>utgör skattebrott. Ett annat exempel är ett företag i ekonomisk kris som<br>har skatteskulder och i en viss situation väljer att prioritera andra ford-<br>ringsägare.</p>
<p>Regeringen instämmer i att det för den enskilda tjänstemannen torde<br>vara svårt att göra sådana bedömningar. Av bestämmelserna i 9 § pen-<br>ningtvättslagen framgår emellertid att det räcker att det finns skäl att anta<br>att en transaktion utgör penningtvätt för att gransknings- och anmälnings-<br>skyldighet skall föreligga. I det fallet bör det även vara tillräckligt att det<br>finns skäl att anta att det bakomliggande brottet är fullbordat för att sådan<br>skyldighet skall inträda. Den straffrättsliga bedömningen av huruvida<br>brottet är fullbordat eller inte ankommer i första hand på finanspolisen<br>och åklagaren, och i ett senare skede på domstol.</p>
<p>Vid en samlad bedömning anser regeringen att definitionen av pen-<br>ningtvätt i penningtvättslagen bör utvidgas till att även omfatta transaktio-<br>ner där det bakomliggande brottet utgörs av skatte- och tullbrott.</p>
<p>Nuvarande bestämmelser i 3, 7, 9 och 12 §§ penningtvättslagen hänför<br>sig till medel som härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag.<br>Därmed avses enligt 3 § andra stycket förvärv genom brott där fängelse<br>mer än sex månader ingår i straffskalan. För att lagstiftningen mot pen-<br>ningtvätt skall bli så effektiv som möjligt, är det angeläget att samtliga<br>gärningar som utgör penningtvätt enligt definitionen ovan omfattas av<br>lagens tillämpningsområde. Därtill kommer att det t.ex. för en enskild<br>banktjänsteman utan särskilda kunskaper i straffrätt kan vara svårt att av-<br>göra huruvida fängelse mer än sex månader ingår i straffskalan för ett<br>misstänkt förbrott. Begränsningen till brott av allvarligare slag bör därför<br>utgå.</p>
<p>Mot bakgrund av det internationella arbete som f.n. pågår bl.a. inom<br>EU på penningtvättsområdet, bör en utvärdering av den föreslagna ut-<br>vidgningen av penningtvättslagens tillämpningsområde göras inom några<br>år (jfr. avsnitt 4.1.3).</p>
<h3>7.2 Skall det krävas ett konkret brott eller skall det räcka<br>med brottslig verksamhet?</h3>
<p>Penningtvätt definieras enligt gällande lagstiftning som åtgärder med av-<br>seende på egendom som har förvärvats genom brott, som kan medföra att<br>denna egenskap hos egendomen fördöljs, att den brottslige får möjlighet<br>att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen<br>försvåras, samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och för-<br>värv, innehav eller brukande av egendomen. Utredningen har föreslagit<br>att det inte längre skall krävas ett bestämt bakomliggande brott för att<br>penningtvätt skall föreligga utan att det skall räcka att medlen härrör från<br>brottslig verksamhet. Som skäl för förslaget anger utredningen att detta<br>skulle innebära en kodifiering av hur lagen tillämpas redan idag, eftersom<br>de uppgifter som lämnas till finanspolisen enligt utredningen snarare kan<br>sägas vara tecken på brottslig verksamhet.</p>
<p>38</p>
<p>Förslaget i den här delen har mötts av hård kritik från remissinstanser-<br>na. Flera instanser anser att termen brottslig verksamhet är alltför oprecis<br>och svårtillämpad.</p>
<p>Med hänsyn till vad som tidigare anförts i den straffrättsliga delen, an-<br>ser regeringen att det inte heller när det gäller penningtvättslagens defini-<br>tion av penningtvätt finns skäl att frångå kravet på att det skall föreligga<br>ett bakomliggande brott.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>39</p>
<h2>Företag som skall omfattas av<br>penningtvättslagen</h2>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>8.1</p>
<h3>Den internationella utvecklingen</h3>
<p>Enligt artikel 12 i EG:s penningtvättsdirektiv skall medlemsstaterna se till<br>att bestämmelserna i direktivet utvidgas till att omfatta andra företag än<br>kreditinstitut och finansiella institut, om verksamheten är särskilt ägnad<br>att utnyttjas för penningtvätt. En kontaktkommitté för penningtvättsfrågor<br>har i enlighet med artikel 13 i direktivet, bildats för att bl.a. undersöka<br>behovet av utvidgningar. Något beslut om utvidgning har emellertid ännu<br>inte fattats. Kontaktkommittén har genom ett yttrande, som inte är bin-<br>dande för medlemsstaterna, framhållit att dessa noga bör överväga om<br>vissa yrkesverksamheter, t.ex. kasinon, vadhållning, lotterier, juvelerare,<br>fastighetsförmedlare, ädelmetall- och antikhandlare, auktionsfirmor samt<br>frimärks- och mynthandlare, skall omfattas av delar av penningtvättslag-<br>stiftningen. Olika kontrollåtgärder som exempelvis krav på identifiering,<br>har också diskuterats i fråga om advokater och revisorer.</p>
<p>FATF anger i sin senaste rapport över olika metoder för penningtvätt<br>(1997-1998 Report on Money Laundering Typologies) att penningtvätten<br>söker sig till andra områden än den finansiella sektorn i takt med att län-<br>dernas penningtvättslagstiftning blir effektivare. I årsrapporten för åren<br>1996 och 1997 anger FATF att ett antal länder arbetar med att utvidga sin<br>penningtvättslagstiftning till att omfatta även icke-finansiella verksam-<br>hetsområden.</p>
<p>Penningtvättslagama i de länder utredningen har undersökt omfattar i<br>huvudsak samma krets som den svenska penningtvättslagen, men vissa<br>länder har gått längre. I flera länder, t.ex. i Danmark och Nederländerna<br>omfattas även kasinon av penningtvättsregleringen. I Storbritannien om-<br>fattas advokater och revisorer som sysslar med investeringar för klienters<br>räkning. Därutöver föreskriver den straffrättsliga lagstiftningen att alla<br>personer - inte bara de finansiella instituten - är skyldiga att anmäla<br>misstänkta transaktioner som gäller tvätt av vinning av narkotikabrott eller<br>brottslighet relaterad till terrorism. Den tyska penningtvättslagen är bl.a.<br>tillämplig på auktionsförrättare, skattekonsulter, kasinon, personer som<br>förvaltar annan persons tillgångar mot betalning samt yrkesverksamma<br>personer som tar emot pengar för dessas räkning.</p>
<h3>8.2 Uppgifitsskyldighet enligt 2 § penningtvättslagen</h3>
<p>Regeringens förslag: Kretsen gransknings- och uppgiftsskyldiga fö-<br>retag i penningtvättslagen utvidgas till att även omfatta den som bedri-<br>ver verksamhet enligt lagen om försäkringsmäklare.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några in-<br>vändningar mot utredningens förslag. Rikspolisstyrelsen, Svenska Bankfo-<br></p>
<p>40</p>
<p>reningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Finansförbundet har Prop. 1998/99:19<br>dock ansett att advokater och andra som sysslar med juridisk rådgivning,<br>revisorer samt fastighetsmäklare skall omfattas av 2 § penningtvättslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Allmänna utgångspunkter</p>
<p>En effektiv bekämpning av penningtvätt förutsätter att man försöker hind-<br>ra att även andra branscher än den finansiella sektom utnyttjas för pen-<br>ningtvätt. I annat fall kan det befaras att illegala transaktioner söker sig till<br>verksamheter som inte omfattas av penningtvättslagens tillämpningsom-<br>råde. Ett sätt att bekämpa penningtvätt är därför att låta lagen vara till-<br>lämplig även på andra företag än de finansiella. För att en sådan lagstift-<br>ning skall vara effektiv måste man såväl känna till vilka enskilda företag<br>som lagen är tillämplig på som kunna tillse att lagen efterföljs.</p>
<p>Samtliga företag som för närvarande omfattas av penningtvättslagen<br>står antingen under Finansinspektionens tillsyn, är anmälningsskyldiga dit<br>eller står - om det rör sig om ett utländskt företag - under tillsyn av mot-<br>svarande tillsynsmyndighet i hemlandet. De företag som står under in-<br>spektionens tillsyn omfattas av krav på ett särskilt tillstånd för att få driva<br>verksamhet (auktorisation). Auktorisationslagstifitning används i samman-<br>hang där viktiga samhällsintressen anses motivera en inskränkning av<br>principen om näringsfrihet. Ett institut som står under inspektionens till-<br>syn skall lämna upplysningar om sin verksamhet och därmed samman-<br>hängande omständigheter som inspektionen begär. När inspektionen an-<br>ser det nödvändigt, får undersökning genomföras hos dessa företag. In-<br>spektionen har också stora möjligheter att ingripa mot banker och andra<br>kreditinstitut som inte följer de författningar som reglerar företagens verk-<br>samhet eller föreskrifter som meddelats med stöd av sådan författning. I<br>sista hand kan tillståndet att driva verksamhet återkallas. Ett alternativ till<br>auktorisationskravet är att, såsom skett för företag som driver valutaväx-<br>lingsrörelse, införa skyldighet för företagen att anmäla sin verksamhet för<br>registrering. Även en anmälningsskyldighet förutsätter emellertid att det<br>finns en tillsynsmyndighet som kontrollerande organ. Det måste ifråga-<br>sättas om faran för penningtvätt är ett tillräckligt skäl för att låta också<br>andra företag än de finansiella omfattas av krav på tillstånd och därmed<br>sammanhängande tillsyn eller anmälningsskyldighet. Skapandet av ett<br>särskilt tillsynsorgan för att bevaka att penningtvättslagens regler efterlevs<br>är dessutom resurskrävande. Ett ställningstagande i denna fråga bör därför<br>enligt regeringens mening kunna anstå tills de nu föreslagna ändringarna i<br>penningtvättslagen och utfallet av det internationella arbetet utvärderats.</p>
<p>Regeringen anser således att en strukturerad och förhållandevis begrän-<br>sad uppgiftsplikt i enlighet med den nuvarande penningtvättslagen skall<br>behållas även i fortsättningen. Den framtida utvecklingen angående före-<br>komsten av penningtvätt bör dock noga följas så att kretsen av uppgifts-<br>skyldiga företag vid behov kan utökas.</p>
<p>41</p>
<p>Försäkringsmäklare</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Försäkringsmäklare som inte är anställda av försäkringsbolagen omfattas i<br>dag inte av penningtvättslagen. Enligt lagen (1989:508) om försäkrings-<br>mäklare skall dessa vara registrerade hos och stå under tillsyn av<br>Finansinspektionen. Inspektionen skall i enlighet med försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet.<br>Mot denna bakgrund har inspektionen till uppgift att dels fullgöra de kon-<br>kreta tillsynsuppgiftema enligt lagen om försäkringsmäklare, dels att ut-<br>öva en allmän tillsyn över mäklarnas verksamhet så att försäkringsrörel-<br>selagens intentioner uppfylls. En registrering kan återkallas av inspektio-<br>nen och möjlighet finns även att meddela varning.</p>
<p>Vid Penningtvättutredningens kontakter med försäkringsbolag har<br>framkommit att dessa upprättar avtal med försäkringsmäklare om att de<br>sistnämnda i sin yrkesutövning måste följa penningtvättslagens bestäm-<br>melser. Försäkringsbolagen tillhandahåller också i sådana fall utbildning i<br>penningtvättsfrågor.</p>
<p>Försäkringsmäklare förmedlar stora belopp och försäljning sker även i<br>icke ringa omfattning från utländska försäkringsföretag. En påtaglig risk<br>för penningtvätt torde därför föreligga. Det framstår också som ändamåls-<br>enligt att samtliga förmedlade försäkringar - oavsett om de tillhandahålls<br>via mäklare eller av ett försäkringsbolag - skall vara underkastade samma<br>kontroll. Bestämmelsen i 2 § penningtvättslagen bör därför utvidgas till<br>att omfatta även försäkringsmäklare. Eftersom dessa redan står under Fi-<br>nansinspektionens tillsyn, innebär utvidgningen inte några stora föränd-<br>ringar.</p>
<p>Fastighetsmäklare</p>
<p>Enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400) skall fastighetsmäklare vara re-<br>gistrerade och stå under tillsyn av Fastighetsmäklamämnden.</p>
<p>I likhet med försäkringsmäklama förmedlar fastighetsmäklama stora<br>belopp. Även om risk för penningtvätt föreligger är läget dock något an-<br>norlunda. Tillsynen har inte samma utformning som den som Finansin-<br>spektionen har över försäkringsmäklama. Härtill kommer att det beträf-<br>fande fastighetsöverlåtelser m.m. finns olika register där uppgifter kan<br>inhämtas. Genom det centrala fastighetsdatasystemet (CFD) kan uppgifter<br>erhållas om bl.a. lagfarter, ägarförhållanden och taxeringsvärden. I regist-<br>ret FPWIN är det möjligt att få uppgifter om samtliga överlåtelser i Sveri-<br>ge med en köpeskilling överstigande ett visst belopp eller ett taxerings-<br>värde överstigande ett visst värde. Uppgifterna i registren är offentliga<br>och kan lämnas till envar.</p>
<p>Det nu sagda innebär att utredningsmöjligheterna är bättre än i försäk-<br>ringsfallen. Regeringen anser därför att det för tillfallet är tillräckligt att<br>fastighetsmäklama omfattas av den svarsskyldighet som föreslås nedan.</p>
<p>42</p>
<p>Advokater och andra juridiska rådgivare</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Med begreppet juridisk rådgivning avses dels den verksamhet som be-<br>drivs av en advokat, dels den verksamhet som bedrivs av en biträdande<br>jurist på en advokatbyrå, dels den verksamhet som bedrivs av en jurist<br>som varken är advokat eller anställd på en advokatbyrå. Bestämmelser om<br>advokater finns i 8 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Tillsyn över advokatväsendet utövas av Sveriges advokatsamfunds sty-<br>relse. I befogenheten att utöva tillsyn ingår såväl att hålla allmän uppsikt<br>över advokatverksamheten, som att på eget initiativ eller på anmälan ta<br>upp fråga om indisciplinärt förfarande mot någon särskild advokat. Advo-<br>katen är skyldig att lämna styrelsen de uppgifter som erfordras. Samfun-<br>dets disciplinnämnd tar upp frågor om disciplinärt ingripande mot leda-<br>mot och beslutar om uteslutning ur samfundet, varning, straffavgift och<br>erinran.</p>
<p>En advokat skall vid utövandet av sin verksamhet redbart och nitiskt ut-<br>föra honom anförtrodda uppdrag och i allt iaktta god advokatsed. Leda-<br>mot är skyldig att, där god advokatsed så fordrar, förtiga vad han erfarit i<br>sin yrkesutövning. Ledamot far inte vid sidan av sin advokatrörelse utöva<br>annan verksamhet av den art eller omfattning att den menligt kan inverka<br>på hans självständighet eller annars är oförenlig med hans ställning som<br>advokat. Det finns särskilda regler om tystnadsplikt för advokater i 9 kap.<br>9 § sekretesslagen (1980:100) och 8 kap. 4 § rättegångsbalken. Ett brott<br>mot dessa bestämmelser kan medföra ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbal-<br>ken.</p>
<p>Vad som avses med god advokatsed är inte närmare angivet vare sig i<br>rättegångsbalken eller i stadgarna för Sveriges advokatsamfund. Normer<br>för god advokatsed har i stället utbildats inom advokatkåren och kommit<br>till uttryck i avgöranden av advokatsamfundets styrelse och disciplin-<br>nämnd.</p>
<p>FATF anger i sin årsrapport för 1996-1997 att det finns uppgifter som<br>tyder på ett ökat antal fall av penningtvätt där advokater har varit inblan-<br>dade. Detta är naturligtvis oroväckande och visar att det är nödvändigt<br>med en väl fungerande tillsyn över advokatkåren. Den diskussion som<br>förs i såväl EG:s kontaktkommitté för penningtvätt som FATF har i stor<br>utsträckning fokuserats på de problem som uppstår på grund av advoka-<br>ternas speciella ställning i samhället och har inte lett till några konkreta<br>åtgärder.</p>
<p>Advokaternas tystnadsplikt kan i vissa fall vålla problem vid tillämp-<br>ningen av penningtvättslagen. Advokater handhar ofta medel för sina kli-<br>enters räkning på s.k. klientmedelskonton. Hos den kontoförande banken<br>framgår emellertid inte vem som är klient. Advokaternas tystnadsplikt<br>torde i sådana fall omfatta såväl klienternas identitet som insatta belopp.</p>
<p>Till Penningtvättutredningens betänkande har bifogats ett särskilt ytt-<br>rande av experten Tomas Tetzell som bl.a. rör gransknings- och uppgifts-<br>skyldigheten för advokater och andra juridiska rådgivare. Av yttrandet<br>framgår att det är önskvärt att även dessa yrkeskategorier skall - såvitt<br>avser den del som innefattar medelsforvaltning av något slag - vara skyl-<br>diga att rapportera misstänkt penningtvätt till polisen. Ett antal remissin-</p>
<p>43</p>
<p>stanser har anslutit sig till synpunkterna i det särskilda yttrandet. Banker-<br>nas erfarenhet tycks vara att det inom de nämnda yrkesgrupperna finns<br>personer som medverkar i penningtvättstransaktioner eller genom sin<br>verksamhet far vetskap om transaktioner som syftar till penningtvätt. En<br>av de vanligaste metoderna uppges vara att klientmedelskonton används<br>for placering av medlen.</p>
<p>Att utvidga penningtvättslagen till att omfatta advokater skulle innebära<br>en uppluckring av den stränga tystnadsplikt som nu gäller och som utgör<br>själva grundförutsättningen for ett förtroendefullt samarbete mellan advo-<br>kat och klient. En sådan ändring av sekretessen förutsätter en noggrann<br>analys av konsekvenserna för advokatväsendet och bör därför, enligt rege-<br>ringens mening, behandlas i ett större sammanhang. Det är även lämpligt<br>att avvakta den internationella utvecklingen i frågan. Det bör emellertid<br>vara en självklarhet att en advokat inte skall medverka i transaktioner som<br>kan innefatta penningtvätt.</p>
<p>Det skall även erinras om att det faktum att advokatens tystnadsplikt<br>omfattar klientmedelskonton inte innebär att transaktioner som sker på<br>dessa konton eller i övrigt vidtas för en klients räkning, inte kan bli före-<br>mål för granskning och rapportering. För det fall exempelvis en bank får<br>indikationer på att medel kan härröra från brottsliga förvärv eller i övrigt<br>utgöra penningtvätt skall banken - oavsett om det är en advokat som utför<br>transaktionen - granska densamma för att utröna om omständigheterna är<br>sådana att rapporteringsskyldighet föreligger. Om en advokat, med hän-<br>visning till sin tystnadsplikt, vägrar lämna upplysningar till banken torde<br>detta inte utgöra något hinder mot att banken, om misstanken om pen-<br>ningtvätt kvarstår, rapporterar transaktionen vidare till polisen. Det åligger<br>därefter polisen att avgöra huruvida några vidare åtgärder skall vidtas.</p>
<p>Revisorer</p>
<p>Bestämmelser om revisorer finns i lagen (1995:528) om revisorer. Det<br>finns två slag av revisorer; godkända och auktoriserade. För att bli god-<br>känd eller auktoriserad revisor skall sökanden uppfylla vissa angivna<br>krav. För tillsynen svarar numera en särskild myndighet, Revisors-<br>nämnden. I samband med nämndens tillkomst betonades bl.a. revisorernas<br>roll för företagandets villkor genom att de skall bevaka att det inte före-<br>kommer skattefusk och ekonomisk brottslighet i företagen. Enligt förord-<br>ningen (1995:666) med instruktion för Revisorsnämnden skall nämnden<br>svara för godkännande och auktorisation av revisorer, registrering av revi-<br>sionsbolag, ta initiativ till, utreda och avgöra disciplinärenden, anordna<br>examina och prov, föra register över revisorer och revisionsbolag, lämna<br>information och uppgifter i frågor om revisionstillsynen, följa utveckling-<br>en inom revisorsområdet och särskilt beakta nya förhållanden som har<br>eller kan få betydelsen för tillsynen över revisorer och revisionsbolag.<br>Sanktionerna utgörs av erinran, varning eller upphävande av auktorisatio-<br>nen.</p>
<p>Såsom Svenska Revisorsamfimdet (SRS) har påpekat, far revisorer inte<br>ägna sig åt medelsförvaltning när det gäller revisionsklienter (jfr 10 kap.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>44</p>
<p>4 § aktiebolagslagen i dess lydelse före den 1 januari 1999). SRS menar<br>att detta innebär att lagen inte är anpassad för revisorernas verksamhet<br>och att denna grupp därför inte bör inordnas under penningtvättslagen.</p>
<p>Regeringen anser med hänsyn till detta att det inte nu finns anledning<br>att låta penningtvättslagen omfatta revisorer. Däremot finns det skäl att på<br>annat sätt dra nytta av den särskilda insyn och kunskap som revisorn har<br>beträffande de bolag han reviderar. I denna del hänvisas till förslagen i<br>avsnitt 12.</p>
<h3>8.3 Skyldighet att svara på frågor</h3>
<p>Regeringens förslag: Den som yrkesmässigt bedriver handel med<br>antikviteter, konst, ädelstenar, metaller, skrot eller transportmedel,<br>förmedling av fastigheter eller bostadsrätter eller också lotteri- och<br>spelverksamhet skall vara skyldig att, på begäran av Rikspolisstyrel-<br>sen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, lämna de upp-<br>gifter som myndigheten anser vara av betydelse vid utredning om<br>penningtvätt.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har varit positiva till ut-<br>redningens förslag. Rikspolisstyrelsen har ansett att även den som bedri-<br>ver yrkesmässig handel med bostadsrätter bör vara skyldig att på begäran<br>lämna de uppgifter som kan vara av betydelse för utredningar om pen-<br>ningtvätt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Polisen har i dag möjlighet att ställa<br>frågor till enskilda företag i samband med en utredning om brott. Det är<br>dock - fram till förundersökningen - den enskildes sak att avgöra om han<br>vill medverka i utredningen och i så fall på vilket sätt. I det praktiska ar-<br>betet har kunnat noteras vissa branscher där det tämligen ofta kan antas att<br>penningtvätt förekommer och där nuvarande ordning utgör ett hinder mot<br>ökad effektivitet i kampen mot penningtvätt. Såvitt avser vissa yrkesgrup-<br>per utanför den finansiella kretsen där det finns anledning anta att pen-<br>ningtvätt förekommer kan det därför finnas skäl att upprätthålla kontroll<br>genom en skyldighet att på begäran lämna uppgifter till finanspolisen<br>(svarsplikt).</p>
<p>En reglering av förevarande natur finns t.ex. när det gäller pantbanker. I<br>27 § pantbankslagen (1995:1000) föreskrivs nämligen en skyldighet for<br>pantbanker att lämna uppgifter till polisen. Pantbankernas skyldigheter<br>sträcker sig emellertid längre eftersom de även skall lämna polismyndig-<br>heten tillträde till lokalerna för undersökning av pantlagret och gransk-<br>ning av pantboken samt de handlingar som ligger till grund för den.</p>
<p>Regeringen anser dock att det inte vore lämpligt att låta pantbanksla-<br>gens utformning bilda modell för en generell reglering. Att redan innan<br>förundersökning inletts ge polisen en allmän rätt att besöka verksamhets-<br>lokaler och granska vad där eventuellt kan finnas torde vara att jämställa<br>med en stående icke-kontrollerad rätt till husrannsakan. Syftet med att<br></p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>45</p>
<p>införa en penningtvättsreglering för andra företag än de finansiella bör i Pr°P- 1998/99:19<br>stället vara att förstärka polisens möjligheter att utföra ett effektivt utred-<br>ningsarbete. Regeringen föreslår därför att den som bedriver näringsverk-<br>samhet inom vissa yrkesområden där penningtvätt kan antas förekomma<br>bör vara skyldig att besvara finanspolisens frågor.</p>
<p>Vid avgränsningen av vilka verksamheter som skall omfattas av<br>svarsplikten bör en grundförutsättning vara att vederbörande bedriver yr-<br>kesmässig verksamhet. Härigenom sker en naturlig avgränsning till af-<br>färsmässiga sammanhang. Viss vägledning kan även hämtas från de verk-<br>samheter som diskuteras i internationella sammanhang, t.ex. i EG:s kon-<br>taktkommitté.</p>
<p>Regeringen anser - i likhet med Penningtvättutredningen - att svars-<br>skyldighet är påkallad för den som bedriver handel med skrot, metaller,<br>ädelstenar, konst, antikviteter eller transportmedel. Detsamma bör gälla<br>fastighetsmäklare. Rikspolisstyrelsen har ansett att det är angeläget att<br>också den som bedriver yrkesmässig handel med bostadsrätter omfattas<br>eftersom även denna bransch lockar till sig penningtvätt. Regeringen delar<br>denna uppfattning. Därutöver bör även den som driver lotteri- och spel-<br>verksamhet vara svarsskyldig. I begreppet lotteri inryms enligt 3 § lotteri-<br>lagen (1994:1000) bl.a. vadhållning och liknande förfaranden. Inom Fi-<br>nansdepartementet har under 1997 utarbetats en promemoria om interna-<br>tionella kasinon. Promemorian har remissbehandlats. Om förslagen i den-<br>na blir föremål för lagstiftning, bör även kasinon omfattas av svarsplikten<br>i penningtvättslagen.</p>
<p>Även andra branscher än de nu uppräknade skulle kunna komma i fråga<br>för svarsskyldighet. Regeringen anser emellertid att svarsskyldighet för<br>andra än dessa bör anstå tills erfarenhet vinns av de nu aktuella förslagen.</p>
<p>Grundförutsättningen för att svarsskyldighet för ett företag skall före-<br>ligga bör vara att det finns en konkret misstanke om att penningtvätt före-<br>kommer. Innan en förfrågan riktas till företaget måste polisen exempelvis<br>genom tips eller i anslutning till annan brottsutredning ha fått information<br>av någorlunda konkret art. Det räcker således inte med en allmän insikt<br>om att ”svarta pengar” brukar vara i omlopp inom branschen. Av detta<br>följer att polisens frågor - skriftliga eller muntliga - måste vara specifice-<br>rade. Detta torde i praktiken innebära att de kan härledas till en pågående<br>utredning som behöver kompletteras. För att en förfrågan skall få avsedd<br>effekt bör svar lämnas utan dröjsmål.</p>
<p>För de uppgiftsskyldiga företagen i 2 § penningtvättslagen gäller sär-<br>skilda regler om tystnadsplikt. Ett företag som lämnar uppgifter till fi-<br>nanspolisen med stöd av penningtvättslagen får enligt 10 § samma lag<br>inte göras ansvarigt för att det brutit mot någon sekretessregel, om företa-<br>get hade anledning att räkna med att uppgiften borde lämnas. Några mot-<br>svarande sekretessbestämmelser finns inte för den krets som kommer att<br>omfattas av den föreslagna svarsskyldigheten. För dessa kan det emeller-<br>tid i avtal med andra finnas kontraktsbestämmelser med utfästelser att inte<br>röja affärsförbindelser. I likhet med vad som gäller för företagen i 2 §<br>penningtvättslagen, bör inte heller något brott mot tystnadsplikt föreligga<br>när ett svarsskyldigt företag besvarar polisens frågor.</p>
<p>46</p>
<p>8.4</p>
<h3>Bör vissa myndigheter omfattas av<br>penningtvättslagen?</h3>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Regeringens bedömning: Det finns inte anledning att nu utvidga pen-<br>ningtvättslagen till att omfatta Riksbanken och Riksgäldskontoret.</p>
<p>Riksbanken</p>
<p>Enligt 8 kap. 8 § sekretesslagen gäller sekretess i riksbankens kassarörel-<br>se, valutahandel, in- och utlåningsrörelse, betalningsutjämning samt han-<br>del med värdepapper eller rättigheter och skyldigheter som anknyter till<br>sådana tillgångar. Av 54 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank<br>(riksbankslagen) framgår att Riksbanken skall utan hinder av sekretessbe-<br>stämmelserna i bl.a. 8 kap. 8 § sekretesslagen underrätta polis- eller åkla-<br>garmyndighet om det i verksamhet som avses i bestämmelsen framkom-<br>mer uppgifter som ger anledning att anta att ett brott har begåtts. I sam-<br>band med att penningtvättslagen trädde i kraft tog Riksbanken ett princip-<br>beslut om att så långt som möjligt följa bestämmelserna i denna lag trots<br>att Riksbankens verksamhet inte omfattas av dess bestämmelser. Riks-<br>banken har med stöd av principbeslutet vid några tillfallen rapporterat<br>misstänkta fall av penningtvätt till finanspolisen. För det fall att finanspo-<br>lisen tagit kontakt med Riksbanken om ett specifikt ärende har banken<br>ansett att den kunnat lämna ut uppgifter till polisen med stöd av 54 § riks-<br>bankslagen.</p>
<p>Regeringen anser med hänsyn härtill att det inte finns anledning att nu<br>utvidga penningtvättslagens bestämmelser till att även omfatta<br>Riksbankens verksamhet.</p>
<p>Riksgäldskontoret</p>
<p>Den övervägande delen av Riksgäldskontorets upplåning i Sverige sker<br>genom emission av obligationer som är registrerade hos Värdepapper-<br>scentralen. Riksgäldskontoret har numera även möjlighet att ta emot inlå-<br>ning på konto från allmänheten i egen regi (prop. 1997/98:150, bet.<br>1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284, SFS 1997:679). Samtliga penning-<br>transaktioner som har samband med Riksgäldskontorets upplåningsverk-<br>samhet utförs i dag genom bankinstitut och värdepappersbolag. Riks-<br>gäldskontoret har således inte någon egen kontanthantering. Granskning-<br>en av transaktioner enligt penningtvättslagen sker följaktligen hos de ifrå-<br>gavarande bankerna och värdepappersbolagen. Av Penningtvättutred-<br>ningens betänkande framgår att Riksgäldskontoret inte har upptäckt några<br>misstänkta fall av penningtvätt.</p>
<p>Enligt 8 kap. 8 § sekretesslagen gäller sekretess i Riksgäldskontorets<br>upplåningsverksamhet för uppgift om enskilds ekonomiska förhållanden.<br>Av 14 kap. 2 § femte stycket framgår dock att sekretess inte hindrar att<br>uppgift som angår misstanke om brott for vilket inte är föreskrivet lindri-<br></p>
<p>47</p>
<p>gare straff än fängelse i två år lämnas till åklagarmyndighet, polismyndig- P<sup>ro</sup>P 1998/99.19<br>het eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet.</p>
<p>Med hänsyn till att Riksgäldskontorets upplåning för närvarande utförs<br>av institut som faller under penningtvättslagens tillämpningsområde, anser<br>regeringen att det nu inte finns skäl att låta kontoret omfattas av lagen.</p>
<p>48</p>
<h2>Sekretess och informationsutbyte</h2>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Regeringens förslag: Företag som avses i 2 § penningtvättslagen som<br>lämnar uppgifter om misstänkt penningtvätt till Rikspolisstyrelsen, el-<br>ler den myndighet som regeringen bestämmer, skall på begäran av po-<br>lisen lämna de ytterligare uppgifter som behövs för utredningen om<br>penningtvätt.</p>
<p>När sådana uppgifter har lämnats, skall även annat företag som av-<br>ses i 2 § lämna de uppgifter för utredningen om penningtvätt som poli-<br>sen begär.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-<br>slag. Utredningen har dock föreslagit att utbyte av information avseende<br>misstänkt penningtvätt i ett enskilt ärende även skall kunna ske mellan<br>företag som avses i 2 § penningtvättslagen.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna del,<br>har tillstyrkt att uppgiftsskyldiga företag skall vara förpliktade att svara på<br>efterföljande frågor från finanspolisen. LO har ställt sig avvisande till för-<br>slaget eftersom grunderna för och konsekvenserna av sekretessgenom-<br>brotten är dåligt redovisade.</p>
<p>Vad gäller förslaget om informationsutbyte mellan uppgiftsskyldiga fö-<br>retag, har Kammarrätten i Sundsvall avstyrkt detta. Malmö tingsrätt har<br>ansett att utbytet av information bör begränsas till att omfatta enbart såda-<br>na uppgifter som varit föremål för anmälan till finanspolisen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Sekretess hos de uppgiftsskyldiga företagen</p>
<p>Av 1 kap. 10 § bankrörelselagen framgår att enskildas förhållande till<br>bank inte obehörigen får röjas. Motsvarande bestämmelser finns i lagen<br>(1992:1610) om finansieringsverksamhet och lagen (1991:981) om vär-<br>depappersrörelse. För övriga företag som omfattas av penningtvättslagen<br>saknas sådana särskilda sekretessbestämmelser.</p>
<p>I förarbetena till penningtvättslagen (prop. 1992/93:207 s. 22) anges att<br>en underrättelse som lämnas med stöd av en forfattning aldrig kan anses<br>obehörig. I en del fall har banken enligt uttryckliga lagbestämmelser en<br>skyldighet - och därmed också en rätt - att upplysa om kunders mellanha-<br>vanden med banken. Ett exempel på detta är bestämmelsen om uppgifts-<br>skyldighet i 9 § penningtvättslagen.</p>
<p>Inledande av förundersökning anses bryta sekretess. Av 23 kap. 6 §<br>rättegångsbalken framgår att under förundersökning må förhör hållas med<br>envar som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen. Till följd av<br>den bestämmelsen har polisen således rätt att ställa frågor även om ingen<br>kan tvingas att lämna uppgifter. Uppgiftslämnande med stöd av detta lag-<br>rum har i praxis inneburit att röjande av uppgift inte skett obehörigen.</p>
<p>49</p>
<p>För tid fram till dess att förundersökning inleds är situationen emellertid Prop. 1998/99:19<br>annorlunda. Bestämmelsen i 9 § penningtvättslagen medför att sekretess-<br>en i viss mån bryts eftersom foretag som omfattas av lagen åläggs att läm-<br>na uppgifter till finanspolisen om alla omständigheter som kan tyda på<br>penningtvätt. Om ett företag lämnar sådana uppgifter anses nuvarande<br>sekretessbestämmelser begränsa möjligheterna for polisen att infordra<br>kompletterande uppgifter innan förundersökning inleds. Enligt de upp-<br>giftsskyldiga företagen har detta medfört vissa awägningsproblem efter-<br>som dessa kan bli skadeståndsskyldiga om sekretessbelagda uppgifter<br>obehörigen lämnas. För polis och åklagare är det å andra sidan angeläget<br>att fa fram uppgifter för att rätt kunna bedöma om förundersökning skall<br>inledas.</p>
<p>Sekretess hos finanspolisen</p>
<p>Hos finanspolisen gäller samma sekretessbestämmelser som inom po-<br>lisväsendet i övrigt (5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen). Finanspo-<br>lisens analys- och spaningsregister klassas som polisregister och skyddas<br>av sekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen. Detta innebär att sekretess-<br>en är absolut, dvs. något skaderekvisit ställs inte upp som villkor för sek-<br>retessen. Härtill kommer att registrets tillstånd, vilket meddelats av rege-<br>ringen, ytterligare begränsar möjligheterna att få ut uppgifter från det.<br>Endast behörig personal hos finanspolisen får gå in i registret. Ett företag<br>kan därför inte vända sig till finanspolisen för att få information om huru-<br>vida en kund är känd i penningtvättssammanhang.</p>
<p>Den absoluta sekretessen kommer emellertid att avskaffas för alla polis-<br>register, utom belastningsregistret (prop. 1997/98:97, bet. 1997/98:JuU20,<br>rskr. 1997/98:276, SFS 1998:624). För uppgifterna skall i stället gälla ett<br>omvänt skaderekvisit till skydd för den enskilde, dvs. uppgifter får lämnas<br>ut om det kan ske utan skada. Reglerna i 14 kap. sekretesslagen kommer<br>att bli tillämpliga, vilket bl.a. innebär att den enskilde själv far rätt att ta<br>del av de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne om det<br>står klart att det kan ske utan skada för utredningen och det inte heller<br>finns någon annan sekretessgrund. Kriminalunderrättelseregister kommer<br>även att bli tillåtna. De nya bestämmelserna träder i kraft den dag rege-<br>ringen bestämmer.</p>
<p>Information till finanspolisen</p>
<p>Polisens begränsade möjligheter att i dag ställa kompletterande frågor till<br>ett företag som lämnat uppgifter om misstänkt penningtvätt kan enligt<br>regeringens mening inte anses tillfredsställande. Gällande sekretessbe-<br>stämmelser bör därför mjukas upp så att informationsutbytet mellan före-<br>tag och myndighet kan förbättras. Effektivitetsskäl talar för att polisen bör<br>ges möjlighet att erhålla kompletterande upplysningar av ett företag som<br>gjort en anmälan enligt penningtvättslagen.</p>
<p>50</p>
<p>Syftet med en bestämmelse om möjlighet att ställa kompletterande frå- Pr°P 1998/99.19<br>gor vid utredning om penningtvätt är inte att ge polisen en allmän befo-<br>genhet att ta del av sekretessbelagda uppgifter, utan att polisen i ett kon-<br>kret ärende skall kunna erhålla tillräcklig information för bästa möjliga<br>beslutsunderlag. Den sekretess som gäller hos finanspolisen för lämnade<br>uppgifter måste enligt regeringens mening anses tillräcklig för att skyddet<br>för den personliga integriteten hos den som uppgiften avser skall upprätt-<br>hållas.</p>
<p>Polisen kan emellertid i sitt utredningsarbete även ha skäl att anta att ett<br>annat uppgiftsskyldigt företag varit inblandat i en anmäld transaktion. I<br>vissa fall torde en enskild transaktion endast utgöra ett led i en lång kedja<br>av transaktioner som utgör penningtvätt och som berör flera finansiella<br>institut. Genom att utnyttja flera olika sådana företag minskar möjlighe-<br>terna för polis och åklagare att kartlägga och komma åt betalningsström-<br>marna. Regeringen anser att skyldighet att besvara frågor från finanspoli-<br>sen bör införas även i dessa fall. Det ligger i sakens natur att de frågor<br>som i praktiken kan komma att ställas till annat än uppgiftslämnande fö-<br>retag blir av kompletterande art.</p>
<p>För att kunna ställa en meningsfull fråga till ett företag måste polisen i<br>viss utsträckning lämna ut egna uppgifter. Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen<br>utgör sekretess emellertid inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är<br>nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin<br>verksamhet.</p>
<p>Information mellan företag</p>
<p>Utgångspunkten är som tidigare sagts att enskildas förhållanden till bank<br>inte obehörigen får röjas. Detta innebär att ett bankinstitut inte torde kun-<br>na lämna ut skyddade uppgifter till ett annat företag. Däremot kan det<br>enligt regeringens mening inte anses obehörigt att en banks lokalkontor<br>redovisar en misstänkt penningtvättstransaktion till bankens huvudkontor<br>för vidare åtgärder.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att informationsutbyte om misstänkt pen-<br>ningtvätt i ett enskilt ärende skall kunna ske även mellan företag som av-<br>ses i 2 § penningtvättslagen. De uppgifter som det torde vara fråga om är<br>sådana som företagen har med anledning av misstanke om penning-<br>tvätt.</p>
<p>För att införa en sådan informationsmöjlighet talar framför allt effekti-<br>vitetsskäl. Det kan exempelvis förefalla otillfredsställande att en bank som<br>vägrat att utföra en transaktion p.g.a. misstanke om penningtvätt inte kan<br>varna andra banker. Å andra sidan har det omfattande sekretesskyddet<br>som gäller för de finansiella företagen tillkommit som skydd för enskilda<br>personers integritet. Den information som det här är fråga om är ytterst<br>integritetskänslig eftersom den bara avser en misstanke om brott som det<br>ifrågavarande institutet har. Sådan information skall därför inte kunna<br>spridas mellan företag utan överinseende av behörig myndighet. Vid en<br>samlad bedömning finner regeringen att övervägande skäl talar för att</p>
<p>51<br></p>
<p>utredningens förslag i den här delen inte bör ligga till grund för lagstift- P<sup>ro</sup>P 1998/99:19<br>ning.</p>
<p>Ett alternativ till det föreslagna informationsutbytet skulle kunna vara<br>att begränsa informationen till att omfatta enbart sådana uppgifter som<br>varit föremål för anmälan till finanspolisen. Inte heller här kan dock ef-<br>fektivitetsskäl anses överväga det omfattande intrånget i den personliga<br>integriteten som en sådan bestämmelse skulle innebära.</p>
<p>52</p>
<h2>10 Registerfrågor</h2>
<h3>10.1 Bakgrund</h3>
<p>10.1.1 Aktuell lagstiftning om registerfrågor</p>
<p>Den nu gällande datalagen (1973:289) syftar till att skydda den enskilde<br>mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten till följd av att perso-<br>nuppgifter registreras med hjälp av ADB. Datainspektionen har till upp-<br>gift att pröva licenser och ansökningar om tillstånd. Vidare skall Datain-<br>spektionen utöva tillsyn enligt lagen.</p>
<p>Redan vid datalagens tillkomst förutsattes att den skulle ses över inom<br>en snar framtid. Så har också skett vid ett flertal tillfällen. Den s.k. data-<br>lagsutredningen överlämnade sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU<br>1993:10) i februari 1993. Jämsides med denna utredning har arbete pågått<br>inom EU med att ta fram ett direktiv om skydd för personuppgifter - Eu-<br>ropaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995<br>om skydd for enskilda personer med avseende på behandling av<br>personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter - det s.k. da-<br>taskyddsdirektivet. En parlamentariskt sammansatt kommitté, Datalags-<br>kommittén, tillsattes av regeringen för att analysera på vilket sätt direkti-<br>vet skulle genomföras i svensk lagstiftning. Kommittén lämnade över<br>betänkandet Integritet - Offentlighet - Informationsteknik (SOU 1997:39)<br>i juli 1997. På grundval därav lämnade regeringen förslag till en<br>personuppgiftslag (prop. 1997/98:44). Riksdagen har under våren 1998<br>antagit propositionen (bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180).</p>
<p>Datalagen kommer den 24 oktober 1998 att ersättas av personupp-<br>giftslagen (1998:204). Lagen, som i huvudsak följer dataskyddsdirektivets<br>text och disposition, omfattar all automatiserad behandling av personupp-<br>gifter och manuell behandling av personregister. Rent privat användning<br>av personuppgifter är undantagen. Det görs även undantag med hänsyn<br>till offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten. Särregler i an-<br>nan lagstiftning tar över bestämmelserna i personuppgiftslagen. Lagen<br>innehåller bestämmelser om när behandling av personuppgifter är tillåten<br>och när sådana uppgifter får föras över till en stat utanför EES. För be-<br>handling av känsliga personuppgifter gäller särskilt stränga regler.</p>
<p>Enligt 21 § är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla per-<br>sonuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,<br>straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.<br>Med behandling av personuppgifter förstås varje åtgärd eller serie av åt-<br>gärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på auto-<br>matisk väg eller inte. Regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer får dock i fråga om automatiserad behandling av personupp-<br>gifter meddela föreskrifter om undantag från förbudet.</p>
<p>Regeringen far även i enskilda fall besluta om undantag från förbudet.<br>Som exempel på fall där det kan vara befogat med undantag har nämnts<br>den behandling av uppgifter om t.ex. brottmålsdomar som privata vård-<br>och behandlingshem kan behöva utföra för att vårda och behandla den<br>dömde på ett effektivt sätt och viss registrering för försäkringsbolagens</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>53</p>
<p>kravhantering. Regeringen får överlåta åt tillsynsmyndigheten att fatta<br>sådana beslut.</p>
<p>Personuppgifter far enligt 10 § behandlas bara om den registrerade har<br>lämnat sitt samtycket till behandlingen eller om behandlingen är nödvän-<br>dig for att bl.a. den personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rätts-<br>lig skyldighet. Enligt 22 § får uppgifter om personnummer utan samtycke<br>behandlas bara när det är klart motiverat med hänsyn till bl.a. ändamålet<br>med behandlingen.</p>
<p>10.1.2 Penningtvättutredningens förslag</p>
<p>Utredningen har föreslagit att de företag som avses i 2 § penningtvättsla-<br>gen med hjälp av automatisk databehandling skall få föra register över<br>den information om personer och transaktioner som det enligt lag eller<br>föreskrift åligger dem att lämna till finanspolisen eller annan myndighet.<br>Till stöd härför har anförts att det med hänsyn till den hastighet med vil-<br>ken transaktioner nu genomförs knappast är möjligt att åstadkomma ett<br>effektivt system mot penningtvätt om företagen inte får föra kundinfor-<br>mation med hjälp av ADB.</p>
<p>Utredningen påpekar vidare att penningtvättslagen ställer höga krav på<br>de företag som enligt 2 § är uppgiftsskyldiga. Enligt 13 § penningtvättsla-<br>gen skall dessa ha rutiner till förhindrande av att de utnyttjas för transak-<br>tioner som har samband med brottsliga förvärv. Utredningen anser att det<br>inte är möjligt för företagen att uppfylla dessa ålägganden om de inte ges<br>lagstadgad möjlighet att med hjälp av ADB föra register över uppgifter<br>som lämnats med stöd av penningtvättslagen. Utredningen föreslår därför<br>att varje företag skall ha rätt att föra ett databaserat register över de upp-<br>gifter som företaget har lämnat till finanspolisen. De uppgifter som enligt<br>förslaget skall få registreras är den anmäldes namn, person- eller organi-<br>sationsnummer, adress, kontonummer eller annan liknande uppgift samt<br>en kortfattad beskrivning av den händelse som föranlett uppgiftslämnan-<br>det.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<h3>10.2 Penningtvättsregister</h3>
<p>Regeringens förslag: Företag som avses i 2 § penningtvättslagen far,<br>för att förhindra att företaget utnyttjas för penningtvätt, med hjälp av<br>automatisk databehandling föra register över uppgifter som företaget<br>lämnat till finanspolisen med stöd av 9 § andra stycket nämnda lag. De<br>närmare förutsättningarna för registreringen skall anges i en särskild<br>lag om penningtvättsregister.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvud-<br>sak med regeringens förslag. Regeringens förslag är emellertid mera de-<br>taljerat genom att de närmare förutsättningarna för registreringen framgår<br>direkt av lagtexten .</p>
<p>54</p>
<p>Remissinstanserna: Datainspektionen och LO har avstyrkt förslaget.<br>Om förslaget genomförs anser Datainspektionen att den föreslagna lagen<br>måste skärpas. Malmö tingsrätt och Justitiekanslern har framfört syn-<br>punkter vad gäller frister för bevarande och gallring. Grossistförbundet<br>Svensk Handel har tillstyrkt utredningens förslag. Kammarrätten i Sunds-<br>vall, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, TCO,<br>Finansförbundet, Postgirot Bank och Riksåklagaren, har ansett att berör-<br>da företag bör få lagra uppgifter om misstänkt penningtvätt även i de fall<br>uppgifterna kommer från andra företag eller från finanspolisen.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag</p>
<p>Avvägning mellan intresset av ett register och enskildas<br>personliga integritet</p>
<p>Vissa större banker har med stöd av den nuvarande datalagen ansökt om<br>tillstånd att få inrätta och föra personregister med hjälp av ADB, men<br>Datainspektionen samt, efter överklagande, länsrätten och kammarrätten<br>har avslagit ansökningarna.</p>
<p>Automatiserad databehandling av personuppgifter skulle underlätta och<br>effektivisera det brottsbekämpande arbetet väsentligt. Vid bedömningen<br>av huruvida personuppgifter skall få hanteras med hjälp av automatiserad<br>behandling måste emellertid integritetsfrågorna ställas i förgrunden. En<br>utgångspunkt är härvid bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket rege-<br>ringsformen att en person, i den utsträckning som föreskrivs i lag, skall<br>skyddas mot att den personliga integriteten kränks genom att uppgifter om<br>honom eller henne registreras med hjälp av automatiserad databehandling.</p>
<p>Datainspektionen och LO har påpekat att möjligheten för banker och<br>andra företag som omfattas av 2 § penningtvättslagen att registrera upp-<br>gifter om misstänkt penningtvätt i ADB-register kan komma att medföra<br>att personer, kriminella men även oförvitliga, hamnar på en ”svart lista”.</p>
<p>De uppgiftsskyldiga företagen i 2 § penningtvättslagen omfattas redan i<br>dag av skyldigheten i 13 § att ha rutiner för att förhindra att företaget ut-<br>nyttjas för penningtvätt. Med stöd av bemyndigande i samma paragrafs<br>andra stycke har Finansinspektionen bl.a. utfärdat närmare föreskrifter om<br>vilka rutiner som skall följas. Dessa föreskrifter återfinns i Finansinspek-<br>tionens författningssamling (FFFS 1994:9 och 1994:10). I 4 § FFFS<br>1994:9 föreskrivs att företaget skall ha ett internt rapporteringssystem i<br>syfte att ha kundinformation lätt tillgänglig för föreskrivna kontroller. En-<br>ligt 8 § andra stycket FFFS 1994:10 skall företaget, i samband med att<br>misstänkta transaktioner rapporteras till finanspolisen, hålla dokumenta-<br>tion angående genomförda rutinkontroller och granskning inom företaget<br>tillgänglig. Företagen har således redan i dag möjlighet att föra manuella<br>register över uppgifter som lämnats till finanspolisen.</p>
<p>Enligt 21 § personuppgiftslagen är det förbjudet för andra än myndig-<br>heter att behandla personuppgifter om bl.a. lagöverträdelser som innefat-<br>tar brott. I andra stycket finns emellertid möjlighet för regeringen eller<br>den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om<br></p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>55</p>
<p>undantag från förbudet i fråga om automatiserad behandling av Prop. 1998/99:19<br>personuppgifter. Enligt artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet far behandling<br>av sådana uppgifter utföras endast under kontroll av en myndighet eller -<br>om lämpliga skyddsåtgärder finns i nationell lag - med förbehåll för de<br>avvikelser som medlemsstaterna kan tillåta med stöd av nationella be-<br>stämmelser som innehåller lämpliga specifika skyddsåtgärder. Flera re-<br>missinstanser - däribland Datainspektionen - har pekat på att det, om<br>forslagen i betänkandet genomfors, krävs att riksdagen noga och uttöm-<br>mande anger gränserna. Utöver ändamålet med registreringen anser Da-<br>tainspektionen även att tydliga regler om bl.a. innehåll, åtkomst och gall-<br>ring måste anges.</p>
<p>Med hänsyn till det starka samhälleliga intresse av att bekämpa pen-<br>ningtvätt som finns, anser regeringen att de företag som omfattas av upp-<br>giftsskyldigheten bör ges en lagstadgad möjlighet att med hjälp av auto-<br>matisk databehandling föra register över uppgifter som de lämnat med<br>stöd av penningtvättslagen. För att den personliga integriteten skall skyd-<br>das så långt som möjligt och kraven på skyddsåtgärder som ställs i da-<br>taskyddsdirektivet skall uppfyllas, måste emellertid ramarna för sådana<br>register noggrant anges. Gränserna för registreringen bör därför framgå<br>direkt av lagen.</p>
<p>Uppgifter som far registreras</p>
<p>Ändamålet med upprättande av penningtvättsregister är att förhindra att<br>de uppgiftsskyldiga företagen utnyttjas for penningtvätt. Penningtvättsre-<br>gister bör därför få föras av företagen för att förhindra att de medverkar<br>vid transaktioner som utgör penningtvätt och uppfylla uppgiftsskyldighe-<br>ten i 9 § andra stycket penningtvättslagen. Det åligger företagen att se till<br>att uppgifterna i registret inte används för något ändamål som är ofören-<br>ligt med detta. Företagen bör var for sig centralt fa föra ett bevakningsre-<br>gister för penningtvättsärenden vilket skall kunna konsulteras vid miss-<br>tänkta transaktioner. De personuppgifter som far registreras skall vara<br>adekvata och relevanta för ändamålet. Företagen bör vidare inte fa regist-<br>rera fler personuppgifter än som är nödvändigt.</p>
<p>Penningtvättutredningen har föreslagit att penningtvättsregister skall<br>innehålla uppgifter som lämnats till finanspolisen med stöd av 9 § andra<br>stycket penningtvättslagen. Riksåklagaren har i det sammanhanget påpe-<br>kat att registret även bör omfatta uppgifter som lämnats med stöd av tredje<br>stycket i samma paragraf. Regeringen anser att det skulle föra för långt<br>om företagen tilläts registrera även sådana uppgifter som lämnas med an-<br>ledning av en förfrågan från finanspolisen i en utredning som anmälts av<br>ett annat företag. De uppgifter som får registreras bör således vara sådana<br>som lämnats av företaget med stöd av 9 § andra stycket penningtvättsla-<br>gen.</p>
<p>Penningtvättsregistret bör innehålla identifieringsuppgifter avseende fy-<br>siska eller juridiska personer som rapporterats till finanspolisen, dvs. upp-<br>gift om namn och person- eller organisationsnummer samt adress. Regist-<br>ret bör också innehålla uppgift om kontonummer eller motsvarande. Slut-<br></p>
<p>56</p>
<p>ligen bör registret även innehålla de övriga uppgifter som lämnats av fö-<br>retaget med stöd av 9 § andra stycket penningtvättslagen.</p>
<p>Penningtvättutredningen har i den föreslagna lagen om penningtvättsre-<br>gister föreslagit att uppgifterna i registret skall få bevaras endast under en<br>begränsad tid. Som ledning för företagen anges i betänkandet att tolv må-<br>nader bör vara en rimlig tidsgräns. Utredningen anser emellertid att detta<br>inte behöver anges i lagen utan bör falla inom Finansinspektionens an-<br>svarsområde. I ett särskilt yttrande som bilagts betänkandet har den i ut-<br>redningen förordnade experten Tomas Tetzell föreslagit att det avgörande<br>för om en uppgift skall gallras eller inte skall vara om uppgiften kan antas<br>vara aktuell i ett ärende om penningtvätt. En lagringstid på tre år efter det<br>att de senast rapporterade uppgifterna tillförts ett registrerat ärende bör<br>enligt Tetzell vara ett riktmärke. Flera remissinstanser - däribland Malmö<br>tingsrätt, Jusitiekanslem och Datainspektionen - har emellertid påpekat<br>att föreskrifter om hur lång tid uppgifter i registret far bevaras bör framgå<br>av lagen.</p>
<p>I likhet med den kritik som framförts av remissinstanserna anser rege-<br>ringen att det, för att skydda den personliga integriteten i så stor utsträck-<br>ning som möjligt, är lämpligt att tidsgränsen för gallring av uppgifterna i<br>penningtvättsregistret framgår direkt av lagen. I personuppgiftslagen an-<br>ges att personuppgifter inte skall bevaras under en längre tid än vad som<br>är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Regeringen<br>anser därför att den föreslagna tidsgränsen om ett år är rimlig. Tidsfristen<br>bör löpa från den dag då uppgifterna lämnades till finanspolisen.</p>
<p>Det är viktigt att penningtvättsregistret innehåller uppgifter som är ak-<br>tuella och riktiga. Om polisen beslutar att lägga ned en utredning om pen-<br>ningtvätt som föranletts av uppgifter som lämnats med stöd av<br>penningtvättslagen bör, såsom påpekats av Datainspektionen, företagets<br>uppgifter i registret omedelbart gallras. Detsamma bör gälla i sådana fall<br>där finanspolisen inte ens funnit skäl att inleda en utredning. Om en för-<br>undersökning har avslutats utan att åtal väckts eller lagakraftvunnen dom<br>eller beslut meddelats av domstol med anledning av lämnade uppgifter,<br>bör uppgifterna likaså gallras.</p>
<p>Om det förekommer anledning att misstänka att en uppgift i registret är<br>felaktig eller ofullständig, bör företaget utan dröjsmål vidta skäliga åtgär-<br>der för att utreda förhållandet. Visar det sig i ett sådant fall att uppgiften<br>var felaktig eller ofullständig bör den rättas, kompletteras eller uteslutas<br>ur registret. Såsom påpekats av Lagrådet, gäller bestämmelserna om rät-<br>telse i personuppgiftslagen även vid behandling av personuppgifter i pen-<br>ningtvättsregister. Det torde därför vara tillräckligt att en hänvisning till<br>bestämmelserna om rättelse i personuppgiftslagen tas in i den nya lagen.</p>
<p>I 23 § personuppgiftslagen finns bestämmelser om att en enskild person<br>har rätt att fa del av de uppgifter om honom själv som finns registrerade.<br>Utredningen har föreslagit att en särskild bestämmelse om undantag från<br>denna regel bör tas in i den nya lagen. Kammarrätten i Sundsvall har på-<br>pekat att detta redan framgår av bestämmelsen i 11 § penningtvättslagen<br>om meddelandeförbud. Lagrådet har i denna fråga förordat att en motsva-<br>righet till den av utredningen föreslagna bestämmelsen tas in i den nya<br>lagen för att förebygga att den registrerade begär registerutdrag enligt<br></p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>57</p>
<p>26 § personuppgiftslagen. Enligt 27 § samma lag gäller nämligen inte Prop. 1998/99:19<br>26 §, om det i bl.a. lag är särskilt föreskrivet att uppgifter inte far lämnas<br>ut till den registrerade. Meddelandeförbudet i 11 § penningtvättslagen<br>avser själva uppgifislämnandet, medan 26 § personuppgiftslagen tar sikte<br>på själva behandlingen av uppgifter. Härtill kommer att det är önskvärt att<br>en sådan bestämmelse finns med i den särskilda registerlagen. Regeringen<br>delar denna uppfattning och anser därför att en särskild bestämmelse här-<br>om bör tas in i den nya lagen.</p>
<p>Åtkomst tillpenningtvättsregister</p>
<p>Penningtvättutredningen har föreslagit att säkerhetsbestämmelser infors<br>som innebär att endast behöriga personer på säkerhetsavdelning eller per-<br>soner med jämförbara positioner hos företagen skall fa hantera informa-<br>tionen i penningtvättsregistren. Övrig personal skall enligt utredningen<br>endast få tillgång till en markering som visar att behöriga personer skall<br>kontaktas. Enligt utredningens förslag bör det åligga Datainspektionen att<br>meddela närmare föreskrifter härom.</p>
<p>Kammarrätten i Sundsvall har ifrågasatt om banker bör ges möjlighet<br>att utöka sina kundregister med spärrmarkeringar av vilka framgår att sä-<br>kerhetsavdelningen eller motsvarande skall kontaktas. En sådan marke-<br>ring innebär, enligt kammarrätten, i praktiken att all personal som har<br>tillgång till kundregistret genom markeringen också får upplysning om<br>vilka kunder som kan misstänkas för penningtvätt. Kammarrätten ifråga-<br>sätter även om det är förenligt med ändamålet med ett kundregister att<br>registrera sådana uppgifter.</p>
<p>I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1994:9) angående kontrollru-<br>tiner m.m. till förebyggande av penningtvätt föreskrivs att uppgiftsskyldi-<br>ga foretag skall ha ett internt rapporteringssystem med kundinformation<br>lätt tillgänglig för föreskrivna kontroller. För att uppfylla detta krav är det<br>viktigt att de åtgärder som föreskrivs i penningtvättslagen kan tillgripas så<br>tidigt och så snabbt som möjligt. Det finns i dag ingenting som hindrar att<br>personal inom företaget tar del av de uppgifter som lämnats till finanspo-<br>lisen. Något sådant hinder bör inte heller finnas beträffande ADB-register.<br>Det bör i stället ankomma på regeringen eller den myndighet som rege-<br>ringen bestämmer, att meddela säkerhetsföreskrifter för penningtvättsre-<br>gister i enlighet med bestämmelserna om säkerhetsåtgärder i personupp-<br>giftslagen (se t.ex. 31, 32 och 50 §§).</p>
<p>För att skydda den personliga integriteten är det viktigt att det finns be-<br>stämmelser om tystnadsplikt för de personer som får tillgång till uppgif-<br>terna i penningtvättsregistret. Banksekretessen i 1 kap. 10 § bankrörelse-<br>lagen hindrar redan i dag att enskildas förhållanden till bank obehörigen<br>röjs. Någon motsvarande bestämmelse finns dock inte beträffande alla<br>företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i penningtvättslagen. En<br>särskild bestämmelse om tystnadsplikt bör därför tas in i lagen som inne-<br>bär att den som är verksam inom ett företag som avses i 2 §<br>penningtvättslagen inte obehörigen får röja uppgift i penningtvättsregister.</p>
<p>58</p>
<p>Riksskatteverket har anfört att det är angeläget att kronofodemyndighe-<br>tema får tillgång till bankernas penningtvättsregister. Riksskatteverket har<br>därvid hänvisat till skyldigheten i 4 kap. 15 § utsökningsbalken för banker<br>m.fl. att redan i dag lämna vissa uppgifter till kronofogdemyndigheten för<br>bedömning om det finns utmätningsbar egendom hos en gäldenär. Med<br>hänsyn till intresset av att skydda den personliga integriteten anser rege-<br>ringen att det inte är lämpligt att kronofogdemyndigheterna får tillgång till<br>företagens penningtvättsregister.</p>
<p>För att skydda den personliga integriteten ytterligare, bör det även infö-<br>ras ett uttryckligt förbud i lagen mot samköming av uppgifter i<br>penningtvättsregister hos de uppgiftsskyldiga företagen, dvs. ett företags<br>penningtvättsregister skall inte få samköras med motsvarande register hos<br>ett annat företag.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>59</p>
<p>11</p>
<h2>Sanktioner mot företagen och där verksamma<br>personer</h2>
<p>Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet<br>åsidosätter gransknings- eller uppgiftsskyldigheten eller bryter mot<br>meddelandeförbudet skall kunna dömas till böter.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Utredningen har dock föreslagit att anställda i ett företag, oavsett<br>befattning, skall omfattas av straffansvar för brott mot 9 § penningtvätts-<br>lagen samt att fängelse skall ingå i straffskalan.</p>
<p>Remissinstanserna: Tjänstemännens Centralorganisation, Finansför-<br>bundet, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen<br>har avstyrkt förslaget att införa sanktioner mot de anställda innan motsva-<br>rande bestämmelser har införts för företagen. Riksåklagaren har uppgett<br>att, för det fall att ansvaret skall avse samtliga anställda, ansvaret bör be-<br>gränsas till uppsåtliga gärningar. Justitiekanslern har anfört att skälen för<br>kriminaliseringen inte framstår som helt övertygande och menar, liksom<br>Kammarrätten i Sundsvall, att förslaget bör analyseras mot bakgrund av<br>de principer om företagaransvar som utbildats i rättspraxis.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>EG:s direktiv om penningtvätt</p>
<p>Av EG:s penningtvättsdirektiv följer bl.a. att medlemsstaterna skall se till<br>att de företag som omfattas av direktivet identifierar sina kunder, granskar<br>alla transaktioner som kan ha samband med penningtvätt samt att företa-<br>gen, deras styrelseledamöter och anställda rapporterar misstänka transak-<br>tioner utan att upplysa kunden om att så har skett. Företagen skall även<br>avstå från att utföra en transaktion beträffande vilken misstanke uppstått<br>till dess behörig myndighet underrättats. Slutligen bör företagen införa<br>rutiner för internkontroll och utbilda de anställda. Enligt artikel 14 i pen-<br>ningtvättsdirektivet skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som behövs<br>för en fullständig tillämpning av alla bestämmelser i direktivet och särskilt<br>föreskriva vilka påföljder som skall gälla vid överträdelse av regler som<br>antagits på grund av direktivet.</p>
<p>Vid införandet av penningtvättslagen föreslogs inte något straffansvar<br>för den som bryter mot lagens bestämmelser. Det förutsattes att efterlev-<br>naden av bestämmelserna skulle kunna upprätthållas med stöd av arbets-<br>rättslig lagstiftning och de avtal som träffats på arbetsrättens område samt<br>de sanktionssystem som Finansinspektionen förfogar över i sin till-<br>synsverksamhet (prop. 1992/93:207 s. 11).</p>
<p>I en motion till riksdagen (1992/93 :Ju24) anfördes att det var nödvän-<br>digt med långtgående straffsanktioner för att förhindra att den svenska<br>finansmarknaden användes för penningtvätt. Straffansvar föreslogs därför<br>i kombination med företagsbot för banker och andra inrättningar som ge-</p>
<p>60</p>
<p>nomför transaktioner i strid med lagens bestämmelser. Motionen avstyrk-<br>tes av justitieutskottet som i sitt av riksdagen godtagna betänkande bl.a.<br>hänvisade till gällande lagstiftning om häleri och företagsbot<br>(1992/93 :JuU37). I övrigt ansågs Finansinspektionens tillsyn, liksom de<br>regler som finns i lag och avtal på arbetsrättens område, vara garantier<br>nog. Utskottet hänvisade även till att restriktivitet rekommenderas i fråga<br>om nykriminalisering.</p>
<p>EFTA Surveillance Authority (ESA) undersökte under år 1994 hur Sve-<br>rige hade genomfört EG:s penningtvättsdirektiv. Enligt ett yttrande av<br>ESA med anledning av denna undersökning, skulle det ligga närmare den<br>tolkning av direktivet som gjorts av andra medlemsstater att anta på-<br>följ dsbestämmelser i form av böter eller fängelse vid brott mot bestäm-<br>melserna i penningtvättslagen. Som skäl angavs att samtliga medlemssta-<br>ter, när direktivet antogs, förbundit sig att vidta alla nödvändiga ändringar<br>i respektive strafflagstiftning för att uppfylla kraven i direktivet. Vidare<br>anfördes att Island, Norge och Österrike infört bestämmelser om böter. I<br>Norge kan även fängelsestraff utdömas vid grov brottslighet.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Sanktioner mot företag</p>
<p>Det svenska straffsystemet bygger på principen att endast fysiska personer<br>kan begå brott och straffas för dessa. Detta utesluter emellertid inte att<br>juridiska personer i vissa fall kan drabbas av sanktioner eller andra be-<br>tungande rättsverkningar till följd av brott eller andra överträdelser som<br>begås i den verksamhet som bedrivs. Om ett tillståndspliktigt företag i 2 §<br>inte följer de regler om interna rutiner och utbildning av personal som<br>följer av 13 § penningtvättslagen samt av Finansinspektionens allmänna<br>råd och föreskrifter, kan företaget meddelas varning eller i sista hand<br>återkallelse av tillståndet att driva den tillståndspliktiga verksamheten.<br>Vissa företag kan även meddelas erinran.</p>
<p>En översyn av vissa rörelse- och tillsynsregler på bankområdet görs för<br>närvarande av Banklagskommittén (dir. 1995:86). Enligt utrednings-<br>direktiven skall kommittén bl.a. överväga behovet av ändrade regler för<br>Finansinspektionens ingripanden och sanktioner. Samtidigt pågår bered-<br>ning inom Regeringskansliet av betänkandet Straffansvar för juridiska<br>personer (SOU 1997:127), vari föreslås att straffansvar för juridiska per-<br>soner skall införas och sanktionsavgifter som konkurrerar med straffbe-<br>stämmelser tas bort.</p>
<p>Regeringen anser mot denna bakgrund att möjligheten att införa sank-<br>tionsbestämmelser mot de företag som omfattas av penningtvättslagen bör<br>samordnas med beredningen av den ovannämnda utredningen resp, be-<br>tänkandet. Regeringen avstår därför från att nu lägga fram något förslag i<br>den delen.</p>
<p>61</p>
<p>Sanktioner mot personer som är verksamma i företaget</p>
<p>I samband med att frågor om sanktioner mot personer verksamma i före-<br>tag diskuteras är det viktigt att skilja mellan straffrättsliga och administra-<br>tiva bestämmelser. En person som är verksam i ett uppgiftsskyldigt före-<br>tag och som uppsåtligen medverkar vid penningtvätt kan redan i dag dö-<br>mas enligt brottsbalkens häleribestämmelser Enligt de nu föreslagna<br>reglerna i brottsbalken, kommer en sådan person i fortsättningen att kunna<br>dömas för penninghäleri eller penninghäleriförseelse enligt 9 kap. 6 a och<br>7 a §§ eller för medhjälp därtill enligt bestämmelserna i samma lagrum<br>jämfört med 23 kap. 4 §. Att bryta mot de administrativa bestämmelserna<br>i penningtvättslagen eller Finansinspektionens föreskrifter genom att åsi-<br>dosätta gransknings- eller uppgiftsskyldigheten eller bryta mot meddelan-<br>deförbudet är däremot inte straffrättsligt sanktionerat i dag. Som exempel<br>på en sådan situation kan nämnas att den verkställande direktören i ett<br>uppgiftsskyldigt företag beslutar att en misstänkt transaktion inte skall<br>rapporteras till finanspolisen på den grunden att det inte är önskvärt att<br>företaget figurerar i penningtvättssammanhang.</p>
<p>För att bekämpningen av penningtvätt skall bli så effektiv som möjligt<br>är det nödvändigt att den lagstiftning som finns på området efterlevs av de<br>personer som är verksamma inom företaget. Detta torde gälla såväl an-<br>ställda i företaget, t.ex. säkerhetsansvariga, som styrelseledamöter och<br>verkställande direktörer. Straffrättsliga sanktioner for överträdelser av<br>penningtvättslagens administrativa bestämmelser bör därför inforas. Hur<br>ansvaret skall fördelas inom företaget har emellertid varit föremål för oli-<br>ka meningar.</p>
<p>Flera remissinstanser, däribland Finansförbundet, har framfört kritik<br>mot att en anställd kan drabbas av straffansvar for en handling som utförts<br>på grund av att ett företag underlåtit att fullgöra sin skyldighet att skapa<br>tillräckliga förutsättningar för de anställda att efterleva lagstiftningen. De<br>har även påpekat att det förefaller orimligt att ålägga den enskilde tjäns-<br>temannen straffansvar om han inte erhållit tillräcklig utbildning eller om<br>företagets rutiner är bristfälliga.</p>
<p>Principerna om företagaransvar torde kunna beskrivas enligt följande.<br>Ansvaret åvilar i fråga om aktiebolag och andra juridiska personer med<br>likartad struktur främst styrelsen och den verkställande direktören. I de<br>flesta större företagen måste arbetsuppgifter och ansvar som primärt åvilar<br>företagsledningen delegeras nedåt i organisationen. Det är nödvändigt<br>dels eftersom företagsledningen i praktiken inte kan ha kontroll över hela<br>verksamheten, dels eftersom ledningen av effektivitetsskäl inte kan syssla<br>med detaljfrågor. Om en sådan delegering genomförs på ett korrekt sätt<br>medför den i allmänhet att också straffansvaret flyttas från företagsled-<br>ningen till den som arbetsuppgiften delegerats till. Detta förutsätter att<br>företagsledningen har organiserat företagets verksamhet på ett rationellt<br>sätt, utsett kompetenta befattningshavare samt sett till att erforderliga in-<br>struktioner lämnats. Det fordras vidare att den som fått ansvaret delegerat<br>till sig också har tillräckliga beslutsbefogenheter och ekonomiska resurser<br>för att vidta de åtgärder som är påkallade. Företagsledaren är alltid skyldig<br>att skapa förutsättningar för en betryggande tillsyn och kontroll även om<br></p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>62</p>
<p>han inte kan utöva den själv. Det bör emellertid observeras att företags- ?<sup>ro</sup>P- 1998/99.19<br>ledningens ansvar inte upphör ens efter en korrekt utförd delegering.<br>Skulle företagsledningen känna till eller borde den känna till att arbets-<br>uppgifter som delegerats inte utförs på ett godtagbart sätt, kan den hållas<br>straffrättsligt ansvarig för att inte ha ingripit för att rätta till förhållandena.</p>
<p>Penningtvättslagen ålägger i 9 § företaget att granska och rapportera<br>transaktioner som kan tyda på penningtvätt. Det grundläggande ansvaret<br>för att lagens bestämmelser efterlevs ligger således i första hand på före-<br>tagets ledning. En sanktionsbestämmelse som avser underlåtenhet att<br>granska eller rapportera en misstänkt penningtvättstransaktion enligt 9 §,<br>skulle således träffa företagsledningen eller den som ansvaret delegerats<br>till eller, i vissa fall, bådadera. Som exempel kan nämnas att den säker-<br>hetsansvarige på en bank som fatt en anmälan från en kassörska underlå-<br>ter att granska och rapportera transaktionen till finanspolisen.</p>
<p>Regeringen anser - i enlighet med vad som framförts av ett flertal re-<br>missinstanser - att det skulle föra för långt att ålägga samtliga anställda i<br>ett företag, oavsett befattning, straffrättsligt ansvar. Straffansvaret bör<br>därför begränsas så att det i enlighet med principerna för företagaransvar<br>träffar personer i ledande ställning. Annan personal som i strid med in-<br>struktioner från arbetsgivaren underlåter att fullgöra den gransknings- och<br>uppgiftsskyldighet som åligger företaget kan i stället bli föremål för åt-<br>gärder enligt arbetsrätten.</p>
<p>De regler på arbetsrättens område som är tillämpliga är närmast lagen<br>(1982:80) om anställningsskydd (LAS). En arbetstagare kan sägas upp<br>om det finns saklig grund för uppsägning resp, avskedas om han grovt har<br>åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. LAS gäller för arbetstagare i<br>allmän eller enskild tjänst, men däremot inte för styrelseledamöter och<br>verkställande direktörer i ett företag.</p>
<p>Straffansvar bör även införas för den som bryter mot meddelandeförbu-<br>det i 11 § penningtvättslagen. Av den bestämmelsen framgår dock ut-<br>tryckligen att förbudet avser såväl styrelseledamöter som anställda i före-<br>taget.</p>
<p>Både såvitt avser brott mot gransknings- och uppgiftsskyldigheten som<br>brott mot meddelandeförbudet, bör uppsåt eller grov oaktsamhet krävas<br>för ansvar.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att påföljden för brott mot penningtvättsla-<br>gens bestämmelser skall kunna bestämmas till böter eller fängelse upp till<br>sex månader. Regeringen anser att det måste beaktas att det rör sig om<br>överträdelser av administrativa regler vilka syftar till att penningtvättsla-<br>gens föreskrifter skall efterlevas. Straffvärdet för sådana förseelser torde<br>enligt regeringens mening inte vara så högt att fängelse bör ingå i straff-<br>skalan.</p>
<p>Behövs sanktioner för svarspliktiga företag?</p>
<p>Den skyldighet att svara på finanspolisens frågor som föreslås i 9 a § pen-<br>ningtvättslagen för andra yrkeskategorier än de finansiella bör, enligt re-<br>geringens mening, inte omfattas av de föreslagna ansvarsbestämmelserna.</p>
<p>63</p>
<p>Det kan nämligen inte uteslutas att den tillfrågade i vissa fall själv kan ha ?<sup>r0</sup>P 1998/99.19<br>gjort sig skyldig till t.ex. medhjälp till penninghäleri och i ett sådant fall<br>bör det av principiella skäl inte föreligga en skyldighet att under<br>straffansvar lämna uppgifter som alltså skulle kunna komma att användas<br>mot den uppgifitsskyldige själv.</p>
<p>De svarspliktiga företagen, dess styrelseledamöter och anställda omfat-<br>tas av meddelandeförbudet i 11 §. Brott mot denna bestämmelse bör där-<br>för föranleda ansvar även för dessa.</p>
<p>64</p>
<p>12</p>
<h2>Anmälningsplikt för revisorer vid misstanke<br>om brott</h2>
<h3>12.1 Bakgrund</h3>
<p>Penningtvättutredningens överväganden</p>
<p>Av direktiven till Penningtvättutredningen (dir. 1995:132) framgick att<br>utredaren bl. a. skulle analysera om revisorer borde föras in under pen-<br>ningtvättslagens tillämpningsområde. Utredaren skulle i det samman-<br>hanget särskilt beakta det förslag som lagts fram av Aktiebolagskommit-<br>tén om skyldighet för revisorer i aktiebolag att anmäla misstänkt brottslig-<br>het i vissa fall. Penningtvättutredningen konstaterar att en revisor vid revi-<br>sionen kan upptäcka misstänkt penningtvätt av betydande storlek. Utred-<br>ningen anser emellertid att Aktiebolagskommitténs förslag innebär att<br>revisorn kan anmäla brott endast under mycket specifika omständigheter.<br>Vidare anförs att det redan i dag finns skyldighet för revisorer i företag<br>under Finansinspektionens tillsyn att rapportera vissa omständigheter till<br>inspektionen. Sammantaget finner därför utredningen att det i nuläget inte<br>finns tillräckliga skäl för att införa någon särskild uppgiftsskyldighet för<br>revisorerna.</p>
<p>Nya bestämmelser i aktiebolagslagen om anmälningsplikt för revisorer</p>
<p>En revisor är i dag inte skyldig att göra anmälan till polis eller åklagare,<br>om han misstänker att det har begåtts något brott inom ramen för bolagets<br>verksamhet. Tvärtom begränsas hans möjligheter att göra sådana anmäl-<br>ningar av hans tystnadsplikt. Tystnadsplikten innebär att han inte på eget<br>initiativ får lämna uppgiften till polis eller åklagare, om detta skulle med-<br>föra skada för bolaget. I sådana fall har han inte några andra möjligheter<br>att reagera än att anmärka på förhållandet i revisionsberättelsen samt att<br>löpande, genom påpekanden och erinringar, underrätta företagsledningen<br>om sina iakttagelser. Sedan förundersökningen väl har inletts är revisorn<br>visserligen, trots tystnadsplikten, skyldig att svara på frågor från förunder-<br>sökningsledaren men hans möjligheter att själv initiera förundersökningen<br>är dock begränsade.</p>
<p>Riksdagen har under våren antagit prop. 1997/98:99 (bet.<br>1997/98:LU26, rskr. 1997/98:257, SFS 1998:760) med förslag om vissa<br>ändringar på dessa punkter. De nya bestämmelserna träder i kraft den<br>1 januari 1999. Om en revisor vid sin granskning av ett bolag finner att en<br>styrelseledamot eller den verkställande direktören kan misstänkas för vis-<br>sa särskilda slag av brott inom ramen för bolagets verksamhet, skall han<br>utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser. Revisorn<br>skall, om de skadliga effekterna av gärningen inte avhjälps och anmälan<br>till åklagare eller polis inte heller sker, senast två veckor efter underrättel-<br>sen till styrelsen lämna sitt uppdrag samt själv göra anmälan till åklagare.</p>
<p>Det skulle emellertid stämma mindre väl överens med revisorns roll<br>som bolagets förtroendeman att ålägga honom uppgifter av renodlat</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 19<br></p>
<p>straffrättslig natur gentemot bolaget. Reglerna om revisors skyldighet att<br>göra anmälan till polis eller åklagare har därför inte utformats så att de<br>blir till en del av ett straffrättsligt sanktionssystem. I stället har de utfor-<br>mats så att de i första hand kan användas som instrument i revisorns ar-<br>bete att - i bolagets och dess intressenters intresse - motverka oegentlig-<br>heter inom bolaget. Skyldigheten för revisorn att agera har därför avgrän-<br>sats till att gälla misstankar om brottslighet som är av ekonomiskt slag och<br>som typiskt sett kan vålla bolaget eller dess intressenter skada. Brottsty-<br>perna har specificerats i en särskild ”brottskatalog”. De brott som omfat-<br>tas är främst bedrägeri-, förskingrings- och bokföringsbrott samt vissa<br>slag av skattebrott.</p>
<p>Vid remissbehandlingen av Justitiedepartementets promemoria har<br>Riksåklagaren ansett att brottskatalogen även bör omfatta sådana häleri-<br>brott som utgör penningtvätt. Regeringen har vid behandlingen av frågan i<br>propositionen anfört att en anmälningsplikt vad gäller häleri skulle kunna<br>vara av värde vid bekämpandet av penningtvätt, men avstått från att ta upp<br>frågan i det sammanhanget och hänvisat till beredningen av Penningtvätt-<br>utredningens betänkande.</p>
<h3>12.2 Revisorer i aktiebolag</h3>
<p>Regeringens förslag: Om en revisor i samband med granskning av ett<br>bolag finner att en styrelseledamot eller den verkställande direktören<br>kan misstänkas för penninghäleri, skall han göra anmälan om detta till<br>åklagare.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Förslagen i promemorian om anmälningsplikt för revisorer vid<br>misstanke om brott: Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-<br>slag.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig har till-<br>styrkt förslagen. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har hänvisat<br>till sitt remissyttrande över betänkande Aktiebolagets organisation (SOU<br>1995:44) vari förslaget om anmälningsplikt för revisorer avstyrkts. Skulle<br>en anmälningsplikt enligt prop. 1997/98:99 ändå införas har FAR emel-<br>lertid inga invändningar mot att häleri läggs till brottskatalogen på det sätt<br>som föreslås i promemorian. Sveriges Industriförbund har framfört att det<br>endast bör införas en rätt men inte någon skyldighet för revisorn att göra<br>anmälan om misstänkt brottslig verksamhet i bolaget och i övrigt hänvisat<br>till sitt remissvar över det ovannämnda betänkandet. Svenska Revisor-<br>samfundet SRS har godtagit att anmälningsskyldigheten utökas med pen-<br>ningtvättsbrott, men påpekat att den föreslagna lagregleringen även inne-<br>fattar andra brott som inte bör omfattas av anmälningsskyldigheten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det finns anledning förmoda att en<br>viss del av den penningtvätt som förekommer i dag sker genom att ille-<br>gala medel förs in i bolag för att där ”tvättas”. Trots misstankar om att<br>sådan verksamhet förekommer är det mycket svårt att upptäcka dessa<br>transaktioner.</p>
<p>66</p>
<p>Revisorns arbete är inriktat på bolagets räkenskaper och ekonomiska<br>förvaltning och det är på det området som revisorn har en särskild kom-<br>petens. Såsom Penningtvättutredningen påpekat kan en revisor i sitt arbete<br>upptäcka misstänkt penningtvätt. Även Svenska Revisorsamjundet SRS<br>har i sitt remissyttrande över betänkandet om penningtvätt konstaterat att<br>det kan förekomma att revisorn vid granskningen av ett bolag finner<br>transaktioner som skulle kunna utgöra ett led i penningtvätt. Granskning-<br>en sker i efterhand och det finns då oftast möjligheter att bedöma om<br>transaktionen utgjort ett led i en brottslig handling.</p>
<p>I prop. 1997/98:99 har regeringen ansett att revisorns anmälningsskyl-<br>dighet bör avgränsas till att avse misstankar om brottslighet av ekono-<br>miskt slag som typiskt sett kan vålla bolaget eller dess intressenter skada.<br>Med intressenter avses inte bara aktieägare utan även vissa utomstående<br>såsom kreditgivare, anställda, andra kontraktsparter och det allmänna. De<br>brott som föreslås omfattas av revisorernas anmälningsskyldighet är i en-<br>lighet därmed bedrägeri-, förskingrings-, bokförings-, besticknings- och<br>mutbrott samt vissa slag av skattebrott. De åtgärder som är aktuella vid<br>penningtvätt går i regel ut på att fora in s.k. svarta pengar i bolagets eko-<br>nomi. Gärningar som innefattar penningtvätt och som utförs inom ramen<br>för bolagets verksamhet torde därför utgöra brottslighet av ekonomiskt<br>slag. I propositionen har en riktlinje varit att en åtgärd för att omfattas av<br>anmälningsskyldigheten dessutom skall kunna vålla bolaget eller dess<br>intressenter skada. Brottslighet som innefattar penningtvätt torde inte vara<br>av sådant slag att den typiskt sett kan vålla bolaget eller dess intressenter<br>någon omedelbar skada, utan snarare sådan att den först i förlängningen<br>kan åsamka dessa skador. Om det skulle komma till allmänhetens känne-<br>dom att ett bolag utnyttjas för penningtvätt torde förtroendet för bolaget<br>minska och innebära negativa konsekvenser både för bolaget och dess<br>intressenter. Detta är emellertid inte unikt för penningtvätt utan torde gälla<br>för all typ av allvarligare brottslighet.</p>
<p>Svenska Revisorsamjundet SRS har anfört att anmälningsskyldigheten<br>inte bör utvidgas till andra brottstyper än dem som omfattas av prop.<br>1997/98:99 om det inte finns starka skäl. Penningtvättens särskilt allvarli-<br>ga karaktär, likhet med brott som innefattas i brottskatalogen, dess nära<br>samband med redovisning och därmed det reviderade området samt revi-<br>sorers möjligheter att upptäcka brottsligheten utgör enligt SRS sådana<br>starka skäl.</p>
<p>Penningtvätt utförs ofta med uppsåt att dölja eller dra nytta av allvarlig<br>brottslighet och utgör inte sällan ett slutled i den organiserade brottslig-<br>heten. Ett företag som utnyttjas för penningtvätt kan därmed finansiera sin<br>verksamhet med kapital från brottslig verksamhet. Såsom påpekats av<br>Ekobrottsmyndigheten är detta ett väldokumenterat problem i exempelvis<br>restaurang- och byggbranschen samt i taxinäringen. De svarta pengarna<br>skapar ett kretslopp genom penningtvätt och nya rörelser genereras<br>Sammantaget anser regeringen att penningtvättens särskilt allvarliga ka-<br>raktär samt revisorernas möjligheter att upptäcka brottslighet i samband<br>därmed motiverar att revisorns anmälningsskyldighet utsträcks till att om-<br>fatta också brottsliga förfaranden av penningtvättskaraktär.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>67</p>
<p>Gärningar som innefattar penningtvätt är i dag i regel straffbara enligt<br>brottsbalkens häleribestämmelser. I enlighet med vad som redovisats i<br>avsnitt 6, föreslår nu regeringen införande av ett särskilt penningtvätts-<br>brott, penninghäleri. Anmälningsskyldigheten för revisorer bör i enlighet<br>därmed avse misstanke om sådana gärningar som är straffbara enligt den<br>föreslagna bestämmelsen om penninghäleri i 9 kap. 6 a § brottsbalken.</p>
<h3>12.3 Revisorer i finansiella bolag</h3>
<p>Europaparlamentet och rådet antog den 29 juni 1995 det s.k. BCCI-<br>direktivet (95/26/EG). Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om reviso-<br>rers rapporteringsskyldighet till tillsynsmyndigheterna. Bestämmelserna i<br>direktivet har införts för revisorer i banker, kreditmarknadsföretag, försäk-<br>ringsbolag, understödsföreningar, värdepappersbolag, fondbolag och hy-<br>poteksinstitut (se prop. 1995/96:173). En revisor i ett sådant finansiellt<br>företag är skyldig att omgående till Finansinspektionen rapportera sådana<br>förhållanden rörande företaget som kan utgöra en väsentlig överträdelse<br>av de författningar som reglerar företagets verksamhet. Vidare skall revi-<br>sorn rapportera förhållanden som kan påverka det finansiella företagets<br>fortsatta drift negativt eller som kan leda till att han avstyrker att balans-<br>räkning eller resultaträkning fastställs eller kan föranleda anmärkning.</p>
<p>Bestämmelser som rör revisorer i banker finns i dag i bankrörelselagen<br>(1987:617). I prop. 1997/98:166 föreslås bl.a. att aktiebolagslagen<br>(1975:1385) även skall omfatta dessa företag. Förslagen innebär att be-<br>stämmelserna i aktiebolagslagen om revisorers anmälningsplikt vid miss-<br>tanke om brott även kommer att omfatta bankaktiebolagen. Förslagen<br>föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>68</p>
<h2>13 Övriga frågor</h2>
<h3>13.1 Finns det behov av en ny penningtvättslag?</h3>
<p>I dag finns regler om penningtvätt både i brottsbalken och i penning-<br>tvättslagen. Penningtvättslagen innehåller administrativa bestämmelser i<br>syfte att hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt, me-<br>dan de straffrättsliga reglerna återfinns i brottsbalkens häleribestämmel-<br>ser. Penningtvättutredningen har föreslagit att en ny penningtvättslag in-<br>förs bl.a. med anledning av att ett särskilt penningtvättsbrott föreslås. Så-<br>som tidigare anförts, föreslås nu att det nya brottet skall tas in i brottsbal-<br>ken. Regeringen anser därför att övriga bestämmelser som föreslås kan<br>genomföras genom ändringar i den gällande penningtvättslagen.</p>
<h3>13.2 Ikraftträdande</h3>
<p>Förslagen i prop. 1997/98:99 om aktiebolagets organisation träder i kraft<br>den 1 januari 1999. Regeringen anser att det är angeläget att förslagen<br>träder i kraft så snart som möjligt härefter. Det är därför lämpligt att<br>samtliga forslag i den här propositionen träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<h3>13.3 Ekonomiska effekter</h3>
<p>Förslaget att försäkringsmäklare skall omfattas av uppgiftsskyldighet i<br>penningtvättslagen torde inte medföra några ekonomiska effekter för Fi-<br>nansinspektionen eftersom dessa redan i dag står under inspektionens<br>tillsyn.</p>
<p>Förslaget om att bredda basen for penningtvätt till att avse skatte- och<br>tullbrott torde inte fa några betydande kostnadseffekter för det allmänna.<br>Detsamma gäller förslaget om anmälningsskyldighet för revisorer som i<br>samband med granskningen av ett bolag finner att en styrelseledamot eller<br>den verkställande kan misstänkas for vissa slag av häleri.</p>
<p>Förslagen skall genomföras inom ramen för befintliga anslag för berör-<br>da myndigheter.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>69</p>
<p>4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 19</p>
<h2>14</h2>
<h3>14.1</h3>
<h2>Författningskommentar</h2>
<h3>Förslaget till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>9 kap. 6 §</p>
<p>Ändringen innebär att de gärningsformer som nu upptas i första stycket<br>3 och 4 utgår och flyttas till en ny paragraf i brottsbalken, 9 kap. 6 a §,<br>vilket far till följd att den gämingsform som nu återfinns under första<br>stycket 5 (fordringshäleri), kommer att upptas under första stycket 3. I<br>övrigt har inte några ändringar gjorts.</p>
<p>9 kap. 6 a §</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 6.2.1, är ny och innebär att vissa för-<br>faranden som utgör penningtvätt samlas under ett och samma straffstad-<br>gande.</p>
<p>Första stycket upptar i oförändrad form de nuvarande bestämmelserna i<br>9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 brottsbalken. Punkt 1 motsvarar nuvaran-<br>de 9 kap. 6 § första stycket 3 och punkt 2 nuvarande 9 kap. 6 § första<br>stycket 4. I viss utsträckning är gärningar som avses i första stycket straff-<br>belagda även i 9 kap. 6 § första stycket. Syftet med den nya bestämmelsen<br>om penninghäleri är att den skall omfatta sådana brottsliga förfaranden<br>som typiskt sett är att anse som penningtvätt. Om en gärning även upp-<br>fyller rekvisiten för häleri, bör emellertid domstolen i stället döma för det<br>brottet.</p>
<p>Andra stycket har inte någon motsvarighet i gällande rätt. Bestämmel-<br>sen utvidgar det straffbara området till att omfatta den som på ett mer<br>kvalificerat sätt medverkar till åtgärder som är ägnade att dölja att annan<br>har berikat sig genom brottslig gärning på annat sätt än genom förvärv.<br>Exempel på sådana brott är framför allt skatte- och tullbrott som innebär<br>att skatt, tull eller annan avgift undandras staten. Förfaranden som vidtas<br>med egendom som är förvärvad genom brott täcks redan av första styckets<br>gämingsbeskrivningar. För att undvika tillämpnings- och konkur-<br>rensproblem har andra stycket därför gjorts subsidiärt till första stycket.</p>
<p>För straffansvar fordras att åtgärden i det enskilda fallet varit ägnad att<br>dölja att annan berikat sig. Så torde regelmässigt vara fallet om man med-<br>verkar till att bortföra, överlåta eller omsätta egendom som tillhör någon<br>som har berikat sig genom brott, exempelvis genom olika bank- eller and-<br>ra affärstransaktioner, och därigenom försvårar möjligheten att klarlägga<br>egendomens ursprung eller vem som är dess riktige ägare. Uppräkningen<br>är inte uttömmande. Förutom de angivna exemplen omfattar således an-<br>svaret liknande åtgärder som på samma sätt är ägnade att dölja att annan<br>har berikat sig genom brott.</p>
<p>Som ytterligare villkor uppställs kravet att medverkan skall vara otill-<br>börlig. Den medverkan som ges skall alltså, för att vara straffbar, ha som<br>mer eller mindre uttalat syfte att hjälpa den brottslige att dra nytta av sitt<br>brott. Vidare skall det finnas ett direkt samband mellan den hjälp gär-<br>ningsmannen lämnar t.ex. en skattskyldig och det förhållandet att den<br></p>
<p>70</p>
<p>sistnämnde får möjlighet att dölja att han har berikat sig genom brott. P<sup>ro</sup>P 1998/99:19<br>Detta innebär att normala transaktioner som sker öppet och som har ett<br>tydligt legalt ändamål faller utanför det straffbara området. Bedömningen<br>måste göras med hänsyn till samtliga omständigheter. Att medverka vid<br>överlåtelser eller andra former av transaktioner genom att ställa sig till<br>förfogande som bulvan eller genom att låna ut sina identitetshandlingar är<br>exempel på medverkan som normalt måste anses vara otillbörlig. Vidare<br>bör betraktas som otillbörligt medverkan till banktransaktioner som inne-<br>bär att egendom förs ut ur landet för att placeras och investeras i länder<br>där kontrollen av det finansiella systemet är bristfällig. Ytterligare fall av<br>otillbörlig medverkan kan t.ex. vara att låta någon annan sätta in pengar<br>på sitt bankkonto eller medverka till omfattande transaktioner mellan oli-<br>ka konton i syfte att göra det svårare att identifiera egendoms ursprung<br>eller dess ägare. Att delta i skentransaktioner utgör ett annat exempel på<br>otillbörlig medverkan. Ett ytterligare exempel är att sälja vinstbongar för<br>att ge någon annan tillgång till en handling som förklarar varför han dis-<br>ponerar över mer egendom än vad hans redovisade inkomst utvisar.</p>
<p>Såsom Lagrådet angett, syftar alltså bestämmelsen till att straffbelägga<br>sådana åtgärder som mer eller mindre typiskt kan dölja det brottsliga beri-<br>kandet, vilket innebär att normala affärstransaktioner, om än vidtagna i<br>ont uppsåt, faller utanför det straffbara området.</p>
<p>De objektiva förutsättningarna för straffansvar måste givetvis vara<br>täckta av uppsåt. Indirekt och även eventuellt uppsåt bör dock vara till-<br>räckligt. För ansvar bör alltså inte krävas att gärningsmannens huvudsak-<br>liga syfte med en viss transaktion är att dölja att annan berikat sig genom<br>brott. Det bör vara tillräckligt att gärningsmannen förstår att transaktionen<br>kommer att få denna följd eller att han misstänker detta och att han skulle<br>företa gärningen även om han var säker på att så är fallet.</p>
<p>Som en förutsättning för att bestämmelsen om penninghäleri skall kun-<br>na tillämpas måste det i samtliga fall föreligga ett fullbordat förbrott. I<br>många fall där transaktioner som liknar penningtvätt företas kan gärning-<br>en i stället utgöra själva förbrottet, t.ex. förskingring. I sådana fall skall<br>givetvis i första hand dömas för det brottet varvid efterföljande straffbar<br>penningtvätt konsumeras.</p>
<p>När det gäller skattebrott omfattar den föreslagna utvidgningen av<br>straffansvaret endast åtgärder som vidtas då effekten av brottet har inträtt.<br>Det är således först när skattebrottet lett till en för låg debitering av skatt<br>som den skattskyldige kan sägas ha berikat sig. Den som vidtar åtgärder i<br>ett tidigare skede i syfte att dölja för skattemyndigheten att någon annan<br>har en högre beskattningsbar inkomst än som redovisas, t.ex. genom s.k.<br>luftfakturor eller skenavtal, torde i stället kunna dömas för medhjälp till<br>skattebrott. Sådana främjande åtgärder kan även vidtas efter det att den<br>skattskyldige har lämnat in de felaktiga uppgifterna men innan brottet har<br>lett till önskad effekt, t.ex. genom att vid begärd komplettering från myn-<br>dighetens sida medverka till att upprätta falska handlingar.</p>
<p>Tredje stycket innehåller en bestämmelse om grovt brott. Straffskalan<br>motsvarar vad som gäller för de fall häleri är att bedöma som grovt. Vid<br>bedömningen av om brottet är grovt bör de omständigheter som nu till-<br>mäts betydelse vid frågan om häleri enligt 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4<br></p>
<p>71</p>
<p>brottsbalken är grovt äga samma giltighet. Det bör därför beaktas vilket Prop. 1998/99:19<br>värde gärningen avsett, om de brottsliga åtgärderna satts i system eller<br>vidtagits inom ramen för omfattande ekonomisk verksamhet.</p>
<p>9 kap. 7 a §</p>
<p>Paragrafen, som motiveras i avsnitt 6.2.2, är ny.</p>
<p>Första stycket, som innehåller bestämmelser om ringa brott, motsvarar<br>i sak nuvarande bestämmelser i 9 kap. 7 § första stycket brottsbalken, så-<br>vitt avser de gärningar som nu återfinns i 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4<br>brottsbalken. Därutöver kommer det även att omfatta ringa brott avseende<br>de nya gärningar som anges i 9 kap. 6 a § andra stycket.</p>
<p>Andra stycket reglerar de fall då oaktsamt förfarande kan föranleda an-<br>svar. Punkt 1 motsvarar i sak nuvarande bestämmelser i 9 kap. 7 § andra<br>stycket 2 brottsbalken, såvitt avser de gärningar som nu återfinns i 9 kap.<br>6 § första stycket 3 och 4 brottsbalken. Punkt 2 har inte någon motsvarig-<br>het i gällande rätt och innebär att kriminaliseringen utvidgas till att även<br>omfatta de nya gärningar som anges i 9 kap. 6 a § andra stycket.</p>
<h3>14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:768) om<br>åtgärder mot penningtvätt</h3>
<p>1§</p>
<p>Vid införandet av penningtvättslagen anfördes att syftet med hänvisningen<br>i första stycket till Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet var att fasta<br>tillämparens uppmärksamhet på att EES-avtalet kan ha betydelse för tolk-<br>ningen av lagens bestämmelser. Eftersom hänsyn till detta skall tas även<br>utan en direkt hänvisning därom i lagen, anser regeringen att första styck-<br>et är överflödigt och bör utgå.</p>
<p>I första stycket, som i stort motsvarar det nuvarande andra stycket, görs<br>en teknisk ändring som innebär att en definition av vad som enligt<br>penningtvättslagen skall avses med begreppet penningtvätt införs i stället<br>för den syftesangivelse som finns i lagen i dag.</p>
<p>Ändringen i andra stycket innebär att penningtvättslagen kommer att<br>omfatta transaktioner där det bakomliggande brottet utgörs av sådana<br>skatte- eller tullbrott som innebär att skatt, tull eller annan avgift un-<br>dandras staten. För att få med dessa brott skall penningtvätt även omfatta<br>åtgärder med annan egendom än sådan som har förvärvats genom brott,<br>om åtgärderna är ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brotts-<br>lig gärning. Med lokutionen ”någon” avses även gärningsmannen själv.<br>Åtgärder som vidtas av denne och som är ägnade att dölja att han själv<br>berikat sig genom skatte- eller tullbrott kommer därmed att omfattas av<br>lagens tillämpningsområde. Detsamma gäller då någon vidtar sådana åt-<br>gärder för att dölja att annan berikat sig genom brottslig gärning.</p>
<p>Utredningen har vidare föreslagit att begreppet ”egendom” i definitio-<br>nen ersätts med ”medel”. Som skäl har angetts att penningtvätt innebär ett<br></p>
<p>72</p>
<p>döljande av att pengar eller pengars värde har ett olagligt ursprung. Be-<br>greppet ”medel” innefattar, enligt utredningen, förutom kontanta medel i<br>form av svenska kronor och utländska valutor, alla handlingar som har<br>något faktiskt värde såsom aktier, obligationer eller andra omsättningsba-<br>ra värdepapper. Regeringen anser, i likhet med vad som framförts av<br>Riksåklagaren, att den av utredningen föreslagna ändringen innebär en<br>omotiverad krympning av definitionen och föreslår därför inte någon änd-<br>ring i den delen.</p>
<p>2§</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär att verksamhet enligt lagen (1989:508)<br>om försäkringsmäklare omfattas av penningtvättslagen. Med försäkrings-<br>mäklare avses enligt den förstnämnda lagen juridiska och fysiska personer<br>som yrkesmässigt förmedlar direktförsäkringar. Penningtvättslagen kom-<br>mer därmed att omfatta såväl juridiska som fysiska personer som driver<br>verksamhet som försäkringsmäklare.</p>
<p>Lagen innehåller numera även bestämmelser i 9 a § om vissa andra fö-<br>retag än dem som omnämns i första stycket. I tredje stycket görs därför en<br>hänvisning till 9 a §.</p>
<p>3§</p>
<p>I första stycket sägs att förfaranden som utgör penningtvätt enligt defini-<br>tionen i 1 § kan vara straffbara som penninghäleri eller penninghäleriför-<br>seelse enligt 9 kap. 6 a och 7 a §§ brottsbalken. Ändringen görs till följd<br>av att de nya brotten införs i brottsbalken. Uppräkningen av brott är<br>emellertid inte uttömmande eftersom definitionen av penningtvätt i pen-<br>ningtvättslagen är vidare än penninghäleribrottet i brottsbalken. Straff-<br>ansvar kan därför föreligga även enligt andra straffbestämmelser. Som<br>exempel kan nämnas att en transaktion som omfattas av definitionen i 1 §<br>sista meningen penningtvättslagen kan vara straffbar som medhjälp till<br>skattebrott.</p>
<p>Ändringen i andra stycket innebär att begreppet penningtvätt införs till<br>följd av definitionen i 1 §. Sista meningen utgår, vilket innebär ett förbud<br>för de uppgiftsskyldiga företagen att medvetet medverka vid alla transak-<br>tioner som kan antas utgöra penningtvätt, oavsett om det bakomliggande<br>brottet är allvarligt eller inte.</p>
<p>Lagrådet har anfört att hänvisningen till ”Ett företag som avses i 2 §...”<br>möjligen kan väcka tvivel om huruvida företag i 2 § sista stycket, dvs.<br>svarsskyldiga företag, omfattas. Även i följande paragrafer talas i huvud-<br>sak om ”Företaget” varmed uppenbarligen avses företag enligt 2 § första<br>stycket. Till undvikande av missförstånd bör måhända, enligt Lagrådet, i<br>3 § andra stycket anges att det är fråga om företag som avses i 2 § första<br>stycket. I enlighet med Lagrådets yttrande, har en hänvisning till 2 § första<br>stycket gjorts i andra stycket.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>73</p>
<p>4§</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Ändringen i tredje stycket innebär en förklaring av vad som avses med<br>förkortningen EES, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, till följd<br>av att 1 § första stycket tas bort.</p>
<p>5§</p>
<p>Ändringen innebär att undantaget från skyldigheten att kontrollera kun-<br>dens identitet under de i paragrafen angivna förutsättningarna även gäller<br>företag som bedriver verksamhet enligt 1 § lagen (1989:508) om försäk-<br>ringsmäklare.</p>
<p>7§</p>
<p>Ändringen innebär att begreppet penningtvätt infors till följd av definitio-<br>nen i 1 §. ,</p>
<p>9§</p>
<p>Nuvarande första stycket delas upp i två stycken.</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär att begreppet penningtvätt införs till<br>följd av definitionen i 1 §. Lokutionen ”skäl att anta” har ändrats till<br>”skäligen kan antas” av språkliga skäl. Någon ändring i sak är inte av-<br>sedd.</p>
<p>I andra stycket införs en bestämmelse som innebär att företaget på be-<br>gäran av Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som regeringen be-<br>stämmer, skall lämna de ytterligare uppgifter som behövs för utredningen<br>om penningtvätt. Polisen får därigenom möjlighet att vända sig till företa-<br>get för att ställa ytterligare frågor i ett visst ärende som anmälts dit.</p>
<p>Tredje stycket är nytt och innebär att även annat företag som avses i 2 §<br>första stycket skall lämna de uppgifter för utredningen om penningtvätt<br>som myndigheten begär sedan ett företag gjort en anmälan dit om pen-<br>ningtvätt. Polisens frågor måste avse utredningen i ett redan initierat ären-<br>de.</p>
<p>En precisering av att uppgiftsskyldigheten åligger företag som avses i<br>2 § första stycket har gjorts i enlighet med Lagrådets påpekande.</p>
<p>9a§</p>
<p>Paragrafen är ny. Bestämmelsen har justerats på förslag av Lagrådet. Fi-<br>nanspolisen ges här möjlighet att vända sig till branscher där penningtvätt<br>kan antas förekomma och som inte omfattas av uppgiftsskyldigheten i 2 §,<br>för att inhämta information i ett visst penningtvättsärende. Det krävs alltså<br>att ett konkret ärende redan har initierats hos finanspolisen för att svars-<br>skyldighet skall inträda.</p>
<p>De verksamheter som omfattas av svarsplikten är handel med antikvi-<br>teter, konst, ädelstenar, metaller, skrot eller transportmedel, förmedling av</p>
<p>74</p>
<p>fastigheter eller bostadsrätter eller lotteri- och spelverksamhet. Med han- Prop. 1998/99.19<br>del med transportmedel avses t.ex. försäljning av bilar och båtar.</p>
<p>För att svarsskyldighet skall inträda krävs det att handeln bedrivs yr-<br>kesmässigt. I begreppet yrkesmässig handel ligger att det är fråga om en<br>verksamhet som bedrivs med självständighet, regelbundenhet och varak-<br>tighet samt i regel även i vinstsyfte.</p>
<p>10 §</p>
<p>Den nuvarande lokutionen ”brutit mot någon sekretessregel” har i förtyd-<br>ligande syfte ersatts med ”åsidosatt tystnadsplikt”. Skälet till det är att<br>bestämmelsen är tillämplig på privaträttsliga subjekt. Den omfattar inte<br>bara brott mot tystnadsplikt enligt lag utan även kontraktuella åtaganden<br>om tystnadsplikt och innebär således att skadeståndsskyldighet inte kan<br>ådömas för brott mot ett sådant åtagande.</p>
<p>Bestämmelsen gäller inte bara när företaget tar initiativ till upp-<br>giftslämnande enligt 9 § andra stycket första meningen, utan även vid be-<br>svarande av polisens frågor enligt andra meningen. Detsamma gäller när<br>andra företag i 2 § på polisens begäran lämnar uppgifter enligt 9 § tredje<br>stycket.</p>
<p>Även styrelseledamöter, anställda och andra som lämnar uppgifter for<br>företagets räkning är skyddade av bestämmelsen.</p>
<p>Andra meningen är ny och innebär att inte heller svarsskyldiga företag i<br>9 a § far göras ansvariga for åsidosättande av tystnadsplikt. Dessa företag<br>har enligt 9 a § skyldighet att lämna de uppgifter till finanspolisen som<br>denna begär. Någon bedömning av huruvida företaget hade anledning att<br>räkna med att uppgifterna borde lämnas, skall således inte göras av dessa<br>företag.</p>
<p>11 §</p>
<p>Ändringen innebär att inte heller svarspliktiga företag enligt 9 a §, dess<br>styrelseledamöter eller anställda far röja for kunden eller någon utomstå-<br>ende att uppgifter har lämnats till finanspolisen med stöd av samma para-<br>graf eller att polisen genomför en undersökning.</p>
<p>Nuvarande andra stycket utgår. I det stycket anges att ansvar enligt 20<br>kap. 3 § brottsbalken inte skall följa för den som bryter mot förbudet i<br>första stycket. Stadgandet skall ses mot bakgrund av att penningtvättsla-<br>gen hittills har saknat ansvarsbestämmelse; straffansvaret enligt 20 kap.<br>3 § brottsbalken är subsidiärt och förutsätter att gärningen inte är belagd<br>med straff enligt någon annan bestämmelse. I 14 § föreslås emellertid att<br>straffansvar införs för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bry-<br>ter mot meddelandeförbudet i 11 §. Såsom Lagrådet påpekat, blir då and-<br>ra stycket överflödigt och bör utgå.</p>
<p>12 §</p>
<p>Ändringen innebär att begreppet penningtvätt införs till följd av definitio-<br>nen i 1 §.</p>
<p>75</p>
<p>13 §</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär att begreppet penningtvätt infors till<br>följd av definitionen i 1 § och att en språklig ändring görs.</p>
<p>14 §</p>
<p>Paragrafen är ny och innebär att straffansvar införs i punkten 1 för den<br>som uppsåtligen åsidosätter gransknings- eller uppgiftsskyldigheten enligt<br>9 §. Vilka som träffas av bestämmelsen, framgår av avsnitt 11.</p>
<p>Vidare införs straffansvar i punkten 2 för den som uppsåtligen bryter<br>mot meddelandeförbudet i 11 §. Denna bestämmelse avser såväl de upp-<br>giftsskyldiga företagen i 2 §, som de svarspliktiga företagen i 9 a §. Att<br>bestämmelsen träffar styrelseledamöter och anställda i företaget, framgår<br>av 11 §.</p>
<p>För ansvar fordras att gärningen begås uppsåtligen eller av grov oakt-<br>samhet. Påföljden för överträdelse av bestämmelserna är böter.</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>På förslag av Lagrådet införs en övergångsbestämmelse i andra punk-<br>ten.</p>
<p>Granskningsskyldigheten enligt 9 § första stycket är straffsanktionerad<br>och enligt 5 § brottsbalkens promulgationslag kan straffansvar inte inträda<br>för underlåtenhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Däremot<br>kan fråga uppkomma om skyldighet kan föreligga för att efter ikraftträ-<br>dandet granska transaktioner som tidigare inte behövde granskas. Enligt<br>grunderna för nyssnämnda bestämmelse bör detta inte vara fallet. I fråga<br>om transaktioner som företagits före ikraftträdandet skall därför 9 § i dess<br>äldre lydelse tillämpas och skall 14 § 1 nya lydelsen inte gälla.</p>
<h3>14.3 Förslaget till lag om penningtvättsregister</h3>
<p>1§</p>
<p>I paragrafen anges lagens omfattning, dvs. automatiserad behandling av<br>personuppgifter avseende sådan penningtvätt som avses i 1 §</p>
<p>penningtvättslagen. Sådan behandling föreslås ske i s.k. penningtvättsre-<br>gister. Det anges även att lagen skall gälla utöver vad som gäller enligt<br>bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).</p>
<p>2§</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>I paragrafen anges vilka som skall ha rätt att föra penningtvättsregister<br>genom en hänvisning till 2 § första stycket penningtvättslagen. Registret<br>skall få föras över sådana uppgifter som företaget lämnat till finanspolisen<br></p>
<p>76</p>
<p>med stöd av 9 § andra stycket samma lag. De uppgifter som far registreras ?<sup>ro</sup>P 1998/99:19<br>är sådana som kan tyda på penningtvätt och som anmälts till fmanspolisen<br>av det uppgiftsskyldiga företagen. Vidare far penningtvättsregister inne-<br>hålla de ytterligare uppgifter som har lämnats av företaget på begäran av<br>finanspolisen.</p>
<p>En precisering av att uppgiftsskyldigheten åligger företag som avses i</p>
<p>2 § första stycket har gjorts i enlighet med Lagrådets påpekande.</p>
<p>3§</p>
<p>I bestämmelsen anges ändamålet med penningtvättsregistret. Ett sådant<br>register får enligt punkten 1 föras av ett uppgiftsskyldigt företag för att<br>förhindra att företaget medverkar vid transaktioner som utgör<br>penningtvätt. Bestämmelsen motsvarar vad som sägs i 3 § andra stycket<br>penningtvättslagen. Vidare far ett sådant register enligt punkten 2 föras<br>för att företaget skall kunna uppfylla uppgiftsskyldigheten i 9 § andra<br>stycket samma lag. Ändamålsbestämmelsen är uttömmande, vilket inne-<br>bär att penningtvättsregistret inte får användas av företagen för några and-<br>ra ändamål än de angivna.</p>
<p>4§</p>
<p>I paragrafen anges vilka uppgifter som ett penningtvättsregister far inne-<br>hålla. Uppräkningen är uttömmande. Enligt första punkten får identitets-<br>uppgifter på den aktuella fysiska eller juridiska personen registreras, dvs.<br>namn, person- eller organisationsnummer och adress. I andra punkten<br>anges att registrering kan ske av kontonummer eller motsvarande, som<br>den anmälda transaktionen är hänförlig till. Vissa av de företag som avses<br>i 2 § penningtvättslagen för inte konton, t.ex. företag som driver livförsäk-<br>ringsrörelse, valutaväxlingsrörelse och försäkringsmäklare. Registrering-<br>en hos dessa kan därför avse andra motsvarande uppgifter som en anmäld<br>transaktion kan hänföras till. Som exempel kan nämnas försäkringsnum-<br>mer hos ett livförsäkringsbolag. Slutligen skall, enligt punkten 3, även de<br>övriga uppgifter som lämnats till finanspolisen med stöd av penningtvätts-<br>lagen kunna registreras. Uppgifterna skall stämma överens med dem som<br>lämnats till finanspolisen.</p>
<p>Vid behandlingen av personuppgifter skall även kraven i 9 § första<br>stycket personuppgiftslagen iakttas. Enligt denna bestämmelse skall den<br>personuppgiftsansvarige, dvs. i det här fallet det uppgiftsskyldiga företa-<br>get, iaktta vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter.<br>Sådana uppgifter skall behandlas bara om det är lagligt. Personuppgifter-<br>na skall alltid behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed.<br>Vidare får personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angiv-<br>na och berättigade ändamål samt inte behandlas för något ändamål som är<br>oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in. Ändamålet med<br>penningtvättsregister har redan angetts i 3 §. De personuppgifter som be-<br>handlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen<br>med behandlingen. Företagen skall se till att inte fler personuppgifter be-<br></p>
<p>77<br></p>
<p>handlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behand- Prop. 1998/99:19<br>lingen.</p>
<p>De personuppgifter som behandlas skall enligt samma paragraf vara<br>riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella. Företagen skall se till att alla<br>rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana person-<br>uppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen<br>med behandlingen. Slutligen skall personuppgifter inte bevaras under en<br>längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med be-<br>handlingen. Särskilda bestämmelser i de här frågorna har tagits in i 6 §.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen innehåller ett förbud mot att lämna ut uppgifter ur penning-<br>tvättsregister till den registrerade. Såsom framgått av avsnitt 10.2, har be-<br>stämmelsen tagits in för att förebygga att den registrerade begär register-<br>utdrag enligt 26 § personuppgiftslagen. Enligt 27 § samma lag gäller<br>nämligen inte 26 §, om det i bl.a. lag är särskilt föreskrivet att uppgifter<br>inte far lämnas ut till den registrerade.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om när gallring av uppgifterna i penning-<br>tvättsregister skall ske. En uppgift i registret skall gallras om finanspoli-<br>sen beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om penningtvätt<br>som föranletts av uppgiftslämnande enligt penningtvättslagen. Bestäm-<br>melsen innebär inte att företaget aktivt måste efterhöra om en utredning<br>om penningtvätt är aktuell eller inte, utan att företaget så fort det får kän-<br>nedom om att utredningen lagts ned, omedelbart skall gallra uppgifterna<br>ur registret.</p>
<p>Om en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts eller om en<br>domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft med anled-<br>ning av de lämnade uppgifterna skall uppgifterna gallras ur registret.</p>
<p>Uppgift i ett register skall alltid gallras senast ett år efter det att uppgift<br>lämnats till finanspolisen med stöd av 9 § andra stycket penningtvättsla-<br>gen. Penningtvättutredningen ansåg att tidsfristen skulle löpa från det att<br>uppgiften fördes in i registret. I vissa fall kan det emellertid förekomma<br>att tidpunkten för registrering inte sammanfaller med den dag då uppgift<br>till finanspolisen lämnades. Tidsfristen bör därför räknas från den dag då<br>uppgifterna lämnades.</p>
<p>7§</p>
<p>Bestämmelsen innebär att ett företags penningtvättsregister inte får sam-<br>köras med motsvarande register hos ett annat företag. Syftet med be-<br>stämmelsen är att skydda den personliga integriteten.</p>
<p>78</p>
<p>8§</p>
<p>Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd skall<br>gälla vid behandling av personuppgifter enligt lagen om penningtvättsre-<br>gister.</p>
<p>Enligt 28 § personuppgiftslagen är den personuppgiftsansvarige skyldig<br>att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna så-<br>dana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med denna lag<br>eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Den personupp-<br>giftsansvarige skall också underrätta tredje man till vilken uppgifterna har<br>lämnats ut om åtgärden, om den registrerade begär det eller om mera be-<br>tydande skada eller olägenhet för den registrerade skulle kunna undvikas<br>genom en underrättelse. Någon sådan underrättelse behöver dock inte<br>lämnas, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en opropor-<br>tionerligt stor arbetsinsats.</p>
<p>Enligt 48 § samma lag skall den personuppgiftsansvarige ersätta den<br>registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som<br>en behandling av personuppgifter i strid med denna lag har orsakat. Er-<br>sättningsskyldigheten kan i den utsträckning det är skäligt jämkas, om den<br>personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom eller henne.</p>
<p>9§</p>
<p>Paragrafen innehåller i första stycket en bestämmelse om tystnadsplikt för<br>den som är verksam inom ett uppgiftsskyldigt företag för uppgift i pen-<br>ningtvättsregistret. Bestämmelsen motsvarar vad som sägs i 1 kap. 10 §<br>bankrörelselagen för banker. Av 11 § penningtvättslagen framgår att den<br>som är verksam inom ett uppgiftsskyldigt företag inte får röja för kunden<br>eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att<br>uppgifter lämnats enligt 9 § eller att polisen genomför en undersökning.</p>
<p>Av andra stycket framgår att ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken inte<br>skall följa för den som bryter mot förbudet i första stycket. Bestämmelsen<br>överensstämmer med 1 kap. 10 § tredje stycket bankrörelselagen.</p>
<h3>14.4 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen<br>(1975:1385)</h3>
<p>10 kap. 38 §</p>
<p>Den föreslagna ändringen innebär att revisorn skall vidta de åtgärder som<br>anges i 39 och 40 §§ om han finner att det kan misstänkas att en styrelse-<br>ledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verk-<br>samhet har gjort sig skyldig till det brott som beskrivs i 9 kap. 6 a §<br>brottsbalken. 1 likhet med de brott som tidigare finns upptagna i paragra-<br>fen är penninghäleri ett sådant brott som kan föranleda fängelse i minst<br>två år. För att inte bryta systematiken i brottskatalogen har misstanke om<br>penninghäleriförseelse lämnats utanför bestämmelsen.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>79</p>
<p>I 39 § första stycket anges att en revisor som finner att det föreligger<br>sådan brottsmisstanke utan oskäligt dröjsmål skall underrätta styrelsen om<br>sina iakttagelser. Enligt andra stycket kan underrättelse dock underlåtas<br>om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande<br>åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat<br>skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med revisionen.<br>Undantaget i andra stycket torde vara tillämpligt vid misstanke om pen-<br>ninghäleri eftersom styrelsen knappast kan vidta några skadeförebyggande<br>åtgärder i dessa fall och en underrättelse även i övrigt skulle framstå som<br>meningslös. I 40 § regleras revisorns skyldighet att avgå från sitt uppdrag<br>i vissa fall. Paragrafen är tillämplig även vid misstanke om penninghäleri<br>enligt förslaget.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>80</p>
<h2>Remissinstanser som yttrat sig över betänkandet<br>Bekämpande av penningtvätt (SOU 1997:36)</h2>
<p>Efter remiss har yttrande inkommit från Göta hovrätt, Kammarrätten i<br>Sundsvall, Malmö tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Justi-<br>tiekanslem, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Sveriges Riksbank, Riks-<br>gäldskontoret, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Riksskatteverket,<br>(RSV), Generaltullstyrelsen, Datainspektionen, Lotteriinspektionen, Juri-<br>diska fakulteten i Uppsala, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bank-<br>föreningen, Postgirot Bank AB, Svenska Fondhandlareföreningen, Fi-<br>nansbolagens förening, Fondbolagens förening, Landsorganisationen i<br>Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), SACO Sveri-<br>ges akademikers centralorganisation, Finansförbundet, Föreningen Auk-<br>toriserade Revisorer FAR, Svenska Revisorssamfundet SRS, Sveriges<br>advokatsamfund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Köpmannaför-<br>bund, Stockholms handelskammare, Sveriges Juvelerare- och Guldsmeds-<br>förbund, Guldsmedsbranschen-Samarbetsforum och Grossistförbundet<br>svensk handel.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>81</p>
<h2>Remissinstanser som yttrat sig över betänkandet<br>Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44)</h2>
<p>Efter remiss har yttrande inkommit från Justitiekanslern, Göta hovrätt,<br>Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Bokföringsnämnden,<br>Riksåklagaren (inkl, underremissinstanser), Rikspolisstyrelsen, Revi-<br>sorsnämnden, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket<br>(inkl, underremissinstanser), Statskontoret, Juridiska fakultetsnämnden<br>vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,<br>Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Redovisningskommit-<br>tén, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,<br>Svenska arbetsgivarföreningen, Svenska Bankföreningen och Svenska<br>Fondhandlareföreningen, Svenska Handelskammarförbundet, Stockholms<br>handelskammare, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund,<br>Grossistförbundet Svensk Handel, Byggentreprenörerna, Sveriges<br>Ackords-central, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Försäkringsför-<br>bund, Stockholms Fondbörs Aktiebolag, Värdepapperscentralen VPC<br>Aktiebolag, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Revisor-<br>samfundet SRS, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF, Sveriges<br>Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund, Sveriges advokatsamfund,<br>Konkursförvaltar-kollegiemas förening, Aktiefrämjandet, Sveriges Aktie-<br>sparares Riksförbund - Aktiespararna, Svenska Kommunförbundet,<br>Landstingsförbundet, Civilekonomernas Riksförbund och Fondbolagens<br>Förening.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>82</p>
<h2>Remissinstanser som har yttrat sig över promemorian<br>Revisorns skyldigheter vid misstanke om brott i<br>bolaget</h2>
<p>Efter remiss har yttrande inkommit från Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-<br>sen, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriför-<br>bund, Sveriges Köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk Handel,<br>Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Försäkringsförbund, Föreningen<br>Auktoriserade Revisorer och Svenska Revisorsamfundet.</p>
<p>Vidare har ett remissmöte hållits. Vid mötet deltog företrädare för Stock-<br>holms tingsrätt, Riksåklagaren, Revisorsnämnden, Riksrevisionsverket,<br>Patent- och registreringsverket, Svenska Bankföreningen, Grossistförbun-<br>det Svensk Handel, Industriförbundet, Föreningen Auktoriserade Reviso-<br>rer FAR, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Bokförings- och Re-<br>visionbyråers Förbund SBRF, Sveriges advokatsamfund, Svenska Fond-<br>handlareföreningen och Sveriges Aktiesparares riksförbund - Aktiespa-<br>rarna.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>83</p>
<h2>Remissinstanser som har yttrat sig över promemorian<br>om anmälningsskyldighet för revisorer vid misstanke<br>om vissa slag av häleri</h2>
<p>Efter remiss har yttranden inkommit från Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-<br>sen, Riksrevisionsverket, Revisorsnämnden, Ekobrottsmyndigheten, Fi-<br>nansinspektionen, Patent- och registreringsverket, Föreningen Auktorise-<br>rade Revisorer FAR, Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska Bankfö-<br>reningen, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges Industriförbund.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>84</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken<br>dels att 9 kap. 6 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i brottsbalken skall införas två nya paragrafer, 9 kap. 6 a och<br>7a§§.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9 kap.</p>
<p>6§‘</p>
<p>Den som</p>
<p>1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning<br>med något som är frånhänt annan genom brott,</p>
<p>2. bereder sig otillbörlig vinning<br>av annans brottsliga förvärv,</p>
<p>3. otillbörligen främjar möjlig-<br>heterna för annan att tillgodogöra<br>sig egendom som härrör från<br>brottsligt förvärv eller värdet av<br>sådan egendom,</p>
<p>4. med uppsåt att dölja egendo-<br>mens ursprung medverkar till att<br>bortföra, överlåta, omsätta eller<br>vidta annan sådan åtgärd med<br>egendom som härrör från brotts-<br>ligt förvärv, eller</p>
<p>5. genom krav, överlåtelse eller<br>på annat liknande sätt hävdar ge-<br>nom brott tillkommen fordran</p>
<p>2. bereder sig otillbörlig vinning<br>av annans brottsliga förvärv, eller</p>
<p>3. genom krav, överlåtelse eller<br>på annat liknande sätt hävdar ge-<br>nom brott tillkommen fordran</p>
<p>döms för häleri till fängelse i högst två år.</p>
<p>För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i<br>en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning,<br>på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar<br>något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.</p>
<p>Är brott som anges i första eller andra stycket grovt, döms till fängelse,<br>lägst sex månader och högst sex år.</p>
<p>Senaste lydelse 1993:207.</p>
<p>85</p>
<p>6a §</p>
<p>Den som</p>
<p>1. otillbörligen främjar möjlig-<br>heterna för annan att tillgodogöra<br>sig egendom som härrör från<br>brottsligt förvärv eller värdet av<br>sådan egendom, eller</p>
<p>2. med uppsåt att dölja egendo-<br>mens ursprung medverkar till att<br>bortföra, överlåta, omsätta eller<br>vidta annan sådan åtgärd med<br>egendom som härrör från brotts-<br>ligt förvärv</p>
<p>döms för penninghäleri till fäng-<br>else i högst två år.</p>
<p>För penninghäleri döms också<br>den som, i annat fall än som anges<br>i första stycket, otillbörligen med-<br>verkar till att bortföra, överlåta,<br>omsätta eller vidta annan sådan<br>åtgärd med egendom, om åtgärden<br>är ägnad att dölja att annan har<br>berikat sig genom brottslig gär-<br>ning.</p>
<p>År brott som anges i första eller<br>andra stycket grovt, döms till fäng-<br>else, lägst sex månader och högst<br>sex år.</p>
<p><sup>7a</sup>§</p>
<p>Är brott som avses i 6 a § att an-<br>se som ringa, döms för penning-<br>häleriförseelse till böter eller fäng-<br>else i högst sex månader.</p>
<p>För penninghäleriförseelse skall<br>också dömas den som</p>
<p>1. i fall som avses i 6 a § första<br>stycket inte insåg men hade skälig<br>anledning att anta att brott före-<br>låg, eller</p>
<p>2. i fall som avses i 6 a § andra<br>stycket inte insåg men hade skälig<br>anledning att anta att annan beri-<br>kat sig genom brottslig gärning.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>86</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om<br>åtgärder mot penningtvätt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:768) om åtgärder mot pen-<br>ningtvätt</p>
<p>dels att 1-5, 7 och 9-13 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 a och 14 §§, samt<br>närmast före 14 § en ny rubrik av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §</p>
<p>Föreskrifterna i denna lag med-<br>delas till uppfyllande av Sveriges<br>förpliktelser enligt avtalet om Eu-<br>ropeiska ekonomiska samarbetsom-<br>rådet (EES).</p>
<p>Lagen har till syfte att förhindra Med penningtvätt avses i denna<br>sådana åtgärder med avseende på lag sådana åtgärder med avseende<br>egendom som har förvärvats genom på egendom som har förvärvats ge-<br>brott, som kan medföra att denna nom brott, som kan medföra att<br>egenskap hos egendomen fördöljs, denna egenskap hos egendomen<br>att den brottslige får möjlighet att fördöljs, att den brottslige får möj-<br>undandra sig rättsliga påföljder eller lighet att undandra sig rättsliga på-<br>att återskaffandet av egendomen följder eller att återskaffandet av<br>försvåras, samt sådana åtgärder som egendomen försvåras, samt sådana<br>innefattar förfogande över och för- åtgärder som innefattar förfogande<br>värv, innehav eller brukande av över och förvärv, innehav eller bru-<br>egendomen (penningtvätt). kande av egendomen.</p>
<p>Med penningtvätt avses även åt-<br>gärder med annan egendom än som<br>avses i första stycket, om åtgärder-<br>na är ägnade att dölja att någon<br>har berikat sig genom brottslig<br>gärning.</p>
<p>2§’</p>
<p>Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver</p>
<p>1. bankrörelse och annan verksamhet som består i att från allmänheten<br>låna upp medel och att lämna krediter,</p>
<p>2. livförsäkringsrörelse,</p>
<p>3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse,</p>
<p>4. verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn och som hu-<br>vudsakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges<br>i 3 kap. 1 § 2-13 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,</p>
<p>5. verksamhet som kräver anmä- 5. verksamhet som kräver anmä-</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1997:462.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>87</p>
<p>lan till Finansinspektionen enligt lan till Finansinspektionen enligt Prop. 1998/99:19<br>valutaväxlingslagen (1996:1006). valutaväxlingslagen (1996:1006), Bilaga 5<br>samt</p>
<p>6. verksamhet av det slag som be-<br>skrivs i 1 § lagen (1989:508) om<br>försäkringsmäklare.</p>
<p>Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i</p>
<p>första stycket och som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.</p>
<p>Bestämmelser om uppgiftsskyl-<br>dighetför vissa andra foretag finns<br>i9a§.</p>
<p>Att förfaranden som avses i 1 §<br>andra stycket kan vara straffbara<br>som häleri eller hälerifbrseelse<br>framgår av 9 kap. 6 och 7 §§ brotts-<br>balken.</p>
<p>Ett företag som avses i 2 § far<br>inte heller annars medvetet medver-<br>ka vid transaktioner avseende medel<br>som kan antas härröra från brotts-<br>liga förvärv av allvarligare slag.<br>Med sådana förvärv anses i denna<br>lag förvärv genom brott där fängel-<br>se mer än sex månader ingår i<br>straffskalan.</p>
<p>>§</p>
<p>Att förfaranden som avses i 1 §<br>kan vara straffbara som penning-<br>häleri eller penninghäleriförseelse<br>framgår av 9 kap. 6 a och 7 a §§<br>brottsbalken.</p>
<p>Ett företag som avses i 2 § far<br>inte heller annars medvetet medver-<br>ka vid transaktioner som kan antas<br>utgöra penningtvätt.</p>
<p>4§</p>
<p>Företaget skall kontrollera identiteten hos den som vill inleda en affärs-<br>förbindelse med företaget.</p>
<p>Identitetskontroll skall utföras också beträffande annan än den som av-<br>ses i första stycket vid transaktioner som överstiger 110 000 kronor. Det-<br>samma gäller om transaktionen inte överstiger nämnda belopp men kan<br>antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna<br>överstiger beloppet. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en trans-<br>aktion skall identiteten kontrolleras så snart summan av transaktionerna<br>överstiger det angivna värdet.</p>
<p>88</p>
<p>Identitetskontroll behöver inte ut-<br>föras beträffande företag med verk-<br>samhet som beskrivs i 2 § första<br>stycket, om företaget är hemmahö-<br>rande inom EES. Detsamma gäller<br>om transaktionen görs till ett konto<br>som tillhör någon vars identitet tidi-<br>gare har kontrollerats enligt denna<br>lag.</p>
<p>Identitetskontroll behöver inte ut-<br>föras beträffande företag med verk-<br>samhet som beskrivs i 2 § första<br>stycket, om företaget är hemmahö-<br>rande inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES). Detsam-<br>ma gäller om transaktionen görs till<br>ett konto som tillhör någon vars<br>identitet tidigare har kontrollerats<br>enligt denna lag.</p>
<p>Prop 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Ett livförsäkringsföretag behöver<br>inte utföra identitetskontroll med<br>anledning av ett försäkringsavtal<br>vars årliga premie uppgår till högst<br>7 000 kronor eller engångspremie<br>till högst 18 000 kronor. Identitets-<br>kontroll behöver inte heller göras<br>med anledning av betalningar som<br>görs från ett konto som har öppnats<br>i ett företag som avses i 4 § tredje<br>stycket första meningen.</p>
<p>Den kontroll som anges i 4-6 §§<br>skall, även om det inte följer av be-<br>stämmelserna i de paragraferna,<br>alltid utföras om det kan antas att en<br>transaktion avser medel som härrör<br>från ett brottsligt förvärv av allvar-<br>ligare slag.</p>
<p>i§</p>
<p>Livförsäkringsföretag och företag<br>som bedriver verksamhet enligt 1 §<br>lagen (1989:508) om försäkrings-<br>mäklare behöver inte utföra identi-<br>tetskontroll med anledning av ett<br>försäkringsavtal vars årliga premie<br>uppgår till högst 7 000 kronor eller<br>engångspremie till högst 18 000<br>kronor. Identitetskontroll behöver<br>inte heller göras med anledning av<br>betalningar som görs från ett konto<br>som har öppnats i ett företag som<br>avses i 4 § tredje stycket första me-<br>ningen.</p>
<p>'§</p>
<p>Den kontroll som anges i 4-6 §§<br>skall, även om det inte följer av be-<br>stämmelserna i de paragraferna,<br>alltid utföras om det kan antas att en<br>transaktion utgör penningtvätt.</p>
<p>Företaget skall granska alla trans- Företaget skall granska alla trans-<br>aktioner beträffande vilka företaget aktioner som skäligen kan antas<br>har skäl att anta att transaktionen utgöra penningtvätt.</p>
<p>avser medel som härrör från ett Företaget skall därvid lämna upp-<br>brottsligt förvärv av allvarligare gifter till Rikspolisstyrelsen, eller<br>slag. Företaget skall därvid lämna den polismyndighet som regeringen<br>uppgifter till Rikspolisstyrelsen, el- bestämmer, om alla omständigheter<br>ler den polismyndighet som rege- som kan tyda på penningtvätt. Sedan<br>ringen bestämmer, om alla omstän- sådana uppgifter har lämnats skall<br>digheter som kan tyda på företaget på begäran av myndighe-<br>penningtvätt. ten lämna de ytterligare uppgifter</p>
<p>som behövs för utredningen om</p>
<p>89</p>
<p>penningtvätt.</p>
<p>När uppgifter har lämnats enligt<br>andra stycket, skall även annat fo-<br>retag som avses i 2 § lämna de upp-<br>gifter för utredningen om<br>penningtvätt som myndigheten be-<br>gär.</p>
<p>9a§</p>
<p>Den som bedriver yrkesmässig<br>handel med antingen antikviteter,<br>fastigheter, bostadsrätter, konst,<br>metaller, skrot, transportmedel,<br>ädelstenar eller lotteri- och spel-<br>verksamhet skall på begäran av<br>Rikspolisstyrelsen, eller den myn-<br>dighet som regeringen bestämmer,<br>lämna de uppgifter som myndighe-<br>ten anser vara av betydelse vid ut-<br>redning om penningtvätt.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>10 §</p>
<p>Ett företag som lämnar uppgifter Ett företag som lämnar uppgifter</p>
<p>med stöd av 9 § far inte göras an-<br>svarigt för att det brutit mot någon<br>sekretessregel, om företaget hade<br>anledning att räkna med att uppgif-<br>ten borde lämnas. Detsamma gäller<br>en styrelseledamot eller en anställd<br>som lämnar uppgifter för företagets<br>räkning.</p>
<p>med stöd av 9 § får inte göras an-<br>svarigt för att det åsidosatt tyst-<br>nadsplikt, om företaget hade anled-<br>ning att räkna med att uppgiften<br>borde lämnas. Ett företag som läm-<br>nar uppgifter med stöd av 9 a § far<br>inte heller göras ansvarigt för att<br>det åsidosatt tystnadsplikt. Det-<br>samma gäller en styrelseledamot<br>eller en anställd som lämnar upp-<br>gifter för företagets räkning.</p>
<p>Företaget, dess styrelseledamöter<br>eller anställda far inte röja för kun-<br>den eller för någon utomstående att<br>en granskning har genomförts eller<br>att uppgifter har lämnats enligt 9 §<br>eller att polisen genomför en under-<br>sökning.</p>
<p>11 §</p>
<p>Företaget, dess styrelseledamöter<br>eller anställda får inte röja för kun-<br>den eller för någon utomstående att<br>en granskning har genomförts eller<br>att uppgifter har lämnats enligt 9<br>eller 9 a §§ eller att polisen genom-<br>för en undersökning.</p>
<p>Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bry-<br>ter mot förbudet i första stycket.</p>
<p>90</p>
<p>12 §</p>
<p>Om Finansinspektionen vid en in-<br>spektion av ett företag eller på annat<br>sätt får kännedom om transaktioner<br>avseende medel som kan antas här-<br>röra från brottsliga forvärv av all-<br>varligare slag, skall inspektionen<br>underrätta Rikspolisstyrelsen eller<br>den polismyndighet som regeringen<br>bestämmer om transaktionerna.</p>
<p>Om Finansinspektionen vid en in-<br>spektion av ett företag eller på annat<br>sätt far kännedom om transaktioner<br>som kan antas utgöra penningtvätt,<br>skall inspektionen underrätta Riks-<br>polisstyrelsen eller den polismyn-<br>dighet som regeringen bestämmer<br>om transaktionerna.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>13 §</p>
<p>Företaget skall ha rutiner till för- Företaget skall ha rutiner for att<br>hindrande av att företaget utnyttjas förhindra att företaget utnyttjas för<br>för transaktioner som har samband penningtvätt. Företaget skall svara<br>med brottsliga förvärv. Företaget för att de anställda får behövlig in-<br>skall svara för att de anställda får formation och utbildning för ända-<br>behövlig information och utbildning målet.</p>
<p>för ändamålet.</p>
<p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen<br>får meddela närmare föreskrifter om vilka rutiner som skall följas och<br>vilken information och utbildning som skall tillhandahållas.</p>
<p>A nsvarsbestämmelse</p>
<p>14 §</p>
<p>Till böter döms den som uppsåtli-<br>gen eller av grov oaktsamhet</p>
<p>1. åsidosätter gransknings- eller<br>uppgiftsskyldigheten enligt 9 §, eller</p>
<p>2. bryter mot meddelandeförbu-<br>det i 11 §.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>91</p>
<h3>Förslag till lag om penningtvättsregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid automati-</p>
<p>serad behandling av personuppgifter i fråga om sådan penningtvätt som<br>avses i 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt</p>
<p>(penningtvättsregister).</p>
<p>2 § Företag som avses i 2 § lagen (1993:768) om åtgärder mot<br>penningtvätt far fora penningtvättsregister över sådana uppgifter som fö-<br>retaget lämnat med stöd av 9 § andra stycket nämnda lag.</p>
<p>Ändamål</p>
<p>3 § Penningtvättsregister får föras av ett företag som avses i 2 §</p>
<p>1. för att förhindra att företaget medverkar vid transaktioner som utgör<br>penningtvätt enligt 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,<br>och</p>
<p>2. för att företaget skall kunna uppfylla uppgiftsskyldigheten i 9 § andra<br>stycket samma lag.</p>
<p>Innehåll</p>
<p>4 § Ett penningtvättsregister får endast innehålla</p>
<p>1. namn, person- eller organisationsnummer och adress,</p>
<p>2. kontonummer eller motsvarande, samt</p>
<p>3. de övriga uppgifter som lämnats med stöd av 9 § andra stycket lagen<br>(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.</p>
<p>Gallring</p>
<p>5 § En uppgift i penningtvättsregistret skall gallras</p>
<p>1. om den myndighet som avses i 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot<br>penningtvätt beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om<br>penningtvätt,</p>
<p>2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anled-<br>ning av de lämnade uppgifterna,</p>
<p>3. om en domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft<br>med anledning av de lämnade uppgifterna, eller</p>
<p>4. senast ett år efter det att uppgifter lämnats med stöd av 9 § andra<br>stycket nämnda lag.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>92</p>
<p>Om det finns anledning att misstänka att en uppgift i penningtvättsre-<br>gister är felaktig eller ofullständig, skall företaget utan dröjsmål vidta<br>skäliga åtgärder för att utreda förhållandet. Visar sig uppgiften vara felak-<br>tig eller ofullständig skall den rättas, kompletteras eller uteslutas ur regist-<br>ret.</p>
<p>Samköming</p>
<p>6 § Ett företags penningtvättsregister far inte samköras med motsvarande<br>register hos ett annat foretag.</p>
<p>Rättelse och skadestånd</p>
<p>7 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag.</p>
<p>Tystnadsplikt</p>
<p>8 § Den som är verksam i företag som avses i 2 § får inte obehörigen röja<br>uppgift i penningtvättsregister.</p>
<p>Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bry-<br>ter mot förbudet i första stycket.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>93</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 kap. 38 § aktiebolagslagen (1975:1385)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 kap.</p>
<p>38 g<sup>1</sup></p>
<p>En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 39 och 40 §§, om han<br>finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande<br>direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till<br>brott enligt något av följande lagrum:</p>
<p>1. 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 10 kap. 1, 1.9 kap. 1, 3, 6 a och 9 §§, 10</p>
<p>3, 4 och 5 §§, 11 kap. 1, 2, 4 och kap. 1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap. 1, 2, 4<br>5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 § och 5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap.<br>brottsbalken, och 2 § brottsbalken, och</p>
<p>2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69).</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:760.</p>
<p>94</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-09-14</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud<br>Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 3 september 1998 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,</p>
<p>3. lag om penningtvättsregister, och</p>
<p>4. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna<br>Monica Rodrigo och Stefan Johansson.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i brottsbalken</p>
<p>9 kap. 6 a §</p>
<p>Tillämpningen av andra stycket kan väntas medföra betydande svårigheter<br>att avgränsa det brottsliga området. Tolkningen av orden "otillbörligen"<br>och "ägnad att dölja" blir avgörande för utfallet. Som Lagrådet förstår det<br>senare rekvisitet skall det vara fråga om åtgärder som mer eller mindre<br>typiskt kan dölja det brottsliga berikandet, medan normala affärstransak-<br>tioner, om än vidtagna i ont uppsåt, inte skall falla under bestämmelsen.<br>Stort utrymme lämnas åt domstolarna att med beaktande av legalitetsprin-<br>cipen tolka straffbestämmelsen, men detta är något som i betraktande av<br>ämnets svårhetsgrad får godtas.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot penningtvätt</p>
<p>3§</p>
<p>Genom att det i 2 § införs ett nytt sista stycke i vilket anges att bestäm-<br>melsen om uppgiftsskyldighet för vissa andra företag återfinns i 9 a § kan<br>hänvisningen i förevarande paragrafs andra stycke till "Ett företag som<br>avses i 2 § ..." möjligen väcka tvivel om huruvida även företag i 2 § sista<br>stycket omfattas. I följande paragrafer talas i huvudsak om "Företaget"<br>varmed uppenbarligen avses företag enligt 2 § första stycket. Till undvi-<br>kande av missförstånd bör måhända i 3 § andra stycket anges att det är<br>fråga om företag som avses i 2 § första stycket.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>9§</p>
<p>I tredje stycket bör preciseras att uppgiftsskyldigheten åligger företag som<br>avses i 2 § första stycket.</p>
<p>95</p>
<p>9a§</p>
<p>Bestämmelsen omfattar bl. a. den som bedriver yrkesmässig handel med<br>fastigheter eller bostadsrätter. Enligt den allmänna motiveringen (avsnitt<br>8.3) är det härvid fastighetsmäklare som åsyftas. Mäklarverksamhet bör<br>dock lämpligen karakteriseras som "förmedling" av ett objekt, jfr 1 § fas-<br>tighetsmäklarlagen. Inledningen av paragrafen är också rent språkligt nå-<br>got otympligt utformad. Lagrådet föreslår därför följande lydelse:</p>
<p>"Den som yrkesmässigt bedriver handel med antikviteter, konst,<br>ädelstenar, metaller, skrot eller transportmedel, förmedling av fastigheter<br>eller bostadsrätter eller också lotteri- och spelverksamhet skall på<br>begäran —</p>
<p>H §</p>
<p>I andra stycket anges, att ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken inte skall<br>följa för den som bryter mot förbudet i första stycket. Stadgandet skall ses<br>mot bakgrund av att lagen om åtgärder mot penningtvätt hittills har saknat<br>ansvarsbestämmelse; straffansvaret enligt 20 kap. 3 § brottsbalken är sub-<br>sidiärt och förutsätter att gärningen inte är belagd med straff enligt någon<br>annan bestämmelse. I lagrådsremissen föreslås emellertid i 14 § att straf-<br>fansvar införs för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter<br>mot meddelandeförbudet i 11 §. Andra stycket blir då överflödigt och bör<br>utgå.</p>
<p>Övergångsbestämmelse</p>
<p>Granskningsskyldigheten enligt 9 § första stycket är straffsanktionerad<br>och enligt 5 § brottsbalkens promulgationslag kan straffansvar inte inträda<br>för underlåtenhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Däremot<br>kan fråga uppkomma om skyldighet kan föreligga att efter ikraftträdandet<br>granska transaktioner som tidigare inte behövde granskas. Så synes enligt<br>grunderna för nyssnämnda bestämmelse inte böra vara fallet. Lagrådet<br>föreslår en övergångsbestämmelse av följande lydelse: "I fråga om trans-<br>aktioner som företagits före ikraftträdandet tillämpas 9 § i dess äldre ly-<br>delse och skall 14 § 1 nya lydelsen inte gälla."</p>
<p>Förslaget till lag om penningtvättsregister</p>
<p>Penningtvättutredningens förslag innehöll en bestämmelse om att uppgif-<br>ter ur register inte får lämnas ut till den registrerade. Genom en sådan be-<br>stämmelse förebyggs - vilket torde vara nödvändigt - att den registrerade<br>kan begära registerutdrag enligt 26 § personuppgiftslagen. Enligt 27 §<br>personuppgiftslagen gäller nämligen inte 26 §, om det i bl.a. lag är särskilt<br>föreskrivet att uppgifter inte far lämnas ut till den registrerade. Någon<br>motsvarighet till den av utredningen föreslagna bestämmelsen finns inte i<br>det remitterade förslaget. Orsaken härtill torde vara meddelandeförbudet<br>enligt 11 § lagen om åtgärder mot penningtvätt. Detta avser emellertid<br>själva uppgiftslämnandet, medan 26 § personuppgiftslagen tar sikte på<br>behandlingen av uppgifter. Härtill kommer att det är önskvärt att finna en</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>96</p>
<p>bestämmelse i ämnet i den särskilda registerlagen. Lagrådet förordar där-<br>för att en motsvarighet till den av utredningen föreslagna bestämmelsen<br>tas in på lämplig plats i förevarande lag.</p>
<p><sup>2</sup>§</p>
<p>Såsom Lagrådet har anfört under 3 § förslaget till lag om ändring i lagen<br>om åtgärder mot penningtvätt skulle också här kunna preciseras att det är<br>fråga om företag som avses i 2 § första stycket den lagen.</p>
<p>5§</p>
<p>Andra stycket innehåller - under rubriken gallring - bestämmelser om rät-<br>telse. Dessa bestämmelser lägger inte någonting till personuppgiftslagens<br>föreskrifter om rättelse, däremot saknar de denna lags krav på underrättel-<br>ser till tredje man. Det är oklart om detta är en avsiktlig begränsning, som<br>dock i så fall synes olämplig. I vart fall anges i 7 § att personuppgiftsla-<br>gens bestämmelser om rättelse gäller vid behandlingen av personuppgifter<br>enligt denna lag. Lagrådet förordar att andra stycket i förevarande para-<br>graf får utgå.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen</p>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>97</p>
<h2>Finansdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1998</p>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Sundström,<br>Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,<br>Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson och Lejon.</p>
<p>Föredragande: statsrådet Åsbrink</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1998/99:19 Ändringar i lagen (1993:768)<br>om åtgärder mot penningtvätt, m.m.</p>
<p>98</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1998/99:19</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för bak-<br>inför, ändrar, upp- omliggande EG-regler</p>
<p>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om ändring i lagen<br>(1993:768) om åtgärder<br>mot penningtvätt</p></td><td>
<p>13 § 391L0308</p></td></tr>
</table>
<p>99</p>
<p>Eländers Gotab, Stockholm 1998</p>
<p>Regeringens skrivelse<br>1998/99:20</p>
<p>1998 års<br>redogörelse för företag<br>med statligt ägande</p>
<p>tu</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 20</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tilldelvis bifall=utskottet1998/99:JuU8?BBordläggning1998-10-20 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning1998-10-20 00:00:00inträffat60hanteringINLInlämning1998-10-21 00:00:00planerat60hanteringHÄNHänvisning1998-10-22 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar1998-11-04 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avFinansdepartementet2014-11-23 15:20:18statustextstatustextÄrendet är avslutatGM03192019-05-22 17:20:43tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-23 15:20:18behandlas_i1998/99:JuU8GM01JuU8bet1998/99JuU8Penningtvätt, m.m.Betänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:19<br/>
Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m.GM02Ju3mot1998/99Ju3med anledning av prop. 1998/99:19 Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m.Motionföljdmotionav Gun Hellsvik m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:19<br/>
Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m.GM02Ju3mot1998/99Ju3med anledning av prop. 1998/99:19 Ändringar i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m.av Gun Hellsvik m.fl. (M)Motion