2229477GM031441998/99144propproppropProposition 1998/99:144PropositionPropositionNäringsdepartementet14401999-06-23 00:00:002025-12-19 14:05:111999-01-01 00:00:00Regler om företagskoncentrationdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GM03144/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GM03144https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM03144
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1998/99:144</h1>
<h2>Regler om företagskoncentration</h2>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 23 juni 1999</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Mona Sahlin</p>
<p>(Näringsdepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM03144/prop_199899__144-1.png" style="width:40pt;height:33pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM03144/prop_199899__144-2.png" style="width:36pt;height:22pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1998/99:144</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Konkurrenslagen (1993:20) utgör ett viktigt instrument för att uppnå<br>bättre omvandlingstryck och en effektivare konkurrens, till nytta för<br>samhällsekonomin och konsumenterna. Väl fungerande marknader och<br>rättvisa spelregler för såväl stora som små företag är viktiga för detta.</p>
<p>I propositionen föreslås ändringar i konkurrenslagens regler om<br>företagsförvärv. Förslagen bygger på Konkurrenslagsutredningens<br>betänkande SOU 1998:98. Ändringarna innebär bl.a. att kontrollen<br>liksom enligt EG-rätten skall avse företagskoncentration. Detta är ett<br>vidare begrepp än företagsförvärv, i det avseendet att uppkomsten av en<br>företagskoncentration inte behöver innebära någon äganderättsövergång.<br>Genom denna ändring far företagen likartade regler för<br>företagskoncentrationer med gemenskapsdimension och för<br>företagskoncentrationer på den svenska marknaden.</p>
<p>Reglerna anpassas vidare till EG-rätten genom att<br>bedömningsgrunderna för förbud mot en företagskoncentration ändras så<br>att konkurrensaspekterna på företagskoncentrationer kommer i<br>förgrunden. En förutsättning för förbud är dock att väsentliga nationella<br>säkerhets- eller försörjningsintressen inte åsidosätts.</p>
<p>Anmälningsreglema föreslås förenklade genom borttagande av<br>anmälningsskyldighet för företagskoncentrationer i utlandet som inte har<br>nog betydelse för svenska konkurrensförhållanden. Vidare föreslås<br>förbättringar i kontrollsystemet med syfte att uppnå ökad effektivisering,<br>rättssäkerhet och genomströmning av anmälda ärenden. Väsentligt är att<br>förhandskontakter med Konkurrensverket inför planerade förvärv skall<br>bli vanligare. En förutsättning för detta är ett starkare sekretesskydd än</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 144</p>
<p>vad som gäller idag för uppgifter som lämnas vid sådana p<sub>ro</sub>p. 1998/99:144</p>
<p>förhandskontakter. I förslaget ingår därför ett förslag om absolut<br>sekretess för uppgifter av detta slag.</p>
<p>Förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 2000.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)... 6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 15</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om</p>
<p>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens-<br>och statsstödsregler...........................................................17</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................18</p>
<p>4 Nuvarande bestämmelser................................................................20</p>
<p>4.1 Allmänt om konkurrenslagen............................................20</p>
<p>4.2 Konkurrensrättsliga regler om prövning</p>
<p>av företagsförvärv...........................................................................21</p>
<p>4.2.1 1982 års konkurrenslag...................................21</p>
<p>4.2.2 1993 års konkurrenslag...................................22</p>
<p>4.3 Översikt beträffande förvärvsutvecklingen och</p>
<p>tillämpningen av förvärvsreglema....................................32</p>
<p>5 Regeringens förslag till regler om prövning av</p>
<p>företagskoncentration......................................................................36</p>
<p>5.1 Behovet av kontrollregler på området..............................36</p>
<p>5.2 En övergång till begreppet företagskoncentration............38</p>
<p>5.3 Gemensamma företag m.m...............................................45</p>
<p>5.4 Kontrollområdet................................................................50</p>
<p>5.5 Bedömningsgrunderna......................................................52</p>
<p>5.6 Förbudsprövningens omfattning och verkan....................57</p>
<p>5.6.1 Förfaranden som omfattas av</p>
<p>koncentrationsprövningen..............................57</p>
<p>5.6.2 Rättsverkan av att en företagskoncentration</p>
<p>förbjuds...........................................................63</p>
<p>5.7 Anmälningsreglema..........................................................64</p>
<p>5.7.1 Anmälningsskyldighet....................................64</p>
<p>5.7.2 Trösklarna.......................................................67</p>
<p>5.7.3 Tidpunkten för anmälan..................................72</p>
<p>5.8 Instansordningen...............................................................73</p>
<p>5.9 Handläggningen................................................................74</p>
<p>5.9.1 Ett förbättrat kontrollsystem...........................74</p>
<p>5.9.2 Kontakter före en anmälan.............................75</p>
<p>5.9.3 Behovet av sekretess för lämnade uppgifter... 79</p>
<p>5.9.4 Företagens dispositioner under</p>
<p>Konkurrensverkets handläggning...................81</p>
<p>5.9.5 Handläggningstiden........................................83</p>
<p>6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser....................................84</p>
<p>7 Kostnader m.m................................................................................85</p>
<p>8 Författningskommentar...................................................................86</p>
<p>8.1 Förslaget till lag om ändring i</p>
<p>konkurrenslagen (1993:20).............................................................86</p>
<p>8.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)........98</p>
<p>8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1845) om</p>
<p>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och<br>statsstödsregler..............................................................................100</p>
<p>Bilaga 1 Konkurrenslagsutredningens sammanfattning av utredningens<br>betänkande Konkurrenslagens regler om företagskoncentration<br>(SOU 1998:98)......................................................................................101</p>
<p>Bilaga 2 Konkurrenslagsutredningens lagförslag..................................106</p>
<p>Bilaga 3 Sammanställning över remissinstanserna...............................115</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag...................................................116</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande...................................................................127</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 juni 1999.........131</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska<br>gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen<br>(1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)<br>dels att 4 och 68 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 34—43, 57, 60, 63 och 67 §§ samt rubrikerna före 34, 37, 38, 39<br>och 42 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 34 a, 34 b och<br>37 a §§, samt närmast före 34 a § en ny rubrik av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Företagsförvärv Företagskoncentration</p>
<p>Förbud mot företagsförvärv m.m. Definition av företags-</p>
<p>koncentration</p>
<p>Stockholms tingsrätt får på talan<br>av Konkurrensverket förbjuda ett<br>företagsförvärv som omfattas av<br>anmälningsskyldighet enligt 37 §<br>eller som har anmälts frivilligt<br>enligt vad som anges där.</p>
<p>Förvärvet skall förbjudas, om</p>
<p>1. det skapar eller förstärker en<br>dominerande ställning som<br>väsentligt hämmar eller är ägnad<br>att hämma förekomsten eller<br>utvecklingen av en effektiv<br>konkurrens inom landet i dess<br>helhet eller en avsevärd del av det,<br>och</p>
<p>2. detta sker på ett sätt som är<br>skadligt från allmän synpunkt.</p>
<p>Förbud får dock inte meddelas i<br>fråga om förvärv som har skett på<br>en svensk eller utländsk börs, en</p>
<p>34 §'</p>
<p>Med en företagskoncentration<br>enligt denna lag avses</p>
<p>1. att två eller flera tidigare<br>självständiga företag slås<br>samman, eller</p>
<p>2. att antingen en eller flera<br>personer, som redan kontrollerar<br>minst ett företag, eller också ett<br>eller flera företag genom förvärv<br>av värdepapper eller tillgångar,<br>genom avtal eller på annat sätt<br>direkt eller indirekt får kontroll<br>över ett eller flera företag eller<br>delar därav.</p>
<p>Bildandet av ett gemensamt<br>företag som på varaktig basis<br>fyller en självständig ekonomisk<br>enhets samtliga funktioner utgör<br>en företagskoncentration enligt<br>första stycket 2.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>auktoriserad marknadsplats eller<br>någon annan reglerad marknad<br>eller genom inrop på exekutiv<br>auktion. I stället får förvärvaren<br>åläggas att avyttra det som har<br>förvärvats.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Förbud mot företagskoncentra-<br>tion, m.m.</p>
<p>34 a §</p>
<p>Stockholms tingsrätt får på talan<br>av Konkurrensverket förbjuda en<br>företagskoncentration som</p>
<p>omfattas av anmälningsskyldighet<br>enligt 37 § eller som har anmälts<br>frivilligt enligt vad som anges där.</p>
<p>Företagskoncentrationen skall<br>förbjudas, om</p>
<p>1. den skapar eller förstärker en<br>dominerande ställning som<br>väsentligt hämmar eller är ägnad<br>att väsentligt hämma förekomsten<br>eller utvecklingen av en effektiv<br>konkurrens inom landet i dess<br>helhet eller en avsevärd del av det,<br>och</p>
<p>2. ett förbud kan meddelas utan<br>att väsentliga nationella<br>säkerhets- eller försörjnings-<br>intressen åsidosätts.</p>
<p>34 b §</p>
<p>I den utsträckning bildandet av ett<br>gemensamt företag, som utgör en<br>företagskoncentration enligt 34 §,<br>har till syfte eller får till resultat<br>att samordna konkurrensbeteendet<br>hos företag som förblir<br>självständiga, skall vid prövningen<br>av fråga om förbud enligt 34 a §<br>andra stycket mot en företags-<br>koncentration samordningen<br>bedömas enligt 6 och 8 §§.</p>
<p>Ett beslut av Konkurrensverket<br>att lämna en företags-</p>
<p>koncentration utan åtgärd skall<br>även omfatta sådana</p>
<p>begränsningar som har direkt<br>samband med och är nödvändiga<br>för genomförandet av den<br>anmälda företagskoncentrationen.</p>
<p>Prövningen enligt första eller<br>andra stycket skall ske enligt<br>förfarandereglerna för koncentra-<br>tionsprövningen.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>35 §</p>
<p>Ett förbud mot ett företagsförvärv Ett forbud mot en företags-<br>innebär att förvärvet därefter blir koncentration innebär att en<br>ogiltigt. rättshandling som utgör en del i</p>
<p>företagskoncentrationen därefter<br>blir ogiltig. Detta gäller dock inte<br>sådana rättshandlingar som<br>utgörs av förvärv som har skett på<br>en svensk eller utländsk börs, en<br>auktoriserad marknadsplats eller<br>någon annan reglerad marknad<br>eller genom inrop på exekutiv<br>auktion. I sådana fall får<br>förvärvaren i stället åläggas att<br>avyttra det som har förvärvats.</p>
<p>Om det är tillräckligt för att<br>undanröja de skadliga effekterna<br>av ett företagsförvärv, får<br>förvärvaren i stället för förbud<br>enligt 34 § åläggas</p>
<p>1. att avyttra ett företag, en<br>rörelse eller en del av en rörelse,<br>eller</p>
<p>2. att genomföra någon annan<br>konkurrensfrämjande åtgärd.</p>
<p>36 §</p>
<p>Om det är tillräckligt för att<br>undanröja de skadliga effekterna<br>av en företagskoncentration, far en<br>part i företagskoncentrationen i<br>stället för förbud enligt 34 a §<br>åläggas</p>
<p>1. att avyttra ett företag, eller en<br>del av ett företag, eller</p>
<p>2. att genomföra någon annan<br>konkurrensfrämjande åtgärd.</p>
<p>Ett åläggande enligt första<br>stycket får inte vara mer<br>långtgående än vad som krävs för<br>att de skadliga effekterna av<br>konkurrensbegränsningen skall<br>undanröjas.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Anmälan om företagsförvärv Anmälan om företagskoncentration</p>
<p>37 S<sup>2</sup></p>
<p>Ett företagsförvärv skall anmälas<br>till Konkurrensverket av någon<br>som är part i förvärvsavtalet, om<br>de berörda företagen tillsammans<br>har en omsättning föregående<br>räkenskapsår som överstiger fyra<br>miljarder kronor.</p>
<p>Om förvärvaren ingår i en<br>grupp som består av flera företag<br>som har gemensamma<br>ägarintressen eller som hålls<br>samman på något annat sätt, skall<br>gruppens sammanlagda</p>
<p>årsomsättning anses som<br>förvärvarens årsomsättning.</p>
<p>Skyldighet att anmäla ett<br>företagsförvärv föreligger inte om<br>det förvärvade företagets<br>omsättning föregående</p>
<p>räkenskapsår understiger 100<br>miljoner kronor. Trots att<br>omsättningen understiger detta<br>belopp, får Konkurrensverket i ett<br>enskilt fall ålägga en part i ett<br>förvärvsavtal att anmäla förvärvet,<br>när detta är påkallat av särskilda<br>skäl. En part i ett förvärvsavtal har<br>dessutom alltid rätt att frivilligt<br>anmäla ett förvärv till<br>Konkurrensverket.</p>
<p>En företagskoncentration skall<br>anmälas till Konkurrensverket om</p>
<p>1. de berörda företagen<br>tillsammans har en omsättning<br>föregående räkenskapsår som<br>överstiger fyra miljarder kronor<br>och</p>
<p>2. minst två av de berörda<br>företagen har en omsättning i<br>Sverige föregående räkenskapsår<br>som överstiger 100 miljoner<br>kronor för vart och ett av<br>företagen.</p>
<p>Om omsättningskravet enligt<br>första stycket 1 är uppfyllt men<br>omsättningen inte överstiger vad<br>som anges i första stycket 2, får<br>Konkurrensverket i ett enskilt fall<br>ålägga en part i en<br>företagskoncentration att anmäla<br>företagskoncentrationen, när detta<br>är påkallat av särskilda skäl. En<br>part och andra medverkande i en<br>företagskoncentration har alltid<br>rätt att frivilligt anmäla<br>företagskoncentrationen, när<br>omsättningskravet enligt första<br>stycket 1 är uppfyllt.</p>
<p>37 a §</p>
<p>En företagssammanslagning enligt<br>34 § första stycket 1 skall anmälas<br>av de företag som slås samman.</p>
<p>I övriga fall skall anmälan<br>göras av den eller dem som<br>förvärvar kontroll över ett företag<br>eller en del därav.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1997:221.</p>
<p>Särskild undersökning av förvärv Särskild undersökning av</p>
<p>företagskoncentration</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Konkurrensverket far besluta om<br>att genomföra en särskild under-<br>sökning av ett företagsförvärv som<br>har anmälts enligt 37 §.</p>
<p>Ett sådant beslut skall meddelas<br>inom 30 dagar från det att<br>anmälan kom in till<br>Konkurrensverket. Under denna<br>frist far den som är part i<br>förvärvsavtalet inte vidta några<br>åtgärder för att fullfölja förvärvet.</p>
<p>38 §</p>
<p>Konkurrensverket får besluta om<br>att genomföra en särskild<br>undersökning av en</p>
<p>företagskoncentration som har<br>anmälts enligt 37 §.</p>
<p>Ett sådant beslut skall meddelas<br>inom 25 arbetsdagar från det att<br>anmälan kom in till<br>Konkurrensverket. Under denna<br>frist får parterna och andra<br>medverkande i företags-<br>koncentrationen inte vidta någon<br>åtgärd för att fullfölja den.</p>
<p>Konkurrensverket får i särskilda<br>fall besluta om undantag från<br>förbudet i andra stycket andra<br>meningen.</p>
<p>Konkurrensverket får meddela<br>ett förbud eller åläggande för<br>parterna eller andra medverkande<br>i företagskoncentrationen för att<br>säkerställa att förbudet i andra<br>stycket andra meningen efterlevs.</p>
<p>Talan om företagsförvärv</p>
<p>Talan om företagskoncentration</p>
<p>En talan hos Stockholms tingsrätt<br>enligt 34 eller 36 § får väckas bara<br>efter beslut om särskild<br>undersökning enligt 38 §.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre<br>månader från beslutet. Tingsrätten<br>far på begäran av<br>Konkurrensverket förlänga fristen<br>med högst en månad i sänder, om<br>parterna i förvärvsavtalet eller, om<br>förvärvet har skett på det sätt som<br>anges i 34 § tredje stycket,<br>förvärvaren samtycker till det eller<br>om det finns synnerliga skäl.</p>
<p>39 §</p>
<p>En talan hos Stockholms tingsrätt<br>enligt 34 a eller 36 § får väckas<br>bara efter beslut om särskild<br>undersökning enligt 38 §.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre<br>månader från beslutet. Tingsrätten<br>far på begäran av<br>Konkurrensverket förlänga fristen<br>med högst en månad i sänder, om<br>parterna i företagskoncentrationen<br>och den som gjort anmälan enligt<br>37 § andra stycket samtycker. När<br>företagskoncentrationen ägt rum<br>på det sätt som anges i 35 § andra<br>meningen är förvärvarens<br>samtycke tillräckligt.</p>
<p>10</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får<br>fristen förlängas utan sådant<br>samtycke som anges i andra<br>stycket.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Om Konkurrensverket har beslutat<br>att lämna ett företagsförvärv utan<br>åtgärd, får talan enligt 39 § första<br>stycket inte väckas beträffande<br>förvärvet.</p>
<p>Detta gäller dock inte om en part<br>i förvärvsavtalet har lämnat någon<br>oriktig uppgift som påverkat<br>beslutet.</p>
<p>40 §</p>
<p>Om Konkurrensverket har beslutat<br>att lämna en företagskoncentration<br>utan åtgärd, får talan enligt 39 §<br>första stycket inte väckas i fråga<br>om företagskoncentrationen.</p>
<p>Detta gäller dock inte om en part<br>eller annan medverkande i<br>företagskoncentrationen har<br>lämnat någon oriktig uppgift som<br>påverkat beslutet.</p>
<p>Om det är motiverat av ett allmänt<br>intresse som väger tyngre än den<br>olägenhet som åtgärden medför,<br>får Stockholms tingsrätt på<br>yrkande av Konkurrensverket för<br>tiden till dess att en fråga enligt 34<br>eller 36 § slutligt har avgjorts<br>förbjuda parterna i ett avtal om<br>företagsförvärv att fullfölja<br>förvärvet. Om rättegång inte<br>pågår, skall yrkandet framställas<br>skriftligen.</p>
<p>Yrkandet får inte bifallas utan<br>att parterna i förvärvsavtalet eller,<br>om förvärvet har skett på det sätt<br>som anges i 34 § tredje stycket,<br>förvärvaren fått tillfälle att yttra<br>sig. Om det finns synnerliga skäl,<br>far dock åtgärden omedelbart<br>beviljas att gälla till dess att något<br>annat beslutas.</p>
<p>41 §<sup>3</sup></p>
<p>Om det är motiverat av ett allmänt<br>intresse som väger tyngre än den<br>olägenhet som åtgärden medför,<br>far Stockholms tingsrätt på<br>yrkande av Konkurrensverket för<br>tiden till dess att en fråga enligt</p>
<p>34 a eller 36 § slutligt har avgjorts<br>förbjuda parterna och andra<br>medverkande i en företags-<br>koncentration att vidta någon<br>åtgärd för att fullfölja<br>företagskoncentrationen. Om<br>rättegång inte pågår, skall yrkandet<br>framställas skriftligen.</p>
<p>Yrkandet far inte bifallas utan<br>att den som beslutet gäller och den<br>som gjort anmälan enligt 37 §<br>andra stycket fått tillfälle att yttra<br>sig. När företagskoncentrationen<br>har ägt rum på det sätt som anges i</p>
<p>35 § andra meningen, behöver<br>endast förvärvaren ha fatt tillfälle<br>att yttra sig.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får<br>förbud omedelbart meddelas att<br>gälla till dess att något annat<br>beslutas.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>11</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Tid inom vilken ett förvärvsärende Tid inom vilken ett ärende om<br>skall avgöras företagskoncentration skall</p>
<p>avgöras</p>
<p>Ett förbud eller ett åläggande<br>enligt 34 eller 36 § far inte<br>meddelas senare än sex månader<br>efter det att talan väckts hos<br>tingsrätten. Denna frist far<br>förlängas, om parterna i<br>förvärvsavtalet eller, om förvärvet<br>har skett på det sätt som anges i<br>34 § tredje stycket, förvärvaren<br>samtycker till det eller om det<br>finns synnerliga skäl. Förbud eller<br>åläggande får dock inte meddelas<br>senare än två år efter det att<br>förvärvsavtalet ingicks.</p>
<p>Om tingsrättens dom<br>överklagas, skall Marknads-<br>domstolen avgöra målet inom tre<br>månader från det att tiden för<br>överklagande gick ut. Vad som<br>sägs i första stycket om<br>förlängning av fristen gäller också<br>Marknadsdomstolens prövning.</p>
<p>42 §</p>
<p>Ett förbud eller ett åläggande<br>enligt 34 a eller 36 § far inte<br>meddelas senare än sex månader<br>efter det att talan väckts hos<br>tingsrätten. Denna frist far<br>förlängas, om parterna i<br>företagskoncentrationen och den<br>som gjort anmälan enligt 37 §<br>andra stycket samtycker till det.<br>När företagskoncentrationen har<br>ägt rum på det sätt som anges i<br>35 § andra meningen, är</p>
<p>förvärvarens samtycke tillräckligt.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får<br>fristen förlängas utan samtycke av<br>dem som anges i första stycket.<br>Förbud eller åläggande får dock<br>inte meddelas senare än två år<br>efter det att företags-<br>koncentrationen uppkom.</p>
<p>Om tingsrättens dom<br>överklagas, skall Marknads-<br>domstolen avgöra målet inom tre<br>månader från det att tiden för<br>överklagande gick ut. Vad som<br>sägs i första eller andra stycket<br>om förlängning av fristen gäller<br>också Marknadsdomstolens<br>prövning.</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>34 eller 36 § utgör inte hinder mot<br>att samma fråga prövas på nytt,<br>om det finns anledning att upphäva<br>eller mildra förbudet eller<br>åläggandet därför att detta inte<br>längre behövs eller inte längre är<br>lämpligt.</p>
<p>Om tingsrätten eller</p>
<p>43 §</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt</p>
<p>34 a eller 36 § utgör inte hinder<br>mot att samma fråga prövas på<br>nytt, om det finns anledning att<br>upphäva eller mildra förbudet eller<br>åläggandet därför att detta inte<br>längre behövs eller inte längre är<br>lämpligt.</p>
<p>Om tingsrätten eller<br></p>
<p>12</p>
<p>Marknadsdomstolen har lämnat en<br>talan om ett företagsförvärv utan<br>åtgärd, får frågan prövas på nytt<br>bara om en part i förvärvsavtalet<br>har lämnat oriktiga uppgifter om<br>sakförhållanden av väsentlig<br>betydelse för avgörandet.</p>
<p>Marknadsdomstolen har lämnat en<br>talan om en företagskoncentration<br>utan åtgärd, får frågan prövas på<br>nytt bara om en part eller annan<br>medverkande i företagskoncentra-<br>tionen har lämnat oriktiga<br>uppgifter om sakförhållanden av<br>väsentlig betydelse för avgörandet.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>23, 34, 36, 41 eller 45 § far<br>förenas med vite. Också ett beslut<br>om undersökning enligt 47 eller 48<br>§ far förenas med vite för att<br>förmå ett företag eller någon annan<br>att underkasta sig undersökningen.</p>
<p>Ett frivilligt åtagande i samband<br>med ett företagsförvärv får förenas<br>med vite. Ett sådant vite föreläggs<br>av Stockholms tingsrätt på talan av<br>Konkurrensverket.</p>
<p>57 §</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>23, 34 a, 35, 36, 38, 41 eller 45 §<br>far förenas med vite. Också ett<br>beslut om undersökning enligt 47<br>eller 48 § far förenas med vite för<br>att förmå ett företag eller någon<br>annan att underkasta sig<br>undersökningen.</p>
<p>Ett frivilligt åtagande i samband<br>med en företagskoncentration far<br>förenas med vite. Ett sådant vite<br>föreläggs av Stockholms tingsrätt<br>på talan av Konkurrensverket.</p>
<p>60 §<sup>4</sup></p>
<p>Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos<br>Marknadsdomstolen:</p>
<p>1. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 §§,</p>
<p>2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§,</p>
<p>3. ålägganden som verket har<br>meddelat enligt 23 § första stycket<br>och 25 §, och</p>
<p>4. ålägganden enligt 45 §.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket<br>1-3 far överklagas bara av ett<br>företag som berörs av beslutet.</p>
<p>3. ålägganden som verket har<br>meddelat enligt 23 § första stycket<br>och 25 §,</p>
<p>4. förbud eller åläggande enligt</p>
<p>38 § fjärde stycket, och</p>
<p>5. ålägganden enligt 45 §.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket<br>1-3 far överklagas av ett företag<br>som berörs av beslutet.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>13</p>
<p>63 §<sup>5</sup></p>
<p>Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden far<br>överklagas hos Marknadsdomstolen:</p>
<p>1. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,</p>
<p>2. kvarstad enligt 32 §,</p>
<p>3. företagsförvärv enligt 34, 36, 3. företagskoncentration enligt</p>
<p>41och43§§, 34 a, 36,41 och 43 §§,</p>
<p>4. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och</p>
<p>5. prövning enligt 54 § andra stycket.</p>
<p>Beslut under rättegången i frågor som avses i 32 eller 41 § skall<br>överklagas särskilt. Har ett sådant beslut meddelats innan rättegång har<br>inletts, skall det överklagas som om beslutet meddelats under rättegång.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>En åtgärd enligt 41 § som har<br>beslutats då rättegång inte pågår<br>skall omedelbart hävas, om<br>Konkurrensverket inte beslutar om<br>särskild undersökning enligt 38 §<br>eller, om ett sådant beslut har<br>meddelats, inte väcker talan enligt<br>39 §. Detsamma gäller om</p>
<p>Konkurrensverket beslutar att<br>lämna ett företagsförvärv utan<br>åtgärd.</p>
<p>67 §</p>
<p>En åtgärd enligt 41 § som har<br>beslutats då rättegång inte pågår<br>skall omedelbart hävas, om<br>Konkurrensverket inte beslutar om<br>särskild undersökning enligt 38 §<br>eller, om ett sådant beslut har<br>meddelats, inte väcker talan enligt<br>39 §. Detsamma gäller om</p>
<p>Konkurrensverket beslutar att<br>lämna en företagskoncentration<br>utan åtgärd.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.</p>
<p>2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om företagsförvärv som<br>har skett före ikraftträdandet.</p>
<p>3. En företagskoncentration enligt de nya bestämmelserna som har<br>uppkommit före ikraftträdandet skall anmälas endast om den är<br>anmälningspliktig enligt de äldre föreskrifterna om företagsförvärv.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>14</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)<sup>6<br></sup>dels att 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 4 §, av följande<br>lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>8 kap.</p>
<p>4§<sup>7</sup></p>
<p>Sekretess gäller i Konkurrens-<br>verkets verksamhet som består i<br>tillsyn och utredning för uppgift<br>om</p>
<p>1. enskilds affärs- eller</p>
<p>driftförhållanden, uppfinningar</p>
<p>eller forskningsresultat, om det<br>kan antas att den enskilde lider<br>skada om uppgiften röjs,</p>
<p>2. andra ekonomiska eller<br>personliga förhållanden för den<br>som har trätt i affärsförbindelse<br>eller liknande förbindelse med den<br>som är föremål för myndighetens<br>verksamhet.</p>
<p>Sekretess gäller hos</p>
<p>Konkurrensverket för uppgift som<br>avses i första stycket och som<br>enbart hänför sig till verksamhet<br>som gäller rådgivning inför en<br>anmälan enligt 37 §</p>
<p>konkurrenslagen (1993:20). När<br>en sådan anmälan kommit in till<br>Konkurrensverket gäller i stället<br>sekretess enligt första stycket.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>tjugo år.</p></td></tr>
</table>
<p><sup>6</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>7</sup> Tidigare 8 kap. 4 § upphävd genom 1993:25. 15</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>16 kap.<sup>8</sup></p>
<p>1 §</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1<br>§ första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt<br>är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 40 § såvitt avser uppgift om annat än</p>
<p>verkställighet av beslut om vård<br>utan samtycke</p>
<p>8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,</p>
<p>6 § första stycket 2</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1<br>§ första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt<br>är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 40 §</p>
<p>såvitt avser uppgift om annat än<br>verkställighet av beslut om vård<br>utan samtycke</p>
<p><sup>8</sup> Senaste lydelse 1999:354.</p>
<p>16</p>
<p>8 kap. 3 §, 4 § andra stycket<br>första meningen, 5 § första stycket<br>2 eller 6 § första stycket 2</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om<br>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas<br>konkurrens- och statsstödsregler</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1845) om tillämpningen av<br>Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Har Europeiska gemenskapernas<br>kommission genom beslut som<br>vunnit laga kraft eller Europeiska<br>gemenskapernas domstol funnit att<br>en kommun eller ett landsting<br>lämnat stöd som står i strid med<br>artikel 92 i Fördraget den 25 mars<br>1957 om upprättande av<br>Europeiska ekonomiska</p>
<p>gemenskapen, far regeringen<br>upphäva kommunens eller<br>landstingets beslut att lämna<br>stödet.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>7§</p>
<p>Har Europeiska gemenskapernas<br>kommission genom beslut som<br>vunnit laga kraft eller Europeiska<br>gemenskapernas domstol funnit att<br>en kommun eller ett landsting<br>lämnat stöd som står i strid med<br>artikel 87 i Fördraget om<br>upprättandet av Europeiska<br>gemenskapen, far regeringen<br>upphäva kommunens eller<br>landstingets beslut att lämna<br>stödet.</p>
<p>I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln<br>i 10 kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.</p>
<p>17</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen (1993:20, KL) i kraft (prop.<br>1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). Regeringen beslöt<br>den 9 november 1995 att bemyndiga chefen för Näringsdepartementet att<br>tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga och sammanställa<br>erfarenheterna av den nya konkurrenslagen (dir 1995:136). Utredningen<br>som antog namnet Konkurrenslagsutredningen (N 1995:11), redovisade i<br>avvaktan på utredningens slutliga ställningstaganden förslag till ändrade<br>regler om anmälningsskyldigheten för prövning av företagsförvärv. Efter<br>remissbehandling av förslaget utarbetades i dåvarande Närings- och<br>handelsdepartementet en promemoria som efter remissbehandling och<br>beredning ledde fram till regeringens förslag till riksdagen i<br>propositionen Ändrade regler för anmälan av företagsförvärv enligt<br>konkurrenslagen (prop. 1996/97:82). Riksdagen antog regeringens<br>förslag (bet. 1996/97:NU13, rskr. 1996/97:226). Ändringarna trädde i<br>kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Utredningen redovisade i februari 1997 det nämnda uppdraget genom<br>betänkandet Konkurrenslagen 1993-1996 (SOU 1997:20). Efter<br>remissbehandling och beredning av betänkandet lämnade regeringen sitt<br>förslag till riksdagen i propositionen Ändringar i konkurrenslagen<br>(1993:20) m.m. (prop. 1997/98:130). Riksdagen antog regeringens<br>förslag (bet. 1997/98:NU9, rskr 1997/98:309). Ändringarna trädde i kraft<br>den 1 juli 1998.</p>
<p>Regeringen beslöt den 20 februari 1997 om tilläggsdirektiv till<br>Konkurrenslagsutredningen. Den särskilde utredaren skulle enligt<br>direktiven göra en översyn av konkurrenslagens regler om<br>företagsförvärv. Utredningen redovisade i juli 1998 det nämnda<br>uppdraget genom betänkandet Konkurrenslagens regler om<br>företagskoncentration (SOU 1998:98). En sammanfattning av<br>utredningens betänkande finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i<br>bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över<br>remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av<br>remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Näringsdepartementet<br>(N1999/2636/NL).</p>
<p>Under remissbehandlingen har det väckts vissa förslag som ligger<br>utanför det som utredningen behandlat. Regeringen prövar inte här dessa<br>förslag, eftersom det för närvarande saknas beredningsunderlag för dem.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 27 maj 1999 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 4.</p>
<p>Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa<br>justeringar. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Detta<br>behandlas i avsnitt 5.6 och i författningskommentaren. Lagrådets<br>yttrande finns i bilaga 5.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>18</p>
<p>Efter lagrådsgranskningen har tillkommit ett förslag till en ändring av Prop. 1998/99:144<br>redaktionell karaktär i 7 § lagen (1994:1845) om tillämpningen av<br>Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler. Lagrådets<br>hörande i denna del skulle sakna betydelse på grund av frågans enkla<br>beskaffenhet.</p>
<p>19</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<h2>4 Nuvarande bestämmelser</h2>
<h3>4.1 Allmänt om konkurrenslagen</h3>
<p>I 1 § KL anges att lagen har till ändamål att undanröja och motverka<br>hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel<br>med varor, tjänster och andra nyttigheter. Lagens grundläggande<br>materiella bestämmelser utgörs av de generella förbuden mot dels<br>konkurrensbegränsande samarbete mellan företag</p>
<p>(6 §), dels missbruk av ett företags dominerande ställning på marknaden<br>(19 §). Dessa bestämmelser har utformats efter förebild av artiklarna<br>81 och 82 (f.d. artiklarna 85 och 86) i EG-fördraget.</p>
<p>Enligt 6 § KL är, med vissa undantag, avtal mellan företag förbjudna<br>om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på<br>den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant<br>resultat. Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 § är ogiltiga.</p>
<p>Ett avtal, beslut eller samordnat förfarande som omfattas av förbudet i<br>6 § kan - efter anmälan till Konkurrensverket - genom beslut av verket<br>beviljas undantag från förbudet. Ett beslut om undantag medför att ett i<br>sig konkurrensbegränsande förfarande blir tillåtet och inte kan drabbas av<br>ogiltighet, skadestånd eller annan påföljd.</p>
<p>Undantag från förbudet i 6 § gäller vidare för sådana grupper av avtal<br>som uppfyller förutsättningarna i 8 § för individuella undantag, s.k.<br>gruppundantag, som utfärdas av regeringen. Avtal som omfattas av<br>gruppundantag behöver inte anmälas till Konkurrensverket för att<br>undantag skall gälla.</p>
<p>Konkurrensverket får efter ansökan av ett företag förklara att ett avtal<br>eller förfarande inte omfattas av förbudet i 6 § KL, enligt de uppgifter<br>som lämnats av företaget eller som armars är tillgängliga för verket, och<br>att det därför inte finns anledning för verket att ingripa med stöd av lagen<br>(s.k. icke-ingripandebesked). En förutsättning för att ett konkurrens-<br>begränsande avtal, beslut eller förfarande skall falla under förbudet är att<br>det hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt.</p>
<p>Enligt 19 § är missbruk från ett eller flera företags sida av en<br>dominerande ställning på den svenska marknaden förbjudet. På samma<br>sätt som beträffande förbudet i 6 § kan Konkurrensverket efter ansökan<br>förklara i ett icke-ingripandebesked att ett avtal eller förfarande inte<br>omfattas av förbudet i 19 §.</p>
<p>Överträdelse av förbuden i 6 eller 19 § kan föranleda</p>
<p>konkurrensrättsliga ingripanden i form av dels åläggande vid vite att<br>upphöra med en pågående överträdelse, dels påförande av<br>konkurrensskadeavgift för en redan begången överträdelse.</p>
<p>Lagen innehåller även regler om kontroll av företagsförvärv. Reglerna<br>redovisas i avsnittet 4.2.</p>
<p>20</p>
<p>4.2</p>
<h3>Konkurrensrättsliga regler om prövning av<br>företagsförvärv</h3>
<h4>4.2.1 1982 års konkurrenslag</h4>
<p>Särskilda lagbestämmelser för kontroll av företagsförvärv infördes i den<br>svenska konkurrenslagstiftningen genom 1982 års konkurrenslag (AKL).<br>Dessa regler blev väsentligt mindre långtgående än vad den tidigare<br>Konkurrensutredningen hade föreslagit. Prövningen kom att inriktas på<br>konkurrensbegränsningsaspektema och förlädes i huvudsak till<br>Marknadsdomstolen. Huvudprincipen blev att företagsförvärv skulle<br>bedömas efter i stort samma kriterier och i samma judiciella former som<br>andra konkurrensbegränsningar. De särskilda regler som gällde för<br>prövning av företagsförvärv var avsedda att verka inom ramen för ett<br>enhetligt system för bedömning av konkurrensbegränsningar som<br>föranledde skadlig verkan. Kontrollen av företagsförvärv utformades<br>som en speciell tillämpning av den i 2 § intagna generalklausulen mot<br>konkurrensbegränsningar som medförde skadlig verkan. Paragrafen hade<br>följande lydelse:</p>
<p>Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan inom landet, kan<br>marknadsdomstolen för att förhindra en sådan verkan besluta om åtgärder<br>enligt denna lag. En sådan åtgärd far riktas mot en näringsidkare som<br>föranleder den skadliga verkan. Med skadlig verkan förstås att<br>konkurrensbegränsningen på ett sätt som är otillbörligt från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>1. påverkar prisbildningen</p>
<p>2. hämmar effektiviteten inom näringslivet eller</p>
<p>3. försvårar eller hindrar annans näringsutövning.</p>
<p>Lagtekniskt utformades kontrollen som ett specialfall i 5 § första stycket:</p>
<p>Består i fall som avses i 2 § konkurrensbegränsningen i att<br>näringsidkaren, genom att göra ett visst förvärv, får en dominerande<br>ställning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller<br>förstärker en redan dominerande ställning, skall marknadsdomstolen söka<br>förhindra den skadliga verkan genom förhandling. Är saken av särskild<br>vikt från allmän synpunkt, får förhandlingen syfta till att näringsidkaren<br>skall avstå från förvärvet.</p>
<p>Till skillnad från generalklausulen i 2 § anknöt kontrollen av<br>företagsförvärv till uppkomsten eller förstärkandet av en dominerande<br>ställning på marknaden. En sådan ställning kunde föreligga även när ett<br>företag inte hade den större andelen av marknaden. Även om dominansen<br>kunde grundas på en helt övervägande marknadsandel krävdes dock inte<br>en sådan om ett företag ändock kunde agera utan att behöva ta nämnvärd<br>hänsyn till konkurrenters och potentiella konkurrenters reaktioner.</p>
<p>Bedömningen av om skadlig verkan förelåg eller inte avsågs följa<br>bedömningsprincipema i andra paragrafens andra stycke. För att skadlig<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>21</p>
<p>verkan enligt bestämmelsen således skulle föreligga krävdes dels att<br>något av de tre s.k. effektkriteriema hade visats föreligga, dvs. negativa<br>följder för prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet eller annans<br>näringsutövning, dels att konkurrensbegränsningen från allmän synpunkt<br>framstod som otillbörlig. I den sistnämnda bedömningen beaktades<br>förutom konkurrensaspekter även andra samhällsintressen, t.ex.<br>sysselsättning, försörjning, kulturpolitik, m.m.</p>
<p>Den i 1982 års konkurrenslag föreskrivna handläggningsordningen<br>innebar att ett judiciellt förfarande inför Marknadsdomstolen i ett visst<br>stadium övergick till ett förvaltningsmässigt sådant inför domstolen. Om<br>domstolen efter ett rättegångsförfarande funnit att rekvisiten i 2 och 5 § §<br>var uppfyllda skulle domstolen söka förhindra den skadliga verkan<br>genom förhandling. Var saken av särskild vikt från allmän synpunkt fick<br>förhandlingen som nämnts syfta till att näringsidkaren skulle avstå från<br>förvärvet. Om en förhandling om avstående från förvärvet avslutats utan<br>att den skadliga verkan kunnat förhindras hade domstolen enligt 6 §<br>befogenhet att - om förbud eller åläggande enligt 3 § inte borde<br>meddelas eller ansågs otillräckligt - förbjuda förvärvet.</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt 6 § blev gällande först sedan beslutet<br>fastställts av regeringen. Ett beslut av regeringen som innebar att<br>domstolens beslut att förbjuda förvärvet fastställdes medförde att<br>förvärvet blev ogiltigt.</p>
<h4>4.2.2 1993 års konkurrenslag</h4>
<p>Konkurrenslagen 1993:20 (KL) trädde i kraft den 1 juli 1993. Till grund<br>för denna låg bl.a. Konkurrenskommitténs betänkande (SOU 1991:59)<br>Konkurrens för ökad välfärd och en inom dåvarande<br>näringsdepartementet upprättad departementspromemoria Ny<br>Konkurrenslag (Ds 1992:18). Den nya lagstiftningen gav uttryck för<br>uppfattningen att det som en bland flera åtgärder krävdes en skärpt<br>konkurrenslagstiftning för att öka konkurrenstrycket i den svenska<br>ekonomin. I lagmotiven framhölls att marknadsekonomins funktion är<br>beroende av att företagen inte kan sätta konkurrensen ur spel genom<br>olika åtgärder. Friheten för företagen måste därför vara till viss del<br>begränsad genom ramar som statsmakterna sätter upp. 1982 års<br>konkurrenslag (AKL) ansågs därvid sakna tillräckligt fasta spelregler för<br>konkurrensen på marknaden. Lagen hade inte heller visat sig ha en<br>tillräcklig preventiv verkan mot konkurrensbegränsande åtgärder. Det<br>förelåg därför enligt motiven behov av ett effektivare rättsligt instrument<br>för att motverka konkurrensbegränsningar i näringslivet.</p>
<p>I frågan om behovet av att inom ramen för konkurrenslagstiftningen<br>bibehålla ett regelsystem för kontroll av företagsförvärv anfördes (prop.<br>1992/93:56 s. 38-39) bl.a:</p>
<p>”Företagsförvärv utgör en naturlig och viktig del i en fortlöpande<br>marknadsekonomisk strukturomvandling, och förvärven bidrar till att<br>olika sektorer i ekonomin utvecklas och anpassas till marknadens<br>ändrade förutsättningar. En ökad internationell handel utan tullar och</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>22</p>
<p>andra handelshinder innebär att omvandlingstrycket och kravet på<br>strukturrationaliseringar ökar. För en liten och öppen ekonomi av den typ<br>Sverige representerar innebär detta också att konkurrensförhållandena<br>ändras, särskilt på de områden som är utsatta för utländsk konkurrens.<br>Företagsförvärv inom eller utom Sverige kan i sådana fall bidra till en<br>effektiv nationell och internationell konkurrens. Andra sektorer med mer<br>lokalt betingad produktion och konsumtion, t.ex. delar av tjänstesektorn,<br>påverkas i mindre utsträckning av den internationella utvecklingen.</p>
<p>Företagsförvärv kan emellertid i vissa fall leda till en<br>marknadsdominans som sätter konkurrensen ur spel och därmed i sin tur<br>motverkar utvecklingskraften inom respektive bransch. I sådana fall kan<br>de mer kortsiktiga företagsekonomiska bedömningarna av fördelar i form<br>av lägre kostnader och förbättrad lönsamhet ställas mot de långsiktiga<br>samhällsekonomiska nettoförlustema av en väsentligt försämrad<br>konkurrens.</p>
<p>Ett förvärv som innebär vertikal integration kan leda till negativa<br>konsekvenser för konkurrensen. Det kan ske exempelvis när ett företag<br>integrerar bakåt genom att förvärva en leverantör med kontroll över<br>viktiga råvaror, tillverkningsprocesser, know-how eller<br>immaterialrättsliga tillgångar. Negativa konsekvenser för konkurrensen<br>kan också uppkomma genom vertikala förvärv i senare led, t.ex. genom<br>förvärv av viktiga distributionskanaler.</p>
<p>Förvärv som innebär horisontell integration är allvarligast från<br>konkurrenssynpunkt. Sådana sammanslagningar ger emellertid oftast<br>också möjligheter till kostnadsbesparingar främst genom att man kan slå<br>samman tillverkningsenheter till större anläggningar. Genom att man kan<br>tillverka de produkter som man tidigare konkurrerat om i längre serier<br>kan man sänka styckkostnaden. Mot detta står samhällsekonomiska<br>nettoförluster samt möjligheter att ta ut överpriser på grund av<br>marknadsmakt.</p>
<p>EES-avtalet och ett framtida EG-medlemskap kommer att medföra att<br>åtskilliga av nu befintliga handelshinder mellan länder i Europa<br>försvinner eller reduceras, vilket leder till att svenska företag på<br>hemmamarknaden utsätts för ökad konkurrens genom att importen ökar.<br>Många skyddade marknader skyddas emellertid idag inte av<br>handelshinder men uppvisar ändå ett mycket svagt konkurrenstryck på<br>grund av andra slag av inträdesbarriärer. På dessa marknader kommer<br>stordriftsfördelar och andra mekanismer som verkar i koncentrerande<br>riktning att även i framtiden försämra konkurrensen oavsett ESS-avtalet<br>och EG-medlemskap.</p>
<p>Den fusionskontroll som blir en del av det svenska rättssystemet<br>genom EES-avtalet och som skall tillämpas av EG-kommissionen och<br>EFTA:s övervakningsorgan, EFTA Surveillance Authority - två<br>övemationella organ — medför enligt regeringens mening inte att behovet<br>av en nationell kontroll försvinner, eftersom dessa regler är tillämpliga<br>endast på mycket stora fusioner. Det krävs bl.a. att de inblandade<br>företagens årsomsättning överstiger 5 miljarder ECU (drygt 35 miljarder<br>kronor)</p>
<p>Det är inte heller så, att en förvärvskontroll förlorar sin betydelse i<br>konkurrenshänseende om det införs regler som ger ökade möjligheter att<br>ingripa mot företag som missbrukar en dominerande ställning på<br>marknaden. Det visar inte minst exemplet från EG, där det vid sidan av<br>artikel 86 i Romfördraget har ansetts nödvändigt med särskilda regler om<br>förvärvskontroll.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>23</p>
<p>Vår slutsats är att en samhällelig prövning av vissa företagsförvärv är<br>motiverad och att därför möjligheten att ingripa och pröva<br>företagsförvärv måste vara kvar.”</p>
<p>I motiven uttalades vidare att även om det inte fanns något krav på<br>harmonisering mellan nationell konkurrenslagstiftning och EG-rättens<br>konkurrensregler så förekommer det ett allt starkare inflytande från EG-<br>rätten i de nationella konkurrenslagarna. Vissa av medlemsländerna har<br>också redan infört nationella konkurrenslagar som innebär en direkt<br>harmonisering med EG-rättens materiella regler. Enligt motiven var det<br>därför naturligt att vid utarbetandet av den nya konkurrenslagen ta<br>närmandet till EG som utgångspunkt för lagstiftningsarbetet. Avsikten<br>med den nya lagstiftningen var därvid att så långt som möjligt uppnå<br>materiell rättslikhet med EG-rättens konkurrensregler. För att<br>åstadkomma en sådan rättslikhet och för att underlätta för en dynamisk<br>rättsutveckling krävdes emellertid att förarbetena till den nya lagen hölls<br>på ett relativt allmänt plan.</p>
<p>Regelsystemet för kontroll av företagsförvärv överfördes - med vissa<br>justeringar - i huvudsak oförändrat från ÄKL. Till skillnad mot den äldre<br>lagen gäller en obligatorisk anmälningsskyldighet för vissa större<br>företagsförvärv. Rekvisitet dominerande ställning gavs i den nya<br>bestämmelsen en något annorlunda mening än tidigare och har nu samma<br>innebörd som motsvarande begrepp i gemenskapsrätten. I prövningen<br>har också införts ett s.k. konkurrenstest på motsvarande sätt som sker<br>enligt EG:s koncentrationsförordning.</p>
<p>Begreppet företagsförvärv</p>
<p>I 4 § KL ges en legaldefinition på vad som avses med företagsförvärv i<br>lagens mening. Bestämmelsen har följande lydelse:</p>
<p>Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver<br>verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av en<br>rörelse samt fusion.</p>
<p>Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte övergår<br>i sin helhet skall anses som företagsförvärv bara om förvärvet ger<br>möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eller<br>rörelsen.</p>
<p>Paragrafens första stycke har sin motsvarighet i 5 § andra stycket AKL.<br>Enligt lagmotiven är avsikten att begreppet företagsförvärv inte skall ha<br>någon annan innebörd än vad som gällde enligt AKL.</p>
<p>Med företagsförvärv avses enligt paragrafens första stycke förvärv av<br>ett företag eller en rörelse samt fusion (totala förvärv).</p>
<p>För att utgöra ett företagsförvärv i lagens mening krävs att det<br>förvärvade företaget driver verksamhet inom landet. Förvärv av<br>nybildade företag, t.ex. ett aktiebolag, som inte bedriver någon<br>verksamhet faller således utanför tillämpningsområdet. Detsamma torde i<br>många fall också gälla s.k. vilande bolag.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>24</p>
<p>Även förvärv av en del av ett bolags aktier, andel i ett handelsbolag<br>eller en ekonomisk förening och del av en rörelse omfattas av begreppet<br>företagsförvärv (partiella förvärv).</p>
<p>Ett partiellt förvärv måste dock leda till ett bestämmande inflytande på<br>företaget eller rörelsen för att anses som ett företagsförvärv i lagens<br>mening (andra stycket).</p>
<p>Med bestämmande inflytande avses i detta sammanhang möjlighet att<br>utöva ett avgörande inflytande på företagets beslut. Ett förvärv som leder<br>till att förvärvaren far mer än hälften av rösterna rörande ett företags<br>aktier eller andelskapital innebär att förvärvaren far ett bestämmande<br>inflytande i företaget. Sannolikheten för att detta sker vid förvärv av en<br>minoritetspost anses dock vara mindre. I sådana fall är det nödvändigt att<br>undersöka i vilken omfattning förvärvaren har möjlighet att påverka<br>företagets beslut. Utgör andelen den ojämförligt största enhetliga<br>andelsposten kan - även om innehavet endast avser en minoritetsandel -<br>ett bestämmande inflytande föreligga. Ett sådant inflytande kan också<br>föreligga på grund av exempelvis avtalsmässiga eller finansiella<br>bindningar, ett reellt inflytande på företagsledningen eller gemensamma<br>företagsledningsfunktioner. Enligt motiven bör därvid särskild vikt<br>läggas vid om ägarandelen är förenad med representation i ledningen för<br>företaget eller om någon annan form av kontrollfunktion föreligger. I<br>praxis har förekomsten av s.k. vetorätt, dvs. möjligheten att hindra att<br>beslut fattas eller genomdrivs, ansetts tillräckligt för att anse att ett<br>bestämmande inflytande skall föreligga.</p>
<p>Även förvärv som medför gemensam kontroll kan utgöra<br>företagsförvärv i lagens mening. Gemensam kontroll kan t.ex. föreligga<br>om två företag har exakt lika stor andel av rösterna rörande ett tredje<br>företags aktier eller möjlighet att utse lika många styrelseledamöter i<br>företaget. Om ett företag som har ett gemensamt bestämmande inflytande<br>över ett företag förvärvar ytterligare delar av detta företag, så att det<br>därmed får ett ensamt bestämmande inflytande över företaget, kan<br>förändringen av inflytandet medföra att ett företagsförvärv i lagens<br>mening skall anses vara för handen. Successiva förvärv av ett företag kan<br>såldes medföra att flera anmälningspliktiga förvärv uppstår. Har<br>förvärvaren vid ett partiellt förvärv redan före förvärvet ensam ett<br>bestämmande inflytande på företaget och förvärvet därför endast<br>förstärker detta inflytande anses förvärvet inte leda till ett bestämmande<br>inflytande i företaget. Detsamma gäller vid totala förvärv där såväl det<br>förvärvande som det förvärvade företaget redan före förvärvet ingick i<br>samma ekonomiska enhet.</p>
<p>Förvärv av optioner, konvertibla skuldebrev eller teckningsrättsbevis<br>avseende aktier utgör inte i sig företagsförvärv i lagens mening. Först när<br>rättigheterna utnyttjas föreligger ett företagsförvärv under förutsättning<br>att aktieförvärvet leder till ett bestämmande inflytande över företaget. På<br>samma sätt som gällde enligt ÄKL omfattar förvärvsbegreppet bara<br>förvärv av företag som bedriver verksamhet inom landet eller av rörelser<br>som bedrivs här. Förvärv av företag som bedriver sin verksamhet endast<br>utomlands - eller av rörelser som bedrivs endast utomlands - omfattas<br>inte av bestämmelsens tillämpningsområde, detta oavsett om det<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>25</p>
<p>förvärvande företaget är svenskt eller inte. I fråga om fusioner och<br>partiella förvärv medför kravet på verksamhet eller rörelse inom landet<br>att förvärvet eller fusionen endast anses som ett företagsförvärv i lagens<br>mening om förvärvaren far del av den verksamhet eller rörelse som<br>bedrivs inom landet. Det förvärvade företaget behöver inte självt bedriva<br>verksamhet inom landet utan det är tillräckligt att ett företag vari det<br>förvärvade företaget har ett bestämmande inflytande bedriver sådan<br>verksamhet för att det skall föreligga ett företagsförvärv i lagens mening.</p>
<p>Allmänt om begreppet gemensamt företag (joint venture)</p>
<p>I den svenska doktrinen har begreppet ”joint venture” i<br>associationsrättslig mening definierats som ett avtal om samverkan<br>mellan ett eller flera företag genom ett särskilt bolag, aktiebolag eller<br>handelsbolag. Denna samarbetsform kallas också gemensamt företag.<br>Samriskföretag är en annan benämning. Någon allmängiltig eller enhetlig<br>definition av begreppet gemensamt företag framträder dock varken i<br>svensk eller utländsk rätt. Liksom många andra juridiska begrepp skiljer<br>sig begreppets betydelse inte bara mellan olika rättsordningar, utan i<br>många fall också beroende på syftet med definitionen. I vissa<br>rättsordningar utgör ett gemensamt företag en särskild juridisk person<br>medan det i andra rättsordningar endast är en benämning på affärsmässigt<br>samarbete. En vid tolkning av begreppet gemensamt företag innefattar<br>nästan alla former av affärsmässigt samarbete mellan individer, företag<br>och, i vissa fall, myndigheter.</p>
<p>Avsaknaden av en klar och entydig definition av begreppet gemensamt<br>företag medför att det i vissa fall kan vara svårt att avgränsa denna<br>speciella samarbetsform från andra former av samarbete. Allmänt torde<br>ett gemensamt företag kunna beskrivas som en av två eller flera parter<br>gemensamt bedriven verksamhet. Denna verksamhet kan exempelvis ha<br>sin grund i ett samarbetsavtal mellan parterna och bedrivas under mer<br>lösliga former eller äga rum i ett av parterna gemensamt bildat och ägt<br>bolag. Även andra former av gemensamma företag kan förekomma. Det<br>mest frekventa torde vara att den gemensamma verksamheten bedrivs<br>inom ramen för ett nybildat eller befintligt bolag. Ofta har parterna ingått<br>någon form av avtal som närmare reglerar den gemensamma<br>verksamhetens inriktning, organisation och rättsliga form, parternas<br>eventuella kapitaltillskott eller andra bidrag till den gemensamma<br>verksamheten. Innebörden av begreppet gemensamt företag torde också<br>förutsätta att parterna tillsammans kontrollerar verksamheten. Gemensam<br>kontroll kan sägas föreligga då parterna måste vara överens för att kunna<br>fatta beslut i fråga om den gemensamma verksamheten. Gemensam<br>kontroll kan t.ex. utövas inom ramen för ett aktieägaravtal, vilket<br>närmare reglerar förutsättningarna och villkoren för den gemensamma<br>kontrollen.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>26</p>
<p>KL och begreppet gemensamt företag</p>
<p>Varken lagtexten eller lagmotiven till KL behandlar närmare frågan om<br>lagens tillämpning på gemensamma foretag. I lagmotiven uttalas<br>emellertid att begreppet företagsförvärv skall ges samma innebörd som<br>enligt AKL. I lagmotiven till den lagen anfördes i fråga om s.k. joint<br>ventures bl.a.:</p>
<p>”Förvärv av rörelse eller del av rörelse kan förekomma i samband med</p>
<p>s. k. joint ventures. Därmed avses att näringsidkare gemensamt bedriver<br>viss verksamhet. Ett sådant samarbete kan ske inom ramen för ett tredje<br>rättssubjekt - nybildat eller befintligt - som är juridisk person varöver<br>parterna skaffar sig rådighet genom förvärv av aktier eller andelar. Den<br>juridiska personens förvärv av tillskjuten egendom räknas därvid som<br>företagsförvärv. Sker samarbetet mellan parterna i enkelt bolag, utgör<br>detta inte ett rättssubjekt. Bolaget kan således inte räknas som ägare-<br>och alltså inte heller som förvärvare - av bolagstillgångama, dvs. de<br>tillgångar som enligt bolagsmännens avtal skall användas för<br>bolagsändamål eller som har tillförts under bolagets verksamhet. Dessa<br>tillgångar anses alltså tillhöra de enskilda bolagsmännen som därvid kan i<br>större eller mindre utsträckning individuellt vara ägare till del av<br>tillgångarna, när bolagsavtalet inte innebär annat. Men det kan också vara<br>så att äganderätten inte tillkommer bolagsmännen individuellt utan<br>gemensamt. Här kan vara fråga om samäganderätt efter bestämda<br>bråkdelar till viss egendom. Dock kan det även förhålla sig så att<br>bolagstillgångama eller viss del av dessa utgör en av olika objekt<br>sammansatt förmögenhetsmassa som är föränderlig till innehåll och<br>omfattning. Bolagsmans rätt är då att uppfatta som en andelsrätt i den<br>varierande förmögenhetsmassan i dess totalitet. Här föreligger en<br>egendomsgemenskap mellan bolagsmännen. Om individuell egendom -</p>
<p>t. ex. del av rörelse - i fall som de nu nämnda övergår till att ägas av<br>bolagsmännen gemensamt med samäganderätt eller i<br>egendomsgemenskap, sker ett företagsförvärv i konkurrenslagens<br>mening.”</p>
<p>Accessoriska begränsningar</p>
<p>Ett avtal om företagsförvärv kan utöver de för förvärvet grundläggande<br>avtalsvillkoren även innehålla vissa andra avtalsvillkor med<br>konkurrensbegränsande verkan, t.ex. konkurrensklausuler eller inköps-<br>och leveransavtal, som inskränker avtalsparternas handlingsfrihet på<br>marknaden, men som är nödvändiga för förvärvet, s.k. accessoriska<br>begränsningar. Varken i KL eller i motiven till lagen behandlas frågan<br>om hur accessoriska begränsningar skall bedömas i samband med<br>prövningen av företagsförvärv.</p>
<p>Regeln om förbud mot företagsförvärv</p>
<p>I 34 § KL anges att företagsförvärv i vissa fall kan förbjudas.<br>Bestämmelsen lyder:</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>27</p>
<p>Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett<br>företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 § eller<br>som har anmälts frivilligt enligt vad som anges där.</p>
<p>Ett förvärv skall förbjudas,</p>
<p>1. om det skapar eller förstärker en dominerande ställning som<br>väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller<br>utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden eller<br>på en avsevärd del av den, och</p>
<p>2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.</p>
<p>Förbud far dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en<br>svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon<br>annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I sådana<br>fall far förvärvaren i stället åläggas att avyttra det som har förvärvats.</p>
<p>Dom inansbegreppet</p>
<p>Enligt 34 § KL får ett ingripande mot ett företagsförvärv ske endast om<br>förvärvet skapar eller förstärker en dominerande ställning på marknaden.<br>Kravet på dominerande ställning överfördes från ÄKL i syfte att<br>begränsa förvärvskontrollens räckvidd. Begreppet dominerande ställning<br>har samma innebörd som vid tillämpning av bestämmelsen om missbruk<br>av dominerande ställning och knyter an till den tolkning av begreppet<br>som kommit till uttryck i EG-rätten.</p>
<p>En dominerande ställning kan beskrivas som en stark ekonomisk<br>ställning hos ett företag som gör det möjligt för företaget att hindra att<br>effektiv konkurrens upprätthålls på marknaden genom att medge<br>företaget att i avsevärd utsträckning agera oberoende av sina<br>konkurrenter och kunder och i sista hand konsumenterna. Vid<br>bedömningen av om en dominerande ställning föreligger utgör företagets<br>marknadsandel en viktig omständighet. En hög marknadsandel får<br>mindre betydelse om företaget möter konkurrens från ett eller flera andra<br>företag med stor marknadsandel.</p>
<p>I EG-rättslig praxis har en marknadsandel som understiger trettio<br>procent inte ansetts tyda på en dominerande ställning annat än vid<br>förekomsten av exceptionella omständigheter. Även marknadsandelar på<br>mellan trettio och fyrtio procent anses ligga under den nivå som tyder på<br>dominans. Marknadsandelar på över fyrtio procent anses däremot<br>innebära tydliga tecken på dominans. En marknadsandel på femtio<br>procent anses innebära presumtion för att en marknadsdominerande<br>ställning föreligger. En marknadsandel överstigande sextiofem procent<br>utgör presumtion för att en mycket stor marknadsdominans föreligger.<br>Presumtionen torde vara svår att motbevisa, särskilt om de<br>konkurrerande företagen är relativt små eller av mindre betydelse.</p>
<p>Bestämmelserna om företagsförvärv är tillämpliga även på en koncern<br>eller en grupp av företag som utgör en ekonomisk enhet, och som genom<br>ett företagsförvärv skapar eller förstärker en dominerande ställning. Om<br>det förvärvande företaget ingår i en grupp företag som mist sin inbördes<br>självständighet, skall gruppens marknadsställning beaktas. Företag kan<br>hållas samman av att de ingår i en koncern eller att en fysisk person äger<br>aktier i olika företag. En sammanhållande koppling kan även bestå i<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>28</p>
<p>sådan finansiell makt över en grupp foretag som i det väsentliga berövar<br>dem deras självständighet eller kontrollen över råvaruleveranser eller i<br>andra förhållanden med motsvarande verkningar.</p>
<p>Det är förvärvets påverkan på konkurrensen på den relevanta<br>marknaden som bedöms. I den meningen gäller samma marknadsbegrepp<br>som vid tillämpningen av 19 §. En skillnad i förhållande till 19 § när det<br>gäller bestämmande av relevant marknad är att det här är fråga om den<br>svenska marknaden i dess helhet eller en avsevärd del av den. Den<br>relevanta marknaden måste således utgöra hela eller en relativt stor del<br>av landet, t.ex. ett landskap eller ett län. Den geografiska utbredningen<br>kan dock vara mindre om den relevanta marknaden omfattar en<br>betydelsefull del av befolkningen, t.ex. storstadsregionerna.</p>
<p>Väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen<br>av en effektiv konkurrens</p>
<p>För att ett ingripande mot ett företagsförvärv skall ske krävs förutom att<br>förvärvet skapar eller förstärker en dominerande ställning även att denna<br>ställning väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller<br>utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden eller<br>en väsentlig del av den. Rekvisitet ”väsentligt hämmar eller är ägnad att<br>hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens”<br>uttrycker innebörden av det s.k. konkurrenstestet, dvs. bedömningen av<br>förvärvets negativa påverkan på konkurrensen. Omständigheter av<br>betydelse vid denna prövning är bl.a. marknadens struktur, förekomsten<br>av faktisk eller potentiell konkurrens från företag som är belägna i och<br>utanför landet, berörda företags marknadsställning och deras ekonomiska<br>och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas<br>valmöjligheter och deras tillgång till leveranser och marknader, rättsliga<br>och andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och<br>efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i<br>mellanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av<br>tekniskt och ekonomiskt framåtskridande.</p>
<p>I motiven framhålls särskilt faran för att företagen på marknader med<br>duopol, oligopolmarknader eller annan väsentlig koncentration skall<br>kunna agera samordnat. Dessa marknader innehåller fa aktörer och ett<br>otillåtet samarbete på sådana marknader torde vara lättare att upprätthålla<br>och dölja än på andra marknader. Även utan kontakter sinsemellan kan<br>företag om de är få agera samordnat genom ett medvetet parallellt<br>förfarande. Särskilt på oligopolmarknader med homogena produkter kan<br>oligopolistema samordna sina beteenden, t.ex. i form av parallell<br>prissättning på en nivå som överstiger konkurrensnivån. Dessa faktorer<br>bör enligt motiven beaktas särskilt vid prövningen av förvärv som sker<br>på marknader med få aktörer. Ett moment i denna prövning blir därvid att<br>bedöma den marknadsmakt som företagen utövar tillsammans.</p>
<p>När det gäller ett förstärkande av en redan dominerande ställning kan<br>även ett förvärv av en mindre aktör på marknaden påverka konkurrensen<br>på ett mycket negativt sätt. I ett sådant läge bör enligt motiven särskilt<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>29</p>
<p>beaktas det mindre företagets utvecklingsmöjligheter på sikt och bidrag p<sub>ro</sub>p. 1998/99:144<br>till en bättre balanssituation på marknaden.</p>
<p>Skadligt från allmän synpunkt</p>
<p>Utöver att det skall vara fråga om ett väsentlig hämmande av<br>konkurrensen krävs att detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän<br>synpunkt. Även om ett väsentligt hämmande av konkurrensen normalt<br>torde sammanfalla med skadligt från allmän synpunkt så är det, enligt<br>vad som uttalas i motiven, inte möjligt att ha ett system där varje<br>företagsförvärv som medför att konkurrensen hämmas väsentligt skall<br>förbjudas. Ett förvärv kan nämligen under vissa förhållanden hämta sitt<br>försvar i omständigheter som medför positiva effekter från<br>samhällsekonomisk synpunkt.</p>
<p>En sådan situation kan enligt motiven uppstå vid ett företagsförvärv<br>som påtagligt hämmar konkurrensen på ett sätt som kan försvaga<br>konkurrenstrycket i kanske betydande grad. Å andra sidan uppnås genom<br>just förvärvet ett ekonomiskt värde på grund av en rationellare<br>produktion. Ett förvärv kan också utgöra ett led i en<br>strukturrationalisering som är nödvändig för att ett företag skall kunna<br>stärka sin konkurrenskraft på den internationella marknaden. Det blir här<br>fråga om avvägning mellan två faktorer. Mot företagets behov av en stark<br>hemmabas och stordriftsfördelar m.m., vilket visserligen hämmar<br>konkurrensen på den svenska marknaden men som i ett längre och vidare<br>perspektiv kan ha positiva effekter för konkurrensen och<br>samhällsekonomins utveckling i landet, kan stå kravet på en väl<br>fungerande hemmamarknad som gynnar nya svenska företag att växa<br>upp. I den samlade bedömningen skall också beaktas om förvärvaren har<br>möjlighet att vinna skalfördelar i fråga om produktion, forskning och<br>utveckling och marknadsföring genom samarbetspartner utomlands eller<br>förvärv av företag utanför landet. Vid prövningen bör man enligt motiven<br>inte bara utgå från den aktuella marknadssituationen utan också väga in<br>sådana förväntade framtida förändringar av marknadsbilden som<br>exempelvis en avreglering av en bransch kan medföra. Men även andra<br>allmänna intressen kan ha en sådan styrka att man måste väga dem mot<br>det samhällsekonomiska intresset av en effektiv konkurrens när man<br>prövar ett företagsförvärv. Det gäller framför allt intresset av att skydda<br>liv, hälsa och säkerhet. Enligt motiven torde exempelvis nationella<br>säkerhets- och försörjningsintressen kunna vara av den digniteten att rent<br>konkurrensrättsliga aspekter i det enskilda fallet får vika. Prövningen av<br>ett företagsförvärv bör således inte bara avse förvärvets omedelbara<br>effekter på konkurrensen utan utgå från en helhetsbedömning där<br>konkurrensfaktorer får vägas mot andra allmänna intressen av särskilt<br>viktig art. Vid denna vägning har de långsiktiga verkningarna en mycket<br>stor betydelse.</p>
<p>30</p>
<p>Kontrollområdet och anmälningsreglerna</p>
<p>Förvärv där de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som<br>överstiger fyra miljarder kronor skall, med vissa undantag, anmälas till<br>Konkurrensverket.</p>
<p>Verket far väcka talan om att ett företagsförvärv som omfattas av<br>anmälningsskyldighet enligt 37 § KL, eller som har anmälts frivilligt<br>enligt vad som anges där, skall förbjudas. Förbud meddelas av<br>Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Den närmare omfattningen av anmälningsskyldigheten vid<br>företagsförvärv anges i 37 § KL. I paragrafens första stycke anges att ett<br>företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part<br>i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning<br>föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor. I andra<br>stycket anges att om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera<br>företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på<br>något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som<br>förvärvarens årsomsättning.</p>
<p>I fråga om nivån på kontrollen av företagsförvärv uttalades i<br>lagmotiven till 1993 års konkurrenslag att kontrollen bör ses som en<br>undantagsåtgärd. Endast vissa större företagsförvärv bör enligt motiven<br>kunna bli föremål för samhällets prövning. Som en rimlig avvägning,<br>framhölls det, bör kontrollen endast omfatta sådana förvärv där de<br>berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger fyra<br>miljarder kronor. Vidare framhölls att ett ingripande endast bör ske när<br>förvärvet kan antas leda till mer påtagligt skadliga effekter i ett<br>långsiktigt perspektiv. Avgörande är härvid om förvärvet kan antas leda<br>till ett väsentligt minskat konkurrenstryck eller om konkurrensen sätts ur<br>spel.</p>
<p>Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 1997, undantas från<br>den tidigare generella anmälningsskyldigheten sådana företagsförvärv<br>där det förvärvade företagets omsättning föregående räkenskapsår<br>understiger 100 miljoner kronor. Trots att omsättningen understiger detta<br>belopp, far Konkurrensverket i ett enskilt fall ålägga en part i att<br>förvärvsavtal att anmäla förvärvet, när detta är påkallat av särskilda skäl.<br>En part i ett förvärvsavtal har dessutom alltid rätt att frivilligt anmäla ett<br>sådant förvärv till Konkurrensverket.</p>
<p>Ett företagsförvärv skall anmälas av någon som är part i<br>förvärvsavtalet. I lagmotiven till 1993 års konkurrenslag anges att<br>närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i en anmälan<br>meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,<br>Konkurrensverket. Härvid framhålls att det i fråga om vissa typer av<br>företagsförvärv - dvs. sådana förvärv som normalt inte kan anses ha så<br>stor betydelse för konkurrensen - inte föreligger hinder mot att en mindre<br>långtgående skyldighet att lämna uppgifter bör kunna förekomma. Vidare<br>uttalas att en anmälan inte kan anses vara gjord innan alla uppgifter som<br>krävs har kommit in till Konkurrensverket.</p>
<p>I 2 § konkurrensförordningen (1993:173) anges att en anmälan enligt<br>37 § konkurrenslagen skall göras skriftligen.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>31</p>
<p>Med stöd av bemyndigandet i 3 § samma förordning har</p>
<p>Konkurrensverket utfärdat bindande föreskrifter om vilka uppgifter som<br>skall lämnas för att en fullständig anmälan skall anses föreligga.</p>
<p>Konkurrensverket kan i enskilda fall besluta om undantag från<br>föreskrifterna.</p>
<p>En anmälan anses gjord först när alla uppgifter som krävs enligt<br>anvisningarna till blankett K 2 har kommit in till verket.</p>
<p>Prövningsförfarcmdet m.m.</p>
<p>Konkurrensverket får besluta att genomföra en särskild undersökning av<br>ett företagsförvärv som har anmälts. Ett sådant beslut meddelas inom<br>trettio dagar från det anmälan kom in till Konkurrensverket. Under denna<br>frist far den som är part i förvärvsavtalet inte vidta några åtgärder för att<br>fullfölja förvärvet.</p>
<p>Talan om förbud eller åläggande far bara väckas efter beslut om<br>särskild undersökning. En sådan talan skall väckas inom tre månader från<br>beslutet. Stockholms tingsrätt får - på begäran av Konkurrensverket -<br>förlänga fristen med högst en månad i sänder, om parterna i<br>förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 §<br>tredje stycket, förvärvaren samtycker till det eller det finns synnerliga<br>skäl.</p>
<p>I motiven till 1993 års konkurrenslag anges att ett nära samband med<br>tidsfristerna har möjligheten att i interimistiskt beslut förhindra<br>fullföljandet av ett förvärv.</p>
<p>KL innehåller även bestämmelser om interimistiskt förbud. Regeln<br>innebär att om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre<br>än den olägenhet som åtgärden medför, Stockholms tingsrätt får - på<br>yrkande av Konkurrensverket - för tiden till dess en fråga om förbud<br>eller åläggande slutligt har avgjorts förbjuda parterna i ett avtal om<br>företagsförvärv att fullfölja förvärvet. Ett sådant beslut får inte meddelas<br>utan att parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt<br>som anges i 34 § tredje stycket, förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. Om<br>det finns synnerliga skäl far dock ett sådant beslut meddelas.</p>
<h3>4.3 Översikt beträffande förvärvsutvecklingen och<br>tillämpningen av förvärvsreglema</h3>
<p>Samgåenden mellan företag och förvärv av företag har varit ett<br>utmärkande drag i det svenska näringslivets utveckling alltsedan<br>aktiebolaget blev den dominerande formen för företagarverksamhet i<br>större skala. Successiva sammanslagningar av mindre företag och<br>tillverkningsenheter lade redan vid sekelskiftet grunden till flera av våra i<br>dag största industriföretag och denna utveckling har under senare<br>decennier med varierande intensitet fortsatt och periodvis präglat det<br>svenska näringslivet. Den svenska utvecklingen är i detta avseende inte<br>anmärkningsvärd utan företagssamgåenden och företagsförvärv utgör ett<br>karakteristiskt drag i näringslivets utveckling i de flesta industriländer.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>32</p>
<p>Förvärvsaktiviteten brukar ofta beskrivas i termer av förvärvsvågor som<br>under olika tidsperioder dragit fram över och förändrat<br>näringslivsstrukturen i olika länder.</p>
<p>En första våg av förvärv och samgåenden brukar dateras till<br>sekelskiftet, en andra våg till 1920-talet, en tredje till 1960-talet och en<br>fjärde våg till 1970-talets senare hälft och 1980-talet. Detta tidsmässiga<br>mönster är särskilt uttalat i Förenta staterna, men kan i likartad form<br>också iakttagas i Storbritannien och vissa andra i europeiska länder,<br>däribland Sverige.</p>
<p>Den ekonomiska forskningen har inte lämnat några entydiga och<br>allmänt accepterade förklaringar till dessa fluktuationer i förvärvs-<br>aktiviteten eller varför förvärvsaktiviteten under vissa tidsperioder varit<br>mer intensiv än under andra perioder.</p>
<p>På makronivå anförs i stället teorier om vilka faktorer som -<br>gemensamt för hela eller stora delar av näringslivet - skapar de på<br>mikronivå nödvändiga betingelserna för företagsförvärv. Flera studier på<br>makronivå har påvisat ett positivt samband mellan den allmänna<br>ekonomiska aktiviteten i samhället och antalet företagsförvärv. Ett<br>positivt samband har också fastställts mellan den allmänna<br>kursutvecklingen på aktiemarknaden och förvärvsaktiviteten i<br>näringslivet. Dessa studier till trots anses frågan om förvärvsvågomas<br>orsaker alltjämt vara ett olöst problem inom den ekonomiska<br>forskningen.</p>
<p>Företagsförvärv under perioden 1970 - 1988</p>
<p>Den ökade förvärvsaktivitet som kunnat konstateras för 1960-talets sista<br>år fortsatte under 1970-talets första hälft. Under perioden 1970 - 1988<br>genomfördes drygt 12 000 företagsförvärv i det svenska näringslivet. Det<br>årliga antalet företagsförvärv i hela näringslivet ökade successivt från<br>drygt 300 år 1970 till drygt 800 år 1975, för att under decenniets senare<br>del ligga på en något lägre nivå, omkring 600 förvärv per år.</p>
<p>Under 1980-talets första år ökade förvärvsaktiviteten åter och år 1983<br>registrerades drygt 1 000 förvärv. Därefter gick det årliga antalet förvärv<br>tillbaka. År 1988 genomfördes i svenskt näringsliv 694 företagsförvärv.<br>Flertalet förvärv avsåg sysselsättningsmässigt små företag och det är i<br>allt väsentligt den typen av förvärv som förklarar de antalsmässiga<br>fluktuationerna i förvärvsaktiviteten mellan olika år. Det föreligger inte<br>något entydigt samband mellan antalet förvärv och antalet anställda som<br>under olika år berörts av förvärven. En uppgång i antalet förvärv har vid<br>flera tillfallen sammanfallit med en nedgång i antalet anställda som<br>berörts av förvärven och vice versa. Under den senare delen av 1980-talet<br>har antalet anställda i förvärvade företag flerdubblats trots att en påtaglig<br>tillbakagång i antalet förvärv ägt rum. Förvärven har således kommit att<br>omfatta, genomsnittligt sett, allt större företag. Det sammanlagda antalet<br>anställda i de företag som var föremål för förvärv under perioden 1970-<br>1988 uppgick till 1 296 000.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 144</p>
<p>Det kan även observeras att de allra flesta förvärv avser företag med ett<br>mycket begränsat antal anställda, medan den sysselsättningsmässiga<br>effekten av förvärven i allt väsentligt är hänförligt till ett förhållandevis<br>litet antal förvärv av storföretag.</p>
<p>Fördelas storföretagsförvärven över tiden framkommer en svag<br>antalsmässig dominans för perioden efter år 1980 och under 1980-talets<br>senare år kom företagsförvärven i påtagligt ökad utsträckning att omfatta<br>storföretag. Under år 1988 genomfördes 48 förvärv av storföretag, vilka<br>tillsammans hade drygt 200 000 anställda. Antalet anställda i de<br>förvärvade storföretagen var också genomsnittligt sett väsentligt högre<br>under 1980-talet än under periodens tidigare del. Under perioden 1980 -<br>1988 uppgick det årliga genomsnittet till 59 000 anställda, medan<br>motsvarande antal under perioden 1970 - 1979 var knappt hälften så<br>stort, omkring 25 000 anställda.</p>
<p>Företagsförvärv under 1990-talet</p>
<p>Någon officiell statistik avseende företagssamgåenden och<br>företagsförvärv under 1990-talet föreligger inte. Statistik, baserad på<br>uppgifter om kända företagsförvärv, finns att tillgå från näringslivet.<br>Denna statistik är emellertid inte heltäckande.</p>
<p>Företagssammanslagningar och företagsförvärv med utgångspunkt i<br>marknads- och produktmässiga samband.</p>
<p>Företagssamgåenden och företagsförvärv kan klassificeras med<br>utgångspunkt i marknads- och produktmässiga samband mellan de<br>berörda företagen, varvid följande kategorier kan urskiljas:</p>
<p>• horisontella förvärv - företagen är verksamma på samma geografiska<br>marknader med samma produkter.</p>
<p>• komplementära förvärv - företagen är verksamma på samma<br>geografiska marknader med likartade produkter.</p>
<p>• marknadsutvidgande förvärv - företagen är verksamma på olika<br>geografiska marknader, men med samma produkter.</p>
<p>• vertikala förvärv - företagen har ett produktmässigt samband, men är<br>verksamma inom olika led i produktions- och distributionskedjan.</p>
<p>• konglomeratförvärv - företagen saknar såväl produktmässigt som<br>marknadsmässigt samband.</p>
<p>Statens pris- och konkurrensverk (SPK) genomförde på uppdrag av<br>ägarutredningen en klassificering av angivet slag för de 364<br>storföretagsförvärv som ägde rum i svenskt näringsliv under perioden<br>1970- 1988.</p>
<p>Klassificeringen gav vid handen att 141, eller drygt en tredjedel, av de<br>364 storföretagsförvärven avsåg företag verksamma på samma<br>geografiska marknader med samma produkter, s.k. horisontella förvärv.<br>Till kategorin komplementära förvärv, vilka ofta kan vara svåra att skilja<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>34</p>
<p>från de horisontella förvärven, hänfördes 80 av de 364<br>storföretagsförvärven.</p>
<p>Ärenden enligt konkurrenslagen</p>
<p>Utredningen har redovisat att 963 företagsförvärv anmäldes till<br>Konkurrensverket under perioden den 1 juli 1993 - den 30 juli 1997.<br>Dessa fördelades enligt följande.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>1993 64 (endast andra halvåret)</p>
<p>1994 207</p>
<p>1995 260</p>
<p>1996</p>
<p>1997</p>
<p>308</p>
<p>124 (endast första halvåret)</p>
<p>Flest anmälda förvärv återfinns inom branscherna Övriga tjänster,<br>Handel samt Industri -verkstad.</p>
<p>I 33 fall av dessa beslutade verket om särskild undersökning. I 10 fall<br>gjordes s.k. frivilligt åtagande.</p>
<p>Beträffande senare statistik inkom det enligt verkets årsredovisningar<br>(totalt) 224 anmälningar under 1997 och 156 under 1998. Enligt<br>utredningen anmäldes 76 förvärv under andra halvåret 1997 (efter<br>lagändringen 1 juli 1997). Under 1998 gjorde verket tre särskilda<br>undersökningar. En av dessa ledde till åtaganden och i ett fall<br>genomfördes inte förvärvet. Därutöver lämnades åtaganden i två<br>förvärvsärenden redan under den inledande 30-dagarsfristen.</p>
<p>Verket har väckt talan i tre fall med yrkande om att förvärvet skall<br>förbjudas enligt 34 § KL. Talan har två fall ogillats av Stockholms<br>tingsrätt (Konkurrensverket mot Skandinaviska Filmlaboratorier Holding<br>AB m.fl. samt Konkurrensverket mot Optiroc Group AB). Den senare<br>domen överklagades av verket till Marknadsdomstolen. Domstolen<br>lämnade verkets överklagande utan bifall. Beträffande det tredje fallet<br>gjorde företaget ett åtagande sedan verket väckt talan i Stockholms<br>tingsrätt (Konkurrensverket mot Selecta AB). Efter att verket justerat sin<br>talan biföll tingsrätten verkets talan och ålade företaget vid vite att<br>fullgöra sitt åtagande.</p>
<p>35</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<h2>Regeringens förslag till regler om prövning<br>av företagskoncentration</h2>
<h3>5.1 Behovet av kontrollregler på området</h3>
<p>Regeringens bedömning: Konkurrensrättsliga regler om kontroll av<br>företagsförvärv bör finnas även i fortsättningen och prövningen bör<br>utvidgas till att omfatta företagskoncentrationer.</p>
<p>Utredningens bedömning: Utredningen har undersökt det empiriska<br>underlaget för en utvärdering av konkurrensrättsliga regler om kontroll<br>av företagskoncentration och konstaterar att det är magert. De<br>regelsystem som nu gäller i skilda länder synes i huvudsak vara grundade<br>på allmänna ekonomiska teorier och överväganden om risker med<br>koncentrationen i näringslivet. Förvånansvärt fa undersökningar i<br>ekonomisk-vetenskapliga former av själva regelsystemen, deras<br>tillämpning och effekter finns att tillgå. Utredningen har inte funnit några<br>definitiva svar på frågorna om samhällsekonomiska verkningar av olika<br>kontrollsystem i tillgängligt vetenskapligt material.</p>
<p>Utredningen har försökt belysa den ekonomisk-vetenskapliga,<br>teoretiska och erfarenhetsmässiga grunden för regler om<br>förvärvskontroll. Detta har skett främst genom expertstudier. Studierna,<br>som bl.a. avser effekter av de svenska regler om förvärvskontroll som har<br>funnits sedan 1982, bestyrker att företagskoncentrationer i vissa fall har<br>effekter som bör motverkas från allmän synpunkt. Som helhet ger<br>studierna emellertid också en klar bild av att det är mycket svårt att ange<br>allmängiltiga grunder och preciserade regler för en förvärvsprövning.<br>Många olika förhållanden i de enskilda fallen måste beaktas vid en<br>bedömning av om det kan finnas anledning för konkurrensmyndighetema<br>att ingripa och hur detta i så fall bör ske, anför utredningen ytterligare.</p>
<p>Frågorna om företagskoncentration och om grunden till lagregler för<br>kontroll av denna koncentration har mera utförligt behandlats i tidigare<br>lagstiftningssammanhang. Det material som genom expertstudiema och i<br>övrigt har kommit fram under utredningen ger, enligt utredningen,<br>ytterligare stöd för uppfattningen att lagregler om kontroll av<br>företagskoncentrationer behövs. Även om det ekonomisk-vetenskapliga<br>underlaget för lagstiftningen inte är helt klargörande, måste antas att<br>kontrollregler har betydande positiva effekter genom att<br>koncentrationsåtgärder som är klart olämpliga från konkurrenssynpunkt<br>kan förhindras. Reglerna kan i detta avseende även ha en betydelsefull<br>preventiv effekt.</p>
<p>Den ekonomiska bakgrunden till lagstiftningen har knappast förändrats<br>väsentligt under senare år. Den viktigaste förändringen är sannolikt den<br></p>
<p>36</p>
<p>alltmer ökande internationaliseringen, bl.a. genom att Sverige blivit<br>medlem i Europeiska unionen, men även genom den mera allmänna s.k.<br>globaliseringen. Dessa forändringar talar snarast för att nationella regler<br>bör fa minskad betydelse och att kontroll i högre grad bör utövas enligt<br>internationella regelsystem. Det är dock tveksamt i vad mån sådana<br>system kan på ett effektivt sätt ersätta nationella regler i fråga om mera<br>lokalt begränsade marknader. I varje fall har inte marknadsintegrationen,<br>eller uppbyggnaden av EG:s eller andra internationella regler, ännu nått<br>ett stadium då detta är aktuellt. Till stöd för lagregler om kontroll av<br>företagskoncentrationer kan också åberopas den internationella<br>utvecklingen i fråga om lagstiftning på området. Allt flera länder inför<br>kontrollregler av detta slag, och de för EG gemensamma reglerna<br>utvecklas fortlöpande och tillämpas också på ett verkningsfullt sätt.<br>Denna tillämpning bygger i viss mån på att det finns liknande nationella<br>regelsystem i medlemsländer.</p>
<p>De skäl som, enligt utredningen, kan anföras mot lagregler om kontroll<br>av företagskoncentrationer torde i huvudsak vara den generella oklarhet<br>som finns beträffande lagstiftningens verkningar, särskilt osäkerheten om<br>vilka effekter på näringslivets struktur som i det enskilda fallet kommer<br>att följa av att en koncentrationsåtgärd förbjuds respektive tillåts. Till<br>detta kommer svårigheterna att i de enskilda fallen göra de<br>framtidsinriktade ekonomiska bedömningar som måste ankomma på de<br>tillämpande organen.</p>
<p>Också de kostnader som ett kontrollsystem innebär för det allmänna<br>och för näringslivet kan anföras som skäl mot en lagstiftning.</p>
<p>Utredningens slutliga bedömning är att nu angivna skäl mot lagregler<br>om koncentrationskontroll dock knappast väger så tungt att de bör leda<br>till en annan principiell syn på lagstiftningsfrågan än den som ligger till<br>grund för KL. Slutsatsen blir alltså att regler om kontroll av<br>företagskoncentrationer alltjämt skall ingå i KL. Med hänsyn till den<br>osäkerhet som råder om de ekonomiska bedömningarna och effekterna<br>av olika ingripanden bör dock prövningen gälla endast större<br>koncentrationer. Vidare bör ingripanden ske bara i fall som har stor<br>ekonomisk vikt från samhällssynpunkt och där bedömningen är relativt<br>säker. Dessa principer torde inte avvika väsentligt från dem som ligger<br>till grund för KL:s nuvarande regler om kontroll av företagsförvärv.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Posten AB och<br>Konsumentverket delar bedömningen att en konkurrensrättslig kontroll av<br>företagsförvärv alltjämt behövs. Konkurrensverket, Finansinspektionen,<br>Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt och Lagerlöf & Leman<br>Advokatbyrå har inget att erinra mot utredningens grundläggande analys<br>som rör behovet av förvärvsregler av den typ som KL innehåller, främst<br>kontroll av större företagskoncentrationer.</p>
<p>Telia AB påpekar att det förhållandet att reglerna har negativa effekter<br>som kan beläggas samtidigt som dess positiva effekter är svårare att<br>belägga bör, om förvärvskontrollsregler anses nödvändiga, beaktas i<br>utformandet av dessa regler. Lantbrukarnas Riksförbund ifrågasätter<br>behovet av nationella förvärvsregler.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>37</p>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen anser att ett regelverk om<br>kontroll av företagsförvärv är viktigt och bidrar till en effektiv<br>konkurrens till nytta för samhällsekonomin och konsumenterna.<br>Regelverket har stor betydelse inte minst preventivt för att motverka att<br>sådana företagskoncentrationer uppkommer som hämmar konkurrensen<br>på ett sätt som är skadligt i ett långsiktigt samhällsperspektiv. Av dessa<br>skäl och på de grunder som i övrigt åberopades vid införandet av den<br>nuvarande ordningen bör regler för kontroll av uppkomsten eller<br>förstärkandet av sådana företagskoncentrationer även i fortsättningen<br>finnas i KL. Såsom utredningen funnit och som motiveras i avsnittet 5.2<br>bör prövningen utvidgas till att omfatta också andra former av<br>företagskoncentrationer än rena företagsförvärv.</p>
<p>Som berörts är dock problem förknippade med ett kontrollsystem av<br>detta slag, enligt vad som ligger i sakens natur. Därför anser regeringen<br>det mycket angeläget att över hela faltet pröva vilka förbättringar som är<br>möjliga för ökad effektivisering, rättssäkerhet och genomströmning i<br>kontrollsystemet. Särskilt handläggningsförfarandet träder därvid i<br>förgrunden. Regeringen redovisar på den punkten särskilda förslag i det<br>följande (avsnitt 5.9).</p>
<h3>5.2 En övergång till begreppet företagskoncentration</h3>
<p>Regeringens förslag: Konkurrenslagens regler om kontroll av<br>företagsförvärv ändras efter förebild från EG-rätten till att avse kontroll<br>av företagskoncentration.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: I princip alla remissinstanser som yttrat sig<br>tillstyrker utredningens förslag.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>EG-rättens regler om kontroll av företagskoncentrationer</p>
<p>Genom rådets förordning 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll<br>av företagskoncentrationer har införts ett särskilt system för kontroll av<br>företagskoncentrationer inom EU. I förordningen anges inledningsvis att<br>avskaffandet av gränserna inom gemenskapen medför betydande<br>strukturförändringar - särskilt i form av företagskoncentrationer - inom<br>gemenskapens näringsliv. Behovet att upprätthålla och utveckla en<br>effektiv konkurrens och säkerställa att omstruktureringsprocessen på<br>längre sikt inte skadar konkurrensen inom gemenskapen gör det<br>nödvändigt att fastställa om en företagskoncentration med<br>gemenskapsdimension är förenlig med den gemensamma marknaden.</p>
<p>Fördelningen av ärenden mellan gemenskapen och medlemsstaterna<br>inom området för koncentrationskontrollen bygger på samma principer<br>som ligger till grund för begreppet subsidiaritet. Enligt denna princip bör<br>åtgärder vidtas på den jurisdiktionsnivå som är mest lämpad med hänsyn<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>38</p>
<p>till de mål som skall uppnås och de medel som står gemenskapen och<br>medlemsstaterna till buds. Regelsystemet syftar till att möjliggöra en<br>effektiv kontroll av företagskoncentrationer som har<br>gemenskapsdimension med avseende på deras verkningar på<br>konkurrensstrukturen inom gemenskapen. Bestämmelserna riktar sig mot<br>företagskoncentrationer som innebär strukturförändringar vars<br>verkningar på marknaden sträcker sig utöver en enskild medlemsstats<br>gränser och som påtagligt kan hämma en effektiv konkurrens inom den<br>gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den. Prövningen syftar<br>härvid till att fastställa om en företagskoncentration med<br>gemenskapsdimension skall anses vara förenlig med den gemensamma<br>marknaden. Prövningen knyter an till begreppet koncentration, dvs.<br>sådana transaktioner som medför varaktiga strukturförändringar på<br>marknaden. Själva transaktionstypen är därför av underordnad betydelse.<br>Det är koncentrationsökningen och dess påverkan på<br>konkurrensstrukturen på marknaden som är föremål för bedömningen. En<br>koncentration med gemenskapsdimension som skapar eller förstärker en<br>dominerande ställning och som medför att den effektiva konkurrensen<br>inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt<br>hämmas anses oförenlig med den gemensamma marknaden.</p>
<p>Tillämpningsområdet avgränsas utifrån de berörda företagens<br>geografiska verksamhetsområden och omsättning. Koncentrationer som<br>inte överstiger i förordningen angivna tröskelvärden är underkastade<br>nationell kontroll, under förutsättning att sådan finns i den berörda<br>medlemsstaten.</p>
<p>Medlemsstaterna får inte tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning<br>på koncentrationer med gemenskapsdimension. Två undantag medges<br>från denna huvudregel. En medlemsstat far vidta de åtgärder som är<br>nödvändiga för att kunna förbereda en begäran om att en koncentration<br>med gemenskapsdimension, helt eller delvis, skall hänskjutas till<br>medlemsstaten i fråga enligt artikel 9. En medlemsstat får även vidta<br>åtgärder som enligt dess nationella lagstiftning är nödvändiga för att<br>säkerställa vissa andra skyddsintressen (allmän säkerhet, mediernas<br>mångfald, m.m.). Europeiska kommissionen (kommissionen) har det<br>övergripande ansvaret för kontroll och prövning av koncentrationer.<br>Kontrollen bygger på principen om obligatorisk anmälan av en<br>koncentration med gemenskapsdimension innan den äger rum. En<br>koncentration som faller inom förordningens tillämpningsområde skall<br>anmälas till kommissionen för prövning inom i förordningen närmare<br>angivna tidsfrister. Beskrivningen som följer bygger på<br>koncentrationsförordningen och de nya tillkännagivanden som<br>kommissionen publicerat i anslutning till att ändringar genomfördes i<br>koncentrationsförordningen (se EGT C 66, 2.3.1998).</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>39</p>
<p>Begreppet koncentration</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Med begreppet koncentration avses i koncentrationsförordningens<br>mening endast sådana transaktioner som medför en varaktig förändring<br>av de berörda företagens struktur.</p>
<p>I artikel 3.1 i koncentrationsförordningen ges en definition av när en<br>koncentration skall anses föreligga.</p>
<p>Artikel 3:1</p>
<p>En koncentration skall anses föreligga om</p>
<p>a) två eller flera tidigare självständiga företag slås samman, eller</p>
<p>b) en eller flera personer, som redan kontrollerar minst ett företag,<br>eller</p>
<p>-ett eller flera företag</p>
<p>antingen genom förvärv av värdepapper eller tillgångar, genom avtal eller<br>på annat sätt direkt eller indirekt far kontroll över ett helt eller flera<br>företag eller delar därav.</p>
<p>Av denna bestämmelse följer att en koncentration skall anses föreligga<br>om två eller flera tidigare självständiga företag slås samman till ett<br>företag eller om en transaktion medför en förändring av kontrollen över<br>ett eller flera företag eller delar därav. Sådana transaktioner som äger<br>rum mellan personer eller företag inom en grupp av företag och som inte<br>medför någon förändring av kontrollen över det berörda företaget är<br>normalt endast att betrakta som en form av intern omstrukturering inom<br>företagsgruppen och därför inte någon koncentration i förordningens<br>mening. Med begreppet ”person” avses i detta sammanhang inte bara<br>fysiska personer utan även juridiska personer och offentligrättsliga<br>subjekt.</p>
<p>Även transaktioner som innebär att ett offentligt företag slås samman<br>med ett annat företag som kontrolleras av samma stat eller förvärvar ett<br>sådant företag kan falla under förordningens tillämpningsområde. Av<br>betydelse för bedömningen är om företagen tillhör samma holdingbolag<br>och om de omfattas av en samordnad strategi eller inte, dvs. om<br>företagen kan anses ingå i samma ekonomiska enhet. Om företagen<br>tidigare ingick i eller utgjorde självständiga ekonomiska enheter med<br>självständig beslutanderätt anses transaktionen utgöra en koncentration<br>och inte en intern omstrukturering. Företagen torde emellertid sakna en<br>sådan självständig beslutanderätt om de tillhör samma holdingföretag. I<br>bestämmelsen definieras begreppet kontroll som ”möjlighet att utöva ett<br>bestämmande inflytande”, vilket innebär att ett faktiskt utnyttjande av<br>detta inflytande inte behöver föreligga för att en koncentration skall anses<br>uppstå. Vidare kan förvärv av kontroll föreligga även om detta inte är<br>parternas uttalade avsikt. Kommissionen har i ett tillkännagivande<br>behandlat den närmare innebörden av begreppet koncentration. I<br>tillkännagivandet redogörs för kommissionens tolkning av begreppet<br>koncentration enligt artikel 3 och de principer som tillämpas av</p>
<p>40</p>
<p>kommissionen i dess beslutspraxis. Tillkännagivandet behandlar därvid i<br>huvudsak artiklarna 3.1, 3.3, 3.4 och 3.5.</p>
<p>Enligt artikel 3.2 i koncentrationsförordningen utgör bildandet av ett<br>gemensamt företag som på varaktig basis fyller en autonom ekonomisk<br>enhets samtliga funktioner en koncentration. Gemensamma företag<br>behandlas särskilt i avsnitt 5.3.</p>
<p>Sammanslagning av tidigare självständiga företag</p>
<p>Enligt artikel 3.1 a skall en koncentration anses föreligga om två eller<br>flera tidigare självständiga företag slås samman och bildar ett nytt<br>företag och därvid upphör att vara skilda juridiska personer. En<br>koncentration kan också föreligga om ett företag förvärvas av ett annat<br>och därigenom upphör som juridisk person. En koncentration i<br>förordningens mening kan även föreligga om en sammanslagning av<br>tidigare självständiga företags verksamheter får till följd att en<br>ekonomisk enhet bildas. Så kan vara fallet när två eller flera företag som,<br>utan att förlora sin ställning som juridiska personer, avtalar att etablera<br>en gemensam ekonomisk ledning och förfarandet leder till att de berörda<br>företagen de facto slås samman och att en verklig och gemensam<br>ekonomisk enhet bildas. En förutsättning för att kunna fastställa att en<br>gemensam ekonomisk enhet har bildats är att det förekommer en<br>gemensam och permanent ekonomisk ledning. Andra faktorer av<br>betydelse för bedömningen kan vara förekomsten av resultatutjämning<br>och solidariskt ansvar mellan företagen. En sådan faktisk<br>sammanslagning kan även förstärkas genom korsägande mellan företag<br>som ingår i den ekonomiska enheten.</p>
<p>Förvärv av kontroll</p>
<p>I artikel 3.1 b anges att en koncentration skall anses föreligga om ett<br>eller flera företag, eller en eller flera personer som redan kontrollerar<br>minst ett företag, antingen genom köp av värdepapper eller tillgångar,<br>genom avtal eller på annat sätt, får kontroll över ett annat företag eller<br>delar av ett företag. Förvärv av kontroll kan därvid avse ett eller flera<br>företag som är juridiska personer, dessa juridiska personers tillgångar<br>eller vissa delar av dessa tillgångar. Tillgångarna i fråga, som kan utgöras<br>av varumärken eller licenser, måste kunna kopplas till en verksamhet<br>som kan tillskrivas en bestämd omsättning.</p>
<p>Begreppet kontroll enligt koncentrationsförordningen kan skilja sig<br>från det begrepp som tillämpas på andra lagstiftningsområden, bl.a. i<br>fråga om tillsynsregler, beskattning, flygtransporter, media, m.m. I den<br>nationella lagstiftningen i en medlemsstat kan föreskrivas särskilda regler<br>rörande strukturen på ett företags beslutsorgan och särskilt arbetstagarnas<br>rätt att företrädas. Även om dessa regler ibland ger andra personer än<br>aktieägarna en viss kontroll, omfattar begreppet kontroll enligt<br>koncentrationsförordningen enbart de sätt att utöva inflytande som<br>normalt tillkommer företagets ägare. De befogenheter som en stat utövar<br>i egenskap av offentlig myndighet och inte som aktieägare utgör inte</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>41</p>
<p>kontroll enligt förordningen om de är begränsade till att enbart avse<br>skyddet av allmänintresset, eftersom de varken har som syfte eller följd<br>att göra det möjligt for staten i fråga att utöva bestämmande inflytande på<br>företagets verksamhet.</p>
<p>Innebörden av begreppet kontroll</p>
<p>Som nämnts förvärvas kontroll normalt av företag eller personer som är<br>innehavare av rättigheter eller berättigade till rättigheter som ger kontroll.<br>I artikel 3.3 anges närmare hur kontroll över ett företag uppnås.</p>
<p>Artikel 3.3</p>
<p>Enligt denna förordning uppnås kontroll genom rättigheter eller avtal eller<br>på andra sätt som, antingen var for sig eller tillsammans och med hänsyn<br>till alla faktiska och rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett<br>bestämmande inflytande på ett företag, särskilt genom</p>
<p>a) äganderätt eller rätt att använda ett företags samtliga tillgångar eller<br>en del av dessa,</p>
<p>b) rättigheter eller avtal som ger ett bestämmande inflytande på<br>sammansättningen av företagets organ och dess röstning eller beslut.</p>
<p>Huruvida en transaktion skall anses innebära att kontroll över ett<br>företag uppnås prövas mot bakgrund av alla rättsliga och faktiska<br>omständigheter i det enskilda fallet. Förvärv av äganderätt och<br>förekomsten av aktieägaravtal torde därvid i många fall utgöra<br>omständigheter av särskild betydelse for prövningen. Vidare kan<br>förekomsten av rent ekonomiska förbindelser mellan parterna vara av<br>betydelse i sammanhanget. Ekonomiska beroenden mellan företag kan i<br>vissa fall leda till att faktisk kontroll över ett företag uppnås, t.ex. om<br>omfattande och långfristiga leveransavtal eller krediter, som beviljats av<br>leverantörerna eller kunderna, tillsammans med andra strukturella band<br>medför ett bestämmande inflytande över det andra företaget föreligger.</p>
<p>I artikel 3.4 anges den krets av personer eller företag som i<br>förordningens mening anses kunna förvärva kontroll över ett företag.</p>
<p>Artikel 3.4</p>
<p>Kontroll förvärvas av personer eller företag som</p>
<p>a) är innehavare av rättigheterna eller berättigade till rättigheter enligt<br>de berörda avtalen, eller</p>
<p>b) utan att vara innehavare av rättigheterna eller berättigade till<br>rättigheter enligt sådana avtal har befogenhet att utöva de rättigheter som<br>grundar sig på dessa.</p>
<p>I artikel 3.4 b anges att det kan inträffa att den rättsliga innehavaren av<br>en kontrollpost inte är den person eller det företag som innehar den<br>faktiska befogenheten att utöva de rättigheter som denna kontrollpost ger.<br>Så kan vara fallet exempelvis om ett företag använt ett annat företag eller<br>en annan person för att förvärva en kontrollpost och, utan att i rättslig<br>mening vara innehavare av de rättigheter som denna kontrollpost kan ge,<br>utövar dessa rättigheter via det andra företaget eller tredje man. Kontroll<br>kan i sådana fall anses förvärvad av det bakomliggande företaget, som</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>42</p>
<p>utövar den faktiska kontrollen över ”målföretaget”. Bevis om<br>finansieringskällor och släktband utgör omständigheter som kan visa pä<br>att denna typ av indirekt kontroll föreligger.</p>
<h4>Skälen for regeringens förslag</h4>
<p>En övergång till begreppet företagskoncentration</p>
<p>Utredningen anför att regelsystemet inom EG har varit mönsterbildande<br>på senare år och har starkt påverkat nya nationella lagar i Europa (t.ex. i<br>Spanien, Italien, Belgien och Finland). Främst i USA, Storbritannien och<br>Tyskland finns äldre regelsystem. De olika ländernas lagregler har<br>nationella särdrag av olika slag.</p>
<p>För att behålla nuvarande regler talar, enligt utredningen, framför allt<br>att begreppet företagsförvärv är förhållandevis klart avgränsat och har<br>belysts i många ärenden hos Konkurrensverket under tillämpningen<br>hittills av KL.</p>
<p>Enligt utredningen finns det dock även skäl som talar mot användning<br>av begreppet. Bl.a. kan det anses för snävt genom att det inte omfattar<br>koncentrationsåtgärder av annat slag än förvärv. Det är å andra sidan för<br>vitt i den meningen att det även innefattar förvärv som är ointressanta<br>från kontrollsynpunkt därför att de inte innebär varaktiga<br>strukturförändringar. Begreppet koncentration har en mera komplicerad<br>innebörd, vilket kan tala emot att det förs in i KL. Vidare måste det enligt<br>utredningen uppmärksammas att marknadsmakt och skadliga effekter<br>kan skapas genom andra koncentrationsåtgärder än äganderättsövergång<br>samt att KL i övrigt är till väsentlig del konstruerad efter förebild av EG-<br>rätten. Enligt utredningen kan det därför vara naturligt att en förändring<br>av regelsystemet i fråga om företagsförvärv också innebär ett närmande<br>till EG:s motsvarande regler. Begreppet koncentration är vedertaget i<br>EG:s regelsystem och dess användning där skapar, såvitt känt, inga<br>allvarliga tillämpningsproblem. EG-begreppen torde under alla<br>förhållanden ha betydelse i ärenden enligt KL och vara väl kända av<br>svenska konkurrensrättsexperter. En ökad harmonisering med EG:s<br>terminologi underlättar sannolikt tillämpningen av<br>koncentrationskontrollreglema i såväl Sverige som EG, och den<br>samverkan mellan nationella myndigheter och EG-organ som är förutsatt<br>i EG-systemet.</p>
<p>Regeringen delar i allt väsentligt utredningens bedömningar i dessa<br>avseenden och föreslår därför en övergång till EG:s<br>koncentrationsbegrepp. Särskilt vill regeringen framhålla att den<br>föreslagna övergången är viktig för företagen och att det är av stort värde<br>att de svenska reglerna utformas i nära överensstämmelse med vad som<br>gäller inom gemenskapsrätten.</p>
<p>När det sedan gäller själva tekniken för en sådan övergång till det<br>gemenskapsrättsliga begreppet koncentration finns det anledning att<br>erinra om vad regeringen uttalade i förarbetena till KL (prop 1992/93:56)<br>i fråga om övergången till de materiella förbudsreglema i 6 och 19 §§<br>KL. Där anfördes, som tidigare nämnts, att avsikten var att så långt som</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>43</p>
<p>det är möjligt uppnå materiell rättslikhet med EG-fordragets<br>konkurrensregler. Därför ansågs det att motivskrivningen borde hållas på<br>ett relativt allmänt plan för att inte hindra en dynamisk rättsutveckling på<br>området på samma sätt som sker i EG-rätten och i andra länder med<br>likartade rättssystem. Inom EG-rätten har EG-domstolens praxis stor<br>betydelse för att bestämma konkurrensreglernas räckvidd. Vid införandet<br>av KL uttalades att EG-rättslig praxis bör fa stor betydelse. I fråga om de<br>nu föreslagna reglerna om företagskoncentration bör gemenskapsrättens<br>rättspraxis i fråga om koncentrationskontrollen på ett likartat sätt fa<br>motsvarande betydelse för tolkningen av det svenska regelverket.<br>Rättspraxis bör vidare kunna utvecklas med EG-rätten som grund.<br>Närmare vägledning om hur kommissionen tolkar rättsläget i fråga om<br>gemenskapsrättens innebörd ges i kommissionens olika<br>tillkännagivanden som publicerats i anslutning till ändringar som gjordes<br>i koncentrationsförordningen.</p>
<p>Det kan nämnas att Lagrådet ansett ett sådant tillvägagångssätt vara<br>riktigt. Se Lagrådets yttrande bilaga 5.</p>
<p>Utredningen har pekat på att reglerna dock måste omarbetas<br>lagtekniskt och uttalat att det i och för sig är önskvärt att förvärvsreglerna<br>har en enklare och klarare lydelse än vad som är fallet med EG-reglema.<br>Men det är knappast möjligt att formulera reglerna i KL väsentligt<br>annorlunda, om man skall uppnå målet att harmonisera systemen och<br>reglernas sakinnehåll. Formuleringen kan enligt utredningen ske i stort<br>sett efter det mönster som skisserats i utredningens delbetänkande<br>Konkurrenslagen 1993-1996 (SOU 1997:20). Utredningen anser dock att<br>avsevärda förkortningar av själva lagtexten är möjliga och lämpliga, även<br>om den enligt utredningen avses ha samma innehåll som EG:s regler.</p>
<p>Regeringen instämmer i huvudsak i utredningens slutsatser men anser<br>att bl.a. prövning av s.k. accessoriska begränsningar bör regleras direkt i<br>KL. Till detta och andra därmed sammanhängande frågor återkommer<br>regeringen i det följande.</p>
<p>Förkortningar som utredningen har gjort omfattar vissa särregler i<br>koncentrationsförordningen genom vilka EG-rätten undantar två speciella<br>situationer från vad som annars skulle omfattas av begreppet<br>koncentration. Den ena regleras i artikel 3 punkten 5 a i<br>koncentrationsförordningen och avser läget när finansinstitut eller<br>försäkringsbolag tillfälligt innehar värdepapper som de förvärvat i ett<br>företag i avsikt att vidareförsälja dem. Undantaget gäller endast under<br>vissa villkor. Den andra situationen regleras i artikel 3 punkt 5 b och c i<br>koncentrationsförordningen. Enligt vad som där anges omfattar<br>koncentrationsbegreppet inte kontroll som förvärvas av en tjänsteman<br>som avses i artikel 3 punkt 5 b, och inte heller speciella transaktioner<br>som genomförs av vissa finansiella holdingbolag. Även här föreskrivs<br>villkor e.d. för att undantaget skall gälla.</p>
<p>Utredningen har inte föreslagit motsvarande regler för svensk del.<br>Enligt regeringens uppfattning skulle regler av detta slag avsevärt<br>komplicera lagstiftningen och bör i sak kunna undvaras. Ofta torde det<br>här inte vara fråga om någon koncentration enligt den innebörd begreppet<br>ges, eftersom transaktionerna i fråga inte kan anses innebära någon<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>44</p>
<p>varaktig förändring av de berörda företagens struktur. Det kan dock inte<br>uteslutas att företagskoncentrationsbegreppet i KL i vissa fall kan komma<br>att omfatta dessa rent formellt. I fall av detta slag måste det dock antas att<br>prövningen kan göras mycket snabbt, eftersom samma skäl som ligger<br>till grund för EG-rättens undantag torde motivera att sådana<br>företagskoncentrationer kan lämnas utan åtgärd. Regler av detta slag<br>finns av dessa skäl inte med i regeringens förslag. Det bör understrykas<br>att det är en fråga för rättstillämpningen att ta ställning till vad som i det<br>enskilda fallet utgör en företagskoncentration.</p>
<h3>5.3 Gemensamma foretag m.m.</h3>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Regeringens förslag: Gemensamma företag som på varaktig basis fyller<br>en självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner skall anses utgöra<br>en företagskoncentration på samma sätt som inom gemenskapsrätten.</p>
<p>I den utsträckning bildandet av ett gemensamt företag har till syfte<br>eller får till resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som<br>förblir självständiga skall samordningen bedömas inom ramen för<br>koncentrationsprövningen men enligt kriterierna i 6 och 8 §§.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningens förslag ligger i linje med<br>regeringens förslag, dock utan att några uttryckliga förfaranderegler<br>föreslås för prövningen av ett samordnat konkurrensbeteende mellan<br>företag som vid bildandet av ett gemensamt företag förblir självständiga.</p>
<p>Remissinstanserna: Konkurrensverket konstaterar att utredningen inte<br>föreslagit någon motsvarighet till artikel 8.3 (behandlingen av<br>gemensamma företag) i koncentrationsförordningen. Av artikeln framgår<br>att om kriterierna i artikel 81.3 (f.d. artikel 85.3) i EG-fördraget inte är<br>uppfyllda, koncentrationen skall förklaras oförenlig med den<br>gemensamma marknaden. Som verket förstår utredningens förslag<br>innebär detta att verket hos Stockholms tingsrätt skall kunna framställa<br>yrkande om förbud mot en koncentration även på den grunden att den<br>aktuella samordningen mellan sådana företag som förblir självständiga<br>strider mot 6 och 8 §§. Detta kan förväntas medföra ett ökat antal<br>stämningsansökningar till Stockholms tingsrätt. Bestämmelsen medför,<br>enligt verket, att skilda instansordningar kommer att gälla för prövningen<br>enligt 6 och 8 §§ vid koncentration och den prövning enligt 6 och 8 §§<br>som görs av Konkurrensverket i andra ärenden.</p>
<p>Bakgrund: Gemensamma företag (joint ventures) omfattar ett brett<br>spektrum av transaktioner, allt från koncentrationsliknande transaktioner<br>till samarbete för särskilda funktioner såsom forskning och utveckling,<br>tillverkning eller distribution. Begreppet koncentration definieras i<br>förordningens mening på ett sådant sätt att det endast omfattar<br>transaktioner som medför en varaktig förändring i de berörda företagens<br>struktur. Bildandet av ett gemensamt företag kan under vissa<br>förutsättningar medföra en sådan varaktig förändring av de berörda</p>
<p>45</p>
<p>företagens struktur att en koncentration i förordningens mening skall<br>anses föreligga (koncentrativt gemensamt företag).</p>
<p>I detta sammanhang kan koncentrationer ställas i kontrast till avtal som<br>har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag<br>som förblir självständiga (kooperativt gemensamt företag). De senare<br>avtalen innefattar i princip ingen varaktig förändring i företagens<br>struktur. Om sådana avtal har till syfte eller resultat att hindra, begränsa<br>eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden och<br>påverkar handeln mellan medlemsstaterna är de underkastade förbudet i<br>artikel 81.1 (f.d. artikel 85.1) i EG-fördraget. Avtalen kan därvid<br>undantas från förbudet endast om de uppfyller de kriterier som anges i<br>artikel 81.1 (f.d. artikel 85.3) i fördraget.</p>
<p>I artikel 3.2 i koncentrationsförordningen anges de kriterier som det<br>gemensamma företaget skall uppfylla för att en koncentration i<br>förordningens mening skall anses föreligga. Artikel 3.2 lyder:</p>
<p>Bildandet av ett gemensamt foretag som på varaktig basis fyller en<br>autonom ekonomisk enhets samtliga funktioner utgör en koncentration<br>enligt punkt 1 b.</p>
<p>Ett gemensamt företag som uppfyller angivna förutsättningar anses<br>utgöra ett självständigt fungerande gemensamt företag (s.k. ”full function<br>joint venture”). Kommissionen har i ett tillkännagivande behandlat den<br>närmare innebörden av begreppet ett självständigt fungerande<br>gemensamt företag (EGT C 66, 2.3.1998, s. 1.) I tillkännagivandet anges<br>följande.</p>
<p>En förutsättning för att ett företag skall anses utgöra ett gemensamt<br>företag är att företaget kontrolleras av två eller flera företag,<br>(artikel 3.1 b). Principerna för att fastställa om gemensam kontroll<br>föreligger har behandlats i det föregående (avsnittet 5.2).</p>
<p>I artikel 3.2 föreskrivs att ett gemensamt företag på varaktig basis<br>måste fylla en självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner för att<br>falla inom förordningens tillämpningsområde. Detta förutsätter<br>väsentligen att det gemensamma företaget måste vara verksamt på en<br>marknad och fylla de funktioner som normalt fylls av företag som är<br>verksamma på samma marknad. För att göra detta måste det<br>gemensamma företaget ha en ledning som är engagerad i skötseln av den<br>löpande verksamheten och ha tillgång till tillräckliga resurser i form bl.a.<br>anställda, kapital och andra tillgångar (materiella och immateriella) för<br>att på varaktig basis kunna bedriva verksamhet inom det område som<br>anges i avtalet om upprättandet av det gemensamma företaget.</p>
<p>Ett gemensamt företag som uppfyller angivna krav medför normalt en<br>varaktig förändring av de berörda företagens struktur. Ett sådant företag<br>anses därvid utgöra ett ”självständigt fungerande” gemensamt företag.</p>
<p>Ett gemensamt företag är inte självständigt fungerande om det endast<br>tar över en viss funktion inom moderföretagens affärsverksamhet utan att<br>få tillträde till marknaden. Detta kan vara fallet för sådana gemensamma<br>företag som är begränsade till forskning och utveckling eller tillverkning.<br>Sådana gemensamma företag är normalt underställda moderföretagens</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>46</p>
<p>affärsverksamhet. Detta kan även vara fallet när det gemensamma<br>företagets verksamhet huvudsakligen är begränsat till distribution eller<br>försäljning av moderföretagens produkter och företaget därför i huvudsak<br>fungerar som försäljningsagentur. Den omständigheten att det<br>gemensamma företaget använder sig av moderföretagens distributionsnät<br>eller försäljningsställen hindrar inte att det ändock kan anses som ett<br>självständigt fungerande företag, i vart fall så länge moderföretagen<br>endast fungerar som ombud för det gemensamma företaget.</p>
<p>Moderföretagens närvaro på marknader i tidigare eller senare led utgör<br>en omständighet som är av betydelse vid bedömningen av om ett<br>gemensamt företag är självständigt fungerande i de fall då denna närvaro<br>leder till betydande försäljningar eller köp mellan moderföretagen och<br>det gemensamma företaget. Den omständigheten att det gemensamma<br>företaget är beroende av försäljning till eller köp från moderföretagen<br>under en första inledningsfas anses dock normalt inte påverka det<br>gemensamma företagets självständiga funktion. En sådan inledningsfas<br>kan nämligen vara nödvändig för att etablera det gemensamma företaget<br>på marknaden. Denna fas - som kan vara beroende av de särskilda<br>förhållanden som gäller på marknaden ifråga - bör dock normalt inte<br>vara längre än tre år.</p>
<p>Om avsikten är att försäljningen från det gemensamma företaget till<br>moderföretagen skall ske på mer varaktig basis blir den avgörande frågan<br>huruvida det gemensamma företaget - oberoende av denna försäljning -<br>är inriktat på att spela en aktiv roll på marknaden. En viktig omständighet<br>vid bedömningen är därvid hur stor andel denna försäljning är av det<br>gemensamma företagets totala produktion. En annan omständighet av<br>betydelse är om försäljningen till moderföretagen sker på normala<br>handelsvillkor. Om det gemensamma företaget gör inköp från<br>moderföretagen kan företagets funktion som ett självständigt fungerande<br>företag komma att ifrågasättas, särskilt i de fall när företaget endast<br>tillför de berörda produkterna och tjänsterna ett obetydligt mervärde. I<br>dessa situationer kan företaget vara att bedöma som en gemensam<br>försäljningsagentur.</p>
<p>En handelsmarknad kännetecknas vanligen av att det finns företag som<br>är specialiserade på försäljning och distribution av olika produkter utan<br>att vara vertikalt integrerade och där olika leverantörskällor står till<br>förfogande för leverans av produkterna i fråga. Många handelsmarknader<br>kräver dessutom operatörer som investerar inom olika områden, bl.a.<br>försäljningsställen, lagerhållning och transportflottor. Om ett gemensamt<br>företag är verksamt på en handelsmarknad och fyller ett handelsföretags<br>normala funktioner på en sådan marknad är det normalt att anse som ett<br>självständigt fungerande gemensamt företag och inte som en<br>underordnad försäljningsagentur. För att utgöra ett självständigt<br>fungerande gemensamt företag på en handelsmarknad måste företaget ha<br>de nödvändiga anläggningarna och sannolikt fa en betydande del av sina<br>leveranser inte endast från sina moderföretag utan också från andra<br>konkurrerande källor. Dessutom skall det gemensamma företagets<br>verksamhet bedrivas på varaktig basis, vilket normalt kan antas vara</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>47</p>
<p>fallet om moderföretagen tilldelar det gemensamma företaget angivna Prop. 1998/99:144<br>resurser.</p>
<p>Avtal om bildande av ett gemensamt foretag innehåller ofta<br>bestämmelser om vad som skall gälla vid olika eventualiteter, t.ex. vid<br>konkurs for det gemensamma företaget eller grundläggande<br>meningsskiljaktigheter mellan moderföretagen. Avtalen kan även<br>innehålla bestämmelser om vad som skall gälla mellan parterna vid en<br>eventuell upplösning av det gemensamma företaget eller om möjligheten<br>för ett eller flera av moderföretagen att utträda ur företaget. Sådana<br>bestämmelser anses inte hindra att det gemensamma företagets<br>verksamhet skall anses bedriven på varaktig basis.</p>
<p>Motsvarande gäller även när avtalet innehåller klausuler som anger det<br>gemensamma företagets varaktighet, om denna är tillräckligt lång för att<br>medföra en varaktig förändring i de berörda foretagens struktur, eller om<br>avtalet innehåller bestämmelser om det gemensamma företagets bestånd<br>utöver denna period. Om det gemensamma företaget endast har bildats<br>for en begränsad tidsperiod anses det normalt inte bedriva verksamhet på<br>varaktig basis. Exempelvis kan detta vara fallet om det gemensamma<br>företaget har bildats för genomförandet av ett visst projekt och inte<br>kommer att delta i den efterföljande driften av projektet.</p>
<p>I artikel 2.4 ges särskilda bestämmelser för bedömningen av sådana<br>gemensamma företag som enligt artikel 3.2 anses utgöra en koncentration<br>enligt artikel 3.1 b.</p>
<p>Artikel 2.4 lyder:</p>
<p>I den utsträckning som bildandet av ett gemensamt foretag som utgör en<br>koncentration enligt artikel 3 har till syfte eller resultat att samordna<br>konkurrensbeteendet hos foretag som förblir självständiga, skall<br>samordningen bedömas enligt kriterierna i artikel 85.1 och 85.3 i<br>fordraget, i syfte att fastställa om koncentrationen är förenlig med den<br>gemensamma marknaden.</p>
<p>Vid denna bedömning skall kommissionen särskilt beakta följande:</p>
<p>- om två eller flera moderföretag samtidigt och i betydande utsträckning<br>är närvarande på samma marknad som det gemensamma företaget eller<br>på en tidigare eller senare marknad i förhållande till denna eller på en<br>angränsande marknad som har anknytning till denna marknad</p>
<p>- om den samordning som är ett direkt resultat av bildandet av det<br>gemensamma företaget ger de berörda företagen möjlighet att eliminera<br>konkurrensen när det gäller en stor del av de ifrågavarande produkterna<br>och tjänsterna.</p>
<p>Enligt femte punkten i ingressen till ändringsförordningen 1310/97<br>skall förutom den bedömning av dominerande ställning som görs enligt<br>artikel 2 i koncentrationsförordningen det gemensamma företaget<br>bedömas med tillämpning av kriterierna i artikel 81.1 och 3 (f.d. artikel<br>85.1 och 3) i den mån som en avsevärd (eng. version ”appreciable”)<br>inskränkning av konkurrensen mellan företag som förblir oberoende blir<br>den direkta konsekvensen av bildandet av det gemensamma företaget.<br>Vidare anges att om det gemensamma företagets påverkan på marknaden<br>i första hand är strukturell artikel 81 (f.d. artikel 85) därvid torde som<br></p>
<p>48</p>
<p>regel inte bli tillämplig. Om två moderföretag däremot förblir verksamma<br>på det gemensamma företagets marknad eller om bildandet av det<br>gemensamma företaget syftar till eller ger som resultat att konkurrensen<br>hindras, begränsas eller snedvrids mellan moderföretagen på angränsande<br>marknader kan emellertid artikel 81 (f.d. artikel 85) vara tillämplig.</p>
<p>Konkurrensverket har mot bakgrund av de uttalanden i motiven som<br>redovisats i avsnitt 4.2.2 intagit ståndpunkten att någon åtskillnad mellan<br>kooperativa och koncentrativa gemensamma företag - på sätt som sker i<br>gemenskapsrätten - inte kan göras vid tillämpning av KL. Detta<br>ställningstagande grundar sig bl.a. på det faktum att KL - i motsats till<br>gemenskapsrätten - inte innehåller någon uttrycklig distinktion mellan<br>kooperativa och koncentrativa gemensamma företag. I lagen ges inte<br>heller någon vägledning om förhållandet mellan reglerna om förbud mot<br>konkurrensbegränsande samarbete och reglerna om kontroll av<br>företagsförvärv. En bestämmelse i detta avseende finns däremot i<br>gemenskapsrätten. Det avgörande vid tillämpning av lagen är därför -<br>enligt verkets mening - om koncentrationen medför någon form av<br>äganderättsövergång. Denna tillämpning innebär enligt verket att såväl<br>kooperativa som koncentrativa gemensamma företag faller under lagens<br>bestämmelser om företagsförvärv om detta rekvisit är uppfyllt och<br>skyldighet att anmäla förvärvet föreligger.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Regeringen anser, som redan<br>beskrivits, att en övergång till begreppet företagskoncentration för med<br>sig flera fördelar. Bland annat har nämnts att det är av stort värde att de<br>svenska reglerna utformas i nära överensstämmelse med vad som gäller<br>inom gemenskapsrätten. Det anförda har särskild betydelse i fråga om<br>vad som bör gälla beträffande gemensamma företag. Det är av vikt för<br>företagen och de tillämpande organen att uttryckliga regler nu införs i<br>fråga om behandlingen enligt konkurrensrätten av gemensamma företag.<br>Reglerna kan utformas i nära överensstämmelse med gemenskapsrättens<br>regler. Detta innebär att reglerna bör vara utformade så att en<br>företagskoncentration anses föreligga om bildandet av ett gemensamt<br>företag på varaktig basis fyller en självständig ekonomisk enhets<br>samtliga funktioner. Koncentrativa gemensamma företag prövas med den<br>utformningen på samma sätt som andra koncentrationsåtgärder.</p>
<p>När det däremot gäller bildandet av sådana gemensamma företag som<br>utgör en företagskoncentration som har till syfte eller resultat att<br>samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga<br>(kooperativa gemensamma företag), bör samordningen bedömas efter<br>andra kriterier. Inom gemenskapsrätten prövas denna samordning mot<br>kriterierna i artikel 81.1 och 81.3 (f.d. artikel 85.1 och 85.3) i EG-<br>fördraget. Starka skäl talar för att, såsom utredningen föreslagit, ha<br>motsvarande ordning enligt KL. Därför bör en regel införas med<br>innebörden att i den utsträckning bildandet av ett gemensamt företag har<br>till syfte eller får till resultat att samordna konkurrensbeteendet hos<br>företag som förblir självständiga, samordningen skall bedömas enligt<br>kriterierna i 6 och 8 §§.</p>
<p>Vid remissbehandlingen har den praktiska hanteringen av sådana<br>situationer belysts av Konkurrensverket. Det är här av vikt att det<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>49</p>
<p>samordnade konkurrensbeteendet mellan de självständiga företagen<br>prövas inom ramen för samma procedur som själva<br>företagskoncentrationen prövas. Beträffande denna fråga och andra nära<br>sammanhängande frågor hänvisas till avsnitt 5.6.</p>
<h3>5.4 Kontrollområdet</h3>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Regeringens bedömning: Den nuvarande konstruktionen med<br>tröskelvärden i form av omsättningsgränser bör behållas som<br>avgränsning av kontrollområdet. Den nuvarande omsättningsgränsen fyra<br>miljarder kronor bör finnas kvar.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.<br>Remissinstanserna: I princip alla remissinstanser som yttrat sig delar<br>utredningens bedömning.</p>
<h4>Skälen for regeringens bedömning</h4>
<p>I motiven till KL framhålls att man bör se kontrollen av företagsförvärv<br>som en undantagsåtgärd och att bara vissa större företagsförvärv bör bli<br>föremål för prövning. För att identifiera de transaktioner som kan<br>medföra effekter på konkurrenssituationen på marknaden och<br>samhällsekonomin tillämpas tröskelvärden i form av företagens<br>omsättning. Härigenom kan mätas den ekonomiska styrkan hos de<br>berörda företagen såsom den återspeglas av respektive företags<br>omsättning, oavsett inom vilken sektor denna omsättning har uppnåtts<br>eller om dessa sektorer överhuvudtaget kommer att beröras av den<br>ifrågavarande transaktionen. Omsättningen utgör därvid en måttstock på<br>de ekonomiska resurser och den verksamhet som slås samman genom<br>förvärvet genom att den omfattar parternas omsättning inom alla<br>verksamhetsområden, och inte endast dem som direkt berörs av<br>förvärvet. Det bör således framhållas att det i detta sammanhang inte är<br>fråga om att bedöma marknadsställningen för parterna eller de direkta<br>effekterna av förvärvet.</p>
<p>Genom att tröskelvärdet är rent kvantitativt, eftersom det endast<br>baseras på omsättningen, uppnås fördelen att regeln är förhållandevis<br>enkel att tillämpa både for konkurrensmyndighetema och de företag som<br>är involverade i den aktuella transaktionen. Det innebär också att<br>företagen förhållandevis snabbt kan få besked om transaktionen faller<br>inom kontrollområdet eller inte. Svårigheten i många fall att enkelt och<br>inom rimlig tid bestämma den relevanta marknaden och ett företags andel<br>i olika typer av transaktioner talar mot att använda sådana kriterier som<br>urvalsmetod för vilka företagsförvärv/foretagskoncentrationer som faller<br>inom kontrollområdet.</p>
<p>Eftersom ett ingripande mot en företagskoncentration kan medföra<br>långtgående rättsverkningar for såväl parterna som tredje man kvarstår,<br>enligt regeringens mening de skäl som tidigare framförts för att i lagen<br></p>
<p>50</p>
<p>ange gränserna for kontrollområdet. Därvid bör nuvarande konstruktion Prop. 1998/99:144<br>med tröskelvärden i form av omsättningsgränser behållas.</p>
<p>Utredningen har vidare uttalat att det skulle möta stora<br>avgränsningsproblem och inte te sig som en framkomlig väg att<br>därutöver söka i själva lagen ange undantag for olika typer av<br>företagskoncentrationer som kan antas sakna betydelse från<br>konkurrenssynpunkt. Regeringen delar denna bedömning. För att minska<br>de i avsnittet 5.1 redovisade problem som är förknippade med kontroll av<br>strukturomvandlingen måste, enligt regeringens mening, lösningar sökas<br>i andra former. I avsnittet 5.8 redovisas i det avseendet förenklingar m.m.<br>av anmälnings- och handläggningsförfarandet för vissa typer av ärenden<br>som rör företagskoncentrationer, bl.a. sådana företagskoncentrationer<br>som kan antas sakna betydelse för konkurrensen på marknaden.</p>
<p>Gränser för kontrollområdet</p>
<p>När KL infördes 1993 avgränsades tillämpningsområdet för kontroll av<br>företagsförvärv till att avse sådana förvärv där företagens sammanlagda<br>omsättning uppgår till minst fyra miljarder kronor. Viss kritik har riktats<br>mot denna nivå på omsättningsgränsen och därvid har framlagts förslag<br>om att nivån bör höjas. En analys av Statistiska Centralbyråns<br>kartläggning av inom landet verksamma företag visar att endast ett<br>begränsat antal företag har en omsättning som överstiger fyra miljarder<br>kronor, vilket kan antas ha sin grund i förekomsten av olika<br>branschstrukturer. Det kan även noteras att inom vissa branscher saknas<br>företag som uppnår denna omsättningsnivå. Gällande ordning medför<br>således differentierade täckningsgrader för olika branscher i fråga om<br>själva kontrollområdet. Erfarenheterna visar att förvärvsaktiviteten<br>varierar med tiden och att vissa perioder kännetecknas av högre<br>förvärvsaktivitet än andra perioder. Detta kan ha sin förklaring i en rad<br>olika faktorer, bl.a. hur den ekonomiska situationen allmänt sett<br>utvecklas eller kravet på strukturomvandling inom särskilda branscher.<br>Några förändringar av de ekonomiska förutsättningar eller av andra<br>faktorer som kan antas ha utgjort grund för nuvarande avgränsning av<br>kontrollområdet har inte framkommit i Konkurrenslagsutredningens<br>arbete. Enligt utredningen visar inte heller erfarenheterna på några<br>allvarligare tillämpningsproblem med nuvarande ordning. Regeringen<br>delar därför utredningens slutsats att det nu saknas skäl föreslå någon<br>ändring av nivån på omsättningsgränsen fyra miljarder kronor.</p>
<p>51</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>5.5</p>
<h3>Bedömningsgrunderna</h3>
<p>Regeringens förslag: En företagskoncentration skall, liksom<br>företagsförvärv enligt nuvarande regler, förbjudas om den skapar eller<br>förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är<br>ägnad att väsentligt hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv<br>konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del av det (det s.k.<br>konkurrenskriteriet).</p>
<p>Det nuvarande tilläggskravet för ett förbud att förvärvet skall vara<br>skadligt från allmän synpunkt ersätts med det nya kravet att en<br>företagskoncentration skall förbjudas endast om ett förbud kan meddelas<br>utan att väsentliga nationella säkerhets- eller försörjningsintressen<br>åsidosätts.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag i fråga<br>om konkurrenskriteriet. I fråga om tilläggskravet för att ett ingripande<br>mot en företagskoncentration skall få ske, dvs. kriterierna för den s.k.<br>skadlighetsbedömningen, anser utredningen att dessa i praktiken ligger<br>nära gemenskapsrättens bedömningsgrunder och föreslår att de skall vara<br>oförändrade.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund, Advokatfirman</p>
<p>Wesslau & Partners HB, Advokatfirman Lindahl, Posten AB och Telia<br>delar utredningens bedömning.</p>
<p>Advokatfirman Vinge KB framhåller att det vid prövningen av ett<br>företagsförvärv enligt KL görs en bedömning av om förvärvet sker på ett<br>sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Det finns inte någon<br>motsvarighet till detta bedömningskriterium i</p>
<p>koncentrationsförordningen. Det kommer därför, enligt advokatfirman,<br>att även i fortsättningen att finnas väsentliga materiella skillnader mellan<br>KL och koncentrationsförordningen. Det finns, menar man, anledning att<br>överväga om fördelarna med bl.a. denna avvikelse överväger<br>nackdelarna.</p>
<p>Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet pekar på att det<br>enligt EG-rätten saknas möjlighet att beakta en koncentrations skadlighet<br>utifrån allmänna synpunkter. I jämförelse med möjligheterna att enligt<br>svensk rätt väga in snart sagt varje annat samhällsintresse förefaller EG-<br>rätten avsevärt mer restriktiv. Fakultetsnämnden menar att det förefaller<br>mindre sannolikt att kriterier som utformats inom ramen för ÄKL, med<br>dess synnerligen restriktiva syn på förbud mot förvärv, skulle motsvara<br>EG-rättens koncentrationskontroll. Det är därför önskvärt att<br>bedömningskriterierna ändras så att en överensstämmelse med EG-rätten<br>uppnås. Ändringen bör ta sikte på att rensa bort hänvisningen till skadlig<br>från allmän synpunkt, låt vara att det kan finnas ett behov av<br>undantagsregler betingade av säkerhetsskäl, dvs. av motsvarande<br>karaktär som de i EG-rätten. Vidare bör det i KL klart anges vilka<br>faktorer som är av betydelse vid bedömningen av huruvida en<br>koncentration skall anses skapa eller förstärka en dominerande ställning</p>
<p>52</p>
<p>samt huruvida den väsentligt hämmar den effektiva konkurrensen.<br>Anvisningarna bör lämpligen utformas i nära anslutning till de regler<br>som gäller enligt koncentrationsförordningen. Ett borttagande av<br>hänvisningen till skadlighet från allmän synpunkt skulle medföra att KL<br>har såsom övergripande målsättning konkurrensen utan hänsynstagande<br>till andra samhällsintressen. I den utsträckning som KL verksamt skall<br>kunna bidra till den effektivitetshöjning som är dess övergripande<br>målsättning krävs att andra samhällsintressen inte tillåts påverka<br>konkurrensbedömningen. Beaktandet av andra samhällsintressen, såsom<br>t.ex. mediernas mångfald och tillsynsregler, bör lämpligen ske inom<br>ramen för andra regelsystem eftersom de under alla omständigheter inte<br>bör kunna leda till att en koncentration tillåts trots att den skulle vara<br>förbjuden enligt KL. Endast med avseende på rikets säkerhet skulle det<br>finnas ett behov av en möjlighet att tillåta något som annars skulle varit<br>förbjudet, jfr artikel 296 (f.d. artikel 223) i EG-fördraget.</p>
<p>Konkurrensverket anser att begreppet ”skadligt från allmän synpunkt”<br>bör utgå ur lagtexten och ersättas med en motsvarighet till<br>koncentrationsförordningens artikel 2 punkt 1. En sådan precisering<br>skulle innebära att de grundläggande bedömningskriterierna kommer till<br>uttryck direkt i lagtexten. Detta kan öka förutsägbarheten vad avser sättet<br>att analysera koncentrationer samtidigt som beaktandet av<br>konsumentintresset skulle framgå tydligt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen uttalar att när man i<br>olika rättssystem har infört konkurrensrättsliga regler för kontroll av<br>företagskoncentration man har allmänt avstått från att knyta den<br>konkurrensrättsliga bedömningen till endast en eller ett fåtal avgörande<br>bedömningsfaktorer. I stället har man både i gemenskapsrätten och<br>flertalet nationella kontrollsystem accepterat att skadlighetsbedömningen<br>måste ske i ett brett perspektiv där olika effekter tas i beaktande,<br>fortsätter utredningen. Detta hindrar dock inte att vissa effekter kan väga<br>tyngre än andra i helhetsbedömningen. Koncentrationens effekter måste<br>prövas för varje särskild marknad för sig efter de förutsättningar som där<br>råder. Genom att effekterna skiljer sig åt beroende på bl.a. om det är<br>frågan om horisontell, vertikal eller diagonal koncentration måste i viss<br>mån även skilda bedömningsstandarder tillämpas vid den rättsliga<br>bedömningen.</p>
<p>Utredningen uttalar ytterligare följande. Inom gemenskapsrätten och i<br>många nationella rättsordningar anförs som det övergripande motivet för<br>att genom konkurrensrättslig reglering styra och kontrollera<br>koncentrationsförfaranden i näringslivet en strävan att hindra<br>uppkomsten av sådana koncentrerade företagsenheter som allvarligt<br>hämmar konkurrensen på en viss marknad. Den nuvarande svenska<br>förvärvskontrollen har också - efter förebild av gemenskapsrätten -<br>utformats för att möjliggöra sådana ingripanden. Enligt nuvarande regler<br>i KL får ett ingripande mot ett företagsförvärv ske om förvärvet skapar<br>eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är<br>ägnad att hämma konkurrensen på marknaden. Kravet på dominerande<br>ställning överfördes från 1982 års konkurrenslagstiftning i syfte att<br>begränsa förvärvskontrollens räckvidd. Begreppet dominerande ställning</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>53</p>
<p>skall enligt lagmotiven knyta an till den tolkning av begreppet som<br>kommit till uttryck i gemenskapsrätten. Som nämnts är det förvärvets<br>påverkan på konkurrensen på den relevanta marknaden som bedöms.<br>Samma marknadsbegrepp ligger till grund för 19 §. En skillnad i<br>förhållande till nämnda bestämmelse när det gäller bestämmande av<br>relevant marknad är att det här är fråga om den inhemska marknaden i<br>dess helhet eller en avsevärd del av den. Nuvarande ordning förutsätter<br>för ingripande även - utöver att det skall vara fråga om ett väsentlig<br>hämmande av konkurrensen - att detta sker på ett sätt som är skadligt<br>från allmän synpunkt.</p>
<p>Utredningen framhåller att även om ett väsentligt hämmande av<br>konkurrensen många gånger torde sammanfalla med vad som är skadligt<br>från allmän synpunkt så är det, som också uttalas i motiven till den<br>nuvarande lagstiftningen, inte möjligt att ha ett system där varje<br>koncentration som medför att konkurrensen hämmas väsentligt skall<br>förbjudas. Från samhällsekonomisk synpunkt kan i vissa fall en<br>koncentration anses nödvändig, bl.a. då det föreligger behov av<br>strukturrationalisering eller av rationellare produktion. Men även andra<br>allmänna intressen kan, enligt utredningen, ha en sådan styrka att man<br>måste väga dem mot det samhällsekonomiska intresset av en effektiv<br>konkurrens vid prövningen av en koncentration. Som framhålls i<br>lagmotiven torde detta särskilt gälla intresset av att skydda liv, hälsa och<br>säkerhet. Motivet för ett lagsystem för kontroll av<br>företagskoncentrationer är att i möjlig mån främja samhällsekonomisk<br>effektivitet och att tillvarata konsumentintresset. Det är enligt<br>utredningen dock svårt att mer exakt ange vilka bedömningsnormer som<br>bör tillämpas för att uppnå dessa syften.</p>
<p>Utredningen anser därför att några mer preciserade regler för vilka<br>olika faktorer som skall beaktas vid prövningen i det enskilda fallet inte<br>kan fastställas, utan en bedömning av koncentrationens eventuella<br>skadliga effekter på konkurrensen och samhällsekonomin måste göras<br>med tillämpning av relativt vida bedömningskriterier. Utredningen fann<br>därför inte skäl att föreslå andra bedömningskriterier än de som gäller<br>enligt nuvarande ordning. Enligt utredningen måste dessa</p>
<p>bedömningskriterier anses i allt väsentligt motsvara de</p>
<p>bedömningskriterier som gäller enligt gemenskapsrätten.</p>
<p>Flera remissinstanser har haft invändningar mot utredningens slutsatser<br>i denna del. De menar bl.a. att bedömningsgrunden ”skadligt från allmän<br>synpunkt” inte motsvarar EG-rättens bedömningskriterier.</p>
<p>I artikel 2.1 i koncentrationsförordningen anges att kommissionen vid<br>sin bedömning av om en koncentration är förenlig med den gemensamma<br>marknaden skall ta hänsyn till</p>
<p>a) behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den<br>gemensamma marknaden mot bakgrund av bl.a. strukturen på alla de<br>berörda marknaderna och den faktiska eller potentiella konkurrensen från<br>företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,</p>
<p>b) de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och<br>finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas valmöjligheter,<br>deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>54</p>
<p>för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de<br>aktuella varorna eller tjänsterna, avnämarintressen i mellanliggande och<br>slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt<br>framåtskridade, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte<br>utgör ett hinder för konkurrensen.</p>
<p>Av gemenskapsreglema följer vidare att en koncentration anses ha<br>gemenskapsdimension om vissa tröskelvärden och kriterier är uppfyllda i<br>koncentrationsförordningen. Enligt artikel 21.1 i koncentrations-<br>förordningen är kommissionen ensam behörig att fatta beslut beträffande<br>sådana koncentrationer med gemenskapsdimension. Vidare sägs i artikel</p>
<p>21.2 att medlemsstaterna inte skall tillämpa sin nationella<br>konkurrenslagstiftning på koncentrationer med gemenskapsdimension.<br>En möjlighet för kommissionen finns i artikel 9.3 i<br>koncentrationsförordningen att hänskjuta fallet till den berörda<br>medlemsstatens behöriga myndighet för att denna stats nationella<br>konkurrenslagstiftning skall tillämpas om kommissionen med hänsyn till<br>marknaden för ifrågavarande varor eller tjänster och den geografiska<br>referensmarknaden anser att det föreligger en avgränsad marknad enligt<br>kriterierna i artikel 9.7.</p>
<p>Enligt artikel 21.3 i koncentrationsförordningen kan medlemsstaterna<br>vidta lämpliga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som<br>omfattas av förordningen och som är förenliga med gemenskapsrättens<br>allmänna principer och övriga bestämmelser. Med sådana legitima<br>intressen avses allmän säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler.<br>Därutöver sägs i nämnda artikel att alla andra allmänna intressen skall<br>meddelas kommissionen av den berörda medlemsstaten och skall<br>erkännas av kommissionen efter en bedömning av deras förenlighet med<br>gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser innan<br>nämnda åtgärder kan vidtas. Kommissionen skall underrätta den berörda<br>medlemsstaten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.</p>
<p>Vad som här avses är att en medlemsstat kan med stöd av vad som<br>enligt det anförda är ett legitimt intresse förbjuda eller ställa villkor<br>beträffande en koncentration med gemenskapsdimension som tillåtits<br>enligt koncentrationsförordningen. Det ger dock inte medlemsstaten<br>möjlighet att godkänna koncentrationer som kommissionen kan ha<br>förbjudit enligt koncentrationsförordningen.</p>
<p>Det kan här noteras att en ny särskild svensk lagstiftning för att<br>säkerställa mångfald på medieområdet har föreslagits av<br>Mediekoncentrationskommittén i betänkandet Yttrandefriheten och<br>konkurrensen (SOU 1999:30). Förslaget, som nu är under<br>remissbehandling, innebär bl.a. att det klargörs genom ändringar i<br>tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att<br>förbudsreglema i KL är tillämpliga på det grundlagsskyddade<br>medieområdet. Vidare föreslås en mediekoncentrationslag som bl.a.<br>innehåller regler om att Marknadsdomstolen på talan av<br>Konkurrensverket skall kunna förbjuda en koncentration i fråga om en<br>sådan verksamhet som har särskild betydelse för opinionsbildningen -<br>dagstidningar, radio och TV - och som i betraktande av koncentrationens<br>art, marknadsförhållandena och berörda företags förväntade agerande kan</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>55</p>
<p>befaras vara ägnad att hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig<br>upplysning.</p>
<p>Frågan om särskilda regler om prövning av företagskoncentrationer på<br>medieområdet tas mot den bakgrunden inte upp i detta sammanhang.</p>
<p>Regeringen vill framhålla att det framgår av vad som nu sagts att den<br>EG-rättsliga prövningen enligt artikel 2.1 i koncentrationsförordningen i<br>sin helhet är konkurrenspolitiskt inriktad. Utrymme saknas där för sådana<br>vida hänsynstagande till andra intressen för att inte förbjuda ett förvärv<br>som formellt öppnas genom rekvisitet ”skadligt från allmän synpunkt”.<br>Visserligen följer av de förut redovisade motivuttalandena (avsnitt 4.2.2)<br>till gällande ordning att det allmänna intresse det då skall röra sig om<br>måste ha tillräcklig styrka och dignitet för att intresset av effektiv<br>konkurrens skall få vika. Därvid pekas framförallt på intresset av att<br>skydda liv, hälsa och säkerhet samt på nationella säkerhets- och<br>försörj ningsintressen. Denna inriktning framgår dock inte av lagtexten.</p>
<p>Vid det ytterligare närmande till EG-rätten som regeringens förslag<br>innebär framstår det som olämpligt att behålla det nuvarande begreppet<br>”skadligt från allmän synpunkt” som bedömningsnorm när det gäller<br>något så centralt som själva de materiella förutsättningarna för förbud.<br>Denna norm avviker mycket starkt från EG:s koncentrationsförordning. I<br>linje med den allmänna inriktningen av regeringens förslag bör i stället<br>utformas en sådan prövnings grund vid sidan av konkurrenskriteriet som<br>direkt och konkret pekar ut vilka allmänna intressen som kan motivera att<br>en företagskoncentration som hämmar den effektiva konkurrensen inte<br>förbjuds när förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Den nuvarande<br>bestämmelsen bör därvid renodlas så att tyngdpunkten förläggs på det<br>konkurrenskriterium som nu gäller. Huvudprövningen blir därmed helt<br>konkurrensinriktad, genom att företagskoncentrationen bedöms efter<br>kriteriet huruvida den skapar eller förstärker en dominerande ställning<br>som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten av en<br>effektiv konkurrens. I detta ligger det i sammanhanget tungt vägande<br>samhällsekonomiska och konsumentpolitiska intresset av en långsiktigt<br>väl fungerande marknad. Bestämmelsen bör utformas i nära<br>överensstämmelse med vad som gäller enligt<br>koncentrationsförordningen, så att så stor likhet som möjligt skapas med<br>det EG-rättsliga systemet när det gäller bestämmelsernas reella innebörd<br>beträffande den materiella prövningen av frågan om förbud mot en<br>företagskoncentrationen.</p>
<p>Av betydelse i detta sammanhang är att det anges i artikel 296 (f.d.<br>artikel 223) i EG-fördraget att bestämmelserna i EG-fördraget inte<br>hindrar att varje medlemsstat får vidta åtgärder den anser nödvändiga för<br>att skydda väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller<br>handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får<br>inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad<br>gäller varor som inte är avsedda för militärändamål. Enligt regeringens<br>mening bör det svenska kontrollsystemet inbegripa en likartad<br>behandling i fråga om nationella säkerhetsintressen som den som artikel<br>296 (f.d. artikel 223) i EG-fördraget ger uttryck för. Vidare finns<br>anledning att prövningen också ger utrymme för bedömningar i fråga om<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>56</p>
<p>en uppkommen företagskoncentration har effekter på väsentliga p<sub>r</sub>op. 1998/99:144<br>nationella försörjningsintressen. Regeringen bedömer på grundval av de<br>praktiska erfarenheterna att andra allmänna intressen inte aktualiseras.<br>Det anförda bör med utgångspunkt i konstruktionen i det nu gällande<br>regelverket utformas så att en företagskoncentration som annars skulle<br>förbjudas kan tillåtas på grund av de två här specificerade intressena.</p>
<p>Regeringen finner därför att rekvisitet ”skadligt från allmän synpunkt”<br>bör utgå och ersättas med en ny regel med innebörden att en<br>företagskoncentration får förbjudas endast om ett förbud kan meddelas<br>utan att väsentliga nationella säkerhets- eller försörjningsintressen<br>åsidosätts.</p>
<p>Den närmare utformningen av regeln beskrivs i<br>författningskommentaren. Här bör dock anmärkas att några<br>remissinstanser funnit det ändamålsenligt med en bestämmelse som<br>uttryckligt anger de faktorer som är relevanta vid prövningen av<br>dominans- och konkurrenskriteriema och som därvid bygger på den i det<br>föregående redovisade artikeln 2.1. Regeringen anser att dessa faktorer i<br>sig väl speglar omständigheter som måste uppmärksammas vid nämnda<br>prövning, även om uppräkningen i artikel 2.1 inte är uttömmande. Att<br>ange de relevanta omständigheterna i lagtext är dock tekniskt komplicerat<br>och kan leda till tolkningssvårigheter. Dessa och andra omständigheter<br>som kan ha betydelse för konkurrensförhållandena får i stället vinna<br>beaktande i rättstillämpningen vid tolkningen av de nu föreslagna<br>reglerna.</p>
<h3>5.6 Förbudsprövningens omfattning och verkan</h3>
<h4>5.6.1 Förfaranden som omfattas av koncentrationsprövningen</h4>
<p>Regeringens förslag: Prövningen av en företagskoncentration skall ske<br>enligt konkurrenslagens regler om företagskoncentration.<br>Konkurrensbegränsningar som har direkt samband med och är<br>nödvändiga för genomförandet av företagskoncentrationen (accessoriska<br>begränsningar) omfattas av prövningen av företagskoncentrationen.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen anger i författningskommentaren till<br>34 § att s.k. accessoriska begränsningar skall omfattas av prövningen av<br>en koncentration.</p>
<p>Remissinstanserna: Advokatfirman Vinge KB anser att det bör komma<br>till uttryck i författningstexten att accessoriska begränsningar skall<br>omfattas av prövningen av en koncentration. Baker & McKenzie<br>Advokatbyrå menar att det bör övervägas om inte en bestämmelse bör tas<br>in i KL om accessoriska begränsningar, eller i vart fall i förarbetena<br>utvecklas vad lagstiftaren anser vara en godtagbar accessorisk<br>begränsning. Härför bör vad som anges i kommissionens</p>
<p>57</p>
<p>tillkännagivande om accessoriska begränsningar kunna tjäna som<br>förebild.</p>
<p>Konkurrensverket anser att behandlingen av s.k. accessoriska<br>begränsningar bör regleras i den svenska lagtexten i enlighet med vad<br>som föreslagits i utredningens tidigare betänkande. Som skäl åberopas att<br>förslaget innebär en klar förändring av nuvarande ordning och att<br>behandlingen av accessoriska begränsningar är tydligt reglerad i artikel</p>
<p>8.2 koncentrationsförordningen.</p>
<p>Sveriges Industriförbund anser att det bör klargöras att förbuden mot<br>konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av en dominerande<br>ställning i 6 och 19 §§ ej är tillämpliga på koncentrationer, annat än i<br>vissa i koncentrationsförordningen närmare angivna undantagsfall.</p>
<p>Bakgrund: Konkurrensverket har i fråga om accessoriska<br>begränsningar intagit ståndpunkten att avsaknaden av lagreglering och<br>uttalanden i motiven skall tolkas som att EG-rätten i denna del inte skall<br>tjäna som ledning vid tillämpningen av KL. Detta ställningstagande<br>innebär att accessoriska begränsningar som avtalats mellan parterna i<br>förvärvsavtalet och som inskränker deras handlingsfrihet på marknaden<br>kan prövas enligt bestämmelserna om förbud mot<br>konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande<br>ställning. Konkurrensbegränsande avtalsvillkor som har ett direkt<br>samband med ett företagsförvärv och som tillika kan anses nödvändigt<br>för förvärvets genomförande omfattas, enligt vad utredningen redovisar,<br>normalt inte av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete,<br>eftersom en sådan konkurrensbegränsning i sig inte kan anses påverka<br>konkurrensen på ett märkbart sätt. Konkurrensverket har i vissa beslut<br>som gällt förvärvsärenden även uttalat sig om accessoriska begränsningar<br>i förvärvsavtalet. Enligt vad företrädare för verket uppgett till<br>utredningen torde ett sådant uttalande inte ha någon rättslig betydelse och<br>bör inte anses utgöra annat än verkets preliminära bedömning av den<br>accessoriska begränsningen i fråga. Ett företag som önskar ett formellt<br>beslut avseende en accessorisk begränsning måste således ansöka om ett<br>icke-ingripandebesked enligt 20 § KL.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>I lagstiftningsärendet kan skiljas mellan tre typer av avtal eller<br>förfaranden. Den första kategorin omfattar rättshandlingar som är<br>konstitutiva för företagskoncentrationens uppkomst och därmed bildar<br>del av denna. Som exempel kan tas en avtalsklausul varigenom en säljare<br>överlåter ett företag till en köpare. Den andra kategorin omfattar<br>accessoriska begränsningar. Slutligen kan urskiljas en tredje art av<br>förfarande som kan förekomma i samband med en företagskoncentration.<br>Här rör det sig om konkurrensbegränsningar som inte är accessoriska.</p>
<p>I samband med den övergång till begreppet företagskoncentration som<br>här föreslås finns det anledning att efter förebild från gemenskapsrätten<br>klargöra vilka regler som är tillämpliga beträffande var och en av de<br>nämnda kategorierna av förfaranden.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>58</p>
<p>Rättshandlingar som är konstitutiva för företagskoncentrationens uppkomst</p>
<p>Av koncentrationsförordningen följer att endast förordningen är<br>tillämplig på vad som betraktas som koncentrationer enligt definitionen i<br>dess artikel 3 (one stop-control -jfr artikel 22.1). Enligt artikel 22.2 gäller<br>inte tillämpningsförordning 17/62 av fördragets artiklar 85 och 86<br>koncentrationer enligt definitionen i artikel 3.</p>
<p>Det finns därför anledning att ha en motsvarande ordning som enligt<br>artikel 22 i koncentrationsförordningen. En företagskoncentration enligt<br>definitionen i 34 § KL skall prövas enligt reglerna om</p>
<p>företagskoncentration i KL, vilket far till följd att rättshandlingar som är<br>konstitutiva för genomförandet av företagskoncentrationen inte kan<br>angripas med stöd av förbudsreglema i 6 eller 19 § KL. Elär rör det sig ju<br>om de grundläggande beståndsdelarna. Det sagda far till följd att det som<br>är en företagskoncentration i den mening detta begrepp har enligt 34 §<br>KL bedöms endast enligt lagens regler om företagskoncentration. Detta<br>innebär att vad som är en prövningsbar (dvs. anmälningspliktig)<br>företagskoncentration bedöms enligt lagens föreskrifter om<br>koncentration. Att de konstitutiva delarna i en företagskoncentration<br>prövas endast enligt reglerna om företagskoncentration leder också till att<br>6 och 19 §§ KL inte heller tillämpas på vad som är konstitutivt för en<br>företagskoncentration som inte är prövningsbar, exempelvis därför att<br>tröskeln 4 miljarder kr inte uppnåtts.</p>
<p>Accessoriska begränsningar</p>
<p>Enligt artikel 8.2 skall ett beslut om att koncentrationen är förenlig<br>med den gemensamma marknaden även omfatta sådana begränsningar<br>som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av<br>koncentrationen. Prövningen av företagskoncentrationen omfattar också<br>vad som kan sägas ha direkt samband med koncentrationen och är<br>nödvändigt för genomförandet av den. Den närmare innebörden av vad<br>som har ett direkt samband med och är nödvändigt för genomförandet av<br>koncentrationen har av kommissionen utvecklats i ett tillkännagivande<br>om accessoriska begränsningar (Commission notice regarding<br>restrictions ancillary to concentrations OJ C 203, 14.8.1993, p. 5).</p>
<p>Kännetecknande för accessoriska begränsningar i<br>koncentrationsförordningens mening är enligt kommissionens<br>tillkännagivande till en början att det rör sig om begränsningar som<br>avtalas mellan partema i koncentrationen och som medför att deras<br>handlingsfrihet på marknaden inskränks. För att en begränsning skall<br>anses vara accessorisk till koncentrationens genomförande krävs vidare<br>att den skall stå i ”direkt samband” med koncentrationen, dvs. att den<br>enligt vad som anges i tillkännagivandet är av underordnad betydelse i<br>förhållande till syftet med koncentrationen. Härmed torde avses att<br>begränsningen av partemas handlingsfrihet inte är huvudsyftet med<br>koncentrationen utan ett medel för att denna skall komma till stånd. För<br>att vara accessorisk får begränsningen inte heller vara av en helt annan<br>karaktär än koncentrationen. Det får heller inte röra sig om</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>59</p>
<p>avtalsförhållanden som hör till koncentrationens mer grundläggande<br>beståndsdelar, t.ex. bestämmelser om bildandet av en ekonomisk enhet<br>mellan parter som tidigare har varit självständiga eller om etableringen<br>av två företags gemensamma kontroll över ett tredje företag. Med andra<br>ord far det inte röra sig om sådan konstitutiva element som har beskrivits<br>i det föregående.</p>
<p>När det gäller koncentrationer som genomförs etappvis får det inte röra<br>sig om avtalsförhållanden som hänför sig till de etapper som föregår<br>uppnåendet av kontroll enligt definitionen i artikel 3 i<br>koncentrationsförordningen. Kravet på att begränsningen skall stå i direkt<br>samband med koncentrationen innebär att förordningens bestämmelser<br>normalt inte är tillämpliga på övriga begränsningar som avtalas i<br>samband med koncentrationen, men som saknar direkt anknytning till<br>den. Det är således inte tillräckligt att dessa ytterligare begränsningar<br>förekommer i samma sammanhang som koncentrationen. Den avtalade<br>begränsningen skall även vara nödvändig för genomförandet av<br>koncentrationen, vilket innebär att koncentrationen inte skall kunna<br>genomföras utan den eller, i vart fall, endast kan genomföras på osäkrare<br>villkor, till en väsentligt högre kostnad, under en betydligt längre<br>tidsperiod eller med långt mindre utsikter till framgång. Bedömningen<br>skall därvid ske från rent objektiva utgångspunkter.</p>
<p>När det gäller att bedöma om begränsningen är nödvändig skall hänsyn<br>inte endast tas till dess natur utan även - med tillämpning av<br>proportionalitetsregeln - att dess giltighetstid, innehåll och geografiska<br>tillämpningsområde inte går utöver vad som rimligen kan anses nöd-<br>vändigt för genomförandet av koncentrationen. Om det finns alternativ<br>när det gäller att uppnå det legitima mål som eftersträvas, skall företagen<br>enligt kommissionens tillkännagivande välja den lösning som objektivt<br>sett är minst konkurrensbegränsande.</p>
<p>Som exempel på vad som kan vara accessoriska begränsningar kan<br>nämnas konkurrensklausuler, licenser avseende industriella och<br>kommersiella äganderättigheter och know-how samt inköps- och<br>leveransavtal i samband med överlåtelse av företag och dessutom<br>liknande begränsningar vid gemensamma förvärv och bildandet av<br>gemensamma företag.</p>
<p>Enligt regeringens mening finns det starka skäl också beträffande<br>accessoriska begränsningar att nu införa en nationell ordning i nära<br>överensstämmelse med gemenskapsrätten. Lösningarna i EG:s<br>regelsystem bygger på ingående analyser. Dessa som de kommer till<br>uttryck i kommissionens tillkännagivande bör kunna ge värdefull<br>vägledning också vid prövningen av motsvarande frågor enligt KL. De<br>tillämpningsproblem som uppstår i de angivna frågorna kommer med den<br>föreslagna ordningen i princip att bli desamma som enligt<br>gemenskapsrätten.</p>
<p>Regeringen anser därför att uttryckliga regler bör införas om att<br>prövningen av accessoriska begränsningar skall ske inom ramen för<br>koncentrationsprövningen. Regeln bör, efter förebild från artikel 8.2 i<br>koncentrationsförordningen, utformas så att ett beslut av<br>Konkurrensverket att lämna en företagskoncentration utan åtgärd bör</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>60</p>
<p>omfatta också sådana begränsningar som kan anses vara accessoriska till<br>företagskoncentrationen. Det kan tilläggas att det torde ligga i sakens<br>natur att frågan om en begränsnings egenskap av att vara accessorisk till<br>en företagskoncentration inte uppkommer om koncentrationen skall<br>förbjudas. Något hinder mot att tillämpa 6, 8 och 19 §§ KL torde då inte<br>finnas i fråga om de konkurrensbegränsningar som inte utgör en del av<br>företagskoncentrationen.</p>
<p>Icke-accessoriska begränsningar</p>
<p>Som redovisats tidigare följer det av gemenskapsrätten att sådana<br>begränsningar som inte är accessoriska kan prövas enligt artiklarna 81<br>och 82 (f.d. artiklarna 85 och 86) i EG-fördraget varvid tillämpnings-<br>förordning 17/62 gäller. På motsvarande sätt far förbuden i 6 och 19 §§<br>KL anses vara tillämpliga. Om sådana begränsningar på ett eller annat<br>sätt förekommer i ett ärende om företagskoncentration bör de således inte<br>bedömas enligt de materiella kriterierna i 34 a § för förbud mot en<br>företagskoncentrati on.</p>
<p>Samordnat beteende mellan moderföretagen till ett gemensamt företag</p>
<p>Vidare bör det i den utsträckning bildandet av ett gemensamt företag,<br>som utgör en företagskoncentration, har till syfte eller får till resultat att<br>samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga<br>samordningen enligt regeringens förslag bedömas enligt kriterierna i 6<br>och 8 §§. Prövningen skall ske inom ramen för</p>
<p>koncentrationsförfarandet. Detta regleras i 34 b §.</p>
<p>Lagrådet har yttrat bl.a. att det för Lagrådet framstår som oklart, vilka<br>verkningarna blir av att ingående moment av samordnat<br>konkurrensbeteende hos företag som förblir självständiga enligt första<br>stycket skall bedömas enligt 6 och 8 §§. Lagrådet pekar här på att<br>bedömningen såvitt framgår av tredje stycket skall göras enligt<br>förfarandereglema för koncentrationsförordningen. Vidare yttrar<br>Lagrådet att det är ovisst om det kan vara fråga om sådana begränsningar<br>som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av<br>den anmälda företagskoncentrationen och om i så fall hela<br>koncentrationen kan på grund av bestämmelserna i 6 § förbjudas eller<br>åläggande ges enligt 36 §. Innebörden av 34 b § första och tredje stycket<br>bör enligt Lagrådet utvecklas ytterligare.</p>
<p>Regeringen vill framhålla följande.</p>
<p>Som regeringen anfört i avsnitt 5.2 är det av stort värde att de svenska<br>reglema utformas i nära överensstämmelse med vad som gäller inom<br>gemenskapsrätten. Regeringen anför där vidare att gemenskapsrättens<br>rättspraxis bör få betydelse vid tolkningen av det svenska regelverket. En<br>svensk rättspraxis bör vidare kunna utvecklas med EG-rätten som grund.<br>Detta har Lagrådet funnit vara ett riktigt tillvägagångssätt.</p>
<p>Kommissionen har i ett tillkännagivande om begreppet självständigt<br>fungerande gemensamt företag (EGT C 66, 2.3.1998, s. 1 punkt 17)<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>61</p>
<p>uttryckt bl.a. följande i fråga om tolkningen av<br>koncentrationsförordningen när det gäller gemensamma företag.</p>
<p>Bildandet av ett självständigt fungerande gemensamt företag utgör en<br>koncentration enligt artikel 3 i koncentrationsförordningen.<br>Begränsningar som godtas av det gemensamma företagets moderbolag<br>och som är direkt relaterade till och nödvändiga för genomförandet av<br>koncentrationen (accessoriska begränsningar) kommer att bedömas<br>tillsammans med själva koncentrationen.</p>
<p>Vidare kan bildandet av ett självständigt fungerande gemensamt<br>företag som en direkt följd medföra samordning av konkurrensbeteendet<br>hos företag som förblir självständiga. Här anger artikel 2.4 i<br>koncentrationsförordningen att sådana samordningaspekter kommer att<br>bedömas inom samma förfarande som koncentrationen. Denna<br>bedömning kommer att göras enligt de kriterier som anges i artikel 81.1<br>och 81.3 (f.d. artikel 85.1 och 85.3) i EG-fördraget för att avgöra<br>huruvida transaktionen är förenlig med den gemensamma marknaden.</p>
<p>Vad gäller övriga konkurrensbegränsningar som varken är accessoriska<br>eller en direkt följd av att det gemensamma företaget bildats, kommer<br>kommissionen vanligen att behöva undersöka tillämpligheten av artikel<br>81 (f.d. artikel 85) på dessa begränsningar med stöd av</p>
<p>tillämpningsförordning 17/62.</p>
<p>Kommissionen understryker att dess tolkning av artikel 3 vad gäller<br>gemensamma företag inte föregriper den tolkning som EG-domstolen<br>eller förstainstansrätten kan komma att göra (punkt 18).</p>
<p>Bestämmelserna i 34 b § första och andra stycket är utformade i nära<br>överensstämmelse med koncentrationsförordningens regler. I fråga om<br>samordnade beteenden mellan moderföretagen till ett gemensamt företag<br>sker prövningen endast enligt 6 och 8 §§. Begreppet</p>
<p>företagskoncentration omfattar inte nämnda samordnade beteenden och<br>frågan om förbud mot själva koncentrationen prövas, liksom enligt EG-<br>rätten, endast enligt den materiella regeln för bedömningen av<br>företagskoncentrationen, dvs. i KL 34 a §.</p>
<p>Regeringen anser att det bör vara en fråga för rättstillämpningen att<br>med ledning av EG-rätten tolka de nu föreslagna reglerna i 34 b §. Därför<br>bör reglerna inte ytterligare preciseras.</p>
<p>Den prövning som skall ske enligt första och andra stycket bör följa<br>förfarandereglema för företagskoncentrationer, utom såvitt avser<br>konkurrensbegränsningar som varken är accessoriska eller en direkt följd<br>av att det gemensamma företaget bildats. Nämnda förfaranderegler<br>omfattar frågor som tidsfrister, talan m.m., och inte de materiella<br>bedömningsgrunderna.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>62</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<h4>5.6.2 Rättsverkan av att en företagskoncentration förbjuds</h4>
<p>Regeringens förslag: Enligt nuvarande regler innebär ett förbud mot ett<br>företagsförvärv att förvärvet därefter blir ogiltigt.</p>
<p>Detta ändras så att ett förbud mot en företagskoncentration innebär att<br>en rättshandling som utgör en del i företagskoncentrationen därefter blir<br>ogiltig. Detta gäller dock inte sådana rättshandlingar som utgörs av<br>förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad<br>marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på<br>exekutiv auktion. I sådana fall får förvärvaren i stället åläggas att avyttra<br>det som har förvärvats.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår en regel med innebörden att<br>ett förbud mot en koncentration innebär att en rättshandling som utgör ett<br>led i koncentrationen därefter blir ogiltig.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska bankföreningen anser att utredningens<br>förslag är alltför vittomfattande och kategoriskt till sin lydelse. Genom<br>sin avfattning kommer bestämmelsen att omfatta varje rättshandling<br>oavsett hur betydelselös och ofarlig den än torde vara i<br>konkurrensrättsligt hänseende. Föreningen anser därför att endast<br>rättshandlingar som är av viss konkurrensmässig betydelse skall träffas<br>av bestämmelsen. Föreningen föreslår att ogiltighet endast skall drabba<br>rättshandlingar som utgör ett väsentligt led i koncentrationen. I andra<br>hand bör det exemplifieras när en rättshandling kan äga giltighet endast i<br>viss del.</p>
<p>Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB pekar på att den föreslagna<br>regeln är svårtolkad och avviker från motsvarande bestämmelse i EG:s<br>koncentrationsförordning, vilken innebär att endast koncentrationen i sig<br>blir ogiltig. Frågor inställer sig om vilka handlingar som utgör ett led i<br>koncentrationen och inte, vad som skall gälla i fråga om avtal med tredje<br>man etc. Sanktionen bör i vart fall begränsas till att omfatta<br>rättshandlingar mellan berörda företag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning gäller att<br>ett förbud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet därefter blir<br>ogiltigt. Till följd av den föreslagna övergången till<br>företagskoncentrationsbegreppet bör i stället en regel införas för<br>situationen att en företagskoncentration förbjuds. Utredningen har<br>föreslagit att ett förbud mot en koncentration skall innebära att en<br>rättshandling som utgör ett led i koncentrationen därefter blir ogiltig.<br>Kritik har framförts från några remissinstanser. Man menar att mer än<br>vad som är sakligt motiverat kan komma att drabbas av ogiltighet med<br>den föreslagna bestämmelsen. Särskilt har man pekat på svårigheten att<br>avgränsa vad som kan anses utgöra ”ett led” i koncentrationen.</p>
<p>Regeringen anser ogiltighetspåföljden bör avse vad som är konstitutivt<br>för genomförandet av företagskoncentrationen i meningen att det är fråga</p>
<p>63</p>
<p>om de rättshandlingar som utgör de grundläggande beståndsdelarna i<br>företagskoncentrationen. Andra delar far bedömas enligt vad som gäller<br>för ogiltighet till följd av överträdelse av 6 §. Därför bör regeln vara<br>utformad så att ett förbud mot en företagskoncentration innebär att en<br>rättshandling som utgör ”en del i” företagskoncentrationen därefter blir<br>ogiltig.</p>
<p>Lagrådet har anfört att eftersom en företagskoncentration enligt<br>definitionen i 34 § kan ske på flera olika sätt, vilka också kan<br>kombineras, resultatet kan bli att koncentrationen förbjuds till en viss del,<br>men inte till en annan del. Beträffande den del som inte förbjuds kan<br>dock en annan sanktion inträda, i form av avyttringstvång. Denna<br>lagtekniska konstruktion synes enligt Lagrådet onödigt komplicerad.<br>Systemet skulle bli enklare, om i stället sanktionen innebar att<br>företagskoncentrationen förbjöds i sin helhet, medan däremot innebörden<br>av förbudet nyanserades. I lagtexten skulle då först kunna anges att<br>företagskoncentrationen skall förbjudas (34 a §) och därefter beskrivas<br>vad förbudet faktiskt innebär beträffande olika typer av rättshandlingar<br>(35 §). Huvudregeln skulle därvid vara ogiltighet och undantaget -<br>beträffande förvärv på börs etc. - ett åläggande att avyttra det som<br>förvärvats. Detta skulle innebära att tredje stycket i 34 a § fick utgå för<br>att flyttas till 35 §. Lagrådet har föreslagit att 35 § t.ex. kunde få den<br>lydelsen att ”[EJtt förbud mot en företagskoncentration innebär att den<br>eller de rättshandlingar varigenom företagskoncentrationen, på det sätt<br>som anges i 34 §, ägt rum därefter blir ogiltiga. Detta gäller dock inte<br>sådana rättshandlingar som utgörs av förvärv på en svensk eller utländsk<br>börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad<br>eller genom inrop på exekutiv auktion. I sådana fall får förvärvaren i<br>stället åläggas att avyttra det som har förvärvats”.</p>
<p>Regeringen anser att förslagen bör justeras i anledning av Lagrådets<br>synpunkter. Bestämmelserna bör utformas på det sättet att regeln om när<br>ett förbud mot en företagskoncentration får meddelas på ett tydligare sätt<br>skiljs från reglerna om rättsverkningarna av ett meddelat förbud. Tredje<br>stycket i 34 a § bör således flyttas till 35 § och utformas väsentligen i<br>enlighet med Lagrådets förslag. Regeringen anser dock att regeln om en<br>rättshandlings ogiltighet till följd av ett meddelat förbud liksom i det<br>remitterade förslaget bör avse ”en rättshandling som utgör en del i<br>företagskoncentrationen”.</p>
<h3>5.7 Anmälningsreglema</h3>
<h4>5.7.1 Anmälningsskyldighet</h4>
<p>Regeringens förslag: Det nuvarande systemet med anmälnings-<br>skyldighet för företagsförvärv behålls för företagskoncentrationer.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>64</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig tillstyrker Prop. 1998/99:144<br>eller lämnar utredningens förslag utan erinran. Några är emellertid<br>kritiska.</p>
<p>Sveriges Industriförbund anser att anmälningsplikten borde upphöra.<br>Förbundet anför att de förvärv som från konkurrensrättslig och<br>samhällsekonomisk utgångspunkt kan betecknas som känsliga trots detta<br>kommer via pressen o.dyl. till Konkurrensverkets kännedom. Dessutom<br>har företagen ett egenintresse att anmäla förvärv som är känsliga från<br>konkurrenssynpunkt. I annat fall kan ju ingripande ske i ett sent skede av<br>en förvärvsprocess när kostnaderna blir mycket kännbara för företagen<br>att låta förvärvet gå åter. Om anmälningsplikten togs bort skulle en<br>avsevärd uppgiftslämnarbörda avlastas företagen, samtidigt som det<br>allmännas konkurrensövervakande resurser skulle kunna inriktas mot fall<br>av stor betydelse för samhällsekonomin. Några bärande argument för en<br>parallellitet med gemenskapsrättens regler finns ej. Det finns betydligt<br>starkare skäl att ha anmälningsplikt i EG:s koncentrationsförordning,<br>eftersom EU:s territorium är betydligt större än Sveriges och<br>kommissionen inte gärna kan ha en aktiv bevakning i alla delar av<br>området. Som en minimilösning kan de lättnader som utredningen<br>föreslagit accepteras.</p>
<p>Svenska bankföreningen anser att det i princip vore eftersträvansvärt<br>att det kunde överlämnas till de inblandade företagen att själva bedöma<br>om en koncentration skall anmälas till Konkurrensverket för prövning.<br>Mot bakgrund av de lättnader i anmälningsskyldigheten som trots allt<br>utredningen föreslår vill föreningen dock inte motsätta sig att den<br>generella anmälningsskyldigheten behålls.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Någon generell</p>
<p>anmälningsskyldighet fanns inte enligt AKL. Prövningssystemet var<br>utformat så att en gallring av förvärv inte skedde genom avgränsning av<br>kontrollområdet utan huvudsakligen genom konkurrensmyndighetens<br>förberedande prövning. Denna ordning ändrades år 1993 genom<br>övergång till KL:s regler med ett avgränsat kontrollområde och generell<br>anmälningsskyldighet enligt förebild av reglerna i EG. Med tanke på att<br>nuvarande huvudregler om förvärvsprövning ytterligare anpassas till EG-<br>modellen synes det krävas tungt vägande skäl om en ordning utan<br>generell anmälningsskyldighet nu skall återinföras.</p>
<p>För en generell anmälningsplikt med tidsfrister talar särskilt tidsvinsten<br>och att man uppnår en viss formell stadga i kontrollsystemet. Även<br>konkurrensmyndighetens subjektiva bedömning i frågan om<br>anmälningsplikt begränsas vid nuvarande generella<br>anmälningsskyldighet vilket ökar förutsägbarheten och rättssäkerheten i<br>kontrollsystemet. Systemet har också den fördelen att<br>konkurrensmyndigheten tidigt får relevant information om förvärvet<br>vilket begränsar behovet av kompletterande uppgifter från företagen. Till<br>stöd för systemet har vidare anförts att det också motverkar uppkomsten<br>av en situation där förvärvande företaget söker överraska<br>konkurrensmyndigheten med att omedelbart integrera det förvärvade<br>företaget i sin verksamhet på sådant sätt att det verkar avhållande mot att</p>
<p>3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 144<br></p>
<p>förbjuda förvärvet på grund av de stora skador som en uppbrytning kan<br>åstadkomma.</p>
<p>Mot ett system med generell anmälningsskyldighet kan anföras att<br>anmälningsskyldigheten ofta är förenad med omfattande krav på<br>uppgiftslämnande till Konkurrensverket, vilket kan göra<br>anmälningsförfarandet komplicerat och kostsamt for företagen.<br>Företagen kan i så fall tvingas till omfattande arbete med att ta fram<br>uppgifter som krävs för verkets prövning och kan fa betydande kostnader<br>för juridiska ombud m.m.</p>
<p>Den belastning på företagen som förvärvsanmälningar innebär är dock<br>i viss mån ofrånkomlig. Om ett prövningssystem saknar regler om<br>generell anmälningsskyldighet måste det firmas regler om frivillig<br>anmälan. Sådana regler fanns också i ÄKL. Det torde då ha förutsatts att<br>en anmälan kunde ske informellt och att de berörda myndigheterna<br>(varvid nämndes dåvarande NO, SPK och SIND) hade sådan samlad<br>kunskap att uppkomna fall snabbt kunde bedömas. Frågan om hur en<br>anmälan skulle vara beskaffad synes inte ha övervägts mera i detalj.</p>
<p>Denna fråga innefattar emellertid flera problem rörande bl.a. form och<br>innehåll i anmälan, tidsfrister och rättsverkningar. I fråga om anmälan<br>som skall göras enligt KL har dessa förhållanden reglerats genom KL<br>och olika föreskrifter, men problemen skulle uppstå på nytt sätt vid en<br>återgång till ett system utan generell anmälningsplikt. Det går knappast<br>att finna en någon helt tillfredsställande lösning på problemen vid en<br>sådan återgång. Det kan för övrigt antas att de förut beskrivna<br>förhållanden vid tillämpningen av ÄKL, som föranledde kritik mot bl.a.<br>utdragen förberedande prövning, hade sin grund i sådana problem som<br>nu har berörts. Förhållandena ledde till att Konkurrenskommittén<br>föreslog vissa ändringar i reglerna. Några särskilda regler om<br>anmälningars utformning föreslogs dock inte. Förslagen, som gick ut på<br>att den förberedande prövningen skulle effektiviseras utan att generell<br>anmälningsplikt infördes, förlorade aktualitet genom att regler om sådan<br>anmälningsplikt fördes in i KL.</p>
<p>I detta sammanhang kan påpekas att Konkurrensverket inte har till<br>uppgift att utöva den ingående, kontinuerliga bevakning av utvecklingen<br>i näringslivets olika branscher som behövdes enligt den äldre ordningen<br>och som myndigheterna då förutsattes ha. Här bör också framhållas att de<br>olägenheter som den i KL föreskrivna anmälningsskyldigheten orsakar<br>företagen har minskat betydligt i omfattning genom de ändrade regler<br>som gäller fr.o.m. den 1 juli 1997.</p>
<p>Vidare kan framhållas att det måste läggas en väsentlig uppgiftsbörda<br>på företagen även i ett system byggt på frivilliga anmälningar. Det finns<br>också anledning anta att foretagen, med ett sådant system, skulle i stor<br>utsträckning ”för säkerhets skull” anmäla koncentrationer som faller<br>inom det i lagen angivna kontrollområdet. Bördan på företagen skulle<br>därför sannolikt inte minskas drastiskt genom ett ändrat<br>anmälningssystem.</p>
<p>I motiven till KL anges vidare att hinder inte föreligger mot att vid<br>sådana förvärv som normalt inte kan anses ha så stor betydelse för<br>konkurrensen ha en mindre långt gående uppgiftsskyldighet än i övriga<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>66</p>
<p>fall. Ett förenklat anmälningsförfarande - där uppgiftslämnandet prop. 1998/99:144<br>begränsas till att avse endast vissa centrala uppgifter för bedömningen av<br>konkurrenseffekten av vissa typer av företagsförvärv — kan antas leda till<br>att ett inte obetydligt antal av de anmälningspliktiga förvärven skulle<br>omfattas av ett förenklat förfarande. Konkurrensverket bar således inom<br>ramen för gällande lagstiftning möjlighet att förenkla<br>anmälningsförfarandet för sådana typer av företagsförvärv som verket<br>bedömer sakna betydelse för konkurrensen. Här hänvisas vidare till<br>avsnitt 5.9.</p>
<p>Vid en sammanvägning av de nu redovisade aspekterna anser<br>regeringen, i likhet med utredningen, att övervägande skäl talar för att<br>behålla reglerna i KL om generell anmälningsskyldighet.</p>
<h4>5.7.2 Trösklarna</h4>
<p>Regeringens förslag: En koncentration skall anmälas om minst två av de<br>berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående<br>räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor och minst två av de<br>berörda företagen har en omsättning i Sverige föregående räkenskapsår<br>som överstiger 100 miljoner kronor för vart och ett av företagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår en inskränkning av den<br>generella anmälningsskyldigheten genom att bestämmelsen ändras så att<br>en koncentration skall anmälas till Konkurrensverket om</p>
<p>1) de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående<br>räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kr och</p>
<p>2) minst två av de berörda företagen driver verksamhet inom landet<br>och i denna verksamhet har en omsättning föregående räkenskapsår som<br>överstiger 200 miljoner kr för vart och ett av företagen.</p>
<p>Remissinstanserna: Många är positiva till den föreslagna<br>förändringen av anmälningsskyldigheten, framför allt när det gäller<br>förslaget att omsättningen i 2) skall gälla minst två berörda företag som<br>driver verksamhet i landet. Några är dock kritiska till förslaget att höja<br>den nuvarande 100-miljonersgränsen till 200 miljoner kr.</p>
<p>Sveriges Industriförbund anser som redovisats i föregående avsnitt att<br>anmälningsplikten borde upphöra. Som en minimilösning kan de<br>lättnader som utredningen föreslagit accepteras av förbundet.</p>
<p>Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB menar att reglernas preventiva<br>verkan är orsaken till att Konkurrensverket endast har väckt talan mot ett<br>mycket litet antal företagsförvärv. Genomförandet av ett förvärv är i<br>flertalet fall såväl tidskrävande som kostsamt. Det är enligt<br>advokatfirman vanligt förekommande att en säljare väljer den köpare,<br>som medför minst konkurrensrättsliga komplikationer om säljaren kan<br>välja mellan flera köpare som erbjuder någorlunda likvärdiga villkor.<br>Advokatfirman vill vidare framhålla att kostnaderna för en<br>förvärvsanmälan är små vid jämförelse med de övriga kostnader som<br>uppstår i samband med själva förvärvet. Därtill kommer att företagens<br>kostnader för förvärvsanmälan torde vara helt marginella jämfört med<br></p>
<p>67</p>
<p>den ekonomiska skada som kan uppkomma om ett antal skadliga Prop. 1998/99:144<br>företagskoncentrationer faller utanför regelverket. Storleken på de<br>företag som genomför en koncentration är ju ingalunda alltid avgörande<br>för den konkurrensskada som koncentrationen kan innebära. De<br>möjligheter som utredningen anvisat för Konkurrensverket att anmoda ett<br>företag att inkomma med en anmälan eller för företagen att frivilligt<br>anmäla en koncentration till Konkurrensverket undanröjer inte de risker<br>som den föreslagna höjningen av tröskelvärdena innebär. Det framstår<br>för det första som mindre troligt att företag frivilligt kommer att anmäla<br>koncentrationer i någon större utsträckning när anmälningsplikten inte är<br>tvingande. Det är vidare, med hänsyn till krav på förutsägbarhet och<br>rättssäkerhet, inte önskvärt med ett system som förutsätter att<br>Konkurrensverket i efterhand skall anmoda företag att inkomma med<br>anmälningar avseende koncentrationer i större utsträckning än enligt<br>gällande regler.</p>
<p>Advokatbyrån pekar vidare på att den föreslagna inskränkningen synes<br>märklig i ljuset av att såväl EU som flera medlemsstater under det<br>senaste året infört eller beslutat att införa regler avseende kontroll av<br>företagskoncentrationer som innebär att såväl kommissionens som<br>berörda nationella konkurrensmyndigheters möjligheter att pröva<br>företagskoncentrationer har utvidgats. Byrån pekar bl.a. på ändringar i<br>Nederländerna, Danmark och Tyskland. I ljuset av denna internationella<br>trend ter det sig svårförståeligt att utredningen föreslår en begränsning av<br>de svenska reglernas tillämpning, särskilt mot bakgrund av Sverige<br>geografiska läge som medför att konsumenter inte kan erbjudas substitut<br>på lika nära avstånd som konsumenter på kontinenten och den svenska<br>marknadens relativa litenhet. Man anser att utredningens<br>bevekelsegrunder för att föreslå en höjning av de omsättningsgränser<br>som bör gälla för den primära anmälningsskyldigheten inte heller ter sig<br>övertygande.</p>
<p>Baker & McKenzie Advokatbyrå menar att om tröskelvärdet skulle<br>höjas en risk finns att Konkurrensverket kan se sig föranlett att betydligt<br>oftare utnyttja sin möjlighet att anmoda företag att anmäla. Detta skulle<br>leda till en ökad osäkerhet för marknadens aktörer. I praktiken skulle det<br>dessutom kunna leda till att marknadens aktörer, för att undvika<br>Konkurrensverkets särskilda begäran, förekom verket med en frivillig<br>anmälan. Mot bakgrund av det nu sagda samt det faktum att 100-<br>miljonersgränsen infördes nyligen och har fungerat såsom den var avsedd<br>är byrån inte helt övertygad om att en ändring av det undre tröskelvärdet<br>bör företas.</p>
<p>Konkurrensverket instämmer i utredningens skäl och slutsats att den<br>nedre omsättningsgränsen på 200 miljoner kr bör införas. Verket yttrar<br>vidare att ett företag kan ha en omfattande försäljning på de svenska<br>marknaden, exempelvis genom en återförsäljare, utan att anses driva<br>verksamhet inom landet. Inom EG-rätten ställs krav på att två av de<br>berörda företagen skall ha en viss omsättning inom gemenskapen. Detta<br>begrepp är enligt Konkurrensverkets mening att föredra, eftersom det<br>omfattar även företag som säljer in på marknaden och inte innefattar krav<br>på att företagen skall driva verksamhet inom gemenskapen. En<br></p>
<p>68</p>
<p>motsvarande innebörd av den svenska bestämmelsen skulle dessutom<br>innebära en önskvärd större överensstämmelse med EG-rätten. Detta<br>skulle också innebära att effektprincipen blir gällande för koncentrationer<br>på samma sätt som redan är fallet med avseende på 6 och 19 §§ KL.<br>Verket önskar också ett förtydligande i fråga om bl.a<br>koncentrationsförordningens bestämmelse i artikel 5.2 andra stycket om<br>en två-årsregel beträffande beräkning av omsättning vid successiva<br>förvärv skall gälla eller inte enligt KL.</p>
<p>Lagerlöf & Leman Advokatbyrå AB är mycket positiv till att<br>tröskelvärdena höjs och att de utländska indirekta förvärven undandras<br>prövning där målbolaget bedriver begränsad verksamhet i landet. Man<br>anser dock att den föreslagna regeln framstår som mindre lämplig då<br>bestämmelsen kan leda till att företag med höga marknadsandelar och<br>hög omsättning men begränsad egen verksamhet i landet kan förvärva<br>betydande företag utan skyldighet att anmäla koncentrationen. En<br>alternativ reglering skulle, enligt advokatbyrån, kunna vara att ”det<br>förvärvade företaget driver verksamhet inom landet och minst två av de<br>berörda företagen har en omsättning i landet som föregående<br>räkenskapsår överstiger 200 miljoner kr för vart och ett av företagen”.<br>Genom en sådan reglering har man inte utvidgat nuvarande reglering<br>men samtidigt inte öppnat möjligheter för att eventuellt allvarliga<br>koncentrationer undandras prövning. Man anser inte att den frivilliga<br>anmälningsmöjligheten och Konkurrensverkets möjlighet att infordra<br>anmälan är tillräckligt i denna del.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som utredningen nämner har tidigare<br>kritik riktats mot att många företagsförvärv som saknar betydelse för<br>konkurrensen och samhällsekonomin faller inom området för den<br>generella anmälningsskyldigheten. Av den anledningen lade utredningen<br>tidigt fram ett särförslag som innebar att anmälningsskyldigheten<br>reducerades.</p>
<p>Genom den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop.<br>1996/97:82, bet. 1996/97:NU13, rskr. 1996/97:226) undantas företags-<br>förvärv från skyldighet att anmäla om det förvärvade företagets<br>omsättning föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor.<br>Trots att omsättningen understiger detta belopp, får Konkurrensverket i<br>ett enskilt fall ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla förvärvet, när<br>detta är påkallat av särskilda skäl. En part i ett förvärvsavtal har<br>dessutom alltid rätt att frivilligt anmäla ett förvärv till Konkurrensverket.</p>
<p>Utredningen framhåller att det vid en analys av Statistiska<br>Centralbyråns kartläggning av företag verksamma inom landet framgår<br>att flertalet företag har en omsättning som understiger ett hundra miljoner<br>kronor. Fördelningen av företag inom detta intervall är dock skiftande<br>mellan olika branscher. Det kan även observeras att inom många<br>branscher återfinns ett relativt stort antal företag inom intervallet 100 -<br>200 miljoner kronor. Analysen visar också att endast ett mindre antal<br>företag har en omsättning som överstiger 200 miljoner kronor. I fråga om<br>avgränsning av den generella anmälningsskyldigheten noterar<br>utredningen att antalet förvärv som har anmälts under andra halvåret<br>1997 (76) är mindre än hälften av det antal som anmäldes under<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>69</p>
<p>motsvarande period 1996 respektive första halvåret 1997. Enligt<br>utredningen måste det antas att denna kraftiga nedgång till stor del beror<br>på ändringen av anmälningsreglema den 1 juli 1997.</p>
<p>Enligt utredningens uppfattning har det också med de nya reglerna<br>anmälts många förvärv som det inte funnits anledning att överväga<br>ingripanden mot och som har ringa betydelse från konkurrens- och<br>samhällssynpunkt. Utredningen anser att anmälningsförfarandet innebär<br>en stor börda på företagen. Även hänsyn till Konkurrensverkets<br>resursanvändning talar för att omsättningsgränsen 100 miljoner kronor<br>höjs. Visserligen kan då möjligen antalet frivilliga anmälningar som görs<br>”för säkerhets skull” öka något, men detta kan knappast nämnvärt minska<br>den effektivitetsvinst som uppstår, anför utredningen ytterligare. Det kan<br>anföras att en sådan ändring kan medföra risk för att<br>företagskoncentrationer som är samhällsskadliga inte kommer att prövas.<br>Denna risk måste dock anses ytterst liten. Det torde sällan finnas<br>anledning från samhällssynpunkt att ingripa mot företagskoncentrationer<br>av den aktuella storleken. De fa fall då sådan anledning eventuellt finns<br>kan, fortsätter utredningen, förutsättas komma under Konkurrensverkets<br>prövning, eftersom verket alltid kan ta upp fallet genom en anmodan till<br>en part att göra anmälan.</p>
<p>Utredningen pekar vidare bl.a. på att en ordning som medför en<br>minskad mängd anmälningsärenden ger verket möjlighet att omfördela<br>resurserna från det formella prövningsförfarandet till bl.a. bevakning av<br>sådana marknader där koncentrationsåtgärder kan komma att påverka<br>konkurrensen negativt. Sammanfattningsvis innebär den diskuterade<br>inskränkningen av området för generell anmälningsskyldighet betydande<br>resursvinster för näringsliv och samhälle. Någon vägande invändning<br>mot ändringen kan utredningen inte se och anser därför att förslaget bör<br>genomföras.</p>
<p>Regeringen anförde i fråga om de allmänna överväganden som låg till<br>grund för lagändringen 1997 att förändringar i regelsystemet för att<br>begränsa anmälningsskyldigheten var påkallade.</p>
<p>Regeringen diskuterade i det förra lagstiftningsärendet om<br>anmälningsskyldigheten, som några remissinstanser föreslog, borde<br>upphöra vid 200 miljoner kr. Dessa remissinstanser pekade bl.a. på att<br>beloppet 200 miljoner kr motsvarade Konkurrensverkets uppfattning om<br>hur stora företag kan vara utan att deras eventuellt<br>konkurrensbegränsande avtal påverkar konkurrensen på den svenska<br>marknaden på ett märkbart sätt, enligt vad som föreskrivs i 6 §, (jfr<br>KKVFS 1993:2). Häremot invände regeringen att det är fråga om två<br>skilda prövningar. Gränsen 200 miljoner kr avser förbudet i 6 § mot<br>konkurrensbegränsande avtal. Vad det, enligt regeringen, rörde sig om i<br>det då aktuella lagstiftningsärendet var förvärv av företag som därmed<br>upphörde att vara fristående aktörer på marknaden. De rättsliga<br>förutsättningarna för ingripande enligt förbudsbestämmelsema ansåg inte<br>regeringen vara desamma. Regeringen bedömde, med hänsyn till<br>erfarenheterna i rättstillämpningen, det lämpliga valet vara att följa<br>utredningens förslag.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>70</p>
<p>Detta innebar att den generella anmälningsskyldigheten slopades Prop. 1998/99:144<br>beträffande forvärv där det förvärvade företagets omsättning föregående<br>räkenskapsår understiger 100 miljoner kr (prop. 1996/76:82 s. 9-10).<br>Skyldigheten ersattes av en föreskrift om att Konkurrensverket under viss<br>förutsättning kan ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla ett visst<br>individuellt förvärv, när det förvärvade företagets omsättning understiger<br>100 miljoner kronor. Till systemet kopplades av rättssäkerhetsskäl en<br>möjlighet att anmäla ett förvärv av detta slag frivilligt, så att nu gällande<br>ordning med en frist för Konkurrensverket m.m. aktiveras.</p>
<p>Den därigenom nyligen genomförda reduceringen av den generella<br>anmälningsskyldigheten har enligt regeringens bedömning haft avsedd<br>effekt. Några praktiska problem av betydelse har heller inte framkommit<br>med den nya ordningen. Anmälningsregler där man utgår från de berörda<br>företagens omsättning medför differentierade täckningsgrader i olika<br>branscher. Konkurrensskadan av ett strukturellt förvärv kan på en liten<br>marknad vara betydande utan att för den skull den totala marknaden är<br>särskilt stor omsättningsmässigt. Vidare kan noteras att<br>koncentrationsförordningens trösklar i visst avseende sänktes från den 1<br>mars 1998. I flera andra medlemsstater inom EU har nyligen nedre<br>gränser för när företagskoncentrationer eller koncentrationsliknande<br>åtgärder är prövningsbara och/eller anmälningspliktiga sänkts eller<br>bestämts till en låg nivå. Därtill kommer de problem som pekats på från<br>advokathåll när det gäller rättsosäkerheten m.m. för företagen vid en<br>höjning av tröskeln. Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns<br>vägande skäl mot att genomföra utredningens nu framlagda förslag i<br>denna del.</p>
<p>Utredningen har vidare föreslagit att en ytterligare lagändring bör<br>göras i detta sammanhang så att utländska förvärv som kan antas<br>regelmässigt sakna betydelse för konkurrensen och samhällsekonomin<br>undantas från den generella anmälningsskyldigheten. Utredningens<br>förslag innebär att en företagskoncentration skall anmälas till<br>Konkurrensverket om de berörda företagen tillsammans har en<br>omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor<br>och minst två av de berörda företagen driver verksamhet inom landet och<br>i denna verksamhet har en omsättning föregående räkenskapsår som<br>överstiger den nämnda bitröskeln för vart och ett av företagen.</p>
<p>Regeringen anser att starka skäl talar för att den föreslagna ändringen<br>genomförs. Emellertid bör en justering göras av bestämmelsen så att<br>anmälningsskyldigheten även omfattar sådan omsättning som ett företag<br>har i Sverige, utan att företaget för den skull bedriver verksamhet inom<br>landet. Här hänvisas till författningskommentaren.</p>
<p>Vid remissomgången har frågan väckts om en särskild regel för<br>beräkning av omsättningen vid successiva förvärv, motsvarande den i<br>artikel 5.2 andra stycket i koncentrationsförordningen, borde gälla enligt<br>KL. Enligt gemenskapsregeln skall två eller flera transaktioner som äger<br>rum inom en tvåårsperiod mellan samma personer eller företag betraktas<br>som en företagskoncentration, som uppkommer vid tidpunkten för den<br>sista transaktionen. En sådan bestämmelse är dock ingripande för<br>företagen. Utredningen har inte redovisat något förslag eller några<br></p>
<p>71</p>
<p>överväganden i frågan. Det saknas därför enligt regeringens mening<br>beredningsunderlag att nu överväga någon sådan motsvarighet i KL.</p>
<h4>5.7.3 Tidpunkten för anmälan</h4>
<p>Regeringens bedömning: Någon regel om när en företagskoncentration<br>senast skall anmälas införs inte i konkurrenslagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en anmälan skall<br>göras senast en vecka efter ingåendet av det avtal som medför en<br>koncentration, offentliggörandet av budet om övertagande eller förvärvet<br>av det bestämmande inflytandet.</p>
<p>Remissinstanserna: Konkurrensverket ställer sig positivt till den<br>föreslagna tidsfristen. Om den skall fylla sitt syfte och respekteras bör<br>den dock i likhet med vad som gäller enligt artikel 14.1 i<br>koncentrationsförordningen förenas med en sanktionsmöjlighet. Utan en<br>direkt påföljdsavgift kopplad till anmälningsfristen innebär förslaget i<br>realiteten ingen större skillnad jämfört med dagens situation. Verket<br>anser att möjligheten enligt KL att ålägga ett företag vid vite att anmäla<br>förefaller mindre lämplig när en anmälningsplikt på en vecka införs.</p>
<p>Flera andra remissinstanser, främst advokatfirmor, är uttalat kritiska<br>till utredningens förslag och anser att tidpunkten för anmälan inte bör<br>regleras. På så sätt bevaras den flexibilitet som finns idag, menar man.</p>
<p>Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB yttrar att det är ett omvittnat<br>faktum att den tidsgräns för anmälan av koncentrationer som<br>förekommer i koncentrationsförordningen är orimligt kort. Därför har<br>också med kommissionens acceptans utvecklats ett antal sätt att kringgå<br>tidsgränsen i enskilda fall. Dessa förhållanden framstår knappast som<br>efterföljansvärda. Det nuvarande regelverket innebär att en underlåtenhet<br>att anmäla ett anmälningspliktigt förvärv sker på de berörda företagens<br>egen risk. Detta förhållande kopplat till den i lagen föreskrivna<br>skydligheten att anmäla anmälningspliktiga koncentrationer torde enligt<br>advokatfirman vara fullt tillräckligt för att berörda företag skall anmäla<br>en koncentration så snart det överhuvudtaget är möjligt. Man känner inte<br>till något fall sedan lagens ikraftträdande där ett företag som känt till<br>regelverket underlåtit att fullgöra en erforderlig anmälan av<br>företagsförvärv. Någon tidsgräns inom vilken anmälningsskyldigheten<br>måste fullgöras behövs således inte enligt advokatfirmans mening.</p>
<p>Lagerlöf & Leman Advokatbyrå AB anser att nuvarande ordning är<br>lämplig och har svårt att se några bärande skäl för införandet av en snäv<br>tidsfrist inom vilken en fullständig anmälan skall ges in till<br>Konkurrensverket. Det förhållandet att utredningens förslag saknar<br>sanktion för det fall en anmälan inte sker inom rätt tid, visar att det inte<br>föreligger skäl för att införa den ifrågavarande bestämmelsen.</p>
<p>Advokatfirman Vinge KB menar att den nuvarande flexibiliteten många<br>gånger har visat sig praktiskt betydelsefull. I vissa situationer kan det<br>innebära stora svårigheter för parterna att inom en så pass kort som en<br>vecka samla in information och upprätta en anmälan av koncentrationen.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>72</p>
<p>Inte minst kan det vara ett problem i de fall där det är svårt att fastställa<br>den exakta tidpunkten för när ett bestämmande inflytande förvärvades.<br>Därför bör det enligt advokatfirman införas en möjlighet för<br>Konkurrensverket att i det enskilda fallet ge dispens från veckoregeln.<br>Denna möjlighet finns visserligen inte enligt gemenskapsrätten.<br>Kommissionen har dock ofta tvingats se mellan fingrarna i detta<br>avseende och ge informella dispenser.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har föreslagit att en<br>tidsfrist införs för när en anmälan senast skall göras. Efter förebild från<br>EG-rätten föreslås att så skall ske senast en vecka efter ingåendet av det<br>avtal som medför en koncentration, offentliggörandet av budet om<br>övertagande eller förvärvet av det bestämmande inflytandet.</p>
<p>Förslaget synes i första hand motiveras av en allmän strävan att<br>motsvarande regler bör gälla som inom gemenskapsrätten.</p>
<p>Regeringen anser i och för sig att det kan finnas ett värde i att en<br>utgångspunkt finns för när en anmälan skall göras till Konkurrensverket.<br>Vidare kan det vara av värde såsom tidigare sagts att reglerna utformas i<br>nära överensstämmelse med gemenskapsrättens regler, särskilt som det<br>nu föreslås en övergång till koncentrationsbegreppet. Emellertid har<br>invändningarna mot förslaget avsevärd tyngd. Bland annat pekar kritiken<br>på att det hos kommissionen i realiteten finns betydande praktiska<br>svårigheter att upprätthålla bestämmelsen enligt dess innehåll. Faran att<br>anmälningspliktiga förvärv undandras Konkurrensverkets prövning torde<br>av de skäl som anförts från advokathåll vara liten. Bland annat tar<br>företagen risker om de vidtar ekonomiska dispositioner innan anmälan<br>gjorts. Att företagen på egen risk har genomfört en företagskoncentration<br>och anmäler den sent kan nämligen inte åberopas som skäl för att en<br>företagskoncentrationen skulle fa en mer gynnsam behandling än andra<br>anmälda företagskoncentrationer. En sen anmälan torde i de flesta fall<br>bero på att underlaget för anmälan inte hunnit tas fram. Mot den här<br>bakgrunden överväger nackdelarna med att genomföra förslaget de nyss<br>nämnda fördelarna. Regeringen är därför inte beredd föreslå någon regel<br>om när en företagskoncentration senast bör anmälas. I stället bör den<br>nuvarande flexibla ordningen kvarstå.</p>
<h3>5.8 Instansordningen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Den nuvarande instansordningen behålls för<br>frågor om företagskoncentration.</p>
<p>Utredningens bedömning: Utredningen har i ett tidigare betänkande<br>föreslagit att Stockholms tingsrätt skulle slopas som instans i<br>förvärvsärenden och att Konkurrensverket skulle ges möjlighet att fatta<br>beslut som första instans med möjlighet att överklaga verkets beslut till<br>Marknadsdomstolen. I slutbetänkandet har inte lämnats något förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Konkurrensverket anser att verket bör ges<br>möjlighet att fatta beslut i ärenden om koncentration. Nuvarande system<br>innebär praktiska problem och en tidsutdräkt som kan ifrågasättas från<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>73</p>
<p>rättssäkerhetssynpunkt. Verket nämner dels en anmälan som återkallats<br>på grund av att man enligt uppgift inte kunde avvakta en<br>domstolsprövning, dels ett ärende som prövats av Marknadsdomstolen<br>(se avsnitt 4.3) och som enligt uppgift medförde stora kostnader till följd<br>av den osäkerhet som under lång tid förelåg om förvärvets<br>genomförande. Bland annat mot denna bakgrund föreslår verket att beslut<br>fattas av verket och att dessa överklagas hos Marknadsdomstolen.</p>
<p>Sveriges Industriförbund återkommer också i frågan och anser att en<br>koncentration endast bör prövas av en instans som enligt förbundet bör<br>vara Marknadsdomstolen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I samband med den reformering<br>av instansordningen (slopande av Stockholms tingsrätt som<br>mellaninstans i fråga om undantag, icke-ingripandebesked och<br>åläggande) som trädde i kraft den 1 juli 1998 uttalade regeringen<br>beträffande frågor om företagsförvärv att dessa i väsentliga avseenden<br>gäller bedömningar av en annan karaktär än som rör förbuden mot<br>konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av en dominerande<br>ställning. Vidare ansåg regeringen att de speciella aspekter som kommer<br>under bedömning vid prövningar av förvärvsärenden kan ha särskild<br>principiell och praktisk betydelse när det gäller strukturomvandlingen av<br>näringslivet. Regeringen bedömde bl.a. därför att tunga skäl talar för att<br>dessa mål skall prövas av två instanser, som principiellt bör vara<br>domstolar. Vidare ansågs det också naturligt att frågor om<br>företagsförvärv ges samma behandling som bl.a. mål om<br>konkurrensskadeavgift. Regeringens samlade bedömning var därför att<br>instansordningen i fråga om företagsförvärv inte borde förändras, vilket<br>innebar att dessa frågor alltjämt skulle prövas av Stockholms tingsrätt<br>som första instans och att överklagande sker till Marknadsdomstolen.</p>
<p>Regeringen anser att vad som framförts vid remissbehandlingen av det<br>nu lagda utredningsförslaget inte föranleder något förändrat<br>ställningstagande i fråga om instansordningen. Därför bör den nuvarande<br>instansordningen för företagsförvärv i fortsättningen gälla för frågor om<br>företagskoncentration.</p>
<h3>5.9 Handläggningen</h3>
<h4>5.9.1 Ett förbättrat kontrollsystem</h4>
<p>Regeringens bedömning: Förbättringar i kontrollsystemet är möjliga.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig instämmer i<br>utredningens slutsatser.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 5.1 har regeringen angett<br>att ett regelverk om kontroll av företagsförvärv är viktigt och bidrar till<br>en effektiv konkurrens till nytta för samhällsekonomin och<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>74</p>
<p>konsumenterna. Samtidigt är problem förknippade med ett<br>kontrollsystem av detta slag, enligt vad som ligger i sakens natur.<br>Utredningen pekar bl.a. på att företagsförvärv som faller inom det<br>konkurrensrättsliga kontrollområdet många gånger rör både betydande<br>samhällsintressen och stora ekonomiska värden. Den ekonomiska<br>omsättningen ställer också normalt höga krav på en skyndsam och<br>effektiv handläggning av förvärv som blir föremål för prövning.</p>
<p>Regeringen vill understryka att både det allmänna och näringslivet har<br>ett starkt intresse av att det konkurrensrättsliga systemet för kontroll av<br>företagskoncentrationer är ändamålsenligt utformat och fungerar på ett så<br>effektivt och rättssäkert sätt som är möjligt. Därför är det angeläget att<br>över hela faltet pröva vilka förbättringar i kontrollsystemet som är<br>möjliga för ökad effektivisering, rättssäkerhet och genomströmning. I det<br>följande redovisas regeringens ställningstagande till detta.</p>
<h4>5.9.2 Kontakter före en anmälan</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det är viktigt att det finns flexibla former för<br>företagens kontakter med Konkurrensverket i frågor som rör<br>företagskoncentrationer. Härigenom kan kraven på uppgiftslämnande<br>lättas. Företagen kan också få möjlighet att smidigare och på ett tidigare<br>stadium än hittills få indikationer på hur verket ser på t.ex. ett planerat<br>förvärv.</p>
<p>Vad som nu sagts kan åstadkommas inom ramen för gällande regler i<br>bl.a. förvaltningslagen. Kompletterande handläggningsrutiner kan dock<br>behöva utarbetas av Konkurrensverket.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens genom förslag om en ordning med informella kontakter på<br>ett inledande stadium.</p>
<p>Remissinstanserna: I princip alla remissinstanser som yttrat sig<br>tillstyrker utredningens förslag.</p>
<p>Svea hovrätt anser att det föreslagna informella förfarandet saknar<br>egentliga förebilder i svensk rätt. Skälen för ett sådant förfarande<br>förefaller emellertid så starka att det inte finns anledning att motsätta sig<br>att man på detta område anpassar sig till ett förfarande som tillämpas<br>utomlands. Hovrätten föredrar dock att benämningen förhandskontakter<br>eller förhandsprövning e.dyl. används framför utredningens förslag.<br>Vidare föreslår hovrätten att detta inledande kontrollförfarande inte blir<br>alltför lösligt utan att det förs ut som ett rättsligt institut. Detta kan<br>lämpligen ske i eller direkt i anslutning till 37 § KL. Därtill bör det<br>genom motiv klargöras i vilken utsträckning förvaltningslagen avses bli<br>tillämplig på handläggningen i dess olika faser. Därmed läggs också fast<br>det område där endast förvaltningslagens serviceregler är tillämpliga, när<br>förfarandet kommit till den punkt där ett ”ärende” föreligger och<br>slutligen där myndighetsutövning mot enskild inletts. Det är vidare av<br>flera skäl av betydelse att det i efterhand finns en möjlighet att<br>kontrollera hur handläggningen hos myndigheten har bedrivits, vilket<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>75</p>
<p>bl.a. förutsätter att myndighetens åtgärder har dokumenterats. Härvid är,<br>enligt hovrättens mening, att märka att dokumentationskravet endast<br>gäller i ärenden som avser myndighetutövning. Genom en klarare<br>reglering skapas också bättre förutsättningar för den sekretess som<br>självfallet är av betydelse under denna handläggningsfas hos<br>myndigheten. Även i andra avseenden kan det vara viktigt att förfarandet<br>”stagas upp”. Hovrätten efterlyser bl.a. mot bakgrund härav en närmare<br>rättslig analys av det föreslagna nya institutet.</p>
<p>Styrbjörn Gärde Advokatbyrå anser att det i KL bör anges att en<br>anmälningsfråga med beaktande av i förvaltningslagen tillämpliga<br>bestämmelser (1 och 4 §§) äger underställas Konkurrensverkets<br>bedömning. Detta skulle utgöra stöd för Konkurrensverkets formella och<br>materiella handläggning och gagna anmälare och dessas möjligheter att<br>med stöd av bestämmelsen göra gällande skadeståndsgrundande fel och<br>brister i Konkurrensverkets upplysnings- och rådgivande verksamhet.<br>Ytterst är här fråga om rättssäkerhet.</p>
<p>Kammarrätten i Göteborg instämmer i utredningens slutsats att det<br>beträffande förfarandet vid förhandskontakter behövs vissa riktlinjer men<br>anser att författningsreglering inte erfordras. Kammarrätten bedömer att<br>det lämpligen kan anförtros åt Konkurrensverket att fastställa sådan<br>riktlinjer. Dessa torde kunna ges form av allmänna råd. Det framstår<br>enligt kammarrätten som ändamålsenligt att låta det gemenskapsrättsliga<br>institutet pre-notification tjäna som förebild liksom Konkurrensverkets<br>skiss till handläggningsordning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har redovisat att det<br>i gemenskapsrätten och i vissa utländska regelsystem, bl.a. USA och<br>Storbritannien, finns en handläggningsordning som i stor utsträckning<br>ger de berörda företagen möjlighet till informella kontakter med<br>konkurrensmyndigheten innan en anmälan i formell mening sker.<br>Erfarenheten från bl.a. dessa länder visar att möjligheten till sådana<br>kontakter på ett inledande stadium ger konkurrensmyndigheten<br>förutsättningar att i ett tidigt skede bl.a. bilda sig en närmare uppfattning<br>om transaktionens karaktär och, när skäl därtill föreligger, begränsa<br>omfattningen av de uppgifter som företagen behöver lämna för<br>myndighetens prövning. Erfarenheterna visar även att<br>konkurrensmyndighetens handläggningstid efter det att anmälan gjorts<br>härigenom i inte obetydlig omfattning kan avkortas och att antalet<br>ärenden som går till s.k. särskilda undersökningar kan begränsas.</p>
<p>Frågan har således väckts om förutsättningar föreligger för att en<br>motsvarande mindre formaliserad ordning som den redovisade även kan<br>tillämpas av Konkurrensverket vid handläggning av ärenden som rör<br>företagsförvärv. Det kan i detta sammanhang erinras om att enligt<br>motiven till KL risker med ett företagsförvärv i första hand skall<br>undanröjas genom åläggande av mindre ingripande slag än förbud.<br>Förhandlingar med företagen bör därvid enligt motiven i första hand ske<br>under Konkurrensverkets handläggning av ärendet. Företrädare för<br>näringslivet och advokatbyråer har till utredningen särskilt framhållit att<br>möjligheten till förhandling och förhandlingslösning utgör en rationell<br>handläggningsform i ärenden som gäller företagsförvärv.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>76</p>
<p>Konkurrensverket har för utredningen redovisat verkets syn på<br>möjligheterna till förhandskontakter och sammanfattningsvis anfört<br>följande. Verket ser förhandskontakter inför anmälan om företagsförvärv<br>som en möjlighet för både parterna och myndigheten. För att en sådan<br>ordning skall vara praktiskt genomförbar förutsätts att uppgifter som<br>parterna lämnar in och partemas identitet omfattas av absolut sekretess.<br>Dessutom måste krav ställas på att skriftlig förhandsinformation lämnas<br>till Konkurrensverket i god tid före möten som kan ske inom ramen för<br>förhandskontakter avseende planerade förvärv. Genom förhandskontakter<br>kan anmälningarna om företagsförvärv förbättras och behovet av<br>kompletteringar minskas. Partema får också möjlighet att reda ut<br>oklarheter kring det planerade företagsförvärvet, vilket i sin tur innebär<br>att Konkurrensverket kan ge värdefull vägledning till partema. Det är<br>dock viktigt att betona att Konkurrensverket vid förhandskontakter inte<br>tar slutlig ställning till företagsförvärvets förenlighet med KL och<br>förbehåller sig rätten att begära in ytterligare information.</p>
<p>Utredningen anser att den närmare utformningen och tillämpningen av<br>en sådan ordning lämpligen bör överlämnas till Konkurrensverket att<br>överväga. Den anför vidare att det dock kan framhållas att<br>gemenskapsrättens ordning med s.k. pre-notification i tillämpliga delar<br>bör kunna tjäna som förebild. Enligt utredningen bör även de mer<br>informella handläggningsformer som tillämpas i bl.a. USA och<br>Storbritannien kunna ge viss vägledning i detta hänseende.</p>
<p>Några remissinstanser menar att en lagreglering bör ske av<br>handläggningen i fråga om förhandskontakter.</p>
<p>Regeringen vill framhålla följande.</p>
<p>Regeringen anser i linje med utredningens överväganden att en ordning<br>för förhandskontakter i enskilda fall är påkallad för att effektivisera<br>kontrollsystemet.</p>
<p>Konkurrensverkets handläggning av ärenden enligt KL sker med<br>tillämpning av bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223, FL). Även<br>tryckfrihetsförordningens (TF) bestämmelser om allmän handling och<br>sekretesslagens bestämmelser har betydelse i detta sammanhang. Enligt<br>4 § första stycket FL skall en myndighet lämna upplysningar, vägledning,<br>råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens<br>verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är<br>lämpligt med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och<br>myndighetens verksamhet. I 4 § andra stycket FL anges att frågor från<br>enskilda skall besvaras så fort som möjligt. Bestämmelsen innefattar en<br>skyldighet att underlätta för enskilda att ta till vara sin rätt i<br>förvaltningsärenden. Detta kan gälla exempelvis upplysningar om hur<br>man gör en ansökan, råd om vilka handlingar som bör bifogas, m.m.</p>
<p>När det behövs och bedöms lämpligt skall myndigheten även vägleda<br>den enskilde genom att, allt efter omständigheterna, ta initiativ till<br>ytterligare utredning, verka för att utredningen begränsas till vad som är<br>nödvändigt, fästa den enskildes uppmärksamhet på att det kan finnas<br>alternativa handlingsvägar att nå det han eftersträvar osv. Denna<br>vägledningsprincip gäller i princip oberoende av begäran. Av 1 § FL</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>77</p>
<p>följer att vad som anges i 4 § gäller all förvaltningsverksamhet hos<br>myndigheten, och således inte bara handläggningen av ärenden.</p>
<p>En remissinstans har förordat att det bör klargöras i vilken utsträckning<br>FL avses bli tillämplig i samband med förhandskontakter.</p>
<p>Regeringen vill framhålla följande.</p>
<p>Av 1 § FL följer att det går en skiljelinje mellan</p>
<p>förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden samt annan<br>förvaltningsverksamhet hos dessa myndigheter. Ett ärende kan väckas<br>genom anmälan, ansökan eller annan framställning som innebär att<br>frågan anhängiggörs om viss åtgärd som kan vara lagreglerad. Ärendet<br>kan också anhängiggöras genom ett handlande av myndigheten, s.k.<br>initiativärende. Till begreppet annan förvaltningsverksamhet räknas s.k.<br>faktiska handlingar som myndigheten utför (jfr prop. 1971:30 s. 315). I<br>detta begrepp ingår inte myndighetsutövning.</p>
<p>Skiljelinjen mellan de två huvudformerna av förvaltningsverksamhet -<br>ärendehandläggning och faktiska handlingar - är inte skarp. Rådgivning<br>eller icke-bindande preliminära bedömningar i ett enskilt fall behöver<br>inte innebära att ett ärende väckts, när saken inte gäller myndighetens<br>beslutande verksamhet. Var gränsen går måste bli beroende av<br>omständigheterna i det konkreta fallet, bl.a. den form och inriktning som<br>förhandskontaktema har getts.</p>
<p>FL:s regler om dokumentation av uppgifter som en myndighet fatt på<br>annat sätt än genom en handling gäller endast myndighetsutövning men<br>inte generellt för ärenden. Det torde i många fall vara en lämplig ordning<br>att dokumentation sker även innan ett ärende föreligger eller där ett<br>ärende föreligger som inte avser myndighetsutövning.</p>
<p>Att i detta lagstiftningsärende söka just på konkurrensområdet dra upp<br>närmare gränser för handläggningen i berörda avseenden förefaller,<br>enligt regeringens mening, inte vara lämpligt. I stället sker de<br>bedömningar och avgränsningar som behöver göras i de enskilda fallen i<br>fråga om när rena förhandskontakter kan ha övergått till att bli ett ärende<br>respektive till att röra myndighetsutövning bäst i rättstillämpningen och<br>efter de principer som FL:s regler ger uttryck för.</p>
<p>Med den utformning som regeringens förslag om sekretess under<br>förhandskontaktema ges (avsnitt 5.9.3) saknar skiljelinjen mellan vad<br>som är ett ärende samt annan förvaltningsverksamhet betydelse för<br>sekretesskyddet.</p>
<p>Regeringen delar i övrigt allt väsentligt vad utredningen har anfört om<br>att det får bli en uppgift för Konkurrensverket att, inom ramen för<br>gällande regler i bl.a. FL, närmare konkretisera formerna för en<br>utvecklad ordning med förhandskontakter. För regeringens<br>vidkommande finns det inte anledning att föreslå någon reglering<br>beträffande vad som bör gälla i fråga om kontakter av detta slag i<br>samband med företagskoncentrationer.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>78</p>
<h4>5.9.3</h4>
<h4>Behovet av sekretess för lämnade uppgifter</h4>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Regeringens förslag: Absolut sekretesskydd infors för uppgifter hos<br>Konkurrensverket som hänför sig till verksamhet som gäller rådgivning<br>inför en anmälan om företagskoncentration.</p>
<p>Detta sekretesskydd gäller fram till dess en anmälan av<br>företagskoncentrationen kommit in till verket.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Remissinstanserna: Ett mycket stort antal remissinstanser tillstyrker<br>utredningens förslag och instämmer i utredningens slutsatser att<br>sekretesskyddet bör vara absolut.</p>
<p>Konkurrensverket framhåller att uppgifter om planerade förvärv är<br>ytterst känslig information med kurspåverkande effekt på börsnoterade<br>företag och absolut sekretess kan därför i detta fall inte ersättas med<br>något annat slag av sekretess. Kammarrätten i Göteborg tillstyrker<br>utredningens förslag men sätter i fråga om det är lämpligt att använda<br>ordet ”ärende” som beteckning på det informella förfarande som kan<br>föregå den formella anmälan. Kammarrätten anser att myndigheterna<br>serviceskyldighet m.m. avser inte bara den del av verksamheten som är<br>att beteckna som ärenden i formell mening utav även sådan annan<br>förvaltningsverksamhet hos myndigheten som det föreslagna<br>informellare förfarandet utgör. Sveriges Industriförbund anser att absolut<br>sekretess är en nödvändig förutsättning för att en mer utvecklad ordning<br>med förhandskontakter mellan berörda företag och Konkurrensverket<br>skall få någon större omfattning och betydelse.</p>
<p>Stockholms tingsrätt avstyrker utredningens förslag och anför bl.a. att<br>den föreslagna ordningen torde strida mot svensk myndighetstradition<br>och synes vara väl långtgående med hänsyn till att ratio legis endast är att<br>bespara Konkurrensverket och företagen visst arbete med granskning<br>respektive tillhandahållande av anmälningar om företagsförvärv.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det kan här observeras att såväl<br>tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmän handling som<br>sekretesslagens regler i fråga om sekretess väsentligt kan försvåra<br>möjligheten till förhandskontakter mellan Konkurrensverket och de<br>berörda företagen. Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten skall<br>beredas så stor insyn i myndigheternas verksamhet som möjligt. Från<br>denna synpunkt är det motiverat att verksamheten vid Konkurrensverket i<br>största möjliga utsträckning är offentlig. Offentliggörande av uppgifter<br>kan emellertid i nu aktuella fall medföra betydande olägenheter både för<br>det allmänna och för enskilda företag. En avvägning måste därför göras<br>mellan kravet på offentlighet i den verksamhet som rör verkets kontakter<br>med företagen före anmälan och behovet av sekretess för sådana<br>uppgifter som kan bli aktuella i dessa fall och som lämnas till verket.</p>
<p>Enligt föreskrifterna i 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100), 2 §<br>sekretessförordningen (1980:657) och punkt 17 i bilagan till<br>förordningen gäller sekretess i Konkurrensverkets verksamhet enligt KL<br>för uppgift om bl.a. enskilds affårs- eller driftförhållanden, om det kan<br>antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Med affärs- och</p>
<p>79</p>
<p>driftförhållanden avses affarsförhandlingar, marknadsundersökningar,<br>marknadsplaneringar, planer som rör konstruktionsarbeten och<br>reklamkampanjer, prissättningskalkyler, utredningar av annat slag, m.m.<br>Skaderekvisitet är här ett s.k. ”rakt” skaderekvisit, vilket innebär en<br>presumtion för att ifrågavarande uppgifter är offentliga om inte en viss<br>skaderisk kan anses föreligga. Vid skadebedömningen får man alltså utgå<br>från om uppgiften är av det slaget att ett utlämnande typiskt sett kan vara<br>ägnat att medföra skada för det intresse som skall skyddas genom<br>sekretessbestämmelsen.</p>
<p>Prövningen av om ett skaderekvisit är uppfyllt eller inte innefattar<br>alltid ett visst mått av skönsmässighet. Det raka skaderekvisitet innebär<br>således att tillämparen kan göra sin bedömning inom ganska vida ramar.<br>Avsikten är dock, som tidigare nämnts, att skadebedömningen i<br>huvudsak skall kunna göras med utgångspunkt i själva uppgiften. Ett<br>företagsförvärv kan föregås av från affärssynpunkt mycket känsliga<br>förhandlingar som förutsätter konfidentiell handläggning av berörda<br>parter. Det torde vara uppenbart att möjligheten till sekretess hos<br>Konkurrensverket för uppgifter som rör planerade forvärv eller<br>genomförda förvärv som ännu inte blivit offentliggjorda många gånger<br>utgör en grundläggande förutsättning för att de berörda företagen skall<br>kunna lämna uppgifterna till verket.</p>
<p>Utredningen pekar på att hittillsvarande erfarenheter visar att berörda<br>företag i stor utsträckning anser att nuvarande bestämmelser inte medger<br>ett tillräckligt sekretesskydd för uppgifter som företagen lämnar till<br>Konkurrensverket innan anmälan i formell mening enligt 37 § KL sker.<br>Detta förhållande medför att möjligheten till förhandskontakter i stor<br>utsträckning försvåras. Konsekvensen härav är, enligt utredningen, i<br>många fall att verket inte heller far tillgång till tillräckligt underlag för att<br>på ett tidigt stadium, och innan en formell anmälan sker, kunna bedöma<br>om uppgiftsskyldigheten för företagen i det enskilda fallet kan begränsas.<br>Företag kan i sådana fall, för att fullgöra den formellt föreskrivna<br>uppgiftsskyldigheten, tvingas att ta fram och lämna uppgifter som i stor<br>utsträckning saknar betydelse för den materiella prövningen. Det torde<br>vara uppenbart att en sådan ordning många gånger kan fördröja<br>handläggningen i det enskilda fallet och orsaka det allmänna och<br>företagen betydande olägenheter och kostnader. Förhandskontakter<br>förutsätter således ett ökat sekretesskydd för sådana uppgifter om affars-<br>och driftförhållanden som företagen lämnar till Konkurrensverket innan<br>en formell anmälan enligt 37 § sker. Det framhålls även av utredningen<br>att en sekretessbestämmelse med ett s.k. omvänt skaderekvisit innebär en<br>viss grad av skönsmässig bedömning från tillämparens sida i det enskilda<br>fallet och måste på motsvarande sätt som anförts i fråga om nuvarande<br>bestämmelser anses som otillräcklig. Sekretesskyddet för nu aktuella<br>uppgifter bör därför, enligt utredningen, göras absolut.</p>
<p>Remissinstanserna har i stort sett samstämmigt tillstyrkt utredningens<br>förslag. Regeringen gör samma bedömning som utredningen och anser<br>att den föreslagna ändringen bör genomföras. Dock bör den närmare<br>avgränsningen av sekretesskyddet preciseras. Detta sker lämpligen<br>genom att bestämmelsen utformas så att sekretess gäller för uppgifter hos</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>80</p>
<p>Konkurrensverket som hänför sig till verksamhet som gäller rådgivning<br>inför en anmälan enligt KL:s anmälningsregler om<br>företagskoncentrationer. I övrigt hänvisas till författningskommentaren.</p>
<p>I likhet med vad utredningen föreslagit bör vidare meddelarffihet inte<br>råda för nu aktuella uppgifter. Absolut sekretess för uppgiften i fråga bör<br>gälla fram till den tidpunkt när anmälan lämnas in till verket. Efter denna<br>tidpunkt bör sekretess gälla för uppgifterna i den omfattning som nu<br>föreskrivs enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen, 2 § sekretessförordningen och<br>punkt 17 i bilagan till förordningen. I de fall anmälan inte sker bör<br>sekretesstiden på samma sätt som enligt det senare lagrummet vara<br>begränsad till högst tjugo år.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<h4>5.9.4 Företagens dispositioner under Konkurrensverkets<br>handläggning</h4>
<p>Regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning far inte åtgärder vidtas<br>för att genomföra ett företagsförvärv (s.k. stand still) under den inledande<br>handläggningen hos Konkurrensverket av det anmälda förvärvet. Enligt<br>förslaget ges Konkurrensverket möjlighet att meddela undantag från<br>detta.</p>
<p>Konkurrensverket far vidare möjlighet att meddela förbud eller<br>åläggande för parterna eller andra medverkande i en<br>företagskoncentration för att säkerställa att stand still-regeln efterlevs. Ett<br>förbud eller åläggande far förenas med vite.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att Konkurrensverket skall<br>ges möjlighet att meddela undantag från stand still. Betänkandet<br>innehåller inget förslag om åläggande och förbud.</p>
<p>Remissinstanserna: Konkurrensverket nämner att det i</p>
<p>koncentrationsförordningen finns ett antal olika sanktioner som det kan<br>finnas anledning att överväga. Verket anser bl.a. att de som framstår som<br>viktigast i första hand är sanktionerna kopplade till reglerna om s.k. stand<br>still, dvs temporärt förbud mot åtgärder för att fullfölja en koncentration.<br>För att inte motverka syftet med reglerna om kontroll av koncentrationer<br>är det av största vikt att reglerna om stand still respekteras. I och med att<br>Konkurrensverket dessutom föreslås fa möjlighet att formellt meddela<br>undantag från stand still under den inledande undersökningen, anser<br>verket det vara svårt att se några skäl mot att en sanktion kopplas till<br>reglerna om stand still.</p>
<p>Vidare anför verket att för att undvika att partema i en koncentration<br>hinner vidta åtgärder för att genomföra förvärvet Stockholms tingsrätt<br>skulle behöva fatta ett beslut om stand still i princip samtidigt som beslut<br>fattas om särskild undersökning vilket, enligt verket, knappast är möjligt.<br>Slutligen anser verket, med hänvisning till vad som gäller inom<br>gemenskapsrätten, att det vore önskvärt att införa en regel om stand still<br>fram till dess att beslut fattas om att lämna koncentrationen utan åtgärd<br>eller att frågan slutligt avgjorts av Marknadsdomstolen.</p>
<p>81</p>
<p>Bakgrund: I koncentrationsförordningen finns regler om uppskjutande<br>av en koncentration.</p>
<p>Enligt artikel 7.1 far en koncentration varken genomföras före anmälan<br>eller innan den har förklarats förenlig med den gemensamma marknaden<br>genom ett beslut enligt artikel 6.1 b artikel 8.2 eller på grundval av en<br>presumtion enligt artikel 10.6. Bestämmelsen innebär att åtgärder som<br>medför att koncentrationen genomförs inte far vidtas innan<br>kommissionen meddelat slutligt beslut i ärendet. Bestämmelsen syftar till<br>att säkerställa effektiviteten i kontrollsystemet och särskilt den fulla<br>verkan av ett senare beslut att förklara koncentrationen oförenlig med<br>den gemensamma marknaden. Kommissionen kan på begäran medge<br>dispens från de skyldigheter som anges i artikel 7.1.</p>
<p>Enligt artikel 7.3 utgör förbudet mot genomförande av koncentrationen<br>inte hinder för genomförandet av ett offentligt bud om övertagande som<br>har anmälts till kommissionen enligt artikel 4.1 före den tidpunkt när<br>budet offentliggörs, under förutsättning att förvärvaren inte utövar de<br>rösträttigheter som följer med värdepapperen i fråga eller gör det endast<br>för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar. För undantag<br>krävs att kommissionen beviljar dispens från förbudet.</p>
<p>I artikel 7.4 anges att kommissionen på begäran kan medge dispens<br>från de skyldigheter som anges i artikel 7.1 och 7.3. En begäran om<br>dispens kan göras och medges såväl före anmälan som efter själva<br>transaktionen. När kommissionen avser att fatta ett beslut enligt artikel<br>7.4, vilket negativt påverkar en eller flera av parterna, skall den<br>skriftligen underrätta de anmälande parterna och andra berörda parter om<br>kommissionens invändningar och fastställa en tidsfrist inom vilken de far<br>yttra sig. Ett interimistiskt beslut om att medge undantag enligt artikel</p>
<p>7.4 kan meddelas utan att de berörda personerna, företagen eller<br>företagssammanslutningama lämnas tillfälle att på förhand framföra sina<br>synpunkter, förutsatt att kommissionen lämnar dem tillfälle att göra detta<br>så snart som möjligt efter det att den har fattat sitt beslut. Vid<br>dispensprövningen skall beaktas bl.a. arten och omfattningen av den<br>skada som kan vållas de företag som berörs av koncentrationen eller<br>tredje man, och det hot mot konkurrensen som koncentrationen kan<br>medföra. Ett beslut om dispens kan förenas med villkor och ålägganden<br>som säkerställer förutsättningarna för att en effektiv konkurrens<br>vidmakthålls. Ett sådant beslut kan även ges med retroaktiv verkan.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler far den som<br>är part i det anmälda förvärvsavtalet inte vidta några åtgärder för att<br>fullfölja förvärvet under tiden från anmälan har gjorts fram till dess att<br>tidsfristen trettio dagar gått ut for Konkurrensverket att besluta om<br>särskild undersökning. Förbudet är ovillkorligt. Det torde ligga i sakens<br>natur att ett sådant förbud kan medföra vissa negativa ekonomiska<br>konsekvenser för företagen. Det kan i det särskilda fallet finnas skäl för<br>företagen att kunna vidta vissa åtgärder som omfattas av förbudet, t.ex.<br>sådana åtgärder som syftar till att förhindra eller minska risken för att<br>onödiga ekonomiska skador eller andra negativa konsekvenser uppstår<br>under den nu föreslagna tjugofemdagarsfristen. Därför föreslår<br>regeringen en regel som gör det möjligt för Konkurrensverket att besluta<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>82</p>
<p>om undantag från förbudet. Ett sådant beslut måste självfallet fattas med Prop. 1998/99:144<br>beaktande av lagens skyddssyfte.</p>
<p>Synpunkten har framkommit vid remissomgången att s.k. stand still i<br>förekommande fall borde gälla även under tiden när Konkurrensverket<br>genomför en särskild undersökning. De skäl som åberopas är att man bör<br>undvika en situation där ett förvärv som redan genomförts skall återgå.<br>En sådan återgång kan förutom praktiska svårigheter även vara förenad<br>med stora kostnader. Vidare anses det att det knappast är möjligt att<br>erhålla ett beslut om intermistiskt förbud av en anmäld<br>företagskoncentration i tid.</p>
<p>De nyss nämnda negativa ekonomiska konsekvenserna för företagen<br>redan under den s.k. stand still vid den inledande tidsfristen talar med<br>styrka mot att generellt upprätthålla ett sådant krav under en så lång<br>tidsperiod som det här är fråga om. Dessutom finns möjligheten för<br>Stockholms tingsrätt att på yrkande av Konkurrensverket interimistiskt<br>förbjuda ett förvärv. Därför är regeringens samlade bedömning den att<br>någon förlängd tidsfrist, varunder stand still-regeln skulle gälla, inte bör<br>genomföras.</p>
<p>En annan synpunkt som framkommit vid remissbehandlingen är att<br>stand still-regeln efter förebild från gemenskapsrätten skall kunna<br>sanktioneras. Regeringen anser att det finns fog för att en sådan möjlighet<br>skapas, för fall där påtagliga indikationer föreligger på att stand still-<br>regeln inte kommer att efterlevas beträffande en företagskoncentration<br>som Konkurrensverket på det inledande stadiet anser vara kritisk från<br>konkurrenssynpunkt. Därför bör en regel införas med innebörden att<br>verket får meddela förbud eller åläggande för partema eller andra<br>medverkande i en företagskoncentration för att säkerställa att stand still-<br>regeln efterlevs. En regel om detta bör förenas med en<br>sanktionsmöjlighet. Här kan tänkas olika typer av sanktioner. Enligt<br>koncentrationsförordningen kan böter utdömas om inte stand still-regeln<br>efterlevs. Regeringen anser att för svenska förhållanden är det en lämplig<br>ordning att ett förbud eller åläggande far förenas med vite. Här hänvisas<br>vidare till författningskommentaren.</p>
<h4>5.9.5 Handläggningstiden</h4>
<p>Regeringens förslag: Konkurrensverkets handläggningstid för prövning<br>av anmälda företagskoncentrationer ändras från 30 kalenderdagar till 25<br>arbetsdagar.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Konkurrensverket anser att det är mycket viktigt att<br>den föreslagna regeln genomförs, eftersom den innebär att den reella<br>tidsfristen blir densamma för alla förvärv. Verket anser att ändringen<br>innebär en större överensstämmelse med EG:s regler. Flera<br>remissinstanser, främst några advokatfirmor, avstyrker förslaget.</p>
<p>Baker & McKenzie Advokatbyrå ställer sig tveksamma bl.a. med<br>hänsyn till tidsutdräkten för förvärv som sker runt nyår samt till att de<br></p>
<p>83</p>
<p>föreslagna ändringarna generellt synes vara en tillnärmning av EG-<br>rättens regler på området och inte som här i motsatt riktning.</p>
<p>Bakgrund: Enligt artikel 6.1 i koncentrationsförordningen skall<br>kommissionen pröva en anmälan så snart den mottagits. Kommissionen<br>kan fatta beslut om att en koncentration inte omfattas av förordningen<br>respektive att den ger eller inte ger anledning till allvarliga tvivel<br>beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden. Finns<br>sådana tvivel kan den inleda ett förfarande. Enligt artikel 10 i<br>koncentrationsförordningen skall ett beslut enligt artikel 6.1 fattas senast<br>inom en månad. Fristen kan på begäran av en medlemsstat förlängas till<br>sex veckor.</p>
<p>I kommissionens förordning (EG) nr 447/98 av den 1 mars 1998 om<br>anmälningar, tidsfrister och förhör enligt rådets förordning (EEG) nr<br>4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer finns regler om hur den<br>nämnda tidsfristen skall beräknas. Enligt artikel 6.4 skall tidsfristen löpa<br>från och med den arbetsdag som följer på anmälningsdagen. Tidsfristen<br>löper ut vid utgången av den dag i månaden efter den månad i vilken<br>tidsfristen började löpa som har samma datum som den dag från vilken<br>tidsfristen löper. Om ett sådant datum saknas den månaden skall fristen<br>löpa ut vid utgången av den sista dagen den månaden. Förordningen<br>innehåller även en särskild regel om hänsynstagande till helgdagar. Efter<br>beräkningen av tidsfristens slut enligt artikel 7 skall, om allmänna<br>helgdagar eller andra av kommissionens helgdagar infaller inom de<br>frister som bl.a. anges i artikel 10 i koncentrationsförordningen, ett<br>motsvarande antal arbetsdagar läggas till för dessa frister.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I likhet med utredningen anser<br>regeringen att en ändring bör göras när det gäller Konkurrensverkets<br>tidsutrymme för den inledande prövningen av en anmäld<br>företagskoncentration. Tidsutrymmet bör vara rimligt. Detta har<br>betydelse särskilt i samband med större helger. Det kan därför vara<br>lämpligt att regeln får en utformning som innebär att den reella tidsfristen<br>blir densamma för alla förvärv.</p>
<p>Regeringen anser mot den bakgrunden att den av utredningen<br>föreslagna ändringen att beslut om särskild undersökning skall meddelas<br>inom 25 arbetsdagar från det att anmälan kom in till Konkurrensverket<br>istället för inom 30 dagar bör genomföras. Med arbetsdag avses sådan<br>dag som inte är allmän helgdag enligt lagen (1989:253) om allmän<br>helgdag och som inte heller är lördag, nyårsafton, påskafton,<br>trettondagsafton, pingstafton, midsommarafton eller julafton. Den nya<br>tidsfristen torde i praktiken leda till väsentligen samma resultat som vad<br>som tillämpas enligt gemenskapsrätten.</p>
<h2>6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser</h2>
<p>De föreslagna reglerna bör få verkan så fort som möjligt. De bör därför<br>träda i kraft den 1 april 2000. Äldre föreskrifter bör fortfarande gälla<br>beträffande företagsförvärv som har skett före ikraftträdandet.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>84</p>
<p>En företagskoncentration enligt de nya bestämmelserna som har p<sub>ro</sub>p. 1998/99:144<br>uppkommit före ikraftträdandet skall anmälas endast om den är<br>anmälningspliktig enligt de äldre föreskrifterna om företagsförvärv.</p>
<h2>7 Kostnader m.m.</h2>
<p>Förslagen innefattar inga nya offentliga åtaganden och har inte några<br>mera omfattande ekonomiska konsekvenser.</p>
<p>Förslaget att begreppet företagskoncentration läggs till grund för<br>prövning av företagsförvärv och andra liknande transaktioner innebär att<br>tillämpningsområdet i vissa avseenden utvidgas och i andra inskränks i<br>förhållande till vad som gäller enligt nuvarande ordning. Även med den<br>föreslagna ändringen av tillämpningsområdet kommer flertalet ärenden<br>att utgöras av sådana typer av företagsförvärv som redan faller inom<br>nuvarande kontrollområde. Också en viss inskränkning av den generella<br>anmälningsskyldigheten föreslås. Förslaget innebär bl.a. att en del<br>utländska förvärv som har mindre betydelse för den svenska marknaden<br>inte längre faller under kontrollen. Sammantaget innebär förslagen att<br>antalet ärenden som rör företagsförvärv och andra liknande transaktioner<br>kommer att minska något, vilket kan komma att medföra kostnads- och<br>resursbesparing för såväl Konkurrensverket som berörda företag.</p>
<p>Ett förbättrat kontrollsystem i ärenden som rör företagskoncentrationer<br>kan också medföra en kostnads- och resursbesparing för<br>Konkurrensverket och berörda företag. För Konkurrensverkets del torde<br>förslagen innebära en viss omfördelning av resurser inom verket.<br>Förslagen innebär från samhällsekonomisk synpunkt viss mindre<br>besparing och ett bättre resursutnyttjande. Regeringens förslag innebär<br>vidare sådana förbättringar i kontrollsystemet som leder till ökad<br>effektivisering, rättssäkerhet och genomströmning. Detta höjer det<br>marknadsekonomiska systemets effektivitet vilket leder till<br>samhällsekonomiska vinster.</p>
<p>85</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<h2>8 Författningskommentar</h2>
<h3>8.1 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen<br>(1993:20)</h3>
<p>Såsom framhållits avsnitt 5.2 bör gemenskapsrättens rättspraxis när det<br>gäller företagskoncentrationer fa stor betydelse för tolkningen av det<br>svenska regelverket. Av detta följer att också EG-rättens tolkning av<br>innebörden av de rekvisit som ges en motsvarighet i den svenska<br>författningstexten bli betydelsefull vid tolkningen av den svenska lagen.<br>Detta gäller både i fråga om EG-rättens nuvarande innehåll och dess<br>utveckling.</p>
<p>Genomgående har till följd av den föreslagna övergången till<br>koncentrationsbegreppet termen ”företagsförvärv” ersatts med<br>”företagskoncentration”. Vidare har i förekommande fall hänvisningen<br>till 34 § byts ut mot en hänvisning till 34 a §. Där återfinns grunderna för<br>när en företagskoncentration skall kunna förbjudas. Beteckningen ”part i<br>förvärvsavtalet” har ersatts med ”en part eller annan medverkande i<br>företagskoncentrationen” eller närliggande formuleringar.</p>
<p>I den mån annat inte följer av sammanhanget behåller tidigare<br>motivuttalanden sin giltighet.</p>
<p>4§</p>
<p>Paragrafen innehöll en definition av vad som avses med företagsförvärv i<br>lagens mening. Genom den föreslagna ändringen i konkurrenslagen<br>(1993:20, KL) faller alla transaktioner som kan anses utgöra en<br>företagskoncentration inom lagens kontrollområde. En definition av vad<br>som avses med begreppet företagskoncentration finns i 34 §.<br>Bestämmelserna i 4 § har därför upphävts.</p>
<p>34 § Med en företagskoncentration enligt denna lag avses</p>
<p>1. att två eller flera tidigare självständiga företag slås samman, eller</p>
<p>2. att antingen en eller flera personer, som redan kontrollerar minst<br>ett företag, eller också ett eller flera företag genom förvärv av<br>värdepapper eller tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller<br>indirekt får kontroll över ett eller flera företag eller delar därav.</p>
<p>Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en<br>självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner utgör en<br>företagskoncentration enligt första stycket 2.</p>
<p>86</p>
<p>I paragrafens första och andra stycken ges en definition av vad som skall<br>anses utgöra en företagskoncentration i lagens mening. Motiven för<br>denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 5.2.</p>
<p>Av första stycket 1 följer att en företagskoncentration föreligger om två<br>eller flera tidigare självständiga företag slås samman. Vidare följer av<br>punkt 2 att med en företagskoncentration avses att antingen en eller flera<br>personer som redan kontrollerar minst ett företag, eller ett eller flera<br>företag, genom förvärv av värdepapper eller tillgångar, genom avtal eller<br>på annat sätt direkt eller indirekt får kontroll över ett eller flera företag<br>eller delar därav. Första stycket motsvarar artikel 3.1 i<br>koncentrationsförordningen.</p>
<p>I andra stycket anges att bildandet av ett gemensamt företag som på<br>varaktig basis fyller en självständig ekonomisk enhets samtliga<br>funktioner utgör en företagskoncentration enligt första stycket 2. Andra<br>stycket motsvarar artikel 3.2 i koncentrationsförordningen i dess lydelse<br>enligt ändringsförordningen 1310/97.</p>
<p>Såsom enligt gemenskapsrätten avses med begreppet<br>företagskoncentration endast sådana transaktioner som medför en<br>varaktig förändring av de berörda företagens struktur.</p>
<p>34 a § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda<br>en företagskoncentration som omfattas av anmälningsskyldighet enligt<br>37 § eller som har anmälts frivilligt enligt vad som anges där.</p>
<p>Företagskoncentrationen skall förbjudas, om</p>
<p>1. den skapar eller förstärker en dominerande ställning som<br>väsentligt hämmar eller är ägnad att väsentligt hämma förekomsten<br>eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet<br>eller en avsevärd del av det, och</p>
<p>2. ett förbud kan meddelas utan att väsentliga nationella säkerhets-<br>ellerförsörjningsintressen åsidosätts.</p>
<p>Första-andra styckena motsvarar bestämmelserna i 34 § första-andra<br>styckena med de justeringar som föranleds av övergången till begreppet<br>företagskoncentration och en synpunkt från Lagrådet. Dock har det<br>nuvarande tilläggskravet för ett förbud att förvärvet skall vara skadligt<br>från allmän synpunkt ersatts med en ny regel med innebörden att en<br>företagskoncentration skall förbjudas om ett förbud kan meddelas utan<br>att väsentliga nationella säkerhets- eller försörjningsintressen åsidosätts.<br>Genom regeln kan en koncentration som annars skulle förbjudas undgå<br>förbudet. Det ligger i sakens natur att inte varje sådant intresse kan<br>åberopas som skäl mot ett förbud. Därför uppställs kravet att det skall<br>vara fråga om ett väsentligt nationellt sådant intresse som åsidosätts.<br>Detta innebär ett högt ställt krav, eftersom avståendet från förbud sker till<br>priset av att koncentrationen skapar eller förstärker en dominerande<br>ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att väsentligt hämma<br>förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet<br>eller en avsevärd del av det. Ett hämmande av den omfattningen måste ju<br>antas medföra mycket betydande negativa effekter för samhällsekonomin<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>87</p>
<p>och konsumenterna. Därför måste de nationella säkerhets- och<br>försörjningsintressena ha en sådan angelägenhetsgrad som tydligt<br>överstiger de negativa effekterna för konkurrensen.</p>
<p>Tredje stycket i det remitterade förslaget har på förslag från Lagrådet<br>flyttats till 35 § andra och tredje meningen.</p>
<p>I övrigt hänvisas till avsnitt 5.5.</p>
<p>34 b § Z den utsträckning bildandet av ett gemensamt företag, som<br>utgör en företagskoncentration enligt 34 §, har till syfte eller får till<br>resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir<br>självständiga, skall vid prövningen av fråga om förbud enligt 34 a §<br>andra stycket mot en företagskoncentration samordningen bedömas<br>enligt 6 och 8 §§.</p>
<p>Ett beslut av Konkurrensverket att lämna en företagskoncentration<br>utan åtgärd skall även omfatta sådana begränsningar som har direkt<br>samband med och är nödvändiga för genomförandet av den anmälda<br>företagskoncentrationen.</p>
<p>Prövningen enligt första eller andra stycket skall ske enligt<br>förfarandereglerna för koncentrationsprövningen.</p>
<p>Paragrafen innehåller helt nya bestämmelser i förhållande till nuvarande<br>regler. Här anges bl.a. närmare enligt vilka materiella regler i KL som<br>koncentrationsprövningen skall ske.</p>
<p>En legaldefinition av begreppet koncentration finns angiven i 34 §.</p>
<p>I avsnitt 5.6.1 har redovisats att förfaranden som är konstitutiva för<br>genomförandet av koncentrationen prövas endast enligt<br>koncentrationsreglema, dvs. enligt de materiella bedömningsgrunderna i<br>34 a §. Det anförda utgör utgångspunkten för 34 b §, som reglerar hur<br>prövningen skall ske i fråga om förfaranden som är sammanflätade med<br>koncentrationen men som inte är konstitutiva för denna. Hit hör i enlighet<br>med vad som angetts närmare dels accessoriska, dels icke-accessoriska<br>begränsningar. En särskilt utpekad kategori är sådana inslag i bildandet<br>av ett gemensamt företag som har till syfte eller resultat att samordna<br>konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga.</p>
<p>Mot denna bakgrund har införts en bestämmelse i första stycket med<br>den innebörden att 6 och 8 §§ tillämpas på det sistnämnda samordnade<br>beteendet vid prövning av en fråga om förbud mot en koncentration.<br>Detta motsvarar artikel 2.4 i koncentrationsförordningen i dess lydelse<br>enligt ändringsförordningen 1310/97. I den allmänna motiveringen<br>(avsnitt 5.6.1) har Lagrådets uttalanden i anslutning till 34 b §<br>kommenterats.</p>
<p>Av KL följer att Konkurrensverket prövar en anmäld koncentration<br>mot de i lagen närmare angivna kriterierna för ingripande mot en<br>koncentration. Den prövning som verket har att göra leder till att verket<br>antingen lämnar förvärvet utan åtgärd eller för talan i Stockholms<br>tingsrätt om förbud eller åläggande.</p>
<p>I andra stycket har införts en bestämmelse om att ett beslut av<br>Konkurrensverket att lämna en koncentration utan åtgärd även skall<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>88</p>
<p>omfatta accessoriska begränsningar, dvs. sådana som har direkt samband<br>med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen, utan att<br>vara konstitutiva. Regeln motsvarar artikel 8.2 i<br>koncentrationsförordningen. Här hänvisas vidare till avsnitt 3.5 och 5.6.</p>
<p>Tredje stycket innehåller regler om vilka förfaranderegler som är<br>tillämpliga vid koncentrationsprövningen. Med förfaranderegler avses<br>regler om tidsfrister, särskild undersökning, väckande av talan o.d.<br>Beträffande dels bildandet av ett gemensamt företag i den utsträckning<br>detta har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos<br>företag som förblir självständiga, dels sådana begränsningar som har<br>direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av den<br>anmälda koncentrationen, dvs accessoriska begränsningar, skall<br>prövningen ske enligt förfarandereglema för koncentrationsprövningen<br>men enligt de materiella grunderna i 6 och 8 §§.</p>
<p>Enligt nuvarande ordning kan berörda företag inte överklaga ett beslut<br>om att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd (jfr 60 och 62 §§ KL).<br>Motsvarande bör gälla beträffande en koncentration och avse beslutet<br>även till den del det omfattar accessoriska begränsningar. Prövningen av<br>själva koncentrationen och de konkurrensbegränsningar som anses<br>accessoriska till denna hänger nära samman och det skulle därför vara<br>olämpligt att beslutet vore överklagbart beträffande de senare.</p>
<p>Konkurrensverket kan enligt nuvarande regler ta ställning till icke-<br>accessoriska begränsningar av koncentrationen i samband med<br>förfarandet för koncentrationsprövningen. Det föreligger inga formella<br>hinder mot att verket behandlar även sådana begränsningar inom de korta<br>tidsfristerna för koncentrationsprövningen, om verket anser sig ha<br>erforderligt underlag för detta. En sådan prövning kan dock komma att<br>kräva andra uppgifter från företagen än de som tar sikte på<br>koncentrationsprövningen.</p>
<p>I övrigt hänvisas till avsnitt 5.6.</p>
<p>35 § Ett förbud mot en företagskoncentration innebär att en<br>rättshandling som utgör en del i företagskoncentrationen därefter blir<br>ogiltig. Detta gäller dock inte sådana rättshandlingar som utgörs av<br>förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad<br>marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop<br>på exekutiv auktion. I sådana fall får förvärvaren i stället åläggas att<br>avyttra det som har förvärvats.</p>
<p>Här hänvisas till avsnitt 5.6.2. I denna paragraf anges att ett förbud mot<br>en företagskoncentration innebär att en rättshandling som utgör en del i<br>en företagskoncentration därefter blir ogiltig. Såsom angetts där avser<br>ogiltighet enligt 35 § det som är konstitutivt för genomförandet av<br>företagskoncentrationen i meningen att det är fråga om rättshandlingar<br>som utgör de grundläggande beståndsdelarna i företagskoncentrationen.<br>Som exempel kan nämnas en avtalsklausul varigenom en säljare<br>överlåter ett företag till en köpare. Ogiltigheten innebär att<br>rättshandlingen inte kan göras gällande till sitt innehåll i den utsträckning<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>89</p>
<p>den utgör en del av företagskoncentrationen. Ofta torde det här handla<br>om rättshandlingar mellan de berörda företagen eller mellan ett berört<br>företag och andra medverkande i företagskoncentrationen.<br>Rättshandlingen behöver dock inte sakna rättsverkningar i andra<br>avseenden, t.ex. i de delar som närmare reglerar vad som gäller mellan<br>avtalsparterna om ett förbud mot företagskoncentrationen meddelas. Ett<br>annat exempel kan röra vad som är avtalat mellan å ena sidan en part i<br>företagskoncentrationen eller ett annat medverkande företag och å andra<br>sidan en tredje man.</p>
<p>På samma sätt som enligt nuvarande ordning inträder ogiltigheten när<br>tingsrättens dom vunnit laga kraft eller Marknadsdomstolens dom<br>meddelats.</p>
<p>Andra och tredje meningarna har till följd av Lagrådets yttrande<br>flyttats till paragrafen. De motsvarar i huvudsak det tidigare tredje<br>stycket i 34 §.</p>
<p>36 § Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna<br>av en företagskoncentration, får en part i företagskoncentrationen i<br>stället för förbud enligt 34 a § åläggas</p>
<p>1. att avyttra ett företag, eller en del av ett företag, eller</p>
<p>2. att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd.</p>
<p>Ett åläggande enligt första stycket får inte vara mer långtgående än<br>vad som krävs för att de skadliga effekterna av<br>konkurrensbegränsningen skall undanröjas.</p>
<p>Paragrafen i dess nuvarande lydelse innehåller bestämmelser som gör det<br>möjligt att i stället för förbud rikta åläggande mot det förvärvande<br>företaget att avyttra ett företag, en rörelse, en del av en rörelse eller att<br>genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd. Ett åläggande om<br>partiell avhändelse kan därvid gälla antingen ett företag, en rörelse eller<br>en del av en rörelse som redan före förvärvet fanns inom det förvärvande<br>företaget eller motsvarande inom det förvärvade företaget (prop.<br>1992/93:56, s. 44).</p>
<p>Termen ”förvärvaren” har ändrats till ”en part i<br>företagskoncentrationen”. Med begreppet part i företagskoncentrationen<br>avses här vart och ett av de företag som slås samman enligt 34 § första<br>stycket 1 och den eller de personer eller företag som förvärvar kontroll<br>över ett företag eller del därav enligt 34 § första stycket 2. Säljaren är<br>således inte part i företagskoncentrationen i den mening begreppet har<br>här, men däremot förvärvsobjektet. I många fall kommer begreppet att ha<br>samma innebörd som det i företagskoncentrationsförordningen<br>förekommande begreppet ”berörda företag”, vilket har utvecklats av<br>kommissionen i ett tillkännagivande om berörda företag (EGT C 66,<br>2.3.1998, s. 14). Det senare begreppet är dock inte entydigt och andra<br>näraliggande begrepp förekommer inom gemenskapsrätten, såsom t.ex.<br>”andra berörda parter” i artikel 11 i tillämpningsförordningen 447/98.</p>
<p>I punkt 1 har orden ”en rörelse eller en del av en rörelse” ändrats till<br>”eller en del av ett företag”. Ett åläggande kan riktas mot en part i<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>90</p>
<p>företagskoncentrationen att avhända ett företag eller en del av ett företag.<br>Till skillnad mot gällande bestämmelse innebär detta att åläggandet kan<br>riktas inte bara mot förvärvaren, utan också mot förvärvsobjektet. Vidare<br>kan åläggande riktas mot det sammanslagna företaget, en person som far<br>kontroll på annat sätt än genom förvärv eller endera av de företag som<br>slås samman. I likhet med gällande rätt kan åläggandet omfatta även<br>egendom eller verksamhet som före företagskoncentrationen ägdes av<br>den som är part i denna.</p>
<p>I punkt 2 anges att en part i företagskoncentrationen även kan åläggas<br>att vidta någon annan konkurrensfrämjande åtgärd. En sådan åtgärd kan<br>t.ex. innebära att kontrollen över ett företag eller del därav upphör.</p>
<p>Av andra stycket, som är nytt, framgår att ett åläggande enligt denna<br>paragraf inte far vara mer långtgående än vad som krävs för att de<br>skadliga effekterna av konkurrensbegränsningen skall undanröjas. Detta<br>torde visserligen följa redan av allmänna rättsgrundsatser. Med hänsyn<br>till de ingående rättsverkningarna av ett förbud eller ett åläggande enligt<br>denna paragraf har uttryckliga föreskrifter getts om detta i bestämmelsen.<br>En åtgärd som företaget uppmanas att vidta måste således vara<br>proportionell i förhållande till den skadliga verkan som åtgärden är ägnad<br>att undanröja.</p>
<p>37 § En företagskoncentration skall anmälas till Konkurrensverket<br>om</p>
<p>1. de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående<br>räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor och</p>
<p>2. minst två av de berörda företagen har en omsättning i Sverige<br>föregående räkenskapsår som överstiger 100 miljoner kronor för<br>vart och ett av företagen.</p>
<p>Om omsättningskravet enligt första stycket 1 är uppfyllt men<br>omsättningen inte överstiger vad som anges i första stycket 2, får<br>Konkurrensverket i ett enskilt fall ålägga en part i en<br>företagskoncentration att anmäla företagskoncentrationen, när detta<br>är påkallat av särskilda skäl. En part och andra medverkande i en<br>företagskoncentration har alltid rätt att frivilligt anmäla<br>företagskoncentrationen, när omsättningskravet enligt första stycket 1<br>är uppfyllt.</p>
<p>I paragrafen, som delvis ändrats i sak, ges bestämmelser om<br>anmälningsskyldighet och frivillig anmälan av företagskoncentrationer.</p>
<p>Begreppet berörda företag har kommenterats i anslutning till 36 §.<br>Begreppet har sin motsvarighet i artikel 1 i koncentrationsförordningen.<br>Vid sammanslagning av företag utgörs de berörda företagen normalt av<br>de företag som slås samman. Om företagskoncentrationen äger rum<br>genom förvärv av kontroll över ett företag utgörs normalt de berörda<br>företagen av den eller de personer eller företag som förvärvar kontrollen<br>samt det företag eller del av företag som kontrollen avser.</p>
<p>Med omsättning enligt punkt 1 avses - på motsvarande sätt som enligt<br>nuvarande ordning - de berörda företagens sammanlagda omsättning</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>91</p>
<p>under föregående räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster i<br>hela världen.</p>
<p>I punkt 2 anges att minst två av de berörda företagen skall ha uppnått<br>en omsättning som överstiger 100 miljoner kronor för vart och ett av<br>företagen under föregående räkenskapsår. Nuvarande ordning förutsätter<br>att berörda företag driver någon form av verksamhet inom landet men<br>inte nödvändigtvis att omsättningen skall ha uppkommit inom landet.<br>Detta krav har ändrats så att det avgörande i stället är om omsättningen i<br>Sverige för de berörda företagen överstiger det nämnda beloppet, oavsett<br>om verksamheten bedrivs här.</p>
<p>Koncentrationsförordningens sätt att i artikel 1 avgränsa vilka<br>företagskoncentrationer som har gemenskapsdimension bygger på<br>samma princip. Enligt artikel 1.3 i koncentrationsförordningen, i dess<br>lydelse enligt ändringsförordningen 1310/97, gäller<br>koncentrationsförordningen om den sammanlagda omsättningen i hela<br>världen (a), omsättningen i minst tre medlemsstater (b och c) samt den<br>sammanlagda omsättningen inom gemenskapen (d) överstiger vissa<br>angivna belopp. Kommissionen har publicerat ett tillkännagivande om<br>beräkning av omsättning enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 om<br>kontroll av företagskoncentrationer (EGT C 66, 2.3.98, s. 25). Detta kan<br>tjäna som vägledning också för tolkningen av de svenska reglerna.</p>
<p>Andra stycket motsvaras i huvudsak av det nuvarande tredje stycket. I<br>detta stycke anges att om omsättningskravet enligt första stycket 1 är<br>uppfylld men omsättningen inte överstiger vad som anges i första stycket<br>2, Konkurrensverket far i ett enskilt fall ålägga en part i en<br>företagskoncentration att anmäla koncentrationen, när detta är påkallat av<br>särskilda skäl. En part och andra medverkande i en företagskoncentration<br>har dessutom alltid rätt att frivilligt anmäla företagskoncentrationen, när<br>omsättningskravet enligt första stycket 1 är uppfyllt.</p>
<p>Begreppet ”part i en företagskoncentration” har behandlats i<br>kommentaren till 36 §. Uttrycket ”annan medverkande i</p>
<p>företagskoncentrationen” inbegriper t.ex. säljaren av ett företag eller del<br>därav. Den närmare avgränsningen av när en person eller ett företag i<br>varje enskilt fall skall anses medverka i företagskoncentrationen har<br>överlämnats till rättstillämpningen.</p>
<p>En förutsättning för att lagens bestämmelser om företagskoncentration<br>skall vara tillämpliga är att omsättningen har den storlek som anges i<br>första stycket 1. En företagskoncentration som inte uppfyller detta<br>kriterium faller således utanför lagens tillämpningsområde.</p>
<p>37 a § En företagssammanslagning enligt 34 § första stycket 1 skall<br>anmälas av de företag som slås samman.</p>
<p>I övriga fall skall anmälan göras av den eller dem som förvärvar<br>kontroll över ett företag eller en del därav.</p>
<p>I paragrafen, som är ny, anges vilka personer eller företag som har<br>skyldighet att anmäla en företagskoncentration till Konkurrensverket.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>92</p>
<p>I första stycket anges att en företagssammanslagning enligt 34 § första<br>stycket 1 skall anmälas av de foretag som slås samman.</p>
<p>I andra stycket anges att i övriga fall anmälan skall göras av den eller<br>de personer eller företag som förvärvar kontroll över ett företag eller del<br>därav.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i allt väsentligt artikel 4.2 i<br>koncentrationsförordningen.</p>
<p>38 § Konkurrensverket får besluta om att genomföra en särskild<br>undersökning av en företagskoncentration som har anmälts enligt<br>37 §.</p>
<p>Ett sådant beslut skall meddelas inom 25 arbetsdagar från det att<br>anmälan kom in till Konkurrensverket. Under denna frist får<br>parterna och andra medverkande i företagskoncentrationen inte vidta<br>någon åtgärd för att fullfölja den.</p>
<p>Konkurrensverket får i särskilda fall besluta om undantag från<br>förbudet i andra stycket andra meningen.</p>
<p>Konkurrensverket får meddela ett förbud eller åläggande för<br>parterna eller andra medverkande i företagskoncentrationen för att<br>säkerställa att förbudet i andra stycket andra meningen efterlevs.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om särskild undersökning av en<br>företagskoncentration som har anmälts enligt 37 §.</p>
<p>Andra stycket första meningen har ändrats så att ett beslut av<br>Konkurrensverket om särskild undersökning skall meddelas inom 25<br>arbetsdagar från det att anmälan kom in till verket. Här hänvisas till<br>avsnitt 5.9.5.</p>
<p>Andra stycket andra meningen har justerats i sak endast på det sättet<br>att begreppet företagskoncentration ersatt termen förvärv.</p>
<p>Vidare har i tredje stycket införts en regel som gör det möjligt för<br>Konkurrensverket att besluta om undantag från förbudet i andra stycket<br>andra meningen. Ett sådant beslut måste självfallet fattas med beaktande<br>av lagens skyddssyfte. Undantaget far göras generellt dvs. innebära att<br>förbudet i tredje stycket helt kopplas bort. Det kan dock även begränsas<br>till vissa specifika konkret beskrivna förfaranden som genom beslutet<br>görs tillåtna för företaget. Ett undantag kan också fa sin räckvidd<br>preciserad genom villkor som uppställs.</p>
<p>I fjärde stycket har införts en bestämmelse som ger Konkurrensverket<br>möjlighet att meddela ett förbud eller åläggande för att säkerställa att det<br>s.k. stand still-förbudet efterlevs. Detta kan tänkas få betydelse i sådana<br>situationer där det står klart för verket att det finns en risk att företagen<br>redan under det inledande förfarandet avser att vidta sådana åtgärder som<br>bör anstå i vart fall till dess att den inledande prövningen är gjord hos<br>verket av den anmälda företagskoncentrationen.</p>
<p>39 § En talan hos Stockholms tingsrätt enligt 34 a eller 36 § får<br>väckas bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 §.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>93</p>
<p>Talan skall väckas inom tre månader från beslutet. Tingsrätten får<br>på begäran av Konkurrensverket förlänga fristen med högst en<br>månad i sänder, om parterna i företagskoncentrationen och den som<br>gjort anmälan enligt 37 § andra stycket samtycker. När<br>företagskoncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 35 § andra<br>meningen är förvärvarens samtycke tillräckligt.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant<br>samtycke som anges i andra stycket.</p>
<p>I paragrafen ges närmare bestämmelser om bl.a. väckande av talan och<br>anstånd därmed.</p>
<p>Andra stycket har justerats på det sättet att tremånadersfristen kan<br>förlängas om parterna i företagskoncentrationen och den som gjort<br>anmälan enligt 37 § andra stycket samtycker. Har</p>
<p>företagskoncentrationen skett på det sätt som anges i 35 § andra<br>meningen, krävs endast förvärvarens samtycke.</p>
<p>På motsvarande sätt som enligt nuvarande ordning får enligt tredje<br>stycket vid synnerliga skäl fristen förlängas utan sådant samtycke som<br>anges i andra stycket.</p>
<p>40 § Om Konkurrensverket har beslutat att lämna en<br>företagskoncentration utan åtgärd, får talan enligt 39 § första stycket<br>inte väckas i fråga om företagskoncentrationen.</p>
<p>Detta gäller dock inte om en part eller annan medverkande i<br>företagskoncentrationen har lämnat någon oriktig uppgift som<br>påverkat beslutet.</p>
<p>Andra stycket har justerats på det sättet att orden ”part i förvärvsavtalet”<br>har ändrats till ”part eller annan medverkande i företagskoncentrationen”.</p>
<p>41 § Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än<br>den olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på<br>yrkande av Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt<br>34 a eller 36 § slutligt har avgjorts förbjuda parterna och andra<br>medverkande i en företagskoncentration att vidta någon åtgärd för att<br>fullfölja företagskoncentrationen. Om rättegång inte pågår, skall<br>yrkandet framställas skriftligen.</p>
<p>Yrkandet får inte bifallas utan att den som beslutet gäller och den<br>som gjort anmälan enligt 37 § andra stycket fått tillfälle att yttra sig.<br>Närföretagskoncentrationen har ägt rum på det sätt som anges i 35 §<br>andra meningen, behöver endast förvärvaren ha fått tillfälle att yttra<br>sig.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får förbud omedelbart meddelas att<br>gälla till dess att något annat beslutas.</p>
<p>Paragrafen i dess nuvarande lydelse innehåller bestämmelser som<br>närmare reglerar förutsättningarna för att i interimistiskt beslut förbjuda</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>94</p>
<p>partema i ett förvärvsavtal att fullfölja förvärvet till dess en fråga enligt<br>34 eller 36 § slutligt har avgjorts.</p>
<p>Första stycket har justerats på det sättet att orden ”partema i ett avtal<br>om företagsförvärv att fullfölja förvärvet” ändrats till ”partema och andra<br>medverkande i en företagskoncentration att vidta någon åtgärd för att<br>fullfölja företagskoncentrationen”.</p>
<p>I andra stycket har orden ”partema i förvärvsavtalet” och ”förvärvet”<br>ändrats till ”den som beslutet gäller och den som gjort anmälan enligt 37<br>§ andra stycket” respektive ”företagskoncentrationen”. När<br>företagskoncentrationen har skett på det sätt som anges i 35 § andra<br>meningen behöver - såsom nu gäller - endast förvärvaren beredas<br>tillfälle att yttra sig. Om det finns synnerliga skäl, far dock förbud<br>omedelbart meddelas att gälla till dess att något annat beslutas.</p>
<p>42 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 34 a eller 36 § får inte<br>meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts hos<br>tingsrätten. Denna frist får förlängas, om parterna i<br>företagskoncentrationen och den som gjort anmälan enligt 37 § andra<br>stycket samtycker till det. När företagskoncentrationen har ägt rum på<br>det sätt som anges i 35 § andra meningen, är förvärvarens samtycke<br>tillräckligt.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan samtycke av<br>dem som anges i första stycket. Förbud eller åläggande får dock inte<br>meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen<br>uppkom.</p>
<p>Om tingsrättens dom överklagas, skall Marknadsdomstolen<br>avgöra målet inom tre månader från det att tiden för överklagande<br>gick ut. Vad som sägs i första eller andra stycket om förlängning av<br>fristen gäller också Marknadsdomstolens prövning.</p>
<p>Paragrafens första stycke har justerats på det sättet att orden ”partema i<br>förvärvsavtalet” och ”förvärvet” ändrats till ”partema i<br>företagskoncentrationen och den som gjort anmälan enligt 37 § andra<br>stycket” respektive ”företagskoncentrationen”. När företags-<br>koncentrationen har skett på det sätt som anges i 35 § andra meningen är<br>- på sätt som nu gäller - förvärvarens samtycke tillräckligt.</p>
<p>I andra stycket sista meningen har orden ”förvärvsavtalet ingicks”<br>ändrats till ”företagskoncentrationen uppkom”. Frågan om utformningen<br>har behandlats av Lagrådet. I fråga om den närmare tidpunkt för när en<br>företagskoncentration kan anses ha uppkommit och därmed tidsfristen<br>börjat löpa torde viss vägledning kunna hämtas från<br>koncentrationsförordningens regler i artikel 4.1 om den tid inom vilken<br>en anmälan skall ske. Där anges att en koncentration skall anmälas senast<br>en vecka efter ingåendet av ett avtal, offentliggörandet av ett bud om<br>övertagande eller förvärvet av en kontrollerande andel. Denna veckofrist<br>löper från den tidpunkt när den första av dessa händelser inträffar.</p>
<p>Avgörande för när tidsfristen skall börja löpa är när själva<br>koncentrationsökningen nått ett stadium där den varaktigt påverkar<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>95</p>
<p>konkurrensstrukturen på marknaden och frågan får avgöras från fall till<br>fall. Detta kan vara enkelt att avgöra men tveksamheter kan ibland<br>uppkomma. Något krav på att företagen skall vara fullständigt<br>integrerade föreligger givetvis inte.</p>
<p>43 § Ett förbud eller åläggande enligt 34 a eller 36 § utgör inte<br>hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning<br>att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta<br>inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.</p>
<p>Om tingsrätten eller Marknadsdomstolen har lämnat en talan om<br>en företagskoncentration utan åtgärd, får frågan prövas på nytt bara<br>om en part eller annan medverkande i företagskoncentrationen har<br>lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållanden av väsentlig betydelse<br>för avgörandet.</p>
<p>Här hänvisas till den inledande anmärkningen i författnings-<br>kommentaren.</p>
<p>57 § Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34 a, 35, 36, 38, 41 eller 45<br>§ får förenas med vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47<br>eller 48 § får förenas med vite för att förmå ett företag eller någon<br>annan att underkasta sig undersökningen.</p>
<p>Ett frivilligt åtagande i samband med en företagskoncentration får<br>förenas med vite. Ett sådant vite föreläggs av Stockholms tingsrätt<br>på talan av Konkurrensverket.</p>
<p>En hänvisning till 38 § har införts. Konkurrensverket får därmed förena<br>ett förbud eller åläggande för parterna eller annan medverkande i<br>företagskoncentrationen med vite för att säkerställa efterlevnaden av den<br>s.k. stand still-regeln. Av artikel 14 i koncentrationsförordningen framgår<br>att också gemenskapsrätten innehåller sanktioner, där i form av böter.</p>
<p>En hänvisning till 35 § har också införts, eftersom 34 a § tredje stycket<br>i det remitterade förslaget på förslag från Lagrådet flyttats till 35 §.</p>
<p>60 § Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos<br>Marknadsdomstolen :</p>
<p>1. undantag enligt 8,11,12,14,16 och 18 §§,</p>
<p>2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§,</p>
<p>3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 § första stycket<br>och 25 §,</p>
<p>4. förbud eller åläggande enligt 38 § fjärde stycket, och</p>
<p>5. ålägganden enligt 45 §.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket 1-3 får överklagas av ett företag<br>som berörs av beslutet.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>96</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka beslut av Konkurrensverket<br>som får överklagas hos Marknadsdomstolen. Här har ett tillägg gjorts så<br>att ett förbud eller åläggande meddelat av Konkurrensverket enligt 38 §<br>för att säkerställa efterlevnaden av den s.k. stand still-regeln far<br>överklagas hos Marknadsdomstolen. Numreringen har på förslag från<br>Lagrådet justerats.</p>
<p>Andra stycket har i förtydligande syfte ändrats på det sätt som<br>Lagrådet föreslagit. Någon ändring i sak är inte avsedd (jfr. prop.<br>1992/93:56 s. 37 och 114).</p>
<p>63 § Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och<br>ärenden får överklagas hos Marknadsdomstolen:</p>
<p>1. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,</p>
<p>2. kvarstad enligt 32 §,</p>
<p>3. företagskoncentration enligt 34 a, 36, 41 och 43 §§,</p>
<p>4. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och</p>
<p>5. prövning enligt 54 § andra stycket.</p>
<p>Beslut under rättegången i frågor som avses i 32 eller 41 § skall<br>överklagas särskilt. Har ett sådant beslut meddelats innan rättegång<br>har inletts, skall det överklagas som om beslutet meddelats under<br>rättegång.</p>
<p>Här hänvisas till den inledande anmärkningen i<br>författningskommentaren. Av hänvisningen till 34 a § följer att även ett<br>åläggande enligt 35 § kan överklagas, eftersom ett sådant åläggande<br>förutsätter att ett mål om förbud mot en företagskoncentration enligt<br>34 a § föreligger.</p>
<p>67 § En åtgärd enligt 41 § som har beslutats då rättegång inte pågår<br>skall omedelbart hävas, om Konkurrensverket inte beslutar om<br>särskild undersökning enligt 38 § eller, om ett sådant beslut har<br>meddelats, inte väcker talan enligt 39 §. Detsamma gäller om<br>Konkurrensverket beslutar att lämna en företagskoncentration utan<br>åtgärd.</p>
<p>Här hänvisas till den inledande anmärkningen i<br>författningskommentaren.</p>
<p>I paragrafen föreskrivs att innan ett mål om företagsförvärv avgörs,<br>förvärvarens motpart i förvärvsavtalet skall fa tillfälle att yttra sig. Detta<br>gäller dock inte vid förvärv som har skett på det sätt som anges i 34 §<br>tredje stycket. Bestämmelserna motsvarar i allt väsentligt 22 § i 1982 års<br>konkurrenslag. Bestämmelsen ansågs motiverad på grund av de<br>konsekvenser som ett förbud eller åläggande kunde fa för motparten<br>(prop. 1981/82:165 s. 291).</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 144</p>
<p>Enligt 64 § första stycket 1 och andra stycket KL skall<br>rättegångsbalkens regler för tvistemål där förlikning inte är tillåten<br>tillämpas i mål om företagsförvärv vid tingsrätten och i<br>Marknadsdomstolen. Rättegångsbalkens regler om rätt för tredje man att<br>som intervient deltaga i rättegången äger därvid tillämpning (14 kap 9<br>och 10 §§ RB). I de fall ett mål om företagskoncentration rör annan<br>medverkande än parterna i företagskoncentrationen (se 37 §) kan denne<br>med stöd av bestämmelserna om intervention ansöka om att få deltaga i<br>rättegången. Genom de angivna bestämmelserna far säljares och övriga<br>medverkandes intresse av att kunna bevaka sin rätt i mål om<br>företagskoncentration anses tillgodosett. Paragrafen har därför upphävts.</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>Regeringen föreslår att förslagen träder i kraft den 1 april 2000. Äldre<br>föreskrifter bör fortfarande gälla i fråga om företagsförvärv som har skett<br>före ikraftträdandet.</p>
<p>En företagskoncentration enligt de nya bestämmelserna som har<br>uppkommit före ikraftträdandet skall anmälas endast om den är<br>anmälningspliktig enligt de äldre föreskrifterna om företagsförvärv.</p>
<h3>8.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>8 kap. 4 § Sekretess gäller i Konkurrensverkets verksamhet som består<br>i tillsyn och utredning för uppgift om</p>
<p>1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller<br>forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om<br>uppgiften röjs,</p>
<p>2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har<br>trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är<br>föremål för myndighetens verksamhet.</p>
<p>Sekretess gäller hos Konkurrensverket för uppgift som avses i första<br>stycket och som enbart hänför sig till verksamhet som gäller<br>rådgivning inför en anmälan enligt 37 § konkurrenslagen (1993:20).<br>När en sådan anmälan kommit in till Konkurrensverket gäller i stället<br>sekretess enligt första stycket</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo<br>år.</p>
<p>I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om sekretess i<br>Konkurrensverkets verksamhet som består i tillsyn och utredning.<br>Bestämmelsen i första stycket motsvarar nuvarande bestämmelser i 8<br>kap. 6 § sekretesslagen, 2 § sekretessförordningen och punkt 17 i bilagan<br>till förordningen.</p>
<p>I första stycket 1 anges att i Konkurrensverkets verksamhet som består<br>i tillsyn och utredning gäller sekretess för uppgift om enskilds affars-</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>98</p>
<p>eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan<br>antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.</p>
<p>I punkt 2 anges att sekretess gäller for uppgift om andra ekonomiska<br>eller personliga förhållanden for den som har trätt i affärsförbindelse<br>eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens<br>verksamhet. Denna sekretess är absolut.</p>
<p>I andra stycket har införts en ny bestämmelse som anger att sekretess<br>gäller för uppgift hos Konkurrensverket som avser rådgivning inför en<br>anmälan enligt 37 § KL, dvs. en anmälan om företagskoncentration.<br>Motivet för denna regel har behandlats i avsnitt 5.9.3. Det kan antingen<br>röra sig om uppgifter i vad som i förvaltningslagens mening är ett ärende<br>eller röra annan förvaltningsverksamhet hos myndigheten som har<br>anknytning till KL:s regler om företagskoncentrationer. Sekretesskyddet<br>omfattar uppgifter som rör köpare och säljare, affärs- och<br>driftförhållanden, m.m. Med rådgivning avses i detta sammanhang alla<br>former av upplysningar, samråd och handledning, inbegripet råd, som<br>kan förekomma mellan ett företag och Konkurrensverket inför en<br>anmälan av en företagskoncentration. Denna sekretess är absolut. Om<br>anmälan enligt 37 § KL görs tillämpas därefter bestämmelserna i första<br>stycket på sådana uppgifter som faller inom tillämpningsområdet för den<br>bestämmelsen.</p>
<p>I tredje stycket anges - på motsvarande sätt som enligt nuvarande<br>ordning - att i fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i<br>högst tjugo år.</p>
<p>16 kap. 1 § Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen<br>och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och<br>offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3<br>§ första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihets-<br>förordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket<br>1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt<br>åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 §<br>första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §<br>första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i<br>övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 40 § såvitt avser uppgift om annat</p>
<p>än verkställighet av beslut om<br>vård utan samtycke</p>
<p>8 kap 3 §, 4 § andra stycket</p>
<p>första meningen, 5 § första styc-</p>
<p>ket 2 eller 6 § första stycket 2</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser som genom hänvisningar till olika<br>sekretessbestämmelser i lagen anger vilka tystnadsplikter som har<br></p>
<p>99</p>
<p>företräde framför meddelarfriheten. I punkt 3 har, i enlighet med vad som<br>anförts i avsnitt 5.9.3, intagits en bestämmelse som föreskriver att<br>meddelarfrihet inte gäller for sådana uppgifter som avses i 8 kap. 4 §<br>andra stycket.</p>
<h3>8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1845) om<br>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas<br>konkurrens- och statsstödsregler</h3>
<p>7 § Har Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som<br>vunnit laga kraft eller Europeiska gemenskapernas domstol funnit<br>att en kommun eller ett landsting lämnat stöd som står i strid med<br>artikel 87 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,<br>får regeringen upphäva kommunens eller landstingets beslut att<br>lämna stödet.</p>
<p>I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall<br>regeln i 10 kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.</p>
<p>Paragrafen har justerats till följd av att EG-fordragets artiklar<br>omnumrerats genom Amsterdamfördraget, vilket har trätt i kraft den 1<br>maj 1999. Artikel ”92” har därför ersatts med ”87”. Vidare har en<br>redaktionell ändring gjorts.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>100</p>
<h3>Konkurrenslagsutredningens sammanfattning av utredningens<br>betänkande Konkurrenslagens regler om företagskoncentration<br>(SOU 1998:98)</h3>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>I betänkandet redovisas erfarenheter av och synpunkter på<br>konkurrenslagens (1993:20) regler om kontroll av företagsförvärv.<br>Vidare redovisas överväganden om behovet och utformningen av<br>lagregler av detta slag. Våra slutsatser är bl.a.</p>
<p>• att konkurrensrättslig kontroll av företagskoncentrationer alltjämt<br>behövs</p>
<p>• att de svenska kontrollreglema bör utformas med gemenskapsrättens<br>motsvarande bestämmelser som förebild</p>
<p>• att avgränsningen av kontrollområdet inte bör ändras</p>
<p>• att den generella anmälningsskyldigheten i princip bör behållas men<br>till viss del inskränkas</p>
<p>• att det föreligger behov av en mer informell ordning vid<br>Konkurrensverkets förberedande handläggning av ärenden om<br>företagskoncentrationer</p>
<p>• att regler om sträng sekretess krävs för det förberedande informella<br>förfarandet</p>
<p>Utredningsuppdraget</p>
<p>Vi har i tidigare utredningsarbete sammanställt erfarenheter av och<br>synpunkter på konkurrenslagens (KL) allmänna utformning och<br>tillämpning samt lämnat förslag till ändring av lagen i vissa delar. Detta<br>har redovisats i vårt tidigare betänkande (SOU 1997:20)<br>Konkurrenslagen 1993-1996.</p>
<p>I enlighet med tilläggsdirektiv till utredningen behandlas här KL:s<br>regler om kontroll av företagsförvärv.</p>
<p>Skäl för och emot förvärvsregler i KL</p>
<p>Vi har försökt belysa den ekonomisk-vetenskapliga, teoretiska och<br>erfarenhetsmässiga, grunden för regler om förvärvskontroll. Detta har<br>skett främst genom expertstudier. Studierna bestyrker att<br>företagskoncentrationer i vissa fall har effekter som från allmän synpunkt<br>bör motverkas. Som helhet ger studierna emellertid också en klar bild av<br>att det är mycket svårt att ange allmängiltiga grunder och preciserade<br>regler för en förvärvsprövning.</p>
<p>Sammantaget ger det material som genom expertstudiema och i övrigt<br>har kommit fram under vår utredning stöd för uppfattningen att lagregler<br>om kontroll av företagskoncentrationer alltjämt behövs.</p>
<p>Vår slutsats är alltså att regler om kontroll av företagskoncentrationer<br>också i fortsättningen skall ingå i KL. Med hänsyn till den osäkerhet som</p>
<p>101</p>
<p>5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 144<br></p>
<p>råder om de ekonomiska bedömningarna och effekterna av olika<br>ingripanden bör dock prövningen gälla endast större koncentrationer.<br>Vidare bör dessa ingripanden ske bara i fall som har stor ekonomisk vikt<br>från samhällssynpunkt och där bedömningen är relativt säker.</p>
<p>Hur bör reglerna vara utformade?</p>
<p>Vi har inte i andra nationella lagar funnit några speciella problem-<br>lösningar som det finns skäl att lägga till grund för ändrade svenska<br>regler. Mot denna bakgrund anser vi att det finns två huvudalternativ för<br>utformning av det materiella innehållet i KL:s förvärvsregler:</p>
<p>• att behålla de nuvarande reglernas allmänna form</p>
<p>• att utforma regler i så nära överensstämmelse med EG:s regelsystem<br>som möjligt</p>
<p>För ett bibehållande av de nuvarande reglerna talar främst att begreppet<br>företagsförvärv är förhållandevis klart avgränsat och har belysts i många<br>ärenden hos Konkurrensverket. Mot användning av begreppet talar bl.a.<br>att det kan det anses för snävt genom att det inte omfattar<br>koncentrationsåtgärder av annat slag än förvärv och även fångar in<br>sådana förvärv som är ointressanta från kontrollsynpunkt.</p>
<p>För att begreppet koncentration läggs till grund för prövningsreglema i<br>KL talar bl.a. att marknadsmakt och skadliga effekter kan skapas genom<br>andra koncentrationsåtgärder än äganderättsövergång, att begreppet<br>koncentration är vedertaget i gemenskapsrättens regelsystem, att dess<br>tillämpning där, såvitt känt, inte skapar några allvarligare<br>tillämpningsproblem, att konkurrenslagstiftningen i övrigt till väsentlig<br>del är konstruerad efter förebild av gemenskapsrätten samt att en ökad<br>harmonisering med den gemenskapsrättsliga terminologin sannolikt<br>underlättar tillämpningen av koncentrationskontrollreglema i såväl<br>Sverige som EG och den samverkan mellan nationella myndigheter och<br>EG:s organ som är förutsatt i EG-systemet.</p>
<p>Även de tillämpningsproblem som nu föreligger vid prövning av<br>gemensamma företag och accessoriska begränsningar kommer i allt<br>väsentligt att upphöra vid en anpassning till det gemenskapsrättsliga<br>systemet.</p>
<p>Vi föreslår alltså att KL:s förvärvsregler anpassas till EG-modellen.</p>
<p>Gränser för vilka koncentrationer som prövas</p>
<p>På motsvarande sätt som enligt nuvarande ordning bör kontrollen av<br>företagskoncentrationer ses som en undantagsåtgärd och bara vissa större<br>företagskoncentrationer bör prövas.</p>
<p>I frågan om formen för avgränsning av kontrollområdet föreslås att<br>nuvarande konstruktionen med tröskelvärde i form av omsättningsgräns</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>102</p>
<p>behålls. Denna regel är förhållandevis enkel att tillämpa både för<br>konkurrensmyndighetema och företagen.</p>
<p>Gränsen för kontrollområdet bör anges i lagen. Att i själva lagen ange<br>undantag för de olika typer av koncentrationer som kan antas sakna<br>betydelse från konkurrenssynpunkt framstår från lagtekniska<br>utgångspunkter som mindre lämpligt. För dessa fall föreslår vi en lösning<br>som innebär ett förenklat anmälnings- och handläggningsförfarande.</p>
<p>Viss kritik har riktats mot nivån på omsättningsgränsen fyra miljarder<br>kronor. Därvid har framlagts förslag om att nivån bör höjas. Den<br>kartläggning av inom landet verksamma företag och av förvärvs-<br>aktiviteten under perioden 1993-97 som genomförts på uppdrag av<br>utredningen ger emellertid inte underlag för att nu föreslå någon ändring<br>av nivån på denna omsättningsgräns.</p>
<p>Bedömningskriterier</p>
<p>Den nuvarande svenska fövärvskontrollen har - efter förebild av<br>gemenskapsrätten - utformats för att möjliggöra ingripanden mot sådana<br>förvärv som är skadliga för konkurrensen och samhällsekonomin. De<br>bedömningskriterier som nu anges i lagen måste i dessa delar i allt<br>väsentligt också anses motsvara de bedömningskriterier som gäller enligt<br>gemenskapsrätten.</p>
<p>Vi har med hänsyn till det angivna inte funnit skäl att nu föreslå andra<br>bedömningskriterier än de som gäller enligt nuvarande ordning (34 §<br>KL).</p>
<p>Bör den generella anmälningsskyldigheten avskaffas?</p>
<p>Genom KL infördes regler som innebär ett avgränsat kontrollområde och<br>generell anmälningsskyldighet enligt förebild av reglerna i EG.</p>
<p>Vårt förslag innebär att KL:s huvudregler om kontroll av företags-<br>förvärv ytterligare anpassas till gemenskapsrätten.</p>
<p>Vi konstaterar att det mot denna bakgrund synes krävas tungt vägande<br>skäl om en ordning utan generell anmälningsskyldighet skall återinföras.</p>
<p>För en ordning med generell anmälningsskyldighet med tidsfrister talar<br>särskilt tidsvinsten och att man uppnår en viss formell stadga i<br>kontrollsystemet. Även konkurrensmyndighetens subjektiva bedömning i<br>frågan om anmälningsplikt begränsas vid generell anmälningsskyldighet,<br>vilket ökar förutsägbarheten och rättssäkerheten i kontrollsystemet. Ett<br>sådant system har också den fördelen att konkurrensmyndigheten tidigt<br>får relevant information om förvärvet. Systemet motverkar också<br>uppkomsten av en situation där förvärvande företaget söker överraska<br>konkurrensmyndigheten med att omedelbart integrera det förvärvade<br>företaget i sin verksamhet.</p>
<p>De skäl som kan anföras mot ett system med generell anmälnings-<br>skyldighet är att anmälningsskyldigheten ofta är förenad med omfattande<br>krav på uppgiftslämnande till konkurrensmyndigheten, vilket kan göra en<br>anmälan komplicerad och kostsam för företagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>103</p>
<p>Det kan dock framhållas att de olägenheter som den i KL föreskrivna<br>anmälningsskyldigheten orsakar företagen har minskat betydligt i<br>omfattning genom de ändrade regler som gäller ff.o.m. den 1 juli 1997.</p>
<p>Ett prövningssystem som saknar regler om generell anmälnings-<br>skyldighet förutsätter regler om frivillig anmälan. Ett sådant system<br>förutsätter också att konkurrensmyndigheten har en sådan samlad<br>kunskap att uppkomna fall snabbt kan bedömas. Frågan om hur en<br>anmälan i sådant fall skall vara beskaffad innefattar flera problem<br>rörande bl.a. form och innehåll i anmälan, tidsfrister och rättsverkningar.<br>Vidare måste det läggas en väsentlig uppgiftsbörda på företagen även i<br>ett system byggt på frivilliga anmälningar.</p>
<p>Ett förenklat anmälningsförfarande - där uppgiftslämnandet i vissa fall<br>begränsas till att avse centrala uppgifter - är möjlig enligt gällande<br>ordning och kan också antas komma att omfatta ett inte obetydligt antal<br>av de anmälningspliktiga förvärven.</p>
<p>Även en ordning som innebär ett ökat utrymme för informella<br>kontakter mellan Konkurrensverket och de berörda företagen kan antas<br>bidra till att minska uppgiftslämnarbördan för företagen och nedbringa<br>handläggningstiden. Vi framhåller i detta sammanhang det angelägna i<br>att en sådan ordning tillskapas.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda föreligger för närvarande inte tillräckliga<br>skäl att föreslå att reglerna i KL om generell anmälningsskyldighet skall<br>upphävas. Kritik har riktats mot att nuvarande ordning medför att många<br>företagsförvärv som saknar betydelse för konkurrensen och samhälls-<br>ekonomin faller inom området för den generella anmälningsskyldig-<br>heten.</p>
<p>Vad gäller den generella anmälningsskyldighetens omfattning kan<br>noteras att antalet förvärv som har anmälts under andra halvåret 1997 är<br>mindre än hälften av det antal ärenden som anmäldes under motsvarande<br>period 1996 respektive första halvåret 1997. Många av de anmälda<br>förvärven har saknat eller haft ringa betydelse för konkurrensen och<br>samhällsekonomin. Konkurrensverket har inte heller funnit anledning att<br>anmoda förvärvspartema att anmäla något förvärv.</p>
<p>Vi föreslår mot denna bakgrund en viss ytterligare inskränkning av den<br>generella anmälningsskyldigheten genom att bestämmelsen i 37 § första<br>stycket KL formuleras så att en koncentration skall anmälas till<br>Konkurrensverket om 1) de berörda företagen tillsammans har en<br>omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor<br>och 2) minst två av de berörda företagen driver verksamhet inom landet<br>och i denna verksamhet har en omsättning föregående räkenskapsår som<br>överstiger 200 miljoner kronor för vart och ett av företagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>104</p>
<p>Behov av ett informellare förfarande</p>
<p>Företagskoncentrationer som faller inom det konkurrensrättsliga<br>prövningsområdet rör många gånger betydande samhällsintressen och<br>stora ekonomiska värden. Den ekonomiska omsättningen ställer normalt<br>höga krav på en skyndsam och effektiv handläggning av sådana ärenden.<br>Det föreligger både från allmän och näringslivets synpunkt ett starkt<br>intresse av att det konkurrensrättsliga systemet för kontroll av<br>företagskoncentrationer är ändamålsenligt utformat och fungerar och<br>tillämpas på ett så effektivt och rättssäkert sätt som är möjligt.</p>
<p>En ordning som ger ökat utrymme för ett mer informellt<br>handläggningsförfarande i ärenden som rör koncentrationer och som ger<br>ökat utrymme för informella kontakter mellan Konkurrensverket och<br>berörda företag i det enskilda fallet framstår som oundgängligen<br>nödvändig för att effektivisera handläggningen i dessa ärenden.</p>
<p>Det bör lämpligen överlämnas till Konkurrensverket att överväga den<br>närmare utformningen och tillämpningen av en sådan ordning. Det kan<br>dock framhållas att gemenskapsrättens ordning med s.k. pre-notification i<br>tillämpliga delar bör kunna tjäna som förebild. Även de mer informella<br>handläggningsformer som tillämpas i bl.a. USA och Storbritannien bör<br>kunna ge viss vägledning i detta hänseende.</p>
<p>Både tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmän handling och<br>sekretesslagens regler i fråga om sekretess kan dock väsentligt försvåra<br>möjligheten till en mer informell handläggningsordning, främst vad<br>gäller förutsättningar för informella kontakter mellan Konkurrensverket<br>och de berörda företagen. Vi konstaterar att en förenklad<br>handläggningsordning inte kan genomföras utan ett ökat sekretesskydd<br>för sådana uppgifter som företagen lämnar till Konkurrensverket innan<br>en formell anmälan enligt 37 § sker. Vi föreslår därför att<br>sekretesskyddet för sådana uppgifter görs absolut och att denna sekretess<br>gäller fram till den tidpunkt när anmälan lämnas in till verket. Efter<br>denna tidpunkt bör sekretess gälla för uppgifterna i samma omfattning<br>som enligt nuvarande ordning.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>105</p>
<h3>Konkurrenslagsutredningens lagförslag</h3>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20) dels att 4<br>och 68 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 34-43, 57, 63 och 67 §§ samt rubrikerna före 34, 37, 38, 39 och<br>42 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 34 a, 37 a och 37 b §§,<br>samt en ny rubrik före 34 a § av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Företagsförvärv Koncentration</p>
<p>Förbud mot företagsförvärv m.m. Definition av koncentration</p>
<p>Stockholms tingsrätt får på<br>talan av Konkurrensverket<br>förbjuda ett företagsförvärv som<br>omfattas av anmälningsskyldighet<br>enligt 37 § eller som har anmälts<br>frivilligt enligt vad som anges där.</p>
<p>Förvärvet skall förbjudas, om</p>
<p>1. det skapar eller förstärker en<br>dominerande ställning som<br>väsentligt hämmar eller är ägnad<br>att hämma förekomsten eller<br>utvecklingen av en effektiv<br>konkurrens inom landet i dess<br>helhet eller en avsevärd del av det,<br>och</p>
<p>2. detta sker på ett sätt som är<br>skadligt från allmän synpunkt.</p>
<p>Förbud får dock inte meddelas i<br>fråga om förvärv som har skett på<br>en svensk eller utländsk börs, en<br>auktoriserad marknadsplats eller<br>någon annan reglerad marknad<br>eller genom inrop på exekutiv<br>auktion. I stället får förvärvaren<br>åläggas att avyttra det som har<br>förvärvats.</p>
<p>34 §</p>
<p>En koncentration enligt denna<br>lag föreligger om</p>
<p>1. två eller flera tidigare<br>självständiga företag slås<br>samman, eller</p>
<p>2. en eller flera personer, som<br>redan kontrollerar minst ett<br>företag, eller ett eller flera företag<br>genom förvärv av värdepapper<br>eller tillgångar, genom avtal eller<br>på annat sätt direkt eller indirekt<br>får kontroll över ett eller flera<br>företag eller delar därav.</p>
<p>Bildandet av ett gemensamt<br>företag som på varaktig basis<br>fyller en självständig ekonomisk<br>enhets samtliga funktioner utgör<br>en koncentration enligt första<br>stycket 2.</p>
<p>106</p>
<p>Ett förbud mot<br>företagsförvärv innebär<br>förvärvet därefter blir ogiltigt.</p>
<p>Förbud mot en koncentration,<br>m.m.</p>
<p>34 a §</p>
<p>Stockholms tingsrätt får på<br>talan av Konkurrensverket<br>förbjuda en koncentration som<br>omfattas av anmälningsskyldighet<br>enligt 37 § eller som har anmälts<br>frivilligt enligt vad som anges där.</p>
<p>Koncentrationen skall</p>
<p>förbjudas, om</p>
<p>1. den skapar eller förstärker en<br>dominerande ställning som<br>väsentligt hämmar eller är ägnad<br>att hämma förekomsten eller<br>utvecklingen av en effektiv<br>konkurrens inom landet i dess<br>helhet eller en avsevärd del av det,<br>och</p>
<p>2. detta sker på ett sätt som är<br>skadligt från allmän synpunkt.</p>
<p>Förbud får dock inte meddelas i<br>fråga om en koncentration som ägt<br>rum genom förvärv som har skett<br>på en svensk eller utländsk börs,<br>en auktoriserad marknadsplats<br>eller någon annan reglerad<br>marknad eller genom inrop på<br>exekutiv auktion. I stället får<br>förvärvaren åläggas att avyttra det<br>som har förvärvats.</p>
<p>I den utsträckning bildandet av<br>ett gemensamt företag som utgör<br>en koncentration enligt 34 § har<br>till syfte eller resultat att<br>samordna konkurrensbeteendet<br>hos företag som förblir<br>självständiga, skall samordningen<br>bedömas enligt kriterierna i 6 och<br>8§§-</p>
<p>35 §</p>
<p>ett Ett förbud mot en koncentration<br>att innebär att en rättshandling som<br>utgör ett led i koncentrationen</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>107</p>
<p>Om det är tillräckligt för att<br>undanröja de skadliga effekterna<br>av ett företagsförvärv, får<br>förvärvaren i stället för förbud<br>enligt 34 § åläggas</p>
<p>1. att avyttra ett företag, en<br>rörelse eller en del av en rörelse,<br>eller</p>
<p>2. att genomföra någon annan<br>konkurrensfrämjande åtgärd.</p>
<p>Anmälan om företagsförvärv</p>
<p>därefter blir ogiltig.</p>
<p>36 §</p>
<p>Om det är tillräckligt för att<br>undanröja de skadliga effekterna<br>av en koncentration, får en part i<br>koncentrationen i stället för förbud<br>enligt 34 a § åläggas</p>
<p>1. att avyttra ett företag eller en<br>del av ett företag, eller</p>
<p>2. att genomföra någon annan<br>konkurrensfrämjande åtgärd.</p>
<p>Anmälan om koncentration</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Ett företagsförvärv skall<br>anmälas till Konkurrensverket av<br>någon som är part i<br>förvärvsavtalet, om de berörda<br>företagen tillsammans har en<br>omsättning föregående</p>
<p>räkenskapsår som överstiger fyra<br>miljarder kronor.</p>
<p>Om förvärvaren ingår i en<br>grupp som består av flera företag<br>som har gemensamma<br>ägarintressen eller som hålls<br>samman på något annat sätt, skall<br>gruppens sammanlagda</p>
<p>årsomsättning anses som<br>förvärvarens årsomsättning.</p>
<p>Skyldighet att anmäla ett<br>företagsförvärv föreligger inte om<br>det förvärvade företagets<br>omsättning föregående räken-<br>skapsår understiger 100 miljoner<br>kronor. Trots att omsättningen<br>understiger detta belopp, får<br>Konkurrensverket i ett enskilt fall<br>ålägga en part i ett förvärvsavtal<br>att anmäla förvärvet, när detta är<br>påkallat av särskilda skäl. En part i<br>ett förvärvsavtal har dessutom<br>alltid rätt att frivilligt anmäla ett<br>förvärv till Konkurrensverket.</p>
<p>37 §</p>
<p>En koncentration skall anmälas<br>till Konkurrensverket om</p>
<p>1. de berörda företagen till-<br>sammans har en omsättning före-<br>gående räkenskapsår som över-<br>stiger fyra miljarder kronor och</p>
<p>2. minst två av de berörda<br>företagen driver verksamhet inom<br>landet och i denna verksamhet har<br>en omsättning föregående<br>räkenskapsår som överstiger 200<br>miljoner kronor för vart och ett av<br>företagen.</p>
<p>Om förutsättningen enligt första<br>stycket 1 är uppfylld men<br>omsättningen inte överstiger vad<br>som anges i första stycket 2, får<br>Konkurrensverket i ett enskilt fall<br>ålägga en part i en koncentration<br>att anmäla koncentrationen, när<br>detta är påkallat av särskilda skäl.<br>En part och andra medverkande i<br>en koncentration har alltid rätt att<br>frivilligt anmäla koncentrationen,<br>när omsättningskravet enligt<br>första stycket 1 är uppfyllt.</p>
<p>108</p>
<p>37 a §</p>
<p>En koncentration som omfattas<br>av anmälningsskyldighet enligt 37<br>§ första stycket skall anmälas till<br>Konkurrensverket senast en vecka<br>efter</p>
<p>a) ingåendet av det avtal som<br>medför koncentrationen</p>
<p>b) offentliggörandet av budet om<br>övertagande</p>
<p>c) förvärvet av det bestämmande<br>inflytandet.</p>
<p>Fristen skall löpa från den<br>tidpunkt när den första av dessa<br>händelser inträffar.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>37b§</p>
<p>En företagssammanslagning<br>enligt 34 § första stycket 1 skall<br>anmälas av de företag som slås<br>samman. I övriga fall skall<br>anmälan göras av den eller dem<br>som förvärvar kontroll över ett<br>företag eller en del därav.</p>
<p>Särskild undersökning av Särskild undersökning av koncen-<br>förvärv tration</p>
<p>Konkurrensverket far besluta<br>om att genomföra en särskild<br>undersökning av ett</p>
<p>Företagsförvärv som har anmälts<br>enligt 37 §.</p>
<p>Ett sådant beslut skall meddelas<br>inom 30 dagar från det att anmälan<br>kom in till Konkurrensverket.<br>Under denna frist far den som är<br>part i förvärvsavtalet inte vidta<br>några åtgärder för att fullfölja för-<br>värvet.</p>
<p>38 §</p>
<p>Konkurrensverket far besluta<br>om att genomföra en särskild<br>undersökning av en koncentration<br>som har anmälts enligt 37 §. Ett<br>sådant beslut skall meddelas inom<br>25 arbetsdagar från det att anmälan<br>kom in till Konkurrensverket.<br>Under denna frist far parterna och<br>andra medverkande i</p>
<p>koncentrationen inte vidta någon<br>åtgärd i syfte att fullfölja<br>koncentrationen.</p>
<p>Konkurrensverket får i det<br>särskilda fallet besluta om<br>undantag från förbudet i andra<br>stycket.</p>
<p>109</p>
<p>Talan om företagsförvärv</p>
<p>Talan om koncentration</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>En talan hos Stockholms tingsrätt<br>enligt 34 eller 36 § far väckas bara<br>efter beslut om särskild<br>undersökning enligt 38 §.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre<br>månader från beslutet. Tingsrätten<br>får på begäran av Konkurrens-<br>verket förlänga fristen med högst<br>en månad i sänder, om parterna i<br>förvärvsavtalet eller, om forvärvet<br>har skett på det sätt som anges i<br>34 § tredje stycket, förvärvaren<br>samtycker till det eller om det<br>finns synnerliga skäl.</p>
<p>39 §</p>
<p>En talan hos Stockholms<br>tingsrätt enligt 34 a eller 36 § får<br>väckas bara efter beslut om<br>särskild undersökning enligt 38 §.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre<br>månader från beslutet. Tingsrätten<br>får på begäran av Konkurrens-<br>verket förlänga fristen med högst<br>en månad i sänder, om parterna i<br>koncentrationen och den som gjort<br>anmälan enligt 37 § andra stycket<br>samtycker. När koncentrationen<br>skett på det sätt som anges i 34 a §<br>tredje stycket, är förvärvarens<br>samtycke tillräckligt. Om det finns<br>synnerliga skäl får fristen<br>förlängas utan sådant samtycke<br>som anges i detta stycke.</p>
<p>Om Konkurrensverket har<br>beslutat att lämna ett<br>företagsförvärv utan åtgärd, får<br>talan enligt 39 § första stycket inte<br>väckas beträffande förvärvet.</p>
<p>Detta gäller dock inte om en part<br>i förvärvsavtalet har lämnat någon<br>oriktig uppgift som påverkat<br>beslutet.</p>
<p>40 §</p>
<p>Om Konkurrensverket har<br>beslutat att lämna en koncentration<br>utan åtgärd, får talan enligt 39 §<br>första stycket inte väckas<br>beträffande koncentrationen.</p>
<p>Detta gäller dock inte om en part<br>eller annan som medverkat i<br>koncentrationen har lämnat någon<br>oriktig uppgift som påverkat<br>beslutet.</p>
<p>41 §</p>
<p>Om det är motiverat av ett<br>allmänt intresse som väger tyngre<br>än den olägenhet som åtgärden<br>medför, får Stockholms tingsrätt<br>på yrkande av Konkurrensverket<br>för tiden till dess att en fråga enligt<br>34 eller 36 § slutligt har avgjorts<br>förbjuda partema i ett avtal om</p>
<p>Om det är motiverat av ett<br>allmänt intresse som väger tyngre<br>än den olägenhet som åtgärden<br>medför, får Stockholms tingsrätt<br>på yrkande av Konkurrensverket<br>för tiden till dess att en fråga enligt<br>34 a eller 36 § slutligt har avgjorts<br>förbjuda partema och andra<br></p>
<p>110</p>
<p>företagsförvärv att fullfölja<br>förvärvet. Om rättegång inte<br>pågår, skall yrkandet framställas<br>skriftligen.</p>
<p>Yrkandet får inte bifallas utan<br>att parterna i förvärvsavtalet eller,<br>om förvärvet har skett på det sätt<br>som anges i 34 § tredje stycket,<br>förvärvaren fatt tillfälle att yttra<br>sig. Om det finns synnerliga skäl,<br>far dock åtgärden omedelbart<br>beviljas att gälla till dess att något<br>annat beslutas.<br></p>
<p>medverkande i en koncentration<br>att vidta någon åtgärd i syfte att<br>fullfölja koncentrationen. Om<br>rättegång inte pågår, skall yrkandet<br>framställas skriftligen.</p>
<p>Yrkandet får inte bifallas utan<br>att den som beslutet gäller och den<br>som gjort anmälan enligt 37 §<br>andra stycket fått tillfälle att yttra<br>sig. När koncentrationen har skett<br>på det sätt som anges i 34 a §<br>tredje stycket behöver endast<br>förvärvaren ha fått tillfälle att yttra<br>sig. Om det finns synnerliga skäl,<br>får förbud omedelbart meddelas att<br>gälla till dess att något annat<br>beslutas.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Tid inom vilken ett<br>förvärvsärende skall avgöras</p>
<p>Tid inom vilken ett ärende om<br>koncentration skall avgöras</p>
<p>Ett förbud eller ett åläggande<br>enligt 34 eller 36 § får inte<br>meddelas senare än sex månader<br>efter det att talan väckts hos<br>tingsrätten. Denna frist får<br>förlängas, om parterna i<br>förvärvsavtalet eller, om förvärvet<br>har skett på det sätt som anges i<br>34 § tredje stycket, förvärvaren<br>samtycker till det eller om det<br>finns synnerliga skäl. Förbud eller<br>åläggande får dock inte meddelas<br>senare än två år efter det att<br>förvärvsavtalet ingicks.</p>
<p>42 §</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>34 a eller 36 § får inte meddelas<br>senare än sex månader efter det att<br>talan väckts hos tingsrätten. Denna<br>frist får förlängas, om parterna i<br>koncentrationen och den som gjort<br>anmälan enligt 37 § andra stycket<br>samtycker till det. När<br>koncentrationen har skett på det<br>sätt som anges i 34 § a tredje<br>stycket är förvärvarens samtycke<br>tillräckligt. Om det finns<br>synnerliga skäl får fristen<br>förlängas utan samtycke av dem<br>som anges i detta stycke. Förbud<br>eller åläggande får dock inte<br>meddelas senare än två år efter det</p>
<p>att koncentrationen ägde rum.</p>
<p>Om tingsrättens dom överklagas, skall Marknadsdomstolen avgöra<br>målet inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut. Vad<br>som sägs i första stycket om förlängning av fristen gäller också<br>Marknadsdomstolens prövning.</p>
<p>111</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>34 eller 36 § utgör inte hinder mot<br>att samma fråga prövas på nytt,<br>om det finns anledning att upphäva<br>eller mildra förbudet eller<br>åläggandet därför att detta inte<br>längre behövs eller inte längre är<br>lämpligt.</p>
<p>Om tingsrätten eller<br>Marknadsdomstolen har lämnat en<br>talan om ett företagsförvärv utan<br>åtgärd, far frågan prövas på nytt<br>bara om en part i förvärvsavtalet<br>har lämnat oriktiga uppgifter om<br>sakförhållanden av väsentlig<br>betydelse för avgörandet.</p>
<p>43 §</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>34 a eller 36 § utgör inte hinder<br>mot att samma fråga prövas på<br>nytt, om det finns anledning att<br>upphäva eller mildra förbudet eller<br>åläggandet därför att detta inte<br>längre behövs eller inte längre är<br>lämpligt.</p>
<p>Om tingsrätten eller<br>Marknadsdomstolen har lämnat en<br>talan om en koncentration utan<br>åtgärd, far frågan prövas på nytt<br>bara om en part eller annan som<br>medverkat i koncentrationen har<br>lämnat oriktiga uppgifter om sak-<br>förhållanden av väsentlig<br>betydelse för avgörandet</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>23, 34, 36, 41 eller 45 § far<br>förenas med vite. Också ett beslut<br>om undersökning enligt 47 eller 48<br>§ far förenas med vite för att<br>förmå ett företag eller någon annan<br>att underkasta sig undersökningen.</p>
<p>Ett frivilligt åtagande i samband<br>med ett företagsförvärv far förenas<br>med vite. Ett sådant vite föreläggs<br>av Stockholms tingsrätt på talan av<br>Konkurrensverket.</p>
<p>57</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>23, 34 a, 36, 41 eller 45 § far<br>förenas med vite. Också ett beslut<br>om undersökning enligt 47 eller 48<br>§ far förenas med vite för att<br>förmå ett företag eller någon annan<br>att underkasta sig undersökningen.</p>
<p>Ett frivilligt åtagande i samband<br>med en koncentration får förenas<br>med vite. Ett sådant vite föreläggs<br>av Stockholms tingsrätt på talan av<br>Konkurrensverket.</p>
<p>63 §</p>
<p>Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden<br>får överklagas hos Marknadsdomstolen:</p>
<p>1. konkurrensskadeavgift enligt</p>
<p>26 §,</p>
<p>2. kvarstad enligt 32 §,</p>
<p>3. företagsförvärv enligt 34, 36,</p>
<p>41 och 43 §§,</p>
<p>4. undersökningar enligt 47 och</p>
<p>48 §§, och</p>
<p>5. prövning enligt 54 § andra<br>stycket.</p>
<p>Beslut under rättegången i fråg<</p>
<p>1. konkurrensskadeavgift enligt</p>
<p>26 §,</p>
<p>2. kvarstad enligt 32 §,</p>
<p>3. koncentration enligt 34 a, 36,</p>
<p>41 och 43 §§,</p>
<p>4. undersökningar enligt 47 och</p>
<p>48 §§, och</p>
<p>5. prövning enligt 54 § andra<br>stycket.</p>
<p>som avses i 25, 32 eller 41 § skall</p>
<p>112</p>
<p>överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan Prop. 1998/99:144<br>rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under Bilaga 2<br>rättegång.</p>
<p>En åtgärd enligt 41 § som har<br>beslutats då rättegång inte pågår<br>skall omedelbart hävas, om<br>Konkurrensverket inte beslutar om<br>särskild undersökning enligt 38 §<br>eller, om ett sådant beslut har<br>meddelats, inte väcker talan enligt<br>39 §. Detsamma gäller om</p>
<p>Konkurrensverket beslutar att<br>lämna ett företagsförvärv utan<br>åtgärd.</p>
<p>67 §</p>
<p>En åtgärd enligt 41 § som har<br>beslutats då rättegång inte pågår<br>skall omedelbart hävas, om<br>Konkurrensverket inte beslutar om<br>särskild undersökning enligt 38 §<br>eller, om ett sådant beslut har<br>meddelats, inte väcker talan enligt<br>39 §. Detsamma gäller om</p>
<p>Konkurrensverket beslutar att<br>lämna en koncentration utan<br>åtgärd.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>2. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om<br>företagsförvärv som har skett före ikraftträdandet.</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)</p>
<p>dels att 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse</p>
<p>dels att i lagen skall inforas en ny paragraf, 8 kap.4 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>8 kap. 4 §</p>
<p>Sekretess gäller i Konkurrens-<br>verkets verksamhet som består i<br>tillsyn och utredning för uppgift<br>om</p>
<p>1. enskilds affärs- eller<br>driftförhållanden, uppfinningar<br>eller forskningsresultat, om det<br>kan antas att den enskilde lider<br>skada om uppgiften röjs,</p>
<p>2. andra ekonomiska eller<br>personliga förhållanden för den</p>
<p>113</p>
<p>som har trätt i affärsförbindelse<br>eller liknande förbindelse med den<br>som är föremål för myndighetens<br>verksamhet.</p>
<p>För uppgift som lämnas i ärende<br>som avser anmälan enligt 37 §<br>konkurrenslagen (1993:20) gäller<br>sekretess till dess anmälan har<br>gjorts.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>tjugo år.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>16 kap. 1 §</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 §<br>tryckfrihetsförordningen och 1<br>kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen<br>att meddela och offentliggöra<br>uppgifter i vissa fall är begränsad<br>framgår av 7 kap. 3 § första<br>stycket 1 och 2, 4 § 1- 8 samt 5 § 1<br>och 3 tryckfrihetsförordningen och<br>av 5 kap. 1 § första stycket samt 3<br>§ första stycket 1 och 2<br>yttrandefrihetsgrundlagen. De fall<br>av uppsåtligt åsidosättande av<br>tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet<br>enligt 7 kap. 3 § första stycket 3<br>och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen<br>samt 5 kap. 1 § första stycket och<br>3 § första stycket 3 yttrandefrihets-<br>grundlagen i övrigt är begränsad,<br>är de där tystnadsplikten följer av<br></p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 §<br>tryckfrihetsförordningen och 1<br>kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen<br>att meddela och offentliggöra<br>uppgifter i vissa fall är begränsad<br>framgår av 7 kap. 3 § första<br>stycket 1 och 2, 4 § 1- 8 samt 5 § 1<br>och 3 tryckfrihetsförordningen och<br>av 5 kap. 1 § första stycket samt 3<br>§ första stycket 1 och 2<br>yttrandefrihetsgrundlagen. De fall<br>av uppsåtligt åsidosättande av<br>tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet<br>enligt 7 kap. 3 § första stycket 3<br>och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen<br>samt 5 kap. 1 § första stycket och<br>3 § första stycket 3 yttrandefrihets-<br>grundlagen i övrigt är begränsad,<br>är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>8 kap. 4 § andra stycket</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>114</p>
<h2>Sammanställning över remissinstanserna</h2>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Stockholms tingsrätt,<br>Marknadsdomstolen, Domstolsverket, Posten AB, Telia AB, Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet, Handelshögskolan vid<br>Göteborgs universitet, Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK,<br>Konkurrensverket, Affärsverket Svenska kraftnät,</p>
<p>Mediekoncentrationskommittén 1997:136, Finansinspektionen,<br>Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i<br>Kronobergs län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Göteborg- och<br>bohuslän, Länsstyrelsen i Örebro län, Sveriges Advokatsamfund, Svensk<br>Handel, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation,<br>Lantbrukarnas Riksförbund LRF, Sveriges försäkringsförbund,<br>Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Sveriges Akademikers<br>Centralorganisation SACO, Landsorganisation i Sverige LO, Sveriges<br>Redareförening, Svenska Bankföreningen, Byggentrepenörema,<br>Kooperativa institutet, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges<br>Allmännyttiga Bostadsföretag, Näringslivets delegation för marknadsrätt,<br>Tjänsteförbundet, Advokatfirman Vinge KB, Lagerlöf & Leman<br>Advokatbyrå, Mannheimer Swartling Advokatbyrå, Advokatfirman<br>Lindahl, Advokatfirman Delphi, Baker & McKenzie Advokatbyrå,<br>Styrbjörn Gärde Advokatbyrå och Advokatfirman Verum.</p>
<p>115</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)</p>
<p>dels att 4 och 68 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 34-43, 57, 60, 63 och 67 §§ samt rubrikerna före 34, 37, 38, 39<br>och 42 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 34 a, 34 b och 37 a §§,<br>samt närmast före 34 a § en ny rubrik av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Företagsförvärv Företagskon cen tration</p>
<p>Förbud mot företagsförvärv m.m. Definition av företags-</p>
<p>koncentration</p>
<p>34 §’</p>
<p>Stockholms tingsrätt får på<br>talan av Konkurrensverket<br>förbjuda ett företagsförvärv som<br>omfattas av anmälningsskyldighet<br>enligt 37 § eller som har anmälts<br>frivilligt enligt vad som anges där.</p>
<p>Förvärvet skall förbjudas, om</p>
<p>1. det skapar eller förstärker en<br>dominerande ställning som<br>väsentligt hämmar eller är ägnad<br>att hämma förekomsten eller<br>utvecklingen av en effektiv<br>konkurrens inom landet i dess<br>helhet eller en avsevärd del av det,<br>och</p>
<p>2. detta sker på ett sätt som är<br>skadligt från allmän synpunkt.</p>
<p>Förbud får dock inte meddelas i<br>fråga om förvärv som har skett på<br>en svensk eller utländsk börs, en<br>auktoriserad marknadsplats eller<br>någon annan reglerad marknad<br>eller genom inrop på exekutiv<br>auktion. I stället får förvärvaren</p>
<p>Med en företagskoncentration<br>enligt denna lag avses</p>
<p>1. att två eller flera tidigare<br>självständiga företag slås<br>samman, eller</p>
<p>2. att antingen en eller flera<br>personer som redan kontrollerar<br>minst ett företag, eller ett eller<br>flera företag, genom förvärv av<br>värdepapper eller tillgångar,<br>genom avtal eller på annat sätt<br>direkt eller indirekt får kontroll<br>över ett eller flera företag eller<br>delar därav.</p>
<p>Bildandet av ett gemensamt<br>företag som på varaktig basis<br>fyller en självständig ekonomisk<br>enhets samtliga funktioner utgör<br>en företagskoncentration enligt<br>första stycket 2.</p>
<p><sup>9</sup> Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>116</p>
<p>åläggas att avyttra det som har<br>förvärvats.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Förbud mot en företagskoncentra-<br>tion, m.m.</p>
<p>34 a §</p>
<p>Stockholms tingsrätt får på<br>talan av Konkurrensverket<br>förbjuda en företagskoncentration<br>som omfattas av</p>
<p>anmälningsskyldighet enligt 37 §<br>eller som har anmälts frivilligt<br>enligt vad som anges där.</p>
<p>Företagskoncentrationen skall<br>förbjudas, om</p>
<p>1. den skapar eller förstärker en<br>dominerande ställning som<br>väsentligt hämmar eller är ägnad<br>att hämma förekomsten eller<br>utvecklingen av en effektiv<br>konkurrens inom landet i dess<br>helhet eller en avsevärd del av det,<br>och</p>
<p>2. ett förbud kan meddelas utan<br>att väsentliga nationella<br>säkerhets- eller försörjnings-<br>intressen åsidosätts.</p>
<p>Företagskoncentrationen får<br>dock inte förbjudas om den ägt<br>rum genom förvärv som har skett<br>på en svensk eller utländsk börs,<br>en auktoriserad marknadsplats<br>eller någon annan reglerad<br>marknad eller genom inrop på<br>exekutiv auktion. I stället får<br>förvärvaren åläggas att avyttra det<br>som har förvärvats.</p>
<p>34 b §</p>
<p>I den utsträckning bildandet av<br>ett gemensamt företag har till syfte<br>eller får till resultat att samordna<br>konkurrensbeteendet hos foretag<br>som förblir självständiga, skall vid<br>prövningen av fråga om förbud</p>
<p>117</p>
<p>enligt 34 a § andra stycket mot en<br>företagskoncentration samordnin-<br>gen bedömas enligt 6 och 8 §§.</p>
<p>Ett beslut av Konkurrensverket<br>att lämna en företags-<br>koncentration utan åtgärd skall<br>även omfatta sådana</p>
<p>begränsningar som har direkt<br>samband med och är nödvändiga<br>för genomförandet av den<br>anmälda företagskoncentrationen.</p>
<p>Prövningen enligt första eller<br>andra stycket skall ske enligt<br>förfarandereglerna för koncentra-<br>tionsprövningen.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>35 §</p>
<p>Ett förbud mot ett företagsförvärv Ett förbud mot en<br>innebär att förvärvet därefter blir företagskoncentration innebär att<br>ogiltigt. en rättshandling som utgör en del i</p>
<p>företagskoncentrationen därefter<br>blir ogiltig.</p>
<p>36 §</p>
<p>Om det är tillräckligt för att<br>undanröja de skadliga effekterna<br>av ett företagsförvärv, far<br>förvärvaren i stället för förbud<br>enligt 34 § åläggas</p>
<p>1. att avyttra ett företag, en<br>rörelse eller en del av en rörelse,<br>eller</p>
<p>2. att genomföra någon annan<br>konkurrensfrämjande åtgärd.</p>
<p>Om det är tillräckligt för att<br>undanröja de skadliga effekterna<br>av en företagskoncentration, far en<br>part i företagskoncentrationen i<br>stället för förbud enligt 34 a §<br>åläggas</p>
<p>1. att avyttra ett företag, eller en<br>del av ett företag, eller</p>
<p>2. att genomföra någon annan<br>konkurrensfrämjande åtgärd.</p>
<p>åläggande enligt första<br>stycket får inte vara mer<br>långtgående än vad som krävs för<br>att de skadliga effekterna av<br>konkurrensbegränsningen skall<br>undanröjas.</p>
<p>118</p>
<p>Anmälan om företagsförvärv</p>
<p>37 §</p>
<p>Ett företagsförvärv skall<br>anmälas till Konkurrensverket av<br>någon som är part i<br>förvärvsavtalet, om de berörda<br>företagens tillsammans har en<br>omsättning föregående</p>
<p>räkenskapsår som överstiger fyra<br>miljarder kronor.</p>
<p>Om förvärvaren ingår i en<br>grupp som består av flera företag<br>som har gemensamma<br>ägarintressen eller som hålls<br>samman på något annat sätt, skall<br>gruppens sammanlagda</p>
<p>årsomsättning anses som<br>förvärvarens årsomsättning.</p>
<p>Skyldighet att anmäla ett<br>företagsförvärv föreligger inte om<br>det förvärvade företagets omsät-<br>tning föregående räkenskapsår<br>understiger 100 miljoner kronor.<br>Trots att omsättningen understiger<br>detta belopp, får Konkurrensverket<br>i ett enskilt fall ålägga en part i ett<br>förvärvsavtal att anmäla förvärvet,<br>när detta är påkallat av särskilda<br>skäl. En part i ett förvärvsavtal har<br>dessutom alltid rätt att frivilligt<br>anmäla ett förvärv till<br>Konkurrensverket.</p>
<p>Anmälan omföretagskoncentration</p>
<p>10</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>En företagskoncentration skall<br>anmälas till Konkurrensverket om</p>
<p>1. de berörda företagen<br>tillsammans har en omsättning<br>föregående räkenskapsår som<br>överstiger fyra miljarder kronor<br>och</p>
<p>2. minst två av de berörda<br>företagen har en omsättning i<br>Sverige föregående räkenskapsår<br>som överstiger 100 miljoner<br>kronor för vart och ett av<br>företagen.</p>
<p>Om omsättningskravet enligt<br>första stycket 1 är uppfyllt men<br>omsättningen inte överstiger vad<br>som anges i första stycket 2, far<br>Konkurrensverket i ett enskilt fall<br>ålägga en part i en<br>företagskoncentration att anmäla<br>företagskoncentrationen, när detta<br>är påkallat av särskilda skäl. En<br>part och andra medverkande i en<br>företagskoncentration har alltid<br>rätt att frivilligt anmäla<br>företagskoncentrationen, när<br>omsättningskravet enligt första<br>stycket 1 är uppfyllt.</p>
<p>37 a §</p>
<p>En företagssammanslagning<br>enligt 34 § första stycket 1 skall<br>anmälas av de företag som slås<br>samman.</p>
<p>I övriga fall skall anmälan<br>göras av den eller dem som<br>förvärvar kontroll över ett företag<br>eller en del därav.</p>
<p><sup>10</sup> Senaste lydelse 1997:221.</p>
<p>119</p>
<p>Särskild undersökning av Särskild undersökning av<br>förvärv företagskoncentration</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Konkurrensverket får besluta</p>
<p>om att genomföra en särskild<br>under-sökning av ett</p>
<p>företagsförvärv som har anmälts<br>enligt 37 §.</p>
<p>Ett sådant beslut skall meddelas</p>
<p>Konkurrensverket får besluta<br>om att genomföra en särskild<br>undersökning av en</p>
<p>företagskoncentration som har<br>anmälts enligt 37 §.</p>
<p>Ett sådant beslut skall meddelas</p>
<p>inom 30 dagar från det att<br>anmälan kom in till<br>Konkurrensverket. Under denna<br>frist får den som är part i<br>förvärvsavtalet inte vidta några<br>åtgärder för att fullfölja förvärvet.</p>
<p>inom 25 arbetsdagar från det att<br>anmälan kom in till<br>Konkurrensverket. Under denna<br>frist får parterna och andra<br>medverkande i företags-<br>koncentrationen inte vidta någon<br>åtgärd för att fullfölja den.</p>
<p>Konkurrensverket får i särskilda<br>fall besluta om undantag från<br>förbudet i andra stycket andra<br>meningen.</p>
<p>Konkurrensverket får meddela<br>ett förbud eller åläggande för<br>parterna eller andra medverkande<br>i företagskoncentrationen för att<br>säkerställa att förbudet i andra<br>stycket andra meningen efterlevs.</p>
<p>Talan om företagsförvärv Talan om företagskoncentration</p>
<p>39 §</p>
<p>En talan hos Stockholms<br>tingsrätt enligt 34 eller 36 § far<br>väckas bara efter beslut om<br>särskild undersökning enligt 38 §.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre<br>månader från beslutet. Tingsrätten<br>far på begäran av<br>Konkurrensverket förlänga fristen<br>med högst en månad i sänder, om<br>parterna i förvärvsavtalet eller, om<br>förvärvet har skett på det sätt som<br>anges i 34 § tredje stycket,<br>förvärvaren samtycker till det eller<br>om det finns synnerliga skäl.</p>
<p>En talan hos Stockholms<br>tingsrätt enligt 34 a eller 36 § får<br>väckas bara efter beslut om<br>särskild undersökning enligt 38 §.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre<br>månader från beslutet. Tingsrätten<br>får på begäran av<br>Konkurrensverket förlänga fristen<br>med högst en månad i sänder, om<br>parterna iföretagskoncentrationen<br>och den som gjort anmälan enligt<br>37 § andra stycket samtycker. När<br>företagskoncentrationen ägt rum<br>på det sätt som anges i 34 a §<br>tredje stycket är förvärvarens<br>samtycke tillräckligt.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får</p>
<p>120</p>
<p>fristen förlängas utan sådant Prop. 1998/99:144<br>samtycke som anges i andra Bilaga 4<br>stycket.</p>
<p>Om Konkurrensverket har<br>beslutat att lämna ett<br>företagsförvärv utan åtgärd, får<br>talan enligt 39 § första stycket inte<br>väckas beträffande förvärvet.</p>
<p>Detta gäller dock inte om en part<br>i förvärvsavtalet har lämnat någon<br>oriktig uppgift som påverkat<br>beslutet.</p>
<p>40 §</p>
<p>Om Konkurrensverket har<br>beslutat att lämna en<br>företagskoncentration utan åtgärd,<br>får talan enligt 39 § första stycket<br>inte väckas i fråga om<br>företagskoncentrationen.</p>
<p>Detta gäller dock inte om en part<br>eller annan medverkande i<br>företagskoncentrationen har</p>
<p>lämnat någon oriktig uppgift som<br>påverkat beslutet.</p>
<p>41 §</p>
<p>Om det är motiverat av ett<br>allmänt intresse som väger tyngre<br>än den olägenhet som åtgärden<br>medför, får Stockholms tingsrätt<br>på yrkande av Konkurrensverket<br>för tiden till dess att en fråga enligt<br>34 eller 36 § slutligt har avgjorts<br>förbjuda partema i ett avtal om<br>företagsförvärv att fullfölja<br>förvärvet. Om rättegång inte<br>pågår, skall yrkandet framställas<br>skriftligen.</p>
<p>Yrkandet får inte bifallas utan<br>att partema i förvärvsavtalet eller,<br>om förvärvet har skett på det sätt<br>som anges i 34 § tredje stycket,<br>förvärvaren fått tillfälle att yttra<br>sig. Om det finns synnerliga skäl,<br>får dock åtgärden omedelbart<br>beviljas att gälla till dess att något<br>annat beslutas.</p>
<p>Om det är motiverat av ett<br>allmänt intresse som väger tyngre<br>än den olägenhet som åtgärden<br>medför, får Stockholms tingsrätt<br>på yrkande av Konkurrensverket<br>för tiden till dess att en fråga enligt<br>34 a eller 36 § slutligt har avgjorts<br>förbjuda partema och andra<br>medverkande i en företags-<br>koncentration att vidta någon<br>åtgärd för att fullfölja<br>företagskoncentrationen. Om<br>rättegång inte pågår, skall yrkandet<br>framställas skriftligen.</p>
<p>Yrkandet får inte bifallas utan<br>att den som beslutet gäller och den<br>som gjort anmälan enligt 37 §<br>andra stycket fått tillfälle att yttra<br>sig. När företagskoncentrationen<br>har ägt rum på det sätt som anges i<br>34 a § tredje stycket behöver<br>endast förvärvaren ha fått tillfälle<br>att yttra sig.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får<br>förbud omedelbart meddelas att<br>gälla till dess att något annat<br>beslutas.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>121</p>
<p>Tid inom vilken ett<br>förvärvsärende skall avgöras</p>
<p>Ett förbud eller ett åläggande<br>enligt 34 eller 36 § får inte<br>meddelas senare än sex månader<br>efter det att talan väckts hos<br>tingsrätten. Denna frist far<br>förlängas, om parterna i<br>förvärvsavtalet eller, om förvärvet<br>har skett på det sätt som anges i<br>34 § tredje stycket, förvärvaren<br>samtycker till det eller om det<br>finns synnerliga skäl. Förbud eller<br>åläggande far dock inte meddelas<br>senare än två år efter det att<br>förvärvsavtalet ingicks.</p>
<p>Om tingsrättens dom<br>överklagas, skall</p>
<p>Marknadsdomstolen avgöra målet<br>inom tre månader från det att tiden<br>för överklagande gick ut. Vad som<br>sägs i första stycket om<br>förlängning av fristen gäller också<br>Marknadsdomstolens prövning.</p>
<p>Tid inom vilken ett ärende om<br>företagskoncentration skall</p>
<p>avgöras</p>
<p>42 §</p>
<p>Ett förbud eller ett åläggande<br>enligt 34 a eller 36 § far inte<br>meddelas senare än sex månader<br>efter det att talan väckts hos<br>tingsrätten. Denna frist får<br>förlängas, om parterna i<br>företagskoncentrationen och den<br>som gjort anmälan enligt 37 §<br>andra stycket samtycker till det.<br>När företagskoncentrationen har<br>ägt rum på det sätt som anges i 34<br>§ a tredje stycket, är förvärvarens<br>samtycke tillräckligt.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl, får<br>fristen förlängas utan samtycke av<br>dem som anges i första stycket.<br>Förbud eller åläggande får dock<br>inte meddelas senare än två år<br>efter det att företags-<br>koncentrationen ägde rum.</p>
<p>Om tingsrättens dom<br>överklagas, skall</p>
<p>Marknadsdomstolen avgöra målet<br>inom tre månader från det att tiden<br>för överklagande gick ut. Vad som<br>sägs i första eller andra stycket<br>om förlängning av fristen gäller<br>också Marknadsdomstolens</p>
<p>prövning.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>34 eller 36 § utgör inte hinder mot<br>att samma fråga prövas på nytt,<br>om det finns anledning att upphäva<br>eller mildra förbudet eller<br>åläggandet därför att detta inte<br>längre behövs eller inte längre är<br>lämpligt.</p>
<p>Om tingsrätten eller<br></p>
<p>43 §</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>34 a eller 36 § utgör inte hinder<br>mot att samma fråga prövas på<br>nytt, om det finns anledning att<br>upphäva eller mildra förbudet eller<br>åläggandet därför att detta inte<br>längre behövs eller inte längre är<br>lämpligt.</p>
<p>Om tingsrätten eller</p>
<p>122</p>
<p>Marknadsdomstolen har lämnat en<br>talan om ett företagsförvärv utan<br>åtgärd, får frågan prövas på nytt<br>bara om en part i förvärvsavtalet<br>har lämnat oriktiga uppgifter om<br>sakförhållanden av väsentlig<br>betydelse för avgörandet.</p>
<p>Marknadsdomstolen har lämnat en<br>talan om en företagskoncentration<br>utan åtgärd, får frågan prövas på<br>nytt bara om en part eller annan<br>medverkande i företagskoncentra-<br>tionen har lämnat oriktiga<br>uppgifter om sakförhållanden av<br>väsentlig betydelse för avgörandet.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>23, 34, 36, 41 eller 45 § får<br>förenas med vite. Också ett beslut<br>om undersökning enligt 47 eller 48<br>§ får förenas med vite för att<br>förmå ett företag eller någon annan<br>att underkasta sig undersökningen.</p>
<p>Ett frivilligt åtagande i samband<br>med ett företagsförvärv får förenas<br>med vite. Ett sådant vite föreläggs<br>av Stockholms tingsrätt på talan av<br>Konkurrensverket.</p>
<p>57 §</p>
<p>Ett förbud eller åläggande enligt<br>23, 34 a, 36, 38, 41 eller 45 § får<br>förenas med vite. Också ett beslut<br>om undersökning enligt 47 eller 48<br>§ får förenas med vite för att<br>förmå ett företag eller någon annan<br>att underkasta sig undersökningen.</p>
<p>Ett frivilligt åtagande i samband<br>med en företagskoncentration får<br>förenas med vite. Ett sådant vite<br>föreläggs av Stockholms tingsrätt<br>på talan av Konkurrensverket.</p>
<p>60 §<sup>12</sup></p>
<p>Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos</p>
<p>Marknadsdomstolen:</p>
<p>1. undantag enligt 8, 11,12, 14, 16 och 18 §§,</p>
<p>2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§,</p>
<p>3. ålägganden som verket har<br>meddelat enligt 23 § första stycket<br>och 25 §, och</p>
<p>4. ålägganden enligt 45 §.</p>
<p>3. ålägganden som verket har<br>meddelat enligt 23 § första stycket<br>och 25 §,</p>
<p>4. ålägganden enligt 45 §, och</p>
<p>5. förbud eller åläggande enligt</p>
<p>38 § fjärde stycket.</p>
<p>Ett beslut enligt första stycket 1-3 får överklagas bara av ett foretag</p>
<p>som berörs av beslutet.</p>
<p>63 §<sup>13</sup></p>
<p>Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden<br>får överklagas hos Marknadsdomstolen:</p>
<p>1. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,</p>
<p>2. kvarstad enligt 32 §,</p>
<p>3. företagsförvärv enligt 34, 36, 3. företagskoncentration enligt</p>
<p><sup>12</sup> Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p><sup>13</sup> Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>123</p>
<p>41och43§§, 34 a, 36, 41 och 43 §§,</p>
<p>4. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och</p>
<p>5. prövning enligt 54 § andra stycket.</p>
<p>Beslut under rättegången i frågor som avses i 32 eller 41 § skall<br>överklagas särskilt. Har ett sådant beslut meddelats innan rättegång har<br>inletts, skall det överklagas som om beslutet meddelats under rättegång.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>67 §</p>
<p>En åtgärd enligt 41 § som har<br>beslutats då rättegång inte pågår<br>skall omedelbart hävas, om<br>Konkurrensverket inte beslutar om<br>särskild undersökning enligt 38 §<br>eller, om ett sådant beslut har<br>meddelats, inte väcker talan enligt<br>39 §. Detsamma gäller om</p>
<p>Konkurrensverket beslutar att<br>lämna ett företagsförvärv utan<br>åtgärd.</p>
<p>En åtgärd enligt 41 § som har<br>beslutats då rättegång inte pågår<br>skall omedelbart hävas, om<br>Konkurrensverket inte beslutar om<br>särskild undersökning enligt 38 §<br>eller, om ett sådant beslut har<br>meddelats, inte väcker talan enligt<br>39 §. Detsamma gäller om</p>
<p>Konkurrensverket beslutar att<br>lämna en företagskoncentration<br>utan åtgärd.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.</p>
<p>2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om företagsförvärv som har<br>skett före ikraftträdandet.</p>
<p>3. En företagskoncentration enligt de nya bestämmelserna som har<br>uppkommit före ikraftträdandet skall anmälas endast om den är<br>anmälningspliktig enligt de äldre föreskrifterna om företagsförvärv.</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)<sup>14</sup></p>
<p>dels att 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 4 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p><sup>14</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p>124</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>8 kap.</p>
<p>4§<sup>15</sup></p>
<p>Sekretess gäller i Konkurrens-<br>verkets verksamhet som består i<br>tillsyn och utredning för uppgift<br>om</p>
<p>1. enskilds affärs- eller<br>driftförhållanden, uppfinningar<br>eller forskningsresultat, om det<br>kan antas att den enskilde lider<br>skada om uppgiften röjs,</p>
<p>2. andra ekonomiska eller<br>personliga förhållanden för den<br>som har trätt i affärsförbindelse<br>eller liknande förbindelse med den<br>som är föremål för myndighetens<br>verksamhet.</p>
<p>Sekretess gäller hos<br>Konkurrensverket for uppgift som<br>avses i första stycket och som<br>enbart hänför sig till verksamhet<br>som gäller rådgivning inför en<br>anmälan enligt 37 §</p>
<p>konkurrenslagen (1993:20). När<br>en sådan anmälan kommit in till<br>Konkurrensverket gäller i stället<br>sekretess enligt första stycket.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>tjugo år.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>16 kap.<sup>16<br></sup>1 §</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p><sup>15</sup> Tidigare 8 kap. 4 § upphävd genom 1993:25.</p>
<p><sup>16</sup> Lydelse enligt prop. 1998/99:72.</p>
<p>125</p>
<p>§ första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt<br>är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 40 §</p>
<p>8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2<br>eller 6 § första stycket 2</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1<br>§ första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt<br>är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av<br></p>
<p>3. denna lag enligt</p>
<p>7 kap. 40 §</p>
<p>8 kap. 3 §, 4 § andra stycket första<br>meningen, 5 § första stycket 2 eller</p>
<p>6 § första stycket 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.</p>
<p>126</p>
<h3>Lagrådets yttrande</h3>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-06-14</p>
<p>Närvarande: f.d. justitiérådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud<br>Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 27 maj 1999 (Näringsdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Per Karlsson.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen</p>
<p>De föreslagna reglerna om företagskoncentration för nationella<br>förhållanden anknyter nära till EG:s koncentrationsförordning (rådets<br>förordning 4064/89 med senare ändringar), som med uteslutande av<br>nationell rätt är tillämplig på företagskoncentrationer med<br>gemenskapsdimension. Avsikten är att gemenskapsrättens rättspraxis i<br>fråga om koncentrationskontrollen skall fa motsvarande betydelse för<br>tolkningen av det svenska regelverket. Rättspraxis bör kunna utvecklas<br>med EG-rätten som grund, bl.a. med vägledning av kommissionens<br>tillkännagivanden om dess uppfattning angående gemenskapsrättens<br>innebörd. Lagrådet finner detta vara ett riktigt tillvägagångssätt. I arbetet<br>med företagskoncentrationer i det praktiska rättslivet får det antas vara i<br>stort sett samma personer som tillämpar såväl den nationella<br>lagstiftningen som EG-rätten.</p>
<p>Tekniken har medfört att de föreslagna materiella reglerna är mycket<br>allmänt hållna. Som exempel kan nämnas 34 § andra stycket som<br>innehåller att bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis<br>fyller en självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner utgör en<br>företagskoncentration enligt första stycket 2. I den allmänna<br>motiveringen, som uppenbarligen utformats på grundval av<br>kommissionens tillkännagivanden, far man bl.a. veta att en förutsättning<br>för att företaget skall anses utgöra ett gemensamt företag är att det<br>kontrolleras av två eller flera företag (tydligen inkluderande även fysiska<br>personer som redan kontrollerar företag, jfr 3 §). Att det gemensamma<br>företaget bildats av två eller flera företag skulle förhållandevis lätt kunna<br>skrivas in i lagtexten. Om man gjorde det skulle emellertid det direkta</p>
<p>127</p>
<p>sambandet med EG-förordningens text (artikel 3.2) gå förlorad och tvivel<br>kunde uppstå om en enhetlig tillämpning var avsedd.</p>
<p>Mer tveksamt är Lagrådet till det förhållandet att den svenska lagtexten<br>saknar motsvarighet till vissa partier av förordningens text som i<br>anslutning till grundläggande bestämmelser ger riktlinjer för<br>tillämpningen av bestämmelserna. Som exempel kan nämnas artikel 2.1<br>andra stycket, artikel 2.4 andra stycket och artikel 3.3 och 4. Den svenska<br>lagstiftningen kan i sin materiella del sägas vara utformad efter klassisk<br>svensk förebild med allmänt hållna bestämmelser som far tolkas i ljuset<br>av förarbetsuttalanden. Eftersom koncentrationsförordningen avser<br>företagskoncentrationer med gemenskapsdimension och lämnar<br>medlemsstaterna fria att utforma sin nationella koncentrationslagstiftning<br>- så länge den inte kommer i kollision med EG-fördraget, särskilt<br>artiklarna 81 och 82 - kan man inte gärna tala om fördragskonform<br>tolkning av den svenska lagtexten i förhållande till EG:s<br>koncentrationsförordning. Snarare utgör hänvisningarna i motiven till<br>EG-rätten förarbetsuttalanden, som i och för sig inte binder domstolarna.<br>I förevarande fall är det emellertid så övervägande sannolikt att dessa<br>kommer att hämta vägledning i EG-rätten att den valda tekniken får<br>godtas.</p>
<p>34 a §</p>
<p>Enligt andra stycket 1, som motsvarar 34 § andra stycket 1 i lagens nu<br>gällande lydelse, skall företagskoncentrationen förbjudas, om den skapar<br>eller förstärker en dominerande ställning som "väsentligt hämmar eller är<br>ägnad att hämma" förekomsten eller utvecklingen av en effektiv<br>konkurrens (det s.k. konkurrenstestet). Avsikten torde vara att det för ett<br>ingripande krävs, att det skall vara fråga om ett väsentligt hämmande av<br>konkurrensen i båda de angivna situationerna. Vilken syftning kravet på<br>väsentlighet har framgår emellertid inte klart av stadgandets ordalydelse,<br>framför allt därför att verbformerna "hämmar" och "är ägnad att hämma"<br>inte är kongruenta. Lagrådet föreslår att de citerade orden förtydligas till<br>"väsentligt hämmar eller är ägnad att väsentligt hämma", om det är detta<br>som avses.</p>
<p>Sanktionssystemet i 34 a, 35 och 36 §§ är inte utformat efter samma<br>mönster som artikel 8 i EG:s koncentrationsförordning, utan på följande<br>sätt. En skadlig företagskoncentration skall förbjudas (34 a §). Detta<br>innebär att den, eller, som det uttrycks, "en rättshandling som utgör en<br>del i företagskoncentrationen", blir ogiltig (35 §). Förbud får dock inte<br>meddelas beträffande förvärv som har skett på börs etc; i sådana fall får<br>förvärvaren i stället åläggas att avyttra det som förvärvats (34 a § tredje<br>stycket). I vissa fall kan förbudet ersättas med en skyldighet att avyttra<br>ett företag eller vidta någon annan konkurrensfrämjande åtgärd (36 §).</p>
<p>Eftersom en företagskoncentration enligt definitionen i 34 § kan ske på<br>flera olika sätt, vilka också kan kombineras, kan resultatet således bli att</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>128</p>
<p>koncentrationen förbjuds till en viss del, men inte till en annan del.<br>Beträffande den del som inte förbjuds kan dock en annan sanktion<br>inträda, i form av avyttringstvång. Denna lagtekniska konstruktion synes<br>onödigt komplicerad. Systemet skulle bli enklare, om i stället sanktionen<br>innebar att företagskoncentrationen forbjöds i sin helhet, medan däremot<br>innebörden av förbudet nyanserades. I lagtexten skulle då först kunna<br>anges att företagskoncentrationen skall förbjudas (34 a §) och därefter<br>beskrivas vad förbudet faktiskt innebär beträffande olika typer av<br>rättshandlingar (35 §). Huvudregeln skulle därvid vara ogiltighet och<br>undantaget - beträffande förvärv på börs etc - ett åläggande att avyttra det<br>som förvärvats. Detta skulle innebära att tredje stycket i 34 a § fick utgå<br>för att flyttas till 35 § som kunde fa t.ex. följande lydelse:</p>
<p>"Ett förbud mot en företagskoncentration innebär att den eller de<br>rättshandlingar varigenom företagskoncentrationen, på det sätt som anges<br>i 34 §, ägt rum därefter blir ogiltiga. Detta gäller dock inte sådana<br>rättshandlingar som utgörs av förvärv på en svensk eller utländsk börs,<br>en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller<br>genom inrop på exekutiv auktion. I sådana fall får förvärvaren i stället<br>åläggas att avyttra det som har förvärvats."</p>
<p>Sker en ändring i enlighet med detta förslag erfordras följdändringar i 39<br>§ andra stycket, 41 § andra stycket och 42 § första stycket, på det sättet<br>att hänvisningarna till "34 a § tredje stycket" ersätts med hänvisningar till<br>"35 § andra meningen".</p>
<p>34b§</p>
<p>Enligt första stycket skall i den utsträckning bildandet av ett gemensamt<br>företag har till syfte eller får till resultat att samordna<br>konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga, vid<br>prövningen av fråga om förbud enligt 34 a § andra stycket mot en<br>företagskoncentration samordningen bedömas enligt 6 och 8 §§. Särskilt<br>den allmänna motiveringen ger anledning till viss tvekan om den avsedda<br>innebörden av denna bestämmelse. Eftersom den grundläggande<br>förutsättningen är att det är fråga om förbud enligt 34 a § andra stycket<br>måste företagskoncentrationen som sådan, dvs. bildandet av ett<br>gemensamt företag som på varaktig basis fyller en självständig enhets<br>samtliga funktioner, prövas enligt 34 a §. Detta framgår tydligare av EG-<br>förordningen (artikel 2.4) som talar om "bildandet av ett gemensamt<br>företag som utgör en koncentration enligt artikel 3". Lagrådet förordar att<br>för större tydlighets skull efter orden "gemensamt företag" läggs till ",<br>som utgör en företagskoncentration enligt 34 §,".</p>
<p>Däremot framstår det för Lagrådet som oklart, vilka verkningarna blir av<br>att ingående moment av samordnat konkurrensbeteende hos företag som<br>förblir självständiga enligt första stycket skall bedömas enligt 6 och 8 §§.<br>Såvitt framgår av tredje stycket skall bedömningen göras enligt<br>förfarandereglema för koncentrationsprövningen. Det är ovisst om det<br></p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>129</p>
<p>kan vara fråga om sådana begränsningar som har direkt samband med<br>och är nödvändiga för genomförandet av den anmälda<br>företagskoncentrationen och om i så fall hela koncentrationen kan på<br>grund av bestämmelserna i 6 § förbjudas eller åläggande ges enligt 36 §.<br>Enligt Lagrådets mening måste innebörden av bestämmelserna i första<br>och tredje styckena utvecklas ytterligare under det fortsatta<br>beredningsarbetet.</p>
<p>35 §</p>
<p>Lagrådet hänvisar till sitt yttrande under 34 a §, där en ny lydelse av<br>förevarande paragraf föreslagits.</p>
<p>42 §</p>
<p>I andra stycket är det fråga om att ange en tidsfrist med utgångspunkt i<br>företagskoncentrationen. Därvid används orden "efter det att<br>företagskoncentrationen ägde rum". Avsikten torde vara att fristen skall<br>räknas från den tidpunkt då förfarandet avslutades. Därvid kan användas<br>ordet "uppkom" efter mönster av punkten 3 i övergångsbestämmelserna.<br>En semantisk fråga är dock om med "företagskoncentrationen" avses det<br>slutliga resultatet eller, vilket förefaller naturligare (jfr 34 och 35 §§),<br>själva processen. I det senare fallet bör i stället användas ordet<br>"fullbordades".</p>
<p>60 §</p>
<p>Med anledning av ändringen i förevarande paragraf uppkommer frågan<br>om sista stycket i bestämmelsen fått en lämplig utformning. Enligt<br>förarbetena (prop. 1992/93:56 s. 114) är avsikten att inte bara företag<br>som gjort anmälan om undantag m.m. utan också t.ex. konkurrerande<br>företag eller företag i senare eller tidigare sälj led som berörs mer direkt<br>av beslutet skall fa överklaga det. Ordet "bara" i bestämmelsen kan<br>därmed leda fel och bör därför utgå. I stället bör bestämmelsen utformas<br>på följande sätt: "Ett beslut enligt första stycket 1-3 far överklagas av<br>foretag som berörs av beslutet."</p>
<p>Härutöver bör punkterna 4 och 5 i första stycket byta plats.</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>Punkten 3. I fråga om tidpunkten för företagskoncentrationen bör<br>användas samma terminologi som i 42 §.</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen</p>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>130</p>
<h2>Näringsdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 juni 1999</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-</p>
<p>Wallén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,<br>Pagrotsky, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm</p>
<p>Föredragande: Mona Sahlin</p>
<p>Prop. 1998/99:144</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1998/99:144 Regler om företags-<br>koncentration</p>
<p>131</p>
<p>Eländers Gotab 58158, Stockholm 1999</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1999/2000:NU8?INLInlämning1899-01-01 00:00:00planerat60hanteringINLInlämning1999-07-02 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning1999-08-17 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning1999-08-17 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar1999-09-29 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avNäringsdepartementet2014-11-23 03:34:07statustextstatustextÄrendet är avslutatGM031442019-05-22 17:20:42tilldelatTilldelatNäringsutskottet2014-11-23 03:34:07behandlas_i1999/2000:NU8GN01NU8bet1999/2000NU8Regler om företagskoncentrationBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:144<br/>
Regler om företagskoncentrationGN02N1mot1999/2000N1med anledning av prop. 1998/99:144 Regler om företagskoncentrationMotionföljdmotionav Stefan Hagfeldt (M)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:144<br/>
Regler om företagskoncentrationGN02N1mot1999/2000N1med anledning av prop. 1998/99:144 Regler om företagskoncentrationav Stefan Hagfeldt (M)Motion