<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228823</hangar_id>
 <dok_id>GM03140</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>140</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:140</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>140</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-06-03 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:11</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM03140/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM03140</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM03140</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1998/99:140&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande&lt;br&gt;verksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 3 juni 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en lag som ger den av regeringen tillkallade&lt;br&gt;kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas för-&lt;br&gt;fattningsskyddande verksamhet vissa befogenheter som den behöver ha&lt;br&gt;för att kunna fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt och rättssäkert sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslås bl.a. få rätt att hålla förhör under straffansvar&lt;br&gt;med den som antas kunna lämna upplysningar av betydelse för&lt;br&gt;kommissionens verksamhet. Ingen skall dock behöva lämna uppgifter&lt;br&gt;som han eller hon inte skulle ha behövt lämna som vittne i en rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslås också få rätt att vid vite förelägga en enskild&lt;br&gt;som innehar en sådan skriftlig handling eller ett sådant föremål som kan&lt;br&gt;antas ha betydelse för kommissionens verksamhet att visa upp&lt;br&gt;handlingen eller föremålet för kommissionen. Ingen skall dock behöva&lt;br&gt;visa upp en handling eller ett föremål som han eller hon inte skulle ha&lt;br&gt;behövt visa upp i en rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslås få rätt att utan hinder av sekretess inhämta&lt;br&gt;uppgifter från myndigheter som kan antas ha betydelse för kommissio-&lt;br&gt;nens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kallats till förhör eller som förelagts att visa upp en handling&lt;br&gt;eller ett föremål skall ha rätt att på det allmännas bekostnad få ett&lt;br&gt;juridiskt biträde förordnat för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om förhör m.m. hos kommissionen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;granskning av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet.....................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).....7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.........................................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av lagstiftning....................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Möjlighet att hålla förhör................................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kallelse till förhör...........................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhör hos kommissionen...............................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skyldighet för enskilda att visa upp&amp;nbsp;en skriftlig handling eller ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föremål............................................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Rätt till juridiskt biträde och tystnadsplikt......................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Uppgiftsskyldighet for myndighet..................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Straff och vite..................................................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Sekretess hos kommissionen...........................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning...........................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sekretess till skydd for det allmänna................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sekretess till skydd för enskilda.......................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionens rapport....................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden...................................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Överklagande..................................................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om förhör m.m. hos kommissionen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;granskning av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet...................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorians lagförslag......................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian om förhör m.m. hos kommissionen för&lt;br&gt;granskning av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet........................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådet.................................................................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1999..............59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om förhör m.m. hos kommissionen&lt;br&gt;för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller vissa frågor om förfarandet m.m. hos kommissionen&lt;br&gt;för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förhör&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommissionen får hålla förhör under straffansvar med den som antas&lt;br&gt;kunna lämna upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som skall höras får föreläggas vid vite att inställa sig hos&lt;br&gt;kommissionen för förhör. I föreläggandet skall anges vad förhöret avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kallas får föreläggas vid vite att före förhöret uppliva sin&lt;br&gt;kunskap om det som förhöret gäller genom att granska för honom eller&lt;br&gt;henne tillgängliga anteckningar eller andra handlingar, om han eller hon&lt;br&gt;kan göra det utan avsevärd olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som hörs har samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som&lt;br&gt;han eller hon skulle ha haft som vittne i en rättegång. Vid förhöret får&lt;br&gt;endast sådana frågor ställas som kunnat ställas vid ett vittnesförhör i&lt;br&gt;domstol. Kommissionen skall före förhöret erinra om vad förhöret avser&lt;br&gt;och upplysa om sanningsplikten och om att förhöret sker under&lt;br&gt;straffansvar samt, när det finns skäl för det, om rätten att vägra yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter som avses i&lt;br&gt;2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse till&lt;br&gt;vilken det hänvisas i dessa paragrafer. Den myndighet i vars verksamhet&lt;br&gt;en sådan uppgift har inhämtats skall då anses ha lämnat sitt tillstånd till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som skall höras vägrar att yttra sig eller att besvara en fråga&lt;br&gt;och inte har något giltigt skäl för detta, far kommissionen förelägga&lt;br&gt;honom eller henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhör skall dokumenteras. Den hörde har rätt att hos kom-&lt;br&gt;missionen ta del av det dokumenterade förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skyldighet att visa upp handlingar och föremål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 § En enskild som innehar en skriftlig handling eller ett föremål som&lt;br&gt;kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet får föreläggas vid&lt;br&gt;vite att visa upp handlingen eller föremålet. Ingen behöver dock visa upp&lt;br&gt;en sådan handling eller ett sådant föremål som han eller hon inte skulle&lt;br&gt;ha behövt visa upp i en rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet skall på motsvarande sätt som anges i 4 § andra stycket&lt;br&gt;anses ha lämnat sitt tillstånd till att handlingen eller föremålet visas upp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Biträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som föreläggs att inställa sig till förhör eller att visa upp en&lt;br&gt;skriftlig handling eller ett föremål enligt denna lag har rätt att på begäran&lt;br&gt;få ett lämpligt juridiskt biträde förordnat för sig av kommissionen.&lt;br&gt;Kommissionen skall upplysa den förelagde om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att den för vilken ett biträde förordnats lämnar&lt;br&gt;uppgifter till biträdet, om det behövs för att den förelagde skall kunna ta&lt;br&gt;till vara sin rätt. Biträdet får inte obehörigen röja en sådan uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den för vilken ett biträde har förordnats hörs av kommissionen, har&lt;br&gt;även biträdet rätt att ställa frågor till honom eller henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande av ett visst biträde kan återkallas, om han eller hon&lt;br&gt;visar sig vara olämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tystnadsplikt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det vid förhör har kommit fram någon uppgift som det gäller&lt;br&gt;sekretess för hos kommissionen enligt sekretesslagen (1980:100), får&lt;br&gt;kommissionen besluta att uppgiften inte får röjas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 § En myndighet skall på begäran lämna de uppgifter till kommissionen&lt;br&gt;som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet. En&lt;br&gt;myndighet får dock inte lämna en sådan uppgift som en enskild inte haft&lt;br&gt;rätt att lämna till kommissionen. En myndighet får inte heller utan&lt;br&gt;synnerliga skäl lämna en uppgift genom vilken en yrkeshemlighet skulle&lt;br&gt;uppenbaras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ersättning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som har hörts har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för&lt;br&gt;resa, uppehälle och tidsspillan. Den som efter föreläggande har visat upp&lt;br&gt;en skriftlig handling eller ett föremål har rätt till skälig ersättning av&lt;br&gt;allmänna medel för kostnader och besvär. Ett biträde som förordnats av&lt;br&gt;kommissionen har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete,&lt;br&gt;tidsspillan och utlägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om ersättning meddelas av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen far besluta om ersättning även i andra fall än som avses Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Straffbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som hörs vid ett förhör inför kommissionen och som därvid&lt;br&gt;lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen döms till fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gärningen begåtts av grov oaktsamhet, är straffet böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om utsagan enligt 10 § prövas vara utan betydelse för det som&lt;br&gt;förhöret avsåg, eller om den hörde hade rätt att vägra yttra sig och&lt;br&gt;omständigheterna innebär en skälig ursäkt för den hörde, skall han eller&lt;br&gt;hon inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Överklagande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 § Ett beslut i fråga om förordnande enligt 6 § eller om återkallelse av&lt;br&gt;ett sådant förordnande far överklagas till Länsrätten i Stockholms län.&lt;br&gt;Detsamma gäller ett beslut om ersättning enligt 9 §. Prövningstillstånd&lt;br&gt;krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt far ett beslut av kommissionen enligt denna lag inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'&lt;br&gt;dels att 14 kap. 6 § och 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 26 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos kommis-&lt;br&gt;sionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas för-&lt;br&gt;fattningsskyddande verksamhet i&lt;br&gt;dess verksamhet för sådan gransk-&lt;br&gt;ning, för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, om det inte står klart&lt;br&gt;att uppgiften kan röjas utan att&lt;br&gt;den enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider skada eller men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling gäller sekretessen i högst&lt;br&gt;sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att den som är misstänkt för brott eller mot&lt;br&gt;vilken rättegång eller annat jämförbart rättsligt förfarande har inletts&lt;br&gt;lämnar uppgift till sitt ombud eller biträde i saken eller till annan enskild,&lt;br&gt;om det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlämnande av uppgift till&lt;br&gt;biträde i visst fall gäller vad som är&lt;br&gt;föreskrivet i 6 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1999:000) om förhör m.m. hos&lt;br&gt;kommissionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas för-&lt;br&gt;fattningsskyddande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandeffihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 c § socialljänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1999:254.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 26 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 c § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;. förordnande med stöd av 7 §&lt;br&gt;lagen (1999:000) om förhör m.m.&lt;br&gt;hos kommissionen för granskning&lt;br&gt;av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Tidigare punkten 12 upphävd genom 1998:624 (jfr 1999:77).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 25 mars 1999 beslutade regeringen att tillkalla en kommission (dir.&lt;br&gt;1999:26) för att kartlägga och granska den författningsskyddande verk-&lt;br&gt;samhet som de svenska säkerhetstjänsterna har bedrivit när det gäller hot&lt;br&gt;som härrör ur inrikes förhållanden. I direktiven till kommissionen sägs&lt;br&gt;att kommissionen bör ges särskilda befogenheter och att regeringen avser&lt;br&gt;att överlämna en proposition till riksdagen med förslag till särskild&lt;br&gt;lagstiftning för kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria om förhör&lt;br&gt;m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhets-&lt;br&gt;tjänsternas författningsskyddande verksamhet. Promemorian har remiss-&lt;br&gt;behandlats. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr&lt;br&gt;1999/1578). De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga&lt;br&gt;1. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition tar regeringen upp promemorians förslag till&lt;br&gt;lagstiftning för kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 6 maj 1999 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga&lt;br&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit vissa ändringar. Regeringen har till en del följt&lt;br&gt;Lagrådets förslag. De fall där regeringen har en annan uppfattning än&lt;br&gt;Lagrådet behandlas i avsnitt 8 och 9. I övrigt kommenteras Lagrådets&lt;br&gt;synpunkter i de delar av författningskommentaren där de hör hemma.&lt;br&gt;Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten jämfört med&lt;br&gt;lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige har under lång tid haft militär och civil underrättelseverksamhet&lt;br&gt;för att skydda landets intressen. Denna verksamhet har periodvis&lt;br&gt;granskats och utvärderats, vilket har lett till omfattande reformer av såväl&lt;br&gt;den militära som den civila underrättelseverksamheten. Det har dock&lt;br&gt;tidigare inte gjorts någon heltäckande och uttömmande kartläggning av&lt;br&gt;den inhemska säkerhetspolitiska underrättelseverksamheten i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nu, som ovan nämnts, tillkallat en kommission (dir.&lt;br&gt;1999:26) för att kartlägga och granska de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet rörande hot som härrör ur inrikes&lt;br&gt;förhållanden. Med författningsskyddande verksamhet avses säkerhets-&lt;br&gt;tjänsternas arbete med att kartlägga sådana svenska politiska ytterlig-&lt;br&gt;hetsorganisationer och grupperingar som bedömts utgöra ett hot mot&lt;br&gt;rikets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens arbete skall avse tiden från det andra världskriget fram&lt;br&gt;till dess kommissionens arbete är slutfört. Kommissionen skall inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;granska den underrättelseverksamhet som enbart avser förhållanden utom&lt;br&gt;landet. Vidare skall kommissionsarbetet bedrivas och genomföras på ett&lt;br&gt;sådant sätt att det inte medför någon risk for underrättelse- och säkerhets-&lt;br&gt;organens möjligheter att i dag och i framtiden arbeta för Sveriges bästa&lt;br&gt;och så att det inte heller i övrigt skadar Sveriges förbindelser med andra&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall enligt sina direktiv beskriva omfattningen av&lt;br&gt;övervakningen av de personer som haft anknytning till sagda svenska&lt;br&gt;politiska ytterlighetsorganisationer och grupperingar. Kommissionen&lt;br&gt;skall vidare belysa vilka uppgifter som från tid till annan bedömts vara&lt;br&gt;relevanta, metoderna för insamling av uppgifter, vilka regler som gällt&lt;br&gt;för verksamheten samt om reglerna efterlevts. Kommissionen skall även&lt;br&gt;kartlägga och analysera det inbördes förhållandet mellan de tjänster som&lt;br&gt;bedrivit den ifrågavarande författningsskyddande verksamheten samt i&lt;br&gt;vilken utsträckning kopplingar har funnits mellan säkerhetstjänsterna och&lt;br&gt;andra myndigheter eller organisationer och politiska partier. Kom-&lt;br&gt;missionen skall dessutom redovisa och värdera de avvägningar som har&lt;br&gt;gjorts av den politiska, polisiära och militära ledningen under&lt;br&gt;granskningsperioden. En viktig uppgift for kommissionen är bl.a. att&lt;br&gt;värdera de hotbildsanalyser som legat till grund för säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Behovet av lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att kommissionen skall kunna fullgöra sitt&lt;br&gt;uppdrag på ett effektivt och rättssäkert sätt krävs att kommissionen ges&lt;br&gt;särskilda befogenheter. Dessa befogenheter bör regleras i en särskild&lt;br&gt;förfarandelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har gett uttryck för någon&lt;br&gt;annan bedömning än den som redovisas i promemorian. Däremot har&lt;br&gt;flera remissinstanser, t.ex. Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt och&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm, efterlyst en analys av förslagens förenlighet&lt;br&gt;med olika stadganden i regeringsformen och den europeiska konven-&lt;br&gt;tionen angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grund-&lt;br&gt;läggande friheterna (Europakonventionen). Därvid har också betonats att&lt;br&gt;den nu aktuella granskningen är unik och betydelsen av att den&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen inte får ses som någon modell för framtiden.&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän och Svea hovrätt har vidare invänt mot att den&lt;br&gt;yttre ramen för kommissionens befogenheter inte är bestämd i lagen utan&lt;br&gt;i stället framgår av kommissionens uppdrag. Lunds universitet och&lt;br&gt;Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet har bl.a. tagit upp&lt;br&gt;frågan om samverkan mellan forskare och kommissionen. Universitetet&lt;br&gt;anser att den föreslagna lagstiftningen lämpligen bör utvidgas i syfte att&lt;br&gt;främja en sådan samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Att statliga kommissioner Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;tillsätts för att utföra en granskning av hur vissa myndigheter eller andra&lt;br&gt;samhällsorgan har utfört sina arbetsuppgifter är inget modernt påfund.&lt;br&gt;Kommissioner av detta slag har under den större delen av 1900-talet varit&lt;br&gt;ett inte helt ovanligt medel för att skaffa fram uppgifter som har gjort det&lt;br&gt;möjligt att dra lärdom av något som har hänt. För många av de&lt;br&gt;kommissioner som verkat kan det ha förekommit svårigheter när det gällt&lt;br&gt;att få tillgång till ett tillförlitligt utredningsunderlag. Kommissionerna har&lt;br&gt;nämligen inte haft några omedelbara maktmedel till sitt förfogande när&lt;br&gt;det gällt att fa in annat material än sådant som framgått av allmänna&lt;br&gt;handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att syftet med den nu tillkallade kommissionen skall kunna uppnås&lt;br&gt;måste det i största möjliga utsträckning skapas garantier för att kom-&lt;br&gt;missionen skall kunna arbeta på ett ändamålsenligt sätt. Att kom-&lt;br&gt;missionen far tillgång till de uppgifter som den behöver är naturligtvis av&lt;br&gt;helt central betydelse. Kommissionen måste sålunda, för att kunna&lt;br&gt;fullgöra sitt uppdrag så som det angetts i direktiven, kunna fa ta del av&lt;br&gt;allt det skriftliga material som kan tänkas vara relevant i sammanhanget.&lt;br&gt;Det kan gälla sådant skriftligt material som finns hos myndigheter men&lt;br&gt;också skriftliga handlingar som innehas av enskilda. Kommissionen&lt;br&gt;måste även kunna fa ta del av föremål, t.ex. filmer och bandinspelningar.&lt;br&gt;Vidare måste det finnas möjlighet för kommissionen att inhämta&lt;br&gt;muntliga uppgifter från personer som kan antas kunna lämna uppgifter av&lt;br&gt;betydelse för kommissionens verksamhet. Härvid är det av betydelse att&lt;br&gt;informationsinhämtningen blir så heltäckande som möjligt. Det är också&lt;br&gt;viktigt att tillförlitligheten till uppgifterna blir god.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommission som inte ges några extra befogenheter utöver vad som&lt;br&gt;tillkommer kommissioner i allmänhet, kan få problem med att fullgöra&lt;br&gt;sitt uppdrag. Det är därför av stor vikt att kommissionen kan ges&lt;br&gt;särskilda befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vissa remissinstanser har påpekat så kommer kommissionen att&lt;br&gt;bli en myndighet av extraordinärt slag utan motsvarighet i svensk rätts-&lt;br&gt;ordning. Detta innebär emellertid inte att det råder några tveksamheter&lt;br&gt;om kommissionens rättsliga ställning. Kommissionen kommer att utgöra&lt;br&gt;en förvaltningsmyndighet som i viss utsträckning kommer att ägna sig åt&lt;br&gt;myndighetsutövning. Kommissionen är alltså inte en domstol. Någon&lt;br&gt;tveksamhet rörande den föreslagna lagens förenlighet med regerings-&lt;br&gt;formens förbud mot inrättande av domstol för redan begången gärning (2&lt;br&gt;kap. 11 § första stycket) föreligger alltså inte. Av samma skäl utgör inte&lt;br&gt;heller Europakonventionen något hinder mot inrättandet av kom-&lt;br&gt;missionen. Däremot måste självfallet de befogenheter gentemot enskilda&lt;br&gt;som kommissionen får motsvara Europakonventionens krav. Så är enligt&lt;br&gt;regeringens mening fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om inrättandet av kommissionen alltså inte rättsligt sett möter&lt;br&gt;några hinder är det, som bl.a. Svea hovrätt påpekar, fråga om att tillskapa&lt;br&gt;ett extraordinärt granskningsorgan, ett organ som inte har sin givna plats&lt;br&gt;i det kontroll- och granskningssystem som ytterst regeringsformen annars&lt;br&gt;drar upp. Detta kan givetvis inge betänkligheter av konstitutionell natur.&lt;br&gt;Det rör sig här emellertid om ett unikt behov av kartläggning och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;granskning och kommissionen kommer att bli en unik företeelse. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening föreligger det därför knappast någon risk för att&lt;br&gt;kommissionen kan komma att tjäna som modell för framtida&lt;br&gt;granskningsorgan. Frågan om att inrätta ett kommissionsinstitut är, som&lt;br&gt;konstitutionsutskottet vid flera tillfällen har uttalat (1997/98 :KU27 och&lt;br&gt;1998/99:KU20 s. 12), av den digniteten att den bör behandlas inom&lt;br&gt;ramen för en översyn av författningen i mer samlad form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser remissynpunkterna beträffande lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;vill regeringen framhålla att kommissionen, som ovan nämnts, utgör en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet under regeringen. Syftet med den nu föreslagna&lt;br&gt;lagen är inte att reglera kommissionens uppdrag utan i stället att utrusta&lt;br&gt;myndigheten med vissa generella befogenheter. Av kravet på lagreglers&lt;br&gt;generalitet, vilket kan härledas ur 11 kap. 8 § regeringsformen, följer att&lt;br&gt;bestämmelser av förevarande slag inte får utformas för ett speciellt fall.&lt;br&gt;Konsekvensen härav blir att lagens tillämpningsområde kan komma att&lt;br&gt;påverkas av annat än beslut av riksdagen. Regeringen vill dock klargöra&lt;br&gt;att regeringen inte har några avsikter att förändra kommissionens&lt;br&gt;uppdrag. Det kan emellertid inte helt uteslutas att en sådan fråga kan&lt;br&gt;aktualiseras, t.ex. om kommissionen under sitt arbete finner anledning att&lt;br&gt;hos regeringen anhålla om en förändring av uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som ovan anförts om lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;och om syftet med den föreslagna lagen anser regeringen att några&lt;br&gt;särskilda bestämmelser som tar sikte på kommissionens samverkan med&lt;br&gt;forskare inte bör tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer i anslutning till varje fråga att närmare utvecklas&lt;br&gt;bl.a. behovet av en särskild lagreglering. Med de förslag som nu läggs&lt;br&gt;fram anser regeringen att kommissionen, så långt det över huvud taget är&lt;br&gt;praktiskt möjligt, kommer att få tillgång till de uppgifter som den&lt;br&gt;behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Möjlighet att hålla förhör&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommissionen skall ha möjlighet att höra den som&lt;br&gt;antas kunna lämna upplysningar av betydelse för kommissionens&lt;br&gt;verksamhet. Ett förhör skall ske under straffansvar för den hörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser med ett undantag&lt;br&gt;tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet anser att förhör under straffansvar&lt;br&gt;bör hållas av domstol. Stockholms tingsrätt anser att en förhörsperson bör&lt;br&gt;avlägga ed inför kommissionen. Även Svea hovrätt har ifrågasatt om inte&lt;br&gt;edsavläggelse inför kommissionen bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgått av föregående avsnitt&lt;br&gt;har ingen tidigare kommission kunnat höra eller låta höra vittnen.&lt;br&gt;Muntliga upplysningar har i stället lämnats kommissionerna frivilligt i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtalsform och utan att uppgiftslämnama har haft något straffansvar for&lt;br&gt;uppgifternas fullständighet eller riktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det säger sig självt att en utredning av en viss verksamhet i en del fall&lt;br&gt;kan bli lidande av att de som deltagit i verksamheten inte är skyldiga att&lt;br&gt;uttala sig och av att de kan uttala sig utan något straffansvar. Det har&lt;br&gt;förekommit att kommissioner i sina ställningstaganden ansett sig vara&lt;br&gt;tvungna att utgå från att alla lämnade uppgifter varit korrekta, vilket&lt;br&gt;medfört att de avstått från att ta ställning till vilken av två eller flera&lt;br&gt;sinsemellan motstridiga uppgifter som förtjänat tilltro (se t.ex. Jurist-&lt;br&gt;kommissionens rapport om händelserna efter mordet på statsminister&lt;br&gt;Olof Palme, SOU 1987:14 s. 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hittillsvarande utredningsarbetet när det gäller den verksamhet&lt;br&gt;som den nyligen tillkallade kommissionen skall ha att närmare utreda har&lt;br&gt;i de nu berörda hänseendena skett utan rätt att höra någon under&lt;br&gt;straffansvar. Sålunda har såväl Försvarets underrättelsenämnd som&lt;br&gt;Registernämnden, vilka nyligen lämnat rapporter om den militära&lt;br&gt;underrättelse- och säkerhetstjänsten respektive det gamla personal-&lt;br&gt;kontrollsystemet, arbetat utifrån de premisserna. I våra västnordiska&lt;br&gt;grannländer har man gått längre när man under de allra senaste åren&lt;br&gt;tillsatt särskilda undersökningskommissioner for granskning av&lt;br&gt;påståenden om att myndigheter där har företagit en olovlig övervakning&lt;br&gt;av landets medborgare. I Norge har man sålunda gett en sådan&lt;br&gt;kommission rätt att höra inblandade personer under straffansvar.&lt;br&gt;Motsvarande föreslagna danska lagstiftning har ännu inte antagits av&lt;br&gt;Folketinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den svenska kommission som nyligen har tillkallats behöver i sitt&lt;br&gt;arbete med att samla in uppgifter om vad som har hänt kunna föranstalta&lt;br&gt;om förhör med sådana personer som har tagit del i eller på annat sätt&lt;br&gt;berörts av den verksamhet som kommissionen har att klarlägga. Förhör&lt;br&gt;kan behöva hållas inte endast med sådana personer vilka som statligt&lt;br&gt;anställda eller som statliga uppdragstagare har varit direkt inblandade i&lt;br&gt;denna verksamhet utan också med enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kommissionen skall kunna fullgöra sitt uppdrag på önskvärt sätt&lt;br&gt;far det enligt regeringens mening anses vara av stor vikt att de som hörs&lt;br&gt;är skyldiga att tala sanning och att de under vissa förutsättningar kan&lt;br&gt;drabbas av ett straffansvar, om de inte uppfyller sina skyldigheter. Enligt&lt;br&gt;nu gällande rätt är lämnandet av muntliga upplysningar under&lt;br&gt;straffansvar oftast knutet till att det sker en edsavläggelse i en pågående&lt;br&gt;rättegång. Även vid en förundersökning enligt rättegångsbalken kan dock&lt;br&gt;förekomma förhör under straffansvar. Visserligen torde ingen under&lt;br&gt;förundersökning kunna höras under straffansvar förrän det står klart att&lt;br&gt;någon annan är skäligen misstänkt för ett brott som undersökningen&lt;br&gt;gäller. Den begränsningen hänger emellertid samman med att förhöret&lt;br&gt;utgör bevisupptagning utom huvudförhandling vid den domstol som skall&lt;br&gt;döma i brottmålet (se 23 kap. 13 och 15 §§ rättegångsbalken) och att den&lt;br&gt;tilltalade i ett brottmål inte ansetts böra höras under straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens arbete skall inte vara inriktat på att åstadkomma någon&lt;br&gt;brotts- eller disciplinansvarsutredning i händelse av att det skulle ha&lt;br&gt;förekommit regelöverträdelser och arbetet utgör på inget sätt något&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förstadium till en brottmålsprocess. Kommissionen skall försöka Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;klarlägga vad som har hänt och alltså inte syssla med sådant som t.ex. de&lt;br&gt;subjektiva rekvisiten för en enskild persons ansvar för en eventuell&lt;br&gt;regelöverträdelse. Att ingen skall behöva uttala sig om sådana omstän-&lt;br&gt;digheter vars avslöjande skulle röja att han eller hon har begått någonting&lt;br&gt;som kan föranleda ansvar är närmast en självklarhet. I avsnitt 10&lt;br&gt;redovisas hur man kan sörja för att ett straffansvar begränsas till sådana&lt;br&gt;fall där lämnandet av oriktiga eller ofullständiga uppgifter inte framstår&lt;br&gt;som försvarligt. Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att&lt;br&gt;förhör bör kunna tillåtas bli hållna under straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip är det dock endast domstolar som kan höra någon under&lt;br&gt;straffansvar även om det finns några undantag, t.ex. såvitt gäller hyres-&lt;br&gt;nämnderna. En tänkbar lösning är mot den bakgrunden att behövliga&lt;br&gt;förhör under straffansvar hålls av en domstol på begäran av kom-&lt;br&gt;missionen. Domstolslösningen ger garantier för att förhöret sker under&lt;br&gt;rättssäkra former och att frågor som av ett eller annat skäl kan anses&lt;br&gt;otillbörliga inte ställs. Det finns emellertid flera skäl som talar mot&lt;br&gt;domstolsaltemativet och för att förhöret bör kunna ske direkt inför&lt;br&gt;kommissionen. Det sistnämnda alternativet erbjuder en betydligt smidi-&lt;br&gt;gare lösning och ger möjlighet att hantera sekretessfrågor på ett enkelt&lt;br&gt;sätt. Denna ståndpunkt har också framförts under remissbehandlingen där&lt;br&gt;det framhållits att alternativet att vid behov låta kommissionen&lt;br&gt;föranstalta om förhör under ed inför domstol synes vara onödigt&lt;br&gt;komplicerat. Det har också påpekats att det rör sig om en typ av förhör&lt;br&gt;som är domstolsffämmande. Med det syfte som kommissionens arbete&lt;br&gt;skall tjäna anser regeringen att övervägande skäl talar för att&lt;br&gt;kommissionen tillåts att själv hålla förhör under straffansvar. Eftersom&lt;br&gt;det inte rör sig om någon rättegång eller om något förberedande stadium&lt;br&gt;till en sådan bör förhöret enligt regeringens mening inte ske under ed.&lt;br&gt;Denna uppfattning vinner också stöd av remissutfallet. Regeringen&lt;br&gt;återkommer senare till frågan om hur sanningsplikten kan lyftas fram på&lt;br&gt;ett annat sätt. I ett senare avsnitt behandlas även frågor om hur&lt;br&gt;straffansvaret bör konstrueras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för tillåtligheten av ett vittnesförhör i rättegång och därmed&lt;br&gt;för skyldigheten att vittna ligger att förhöret skall röra en preciserad sak&lt;br&gt;och att förhörstemat, dvs. det förhöret skall handla om, skall ha betydelse&lt;br&gt;för ett relevant bevistema, det som skall visas med förhöret, i målet. För&lt;br&gt;kommissionens del motsvaras saken av utredningsuppgiften att granska&lt;br&gt;de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet.&lt;br&gt;Utredningsuppgiften ger alltså den yttre ramen för vad ett förhör inför&lt;br&gt;kommissionen kan avse. För att någon skall kunna tvingas till ett förhör&lt;br&gt;inför kommissionen bör det finnas åtminstone något som pekar på att han&lt;br&gt;eller hon kan ha upplysningar som är av betydelse för kommissionens&lt;br&gt;verksamhet. Beviskravet bör i lagen uttryckas så att den det gäller skall&lt;br&gt;antas kunna lämna upplysningar. Det måste givetvis vara kommissionen&lt;br&gt;som har att bedöma om beviskravet är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att rätten att hålla förhör i enlighet med vad som nu&lt;br&gt;redovisats inte bör utgöra någon exklusiv form för inhämtande av&lt;br&gt;uppgifter. Vid sidan av formaliserade förhör skall det naturligtvis finnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrymme för kommissionen att föra samtal med olika personer på&lt;br&gt;motsvarande sätt som gällt för tidigare kommissioner. Sådana samtal bör&lt;br&gt;inte omfattas av lagens bestämmelser om förhör. Det bör ankomma på&lt;br&gt;kommissionen att välja i vilken form insamlingen av uppgifter skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Kallelse till förhör&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som kallas till ett förhör skall kunna&lt;br&gt;föreläggas vid vite att inställa sig. I kallelsen skall anges vad förhöret&lt;br&gt;avser. Den som kallas skall kunna föreläggas vid vite att före förhöret&lt;br&gt;uppliva sin kunskap om det som förhöret gäller genom att granska för&lt;br&gt;honom eller henne tillgängliga anteckningar eller andra handlingar, om&lt;br&gt;det kan göras utan avsevärd olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Svea hovrätt har ifrågasatt vitesregleringen i&lt;br&gt;samband med föreläggande att uppliva kunskapen om det som förhöret&lt;br&gt;gäller. Hovrätten har vidare ifrågasatt om det inte uttryckligen av&lt;br&gt;lagtexten bör framgå att kommissionen skall kunna tillgripa delgivning&lt;br&gt;enligt delgivningslagen. Säkerhetspolisen har efterlyst ett klargörande när&lt;br&gt;det gäller vilka anteckningar och handlingar som bestämmelsen tar sikte&lt;br&gt;på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regler om skyldighet att inställa sig&lt;br&gt;till förhör inför kommissionen måste sanktioneras genom möjligheter för&lt;br&gt;kommissionen att förelägga den kallade ett vite. Någon anledning att&lt;br&gt;också ge kommissionen möjlighet att låta hämta en kallad som tredskas&lt;br&gt;synes inte föreligga. Den som inte ställer sig ett vitesföreläggande till&lt;br&gt;rätta bör i stället ges ett nytt föreläggande vid högre vite. Kommissionen&lt;br&gt;skall givetvis kunna använda sig av delgivning enligt delgivningslagen&lt;br&gt;(1970:428). Att så är fallet följer av delgivningslagens ikraftträdande-&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kallade måste ha möjlighet att på ett tillfredsställande sätt&lt;br&gt;förbereda sig inför förhöret. I kallelsen måste därför anges vad förhöret&lt;br&gt;avser och den kallade måste ges skäligt rådrum. Det kan vara så att&lt;br&gt;kommissionen i en del fall kommer att i samband med kallelsen ha&lt;br&gt;anledning att ge den kallade sådana informationer ur handlingarna att&lt;br&gt;syftet med förhöret bättre kan tillgodoses. Kallelsen skall dock självklart&lt;br&gt;inte innehålla sekretessbelagd information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kallas bör på samma sätt som ett vittne kunna föreläggas att&lt;br&gt;före förhöret uppliva sin kunskap om det som förhöret gäller genom att&lt;br&gt;granska för honom eller henne tillgängliga anteckningar eller andra&lt;br&gt;handlingar (jfr 36 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken). Ett sådant&lt;br&gt;föreläggande bör enligt regeringens uppfattning av effektivitetsskäl&lt;br&gt;kunna ges vid vite om kommissionen anser att det finns skäl för det. Den&lt;br&gt;omständigheten att rättegångsbalken föreskriver en i visst hänseende&lt;br&gt;annan ordning föranleder inte någon annan bedömning från regeringens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sida. På samma sätt som när det gäller vittnen bör den kallades&lt;br&gt;skyldigheter begränsas till sådana fall där upplivandet av kunskaperna&lt;br&gt;kan ske utan avsevärd olägenhet. Det bör alltså endast vara fråga om en&lt;br&gt;skyldighet att ta del av handlingar m.m. som är tillgängliga för den som&lt;br&gt;kallats. I linje härmed bör bestämmelsens omfattning begränsas på så sätt&lt;br&gt;att den beträffande personal inom säkerhetstjänsterna endast tar sikte på&lt;br&gt;de personer som för dagen arbetar med sådana uppgifter som är aktuella&lt;br&gt;för förhöret. Någon sekretessbrytande bestämmelse för tidigare anställda&lt;br&gt;behövs alltså inte. Däremot bör ett föreläggande kunna riktas mot sådana&lt;br&gt;personer om det avser tillgängliga privata dagböcker eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Förhör hos kommissionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som hörs skall ha samma rätt och skyldighet&lt;br&gt;att lämna uppgifter som han eller hon skulle ha haft som vittne i en&lt;br&gt;rättegång. Vid förhöret skall inte få ställas frågor som inte kunnat ställas&lt;br&gt;vid ett vittnesförhör i domstol. Om den hörde utan giltigt skäl vägrar att&lt;br&gt;yttra sig eller att besvara en fråga, skall kommissionen kunna förelägga&lt;br&gt;honom eller henne att vid vite fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall före ett förhör erinra om vad förhöret avser och&lt;br&gt;upplysa om sanningsplikten och om att förhöret sker under straffansvar.&lt;br&gt;Kommissionen skall även, om det finns skäl för det, upplysa en&lt;br&gt;förhörsperson om rätten att vägra yttra sig i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter som avses i&lt;br&gt;2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse till&lt;br&gt;vilken det hänvisas i dessa paragrafer. Den myndighet i vars verksamhet&lt;br&gt;en sådan uppgift har inhämtats skall då anses ha lämnat sitt tillstånd till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhör inför kommissionen skall dokumenteras. Den som har hörts&lt;br&gt;skall ha rätt att hos kommissionen i efterhand ta del av förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har hörts skall ha rätt till ersättning av allmänna medel för&lt;br&gt;resa, uppehälle och tidsspillan. Kommissionen skall även kunna besluta&lt;br&gt;om ersättning i andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Några regler om offentliga förhör bör inte&lt;br&gt;tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i vissa delar&lt;br&gt;med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan&lt;br&gt;erinran delar av förslagen. Många remissinstanser har dock invänt mot&lt;br&gt;förslagen i olika delar. Svea hovrätt och Kammarrätten i Stockholm anser&lt;br&gt;att förhör inte bör kunna avse preskriberade brottsliga gärningar. Flera&lt;br&gt;remissinstanser, däribland Riksdagens ombudsmän, Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge och Länsrätten i Stockholms län anser att uttryckliga&lt;br&gt;bestämmelser om att kommissionen skall erinra en förhörsperson om&lt;br&gt;bl.a. sanningplikten och straffansvaret bör tas in i lagen. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt anser att den som hörs bör avlägga ed inför kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän föreslår att en bestämmelse om förhörsledare tas&lt;br&gt;in i lagen. Många remissinstanser, däribland Länsrätten i Stockholms län,&lt;br&gt;förordar att det i lagen införs en bestämmelse om att förhör inför&lt;br&gt;kommissionen skall dokumenteras. Länsrätten anser också att den som&lt;br&gt;medverkar frivilligt inför kommissionen skall vara berättigad till&lt;br&gt;ersättning. Flera remissinstanser, bl.a. Säkerhetspolisen och Försvars-&lt;br&gt;makten, anser att någon förhandlingsoffentlighet inte skall råda medan&lt;br&gt;andra, t.ex. Stockholms tingsrätt, anser att huvudregeln bör vara&lt;br&gt;offentlighet. Säkerhetspolisen och Försvarsmakten och även andra&lt;br&gt;remissinstanser anser att det inte skall finnas någon rätt att få ut en kopia&lt;br&gt;av en uppteckning av ett förhör. Även synpunkter av systematiskt och&lt;br&gt;lagteknisk karaktär har framförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Ett vittne inför en&lt;br&gt;domstol måste säga hela sanningen och får inget förtiga, tillägga eller&lt;br&gt;förändra. I princip gäller skyldigheten hela det förhörstema om vilket&lt;br&gt;vittnet har informerats och vittnesplikten bryter i princip en tystnadsplikt&lt;br&gt;enligt t.ex. sekretesslagen. Det finns emellertid flera slags begränsningar&lt;br&gt;i vittnets skyldigheter. Av intresse i det nu aktuella sammanhanget är&lt;br&gt;främst vissa regler i 36 kap. 5 § rättegångsbalken enligt vilka det gäller&lt;br&gt;ett förbud för domstolen att ställa frågor om vissa förhållanden och i&lt;br&gt;allmänhet ett motsvarande förbud för den hörde att yttra sig. Dessa regler&lt;br&gt;gäller bl.a. den som inte får lämna en uppgift till följd av reglerna i 2 kap.&lt;br&gt;1 eller 2 § sekretesslagen (1980:100) om sekretess med hänsyn främst till&lt;br&gt;rikets säkerhet (försvarssekretess), rikets förhållande till annan stat eller&lt;br&gt;mellanfolklig organisation (utrikessekretess) eller reglerna i 3 kap. 1 §&lt;br&gt;sekretesslagen om sekretess med hänsyn till rikets centrala finanspolitik,&lt;br&gt;penningpolitik eller valutapolitik. För att han eller hon skall få höras som&lt;br&gt;vittne om uppgiften krävs tillstånd från den myndighet i vars verksamhet&lt;br&gt;uppgiften har inhämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra regler i 36 kap. 5 § rättegångsbalken har avseende på advokater&lt;br&gt;och vissa andra yrkesgrupper som har ett särskilt förtroendeförhållande&lt;br&gt;till enskilda, på rättegångsombud, biträden och försvarare samt på präster&lt;br&gt;och vissa med dem jämställda. Dessutom sägs det i paragrafen att&lt;br&gt;journalister och andra som har tystnadsplikt enligt vissa bestämmelser i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen får höras som&lt;br&gt;vittnen om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det&lt;br&gt;följer av de bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kommissionen skall kunna fullgöra sitt uppdrag kan kom-&lt;br&gt;missionen vid ett förhör i en del fall behöva komma åt sådana uppgifter&lt;br&gt;som avses i 2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen (1980:100) eller i någon&lt;br&gt;bestämmelse till vilken det hänvisas i dessa paragrafer (se 2 kap. 2 § som&lt;br&gt;hänvisar till bestämmelser i lagen [1971:1078] om försvarsuppfinningar).&lt;br&gt;Kommissionen bör inte vara beroende av att den myndighet i vars&lt;br&gt;verksamhet uppgiften har inhämtats lämnar sitt tillstånd. Därför bör i&lt;br&gt;lagen med generell verkan såvitt gäller kommissionsarbetet anges att&lt;br&gt;myndigheten skall anses ha lämnat sitt tillstånd till att ett förhör får avse&lt;br&gt;uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör hos kommissionen kan det finnas skäl för kommissionen att&lt;br&gt;lämna ut uppgift för vilken annars gäller sekretess. Det kan röra sig om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållanden som kommissionen vill ge den hörde möjlighet att lämna&lt;br&gt;synpunkter på. Sådant uppgiftsutlämnande är tillåtet enligt gällande rätt&lt;br&gt;om det är nödvändigt för att kommissionen skall kunna fullgöra sin&lt;br&gt;verksamhet (jfr 1 kap. 5 § sekretesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 36 kap. 6 § rättegångsbalken finns det bestämmelser om rätt att vägra&lt;br&gt;vittna om att man själv eller en närstående har begått ett brott eller en i&lt;br&gt;objektiv mening vanärande handling. Vidare finns det bestämmelser till&lt;br&gt;skydd för yrkeshemlighet, vilket i huvudsak är detsamma som företags-&lt;br&gt;hemlighet, dvs. en hemlighet med ett ekonomiskt värde för ett företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med brott avses inte endast sådana som bestraffas enligt brottsbalken&lt;br&gt;utan även specialstraffrättsliga brott och förseelser. Rättegångsbalkens&lt;br&gt;brottsbegrepp innefattar nämligen i allmänhet det som inom straffrätten&lt;br&gt;betecknas som förseelser. Något tveksamt är emellertid om rätten att&lt;br&gt;hålla tyst även omfattar sådana omständigheter som konstituerar en&lt;br&gt;tjänsteförseelse enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning. I&lt;br&gt;rättsfallet NJA 1985 s. 774 konstaterade Högsta domstolen att rätten att&lt;br&gt;vägra yttra sig beträffande en brottslig handling främst synes ha grundats&lt;br&gt;på den intressekollision som å ena sidan risken för menedsansvar, å&lt;br&gt;andra sidan risken för straff för den brottsliga handlingen medför för&lt;br&gt;vittnet (se t.ex. SOU 1926:32 s. 269). Ändamålet bakom reglerna om&lt;br&gt;rätten att vägra uttalanden om brottsliga handlingar synes göra sig&lt;br&gt;gällande även beträffande sådana omständigheter som konstituerar en&lt;br&gt;tjänsteförseelse. I den mån omständigheterna inte kan jämställas med&lt;br&gt;brottsliga handlingar kan reglerna om vanärande handlingar bli&lt;br&gt;tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett brott av det slag som kan komma att beröras av ett förhör hos&lt;br&gt;kommissionen måste i princip fortfarande kunna föranleda någon form&lt;br&gt;av ansvar för att det skall omfattas av rätten att hållas tyst. 1 det nyss&lt;br&gt;angivna rättsfallet förklarade sålunda Högsta domstolen att den&lt;br&gt;intressekollision på vilken regleringen grundats inte uppkommer för det&lt;br&gt;fall att ansvar för den brottsliga handlingen är preskriberat. Det kan då&lt;br&gt;enligt domstolen tänkas att vittnet i stället vill slippa yttra sig därför att&lt;br&gt;han finner den brottsliga handlingen vara vanärande för honom. Det&lt;br&gt;skulle dock enligt domstolen föra för långt att i allmänhet anse brottsliga&lt;br&gt;handlingar vara vanärande i den mening som avses i 36 kap. 6 §&lt;br&gt;rättegångsbalken sedan så lång tid har förflutit från handlingens&lt;br&gt;begående att ansvar är preskriberat. En rätt att i denna situation vägra&lt;br&gt;yttra sig måste enligt domstolen reserveras för det fallet att vittnet&lt;br&gt;fortfarande skulle drabbas av allmänt och starkt ogillande, om hans&lt;br&gt;handling blev känd. Det aktuella fallet, som gällde brott mot&lt;br&gt;uppbördslagen, ansågs inte vara ett sådant fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian sägs att det som enligt rättegångsbalken i nu berörda&lt;br&gt;hänseenden gäller för vittnen synes passande även vid förhör hos&lt;br&gt;kommissionen. Svea hovrätt har vänt sig mot detta resonemang och bl.a.&lt;br&gt;pekat på att till skillnad från den situation som rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;tar sikte på kan den preskriberade gärningen inte sällan väntas vara själva&lt;br&gt;huvudtemat för ett förhör inför kommissionen. Rätten att vägra yttra sig&lt;br&gt;bör därför enligt samma remissinstans utsträckas i detta avseende i&lt;br&gt;förhållande till vad som gäller enligt rättegångsbalken. Även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt promemorians förslag på denna Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det mycket vanskligt att med någon&lt;br&gt;större grad av säkerhet uttala sig om hur olika förhör till innehållet&lt;br&gt;kommer att gestalta sig. Det är också svårt att förutse hur olika&lt;br&gt;förhörstema kommer att utformas. Vad som anförts under remiss-&lt;br&gt;behandlingen i denna del om att själva huvudtemat för ett förhör inte&lt;br&gt;sällan kommer att vara ett preskriberat brott ter sig därför ytterst osäkert,&lt;br&gt;om än inte omöjligt. Regeringen anser inte att det antagande som&lt;br&gt;hovrätten ger uttryck för kan eller bör bilda utgångspunkt för en&lt;br&gt;bedömning av skyldigheten för en förhörsperson att yttra sig inför&lt;br&gt;kommissionen. Tvärtom anser regeringen att rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;innehållande bl.a. en rätt att vägra yttra sig om brott och vanärande&lt;br&gt;handlingar framstår som ändamålsenlig även vid förhör inför&lt;br&gt;kommissionen. Härigenom skapas också förutsättningar för att&lt;br&gt;kommissionen skall kunna arbeta på ett verkningsfullt och för uppdraget&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det nu sagda bör enligt regeringens mening den som&lt;br&gt;hörs av kommissionen ges samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter&lt;br&gt;som han eller hon skulle ha haft som vittne i en rättegång. Någon&lt;br&gt;närmare hänvisning till specifika civilprocessrättsliga eller straffprocess-&lt;br&gt;rättsliga regler är enligt regeringens mening inte nödvändig. Detta&lt;br&gt;innebär i allmänhet att den som hörs kommer att vara skyldig att uttala&lt;br&gt;sig. Självklart skall de uppgifter som lämnas vara sanningsenliga och&lt;br&gt;fullständiga. Den som hörs kan emellertid vägra att yttra sig om sådana&lt;br&gt;omständigheter vilkas uppenbarande skulle röja att han eller hon gjort sig&lt;br&gt;skyldig till något som fortfarande kan föranleda straff eller disciplin-&lt;br&gt;ansvar. Detsamma gäller röjandet av en vanärande handling, även om&lt;br&gt;denna situation kanske inte kan förväntas få någon större självständig&lt;br&gt;betydelse utöver det undantag som görs för uppgifter genom vilka en&lt;br&gt;ansvarsgrundande handling avslöjas. Kommissionen kommer i allmänhet&lt;br&gt;att behöva godta en av den hörde under straffansvar lämnad uppgift om&lt;br&gt;att han eller hon på grund av regeln i 36 kap. 6 § rättegångsbalken har&lt;br&gt;rätt att vägra yttra sig. Detta gäller dock inte om det föreligger en särskild&lt;br&gt;anledning till antagande att han eller hon obehörigen försöker undandra&lt;br&gt;sig att avge en utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett senare avsnitt behandlas frågan om i vilka fall en underlåtenhet att&lt;br&gt;iaktta sanningsplikten bör föranleda straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian är det självklart att kommissionen före ett förhör,&lt;br&gt;när omständigheterna ger anledning till det, bör vägleda den som skall&lt;br&gt;höras angående reglerna om sanningsplikten och om befrielse i vissa fall&lt;br&gt;från skyldigheten att svara. Dessutom sägs det i promemorian att&lt;br&gt;kommissionen bör erinra om det straffansvar som gäller. I promemorian&lt;br&gt;föreslås dock inte några uttryckliga regler om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har anfört att lagen bör innehålla uttryckliga,&lt;br&gt;obligatoriska regler i nu berört hänseende. Regeringen delar den&lt;br&gt;bedömningen. Regeringen föreslår därför att sådana bestämmelser tas in i&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framhållit vikten av att den hörde har klart för sig vad Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;förhöret avser. Som Lagrådet anfört är detta av avgörande betydelse för&lt;br&gt;straffansvaret och frågan har också betydelse för biträdets frågerätt.&lt;br&gt;Enligt Lagrådet bör kommissionen i samband med förhöret precisera vad&lt;br&gt;förhöret avser och denna kommissionens uppgift bör framgå av&lt;br&gt;lagtexten. Regeringen har samma uppfattning som Lagrådet och föreslår&lt;br&gt;att en bestämmelse med angivet innehåll tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhöret får inte ställas frågor som inte kunnat ställas vid ett&lt;br&gt;vittnesförhör i domstol. Kommissionen måste alltså självmant beakta de&lt;br&gt;regler om tystnadsplikt som finns i 36 kap. 5 § rättegångsbalken.&lt;br&gt;Kommissionen skall naturligtvis också iaktta att vittnena inte hörs om&lt;br&gt;sådant som faller utanför kommissionens uppdrag. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör det ankomma på kommissionen att närmare bestämma hur&lt;br&gt;själva förhöret skall gå till. Regeringen anser således inte att det behövs&lt;br&gt;några regler i lagen om detta. I konsekvens härmed föreslås inte heller&lt;br&gt;någon bestämmelse om särskild förhörsledare i kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte haft någon erinran mot att kommissionen själv&lt;br&gt;bestämmer vem som skall ställa frågor under ett förhör. Lagrådet delar&lt;br&gt;även regeringens bedömning att någon särskild förhörsledare inte&lt;br&gt;behöver finnas. Däremot har Lagrådet framhållit att den formella&lt;br&gt;hanteringen vid ett förhör av t.ex. sekretessfrågor och frågan om en parts&lt;br&gt;rätt att vägra yttra sig förutsätter en betydande förtrogenhet med främst&lt;br&gt;rättegångsbalken. Vidare har Lagrådet betonat vikten av att&lt;br&gt;förhörspersonen, med hänsyn till lagens bestämmelser om straffansvar,&lt;br&gt;har en klar uppfattning om vad förhöret avser och att frågorna från&lt;br&gt;kommissionens ledamöter och biträden håller sig inom denna ram. Enligt&lt;br&gt;Lagrådet måste det finnas någon som avbryter frågor utanför ramen och&lt;br&gt;också detta förutsätter enligt Lagrådet avsevärd erfarenhet av&lt;br&gt;vittnesförhör i domstol. Mot denna bakgrund anser Lagrådet att någon&lt;br&gt;bör ha ansvaret för ledningen av ett förhör under straffansvar och att&lt;br&gt;denne bör vara domare. Lagrådet föreslår att en bestämmelse om att&lt;br&gt;förhöret skall hållas under ledning av någon som är eller har varit&lt;br&gt;ordinarie domare tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar naturligtvis fullt ut Lagrådets uppfattning om det&lt;br&gt;väsentliga i att ett förhör leds på ett sådant sätt att lagens regler därom&lt;br&gt;upprätthålls. Från rättssäkerhetssynpunkt är detta av största vikt.&lt;br&gt;Regeringen instämmer även i resonemanget om vikten av att den som&lt;br&gt;leder förhöret är förtrogen med främst rättegångsbalken och har en&lt;br&gt;avsevärd erfarenhet av vittnesförhör vid domstol. Det framstår dock för&lt;br&gt;regeringen som tveksamt om en uttrycklig bestämmelse i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag är en bra lösning. Så skulle t.ex. med Lagrådets förslag&lt;br&gt;eventuella ledamöter i kommissionen som är framstående åklagare och&lt;br&gt;advokater inte kunna komma i fråga för att leda ett förhör. Enligt vår&lt;br&gt;mening är det därför mindre lämpligt att låsa kommissionen med en&lt;br&gt;bestämmelse som anger att förhör skall hållas under ledning av den som&lt;br&gt;är eller har varit ordinarie domare. Frågan blir då om det i lagen bör tas&lt;br&gt;in en bestämmelse som är något mindre snäv. Regeringen kan inte se att&lt;br&gt;detta skulle behövas. Kommissionen bör själv kunna bedöma och&lt;br&gt;bestämma vem av dess ledamöter som är bäst lämpad att leda ett förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självklart att kommissionen vid denna bedömning beaktar de&lt;br&gt;rättssäkerhetsaspekter som Lagrådet pekat på och som regeringen ställer&lt;br&gt;sig bakom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu anförts anser regeringen att någon sådan&lt;br&gt;bestämmelse som Lagrådet har föreslagit inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 och 5 tryckfrihetsförordningen och&lt;br&gt;2 kap. 3 § andra stycket 4 och 5 yttrandefrihetsgrundlagen gäller vissa&lt;br&gt;undantag från de tystnadsplikter som annars förekommer i samband med&lt;br&gt;tillkomsten av tryckta skrifter m.m. Det gäller främst personer med&lt;br&gt;anknytning till ett massmedieföretag. En domstol som skall pröva om&lt;br&gt;någon som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses i de angivna&lt;br&gt;bestämmelserna ändå skall höras som vittne om uppgiften måste enligt&lt;br&gt;36 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken först inhämta yttrande från det&lt;br&gt;företag hos vilket den som skall höras har fått vetskap om uppgiften, om&lt;br&gt;inte särskilda skäl föranleder något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kommissionen inte är en domstol kan ett förhör inför&lt;br&gt;kommissionen inte omfatta sådana uppgifter som skyddas av grund-&lt;br&gt;lagarna. Det grundlagsstadgade skyddet för den s.k. meddelarfriheten&lt;br&gt;förblir därför intakt i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att den hörde utan giltigt skäl vägrar att yttra sig eller att&lt;br&gt;besvara en fråga måste kommissionen ha ett maktmedel till sitt&lt;br&gt;förfogande. Enligt 36 kap. 21 § rättegångsbalken kan det i domstol&lt;br&gt;iffågakomma vite och i sista hand häktning. För kommissionens del bör&lt;br&gt;det vara tillräckligt att det ges en möjlighet att förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer visserligen enligt det som nu har sagts att föreligga en&lt;br&gt;skyldighet att medverka genom förhör för den som har varit inblandad i&lt;br&gt;sådan verksamhet som kommissionen har att klarlägga. Av samma skäl&lt;br&gt;som vittnen i en rättegång har viss rätt till ersättning för en inställelse bör&lt;br&gt;de som hörs av kommissionen ha en sådan rätt. Som framhållits under&lt;br&gt;remissbehandlingen bör dock även den som t.ex. lämnar uppgifter till&lt;br&gt;kommissionen i en annan form än genom ett förhör enligt lagen ha rätt&lt;br&gt;till skälig ersättning. Ersättningen bör utgå av allmänna medel och bör&lt;br&gt;ges enligt i huvudsak samma regler som de vilka gäller för vittnen. Detta&lt;br&gt;innebär att ersättning kan ges för resa, uppehälle och tidsspillan. Några&lt;br&gt;närmare bestämmelser om detta, utöver att ersättningen skall vara skälig,&lt;br&gt;behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian sägs att en berättelse som lämnas under ett förhör bör&lt;br&gt;dokumenteras på något sätt. Enligt promemorian är dock någon närmare&lt;br&gt;reglering i detta avseende knappast nödvändig. Vidare sägs i&lt;br&gt;promemorian att om en utsaga upptecknas i en eller annan form, bör den&lt;br&gt;hörde ha rätt att på begäran få en kopia av uppteckningen. Flera&lt;br&gt;remissinstanser har kritiserat promemorian i dessa delar. De har därvid&lt;br&gt;anfört bl.a. att det av lagen bör framgå att samtliga förhör enligt lagen&lt;br&gt;skall dokumenteras. Några remissinstanser har även framhållit det&lt;br&gt;olämpliga i att kommissionen ger ifrån sig kopior av uppteckningar av&lt;br&gt;förhör, då dessa handlingar kan innehålla sekretessbelagda uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att ett förhör inför kommissionen sker under&lt;br&gt;straffansvar måste samtliga förhör dokumenteras. Detta bör enligt&lt;br&gt;regeringens mening uttryckligen framgå av lagen. Regeringen föreslår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför att en sådan bestämmelse tas in i lagen. Vad sedan gäller&lt;br&gt;promemorians förslag om rätten att få en kopia av uppteckningen av&lt;br&gt;förhöret delar regeringen remissinstansernas synpunkt. Regeringen&lt;br&gt;instämmer dock i vad som sagts i promemorian om att den hörde bör&lt;br&gt;anses ha ett berättigat krav på att kunna kontrollera vad som påstås ha&lt;br&gt;förekommit vid förhöret. Detta krav kan emellertid tillgodoses genom att&lt;br&gt;den hörde ges rätt att hos kommissionen i efterhand ta del av det&lt;br&gt;dokumenterade förhöret. Mot eventuella felaktigheter i redovisningen&lt;br&gt;kan han eller hon då protestera hos kommissionen. Den som har hörts&lt;br&gt;kan inte fråntas rätten att efter förhöret sända ett kompletterande material&lt;br&gt;till kommissionen. Rätten att hos kommissionen ta del av det egna&lt;br&gt;förhöret bör framgå av lagen och regeringen föreslår därför en sådan&lt;br&gt;regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras huruvida kommissionen har möjlighet att&lt;br&gt;hålla förhör inom öppna respektive stängda dörrar och vad som bör gälla&lt;br&gt;för kommissionsarbetet i denna del. Flera remissinstanser har haft&lt;br&gt;synpunkter på detta. Somliga menar att offentliga förhör bör vara&lt;br&gt;huvudregel medan andra har hävdat motsatsen. Riksdagens ombudsmän&lt;br&gt;(JO), som framhåller att någon offentlighet vid förhör inför&lt;br&gt;kommissionen som huvudregel inte kommer att gälla, har anfört att om&lt;br&gt;man vill införa en möjlighet för kommissionen att hålla offentliga förhör&lt;br&gt;bör detta anges i lagen. En bestämmelse om detta bör enligt JO kunna&lt;br&gt;utformas så att kommissionen ges en sådan möjlighet om det inte kan&lt;br&gt;antas att det vid förhöret kommer att förebringas uppgift för vilken det&lt;br&gt;hos kommissionen gäller sekretess som avses i sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner för sin del att resonemanget om öppna respektive&lt;br&gt;stängda dörrar kanske inte är helt rättvisande avseende ett förfarande&lt;br&gt;inför en sådan förvaltningsmyndighet som kommissionen utgör. Som&lt;br&gt;framgått av promemorian råder, till skillnad mot vad som gäller vid en&lt;br&gt;domstol, ingen förhandlings- eller sammanträdesoffentlighet inför&lt;br&gt;kommissionen. Flera remissinstanser har också framhållit detta. Tvärtom&lt;br&gt;är huvudregeln att förhör och sammanträden inför kommissionen inte är&lt;br&gt;offentliga. Däremot har kommissionen, på samma sätt som andra&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheter, en diskretionär rätt att bestämma att t.ex. ett&lt;br&gt;förhör inför kommissionen kan ske offentligt. En förutsättning härför är&lt;br&gt;dock att ett sådant förfarande är förenligt med sekretesslagens&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om man bör införa speciella regler för förhör inför&lt;br&gt;kommissionen. Det kan på goda grunder antas att sådana förhör kommer&lt;br&gt;att tilldra sig ett stort intresse från allmänheten. Samtidigt måste dock&lt;br&gt;beaktas att kommissionens verksamhet kommer att avse frågor som även&lt;br&gt;fortsättningsvis måste omges med sekretess. Frånsett att behovet av&lt;br&gt;sekretesskydd är särskilt starkt bl.a. när det gäller skydd för källor och&lt;br&gt;när det är fråga om att garantera uppgiftlämnares anonymitet kommer det&lt;br&gt;även i de flesta andra fall att vara omöjligt att hålla offentliga förhör. Så&lt;br&gt;till exempel måste hänsyn tas till undersökningens effektivitet och till de&lt;br&gt;enskilda personer som kan förekomma i undersökningen eller som varit&lt;br&gt;inblandade i den verksamhet som kommissionen skall undersöka. Vidare&lt;br&gt;måste beaktas att den som skall höras av kommissionen inte skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet att anpassa sin utsaga till vad andra redan har sagt (jfr 36 kap.&lt;br&gt;9 § rättegångsbalken). Hänsyn måste naturligtvis även tas till försvars-&lt;br&gt;och utrikessekretessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det nu anförda anser regeringen att de regler som&lt;br&gt;gäller beträffande sammanträdes- och förhandlingsoffentlighet vid en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet även bör gälla för förhör inför kommissionen.&lt;br&gt;Offentliga förhör blir således ett undantag om vilket kommissionen har&lt;br&gt;en diskretionär beslutanderätt. För detta behövs inga regler i den nu&lt;br&gt;aktuella lagen. Vad som då skulle kunna övervägas är en bestämmelse i&lt;br&gt;enlighet med den som JO föreslagit, även om en sådan regel alltså strängt&lt;br&gt;taget inte har någon självständig betydelse. För en bestämmelse av&lt;br&gt;angivet slag talar att lagtexten blir mer informativ. Regeringen vill heller&lt;br&gt;inte bestrida att en sådan bestämmelse skulle kunna skapa en viss stadga i&lt;br&gt;lagen, som ju är en förfarandelag. Regeringen är emellertid tveksam om&lt;br&gt;fördelama överväger nackdelarna i detta fall. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;skulle nämligen den föreslagna regeln riskera att bli missvisande och&lt;br&gt;skapa ett felaktigt intryck av att offentliga förhör skulle kunna&lt;br&gt;förekomma i inte alltför ringa utsträckning. Som framgått av det ovan&lt;br&gt;anförda är regeringen av den uppfattningen att utrymmet för offentliga&lt;br&gt;förhör torde bli synnerligen begränsat, även om det naturligtvis är svårt&lt;br&gt;att på förhand uttala sig alldeles säkert om detta. Mot bakgrund härav&lt;br&gt;anser regeringen att övervägande skäl talar för att någon regel om&lt;br&gt;offentliga förhör inte bör införas i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Skyldighet för enskilda att visa upp en&lt;br&gt;skriftlig handling eller ett föremål&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommissionen skall kunna förelägga en enskild&lt;br&gt;som innehar en skriftlig handling som kan antas ha betydelse för&lt;br&gt;kommissionens arbete att vid vite visa upp denna handling. Den före-&lt;br&gt;lagde skall dock inte behöva visa upp en sådan handling som han eller&lt;br&gt;hon inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång. Motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser skall gälla beträffande uppvisande av föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet i vars verksamhet det har inhämtats en uppgift som&lt;br&gt;avses i 2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen (1980:100) eller någon bestäm-&lt;br&gt;melse till vilken det hänvisas i dessa paragrafer skall anses ha lämnat sitt&lt;br&gt;tillstånd till att handlingen eller föremålet visas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som efter föreläggande har visat upp en skriftlig handling eller ett&lt;br&gt;föremål skall ha rätt till ersättning av allmänna medel för kostnader och&lt;br&gt;besvär. Kommissionen skall även kunna besluta om ersättning i andra&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Promemorian innehåller dock inget förslag om uppvisande av föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Säkerhetspolisen anser att bestämmelsen även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör omfatta en skyldighet att visa upp föremål. Svea hovrätt har framfört&lt;br&gt;samma synpunkter beträffande preskriberade brottsliga gärningar som&lt;br&gt;redovisats under avsnitt 8. Länsrätten i Stockholms län har framfört&lt;br&gt;motsvarande synpunkter om rätt till ersättning som vid förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De handlingar hos myndigheter som&lt;br&gt;kommissionen behöver ha tillgång till i sitt arbete kommer med all&lt;br&gt;säkerhet att i de allra flesta fall vara allmänna (jfr avsnitt 11 om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet). Man synes emellertid inte kunna utesluta att det&lt;br&gt;under en utredning framkommer ett behov för kommissionen att fa&lt;br&gt;tillgång även till skriftliga handlingar som innehas av enskilda, dvs.&lt;br&gt;fysiska eller juridiska personer. I den mån detta behöver ske med tvång&lt;br&gt;erbjuder sig främst två möjligheter. Den ena är att kommissionen ges&lt;br&gt;möjlighet att vända sig till en domstol med en begäran om&lt;br&gt;editionsföreläggande. Den andra är att kommissionen ges möjlighet att på&lt;br&gt;egen hand förelägga en enskild att lägga fram handlingarna. För det&lt;br&gt;senare alternativet talar samma skäl som angetts för att kommissionen på&lt;br&gt;egen hand skall kunna hålla förhör under straffansvar med enskilda.&lt;br&gt;Dessutom är det vid editionsplikt särskilt viktigt att det beslutande&lt;br&gt;organet i förväg kan bedöma handlingens eventuella värde för det som&lt;br&gt;skall utredas och det är en bedömning som inte bör läggas på en domstol.&lt;br&gt;Kommissionen bör alltså enligt regeringens mening på egen hand kunna&lt;br&gt;ge ett editionsföreläggande beträffande skriftliga handlingar och ett&lt;br&gt;sådant bör kunna förenas med vite. Begreppet skriftlig handling bör&lt;br&gt;tolkas på samma sätt som enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetspolisen har anfört att kommissionen även bör kunna&lt;br&gt;förelägga en enskild att visa upp ett föremål. Regeringen instämmer i&lt;br&gt;detta. Det kan t.ex. röra sig om ljudband eller inspelade filmer. Sådana&lt;br&gt;föremål bör kommissionen kunna kräva in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att undantagen från editionsplikten och skyldigheten&lt;br&gt;att visa upp föremål bör vara desamma som i en rättegång. De&lt;br&gt;bestämmelser som därmed kan bli aktuella att tillämpa finns i 38 kap. 2 §&lt;br&gt;och 39 kap. 5 § rättegångsbalken. De innebär t.ex att det inte kan&lt;br&gt;meddelas något editionsföreläggande i fråga om en handling vars&lt;br&gt;innehåll är sådant att enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken den som innehar&lt;br&gt;handlingen inte skulle ha kunnat höras som vittne om innehållet. På&lt;br&gt;motsvarande sätt som föreslagits gälla vid förhör med avseende på&lt;br&gt;uppgifter som avses i 2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen (1980:100) eller i&lt;br&gt;någon bestämmelse till vilken det hänvisas i dessa paragrafer bör dock&lt;br&gt;ifrågavarande myndighet anses ha lämnat sitt tillstånd även till att&lt;br&gt;handlingen visas upp. Om handlingen i stället innehas av den till vars&lt;br&gt;förmån tystnadsplikten gäller är det han eller hon som kan vara skyddad&lt;br&gt;mot editionsplikt. Bestämmelserna i 36 kap. 6 § rättegångsbalken om rätt&lt;br&gt;för vittne att vägra yttra sig om omständighet vars avslöjande skulle röja&lt;br&gt;att han eller hon begått ett brott eller en vanärande handling eller vars&lt;br&gt;avslöjande skulle uppenbara en yrkeshemlighet skall enligt 38 kap. 2 §&lt;br&gt;och 39 kap. 5 § rättegångsbalken ha motsvarande tillämpning i fråga om&lt;br&gt;den som innehar en skriftlig handling med ett innehåll som avses i&lt;br&gt;paragrafen eller ett sådant föremål. Från editionsplikten görs i 38 kap. 2 §&lt;br&gt;undantag även för vissa meddelanden mellan närstående. Vidare görs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantag för minnesanteckning eller annan sådan uppteckning som är&lt;br&gt;avsedd uteslutande för personligt bruk, om det inte förekommer&lt;br&gt;synnerlig anledning att handlingen visas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att det i lagen tas in regler i enlighet med det nu&lt;br&gt;anförda. Beträffande skyldigheten att visa upp en handling eller ett&lt;br&gt;föremål som avslöjar ett preskriberat brott har regeringen motsvarande&lt;br&gt;uppfattning som redovisats i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att orden ”visa upp” i lagtexten byts ut mot&lt;br&gt;något som bättre uttrycker vad som åsyftas med bestämmelsen. Enligt&lt;br&gt;Lagrådet inryms i uttrycket ”visa upp” inte momentet att en handling&lt;br&gt;eller ett föremål också skall lämnas fram för granskning. Lagrådet har&lt;br&gt;härvid föreslagit att t.ex. ordet ”förete” används i stället. Regeringen har&lt;br&gt;dock svårt att se att uttrycket ”visa upp”, vilket förekommer flitigt i olika&lt;br&gt;författningar, i den nu föreslagna lagen kan missförstås på något sätt.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att någon justering av lagtexten på denna punkt&lt;br&gt;inte behöver göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en myndighets uppgiftslämnande och utlämnande av&lt;br&gt;uppgifter ur enskilda arkiv behandlas i avsnitt 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett editionsföreläggande torde i flertalet fall inte kunna ges förrän efter&lt;br&gt;det att förhör hållits med den som har editionsplikten. Utan ett förhör vet&lt;br&gt;man ju sällan om någon faktiskt innehar en handling av betydelse. Vid ett&lt;br&gt;förhör bör kunna fastställas vilka handlingar föreläggandet skall avse.&lt;br&gt;När det gäller den närmare identifieringen av vilka handlingar det gäller&lt;br&gt;bör de enligt rättegångsbalken tillämpade principerna vara vägledande.&lt;br&gt;Ett editionsföreläggande bör givetvis inte innehålla sekretessbelagd&lt;br&gt;information. Hur editionsplikten skall fullgöras bör kunna bestämmas av&lt;br&gt;kommissionen. Det nu sagda bör även gälla ett föreläggande att visa upp&lt;br&gt;ett föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som efter föreläggande har visat upp en skriftlig handling eller ett&lt;br&gt;föremål bör ha rätt till skälig ersättning av allmänna medel för kostnader&lt;br&gt;och besvär. På motsvarande sätt som vid inhämtande av muntliga&lt;br&gt;uppgifter bör kommissionen kunna besluta om ersättning också då något&lt;br&gt;föreläggande inte har utfärdats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen bör inte ges någon möjlighet att förelägga en enskild&lt;br&gt;att åstadkomma ett skriftligt yttrande. Däremot bör kommissionen kunna&lt;br&gt;begära att myndighet upprättar ett sådant yttrande, t.ex. i form av en&lt;br&gt;förteckning över tillgängliga uppgifter (jfr avsnitt 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Rätt till juridiskt biträde och tystnadsplikt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som av kommissionen förelagts att inställa sig&lt;br&gt;till ett förhör eller att visa upp en skriftlig handling eller ett föremål, skall&lt;br&gt;ha rätt att få ett lämpligt juridiskt biträde forordnat för sig av&lt;br&gt;kommissionen. Kommissionen skall upplysa den kallade eller förelagde&lt;br&gt;om detta. Ett beslut om förordnande av ett visst biträde skall kunna&lt;br&gt;återkallas, om den förordnade visar sig vara olämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall kunna besluta om tystnadsplikt beträffande upp-&lt;br&gt;gift som kommer fram vid ett forhör och for vilken gäller sekretess enligt&lt;br&gt;sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att den kallade eller förelagde lämnar uppgifter&lt;br&gt;till biträdet, om det behövs för att han eller hon skall kunna ta till vara sin&lt;br&gt;rätt. Biträdet far inte obehörigen röja en sådan uppgift. Om den kallade&lt;br&gt;eller förelagde hörs av kommissionen, skall biträdet ha rätt att ställa&lt;br&gt;frågor till honom eller henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till biträdet skall betalas av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller lämnar det utan erinran. Svea hovrätt ifrågasätter om det&lt;br&gt;inte är tillräckligt med en diskretionär rätt för kommissionen att besluta&lt;br&gt;om biträde. Försvarets underrättelsenämnd (FUN), som ifrågasätter om&lt;br&gt;det finns behov av biträde inför kommissionen, anser att en bestämmelse&lt;br&gt;om rätt att till ett biträde lämna uppgift för vilken gäller sekretess måste&lt;br&gt;förankras i sekretesslagen. FUN har även anfört att bestämmelsen om&lt;br&gt;biträdets tystnadsplikt är oklar. Justitiekanslem och Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholm har framfört lagtekniska synpunkter. Tidningsutgivarna&lt;br&gt;avstyrker inskränkningar i meddelarfriheten. Säkerhetspolisen och&lt;br&gt;Försvarsmakten anser att säkerhetsskyddslagen (1996:627) är tillämplig&lt;br&gt;och att den som skall förordnas till biträde skall säkerhetsprövas och&lt;br&gt;registerkontrolleras enligt bestämmelserna i den lagen. Försvarsmakten&lt;br&gt;anser att biträdet skall vara svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den som kallas till ett förhör kan&lt;br&gt;ställas inför många svåra juridiska frågor av ett slag som mindre ofta&lt;br&gt;uppkommer vid ett vittnesförhör i allmän domstol. Det beror bl.a. på att&lt;br&gt;de uppgifter som den hörde skall lämna i allmänhet kommer att avse en&lt;br&gt;verksamhet av känslig art i vilken frågor om sekretess och tystnadsplikt&lt;br&gt;spelar en framträdande roll. Detta kommer visserligen generellt sett&lt;br&gt;knappast att medföra några större problem för den som är eller har varit&lt;br&gt;statligt anställd, eftersom han eller hon vid sitt förhör i betydande&lt;br&gt;utsträckning kommer att vara befriad från tystnadsplikt när det gäller de&lt;br&gt;förhållanden som kommissionen har att utreda. I en del fall kommer det&lt;br&gt;emellertid för den hörde att vara svårt att dra gränser mellan vad han eller&lt;br&gt;hon kan och skall yttra sig om och vad som inte kan eller bör yppas. I&lt;br&gt;sådana fall är den som skall höras betjänt av att ha tillgång till juridisk&lt;br&gt;hjälp. Detta gäller särskilt om han eller hon skulle ha gjort sig skyldig till&lt;br&gt;något som kan vara ansvarsgrundande. Utan särskilda bestämmelser är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock den som skall höras inte berättigad att meddela sig med en jurist Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;rörande sekretessbelagda ting, eftersom det inför kommissionen inte rör&lt;br&gt;sig om en rättegång eller annat jämförbart rättsligt förfarande G fr 14 kap.&lt;br&gt;6 § sekretesslagen). Problem av delvis samma slag kan tänkas uppstå för&lt;br&gt;den som ställs inför att behöva visa upp en viss enskild handling eller ett&lt;br&gt;föremål för kommissionen. De svårigheter av juridisk natur vilka kan&lt;br&gt;komma att möta den som kallats till ett förhör eller förelagts att visa upp&lt;br&gt;en handling eller ett föremål medför enligt regeringens mening att han&lt;br&gt;eller hon, när medverkan sker under utnyttjande av statens maktmedel,&lt;br&gt;bör ha en rätt att biträdas av någon som är jurist och till vilken han eller&lt;br&gt;hon tillåts överföra även sekretessbelagd information. Regeringen anser&lt;br&gt;inte att denna rättighet som sådan bör bli föremål för kommissionens&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan redovisats har FUN under remissbehandlingen anfört att en&lt;br&gt;bestämmelse om rätt att till ett biträde lämna uppgift för vilken gäller&lt;br&gt;sekretess måste förankras i sekretesslagen. Regeringen delar den&lt;br&gt;bedömningen och föreslår att en hänvisning i detta avseende tas in i&lt;br&gt;14 kap. 6 § sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att kommissionens arbete betingas endast av hänsynen&lt;br&gt;till det allmänna intresset av att få klarlagt vad som har hänt inom den&lt;br&gt;verksamhet som kommissionen har att undersöka bör biträdeskostnaden&lt;br&gt;ersättas av staten utan någon återbetalningsskyldighet för enskild person.&lt;br&gt;Redan av det skälet är det klart att biträdet måste förordnas av&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att trygga det starka förtroendeförhållande som måste råda mellan&lt;br&gt;biträdet och den för vilken biträdet förordnas måste valet av biträde&lt;br&gt;träffas under största möjliga hänsynstagande till de önskemål som den&lt;br&gt;kallade eller förelagde har. Den som förordnas måste dock givetvis vara&lt;br&gt;lämplig för uppdraget. När det gäller frågan om vem som skall kunna&lt;br&gt;anlitas har man att beakta den särskilda sekretesshänsyn som gör sig&lt;br&gt;gällande i kommissionens arbete. Advokater har tystnadsplikt enligt&lt;br&gt;8 kap. 4 § rättegångsbalken. Den tystnadsplikten har emellertid sin grund&lt;br&gt;främst i förtroendeförhållandet mellan advokat och klient och utgör inget&lt;br&gt;bärande skäl att kräva att biträdet nödvändigtvis skall vara advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så som Säkerhetspolisen och Försvarsmakten har framfört kommer&lt;br&gt;säkerhetsskyddslagen (1996:627) att gälla i den verksamhet som&lt;br&gt;kommissionen skall bedriva. I 11 § säkerhetsskyddslagen sägs bl.a. att&lt;br&gt;säkerhetsprövning skall göras innan en person genom anställning eller på&lt;br&gt;något annat sätt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet.&lt;br&gt;Prövningen skall klarlägga om personen kan antas vara pålitlig från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt. En person som skall anlitas som juridiskt biträde&lt;br&gt;inför kommissionen måste därför bli föremål för en sådan prövning. I&lt;br&gt;särskilt säkerhetskänsliga fall, dvs. där deltagandet har placerats i&lt;br&gt;säkerhetsklass, skall säkerhetsprövningen innefatta registerkontroll. Detta&lt;br&gt;innebär att uppgifter om det tilltänkta biträdet inhämtas från olika&lt;br&gt;polisregister (11 och 13 §§). Enligt säkerhetsskyddslagen skall&lt;br&gt;registerkontroll inte göras när det gäller uppdrag som offentlig&lt;br&gt;försvarare, ombud inför domstol, ledamot i riksdagen eller i fullmäktige&lt;br&gt;eller &amp;quot;liknande uppdrag&amp;quot;. Vad som avses med liknande uppdrag framgår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte närmare av förarbetena till lagen. Däremot anges att uppdrag som Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;enligt fast praxis är undantagna från reglerna om personalkontroll i&lt;br&gt;personalkontrollkungörelsen inte skall kunna föranleda registerkontroll&lt;br&gt;(prop. 1995/96:129 s.79).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan ett uppdrag som juridiskt biträde inför&lt;br&gt;kommissionen knappast anses som ett sådant liknande uppdrag som&lt;br&gt;avses i säkerhetsskyddslagen. Redan den omständigheten att kom-&lt;br&gt;missionen kommer att utgöra en myndighet av extraordinärt slag utan&lt;br&gt;motsvarighet i den svenska rättsordningen talar för detta. Om ett visst&lt;br&gt;uppdrag som biträde enligt säkerhetsskyddslagen skall placeras i&lt;br&gt;säkerhetsklass, skall därför den som är tänkt för uppdraget register-&lt;br&gt;kontrolleras innan uppdraget far påbörjas. Regeringen avser att besluta&lt;br&gt;om de ändringar i säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) som&lt;br&gt;föranleds av det nu sagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser det av Försvarsmakten framförda kravet på att ett biträde&lt;br&gt;skall vara svensk medborgare anser regeringen att frågan om&lt;br&gt;medborgarskap bör utgöra en omständighet som kommissionen har att&lt;br&gt;beakta i sin lämplighetsprövning av biträdet. Någon särskild regel härom&lt;br&gt;föreslås därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle den som har rätt till biträdeshjälp föreslå någon som inte kan&lt;br&gt;godkännas av kommissionen, måste kommissionen givetvis ge honom&lt;br&gt;eller henne möjlighet att välja någon annan som biträde. Först om det&lt;br&gt;framstår som praktiskt omöjligt att från den som har rätt till biträde fa ett&lt;br&gt;förslag på en person som kan godtas bör han eller hon anses ha avstått&lt;br&gt;från sin rätt till biträde. Det finns ingen anledning att föreskriva att någon&lt;br&gt;skall ha skyldighet att anlita ett biträde och kommissionen bör därför inte&lt;br&gt;självmant kunna förordna något biträde för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar om rätten att fa ett biträde förordnat bör i förekommande&lt;br&gt;fall tas in i kallelser till förhör och i förelägganden att visa upp skriftliga&lt;br&gt;handlingar eller ett föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett förhör som hålls med den för vilken ett biträde har förordnats&lt;br&gt;måste biträdet ha rätt att vara närvarande och att ställa kompletterande&lt;br&gt;frågor till den hörde. Biträdet bör dock inte i kommissionens ställe&lt;br&gt;genom frågor försöka utreda olika händelseförlopp. Däremot kan det&lt;br&gt;finnas anledning för biträdet att ställa frågor till sin huvudman i syfte att&lt;br&gt;tillvarata dennes intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen bör ha möjlighet att förordna om tystnadsplikt i de fall&lt;br&gt;sekretesslagens bestämmelser inte är tillämpliga och det under förhöret&lt;br&gt;har kommit fram uppgift för vilken gäller sekretess hos kommissionen.&lt;br&gt;Brott mot tystnadsplikt sanktioneras genom straffbestämmelsen i 20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundlagsstadgade rätten att fritt meddela uppgifter och under-&lt;br&gt;rättelser för publicering (meddelarfriheten) begränsas avseende uppgifter&lt;br&gt;för vilka gäller tystnadsplikt enligt förordnande av domstol enligt 5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § rättegångsbalken. På motsvarande sätt finns det enligt regeringens&lt;br&gt;mening inte heller skäl att tillåta meddelarfrihet såvitt gäller uppgifter&lt;br&gt;som omfattas av kommissionens förordnande om tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås en bestämmelse av innebörd att biträdet skall&lt;br&gt;ha samma tystnadsplikt som sin huvudman. Regeringen instämmer i vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som framförts under remissbehandlingen om att innebörden härav är&lt;br&gt;oklar och föreslår att tystnadsplikten för biträdet i denna del regleras&lt;br&gt;särskilt. För ett biträde som är advokat gäller även vad som följer av god&lt;br&gt;advokatsed (jfr 8 kap. 4 § rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle biträdet av en eller annan anledning visa sig inte vara lämplig&lt;br&gt;för uppdraget bör han eller hon kunna entledigas av kommissionen och&lt;br&gt;ett nytt biträde förordnas. Det bör t.ex. kunna ske om biträdet inte iakttar&lt;br&gt;en tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Uppgiftsskyldighet för myndighet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En myndighet skall på begäran lämna uppgift som&lt;br&gt;kan antas ha betydelse för kommissionens arbete. En myndighet behöver&lt;br&gt;dock inte lämna en sådan uppgift som en enskild inte skulle ha behövt&lt;br&gt;lämna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Promemorians förslag innehåller dock inget uttryckligt undantag från&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att&lt;br&gt;motsvarande inskränkning i enskilds skyldighet att lämna uppgift till&lt;br&gt;kommissionen bör gälla for myndigheters uppgiftsskyldighet. Riksarkivet&lt;br&gt;anför att kommissionen inte kan förelägga en arkivinstitution att lämna ut&lt;br&gt;en handling ur ett enskilt arkiv i strid med förbehåll som ställts upp vid&lt;br&gt;överlämnandet av arkivet. Stockholms tingsrätt har anfört synpunkter på&lt;br&gt;bestämmelsens lagtekniska utformning. Datainspektionen påpekar att&lt;br&gt;personuppgiftslagen (1998:204) kan bli tillämplig i kommissionens&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kommissionen bör ha möjlighet att&lt;br&gt;inhämta uppgifter från andra myndigheter i den utsträckning som&lt;br&gt;kommissionen bedömer att detta behövs för utredningsuppdraget.&lt;br&gt;Myndigheter bör kunna lämna uppgifter oberoende av sekretess och&lt;br&gt;åliggandet att lämna uppgift skall omfatta alla myndigheter som kan vara&lt;br&gt;av intresse för kommissionen. Så länge kommissionen bedömer att de&lt;br&gt;begärda uppgifterna har betydelse för utredningsuppdraget bör det inte&lt;br&gt;heller föreligga någon begränsning i tillgången till uppgifter hos andra&lt;br&gt;myndigheter beroende på uppgifternas art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen bör t.ex. på begäran vara skyldig att lämna ut&lt;br&gt;uppgift från kriminalunderrättelseregister, SÄPO-registret och SÄPO:s&lt;br&gt;arkiv&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;. Försvarsmakten bör på begäran vara skyldig att lämna ut uppgift&lt;br&gt;som förekommer i den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens&lt;br&gt;arkiv. Eftersom uppgift bör kunna lämnas utan hinder av sekretess bör&lt;br&gt;det införas en bestämmelse som ålägger myndighet att lämna uppgift till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Riksdagen har beslutat nya regler avseende polisens register (SFS 1998:620-622 och&lt;br&gt;624). SFS 1998:620 och 621 träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommissionen (jfr 14 kap. 1 § andra meningen sekretesslagen Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;[1980:100]).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av en myndighets skyldighet att lämna uppgift bör, som&lt;br&gt;framgått av det ovan anförda, bestämmas av kommissionen själv. En&lt;br&gt;myndighet skall således lämna de uppgifter som kommissionen anser sig&lt;br&gt;ha behov av för sitt arbete (jfr JO 1996/97 s. 438). Något utrymme för en&lt;br&gt;myndighet att vägra lämna uppgifter till kommissionen bör alltså enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte firmas. Kommissionen måste i sitt arbete&lt;br&gt;givetvis beakta att personuppgiftslagens regler efterföljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet kan lämna uppgift till kommissionen på olika sätt.&lt;br&gt;Uppgift kan lämnas muntligen vid förhör, i skrift eller bild eller på annat&lt;br&gt;sätt, t.ex. genom upptagning eller uppvisande av hemligt föremål.&lt;br&gt;Uppgiften i fråga behöver inte ingå i en allmän handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksarkivet anser att kommissionen inte kan förelägga en&lt;br&gt;arkivinstitution att lämna ut en handling ur ett enskilt arkiv i strid med&lt;br&gt;förbehåll som uppställts vid överlämnandet av arkivet. Det är dock&lt;br&gt;regeringens uppfattning att uppgifterna i ett enskilt arkiv som innehas av&lt;br&gt;en myndighet trots uppställda förbehåll på samma sätt som gäller för&lt;br&gt;uppgifter hos enskilda bör vara tillgängliga om de kan antas ha betydelse&lt;br&gt;för kommissionens arbete. Regeringen är dock medveten om den risk&lt;br&gt;som föreligger att med lag ingripa i överenskommelser mellan enskilda&lt;br&gt;och en arkivmyndighet. Det föreliggande granskningsuppdraget är dock&lt;br&gt;av sådan särpräglad art att det i detta fall kan anses föreligga starkare skäl&lt;br&gt;för insyn i enskilda arkiv än mot. Regeringen vill dock understryka att&lt;br&gt;infordrandet av uppgifter från enskilda arkiv hos myndigheter i strid med&lt;br&gt;förbehåll bör ske med varsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningsfrågor kan här uppkomma beroende på om arkivet har&lt;br&gt;överlämnats till arkivmyndigheten som gåva eller som deposition.&lt;br&gt;Utgångspunkten måste vara att om deponenten eller något rättssubjekt i&lt;br&gt;dennes ställe disponerar över arkivet, så skall en begäran göras enligt&lt;br&gt;reglerna om uppvisande av skriftlig handling och ställas till den fysiska&lt;br&gt;eller juridiska personen ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om att lämna uppgift bör kunna föregås av förhör med&lt;br&gt;företrädare för myndigheten. Vid detta förhör kan reglerna i 2-4 §§ i&lt;br&gt;lagen tillämpas (jfr avsnitt 9 om editionsplikt). Vid förhöret bör kunna&lt;br&gt;fastställas vilka uppgifter av intresse som myndigheten besitter samt&lt;br&gt;vilka uppgifter som behöver lämnas till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det betänkligt, att uppgift&lt;br&gt;som den som hörs vid kommissionen har rätt att vägra yttra sig om, kan&lt;br&gt;tillställas kommissionen genom en myndighet. Regeringen instämmer i&lt;br&gt;detta och anser att uppgifter som åsyftas i 38 kap. 8 § andra stycket 2 och&lt;br&gt;3 rättegångsbalken bör undantas från uppgiftsskyldigheten. Det rör sig&lt;br&gt;t.ex. om uppgifter i advokats klientförhållande eller läkares patient-&lt;br&gt;kontakter samt uppgift om företagshemligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan av 7 § andra stycket verksförordningen (1995:1322) far anses&lt;br&gt;följa att en myndighet på begäran skall tillhandagå kommissionen med&lt;br&gt;upprättandet av en förteckning över de uppgifter som innehas av&lt;br&gt;myndigheten. Det kan t.ex. gälla en förteckning över uppgifter i ett arkiv&lt;br&gt;eller över andra tillgängliga uppgifter som kan vara av intresse för den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet som bedrivs av kommissionen. Någon uttrycklig regel om Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;detta behövs därför inte i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Straff och vite&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som hörs och vid ett förhör lämnat en osann&lt;br&gt;uppgift eller förtigit sanningen skall kunna dömas till fängelse i högst två&lt;br&gt;år. Om brottet är ringa eller om gärningen begåtts av grov oaktsamhet,&lt;br&gt;skall den som hörts kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader. Undantag från reglerna om straffansvar skall gälla för det fall&lt;br&gt;att den hörde haft rätt att vägra yttra sig och omständigheterna innebär en&lt;br&gt;skälig ursäkt för honom eller henne. Undantag skall också gälla för&lt;br&gt;uppgifter utan betydelse för det som förhöret avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörigheten att döma ut ett av kommissionen förelagt vite skall ligga&lt;br&gt;på Länsrätten i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser har dock lämnat&lt;br&gt;synpunkter av lagteknisk karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som tidigare angetts bör förhör inför&lt;br&gt;kommissionen ske under straffansvar. Straffskalan för det fallet att den&lt;br&gt;hörde uppsåtligen lämnat en osann uppgift eller förtigit sanningen bör&lt;br&gt;vara densamma som den vilken enligt 15 kap. 2 § brottsbalken gäller för&lt;br&gt;brottet osann partsutsaga, dvs. fängelse i högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;ringa, böter eller fängelse i högst sex månader. Den senare straffskalan&lt;br&gt;bör gälla även för det fallet att den hörde begått gärningen av grov&lt;br&gt;oaktsamhet (jfr 15 kap. 3 § brottsbalken). Närmare ledning om&lt;br&gt;bestämmelsens tillämpningsområde kan i relevanta delar sökas i vad som&lt;br&gt;gäller för ovan angivna brott i brottsbalken, liksom för menedsbrottet i&lt;br&gt;15 kap. 1 § brottsbalken. Den som skall höras inför kommissionen skall&lt;br&gt;dock inte avlägga ed. Omfattningen av sanningsplikten vid förhör inför&lt;br&gt;kommissionen överensstämmer med omfattningen av förhöret.&lt;br&gt;Avgränsningen av detta får bedömas med ledning av ett eventuellt&lt;br&gt;angivet förhörstema och andra anvisningar om förhörets innehåll och&lt;br&gt;syfte som lämnas i samband med förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ansvar för mened, osann partsutsaga och ovarsam utsaga&lt;br&gt;görs i 15 kap. 4 § första stycket brottsbalken undantag för sådana fall i&lt;br&gt;vilka en utsaga var utan betydelse för saken. Enligt andra stycket samma&lt;br&gt;paragraf görs undantag för sådana fall då någon har lämnat en osann&lt;br&gt;uppgift eller förtigit sanningen angående sådant om vilket han eller hon&lt;br&gt;haft rätt att vägra yttra sig och omständigheterna innebär skälig ursäkt för&lt;br&gt;honom eller henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller straffansvaret för osanna uppgifter och förtiganden&lt;br&gt;inför kommissionen finns behov av undantag. Förutom sådana&lt;br&gt;osanningar och utelämnanden som är betydelselösa gäller detta framför&lt;br&gt;allt sådana fall i vilka den hörde genom osanningar eller förtiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försökt dölja att han eller hon gjort sig skyldig till något brottsligt.&lt;br&gt;Kommissionsarbetet är förvisso av största vikt och i princip bör den som&lt;br&gt;har begått något brottsligt vara skyldig att välja den utvägen att han eller&lt;br&gt;hon utnyttjar sin rätt att vägra yttra sig i stället for att lämna oriktiga&lt;br&gt;uppgifter. I det konkreta fallet kan det emellertid ofta tänkas vara så att&lt;br&gt;en vägran att lämna en uppgift medför att det blir uppenbart att den hörde&lt;br&gt;har begått en viss brottslig gärning. Med hänsyn till den allmänt&lt;br&gt;vedertagna principen att ingen som har begått ett brott skall vara tvungen&lt;br&gt;att vittna mot sig själv, bör det i sådant fall finnas utrymme för att göra&lt;br&gt;undantag från reglerna om straffansvar (jfr rättsfallet NJA 1972 s. 532&lt;br&gt;där omständigheterna ansågs innebära skälig ursäkt for den som lämnat&lt;br&gt;osanna uppgifter under ed). Det som har sagts nu gäller särskilt sådana&lt;br&gt;fall i vilka den hörde inte på ett onödigt aktivt sätt leder misstankar åt&lt;br&gt;annat håll utan endast mer eller mindre passivt förnekar något eller på&lt;br&gt;annat sätt döljer sanningen. Den hörde kan alltså inte straffritt tillåtas&lt;br&gt;kasta misstankar på en oskyldig och går han eller hon längre än vad som&lt;br&gt;behövs för att dölja den egna gärningen kan straffansvar komma i fråga.&lt;br&gt;En ordning av den nu angivna innebörden kan åstadkommas med&lt;br&gt;användning av i huvudsak samma uttryckssätt som de som förekommer i&lt;br&gt;15 kap. 4 § brottsbalken. Det nu sagda innebär inte att någon skulle&lt;br&gt;kunna undgå ansvar for osanna uppgifter eller fortiganden rörande&lt;br&gt;sådana handlingar för vilka allt ansvar för honom eller henne har&lt;br&gt;preskriberats. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 6 torde också&lt;br&gt;utrymmet för att undgå ansvar med hänvisning till att det rört sig om en&lt;br&gt;vanärande handling vara begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de viten som föreläggs av kommissionen bör viteslagen&lt;br&gt;gälla. Den lagen ger inte något stöd för kommissionen att döma ut ett&lt;br&gt;försuttet vite. Frågor om utdömande av ett vite som förelagts av en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet sådan som kommissionen hanteras i stället enligt&lt;br&gt;6 § lagen (1985:206) om viten i första hand av länsrätt. Ansökan om&lt;br&gt;utdömande görs enligt viteslagen av den myndighet som förelagt vitet.&lt;br&gt;För att det skall vara tydligt vilken länsrätt som får ta upp ärendet till&lt;br&gt;prövning bör i lagen anges att Länsrätten i Stockholms län är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sekretess hos kommissionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att avgöra om det är nödvändigt att förstärka sekretesskyddet för&lt;br&gt;uppgifter hos kommissionen måste man först göra en bedömning av&lt;br&gt;vilken sekretess som kommer att gälla utan att nuvarande sekretessregler&lt;br&gt;ändras. Vid denna bedömning är en lämplig utgångspunkt att skilja på&lt;br&gt;regler som skall skydda det allmännas intressen och regler som skall&lt;br&gt;skydda enskildas intressen. Eftersom det inte är möjligt att i förväg&lt;br&gt;avgöra vilka uppgifter kommissionen kommer att inhämta och från vem,&lt;br&gt;kan även andra bestämmelser om sekretess än de som behandlas i det&lt;br&gt;följande bli tillämpliga hos kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sekretess till skydd för det allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för vissa uppgifter oavsett vem som har lämnat upp-&lt;br&gt;gifterna och oavsett hos vilken myndighet uppgifterna förekommer, t.ex.&lt;br&gt;utrikes- och försvarssekretess (2 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen&lt;br&gt;[1980:100]). Således gäller sekretess för sådana uppgifter även hos&lt;br&gt;kommissionen. Dessa regler kan komma att tillämpas t.ex. på uppgifter&lt;br&gt;som lämnas till kommissionen från försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som förekommer i en polismyndighets&lt;br&gt;verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, s.k.&lt;br&gt;förundersökningssekretess (5 kap. 1 § första stycket 4). Sekretessen&lt;br&gt;gäller även hos kommissionen om uppgiften lämnas dit. Sekretess enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse har ansetts gälla även i vissa fall då uppgifterna inte&lt;br&gt;direkt härrör från en polismyndighet (jfr t.ex. RÅ 1989 not. 22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till polisens underrättelse-&lt;br&gt;verksamhet eller till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller&lt;br&gt;avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terrorism. Sekretess&lt;br&gt;gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med&lt;br&gt;beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verk-&lt;br&gt;samheten skadas. Sekretessen gäller även hos kommissionen om upp-&lt;br&gt;giften lämnas dit (5 kap. 1 § andra stycket). Enligt denna regel skyddas&lt;br&gt;t.ex. uppgifter från SÄPO av sekretess hos kommissionen (såvitt avser&lt;br&gt;uppgifter i SÄPO-registret, se avsnitt 13.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sekretess till skydd för enskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sekretesslagen gäller absolut sekretess för uppgift i register som&lt;br&gt;förs med stöd av lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen&lt;br&gt;(1965:94) om polisregister m.m. (7 kap. 17 § sekretesslagen [1980:100].&lt;br&gt;Uppgift i ett sådant register kan endast lämnas ut om det är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet i lag om register som nu nämnts, i säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627) och i förordningar som har stöd i dessa lagar. Motsvarande&lt;br&gt;sekretess kommer att gälla för uppgift i belastningsregistret (SFS&lt;br&gt;1998:620). Sekretessen gäller även hos kommissionen om uppgiften&lt;br&gt;lämnas dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden i bl.a. kriminalunderrättelseregister och SÄPO-registret&lt;br&gt;(9 kap. 17 § 6). Sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller&lt;br&gt;men. Sekretessen gäller inte hos kommissionen om uppgiften lämnas dit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som rör utlänning, om det kan antas att&lt;br&gt;röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för&lt;br&gt;övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan&lt;br&gt;utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av&lt;br&gt;utlänningar. Sekretessen gäller oavsett i vilket sammanhang uppgifterna&lt;br&gt;förekommer, således även om uppgifterna förekommer hos kommis-&lt;br&gt;sionen (7 kap. 14 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.4 Kommissionens rapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon rapport liknande den som kommissionen kommer att redovisa har&lt;br&gt;inte tidigare utarbetats i Sverige. Närmast kommer förmodligen rapporter&lt;br&gt;som t.ex. Neutralitetpolitikkommissionens betänkande Om kriget kommit&lt;br&gt;(SOU 1994:11). I det betänkandet publicerades naturligt nog endast&lt;br&gt;uppgifter för vilka inte gällde sekretess. I stället användes metoden med&lt;br&gt;utförliga nothänvisningar till det insamlade materialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer att råda sekretess for åtskilligt material hos kom-&lt;br&gt;missionen. Detta innebär att kommissionen, mot bakgrund av sitt&lt;br&gt;uppdrag, självständigt och efter sekretessprövning måste avgöra vilka&lt;br&gt;uppgifter som är hemliga och vilka som inte är det. De hemliga&lt;br&gt;uppgifterna kan kommissionen inte redovisa på annat sätt än genom&lt;br&gt;omskrivningar, slutsatser eller nothänvisningar på sådant sätt att&lt;br&gt;sekretessen inte bryts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avseende uppgift för vilken gäller sekretess men som kommissionen&lt;br&gt;ändå anser bör offentliggöras i rapporten har kommissionen möjlighet&lt;br&gt;att, främst enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100), hos regeringen&lt;br&gt;begära undantag från sekretessen. En annan sak är att frågan om&lt;br&gt;utlämnande från kommissionen till enskild av allmän handling som är av&lt;br&gt;synnerlig betydelse for rikets säkerhet endast kan prövas av vissa statsråd&lt;br&gt;(jfr 2 kap. 3 § sekretesslagen och 7 § sekretessförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.5 Överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I sekretesslagen (1980:100) tas in en bestämmelse&lt;br&gt;till skydd för uppgift hos kommissionen om enskilds personliga eller&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden. Sekretess för sådan uppgift skall gälla om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon&lt;br&gt;honom närstående lider skada eller men. Meddelarfriheten skall inte gälla&lt;br&gt;för uppgift om enskilds personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller lämnar det utan erinran. Tidningsutgivarna anser att det med hänsyn&lt;br&gt;till offentlighetsintresset kan ifrågasättas om inte kommissionen&lt;br&gt;genomgående bör arbeta under en sekretessreglering med raka skade-&lt;br&gt;rekvisit. Försvarets underrättelsenämnd (FUN) anser att bestämmelsen&lt;br&gt;borde utformas annorlunda eftersom det inte torde bli aktuellt att&lt;br&gt;sekretessbelägga uppgifter avseende juridiska personer. Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län anför resonemangsvis att en lucka i sekretesskyddet kan&lt;br&gt;åtgärdas genom att den sekretess som gäller för uppgift som lämnas till&lt;br&gt;kommissionen överförs till kommissionen. Vidare avstyrker Tidnings-&lt;br&gt;utgivarna att det görs inskränkningar i meddelarfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den sekretess som gäller till skydd&lt;br&gt;för det allmännas intresse torde vara tillräcklig. Någon ytterligare&lt;br&gt;föreskrift till skydd för detta intresse föreslås därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avseende enskilds intresse kan det dock inte uteslutas att det i&lt;br&gt;kommissionens granskningsverksamhet kommer fram uppgifter som kan&lt;br&gt;vara integritetskänsliga och som inte skyddas av gällande sekretessregler.&lt;br&gt;Det kan t.ex. röra sig om uppgift om politisk hemvist eller samröre med&lt;br&gt;vissa politiska grupper och som inte skyddas av sekretess enligt 5 kap.&lt;br&gt;1 § sekretesslagen (1980:100). Vidare kan det tänkas förekomma uppgift&lt;br&gt;om enskilds fysiska eller psykiska hälsa liksom om enskilds familje-&lt;br&gt;förhållanden. Det kan heller inte uteslutas att uppgifter om enskilds&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden lämnas till kommissionen. Ett utlämnande av&lt;br&gt;uppgifterna skulle dessutom kunna vara till men för närstående till den&lt;br&gt;uppgifterna rör. Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att förstärka&lt;br&gt;sekretesskyddet för uppgift hos kommissionen om enskilds personliga&lt;br&gt;eller ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUN har anfört att bestämmelsen bör utformas annorlunda eftersom&lt;br&gt;det inte torde bli aktuellt att sekretessbelägga uppgifter rörande juridiska&lt;br&gt;personer. Regeringens uppfattning är att det inte på förhand går att&lt;br&gt;avgöra vilka uppgifter som kan komma in till kommissionen. Det kan&lt;br&gt;inte uteslutas att uppgifter vars offentliggörande kan skada t.ex. ett&lt;br&gt;företag lämnas till kommissionen. Med hänsyn härtill anser regeringen&lt;br&gt;att bestämmelsen bör utformas så att den möjliggör sekretess även för&lt;br&gt;uppgift om enskilds ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidningsutgivarna anser att kommissionen bör arbeta under en&lt;br&gt;sekretessreglering med ett rakt skaderekvisit, dvs. att offentlighet bör&lt;br&gt;vara huvudregel. Regeringen anser dock att sekretess bör vara&lt;br&gt;huvudregel eftersom uppgifterna ifråga med all sannolikhet kommer att&lt;br&gt;röra särskilt känsliga uppgifter för enskilda och deras anhöriga. Således&lt;br&gt;bör sekretess gälla om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan&lt;br&gt;skada eller men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfattningen att den sekretess som gäller för uppgift som lämnas till&lt;br&gt;kommissionen bör följa med till kommissionen, dvs. s.k. sekundär&lt;br&gt;sekretess, har framförts av Länsrätten i Stockholms län. Regeringen anser&lt;br&gt;att den befintliga sekretessregleringen tillsammans med en regel till&lt;br&gt;skydd för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden är tillräcklig&lt;br&gt;för att tillvarata de sekretessintressen som kan förutses bli aktuella vid&lt;br&gt;kommissionen. Såvitt far förstås skulle en regel om sekundär sekretess i&lt;br&gt;praktiken inte innebära någon ökad sekretess hos kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar i meddelarfriheten avstyrks av Tidningsutgivarna.&lt;br&gt;Regeringen anser emellertid, med hänsyn till att de uppgifter som bör ges&lt;br&gt;sekretesskydd hos kommissionen och som rör enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden kan vara av mycket integritetskänslig natur, att den&lt;br&gt;grundlagsstadgade rätten att fritt meddela uppgifter och underrättelser for&lt;br&gt;publicering (meddelarfriheten) avseende dessa uppgifter bör begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Överklagande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett beslut i fråga om förordnande eller&lt;br&gt;entledigande av ett biträde skall kunna överklagas till Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län. Detsamma skall gälla beslut om ersättning till den som&lt;br&gt;har hörts eller visat upp en skriftlig handling eller ett föremål eller som&lt;br&gt;har varit biträde. Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till&lt;br&gt;kammarrätten. I övrigt skall ett beslut av kommissionen enligt denna lag&lt;br&gt;inte kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag innehåller inte någon rätt att överklaga beslut&lt;br&gt;om förordnande eller entledigande av biträde eller något krav på&lt;br&gt;prövningstillstånd men överensstämmer i övrigt med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen&lt;br&gt;eller lämnar dem utan erinran. Flera remissinstanser, däribland Svea&lt;br&gt;hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge, anser dock att det bör&lt;br&gt;finnas en möjlighet att överklaga kommissionens beslut om förordnande&lt;br&gt;eller entledigande av biträde. Riksdagens ombudsmän och Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län anser att det bör krävas prövningstillstånd vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till naturen hos de frågor&lt;br&gt;som kommissionen skall ha att behandla och till kommissionens status&lt;br&gt;bör grundprincipen vara att det inte skall finnas någon mer omfattande&lt;br&gt;rätt att överklaga kommissionens beslut. Vissa undantag bör dock enligt&lt;br&gt;regeringens mening gälla för ersättningsfrågor, vilka kan behandlas&lt;br&gt;fristående från övriga frågor som kommissionen har att ta ställning till.&lt;br&gt;Ett beslut om ersättning till någon som har hörts eller som förelagts att&lt;br&gt;visa upp en skriftlig handling eller ett föremål eller som varit biträde bör&lt;br&gt;således kunna överklagas. Regeringen delar den bedömning som&lt;br&gt;framförts av några remissinstanser att även frågor om förordnande eller&lt;br&gt;entledigande av biträde bör kunna bli föremål för överklagande. I dessa&lt;br&gt;fall bör det enligt regeringens mening vara den förelagda och alltså inte&lt;br&gt;biträdet som skall ha rätt att överklaga kommissionens beslut. Eftersom&lt;br&gt;kommissionen är en förvaltningsmyndighet bör ett överklagande ges in&lt;br&gt;till Länsrätten i Stockholms län. Prövningstillstånd bör krävas vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens verksamhet kommer i de delar som inte omfattas av&lt;br&gt;den nu föreslagna lagen att regleras av allmänna regler för en förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndighet. Således blir förvaltningslagens (1986:223) bestäm-&lt;br&gt;melser tillämpliga på kommissionens arbete i övrigt. Det innebär t.ex. att&lt;br&gt;talan mot ett beslut om avslag på en begäran från en enskild att få ta del&lt;br&gt;av allmän handling får föras enligt reglerna i 2 kap. tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen och 15 kap. sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att ett biträde som förordnats av kommissionen&lt;br&gt;skall ha rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan&lt;br&gt;och utlägg. Även den som har hörts av kommissionen föreslås ha rätt till&lt;br&gt;viss ersättning. Detsamma gäller den som förelagts att visa upp en&lt;br&gt;skriftlig handling eller ett föremål. Kommissionen skall även kunna&lt;br&gt;besluta om ersättning i andra fall, t.ex. till enskilda som medverkat i&lt;br&gt;uppgiftslämnandet till kommissionen under frivilliga former. All&lt;br&gt;ersättning skall utgå av allmänna medel. Det låter sig knappast göras att&lt;br&gt;uppskatta vilka kostnader staten kommer att fa vidkännas till följd av&lt;br&gt;detta. Det kan nämligen inte förutses hur många personer som kommer&lt;br&gt;att höras inför kommissionen i en eller annan form och hur många av&lt;br&gt;dem som väljer att begära att ett juridiskt biträde skall förordnas för dem.&lt;br&gt;Inte heller går det att förutse i vilken utsträckning kommissionen&lt;br&gt;kommer att meddela t.ex. editionsföreläggande. Det torde dock inte röra&lt;br&gt;sig om större kostnader än att de ryms inom ramen för berörda anslag&lt;br&gt;avseende utgiftsområde 4.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattnmgskomrnentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;16.1 Förslaget till lag om förhör m.m. hos kommissionen&lt;br&gt;för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller vissa frågor om förfarandet vid kommissionen, främst&lt;br&gt;sådana som har med förhör, editionsförelägganden och förelägganden att&lt;br&gt;visa upp föremål att göra. Lagen innehåller även straffbestämmelser.&lt;br&gt;Lagen är tillämplig i kommissionens arbete, så som dess uppdrag har&lt;br&gt;utformats i direktiven den 25 mars 1999 (dir. 1999:26). Som framgår av&lt;br&gt;avsnitt 4 avses med författningsskyddande verksamhet säkerhets-&lt;br&gt;tjänsternas arbete med att kartlägga sådana svenska politiska ytter-&lt;br&gt;lighetsorganisationer och grupperingar som bedömts utgöra ett hot mot&lt;br&gt;rikets säkerhet. Däremot avses inte den underrättelseverksamhet som&lt;br&gt;endast rör förhållanden utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kommissionen utgör en förvaltningsmyndighet finns all-&lt;br&gt;männa bestämmelser om förfarandet hos myndigheten bl.a. i förvalt-&lt;br&gt;ningslagen (1986:23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen ges kommissionen rätt att hålla sådana förhör som har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 6. Gränserna för vad ett förhör kan avse dras genom&lt;br&gt;att förhöret sker i kommissionens verksamhet i syfte att granska den&lt;br&gt;inhemska säkerhetspolitiska underrättelseverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att hålla förhör har inte uttryckts som en skyldighet för den&lt;br&gt;enskilde att låta sig höras. Lagens konstruktion överensstämmer på denna&lt;br&gt;punkt med vad som gäller for vittnesplikten i en rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om kallelse till ett förhör (se avsnitt 7). Att&lt;br&gt;den som kallats har rätt att få ett juridiskt biträde förordnat för sig&lt;br&gt;framgår av 6 §. När det gäller bestämmelsen om att en person som kallats&lt;br&gt;kan föreläggas att uppliva sina kunskaper om det som förhöret gäller&lt;br&gt;skall sägas att ersättning enligt 9 § kan ges för tidsspillan och för&lt;br&gt;eventuella resekostnader som föranletts av de förelagda åtgärderna. En&lt;br&gt;yttre gräns dras av att åtgärderna skall kunna utföras utan avsevärd&lt;br&gt;olägenhet för den kallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras frågor om sådana förhör som hålls enligt 2 §.&lt;br&gt;Frågorna har behandlats i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre första styckena reglerar i första hand den hördes skyldighet att&lt;br&gt;yttra sig och rätt att vägra svara på frågor. Bestämmelserna i första&lt;br&gt;stycket första och andra meningarna syftar främst på 36 kap. 5 och 6 §§&lt;br&gt;rättegångsbalken. Tredje meningen har utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att ett förhör får avse uppgifter som omfattas&lt;br&gt;av försvars- eller utrikessekretess. Till skillnad från vad som gäller vid&lt;br&gt;ett vittnesförhör i domstol enligt 36 kap. 5 § första stycket rättegångs-&lt;br&gt;balken behövs enligt andra meningen inte något tillstånd från den&lt;br&gt;myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats. Kommissionen har&lt;br&gt;här sålunda givits större befogenheter än en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att medverka sanktioneras genom att kommissionen&lt;br&gt;enligt tredje stycket kan ge vitesförelägganden. Ett sådant kan inte&lt;br&gt;överklagas (se 12 § andra stycket). För att ett vite skall kunna dömas ut&lt;br&gt;krävs dock att kommissionen vänder sig till domstol (se 12 § tredje&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under inga omständigheter kan den som kallats till förhör underlåta att&lt;br&gt;inställa sig till förhöret med hänvisning till att han eller hon inte skulle&lt;br&gt;vara skyldig att svara på frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ges inga bestämmelser i lagen om hur ett förhör skall gå till (se&lt;br&gt;avsnitt 8). Före förhöret skall kommissionen erinra om vad förhöret avser&lt;br&gt;och upplysa om sanningsplikten och om att förhöret sker under&lt;br&gt;straffansvar. Kommissionen skall, om det finns skäl till det, även upplysa&lt;br&gt;om rätten att vägra yttra sig (jfr 36 kap. 14 § rättegångsbalken). Att ett&lt;br&gt;biträde har rätt att ställa frågor framgår av 6 § tredje stycket. Frågor som&lt;br&gt;genom sitt innehåll, sin form eller sättet för deras framställande inbjuder&lt;br&gt;till ett visst svar är givetvis i allmänhet olämpliga. Frågor som uppenbart&lt;br&gt;inte hör till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga&lt;br&gt;får givetvis inte förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av jjärde stycket kan den hörde efter förhöret hos&lt;br&gt;kommissionen begära att få ta del av en uppteckning eller upptagning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhöret. Av samma stycke framgår att ett förhör alltid skall Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hörde kan enligt 9 § fa ersättning för resa, uppehälle och&lt;br&gt;tidsspillan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke kan en enskild person föreläggas vid vite&lt;br&gt;att visa upp en handling eller ett föremål som han eller hon innehar och&lt;br&gt;som kan antas ha betydelse för kommissionens arbete (se avsnitt 9). Den&lt;br&gt;förelagde har rätt att få ett juridisk biträde (se 6 §). Ersättning for&lt;br&gt;kostnader och besvär för den förelagde far ges enligt 9 §. Ett&lt;br&gt;föreläggande kan inte överklagas (se 12 § andra stycket). För att ett vite&lt;br&gt;skall kunna dömas ut krävs dock att kommissionen vänder sig till&lt;br&gt;domstol (se 12 § tredje stycket). Oftast torde ett vitesföreläggande&lt;br&gt;förutsätta att det har hållits ett förhör under straffansvar enligt 2 § med&lt;br&gt;den som antas inneha handlingen eller föremålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket andra meningen görs vissa undantag från&lt;br&gt;editionsplikten och skyldigheten att visa upp ett föremål. Bestämmelsen&lt;br&gt;motsvaras i denna del av 38 kap. 2 § och 39 kap. 5 § rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att kommissionen kan hålla förhör avseende&lt;br&gt;uppgifter som omfattas av försvars- eller utrikessekretess och att&lt;br&gt;kommissionen inte behöver något tillstånd för detta från den myndighet i&lt;br&gt;vars verksamhet uppgiften har inhämtats (jfr 4 § andra stycket och 36&lt;br&gt;kap. 5 § första stycket rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens bestämmelser om biträdeshjälp grundar sig på det som har&lt;br&gt;sagts i avsnitt 10. I första styckets första mening finns bestämmelser om&lt;br&gt;rätt till juridiskt biträde under ett kommissionsförfarande. En begäran om&lt;br&gt;biträdeshjälp riktas muntligen eller skriftligen till kommissionen. Den&lt;br&gt;som har rätt att anlita ett biträde har möjlighet att själv föreslå en viss&lt;br&gt;person för förordnandet. Biträdet skall vara lämpligt för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bestämmelser om sekretessfrågor i biträdes-&lt;br&gt;förhållandet. En förutsättning för att sekretessbelagd information skall få&lt;br&gt;lämnas till biträdet är att uppgifterna behöver lämnas för att den som&lt;br&gt;skall höras eller som förelagts att visa upp en viss handling eller ett&lt;br&gt;föremål skall kunna ta till vara sin rätt i samband med kommissions-&lt;br&gt;förfarandet. Självklart ger bestämmelsen inget stöd för att uppgifter&lt;br&gt;lämnas till någon annan än ett redan förordnat biträde. Biträdet får inte&lt;br&gt;obehörigen röja sådana uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ger ett biträde rätt att ställa frågor till huvudmannen.&lt;br&gt;Ordningen för detta bestäms av den som leder kommissionens förhör. Ett&lt;br&gt;biträdesförordnande bör anses innefatta rätt att biträda i samband med att&lt;br&gt;ett försuttet vite begärs utdömt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket kan kommissionen återkalla förordnandet för den&lt;br&gt;som visat sig vara olämplig för uppdraget. Grundprincipen bör vara att&lt;br&gt;ingen entledigas utan att ha getts möjlighet att försvara sitt handlande,&lt;br&gt;men självklart finns det situationer i vilka det finns anledning att göra&lt;br&gt;undantag från den principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att kommissionen kan förordna om tystnadsplikt&lt;br&gt;beträffande uppgift som kommer fram vid ett förhör och för vilken gäller&lt;br&gt;sekretess enligt sekretesslagen (jfr 5 kap. 4 § rättegångsbalken). Härmed&lt;br&gt;avses främst förhörspersonens utsaga men även uppgifter som ingår i&lt;br&gt;frågorna till denne omfattas av bestämmelsen. Paragrafen har behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen ges kommissionen möjlighet att utan hinder av&lt;br&gt;sekretess enligt sekretesslagen (1980:100) från myndighet inhämta&lt;br&gt;uppgift som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet. En&lt;br&gt;myndighet far dock inte lämna ut en uppgift som en enskild inte haft rätt&lt;br&gt;att lämna. Bestämmelsen ger även ett visst skydd for yrkeshemligheter.&lt;br&gt;Paragrafens andra och tredje meningar motsvarar 38 kap. 8 § andra&lt;br&gt;stycket 2 och 3 rättegångsbalken. Paragrafen har behandlats i avsnitt 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen upptar de ersättningsbestämmelser som har behandlats i&lt;br&gt;avsnitten 8-10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ersättning till personer som hörs bör bestämmelserna i&lt;br&gt;förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen,&lt;br&gt;m.m. vara vägledande. Ingenting bör hindra kommissionen från att vid&lt;br&gt;behov bevilja förskott på en ersättning. Att ett beslut av kommissionen&lt;br&gt;rörande ersättning kan överklagas framgår av 12 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att kommissionen kan besluta om ersättning&lt;br&gt;även i fall där kommissionen inte har utfärdat ett föreläggande. Vidare&lt;br&gt;följer av bestämmelsen att kommissionen kan besluta om ersättning om&lt;br&gt;den förelagda åtgärden av någon anledning inte kommer till stånd, t.ex.&lt;br&gt;om en person kallats och inställt sig for förhör men förhöret inte kan äga&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om straffansvar för en förhörsperson&lt;br&gt;som under ett förhör lämnar osanna eller ofullständiga uppgifter.&lt;br&gt;Innehållet i paragrafen överensstämmer i princip med vad som föreskrivs&lt;br&gt;i fråga om osann partsutsaga och ovarsam utsaga i 15 kap. 2-3 §§&lt;br&gt;brottsbalken. Det närmare tillämpningsområdet för dessa brott och för&lt;br&gt;menedsbrottet i 15 kap. 1 § brottsbalken kan således tjäna som ledning i&lt;br&gt;fråga om tillämpningen av straffansvarsregeln inför kommissionen. Till&lt;br&gt;skillnad från vad som gäller i rättegång kommer emellertid den hörde&lt;br&gt;inte att avlägga ed och någon lagstadgad skyldighet att ange ett specifikt&lt;br&gt;förhörs- eller bevistema för förhöret med den enskilde finns inte. Det&lt;br&gt;ankommer på kommissionen att bestämma omfattningen och syftet med&lt;br&gt;förhöret. Samtliga gämingsmoment skall vara täckta av uppsåt. Således&lt;br&gt;omfattas även förhörets avgränsning av kravet på täckning i subjektivt&lt;br&gt;hänseende. En invändning från den hörde att han eller hon varken förstod&lt;br&gt;eller bort förstå att en uppgift låg inom ramen för förhöret får därför&lt;br&gt;bedömas i ljuset av de anvisningar om förhörets innehåll och syfte som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnats t.ex. i kallelsen eller annars i samband med förhöret. Frågor om&lt;br&gt;straffansvaret har behandlats närmare i avsnitt 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har erinrat om blir bestämmelserna om anstiftan och&lt;br&gt;medhjälp tillämpliga vid brott mot sanningsplikten i enlighet med vad&lt;br&gt;som allmänt gäller om medverkansansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i paragrafen överensstämmer med vad som föreskrivs i 15 kap.&lt;br&gt;4 § brottsbalken och tillämpas under förutsättning att straffansvar&lt;br&gt;föreligger enligt 10 §. Enligt det första ledet undantas från straffansvar&lt;br&gt;sådana uppgifter som prövas vara utan betydelse för saken. Den hördes&lt;br&gt;uppfattning om betydelsen av de uppgifter som lämnas eller förtigs&lt;br&gt;påverkar inte relevansbedömningen. Att uppgiften eller förtigandet har&lt;br&gt;en sådan betydelse är alltså en rent objektiv brottsförutsättning som inte&lt;br&gt;behöver vara täckt av uppsåt. För att någon skall undgå straffansvar på&lt;br&gt;denna grund måste krävas att uppgiften objektivt sett var betydelselös för&lt;br&gt;det som förhöret avsåg. Att kommissionen t.ex. genom ett annat förhör&lt;br&gt;kunnat få fram den riktiga uppgiften befriar alltså i sig inte från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om straffansvar föreligger enligt 10 § och den nu nämnda undantags-&lt;br&gt;regeln inte är tillämplig kan den andra undantagsregeln som rör rätten att&lt;br&gt;vägra yttra sig vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket ger i enlighet med det som har sagts i avsnitt 14 rätt till&lt;br&gt;överklagande av vissa beslut enligt 6 och 9 §§. Närmare bestämmelser&lt;br&gt;om ett överklagande finns i 22-25 §§ förvaltningslagen (1986:223). Till&lt;br&gt;de beslut som inte får överklagas hör bl.a. beslut om olika slags&lt;br&gt;vitesförelägganden samt beslut huruvida ett förhör skall vara offentligt&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utesluter inte en klagorätt avseende andra beslut än sådana&lt;br&gt;som kommissionen fattar med stöd av denna lag. Sådana beslut&lt;br&gt;överklagas i enlighet med förvaltningslagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket finns den bestämmelse om vitesutdömande som har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förelås att lagstiftningen skall träda i kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos kommissionen kommer att gälla sekretess för uppgifter om enskildas&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska förhållanden. Med enskild avses även&lt;br&gt;befattningshavare i allmän tjänst. För att en uppgift skall få röjas skall det&lt;br&gt;stå klart att den enskilde eller någon honom närstående inte lider skada&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller men. För uppgifter som förekommer i allmänna handlingar kan Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;sekretessen längst gälla i sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att den för vilken ett biträde förordnats lämnar&lt;br&gt;uppgifter till biträdet, om det behövs for att den förelagde skall kunna ta&lt;br&gt;tillvara sin rätt. Detta följer av 6 § andra stycket första meningen lagen&lt;br&gt;(1999:000) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet. Uppgift&lt;br&gt;för vilken gäller sekretess enligt sekretesslagen (1980:100) far dock inte&lt;br&gt;röjas för enskild i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i lag eller&lt;br&gt;förordning till vilken denna lag hänvisar (1 kap. 2 § sekretesslagen). I&lt;br&gt;andra stycket till 14 kap. 6 § sekretesslagen har därför införts en&lt;br&gt;hänvisning till den nämnda lagen (se avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundlagsstadgade rätten att fritt meddela uppgifter och under-&lt;br&gt;rättelser för publicering (meddelarfriheten) begränsas avseende uppgifter&lt;br&gt;om enskildas personliga förhållanden för vilka gäller sekretess enligt&lt;br&gt;9 kap. 26 § sekretesslagen (se avsnitt 13.5) samt när det gäller uppgifter&lt;br&gt;för vilka gäller tystnadsplikt enligt förordnande med stöd av 7 § lagen&lt;br&gt;(1999:000) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet (se&lt;br&gt;avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till lag om förhör m.m. hos kommissionen för&lt;br&gt;granskning av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller vissa frågor om förfarandet hos kommissionen för&lt;br&gt;granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förhör&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommissionen får hålla förhör med den som antas kunna lämna&lt;br&gt;upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som skall höras får föreläggas vid vite att inställa sig hos&lt;br&gt;kommissionen. I föreläggandet skall anges vad förhöret gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kallas får föreläggas vid vite att före förhöret uppliva sin&lt;br&gt;kunskap om det som förhöret gäller genom att granska för honom eller&lt;br&gt;henne tillgängliga anteckningar eller andra handlingar, om det kan göras&lt;br&gt;utan avsevärd olägenhet för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som hörs har samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som&lt;br&gt;han eller hon skulle ha haft som vittne i en rättegång. Vid förhöret får&lt;br&gt;endast sådana frågor ställas som kunnat ställas vid ett vittnesförhör i&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter som avses i&lt;br&gt;2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse till&lt;br&gt;vilken det hänvisas i dessa paragrafer. Den myndighet i vars verksamhet&lt;br&gt;en sådan uppgift har inhämtats skall då anses ha lämnat sitt tillstånd till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som skall höras vägrar att yttra sig eller att besvara en fråga&lt;br&gt;och inte har något giltigt skäl för detta, får kommissionen förelägga&lt;br&gt;honom eller henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptecknas förhöret, har den hörde rätt att få en kopia av uppteck-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skyldighet att visa upp handlingar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop 1998/99:140&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som innehar en skriftlig handling som kan antas ha betydelse för&lt;br&gt;kommissionens arbete, får föreläggas vid vite att visa upp denna&lt;br&gt;handling. Ingen behöver dock visa upp en sådan handling som han eller&lt;br&gt;hon inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet skall på motsvarande sätt som anges i 4 § andra stycket&lt;br&gt;anses ha lämnat sitt tillstånd till att handlingen visas upp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Biträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som föreläggs att inställa sig till förhör eller att visa upp en&lt;br&gt;skriftlig handling enligt denna lag har rätt att på begäran få ett juridiskt&lt;br&gt;biträde förordnat för sig av kommissionen. Kommissionen skall upplysa&lt;br&gt;den förelagde om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att den för vilken ett biträde förordnats lämnar&lt;br&gt;uppgifter till biträdet, om det behövs för att den förelagde skall kunna ta&lt;br&gt;till vara sin rätt. Biträdet har samma tystnadsplikt som sin huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den för vilken ett biträde har förordnats hörs av kommissionen, har&lt;br&gt;även biträdet rätt att ställa frågor till honom eller henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande av ett visst biträde kan återkallas, om han eller hon&lt;br&gt;visar sig vara olämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tystnadsplikt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 § Om förhör har hållits inom stängda dörrar och om det har kommit&lt;br&gt;fram någon uppgift som det gäller sekretess för hos kommissionen enligt&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100), får kommissionen besluta att uppgiften inte&lt;br&gt;får röjas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 § En myndighet skall på begäran lämna de uppgifter till kommissionen&lt;br&gt;som kan antas ha betydelse för kommissionens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ersättning till biträde m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som har hörts har rätt till ersättning av allmänna medel för resa,&lt;br&gt;uppehälle och tidsspillan. Den som efter föreläggande har visat upp en&lt;br&gt;skriftlig handling har rätt till ersättning av allmänna medel för kostnader&lt;br&gt;och besvär. Ett biträde som förordnats av kommissionen har rätt till&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om ersättning meddelas av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Straffbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som vid ett förhör lämnar en osann uppgift eller förtiger&lt;br&gt;sanningen döms till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gärningen begåtts av grov oaktsamhet, är straffet böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om utsagan enligt 10 § prövas vara utan betydelse för det som&lt;br&gt;förhöret avsåg eller om den hörde hade rätt att vägra yttra sig och&lt;br&gt;omständigheterna innebär en skälig ursäkt för den hörde, skall han eller&lt;br&gt;hon inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Överklagande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 § Frågor om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i fråga om ersättning enligt 9 § får överklagas till Länsrätten&lt;br&gt;i Stockholms län. I övrigt får ett beslut av kommissionen enligt denna lag&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1999.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1998/99:140&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)&lt;sup&gt;5&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 26 §, av följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26$&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos kommis-&lt;br&gt;sionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas för-&lt;br&gt;fattningsskyddande verksamhet i&lt;br&gt;dess verksamhet för sådan gransk-&lt;br&gt;ning, för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, om det inte står klart&lt;br&gt;att uppgiften kan röjas utan att&lt;br&gt;den enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider skada eller men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling gäller sekretessen i högst&lt;br&gt;sjuttio år.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1998/99:38.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför Prop 1998/99:140&lt;br&gt;sig till ärende om annat än Bilaga 1&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 c § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 26 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 c § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. förordnande med stöd av 7 §&lt;br&gt;lagen (1999:000) om forhör m.m.&lt;br&gt;hos kommissionen för granskning&lt;br&gt;av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian om förhör m.m. hos kommissionen för&lt;br&gt;granskning av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt,&lt;br&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten&lt;br&gt;i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslem, Riks-&lt;br&gt;åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Datainspektionen,&lt;br&gt;Försvarsmakten, Försvarets underrättelsenämnd, Registernämnden,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Lunds universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund, Svenska tidnings-&lt;br&gt;utgivarföreningen, Svenska journalistförbundet, Humanistisk-samhälls-&lt;br&gt;vetenskapliga forskningsrådet och Riksarkivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till lag om förhör m.m. kommissionen hos för&lt;br&gt;granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författ-&lt;br&gt;ningsskyddande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller vissa frågor om förfarandet m.m. hos kommissionen&lt;br&gt;för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förhör&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 § Kommissionen far hålla förhör under straffansvar med den som antas&lt;br&gt;kunna lämna upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som skall höras får föreläggas vid vite att inställa sig hos&lt;br&gt;kommissionen för förhör. I föreläggandet skall anges vad förhöret gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kallas får föreläggas vid vite att före förhöret uppliva sin&lt;br&gt;kunskap om det som förhöret gäller genom att granska för honom eller&lt;br&gt;henne tillgängliga anteckningar eller andra handlingar, om det kan göras&lt;br&gt;utan avsevärd olägenhet för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som hörs har samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som&lt;br&gt;han eller hon skulle ha haft som vittne i en rättegång. Vid förhöret får&lt;br&gt;endast sådana frågor ställas som kunnat ställas vid ett vittnesförhör i&lt;br&gt;domstol. Kommissionen skall före förhöret upplysa om sanningsplikten&lt;br&gt;och om att förhöret sker under straffansvar samt, när det finns skäl för&lt;br&gt;det, om rätten att vägra yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter som avses i&lt;br&gt;2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse till&lt;br&gt;vilken det hänvisas i dessa paragrafer. Den myndighet i vars verksamhet&lt;br&gt;en sådan uppgift har inhämtats skall då anses ha lämnat sitt tillstånd till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som skall höras vägrar att yttra sig eller att besvara en fråga&lt;br&gt;och inte har något giltigt skäl för detta, får kommissionen förelägga&lt;br&gt;honom eller henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhör skall dokumenteras. Den hörde har rätt att hos kommissio-&lt;br&gt;nen ta del av det dokumenterade förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skyldighet att visa upp handlingar och föremål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 § En enskild som innehar en skriftlig handling eller ett föremål som&lt;br&gt;kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet, får föreläggas vid&lt;br&gt;vite att visa upp handlingen eller föremålet. Ingen behöver dock visa upp&lt;br&gt;en sådan handling eller ett sådant föremål som han eller hon inte skulle&lt;br&gt;ha behövt visa upp i en rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet skall på motsvarande sätt som anges i 4 § andra stycket&lt;br&gt;anses ha lämnat sitt tillstånd till att handlingen eller föremålet visas upp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Biträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som föreläggs att inställa sig till förhör eller att visa upp en&lt;br&gt;skriftlig handling eller ett föremål enligt denna lag har rätt att på begäran&lt;br&gt;få ett lämpligt juridiskt biträde förordnat för sig av kommissionen.&lt;br&gt;Kommissionen skall upplysa den förelagde om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att den för vilken ett biträde förordnats lämnar&lt;br&gt;uppgifter till biträdet, om det behövs för att den förelagde skall kunna ta&lt;br&gt;till vara sin rätt. Biträdet får inte obehörigen röja en sådan uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den för vilken ett biträde har förordnats hörs av kommissionen, har&lt;br&gt;även biträdet rätt att ställa frågor till honom eller henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande av ett visst biträde kan återkallas, om han eller hon&lt;br&gt;visar sig vara olämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tystnadsplikt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det vid förhör har kommit fram någon uppgift som det gäller&lt;br&gt;sekretess för hos kommissionen enligt sekretesslagen (1980:100), får&lt;br&gt;kommissionen besluta att uppgiften inte får röjas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 § En myndighet skall på begäran lämna de uppgifter till kommissionen&lt;br&gt;som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet. En&lt;br&gt;myndighet får dock inte lämna en sådan uppgift som en enskild inte haft&lt;br&gt;rätt att lämna till kommissionen. En myndighet får inte heller utan&lt;br&gt;synnerliga skäl lämna en uppgift genom vilken en yrkeshemlighet skulle&lt;br&gt;uppenbaras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ersättning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som har hörts har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för&lt;br&gt;resa, uppehälle och tidsspillan. Den som efter föreläggande har visat upp&lt;br&gt;en skriftlig handling eller ett föremål har rätt till skälig ersättning av&lt;br&gt;allmänna medel för kostnader och besvär. Ett biträde som förordnats av&lt;br&gt;kommissionen har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete,&lt;br&gt;tidsspillan och utlägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om ersättning meddelas av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen får besluta om ersättning även i andra fall än som avses&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Straffbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som hörs vid ett förhör inför kommissionen och som därvid&lt;br&gt;lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen döms till fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gärningen begåtts av grov oaktsamhet, är straffet böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om utsagan enligt 10 § prövas vara utan betydelse för det som&lt;br&gt;förhöret avsåg eller om den hörde hade rätt att vägra yttra sig och&lt;br&gt;omständigheterna innebär en skälig ursäkt för den hörde, skall han eller&lt;br&gt;hon inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Överklagande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 § Ett beslut i fråga om förordnande enligt 6 § eller om återkallelse av&lt;br&gt;ett sådant förordnande får överklagas till Länsrätten i Stockholms län.&lt;br&gt;Detsamma gäller ett beslut om ersättning enligt 9 §. Prövningstillstånd&lt;br&gt;krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt får ett beslut av kommissionen enligt denna lag inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)&lt;sup&gt;7&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 14 kap. 6 § och 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 26 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;W&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos kommis-&lt;br&gt;sionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas för-&lt;br&gt;fattningsskyddande verksamhet i&lt;br&gt;dess verksamhet för sådan gransk-&lt;br&gt;ning, för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, om det inte står klart&lt;br&gt;att uppgiften kan röjas utan att&lt;br&gt;den enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider skada eller men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling gäller sekretessen i högst&lt;br&gt;sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar inte att den som är misstänkt för brott eller mot&lt;br&gt;vilken rättegång eller annat jämförbart rättsligt förfarande har inletts&lt;br&gt;lämnar uppgift till sitt ombud eller biträde i saken eller till annan enskild,&lt;br&gt;om det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utlämnande av uppgift till&lt;br&gt;biträde i visst fall gäller vad som är&lt;br&gt;föreskrivet i 6 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1999:000) om förhör m.m. hos&lt;br&gt;kommissionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas för-&lt;br&gt;fattningsskyddande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 kap.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 c § socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt&lt;br&gt;7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM03140/prop_199899__140-1.png" style="width:48pt;height:13pt;"/&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1998/99:38.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. 71 c § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;. förordnande med stöd av 7 §&lt;br&gt;lagen (1999:000) om förhör m.m.&lt;br&gt;hos kommissionen för granskning&lt;br&gt;av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare punkten 12 upphävd genom 1998:624 (jfr 1999:77).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-05-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud&lt;br&gt;Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 6 maj 1999 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de&lt;br&gt;svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johan Kvart&lt;br&gt;och hovrättsassessorn Jonas Stertman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av&lt;br&gt;de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av de frågor Lagrådets granskning skall avse är det i förevarande fall&lt;br&gt;främst hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och Europakonven-&lt;br&gt;tionen och hur det förhåller sig till rättssäkerhetens krav som är av&lt;br&gt;intresse. Kommissionen är inte att betrakta som en domstol och har inte&lt;br&gt;att pröva civila rättigheter eller skyldigheter. I uppdraget kan inte heller&lt;br&gt;sägas ligga att pröva anklagelser mot någon för brott. Närmast kommer&lt;br&gt;förslaget Europakonventionen när det gäller rätten att inte belasta sig&lt;br&gt;själv (se Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 1997 s.&lt;br&gt;188 f). Det finns inte några generella hinder att lägga kommissionens&lt;br&gt;material till grund för förundersökning. Det kan också tänkas bli använt&lt;br&gt;som bevisning i brottmål. Den som hörs är emellertid genom lagen&lt;br&gt;tillförsäkrad rätten att vägra yttra sig om något som skulle avslöja att han&lt;br&gt;gjort sig skyldig till brott. Något hinder för den föreslagna lagstiftningen&lt;br&gt;från grundlagssynpunkt eller med hänsyn till Europakonventionen kan&lt;br&gt;Lagrådet inte finna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om några grundläggande principiella invändningar sålunda inte kan&lt;br&gt;riktas mot förslaget är det likväl en främmande fågel i den svenska&lt;br&gt;rättsmiljön. Att på föreslaget sätt låta en undersökningskommission höra&lt;br&gt;personer under straffansvar far betraktas som något av ett experiment.&lt;br&gt;Trots vad som sägs därom kan det dock inte uteslutas att förslaget vinner&lt;br&gt;efterföljd i andra sammanhang. Det är viktigt att lagen utformas på ett&lt;br&gt;sätt som så gott sig göra låter utesluter risker från rättssäkerhetssynpunkt.&lt;br&gt;Det skulle vara olyckligt om kommissionens arbete skulle efteråt&lt;br&gt;föranleda förundersökningar eller brottmål där en väsentlig fråga blir om&lt;br&gt;saken hanterats av kommissionen på ett korrekt sätt. Även om Lagrådet&lt;br&gt;inte heller i nu angivna hänseenden ser något avgörande hinder för&lt;br&gt;genomförande av förslaget, anser Lagrådet att rättssäkerhetsgarantiema&lt;br&gt;bör stärkas på ett par punkter. Lagrådet återkommer till detta under de&lt;br&gt;enskilda paragraferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda tekniken att låta lagens bestämmelser repliera på Prop 1998/99:140&lt;br&gt;rättegångsbalken utan att direkt hänvisa till denna har lett till vissa Bilaga 4&lt;br&gt;bestämmelser som är svårförståeliga. Delvis är det fråga om rena&lt;br&gt;fiktioner; sådana bör naturligtvis såvitt möjligt undvikas i lagtext.&lt;br&gt;Lagrådet tänker här på 4 § andra stycket andra meningen, 5 § andra&lt;br&gt;stycket och 8 § andra meningen. Lagrådet kan dock inte se att den valda&lt;br&gt;tekniken leder fel. En lagtext som är både fullständig och mer&lt;br&gt;lättförståelig skulle bli omfattande och bryta av mot lagens utformning i&lt;br&gt;övrigt. Lagrådet anser därför att tekniken får godtas. Det är dock&lt;br&gt;önskvärt att sambandet mellan de angivna bestämmelserna och reglerna i&lt;br&gt;rättegångsbalken förklaras närmare i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett förhör med kommissionen kommer att uppstå en rad olika&lt;br&gt;frågor som måste kunna lösas snabbt. En del framgår av den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten, såsom frågan om parts rätt att vägra yttra sig och om sekretess&lt;br&gt;i olika hänseenden. Den rent formella hanteringen av sådana frågor&lt;br&gt;förutsätter dock en betydande förtrogenhet med främst rättegångsbalken.&lt;br&gt;Andra frågor kan vara betydligt mer subtila. Lagrådet tänker här särskilt&lt;br&gt;på att förhöret måste begränsas till vad det egentligen avser. Eftersom&lt;br&gt;straffansvar inträder om den hörde förtiger något som faller inom ramen&lt;br&gt;för förhöret krävs det att han har en klar uppfattning om vad förhöret&lt;br&gt;avser. Men det är också av vikt att kommissionens ledamöter och kanske&lt;br&gt;inte minst de hördas biträden håller sig inom denna ram och att det finns&lt;br&gt;någon som kan avbryta frågor utanför ramen. Också detta förutsätter&lt;br&gt;avsevärd erfarenhet av vittnesförhör vid domstol. Kommissionen må väl&lt;br&gt;reglera vem som skall ställa frågor efter eget gottfinnande och någon&lt;br&gt;särskild förhörsledare behöver inte finnas. Men när det gäller förhör&lt;br&gt;under straffansvar bör någon ha ansvaret för ledningen av förhöret och av&lt;br&gt;vad Lagrådet förut anfört framgår att denne bör vara domare. Lagrådet&lt;br&gt;förordar därför att till 2 § fogas ett andra stycke av följande lydelse:&lt;br&gt;”Förhöret skall hållas under ledning av någon som är eller har varit&lt;br&gt;ordinarie domare.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;br&gt;För straffansvaret har det, som antytts i det föregående, avgörande&lt;br&gt;betydelse att den hörde har klart för sig vad förhöret avser. Frågan har&lt;br&gt;också betydelse för biträdets frågerätt. Därför bör kommissionen i&lt;br&gt;samband med förhöret precisera vad förhöret avser. Kommissionens&lt;br&gt;uppgift bör även i det hänseendet framgå av lagtexten. Lagrådet förordar&lt;br&gt;därför att första stycket tredje meningen i paragrafen inledningsvis ges&lt;br&gt;följande lydelse: ”Kommissionen skall före förhöret erinra om vad&lt;br&gt;förhöret avser och upplysa — ”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 § behandlas skyldigheten att ”visa upp” handlingar och föremål. I&lt;br&gt;38 kap. 2 § rättegångsbalken används i motsvarande sammanhang ordet&lt;br&gt;”förete”. I motsats till ordet ”förete” uttrycker emellertid orden ”visa&lt;br&gt;upp” inte exakt vad som åsyftas i bestämmelsen; det saknas ett moment,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämligen att handlingen eller föremålet också skall lämnas fram för&lt;br&gt;granskning. Lagrådet noterar att regeringen i propositionen till ny&lt;br&gt;körkortslag m.m. av denna anledning såg sig föranlåten att byta ut ”visas&lt;br&gt;upp” i 8 § körkortsförordningen (1977:722) till ”överlämnas för kontroll”&lt;br&gt;i 3 kap. 15 § körkortslagen (1998:488), se prop. 1997/98:124 s. 81.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår därför att ”visa upp” i text och rubrik till 5 § ersätts&lt;br&gt;med ett adekvatare uttryck, såsom visa fram, lägga fram eller, helst,&lt;br&gt;förete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande ändringar erfordras i 6 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet erinrar om att bestämmelserna om anstiftan och medhjälp blir&lt;br&gt;tillämpliga vid brott mot sanningsplikten i enlighet med vad som allmänt&lt;br&gt;gäller om medverkansansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, ordförande, Freivalds, Schori,&lt;br&gt;Winberg, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,&lt;br&gt;Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:140 Förhör m.m. hos&lt;br&gt;kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas&lt;br&gt;författningsskyddande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:KU4</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-06-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-06-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-06-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-08-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:45:08</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM03140</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:41</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:45:08</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:KU4</uppgift>
<ref_dok_id>GN01KU4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Bildt  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Bildt  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Helena Bargholtz  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Helena Bargholtz  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mats Einarsson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mats Einarsson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Lager  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Lager  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Åsa Torstensson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:140&lt;br/&gt;
Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska  säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02K30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Åsa Torstensson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>