<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2235715</hangar_id>
 <dok_id>GM03133</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>133</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:133</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>133</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-05-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:11</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Särskild företrädare för barn</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM03133/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM03133</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM03133</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1998/99:133&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Särskild företrädare för barn&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM03133/prop_199899__133-1.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 maj 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en lag om särskild företrädare för barn införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med lagen är att stärka möjligheterna att ta till vara barnets rätt&lt;br&gt;när en vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står i ett nära&lt;br&gt;förhållande till misstänks för brott mot barnet. Lagen syftar till att&lt;br&gt;förbättra förutsättningarna för att utreda sådana brottsmisstankar. Den&lt;br&gt;syftar därmed också till att förebygga att övergrepp mot barnet fortsätter.&lt;br&gt;Förslaget innebär att en särskild företrädare under vissa förutsättningar&lt;br&gt;skall förordnas för barnet i dessa fall. Den särskilda företrädaren skall, i&lt;br&gt;stället för barnets vårdnadshavare, som ställföreträdare ta till vara barnets&lt;br&gt;rätt under förundersökningen och i rättegång. Om barnet har två&lt;br&gt;vårdnadshavare som inte är gifta eller bor tillsammans under äkten-&lt;br&gt;skapsliknande förhållanden skall det vara möjligt att i stället förordna att&lt;br&gt;en av dem ensam företräder barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till särskild företrädare skall förordnas en advokat, en biträdande jurist&lt;br&gt;på en advokatbyrå eller någon annan. Endast den som uppfyller särskilda&lt;br&gt;krav på lämplighet får förordnas. En ansökan om förordnande skall göras&lt;br&gt;av åklagaren hos tingsrätten. Domstolen skall kunna förordna interi-&lt;br&gt;mistiskt utan vårdnadshavamas vetskap, om det kan antas vara&lt;br&gt;nödvändigt för att barnets rätt skall kunna tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om särskild företrädare för barn.................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).....7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet&amp;nbsp;och dess beredning..............................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Att ta till vara barnets rätt - gällande ordning...................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjerättsliga regler om ställföreträdare för barn............8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De straffprocessuella reglerna............................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Målsägandebiträde............................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den socialrättsliga lagstiftningen.....................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärenden hos JO.................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet&amp;nbsp;av förändringar..................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskild&amp;nbsp;företrädare för barn...........................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En särskild företrädare för barn........................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särlevande vårdnadshavare...............................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningarna för en särskild företrädare för barn......23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den särskilda företrädarens uppgifter...............................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vem skall utses till särskild företrädare för barn?............33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förfarandefrågor...............................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sekretess...........................................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om särskild företrädare för barn............40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorians lagförslag......................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Särskilt målsägandebiträde för barn&lt;br&gt;(Ju 94/3147 och Ju 98/588)...................................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1999...........60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om särskild företrädare för barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om särskild företrädare för barn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;När en särskild företrädare skall utses&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § När det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda&lt;br&gt;fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år, skall en särskild&lt;br&gt;företrädare förordnas för barnet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande&lt;br&gt;till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild företrädare skall inte förordnas om det med hänsyn till&lt;br&gt;barnet är obehövligt eller annars särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om barnet har två vårdnadshavare som inte är gifta eller bor till-&lt;br&gt;sammans under äktenskapsliknande förhållanden och sådana omständig-&lt;br&gt;heter som anges i 1 § 1 eller 2 finns endast i fråga om en av dem, skall&lt;br&gt;den andra vårdnadshavaren förordnas att ensam ta till vara barnets rätt&lt;br&gt;under förundersökningen och i efterföljande rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med hänsyn till vårdnadshavamas förhållande till varandra&lt;br&gt;eller till någon annan särskild omständighet får antas vara till barnets&lt;br&gt;bästa skall dock en särskild företrädare utses.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den särskilda företrädarens uppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En särskild företrädare skall, i stället för barnets vårdnadshavare,&lt;br&gt;som ställföreträdare ta till vara barnets rätt under förundersökningen och&lt;br&gt;i efterföljande rättegång. Företrädaren far dock inte väcka åtal och får&lt;br&gt;inte heller väcka någon skadeståndstalan utan att ett allmänt åtal har&lt;br&gt;väckts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som i 23 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken sägs om måls-&lt;br&gt;ägandebiträdes närvaro vid förhör skall tillämpas på den särskilda före-&lt;br&gt;trädaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan om förordnande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En ansökan om förordnande enligt 1 eller 2 § görs av åklagaren hos&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vem som får utses till särskild företrädare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Till särskild företrädare far en advokat, en biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå eller någon annan förordnas. Endast den får förordnas som&lt;br&gt;på grund av sina kunskaper och erfarenheter samt personliga egenskaper&lt;br&gt;är särskilt lämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Interimistiskt beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det kan antas vara nödvändigt för att barnets rätt skall kunna tas&lt;br&gt;till vara får domstolen, utan att höra barnets vårdnadshavare, besluta om&lt;br&gt;förordnande enligt 1 eller 2 § för tiden innan ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Åklagaren skall underrätta barnets vårdnadshavare om de utred-&lt;br&gt;ningsåtgärder som vidtas i fråga om barnet sedan ett interimistiskt beslut&lt;br&gt;har meddelats. Underrättelsen skall göras så snart det är möjligt utan men&lt;br&gt;för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Byte och entledigande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § I fråga om byte av den särskilda företrädaren tillämpas 26 § andra&lt;br&gt;stycket rättshjälpslagen (1996:1619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om det inte längre behövs någon särskild företrädare skall före-&lt;br&gt;trädaren entledigas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om förutsättningar för ett förordnande för en vårdnadshavare enligt&lt;br&gt;2 § inte längre finns eller förordnandet inte längre behövs skall det&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättningsfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § En särskild företrädare har rätt till ersättning i enlighet med det som&lt;br&gt;enligt 27 § rättshjälpslagen (1996:1619) gäller för ett rättshjälpsbiträde. I&lt;br&gt;fråga om ersättningen tillämpas även 29, 43 och 47 §§ rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § När en särskild företrädare har förordnats tillämpas i övrigt det som&lt;br&gt;sägs om målsägandebiträde i fråga om ersättning och återbetalnings-&lt;br&gt;skyldighet för kostnader i 6 § första stycket, 7 § och 8 § första meningen&lt;br&gt;lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Det som där sägs om måls-&lt;br&gt;ägandebiträde skall avse den särskilda företrädaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skyldighet för någon annan än barnet att i tvistemål ersätta&lt;br&gt;staten dess kostnader för den särskilda företrädaren tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna i rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förfarandefrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Ärenden enligt denna lag handläggs enligt lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I ett ärende om förordnande enligt 1 eller 2 § är barnets vårdnads-&lt;br&gt;havare åklagarens motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Ansökan om byte eller entledigande av en särskild företrädare får&lt;br&gt;göras av barnets vårdnadshavare, den särskilda företrädaren eller av&lt;br&gt;åklagaren. En särskild företrädare far inte entledigas utan att han eller&lt;br&gt;hon har haft tillfälle att yttra sig i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan enligt 10 § om att återkalla ett förordnande far göras av&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare eller av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får också självmant ta upp frågor om byte och entledigande&lt;br&gt;av företrädare samt återkallelse av förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Beslut om förordnande enligt 1 och 2 §§, interimistiska beslut&lt;br&gt;enligt 6 § samt beslut om byte eller entledigande av särskild företrädare&lt;br&gt;eller återkallelse av förordnande enligt 2 § enligt 8, 9 och 10 §§ gäller&lt;br&gt;omedelbart, om inte annat bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100)' skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9&lt;br&gt;1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos domstol i&lt;br&gt;äktenskapsmål samt mål och&lt;br&gt;ärenden enligt föräldrabalken, lik-&lt;br&gt;som i mål enligt lagen (1989:14)&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet&lt;br&gt;av utländska vårdnadsavgöranden&lt;br&gt;m.m. och om överflyttning av&lt;br&gt;barn, för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden, om part begär det&lt;br&gt;och det kan antas att den enskilde&lt;br&gt;eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften&lt;br&gt;röjs. I ärenden om adoption enligt&lt;br&gt;4 kap. föräldrabalken, anordnande&lt;br&gt;av godmanskap enligt 11 kap. 4 §&lt;br&gt;föräldrabalken eller förvaltarskap&lt;br&gt;behövs dock inte begäran av part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos domstol i&lt;br&gt;äktenskapsmål samt mål och&lt;br&gt;ärenden enligt föräldrabalken, lik-&lt;br&gt;som i ärenden om särskild före-&lt;br&gt;trädare för barn och mål enligt&lt;br&gt;lagen (1989:14) om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av utländska&lt;br&gt;vårdnadsavgöranden m.m. och om&lt;br&gt;överflyttning av barn, för uppgift&lt;br&gt;om enskilds personliga eller&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden, om part&lt;br&gt;begär det och det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider skada eller men&lt;br&gt;om uppgiften röjs. I ärenden om&lt;br&gt;särskild företrädare för barn,&lt;br&gt;adoption enligt 4 kap. föräldra-&lt;br&gt;balken, anordnande av godman-&lt;br&gt;skap enligt 11 kap. 4 § föräldra-&lt;br&gt;balken eller förvaltarskap behövs&lt;br&gt;dock inte begäran av part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ing gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:194.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;När en underårigs vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står&lt;br&gt;i ett nära förhållande till misstänks för ett brott mot den underårige finns&lt;br&gt;särskilda svårigheter att ta till vara barnets rätt. Det gäller dels i fråga om&lt;br&gt;att utreda brottet, dels när det gäller att i övrigt ta till vara barnets&lt;br&gt;intressen under förundersökningen och i rättegången. Det saknas i dessa&lt;br&gt;fall ofta någon som kan ta till vara barnets rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria med förslag&lt;br&gt;till lagstiftning med syftet att stärka barnets rätt i dessa fall. Prome-&lt;br&gt;morians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats.&lt;br&gt;En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 94/3147 och 98/588).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 29 april 1999 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga&lt;br&gt;4. Lagrådet har föreslagit vissa justeringar och tillägg. Regeringen har i&lt;br&gt;huvudsak följt förslagen. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter i&lt;br&gt;avsnitt 6.2 och 6.5 samt i författningskommentaren. Även vissa redak-&lt;br&gt;tionella ändringar har gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Att ta till vara barnets rätt - gällande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Familjerättsliga regler om ställföreträdare för barn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande bestämmelserna om ställföreträdarskap för barn finns&lt;br&gt;i föräldrabalken (FB). Där skiljs mellan vårdnad och förmynderskap.&lt;br&gt;Barn står enligt huvudregeln under vårdnad av båda föräldrarna eller en&lt;br&gt;av dem (6 kap. 2 § första stycket FB). Föräldrarna eller den förälder som&lt;br&gt;är barnets vårdnadshavare är normalt också förmyndare för barnet&lt;br&gt;(10 kap. 2 § FB). Vårdnaden kan i vissa fall anförtros åt en eller två&lt;br&gt;särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap. 7-9 §§ FB) som då också blir&lt;br&gt;förmyndare för barnet. Om särskilda skäl talar för det, skall dock någon&lt;br&gt;annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren förordnas till&lt;br&gt;förmyndare (10 kap. 3 § FB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har vårdnaden om ett barn har ansvar för barnets personliga&lt;br&gt;förhållanden och skall bland annat se till att barnets behov av omvårdnad&lt;br&gt;och trygghet samt skydd mot kroppslig bestraffning och annan kränkande&lt;br&gt;behandling tillgodoses (6 kap. 1 och 2 §§ FB). Vårdnadshavaren har rätt&lt;br&gt;och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga&lt;br&gt;angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande&lt;br&gt;ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och&lt;br&gt;önskemål (6 kap. 11 § FB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnet står under vårdnad av två vårdnadshavare, utövar de sina&lt;br&gt;skyldigheter och rättigheter gentemot barnet tillsammans (6 kap. 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket FB). Är en av vårdnadshavama förhindrad att ta del i&lt;br&gt;sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan skjutas&lt;br&gt;upp, bestämmer den andre ensam. En vårdnadshavare far dock inte&lt;br&gt;ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte&lt;br&gt;barnets bästa uppenbarligen kräver det (6 kap. 13 § andra stycket FB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med stigande ålder och mognad far barnet i växande omfattning&lt;br&gt;självt handla i vissa frågor av personlig art (se Walin, Gösta, Föräldra-&lt;br&gt;balken och internationell föräldrarätt, 5:e uppl., 1996, s. 207 och&lt;br&gt;Rynning, Elisabeth, Samtycke till medicinsk vård och behandling 1994,&lt;br&gt;s. 286). Det är inte möjligt att närmare ange hur gammalt ett barn bör&lt;br&gt;vara för att kunna handla självt. En bedömning av barnets mognad far&lt;br&gt;göras i varje enskilt fall (jfrprop. 1994/95:224, s. 35 och 53).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmyndaren skall förvalta barnets tillgångar och företräda det i&lt;br&gt;angelägenheter som rör tillgångarna (12 kap. 1 § första stycket FB).&lt;br&gt;Förmyndaren företräder i övrigt barnet när detta inte enligt lag skall&lt;br&gt;göras av någon annan (12 kap. 1 § tredje stycket FB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 kap. FB finns bestämmelser om förordnande av god man för&lt;br&gt;barnet när barnet inte kan företrädas av förmyndaren eller barnets&lt;br&gt;intresse strider mot vårdnadshavarens eller förmyndarens eller en sådan&lt;br&gt;ställföreträdares makes eller sambos intressen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 De straffprocessuella regierna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förhör under förundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om förundersökning är generellt hållna och gör inte någon&lt;br&gt;egentlig skillnad mellan barn och vuxna. Under förundersökningen kan&lt;br&gt;enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken (RB) förhör hållas med var och en&lt;br&gt;som kan antas lämna uppgifter av betydelse för utredningen. Normalt&lt;br&gt;kallas den som skall höras till förhöret. För att förhör skall kunna hållas&lt;br&gt;med en underårig målsägande som företräds av en vårdnadshavare krävs&lt;br&gt;att vårdnadshavaren medverkar till att förhöret kommer till stånd. Barnet&lt;br&gt;kan då kallas till förhöret genom vårdnadshavaren. Det är i dessa&lt;br&gt;situationer vårdnadshavaren som tar ställning till om kallelsen skall&lt;br&gt;hörsammas eller inte. Om barnet har två vårdnadshavare torde bestäm-&lt;br&gt;melserna i 6 kap. 13 § föräldrabalken (FB), som innebär att två vårdnads-&lt;br&gt;havare med vissa undantag tillsammans företräder barnet, väsentligen&lt;br&gt;begränsa möjligheterna att fa till stånd förhör genom medverkan av&lt;br&gt;endast någon av dem. Gällande rätt far i vart fall anses rymma betydande&lt;br&gt;oklarheter om vad som gäller när det mellan barnet och en av vårdnads-&lt;br&gt;havama finns motstridiga intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kallelse genom vårdnadshavaren eller vårdnadshavama inte&lt;br&gt;hörsammas eller av utredningsskäl bör undvikas uppkommer frågan om&lt;br&gt;förutsättningar för hämtning till förhör. Utrymmet för att genom tvångs-&lt;br&gt;åtgärder inställa den som är under 15 år till förhör är begränsat. Detta&lt;br&gt;gäller i särskilt hög grad den som är målsägande. Enligt 23 kap. 7 § RB&lt;br&gt;och 6 § andra stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) får en&lt;br&gt;målsägande hämtas till förhör endast om det finns skäl av särskild vikt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för detta. Sådana skäl kan vara att förhöret inte eller endast med avsevärd&lt;br&gt;svårighet kan hållas på den plats där målsäganden befinner sig eller att&lt;br&gt;med hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt&lt;br&gt;särskild skyndsamhet är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om hämtning till förhör tillämpas även på den som är under&lt;br&gt;15 år, om denne är misstänkt för brott (se 32 § lagen [1964:167] med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare). Av uttalanden i det&lt;br&gt;lagstiftningsärendet (prop. 1983/84:187, s. 21 f.) framgår att avsikten&lt;br&gt;torde ha varit att i bestämmelsen i 23 kap. 7 § RB reglera även hämtning&lt;br&gt;av vittnen och andra. Stor restriktivitet skulle dock iakttas när det gäller&lt;br&gt;hämtning av barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna reglering innebär att det formellt kan vara möjligt att genom&lt;br&gt;hämtning få till stånd förhör med barn som är målsägande men att&lt;br&gt;utrymmet för detta måste anses vara mycket begränsat (jfr Diesen,&lt;br&gt;Christian, Sutorius, Helena, Sexuella övergrepp mot barn - Den rättsliga&lt;br&gt;hanteringen, Socialstyrelsen, 1999, s. 29 f.; s. 57).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 23 kap. 10 § fjärde stycket RB bör vårdnadshavaren vara när-&lt;br&gt;varande vid förhör med den som är under 15 år, om det kan ske utan men&lt;br&gt;för utredningen. Vidare finns i 17-19 §§ förundersökningskungörelsen&lt;br&gt;bestämmelser om hur förhör med barn skall genomföras för att vålla&lt;br&gt;minsta möjliga skada på barnet. Där anges bl.a. att förhör bör äga rum&lt;br&gt;endast en gång, om det inte främst med hänsyn till den som förhörs är&lt;br&gt;lämpligare att hålla flera förhör, och att förhör med barn bör hållas av en&lt;br&gt;person med särskild fallenhet för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angivelse av och talan om brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om målsäganden är omyndig och brottet rör hans eller hennes person, är&lt;br&gt;det enligt 20 kap. 14 § RB vårdnadshavaren som kan ange eller föra talan&lt;br&gt;om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkarundersökning är ofta ett led i en förundersökning bl.a. när det&lt;br&gt;gäller sexuella övergrepp, men också när det gäller misshandel. Reglerna&lt;br&gt;om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § RB kan endast tillämpas på den som&lt;br&gt;är misstänkt. En undersökning av målsäganden förutsätter målsägandens&lt;br&gt;samtycke, eftersom det inte finns några regler om tvångsanvändning.&lt;br&gt;Beträffande den som är underårig ankommer det på vårdnadshavaren att&lt;br&gt;ge sitt samtycke. Sådant samtycke krävs inte om barnet med hänsyn till&lt;br&gt;ålder och mognad självt kan ta ställning till läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnet har två vårdnadshavare torde bestämmelserna i 6 kap. 13 §&lt;br&gt;FB, som innebär att två vårdnadshavare med vissa undantag tillsammans&lt;br&gt;företräder barnet, väsentligen begränsa möjligheterna att fa till stånd&lt;br&gt;läkarundersökning genom samtycke från endast någon av dem. Gällande&lt;br&gt;rätt får i vart fall anses rymma betydande oklarheter om vad som gäller&lt;br&gt;när det mellan barnet och en av vårdnadshavama finns motstridiga&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vårdnadshavaren motsätter sig en läkarundersökning har ansetts&lt;br&gt;kunna, tillsammans med vad som i övrigt har framkommit i ärendet,&lt;br&gt;utgöra ett skäl till omhändertagande av barnet enligt lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Däremot far inte ett&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande beslutas enbart för att genomfora en&lt;br&gt;läkarundersökning i brottsutredande syfte (se avsnitt 4.5).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Målsägandebiträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1988:609) om målsägandebiträde tillkom år 1988 for att stärka&lt;br&gt;målsägandens ställning under det rättsliga förfarandet (prop.&lt;br&gt;1987/88:107, bet. 1987/88:JuU33, rskr. 1987/88:318). Ett målsägande-&lt;br&gt;biträde kan enligt 1 § förordnas när förundersökning har inletts. Gäller&lt;br&gt;målet sexualbrott enligt 6 kap. brottsbalken (BrB) skall ett målsägande-&lt;br&gt;biträde förordnas, om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov&lt;br&gt;av sådant biträde. Vidare skall målsägandebiträde förordnas vid brott mot&lt;br&gt;liv och hälsa och mot frihet och frid enligt 3 och 4 kap. BrB, på vilka&lt;br&gt;fängelse kan följa, och vid rånbrott eller försök, förberedelse eller&lt;br&gt;stämpling till sådana brott, om det med hänsyn till målsägandens person-&lt;br&gt;liga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan antas att&lt;br&gt;målsäganden har behov av sådant biträde. Målsägandebiträde skall också&lt;br&gt;förordnas vid annat brott enligt brottsbalken på vilket fängelse kan följa,&lt;br&gt;om det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och övriga&lt;br&gt;omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av&lt;br&gt;sådant biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett målsägandebiträde kan förordnas i högre rätt, om åklagaren eller&lt;br&gt;den tilltalade har överklagat domen i ansvarsdelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett målsägandebiträde får inte förordnas sedan åklagaren har beslutat&lt;br&gt;att allmänt åtal inte skall väckas eller att sådant åtal skall läggas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall enligt 3 § lagen om målsägandebiträde ta till&lt;br&gt;vara målsägandens intressen i målet samt lämna stöd och hjälp till måls-&lt;br&gt;äganden. Om åklagaren inte hjälper målsäganden med att fora talan om&lt;br&gt;enskilt anspråk i anledning av brottet, skall målsägandebiträdet bistå&lt;br&gt;målsäganden med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdets uppgift kvarstår även om talan avskilts för att&lt;br&gt;handläggas som särskilt mål enligt reglerna för tvistemål, såvida inte&lt;br&gt;målet handläggs enligt de särskilda regler som gäller för tvistemål om&lt;br&gt;mindre värden. Vidare kvarstår målsägandebiträdets uppgift om ett mål&lt;br&gt;går vidare till högre rätt genom att åklagaren eller den tilltalade över-&lt;br&gt;klagar tingsrättens dom i skuld- eller påföljdsfrågan. Detta gäller även&lt;br&gt;när tingsrättens dom i ett brottmål överklagas endast i skadeståndsdelen&lt;br&gt;liksom när domen i ett avskilt tvistemål överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde förordnas på begäran av målsäganden eller när det&lt;br&gt;annars finns anledning till det (4 §). Till målsägandebiträde kan förord-&lt;br&gt;nas den som är advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller någon&lt;br&gt;annan som är lämplig för uppdraget. I fråga om byte av målsägande-&lt;br&gt;biträde gäller samma regler som för rättshjälpsbiträde, nämligen att det&lt;br&gt;krävs särskilda skäl eller, om ett byte av biträde redan har gjorts,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synnerliga skäl (se 26 § rättshjälpslagen [1996:1619]). Ett målsägande-&lt;br&gt;biträde skall entledigas, om det är påkallat med hänsyn till förhållandena&lt;br&gt;i målet eller om det annars finns skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet har enligt 3 § lagen om målsägandebiträde rätt till&lt;br&gt;ersättning enligt samma principer som gäller för ett biträde enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen. Om ett målsägandebiträde förordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kostnader för bevisning och utredning med anled-&lt;br&gt;ning av talan om enskilt anspråk i samma utsträckning som om måls-&lt;br&gt;äganden beviljats rättshjälp med anledning av en sådan talan. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i 31 kap. rättegångsbalken (RB) om skyldighet för den tilltalade&lt;br&gt;eller annan att till staten återbetala kostnader för offentlig försvarare&lt;br&gt;gäller även i fråga om kostnader för målsägandebiträde. När ett enskilt&lt;br&gt;anspråk avskilts och handläggs som ett tvistemål eller enbart det enskilda&lt;br&gt;anspråket förts upp i högre instans gäller beträffande kostnader för&lt;br&gt;målsägandebiträde i dessa mål bestämmelserna i 18 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken om ansvar för motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om målsäganden under förundersökningen begär att fa ett måls-&lt;br&gt;ägandebiträde skall undersökningsledaren anmäla detta till rätten. En&lt;br&gt;sådan anmälan skall också göras om det annars finns anledning att&lt;br&gt;förordna ett sådant biträde, 23 kap. 5 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 23 kap. 10 § tredje stycket RB har ett målsägandebiträde rätt att&lt;br&gt;närvara vid förhör med målsäganden under förundersökningen. Av 11 § i&lt;br&gt;samma kapitel framgår att målsägandebiträdet vid förhör med målsägan-&lt;br&gt;den har rätt att i den ordning undersökningsledaren bestämmer ställa&lt;br&gt;frågor till målsäganden. I 20 kap. 15 § tredje stycket RB anges att ett&lt;br&gt;målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat&lt;br&gt;sammanträde i rätten när målsäganden eller målsägandens ställföre-&lt;br&gt;trädare skall höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt utses det ett målsägandebiträde för ett barn som har varit&lt;br&gt;utsatt för brott. Målsägandebiträde kan dock inte överta någon uppgift&lt;br&gt;som enligt lag eller annan författning ankommer på vårdnadshavaren. I&lt;br&gt;förarbetena till lagen (prop. 1987/88:107 s. 24) uttalas beträffande&lt;br&gt;målsägandebiträdets uppgifter att de fall där barn är målsägande intar en&lt;br&gt;särställning och att man här bl.a. får tänka sig att en stor del av informa-&lt;br&gt;tionen i stället lämnas till vårdnadshavaren eller någon annan som&lt;br&gt;företräder barnets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsofferutredningen har i sitt betänkande Brottsoffer - Vad har&lt;br&gt;gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40) föreslagit att rätten till måls-&lt;br&gt;ägandebiträde utvidgas på så sätt att begränsningen till brott enligt&lt;br&gt;brottsbalken tas bort. Vidare har utredningen föreslagit att målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgifter skall utvidgas till att avse även sådant avslutande&lt;br&gt;arbete som att hjälpa målsäganden att fa ut ett av domstolen bestämt&lt;br&gt;skadestånd. Utredningen föreslår även att vissa efterlevande till en person&lt;br&gt;som har dödats genom brott skall fa rätt till målsägandebiträde.&lt;br&gt;Betänkandet har remissbehandlats och förslagen bereds för närvarande&lt;br&gt;inom Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Den socialrättsliga lagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sociala lagstiftningen innehåller åtskilliga regler till skydd for&lt;br&gt;underåriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 71 § första stycket socialtjänstlagen (1980:620) anges att var och en&lt;br&gt;som far kännedom om något som kan innebära att socialnämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla detta till&lt;br&gt;socialnämnden. Enligt andra stycket är myndigheter vars verksamhet&lt;br&gt;berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården och socialtjänsten skyldiga att genast till socialnämnden&lt;br&gt;anmäla om de i sin verksamhet far kännedom om något som kan innebära&lt;br&gt;att socialnämnden behöver ingripa till den underåriges skydd.&lt;br&gt;Anmälningsskyldigheten gäller även anställda hos sådana myndigheter&lt;br&gt;liksom dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild&lt;br&gt;verksamhet som berör barn och ungdom eller annan yrkesmässigt bedri-&lt;br&gt;ven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på social-&lt;br&gt;tjänstens område. Föreskriften i andra stycket är således till skillnad från&lt;br&gt;första stycket obligatorisk. Anmälningsskyldigheten medför att&lt;br&gt;sekretessen mellan olika myndigheter inom socialtjänstområdet bryts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreskrivs inte någon skyldighet i socialtjänstlagen for social-&lt;br&gt;nämnden att polisanmäla ett brott. Det måste dock med utgångspunkt&lt;br&gt;från socialtjänstens skyldighet att värna om barn och ungdom ses som en&lt;br&gt;grundprincip att polisanmälan sker. Barnet har rätt att fa ett brott mot sin&lt;br&gt;person ordentligt utrett och samhället har ett ansvar för att brott mot&lt;br&gt;minderåriga, som inte kan fora sin egen talan, blir utredda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden har enligt 50 § socialtjänstlagen en skyldighet att&lt;br&gt;utreda förhållanden som har kommit till nämndens kännedom och som&lt;br&gt;kan föranleda någon åtgärd från nämnden. Om ett barn har utsatts för ett&lt;br&gt;brott kommer oftast nämndens utredning och förundersökningen rörande&lt;br&gt;brottet att i vissa delar röra samma förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang är vidare lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga (LVU) av stor betydelse. Enligt 2 § och&lt;br&gt;1 § andra stycket LVU kan den som är under 18 år beredas vård bl.a. om&lt;br&gt;det på grund av misshandel eller otillbörligt utnyttjande i hemmet finns&lt;br&gt;en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och det&lt;br&gt;kan antas att behövlig vård inte kan ges med samtycke av vårdnads-&lt;br&gt;havaren eller, om den unge är över 15 år, av honom själv. Exempel på&lt;br&gt;situationer som kan föranleda omhändertagande kan enligt förarbetena&lt;br&gt;vara fysisk och psykisk misshandel samt sexuellt utnyttjande. Beslut om&lt;br&gt;vård fattas av länsrätten. Enligt 6 § LVU kan dock socialnämnden besluta&lt;br&gt;omedelbart om omhändertagande, om det är sannolikt att den unge&lt;br&gt;behöver beredas vård och rättens beslut i frågan inte kan avvaktas. Ett&lt;br&gt;sådant beslut skall sedan underställas länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omhändertagande enligt lagen innebär att socialnämnden, vid sidan&lt;br&gt;av vårdnadshavaren, far ett självständigt ansvar for att sörja för den&lt;br&gt;unges trygghet och omsorg. Socialnämnden anses ha samma befogen-&lt;br&gt;heter och skyldigheter som vårdnadshavaren, i den omfattning det behövs&lt;br&gt;för att genomföra vården (11 § fjärde stycket LVU). Det har satts i fråga&lt;br&gt;om vissa åtgärder under förundersökningen skall ses som ett nödvändigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inslag i vården. Justitieombudsmannen (JO 1994/95 s. 292; beslut den 13&lt;br&gt;oktober 1993) har dock uttalat att en polisutredning ofta är nödvändig för&lt;br&gt;att socialnämnden skall kunna fullgöra sin uppgift att bereda barn skydd&lt;br&gt;och vård när det finns misstankar om övergrepp mot barnet. I sådana fall&lt;br&gt;måste enligt JO inställandet av barnet till polisförhör ingå i de befogen-&lt;br&gt;heter som tillkommer nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden kan med stöd av 32 § LVU besluta om en läkarunder-&lt;br&gt;sökning som ett led i utredningen av den unges behov av vård. En sådan&lt;br&gt;undersökning kan även ta sikte på frågan om den unge har utsatts för&lt;br&gt;t.ex. sexuella övergrepp. Ett barns egen uppfattning i fråga om läkar-&lt;br&gt;undersökning skall beaktas, om barnet har uppnått en sådan ålder och&lt;br&gt;mognad att dess egen vilja bör respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Ärenden hos JO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;JO har i ett ärende som behandlar de rättsliga förutsättningarna för förhör&lt;br&gt;och läkarundersökning av barn (JO 1995/96 s. 89; beslut den 18 augusti&lt;br&gt;1994) anfört att det straffprocessuella regelsystemet endast ger ett&lt;br&gt;begränsat utrymme för att inställa en målsägande som är under 15 år till&lt;br&gt;förhör genom tvångsåtgärder och att det inte innehåller några regler som&lt;br&gt;tillåter tvångsmässig läkarundersökning av en målsägande oavsett ålder.&lt;br&gt;En förutsättning för att man skall kunna genomföra en meningsfull&lt;br&gt;brottsutredning när ett barn har blivit utsatt för brott är således i många&lt;br&gt;fall, på samma sätt som när målsäganden är vuxen, att man kan fa till&lt;br&gt;stånd en frivillig medverkan från målsägandens sida. I de fall barnets&lt;br&gt;eget medgivande är en nödvändig och tillräcklig förutsättning för dess&lt;br&gt;medverkan i en brottsutredning finns enligt JO inte några problem från&lt;br&gt;rättslig synpunkt. Om barnet vill medverka kommer de aktuella&lt;br&gt;utredningsåtgärdema till stånd. I annat fall blir förutsättningarna för&lt;br&gt;lagföring mindre goda och resultatet torde då som regel bli att åklagaren&lt;br&gt;antingen inte inleder förundersökning eller beslutar att lägga ned en&lt;br&gt;inledd förundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De situationer som vållar problem är enligt JO de där målsäganden är&lt;br&gt;ett barn som befinner sig på ett sådant utvecklingsstadium att det enligt&lt;br&gt;föräldrabalkens regler skall företrädas av någon annan - enligt huvud-&lt;br&gt;regeln vårdnadshavaren - samtidigt som denne av utredningsskäl inte bör&lt;br&gt;underrättas om de tilltänkta utredningsåtgärdema. Att förordna en god&lt;br&gt;man för barnet är enligt JO inte någon framkomlig väg, eftersom ett&lt;br&gt;sådant förordnande inte kan komma till stånd utan vårdnadshavarens&lt;br&gt;kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller reglerna om tvångsomhändertagande enligt lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) konstaterade JO att&lt;br&gt;omhändertagande far ske i syfte att skydda barn för risker som antingen&lt;br&gt;har sin grund i missförhållanden i hemmet eller i barnets eget beteende.&lt;br&gt;Ett beslut om omhändertagande innebär bl.a. att socialnämnden, i den&lt;br&gt;mån det behövs för att genomföra vården, bestämmer om barnets&lt;br&gt;personliga förhållanden (11 § fjärde stycket LVU). Det anses att denna&lt;br&gt;regel ger socialnämnden rätt att också inställa ett omhändertaget barn till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhör och läkarundersökning i en brottsutredning. JO anförde dock att Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;man inte alltid kan utgå ifrån att förutsättningar for att omhänderta ett&lt;br&gt;barn enligt LVU föreligger även om det finns en misstanke om sexuella&lt;br&gt;övergrepp. JO pekade därvid på det förhållandet att det for att förunder-&lt;br&gt;sökning skall inledas är tillräckligt med en ganska svag misstanke,&lt;br&gt;medan det däremot for ett omhändertagande enligt LVU krävs att det är&lt;br&gt;sannolikt att den unge behöver beredas vård. JO tilläde också bl.a. att&lt;br&gt;man måste beakta att regleringen i LVU och bestämmelserna om&lt;br&gt;förundersökning har skilda syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO konstaterade sammanfattningsvis att det i vissa fall inte är möjligt&lt;br&gt;att fa till stånd en medverkan från ett barns sida i en utredning avseende&lt;br&gt;ett brott riktat mot barnet självt annat än om det är omhändertaget enligt&lt;br&gt;LVU, men att lagliga förutsättningar for ett omhändertagande i dessa&lt;br&gt;situationer inte alltid är for handen. Det är enligt JO:s mening inte&lt;br&gt;tillfredsställande att möjligheterna att utreda ett kanske mycket allvarligt&lt;br&gt;brott på detta sätt är beroende av tillämpningen av en lagstiftning som har&lt;br&gt;ett helt annat syfte än att tillgodose det allmänna samhälleliga intresset av&lt;br&gt;att brott beivras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO anförde också att det från principiella utgångspunkter kan ifråga-&lt;br&gt;sättas om ett medgivande till polisförhör och läkarundersökning som&lt;br&gt;lämnas av en socialnämnd som har anmält det brott som är föremål for&lt;br&gt;utredning i rättssäkerhetshänseende kan jämställas med ett samtycke som&lt;br&gt;avges av en företrädare för barnet som står fri i förhållande till såväl de&lt;br&gt;berörda myndigheterna som barnets vårdnadshavare och som inte har&lt;br&gt;något annat intresse i saken än att se till att tillbörlig hänsyn tas till&lt;br&gt;barnets personliga integritet i den uppkomna situationen. JO erinrade om&lt;br&gt;att det vid misstanke om t.ex. sexualbrott kan bli fråga om läkarunder-&lt;br&gt;sökningar och andra utredningsåtgärder som också av ett ganska litet&lt;br&gt;barn kan uppfattas som både kränkande och skrämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO kom till slutsatsen att man bör överväga att komplettera lagstift-&lt;br&gt;ningen vad gäller underåriga målsägandes ställning i förundersöknings-&lt;br&gt;förfarandet och att ett sådant arbete bör inriktas på att fa till stånd en&lt;br&gt;särskild lag med syfte bl.a. att stärka rättssäkerhetsskyddet for den under-&lt;br&gt;årige vid sådana förundersökningar där denne och vårdnadshavaren kan&lt;br&gt;antas ha motstridiga intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett annat ärende hos JO (JO 1995/96 s. 387) hade skolpersonal gjort&lt;br&gt;anmälan till socialförvaltningen och polisen om misstankar att en tioårig&lt;br&gt;flicka som var elev vid skolan hade utsatts for sexuella övergrepp i&lt;br&gt;hemmet. Eleven hade sedan mot sin egen och vårdnadshavarens vilja&lt;br&gt;kvarhållits i skolan utan att ett beslut om omhändertagande enligt 6 §&lt;br&gt;LVU hade fattats dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO anförde i sitt beslut i ärendet den 30 september 1994 att det inte&lt;br&gt;fanns någon rättslig grund för kvarhållandet och att detta därför hade&lt;br&gt;varit rättsstridigt. Vidare anförde JO att det förhållandet att skolan&lt;br&gt;medverkat genom att polisen efter föregående överenskommelse hade&lt;br&gt;inställt sig på skolan och hållit förhöret där samt att skolan hade ställt en&lt;br&gt;lokal till förfogande och inställt barnet till förhöret väckte principiella&lt;br&gt;tveksamheter. JO kunde inte finna att förvaltningslagen, polislagen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de specialförfattningar som reglerar skolans verksamhet gav något lagligt Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;stöd för att skolan medverkat i den utsträckning som skett.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Behovet av förändringar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning bör kompletteras till&lt;br&gt;skydd för barns rättigheter vid misstanke om att en närstående begår brott&lt;br&gt;mot barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna delar genomgående bedöm-&lt;br&gt;ningen av behovet av lagstiftning i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Misstankar om brott mot barn är&lt;br&gt;ofta svåra att utreda. Barn har inte samma möjligheter som vuxna att&lt;br&gt;påtala brott och de kan till och med ha svårt att förstå att något som de&lt;br&gt;utsätts för är brottsligt. Detta gäller i särskilt hög grad vid misstankar om&lt;br&gt;sexuella övergrepp och det gäller i än högre grad när misstankarna riktar&lt;br&gt;sig mot föräldrarna eller en av dem eller mot någon annan som står&lt;br&gt;barnet och dess familj nära. I de sistnämnda fallen kan också vissa&lt;br&gt;rättsliga problem uppstå. Det gäller bl.a. frågan om hur en förunder-&lt;br&gt;sökning skall genomföras i förhållande till barnet i de fall det skulle&lt;br&gt;skada utredningen att underrätta vårdnadshavama innan en viss&lt;br&gt;utredningsåtgärd vidtas. Det gäller också frågan om vem som skall&lt;br&gt;inställa barnet till polisförhör och vilka förutsättningar som finns för att&lt;br&gt;genomföra en läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter -&lt;br&gt;barnkonventionen - skall konventionsstatema vidta bl.a. lämpliga&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller&lt;br&gt;psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling,&lt;br&gt;misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan&lt;br&gt;barnet är under föräldrarnas, vårdnadshavares eller annan persons vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En underårigs intressen gentemot en närstående kan behöva tas till&lt;br&gt;vara även under en rättegång, t.ex. på det sättet att någon företräder den&lt;br&gt;underårige såvitt gäller en skadeståndstalan mot vårdnadshavaren. Den&lt;br&gt;nuvarande ordningen kan i praktiken leda till att barnet går miste om ett&lt;br&gt;skadestånd som barnet i och för sig är berättigat till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågeställningarna visar i första hand på ett behov av att vid misstanke&lt;br&gt;om brott mot barn i vissa fall kunna företa vissa inledande utrednings-&lt;br&gt;åtgärder utan vårdnadshavamas vetskap. Om misstankarna inte kan&lt;br&gt;utredas närmare riskerar man att brott mot barn i stor utsträckning förblir&lt;br&gt;outredda och inte lagförda och att pågående övergrepp fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem kan också förekomma i sådana fall där en misstänkt&lt;br&gt;vårdnadshavare formellt medverkar till att olika utredningsåtgärder&lt;br&gt;kommer till stånd. Det kan ju självklart inverka hämmande på ett barn att&lt;br&gt;den - som det senare kan visa sig - som har begått ett övergrepp finns&lt;br&gt;med vid besök m.m. hos polisen, även om han eller hon inte är närva-&lt;br&gt;rande vid själva förhöret eller läkarundersökningen. Också dessa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållanden kan innebära att brott mot barn inte lagfors och att brottslig&lt;br&gt;verksamhet med barn som offer därmed kan fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall där vårdnadshavama har tagit initiativet till polisanmälan finns&lt;br&gt;det normalt inga bekymmer av det slag som nu har berörts. Bestäm-&lt;br&gt;melserna om vårdnadshavares medverkan och inflytande kan i stället&lt;br&gt;tillämpas på vanligt sätt. Om endast en av två vårdnadshavare medverkar&lt;br&gt;torde dock möjligheterna att få till stånd förhör och läkarundersökning&lt;br&gt;vara begränsade. Gällande rätt får i vart fall anses rymma betydande&lt;br&gt;oklarheter om vad som gäller när det mellan barnet och en av vårdnads-&lt;br&gt;havama finns motstridiga intressen. Dessa oklarheter bör undanröjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När barnet självt har tagit initiativ till en polisanmälan och har uppnått&lt;br&gt;en tillräcklig ålder och mognad uppstår normalt inte några rättsliga&lt;br&gt;problem av berört slag. När det gäller förhör behöver kallelse inte ske&lt;br&gt;genom vårdnadshavaren och i fråga om läkarundersökning kan samtycke&lt;br&gt;lämnas av barnet självt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem aktualiseras främst i de fall där misstankar om övergrepp eller&lt;br&gt;om andra brott uppstår hos utomstående, exempelvis personal på daghem&lt;br&gt;eller i den skola där barnet vistas. När barnet inte självt kan ta ställning&lt;br&gt;till frågor om förhör eller läkarundersökning finns formellt ett ytterst&lt;br&gt;begränsat utrymme eller saknas helt lagligt stöd för att snabbt genomföra&lt;br&gt;utredningsåtgärder utan vårdnadshavamas medverkan. Om utgångs-&lt;br&gt;punkten är att vårdnadshavaren inte bör eller kan kontaktas, saknar&lt;br&gt;barnet någon som företräder dess intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan de nu berörda problemen lösas genom att ett omhänder-&lt;br&gt;tagande för vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga (LVU) kommer till stånd. Ett beslut att omhänderta ett barn&lt;br&gt;enligt den lagen anses medföra en rätt för socialnämnden att inställa&lt;br&gt;barnet till förhör och läkarundersökning i en brottsutredning. Detta har&lt;br&gt;sin grund i att socialnämnden enligt 11 § fjärde stycket LVU övertar&lt;br&gt;vårdnadshavarens rätt att besluta om barnet i den utsträckning det behövs&lt;br&gt;för att genomföra vården. Socialnämndens åtgärd att inställa barnet till&lt;br&gt;förhör eller läkarundersökning måste dock i varje enskilt fall kunna&lt;br&gt;motiveras med hänsyn till barnets behov av vård. En annan grundläg-&lt;br&gt;gande svårighet i sammanhanget har att göra med de lagliga förut-&lt;br&gt;sättningarna för ett beslut om omhändertagande enligt LVU. För ett&lt;br&gt;sådant beslut gäller ett högre och annorlunda beviskrav än det som gäller&lt;br&gt;för att inleda en förundersökning. Vidare är förutsättningarna för ett om-&lt;br&gt;händertagande knutet till flera omständigheter som alla tar sikte på&lt;br&gt;barnets behov av vård. Det är också tveksamt om socialnämnden i alla&lt;br&gt;avseenden kan träda i vårdnadshavarens ställe när det gäller beslut som&lt;br&gt;rör ett barns medverkan i en förundersökning eller under ett domstols-&lt;br&gt;förfarande. Det torde t.ex. knappast ligga inom ramen för social-&lt;br&gt;nämndens befogenhet att ta ställning till skadeståndsanspråk. Samman-&lt;br&gt;fattningsvis kan sägas att LVU inte ger någon heltäckande lösning på&lt;br&gt;problemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i JO:s beslut den 18 augusti 1994 (se avsnitt 4.5) ger de&lt;br&gt;bestämmelser som finns i föräldrabalken om god man inte tillräckliga&lt;br&gt;möjligheter att ingripa till skydd för barnet. Det finns inte heller någon&lt;br&gt;annan lagstiftning som löser de problem som det här är fråga om. Den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande lagstiftningen kan alltså inte sägas vara tillräcklig for att ta till Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;vara barns rätt vid misstankar om brott som begås mot barnet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Särskild företrädare för barn&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;En särskild företrädare för barn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En domstol skall i vissa fall kunna förordna en&lt;br&gt;särskild företrädare för barnet som övertar vårdnadshavamas befogen-&lt;br&gt;heter att ta till vara en underårigs rätt under förundersökning och i&lt;br&gt;rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;I promemorian föreslås dock att ställföreträdarskapet för barnet skall&lt;br&gt;knytas till lagstiftningen om målsägandebiträde och att ställföreträdaren&lt;br&gt;skall kallas särskilt målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak prome-&lt;br&gt;morians förslag. Hovrätten för Nedre Norrland anser dock att förslaget&lt;br&gt;inte utan ytterligare överväganden i vissa frågor bör ligga till grund för&lt;br&gt;lagstiftning. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför att&lt;br&gt;termen ”särskilt målsägandebiträde” är mindre lämplig i sammanhanget.&lt;br&gt;Ett par remissinstanser har efterlyst en bredare belysning av de behand-&lt;br&gt;lade frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När misstankar om brott kan riktas&lt;br&gt;mot vårdnadshavaren eller en av två vårdnadshavare kan man utgå från&lt;br&gt;att vårdnadshavaren inte alltid på bästa sätt kommer att ta till vara barnets&lt;br&gt;intressen. Detsamma kan i viss utsträckning gälla när misstankarna riktas&lt;br&gt;mot någon som står vårdnadshavaren eller vårdnadshavama nära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas ett antal lösningar på dessa problem som av&lt;br&gt;olika skäl inte bör väljas. Mot att komplettera den socialrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen talar bl.a. att dess grundläggande syfte skiljer sig från dem&lt;br&gt;som bär upp bestämmelserna om förundersökning i brottmål. Att öka&lt;br&gt;möjligheterna till tvångsåtgärder för att fa till stånd förundersökning och&lt;br&gt;förhör med barn eller använda befintliga bestämmelser om ställföre-&lt;br&gt;trädarskap framstår inte heller som lämpligt. Vi återkommer senare i&lt;br&gt;detta avsnitt närmare till skälen mot dessa lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lämpligaste lösningen när det gäller att tillgodose syftet att säker-&lt;br&gt;ställa den underåriges rättssäkerhet i nu aktuella fall är att en utom-&lt;br&gt;stående person träder i vårdnadshavarens ställe och fullgör uppgiften att&lt;br&gt;ta till vara barnets intressen och tillgodose barnets rättigheter. En särskild&lt;br&gt;person bör således förordnas att företräda barnet under såväl förunder-&lt;br&gt;sökningen som i en följande rättegång. Också i de fall barnet har om-&lt;br&gt;händertagits enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård&lt;br&gt;av unga (LVU) bör en företrädare kunna förordnas. Företrädaren bör stå&lt;br&gt;fri i förhållande till både berörda myndigheter och barnets vårdnads-&lt;br&gt;havare. Företrädarens intresse i saken bör endast vara att se till att hänsyn&lt;br&gt;tas till barnets rätt och personliga integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lösning med en utomstående person som träder i vårdnadshavarens&lt;br&gt;ställe har också valts i LVU när det gäller offentliga biträden (se prop.&lt;br&gt;1994/95:224, bet. 1995/96:LU2, rskr. 1995/96:36).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att ställföreträdarskapet för barnet knyts&lt;br&gt;till lagstiftningen om målsägandebiträde. Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet avstyrker denna lösning och anför att företrädarens&lt;br&gt;uppgifter och befogenheter är av ett helt annat slag än de som ett&lt;br&gt;målsägandebiträde har. Fakulteten anför också att man bör välja en annan&lt;br&gt;beteckning - t.ex. ”bamföreträdare” eller annan neutral term - som inte&lt;br&gt;ger felaktiga associationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall företräda barnet kommer i praktiken att utföra delvis&lt;br&gt;samma uppgifter som ett målsägandebiträde. Den krets av personer som&lt;br&gt;kommer i fråga för att förordnas som målsägandebiträde kommer därmed&lt;br&gt;vara väl lämpade för att ta till vara underårigas intressen i nu aktuella&lt;br&gt;situationer. En anknytning till reglerna om målsägandebiträde i enlighet&lt;br&gt;med vad som föreslagits i promemorian är också lämplig i fråga om&lt;br&gt;bestämmelserna om arvoden m.m. och om sådana utredningskostnader&lt;br&gt;som kan uppstå i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna för den som skall ta till vara en underårigs rätt skiljer sig&lt;br&gt;dock i ett väsentligt hänseende från de uppgifter som ankommer på ett&lt;br&gt;målsägandebiträde. Ett målsägandebiträde är ju i rättegångsbalkens&lt;br&gt;mening endast ett rättegångsbiträde och har därmed, som framgår av 4 §&lt;br&gt;fjärde stycket lagen (1988:609) om målsägandebiträde och 12 kap. 22 §&lt;br&gt;rättegångsbalken (RB), ingen möjlighet att verka på egen hand utan&lt;br&gt;fullmakt från huvudmannen. Den företrädare det här är fråga om övertar&lt;br&gt;vårdnadshavamas befogenheter att ta till vara en underårigs rätt under&lt;br&gt;förundersökning och rättegång. Det centrala syftet med förordnandet är&lt;br&gt;att företrädaren i vissa avseenden träder i vårdnadshavares ställe. De&lt;br&gt;inskränkningar i vårdnadshavares rätt som detta innebär är naturligtvis av&lt;br&gt;extraordinär och känslig natur. Det är vidare av väsentlig betydelse att&lt;br&gt;företrädaren intar en oberoende ställning i förhållande till vårdnads-&lt;br&gt;havama. Mot denna bakgrund bör skillnaden mellan förordnanden av&lt;br&gt;denna typ och förordnanden av målsägandebiträden tydligt komma till&lt;br&gt;uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ”särskild företrädare för barn” mot den bak-&lt;br&gt;grunden lämpar sig bättre än ”särskilt målsägandebiträde”. Regeringens&lt;br&gt;förslag till lagteknisk konstruktion i övrigt överensstämmer dock väsent-&lt;br&gt;ligen med promemorians. Reglerna bör såsom föreslås i promemorian tas&lt;br&gt;in i en särskild lag. Beröringspunkterna med vad som gäller för måls-&lt;br&gt;ägandebiträden gör det, som föreslagits i promemorian, möjligt att på ett&lt;br&gt;flertal punkter låta de regler som gäller för målsägandebiträden vara&lt;br&gt;tillämpliga för särskilda företrädare för barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts ovan vore ett alternativ att komplettera den socialrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen. Det kunde uttryckligen anges när en socialnämnd far&lt;br&gt;agera i fråga om barn och brottsutredningar och vilka befogenheter&lt;br&gt;nämnden har. En sådan lösning ter sig som sagt dock mindre lämplig,&lt;br&gt;bl.a. därför att den socialrättsliga lagstiftningen och bestämmelserna om&lt;br&gt;förundersökning i brottmål har helt skilda grundläggande syften. Vidare&lt;br&gt;kan det från principiella synpunkter ifrågasättas om ett ställningstagande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från en socialnämnd, som ofta har anmält det brott som är föremål för&lt;br&gt;utredning, i rättssäkerhetshänseende kan jämställas med det som görs av&lt;br&gt;en företrädare för barnet som står fri i förhållande till både de berörda&lt;br&gt;myndigheterna och till barnets vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativet att ge ökade möjligheter att under förundersökningen vidta&lt;br&gt;tvångsåtgärder i förhållande till ett barn för att få till stånd förhör och&lt;br&gt;läkarundersökning är inte en lämplig väg att gå. Framför allt löser det&lt;br&gt;inte de problem som gäller den underåriges behov av hjälp och stöd i&lt;br&gt;samband med själva förhörssituationen eller den underåriges rätt till&lt;br&gt;skadestånd. Det finns en risk för att utredningsintresset ges för stor tyngd&lt;br&gt;och att barnets bästa inte sätts i främsta rummet. Ökade möjligheter att&lt;br&gt;under förundersökningen vidta tvångsåtgärder samt agera utan barnets&lt;br&gt;samtycke ger alltså inte barnet den rättssäkerhet som måste krävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lagtekniskt bygga vidare på något av de förekommande regel-&lt;br&gt;systemen för domstols och överförmyndares beslut om ställföreträdar-&lt;br&gt;skap är inte heller lämpligt. De uppgifter som blir aktuella är inte heller&lt;br&gt;helt lämpade för en god man att handha. Detta gäller särskilt när det är&lt;br&gt;fråga om brott mot barnets person. Det kan dessutom ta en viss tid innan&lt;br&gt;en god man kan rekryteras och utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga remissinstanser har heller förordat några av dessa alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att utse en särskild företrädare för barn måste naturligtvis&lt;br&gt;fattas på ett sätt som tillgodoser berättigade krav på kontroll och&lt;br&gt;rättssäkerhet, såväl för vårdnadshavama som för barnet. Dessa frågor&lt;br&gt;behandlas närmare i avsnitt 6.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland efterlyser ytterligare överväganden när&lt;br&gt;det gäller dels konflikter mellan den särskilda företrädaren och&lt;br&gt;vårdnadshavaren, dels i fråga om vårdnadshavarens rätt till rättshjälp.&lt;br&gt;Dessa frågor behandlas i avsnitt 6.4 respektive 6.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnombudsmannen har anfört att det bör tydliggöras vilka olika&lt;br&gt;insatser som kan vara aktuella för bamet i de situationer det här är fråga&lt;br&gt;om och att ett sådant bredare perspektiv bör redovisas propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen har föreslagit en generell översyn av barnets ställning i&lt;br&gt;rättsprocessen med utgångspunkt i bestämmelserna i FN:s konvention&lt;br&gt;om barnets rättigheter. Riksförbundet Barnets rätt i samhället har ansett&lt;br&gt;att det krävs en övergripande undersökning på alla områden om barns&lt;br&gt;situation som indirekta eller direkta brottsoffer samt efterlyst en särskild&lt;br&gt;utredning om barnets rätt som brottsoffer. Regeringen bedömer det inte&lt;br&gt;som möjligt att i detta sammanhang ta upp ytterligare frågor till&lt;br&gt;behandling. Det kan nämnas att regeringen nyligen har tillsatt en&lt;br&gt;parlamentarisk utredning med uppdrag att utreda frågan om barn-&lt;br&gt;misshandel och därmed sammanhängande frågor (dir. 1998:105). Upp-&lt;br&gt;draget syftar bl.a. till att inom förskoleverksamhet, skola och skol-&lt;br&gt;barnsomsorg, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten förbättra arbetet&lt;br&gt;med barn som utsatts för eller misstänks vara utsatta för misshandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågorna om ett bredare perspektiv tydliggör behovet av att den&lt;br&gt;föreslagna lagen om särskild företrädare för barn utvärderas. Behovet har&lt;br&gt;påtalats av Socialstyrelsen och Barnombudsmannen. Regeringen avser att&lt;br&gt;följa tillämpningen samt ta initiativ till en utvärdering när lagen har varit&lt;br&gt;i kraft några år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Särlevande vårdnadshavare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Om det finns tvä vårdnadshavare som varken är&lt;br&gt;gifta eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och&lt;br&gt;omständigheter som innebär att en särskild företrädare skall förordnas&lt;br&gt;finns bara beträffande en av dem, skall det vara möjligt att förordna att&lt;br&gt;den andre vårdnadshavaren ensam företräder barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det på grund av särskilda omständigheter far antas vara till barnets&lt;br&gt;bästa skall dock en särskild företrädare kunna utses också i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag har inte någon motsvarighet till möjligheten&lt;br&gt;att förordna en av två vårdnadshavare att ensam företräda barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I fråga om de fall där det finns två vårdnads-&lt;br&gt;havare invänder Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund och Riksförbundet Barnens rätt i samhället&lt;br&gt;mot att företrädaren för barnet alltid övertar beslutanderätten för båda&lt;br&gt;föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Promemorians förslag innebär att&lt;br&gt;båda vårdnadshavama alltid utesluts från rätten att företräda barnet, även&lt;br&gt;om brottsmisstankarna endast rör en av dem. Remisskritiken pekar på att&lt;br&gt;det inte alltid finns skäl för detta. Detta gäller särskilt i de fall&lt;br&gt;vårdnadshavama inte är gifta eller sambor. Att en av vårdnadshavama då&lt;br&gt;är misstänkt för brott mot barnet eller står i ett nära förhållande till en&lt;br&gt;misstänkt, innebär ju inte med nödvändighet att den andre vårdnads-&lt;br&gt;havaren inte längre är lämplig att ta till vara barnets intressen och&lt;br&gt;företräda barnet under förundersökning och i rättegång. En utgångspunkt&lt;br&gt;bör naturligtvis också vara att vårdnadshavama inte utestängs i större&lt;br&gt;utsträckning än nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden hör visserligen att det i ett inledningsskede av en&lt;br&gt;förundersökning kan vara svårt att avgöra om någon av vårdnadshavama&lt;br&gt;har intressen som strider mot barnets. Det torde också vara vanskligt att&lt;br&gt;bedöma hur en vårdnadshavare kan komma att agera när han eller hon&lt;br&gt;konfronteras med brottsmisstankar mot den andre vårdnadshavaren eller&lt;br&gt;en närstående till denne. Det anförda kan anses tala för att det också i de&lt;br&gt;nu aktuella situationerna borde kunna förordnas en särskild företrädare&lt;br&gt;som träder i stället för båda vårdnadshavama. Med utgångspunkten att en&lt;br&gt;vårdnadshavare inte bör utestängas från beslutanderätten rörande barnet i&lt;br&gt;större utsträckning än nödvändigt bör dock en förutsättning för att en&lt;br&gt;särskild företrädare skall kunna träda i stället för två vårdnadshavare vara&lt;br&gt;att det i det enskilda fallet finns tillräckligt stöd för en sådan inskränk-&lt;br&gt;ning i förhållande till var och en av dem. När barnet har två vårdnads-&lt;br&gt;havare som varken är gifta eller sammanboende och förutsättningarna för&lt;br&gt;att en särskild företrädare för barnet skall utses endast är uppfyllda&lt;br&gt;beträffande en av dem bör huvudprincipen därför vara att någon särskild&lt;br&gt;företrädare för barnet inte utses. I dessa fall bör som huvudregel i stället&lt;br&gt;gälla att den vårdnadshavare som inte berörs av brottsmisstankarna&lt;br&gt;förordnas att ensam företräda barnet i de frågor som är aktuella här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de fall vårdnadshavama är gifta eller sambor finns inte skäl att&lt;br&gt;öppna någon möjlighet att låta den ena vårdnadshavaren företräda barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en av två vårdnadshavare ges rätt att ensam företräda barnet i vissa Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;frågor innebär visserligen ett avsteg från huvudregeln att föräldrar vid&lt;br&gt;gemensam vårdnad utövar sina rättigheter och skyldigheter tillsammans.&lt;br&gt;Bestämmelser om att en av två vårdnadshavare i denna situation ensam&lt;br&gt;kan företräda barnet har dock stöd i och far anses ge uttryck för allmänna&lt;br&gt;principer om att en vårdnadshavare inte har rätt att företräda barnet i&lt;br&gt;fråga om rättsliga åtgärder där barnet och vårdnadshavaren har direkt&lt;br&gt;motstående intressen. En jämförelse kan göras med det förhållandet att&lt;br&gt;en vårdnadshavare enligt gällande rätt ensam kan företräda barnet mot&lt;br&gt;den andra vårdnadshavaren i frågor om underhållsbidrag (Nytt Juridiskt&lt;br&gt;Arkiv (NJA) 1985, s. 387; jfr också Walin, Gösta, Föräldrabalken och&lt;br&gt;internationell föräldrarätt, 5 uppl., s. 175 och Undén, Östen, Föräldrar och&lt;br&gt;barn enligt gällande svensk rätt, andra upplagan, Stockholm, 1927,&lt;br&gt;s. 43 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En alternativ lösning vore att en särskild företrädare förordnades men&lt;br&gt;trädde i stället för endast en av vårdnadshavama och att den särskilda&lt;br&gt;företrädaren och den andre vårdnadshavaren gemensamt företrädde&lt;br&gt;barnet. Mot detta talar dock att det inte är lämpligt att dela upp&lt;br&gt;ställföreträdarskapet, bl.a. med hänsyn till att den särskilda företrädaren&lt;br&gt;och vårdnadshavaren kan komma att ha motstridiga uppfattningar om&lt;br&gt;vad som är bäst för barnet i olika avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har uppmärksammat att den i lagrådsremissen föreslagna&lt;br&gt;lagtexten inte medger att en särskild företrädare utses i t.ex. ett fall när&lt;br&gt;vårdnadshavama ligger i konflikt med varandra, kanske om vårdnad eller&lt;br&gt;umgängesrätt, medan den som misstänks för brott mot barnet är make&lt;br&gt;eller sambo till den första vårdnadshavaren. Ett förordnande av den andre&lt;br&gt;vårdnadshavaren kan då bidra till att fördjupa konflikten mellan&lt;br&gt;föräldrarna och dra in barnet i denna. Enligt Lagrådets mening kan det&lt;br&gt;ifrågasättas om inte domstolen i de fall som det nu är fråga om bör ges en&lt;br&gt;möjlighet att undantagsvis kunna förordna en särskild företrädare för&lt;br&gt;barnet också om det med hänsyn till vårdnadshavamas förhållande till&lt;br&gt;varandra eller liknande omständigheter är bäst för barnet att någon&lt;br&gt;utomstående utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar bedömningen att det undantagsvis bör finnas en&lt;br&gt;möjlighet att förordna en särskild företrädare i stället för att förordna en&lt;br&gt;särlevande vårdnadshavare att ensam företräda barnet. Även om förut-&lt;br&gt;sättningarna för att förordna en särskild företrädare för barnet enligt 1 § 1&lt;br&gt;eller 2 inte är uppfyllda i förhållande till båda de särlevande vårdnads-&lt;br&gt;havama bör alltså en särskild företrädare kunna utses i de undantagsfall&lt;br&gt;då ett förordnande för en av vårdnadshavama skulle stå i strid med bar-&lt;br&gt;nets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får anses klart att beslut om särskild företrädare för bam och om&lt;br&gt;att en särlevande vårdnadshavare ensam skall företräda barnet inskränker&lt;br&gt;rätten till respekt för privat- och familjelivet enligt artikel 8 i Europa-&lt;br&gt;konventionen. Av punkten 2 i artikeln framgår att en offentlig myndighet&lt;br&gt;inte får störa åtnjutandet av rättigheterna i artikeln. Undantag görs dock&lt;br&gt;för vad som är föreskrivet i lag och i ett demokratiskt samhälle är nöd-&lt;br&gt;vändigt med hänsyn till bl.a. förebyggandet av brott och skyddandet av&lt;br&gt;hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter. De&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättighetsinskränkningar besluten det här är fråga om innebär är enligt Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;regeringens bedömning motiverade på grunder som anges i punkten 2 i&lt;br&gt;artikeln. Inskränkningarna far vidare inte stå i strid med propor-&lt;br&gt;tionalitetsprincipen. Beaktandet av denna princip behandlas i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 i konventionen utgör mot denna bakgrund inget hinder mot att&lt;br&gt;införa en ordning med en särskild företrädare för barn som i stället för&lt;br&gt;vårdnadshavama skall företräda barnet eller en särlevande vårdnads-&lt;br&gt;havare som ensam företräder barnet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Förutsättningarna för en särskild företrädare för barn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En särskild företrädare för barn skall förordnas när&lt;br&gt;det finns anledning att anta att ett brott på vilket det kan följa fängelse&lt;br&gt;har begåtts mot ett bam och en vårdnadshavare kan misstänkas för&lt;br&gt;brottet, eller när det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt&lt;br&gt;förhållande till den som kan misstänkas ha begått ett sådant brott inte&lt;br&gt;kommer att ta till vara barnets rätt. Undantag skall gälla när ett&lt;br&gt;förordnande med hänsyn till barnet är obehövligt eller annars särskilda&lt;br&gt;skäl talar mot ett sådant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser - Brottsoffermyndigheten&lt;br&gt;Barnombudsmannen Rädda Barnen, Svenska Psykologförbundet och&lt;br&gt;Riksförbundet Barnens rätt i samhället - anser att förutsättningarna för&lt;br&gt;att förordna en företrädare för barnet i olika avseenden bör utvidgas.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Sveriges&lt;br&gt;Domareförbund har motsatt uppfattning och förordar att&lt;br&gt;förutsättningarna skärps. Bland andra Sveriges advokatsamfund,&lt;br&gt;Socialstyrelsen och Göteborgs tingsrätt har efterfrågat förtydliganden när&lt;br&gt;det gäller förutsättningarna för ett förordnande på olika punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När det gäller de närmare&lt;br&gt;förutsättningarna för ett förordnande av en särskild företrädare för bam&lt;br&gt;är en första fråga vid vilka slags brott en särskild företrädare bör kunna&lt;br&gt;förordnas. Ett starkt behov härav finns i många fall där den underårige&lt;br&gt;misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp, misshandel eller annat brott&lt;br&gt;mot sin person. Det kan dock även vara aktuellt vid misstanke om andra&lt;br&gt;brott, t.ex. när vårdnadshavaren har förskingrat barnets tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att det bör vara en förutsättning att&lt;br&gt;fängelse kan följa på brottet för att en särskild företrädare för barnet skall&lt;br&gt;kunna förordnas. Rädda Barnen anser dock att det inte bör uppställas&lt;br&gt;något krav på att fängelse skall ingå i straffskalan. Enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning kan det dock med hänsyn till proportionalitetsprincipen inte&lt;br&gt;vara motiverat att en särskild företrädare förordnas vid misstankar om&lt;br&gt;brott med en straffskala på lägre nivå. Proportionalitetsprincipen innebär&lt;br&gt;nämligen att en åtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet&lt;br&gt;skall stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med den. Det&lt;br&gt;betyder i det här sammanhanget att skälen för ett förordnande måste väga&lt;br&gt;upp det intrång eller men i övrigt som förordnandet innebär för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnadshavaren eller något annat motstående intresse. Regeringen Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;menar att det mot den bakgrunden inte finns skäl att öppna en möjlighet&lt;br&gt;att forordna en särskild företrädare för bam i fall när misstanken gäller&lt;br&gt;brott med endast böter i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på bevisning för att förordnande skall ske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning för att ett förordnande skall kunna ske bör&lt;br&gt;vara att misstankarna om brott mot barnet har åtminstone en viss&lt;br&gt;konkretion och styrka. I enlighet med det synsätt som kommit till uttryck&lt;br&gt;i promemorian bör det på denna punkt krävas att det finns tillräckliga&lt;br&gt;skäl att inleda förundersökning, dvs. att det finns anledning att anta att ett&lt;br&gt;brott har begåtts (23 kap. 1 § rättegångsbalken [RB]). Socialstyrelsen&lt;br&gt;anser att detta krav bör komma till tydligare uttryck i lagtexten.&lt;br&gt;Regeringen delar uppfattningen att lagtexten bör förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att en&lt;br&gt;grundläggande förutsättning för ett förordnande vidare bör vara att det,&lt;br&gt;på grund av risk för fortsatt brottslighet eller av annat skäl, kan befaras&lt;br&gt;att barnet annars kommer till skada. Enligt regeringens bedömning bör&lt;br&gt;emellertid risken för fortsatta brott mot barnet inte vara avgörande för om&lt;br&gt;en särskild företrädare för barnet bör förordnas. Det torde, i det inledande&lt;br&gt;utredningsskede det ofta kommer vara frågan om, oftast finnas endast ett&lt;br&gt;bristfälligt underlag för en bedömning av risken för fortsatt brottslighet.&lt;br&gt;När det vidare gäller kravet på fara för att barnet annars kommer till&lt;br&gt;skada innebär misstanken om brott, vars utredande kräver att barnet hörs&lt;br&gt;eller undersöks av läkare, också en misstanke om att barnet har skadats.&lt;br&gt;Det avgörande skälet för ett förordnande bör då inte vara ett särskilt krav&lt;br&gt;på risk för fortsatt skada utan om det finns intressemotsättningar inom&lt;br&gt;ramen för den aktuella utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns två typfall när förordnande av en särskild företrädare för bam&lt;br&gt;bör ske. Det första är när misstanken om brott riktar sig mot en&lt;br&gt;vårdnadshavare. Det andra är när det kan befaras att en vårdnadshavare&lt;br&gt;på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte&lt;br&gt;kommer att ta till vara den underåriges rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på misstanke mot en vårdnadshavare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När brottsmisstanken gäller vårdnadshavaren, innefattar promemorians&lt;br&gt;förslag kravet att vårdnadshavaren kan misstänkas ha begått brottet.&lt;br&gt;Detta krav på misstankegrad har å ena sidan Barnombudsmannen ansett&lt;br&gt;vara för högt. Sveriges Domareförbund har å andra sidan anfört att ett&lt;br&gt;krav på skälig misstanke mot vårdnadshavaren bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är med hänsyn till vårdnadshavama inte rimligt att ha ett lägre&lt;br&gt;beviskrav än vad som föreslagits i promemorian. Beviskravet får dock&lt;br&gt;inte heller sättas så högt att det i praktiken inte kan uppnås. Att fastställa&lt;br&gt;om skälig misstanke föreligger torde normalt kräva förhör med barnet.&lt;br&gt;Inte heller någon skärpning bör därför göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att det bör ha kommit fram uppgifter som har en viss&lt;br&gt;konkretion och som pekar mot vårdnadshavaren för att en särskild&lt;br&gt;företrädare skall kunna förordnas. Det kan exempelvis röra sig om att en&lt;br&gt;skolsköterska i en anmälan till polismyndigheten lämnar konkreta och&lt;br&gt;graverande uppgifter om sina iakttagelser eller om vad han eller hon har&lt;br&gt;fått höra från barnet. Särskilt viktigt kan vara att anmälaren redogör för&lt;br&gt;sådana omständigheter som motiverar att ett interimistiskt beslut om&lt;br&gt;särskild företrädare för bam fattas utan hörande av vårdnadshavaren, t.ex.&lt;br&gt;genom en beskrivning av vad barnet har sagt om sin inställning till att&lt;br&gt;redogöra för saken i föräldrarnas närvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall kan de uppgifter om ett övergrepp som lämnas i en&lt;br&gt;polisanmälan vara sådana att misstankarna inte kan sägas vara så starka&lt;br&gt;att någon kan misstänkas för brott. En begäran om att en särskild&lt;br&gt;företrädare skall förordnas får därför i många fall föregås av en utredning&lt;br&gt;avseende frågan om en sådan misstankenivå kan uppnås och av en&lt;br&gt;grundlig och omsorgsfull analys av vilka utredningsåtgärder utöver&lt;br&gt;förhör med barnet och eventuell läkarundersökning som kan och bör&lt;br&gt;vidtas för att säkra bevisning om eventuella brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misstanke mot en annan närstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra typsituationen där det finns behov av en särskild företrädare&lt;br&gt;för bam är när vårdnadshavaren visserligen inte själv kan misstänkas&lt;br&gt;men på grund av sitt förhållande till den misstänkte kan befaras inte&lt;br&gt;tillgodose barnets intressen i rättsligt hänseende. Så kan vara fallet om&lt;br&gt;vårdnadshavaren är gift eller sambo med den misstänkte eller om den&lt;br&gt;misstänkte och bamet är syskon, men även vårdnadshavarens relation till&lt;br&gt;en släkting eller en nära vän kan innebära att vårdnadshavaren inte fullt&lt;br&gt;ut ser till barnets rättsliga intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på graden av misstanke mot den närstående bör vara samma&lt;br&gt;som för misstanken mot en vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsoffermyndigheten menar att kraven på ett förordnande också i&lt;br&gt;övrigt skall vara desamma när någon inom ”familjegemenskapen” kan&lt;br&gt;misstänkas för att ha begått ett brott mot bamet som i det fallet att&lt;br&gt;vårdnadshavaren misstänks. Myndigheten menar alltså att det i dessa fall&lt;br&gt;inte skall ställas upp något särskilt krav beträffande förhållandet mellan&lt;br&gt;vårdnadshavaren och den misstänkte. Som tidigare anförts bör inte&lt;br&gt;vårdnadshavaren fråntas rätten att företräda bamet utan vägande skäl.&lt;br&gt;Regeringen delar i detta avseende promemorians utgångspunkt. När&lt;br&gt;någon annan än vårdnadshavaren är misstänkt för brottet, bör man&lt;br&gt;således, till skillnad från vad som är fallet när en vårdnadshavare är den&lt;br&gt;misstänkte, utgå från en presumtion att vårdnadshavaren kommer att ta&lt;br&gt;till vara barnets intressen. För att ett förordnande av en särskild&lt;br&gt;företrädare skall kunna ske då vårdnadshavaren inte är den misstänkte&lt;br&gt;bör det krävas att det genom utredningen har framkommit omständig-&lt;br&gt;heter som gör att det kan befaras att vårdnadshavaren inte kommer att&lt;br&gt;sätta barnets intressen i rättsligt hänseende i första rummet. Detta krav&lt;br&gt;innebär att det bör finnas uppgifter av viss konkretion och styrka till stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för ovilja att medverka under förundersökningen eller på annat sätt ta till&lt;br&gt;vara barnets intressen i rättsligt avseende. Det kan här vara fråga om&lt;br&gt;uppgifter som barnet självt, när det anförtrott sig till någon utomstående,&lt;br&gt;lämnat till denne om vårdnadshavarens inställning. Det kan också vara&lt;br&gt;fråga om uppgifter om hur vårdnadshavare agerat eller yttrat sig i sam-&lt;br&gt;band med kontakter med exempelvis daghems- eller skolpersonal. I vissa&lt;br&gt;fall torde enbart uppgifterna om förhållandet mellan vårdnadshavaren&lt;br&gt;och den misstänkte vara tillräckliga för att det skall kunna befaras att&lt;br&gt;vårdnadshavaren inte kommer att ta till vara barnets rätt, t.ex. om den&lt;br&gt;misstänkte och bamet är syskon. Uppgifterna om karaktären hos och&lt;br&gt;styrkan av relationen mellan vårdnadshavaren och den misstänkte kan&lt;br&gt;således ha betydelse för kraven på utredningen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag ställer i detta avseende upp ett krav på att det&lt;br&gt;kan ”antas att vårdnadshavaren på grund av sitt förhållande till den som&lt;br&gt;kan misstänkas ha begått ett sådant brott inte kommer att ta till vara den&lt;br&gt;underåriges rätt”. Rikspolisstyrelsen anför att uttrycket ”kan befaras”&lt;br&gt;bättre än ”kan antas” täcker den situation som avses. Regeringen delar&lt;br&gt;denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund anser att lagtexten bör utformas så att det&lt;br&gt;framgår att förordnande endast skall ske om det genom utredning fram-&lt;br&gt;kommit omständigheter som gör att det kan antas att vårdnadshavaren&lt;br&gt;inte kommer att sätta barnets intressen i rättsligt hänseende i första&lt;br&gt;rummet samt att hänsyn därvid skall tas till vårdnadshavarens faktiska&lt;br&gt;relation till den misstänkte. Med hänsyn till de skiftande situationer det&lt;br&gt;kan vara fråga om torde det dock inte vara möjligt att i lagtexten närmare&lt;br&gt;kvalificera kravet när det gäller vilken karaktär förhållandet mellan&lt;br&gt;vårdnadshavaren och den misstänkte skall ha. Regeringen finner inte&lt;br&gt;heller skäl att i övrigt tillmötesgå kritiken på denna punkt. Vi åter-&lt;br&gt;kommer dock till frågan i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovskriteriet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, skall enligt promemorians&lt;br&gt;förslag ett förordnande ske om det inte är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Barnens rätt i samhället anser att lagtexten bör inne-&lt;br&gt;hålla en presumtion att ett förordnande skall ske, om detta inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt och att presumtionen bör förenas med hänvisning&lt;br&gt;till barnets intresse. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet&lt;br&gt;förordar å andra sidan att förutsättningarna för ett förordnande skärps och&lt;br&gt;att hänsynen till bamet och inte utredningshänsyn bör vara styrande.&lt;br&gt;Fakultetsnämnden anser också att ordet ”obehövligt” inte täcker den risk&lt;br&gt;för skadeverkningar som kan finnas och som enligt allmänna övervägan-&lt;br&gt;den om proportionalitet bör ställas mot det skydd åtgärden ibland kan&lt;br&gt;innebära, samt att proportionalitetstänkandet helst bör framgå av&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar till att börja med bedömningen att det är barnets&lt;br&gt;intresse som skall vara styrande vid bedömningen av om ett behov av en&lt;br&gt;särskild företrädare finns. Det är lämpligt att detta kommer till uttryck i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagtexten. Det framstår dock som olämpligt att infora ett uppenbar-&lt;br&gt;hetsrekvisit. Det skulle medföra risker för att förordnanden kommer till&lt;br&gt;stånd när något egentligt behov inte finns, vilket naturligtvis bör&lt;br&gt;undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller proportionalitetsaspektema måste alltid beaktas att ett&lt;br&gt;beslut om en särskild företrädare för bam är en betydande inskränkning i&lt;br&gt;vårdnadshavamas rätt. Ur vårdnadshavarens synvinkel torde beslutet&lt;br&gt;uppfattas som både ingripande och kränkande. Dessutom kan det även&lt;br&gt;med hänsyn till barnets intressen finnas anledning att iaktta försiktighet.&lt;br&gt;Förhör och andra förundersökningsåtgärder kan vara svårhanterliga&lt;br&gt;upplevelser för bamet och detta gäller nog i särskilt hög grad om bamet&lt;br&gt;inte åtföljs av någon familjemedlem. Enligt proportionalitetsprincipen&lt;br&gt;gäller att ett förordnande far ske endast om skälen för åtgärden uppväger&lt;br&gt;det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för de berörda. Den&lt;br&gt;intresseavvägning det här är fråga om är av komplex natur. I barnets&lt;br&gt;intresse ligger exempelvis självklart också att brott mot bamet kan&lt;br&gt;utredas och beivras samt i förlängningen att en skadeståndstalan kan&lt;br&gt;föras. Regeringen delar fakultetsnämndens uppfattning att propor-&lt;br&gt;tionalitetsprincipen bör komma till uttryck i lagtexten. Detta bör ske&lt;br&gt;genom att lagtexten anger att förordnande inte skall ske när särskilda&lt;br&gt;skäl talar mot det. Sådana skäl kan finnas när det är fråga om ett lindrigt&lt;br&gt;brott vars skadeverkningar för bamet inte uppväger de men bamet kan&lt;br&gt;komma att lida under och till följd av ett förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden invänder mot uppfattningen i promemorian att ett&lt;br&gt;skäl för ett förordnande kan vara behovet av att en kunnig person tar till&lt;br&gt;vara barnets eventuella rätt till skadestånd. Fakulteten menar att denna&lt;br&gt;synpunkt inte förtjänar beaktande när beslut skall fattas samt anför att&lt;br&gt;åklagaren redan i dag självmant skall beakta frågan om skadestånd och&lt;br&gt;att målsägandebiträde normalt utses. Åklagarens skyldighet enligt&lt;br&gt;22 kap. 2 § RB att på målsägandens begäran föra talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk ger emellertid inte någon möjlighet för en talan för en underårig&lt;br&gt;när vårdnadshavaren motsätter sig detta. Ett målsägandebiträde saknar&lt;br&gt;också befogenheter att självständigt ta till vara barnets rätt i dessa fall. En&lt;br&gt;särskild företrädare för bamet eller ett förordnade av en god man kan&lt;br&gt;därför vara nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets ålder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan det vara så att det inte finns något behov av ett&lt;br&gt;förordnande därför att den underårige har uppnått en sådan ålder att han&lt;br&gt;eller hon själv kan ta till vara sin rätt. I promemorian (s. 28) har angetts&lt;br&gt;att ett förordnande i många fall kan vara obehövligt när den underårige är&lt;br&gt;15 år eller i åldern däromkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt efterlyser ett förtydligande av den ålder vid vilken&lt;br&gt;den underårige kan ta till vara sin rätt. Svenska Psykologförbundet menar&lt;br&gt;att ett förordnande bör ske oavsett den underåriges ålder och framhåller&lt;br&gt;att även äldre bam bör fa rättsligt stöd med hänsyn till att konflikter och&lt;br&gt;lojalitet mot anhöriga kan vara väl så svåra att hantera och att känslorna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kring detta kan bli mycket starka. Regeringen ser det inte som möjligt att&lt;br&gt;exaktare ange vid vilken ålder ett bam kan ta till vara sin rätt (se avsnitt&lt;br&gt;4.1). Bam är olika och en bedömning måste göras i varje enskilt fall. När&lt;br&gt;det gäller de bam som har uppnått en sådan ålder att de själva kan ta till&lt;br&gt;vara sin rätt delar regeringen i och för sig uppfattningen att också dessa&lt;br&gt;bam har behov av stöd i de situationer det här är fråga om. Åtminstone i&lt;br&gt;vissa fall torde dock detta behov kunna tillgodoses redan med gällande&lt;br&gt;regler, t.ex. genom ett målsägandebiträde eller på annat mindre&lt;br&gt;ingripande sätt. Om behov av en särskild företrädare finns för äldre bam&lt;br&gt;torde i första hand vara beroende av relationen till vårdnadshavaren.&lt;br&gt;Möjligheten att föra en talan om skadestånd mot vårdnadshavaren kan&lt;br&gt;också vara av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särlevande vårdnadshavare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns två vårdnadshavare som varken är gifta eller bor&lt;br&gt;tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och omständigheter&lt;br&gt;som innebär att en särskild företrädare skall förordnas finns bara&lt;br&gt;beträffande en av dem, bör det, som anförts i avsnitt 6.2, vara möjligt att&lt;br&gt;förordna att den andre vårdnadshavaren ensam företräder bamet. I&lt;br&gt;undantagsfall bör dock en särskild företrädare kunna utses också i dessa&lt;br&gt;fall, om det på grund av särskilda omständigheter far antas vara till&lt;br&gt;barnets bästa (se närmare i avsnitt 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Den särskilda företrädarens uppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att ta till vara barnets rätt bör en särskild&lt;br&gt;företrädare i princip helt överta vårdnadshavamas rätt att besluta för&lt;br&gt;bamet när det gäller det rättsliga förfarandet. I den särskilda&lt;br&gt;företrädarens uppgifter bör ingå att i stället för vårdnadshavama ta&lt;br&gt;ställning till bl.a. om bamet bör genomgå förhör eller läkarundersökning&lt;br&gt;inom ramen för polisutredningen. Vidare bör ingå en rätt att föra en&lt;br&gt;skadeståndstalan för bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna delar i huvudsak promemorians förslag när det&lt;br&gt;gäller avgränsningen av den särskilda företrädarens uppgifter. Ett par&lt;br&gt;remissinstanser anser dock att principerna om att barnets bästa skall&lt;br&gt;komma i första rummet vid utövandet av uppdraget och att hänsyn till&lt;br&gt;barnets vilja skall tas med beaktande av barnets ålder och mognad bör&lt;br&gt;komma till tydligare uttryck i lagtexten. Hovrätten för Nedre Norrland&lt;br&gt;och Socialstyrelsen efterfrågar en belysning av konfliktsituationer mellan&lt;br&gt;den särskilda företrädaren och olika personer som i andra funktioner&lt;br&gt;företräder bamet samt av vissa praktiska frågor kring utförandet av&lt;br&gt;uppdraget. Bland annat Rikspolisstyrelsen föreslår ett förtydligande av&lt;br&gt;avgränsningen av företrädarens befogenheter i förhållande till vårdnads-&lt;br&gt;havamas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Regeringen anser i likhet med den&lt;br&gt;bedömning som görs i promemorian att de befogenheter som den&lt;br&gt;särskilda företrädaren övertar från vårdnadshavama bör vara begränsade&lt;br&gt;till de rättsliga frågor som uppkommer under den pågående förunder-&lt;br&gt;sökningen och i en efterföljande rättegång. I övrigt bör de rättigheter och&lt;br&gt;skyldigheter som normalt tillkommer vårdnadshavama kvarstå. Avgräns-&lt;br&gt;ningen till en pågående förundersökning och efterföljande rättegång i en&lt;br&gt;eller flera instanser motiveras av det grundläggande syftet med förord-&lt;br&gt;nandet, dvs. att med anledning av vissa bestämda misstankar om brott ta&lt;br&gt;till vara barnets intresse under förundersökning och i rättegång. När det&lt;br&gt;gäller rättegången bör befogenheterna för den särskilda företrädaren -&lt;br&gt;förutom att gälla den underåriges rätt i själva brottmålet - även innefatta&lt;br&gt;en rätt att föra barnets talan om skadestånd med anledning av brottet i en&lt;br&gt;eventuell senare process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorians förslag övertar den särskilda företrädaren&lt;br&gt;vårdnadshavarens befogenheter under förundersökningen och rätte-&lt;br&gt;gången, med undantag endast för rätten att dels väcka enskilt åtal, dels&lt;br&gt;väcka talan om skadestånd när ett allmänt åtal inte har väckts. När det&lt;br&gt;gäller den särskilda företrädarens rätt att överta åtal som åklagaren lagt&lt;br&gt;ned har Göteborgs tingsrätt ifrågasatt om en sådan inskränkning av&lt;br&gt;vårdnadshavarens rätt är motiverad. Tingsrätten har ansett att rätten att&lt;br&gt;överta ett nedlagt åtal bör undantas från den särskilda företrädarens&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar i dessa avseenden promemorians ståndpunkt. Som&lt;br&gt;framhålls där ligger det visserligen regelmässigt inte i barnets intresse att&lt;br&gt;driva saken vidare i de fall åklagaren lägger ned ett åtal. Principiella skäl&lt;br&gt;talar dock mot att en underårig i en pågående process inte skall ha samma&lt;br&gt;faktiska möjligheter att driva processen vidare som andra målsägande.&lt;br&gt;Att den särskilda företrädaren saknade befogenheter på denna punkt&lt;br&gt;skulle medföra att den underårige i allmänhet kom att stå med motparten&lt;br&gt;som sin ställföreträdare i rättegången, vilket skulle påfordra ett&lt;br&gt;godmansförordnande enligt föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda företrädaren bör därför kunna överta ett av åklagaren&lt;br&gt;väckt åtal som denne lagt ned. Den särskilda företrädaren bör också&lt;br&gt;kunna biträda ett av åklagaren väckt åtal samt överklaga en ogillad&lt;br&gt;ansvarstalan. Den särskilda företrädarens befogenheter bör också omfatta&lt;br&gt;vårdnadshavarens rätt att ange brott till åtal enligt 20 kap. 14 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken (RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillräckliga skäl att utsträcka den särskilda företrädarens befogenheter&lt;br&gt;utöver den process som inletts av åklagaren finns enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning dock inte. En särskild företrädare bör alltså inte kunna väcka&lt;br&gt;enskilt åtal eller väcka skadeståndstalan i de fall där åklagaren beslutar&lt;br&gt;att inte väcka något allmänt åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika oklarheter i fråga om förordnandets räckvidd torde det&lt;br&gt;vidare vara angeläget att domstolen i ett beslut om förordnande så långt&lt;br&gt;som möjligt preciserar vilken eller vilka misstänkta gärningar som ligger&lt;br&gt;till grund för förordnandet. Detta gäller också förordnanden enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets bästa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda företrädarens agerande skall, som betonas i promemorian,&lt;br&gt;helt och hållet styras av barnets bästa. Han eller hon skall se till att&lt;br&gt;barnets rättigheter tas till vara och att dess integritet respekteras. En&lt;br&gt;viktig uppgift för den särskilda företrädaren är att vara ett stöd för bamet&lt;br&gt;och att se till att det skapas en atmosfär vid genomförandet av förhör,&lt;br&gt;läkarundersökning eller en liknande åtgärd så att obehaget för bamet blir&lt;br&gt;så litet som möjligt. Även om det som en utgångspunkt alltid ligger i&lt;br&gt;barnets intresse att ett misstänkt brott mot bamet utreds bör en särskild&lt;br&gt;företrädare för bam inte ge sitt samtycke till en utredningsåtgärd om&lt;br&gt;bamet kan ta skada av åtgärden t.ex. för att bamet känner en mycket stark&lt;br&gt;rädsla. Den särskilda företrädaren skall givetvis även i övrigt ta hänsyn&lt;br&gt;till barnets synpunkter och önskemål (jfr 6 kap. 12 § föräldrabalken&lt;br&gt;[FB]). Det bör inte vara den särskilda företrädarens uppgift att göra en&lt;br&gt;egen bedömning av behovet av en viss åtgärd från utredningssynpunkt.&lt;br&gt;Företrädaren kan alltså inte vägra att ge samtycke av det skälet att han&lt;br&gt;eller hon har en annan uppfattning om t.ex. bevisläget i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Barnens rätt i samhället anser att lagtexten i enlighet&lt;br&gt;med förverkligandet av FN:s barnkonvention bör understryka de bakom-&lt;br&gt;liggande syftena att tillgodose barnets rätt samt behov av processuellt&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om barnets bästa är en av grundpelarna i FN:s barn-&lt;br&gt;konvention. Den kan härledas ur två grundläggande tankar: att bam har&lt;br&gt;fullt och lika människovärde och att bam är sårbara varelser som behöver&lt;br&gt;särskilt skydd (prop. 1997/98:182, s. 13). Det är viktigt att i varje&lt;br&gt;lagstiftningsärende där principen skall föras in överväga vilken metod för&lt;br&gt;detta som är den bästa (ibid., s. 15). Den nu föreslagna lagstiftningen ger&lt;br&gt;i sig uttryck för principen om barnets bästa. Motsvarande gäller för&lt;br&gt;exempelvis vissa bestämmelser i lagen (1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga (LVU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den styrande principen vid tillämpningen av lagen om en särskild&lt;br&gt;företrädare för bam m.m. måste enligt regeringens mening vara barnets&lt;br&gt;intresse (se avsnitt 6.2). Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening är det tillräckligt med den hänvisning till barnets&lt;br&gt;intresse som görs i fråga om förutsättningarna för ett förordnande av en&lt;br&gt;särskild företrädare i 1 § (se avsnitt 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn till barnets vilja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet menar att lagtexten&lt;br&gt;bör slå fast att hänsyn till barnets vilja skall tas med beaktande av barnets&lt;br&gt;ålder och mognad. Med anledning av detta bör betonas att hänsynen till&lt;br&gt;barnets vilja är en nödvändig förutsättning för att den särskilda&lt;br&gt;företrädaren skall kunna ta till vara barnets rätt. Barnets ålder och&lt;br&gt;mognad avgör i vilken utsträckning barnets vilja bör beaktas. Regeringen&lt;br&gt;ser dock inte något behov av att uttryckligen nämna detta i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anförs att det beror på omständigheterna om bamet är&lt;br&gt;betjänt av att det förs en skadeståndstalan. Det sägs vidare att den&lt;br&gt;särskilda företrädaren nog i allmänhet har mindre anledning att avstå från&lt;br&gt;ett skadeståndsanspråk av hänsyn till förhållandet mellan bamet och&lt;br&gt;gärningsmannen eftersom ett åtal redan har väckts när ett skadestånds-&lt;br&gt;anspråk kan göras gällande inom ramen för företrädarens befogenheter.&lt;br&gt;Brottsoffermyndigheten anser att talan om skadestånd regelmässigt skall&lt;br&gt;föras och anför beträffande de fall barnen gott gjorts utom rättegång att en&lt;br&gt;avräkning kan göras när skadeståndet fastställs. Regeringen anser i linje&lt;br&gt;med vad som anförts i promemorian att en mer nyanserad bedömning bör&lt;br&gt;göras. En skadeståndstalan måste naturligtvis alltid vara motiverad. Det&lt;br&gt;kan förekomma fall där gärningsmannen redan utan rättegång har&lt;br&gt;gottgjort bamet eller där det på annat sätt inte är befogat att föra en&lt;br&gt;skadeståndstalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda företrädarens kontakter med barnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde ofta vara en svår uppgift för en särskild företrädare att etablera&lt;br&gt;kontakt med bamet. Som Barnombudsmannen och Riksförbundet Barn-&lt;br&gt;ens rätt i samhället har betonat är dock sammanträffanden och samråd&lt;br&gt;med bamet av stor vikt. Det kan därför, vilket framhålls i promemorian,&lt;br&gt;bli aktuellt för företrädaren att samarbeta också med sådana personer på&lt;br&gt;exempelvis daghem eller skola som bamet känner förtroende för. God&lt;br&gt;kontakt med bamet är givetvis en förutsättning för att barnets egen&lt;br&gt;uppfattning skall komma till uttryck och kunna beaktas. Bamet själv kan&lt;br&gt;inledningsvis ha vänt sig till någon särskild person och berättat om de&lt;br&gt;omständigheter som grundar misstankarna om brott. I dessa situationer&lt;br&gt;kan det vara viktigt att den person bamet först anförtrott sig åt också&lt;br&gt;närvarar vid de fortsatta kontakterna med bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda företrädarens kontakter med förundersökningsledaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda företrädaren bör utföra sitt uppdrag i nära kontakt med&lt;br&gt;förundersökningsledaren. Det är viktigt att företrädaren utifrån sin&lt;br&gt;kännedom om barnets förhållanden påtalar sådant som kan vara av&lt;br&gt;betydelse för förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konfliktsituationer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och Barnombudsmannen efterfrågar en belysning av&lt;br&gt;praktiska frågor kring utförandet av uppdraget. Det är inte möjligt att här&lt;br&gt;ge en fullständig behandling av frågor om hur förhör och läkarunder-&lt;br&gt;sökning närmare skall genomföras. Det kan dock framhållas att samma&lt;br&gt;regler som annars gäller för exempelvis förhör. Den särskilda före-&lt;br&gt;trädaren saknar naturligtvis befogenheter att använda tvångsmedel så&lt;br&gt;som att hämta bamet. För att förhör genom den särskilda företrädarens&lt;br&gt;medverkan skall kunna komma till stånd torde således ofta krävas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta sker i samband med att bamet vistas i daghem, skola eller liknande&lt;br&gt;(jfr avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland har vidare efterfrågat en tydligare&lt;br&gt;analys och reglering av konflikterna mellan den särskilda företrädaren&lt;br&gt;och vårdnadshavaren samt den särskilda företrädarens uppgifter och&lt;br&gt;befogenheter i dessa fall. När det gäller dessa frågeställningar bör först&lt;br&gt;och främst betonas att den särskilda företrädarens befogenheter begränsar&lt;br&gt;sig till att ta till vara barnets rätt under förundersökning och rättegång&lt;br&gt;med de avgränsningar som redovisats ovan. Den särskilda företrädaren&lt;br&gt;saknar i övrigt befogenheter när det gäller vårdnaden av bamet. Det&lt;br&gt;ligger i sakens natur att intressemotsättningar i förhållande till vårdnads-&lt;br&gt;havare därvid kan uppstå. Det är dock regeringens bedömning att den&lt;br&gt;särskilda företrädarens befogenheter har en så naturlig avgränsning att&lt;br&gt;någon ytterligare precisering inte är nödvändig. Bland annat erinras om&lt;br&gt;att den särskilda företrädaren saknar befogenheter att vidta tvångs-&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda företrädaren bör i de fall det är aktuellt samarbeta med&lt;br&gt;socialnämnden. Detta gäller även om den underårige är omhändertagen&lt;br&gt;enligt LVU. Genom ett sådant samarbete kan undvikas att ett bam&lt;br&gt;behöver genomgå fler läkarundersökningar och förhör än nödvändigt.&lt;br&gt;Det bör vara den särskilda företrädaren som är den underåriges&lt;br&gt;ställföreträdare i de rättsliga frågor som gäller förundersökningen och&lt;br&gt;rättegång även om bamet är omhändertaget enligt LVU. Socialnämndens&lt;br&gt;ställföreträdarskap enligt 11 § ljärde stycket LVU avser ju den&lt;br&gt;underåriges personliga förhållanden endast i den mån det behövs för att&lt;br&gt;genomföra vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnombudsmannen har uppmärksammat frågan om fördelningen av&lt;br&gt;ansvaret för den underårige mellan den särskilda företrädaren och&lt;br&gt;socialnämnden när det saknas grund för ett omhändertagande enligt&lt;br&gt;LVU. Den särskilda företrädarens befogenheter och ansvar är begränsat&lt;br&gt;till att ta till vara den underåriges rätt under förundersökning och&lt;br&gt;rättegång. Om det förordnas en särskild företrädare påverkar detta alltså&lt;br&gt;inte socialnämndens ansvar för den underårige när det gäller vård m.m.&lt;br&gt;Brottsojfermyndigheten har i detta sammanhang ansett att den särskilda&lt;br&gt;företrädaren bör ha det yttersta ansvaret för att bamet får nödvändig&lt;br&gt;terapeutisk hjälp. Regeringen menar att ansvaret för barnets vård i detta&lt;br&gt;avseende med hänsyn till vad som just sagts faller utanför den särskilda&lt;br&gt;företrädarens uppgifter och vilar på socialnämnden. Det bör dock höra&lt;br&gt;till den särskilda företrädarens uppgifter att uppmärksamma barnets&lt;br&gt;behov av vård och behandling samt att förmedla sin kännedom i dessa&lt;br&gt;avseenden till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har uppmärksammat risken för konflikter mellan å ena&lt;br&gt;sidan den särskilda företrädaren och å den andra ett offentligt biträde&lt;br&gt;enligt LVU eller socialnämnden, som bestämmer med stöd av 11 § ljärde&lt;br&gt;stycket LVU. Även om ställföreträdarskapet hänför sig till olika områden&lt;br&gt;kan det, som Socialstyrelsen framhåller, uppstå situationer där det finns&lt;br&gt;olika åsikter om vad som är bäst för bamet. Utgångspunkten är här att&lt;br&gt;berörda personer och myndigheter så tidigt som möjligt måste samarbeta&lt;br&gt;och tillsammans med bamet eftersträva en gemensam uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikter om barnets bästa torde i sig kunna vara till skada för bamet&lt;br&gt;och det vilar ett ansvar på berörda att konflikter undviks. Som nyss sagts&lt;br&gt;bör det vara den särskilda företrädaren som är den underåriges ställföre-&lt;br&gt;trädare i de rättsliga frågor som gäller förundersökningen och rättegång,&lt;br&gt;även om bamet är omhändertaget enligt LVU. För de ytterlighetsfall där&lt;br&gt;det uppkommer en grundläggande och svårlöslig konflikt mellan den&lt;br&gt;särskilda företrädaren och socialnämnden kan nämnden underrätta&lt;br&gt;åklagaren om detta. Åklagaren får då bedöma om frågan om byte av den&lt;br&gt;särskilda företrädaren bör väckas. Om byte begärs kommer tingsrätten att&lt;br&gt;pröva om det finns särskilda skäl för byte (se 26 § andra stycket&lt;br&gt;rättshjälpslagen [1996:1619]). Sker inte byte innebär det att den särskilda&lt;br&gt;företrädarens uppfattning gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat för att undvika konflikter mellan en särskild företrädare&lt;br&gt;och ett offentligt biträde torde det lämpligaste vara att - i den mån det är&lt;br&gt;möjligt - samma person utses (se avsnitt 6.5).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Vem skall utses till särskild företrädare för bam?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Till särskild företrädare för bam kan en advokat,&lt;br&gt;en biträdande jurist på en advokatbyrå eller någon annan förordnas.&lt;br&gt;Endast den får förordnas som på grund av sina kunskaper och erfaren-&lt;br&gt;heter samt personliga egenskaper är särskilt lämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Promemorians förslag till lagtext innehåller dock inte något krav på&lt;br&gt;särskild lämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att endast advokater bör&lt;br&gt;komma i fråga för uppdraget. Socialstyrelsen anför att lagen bör komp-&lt;br&gt;letteras med urvalskriterier. Sveriges Domareförbund m.fl. anser att en&lt;br&gt;samordning bör ske med förordnande av offentligt biträde så att samma&lt;br&gt;person förordnas för uppdragen. Barnombudsmannen, Rädda Barnen&lt;br&gt;Riksförbundet Barnens rätt i samhället m.fl. har betonat att de som utses&lt;br&gt;skall ha erforderlig kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Promemorians förslag överensstäm-&lt;br&gt;mer med de bestämmelser som gäller för rättshjälpsbiträden, måls-&lt;br&gt;ägandebiträden och offentliga biträden. Uppdraget som särskild före-&lt;br&gt;trädare för bam innebär dock att särskilda krav måste ställas på den som&lt;br&gt;kan komma i fråga för att förordnas. Det gäller särskilt de personliga&lt;br&gt;egenskaper en sådan person bör besitta Dessa särskilda krav på lämp-&lt;br&gt;lighet bör komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda kraven gäller till att börja med förmågan att utöva upp-&lt;br&gt;draget så att barnets bästa sätts i främsta rummet och - i den mån som&lt;br&gt;förutsättningar finns för det - hänsyn tas till barnets egen vilja. Det måste&lt;br&gt;ställas stora krav på förmågan att sätta sig in i barnets situation, att&lt;br&gt;kommunicera med bamet och att vinna dess förtroende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda kraven gäller vidare förmågan att hantera en mycket&lt;br&gt;känslig situation som ofta kan innefatta komplexa intressekonflikter. Den&lt;br&gt;som skall utses bör ha stor integritet, kunna vinna förtroende både hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personal på daghem och skola, tjänstemännen inom socialtjänsten, och - Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;i möjligaste mån — hos vårdnadshavama. Det bör betonas att den sär-&lt;br&gt;skilda företrädaren måste stå fri i förhållande till polis- och åklagarmyn-&lt;br&gt;digheterna men också i förhållande till en vårdnadshavare som inte&lt;br&gt;berörs av misstankarna om brott. En uppenbar förutsättning för att den&lt;br&gt;särskilda företrädaren skall kunna utföra uppdraget på ett riktigt och&lt;br&gt;förtroendeskapande sätt är att det inte finns fog för att uppfatta honom&lt;br&gt;eller henne som partisk i den konflikt som kan finnas mellan vårdnads-&lt;br&gt;havama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att att den som förordnas som särskild företrädare&lt;br&gt;för bam har erfarenheter av förundersökning och rättegång i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädesvis bör personer som har erfarenhet av uppdrag som måls-&lt;br&gt;ägandebiträde i ärenden av liknande karaktär och som har utfört de upp-&lt;br&gt;dragen på ett tillfredsställande sätt kunna anlitas för uppdrag som sär-&lt;br&gt;skild företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att anses lämplig för uppdraget krävs alltså att särskilda krav när&lt;br&gt;det gäller erfarenheter och kompetens är uppfyllda. Att i lagtexten ange&lt;br&gt;mer specifika kriterier när det gäller kraven på den som skall utses fram-&lt;br&gt;står inte som meningsfullt. Regeringen bedömer det inte heller lämpligt&lt;br&gt;att formellt begränsa gruppen av personer som skall kunna utses till&lt;br&gt;endast advokater. Visserligen följer av den erfarenhet som krävs att det i&lt;br&gt;de allra flesta fallen kommer att vara advokater som utses. En&lt;br&gt;begränsning skulle dock kunna innebära att i och för sig lämpliga per-&lt;br&gt;soner inte kan komma i fråga. Begränsningen torde inte heller tillräckligt&lt;br&gt;tillgodose kraven på särskild lämplighet. Mot denna bakgrund framstår&lt;br&gt;det som mest ändamålsenligt att i lagtexten ställa upp allmänt formule-&lt;br&gt;rade krav på särskild lämplighet. Lagrådet har påtalat att kraven på&lt;br&gt;personliga egenskaper och yrkeserfarenhet bör återspeglas i lagtexten.&lt;br&gt;Regeringen delar Lagrådets bedömning men anser att lagtexten också bör&lt;br&gt;återspegla de formella kraven på en särskild företrädare och att lagtexten&lt;br&gt;på samma sätt som gäller för t.ex. målsägandebiträden bör ange den&lt;br&gt;personkrets som framför allt kommer i fråga för uppdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att personkretsen för uppdraget som särskild före-&lt;br&gt;trädare huvudsakligen är densamma som för offentliga biträden. Om det&lt;br&gt;är aktuellt med ett offentligt biträde för den underårige i en process enligt&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bör&lt;br&gt;i möjlig mån en samordning ske. Förutsatt att en person uppfyller krav på&lt;br&gt;lämplighet för bägge uppdragen bör han eller hon utses i båda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillräcklig kompetens hos dem som utses aktualiserar frågan&lt;br&gt;om särskilda utbildningsinsatser. Regeringen avser att genom kontakter&lt;br&gt;med berörda myndigheter samt de organisationer som kan bidra med&lt;br&gt;erforderlig kompetens på området verka för att lämpliga utbildnings-&lt;br&gt;insatser för särskilda företrädare för bam kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Förfarandefrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Åklagaren skall kunna ansöka hos tingsrätten om&lt;br&gt;att en särskild företrädare förordnas eller att det förordnas att en av&lt;br&gt;vårdnadshavama ensam skall företräda bamet. I ett sådant ärende skall&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare vara motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall kunna förordna interimistiskt utan vårdnadshavamas&lt;br&gt;vetskap, om det kan antas vara nödvändigt för att barnets rätt skall tas till&lt;br&gt;vara. Åklagaren skall underrätta vårdnadshavare om utredningsåtgärder&lt;br&gt;som avser bamet sedan ett interimistiskt beslut har meddelats, så snart&lt;br&gt;det är möjligt utan men för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i ärendet skall kunna överklagas av barnets vårdnadshavare,&lt;br&gt;som också i ett särskilt ärende skall kunna begära att den särskilda&lt;br&gt;företrädaren entledigas eller att ett förordnande för en av vårdnads-&lt;br&gt;havama upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendena skall handläggas enligt lagen (1996:242) om domstols-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Enligt promemorians förslag finns dock inte någon skyldighet för för-&lt;br&gt;undersökningsledaren att underrätta vårdnadshavare om utrednings-&lt;br&gt;åtgärder med stöd av ett interimistiskt beslut. Det saknas också någon&lt;br&gt;motsvarighet till förordnande av en vårdnadshavare att ensam företräda&lt;br&gt;bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte några invändningar mot den huvudsakliga&lt;br&gt;utformningen av förfarandet. Flera remissinstanser betonar att vård-&lt;br&gt;nadshavare i så liten utsträckning som möjligt bör kunna hållas ovetande&lt;br&gt;om ett interimistiskt beslut samt att lagens bestämmelser bör komplet-&lt;br&gt;teras på denna punkt. Rikspolisstyrelsen anför att en möjlighet till&lt;br&gt;interimistiska beslut under veckosluten bör övervägas. Riksförbundet&lt;br&gt;Barnens rätt i samhället föreslår att en begäran om entledigande från&lt;br&gt;bamet bör beaktas. Hovrätten för Nedre Norrland anser att frågan om&lt;br&gt;vårdnadshavares rätt till rättshjälp i ärende om förordnande bör behand-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett beslut om att en särskild&lt;br&gt;företrädare för bam skall förordnas eller att endast en av vårdnads-&lt;br&gt;havama skall företräda den underårige under förundersökning och&lt;br&gt;rättegång far verkningar av stor vikt för enskilda, oavsett vilket beslutet&lt;br&gt;blir. Det rör sig om komplicerade frågor som rör bl.a. enskildas rätts-&lt;br&gt;säkerhet och integritet. Beslut om förordnande bör därför fattas av dom-&lt;br&gt;stol. Med hänsyn till att frågorna rör det straffrättsliga området bör de&lt;br&gt;handläggas av allmän domstol. Ansökan bör göras av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av naturliga skäl behöver ansökan i de allra flesta fall göras redan på&lt;br&gt;ett mycket tidigt stadium av förundersökningen. Vid behov bör emeller-&lt;br&gt;tid en ansökan kunna göras även senare, t.ex. om ett förordnande behövs&lt;br&gt;endast när det gäller utförande av barnets talan om skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tingsrätten bör ärendet handläggas enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden. Den underåriges vårdnadshavare bör vara motparter i&lt;br&gt;ärendet. Att ärendet oftast behöver handläggas skyndsamt är en själv-&lt;br&gt;klarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med ett förordnande är i de flesta fall att göra det möjligt att företa&lt;br&gt;en del inledande utredningsåtgärder. För att barnets rätt därvid skall&lt;br&gt;kunna tillgodoses på bästa sätt förutsätts i många fall att ett beslut&lt;br&gt;kommer till stånd utan att vårdnadshavama kontaktas. Domstolen bör&lt;br&gt;därför ha möjlighet att besluta interimistiskt innan vårdnadshavama getts&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över ansökan när det kan antas vara nödvändigt för&lt;br&gt;att barnets rätt skall kunna tas till vara. Ett interimistiskt förordnande kan&lt;br&gt;också komma i fråga på grund av behovet av skyndsamma utrednings-&lt;br&gt;åtgärder. Kravet på att ett ärende skall handläggas skyndsamt gäller av&lt;br&gt;naturliga skäl med särskild styrka vid interimistiska förordnanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har framhållit att ett polisförhör och läkarundersökning&lt;br&gt;kan ta åtskilliga timmar i anspråk, att det inte är rimligt att vårdnads-&lt;br&gt;havama hålls i ovetskap om var bamet befinner sig under denna tid samt&lt;br&gt;att detta särskilt gäller mindre bam. Ett besked om var bamet befinner sig&lt;br&gt;och varför bör därför enligt styrelsen som huvudregel lämnas så snart&lt;br&gt;som möjligt. Ett besked kan enligt styrelsen - vid sidan av domstolens&lt;br&gt;underrättelseskyldighet - lämnas av polismyndigheten så snart de inled-&lt;br&gt;ande utredningsåtgärdema har satts igång. Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Uppsala universitet har ansett att vårdnadshavama endast undan-&lt;br&gt;tagsvis skall kunna hållas oinformerade om ett beslut, att de kan ha viktig&lt;br&gt;information att tillföra ärendet och att de därför bör höras så snart det inte&lt;br&gt;finns särskild anledning att anta att detta skulle vara till skada för bamet.&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt har föreslagit att lagen bör innehålla en bestämmelse&lt;br&gt;om när underrättelse senast far ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar uppfattningen att vårdnadshavare inte bör hållas&lt;br&gt;ovetande om de utredningsåtgärder som vidtas avseende bamet efter ett&lt;br&gt;interimistiskt beslut längre än vad som är absolut nödvändigt Den väsent-&lt;br&gt;liga aspekten när det gäller tidpunkten för underrättelse om t.ex. att&lt;br&gt;förhör hålls med bamet eller bamet genomgår läkarundersökning är&lt;br&gt;intresset av att undvika att vårdnadshavaren ges tillfälle att påverka&lt;br&gt;bamet till men för utredningen. Normalt sett borde vårdnadshavaren med&lt;br&gt;hänsyn till detta kunna underrättas så snart ett förhör eller en läkar-&lt;br&gt;undersökning påbörjats. Praktiska hänsyn talar för att underrättelse-&lt;br&gt;skyldigheten bör vila på åklagaren. Åklagaren bör omedelbart meddela&lt;br&gt;domstolen om att underrättelse skett. Det interimistiska beslutet bör&lt;br&gt;därefter givetvis omprövas så snart den underåriges vårdnadshavare har&lt;br&gt;fått tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remisskritiken har innefattat förslag om att införa en särskild&lt;br&gt;bestämmelse om att ett beslut om förordnande skall gälla utan hinder av&lt;br&gt;att det inte vunnit laga kraft. Ärendelagen (31 §) hänvisar på denna punkt&lt;br&gt;till 17 kap. 14 § rättegångsbalken (RB) som anger att det får förordnas&lt;br&gt;om verkställighet utan hinder av laga kraft när det finns skäl för det.&lt;br&gt;Enligt regeringens bedömning är det dock lämpligare att för de beslut det&lt;br&gt;här är fråga om låta motsatt huvudregel gälla, dvs. att beslutet gäller&lt;br&gt;omedebart, om inte annat bestäms. Regeringen föreslår en särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelse med denna innebörd som gäller i stället för vad som annars&lt;br&gt;hade gällt enligt ärendelagen. Bestämmelsen bör gälla beslut om förord-&lt;br&gt;nanden enligt 1 och 2 §§, återkallelse av förordnande enligt 2 § samt byte&lt;br&gt;och entledigande av särskild företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas ett behov av att få till stånd ett interimistiskt beslut&lt;br&gt;under ett veckoslut. Frågan om att utvidga behörigheten för de domstolar&lt;br&gt;som har s.k. häktningsjour till andra beslut i samband med en&lt;br&gt;förundersökning än häktningsbeslut behandlas i departementsprome-&lt;br&gt;morian Domstolsförfarandet - förslag till förbättringar (Ds 1997:7).&lt;br&gt;Beslut av en s.k. jourdomstol enligt den här föreslagna lagen kan lämp-&lt;br&gt;ligen behandlas i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheten att beakta en begäran från bamet om&lt;br&gt;entledigande föreslår regeringen att domstolen självmant skall kunna ta&lt;br&gt;upp frågor om byte och entledigande av den särskilda företrädaren samt&lt;br&gt;om att återkalla ett förordnande för en vårdnadshavare. Detta tillgodoser&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning i tillräcklig mån kravet att ta hänsyn till&lt;br&gt;barnets vilja på denna punkt. Kännedom om barnets vilja i dessa avse-&lt;br&gt;enden kan förmedlas till domstolen direkt av bamet eller via den sär-&lt;br&gt;skilda företrädaren, socialnämnden, åklagaren eller någon utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen föreslår att lagen bör kompletteras med en&lt;br&gt;forumregel. Ärenden om särskild företrädare för bam torde i de flesta fall&lt;br&gt;lämpligen handläggas vid den domstol där åtal för brottet skall väckas&lt;br&gt;enligt 19 kap. RB. Regeringen bedömer det dock inte vara nödvändigt&lt;br&gt;med en särskild bestämmelse om forum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland har tagit upp frågan om vårdnads-&lt;br&gt;havamas rätt till rättshjälp i ett ärende om förordnande av en särskild&lt;br&gt;företrädare. Det finns enligt regeringens mening inte skäl att införa några&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om rätt till rättshjälp för dessa ärenden. De&lt;br&gt;kommer att handläggas enligt ärendelagen som innebär en informell&lt;br&gt;handläggning där parterna kan vägledas av rätten och ges möjlighet att&lt;br&gt;muntligt redovisa sin inställning till en ansökan om förordnande. Rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1996:1619) utesluter dessutom inte att rättshjälp beviljas i&lt;br&gt;ärenden av denna typ, om övriga förutsättningar är uppfyllda. En&lt;br&gt;vårdnadshavare kan vidare tillerkännas ersättning av allmänna medel för&lt;br&gt;kostnad för resa och uppehälle för inställelse till sammanträde vid&lt;br&gt;domstol i ärendet samt förskott på sådan ersättning, om det är skäligt&lt;br&gt;med hänsyn till bl.a. hans eller hennes ekonomiska förhållanden (se 18 §&lt;br&gt;tredje stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Sekretess&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i 9 kap. 15 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) om sekretess för enskildas personliga och ekonomiska förhål-&lt;br&gt;landen föreslås omfatta också ärenden enligt den nu förslagna lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller inte några förslag på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen har anfört att uppgifter inom&lt;br&gt;socialtjänsten om en underårigs personliga förhållanden som det råder&lt;br&gt;sekretess för enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) bör kunna läm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas ut till en särskild företrädare för bam i den mån uppgifterna behövs&lt;br&gt;för att biträdet skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Styrelsen har anfört att&lt;br&gt;denna fråga bör klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess i förhållande till den särskilda företrädaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att den särskilda företrädaren skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sitt uppdrag är att han eller hon får del av uppgifter om bamet som det&lt;br&gt;kan gälla sekretess för enligt bestämmelser om sekretess till skydd för en&lt;br&gt;enskild inom t.ex. hälso- och sjukvården, socialtjänsten eller skolan (se&lt;br&gt;7 kap. sekretesslagen). Enligt huvudregeln i 14 kap. 4 § sekretesslagen&lt;br&gt;gäller sekretessen inte i förhållande till den enskilde själv. I sin egenskap&lt;br&gt;av ställföreträdare för bamet utövar den särskilde företrädaren barnets&lt;br&gt;befogenheter vad gäller rätten att ta del av och förfoga över sekretess-&lt;br&gt;skyddade uppgifter angående bamet i den utsträckning uppgifterna&lt;br&gt;behövs för att han eller hon skall kunna fullgöra uppdraget (jfr prop.&lt;br&gt;1988/89:67, s. 39 f.). I takt med barnets stigande ålder och utveckling&lt;br&gt;uttunnas en särskild företrädares rätt att ta del av sekretesskyddade&lt;br&gt;uppgifter, på motsvarande sätt som gäller för en vårdnadshavare&lt;br&gt;(ibid., s. 36). En särskild företrädare kan alltså antingen själv ha rätt att ta&lt;br&gt;del av sekretessbelagda uppgifter om barnet eller på grund av barnets&lt;br&gt;mognad vara beroende av barnets samtycke för att fa del av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgifter som gäller t.ex. vårdnadshavaren kan dock sekretessen&lt;br&gt;till skydd för honom eller henne innebära att den särskilda företrädaren&lt;br&gt;inte har rätt att ta del av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till vårdnadshavare finns särskilda bestämmelser som&lt;br&gt;reglerar förhållandet mellan bam och vårdnadshavare i fråga om sekre-&lt;br&gt;tess till skydd för bamet. Enligt 14 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen&lt;br&gt;gäller sekretess för uppgift till skydd för en underårig även i förhållande&lt;br&gt;till vårdnadshavaren och far inte efterges av vårdnadshavaren, om det&lt;br&gt;kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för&lt;br&gt;vårdnadshavaren. Enligt 7 kap. 5 § sekretesslagen råder vidare sekretess i&lt;br&gt;vissa fall i förhållande till en underårigs förälder eller annan vårdnads-&lt;br&gt;havare i fråga om den underåriges vistelseort när denne har omhänder-&lt;br&gt;tagits eller vårdas enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga (LVU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om sekretess till skydd för en underårig i förhållande&lt;br&gt;till vårdnadshavaren gäller inte för en särskild företrädare för bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas skäl att överväga om ett liknande sekretesskydd, som&lt;br&gt;det som finns i förhållande till vårdnadshavare, kan behövas i förhållande&lt;br&gt;till särskilda företrädare för bam. Tillräcklig anledning att införa en&lt;br&gt;sådan speciell lagreglering om sekretesskydd har inte ansetts finnas i&lt;br&gt;fråga om gode män och förvaltare (ibid. s. 39 f). Med hänsyn till att den&lt;br&gt;särskilda företrädarens uppdrag är att ta till vara barnets rätt och att&lt;br&gt;företrädaren skall stå fri i förhållande till såväl vårdnadshavare som&lt;br&gt;berörda myndigheter bör utrymmet för motstående intressen mellan&lt;br&gt;bamet och den särskilda företrädaren vara litet. Regeringen anser inte att&lt;br&gt;det finns tillräckliga skäl till en särskild bestämmelse på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess i domstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess i domstol för uppgifter i ärenden enligt den föreslagna lagen&lt;br&gt;om särskild företrädare för bam kan gälla enligt bestämmelserna om&lt;br&gt;sekretess under förundersökning samt överförd sekretess (se 5 kap. 1 §,&lt;br&gt;9 kap. 17 § och 12 kap. 1 § sekretesslagen). Det torde dock finnas behov&lt;br&gt;av sekretesskydd också för uppgifter som inte omfattas av dessa&lt;br&gt;bestämmelser. 9 kap. 15 § sekretesslagen gäller sekretess för enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska förhållanden i familjerättsliga mål och&lt;br&gt;ärenden när det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften röjs. Regleringen bör lämpligen&lt;br&gt;ändras till att omfatta också ärenden enligt den nu föreslagna lagen. I&lt;br&gt;ärenden om bl.a. godmanskap och förvaltarskap gäller enligt paragrafen&lt;br&gt;sekretess utan att part begär det. Motsvarande bör gälla i ärenden om&lt;br&gt;särskild företrädare för bam eftersom bamet inte kan begära att sekretess&lt;br&gt;skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Beräkningen av kostnaderna för de särskilda företrädarna för bam kan&lt;br&gt;göras med ledning av kostnaderna för målsägandebiträde enligt dagens&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga ersättningen för arbete till ett målsägandebiträde&lt;br&gt;motsvarar närmare nio timmars arbete enligt en undersökning som gjor-&lt;br&gt;des av Domstolsverket under år 1995 (se DV:s rapport 1997:2, Måls-&lt;br&gt;ägandebiträde - en utvärdering av lagen om målsägandebiträde m.m.).&lt;br&gt;Med dagens timersättningsnivå motsvarar det en kostnad för arbete på&lt;br&gt;drygt 9 000 kronor. Den genomsnittliga kostnaden för utlägg och tids-&lt;br&gt;spillan år 1995 var mellan 1 000 och 2 000 kronor. Den siffran torde i&lt;br&gt;dag vara endast obetydligt högre. Antalet ärenden år 1995 var cirka 3 000&lt;br&gt;och den sammanlagda kostnaden för målsägandebiträde var 27 miljoner&lt;br&gt;kronor. Motsvarande siffror för år 1996 och 1997 var cirka 4 000 respek-&lt;br&gt;tive 4 400 ärenden och en kostnad på 32 respektive 35 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna kommer sannolikt att innebära en viss&lt;br&gt;ökning av det totala antalet förordnanden av målsägandebiträden och&lt;br&gt;särskilda företrädare för bam. Antalet nya ärenden kan uppskattas till ett&lt;br&gt;hundratal. Den årliga kostnaden för förslaget kan beräknas till mellan 1&lt;br&gt;och 1,5 miljoner kronor. Bedömningen görs att de ökade kostnaderna&lt;br&gt;ryms inom det befintliga anslaget för rättshjälpskostnader m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Förslaget till lag om särskild företrädare för bam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse&lt;br&gt;har begåtts mot någon som är under 18 år, skall en särskild företrädare&lt;br&gt;förordnas för barnet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande&lt;br&gt;till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara&lt;br&gt;barnets rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild företrädare skall inte förordnas om det med hänsyn till&lt;br&gt;barnet är obehövligt eller annars särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för att en särskild företrädare skall&lt;br&gt;förordnas för någon som är under 18 år. Förutsättningarna har behandlats&lt;br&gt;närmare i avsnitt 6.3. Lagtexten har redigerats om med anledning av&lt;br&gt;Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning är att det kan följa fängelse på det brott som&lt;br&gt;misstankarna avser. Misstankarna om brott skall vidare vara så starka att&lt;br&gt;det finns anledning att inleda en förundersökning, dvs. att det finns&lt;br&gt;anledning att anta att ett brott har begåtts (23 kap. 1 § rättegångsbalken&lt;br&gt;[RB]).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första punkten behandlar det fallet att misstankarna om brott mot&lt;br&gt;bamet riktas mot en av vårdnadshavama, eller mot båda. Kravet på&lt;br&gt;misstanke mot en vårdnadshavare är att denne kan misstänkas för ett&lt;br&gt;brott mot bamet. Uttrycket ”kan misstänkas” innefattar även fall där det&lt;br&gt;rör sig om mycket svag bevisning (se Ekelöf, P.O., Edelstam, H.,&lt;br&gt;Boman, R., Rättegång V, 7:e uppl., 1998, s. 121). Misstankarna mot&lt;br&gt;vårdnadshavaren bör dock ha en viss tyngd och konkretion för att en&lt;br&gt;särskild företrädare skall kunna förordnas. Arten av de uppgifter bamet&lt;br&gt;kan ha lämnat är naturligtvis central liksom eventuella iakttagelser av&lt;br&gt;personer i barnets närhet, såsom personal vid barnets skola eller daghem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten tar sikte på fall när misstankarna riktas mot en person&lt;br&gt;som står vårdnadshavaren eller vårdnadshavama nära. I det fallet finns&lt;br&gt;ingen presumtion för att vårdnadshavaren och bamet har motstående&lt;br&gt;intressen. I dessa fall krävs att det kan befaras att vårdnadshavaren på&lt;br&gt;grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte&lt;br&gt;kommer att ta till vara barnets rätt. Det kan röra sig om en make, sambo,&lt;br&gt;pojk- eller flickvän till vårdnadshavaren, eller en släkting eller nära vän.&lt;br&gt;Det kan också vara fråga om fall där den misstänkte och bamet är&lt;br&gt;syskon. Bestämmelsen i andra punkten är tillämplig också på&lt;br&gt;förhållandet mellan en vårdnadshavare som inte är misstänkt och en som&lt;br&gt;är det. Det viktiga vid bedömningen av om relationen påverkar vårdnads-&lt;br&gt;havarens förmåga att ta till vara barnets intressen är inte den formella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställning den misstänkte intar utan den faktiska relation denne har till&lt;br&gt;vårdnadshavaren. Relevanta och korrekta uppgifter om detta kan vara&lt;br&gt;svåra att få kännedom om, särskilt i de fall där det är fråga om ett&lt;br&gt;interimistiskt beslut. Försiktighet måste givetvis iakttas i förhållande till&lt;br&gt;uppgifter med karaktär av obekräftade rykten. Kraven för ett förordnande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 dessa fall har behandlats närmare i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att ett förordnande inte skall ske om det med&lt;br&gt;hänsyn till bamet är obehövligt eller annars särskilda skäl talar mot det.&lt;br&gt;Det är alltså barnets intresse som är avgörande vid bedömningen av om&lt;br&gt;behov av ett förordnande finns. Om bamet med hänsyn till ålder och&lt;br&gt;mognad själv kan ta ställning till frågor om förhör och läkarundersökning&lt;br&gt;kan behov av en särskild företrädare saknas. Huruvida behov av en&lt;br&gt;särskild företrädare finns för äldre bam torde i första hand vara beroende&lt;br&gt;av relationen till vårdnadshavaren. Möjligheten att föra en talan om&lt;br&gt;skadestånd mot vårdnadshavaren kan också vara av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bamet är omhändertaget enligt lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga (LVU) behöver inte innebära att något&lt;br&gt;behov av en särskild företrädare saknas. Också efter ett sådant omhänder-&lt;br&gt;tagande kan en särskild företrädare behövas för att ta ställning i frågor&lt;br&gt;om förhör med och läkarundersökning av bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proportionalitetsprincipen kommer till uttryck genom att särskilda skäl&lt;br&gt;som kan finnas mot ett förordnande skall beaktas. Principen innebär att&lt;br&gt;ett förordnande får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det&lt;br&gt;intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för de berörda. Särskilda&lt;br&gt;skäl mot ett förordnande kan vara att det är fråga om ett lindrigt brott&lt;br&gt;vars skadeverkningar för bamet inte uppväger eventuella olägenheter&lt;br&gt;under och till följd av ett förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en särskild företrädare utses träder han eller hon alltid in som&lt;br&gt;ställföreträdare för båda vårdnadshavama. Detta framgår av 3 §. När&lt;br&gt;vårdnadshavama är gifta eller bor tillsammans under äktenskapsliknande&lt;br&gt;förhållanden räcker det att förutsättningarna enligt 1 § 1 eller 2 är&lt;br&gt;uppfyllda beträffande någon av dem för att en särskild företrädare skall&lt;br&gt;utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnet har två vårdnadshavare som inte är gifta eller bor till-&lt;br&gt;sammans under äktenskapsliknande förhållanden och sådana omständi-&lt;br&gt;heter som anges i 1 § 1 eller 2finns endast ifråga om en av dem, skall&lt;br&gt;den andra vårdnadshavaren förordnas att ensam ta till vara barnets rätt&lt;br&gt;under förundersökningen och i efterföljande rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med hänsyn till vårdnadshavarnas förhållande till varandra&lt;br&gt;eller någon annan särskild omständighet får antas vara till barnets bästa&lt;br&gt;skall dock en särskild företrädare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns två vårdnadshavare och förutsättningarna enligt 1 § 1 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 är uppfyllda endast i fråga om en av dem anges i paragrafen att en&lt;br&gt;särskild företrädare i vissa fall inte skall utses. Undantaget från&lt;br&gt;huvudregeln i 1 § gäller de fall när vårdnadshavama inte är gifta eller bor&lt;br&gt;tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Den av vårdnads-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;havama som inte berörs av misstanken om brott eller står i något nära&lt;br&gt;förhållande till den som kan misstänkas skall i stället förordnas att ensam&lt;br&gt;vara ställföreträdare för den underårige under förundersökningen och i&lt;br&gt;rättegången. Ett förordnande gäller i samtliga instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brottsmisstanken gäller en särlevande vårdnadshavare eller exem-&lt;br&gt;pelvis dennes sambo, kan den andra vårdnadshavarens förhållande till&lt;br&gt;den misstänkte innebära att ett förordnande av en särskild företrädare&lt;br&gt;skall ske enligt 1 § 2. Paragrafens första stycke har i huvudsak utformats&lt;br&gt;i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns en undantagsregel som innebär att en särskild&lt;br&gt;företrädare skall utses om det med hänsyn till vårdnadshavamas förhål-&lt;br&gt;lande till varandra eller någon annan särskild omständighet far antas vara&lt;br&gt;till barnets bästa. Bestämmelsen har i huvudsak utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag. Regeln tar sikte på de undantagsfall då ett förordnande&lt;br&gt;för en av vårdnadshavama skulle stå i strid med barnets bästa. Skäl för&lt;br&gt;att förordna en särskild företrädare i dessa fall kan vara konflikten mellan&lt;br&gt;vårdnadshavama. Enbart det förhållandet att det pågår en vårdnadstvist&lt;br&gt;bör dock inte vara tillräckligt för att förordna en särskild företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningarna av en särskild företrädares befogenheter enligt 3 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen gäller inte för en vårdnadshavare som&lt;br&gt;förordnas enligt 2 §. Med stöd av ett sådant förordnande kan vårdnads-&lt;br&gt;havaren alltså, utan medverkan av den andre vårdnadshavaren, dels väcka&lt;br&gt;enskilt åtal, dels föra en skadeståndstalan för bamet utan att allmänt åtal&lt;br&gt;har väckts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har framhållit hindrar inte lagen om särskild företrädare&lt;br&gt;för bam att ett målsägandebiträde utses vid sidan av vårdnadshavaren,&lt;br&gt;om det skulle vara påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild företrädare skall, i stället för barnets vårdnadshavare, som&lt;br&gt;ställföreträdare ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i&lt;br&gt;efterföljande rättegång. Företrädaren får dock inte väcka åtal och får&lt;br&gt;inte heller väcka någon skadeståndstalan utan att ett allmänt åtal har&lt;br&gt;väckts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som i 23 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken sägs om måls-&lt;br&gt;ägandebiträde s närvaro vid förhör skall tillämpas på den särskilda före-&lt;br&gt;trädaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om de befogenheter som tillkommer en&lt;br&gt;särskild företrädare. Bestämmelserna - som har behandlats i avsnitt 6.4 -&lt;br&gt;innebär att den särskilda företrädaren tar över vårdnadshavarens befogen-&lt;br&gt;het som ställföreträdare i frågor som rör förundersökningen och rätte-&lt;br&gt;gången om det aktuella brottet. Ett förordnande gäller i samtliga instan-&lt;br&gt;ser. Den särskilda företrädaren träder i stället för båda vårdnadshavama,&lt;br&gt;oavsett om brottsmisstankarna bara gäller en av dem. Den särskilda&lt;br&gt;företrädarens uppdrag innebär att han eller hon skall bevaka och beakta&lt;br&gt;barnets intressen samt stödja bamet under utredningen. Det innefattar att&lt;br&gt;ta ställning till om och hur bamet skall ställa in sig för polisförhör och&lt;br&gt;undergå en läkarundersökning i brottsutredande syfte. Den särskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företrädaren kan vidare överta ett av åklagaren väckt åtal som denne lagt Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;ned. Den särskilda företrädaren kan även biträda ett av åklagaren väckt&lt;br&gt;åtal samt överklaga en ogillad ansvarstalan. Den särskilda företrädarens&lt;br&gt;befogenheter omfattar också vårdnadshavarens rätt att ange brott till åtal&lt;br&gt;enligt 20 kap. 14 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket andra meningen anges inskränkningar i den särskilda&lt;br&gt;företrädarens befogenheter. Han eller hon får inte väcka åtal och får inte&lt;br&gt;heller väcka skadeståndstalan utan att ett allmänt åtal har väckts.&lt;br&gt;Begränsningarna behandlas närmare i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädarens agerande skall helt styras av vad som kan anses vara&lt;br&gt;barnets bästa. Vid ställningstagande i sådana frågor är barnets uppfatt-&lt;br&gt;ning av stor betydelse. God kontakt med bamet är givetvis en förut-&lt;br&gt;sättning för att barnets egen uppfattning skall komma till uttryck och&lt;br&gt;kunna beaktas. Bamet själv kan inledningsvis ha vänt sig till någon sär-&lt;br&gt;skild person och berättat om de omständigheter som grundar miss-&lt;br&gt;tankarna om brott. I dessa situationer kan det vara lämpligt att den person&lt;br&gt;bamet först anförtrott sig åt också är närvarande vid de fortsatta kontak-&lt;br&gt;terna med bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör vara att det ligger i barnets intresse att utrednings-&lt;br&gt;åtgärder kommer till stånd. Den särskilda företrädarens uppgifter bör&lt;br&gt;fokuseras på att se till att åtgärderna kommer till stånd på ett sådant sätt&lt;br&gt;att bamet inte far illa. Om ett bam känner en mycket stark rädsla och&lt;br&gt;obehag inför ett förhör eller en läkarundersökning bör dock företrädaren&lt;br&gt;ta ställning mot att bamet hörs eller inte ge samtycke till undersökningen.&lt;br&gt;Hänsyn måste givetvis tas till att en åtgärd inledningsvis kan verka&lt;br&gt;obehaglig för ett bam men att den senare vid samma tillfälle - eller vid&lt;br&gt;ett senare tillfälle - kan framstå som mindre skrämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda företrädaren bör utföra sitt uppdrag i nära kontakt med&lt;br&gt;förundersökningsledaren. Det är viktigt att företrädaren utifrån sin känne-&lt;br&gt;dom om barnets förhållanden påtalar sådant som kan vara av betydelse&lt;br&gt;för förundersökningen. I den särskilda företrädarens uppgifter ingår dock&lt;br&gt;inte att göra några egna bedömningar om bevisläget eller annat som rör&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdraget ligger att samråda och samarbeta med personal på daghem,&lt;br&gt;skola och med andra personer som kan stå bamet nära. Detsamma gäller i&lt;br&gt;förhållande till företrädare för socialtjänsten och polisen. Även om den&lt;br&gt;underårige är omhändertagen enligt LVU bör den särskilda företrädaren&lt;br&gt;samarbeta med socialnämnden. Genom ett sådant samarbete kan und-&lt;br&gt;vikas att ett bam behöver genomgå fler läkarundersökningar och förhör&lt;br&gt;än nödvändigt. Det är den särskilda företrädaren som är den underåriges&lt;br&gt;ställföreträdare i de rättsliga frågor som gäller brottmålet även om bamet&lt;br&gt;är omhändertaget enligt LVU (se närmare avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd och samarbete med andra personer och myndigheter innebär&lt;br&gt;inte att den särskilda företrädaren inte skall stå fri i förhållande till dessa.&lt;br&gt;Att företrädaren har en fristående roll är nödvändigt for att barnets bästa&lt;br&gt;skall kunna tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller läkarundersökning bör barnets egen uppfattning i fråga om&lt;br&gt;läkarundersökning beaktas när det gäller bam som har nått en sådan ålder&lt;br&gt;och mognad att deras egen vilja bör respekteras. Det bör således inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma i fråga att tvinga ett sådant bam att genomgå en läkarunder- Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;sökning ens om den särskilda företrädaren skulle ha samtyckt till&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det särskilda företrädarens rätt att vara närvarande vid förhör som&lt;br&gt;hålls med bamet och att därvid ställa frågor regleras i andra stycket gen-&lt;br&gt;om en hänvisning till vad som gäller för målsägandebiträde enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 23 kap. 10 och 11 §§ RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelser och underrättelser som annars skulle ställts till vårdnads-&lt;br&gt;havaren skall skickas till den särskilda företrädaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda företrädaren saknar naturligtvis befogenheter att använda&lt;br&gt;tvångsmedel såsom att hämta bamet. För att förhör genom den särskilda&lt;br&gt;företrädarens medverkan skall kunna komma till stånd torde således ofta&lt;br&gt;krävas att detta sker i samband med att bamet vistas i daghem, skola eller&lt;br&gt;liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förekomma att en god man har förordnats för den underårige&lt;br&gt;för angelägenheter som helt eller delvis avser annat än misstankar om&lt;br&gt;övergrepp mot den underårige. I sådana fall bör förordnandet för den&lt;br&gt;gode mannen kvarstå. I frågor som rör förundersökningen och&lt;br&gt;rättegången är det dock den särskilda företrädaren som ensam har&lt;br&gt;bestämmanderätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild företrädare har uppgifter som i många avseenden&lt;br&gt;överensstämmer med dem som ett målsägandebiträde har. Det torde&lt;br&gt;därför som regel inte utses ett målsägandebiträde vid sidan av en särskild&lt;br&gt;företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om förordnande enligt 1 eller 2 § görs av åklagaren hos&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten prövar ärendet på ansökan av åklagare. Detta gäller oavsett&lt;br&gt;vem som har initierat ärendet. I många fall torde ärendet initieras av&lt;br&gt;annan, såsom skol- eller daghemspersonal eller socialtjänsten (jfr 42 §&lt;br&gt;socialtjänstförordningen [1981:750]). Någon särskild forumbestämmelse&lt;br&gt;finns inte, men ansökan torde i de flesta fall lämpligen riktas till den&lt;br&gt;domstol där åtal för brottet skall väckas enligt 19 kap. RB (se 19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § RB om behörigheten under förundersökningsstadiet). Om behöv-&lt;br&gt;liga utredningsåtgärder har kunnat komma till stånd utan att någon sär-&lt;br&gt;skild företrädare har förordnats, behöver åklagaren endast undantagsvis&lt;br&gt;göra en ansökan redan på förundersökningsstadiet. Behovet av en&lt;br&gt;ansökan inför en förestående rättegång måste i allmänhet bedömas mot&lt;br&gt;bakgrund av de möjligheter att få ett skadestånd från den misstänkte som&lt;br&gt;bamet kan ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till särskild företrädare får en advokat, en biträdande jurist på&lt;br&gt;advokatbyrå eller någon annan förordnas. Endast den får förordnas som&lt;br&gt;på grund av sina kunskaper och erfarenheter samt personliga&lt;br&gt;egenskaper är särskilt lämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafen om vem som kan förordnas till särskild&lt;br&gt;företrädare för bam skiljer sig från de bestämmelser som gäller för&lt;br&gt;rättshjälpsbiträden och målsägandebiträden i fråga om kraven på särskild&lt;br&gt;lämplighet. Uppdraget som särskild företrädare innebär att särskilda krav&lt;br&gt;måste ställas på den som kan komma i fråga. Kraven har behandlats&lt;br&gt;närmare i avsnitt 6.5. De gäller särskilt de personliga egenskaper en&lt;br&gt;sådan person bör besitta. Det måste ställas stora krav på förmågan att&lt;br&gt;sätta sig in i barnets situation, att kommunicera med bamet och att vinna&lt;br&gt;dess förtroende. Kraven gäller vidare förmågan att hantera en mycket&lt;br&gt;känslig situation som kan innefatta komplexa intressekonflikter. Den som&lt;br&gt;skall utses bör ha stor integritet, kunna vinna förtroende både hos&lt;br&gt;personal på daghem och skola, tjänstemännen inom socialtjänsten, och -&lt;br&gt;i möjligaste mån - hos vårdnadshavama. Det bör betonas att den&lt;br&gt;särskilda företrädaren måste stå fri i förhållande till polis- och&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna men också i förhållande till en vårdnadshavare&lt;br&gt;som inte berörs av misstankarna om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förordnas skall ha erfarenheter av förundersökning och&lt;br&gt;rättegång i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädesvis bör personer som har erfarenhet av uppdrag som&lt;br&gt;målsägandebiträde i ärenden av liknande karaktär och som har utfört de&lt;br&gt;uppdragen på ett tillfredsställande sätt anlitas för uppdrag som särskild&lt;br&gt;företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas vara nödvändigt för att barnets rätt skall kunna tas till&lt;br&gt;vara får domstolen, utan att höra barnets vårdnadshavare, besluta om&lt;br&gt;förordnande enligt 1 eller 2 § för tiden innan ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras möjligheten att interimistiskt förordna dels en&lt;br&gt;särskild företrädare för bam, dels att en vårdnadshavare ensam skall&lt;br&gt;företräda bamet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag. När förutsättningarna för förordnande enligt 1 och 2 §§ är upp-&lt;br&gt;fyllda kan rätten förordna interimistiskt enligt denna paragraf utan att&lt;br&gt;vårdnadshavama först hörs, om detta kan antas vara nödvändigt för att&lt;br&gt;barnets rätt skall kunna tas till vara. Så kan vara fallet när det finns risk&lt;br&gt;för att en vårdnadshavare påverkar bamet att inte lämna några uppgifter&lt;br&gt;till polisen eller att ändra uppgifter som kan ha lämnats till utomstående.&lt;br&gt;Ett interimistiskt förordnande kan också komma i fråga på grund av&lt;br&gt;behovet av skyndsamma utredningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett interimistiskt beslut torde i många fall vara nödvändigt för att ta till&lt;br&gt;vara barnets rätt. Ett sådant beslut är naturligtvis särskilt ingripande för&lt;br&gt;de berörda. Frågan om förutsättningar finns för ett interimistiskt beslut&lt;br&gt;måste därför prövas mycket noggrant. Prövningen gäller till att börja med&lt;br&gt;de uppgifter som åberopas till stöd för att ett brott har begåtts mot bamet&lt;br&gt;samt att en vårdnadshavare kan misstänkas eller det kan befaras att en&lt;br&gt;vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas&lt;br&gt;för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt. När det gäller&lt;br&gt;karaktären av dessa uppgifter bör krävas att de är konkreta och grave-&lt;br&gt;rande, att de lämnats av personer vars tillförlitlighet det inte finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning att sätta i fråga och att de gäller iakttagelser som uppgifts-&lt;br&gt;lämnaren själv gjort eller sådant som bamet själv på ett trovärdigt sätt&lt;br&gt;berättat om för uppgiftslämnaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att det skall vara möjligt att bedöma om ett&lt;br&gt;interimistiskt beslut kan antas vara nödvändigt torde vidare ofta vara att&lt;br&gt;ansökan innehåller tillräckliga uppgifter om barnets inställning till att&lt;br&gt;redogöra för saken i vårdnadshavamas närvaro. Om bamet särskilt har&lt;br&gt;anförtrott sig åt någon annan vuxen person än vårdnadshavama kan en&lt;br&gt;sådan persons uppfattning om risken för att en vårdnadshavare påverkar&lt;br&gt;barnets utsaga vara av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ansökan med ett interimistiskt yrkande är det särskilt viktigt att&lt;br&gt;också omständigheter som kan tala mot ett förordnande tas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en interimistisk prövning måste vidare nogsamt beaktas att hänsyn&lt;br&gt;skall tas till såväl skyddet för vårdnadshavamas intressen och barnets rätt&lt;br&gt;till kontakt med vårdnadshavama som till att barnets rätt i övrigt tas till&lt;br&gt;vara, både såvitt avser vikten av att utreda och lagföra brott mot bamet&lt;br&gt;och när det gäller barnets rätt att inte utan skäl utsättas för ingripande och&lt;br&gt;påfrestande förhör och läkarundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det interimistiska beslutet skall omprövas när barnets vårdnadshavare&lt;br&gt;har getts tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren skall underrätta barnets vårdnadshavare om de utrednings-&lt;br&gt;åtgärder som vidtas i fråga om barnet sedan ett interimistiskt beslut har&lt;br&gt;meddelats. Underrättelsen skall göras så snart det är möjligt utan men&lt;br&gt;för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett interimistiskt beslut har fattats skall barnets vårdnadshavare, så&lt;br&gt;snart det kan ske utan att det blir till nackdel för utredningen, underrättas&lt;br&gt;om beslutet. Den väsentliga aspekten när det gäller tidpunkten för under-&lt;br&gt;rättelse om t.ex. att förhör hålls med bamet eller bamet genomgår läkar-&lt;br&gt;undersökning är intresset av att undvika att en vårdnadshavare ges&lt;br&gt;tillfälle att påverka bamet till men för utredningen. Normalt sett borde&lt;br&gt;vårdnadshavare med hänsyn till detta kunna underrättas så snart ett&lt;br&gt;förhör eller en läkarundersökning påbörjats. Kravet på skyndsamhet&lt;br&gt;innebär att vårdnadshavare kan behöva underrättas per telefon eller&lt;br&gt;genom personlig kontakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren bör omedelbart meddela domstolen om att underrättelse&lt;br&gt;skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;§ °&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om byte av den särskilda företrädaren tillämpas 26 § andra&lt;br&gt;stycket rättshjälpslagen (1996:1619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen sägs att rättshjälpslagens bestämmelser om byte gäller för en&lt;br&gt;särskild företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om förfarandet vid byte behandlas i kommentaren till&lt;br&gt;15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte längre behövs någon särskild företrädare skall företrädaren&lt;br&gt;entledigas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen sägs att en särskild företrädare skall entledigas, om det inte&lt;br&gt;längre finns något behov av en sådan. Det kan vara fallet t.ex. om det&lt;br&gt;framkommer att det inte längre finns motstridiga intressen mellan den&lt;br&gt;underårige och vårdnadshavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om förfarandet vid entledigande behandlas i kom-&lt;br&gt;mentaren till 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagsfall kan det vara så att det finns förutsättningar för att&lt;br&gt;förordna ett målsägandebiträde för bamet i samband med att en särskild&lt;br&gt;företrädare entledigas. I sådant fall ter det sig ofta naturligt att den sär-&lt;br&gt;skilda företrädarens förordnande ändras till ett förordnande som måls-&lt;br&gt;ägandebiträde. I vissa situationer, t.ex. om det varit motsättningar mellan&lt;br&gt;den särskilda företrädaren och vårdnadshavama, kan det dock vara lämp-&lt;br&gt;ligt att någon annan än den särskilda företrädaren förordnas. Avgörande&lt;br&gt;för bedömningen är vad som kan anses ligga i barnets intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en rättegång är avslutad och domen vunnit laga kraft beträffande&lt;br&gt;såväl brottet som eventuellt skadestånd upphör förordnandet som särskild&lt;br&gt;företrädare att gälla utan att det behöver fattas något beslut om detta.&lt;br&gt;Detsamma är fallet om åklagaren beslutar att inte väcka något åtal eller&lt;br&gt;den särskilda företrädaren inte övertar ett nedlagt åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förutsättningar för ett förordnande för en vårdnadshavare enligt 2 §&lt;br&gt;inte längre finns eller förordnandet inte längre behövs skall det åter-&lt;br&gt;kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen sägs att ett förordnande för en vårdnadshavare enligt 2 §&lt;br&gt;skall återkallas, om det inte längre finns förutsättningar för det eller&lt;br&gt;behov av förordnandet har upphört. Det senare kan vara fallet t.ex. om&lt;br&gt;det framkommer att det inte längre finns motstridiga intressen mellan den&lt;br&gt;underårige och den andre vårdnadshavaren. Detta kan inträffa om brotts-&lt;br&gt;misstanken rör en sambo till en särlevande vårdnadshavare och&lt;br&gt;samboendet har upphört efter beslutet om förordnande för den andre&lt;br&gt;vårdnadshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om återkallelse när förutsättningarna för ett förordnande&lt;br&gt;inte längre finns, har införts på förslag av Lagrådet. Återkallelse i sådana&lt;br&gt;fall kan komma i fråga när det under utredningen framkommer uppgifter&lt;br&gt;som visar att den förordnade vårdnadshavaren står i ett sådant förhål-&lt;br&gt;lande till den misstänkte som anges i 1 § 2, och det alltså i stället skall&lt;br&gt;utses en särskild företrädare för bamet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om förfarandet vid ett sådant beslut behandlas i&lt;br&gt;kommentaren till 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande enligt 2 § om att en av vårdnadshavama ensam tar till&lt;br&gt;vara barnets rätt under förundersökningen och i rättegången upphör&lt;br&gt;annars automatiskt när rättegången är avslutad och domen vunnit laga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kraft beträffande såväl brottet som eventuellt skadestånd. Eftersom&lt;br&gt;vårdnadshavaren med stöd av förordnandet kan väcka enskilt åtal samt&lt;br&gt;föra en skadeståndstalan för bamet, utan att allmänt åtal har väckts, kan&lt;br&gt;det i vissa fall hända att förordnandet gäller under längre tid. Förord-&lt;br&gt;nandet begränsar sig dock alltid till befogenheten att väcka åtal och föra&lt;br&gt;talan om skadestånd med anledning av den brottsmisstanke för vilken&lt;br&gt;förordnandet skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild företrädare har rätt till ersättning i enlighet med det som&lt;br&gt;enligt 27 § rättshjälpslagen (1996:1619) gäller för ett rättshjälpsbiträde.&lt;br&gt;/ fråga om ersättningen tillämpas även 29, 43 och 47 §§ rättshjälps-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen hänvisas i fråga om ersättning till den särskilda företrädaren&lt;br&gt;till de bestämmelser i rättshjälpslagen som gäller för ett målsägande-&lt;br&gt;biträde (se 5 § lagen [1988:609] om målsägandebiträde).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teoretiskt ingår det i den särskilda företrädarens befogenheter även att&lt;br&gt;anlita ett ombud eller ett rättegångsbiträde. Kostnadsreglema är emeller-&lt;br&gt;tid utformade med utgångspunkt från att den särskilda företrädaren själv&lt;br&gt;utför behövliga rättegångsåtgärder och ett ombud eller rättegångsbiträde&lt;br&gt;för bamet ersätts inte av allmänna medel (se hänvisningarna till rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en särskild företrädare har förordnats tillämpas i övrigt det som&lt;br&gt;sägs om målsägandebiträde i fråga om ersättning och återbetalnings-&lt;br&gt;skyldighet för kostnader i 6 § första stycket, 7 § och 8 § första meningen&lt;br&gt;lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Det som där sägs om måls-&lt;br&gt;ägandebiträde skall avse den särskilda företrädaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga &lt;sup&gt;om&lt;/sup&gt; skyldighet för någon annan än barnet att i tvistemål ersätta&lt;br&gt;staten dess kostnader för den särskilda företrädaren tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna i rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångs-&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar frågor om ersättning och återbetalningsskyldighet för&lt;br&gt;kostnader. Av första stycket följer att det av allmänna medel inte ersätts&lt;br&gt;utredningsåtgärder som den särskilda företrädaren företar utöver vad som&lt;br&gt;följer av hänvisningen till 6 § första stycket och 7 § lagen om måls-&lt;br&gt;ägandebiträde. Ersättning till den särskilda företrädaren fastställs av&lt;br&gt;domstolen (se hänvisningen till 7 § lagen om målsägandebiträde). I fråga&lt;br&gt;om skyldighet för annan än den underårige att ersätta staten dess&lt;br&gt;kostnader för den särskilda företrädaren tillämpas i brottmål 8 § första&lt;br&gt;meningen lagen om målsägandebiträde. I tvistemål gäller i stället&lt;br&gt;bestämmelserna i andra stycket enligt vilka barnets motpart eller mot-&lt;br&gt;partens ombud m.fl. kan vara skyldiga att ersätta kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årenden enligt denna lag handläggs enligt lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att samtliga ärenden enligt lagen om särskild&lt;br&gt;företrädare handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Det&lt;br&gt;innebär att ärendelagens bestämmelser om bl.a. rättens sammansättning,&lt;br&gt;om sammanträde och om överklagande gäller i ärenden om förordnande&lt;br&gt;av en särskild företrädare, byte och entledigande av företrädare, ersätt-&lt;br&gt;ning till en sådan samt förordnande för en vårdnadshavare enligt 2 § och&lt;br&gt;återkallelse av sådant förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende om förordnande enligt 1 eller 2 § är barnets vårdnadshavare&lt;br&gt;åklagarens motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att barnets vårdnadshavare är motpart i ett ärende om&lt;br&gt;förordnande enligt 1 och 2 §§. Som framgår av 4 § är det endast åkla-&lt;br&gt;garen som är behörig att ansöka om sådana förordnanden. Om bamet i&lt;br&gt;ärenden om förordnande av en särskild företrädare enligt 1 § har två&lt;br&gt;vårdnadshavare är båda vårdnadshavama motparter och kan bl.a. var för&lt;br&gt;sig överklaga ett beslut. Också i ärenden om förordnande för en av&lt;br&gt;vårdnadshavama enligt 2 § är båda vårdnadshavama motparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om byte eller entledigande av en särskild företrädare får göras&lt;br&gt;av barnets vårdnadshavare, den särskilda företrädaren eller av&lt;br&gt;åklagaren. En särskild företrädare får inte entledigas utan att han eller&lt;br&gt;hon har haft tillfälle att yttra sig i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan enligt 10 § om att återkalla ett förordnande får göras av&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare eller av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får också självmant ta upp frågor om byte och entledigande&lt;br&gt;av företrädare samt återkallelse av förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket anger att barnets vårdnadshavare, åklagaren eller den&lt;br&gt;särskilda företrädaren får ansöka om byte eller entledigande av en&lt;br&gt;särskild företrädare. Den särskilda företrädaren skall ges tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig i ett ärende om byte eller entledigande men är aldrig motpart. Före-&lt;br&gt;trädaren kan alltså inte förpliktas ersätta rättegångskostnader i ärendet&lt;br&gt;med stöd av 32 § ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att åklagaren och vårdnadshavama far ansöka om&lt;br&gt;återkallelse av ett förordnande för en vårdnadshavare enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bamet har två vårdnadshavare har de var för sig rätt att ansöka&lt;br&gt;enligt första och andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendet om byte, entledigande eller återkallelse kan enligt tredje&lt;br&gt;stycket tas upp självmant av rätten. Genom denna möjlighet kan&lt;br&gt;domstolen beakta viljeyttringar från bamet i dessa frågor. Kännedom om&lt;br&gt;barnets vilja i dessa avseenden kan t.ex. ha förmedlats till domstolen via&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den särskilda företrädaren, socialnämnden, åklagaren eller någon Prop. 1998/99:133&lt;br&gt;utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagare eller vårdnadshavare som inte är sökande har i ärenden som&lt;br&gt;avses i första och andra styckena ställning som motpart. I 15 § ärende-&lt;br&gt;lagen finns bestämmelser om tillfälle för motpart att yttra sig i dessa fall.&lt;br&gt;Också i ärenden som avses i tredje stycket bör som regel åklagare,&lt;br&gt;vårdnadshavare och i förekommande fall den särskilda företrädaren få&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förordnande enligt 1 och 2 §§, interimistiska beslut enligt 6 §&lt;br&gt;samt beslut om byte eller entledigande av särskild företrädare eller åter-&lt;br&gt;kallelse av förordnande enligt 2 § enligt 8, 9 och 10 §§ gäller omedel-&lt;br&gt;bart, om inte annat bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att flertalet beslut enligt lagen gäller omedelbart, om&lt;br&gt;inte annat bestäms. Beslut om ersättning omfattas dock inte av bestäm-&lt;br&gt;melsen. Bestämmelsen gäller i stället för vad som annars skulle ha gällt&lt;br&gt;enligt ärendelagen och har behandlats närmare i avsnitt 6.6. Paragrafen&lt;br&gt;omfattar för tydlighetens skull också uttryckligen interimistiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden&lt;br&gt;enligt föräldrabalken, liksom i ärenden om särskild företrädare för barn&lt;br&gt;och mål enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bam, för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om part&lt;br&gt;begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. I ärenden om särskild&lt;br&gt;företrädare för barn, adoption enligt 4 kap. föräldrabalken, anordnande&lt;br&gt;av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken eller förvaltarskap&lt;br&gt;behövs dock inte begäran av part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att sekretess gäller för enskilds personliga eller&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden i ärenden om särskild företrädare för bam när&lt;br&gt;det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada&lt;br&gt;eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller utan att part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess i domstol för uppgifter i ärenden enligt lagen om särskild&lt;br&gt;företrädare för bam kan också gälla enligt bestämmelserna om sekretess&lt;br&gt;under förundersökning samt överförd sekretess (se 5 kap. 1 §, 9 kap. 17 §&lt;br&gt;och 12 kap. 1 § sekretesslagen [1980:100]).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om särskilt målsägandebiträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om det inte är obehövligt skall ett särskilt målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas för en underårig, när en vårdnadshavare kan misstänkas ha begått&lt;br&gt;ett brott mot den underårige på vilket det kan följa fängelse. Detsamma&lt;br&gt;gäller när det kan antas att vårdnadshavaren på grund av sitt förhållande&lt;br&gt;till den som kan misstänkas ha begått ett sådant brott inte kommer att ta&lt;br&gt;till vara den underåriges rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En ansökan om särskilt målsägandebiträde görs av åklagaren hos&lt;br&gt;tingsrätten. Ärendet handläggs enligt lagen (1996:242) om domstols-&lt;br&gt;ärenden. I ärendet är den underåriges vårdnadshavare motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får utan att höra den underåriges vårdnadshavare besluta&lt;br&gt;för tiden fram till dess att ärendet slutligt avgörs, om detta kan antas vara&lt;br&gt;nödvändigt för att den underåriges rätt skall kunna tas till vara. Den&lt;br&gt;underåriges vårdnadshavare skall underrättas om ett sådant beslut så&lt;br&gt;snart det kan ske utan att underrättelsen blir till nackdel för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Till särskilt målsägandebiträde utses en advokat, en biträdande jurist&lt;br&gt;på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett särskilt målsägandebiträde skall, i stället för den underåriges&lt;br&gt;vårdnadshavare, ta till vara den underåriges rätt under förundersökningen&lt;br&gt;och i rättegången. Biträdet är utan särskilt förordnande den underåriges&lt;br&gt;ställföreträdare. Biträdet får dock inte väcka åtal och inte heller väcka&lt;br&gt;någon skadeståndstalan utan att ett allmänt åtal har väckts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I fråga om det särskilda målsägandebiträdet tillämpas i övrigt det&lt;br&gt;som sägs om målsägandebiträde i 4 § andra stycket, 5 §, 6 § första&lt;br&gt;stycket, 7 § och 8 § första meningen lagen (1988:609) om målsägande-&lt;br&gt;biträde samt 23 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skyldighet för annan än den underårige att i tvistemål&lt;br&gt;ersätta staten dess kostnader för biträdet tillämpas bestämmelserna i&lt;br&gt;rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett särskilt målsägandebiträde skall entledigas, om det inte längre&lt;br&gt;finns något behov av ett sådant biträde. Ansökan om entledigande far&lt;br&gt;göras av den underåriges vårdnadshavare, det särskilda målsägandebi-&lt;br&gt;trädet eller av åklagaren. Domstolen far också självmant ta upp frågan&lt;br&gt;om entledigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendet handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Ett&lt;br&gt;entledigande far inte ske utan att det särskilda målsägandebiträdet haft&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över promemorian Särskilt målsägandebiträde för&lt;br&gt;barn (Ju 94/3147 och Ju 98/588)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen, Brottsoffermyndigheten, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen,&lt;br&gt;Hovrätten för Nedre Norrland, Örebro tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt,&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Skåne län,&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Stockholm, Åklagarmyndigheten i Linköping,&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Malmö, Åklagaramyndigheten i Göteborg,&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Västerås, Åklagarmyndigheten i Sundsvall och&lt;br&gt;Umeå, Uppsala universitet, Juridiska fakulteten, Kristianstads kommun,&lt;br&gt;Rädda Barnen, Svenska Kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund,&lt;br&gt;Sveriges Domareförbund, Föreningen Jurister vid Sveriges allmänna&lt;br&gt;advokatbyråer, Riksförbundet Barnens rätt i samhället, Riksorganisa-&lt;br&gt;tionen för Kvinnojourer i Sverige, Sammanslutningen för Sveriges&lt;br&gt;Juridiska Byråer, Sveriges Psykologförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om särskild företrädare för bam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;När en särskild företrädare skall utses&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § När det finns anledning att anta att ett brott som det kan följa&lt;br&gt;fängelse på har begåtts mot någon som är under 18 år skall en särskild&lt;br&gt;företrädare förordnas för bamet, om det med hänsyn till bamet inte är&lt;br&gt;obehövligt eller annars särskilda skäl talar mot det och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande&lt;br&gt;till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vårdnadshavare som inte är gifta eller bor tillsammans&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Om bamet har två vårdnadshavare som inte är gifta eller bor till-&lt;br&gt;sammans under äktenskapsliknande förhållanden och förutsättningarna&lt;br&gt;enligt 1 § 1 eller 2 är uppfyllda endast i fråga om en av dem, skall någon&lt;br&gt;särskild företrädare för bamet inte utses. I ett sådant fall skall den andra&lt;br&gt;vårdnadshavaren förordnas att ensam ta till vara barnets rätt under&lt;br&gt;förundersökningen och i rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den särskilda företrädarens uppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En särskild företrädare skall, i stället för barnets vårdnadshavare,&lt;br&gt;som ställföreträdare ta till vara barnets rätt under förundersökningen och&lt;br&gt;i rättegången. Företrädaren får dock inte väcka åtal och får inte heller&lt;br&gt;väcka någon skadeståndstalan utan att ett allmänt åtal har väckts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som i 23 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken sägs om måls-&lt;br&gt;ägandebiträdes närvaro vid förhör skall tillämpas på den särskilda före-&lt;br&gt;trädaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan om förordnande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En ansökan om förordnande enligt 1 eller 2 §§ görs av åklagaren hos&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vem som utses till särskild företrädare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Till särskild företrädare får förordnas en advokat, en biträdande jurist&lt;br&gt;på advokatbyrå eller någon som annars är särskilt lämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Interimistiskt beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Domstolen får utan att höra barnets vårdnadshavare besluta för tiden&lt;br&gt;fram till dess att ärendet om förordnande enligt 1 eller 2 §§ slutligt&lt;br&gt;avgörs, om detta kan antas vara nödvändigt för att barnets rätt skall&lt;br&gt;kunna tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Åklagaren skall underrätta barnets vårdnadshavare om de utred-&lt;br&gt;ningsåtgärder som vidtas i fråga om bamet sedan ett interimistiskt beslut&lt;br&gt;har meddelats. Underrättelsen skall göras så snart det är möjligt utan att&lt;br&gt;underrättelsen blir till nackdel för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;När en särskild företrädare kan bytas ut eller entledigas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § I fråga om byte av den särskilda företrädaren och rätt för sådan&lt;br&gt;företrädare att sätta någon annan i sitt ställe tillämpas 26 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena rättshjälpslagen (1996:1619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om det inte längre behövs någon särskild företrädare skall före-&lt;br&gt;trädaren entledigas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återkallelse av förordnande för vårdnadshavare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Om ett förordnande för en vårdnadshavare enligt 2 § inte längre&lt;br&gt;behövs skall det återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättningsfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § En särskild företrädare har rätt till ersättning i enlighet med det som&lt;br&gt;enligt 27 § rättshjälpslagen (1996:1619) gäller för ett rättshjälpsbiträde. I&lt;br&gt;fråga om ersättningen tillämpas även 29, 43 och 47 §§ rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § När en särskild företrädare har förordnats tillämpas i övrigt det som&lt;br&gt;sägs om målsägandebiträde i fråga om ersättning och återbetalnings-&lt;br&gt;skyldighet för kostnader i 6 § första stycket, 7 § och 8 § första meningen&lt;br&gt;lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Det som där sägs om måls-&lt;br&gt;ägandebiträde skall avse den särskilda företrädaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skyldighet för någon annan än bamet att i tvistemål ersätta&lt;br&gt;staten dess kostnader för den särskilda företrädaren tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna i rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förfarandefrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Ärenden enligt denna lag handläggs enligt lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I ett ärende om förordnande enligt 1 och 2 §§ är barnets vårdnads-&lt;br&gt;havare motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Ansökan om byte eller entledigande av en särskild företrädare far&lt;br&gt;göras av barnets vårdnadshavare, den särskilda företrädaren eller av&lt;br&gt;åklagaren. En särskild företrädare far inte entledigas utan att han eller&lt;br&gt;hon har haft tillfälle att yttra sig i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan enligt 10 § om att återkalla ett förordnande får göras av&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare eller av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får också självmant ta upp frågor om byte och entledigande&lt;br&gt;av företrädare samt återkallelse av förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Beslut om förordnande enligt 1 och 2 §§, interimistiska beslut&lt;br&gt;enligt 6 § och beslut om byte, entledigande eller återkallelse enligt 8, 9&lt;br&gt;och 10 §§ gäller omedelbart, om inte annat bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos domstol i&lt;br&gt;äktenskapsmål samt mål och&lt;br&gt;ärenden enligt föräldrabalken, lik-&lt;br&gt;som i mål enligt lagen (1989:14)&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet&lt;br&gt;av utländska vårdnadsavgöranden&lt;br&gt;m.m. och om överflyttning av&lt;br&gt;bam, för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, om part begär det och&lt;br&gt;det kan antas att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider&lt;br&gt;skada eller men om uppgiften röjs.&lt;br&gt;I ärenden om adoption enligt 4&lt;br&gt;kap. föräldrabalken, anordnande&lt;br&gt;av godmanskap enligt 11 kap. 4 §&lt;br&gt;eller förvaltarskap behövs dock&lt;br&gt;inte begäran av part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos domstol i&lt;br&gt;äktenskapsmål samt mål och&lt;br&gt;ärenden enligt föräldrabalken, lik-&lt;br&gt;som i ärenden om särskild före-&lt;br&gt;trädare för barn och mål enligt&lt;br&gt;lagen (1989:14) om erkännande&lt;br&gt;och verkställighet av utländska&lt;br&gt;vårdnadsavgöranden m.m. och om&lt;br&gt;överflyttning av bam, för uppgift&lt;br&gt;om enskilds personliga eller&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden, om part&lt;br&gt;begär det och det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider skada eller men&lt;br&gt;om uppgiften röjs. I ärenden om&lt;br&gt;särskild företrädare för barn,&lt;br&gt;adoption enligt 4 kap. föräldra-&lt;br&gt;balken, anordnande av godman-&lt;br&gt;skap enligt 11 kap. 4 § eller för-&lt;br&gt;valtarskap behövs dock inte&lt;br&gt;begäran av part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ig gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:194.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-05-11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet Ingegerd&lt;br&gt;Westlander, regeringsrådet Susanne Billum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 29 april 1999 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag (1999:000) om särskild företrädare för bam,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Carl&lt;br&gt;Josefsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om särskild företrädare för barn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges bestämmelser om de förutsättningar som måste föreligga&lt;br&gt;för att en särskild företrädare skall förordnas. Enligt Lagrådets mening&lt;br&gt;blir paragrafen mer lättläst och logisk om den omredigeras på följande&lt;br&gt;sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”När det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda&lt;br&gt;fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande&lt;br&gt;till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets&lt;br&gt;rätt, skall en särskild företrädare förordnas för bamet, om det med hänsyn&lt;br&gt;till bamet inte är obehövligt eller annars särskilda skäl talar mot det.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att om bamet har två vårdnadshavare som inte är gifta&lt;br&gt;eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och&lt;br&gt;förutsättningarna enligt 1 § 1 eller 2 är uppfyllda endast i fråga om en av&lt;br&gt;dem, skall någon särskild företrädare för bamet inte utses. I ett sådant fall&lt;br&gt;skall den andra vårdnadshavaren förordnas att ensam ta till vara barnets&lt;br&gt;rätt under förundersökningen och rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lagrådsföredragningen har upplysts att bestämmelsen är att&lt;br&gt;uppfatta så att den vårdnadshavare som inte själv misstänks för brott i ett&lt;br&gt;sådant fall skall förordnas om inte hans eller hennes förhållande till den&lt;br&gt;som misstänks är sådant som anges i 1 § 2. Det är alltså inte tillåtet att&lt;br&gt;utse en särskild företrädare för bamet t.ex. i ett fall då de båda&lt;br&gt;vårdnadshavama ligger i konflikt med varandra, kanske om vårdnad eller&lt;br&gt;umgängesrätt, medan den som misstänks för brottet mot bamet är make&lt;br&gt;eller sambo till den första vårdnadshavaren. Ett förordnande av den andre&lt;br&gt;vårdnadshavaren synes emellertid då kunna bidra till att fördjupa&lt;br&gt;konflikten mellan föräldrarna och att dra in barnet i denna. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening kan ifrågasättas om inte domstolen bör ges en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet att undantagsvis kunna förordna en särskild företrädare för&lt;br&gt;bamet också om det med hänsyn till vårdnadshavamas förhållande till&lt;br&gt;varandra eller liknande omständighet är bäst för bamet att någon&lt;br&gt;utomstående utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser vidare att den prövning som skall göras bättre framgår&lt;br&gt;om man i lagtexten i stället för uttrycket ”... och förutsättningarna enligt&lt;br&gt;1 § 1 eller 2 är uppfyllda” använder uttrycket ”... och sådana omständig-&lt;br&gt;heter som anges i 1 § 1 eller 2 föreligger”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan vidare påpekas att en vårdnadshavare som&lt;br&gt;förordnats enligt 2 § inte far samma rätt att närvara vid förhör m.m.&lt;br&gt;enligt 23 kap. rättegångsbalken som en särskild företrädare (se 3 § andra&lt;br&gt;stycket). Bestämmelserna i den nu föreslagna lagen hindrar emellertid&lt;br&gt;inte att ett målsägandebiträde utses vid sidan av vårdnadshavaren om så&lt;br&gt;skulle vara påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att paragrafen ges&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om bamet har två vårdnadshavare som inte är gifta eller bor&lt;br&gt;tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och sådana om-&lt;br&gt;ständigheter som anges i 1 § 1 eller 2 föreligger endast beträffande en av&lt;br&gt;dem, skall den andra vårdnadshavaren förordnas att ensam ta till vara&lt;br&gt;barnets rätt under förundersökning och i efterföljande rättegång. Om det&lt;br&gt;med hänsyn till vårdnadshavamas förhållande till varandra eller annan&lt;br&gt;särskild omständighet får antas vara till barnets bästa skall dock en&lt;br&gt;särskild företrädare utses.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf får till särskild företrädare förordnas en advokat,&lt;br&gt;en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon som annars är särskilt&lt;br&gt;lämplig för uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid föredragningen inför Lagrådet har det upplysts att kravet på&lt;br&gt;särskild lämplighet är avsett att gälla alla som kan komma i fråga för&lt;br&gt;uppdraget, alltså även en advokat och en biträdande jurist på advokat-&lt;br&gt;byrå. Detta framgår inte av den föreslagna lagtexten. Denna bör därför&lt;br&gt;förtydligas i angivet hänseende, varvid det särskilda omnämnandet av&lt;br&gt;advokat och biträdande jurist på advokatbyrå kan slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både i den allmänna motiveringen och i författningskommentaren&lt;br&gt;anges utförligt vilka krav som måste ställas på den som kan komma i&lt;br&gt;fråga som särskild företrädare. I författningskommentaren framhålls bl. a.&lt;br&gt;att kraven särskilt gäller de personliga egenskaper som en sådan person&lt;br&gt;bör besitta för att kunna hantera den mycket känsliga situation som det är&lt;br&gt;fråga om och där det gäller att vinna framför allt barnets förtroende men&lt;br&gt;även förtroendet hos personer i barnets omgivning såsom personal på&lt;br&gt;daghem och skola samt tjänstemän inom socialförvaltningen och - i&lt;br&gt;möjligaste mån - vårdnadshavama. Det sägs också att den som förordnas&lt;br&gt;skall ha erfarenheter av förundersökning och rättegång i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet finner de angivna kraven på personliga egenskaper och&lt;br&gt;yrkeserfarenhet välmotiverade och anser att de bör återspeglas i&lt;br&gt;lagtexten. Lagrådet föreslår därför att denna får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Till särskild företrädare får förordnas den som på grund av sina&lt;br&gt;kunskaper och erfarenheter samt personliga egenskaper är särskilt&lt;br&gt;lämplig för uppdraget.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att bestämmelsen i denna paragraf, som anger&lt;br&gt;förutsättningarna för ett interimistiskt beslut, ges följande avfattning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om det kan antas vara nödvändigt för att barnets rätt skall kunna tas&lt;br&gt;tillvara far domstolen, utan att höra barnets vårdnadshavare, besluta om&lt;br&gt;förordnande enligt 1 § eller 2 § för tiden innan ärendet avgörs.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissen framgår att det är rätt betydande krav med avseende på bl.a.&lt;br&gt;kunskaper, erfarenheter och mer personliga förutsättningar för uppdraget&lt;br&gt;som bör ställas på den som förordnas till särskild företrädare. Lagrådet&lt;br&gt;hänvisar vidare till vad som nyss anförts under 5 §. Vid sådant&lt;br&gt;förhållande och med hänsyn till barnets särskilda intresse i förevarande&lt;br&gt;fall av förtroende och kontinuitet framstår det inte som lämpligt att, efter&lt;br&gt;mönster från vad som gäller beträffande rättshjälpsbiträde och&lt;br&gt;målsägandebiträde, ge en särskild företrädare möjlighet att tillfälligt sätta&lt;br&gt;annan i sitt ställe. Lagrådet förordar därför att paragrafen ändras till&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 fråga om byte av den särskilda företrädaren tillämpas 26 § andra&lt;br&gt;stycket rättshjälpslagen (1996:1619).”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen anges att om ett förordnande för en vårdnadshavare enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § inte längre behövs skall det återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör paragrafen även ge utrymme för&lt;br&gt;återkallelse i det fall det visar sig att det inte längre finns förutsättningar&lt;br&gt;för förordnande enligt 2 §. Det kan t.ex. framkomma uppgifter under&lt;br&gt;utredningen som visar att den förordnade vårdnadshavaren står i sådant&lt;br&gt;förhållande till den misstänkte som anges i 1 § 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar med hänsyn härtill och med hänvisning till vad som&lt;br&gt;anförts under 2 § att paragrafen utformas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om förutsättningar för ett förordnande för vårdnadshavare enligt 2 §&lt;br&gt;inte längre föreligger eller förordnandet inte längre behövs skall det&lt;br&gt;återkallas.”&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Prop&lt;/sup&gt;-&lt;sup&gt;1998/99:133&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Freivalds,, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,&lt;br&gt;Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:133 Särskild företrädare för&lt;br&gt;bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 58106, Stockholm 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:JuU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-05-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-05-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-09-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 11:26:19</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM03133</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:41</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 11:26:19</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:JuU2</uppgift>
<ref_dok_id>GN01JuU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Särskild företrädare för barn</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:133&lt;br/&gt;
Särskild företrädare för barn</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Ju1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:133 Särskild företrädare för barn</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ragnwi Marcelind  och Ingemar Vänerlöv  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:133&lt;br/&gt;
Särskild företrädare för barn</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Ju1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:133 Särskild företrädare för barn</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ragnwi Marcelind  och Ingemar Vänerlöv  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>