<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2232818</hangar_id>
 <dok_id>GM03120</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>120</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:120</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Näringsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>120</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-05-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:01</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Företagshälsovård</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM03120/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM03120</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM03120</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:120&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;F öretagshälsovård&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM03120/prop_199899__120-1.png" style="width:42pt;height:71pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 6 maj 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Näringsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny bestämmelse om företagshälsovård i 3&lt;br&gt;kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) samt ändringar i 9 § lagen&lt;br&gt;(1993:1651) om läkarvårdsersättning och 9 § lagen (1993:1652) om er-&lt;br&gt;sättning för sjukgymnastik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen syftar till att fortydliga arbetsgivarens ansvar att tillhanda-&lt;br&gt;hålla företagshälsovård. Vidare syftar förslagen till att renodla företags-&lt;br&gt;hälsovårdens uppgifter samt att tydliggöra samverkan mellan företags-&lt;br&gt;hälsovården och den offentligt finansierade sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya föreslagna bestämmelsen i arbetsmiljölagen skall en ar-&lt;br&gt;betsgivare svara för att den företagshälsovård som påkallas av arbetsför-&lt;br&gt;hållandena finns att tillgå. Med företagshälsovård avses enligt den före-&lt;br&gt;slagna bestämmelsen en oberoende expertresurs inom områdena arbets-&lt;br&gt;miljö och rehabilitering. Företagshälsovården skall särskilt arbeta för att&lt;br&gt;förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens&lt;br&gt;att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation,&lt;br&gt;produktivitet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgym-&lt;br&gt;nastik föreslås ändras så att läkare och sjukgymnaster inte kan få läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning respektive sjukgymnastikersättning för verksamhet inom&lt;br&gt;företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000. Beträffande la-&lt;br&gt;gen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik&lt;br&gt;föreslås att äldre bestämmelser skall gälla till utgången av år 2003 för&lt;br&gt;vård som lämnas av läkare eller sjukgymnast som vid ikraftträdandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 120&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit verksam inom företagshälsovården och då haft rätt till ersättning Prop. 1998/99:120&lt;br&gt;enligt nämnda lagar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1977:1160).........................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651)&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkarvårdsersättning............................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652)&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning för sjukgymnastik...............................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationell reglering och EG.......................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ILO....................................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europarådets sociala stadga..............................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG.....................................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utländsk rätt......................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det nuvarande regelsystemet..........................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kollektivavtalsreglering...................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsmiljölagen m.m......................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riktlinjer för samverkan...................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglering av ersättning till enskilda läkare respektive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukymnaster.....................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avdrag för kostnader relaterade till företagshälsovård&amp;nbsp;.... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av en fungerande företagshälsovård..................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förtydligande, renodling och samverkan........................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsgivarens skyldighet att anordna företagshälsovård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förtydligas.........................................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Företagshälsovårdens uppgifter renodlas.........................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättning och samverkan.................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Företagshälsovården och folkhälsan.................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Småföretag.......................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbildning, kvalitetssäkring och&amp;nbsp;uppföljning..................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagarnas ikraftträdande...................................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Konsekvenser..................................................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)......37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till ändring i lagen (1993:1651) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkarvårdsersättning..........................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till ändring i lagen (1993:1652) om ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sjukgymnastik.............................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;Sammanfattning av promemorians förslag...........................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Arbetsgruppens författningsförslag.......................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Remissinstanserna.................................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1999.............50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnas-&lt;br&gt;tik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1977:1160)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 3 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införs en ny paragraf, 3 kap. 2 b §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidta alla&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att före-&lt;br&gt;bygga att arbetstagaren utsätts för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall. Lokaler&lt;br&gt;samt maskiner, redskap, skyddsut-&lt;br&gt;rustning och andra tekniska an-&lt;br&gt;ordningar skall underhållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsförhållandena påkal-&lt;br&gt;lar det skall arbetsgivaren föran-&lt;br&gt;stalta om företagshälsovård i den&lt;br&gt;omfattning verksamheten kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall beakta den&lt;br&gt;särskilda risk för ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall som kan följa av att ar-&lt;br&gt;betstagaren utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidta alla&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att före-&lt;br&gt;bygga att arbetstagaren utsätts för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall beakta den&lt;br&gt;särskilda risk för ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall som kan följa av att ar-&lt;br&gt;betstagaren utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaler samt maskiner, redskap,&lt;br&gt;skyddsutrustning och andra tek-&lt;br&gt;niska anordningar skall under-&lt;br&gt;hållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall svara för att&lt;br&gt;den företagshälsovård som ar-&lt;br&gt;betsförhållandena kräver finns att&lt;br&gt;tillgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med företagshälsovård avses en&lt;br&gt;oberoende expertresurs inom om-&lt;br&gt;rådena arbetsmiljö och rehabilite-&lt;br&gt;ring. Företagshälsovården skall&lt;br&gt;särskilt arbeta för att förebygga&lt;br&gt;och undanröja hälsorisker på ar-&lt;br&gt;betsplatser samt ha kompetens att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1991:677.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;identifiera och beskriva samban- Prop. 1998/99:120&lt;br&gt;den mellan arbetsmiljö, organisa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion, produktivitet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om&lt;br&gt;läkarvårdsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något&lt;br&gt;landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande&lt;br&gt;inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och&lt;br&gt;vikarierar för en annan läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas inte&lt;br&gt;till en läkare för verksamhet inom&lt;br&gt;företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas inte heller till en läkare som vid vårdtill-&lt;br&gt;fället har fyllt sextiofem år om inte landstinget medger något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller dock till utgången av år 2003 för vård&lt;br&gt;som lämnas av läkare som vid ikraftträdandet är verksam inom företags-&lt;br&gt;hälsovård och då har rätt till läkarvårdsersättning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:435&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om&lt;br&gt;ersättning för sjukgymnastik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § i lagen (1993:1652) om ersättning för sjuk-&lt;br&gt;gymnastik skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast som är an-&lt;br&gt;ställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan&lt;br&gt;juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rätts-&lt;br&gt;ligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om sjukgym-&lt;br&gt;nasten är tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas&lt;br&gt;inte till en sjukgymnast för verk-&lt;br&gt;samhet inom företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas inte heller till en sjukgymnast som&lt;br&gt;vid behandlingstillfället har fyllt sextiofem år om inte landstinget medger&lt;br&gt;något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller dock till utgången av år 2003 för vård&lt;br&gt;som lämnas av sjukgymnast som vid ikraftträdandet är verksam inom&lt;br&gt;företagshälsovård och då har rätt till sjukgymnastikersättning enligt den-&lt;br&gt;na lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:436&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I februari 1998 överlämnade en arbetsgrupp inom dåvarande Arbets-&lt;br&gt;marknadsdepartementet promemorian Företagshälsovård - En resurs i&lt;br&gt;samhället (Ds 1998:17). Promemorian innehåller förslag till ändring i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen (1977:1160) varigenom arbetsgivarens skyldighet att&lt;br&gt;anordna företagshälsovård förtydligas och en definition av begreppet&lt;br&gt;företagshälsovård införs. Promemorian innehåller vidare förslag till änd-&lt;br&gt;ringar i dels lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, dels lagen&lt;br&gt;(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik. Förslaget till ändringar i&lt;br&gt;sistnämnda lagar innebär att läkare och sjukgymnaster som är verksam-&lt;br&gt;ma inom företagshälsovården inte kan erhålla ersättning enligt dessa la-&lt;br&gt;gar. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 och arbetsgrup-&lt;br&gt;pens lagförslag finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Nä-&lt;br&gt;ringsdepartementet (dnr N1999/1311 /ARM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 april 1999 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga&lt;br&gt;5. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen har vissa redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationell reglering och EG&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ILO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ILO:s konvention (nr 161) om företagshälsovård ratificerades av Sverige&lt;br&gt;år 1986 (prop. 1985/86:141, bet. 1985/86AU16, rskr 1985/86:253). Kon-&lt;br&gt;ventionen innehåller riktlinjer för en nationell politik om företagshälso-&lt;br&gt;vård, företagshälsovårdens uppgifter, organisation och dess verksam-&lt;br&gt;hetsvillkor samt allmänna villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionens artikel 1 definieras företagshälsovård som tjänster vil-&lt;br&gt;ka huvudsakligen avser förebyggande uppgifter och ansvar för rådgiv-&lt;br&gt;ning till arbetsgivare, arbetstagare och deras representanter i frågor angå-&lt;br&gt;ende;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-krav på utformande och upprätthållande av en säker och hälsosam&lt;br&gt;arbetsmiljö, vilket kommer att bidra till optimal fysisk och psykisk hälsa&lt;br&gt;i samband med arbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- anpassning av arbetet till arbetstagarnas förutsättningar med hänsyn&lt;br&gt;till deras fysiska och psykiska hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5 framgår att företagshälsovårdens uppgifter med hänsyn till Prop. 1998/99:120&lt;br&gt;riskerna på arbetsplatsen bl.a. skall vara att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- identifiera och bedöma hälsorisker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- övervaka de faktorer i arbetsmiljön och arbetsrutiner som kan påver-&lt;br&gt;ka arbetstagarens hälsa, innefattande sanitära anläggningar, personalmat-&lt;br&gt;salar och bostäder, där sådana tillhandahålls av arbetsgivaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ge råd om arbetets planering och organisation, innefattande arbets-&lt;br&gt;platsens utformning, om val, underhåll och kontroll av maskiner och an-&lt;br&gt;nan utrustning samt ämnen som används i arbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- delta såväl i utvecklingen av program för förbättring av arbetsmeto-&lt;br&gt;der som vid provning och bedömning av ny utrustning ur hälsosynpunkt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ge råd om hälsa och säkerhet i relation till arbetet och yrkeshygien&lt;br&gt;samt ergonomi och individuell och kollektiv skyddsutrustning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- övervaka arbetstagarens hälsa i samband med arbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- främja arbetets anpassning till arbetstagaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bidra till åtgärder för yrkesinriktad rehabilitering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medverka till tillhandahållande av information och utbildning inom&lt;br&gt;områden hälsa i arbetet och yrkeshygien samt ergonomi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- organisera första hjälpen och akutsjukvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-delta i analyser av olycksfall i arbetet och arbetsrelaterade sjukdo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör företagshälsovården enligt artikel 9 och 10 i enlighet med&lt;br&gt;nationell lagstiftning och praxis vara multidisciplinär samt professionellt&lt;br&gt;oberoende i förhållande till arbetsgivare, arbetstagare och deras företrä-&lt;br&gt;dare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 har medlemsstaterna åtagit sig att successivt bygga ut&lt;br&gt;företagshälsovården för alla arbetstagare. Detta kan enligt artikel 6 ske&lt;br&gt;genom lagstiftning, kollektivavtal eller på annat sätt som godkänns av en&lt;br&gt;behörig myndighet i samråd med arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har senast i januari 1994 rapporterat till ILO om konventio-&lt;br&gt;nens tillämpning. Till konventionen hör även rekommendationen (nr.&lt;br&gt;171) om företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Europarådets sociala stadga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europarådet påbörjade år 1954 utarbetandet av en europeisk social stadga&lt;br&gt;som komplement till Europakonventionen. Stadgan öppnades år 1961 för&lt;br&gt;undertecknande och Sverige ratificerade den året därpå. Vissa artiklar&lt;br&gt;undantogs emellertid från ratifikation. Stadgan trädde i kraft år 1965.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgan innehåller en rad principer och åtaganden vilka konventions-&lt;br&gt;statema skall sträva efter att förverkliga. I första delen av stadgan anges&lt;br&gt;bl.a. att arbetstagare skall ha rätt till säkra och hälsosamma arbetsförhål-&lt;br&gt;landen. I en andra del (artikel 1-19) anges rättigheter som konventions-&lt;br&gt;statema förbundit sig att garantera. Konventionsstatema har bl.a. förbun-&lt;br&gt;dit sig att utforma och genomföra en enhetlig nationell politik avseende&lt;br&gt;säkerhet, hälsa på arbetsplatser och arbetsmiljö. Främsta syftet skall vara&lt;br&gt;att förbättra säkerheten på arbetsplatsen samt förebygga arbetsrelaterade&lt;br&gt;olyckor och skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sociala stadgan har omarbetats och fr.o.m. år 1996 föreligger den&lt;br&gt;reviderade sociala stadgan. Sverige har ratificerat den reviderade sociala&lt;br&gt;stadgan den 29 maj 1998 med undantag av bl.a. artikel 3.4 (prop.&lt;br&gt;1997/98:82 s. 19 f., bet. 1997/98AU12, rskr. 1997/98:187). Den revide-&lt;br&gt;rade sociala stadgan kommer dock inte att träda i kraft förrän ytterligare&lt;br&gt;två stater har ratificerat den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 3.4 i den reviderade stadgan framgår att konventionsstatema&lt;br&gt;skall främja utvecklingen av företagshälsovård som har en huvudsakligen&lt;br&gt;förebyggande och rådgivande funktion för alla arbetstagare. Vidare&lt;br&gt;framgår av stadgans tillägg del II att beträffande nämnda artikel skall&lt;br&gt;funktionerna, organisationen och de organisatoriska förhållandena för&lt;br&gt;dessa tjänster bestämmas enligt nationella lagar eller förordningar, kol-&lt;br&gt;lektivavtal eller andra åtgärder som är lämpliga med hänsyn till de natio-&lt;br&gt;nella förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har undantagit artikel 3.4 från ratifikation i avvaktan på det då&lt;br&gt;pågående utredningsarbetet beträffande företagshälsovården. Arbets-&lt;br&gt;marknadsutskottet anförde att man förutsatte att regeringen snarast skulle&lt;br&gt;återkomma till riksdagen med förslag angående den förebyggande hälso-&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det s.k. ramdirektivet på arbetsmiljöns område, rådets direktiv&lt;br&gt;89/391/EEG av den 2 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar&lt;br&gt;av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, innehåller minimikrav för&lt;br&gt;säkerhet och hälsa på arbetsplatser. Direktivet syftar till att främja för-&lt;br&gt;bättringar, framförallt på arbetsmiljöområdet och att trygga en högre&lt;br&gt;skyddsnivå för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Artikel 7 behandlar&lt;br&gt;skydds- och förebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 7.3 framgår att i situationer där skydds- och förebyggande&lt;br&gt;verksamhet inte kan organiseras på grund av brist på kompetent personal&lt;br&gt;i företaget och/eller verksamheten skall arbetsgivaren anlita sakkunnig&lt;br&gt;hjälp utifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framgår av artikel 7.5 att utifrån anlitade företag eller personer&lt;br&gt;skall ha tillräckliga kunskaper samt personella och professionella resur-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utländsk rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det finns en utförlig redogörelse av innehållet i utländsk rätt i Statskon-&lt;br&gt;torets rapport, Företagshälsovården idag nr 1997:2. Av rapporten framgår&lt;br&gt;att Danmark, Finland, Nederländerna, Norge och Tyskland har infört&lt;br&gt;lagstiftning som på något sätt reglerar företagshälsovården. Den mest&lt;br&gt;omfattande och detaljerade lagstiftningen finns i Nederländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det nuvarande regelsystemet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kollektivavtalsreglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården i Sverige har vuxit fram på initiativ av parterna på&lt;br&gt;arbetsmarknaden som en partsobunden, utredande och rådgivande ex-&lt;br&gt;pertresurs i det lokala arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. I centrala&lt;br&gt;avtal angav arbetsmarknadspartema riktlinjer för företagshälsovårdens&lt;br&gt;organisation och arbetsuppgifter. Det första avtalet om företagshälsovår-&lt;br&gt;den träffades mellan Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO) år 1967.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala avtalet mellan SAF-LO-PTK sades upp hösten 1992.&lt;br&gt;Mellan Arbetsgivarverket och de fackliga organisationerna inom den&lt;br&gt;statliga sektorn finns ett avtal som trädde i kraft i juli 1992 och på det&lt;br&gt;kommunala området finns sedan maj 1993 en särskild överenskommelse&lt;br&gt;mellan parterna. Vidare har inom den privata sektom träffats ett antal&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsmiljölagen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) huvudansvaret för&lt;br&gt;arbetsmiljön. Enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren vidta&lt;br&gt;alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1986 infördes en bestämmelse i 3 kap. 2 § andra stycket&lt;br&gt;arbetsmiljölagen om arbetsgivarens skyldighet att föranstalta om före-&lt;br&gt;tagshälsovård (prop. 1984/85:89). Bestämmelsen föreskriver att om ar-&lt;br&gt;betsförhållandena påkallar det skall arbetsgivaren föranstalta om före-&lt;br&gt;tagshälsovård i den omfattning som verksamheten kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internkontroll samt arbetsanpassning och rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1991 infördes i 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen särskilda regler&lt;br&gt;som anger arbetsgivarens skyldighet att planera, leda och kontrollera ar-&lt;br&gt;betsmiljöarbetet samt arbetsgivarens ansvar att på ett lämpligt sätt orga-&lt;br&gt;nisera arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstäl-&lt;br&gt;let (prop. 1990/91:140, bet. 1993/94:AU 15, rskr. 1993/94:365). Be-&lt;br&gt;stämmelsen innebär bl.a. ett krav på att arbetsmiljöfrågoma skall integre-&lt;br&gt;ras med övriga frågor som rör verksamheten i dess helhet&lt;br&gt;(intemkontroll). Vidare skall arbetsgivaren se till att det på arbetsställe i&lt;br&gt;den egna verksamheten finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsan-&lt;br&gt;passnings- och rehabiliteringsverksamhet. Arbetsgivarens ansvar för den&lt;br&gt;arbetslivsinriktade rehabiliteringen utökades och betydelsen av samver-&lt;br&gt;kan mellan arbetsgivare och arbetstagare i det lokala arbetsmiljöarbetet&lt;br&gt;lyftes fram. Bestämmelsen hänvisar till 22 kap. lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring. 22 kap. 3 § lagen om allmän försäkring innehåller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. föreskrifter om arbetsgivarens skyldigheter när det gäller arbetstaga-&lt;br&gt;rens behov av rehabilitering. Arbetsgivaren skall i samråd med den för-&lt;br&gt;säkrade arbetstagaren svara för att dennes behov av rehabilitering snarast&lt;br&gt;klarläggs och att åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilite-&lt;br&gt;ring. Om det inte framstår som obehövligt skall arbetsgivaren i vissa fall&lt;br&gt;påbörja en rehabiliteringsutredning. Utredningen skall även genomföras&lt;br&gt;tillsammans med den försäkrades arbetstagarorganisation om den försäk-&lt;br&gt;rade medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har lämnat närmare föreskrifter om intemkon-&lt;br&gt;troll av arbetsmiljön samt om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS&lt;br&gt;1996:6 och 1994:1).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riktlinjer för samverkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och&lt;br&gt;administration, m.m. (prop. 1996/97:63), anförde regeringen att det finns&lt;br&gt;ett stort behov av att mer effektivt utnyttja samhällets samlade resurser&lt;br&gt;för att bättre kunna tillgodose enskilda människors behov av olika stöd-&lt;br&gt;åtgärder. I propositionen påpekades att det finns starka skäl att utveckla&lt;br&gt;bra och ändamålsenliga samverkansmodeller som ger bättre förutsätt-&lt;br&gt;ningar för rehabiliteringsarbetet. Riksdagen har godkänt regeringens för-&lt;br&gt;slag beträffande inriktning av samverkan inom rehabiliteringsområdet&lt;br&gt;(bet. 1996/97:SfU 12, rskr. 1996/97:273).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 10) läm-&lt;br&gt;nade regeringen förslag i syfte att underlätta samverkan mellan försäk-&lt;br&gt;ringskassan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I propositionen&lt;br&gt;föreslogs också att Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och&lt;br&gt;Socialstyrelsen skall ha som ett gemensamt mål att främja samverkan&lt;br&gt;inom rehabiliteringsområdet för att uppnå en effektivare användning av&lt;br&gt;tillgängliga resurser, allt i syfte att underlätta för den enskilde att försörja&lt;br&gt;sig genom eget arbete. Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag&lt;br&gt;(bet. 1997/98:SfUl, rskr. 1997/98:111). Det nya samverkansmålet har&lt;br&gt;därefter förts in i regleringsbreven för åren 1998 och 1999 avseende&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen samt&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglering av ersättning till enskilda läkare respektive&lt;br&gt;sjukymnaster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för och omfattning av privat utförda hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdstjänster regleras genom avtal mellan de enskilda vårdgivarna och&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen. Företrädesvis skall detta ske genom s.k. vård-&lt;br&gt;avtal i vilka parterna kommer överens om verksamhetsinriktning, åta-&lt;br&gt;ganden, omfattning, lokalisering, ersättningsfrågor m.m. Parterna har&lt;br&gt;dock även möjlighet att ingå s.k. samverkansavtal via de statligt reglera-&lt;br&gt;de ersättningssystemen. Dessa ersättningssystem innebär att ersättnings-&lt;br&gt;former och ersättningsnivåer styrs av lagen (1993:1651) om läkarvårds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning och lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik och Prop. 1998/99:120&lt;br&gt;därtill av regeringen i förordning utfärdade taxebestämmelser, dvs. de&lt;br&gt;s.k. nationella taxorna. Det direkta finansieringsansvaret ligger även i det&lt;br&gt;senare fallet på sjukvårdshuvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella taxorna är således statligt fastställda ersättningssystem&lt;br&gt;som finansieras och administreras av landstingen. Lagarna trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1994. De privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som&lt;br&gt;den 31 december 1993 var uppförda på förteckning hos allmän försäk-&lt;br&gt;ringskassa fick utan särskild prövning gå in i det nya systemet. Under år&lt;br&gt;1994 kunde specialistläkare och sjukgymnaster som uppfyllde kraven i&lt;br&gt;dessa lagar fritt etablera sig och starta verksamhet med ersättning från&lt;br&gt;landstinget enligt nationellt fastställda taxor. Sedan den 1 januari 1995&lt;br&gt;gäller dock att den som vill vara verksam som privatpraktiserande läkare&lt;br&gt;eller sjukgymnast, med ersättning enligt dessa lagar, måste träffa ett&lt;br&gt;samverkansavtal med landstinget. Ett samverkansavtal innebär i stort sett&lt;br&gt;att den enskilde vårdgivaren kommer överens med landstinget om att fa&lt;br&gt;bedriva verksamhet med ersättning enligt nationellt fastställda bestäm-&lt;br&gt;melser. Om det inte bedöms föreligga ett behov av den privata vårdgiva-&lt;br&gt;rens insatser inom landstinget eller del av detta, kan landstinget vägra&lt;br&gt;teckna samverkansavtal (eller vårdavtal) och därmed hindra en anslut-&lt;br&gt;ning där vårdgivaren far bedriva verksamhet med offentlig finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare med specialistutbildning inom enbart företagshälsovård omfat-&lt;br&gt;tas inte av lagen om läkarvårdsersättning. Vissa företagshälsovårdsenhe-&lt;br&gt;ter har emellertid tillgång till landstingsfinansierad hälso- och sjukvård&lt;br&gt;genom att de har anlitat eller har anställt läkare som har annan enligt la-&lt;br&gt;gen om läkarvårdsersättning godkänd specialistkompetens och/eller sjuk-&lt;br&gt;gymnaster som är etablerade med ersättning enligt den nationella taxan.&lt;br&gt;Dessa enheter kan därför debitera landstinget för den läkarvård alterna-&lt;br&gt;tivt den sjukgymnastiska behandling som de utför. Vissa företagshälso-&lt;br&gt;vårdsenheter har tecknat vårdavtal med sjukvårdshuvudmännen om att&lt;br&gt;även få bedriva landstingsfinansierad hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Avdrag för kostnader relaterade till företagshälsovård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1986 infördes ett generellt bidragssystem för företagshäl-&lt;br&gt;sovården. Enligt förordning (1985:326) om bidrag till företagshälsovård&lt;br&gt;erhöll anordnare av företagshälsovård särskilt bidrag för sådan vård. Av&lt;br&gt;förordningen framgick att bidrag kunde lämnas för företagshälsovård&lt;br&gt;som var en rådgivande expertfunktion för arbetsgivare och arbetstagare,&lt;br&gt;arbetade förebyggande med arbetsmiljön och medverkade i arbetsan-&lt;br&gt;passnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället och aktivt&lt;br&gt;medverkade i det lokala arbetsmiljöarbetet. Syftet med bidragssystemet&lt;br&gt;var att stimulera till förebyggande arbetsmiljöarbete och att förbättra an-&lt;br&gt;slutningen av små och medelstora företag till företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklades från&lt;br&gt;och med den 1 januari 1993. Enligt kommunalskattelagen har dock ar-&lt;br&gt;betsgivare rätt till avdrag för kostnader relaterade till företagshälsovård&lt;br&gt;och arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Avdragsrätten regleras i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 34 i anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370). Ti-&lt;br&gt;digare var denna avdragsrätt kopplad till ovan nämnda regler om statsbi-&lt;br&gt;drag och dess definition på vad som skulle förstås med företagshälso-&lt;br&gt;vård. Efter det att statsbidraget till företagshälsovård upphört återfinns&lt;br&gt;kriterierna för vad som är företagshälsovård och vilka kostnader som kan&lt;br&gt;föranleda avdrag i förarbetena till de ändringar i kommunalskattelagen&lt;br&gt;som trädde i kraft den 1 januari 1996. En närmare redogörelse för dessa&lt;br&gt;kriterier redovisas under avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Behovet av en fungerande företagshälsovård&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Arbetsrelaterad ohälsa orsakar stora samhällsekonomiska kostnader. Ar-&lt;br&gt;betsgivarna drabbas av kostnader vid frånvaro, ökad personalomsättning,&lt;br&gt;sjuklön, rehabilitering, produktionsbortfall och minskad produktivitet. De&lt;br&gt;kan också påräkna högre avgifter för statliga och privata trygghetssys-&lt;br&gt;tem. För staten innebär arbetsrelaterad ohälsa dels minskade intäkter,&lt;br&gt;t.ex. i form av minskade skatteintäkter och arbetsgivaravgifter, dels öka-&lt;br&gt;de utgifter, t.ex. kostnader för sjukpenning, rehabilitering och förtidspen-&lt;br&gt;sioner. Därutöver tillkommer resurser som måste tas i anspråk för sjuk-&lt;br&gt;vård m.m. inom landsting och kommuner. Även för den enskilde innebär&lt;br&gt;den arbetsrelaterade ohälsan bl.a. lägre inkomst, högre utgifter och sänkt&lt;br&gt;livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 15 maj 1996 uppdrog regeringen åt Statskontoret att&lt;br&gt;särskilt belysa och analysera företagshälsovårdens tjänsteutbud samt ar-&lt;br&gt;betssätt i förhållande till företag och förvaltningar och deras anställda.&lt;br&gt;Eventuella faktorer av betydelse för konkurrensen mellan olika företags-&lt;br&gt;hälsovårdsenheter, benägenheten hos olika kategorier av företag att anlita&lt;br&gt;företagshälsovården samt företagshälsovårdens täckningsgrad i olika de-&lt;br&gt;lar av landet skulle också belysas. I uppdraget ingick även att göra en&lt;br&gt;lägesbeskrivning beträffande branschens arbete med att införa en kvali-&lt;br&gt;tetssäkringsmodell för företagshälsovården samt, i den mån tillgängligt&lt;br&gt;material medgav det, en jämförelse med företagshälsovårdens utveckling&lt;br&gt;i några andra EU-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I januari 1997 överlämnade Statskontoret rapporten Företagshälsovår-&lt;br&gt;den i dag (1997:2). Av rapporten framgår bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ca 70 procent av den arbetande befolkningen har tillgång till företags-&lt;br&gt;hälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Störst tillgång till företagshälsovård finns inom tillverkningsindustri&lt;br&gt;och offentlig sektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Företagshälsovården utnyttjas mest av arbetstagare inom näringsgrenen&lt;br&gt;finansiell sektor och minst av arbetstagare inom näringsgrenarna jord-&lt;br&gt;och skogsbruk samt vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Anställda i små företag har sämre tillgång till företagshälsovård än an-&lt;br&gt;ställda i större företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fler män än kvinnor nyttjar företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Efterfrågan ökar på företagshälsovårdens tjänster inom de psykosociala&lt;br&gt;och arbetsorganisatoriska områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetstagare kan inte alltid på eget initiativ vända sig till företagshälso-&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Återföringen av resultat från företagshälsovården till företagen och&lt;br&gt;förvaltningarna har brister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De ekonomiska villkoren för branschen är kärva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kvalitetssäkringsarbetet mot en certifiering enligt ISO 9000 går lång-&lt;br&gt;samt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den sjukvård som bedrivs av företagshälsovården sker inte på konkur-&lt;br&gt;rensneutrala villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att företagshälsovårdens betydel-&lt;br&gt;se nu lyfts fram. Arbetstagares utslagning från arbetslivet motverkas&lt;br&gt;systematiskt genom integrering av arbetsmiljöarbetet i styrningen och&lt;br&gt;driften av verksamheten. Insatser av arbetsmarknadens parter, förebyg-&lt;br&gt;gande åtgärder och åtgärder i form av arbetsanpassning och rehabilitering&lt;br&gt;motverkar även utslagningen från arbetslivet. Införandet av goda ar-&lt;br&gt;betsorganisationer som kännetecknas av delaktighet, jämställdhet mellan&lt;br&gt;kvinnor och män, möjligheter till kompetensutveckling och utbildning&lt;br&gt;bidrar till att stärka den enskildes förutsättningar till varaktig sysselsätt-&lt;br&gt;ning. I detta arbete är tillgången till en extern stödresurs ofta nödvändig&lt;br&gt;för många arbetsgivare och arbetstagare eftersom företagen saknar den&lt;br&gt;kompetens som behövs för att uppfylla dessa mål. Företagshälsovården&lt;br&gt;är en sådan viktig oberoende resurs. Sett i ett samhällsperspektiv kan&lt;br&gt;företagshälsovården vara en samarbets- och samverkanspartner till pri-&lt;br&gt;märvården samt övrig offentligt finansierad hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Förtydligande, renodling och samverkan&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Arbetsgivarens skyldighet att anordna företagshälso-&lt;br&gt;vård förtydligas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arbetsgivaren skall svara för att den företags-&lt;br&gt;hälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå. Med före-&lt;br&gt;tagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom områdena ar-&lt;br&gt;betsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården skall särskilt arbeta&lt;br&gt;för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha&lt;br&gt;kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö,&lt;br&gt;organisation, produktivitet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppens förslag stämmer i huvudsak&lt;br&gt;överens med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag. Arbetsgivarverket, Landstingsförbundet, Kommunförbun-&lt;br&gt;det, Landstingshälsan Västernorrland, Landstingshälsan Stockholm, Bo-&lt;br&gt;hushälsan, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, Sveriges Psyko-&lt;br&gt;logförbund och Samhall har synpunkter på definitionens utformning.&lt;br&gt;SAF anser att förslaget kommer att bidra till att ge företagshälsovården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en prägel av myndighet och att definitionen innebär en begränsning i fö-&lt;br&gt;retagshälsovårdens arbetssätt. Sveriges Verkstadsindustrier avstyrker&lt;br&gt;förslaget eftersom det innebär ett krav från myndigheternas sida. Previa&lt;br&gt;avstyrker att en definition beträffande företagshälsovård införs. Före-&lt;br&gt;ningen Teknisk Företagshälsovård anser att istället för skärpt lagstiftning&lt;br&gt;bör attityder förändras och att en definition kan leda till begränsningar&lt;br&gt;för branschens verksamhet. Försäkringsförbundet är tveksamt till infö-&lt;br&gt;rande av en definition eftersom det kan förhindra en kreativ utveckling&lt;br&gt;på området.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarens skyldighet att anordna företagshälsovård infördes i ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen 1986 (prop. 1984/85:89 s. 33 ff.). I 3 kap. 2 § andra&lt;br&gt;stycket arbetsmiljölagen anges att en arbetsgivare är skyldig att föran-&lt;br&gt;stalta om företagshälsovård i den omfattning som verksamheten kräver&lt;br&gt;om arbetsförhållandena påkallar det. Som motiv till bestämmelsen anför-&lt;br&gt;de föredragande statsrådet att avsikten var att markera vikten av före-&lt;br&gt;tagshälsovårdens förebyggande insatser i arbetsmiljöarbetet. Hon anförde&lt;br&gt;vidare att den föreslagna regeln inte skulle tolkas som en generell lagfäst&lt;br&gt;skyldighet för arbetsgivare att föranstalta om företagshälsovård. Vidare&lt;br&gt;påpekade hon att det emellertid kunde finnas arbetsmiljöer där arbets-&lt;br&gt;uppgifterna är förenade med så speciella påfrestningar och risker för de&lt;br&gt;anställda att tillgången till företagshälsovård måste ses som en absolut&lt;br&gt;nödvändighet för att förebygga ohälsa eller olycksfall. Hon uttalade även&lt;br&gt;att ett ingripande med föreläggande avseende företagshälsovård skulle&lt;br&gt;ske först när alla möjligheter till frivillig anslutning till företagshälsovård&lt;br&gt;inom rimlig tid var uttömda. Det förutsattes således att arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter skulle leva upp till det ansvar de påtagit sig med att fortsätta ut-&lt;br&gt;byggnaden av företagshälsovården, framför allt vad avsåg företag med&lt;br&gt;sådana arbetsmiljöer som hon nu syftade på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att bestämmelsen om företagshälsovård infördes har arbetsgi-&lt;br&gt;varen fått ett större ansvar för intemkontrollen avseende arbetsmiljön&lt;br&gt;samt för arbetsanspassning och rehabilitering av arbetstagare. I 3 kap. 2 a&lt;br&gt;§ arbetsmiljölagen, som trädde i kraft år 1991, regleras arbetsgivarens&lt;br&gt;ansvar för intemkontroll av arbetsmiljön samt arbetsanpassnings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsverksamhet (prop. 1990/91:140, bet. 1990/91:AU22, rskr.&lt;br&gt;1990/91:302). I bestämmelsens första stycke om intemkontroll föreskrivs&lt;br&gt;att arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verk-&lt;br&gt;samheten så att arbetsmiljön uppfyller kraven dels i arbetsmiljölagen,&lt;br&gt;dels med stöd av lagen lämnade föreskrifter. Arbetsgivaren har också en&lt;br&gt;skyldighet att utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i verk-&lt;br&gt;samheten och även vidta åtgärder som kan krävas i anledning därav. En-&lt;br&gt;ligt andra stycket följer en skyldighet för arbetsgivaren att i vissa fall&lt;br&gt;dokumentera arbetsmiljön och arbetet med denna. Av bestämmelsens&lt;br&gt;tredje stycke framgår vidare att arbetsgivaren även skall se till att det i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheten finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings-&lt;br&gt;och rehabiliteringsverksamhet för att uppfylla de krav som ställs i ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen och 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Av&lt;br&gt;22 kap. 3 § lagen om allmän försäkring följer att arbetsgivaren är skyldig&lt;br&gt;att svara för att arbetstagarens behov av rehabilitering klarläggs och att&lt;br&gt;de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering (prop.&lt;br&gt;1990/91:141, bet. 1990/91 :SfU 16 och rskr. 1990/91:303).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att arbetsgivarens skyl-&lt;br&gt;dighet att anordna företagshälsovård bör förtydligas och samordnas med&lt;br&gt;regleringen av arbetsgivarens ansvar för intemkontroll samt arbetsan-&lt;br&gt;passnings- och rehabiliteringsverksamhet. För att uppfylla de skyldighe-&lt;br&gt;ter som följer av dessa bestämmelser är det ibland redan idag lämpligt att&lt;br&gt;arbetsgivaren, när det är motiverat med hänsyn till att det i den egna&lt;br&gt;verksamheten inte finns tillgång till rätt kompetens, tillhandahåller före-&lt;br&gt;tagshälsovård trots att arbetsmiljön och arbetsuppgifterna inte är förena-&lt;br&gt;de med uppenbara risker och påfrestningar för de anställda. Arbetsgiva-&lt;br&gt;rens ansvar att anordna företagshälsovård bör därför omfatta samtliga&lt;br&gt;arbetsplatser där det idag enligt bestämmelserna om intemkontroll samt&lt;br&gt;arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet kan anses som nöd-&lt;br&gt;vändigt. Regeringen anser att arbetsgivaren skall vara skyldig att svara&lt;br&gt;för att den företagshälsovård som påkallas av arbetsförhållandena finns&lt;br&gt;att tillgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tydliggöra begreppet företagshälsovård anser regeringen att det&lt;br&gt;även bör införas en definition av vad som menas med företagshälsovård i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen. En närmare redogörelse av detta förslag kommer att&lt;br&gt;lämnas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu föreslagna ändringarna som bör formuleras i en egen bestäm-&lt;br&gt;melse om företagshälsovård i 3 kap. 2 b § arbetsmiljölagen syftar till att&lt;br&gt;arbetsgivaren skall beakta det eventuella behov av att anlita extern kom-&lt;br&gt;petens, dels för att komma till rätta med brister i arbetsmiljön, dels för att&lt;br&gt;kunna uppfylla arbetsmiljölagstiftningens krav i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har ansett att de föreslagna ändringarna inte under-&lt;br&gt;gräver de kollektivavtal om företagshälsovård som finns idag och inte&lt;br&gt;heller innebär någon inskränkning av parternas möjlighet att genom nya&lt;br&gt;sådana avtal reglera frågan i framtiden. Regeringen delar denna bedöm-&lt;br&gt;ning. Regeringen anser att den framtida utbyggnaden av företagshälso-&lt;br&gt;vården även fortsättningsvis bör vara en angelägenhet för arbetsmarkna-&lt;br&gt;dens parter och att det i första hand bör ske genom avtal och överens-&lt;br&gt;kommelser mellan dem. Givetvis innebär den nu föreslagna ordningen en&lt;br&gt;reglering och ett förtydligande av de minimikrav som gäller beträffande&lt;br&gt;företagshälsovårdens innehåll. Eftersom partema även i framtiden kom-&lt;br&gt;mer att ha möjlighet att ingå avtal om företagshälsovård anser regeringen&lt;br&gt;att det inte bör finnas någon risk för att de föreslagna ändringarna kom-&lt;br&gt;mer att ge företagshälsovården den myndighetsprägel som befarats av&lt;br&gt;några remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovård definieras i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsmiljölagen finns idag ingen definition av vad som är företags-&lt;br&gt;hälsovård. De flesta remissinstanserna har anfört att de är positiva till att&lt;br&gt;en definition införs i lagen. Några remissinstanser har dock haft invänd-&lt;br&gt;ningar mot detta. Föreningen Tekniska Företagshälsovård har påpekat&lt;br&gt;att en formulering kan leda till begränsningar inom branschen och att&lt;br&gt;behoven skiftar stort mellan olika arbetsplatsers arbetsmiljöer. Försäk-&lt;br&gt;ringsförbundet har påpekat att en definition kan hämma en kreativ ut-&lt;br&gt;veckling på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar dock arbetsgruppens uppfattning att begreppet före-&lt;br&gt;tagshälsovård bör definieras i arbetsmiljölagen. En definition avser inte&lt;br&gt;att begränsa företagshälsovårdens arbetsuppgifter inom arbetsmiljöns&lt;br&gt;område. Den skall istället bidra till att ge uppmärksamhet åt insatser som&lt;br&gt;förebyggande och rådgivande arbete med de hälsorisker som är arbets-&lt;br&gt;platsrelaterade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En definition skall givetvis inte heller åstadkomma en begränsning av&lt;br&gt;den yrkesinriktade rehabiliteringen. En definition som förtydligar före-&lt;br&gt;tagshälsovårdens innehåll underlättar även arbetet med att renodla dess&lt;br&gt;verksamhet. En definition som anger vad som skall avses med företags-&lt;br&gt;hälsovård kommer därför på sikt att snarare leda till en ökad specialist-&lt;br&gt;kunskap och utveckling inom företagshälsovårdens område än en be-&lt;br&gt;gränsning av dess arbetssätt och kompetens. Som Föreningen Svensk&lt;br&gt;Företagshälsovård påpekat är det för företagshälsovårdens förutsätt-&lt;br&gt;ningar en viktig del av dess legitimitet att en definition införs i lag. Rege-&lt;br&gt;ringen gör även den bedömningen att en definition kommer att underlätta&lt;br&gt;förutsättningarna för att konstatera när vårdinstitut inte tillhandahåller&lt;br&gt;företagshälsovård trots att de påstår sig inneha sådan kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsplatsers olika karaktär innebär att behovet av insatser från före-&lt;br&gt;tagshälsovården är skiftande. Arbetsgruppen har ansett att utgångspunk-&lt;br&gt;ten skall vara att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal bör reg-&lt;br&gt;lera företagshälsovårdens innehåll. Elärigenom far parterna en stor frihet&lt;br&gt;att anordna en företagshälsovård som är lämplig för de olika arbetsplat-&lt;br&gt;sernas förutsättningar. De skilda behov som finns vid olika arbetsplatser&lt;br&gt;kan då tillgodoses. Regeringen delar denna uppfattning och anser att det&lt;br&gt;ligger i linje med grundprincipen att utbyggnaden av företagshälovården&lt;br&gt;i första hand är en angelägenhet för arbetsmarknadens parter. Definitio-&lt;br&gt;nen bör därför formuleras så att den inte kommer i konflikt med den in-&lt;br&gt;nebörd som företagshälsovården fått genom regleringen mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsgruppen påpekat bör definitionen även formuleras så att den&lt;br&gt;ligger i linje med de uttalanden som den skatterättsliga avdragsrätten&lt;br&gt;bygger på. Även internationella regler om företagshälsovården bör be-&lt;br&gt;aktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till punkt 34 i anvisningarna till 23 § kommunalskattela-&lt;br&gt;gen, finns kriterier upptagna för vad företagshälsovård kan vara (prop.&lt;br&gt;1994/95:182 s. 27 f.) Följande kriterier har därvid uppställts för att av-&lt;br&gt;drag för kostnader för företagshälsovård skall medges;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-företagshälsovården är en professionell och oberoende rådgivare för&lt;br&gt;arbetsgivare och arbetstagare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- företagshälsovårdens uppgift är att arbeta så att ändamålet med arbets-&lt;br&gt;miljölagen uppfylls,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- företagshälsovården arbetar med det förebyggande arbetsmiljöarbetet&lt;br&gt;och arbetlivsinriktad rehabilitering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- företagshälsovården är baserad på en bred kompetens inom ämnesom-&lt;br&gt;råden som medicin, teknik, beteendevetenskap, arbetsorganisation och&lt;br&gt;rehabiliteringsmetodik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-företagshälsovården identifierar och beskriver sambanden mellan ar-&lt;br&gt;betsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa samt lämnar förslag till&lt;br&gt;åtgärder och verkar aktivt för att dessa genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i den numera upphävda förordningen om bidrag till företags-&lt;br&gt;hälsovård fanns kriterier för företagshälsovård som medgav rätt till stats-&lt;br&gt;bidrag (se avsnitt 5.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i arbetsgruppens bedömning och delar uppfatt-&lt;br&gt;ningen att definitionen bör utgå från den kärna av kriterier som ovan re-&lt;br&gt;dovisats och som karakteriserar företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser dock att arbetsgruppens förslag till defini-&lt;br&gt;tion bör göras tydligare. Regeringen delar uppfattningen att definitionen&lt;br&gt;skall vara tydlig men anser att den inte skall formuleras så detaljerat och&lt;br&gt;snävt att den framstår som uttömmande och begränsar företagshälsovår-&lt;br&gt;dens möjligheter att utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården skall vara en oberoende expertresurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att företagshälsovården skall vara en i förhållande till&lt;br&gt;både arbetsgivare och arbetstagare oberoende resurs. Landstingshälsan&lt;br&gt;Västernorrland och Landstingshälsan Stockholm har båda påpekat att&lt;br&gt;definitionen bör klargöra den anställdes rätt att oberoende av arbetsgiva-&lt;br&gt;ren nyttja företagshälsovården. Regeringen delar uppfattningen att ex-&lt;br&gt;pertresursen skall inta en fristående ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården skall vidare vara en expertresurs som tillhanda-&lt;br&gt;håller sakkunskaper inom skilda områden vilka berör arbetslivet. Sveri-&lt;br&gt;ges Psykologförbund har framfört att den föreslagna definitionen bör&lt;br&gt;hänvisa till den kompetens som krävs inom områden för bl.a. beteende-&lt;br&gt;vetenskap, arbetsorganisation, ergonomi och teknik samt medicin och&lt;br&gt;rehabilitering. Enligt regeringens uppfattningen avses med just expertre-&lt;br&gt;surser i detta sammanhang t.ex. kompetens inom de nämnda områdena.&lt;br&gt;Men även andra typer av kompetenser kan i det enskilda fallet framstå&lt;br&gt;som en expertresurs för att förebygga och undanröja hälsorisker på ar-&lt;br&gt;betsplaster. Med hänsyn härtill anser regeringen att definitionen inte skall&lt;br&gt;formuleras för snävt. Att det skall vara fråga om en expertresurs inbegri-&lt;br&gt;per också att den skall vara professionell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens arbetsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården skall arbeta inom områdena arbetsmiljö och rehabi-&lt;br&gt;litering. Företagshälsovården skall särskilt ägna sig åt förebyggande ar-&lt;br&gt;bete med inriktning på arbetsmiljö och därmed undanröja hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården skall också arbeta med arbetsanpassnings- och re-&lt;br&gt;habiliteringsverksamhet när sådant behov redan har uppkommit. Före-&lt;br&gt;tagshälsovården förväntas i detta arbete ha kompetens att identifiera och&lt;br&gt;förklara sammanhangen mellan frågor relaterade till arbetsmiljö, organi-&lt;br&gt;sation, produktivitet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att företagshälsovården skall lämna för-&lt;br&gt;slag till åtgärder och även aktivt medverka till att förslagen genomförs.&lt;br&gt;Samhall har påpekat att arbetsgruppens föreslagna formulering kan&lt;br&gt;misstolkas så att företagshälsovården tar över arbetsgivarens ansvar att&lt;br&gt;genomföra föreslagna åtgärder. Regeringen anser att det ligger i sakens&lt;br&gt;natur att företagshälsovården skall avge förslag till åtgärder som skall&lt;br&gt;utgå från en helhetssyn över sambandet mellan frågor relaterade till ar-&lt;br&gt;betsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. Företagshälsovården&lt;br&gt;skall rimligen även medverka vid genomförandet av åtgärderna. Att fö-&lt;br&gt;retagshälsovården skall avge förslag och medverka vid genomförandet&lt;br&gt;behöver emellertid inte uttryckligen framgå av lagtexten utan får anses&lt;br&gt;ingå som en naturlig del av företagshälsovårdens uppgifter som verkande&lt;br&gt;inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens arbetsområden föreslås nu definieras i lag. I av-&lt;br&gt;snitt 7.2 redovisas gränsdragningen mellan å ena sidan traditionell hälso-&lt;br&gt;och sjukvård och å andra sidan företagshälsovård. Med de föreslagna&lt;br&gt;förändringarna avser regeringen att klargöra och renodla företagshälso-&lt;br&gt;vårdens uppgifter. Regeringen delar dock arbetsgruppens bedömning att&lt;br&gt;det i företagshälsovårdens förebyggande åtgärder riktade mot hela ar-&lt;br&gt;betsplatsen även i framtiden kan komma att finnas inslag av vissa sjuk-&lt;br&gt;vårdande insatser eftersom dessa i viss grad utgör en nödvändig del av&lt;br&gt;företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovården och dess förhållande till internationella konventioner&lt;br&gt;och EG-rättsliga regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att föreslagna förtydligande av företagshälsovården&lt;br&gt;även ligger i linje med de internationella konventioner och EG-rättsliga&lt;br&gt;regler som berör företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det s.k. ramdirektivet, rådets direktiv 89/391/EEG, innehåller allmän-&lt;br&gt;na bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetstagarens&lt;br&gt;säkerhet och hälsa vid arbetsplatsen. I ramdirektivet regleras bl.a. skydd&lt;br&gt;mot och förebyggande av risker i arbetet. Om verksamheten till skydd&lt;br&gt;mot förebyggande av risker i arbetet inte kan organiseras på grund av&lt;br&gt;brist på kompetent personal i företaget eller verksamheten, skall arbets-&lt;br&gt;givaren enligt artikel 7.3 anlita sakkunnig hjälp utifrån. Av den nu före-&lt;br&gt;slagna lydelsen i arbetsmiljölagen framgår att arbetsgivaren är skyldig att&lt;br&gt;svara för att den företagshälsovård som påkallas av arbetsförhållandena&lt;br&gt;finns att tillgå. I de fall arbetsförhållandena kräver att åtgärder vidtas av&lt;br&gt;arbetsgivaren och denne saknar den kompetens som krävs för detta skall&lt;br&gt;företagshälsovård anlitas utifrån. Vidare föreslås också en definition av&lt;br&gt;begreppet företagshälsovård. Med den föreslagna nya bestämmelsen i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen anser regeringen att artikel 7.3 på ett tydligare sätt blir&lt;br&gt;införlivad i svensk rätt. Den anlitade företagshälsovården skall vara en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oberoende expertresurs. Detta innebär att företagshälsovården skall inta&lt;br&gt;en oberoende ställning mot både arbetsgivare och arbetstagare samt att&lt;br&gt;företagshälsovården skall kunna bidra med sakkunnig hjälp. Det sist-&lt;br&gt;nämnda stämmer väl överens med vad som föreskrivs i artikel 7.5 ramdi-&lt;br&gt;rektivet där det framgår att utifrån anlitade foretag eller personer skall ha&lt;br&gt;tillräckliga kunskaper och personella och professionella resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både ILO:s konvention (nr 161) och artikel 3.4 i sociala stadgan be-&lt;br&gt;handlar företagshälsovård. Den nu föreslagna definitionen av företags-&lt;br&gt;hälsovård stämmer väl överens med artikel 3.4 i sociala stadgan vari fö-&lt;br&gt;retagshälsovård anges som en huvudsakligen förebyggande och rådgi-&lt;br&gt;vande funktion. Även ILO-konventionens artikel 1 beskriver företags-&lt;br&gt;hälsovården som en förebyggande och rådgivande funktion. I artikel 5&lt;br&gt;anges vidare vilka olika uppgifter företagshälsovården förväntas arbeta&lt;br&gt;med. De föreslagna förtydligandet av företagshälsovårdens uppgifter får&lt;br&gt;anses vara i nivå med de i artikel 5 preciserade uppgifter som med hän-&lt;br&gt;syn till riskerna på olika arbetsplatser kan ingå i företagshälsovårdens&lt;br&gt;arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar arbetsgruppens bedömning av hur tillsynen och upp-&lt;br&gt;följningen av anordnandet av företagshälsovården bör se ut. Arbe-&lt;br&gt;tarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen utövar idag tillsyn över att&lt;br&gt;arbetsmiljölagen efterlevs. Enligt 7 kap. 7 och 9 §§ arbetsmiljölagen får&lt;br&gt;förelägganden meddelas mot den som har ett skyddsansvar enligt 3 kap.&lt;br&gt;2-12 och 14 §§ arbetsmiljölagen. Ett sådant föreläggande kan även för-&lt;br&gt;enas med vite. Reglerna om tillsyn inbegriper således även den föreslag-&lt;br&gt;na bestämmelsen i 2 b § om att anordna företagshälsovård. Den nu före-&lt;br&gt;slagna ändringen i sistnämnda bestämmelse innebär att bestämmelserna&lt;br&gt;om företagshälsovård, intemkontroll samt arbetsanpassnings- och reha-&lt;br&gt;biliteringsverksamhet samordnas. Ändringen avser inte, som tidigare&lt;br&gt;nämnts, att utsträcka arbetsgivarens skyldighet att svara för att företags-&lt;br&gt;hälsovård finns att tillgå längre än vad som idag kan följa av bestämmel-&lt;br&gt;serna om intemkontroll samt arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverk-&lt;br&gt;samhet. Arbetsgruppen har ansett att Yrkesinspektionens tillsyn i första&lt;br&gt;hand alltjämt avser att följa upp att bestämmelserna tillämpas. Regering-&lt;br&gt;en delar denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande regler i inspektionsarbetet lämnas av Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen i tjänstemeddelanden avseende interna föreskrifter och råd för&lt;br&gt;Yrkesinspektionen. Den nu föreslagna ändringen kan föranleda att det&lt;br&gt;uppstår behov av att meddela kompletterande vägledning för Yrkesin-&lt;br&gt;spektionen vid uppföljningen av arbetsgivarens skyldighet i fråga om&lt;br&gt;företagshälsovård. Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att ingri-&lt;br&gt;pande från Yrkesinspektionens sida kan bli aktuellt i sådana situationer&lt;br&gt;där det redan idag med stöd av reglerna om intemkontroll samt arbetsan-&lt;br&gt;passnings- och rehabiliteringsverksamhet är lämpligt att arbetsgivaren&lt;br&gt;tillhandahåller företagshälsovård. Regeringen delar därför inte den upp-&lt;br&gt;fattning som framförts av Föreningen Teknisk Företagshälsovård och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Verkstadsindustrier att den föreslagna ändringen kommer att&lt;br&gt;innebära att regleringen av företagshälsovården nu blir av mer tvingande&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har ansett att Yrkesinspektionen vid utövandet av till-&lt;br&gt;synen bör anpassa sina metoder till de speciella förhållanden som kan&lt;br&gt;föreligga för små företag. Arbetsgruppen har också påpekat att det vid&lt;br&gt;överväganden av om ett föreläggande avseende företagshälsovård skall&lt;br&gt;meddelas eller inte så bör de små företagens särskilda förhållanden be-&lt;br&gt;aktas. Oavsett företagets storlek bör vid sådana övervägande regelmäs-&lt;br&gt;sigt rent praktiska hänsyn kunna tas till hur företaget skall kunna införli-&lt;br&gt;va föreläggandet. Regeringen delar arbetsgruppens syn i dessa avseen-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsgruppen påpekat skall ett föreläggande om att anordna fö-&lt;br&gt;retagshälsovård inte utpeka vilken företagshälsovårdsenhet som en ar-&lt;br&gt;betsgivare skall anlita eftersom företagshälsovårdsenhetema bör kunna&lt;br&gt;konkurrera på lika villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör samma bedömning som arbetsgruppen när det gäller i&lt;br&gt;vilken omfattning som Yrkesinspektionen kan tänkas bli tvungen att in-&lt;br&gt;gripa. Endast efter det att alla möjligheter att förmå en arbetsgivare att&lt;br&gt;inom en rimlig tid frivilligt svara för att den företagshälsovård som ar-&lt;br&gt;betsförhållandena kräver har uttömts torde ett ingripande bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket och Landstingsförbundet har ansett det värdefullt att&lt;br&gt;företagshälsovården även fortsättningsvis skall vara är en angelägenhet&lt;br&gt;för och vila på samverkan mellan arbetsmarknadens parter. Landstings-&lt;br&gt;förbundet har vidare betonat att redan ingångna kollektivavtal inte skall&lt;br&gt;kunna rubbas av myndighetsingripanden. Regeringen anser att det även i&lt;br&gt;de fall en arbetsgivare omfattas av ett kollektivavtal om företagshälso-&lt;br&gt;vård men där sådan trots avtalet inte finns att tillgå så är det i första hand&lt;br&gt;en fråga för arbetstagarorganisationen att med stöd av avtalet verka för&lt;br&gt;att avtalsinnehållet uppfylls. Det bör dock påpekas att ett ingripande inte&lt;br&gt;får underlåtas eller att tillsyn eftersättas när det är nödvändigt. Som ar-&lt;br&gt;betsgruppen har påpekat avser den nu föreslagna lagändring inte att för-&lt;br&gt;ändra Yrkesinspektionens förhållningssätt till kollektivavtalsbundna ar-&lt;br&gt;betsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Företagshälsovårdens uppgifter renodlas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Företagshälsovårdens kärnverksamhet,&lt;br&gt;dvs. förebyggande arbetsmiljöarbete och arbetslivsinriktad rehabilite-&lt;br&gt;ring, bör renodlas. Det bör finnas en tydlig avgränsning mot privat&lt;br&gt;och offentlig hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker för-&lt;br&gt;slaget. Riksrevisionsverket (RRV) och Riksskatteverket (RSV) påpekar&lt;br&gt;dock att det är väsentligt att en renodling inte fjärmar företagshälsovår-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dens personal från det dagliga sjukvårdsarbetet i sådan utsträckning att Prop. 1998/99:120&lt;br&gt;den utarmar dess allmänmedicinska kompetens. Arbetsgivarverket, SAF,&lt;br&gt;Kommunförbundet och Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund är ne-&lt;br&gt;gativa till förslaget. SAF framhåller bl.a. att flexibilitet och gränsöver-&lt;br&gt;skridande insatser är en förutsättning för en väl fungerande företagshäl-&lt;br&gt;sovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Arbetsmiljölagstiftningen och&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagstiftningen har ett gemensamt syfte, att förebygga&lt;br&gt;ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdens roll och omfattning inom företagshälsovården har länge&lt;br&gt;varit omdebatterad. I olika sammanhang, bl.a. i propositionen 1984/85:89&lt;br&gt;om företagshälsovård och arbetsanpassning, har regeringen framhållit att&lt;br&gt;sjukvården inom företagshälsovården bör hållas tillbaka och att det före-&lt;br&gt;byggande arbetsmiljöarbetet bör utvidgas. Där konstaterades att sjukvård,&lt;br&gt;i bemärkelsen medicinsk behandling, i första hand skall tillgodoses inom&lt;br&gt;ramen för samhällets hälso- och sjukvård. I propositionen 1990/91:140&lt;br&gt;om arbetsmiljö och rehabilitering konstaterades att allmänna sjukvårdan-&lt;br&gt;de, behandlande uppgifter i princip inte ingår i företagshälsovårdens&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att det inte är möjligt och&lt;br&gt;inte heller lämpligt att helt avskilja sjukvården från företagshälsovården&lt;br&gt;och att skälet till detta är att företagshälsovårdens verksamhet i sig inne-&lt;br&gt;bär fokusering på arbetsrelaterad ohälsa, yrkesrelaterade sjukdomar och&lt;br&gt;arbetslivsinriktad rehabilitering. Detta förutsätter att det finns personal&lt;br&gt;med sjukvårdskompetens och att viss sjukvård bedrivs. Vidare krävs en&lt;br&gt;viss sjukvård för att bedöma effekterna av företagshälsovårdens åtgärds-&lt;br&gt;arbete. Omfattningen av och karaktären på sjukvården inom företags-&lt;br&gt;hälsovården måste emellertid fa en avgränsning mot övrig privat och of-&lt;br&gt;fentlig sjukvård. Företagshälsovårdens roll gentemot beställarna, kon-&lt;br&gt;centration på generella och individinriktade arbetsförhållanden, måste nu&lt;br&gt;klargöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen måste göras av företagshälsovården själv genom den&lt;br&gt;professionalism och det expertkunnande som innehas av dess personal.&lt;br&gt;En väl genomarbetad policy, klara riktlinjer och en effektiv styrning och&lt;br&gt;ledning av verksamheten behövs för att förväntningarna på företagshälso-&lt;br&gt;vården skall kunna uppfyllas i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen måste vidare göras med stöd av respektive landsting i&lt;br&gt;dess övergripande och samordnande roll i hälso- och sjukvårdsfrågor.&lt;br&gt;Landstingen har en stor frihet att utforma vården efter lokala och regio-&lt;br&gt;nala förutsättningar och behov. Målet är en god hälsa for alla och en vård&lt;br&gt;på lika villkor. Begreppet hälso- och sjukvård omfattar såväl sjukdoms-&lt;br&gt;forebyggande åtgärder som egentlig sjukvård. Det är samtidigt en fråga&lt;br&gt;om både miljö- och individinriktade åtgärder. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;landstingen inom ramen för sina möjligheter bättre bör medverka till att&lt;br&gt;förebygga även den arbetsrelaterade ohälsan. En ökad samverkan mellan&lt;br&gt;företagshälsovården, primärvården och försäkringskassan underlättar&lt;br&gt;med stor sannolikhet möjligheterna att renodla företagshälsovårdens&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen bör också göras genom ändring av det sätt på vilket Prop. 1998/99:120&lt;br&gt;sjukvården inom företagshälsovården delvis finansieras i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Ersättning och samverkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning&lt;br&gt;och lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik ändras så att&lt;br&gt;en läkare eller en sjukgymnast inte kan fa ersättning enligt dessa lagar&lt;br&gt;för verksamhet som utförs inom företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En systematisk samverkan bör komma&lt;br&gt;till stånd mellan företagshälsovården, primärvården och andra vårdgi-&lt;br&gt;vare. Sjukvårdshuvudmännen bör i högre utsträckning än vad som&lt;br&gt;sker i dag ta till vara möjligheten att teckna avtal med företagshälso-&lt;br&gt;vårdsenheter om olika typer av tjänster och åtaganden mot bakgrund&lt;br&gt;av att dessa enheter kan bidra med god fackkompetens när det gäller&lt;br&gt;det förebyggande arbetsmiljöarbetet och den arbetslivsinriktade reha-&lt;br&gt;biliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning och förslag: Överensstämmer i huvud-&lt;br&gt;sak med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna är positiva&lt;br&gt;till förslaget om samverkan. Ett fatal är negativa. Myndigheter, bransch-&lt;br&gt;organ och fackförbunden, Kommunförbundet och Landstingsförbundet är&lt;br&gt;i huvudsak positiva. Sveriges läkarförbund och Svenska företagsläkar-&lt;br&gt;föreningen betonar vikten av samverkan på lika villkor. Landstingen är&lt;br&gt;positiva men efterlyser tydliga mål och incitament för samverkan.&lt;br&gt;LandstingshälsanVästernorrland, Föreningen Teknisk Företagshälso-&lt;br&gt;vård, Sveriges Psykologförbund och Bohushälsan anser att de ekonomis-&lt;br&gt;ka förutsättningarna och resurserna inte i tillräcklig grad är tydliggjorda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av remissinstanserna är också positiva till förslagen om vård-&lt;br&gt;avtal men av dessa har dock flertalet synpunkter på vårdavtalens utform-&lt;br&gt;ning och innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Branschorgan och myndigheter är i huvudsak positiva till vårdavtal.&lt;br&gt;Från branschhåll påpekas dock att det erfordras att alla företagshälso-&lt;br&gt;vårdsenheter, som uppfyller ställda krav på kvalitetssäkring och kvali-&lt;br&gt;tetsutveckling, har tillgång till samma ersättningsförmåner. I annat fall&lt;br&gt;uppnås inte konkurrensneutralitet. Konkurrensverket anser att offentliga&lt;br&gt;resurser ämnade att ersätta hälso- och sjukvård enligt den nationella tax-&lt;br&gt;an inte bör användas för att subventionera företagshälsovård. I den mån&lt;br&gt;det kan finnas behov av sjukvårdande verksamhet på de enheter som be-&lt;br&gt;driver företagshälsovård anser Konkurrensverket i likhet med arbets-&lt;br&gt;gruppen att vårdavtal kan vara en bra form för detta ändamål. Konkur-&lt;br&gt;rensverket har dock i sitt remissyttrande erinrat om att regeringen tillsatt&lt;br&gt;en utredning för att analysera tillämpningen av lagen (1992:1528) om&lt;br&gt;offentlig upphandling när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster och där&lt;br&gt;den enskilde vårdgivaren för att kunna bedriva verksamheten med of-&lt;br&gt;fentlig finansiering är hänvisad till att träffa avtal med en sjukvårdshu-&lt;br&gt;vudman. Även Riksförsäkringsverket anser att den föreslagna ändringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgym-&lt;br&gt;nastik är motiverad ur konkurrenssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blandade reaktioner har kommit från parterna avseende vårdavtal. En-&lt;br&gt;ligt Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) finns det en upp-&lt;br&gt;enbar risk för godtycke och stora skillnader mellan olika landsting i möj-&lt;br&gt;ligheterna att uppnå sådana avtal. Blandade reaktioner har också kommit&lt;br&gt;från landstingen när det gäller vårdavtalen. Legitimerade Sjukgymnasters&lt;br&gt;Riksförbund och Sveriges Läkarförbund motsätter sig de föreslagna änd-&lt;br&gt;ringarna i lagen om läkarvårdsersättning respektive lagen om ersättning&lt;br&gt;för sjukgymnastik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund till regeringens överväganden: RRV presenterade i början&lt;br&gt;av 1990-talet rapporten Den statliga styrningen av företagshälsovården&lt;br&gt;(Fu 1991:9). RRV:s slutsats var att statsbidragets styrande effekter var&lt;br&gt;svaga, bl.a. när det gällde att stimulera till förebyggande arbetsmiljöar-&lt;br&gt;bete och förbättra anslutningen av små och medelstora företag till före-&lt;br&gt;tagshälsovården. Med anledning av RRV:s rapport och det statsfinansi-&lt;br&gt;ella läget avvecklades det generella statsbidraget till företagshälsovård&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1993. Regeringen tillkallade i samband med att detta&lt;br&gt;beslut togs en särskild utredare för att utreda företagshälsovårdens orga-&lt;br&gt;nisation och finansiering-1992 års företagshälsovårdsutredning&lt;br&gt;(FHU92). Företagshälsovårdsutredningen menade i sin rapport (SOU&lt;br&gt;1992:103) att företagens krav på sjukvård är en av de faktorer som med-&lt;br&gt;verkat till att företagshälsovården inte kunnat spela en tillräckligt aktiv&lt;br&gt;roll i arbetsmiljöarbetet. Utredningen ansåg att arbetet med arbetsmiljö&lt;br&gt;och rehabilitering skall vara det primära för företagshälsovården. Även&lt;br&gt;medicinsk kompetens behövs i detta arbete. Utredningen betonade också&lt;br&gt;vikten av ett förtroendefullt samarbete med primärvården och andra be-&lt;br&gt;rörda vårdgivare. Om företag önskar erbjuda sina anställda sjukvård är&lt;br&gt;det angeläget att detta sker på sådant sätt att det inte inkräktar på eller&lt;br&gt;ersätter arbetet med arbetsmiljön och rehabiliteringen, menade utred-&lt;br&gt;ningen. Utredningen ansåg också att arbetsgivare som vill anordna sjuk-&lt;br&gt;vård för sina anställda själva bör finansiera insatsen eller träffa överens-&lt;br&gt;kommelse med sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 januari 1994 har landstingen det direkta finansie-&lt;br&gt;ringsansvaret för all privat vård med offentlig finansiering, dvs. inte bara&lt;br&gt;för privat utförda hälso- och sjukvårdstjänster reglerade genom avtal&lt;br&gt;mellan de privatpraktiserande vårdgivarna och sjukvårdshuvudmännen,&lt;br&gt;utan även för enskilda läkare och sjukgymnaster med ersättning enligt&lt;br&gt;statligt fastställda taxor, dvs. de tidigare s.k. försäkringskasseanslutna&lt;br&gt;läkarna och sjukgymnasterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att sjukvårdshuvudmännen fick det direkta finansie-&lt;br&gt;ringsansvaret även för läkare och sjukgymnaster med ersättning enligt&lt;br&gt;statligt fastställda taxor infördes ett nytt statligt reglerat ersättningssys-&lt;br&gt;tem för läkare och sjukgymnaster. Till följd av det nya ersättningssyste-&lt;br&gt;met regleras de privatpraktiserande läkarnas och sjukgymnasternas möj-&lt;br&gt;ligheter att etablera sig och bedriva verksamhet med offentlig finansie-&lt;br&gt;ring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652)&lt;br&gt;om ersättning för sjukgymnastik samt tillhörande förordningar (de s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationella taxorna). Det finns dock inget som hindrar att landstinget och&lt;br&gt;de privata vårdgivarna träffar andra överenskommelser genom vårdavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare med specialistutbildning inom enbart företagshälsovård omfat-&lt;br&gt;tas inte av det nya ersättningssystemet. Ett motiv för detta var bland an-&lt;br&gt;nat att kostnader som ankommer på arbetsgivarna i så fall skulle belasta&lt;br&gt;landstingen. En annan konsekvens skulle bli att samhället far två paral-&lt;br&gt;lella system för organisationen av den öppna sjukvården med landstingen&lt;br&gt;som finansieringsansvariga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan avvecklingen av det generella statsbidraget till företagshälso-&lt;br&gt;vården skall företagshälsovården finansieras helt av företagen. Till följd&lt;br&gt;av bortfallet av statsbidragen har också en omstrukturering av företags-&lt;br&gt;hälsovården skett. Vissa företagshälsovårdsenheter har dock tillgång till&lt;br&gt;landstingsfinansierad hälso- och sjukvård genom att de har anlitat eller&lt;br&gt;har anställt läkare, som har annan enligt lagen om läkarvårdsersättning&lt;br&gt;godkänd specialistkompetens och/eller sjukgymnaster med ersättning&lt;br&gt;enligt de nationella taxorna och som därför kan debitera landstinget för&lt;br&gt;den läkarvård alternativt den sjukgymnastiska behandling som de utför.&lt;br&gt;Dessa företagshälsovårdsenheter har en konkurrensfördel gentemot andra&lt;br&gt;företagshälsovårdsenheter som inte har tillgång till taxeanslutna läkare&lt;br&gt;och sjukgymnaster. De företagshälsovårdsenheter som inte har tillgång&lt;br&gt;till taxeanslutna vårdgivare måste, för att kunna erbjuda hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård, antingen ta ut full ersättning av arbetsgivarna för utförda tjänster&lt;br&gt;eller träffa avtal med sjukvårdshuvudmannen om att bedriva en viss an-&lt;br&gt;del sjukvård inom ramen för företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårds- och sjukgymnastikersättning lämnas inte för verksamhet inom&lt;br&gt;företagshälsovården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliga resurser ämnade att ersätta hälso- och sjukvård enligt de na-&lt;br&gt;tionella taxorna bör inte användas för att subventionera företagshälso-&lt;br&gt;vård. Redan i dag gäller att hälsokontroller och verksamhet enligt ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen som bedrivs inom ramen för företagshälsovården inte be-&lt;br&gt;rättigar till ersättning från de nationella taxorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Privata vårdgivare (prop. 1996/97:123) ansåg regering-&lt;br&gt;en att det finns ett behov av ett förtydligande av att företagshälsovårdsin-&lt;br&gt;satser inte berättigar till ersättning enligt lagen om läkarvårdsersättning&lt;br&gt;och lagen om ersättning för sjukgymnastik vilket också framförts av Ut-&lt;br&gt;redningen (S 1995:12) om ersättningen till privata vårdgivare. Ett sådant&lt;br&gt;förtydligande skulle kunna utgöra ett stöd för landstingen vid kontroll av&lt;br&gt;ersättningen till privata vårdgivare eller när det finns indikationer på&lt;br&gt;överträdelse. Förutom denna gränsdragningsproblematik vad avser kost-&lt;br&gt;nadsfördelningen var regeringen också uppmärksammad på att vissa fö-&lt;br&gt;retagshälsovårdsenheter har en konkurrensfördel, till följd av att de har&lt;br&gt;tillgång till landstingsfinansiering, gentemot andra företagshälsovårdsen-&lt;br&gt;heter som inte kan erbjuda finansierad hälso- och sjukvård. Regeringen&lt;br&gt;ansåg dock vid denna tidpunkt att fortsatta åtgärder borde avvaktas, med&lt;br&gt;hänsyn till att frågan om vad som kan göras för att stärka företagshälso-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vården och bl.a. klargöra dess roll i förhållande till annan hälso- och&lt;br&gt;sjukvård var under beredning inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör nu ytterligare steg tas mot att försöka&lt;br&gt;renodla företagshälsovårdens kärnverksamhet, dvs. förebyggande ar-&lt;br&gt;betsmilj öarbete samt medverkan i den arbetslivsinriktade rehabilitering-&lt;br&gt;en. Ett steg mot en ökad renodling är enligt regeringens mening att ändra&lt;br&gt;det sätt på vilket sjukvården inom företagshälsovården delvis finansieras&lt;br&gt;i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att nuvarande ersättningssystem har en direkt av-&lt;br&gt;ledande inverkan på det förebyggande arbetsmiljöarbetet och den arbets-&lt;br&gt;livsinriktade rehabiliteringen inom företagshälsovården till förmån för&lt;br&gt;den subventionerade medicinska verksamheten. Nuvarande ordning som&lt;br&gt;tillåter vårdgivare att på ett oreglerat sätt bedriva offentligt finansierad&lt;br&gt;hälso- och sjukvård inom företagshälsovården bör därför enligt arbets-&lt;br&gt;gruppen ändras. Arbetsgruppen föreslår därför att ersättning enligt de&lt;br&gt;nationella taxorna inte skall kunna lämnas till läkare respektive sjukgym-&lt;br&gt;naster som är verksamma inom företagshälsovården. En vårdgivare som&lt;br&gt;erhåller ersättning enligt lagen om läkarvårdsersättning eller lagen om&lt;br&gt;ersättning för sjukgymnastik skall enligt arbetsgruppens förslag inte till-&lt;br&gt;låtas vara anställd eller på annat sätt knuten till företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen framstår arbetsgruppens förslag som för långtgående.&lt;br&gt;Förslaget innebär att den läkare eller sjukgymnast som uppfyller kraven&lt;br&gt;för ersättning enligt de nationella taxorna inte skulle ha möjlighet att ut-&lt;br&gt;föra uppdrag av något slag inom företagshälsovården. Regeringen anser&lt;br&gt;att det är tillräckligt att föreskriva att läkare och sjukgymnaster inte skall&lt;br&gt;kunna erhålla ersättning enligt de nationella taxorna för den verksamhet&lt;br&gt;som de bedriver inom företagshälsovårdens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med de föreslagna ändringarna i lagen om läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ning respektive lagen om ersättning för sjukgymnastik är inte att helt&lt;br&gt;avskilja sjukvården från företagshälsovården. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;innebär företagshälsovårdens verksamhet i sig fokusering på arbetsrelate-&lt;br&gt;rad ohälsa, yrkesrelaterade sjukdomar och arbetslivsinriktad rehabilite-&lt;br&gt;ring. Detta förutsätter personal med sjukvårdskompetens och att viss&lt;br&gt;sjukvård bedrivs. Regeringen anser dock inte att det skall finnas möjlig-&lt;br&gt;heter för vissa företagshälsovårdsenheter att kunna erbjuda offentligt fi-&lt;br&gt;nansierad sjukvård utan att företagshälsovårdsenheten och sjukvårdshu-&lt;br&gt;vudmannen träffat ett avtal kring detta. Dagens system medför också en&lt;br&gt;konkurrensfördel för de företagshälsovårdsenheter som utan avtal med&lt;br&gt;landstinget kring bl.a. omfattningen av hälso- och sjukvårdsverksamhe-&lt;br&gt;ten, kan erbjuda landstingsfinansierad hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har också pekat på andra viktiga konsekvenser av da-&lt;br&gt;gens system som stödjer de föreslagna ändringarna i lagen om läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning samt lagen om ersättning för sjukgymnastik. Arbetsgrup-&lt;br&gt;pen påpekar att dagens system medför svårigheter för nya företagshälso-&lt;br&gt;vårdsenheter att komma in på marknaden om de inte har läkare eller&lt;br&gt;sjukgymnaster som har möjlighet att erhålla ersättning från de nationella&lt;br&gt;ersättningssystemen. Detta problem förstärks av att det efter år 1994 inte&lt;br&gt;längre är möjligt att fritt ansluta sig till de s.k. nationella taxorna. Vidare&lt;br&gt;kan enligt arbetsgruppen yngre och nyetablerade läkare med specialist-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompetens inom företagshälsovård inte utan svårighet fa anställning in-&lt;br&gt;om företagshälsovården, eftersom de inte omfattas av den nationella tax-&lt;br&gt;an. Detta kan på sikt leda till en utarmning av kompetensen inom bran-&lt;br&gt;schen. För att göra övergången smidigare för de vårdgivare och företags-&lt;br&gt;hälsovårdsenheter som berörs anser regeringen i likhet med arbetsgrup-&lt;br&gt;pen att det måste finnas vissa övergångsregler. Det är viktigt att berörda&lt;br&gt;parter ges rimlig tid att teckna avtal om olika typer av tjänster och åta-&lt;br&gt;ganden eller, om detta inte är möjligt, att anpassa sig till de nya förhål-&lt;br&gt;landena. Regeringen återkommer till denna fråga i det följande i samband&lt;br&gt;med övriga frågor om ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen håller med arbetsgruppen om att i de fall sjukvården inom&lt;br&gt;företagshälsovården skall bedrivas med offentlig finansiering bör detta&lt;br&gt;regleras genom avtal mellan landstinget och företagshälsovårdsenheten.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening finns det många fördelar med att upprätta så-&lt;br&gt;dana avtal. Om företagshälsovården ges möjlighet att bedriva viss lands-&lt;br&gt;tingsfinansierad hälso- och sjukvård bör bl.a. företagshälsovårdens möj-&lt;br&gt;ligheter att behålla och utveckla sin sjukvårdskompetens öka, vilket är av&lt;br&gt;vikt i arbete med arbetsrelaterad hälso- och sjukvård. Företagshälsovår-&lt;br&gt;den kan under sådana förutsättningar även utgöra en viktig resurs för&lt;br&gt;landstingens läkare, eftersom de då i större utsträckning kan remittera&lt;br&gt;patienter till företagshälsovården för bedömning eller för behandling av&lt;br&gt;arbetsrelaterade sjukdomar och skador. Företagshälsovårdens fackkom-&lt;br&gt;petens när det gäller det förebyggande arbetsmiljöarbetet och den arbets-&lt;br&gt;livsinriktade rehabiliteringen kommer då även andra patientgrupper till&lt;br&gt;del. Regeringen instämmer också i arbetsgruppens uppfattning att före-&lt;br&gt;tagshälsovårdens breda kunskap om samspelet mellan arbetsmiljö och&lt;br&gt;hälsa, i samband med rehabilitering, inte kan ersättas med insatser från&lt;br&gt;t.ex. primärvården. Ett ökat samarbete och en bättre samordning mellan&lt;br&gt;företagshälsovården och primärvården bör även kunna bidra till en tydli-&lt;br&gt;gare rollfördelning när det gäller sjukvårdsinsatser i allmänhet och ar-&lt;br&gt;betsplatsanknuten hälso- och sjukvård. En annan fördel är att landsting-&lt;br&gt;en, som från den 1 januari 1998 har kostnadsansvar för läkemedlen, far&lt;br&gt;bättre möjligheter att kontrollera läkemedelsförskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bra exempel på samverkan, där hälso- och sjukvårdsinsatsema in-&lt;br&gt;om företagshälsovården regleras genom avtal mellan sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;mannen och företagshälsovården, är den s.k. Värmlandsmodellen. Inom&lt;br&gt;Värmlands läns landsting har de lokala hälso- och sjukvårdsnämnderna&lt;br&gt;tecknat lokala avtal med respektive företagshälsovårdsenhet. Landstinget&lt;br&gt;i Värmland betalar företagshälsovården en begränsad prestationsersätt-&lt;br&gt;ning för utförda hälso- och sjukvårdstjänster. Värmlandsmodellen syftar&lt;br&gt;till att ge företagshälsovården förutsättningar att behålla och utveckla sin&lt;br&gt;kompetens inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet samtidigt som&lt;br&gt;den fortfarande har möjlighet att bedriva viss läkarvård och sjukgymnas-&lt;br&gt;tisk behandling. En fördel som lyfts fram är bl.a. att företagshälsovården&lt;br&gt;involveras i landstingets regelsystem, bl.a. med rätt för företagsläkama&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att remittera patienter till specialister, röntgen, laboratorier etc. Enligt&lt;br&gt;uppgifter från representanter för företagshälsovården i Värmland ger&lt;br&gt;denna ersättning bättre möjligheter till ett mer renodlat förebyggande&lt;br&gt;arbetsmiljöarbete då priskonkurrens inte behöver ske om hälso- och&lt;br&gt;sj uk vår dstj änster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även andra exempel på samverkan mellan företagshälsovår-&lt;br&gt;den och den offentliga hälso- och sjukvården. Västernorrlands läns&lt;br&gt;landsting ser betydande problem med den typ av avtal som tecknas inom&lt;br&gt;Värmlands läns landsting. Landstinget anser emellertid att det är rimligt&lt;br&gt;att företagshälsovården i sitt arbete med arbetsrelaterad hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård ges möjlighet att på samma sätt som annan hälso- och sjukvård ut-&lt;br&gt;nyttja medicinsk service som laboratorier av olika slag. Malmöhus läns&lt;br&gt;landsting har i sitt remissyttrande bl.a. angivit att företagshälsovårdsen-&lt;br&gt;hetema inom Region Skåne, under vissa givna förutsättningar, erbjudits&lt;br&gt;att teckna avtal om att kostnadsfritt kunna remittera patienter till röntgen-&lt;br&gt;och laboratorieundersökningar. Liknande synpunkter har förts fram av&lt;br&gt;Samverkansdelegationen i betänkandet Klara spelregler (SOU 1997:179).&lt;br&gt;Delegationen har därvid anfört att sjukvårdshuvudmännen bör träffa sär-&lt;br&gt;skilda vårdavtal avseende laboratorie- och röntgenundersökningar med&lt;br&gt;de företagshälsovårdsenheter som uppfyller ställda kvalitetskrav och har&lt;br&gt;läkare som besitter specialistkompetens i företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser har haft synpunkter på vårdavtalens utformning&lt;br&gt;och innehåll. Från branschhåll påpekas att det erfordras att alla företags-&lt;br&gt;hälsovårdsenheter, som uppfyller ställda krav på kvalitetssäkring och&lt;br&gt;kvalitetsutveckling, har tillgång till samma ersättningförmåner. I annat&lt;br&gt;fall anser man inte att konkurrensneutralitet uppnås. Sveriges läkarför-&lt;br&gt;bund menar att ändringen i lagen om läkarvårdsersättning måste vara&lt;br&gt;kopplat till att vårdavtal i stället upprättas. Sveriges läkarförbund före-&lt;br&gt;språkar även en rikslikare for dessa avtal i form av en minimistandard.&lt;br&gt;Regeringen anser dock att med de föreslagna ändringarna i lagarna om&lt;br&gt;läkarvårds- respektive sjukgymnastikersättning ges företagshälsovårds-&lt;br&gt;enhetema samma förutsättningar att konkurrera om olika uppdrag. För-&lt;br&gt;slaget innebär att möjligheterna tas bort att bedriva offentligt finansierad&lt;br&gt;hälso- och sjukvård inom företagshälsovårdens ram som inte reglerats i&lt;br&gt;avtal mellan företagshälsovårdsenheten och sjukvårdshuvudmannen och&lt;br&gt;som i dagsläget endast kommer vissa företagshälsovårdsenheter till del,&lt;br&gt;dvs. de som har tillgång till taxeanslutna läkare och sjukgymnaster. Re-&lt;br&gt;geringen anser vidare att samverkan mellan företagshälsovården och häl-&lt;br&gt;so- och sjukvården bör utformas utifrån lokala förutsättningar, tillgängli-&lt;br&gt;ga resurser och behov inom sjukvårdsområdet. Förutsättningarna for&lt;br&gt;samverkan torde också skilja sig åt inom glesbygds- och storstadsområ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening av stor vikt att hitta lösningar som&lt;br&gt;mer effektivt utnyttjar samhällets samlade resurser för att bättre tillgodo-&lt;br&gt;se enskilda människors behov av olika stödåtgärder. Arbetsrelaterad&lt;br&gt;ohälsa orsakar stora samhällsekonomiska kostnader, inte minst for kom-&lt;br&gt;muner och landsting till följd av att resurser måste tas i anspråk for sjuk-&lt;br&gt;vård m.m. Mot bakgrund av detta och vad som tidigare sagts finns det&lt;br&gt;enligt regeringens mening starka skäl for sjukvårdshuvudmännen att ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckla bra och ändamålsenliga samverkansmodeller med bl.a. företags-&lt;br&gt;hälsovården. Regeringen anser därför att en systematisk samverkan bör&lt;br&gt;komma till stånd mellan företagshälsovården, primärvården och andra&lt;br&gt;vårdgivare. Sjukvårdshuvudmännen bör i större utsträckning än vad som&lt;br&gt;sker idag ta till vara möjligheten att teckna avtal med företagshälsovårds-&lt;br&gt;enheter om olika typer av tjänster och åtaganden mot bakgrund av att&lt;br&gt;dessa enheter kan bidra med god fackkompetens när det gäller det före-&lt;br&gt;byggande arbetsmiljöarbetet och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens har ovan försökt visa på olika sätt att samverka som bl.a.&lt;br&gt;ger företagsläkama ökade möjligheter att kunna arbeta i huvudsak som&lt;br&gt;specialister i företagshälsovård med alla tre komponenter som är av vikt&lt;br&gt;för detta arbete, nämligen prevention, rehabilitering och arbetsrelaterad&lt;br&gt;sjukvård. Regeringen vill understryka att sjukvårdshuvudmännen i fråga&lt;br&gt;om avtal kring hälso- och sjukvårdstjänster även bör överväga att träffa&lt;br&gt;avtal med företagshälsovårdsenheter om andra typer av tjänster och åta-&lt;br&gt;ganden än läkarvård eller sjukgymnastisk behandling. I sammanhanget&lt;br&gt;vill regeringen erinra om att Utredningen (S 1998:01) om sjukvårdsupp-&lt;br&gt;handling i tilläggsdirektiv, beslutade den 4 mars 1999, bl.a. fått i uppdrag&lt;br&gt;att utreda om lagen (1992:1528) om offentlig upphandling är tillämplig&lt;br&gt;vid landstings och kommuners köp av tjänster från privata företagshälso-&lt;br&gt;vårdsenheter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Företagshälsovården och folkhälsan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Företagshälsovården bör vara en resurs i&lt;br&gt;folkhälsoarbetet. Nationella folkhälsokommittén har redan uppmärk-&lt;br&gt;sammat företagshälsovårdens roll i folkhälsoarbetet varför något upp-&lt;br&gt;drag till kommittén inte behöver lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning och förslag: Arbetsgruppen anser att fö-&lt;br&gt;retagshälsovården bör kunna utgöra en resurs i folkhälsoarbetet och Na-&lt;br&gt;tionella Folkhälsokommittén bör enligt arbetsgruppen ges i uppdrag att&lt;br&gt;överväga på vilket sätt företagshälsovården kan vara en resurs i folkhäl-&lt;br&gt;soarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till arbets-&lt;br&gt;gruppens bedömning. Några instanser är negativa till förslaget om ett&lt;br&gt;uppdrag till Nationella folkhälsokommittén, t.ex. Arbetsgivarverket,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, SACO och Sveriges Verkstadsindustrier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Samhället har ett ansvar för att&lt;br&gt;skapa gynnsamma förutsättningar för hela befolkningen att leva ett hälso-&lt;br&gt;samt liv, oavsett social bakgrund, yrkestillhörighet eller ekonomiska för-&lt;br&gt;utsättningar. Insatser för att skapa goda villkor för hälsa skall ses i ett&lt;br&gt;långsiktigt perspektiv. Många av de beslut som fattas i dag påverkar både&lt;br&gt;nuvarande och kommande generationers hälsa. Insatser för att främja en&lt;br&gt;god hälsa är en investering för framtiden, som ger utdelning på flera sätt.&lt;br&gt;För den enskilde kan det innebära att år med hälsa och livskvalitet läggs&lt;br&gt;till livet och för samhället kan det innebära en befolkning som är frisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och mår bra skapar bättre förutsättningar för välstånd genom ökad till-&lt;br&gt;växt, minskad sjukfrånvaro och minskad utslagning från arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har erfarit att Nationella folkhälsokommittén (dir&lt;br&gt;1995:158), som skall utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutveck-&lt;br&gt;lingen och folkhälsoarbetet, även aktualiserat frågan om företagshälso-&lt;br&gt;vårdens roll i folkhälsoarbetet. Under våren 1998 beslöt Nationella folk-&lt;br&gt;hälsokommittén bl.a. att tillsätta en särskild arbetsgrupp för att ta fram&lt;br&gt;underlag för kommitténs ställningstaganden när det gäller att utarbeta&lt;br&gt;nationella mål och strategier för folkhälsopolitiken inom arbetslivsområ-&lt;br&gt;det. Arbetsgruppen för arbetslivsfaktorer har nyligen överlämnat sin rap-&lt;br&gt;port - Nationella folkhälsomål och strategier för arbetslivsområdet - till&lt;br&gt;kommittén. Ett av de övergripande mål som föreslås av Arbetsgruppen&lt;br&gt;för arbetslivsfrågor är förbättrad och förstärkt företagshälsovård och&lt;br&gt;skolhälsovård. Arbetsgruppen anser att företagshälsovården är en viktig&lt;br&gt;resurs med sin kombinerade kompetens i arbetsmiljö- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsfrågor. Vidare påpekas att en förstärkning bör ske av samarbetet&lt;br&gt;mellan primärvård, specialistvård och företagshälsovård. Kommittén&lt;br&gt;kommer att ta ställning till de förslag som lagts fram av Arbetsgruppen&lt;br&gt;för arbetslivsfaktorer i kommande betänkanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att Nationella folkhälsokommittén redan är uppmärk-&lt;br&gt;sammad på företagshälsovårdens roll i folkhälsoarbetet anser regeringen&lt;br&gt;att det inte finns behov av att ge kommittén i uppdrag att överväga på&lt;br&gt;vilket sätt företagshälsovården kan vara en resurs i folkhälsoarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Små företag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Företagshälsovårdens kompetens i fråga&lt;br&gt;om små företag bör öka. De yrkesmedicinska klinikerna bör aktivt&lt;br&gt;stödja företagshälsovårdens arbete när det gäller små företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Arbetsgruppens bedömning stämmer&lt;br&gt;överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som yttrat sig i&lt;br&gt;denna del är i huvudsak positiva till arbetsgruppens bedömning. Flera av&lt;br&gt;dem tar upp frågan om incitament för små företag att i högre grad anlita&lt;br&gt;företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De små företagens verksamhet&lt;br&gt;spänner över en mängd olika områden med starkt varierande behov och&lt;br&gt;förutsättningar. Det är sannolikt att de små företagen många gånger be-&lt;br&gt;höver ytterligare kunskaper om arbetsgivaransvarets innebörd och räck-&lt;br&gt;vidd avseende arbetsmiljön och rehabiliteringsverksamhet. Om företags-&lt;br&gt;hälsovården integreras av arbetsgivaren i arbetsmiljöarbetet på den en-&lt;br&gt;skilda arbetsplatsen kan den med sin samlade kompetens identifiera och&lt;br&gt;beskriva samband mellan arbetsmiljö och arbetsorganisation samt pro-&lt;br&gt;duktivitet och hälsa och lämna förslag till åtgärder i styrningen och drif-&lt;br&gt;ten av verksamheten som bidrar till en god och lönsam utveckling. Rege-&lt;br&gt;ringen delar bedömningen att företagshälsovården bör sträva efter att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 120&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fungera som en samarbetspartner och en idégivare som de små företagen&lt;br&gt;kan vända sig till med förtroende när det gäller att utveckla sin verksam-&lt;br&gt;het utifrån utgångspunkterna arbetsmiljö och rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Småföretagsenheten vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken på Re-&lt;br&gt;gionsjukhuset i Örebro är ett bra exempel på hur landstingen kan med-&lt;br&gt;verka till att förebygga arbetsrelaterad ohälsa i små företag. Småföre-&lt;br&gt;tagsenheten har i en rapport, Hälsa, Arbetsmiljö och Företagshälsovård i&lt;br&gt;Småföretag (Rapport S6/97), analyserat små företags behov av företags-&lt;br&gt;hälsovård. Enligt rapporten har små företag dålig kännedom om vad fö-&lt;br&gt;retagshälsovården kan hjälpa till med utöver de sjukvårdstjänster som&lt;br&gt;tillhandahålls. Vidare är kunskaperna om riskfaktorer i arbetsmiljön&lt;br&gt;bristfälliga i små företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionalt placerade yrkesmedicinska klinikerna bör kunna ge före-&lt;br&gt;tagshälsovården hjälp och stöd framförallt i metodfrågor och i utveck-&lt;br&gt;lingsarbete i övrigt när det gäller små företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Utbildning, kvalitetssäkring och uppföljning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen avser att återkomma i fråga om&lt;br&gt;utbildning av företagshälsovårdens personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att det för närvarande finns något behov av&lt;br&gt;att tillsätta en särskild delegation för att följa upp företagshälsovår-&lt;br&gt;dens framtida utveckling eller av att utvärdera arbetet med kvalitets-&lt;br&gt;säkring av företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Enligt arbetsgruppens förslag skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetslivsinstitutet ges ett tydligt uppdrag att vara den statliga organi-&lt;br&gt;sation som skall svara för utbildning av företagshälsovårdens personal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- företagshälsovårdens kvalitetssäkringsarbete utvärderas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en särskild delegation tillsättas som bör få till uppgift att följa upp fö-&lt;br&gt;retagshälsovårdens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är i huvudsak positiva&lt;br&gt;till förslagen avseende utbildning och kvalitetssäkring. Av de remissin-&lt;br&gt;stanser som svarat är en majoritet negativa till att en särskild delegation&lt;br&gt;tillsätts för att följa upp företagshälsovårdens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att utbildning av fö-&lt;br&gt;retagshälsovårdspersonal i första hand är ett ansvar för den statliga hög-&lt;br&gt;skolan. SAF är negativ till förslaget om utbildning och påpekar att fort-&lt;br&gt;bildning skall bedrivas i fri konkurrens. Vårdförbundet och Legitimerade&lt;br&gt;Sjukgymnasters Riksförbund anser att utbildning av företagshälsovårds-&lt;br&gt;personal inte enbart bör koncentreras till Arbetslivsinstitutet. Socialsty-&lt;br&gt;relsen anser att utbildningen av läkare i specialiteten företagshälsovård i&lt;br&gt;dag inte sker på ett tillfredsställande sätt. Samhall anser att Arbetslivsin-&lt;br&gt;stitutets utbildningar bör behandla arbetsplatsens stöd till personer med&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser ser det som viktigt att företagshälsovården är&lt;br&gt;kvalitetssäkrad så att företagshälsovård av god kvalitet kan garanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen, SACO och Föreningen Svensk Företagshälso-&lt;br&gt;vård anser att en utvärdering av företagshälsovården bör anstå några år.&lt;br&gt;Arbetslivsinstitutet är negativa till förslaget om en särskild av regeringen&lt;br&gt;tillsatt delegation. Arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen anser att utvärdering kan ske inom ramen för befintliga resur-&lt;br&gt;ser. Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att det i instruktionen för Arbe-&lt;br&gt;tarskyddsverket anges att styrelsen skall följa och främja företagshälso-&lt;br&gt;vårdens utveckling i samverkan med berörda myndigheter och organisa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utbildning av företagshälsovårdens personal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsinstitutet bedriver viss utbildning för företagshälsovårdens per-&lt;br&gt;sonal. Utbildningar ges i form av vidare och påbyggnadsutbildningar av&lt;br&gt;olika slag. Den riktar sig till företagsläkare, företagssköterskor, sjukgym-&lt;br&gt;naster, beteendevetare, och arbetsmiljöingenjörer. Även personal inom&lt;br&gt;företagshälsovården som innehar administrativa arbetsuppgifter och&lt;br&gt;fackligt förtroendevalda kan erhålla utbildning. Institutet genomför fort-&lt;br&gt;löpande en anpassning av utbildningarnas innehåll och pedagogik till att&lt;br&gt;svara mot arbetslivets behov samt branschens och yrkesföreningamas&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har bedömt att institutet skall ges ett tydligt uppdrag att&lt;br&gt;svara för utbildningen som statlig organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den utbildning som bedrivs vid institutet är av&lt;br&gt;stort värde. Personal inom företagshälsovården ges härigenom möjlighet&lt;br&gt;till kompetensutveckling. Regeringen anser dock att frågan om utbild-&lt;br&gt;ning av företagshälsovårdens personal bör analyseras ytterligare och av-&lt;br&gt;ser därför att återkomma till frågan i annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitetssäkring och uppföljning av företagshälsovården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det pågår ett arbete med att säkra kvalitén&lt;br&gt;avseende företagshälsovården och anser att det är viktigt att detta arbete&lt;br&gt;fortsätter. Arbetsgruppen har föreslagit att detta arbete bör utvärderas.&lt;br&gt;Regeringen ser emellertid inte att det föreligger ett omedelbart behov av&lt;br&gt;en utvärdering och avser därför inte att nu ta ett initiativ till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med många av remissinstanserna att det inte&lt;br&gt;behövs en särskild delegation för att följa upp företagshälsovårdens ut-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagarnas ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De ändrade och nya reglerna i arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160), lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och lagen&lt;br&gt;(1993:1652) om ersättning för sjukgymnaster skall träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 2000. Övergångsbestämmelser skall inforas när det gäller la-&lt;br&gt;gen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning for sjukgym-&lt;br&gt;naster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Den föreslagna ändringen i arbets-&lt;br&gt;miljölagen bör träda i kraft den 1 januari 2000. Idag finns redan en skyl-&lt;br&gt;dighet för arbetsgivaren att i sin verksamhet följa de bestämmelser som&lt;br&gt;tar sikte på rehabilitering och intemkontroll avseende arbetsmiljön. Nu&lt;br&gt;föreslagen ändring avser att förtydliga och samordna dessa regler med&lt;br&gt;arbetsgivarens skyldighet att anordna företagshälsovård. Ändringarna bör&lt;br&gt;kunna träda i kraft utan några särskilda övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning&lt;br&gt;för sjukgymnaster bör också träda i kraft den 1 januari 2000. Emellertid&lt;br&gt;bör dessa förenas med övergångsregler. Förhållandena för läkare och&lt;br&gt;sjukgymnaster som idag verkar inom företagshälsovården och som er-&lt;br&gt;hållit läkarvårds- respektive sjukgymnastikersättning är speciella. De&lt;br&gt;måste ges rimlig tid för att hitta andra lösningar för sin fortsatta verk-&lt;br&gt;samhet, t.ex. att träffa tidigare beskrivna vårdavtal, eller ställa om sin&lt;br&gt;verksamhet. Möjligheten till att under en övergångstid kunna anpassa sin&lt;br&gt;verksamhet till de nya förutsättningarna är därför rimlig. Regeringen de-&lt;br&gt;lar arbetsgruppens uppfattning att denna övergångstid bör vara generös&lt;br&gt;och anser därför att den bör motsvara en tid av tre år. Läkare och sjuk-&lt;br&gt;gymnaster som vid ikraftträdandet av lagändringarna är verksamma inom&lt;br&gt;företagshälsovården och som har rätt att uppbära läkarvårds- respektive&lt;br&gt;sjukgymnastikersättning bör därför ha en fortsatt rätt till sådan ersättning&lt;br&gt;enligt äldre regler till utgången av år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen i arbetsmiljölagen bör kunna effektivisera arbetet&lt;br&gt;med arbetsmiljön på arbetsplatserna och bör leda till att de samhällseko-&lt;br&gt;nomiska kostnaderna för den arbetsrelaterade ohälsan kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad samverkan mellan företagshälsovård, primärvård och försäk-&lt;br&gt;ringskassa ger förutsättningar för mer rationella arbetsmetoder, effektiva-&lt;br&gt;re verksamheter och minskade kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omedelbara kostnad som arbetsgivare kan åsamkas genom en tyd-&lt;br&gt;ligare regel om skyldighet att anordna den företagshälsovård som arbets-&lt;br&gt;förhållandena kräver uppvägs av de fördelar som uppkommer i verksam-&lt;br&gt;heten, t.ex. genom ökad effektivitet och produktivitet. Kostnader för fö-&lt;br&gt;retagshälsovård är avdragsgill för arbetsgivare vid taxering för inkomst-&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon egentlig ökad arbetsbelastning för Arbetarskyddsverket bör inte&lt;br&gt;uppkomma med anledning av den nya bestämmelsen i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ur jämställdhetssynpunkt kan förtydligandet av reglerna om fö-&lt;br&gt;retagshälsovård förväntas leda till att flera kvinnor, jämfört med idag,&lt;br&gt;kan komma att få tillgång till företagshälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tidigare bestämmelse om företagshälsovård har ändrats och&lt;br&gt;flyttats till en ny 2 b §. Paragrafen är i övrigt i sak oförändrad. Vissa re-&lt;br&gt;daktionella omdispositioner har dock gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Innehållet i bestämmelsen är delvis nytt och behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 7.1. Enligt första stycket skall arbetsgivaren svara för att den fö-&lt;br&gt;retagshälsovård som påkallas av arbetsförhållandena finns att tillgå.&lt;br&gt;Tidigare reglerades arbetsgivarens skyldighet att föranstalta om företags-&lt;br&gt;hälsovård i 3 kap. 2 § andra stycket. Syftet med den nya lydelsen i första&lt;br&gt;stycket är att samordna arbetsgivarens skyldighet att svara för att före-&lt;br&gt;tagshälsovård i vissa lägen finns att tillgå med reglerna i 3 kap. 2 a § ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen om intemkontroll samt arbetsanpassnings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamhet. Den nya lydelsen avser att omfatta alla de situationer&lt;br&gt;när det enligt reglerna om intemkontroll samt arbetsanpassning-och re-&lt;br&gt;habiliteringsverksamhet är nödvändigt att arbetsgivaren vidtar särskilda&lt;br&gt;åtgärder för att kunna uppfylla sin skyldighet enligt arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har det införts en definition av vad företagshälsovård&lt;br&gt;är. Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom områ-&lt;br&gt;dena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården skall särskilt&lt;br&gt;arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt&lt;br&gt;ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö,&lt;br&gt;organisation, produktivitet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tydligt markera att expertresursen skall vara en självständig och&lt;br&gt;fristående resurs har det angivits att den skall vara oberoende. Den anli-&lt;br&gt;tade företagshälsovården skall vara oberoende både mot arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagare. Att företagshälsovården skall vara oberoende avser inte att&lt;br&gt;diskvalificera t.ex. företagsläkare och företagssköterskor som är anställda&lt;br&gt;av företag och som är verksamma inom företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med expertresurs avses de olika kompetensområden som särskilt be-&lt;br&gt;hövs för att kunna utreda de olika sambanden mellan arbetsmiljö, organi-&lt;br&gt;sation, produktivitet och hälsa. Företagshälsovården skall karaktäriseras&lt;br&gt;av god kunskap inom områden som t. ex beteendevetenskap, arbetsorga-&lt;br&gt;nisation, teknik och ergonomi samt medicin och rehabilitering. Även&lt;br&gt;andra typer av resurser inom andra områden som nu inte nämnts kan&lt;br&gt;framstå som en sådan särskild kompetens som är nödvändig för att kunna&lt;br&gt;förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplaster. Det får avgöras&lt;br&gt;från fall till fall vilken fackkunskap som krävs. Avgörande är att expert-&lt;br&gt;resursen är nödvändig och anknyter till arbetsmiljö- och rehabiliterings-&lt;br&gt;problematiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att företagshälsovården skall verka inom områdena arbetsmiljö och&lt;br&gt;rehabilitering och undanröja hälsorisker på arbetsplaster samt kunna be-&lt;br&gt;skriva olika samband som är av betydelse i sammanhanget innebär att&lt;br&gt;företagshälsovården skall avge förslag till åtgärder efter det att de aktu-&lt;br&gt;ella sambanden har analyserats utifrån en helhetssyn. Vidare innebär det&lt;br&gt;att företagshälsovården också aktivt bör delta och bidra till att förslagen&lt;br&gt;genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till ändring i lagen (1993:1651) om läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ändras på så sätt att läkarvårdsersättning inte lämnas till en&lt;br&gt;läkare för verksamhet inom företagshälsovården. En läkare som uppfyller&lt;br&gt;kraven för ersättning enligt taxan kan således inte längre erhålla sådan&lt;br&gt;ersättning för verksamhet som utförs inom företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är verksam inom företagshälsovården har möjlighet att träffa&lt;br&gt;vårdavtal enligt 5 §. Nu införda tillägg i 9 § förhindrar således inte att&lt;br&gt;sådana avtal upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till ändring i lagen (1993:1652) om ersätt-&lt;br&gt;ning för sjukgymnastik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen motsvaras helt av vad som gäller för motsvarande bestämmel-&lt;br&gt;se i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning. Förslaget har behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemorians förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 8 januari 1998 överlämande en arbetsgrupp inom Regeringskansliet&lt;br&gt;promemorian (Ds 1998:17) Företagshälsovård - en resurs i samhället till&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av promemorian framgår bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagshälsovårdens kärnverksamhet- förebyggande arbetsmiljöarbete&lt;br&gt;och arbetslivsinriktad rehabilitering - bör renodlas samt att en tydlig av-&lt;br&gt;gränsning bör ske mot övrig privat och offentlig hälso- och sjukvård. En&lt;br&gt;systematisk samverkan bör komma till stånd mellan företagshälsovården,&lt;br&gt;försäkringskassan och den offentliga hälso- och sjukvården. Sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen bör i högre utsträckning, jämfört med hur det är idag, an-&lt;br&gt;vända sig av möjlighetena att teckna vårdavtal med företagshälsovårds-&lt;br&gt;enheter mot bakgrund av att dessa kan bidra med god fackkompetens vad&lt;br&gt;avser det förebyggande arbetsmiljöarbetet och den arbetslivsinriktade&lt;br&gt;rehabiliteringen. Företagshälovårdens kompetens i fråga om små företag&lt;br&gt;bör öka och de yrkesmedicinska klinikerna bör aktivt stödja företags-&lt;br&gt;hälsovårdsens arbete främst när det gäller små företag. Företagshälsovår-&lt;br&gt;den bör vara en resurs i folkhälsoarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning&lt;br&gt;och lagen (1993:1652) om ersättning för sjukvårdsgymnastik ändras så&lt;br&gt;att att en läkare eller sjukgymnast som är verksam inom företagshälso-&lt;br&gt;vården inte kan erhålla ersättning enligt dessa lagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att arbetsgivarens skyldigheter att anordna före-&lt;br&gt;tagshälsovård skall förtydligas. Arbetsgruppen föreslår att bestämmelsen&lt;br&gt;i 3 kap. 2 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) om arbetsgiva-&lt;br&gt;rens skyldighet att anordna företagshälsovård skall tydliggöras och sam-&lt;br&gt;ordnas med reglerna om intemkontroll och rehabilitering. Vidare föreslår&lt;br&gt;arbetsgruppen att det en definition av företagshälsovården införs i ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att Arbetslivsinstitutet skall ges ett tydligt upp-&lt;br&gt;drag att vara den statliga organisation som skall svara för utbildning av&lt;br&gt;företagshälsovårdens personal. Vidare föreslår arbetsgruppen att före-&lt;br&gt;tagshälsovårdens kvalitetssäkringsarbete skall utvärderas samt att en sär-&lt;br&gt;skild delegation bör tillsättas för att följa upp företagshälsovårdens ut-&lt;br&gt;veckling mot bakgrund av de förslag och bedömningar som lämnats i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Arbetsgruppens författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;a ) Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att&lt;br&gt;arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Lokaler samt maskiner,&lt;br&gt;redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall under-&lt;br&gt;hållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsförhållandena påkal-&lt;br&gt;lar det skall arbetsgivaren föran-&lt;br&gt;stalta om företagshälsovård i den&lt;br&gt;omfattning som verksamheten krä-&lt;br&gt;ver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall beakta den&lt;br&gt;särskilda risk för ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall som kan följa av att ar-&lt;br&gt;betstagaren utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall beakta den&lt;br&gt;särskilda risk för ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall som kan följa av att ar-&lt;br&gt;betstagaren utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall anordna den&lt;br&gt;företagshälsovård som påkallas av&lt;br&gt;arbetsförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med företagshälsovård avses en&lt;br&gt;expertresurs med kompetens att&lt;br&gt;förebygga och undanröja hälso-&lt;br&gt;risker på arbetsplatser. Företags-&lt;br&gt;hälsovården skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;vara en professionell och&lt;br&gt;oberoende resurs för sina upp-&lt;br&gt;dragsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verka inom områdena ar-&lt;br&gt;betsmiljö och rehabilitering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. erbjuda kompetens att identi-&lt;br&gt;fiera och beskriva sambanden&lt;br&gt;mellan arbetsmiljö, organisation,&lt;br&gt;produktivitet och hälsa, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utifrån en helhetssyn enligt 3&lt;br&gt;lämna förslag till åtgärder och&lt;br&gt;aktivt medverka till att förslagen&lt;br&gt;genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;b) Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdser-&lt;br&gt;sättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas&lt;br&gt;inte till en läkare som är anställd i&lt;br&gt;något landstings hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård eller i ett bolag eller annan&lt;br&gt;juridisk person inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården som landstinget har ett&lt;br&gt;rättsligt bestämmande inflytande i.&lt;br&gt;Ersättning kan dock lämnas om&lt;br&gt;läkaren är tjänstledig och vikarie-&lt;br&gt;rar för en annan läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas&lt;br&gt;inte till en läkare som är anställd i&lt;br&gt;något landstings hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård eller i ett bolag eller annan&lt;br&gt;juridisk person inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården som landstinget har ett&lt;br&gt;rättsligt bestämmande inflytande i.&lt;br&gt;Läkarvårdsersättning lämnas inte&lt;br&gt;heller till en läkare som är verk-&lt;br&gt;sam inom företagshälsovården.&lt;br&gt;Ersättning kan dock lämnas om&lt;br&gt;läkaren är tjänstledig och vikarie-&lt;br&gt;rar för en annan läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas inte heller till en läkare som vid vårdtill-&lt;br&gt;fället har fyllt sextiofem år om inte landstinget medger något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser gäller till&lt;br&gt;utgången av år 2002 i fråga om vård som lämnas av läkare som före&lt;br&gt;ikraftträdandet har varit verksam inom företagshälsovård och haft rätt till&lt;br&gt;läkarvårdsersättning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;c) Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning till&lt;br&gt;sjukgymnaster.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas&lt;br&gt;inte till en sjukgymnast som är&lt;br&gt;anställd i något landstings hälso-&lt;br&gt;och sjukvård eller i ett bolag eller&lt;br&gt;annan juridisk person inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården som landstinget&lt;br&gt;har ett rättsligt bestämmande in-&lt;br&gt;flytande i. Ersättning kan dock&lt;br&gt;lämnas om sjukgymnasten är&lt;br&gt;tjänstledig och vikarierar för en&lt;br&gt;annan sjukgymnast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas&lt;br&gt;vid behandlingstillfället har fyllt se:&lt;br&gt;något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas&lt;br&gt;inte till en sjukgymnast som är&lt;br&gt;anställd i något landstings hälso-&lt;br&gt;och sjukvård eller i ett bolag eller&lt;br&gt;annan juridisk person inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården som landstinget&lt;br&gt;har ett rättsligt bestämmande in-&lt;br&gt;flytande i. Ersättning lämnas inte&lt;br&gt;heller till en sjukgymnast som är&lt;br&gt;verksam inom företagshälsovår-&lt;br&gt;den. Ersättning kan dock lämnas&lt;br&gt;om sjukgymnasten är tjänstledig&lt;br&gt;och vikarierar för en annan sjuk-&lt;br&gt;gymnast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte heller till en sjukgymnast som&lt;br&gt;tiofem år om inte landstinget medger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser gäller till&lt;br&gt;utgången av år 2002 i fråga om vård som lämnas av sjukgymnast som&lt;br&gt;före ikraftträdandet har varit verksam inom företagshälsovård och haft&lt;br&gt;rätt till läkarvårdsersättning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga syn-&lt;br&gt;punkter över promemorian Företagshälsovård - En resurs i sam-&lt;br&gt;hället (Ds 1998:17)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F olkhälsoinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens Institut för Psykosocial Miljömedicin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet för arbetslivsforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Småföretagsdelegationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Verkstadsindustrier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F örsäkringskasseförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F örsäkringsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhall AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns allmänna försäkringskassa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värmlands läns landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmöhus läns landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västemorrlands läns landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens Samarbetsorgan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Previa AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingshälsan i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingshälsan i Västernorrland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bohushälsan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Svensk Företagshälsovård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Teknisk Företagshälsovård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksföreningen Företagssköterskor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk Yrkes- och Miljömedicinsk Förening&lt;br&gt;Sveriges Läkarförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Företagsläkarförening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Psykologförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Privatvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M &amp;amp; M Informatik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall infors en ny paragraf, 3 kap. 2 b §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidta alla&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att före-&lt;br&gt;bygga att arbetstagaren utsätts för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall. Lokaler&lt;br&gt;samt maskiner, redskap, skyddsut-&lt;br&gt;rustning och andra tekniska an-&lt;br&gt;ordningar skall underhållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsförhållandena påkal-&lt;br&gt;lar det skall arbetsgivaren föran-&lt;br&gt;stalta om företagshälsovård i den&lt;br&gt;omfattning som verksamheten krä-&lt;br&gt;ver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall beakta den&lt;br&gt;särskilda risk för ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall som kan följa av att ar-&lt;br&gt;betstagaren utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall vidta alla&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att före-&lt;br&gt;bygga att arbetstagaren utsätts för&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall beakta den&lt;br&gt;särskilda risk för ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall som kan följa av att ar-&lt;br&gt;betstagaren utför arbete ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaler samt maskiner, redskap,&lt;br&gt;skyddsutrustning och andra tek-&lt;br&gt;niska anordningar skall under-&lt;br&gt;hållas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall anordna den&lt;br&gt;företagshälsovård som arbetsför-&lt;br&gt;hållandena kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med företagshälsovård avses en&lt;br&gt;oberoende expertresurs som ver-&lt;br&gt;kar inom områdena arbetsmiljö&lt;br&gt;och rehabilitering. Företagshälso-&lt;br&gt;vården skall arbeta för att före-&lt;br&gt;bygga och undanröja hälsorisker&lt;br&gt;på arbetsplatser samt kunna iden-&lt;br&gt;tifiera och beskriva sambanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1991:677.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan arbetsmiljö, organisation, Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktivitet och hälsa. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvård-&lt;br&gt;sersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något&lt;br&gt;landstings hälso- och sjukvård eller i bolag eller i annan juridisk person&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande&lt;br&gt;inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och&lt;br&gt;vikarierar för en annan läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas&lt;br&gt;inte till en läkare för verksamhet&lt;br&gt;inom företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas inte heller till en läkare som vid vårdtill-&lt;br&gt;fället har fyllt sextiofem år om inte landstinget medger något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller dock till utgången av år 2003 för vård&lt;br&gt;som lämnas av läkare som före ikraftträdandet har varit verksam inom&lt;br&gt;företagshälsovård och haft rätt till läkarvårdsersättning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:435&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 /&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning&lt;br&gt;för sjukgymnastik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § i lagen (1993:1652) om ersättning för sjuk-&lt;br&gt;gymnastik skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast som är an-&lt;br&gt;ställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan&lt;br&gt;juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rätts-&lt;br&gt;ligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om sjukgym-&lt;br&gt;nasten är tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas&lt;br&gt;inte till en sjukgymnast för verk-&lt;br&gt;samhet inom företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas inte heller till en sjukgymnast som&lt;br&gt;vid behandlingstillfället har fyllt sextiofem år om inte landstinget medger&lt;br&gt;något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller dock till utgången av år 2003 för vård&lt;br&gt;som lämnas av sjukgymnast som före ikraftträdandet har varit verksam&lt;br&gt;inom företagshälsovård och haft rätt till sjukgymnastikersättning enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:436&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-04-27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingegerd Westlander, regeringsrådet Susanne Billum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 22 april 1999 (Näringsdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande överförslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnas-&lt;br&gt;tik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Jonas Ragell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Näringsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,&lt;br&gt;Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:120 Företagshälsovård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 58032, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:AU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen  (1993:1651) om läkarvårdsersättning</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:AU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen  (1993:1651) om läkarvårdsersättning</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:AU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-05-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-05-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-05-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-06-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:38:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM03120</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:39</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:38:45</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:AU2</uppgift>
<ref_dok_id>GN01AU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Företagshälsovård m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:120&lt;br/&gt;
Företagshälsovård</uppgift>
<ref_dok_id>GM02A12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:120&lt;br/&gt;
Företagshälsovård</uppgift>
<ref_dok_id>GM02A13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:120&lt;br/&gt;
Företagshälsovård</uppgift>
<ref_dok_id>GM02A14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:120&lt;br/&gt;
Företagshälsovård</uppgift>
<ref_dok_id>GM02A15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elver Jonsson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:120&lt;br/&gt;
Företagshälsovård</uppgift>
<ref_dok_id>GM02A15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elver Jonsson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mikael Odenberg  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:120&lt;br/&gt;
Företagshälsovård</uppgift>
<ref_dok_id>GM02A12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mikael Odenberg  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stefan Attefall  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:120&lt;br/&gt;
Företagshälsovård</uppgift>
<ref_dok_id>GM02A14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stefan Attefall  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sven-Erik Sjöstrand  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:120&lt;br/&gt;
Företagshälsovård</uppgift>
<ref_dok_id>GM02A13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sven-Erik Sjöstrand  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>