2284023GM031101998/99110propproppropProposition 1998/99:110PropositionPropositionUtbildningsdepartementet11001999-05-06 00:00:002025-12-19 14:04:511999-01-01 00:00:00Vissa skolfrågor m.m.digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GM03110/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GM03110https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM03110
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1998/99:110</h1>
<h2>Vissa skolfrågor m.m.</h2>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 6 maj 1999</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Ingegerd Wärnersson<br>(Utbildningsdepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM03110/prop_199899__110-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM03110/prop_199899__110-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>.1998/99:110</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen läggs förslag som innebär en utveckling av innehåll och<br>utbud i undervisningen i både grundskolan, gymnasieskolan och inom<br>den kommunala vuxenutbildningen.</p>
<p>Propositionen innehåller följande bedömningar och förslag.</p>
<p>- En femårig försöksverksamhet aviseras, som innebär att ett urval<br>kommuner ges möjlighet att bedriva undervisning utan nationell timplan i<br>grundskolan. Det bör utvärderas både om en avskaffad timplan stärker<br>mål- och resultatstyrningen och ger eleverna bättre förutsättningar att nå<br>målen och på vilket sätt styrningen och kvalitetssäkringen behöver ut-<br>vecklas om den nationella timplanen skulle avskaffas. Inom ramen för<br>den totala minsta garanterade undervisningstiden bör försöksverksamhe-<br>ten innebära en fullständig befrielse från den nationella timplanen.</p>
<p>- Regleringen av det individuella programmet skall tydliggöras. Ett<br>programinriktat individuellt program (PRIV) skall vara möjligt att söka<br>till. Att utveckla kvaliteten på undervisningen i det individuella pro-<br>grammet är ett viktigt steg i ambitionen att skapa en gymnasieskola för<br>alla. Landsting skall kunna anordna utbildning på ett individuellt pro-<br>gram.</p>
<p>- Estetiska ämnen samt idrott och hälsa föreslås ingå i kursutbudet<br>inom den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå. Dessa<br>ämnen skall dock inte utgöra obligatoriska ämnen för att som<br>vuxenstuderande få ut ett slutbetyg.</p>
<p>- Begreppet kompletterande skolor skall vidgas till att avse<br>utbildningar på gymnasial nivå eller har gymnasieskola som<br>antagningskrav samtidigt som beteckningen ändras till kompletterande<br>utbildningar. Utbildningarna skall efter ansökan kunna ställas under</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 110</p>
<p>statlig tillsyn och få statligt stöd på tre nivåer, nämligen statlig tillsyn,<br>statlig tillsyn och studiestöd samt statlig tillsyn, studiestöd och<br>statsbidrag. Beslutsrätten när det gäller statlig tillsyn och statsbidrag skall<br>föras över från regeringen till Statens skolverk.</p>
<p>- Vissa ändringar i skollagen genomförs som en anpassning till EG-<br>direktiv som rör examenserkännande i syfte att öka rörligheten på<br>arbetsmarknaden och lärares möjligheter att få sin utbildning bedömd och<br>godkänd för anställning i ett annat EU-land.</p>
<p>I propositionen föreslås också vissa tekniska justeringar i lagen om<br>entreprenadförhållanden inom skolan samt ändring i skollagen om<br>bidragsår för fristående skola motsvarande gymnasieskola.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)...........6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:802) om</p>
<p>entreprenadförhållanden inom skolan...............................11</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning.............................................................12</p>
<p>3.1 Försöksverksamhet utan nationell timplan........................12</p>
<p>3.2 Det individuella programmets utveckling.........................12</p>
<p>3.3 Det estetiska ämnesområdet samt idrott och hälsa i</p>
<p>gymnasial vuxenutbildning...............................................12</p>
<p>3.4 Kompletterande utbildningar med statligt stöd.................13</p>
<p>3.5 Behörighet för lärare, förskollärare och fritidspedagoger</p>
<p>inom det offentliga skolväsendet.......................................13</p>
<p>4 Utgångspunkter................................................................................14</p>
<p>5 Försöksverksamhet utan nationell timplan......................................17</p>
<p>5.1 Timplanens roll i en mål- och resultatstyrd skola.............17</p>
<p>5.2 Utformning av försöksverksamheten................................19</p>
<p>5.3 Styrning och utvärdering av försöksverksamheten...........23</p>
<p>6 Det individuella programmets utveckling.......................................26</p>
<p>6.1 Tydligare reglering av det individuella programmet.........26</p>
<p>6.2 Utvecklingen av programinriktade individuella program -</p>
<p>PRIV..................................................................................31</p>
<p>6.2.1 Utvecklingen behöver stimuleras....................33</p>
<p>7 Kurser inom det estetiska ämnesområdet samt idrott och hälsa inom</p>
<p>gymnasial vuxenutbildning..............................................................34</p>
<p>7.1 En historisk tillbakablick...................................................34</p>
<p>7.2 Gällande bestämmelser.....................................................35</p>
<p>7.3 Det estetiska ämnesområdet samt idrott och hälsa införs i</p>
<p>gymnasial vuxenutbildning...............................................35</p>
<p>8 Kompletterande utbildningar med statligt stöd................................39</p>
<p>8.1 Bakgrund...........................................................................39</p>
<p>8.2 Gällande bestämmelser.....................................................40</p>
<p>8.3 Begreppet kompletterande skola.......................................41</p>
<p>8.4 Beslut om statlig tillsyn.....................................................43</p>
<p>9 Behörighet för lärare, förskollärare och fritidspedagoger inom det</p>
<p>offentliga skolväsendet....................................................................46</p>
<p>9.1 Bakgrund...........................................................................46</p>
<p>9.2 Behörighetsförklaring för utlandsutbildade lärare............49</p>
<p>9.3 Kravet på kunskaper i svenska..........................................51</p>
<p>9.4 Kravet på nödvändiga insikter i författningar för skolan ..52</p>
<p>9.5 Behörig myndighet............................................................53</p>
<p>9.6 Överklaganderätten...........................................................53</p>
<p>10 Ändring i lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom</p>
<p>skolan...............................................................................................55</p>
<p>11 Ändring i skollagen (1985:1100) om bidragsär för fristående Prop. 1998/99:110</p>
<p>gymnasieskolor................................................................................57</p>
<p>12 Författningskommentarer................................................................59</p>
<p>12.1 Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)......59</p>
<p>12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:802) om</p>
<p>entreprenadförhållanden inom skolan...............................61</p>
<p>Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning<br>av remissyttrandena över departementsskrivelsen Utan<br>timplan - med oförändrat uppdrag (Ds 1999:1)....................62</p>
<p>Bilaga 2 Sammanfattning av förslagen i promemorian PRIV - en ny<br>väg till ett nationellt program (Ds 1998:27)..........................68</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning<br>av remissyttrandena över promemorian PRIV - en ny väg till<br>ett nationellt program (Ds 1998:27)......................................69</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna som avgivit yttrande över<br>betänkandet Vuxenutbildning och livslångt lärande -<br>Situationen inför och under första året med Kunskapslyftet<br>(SOU 1998:51)......................................................................75</p>
<p>Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande över<br>betänkandet Fristående utbildningar med statligt tillsyn inom<br>olika områden (SOU 1998:11)...............................................77</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1999.............78</p>
<p>Rättsdatablad</p>
<p>79</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>dels antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i skollagen (1985:1100),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom<br>skolan,</p>
<p>dels godkänner vad regeringen föreslår om</p>
<p>3. estetisk verksamhet, estetiska ämnen samt idrott och hälsa i<br>kommunal gymnasial vuxenutbildning (avsnitt 7) och</p>
<p>4. statligt stöd till kompletterande utbildningar (avsnitt 8).</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)<sup>1</sup></p>
<p>dels att 2 kap. 4 och 4 a §§, 5 kap. 4 b, 13, 13 a och 26 §§ samt 9 kap.<br>9 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 2 kap. 4 b-4 d och<br>7 a §§, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>För att få anställas som lärare,<br>förskollärare eller fritidspedagog i<br>det offentliga skolväsendet utan<br>tidsbegränsning skall den sökande<br>dels behärska svenska språket, om<br>det inte finns synnerliga skäl att<br>medge annat, dels ha nödvändiga<br>insikter i de föreskrifter som gäller<br>beträffande det offentliga skol-<br>väsendet, särskilt de föreskrifter<br>som anger målen för utbildningen,<br>dels också uppfylla ett av följande<br>krav:</p>
<p>1. Sökanden har genomgått<br>svensk lärarutbildning respektive<br>barn- och ungdomspedagogisk<br>utbildning med huvudsaklig inrikt-<br>ning mot den undervisning anställ-<br>ningen avser eller en därmed jäm-<br>ställd pedagogisk utbildning i ett<br>annat nordiskt land eller ett annat<br>land som tillhör Europeiska fri-<br>handelssammanslutningen eller<br>Europeiska unionen.</p>
<p>2. Sökanden har genomgått<br>annan högskoleutbildning som av<br>Högskoleverket förklarats i huvud-<br>sak motsvara sådan pedagogisk<br>utbildning som avses under 1.</p>
<p>Om det saknas sökande som</p>
<p>4§</p>
<p>Behörig att anställas som lärare,<br>förskollärare eller fritidspedagog i<br>det offentliga skolväsendet utan<br>tidsbegränsning är</p>
<p>1. den som har svensk<br>lärarexamen, respektive barn- och<br>ungdomspedagogisk examen som<br>regeringen med stöd av 1 kap. 11 §<br>högskolelagen (1992:1434) har<br>meddelat föreskrifter om, eller<br>motsvarande äldre utbildning, med<br>huvudsaklig inriktning på den<br>undervisning anställningen avser,<br>eller</p>
<p>2. den som av Högskoleverket<br>har fått ett behörighetsbevis enligt<br>vad som föreskrivs i 4 a och<br>4b§§.</p>
<p>Den som inte är behörig får</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1997:1212.</p>
<p>uppfyller kraven enligt 1 eller 2,<br>men det finns särskilda skäl att<br>anställa någon av de sökande utan<br>tidsbegränsning, får sådan anställ-<br>ning ändå komma till stånd, ifall<br>den sökande har motsvarande<br>kompetens för den undervisning<br>som anställningen avser och det<br>dessutom finns skäl att anta att<br>sökanden är lämpad att sköta<br>undervisningen.</p>
<p>ändå anställas utan tidsbegräns- P<sup>ro</sup>P- 1998/99:110<br>ning, om det saknas behöriga<br>sökande och om det finns särskilda<br>skäl samt om den sökande har<br>motsvarande kompetens för den<br>undervisning som anställningen<br>avser och det dessutom finns skäl<br>att anta att den sökande är lämpad<br>att sköta undervisningen.</p>
<p>4a§</p>
<p>Beslut av Högskoleverket i ären- Den som har en utländsk lärar-<br>den som avses i 4 § första stycket 2 utbildning skall få ett behörighets-<br>får inte överklagas. bevis, om den utbildningen ensam</p>
<p>eller tillsammans med yrkeslivser-<br>farenhet motsvarar sådan pedago-<br>gisk utbildning som avses i 4 § 1.</p>
<p>4b§</p>
<p>Den som har ett annat<br>modersmål än svenska, danska,<br>färöiska, isländska eller norska<br>kan få ett behörighetsbevis endast<br>om han eller hon har de kunskaper<br>i svenska som behövs.</p>
<p>4c §</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>villkoren för ett sådant behörig-<br>hetsbevis som avses i 4 § första<br>stycket 2.</p>
<p>4d§</p>
<p>Beslut av Högskoleverket i ären-<br>den om utfärdande av behörighets-<br>bevis enligt 4 § första stycket 2 får<br>överklagas hos allmän förvalt-<br>ningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid<br>överklagande till kammarrätten.</p>
<p>7a§</p>
<p>Kommuner och landsting skall<br>se till att lärare, förskollärare och<br>fritidspedagoger som undervisar<br>har nödvändiga insikter i de före-<br></p>
<p>skrifter som gäller för det offent- Pr°P- 1998/99:110<br>liga skolväsendet, särskilt de före-</p>
<p>skrifter som anger målen för ut-<br>bildningen.</p>
<p>Ett individuellt program kan</p>
<p>1. syfta till att stimulera eleven<br>att senare gå över till ett nationellt<br>program eller ett specialutformat<br>program,</p>
<p>2. särskilt inriktas mot studier<br>på ett nationellt eller specialutfor-<br>mat program (programinriktat<br>individuellt program),</p>
<p>3. göra det möjligt för ungdo-<br>mar att genom lärlingsutbildning<br>förena en anställning som syftar<br>till yrkesutbildning med studier av<br>vissa ämnen i gymnasieskolan,</p>
<p>4. avse utbildning för udda<br>yrken, och</p>
<p>5. möta speciella behov hos<br>eleven.</p>
<p>Ett individuellt program som är<br>av ett sådant slag som avses i<br>första stycket 1 och 2 kan utformas<br>för en grupp elever.</p>
<p>Utbildningen på ett individuellt<br>program skall följa en plan, som<br>skall fastställas av styrelsen för<br>utbildningen. I fråga om sådana<br>individuella program som avses i<br>första stycket 3 får regeringen<br>föreskriva att utbildningen i skolan<br>skall omfatta minst vissa ämnen.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>4b§<sup>2</sup></p>
<p>Ett individuellt program skall<br>först och främst förbereda eleven<br>för studier på ett nationellt pro-<br>gram eller ett specialutformat pro-<br>gram.</p>
<p>Ett individuellt program kan</p>
<p>t 1. särskilt inriktas mot studier<br>t på ett nationellt eller specialutfor-</p>
<p>t mat program (programinriktat</p>
<p>individuellt program),</p>
<p>r 2. göra det möjligt för ungdo-<br>mar att genom lärlingsutbildning<br>t förena en anställning som syftar<br>till yrkesutbildning med studier av<br>vissa ämnen i gymnasieskolan, och</p>
<p>’ 3. möta elevers speciella</p>
<p>r utbildningsbehov.</p>
<p>r Ett individuellt program som<br>i som har ett sådant som avses<br>s i första stycket kan utformas för en</p>
<p>grupp elever.</p>
<p>Ett programinriktat individuellt<br>program skall utformas för en<br>grupp elever.</p>
<p>t Utbildningen på ett individuellt<br>i program skall följa en plan, som<br>r skall fastställas av styrelsen för<br>i utbildningen. I fråga om sådana<br>i individuella program som avses i<br>i andra stycket 2 får regeringen<br>i föreskriva att utbildningen i skolan<br>skall omfatta minst vissa ämnen.</p>
<p><sup>2</sup> Lydelse enligt SFS 1999:180.</p>
<p>13 §</p>
<p>Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av<br>specialutformade program eller individuella program för de ungdomar i<br>kommunen som avses i 1 § och som inte har tagits in på något nationellt<br>program i gymnasieskolan eller en likvärdig utbildning eller har avlagt<br>International Baccalaureate (IB). Detsamma gäller den som har tagits<br>emot på ett nationellt program i gymnasieskolan eller till en likvärdig<br>utbildning men som har avbrutit utbildningen där. I fråga om elever från<br>särskolan gäller skyldigheten dock endast individuella program och<br>endast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 § inte tas emot i särskolan,<br>därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Ett erbjudande enligt första<br>stycket får avse utbildning som<br>anordnas av hemkommunen eller<br>av en annan kommun eller, z fråga<br>om specialutformade program, ett<br>landsting. Utbildning som<br>anordnas av en annan kommun<br>eller ett landsting och som avser en<br>grupp elever enligt vad som anges<br>i 4 a och 4 b §§ får erbjudas inom<br>ramen för ett samverkansavtal.<br>Två eller flera kommuner som<br>gemensamt erbjuder utbildning för<br>en grupp elever bildar ett samver-<br>kansområde för den utbildningen.<br>Kommuner och landsting som har<br>slutit samverkansavtal om utbild-<br>ning för en grupp elever bildar<br>tillsammans ett samverkansområde<br>för den utbildningen.</p>
<p>Ett erbjudande enligt första<br>stycket får avse utbildning som<br>anordnas av hemkommunen eller<br>av en annan kommun eller ett<br>landsting. Utbildning som anord-<br>nas av en annan kommun eller ett<br>landsting och som avser en grupp<br>elever enligt vad som anges i 4 a<br>och 4 b §§ får erbjudas inom<br>ramen för ett samverkansavtal.<br>Två eller flera kommuner som<br>gemensamt erbjuder utbildning för<br>en grupp elever bildar ett samver-<br>kansområde för den utbildningen.<br>Kommuner som har slutit samver-<br>kansavtal med ett landsting om en<br>viss utbildning för en grupp elever<br>bildar ett samverkansområde för<br>den utbildningen.</p>
<p>13a§</p>
<p>Efter överenskommelse med en<br>kommun får ett landsting anordna<br>utbildning på specialutformade<br>och individuella program.</p>
<p>Efter överenskommelse med en<br>kommun får ett landsting anordna<br>utbildning på specialutformade<br>program.</p>
<p>26 §</p>
<p>Regeringen får föreskriva om<br>skyldighet för hemkommunerna att<br>betala ersättning till den anord-<br>nande kommunen för sådan utbild-<br>ning som avses i 9 och 14 §§. Re-<br>geringen får vidare föreskriva om<br>sådan skyldighet för hemkommu-<br>nerna när det gäller sådana<br>individuella program som avses i<br>13 § tredje stycket 2.</p>
<p>Regeringen får föreskriva om<br>skyldighet för hemkommunerna att<br>betala ersättning till den anord-<br>nande kommunen för sådan utbild-<br>ning som avses i 9 och 14 §§. Re-<br>geringen får vidare föreskriva om<br>sådan skyldighet för hemkommu-<br>nerna när det gäller sådana<br>individuella program som avses i<br>4 b § andra stycket 2.</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Om inte kommunen och skolan<br>har kommit överens om annat,<br>skall bidraget enligt 8 a eller 8 c §<br>beräknas för ett bidragsår i sänder.<br>Varje bidragsår böljar den 1 juli.</p>
<p>För att en fristående skola som<br>avses i 8 eller 8 b § skall ha rätt till<br>bidrag gäller att skolan har ansökt<br>om att bli förklarad som bidrags-<br>berättigad före den 1 april kalen-<br>deråret innan bidragsåret börjar.</p>
<p>9§</p>
<p>Om inte kommunen och skolan<br>har kommit överens om annat,<br>skall bidraget enligt 8 a eller 8 c §<br>beräknas för ett bidragsår i sänder.<br>Varje bidragsår börjar den<br>1 januari.</p>
<p>För att en fristående skola som<br>avses i 8 eller 8 b § skall ha rätt till<br>bidrag gäller att skolan har ansökt<br>om att bli förklarad som bidrags-<br>berättigad före den 1 april kalen-<br>deråret innan det år utbildningen<br>startar.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 2 januari 2000. Bestämmelserna i 5 kap.</p>
<p>4 b § tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 1 juli 2000.</p>
<p>10</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:802) om <sup>Pro</sup>P- 1998/99:110<br>entreprenadförhållanden inom skolan</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1993:802) om entreprenadför-<br>hållanden inom skolan skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Kommuner och landsting får<br>sluta avtal med en enskild fysisk<br>eller juridisk person om att denne<br>skall bedriva viss undervisning<br>inom gymnasieskolan. Avtalet får<br>endast avse undervisning i sådana<br>ämnen som ingår i de ämnesblock<br>som i bilaga 2 till skollagen<br>(1985:1100) betecknas som este-<br>tiska ämnen, ekonomiska ämnen,<br>tekniska ämnen och yrkesämnen.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §</p>
<p>Kommuner och landsting får<br>sluta avtal med en enskild fysisk<br>eller juridisk person om att denne<br>skall bedriva viss undervisning<br>inom gymnasieskolan. Avtalet får<br>endast avse undervisning i karak-<br>tärsämnen som har en yrkesinrik-<br>tad eller estetisk profil.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>11</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<h3>3.1 Försöksverksamhet utan nationell timplan</h3>
<p>I propositionen Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, försko-<br>leklassen och fritidshemmet, m.m. (prop. 1997/98:94, bet.<br>1997/98:UbU18, rskr. 1997/98:272) meddelade regeringen sin avsikt att<br>ge ett begränsat antal kommuner möjlighet att delta i en försöksverksam-<br>het där arbetet i grundskolan får organiseras utan en nationellt fastställd<br>timplan. Regeringen avsåg att återkomma till riksdagen i frågan.</p>
<p>En arbetsgrupp tillsattes (U 1998:C) inom Utbildningsdepartementet<br>gavs i uppdrag att bedöma förutsättningarna för en sådan försöksverk-<br>samhet samt att ge förslag till utformning av denna med avseende på ut-<br>värdering och kvalitetssäkring. Arbetsgruppen överlämnade i januari<br>1999 departementsskrivelsen Utan timplan - med oförändrat uppdrag<br>(Ds 1999:1) som har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-<br>serna samt en sammanställning över remissyttrandena finns i bilaga 1.</p>
<h3>3.2 Det individuella programmets utveckling</h3>
<p>En särskild arbetsgrupp (U 1997:H) inom Utbildningsdepartementet -<br>arbetsgruppen om gymnasieskolans praktikprogram - har haft i uppdrag<br>att bl.a. utarbeta förslag till hur ett praktikprogram kan organiseras inom<br>ramen för gymnasieskolans individuella program.</p>
<p>Gruppens arbete redovisades i april 1998 genom rapporten PRIV - en<br>ny väg till ett nationellt program (Ds 1998:27). En sammanfattning av<br>rapporten finns i bilaga 2. Rapporten har remissbehandlats och en<br>sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.</p>
<p>I enlighet med riksdagens beslut med anledning av förslag i<br>propositionen Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet<br>(prop. 1997/98:169, bet. 1998/99:UbU3, rskr. 1998/99:160), ändras<br>bestämmelserna i skollagens 5 kap. 4 b § från den 1 juli 1999 så att det<br>tydligt visas på möjligheten att särskilt inrikta undervisningen inom ett<br>individuellt program mot ett nationellt eller specialutformat program.</p>
<h3>3.3 Det estetiska ämnesområdet samt idrott och hälsa i<br>gymnasial vuxenutbildning</h3>
<p>Den parlamentariskt tillsatta Kunskapslyftskommittén (dir. U 1995:09)<br>har överlämnat tre delbetänkanden till regeringen. I sitt andra<br>delbetänkande Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför<br>och under första året med Kunskapslyftet (SOU 1998:51) föreslog<br>kommittén att estetiska ämnen bör kunna erbjudas i kommunal<br>vuxenutbildning som ett led i den enskildes studier mot en bred<br>gymnasieutbildning. Samtliga kommuner, berörda myndigheter och<br>intresseorganisationer har getts tillfälle att yttra sig över betänkandet. En<br>förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>12</p>
<p>över inkomna synpunkter finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet<br>(dnr U1998/2129/V). Med anledning av betänkandet anordnades en<br>hearing i september 1998.</p>
<p>I Statens skolverks redovisning den 14 oktober 1998 av uppdraget<br>avseende Plan för utvecklingen av vuxenutbildningen behandlas frågan<br>om estetiska ämnen och idrott och hälsa i komvux inom gymnasial<br>vuxenutbildning. Skolverket anser att den nuvarande förordningen<br>hindrar utvecklingen av vuxenutbildningen. Det viktigaste skälet för att<br>vuxna bör få samma möjligheter som ungdomar att tillgodoräkna sig<br>kompetens i dessa ämnen är enligt Skolverket att kunskaperna behövs i<br>många olika yrken.</p>
<p>Kunskapslyftskommittén belyser i sitt tredje delbetänkande Vuxenut-<br>bildning för alla? Andra året med Kunskapslyftet (SOU 1999:39) estetisk<br>verksamhet inom vuxenutbildningen i ett historiskt perspektiv och före-<br>slår att estetiska ämnen, estetisk verksamhet, idrott och hälsa samt<br>specialidrott skall kunna ingå i kommunal vuxenutbildning.</p>
<h3>3.4 Kompletterande utbildningar med statligt stöd</h3>
<p>Den 6 mars 1997 bemyndigade regeringen det statsråd som har till<br>uppgift att föredra ärenden om det offentliga skolväsendet m.m. att<br>tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över det statliga stödet<br>till kompletterande skolor (dir. 1997:42). Utredaren skulle bl.a. definiera<br>begreppet kompletterande skola och dess avgränsning från det offentliga<br>skolväsendet, analysera statens och kommunernas ansvar för dessa<br>skolor, se över formerna och kriterierna för det statliga stödet samt utreda<br>frågan om rätt till studiestöd för eleverna.</p>
<p>Utredaren lämnade den 2 februari 1998 sitt betänkande Fristående<br>utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden (SOU 1998:11).<br>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna<br>finns i bilaga 5. En sammanställning över remissyttrandena finns<br>tillgänglig i Utbildningsdepartementet (dnr U1998/346 /V).</p>
<h3>3.5 Behörighet för lärare, förskollärare och<br>fritidspedagoger inom det offentliga skolväsendet</h3>
<p>En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har utarbetat en<br>promemoria med förslag till ändring av skollagen (1985:1100) i fråga om<br>behörighet att utöva yrke som lärare inom det offentliga skolväsendet för<br>barn, ungdom och vuxna och som följer av Sveriges medlemskap i EU<br>och de krav som EG-rätten ställer på svensk lagstiftning. Promemorian<br>har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en<br>sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i<br>Utbildningsdepartementet (dnr U1999/941/S). Den föreslagna ändringen<br>i skollagen om möjlighet att överklaga beslut om behörighetsbevis till<br>allmän förvaltningsdomstol faller inom lagrådets granskningsområde.<br>Förslaget är i den delen av lagtekniskt okomplicerad beskaffenhet.<br>Lagrådets hörande skulle därför sakna betydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>13</p>
<h2>Utgångspunkter</h2>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Det är kommunens ansvar att organisera, planera och administrera<br>verksamheterna inom skolväsendet. Kommunerna har också ett ansvar att<br>följa upp och utvärdera verksamheten. I en mål- och resultatstyrd<br>verksamhet lämnas stort utrymme för de professionella att tillsammans<br>med eleverna välja stoff och arbetsmetoder. Regeringens skolpolitik har<br>som utgångspunkt att skapa förutsättningar för ett utvecklingsarbete i<br>kommunen som kan höja kvalitet och likvärdighet och bidra till ökad<br>måluppfyllelse. I propositionen läggs förslag som innebär en utveckling<br>av innehåll och utbud i grundskolan, gymnasieskolan och inom den<br>kommunala vuxenutbildningen.</p>
<p>Försöksverksamhet utan nationell timplan</p>
<p>Genom den förändrade styrningen av skolan har den nationella<br>timplanens roll förändrats. Den har inte längre den styrande roll den<br>tidigare haft. Förändringarna gör att det kan synas motsägelsefullt att ha<br>en nationellt fastställd timplan i en mål- och resultatstyrd skola, där ett<br>stort utrymme lämnas till den professionella nivån att förverkliga<br>resultaten i skolan. Timplanen kan upplevas som ett hinder, t.ex. för<br>ämnesövergripande undervisning och lokal skolutveckling. Det system av<br>kvalitetsinstrument, bl.a. kvalitetsredovisningarna, som nu har skapats på<br>nationell nivå, i kommunen och i skolan, bör kunna ge goda<br>förutsättningar att utveckla och garantera kvalitet och likvärdighet i<br>grundskolan, även utan nationell timplan. Regeringen anser därför att en<br>försöksverksamhet bör bedrivas utan fastställd nationell timplan.</p>
<p>Det individuella programmet</p>
<p>Kommunerna är skyldiga att erbjuda alla ungdomar en<br>gymnasieutbildning. En flexibel och anpassningsbar gymnasieskola<br>innebär att varje elev kan utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar.<br>Denna flexibilitet finns främst inom det individuella programmet där<br>varje elev skall ges en utbildning utifrån en individuell studieplan. Det<br>individuella programmet är ett viktigt redskap för kommunerna att<br>erbjuda utbildning även till ungdomar som av olika skäl inte påbörjat ett<br>nationellt eller specialutformat program. Utformningen av och kvaliteten<br>på undervisningen på det individuella programmet är gymnasieskolans<br>verkliga utmaning och viktig för gymnasieskolans måluppfyllelse i sin<br>helhet. Utan ett individuellt program som håller en hög kvalitet och som<br>möter elevernas enskilda behov och förutsättningar, kan inte målet om en<br>gymnasieskola för alla bli verklighet. För att fler elever skall ges<br>förutsättningar att klara av studier på ett nationellt program måste<br>kvaliteten på det individuella programmet generellt sett höjas.</p>
<p>För att stödja och stimulera det lokala utvecklingsarbetet anser<br>regeringen att det finns anledning att förtydliga det individuella<br>programmets huvudsyfte, nämligen att förbereda eleverna för studier på<br>ett nationellt eller specialutformat program. Vidare skall en elev kunna</p>
<p>14</p>
<p>söka de programinriktade individuella programmen. Studievägarna skall,<br>förutom ämnen på grundskolenivå och kärnämnen, om eleven nått en<br>sådan kunskapsnivå, innehålla nationella kurser i främst yrkesämnen<br>samt arbetsplatsförlagd utbildning (APU). Dessutom bör landsting ges<br>möjlighet att anordna utbildning på ett individuellt program.</p>
<p>Praktiskt-estetiska ämnen i vuxenutbildningen</p>
<p>Vuxenutbildningen befinner sig i ett dynamiskt utvecklingsskede där bl.a.<br>arbetsmarknadens krav och utbildningspolitiska förändringar driver på<br>utvecklingen. Mot bakgrund av de förändrade krav som individer och<br>samhällsutvecklingen ställer på ett förändrat och utökat kursutbud i den<br>kommunala vuxenutbildningen, komvux, anser regeringen att det finns<br>skäl att ompröva de regler som styr kursutbudet. De förmågor det<br>estetiska ämnesområdet anses utveckla är kompetenser som alltmer<br>efterfrågas i arbetslivet. Det handlar om kreativitet, flexibilitet och<br>samarbetsförmåga. Till att utveckla dessa förmågor kan undervisning<br>inom det estetiska ämnesområdet bidra. Det innebär att det estetiska<br>området nu fått en annan betydelse än tidigare och bör därför kunna<br>erbjudas inom gymnasial vuxenutbildning. Även vad gäller idrott och<br>hälsa finns anledning att ta bort nuvarande begränsning för<br>vuxenutbildningen. Ett viktigt skäl för att införa idrott och hälsa i<br>gymnasial vuxenutbildning är att betyg i idrott och hälsa krävs som<br>särskild behörighet för tillträde till idrottslärar- och<br>sjukgymnastutbildning. Dessutom skulle ämnet idrott och hälsa bidra till<br>att vuxna studerande får ökade kunskaper om hur man sköter sin hälsa på<br>ett bra sätt.</p>
<p>Kompletterande utbildningar</p>
<p>Samhället och arbetslivet utvecklas allt snabbare, vilket medför behov av<br>flexibilitet inom utbildningssystemet men även behov av alternativa<br>utbildningsformer. Kompletterande utbildningar bidrar till en mångfald<br>inom skolväsendet. Förslagen om kompletterande utbildningar är en följd<br>av att allt fler yrkesutbildningar tenderar att bli eftergymnasiala och att<br>mervärdesskatt har införts på utbildning. Detta har medfört ett behov av<br>att ställa fler utbildningar under statlig tillsyn, bl.a. av konkurrensskäl.</p>
<p>Utlandsutbildade lärare och EG-rätten</p>
<p>Sverige är ett land med elever från många olika kulturer. Undervisningen<br>bedrivs på många olika språk. Sverige behöver rekrytera fler lärare som<br>har invandrat. Det är kommunernas ansvar som arbetsgivare att anställa<br>lärare som har den utbildning och erfarenhet som skall gälla för den<br>aktuella undervisningen. Genom Sveriges medlemskap i EU har Sverige<br>förbundit sig att följa vissa EG-direktiv. Direktiven har betydelse för<br>rörligheten på arbetsmarknaden och lärares möjligheter att få sin<br>utbildning bedömd och godkänd i annat EU-land. Det är angeläget att<br>Sverige anpassar sin lagstiftning - i detta fall skollagen - så att den inte</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>15</p>
<p>diskriminerar medborgare från annat EU-land. Genom att anpassa<br>skollagen i enlighet med de EG-direktiv som gäller på området<br>underlättas för lärare från annat land att erhålla anställning i Sverige.<br>Samtidigt får svensk skola ökade möjligheter att till sig knyta lärare med<br>kunskaper och erfarenheter från andra kulturer, vilket är angeläget<br>eftersom de dels kan tjäna som förebilder för eleverna, dels tillföra<br>kunskaper till övriga lärare.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>16</p>
<h2>Försöksverksamhet utan nationell timplan</h2>
<p>Bestämmelser om timplan för grundskolan finns främst i form av själva<br>timplanen, som är en bilaga till skollagen (1985:1110). Timplanen anger<br>vilka ämnen som skall läsas i grundskolan samt det minsta antalet timmar<br>lärarledd undervisning som varje elev är garanterad under grundskoleti-<br>den, dels totalt, dels för respektive ämne eller ämnesgrupp samt vilka<br>ämnesgrupper som respektive ämne ingår i. Vidare bestäms i timplanen<br>antalet timmar för språkval, elevens val samt, inom ramen för det totala<br>antalet timmar, timtalet för skolans val. Eftersom timplanen är knuten till<br>skollagen kräver en ändring av ämnesstrukturen riksdagsbeslut.</p>
<p>Genom den förändrade styrningen av skolan har timplanens roll för-<br>ändrats. Timplanens roll i en mål- och resultatstyrd skola har behandlats i<br>flera utredningar under 1990-talet. Regeringen har i olika sammanhang<br>pekat på det motsägelsefulla i att ha en nationell timplan i en mål- och<br>resultatstyrd skola. Timplanen kan upplevas som ett hinder, t.ex. för äm-<br>nesövergripande undervisning och lokal skolutveckling, utan att i formell<br>mening vara det.</p>
<h3>5.1 Timplanens roll i en mål- och resultatstyrd skola</h3>
<p>Mål- och resultatstyrningen av skolan syftar ytterst till att ge eleverna<br>goda förutsättningar att nå skolans mål. För att klara sitt uppdrag att ge<br>varje elev förutsättningar att nå så långt som möjligt i sin utveckling be-<br>höver skolan kunna planera och utnyttja sina resurser på ett flexibelt och<br>målinriktat sätt och arbeta på ett sådant sätt att varje elevs resultat och<br>skolsituation ständigt följs. Kraven på läramas kompetens och ett profes-<br>sionellt ledarskap i skolan kommer troligtvis att bli ännu högre i framti-<br>den, samtidigt som nya utmaningar och större personligt ansvar kan göra<br>den nya lärar- och skolledarrollen attraktiv och stimulerande.</p>
<p>Regeringen anser att det system av kvalitetsinstrument som nu har ska-<br>pats på nationell nivå, i kommunen och i skolan, bör kunna ge förutsätt-<br>ningar att utveckla och garantera kvalitet och likvärdighet i grundskolan.<br>För statens del handlar detta bl.a. om de nationella proven och Statens<br>skolverks nationella uppföljnings- och utvärderingssystem. Den kvalti-<br>tetsgranskningsnämnd som skall bölja sitt arbete 1 juli 1999 kommer<br>också att få en viktig roll. För kommunens del avses bl.a. den årliga<br>kvalitetsredovisningen, uppföljning av resultat och lokalt<br>utvärderingsarbete.</p>
<p>Alla kommuner och skolor har inte hunnit lika långt i sitt kvalitetsar-<br>bete. Skolverket har konstaterat att vissa kommuner uppvisar brister i sin<br>kunskap om och tillämpningar av kvalitetsinstrumenten. Både kvalitets-<br>instrumenten och deras tillämpning behöver utvecklas vidare. Det bety-<br>der att det också i dagens skola, med en nationell timplan, finns risker för<br>att vissa elevers rätt till en god utbildning åsidosätts. Arbetet med att<br>utveckla det lokala mål- och kvalitetsarbetet i kommunerna och i<br>skolorna måste därför fortsätta. Undervisning utan timplan skulle kunna<br>skapa ytterligare uppmärksamhet kring kvalitetsfrågorna och stimulera<br>skolorna att pröva olika sätt att arbeta med måltolkning, uppföljning och<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>17</p>
<p>utvärdering, vilket på sikt också skulle kunna bidra till en positiv Prop. 1998/99:110<br>skolutveckling.</p>
<p>Regeringen anser emellertid att det inte går att bortse från att det finns<br>vissa risker förknippade med ett avskaffande av den nationella timplanen,<br>särskilt i ett övergångsskede. Många företrädare för ”små” ämnen, dvs.<br>ämnen med ett litet antal timmar i timplanen, uttrycker oro för ämnenas<br>ställning om den nationella timplanen avskaffas. Kommunernas fortsatta<br>ansvar för att kvaliteten upprätthålls, att målen i läro- och kursplaner<br>uppnås och att den totala garanterade undervisningstiden bibehålls måste<br>därför vara mycket tydligt i en skola även utan en nationell timplan.<br>Verksamheten måste följas upp och utvärderas, såväl på lokal som natio-<br>nell nivå.</p>
<p>Rektors ansvar för grundskolans resultat och verksamhet är tydligt<br>reglerat. Rektor ansvarar för att lärarna i samverkan med elever och för-<br>äldrar utarbetar en lokal arbetsplan, svarar för att skolans resultat följs<br>upp och utvärderas i förhållande till de nationella målen och till målen i<br>skolplanen och den lokala arbetsplanen samt genom den årliga kvalitets-<br>redovisningen, som utgör underlag för kommunens samlade utvärdering.<br>Vidare svarar rektor bl.a. för att eleverna får såväl en väl avvägd skoltid i<br>grundskolan som väl avvägda läsår och skoldagar. I en skola utan natio-<br>nell timplan har därför rektor ett stort ansvar för kvaliteten i skolan.</p>
<p>Timplanens roll i styrsystemet har varit att på ett nationellt plan ut-<br>trycka vilken ambitionsnivå som är möjlig att ha inom kursplanernas ram.<br>Regeringen instämmer med Skolkommittén i uppfattningen att timplanen<br>därmed kan invagga lärare, skolledare och föräldrar i en sorts falsk<br>trygghet, en känsla av att den tilldelade tiden i sig är en garant för elever-<br>nas kunskaper och färdigheter.</p>
<p>Timplanen har också haft en viktig roll som utgångspunkt för skolans<br>organisation. Förutsättningarna har nu blivit annorlunda, bl.a. genom det<br>nya skolutvecklingsavtalet mellan arbetsgivaren och lärarorganisatio-<br>nerna, som har försvagat kopplingen mellan timplanen och lärarnas ar-<br>betstid. Timplanen har förlorat sin avgörande betydelse för kvalitet och<br>likvärdighet och sin styrkraft för skolans organisation och resursfördel-<br>ning. Målen måste i framtiden bli de viktigaste styrinstrumenten, inte den<br>tid som används för att nå dit.</p>
<p>Trots att mycket av det friutrymme som lärare och skolledare efterlyser<br>redan finns inom nuvarande system, förutsatte arbetsgruppen att ett av-<br>skaffande av den nationella timplanen skulle uppfattas som en positiv<br>signal av de flesta lärare och skolledare. Att arbeta utan centralt fastställd<br>timplan kommer att betyda ett utökat ansvar men också ett ökat förtro-<br>ende för lärare och skolledare i skolan.</p>
<p>Sammantaget anser regeringen, i likhet med det stora flertalet remissin-<br>stanser, att en skola utan nationell timplan stämmer bättre överens med<br>intentionerna bakom en mål- och resultatstyrd skola än vad som gäller i<br>dag. Ett eventuellt slutligt beslut om att ta bort den nationella timplanen<br>bör dock föregås av en försöksverksamhet i vilken konsekvenserna prö-<br>vas, något som riksdagen redan tidigare ställt sig bakom. Regeringen av-<br>ser därför att ta initiativ till en försöksverksamhet utan nationell timplan.</p>
<p>Det är viktigt att under försöksverksamheten noga analysera de risker<br>som kan vara förknippade med ett avskaffande av den nationella timpla-<br></p>
<p>18</p>
<p>nen, men också de positiva effekterna. Många remissinstanser menar i<br>likhet med arbetsgruppen att undervisning utan timplan bör kunna bidra<br>positivt till skolutvecklingen. Skolhuvudmannens uppdrag att med<br>utgångspunkt i nationella mål ge alla barn och ungdomar en likvärdig<br>utbildning av god kvalitet kvarstår oförändrat även om den nationella<br>timplanen avskaffas.</p>
<h3>5.2 Utformning av försöksverksamheten</h3>
<p>Regeringens bedömning: Genom en försöksverksamhet bör prövas<br>både om den nationella timplanen kan tas bort och hur detta i så fall<br>kan ske. Inom ramen för den totala minsta garanterade undervisnings-<br>tiden bör försöksverksamheten innebära en fullständig befrielse från<br>den nationella timplanens indelning i tid per ämne eller ämnesgrupp.<br>Det bör därvid särskilt beaktas hur skolorna tillgodoser möjligheterna<br>för eleverna att göra egna val.</p>
<p>För att få möjlighet att delta i försöksverksamheten bör kommunen<br>uppfylla nationellt fastställda krav, vilket i huvudsak innebär ett tyd-<br>liggörande av de krav som redan ställs inom ramen för mål- och re-<br>sultatstyrningen av skolan. Kraven bör fastställas mer i detalj av den<br>delegation som föreslås bli ansvarig för försöksverksamheten.</p>
<p>Alla kommuner bör inbjudas till försöksverksamheten. Bland kom-<br>muner som uppfyller kraven bör delegationen göra ett urval av högst<br>ett åttiotal kommuner.</p>
<p>Deltagande kommuner bör sedan ges möjlighet att mot bakgrund av<br>nationellt fastställda krav och skolornas intresse ansluta skolor i<br>kommunen till försöksverksamheten. Kommunerna bör anmäla an-<br>slutna skolor till den ansvariga delegationen.</p>
<p>Några fristående skolor bör knytas till försöksverksamheten.</p>
<p>Försöksverksamheten bör starta i skolorna höstterminen år 2000 och<br>pågå i fem år, med möjlighet till ett slutligt ställningstagande till om<br>den nationella timplanen kan avskaffas efter tre år.</p>
<p>Arbetsgruppens bedömningar och förslag: Stämmer i stort överens<br>med regeringens bedömning. Arbetsgruppen presenterade dock, utan att<br>ta ställning, två alternativ för omfattningen av försöksverksamheten.</p>
<p>Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till<br>en försöksverksamhet och instämmer i att en nationell timplan inte över-<br>ensstämmer med en mål- och resultatstyrd skola. Några kommuner före-<br>språkar att den nationella timplanen tas bort utan föregående försöks-<br>verksamhet. Många kommuner, främst kommuner som besvarat remissen<br>spontant, anmäler dessutom sitt intresse att delta i försöket.</p>
<p>Det stora flertalet remissinstanser ställer sig bakom huvuddragen i ar-<br>betsgruppens förslag till utformning av försöksverksamheten. Det gäller<br>bl.a. hur syftet med försöksverksamheten formuleras samt vilka krav som<br>skall ställas på kommunerna och skolorna. Riksrevisionsverket (RRV)<br>menar dock att arbetsgruppen i sitt förslag till försöksverksamhet låtit<br>Zzwr-aspekten nästan helt tränga ut ow-aspekten.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>19</p>
<p>Flertalet remissinstanser förordar en försöksverksamhet där alla kom-<br>muner, och deras skolor, inbjuds att delta. Skolverket, Högskoleverket,<br>Sollentuna kommun, Timrå kommun och LO förordar dock en försöks-<br>verksamhet begränsad till tjugo kommuner. Som skäl anför de båda myn-<br>digheterna bl.a. behovet att genom ett riktat urval säkerställa att olika<br>kommuntyper blir representerade i försöket. Även RR V har synpunkter på<br>representativiteten i urvalet, dock utan att ta ställning till alternativen.<br>Skolverket uppfattar dessutom det öppnare alternativet som ett smyginfö-<br>rande av en avskaffad nationell timplan.</p>
<p>Flertalet remissinstanser stöder förslaget om en femårig försöksverk-<br>samhet. Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF), Malmö kommun, Umeå<br>kommun och Örebro kommun anser dock i likhet med arbetsgruppen att<br>ett beslut om huruvida den nationella timplanen kan tas bort eller ej bör<br>fattas efter tre år även om försöket pågår i fem år. Vissa remissinstanser,<br>t.ex. Svenska Kommunförbundet, Hallsbergs kommun, Lidköpings kom-<br>mun och Ljusdals kommun, förordar en kortare försöksperiod på tre år.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Försöksverksamheten bör enligt<br>regeringens uppfattning ha två syften-att pröva om den nationella<br>timplanen kan tas bort och hur detta i så fall kan ske. För det första inne-<br>bär det att försöksverksamheten bör pröva om ett avskaffande av den na-<br>tionella timplanen får önskade effekter, nämligen att stärka och renodla<br>mål- och resultatstyrningen av skolan och därigenom ytterst ge eleverna<br>bättre förutsättningar att nå skolans mål. För det andra bör den pröva om<br>och i så fall på vilket sätt styrningen och kvalitetssäkringen av skolans<br>arbete behöver utvecklas om den nationella timplanen tas bort. Utgångs-<br>punkten är ett oförändrat uppdrag till skolan. Avsikten är inte att den na-<br>tionella timplanen skall ersättas med en kommunalt fastställd timplan.</p>
<p>För att ge underlag för dessa bedömningar bör försöksverksamheten<br>innebära en fullständig befrielse från den nationella timplanens indelning<br>i tid per ämne eller ämnesgrupp. Under förutsättning att övriga kvalitets-<br>instrument används ger kursplanerna en tillräcklig grund för att målen<br>skall nås. En lokal arbetsplan som följs upp och utvärderas mot de natio-<br>nella målen, målen i skolplanen, uppföljning och utvärdering samt kvali-<br>tetsredovisningar är de instrument som även fortsättningsvis skall använ-<br>das. Det finns skäl att i försöksverksamheten särskilt iaktta hur skolorna i<br>försöksverksamheten ger eleverna möjlighet att göra egna val.</p>
<p>Ett avskaffande av den nationella timplanen bör stödja behovet av att<br>individuellt anpassa undervisningen för elever i behov av särskilt stöd.<br>Det är dock viktigt att särskilt följa hur behoven hos denna elevgrupp tas<br>om hand i försöksverksamheten, såväl i samband med kommunernas och<br>skolornas planering som vid uppföljning, utvärdering och kvalitetsredo-<br>visning.</p>
<p>Den totala minsta garanterade undervisningstiden bör gälla även för<br>skolor inom försöksverksamheten. Undervisning utan timplanen föränd-<br>rar inte behovet av tid i skolan. Snarare tydliggörs behovet av den tid som<br>krävs för att eleverna skall nå målen. Tid krävs också för att skolan skall<br>kunna planera sin undervisning efter målen att sträva mot.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>20</p>
<p>Krav för deltagande</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>För att få möjlighet att delta i försöksverksamheten bör kommunen upp-<br>fylla nationellt fastställda krav. I stort understryker dessa de krav som<br>redan ställs på kommuner inom ramen för mål- och resultatstyrningen.<br>Kommunen skall således ha en aktuell skolplan som kontinuerligt följs<br>upp och utvärderas samt rutiner för att upprätta årliga kvalitetsredovis-<br>ningar. Kommunen bör emellertid också kunna redovisa syftet med att<br>delta i försöksverksamheten, ansvarsfördelningen i kommunen för för-<br>söksverksamheten, hur och inom vilka områden deltagande skolor skall<br>stödjas samt planerade insatser för kvalitetssäkring av skolans verksam-<br>het under försöket.</p>
<p>För att en skola skall kunna anslutas till försöksverksamheten bör även<br>den uppfylla nationellt fastställda krav. Den skall ha en lokal arbetsplan<br>samt rutiner för kvalitetsredovisningar vid varje skola i försöksverksam-<br>heten. Vidare bör varje skola redovisa syftet med sitt deltagande, hur an-<br>sökan har förankrats hos personal, elever och föräldrar, hur rektor och<br>lärare avser att kvalitetssäkra utbildningen samt vilken kompetensut-<br>veckling som krävs för skolans personal.</p>
<p>Såväl kommun som skola bör årligen redogöra för, följa upp och ut-<br>värdera försöksverksamheten. Detta kan ske i samband med ordinarie<br>uppföljning och utvärdering av skolplanen respektive den lokala arbets-<br>planen och/eller i samband med kvalitetsredovisningen. Kommunen och<br>skolan bör också vara beredda att informera andra kommuner och skolor<br>om genomförande och utvärderingsresultat, ge representanter för kom-<br>munledning, skolledning och lärare möjlighet att delta i nätverksmöten,<br>seminarier och uppföljningskonferenser samt delta i nationella utvärde-<br>ringar och uppföljningar, liksom i forskningsprojekt.</p>
<p>Regeringen anser att det bör ankomma på den delegation som föreslås<br>bli ansvarig för försöksverksamheten (se vidare i avsnitt 5.3) att mer i<br>detalj fastställa de krav som skall ställas på deltagande kommuner och<br>anslutna skolor samt vilka krav som skall ställas på deras rapportering.</p>
<p>Försöksverksamhetens omfattning</p>
<p>Av regeringens proposition Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,<br>förskoleklassen och fritidshemmen m.m. (prop. 1997/98:94) framgår att<br>arbetsgruppens uppdrag var att utforma en försöksverksamhet där ett be-<br>gränsat antal kommuner skulle ges möjlighet att delta. Arbetsgruppen<br>presenterade två alternativa förslag till omfattning av försöksverksamhe-<br>ten. Det första alternativet innebär att ett tjugotal kommuner och ett be-<br>gränsat antal skolor som uppfyller de ovan redovisade kraven ges möjlig-<br>het att delta. Det andra innebär att alla intresserade kommuner, och deras<br>skolor, som uppfyller kraven inbjuds att delta.</p>
<p>Regeringen förordar att alla kommuner skall inbjudas till försöksverk-<br>samheten. För att en kommun skall ges möjlighet att delta skall den upp-<br>fylla de preciserade kraven. Regeringen bedömer att urvalet bör begrän-<br>sas till högst ett åttiotal kommuner. Begränsningen är rimlig både utifrån<br>vilket antal som kan förväntas ha intresse att delta och samtidigt fylla<br>kraven samt mot bakgrund av det antal som är praktiskt möjligt att följa<br></p>
<p>21</p>
<p>inom ramen för en försöksverksamhet. Med detta antal bör det dessutom<br>finnas goda förutsättningar att göra lämpliga urval för utvärderingen av<br>försöksverksamheten, vilket i sin tur ger förutsättningar för en utvärde-<br>ring av god kvalitet. Den föreslagna delegationen bör besluta om vilka<br>kommuner som skall ingå i försöksverksamheten.</p>
<p>Regeringen förordar, i likhet med arbetsgruppen och flertalet remissin-<br>stanser som yttrat sig i frågan, att kommunerna i försöksverksamheten<br>bör svara för urvalet av skolor och därmed ansluta dessa till försöket.<br>Detta stämmer väl överens med ansvarsfördelningen mellan stat och<br>kommun och med de processer som sannolikt kommer att ske i berörda<br>kommuner och skolor. När en kommun ges klartecken att delta återstår<br>mycket arbete på skolorna med att utveckla syftet med att delta och att<br>förankra detta hos personal, elever och föräldrar. Kommunen skall såle-<br>des pröva om intresserade skolor fyller de fastställda kraven för att få<br>delta för att sedan anmäla de skolor som valts ut till den delegation som<br>föreslås leda försöksverksamheten.</p>
<p>Regeringen är positiv till att knyta några fristående skolor till försöks-<br>verksamheten, trots att den nationella timplanen inte är formellt bindande<br>för dem. Förslaget stöds bl.a. av Skolverket och Friskolornas Riksför-<br>bund. Skolverket menar att timplanen trots allt spelar en viktig roll även i<br>förhållande till de fristående skolorna, genom att såväl godkännande som<br>tillsyn har den nationella timplanen som viktig referenspunkt. Delegatio-<br>nen bör svara för urvalet av fristående skolor som knyts till försöksverk-<br>samheten.</p>
<p>Försöksverksamhetens längd</p>
<p>En femårig försöksverksamhet får stöd av många remissinstanser, t.ex.<br>Skolverket och lärarorganisationerna. Vissa remissinstanser, framför allt<br>kommuner, anser dock att fem år är en för lång period för att avvakta en<br>slutlig bedömning. Några menar att timplanen bör tas bort utan föregå-<br>ende försöksverksamhet.</p>
<p>Regeringen menar att huvudalternativet bör vara att försöksverksam-<br>heten skall pågå i fem år, men utesluter inte att det kan vara möjligt att ta<br>ställning till om den nationella timplanen kan avskaffas redan efter tre år.<br>Detta förutsätter att det då föreligger en tillfredsställande uppföljning och<br>utvärdering. Ett ställningstagande efter tre år skulle innebära att försöks-<br>verksamheten i praktiken avslutas efter denna tidpunkt. Vissa mer ut-<br>vecklingsinriktade insatser skulle trots detta kunna fortgå och rapporteras<br>vid en senare tidpunkt.</p>
<p>Starttidpunkt</p>
<p>Det är önskvärt att försöksverksamheten kommer i gång så snart det är<br>möjligt. Regeringen bedömer dock att försöket kan starta först hösttermi-<br>nen år 2000. Detta med hänsyn till den nationella beslutsprocessen samt<br>de beslutsprocesser och det förberedelsearbete som krävs i kommuner<br>och skolor. Även för skolor som redan i utgångsläget uppfyller de krav<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>22</p>
<p>som ställs för deltagande krävs tid för att förankra beslutet hos elever,<br>föräldrar och personal.</p>
<p>Under förutsättning att riksdagen delar regeringens bedömning avser<br>regeringen att påskynda arbetet med att utforma en förordning om för-<br>söksverksamhet. Enligt 15 kap. 4 § skollagen får försöksverksamhet an-<br>ordnas inom det offentliga skolväsendet enligt föreskrifter som meddelas<br>av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I sådana före-<br>skrifter får undantag göras från organisatoriska bestämmelser i skollagen.<br>Enligt regeringens bedömning kan de särskilda föreskrifter som behövs<br>för försöksverksamheten ges inom ramen för detta bemyndigande.</p>
<p>När beslutet om föreskrifter för försöksverksamheten är fattat bör den<br>ansvariga delegationen bjuda in kommunerna att delta i försöksverksam-<br>heten. Det innebär att de första kommunerna bör kunna få besked under<br>vintern 1999/00 om att de kan starta försöket hösten år 2000.</p>
<h3>5.3 Styrning och utvärdering av försöksverksamheten</h3>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Regeringens bedömning: Försöksverksamheten bör ledas och följas<br>upp av en delegation med representanter för staten, Svenska Kom-<br>munförbundet, lärarorganisationerna och skolledarna.</p>
<p>Försöksverksamheten kommer att utvärderas.</p>
<p>Arbetsgruppens bedömning: Stämmer i huvudsak överens med rege-<br>ringens. Arbetsgruppen redovisade dock, utan att ta ställning, två alter-<br>nativ för styrning av försöksverksamheten.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat<br>ansvarsfördelningen för försöksverksamheten på central nivå. Lärarför-<br>bundet och Lärarnas Riksförbund förordar i sitt gemensamma remissvar<br>alternativet där försöksverksamheten leds av en delegation eller kom-<br>mitté. Denna uppfattning delas av flera kommuner. Skolledarna ser med<br>tillfredsställelse att olika intressenter på nära håll blir delaktiga, men för-<br>ordar inte något av alternativen. Skolverket framhåller däremot vikten av<br>att uppföljningen och utvärderingen av försöksverksamheten ligger på<br>sektorsmyndigheten. Även ansvaret för att samordna utvecklings- och<br>stödinsatser bör ligga på Skolverket. RR V betonar vikten av att försöks-<br>verksamheten leds så att den inte får karaktären av en organisation för<br>förhandling mellan olika partsintressen. Bland annat Handikappom-<br>budsmannen framför att handikapporganisationerna bör göras delaktiga i<br>styrningen av försöksverksamheten.</p>
<p>Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över frågan om den nationella<br>uppföljningen och utvärderingen. Några betonar dock dess betydelse.<br>RRV anser att arbetsgruppens beskrivning av den nationella utvärde-<br>ringen inte tydliggör ansvaret för densamma.</p>
<p>Ett flertal remissinstanser understryker betydelsen av forskningsinsat-<br>ser. Skolverket förordar dock att medel i stället för till forskning avsätts<br>för grundliga, forskningsanknutna utvärderingar och implementerings-<br>studier.</p>
<p>23</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utan att ta ställning till frågan<br>anvisade arbetsgruppen två alternativ för hur ansvarsfördelningen för<br>försöksverksamheten kan utformas på nationell nivå. I det ena alternati-<br>vet görs Skolverket ensamt ansvarig att i samråd med övriga parter följa<br>och stödja försöket. I det andra tillsätter regeringen en delegation eller<br>kommitté för försöksverksamheten med representanter för berörda intres-<br>senter.</p>
<p>Regeringen anser att försöksverksamheten bör ledas av en delegation<br>med representanter för staten, Svenska Kommunförbundet, lärarorgani-<br>sationerna och skolledarna. På detta sätt görs olika intressenter delaktiga i<br>försöksverksamheten. Det är betydelsefullt främst med anledning av de<br>utvecklings- och stödinsatser som krävs i samband med försöksverksam-<br>heten, men också för uppföljningen och utvärderingen av densamma. De-<br>legationen bör söka samverkan med övriga intressenter, såsom elevorga-<br>nisationerna, Riksförbundet Hem och Skola och handikapporganisatio-<br>nerna.</p>
<p>Delegationen bör ges ett övergripande ansvar för styrning av försöks-<br>verksamheten, dvs. för utveckling och stöd samt uppföljning och utvärde-<br>ring av försöksverksamheten. Utöver att ingå i delegationen bör Skolver-<br>ket också ges i uppdrag att biträda denna under såväl ansökningsfasen<br>som försöksperioden. Genom myndighetsansvaret för skolan har verket<br>dessutom ett generellt och oförändrat ansvar i förhållande till de delta-<br>gande kommunerna och deras skola. Delegationen bör vidare ges i upp-<br>drag att initiera en fristående utvärdering av försöksverksamheten samt<br>bör också ha som uppdrag att stödja den forskning som föreslås knytas<br>till försöksverksamheten. Genom denna lösning uppnås en hög grad av<br>delaktighet för alla parter, samtidigt som kraven på allsidighet i utvärde-<br>ringen kan tillgodoses.</p>
<p>Uppföljning och utvärdering</p>
<p>Syftet med den nationella utvärderingen av försöksverksamheten är<br>främst att ge regering och riksdag underlag för att bedöma om den natio-<br>nella timplanen kan tas bort och hur detta i så fall kan ske. Det innebär att<br>utvärderingen systematiskt skall undersöka och värdera om och hur<br>kommunerna uppfyller de olika krav som ställs. Den nationella utvärde-<br>ringen skall värdera om kommunernas och skolornas uppföljning, utvär-<br>dering och egenkontroll är tillräcklig för att garantera kvalitet och lik-<br>värdighet. Utvärderingen bör vidare ge underlag för att bedöma om det<br>krävs justeringar i de nationella måldokumenten om den nationella<br>timplanen tas bort. I utvärderingen bör såväl elevers, lärares som föräld-<br>rars erfarenheter utgöra en grund.</p>
<p>Forskning</p>
<p>Regeringen menar att en försöksverksamhet utan nationell timplan är<br>intressant från forskningssynpunkt bl.a. genom att erbjuda möjligheter att<br>jämföra skilda undervisningssituationer med varierande grad och art av<br>tidsstyrning. En forskningsinsats erbjuder helt andra möjligheter än<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>24</p>
<p>uppföljningen och utvärderingen att på ett fördjupat och långsiktigt sätt<br>studera hur en minskad tidsstyrning påverkar t.ex. det långsiktiga mål-<br>och resultatstymingsarbetet, undervisningssituationen, undervisningsin-<br>nehållet samt det lokala samspelet mellan olika aktörer i skolan.</p>
<p>Det är naturligtvis orealistiskt att förvänta sig att forskningsinsatser i<br>anslutning till försöksverksamheten utan nationell timplan kan ge något<br>helt entydigt svar på frågan om vad som är bäst, t.ex. om elever generellt<br>sett lär sig mer eller mindre om tidsstyrningen minskar. Vad man med<br>säkerhet kan förvänta sig är ökad kunskap om processerna bakom elevers<br>och lärares tidsanvändning i samspel med övriga faktorer av betydelse för<br>lärandet.</p>
<p>Mot denna bakgrund, samt det bifall som arbetsgruppens förslag till<br>forskningsinsats fått hos remissinstanserna, finner regeringen det angelä-<br>get att forskning kommer till stånd i anslutning till försöksverksamheten.<br>Eventuella forskningsinsatser bör kunna fortgå även efter att försöksverk-<br>samheten har avslutats.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>25</p>
<h2>Det individuella programmets utveckling</h2>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<h3>6.1 Tydligare reglering av det individuella programmet</h3>
<p>Regeringens forslag: Bestämmelsen i 5 kap. 4 b § skollagen<br>(1985:1100) förtydligas med innebörden att ett individuellt programs<br>huvudsakliga syfte är att förbereda eleven för studier på ett nationellt<br>eller specialutformat program. Bestämmelsen om udda yrken tas bort.<br>Bestämmelsen om att det individuella programmet skall möta<br>speciella behov ändras.</p>
<p>Skollagen ändras så att även landsting, efter överenskommelse med<br>en kommun, skall kunna anordna utbildning på ett individuellt<br>program.</p>
<p>Regeringens bedömning: Hela eller delar av en nationellt fastställd<br>kursplan bör kunna ingå i den individuella studieplanen för en elev på<br>ett individuellt program. De kunskaper en elev har fått på en del av en<br>kurs bör dokumenteras i form av ett intyg.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag: Sammanfaller i huvudsak med regeringens<br>förslag. En möjlighet att dela upp omfattande kurser i delkurser bör<br>införas på de individuella programmen. Denna möjlighet bör begränsas<br>till längre kurser i yrkesämnen och ingen delkurs skall kunna vara mindre<br>än 50 gymnasiepoäng. En delkurs från ett individuellt program bör kunna<br>ingå i ett slutbetyg från det nationella program som eleven senare följer.</p>
<p>Remissinstanserna: Nästan samtliga instanser tillstyrker att<br>regleringen tydliggörs och att preparandsyftet understryks. Samtliga<br>instanser som yttrat sig i frågan, tillstyrker förslaget att landsting skall få<br>anordna individuella program. Majoriteten av instanserna ansluter sig<br>även till förslaget att kunna dela upp längre kurser i yrkesämnen i<br>delkurser. Åsikterna går dock isär något om hur detta skall gå till samt<br>om betyg skall sättas. Flera kommuner menar att delkurser gör målen mer<br>överblickbara för eleven samt ger snabbare bekräftelse. Tomelilla<br>kommun menar att förutsättningarna ökar för att skapa en<br>studieuppläggning som överensstämmer med elevens intresseinriktning<br>om föreslaget om delkurser införs. Några instanser motsätter sig dock<br>förslaget, t.ex. Statens skolverk, som anser att de målrelaterade<br>kursplanerna och de därtill kopplade betygskriterierna inte kan delas upp<br>i delkurser. Vidare bör en elev i stället för betyg på delkurser få ett intyg<br>som följer eleven till det nationella programmet. Skolverket hänvisar till<br>det pågående arbetet inom verket med modulisering av kurser i<br>gymnasieskolan. Skolledareföreningen och Lärarförbundet menar att ett<br>system med delkurser kan utgöra hinder för eleverna att se helheten i<br>yrkesämnet</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det individuella<br>programmet är ett viktigt redskap för kommunerna att kunna erbjuda<br>ungdomar, som av olika skäl inte påbörjat eller avbrutit ett nationellt eller<br>specialutformat program, en gymnasieutbildning. Inom det individuella<br>programmet finns unika möjligheter att möta elevers olika behov och</p>
<p>26</p>
<p>förutsättningar. Utan att frånta grundskolan dess ansvar för elevernas<br>resultat, anser regeringen att kvaliteten på och utvecklingen av det<br>individuella programmet är central för att kunna ge alla ungdomar<br>förutsättningar att skaffa sig en gymnasieutbildning. Regeringen delar<br>arbetsgruppens slutsats att det individuella programmet generellt behöver<br>utvecklas vidare, liksom den lokala uppföljningen av eleverna och<br>utvärderingen av verksamheten. Att stödja och stimulera en sådan<br>utveckling blir inte minst viktig mot bakgrund av att behörighetsregler<br>införts för antagning till gymnasieskolan.</p>
<p>Införandet av behörighetsreglerna för antagning till gymnasieskolan<br>har lett till att betydligt fler elever nu går på det individuella programmet<br>jämfört med läsåret 1997/98.1 oktober 1998 gick drygt 15 300 elever på<br>det individuella programmets årskurs 1, vilket motsvarar 13,2 % av<br>samtliga elever i gymnasieskolans årskurs 1. Detta är 1 900 fler jämfört<br>med året innan. Uppgifter visar att en relativt stor andel, över 50 %, av de<br>elever som år 1994 började årskurs 1 på det individuella programmet,<br>lämnat gymnasieskolan redan efter ett eller två år. Vidare är det totalt sett<br>bara 17 % av eleverna som inom fyra år fått ett slutbetyg. Regeringen har<br>gett Skolverket i uppdrag att följa elevströmmarna till och från samt inom<br>gymnasieskolan, och särskilt uppmärksamma i vilken utsträckning elever<br>som går över från ett individuellt program till ett nationellt program,<br>klarar av att fullfölja sina studier.</p>
<p>Den särskilda arbetsgrupp som haft i uppdrag att se över det<br>individuella programmet har i rapporten PRIV - en ny väg till ett<br>nationellt program (Ds 1998:27), konstaterat att kvaliteten på<br>utbildningen skiftar mycket mellan olika kommuner. I flera kommuner<br>har den pedagogiska utvecklingen kommit långt. Eleverna upplever för<br>första gången att de får stöd, blir sedda och får en undervisning som är<br>anpassad till deras egen nivå. I många kommuner behöver dock<br>kvaliteten på det individuella programmet höjas.</p>
<p>Om kvaliteten på utbildningen höjs ökar möjligheterna för fler elever<br>att studera vidare. I syfte att bl.a. öka förutsättningarna för fler elever att<br>gå över till studier på ett nationellt program och för att stärka elevernas<br>motivation till studier samt höja statusen på det individuella programmet,<br>har regeringen beslutat att betyg skall kunna sättas på grundskoleämnen<br>av lärare på det individuella programmet och att dessa betyg skall<br>tillgodoräknas eleven när denne söker till ett nationellt program.</p>
<p>Nuvarande bestämmelser</p>
<p>Bestämmelser om det individuella programmet finns i 5 kap. skollagen<br>(1985:1100) och i gymnasieförordningen (1992:394). Enligt 5 kap.<br>skollagen är varje kommun skyldig att erbjuda utbildning på nationella,<br>specialutformade eller individuella program i gymnasieskolan för<br>samtliga ungdomar som är bosatta i kommunen och som avslutat<br>grundskoleutbildning eller motsvarande utbildning.</p>
<p>Enligt nuvarande bestämmelser kan det individuella programmet syfta<br>till att stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt eller<br>specialutformat program eller att göra det möjligt för en elev att genom<br>lärlingsutbildning förena en anställning som syftar till yrkesutbildning<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>27</p>
<p>med studier av vissa ämnen i gymnasieskolan. Programmet kan också Prop. 1998/99:110<br>användas för utbildningar för udda yrken samt för att möta elevers<br>speciella behov.</p>
<p>Bestämmelserna behöver förtydligas</p>
<p>I syfte att stödja en utveckling där fler elever på det individuella<br>programmet går över till studier på ett nationellt eller specialutformat<br>program, anser regeringen att bestämmelserna om det individuella<br>programmet i 5 kap. 4 b § skollagen bör renodlas och förtydligas.</p>
<p>Regeringen anser, i likhet med arbetsgruppen, att det individuella<br>programmets huvudsyfte, att förbereda eleverna för studier på ett<br>nationellt eller specialutformat program, bör tydliggöras i skollagen.<br>Detta får stöd av nästan samtliga remissinstanser, bl.a. Skolverket.<br>Skolledarna menar att tydlighet och struktur är särskilt viktigt för det<br>individuella programmet. SIH tillstyrker också att preparandsyftet<br>markeras, eftersom det finns en risk för att det individuella programmet i<br>dag först och främst ses som ett alternativ till de nationella programmen<br>för vissa elevgrupper.</p>
<p>Vidare anser regeringen, i likhet med arbetsgruppen och flera<br>remissinstanser, att bestämmelsen i skollagen om udda yrken skall slopas.<br>Bestämmelsen kom till innan möjligheten till utbildning på<br>specialutformade program infördes. Utbildningar för udda yrken<br>anordnas i dag huvudsakligen antingen inom specialutformade program<br>inom hantverksprogrammet eller som en variant av det individuella<br>programmets lärlingsutbildning och den nya moderna<br>lärlingsutbildningen. Bestämmelsen saknar i dag därför aktualitet. Statens<br>institutionsstyrelse (SiS) menar dock att möjligheten att anordna<br>utbildning för udda yrken bör finnas kvar med tanke på den utbildning<br>med speciell yrkesinriktning som ändå bedrivs inom ramen för det<br>individuella programmet. Regeringen anser att den utbildning med<br>mycket speciell yrkesinriktning som fortfarande anordnas inom det<br>individuella programmets ram och inte räknas som vare sig<br>lärlingsutbildning eller specialutformat program, täcks in av 5 kap. 4 b §<br>femte punkten skollagen (lydelse enligt SFS 1999:180).</p>
<p>Regeringen anser vidare att skollagens bestämmelse om att det<br>individuella programmet kan möta elevers speciella behov skall ändras<br>med innebörden att det främst är speciella utbildningsbehov som skall<br>tillgodoses. Regeringen vill betona att det individuella programmets<br>funktion är att möta varje elevs speciella behov. På programmet går<br>dessutom ett antal elever som av olika skäl aldrig går över till ett<br>nationellt eller specialutformat program. Regeringen vill understryka<br>vikten av att även dessa elever får en utbildning av hög kvalitet som så<br>långt som möjligt motsvarar de kunskapskrav som arbetsmarknad och<br>samhälle ställer. Inom det individuella programmet finns bl.a. elever från<br>särskolan, elever med stora inlärningssvårigheter och elever med någon<br>form av funktionshinder. Regeringen anser generellt att dessa grupper<br>och den utbildning som de erbjuds framöver bör ägnas större<br>uppmärksamhet. Skolverket har fått i uppdrag att särskilt följa upp vilka<br>konsekvenser de nya behörighetsreglerna fått och bl.a. se över vilka<br></p>
<p>28</p>
<p>alternativa studier som erbjudits de elever som inte nått betyget Godkänd<br>i de behörighetsgivande ämnena.</p>
<p>Regeringen vill i sammanhanget understryka betydelsen av att den<br>individuella studieplan som skall upprättas för varje elev på det<br>individuella programmet, verkligen utformas utifrån varje elevs behov<br>och följs upp och utvärderas samt revideras vid behov och att detta sker<br>tillsammans med eleven och i förekommande fall elevens<br>vårdnadshavare. Av planen bör bl.a. framgå utbildningens syfte och mål<br>samt vilka kurser och vilken praktik som eleven skall följa. Förutom<br>betyg i avklarade ämnen och nationella kurser, skall ett intyg som visar<br>vad studieplanen innehållit och omdöme om resultaten ges eleven efter<br>genomgången utbildning. För de elever som inte går vidare till ett<br>nationellt program måste det finnas okonventionella utbildningsalternativ<br>som så långt som möjligt möter den enskilde elevens behov och<br>förutsättningar. Betydelsen av detta understryks också av många<br>remissinstanser. Begreppet ”speciella behov” förväxlas dock ofta med<br>”särskilda behov” och det finns exempel på individuella program som<br>nästan helt saknar utbildningsinslag. För att tydliggöra att det<br>individuella programmet främst skall erbjuda utbildning och därmed<br>möta speciella utbildningsbehov som inte kan tillgodoses inom ramen för<br>de nationella eller specialutformade programmen, föreslår regeringen att<br>bestämmelsen om speciella behov ändras. Förslaget får stöd från bl.a.<br>Alingsås kommun och Landstingsförbundet. Regeringen vill dock betona<br>att denna nya formulering även kan inrymma verksamhet av mer socialt<br>stödjande karaktär i kombination med utbildning.</p>
<p>Vad gäller den lärlingsutbildning med dubbelt huvudmannaskap som<br>kan anordnas inom ramen för det individuella programmet, vill<br>regeringen hänvisa till det pågående pilotprojektet om en ny modem<br>lärlingsutbildning som införs från och med hösten år 2000 i<br>gymnasieskolan som en alternativ studiemöjlighet inom nationella och<br>specialutformade program. Den arbetsgrupp som tillsatts inom<br>Utbildningsdepartementet för att behandla frågor om samverkan mellan<br>skola och arbetsliv, kommer fram till dess att, i enlighet med riksdagens<br>beslut med anledning av propositionen Gymnasieskola i utveckling -<br>kvalitet och likvärdighet (prop. 1997/98:169, bet. 1998/99:UbU3, rskr.<br>1998/99:160), ytterligare bereda lärlingsutbildningens innehåll och<br>struktur. Arbetsgruppen kommer i detta sammanhang även att diskutera<br>den lärlingsutbildning som anordnas inom ramen för det individuella<br>programmet.</p>
<p>Möjlighet för landsting att anordna individuella program</p>
<p>Av 5 kap. 6 § skollagen framgår att landstingen får anordna utbildning på<br>sådana nationella program som avser naturbruk och omvårdnad. Efter<br>överenskommelse med en kommun får ett landsting även anordna<br>utbildning på andra nationella program. Vidare kan ett landsting enligt 5<br>kap. 13 a § skollagen efter överenskommelse med en kommun anordna<br>utbildning på specialutformade program.</p>
<p>Regeringen har erfarit att det finns behov av att anordna<br>programinriktat individuellt program (PRIV) inom naturbruksområdet.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>29</p>
<p>Landstinget i Uppsala län understryker värdet av att kunna anordna<br>individuella program inom naturbruksgymnasiema, där också goda<br>möjligheter finns att anordna arbetsplatsförlagd utbildning (APU).<br>Möjligheterna för ett landsting att anordna utbildning inom ramen för ett<br>individuellt program är för närvarande dock mycket begränsade.</p>
<p>Av skollagen framgår att ett individuellt program anordnas av<br>hemkommunen eller annan kommun, eller om utbildningen är avsedd för<br>en grupp elever, en annan kommun i samverkansområdet. Med hänsyn<br>till eleven och dennes önskemål om utbildning, anser regeringen att<br>utbildning inom ramen för ett individuellt program skall kunna bedrivas<br>även av ett landsting. Därför skall ett landsting efter överenskommelse<br>med en kommun få anordna utbildning på det individuella programmet.<br>För att detta skall bli möjligt krävs ändring av 13 a § skollagen.</p>
<p>Möjlighet till indelning av omfattande kurser i delkurser</p>
<p>Vissa nationella kurser upplevs av många elever på det individuella<br>programmet som långa med följden att de ibland avstår från att läsa<br>kursen helt och hållet. Ofta handlar det inte om att eleverna inte skulle<br>klara kursernas innehåll i sig, utan om att eleverna av olika skäl behöver<br>betydligt längre tid än den som ges och mer överblickbara mål.<br>Arbetsgruppen föreslog därför att längre nationella kurser skall kunna<br>delas upp i delkurser på det individuella programmet.</p>
<p>Den individuella studieplan som skall upprättas för varje elev på ett<br>individuellt program kan innehålla både praktik och studier i ämnen på<br>grundskolenivå samt studier enligt såväl nationellt fastställda kurser som<br>lokalt fastställda kurser. En förutsättning för att kunna tillgodoräkna<br>erhållna gymnasiepoäng vid senare studier på nationellt program är att<br>poängen avser kurser som kan ingå i ett nationellt program. De nationellt<br>fastställda kurser som gäller för nationella program kan inte delas upp i<br>delkurser, något som också Skolverket framför i sitt remissyttrande.<br>Delkurser, och betyg på dessa, bör enligt regeringens uppfattning således<br>inte införas på det individuella programmet. Regeringen vill i<br>sammanhanget nämna att Statens skolverk i april 1999, i enlighet med<br>riksdagens beslut att möjligheterna bör prövas för en etappindelning av<br>kärnämnena med anledning av propositionen Gymnasieskola i utveckling<br>- kvalitet och likvärdighet, fått i uppdrag att dela upp nationella kurser i<br>moduler samt att pröva en uppdelning av kurserna i kärnämnena svenska,<br>engelska och matematik i kortare kurser om lägst 50 gymnasiepoäng.</p>
<p>Syftet med arbetsgruppens förslag kan dock uppnås genom att det i<br>elevens individuella studieplan anges vilka delar av en nationell kursplan<br>som skall ingå liksom om kunskaper för detta skall inhämtas på en<br>arbetsplats eller i gymnasieskolan. Regeringen vill återigen understryka<br>betydelsen av att den individuella studieplanen verkligen är individuellt<br>anpassad och används som ett levande planeringsunderlag för<br>verksamheten. Vidare skall ett intyg utfärdas som följer eleven till det<br>nationella programmet. Intyget skall ange vilka mål eleven klarat av inom<br>ramen för en kurs samt omfatta ett omdöme om elevens prestation. Det<br>bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter med denna innebörd.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>30</p>
<h3>6.2 Utvecklingen av programinriktade individuella<br>program - PRIV</h3>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Regeringens förslag: En elev skall kunna söka sådan utbildning som<br>särskilt inriktas mot studier på ett nationellt eller specialutformat<br>program.</p>
<p>Regeringens bedömningar: De programinriktade individuella<br>program som bör erbjudas elever inom ramen för det individuella<br>programmet skall, förutom studier i grundskoleämnen och kärnämnen,<br>innehålla gymnasiekurser i främst yrkesämnen. Elever som tar del av<br>nationella kurser i yrkesämnen skall erbjudas arbetsplatsförlagd<br>utbildning (APU). Styrelsen för utbildningen skall bestämma<br>omfattningen av APU för varje elev. Förslaget om utformning av<br>programinriktade individuella program, liksom förslaget att elever<br>skall erbjudas APU, medför ändringar i gymnasieförordningen<br>(1992:394).</p>
<p>Regeringen planerar att stödja och stimulera utvecklingen av<br>programinriktade alternativ inom det individuella programmet.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag: Sammanfaller med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Nästan samtliga instanser tillstyrker förslaget om<br>att elever skall kunna söka programinriktade studievägar inom det<br>individuella programmet samt vad sådana studievägar skall innehålla.<br>Särskilt positiva är kommunerna som pekar på att förslagen ligger väl i<br>linje med utvecklingen lokalt. Några instanser, bl.a. Svenska<br>Kommunförbundet, framhåller att det är viktigt att kunna erbjuda<br>eleverna både praktik och APU. TCO, LR och Lärarförbundet är de<br>instanser som är negativa till PRIV. De menar att förslagen medför en<br>risk för att det individuella programmet tar över ansvaret från<br>grundskolan för elevernas grundskoleresultat.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömningar: Regeringen vill<br>understryka grundskolans skyldighet att tidigt uppmärksamma de elever<br>som är i behov av särskilt stöd. Grundskolans användning av<br>åtgärdsprogram behöver utvecklas. Regeringen anser att det är angeläget<br>att de elever som inte når upp till betyget Godkänd i matematik, svenska<br>alternativt svenska som andraspråk och engelska i årskurs 9, noggrant<br>följs upp och att de insatser som grundskolan vidtagit utvärderas. En elev<br>som inte får betyg i ett grundskoleämne har rätt till ett skriftligt omdöme<br>som beskriver elevens arbete och utveckling. Ett sådant dokument är<br>viktigt för eleven och kan bidra till att förmedla information till den<br>mottagande gymnasieskolan och utgöra ett värdefullt underlag till den<br>individuella studieplan som skall upprättas för varje elev på det<br>individuella programmet.</p>
<p>Gymnasieskolan måste kunna möta även de elever som av olika skäl<br>inte nått upp till behörighetsbestämmelserna för att kunna tas in på ett<br>nationellt eller specialutformat program. Att utveckla det individuella<br>programmet är således inte ett sätt att frånta grundskolan dess ansvar utan<br>ett sätt att utveckla kvaliteten inom gymnasieskolan.</p>
<p>31</p>
<p>I syfte att öka andelen elever som går över från ett individuellt program Pr°P-<br>till ett nationellt eller specialutformat program, bör kommunerna erbjuda<br>eleverna programinriktade individuella program, PRIV, inom ramen för<br>det individuella programmet. Riksdagens beslut med anledning av förslag<br>i propositionen Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet,<br>innebär en ändring av 5 kap. 4 b § skollagen så att det nu tydligt visas på<br>möjligheten att särskilt inrikta undervisningen inom ett individuellt<br>program mot ett nationellt eller specialutformat program. Ändringen<br>träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>Utöver det som nämnts i ovan nämnda proposition om<br>programinriktade individuella program - PRIV - vill regeringen anföra<br>följande. En elev skall kunna söka utbildningen, vilket ställer krav på<br>tydliga mål och tydlig struktur liksom på god information samt studie-<br>och yrkesvägledning. Genom att söka PRIV kan eleverna tydligt se<br>utbildningen som ett led i en studieväg. Vidare ökar möjligheterna till en<br>bra planering för skolan. Att en elev skall kunna söka PRIV uttrycks i<br>lagförslaget som att utbildningen skall utformas för en grupp elever.<br>Regeringen vill i detta sammanhang betona att PRIV skall anpassas<br>individuellt, efter varje elevs intresse, behov och förutsättningar.</p>
<p>PRIV riktar sig främst till elever som saknar behörighet till de<br>nationella programmen i gymnasieskolan och som har för avsikt att söka<br>sig till ett nationellt eller specialutformat program med yrkesämnen.<br>Även elev som har nått behörighet, kan av olika skäl vara en målgrupp<br>för PRIV, vilket framhållits av flera remissinstanser. Elever som går ett<br>PRIV skall utöver studier i grundskoleämnen och kärnämnen ges<br>möjlighet att studera gymnasiekurser i främst yrkesämnen från respektive<br>nationellt program. Det är viktigt att eleven får möjlighet att ta del av<br>kurser inom yrkesämnena för att komma en bit på väg in på ett nationellt<br>program. Eleven skall ha möjlighet att läsa hela eller delar av<br>gymnasiekurser (se ovan), som sedan kan tillgodoräknas eleven när<br>denne kommer in på det nationella programmet. I sammanhanget vill<br>regeringen understryka att den individuella studieplanen också skall<br>användas för elever på ett programinriktat alternativ. Av planen bör<br>framgå syftet med utbildningen, vilka kurser eleven skall följa, vilken<br>praktik och/eller APU som ingår och var denna äger rum, samt de mål<br>som skall uppnås efter genomgången utbildning.</p>
<p>Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att en kvalitetshöjning av<br>praktikinslagen på det individuella programmet är nödvändig för att<br>praktiken verkligen skall bli en del av utbildningsvägen och inte<br>uppfattas som ett alternativ till den. Högre krav bör ställas på praktikens<br>kvalitet. Regeringen anser därför att elever som inom PRIV läser<br>nationella kurser i yrkesämnen, till skillnad mot i dag, skall erbjudas<br>APU. Många remissinstanser stödjer förslaget, t.ex. Skolverket och TCO,<br>som framför att en kvalitetshöjning av praktiken skulle kunna öka<br>målinriktningen i studierna. Styrelsen för utbildningen skall besluta om<br>omfattningen av APU för varje elev. Styrelsen kan givetvis delegera detta<br>ansvar. Elever skall även fortsättningsvis kunna ta del av praktik och<br>kunna kombinera denna med APU om sådana behov finns.</p>
<p>Regeringen avser att ändra bestämmelserna i gymnasieförordningen<br>mot bakgrund av vad som anförts ovan.</p>
<p>1998/99:110</p>
<p>32</p>
<h4>6.2.1 Utvecklingen behöver stimuleras</h4>
<p>Arbetsgruppen visade att det individuella programmet ofta tilldelas små<br>resurser, vilket påverkar möjligheterna att bl.a. erbjuda ett varierat utbud.<br>Ofta räcker inte resurserna till för att organisationen runt det individuella<br>programmet skall kunna upparbeta ett nödvändigt samarbete med de<br>övriga programmen. Konsekvensen blir att många individuella program<br>erbjuder få valmöjligheter, vilket riskerar att minska möjligheterna för<br>eleverna att gå vidare till ett nationellt eller specialutformat program.<br>Genom att staten under de senaste åren kraftigt ökat statsbidragen till<br>kommunerna bör ökade förutsättningar finnas för kommunerna att ge mer<br>resurser till det individuella programmet. Regeringen vill i<br>sammanhanget understryka att en satsning på gymnasieskolans<br>individuella program för kommunen som huvudman kan innebära att<br>andra kostsamma åtgärder för individ och samhälle kan undvikas senare.</p>
<p>I 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) föreslås att<br>resurser som beräknats för genomförandet av försöksverksamhet med<br>lärlingsutbildning, skall få användas till kvalitetsförbättrande insatser för<br>yrkesutbildningar i gymnasieskolan generellt. För att stödja utvecklingen<br>av det individuella programmet, planerar regeringen att, inom ramen för<br>dessa resurser, starta ett utvecklingsprojekt i syfte stimulera och stödja<br>utvecklingen av PRIV. Regeringen planerar också att ge Skolverket i<br>uppdrag att följa och utvärdera projektet samt sprida kunskap och<br>erfarenheter från deltagande kommuner.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 110</p>
<p>Rättelse: S. 57 rad 3-10 nedifrån ersatt med ny text</p>
<h2>Kurser inom det estetiska ämnesområdet<br>samt idrott och hälsa inom gymnasial<br>vuxenutbildning</h2>
<h3>7.1 En historisk tillbakablick</h3>
<p>Det estetiska ämnesområdet</p>
<p>Frågan om det estetiska ämnesområdets hemvist inom vuxenutbildningen<br>har ingått i ett stort problemkomplex och var aktuell redan innan den<br>kommunala vuxenutbildningen kom till. Det har framför allt handlat om<br>hur utbildningar kategoriserats i termer av om de å ena sidan gett<br>specifika yrkeskvalifikationer eller behörighet för vidare studier eller om<br>de å andra sidan inriktats mot personlighetsutvecklande verksamhet.</p>
<p>Utbildningsutbudet inom komvux var redan från början i stort sett<br>detsamma som inom ungdomsskolan. Kurser i konst- och musikhistoria,<br>musik och teckning kunde anordnas i komvux men betyg i dessa ämnen<br>krävdes inte för avgångsbetyg.</p>
<p>Läsåret 1982/83 fick komvux sin första egna läroplan, Lvux 82. I<br>läroplanen för grundskolan, Lgr 80, hade ämnet teckning uppgått i det<br>nya ämnet bild men någon motsvarighet infördes inte i Lvux 82. Efter<br>något år kom kompletteringar till Lvux 82 om den gymnasiala delen av<br>komvux som innebar bl.a. att kurser inom det estetiska området inte<br>skulle ingå i komvux kursutbud. I och med införandet av Lvux 82 har<br>nuvarande bestämmelser om vilka ämnen som får förekomma i komvux<br>varit gällande.</p>
<p>Gymnasiereformen som trädde i kraft år 1992 innebar stora föränd-<br>ringar för gymnasieskolan och komvux. En gemensam läroplan,<br>läroplanen för de frivilliga skolformerna Lpf 94, infördes.<br>Gymnasielinjema ersattes med 16 nationella program, varav det estetiska<br>programmet utgör ett. Med införandet av Lpf 94 och vad som föreskrivs i<br>2 kap. 6 § förordningen (1992:403) om kommunal vuxenutbildning<br>bibehölls den traditionella gränsdragningen inom vuxenutbildningen som<br>innebär att estetisk verksamhet och estetiska ämnen inte kan ingå i<br>komvux.</p>
<p>Idrott och hälsa</p>
<p>Ämnet gymnastik har av tradition ansetts som ett viktigt led i att fostra<br>barn och ungdomar. Efter hand har dock ämnet utvecklats till att mer<br>inrikta sig på folkhälsa.</p>
<p>Ett viktigt mål inom välfärdspolitiken har varit och är en god hälsout-<br>veckling hos befolkningen. Ur ett internationellt perspektiv har Sveriges<br>befolkning i dag en mycket god hälsa. Folkhälsa handlar dock inte enbart<br>om utvecklingen av det generella hälsoläget bland befolkningen utan<br>även om hur hälsan utvecklas inom olika befolkningsgrupper. Här finns<br>stora skillnader mellan olika socioekonomiska grupper.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>34</p>
<p>Av regeringens proposition Idrott och motion för livet (prop. Pr°P- 1998/99:110<br>1998/99:107) framgår att arbetare inte motionerar regelbundet i lika stor<br>utsträckning som tjänstemän, att andelen överviktiga är större bland<br>arbetare än bland tjänstemän och att andelen överviktiga ökar bland både<br>män och kvinnor.</p>
<p>När Lgr 80 infördes ändrades ämnet gymnastik till idrott. Denna för-<br>ändring avseende benämningen på ämnet infördes samtidigt i gymnasie-<br>skolan. I samband med införandet av läroplanen för obligatoriska skolan,<br>Lpo 94, och införandet av Lpf 94 ändrades benämningen idrott till idrott<br>och hälsa. För komvux bedömdes det dock inte finnas samma behov av<br>ämnet idrott och hälsa.</p>
<h3>7.2 Gällande bestämmelser</h3>
<p>Av 2 kap. 6 § första stycket förordningen (1992:403) om kommunal<br>vuxenutbildning framgår att gymnasial vuxenutbildning får förekomma i<br>alla ämnen som finns i gymnasieskolan med undantag av vad som där hör<br>till estetisk verksamhet, estetiska ämnen, idrott och hälsa, specialidrott<br>samt schack.</p>
<h3>7.3 Det estetiska ämnesområdet samt idrott och hälsa<br>införs i gymnasial vuxenutbildning</h3>
<p>Regeringens förslag: Estetisk verksamhet, estetiska ämnen samt<br>idrott och hälsa skall kunna erbjudas i kommunal gymnasial<br>vuxenutbildning.</p>
<p>Regeringens bedömning: Estetisk verksamhet samt idrott och<br>hälsa kurs A bör inte utgöra kärnämnen i gymnasial vuxenutbildning<br>och bör inte heller kunna ingå i ett slutbetyg. Estetiska ämnen och<br>ämnet idrott och hälsa kurs B bör dock kunna ingå i ett slutbetyg.</p>
<p>Kunskapslyftskommitténs och Skolverkets förslag: Sammanfaller i<br>stort med regeringens förslag och bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Instämmer i stort i Kunskapslyftskommitténs för-<br>slag och ställningstaganden. Studieförbundet Vuxenskolan anser att<br>estetiska ämnen inom gymnasieskolans estetiska program skall kunna<br>erbjudas inom all vuxenutbildning, men hävdar att man bör finna en<br>gränsdragning till folkbildningen som bygger vidare på den sedan många<br>år tillämpade gränsdragningen mellan folkbildningen och komvux.<br>Folkuniversitetet anser att estetiska kurser inte bör vara en uppgift för<br>kommunal vuxenutbildning. Riksförbundet för kommunal och statlig<br>vuxenutbildning (Rvux), Lärarnas Riksförbund (LR) samt ett antal kom-<br>muner anser att även idrott och hälsa skall kunna förekomma i komvux.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Vuxenutbildningen<br>befinner sig i dag i en dynamisk period där bl.a. arbetsmarknadens krav<br>och utbildningspolitiska förändringar driver på utvecklingen. Regeringen<br>konstaterar att samhällsförändringen nu lett till att det finns skäl att ge<br></p>
<p>35</p>
<p>kurser inom gymnasial vuxenutbildning även inom det estetiska Prop. 1998/99:110<br>ämnesområdet och kurser i idrott och hälsa. Detta har också visat sig<br>angeläget det senaste året, inte minst mot bakgrund av det flertal<br>dispensansökningar från kommuner runt om i landet som regeringen<br>beviljat. De dispenser som beviljats avser både det estetiska ämnesom-<br>rådet och ämnet idrott och hälsa. Dispenser har exempelvis beviljats för<br>att anordna utbildningar med inslag av kurser inom det estetiska<br>ämnesområdet som ett led inför kommande yrkesutövning för bl.a.<br>invandrargrupper. Kurser med inslag av estetiska ämnen har erbjudits<br>studerande för att ge möjlighet att komma in på högre konst- eller<br>musikutbildningar. Dispenser har också beviljats för estetiska ämnen och<br>idrott och hälsa för att anordna kurser för studerande med inriktning mot<br>läraryrket, friskvårdsarbete eller likartade verksamheter.</p>
<p>Regeringens förslag öppnar möjlighet för studerande att läsa ämnen<br>inom det estetiska ämnesområdet samt idrott och hälsa, och ger<br>kommunerna möjlighet att anordna dessa kurser. Kurserna Estetisk<br>verksamhet och Idrott och hälsa kurs A utgör kärnämnen i<br>gymnasieskolan och är därmed obligatoriska i ett slutbetyg från<br>gymnasieskolan. Enligt nuvarande regler uppfyller sökande från komvux<br>kraven för grundläggande behörighet till högskolestudier genom ett<br>slutbetyg eller ett samlat betygsdokument som omfattar lägst betyget<br>Godkänd i kurser som omfattar minst 90 % av de gymnasiepoäng som<br>krävs för ett slutbetyg. Om kurserna Idrott och hälsa kurs A och Estetisk<br>verksamhet skulle ingå i gymnasiepoängen för slutbetyg, skulle det med<br>nuvarande regler innebära att en sökande kan sakna eller ha icke godkänt<br>i en eller flera kämämneskurser - t.ex. svenska, engelska och matematik<br>- och ändå uppfylla kraven för grundläggande behörighet. Regeringens<br>bedömning är därför att dessa ämnen inte bör utgöra kärnämnen i<br>gymnasial vuxenutbildning och bör inte heller kunna ingå i ett slutbetyg<br>från en sådan utbildning. Därmed påverkar de inte den grundläggande<br>behörigheten till högre studier. I de fall betyg i något av dessa ämnen<br>krävs för särskild behörighet till högre studier kan detta dokumenteras i<br>ett samlat betygsdokument. Estetiska ämnen inom det estetiska<br>programmet och ämnet idrott och hälsa kurs B utgör inte kärnämnen i<br>gymnasieskolan och bör kunna ingå i ett slutbetyg från gymnasial<br>vuxenutbildning.</p>
<p>Bedömningen - att Idrott och hälsa kurs A och Estetisk verksamhet<br>inte bör kunna ingå i ett slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning - skall<br>inte uppfattas som att regeringen betraktar dessa kurser som mindre värda<br>eller att de har lägre status än andra kurser. Regeringen föreslår att dessa<br>kurser skall kunna erbjudas i gymnasial vuxenutbildning därför att de<br>bedöms som värdefulla för vuxenstuderande ur flera perspektiv. Förslaget<br>innebär i förhållande till nuläget en förstärkning och ambitionshöjning av<br>dessa ämnen, eftersom de inte är tillåtna att ingå i kursutbudet i dag.<br>Däremot är det enligt regeringens bedömning inte lämpligt att nu införa<br>förändringar som medför konsekvenser för den grundläggande<br>behörigheten till högre studier.</p>
<p>Regeringen föreslår att förändringarna skall träda i kraft den 1 januari<br>år 2000.</p>
<p>36</p>
<p>Det estetiska ämnesområdet</p>
<p>De förmågor det estetiska ämnesområdet anses utveckla är den kom-<br>petens som alltmer efterfrågas av arbetslivet generellt. Det handlar om<br>kreativitet, flexibilitet och samarbetsförmåga. Större krav ställs också på<br>kommunikativ förmåga och medarbetarnas förmåga till problemlösning<br>samt kritiskt och kreativt tänkande. Undervisning inom det estetiska<br>ämnesområdet kan bidra till att utveckla dessa förmågor. Det innebär att<br>det estetiska området nu har fått en annan betydelse än tidigare då<br>estetiska ämnen mer eller mindre sågs som fritidssysselsättning.</p>
<p>Det estetiska ämnesområdet handlar också om framtida behov av<br>yrkesinriktade utbildningar inom t.ex. hantverk, slöjd, turism, kultur och<br>musik. Gymnasial vuxenutbildning bör av det skälet kunna erbjuda<br>utbildningar som ger kunskaper inom dessa områden eller behörighet till<br>högre utbildning. Detta kan medverka till att antalet arbetstillfällen ökar<br>och att verksamhet inom dessa områden utvecklas.</p>
<p>Det finns enligt regeringens mening även pedagogiska skäl att införa<br>estetiska ämnen och estetisk verksamhet i komvux. Bl.a. för personer<br>med kort utbildningsbakgrund, där steget in i det traditionella<br>utbildningsväsendet många gånger uppfattas som svårt, skulle inslag<br>inom det estetiska ämnesområdet i gymnasial vuxenutbildning sannolikt<br>bidra till att stärka dessa personer och underlätta deras möjligheter att ta<br>del av vuxenutbildning.</p>
<p>Regeringen instämmer i Kunskapslyftskommitténs synpunkter i<br>betänkandet Vuxenutbildning för alla? Andra året med Kunskapslyftet<br>(SOU 1999:39) att det estetiska ämnesområdet har en viktig uppgift att<br>fylla för utvecklingen av sociala basfärdigheter. Utbildning i estetiska<br>ämnen utgör också en bas för fortsatt lärande inom de estetiska områdena<br>och för att utveckla ett yrkeskunnande. Kursen i Estetisk verksamhet kan<br>dessutom fungera som en viktig inkörsport för nya studerandegrupper.</p>
<p>Vidare anser regeringen att det är rimligt att vuxna ges möjlighet att<br>skaffa sig en yrkeskompetens som motsvarar den som ungdomar får<br>genom det estetiska programmet.</p>
<p>Idrott och hälsa</p>
<p>Idrott och hälsa i gymnasial vuxenutbildning bidrar till att öka vuxna<br>studerandes kunskaper om hur man sköter sin hälsa på ett bra sätt. En god<br>folkhälsa är i många avseenden viktig för välfärden i vårt samhälle.<br>Därför är det väsentligt att vuxna människors kunskap om vikten av god<br>kosthållning och motion även uppmärksammas inom vuxenutbildningen.</p>
<p>Det moderna samhället präglas i allt högre grad av stillasittande jobb<br>för vuxna och mindre fysisk aktivitet bland barn, ungdomar och vuxna.<br>Genom att ha kunskap om hur viktigt det är att utöva motion och ha en<br>sund livsstil kan människor bättre behålla sin vitalitet genom åren. Idrott<br>och hälsa har på så sätt en stor betydelse för folkhälsan. Regeringen anser<br>därför att undervisning i idrott och hälsa är en viktig uppgift också för<br>den gymnasiala vuxenutbildningen i komvux.</p>
<p>I remissyttranden över betänkandet Idrott & Motion för livet (SOU<br>1998:76) pekar ett antal remissinstanser på behovet av att idrott och hälsa<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>37</p>
<p>ges mer tid i alla skolformer och att ämnet ges en mer framskjuten plats<br>på schemat för att skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet.</p>
<p>Regeringen har nyligen överlämnat en proposition, Idrott och motion<br>för livet (prop. 1998/99:107), till riksdagen som behandlar och lyfter fram<br>idrottspolitikens betydelse för att främja en god folkhälsa.</p>
<p>Regeringen instämmer med Kunskapslyftskommittén om att ett av<br>skälen för att införa idrott och hälsa i gymnasial vuxenutbildning är att<br>tillgodose vuxna studerandes behov av att dels få ökade kunskaper om<br>hur man på ett bra sätt sköter sin hälsa, dels få möjlighet att utöva viss<br>fysisk aktivitet för dem som så önskar.</p>
<p>Ett viktigt skäl för att införa idrott och hälsa i gymnasial<br>vuxenutbildning är att betyg i idrott och hälsa krävs som särskild<br>behörighet för tillträde till idrottslärar- och sjukgymnastutbildning.<br>Regeringen anser också att ämnet idrott och hälsa är viktigt för personer<br>som siktar på ett arbete inom friskvårdsområdet.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>38</p>
<h2>Kompletterande utbildningar med statligt<br>stöd</h2>
<h3>8.1 Bakgrund</h3>
<p>Fristående skolor har funnits länge i Sverige. Fristående skolor vars<br>utbildning inte uppfyller kraven för att enligt 9 kap. 8 § skollagen<br>(1985:1100) förklaras berättigad till bidrag kan ställas under statlig<br>tillsyn som kompletterande skolor om utbildningen utgör ett från<br>nationell synpunkt värdefullt komplement till gymnasieskolan. Till<br>skillnad från fristående gymnasieskolor kan alltså kompletterande skolor<br>inte förklaras bli berättigade till bidrag från elevernas hemkommuner.<br>Rätten att starta och driva en kompletterande skola över grundskolenivå<br>är en del av den allmänna näringsfriheten i Sverige. En kompletterande<br>skola har haft statsbidrag sedan år 1876.</p>
<p>Lagstiftningen talar om kompletterande skolor medan utvecklingen har<br>varit sådan att det är olika utbildningar vid de kompletterande skolorna<br>som fått statligt stöd antingen i form av statlig tillsyn, statsbidrag och rätt<br>till studiestöd eller rätt till studiestöd och statlig tillsyn eller enbart statlig<br>tillsyn. Vid en och samma skola kan det alltså finnas både utbildningar<br>med och utan statlig tillsyn. Av skolans utbildningar med statlig tillsyn<br>kan någon berättiga till studiestöd medan en annan inte har denna rätt.</p>
<p>År 1996 stod drygt 50 kompletterande skolor under statlig tillsyn.<br>Samtliga skolor hade rätt till studiestöd och 34 av dem erhöll statsbidrag.</p>
<p>Riksdagen beslutade genom en ändring i mervärdesskattelagen<br>(1994:200) att, som en anpassning till bestämmelser inom EU, införa<br>mervärdesskatt inom utbildningsområdet från och med den 1 januari<br>1997 (prop. 1996/97:10, bet. 1996/97:SkU6, rskr. 1996/97:69). Undantag<br>från denna skyldighet gäller dels för sådan grundskole-, gymnasieskole-<br>eller högskoleutbildning som anordnas av det allmänna eller av en av det<br>allmänna för utbildningen erkänd utbildningsanordnare, dels för sådan<br>utbildning som enligt studiestödslagen (1973:349) berättigar eleven till<br>studiestöd. För de utbildningar som inte uppfyller något av dessa kriterier<br>är mervärdesskatten 25 %. Skatteutskottet framhöll att vissa icke<br>önskvärda effekter av beslutet skulle kunna uppstå. Främst gäller det<br>yrkesutbildning hos vissa fristående skolor som för närvarande inte<br>godkänts som kompletterande skolor och där utbildningskostnaderna<br>finansieras av eleverna själva. Skatteutskottet ansåg, i likhet med<br>utbildningsutskottet (bet. 1996/97:UbU4y), att vissa av dessa<br>utbildningar skulle kunna undantas från mervärdesskatt genom att ställas<br>under statlig tillsyn, och att regeringen borde, i avvaktan på den av<br>regeringen aviserade utredningen om kompletterande skolor, skyndsamt<br>och med generös tillämpning av gällande bestämmelser pröva<br>ansökningar från skolor som vill få statlig tillsyn.</p>
<p>Regeringen har som en följd av detta sedan år 1997 ställt 48 skolor<br>under statlig tillsyn utan rätt till studiestöd eller statsbidrag.</p>
<p>Bedömningen av vilka skolor som är statligt godkända har också<br>betydelse för tillämpningen av andra delar av EG-rätten, t.ex. omfattar<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>39</p>
<p>rätten till bosättning för elever och studenter från ett annat medlemsland Prop. 1998/99:110<br>endast sådana som studerar vid statligt godkända utbildningsanstalter.<br>Likaså gäller rätten att få sitt examens- och kompetensbevis erkänt i ett<br>annat land sådana som har fått sin utbildning vid statligt godkända skolor<br>eller utbildningsanstalter. Detta regleras i rådets direktiv 89/48/EEG,<br>92/51/EEG och 93/96/EEG.</p>
<p>Den nuvarande regleringen av kompletterande skolor innebär att det är<br>mycket oklara gränser mellan kompletterande skolor och<br>utbildningsformer inom det offentliga skolväsendet och annan<br>yrkesutbildning. Vissa utbildningar bedrivs på en mycket låg nivå eller<br>kompletterar gymnasieskolan. Några utbildningar har genomgången<br>gymnasieskola som lägsta antagningskrav ibland kombinerat med<br>arbetslivserfarenhet eller yrkesutbildning. Det förekommer att skolor<br>hamnar mellan två system; t.ex. en skola, som fått avslag på sin ansökan<br>om att få utfärda högskoleexamina, ansöker istället om att få bli en<br>kompletterande skola, men anses då inte passa in i regelsystem för<br>kompletterande skolor.</p>
<h3>8.2 Gällande bestämmelser</h3>
<p>Kompletterande skolor regleras genom förordningen (1996:1206) om<br>fristående skolor. För att få stå under statlig tillsyn krävs att utbildningen<br>anses vara värdefull från nationell synpunkt, omfattar minst en termins<br>(16 veckors) effektiv undervisning och att skolan följer vissa angivna<br>bestämmelser i förordningen. Vid bedömningen av en skola prövas även<br>utbildningens samhällsnytta. Med tillsynen har som regel följt rätt till<br>studiestöd för eleverna på utbildningen. Med anledning av att<br>mervärdesskatt inom utbildningsområdet infördes år 1997 har ett antal<br>skolor ställts under statlig tillsyn utan någon rätt till studiestöd. Enligt<br>riksdagens tillkännagivande med anledning av propositionen om<br>mervärdesskatt (prop. 1996/97:10, bet. 1996/97:SkU6, rskr. 1996/97:69)<br>har ett flertal skolor som inte uppfyllt förordningens krav på<br>undervisningens omfattning i tid, ställts under statlig tillsyn i avvaktan på<br>utredningen om kompletterande skolor.</p>
<p>Om en utbildning är särskilt värdefull från nationell synpunkt, kan<br>enligt förordningen om fristående skolor dessutom statsbidrag lämnas för<br>utbildningen. För statsbidrag krävs det att utbildningen omfattar minst ett<br>läsårs (32 veckors) heltidsstudier och att skolan följer närmare angivna<br>bestämmelser i förordningen.</p>
<p>Fristående skolor skall ge in ansökan om statligt stöd till Statens<br>skolverk senast den 1 april kalenderåret innan tillsynen skall börja.<br>Skolverket skickar sedan ansökan med ett eget yttrande till regeringen<br>som fattar beslut i ärendet. Av yttrandet skall framgå Skolverkets<br>bedömning av skolans betydelse från nationell synpunkt samt om<br>inträdesvillkor och urvalsgrunder är godtagbara. För utbildningen skall<br>finnas en läroplan samt kurs- och timplan som är godkända av<br>Skolverket. Skolorna får ta ut skäliga elevavgifter.</p>
<p>Statsbidrag till en kompletterande skola beräknas per årselevplats och<br>bidragsår som regeringen fastställer för varje utbildning. Bidraget<br></p>
<p>40</p>
<p>beräknas vidare med utgångspunkt i ett av regeringen fastställt belopp per<br>årselevplats vid respektive skola. Skolverket betalar ut bidraget.</p>
<p>Om huvudmannen för utbildningen inte fullgör sina skyldigheter, kan<br>regeringen återkalla beslut om tillsyn och statsbidrag.</p>
<p>Det ankommer på regeringen att, förutom vad gäller nedanstående<br>förslag, göra förändringar i förordningen om fristående skolor.</p>
<h3>8.3 Begreppet kompletterande skola</h3>
<p>Regeringens förslag: Utbildningar vid fristående skolor på gymnasial<br>nivå eller fristående utbildningar som har gymnasieskola eller viss<br>yrkeserfarenhet som antagningskrav skall kunna ställas under statlig<br>tillsyn. Benämningen ändras från kompletterande skolor till<br>kompletterande utbildningar.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Utredningens förslag: Staten har ett ansvar för att Sverige har ett<br>mångsidigt och flexibelt utbildningssystem. För att utbildningarna skall<br>berättiga till statlig tillsyn och statligt stöd måste vissa krav ställas på<br>utbildningarna. Begreppet ”kompletterande skolor” bör utgå, eftersom<br>det förknippas med utbildning på gymnasial nivå. Begreppet ersätts med<br>”fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden”. En<br>grupp utbildningar kan då benämnas ”fristående bildkonstutbildning med<br>statlig tillsyn”. Skolorna skall inte längre vara ett komplement till enbart<br>gymnasieskolan. Fristående utbildningar med statlig tillsyn kan vara<br>utbildningar på både gymnasial och eftergymnasial nivå.</p>
<p>Remissinstanserna: Instämmer i stort. Svenska Kommunförbundet<br>varnar dock för att den nya definitionen kan leda till missförstånd och<br>sammanblandningar med fristående skolor som berättigar till<br>interkommunala ersättningar. Högskoleverket tillstyrker att enskilda<br>utbildningsanordnare på eftergymnasial nivå som inte har erhållit<br>examensrätt eller regeringens erkännande som högskolemässig skall<br>kunna ställas under statlig tillsyn av Skolverket.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Kompletterande skolor bidrar till en<br>mångfald inom skolväsendet. Samhället och arbetslivet utvecklas allt<br>snabbare, vilket medför behov av flexibilitet inom utbildningssystemet<br>men även ett behov av alternativa utbildningsformer. Det är därför, enligt<br>regeringens mening, viktigt att det även fortsättningsvis finns möjlighet<br>att ge visst statligt stöd till kompletterande skolor.</p>
<p>Med anledning av att mervärdesskatt har införts inom<br>utbildningsområdet finns också ett behov att förändra begreppet<br>kompletterande skola.</p>
<p>Den allmänna utvecklingen, även internationellt sett, är att<br>yrkesutbildningar tenderar att bli eftergymnasiala i den meningen att<br>deltagarna redan har en gymnasieutbildning som bas när de påbörjar sina<br>studier. Definitionen av kompletterande skolor behöver därför ändras<br>från att enbart avse fristående utbildningar på gymnasial nivå till att även<br>omfatta utbildningar som har lägst genomgången gymnasieskola som<br>antagningskrav samt kvalificerade vidareutbildningar för redan<br></p>
<p>41</p>
<p>yrkesverksamma. Även utbildningar som riktar sig till utvecklingsstörda Prop. 1998/99:110<br>elever skall kunna ställas under statlig tillsyn.</p>
<p>Det är otillfredsställande att nationellt värdefulla utbildningar kan<br>hamna mellan två system och därigenom inte har möjlighet att prövas vad<br>gäller statlig tillsyn.</p>
<p>Högskoleverket har, förutom ansvaret för frågor som rör universitet<br>och högskolor med offentlig huvudman, dessutom ansvaret för enskilda<br>anordnare av utbildningar på högskolenivå som får statsbidrag eller har<br>tillstånd att utfärda vissa examina. Beslut om tillstånd att utfärda examina<br>för en utbildning lämnas av regeringen efter yttrande av Högskoleverket<br>enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina.<br>Regeringen beslutar också om statlig tillsyn för utbildningen.</p>
<p>Högskoleverket har i sitt remissvar anfört följande. ”Effektivitet och<br>rättvisa främjas av att handläggningen av ärenden rörande de fristående<br>utbildningarna sker hos en enda myndighet. Skolverket har i dag en god<br>kunskap om fristående utbildningar och väl utvecklade rutiner för att<br>handlägga ärenden rörande dessa”. Högskoleverket anser därför att<br>Skolverket bör handlägga frågor rörande kompletterande utbildningar.<br>De utbildningar som i avvaktan på utredningen om kompletterande<br>skolor ställts under Högskoleverkets tillsyn bör, när det gäller beslut och<br>tillsyn, föras över till Skolverket.</p>
<p>Regeringen delar Högskoleverkets bedömning. Begreppet komplette-<br>rande utbildningar omfattar därför i detta förslag fristående utbildningar<br>som inte tillhör Högskoleverkets ansvar. Skolverket skall dock, när så<br>bedöms lämpligt, beträffande beslut och tillsyn samråda med Högskole-<br>verket.</p>
<p>Fristående utbildningar som har en motsvarighet inom det offentliga<br>skolväsendet bör även kunna ställas under statlig tillsyn som en komp-<br>letterande utbildning om det föreligger ett behov av ytterligare utbild-<br>ningar inom just detta område och detta behov inte kan tillgodoses inom<br>det offentliga utbildningsväsendet. Det bör ankomma på Skolverket att<br>göra en bedömning av denna samhällsnytta.</p>
<p>Tillsynen skall, liksom i dag, utövas av Skolverket. Om det krävs sär-<br>skilda kunskaper och erfarenheter för att kunna besluta om statlig tillsyn<br>eller utöva tillsyn beträffande en utbildning, skall Skolverket begära hjälp<br>av en annan myndighet eller sakkunnig inom det aktuella utbildningsom-<br>rådet. Detta kan innebära att Skolverket har ansvaret för tillsynen men<br>kan anlita en annan myndighet, t.ex. Luftfartsverket vad gäller luft-<br>fartsutbildningar, för genomförande av tillsyn.</p>
<p>I stället för att enbart komplettera gymnasieskolan bör alltså alla ut-<br>bildningar som uppfyller förordningens krav på bl.a. kvalitet och omfatt-<br>ning i tid kunna ställas under statlig tillsyn. Det gamla begreppet komp-<br>letterande skola är väl inarbetat. Det av utredningen föreslagna begreppet<br>Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden är visser-<br>ligen täckande men för långt. Att använda begreppet skola är inte riktigt<br>adekvat, eftersom det inte är skolorna utan utbildningar som ställs under<br>statlig tillsyn. En kompletterande skola kan även anordna utbildningar<br>som inte står under statlig tillsyn. De fristående utbildningar som står<br>under statlig tillsyn kan anses komplettera det offentliga skolväsendet och<br>bör därför i stället benämnas kompletterande utbildningar.</p>
<p>42</p>
<h3>8.4</h3>
<h3>Beslut om statlig tillsyn</h3>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Regeringens förslag: En kompletterande utbildning skall efter<br>ansökan från skolan</p>
<p>- kunna ställas under statlig tillsyn</p>
<p>- kunna ställas under statlig tillsyn och vara berättigad till studiestöd<br>om den kan anses vara värdefull från nationell synpunkt eller</p>
<p>- kunna ställas under statlig tillsyn och vara berättigad till studiestöd<br>och statsbidrag om den är särskilt värdefull från nationell synpunkt.<br>Statens skolverk skall efter ansökan av en skola kunna ge statligt</p>
<p>stöd till en kompletterande utbildning i form av statlig tillsyn och<br>statsbidrag. Beslut om tidpunkter för ansökan och beslut om<br>statsbidrag bör fattas av regeringen eller den myndighet regeringen<br>beslutar. Ansökningar om enbart statlig tillsyn kan lämnas<br>kontinuerligt under året.</p>
<p>Om huvudmannen för utbildningen inte fullgör sina skyldigheter,<br>kan Skolverket återkalla beslutet om tillsyn och statsbidrag.</p>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen avser lämna förslag till<br>beslutsordning för studiestödet i den kommande<br>studiestödspropositionen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker att</p>
<p>beslutsfattandet överlämnas till Skolverket. Statskontoret anser dock att<br>den frågan är av sådan vikt att regeringen bör fortsätta fatta besluten. De<br>remissinstanser som yttrat sig om handläggningstidema är tveksamma till<br>den korta tiden mellan det att beslutet fattats till dess utbildningarna<br>avses starta. Lärarförbundet m.fl. framhåller att utbildningar som anses så<br>värdefulla att de bör stå under statlig tillsyn också borde ge rätt till<br>studiestöd.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det har under senare<br>år varit en strävan att föra över handläggningen av förvaltningsärenden<br>från regeringen till myndigheterna. Handläggningen av ansökningar från<br>fristående skolor, som motsvarar grundskolor, gymnasieskolor respektive<br>särskolor, om att bli förklarade berättigade till bidrag samt om statlig<br>tillsyn har tidigare förts över till Skolverket.</p>
<p>Det finns dessutom ett behov av att förenkla handläggningen av<br>ansökningar från kompletterande skolor och få en samlad kunskap om<br>utbildningarnas verksamhet och villkor. Handläggningen,<br>beslutsfattandet och uppföljningen av de kompletterande utbildningarna<br>har förutsättningar att långsiktigt bli mer enhetlig och effektiv om<br>beslutsrätten utövas av en myndighet, Skolverket. Regeringen föreslår<br>därför att Skolverket skall besluta om statlig tillsyn och statsbidrag för<br>kompletterande utbildningar. Detta förutsätter att tydliga kvalitetskrav<br>förordnas.</p>
<p>Vissa utbildningar berör andra myndigheters ansvarsområden. I sådana<br>fall måste samråd ske med berörda myndigheter.</p>
<p>43</p>
<p>Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.<br>1998/99:100) aviserat att en studiestödsproposition skall överlämnas till<br>riksdagen. Denna proposition kommer att behandla principfrågor rörande<br>studiestödet som har vissa konsekvenser även för kompletterande<br>utbildningar. Regeringen avser därför att återkomma med förslag i<br>studiestödspropositionen om hanteringsordningen för studiestödsfrågor<br>vad gäller utbildningar utanför det offentliga utbildningsväsendet. I det<br>sammanhanget avser regeringen att behandla frågor om hur ansvaret, vad<br>avser studiestödet, skall fördelas mellan regeringen och myndigheterna,<br>däribland Skolverket. Utgångspunkten är att samlade bedömningar av<br>vilka utbildningar som skall vara berättigade till studiestöd skall göras på<br>den centrala myndighetsnivån så att statligt stöd till kompletterande<br>skolor inbegripet rätt till studiestöd, kan gälla från en och samma<br>tidpunkt.</p>
<p>Statlig tillsyn</p>
<p>Utredaren föreslår att utbildningar, för att erhålla statligt stöd enligt de tre<br>nivåerna, skall uppfylla vissa kriterier beträffande kvalitet och<br>organisation. Utbildningar som uppfyller kraven skall av Skolverket<br>kunna ställas under statlig tillsyn. Regeringen instämmer i utredningens<br>förslag. Det är av stor vikt att det finns klara, definierade kvalitetskrav på<br>utbildningar som skall ställas under statlig tillsyn. Speciella krav bör<br>ställas på huvudmannaskap, organisation och lärarkompetens och vad<br>avser utbildningen i fråga om omfattning, inriktning och kvalitet.<br>Gemensamt för alla utbildningar skall vara att de skall vila på<br>vetenskaplig grund eller på beprövad erfarenhet. Regeringen avser att<br>precisera dessa kvalitetskrav genom att ändra de föreskrifter som i dag<br>regleras i förordningen om fristående skolor.</p>
<p>Från nationell synpunkt värdefulla utbildningar</p>
<p>Utbildningar som från nationell synpunkt kan anses som värdefulla bör<br>som tidigare kunna berättiga till studiestöd. Det är inte rimligt att<br>samtliga kriterier nedan måste vara uppfyllda när det gäller det nationella<br>värdet. Skolverket bör kunna göra en samlad bedömning av skolans<br>nationella värde. Verket skall i detta sammanhang också göra en<br>bedömning av det nationella/regionala behovet av antalet<br>utbildningsplatser. En utbildning skall kunna anses vara nationellt<br>värdefull, om den uppfyller flertalet av följande kriterier:</p>
<p>- ökar tillgången på värdefull yrkesskicklighet inom ett yrke, som det<br>finns ett nationellt behov av men som det inte finns tillräcklig<br>utbildning för</p>
<p>- kan påvisa att den leder till arbete, utvecklar erforderlig kompetens i<br>befintligt arbete eller förbereder för högskolestudier eller andra typer<br>av eftergymnasiala studier</p>
<p>- har etablerade kontakter med det omgivande samhället</p>
<p>- har en från samhällssynpunkt lämplig regional lokalisering</p>
<p>- eftersträvar en jämn könsfördelning.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>44</p>
<p>Från nationell synpunkt särskilt värdefulla utbildningar</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Utbildningar som från nationell synpunkt kan anses som särskilt<br>värdefulla bör även fortsättningsvis dessutom kunna ges statsbidrag.<br>Dessa utbildningar tillför kunskap och kompetens som annars inte skulle<br>finnas att få i landet. De kan också spela en viktig roll för elevernas<br>kompetensutveckling och stärka deras personlighetsutveckling. En<br>utbildning kan anses vara särskilt värdefull från nationell synpunkt, om<br>den, förutom att vara värdefull från nationell synpunkt, har en tydlig<br>särprägel och är unik. En utbildning har en tydlig särprägel och är unik,<br>om den uppfyller flertalet av följande kriterier:</p>
<p>- ger en särskilt kvalificerad kompetens inom ett yrkesområde</p>
<p>- finns inom smala yrkesområden eller leder fram till udda yrken</p>
<p>- bidrar till att bevara traditionell yrkeskunskap som annars skulle gå<br>förlorad</p>
<p>- bidrar till att bevara för vårt kulturarv viktig kunskap</p>
<p>- bidrar till att utveckla ny kunskap inom ett framtidsyrke.</p>
<p>Skolverket bör utifrån de ekonomiska ramar riksdagen och regeringen<br>anger fastställa hur många årselevplatser utbildningen högst får omfatta.<br>Skolverket bör också för varje år, inom ramen för statsbidraget, fastställa<br>det belopp varje skola skall erhålla per årselevplats.</p>
<p>Skolverket skall, enligt regeringens förslag, få besluta om att den<br>statliga tillsynen eller statsbidraget skall upphöra, om en kompletterande<br>utbildning inte längre uppfyller kraven för dessa och bristerna inte har<br>avhjälpts efter påpekande för huvudmannen. Enligt regeringen skall<br>detsamma gälla, om skolan trots påpekande inte iakttar sina av regeringen<br>föreskrivna skyldigheter.</p>
<p>Ansökningstider</p>
<p>I betänkandet föreslås att skolor som söker statlig tillsyn med statsbidrag<br>eller studiestöd för en utbildning bör som tidigare ansöka om detta senast<br>den 1 april kalenderåret före bidragsåret och tidsbegränsas till 3 år.<br>Vidare föreslås att beslut om studiestöd och statsbidrag bör fattas senast<br>den 1 mars det år utbildningen avser att starta och gälla från kommande<br>halvårsskifte, om inte särskilda skäl föranleder annat. Ansökan om enbart<br>statlig tillsyn skall kunna göras löpande under året och beslut därom bör<br>kunna fattas inom tre månader från det att ansökan kommit in.<br>Regeringen instämmer i förslaget beträffande ansökningar om enbart<br>statlig tillsyn men anser att övriga tidpunkter för ansökningar och beslut<br>bör fastställas av regeringen eller av den myndighet regeringen<br>bestämmer. Beslut om statlig tillsyn, studiestöd och statsbidrag bör vara<br>tidsbegränsade.</p>
<p>Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2000. Regeringen har<br>för avsikt att besluta om övergångsregler.</p>
<p>45</p>
<h2>Behörighet för lärare, förskollärare och<br>fritidspedagoger inom det offentliga<br>skolväsendet</h2>
<h3>9.1 Bakgrund</h3>
<p>Sverige är ett land med elever från många olika kulturer. Undervisningen<br>bedrivs på många olika språk. Sverige behöver rekrytera fler lärare som<br>har invandrat. Olika insatser görs också inom lärarutbildningen för att<br>öka antalet lärare med invandrarbakgrund. Det är kommunernas ansvar<br>som arbetsgivare att anställa lärare som har den utbildning och erfarenhet<br>som skall gälla för den aktuella undervisningen. Genom att anpassa<br>skollagen i enlighet med de EG-direktiv som gäller på området<br>underlättas för lärare från annat land att erhålla anställning i Sverige<br>samtidigt som eventuell diskriminerande lagstiftning undanröjs. Svensk<br>skola får ökade möjligheter att till sig knyta lärare med kunskap,<br>erfarenheter och perspektiv från andra kulturer, vilket är angeläget, dels<br>för att utgöra förebilder för eleverna, dels för att tillföra kunskaper till<br>övriga lärare.</p>
<p>Skollagen</p>
<p>Riksdagen beslöt hösten 1990 om kommunalt huvudmannaskap för lärare<br>m.fl. på skolområdet. Beslutet innebär att kommunerna från den 1 januari<br>1991 har ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal i skolan<br>(prop. 1989/90:41, bet. 1989/90:UbU9, rskr. 1989/90:58). Principerna för<br>fördelningen av ansvaret för skolan lades senare fast i propositionen om<br>Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. 1990/9 l:UbU4, rskr.<br>1990/91:76). Därmed lades också principerna fast för en mål- och<br>resultatorienterad styrning av skolan. De grundläggande principerna för<br>ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna har reglerats i två<br>inledande kapitel i skollagen, som omfattar alla skolformer.</p>
<p>Regeringen framförde i propositionen 1990/91:18 att även om<br>kommunerna har ansvaret för hur skolans verksamhet skall organiseras<br>har staten det övergripande ansvaret för utbildningens kvalitet och<br>likvärdighet samt för enskildas rättssäkerhet. Ansvaret för kvaliteten<br>innebär att staten ställer krav på behörighet för vissa personalgrupper<br>som skall arbeta i skolan.</p>
<p>Kraven på utbildning regleras i skollagen (1985:1100). I 2 kap. 3 §<br>skollagen stadgas att alla kommuner och landsting är skyldiga att för<br>undervisningen anlita lärare som har en utbildning avsedd för den<br>undervisning de i huvudsak skall bedriva. Undantaget från kravet på<br>utbildning får enligt skollagen 2 kap. 3 § göras endast om personer med<br>en sådan utbildning inte finns att tillgå eller om det finns något annat<br>särskilt skäl med hänsyn till eleverna. I 2 kap. 4 § stadgas att för att få<br>anställas i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning skall den<br>sökande ha genomgått lärarutbildning med huvudsaklig inriktning mot<br>den undervisning som anställningen avser. Den sökande skall också<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>46</p>
<p>behärska svenska språket och ha nödvändiga insikter i de föreskrifter P<sup>fo</sup>P- 1998/99:110<br>som gäller beträffande det offentliga skolväsendet, särskilt de föreskrifter<br>som anger målen för utbildningen. Om det saknas sökande som uppfyller<br>de angivna kraven, men det finns särskilda skäl att anställa någon av de<br>sökande utan tidsbegränsning, får sådan anställning ändå komma till<br>stånd, ifall den sökande har motsvarande kompetens för den undervisning<br>som anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att sökanden<br>är lämpad att sköta undervisningen. En person som saknar lärarutbildning<br>erhåller i normalfallet en tidsbegränsad anställning för högst ett år i<br>sänder.</p>
<p>Kravet på behörighet knyts inte enbart till anställningstillfället utan<br>detta samband mellan lärarens uppgifter och kompetens skall iakttas även<br>fortsättningsvis under lärarens anställningstid. Kommunen måste således<br>vid tjänstefördelningen se till att de lärare som används för<br>undervisningen i ett ämne har en utbildning som i huvudsak är avsedd<br>härför.</p>
<p>Med lärarutbildning avses svensk lärarutbildning eller därmed<br>jämställd lärarutbildning i ett annat nordiskt land eller ett annat land som<br>tillhör Europeiska frihandelssammanslutningen eller Europeiska unionen.<br>Med lärarutbildning avses vidare annan högskoleutbildning som av<br>Högskoleverket förklarats i huvudsak motsvara de beskrivna<br>lärarutbildningarna. De motsvarandebedömningar som Högskoleverket<br>utfärdar enligt 2 kap. 4 § punkt 2, tillämpas huvudsakligen för utländskt<br>utbildade lärare, men även för bedömning av motsvarande svensk<br>utbildning.</p>
<p>Efter förslag i propositionen Förskoleklass och andra skollagsfrågor<br>(prop. 1997/98:6, bet. 1997/98:UbU5, rskr. 1997/98:107) har riksdagen<br>beslutat att förskollärare och fritidspedagoger får användas för<br>undervisning i det offentliga skolväsendet. Även för dessa<br>yrkeskategorier krävs att de skall ha en utbildning avsedd för den<br>undervisning de i huvudsak skall bedriva. Med lärare avses i det följande<br>även förskollärare och fritidspedagoger.</p>
<p>EG-rätten och fri rörlighet för arbetstagare</p>
<p>Genom sitt medlemskap i Europeiska unionen omfattas Sverige av<br>Romfördragets artikel 39 om fri rörlighet för arbetstagare. Enligt denna<br>artikel är all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på<br>grund av nationalitet förbjuden vad gäller anställning, lön och övriga<br>arbets- och anställningsvillkor. I artikel 40 i fördraget åläggs<br>ministerrådet att, enligt ett visst förfarande, utfärda direktiv eller<br>förordningar i vilka de åtgärder anges som är nödvändiga för att gradvis<br>genomföra den fria rörligheten för arbetstagare.</p>
<p>Ministerrådet har fastställt två generella direktiv om ömsesidigt<br>erkännande av examens- och kompetensbevis för yrken som omfattar en<br>viss utbildning, direktiv 89/48/EEG samt direktiv 92/51/EEG. Enligt<br>dessa direktiv får ett värdlands myndigheter med hänvisning till<br>otillräckliga kvalifikationer inte vägra att ge en medborgare i en annan<br>medlemsstat tillstånd att utöva ett reglerat yrke på samma villkor som<br>gäller för dess egna medborgare (artikel 3 i båda direktiven). Det innebär<br></p>
<p>47</p>
<p>att lärare från andra länder inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES) har rätt att utöva sitt yrke i Sverige. Direktiven<br>medger att värdländerna ställer vissa kompensationskrav om t.ex. de<br>ämnen som ingår i utbildningen avsevärt skiljer sig från de som finns i<br>utbildningen i värdlandet eller om det finns skillnader i yrkesaktiviteter<br>(artikel 4 resp, artikel 4 och 5). Vidare krävs att värdlandets myndigheter<br>behandlar en ansökan om att få utöva ett reglerat yrke, dvs. ett yrke som<br>för sitt utövande enligt en lag eller förordning kräver en viss specificerad<br>utbildning, så snabbt som möjligt och ger ett motiverat beslut senast fyra<br>månader efter det att alla handlingar som gäller den berörda personen har<br>framlagts. Beslutet skall kunna överklagas av en domstol eller nämnd i<br>enlighet med vad landets lagar föreskriver.</p>
<p>Varje medlemsland skall ange den myndighet som är ansvarig för att ta<br>emot och behandla en ansökan och informera kommissionen och de<br>övriga medlemsstaterna om detta.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Läraryrket är ett reglerat yrke</p>
<p>Med reglerad yrkesverksamhet menas sådan verksamhet där innehav av<br>ett examensbevis direkt eller indirekt är ett villkor för att utöva denna<br>verksamhet i en medlemsstat på grund av lagar och andra författningar.</p>
<p>Av skollagens bestämmelser är lärarutbildning inte ett krav för<br>tjänstgöring som lärare men väl för anställning som lärare utan<br>tidsbegränsning. Den som inte uppfyller detta krav får sålunda anställas<br>som lärare för högst ett år i sänder. För alla lärare i den offentliga skolan<br>krävs att de har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak<br>skall bedriva. Detta sistnämnda krav riktar sig till arbetsgivaren, dvs.<br>kommunerna och landstingen. Lagstiftningen innehåller möjligheter att i<br>vissa fall göra avsteg från dessa krav.</p>
<p>Eftersom en person inte kan få fast anställning som lärare inom det<br>offentliga skolväsendet utan att ha lärarutbildning måste läraryrket anses<br>vara ett reglerat yrke i den mening som de generella<br>utbildningsdirektiven avser.</p>
<p>Behov av förändringar i skollagen</p>
<p>Frågan om konsekvenserna av Sveriges anslutning till EES-avtalet<br>behandlades i regeringens proposition 1992/93:100, bil. 9, ss. 20-27.<br>Regeringen föreslog vissa ändringar av skollagen som innebar att också<br>lärare som har en lärarutbildning från ett annat land som tillhör EFTA<br>eller EU får anställas utan tidsbegränsning. Någon ändring i kravet på<br>kunskaper i svenska språket eller insikter i de föreskrifter som gäller<br>beträffande det offentliga skolväsendet gjordes inte.</p>
<p>Det har visat sig att de ändringar av skollagen som gjordes med<br>anledning av EES-avtalet inte tillräckligt beaktar de krav som ställs enligt<br>direktiven om ömsesidigt erkännande av examensbevis. Vissa<br>förtydliganden bör därför göras.</p>
<p>48</p>
<h3>9.2</h3>
<h3>Behörighetsförklaring för utlandsutbildade lärare</h3>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Regeringens förslag: Skollagen förtydligas i fråga om behörighet för<br>lärare med utländsk utbildning. Tidigare yrkesverksamhet som lärare<br>skall beaktas vid prövning av behörighet som lärare. Behörig<br>myndighet i Sverige skall utfärda behörighetsförklaring för dessa<br>lärare.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser välkomnar förslaget om<br>att en behörig myndighet skall utses att pröva utländsk lärares utbildning<br>och utfärda behörighetsförklaring. Remissinstanserna anser det värdefullt<br>att även tidigare yrkeserfarenhet därvid skall beaktas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En behörig myndighet bör pröva den<br>sökandes meriter och, om dessa bedöms erforderliga, utfärda en<br>behörighetsförklaring för läraren i fråga.</p>
<p>Behörighet för EES-medborgare att utöva de aktuella läraryrkena</p>
<p>Enligt skollagen är det varje kommun eller landsting som ansvarar för<br>bedömningen av en lärares kompetens i samband med att man anställer<br>en lärare. Om läraren är utbildad inom EES-området skall någon<br>motsvarandebedömning inte göras. Skollagens bestämmelse om att<br>kommun eller landsting får anställa en lärare som har en lärarutbildning<br>från ett EES-land som är jämställd med svensk lärarutbildning möter<br>emellertid tolkningsproblem. Varje enskild kommun eller enskilt<br>landsting skall bedöma en enskild utländsk sökande vad avser frågan om<br>dels utbildningen är jämställd med svensk utbildning, dels om<br>utbildningen svarar mot den inriktning som undervisningen avser. Detta<br>innebär också att bedömningarna kan bli mycket olika från fall till fall.<br>Vidare finns en risk att en sådan prövning inte blir färdig innan<br>anställningen måste tillträdas och därmed riskerar utländska lärare alltid<br>att diskrimineras.</p>
<p>Rättssäkerheten för EES-medborgare som vill utöva ett yrke som<br>omfattas av skollagen bör öka. För att uppfylla kraven enligt direktiven<br>skall examensbeviset bli erkänt av en behörig myndighet i Sverige.<br>Behörighetsförklaring skall utfärdas för den aktuella personen av den<br>behöriga myndigheten. Någon tvekan skall därmed inte uppstå vid<br>anställningsförfarandet om huruvida den sökande har behörighet att utöva<br>yrket eller inte.</p>
<p>Eftersom prövningen får göras efter de förhållanden som gäller för<br>svenska medborgare, bör prövningen avse huruvida den utländska<br>utbildningen motsvarar svensk lärarexamen. I detta sammanhang är det<br>också viktigt att beakta att EG-domstolen har uttalat (Vlasslopoulou C<br>340/89) att det vid denna prövning skall beaktas också den<br>yrkeserfarenhet som den sökande har skaffat sig.</p>
<p>För att göra kraven om behörighet för anställning som lärare tydliga<br>bör därför skollagen ändras så att utbildningskraven anges i termer av<br>examen. Jämförelse kan göras med övrig lagstiftning som gäller<br></p>
<p>49</p>
<p>reglerade yrken, där denna modell är regel (jfr lagen 1985:542 om Prop. 1998/99:110<br>behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården).</p>
<p>Prövning av behörighet för lärare från länder utanför EES-området</p>
<p>Till Sverige har det kommit och fortsätter att komma invandrare från<br>länder utanför EES-området. Många av dessa har lärarutbildning och<br>lång erfarenhet från läraryrket i sina hemländer. Det är angeläget att<br>dessa lärare kan få möjlighet att förklaras som behöriga lärare i den<br>svenska skolan.</p>
<p>Före 1990 års skolreform prövades dessa lärares behörighet av<br>Skolöverstyrelsen som kunde avge en s.k. behörighetsförklaring. En<br>sådan förklaring kunde meddelas, om den sökande inom eller utom landet<br>hade genomgått utbildning eller fullgjort tjänstgöring, som motsvarade<br>vad som fordrades för behörighet till ifrågavarande anställning som lärare<br>eller om bristen i den sökandens behörighet var av mindre vikt med<br>hänsyn tagen till sökandes meriter i övrigt. I sin prövning kunde då<br>hänsyn tas också till den yrkeserfarenhet dessa personer hade. Genom att<br>den utländske lärarens behörighet prövades separat av en central<br>myndighet, lika för alla, kunde utländska lärare lättare få ett arbete.</p>
<p>Skollagens nuvarande bestämmelser om behörighet (2 kap. 4 §)<br>innebär att Högskoleverket prövar om en sökande har genomgått en<br>annan utländsk högskoleutbildning som anses motsvara i huvudsak<br>svensk lärarutbildning eller en därmed jämställd pedagogisk utbildning i<br>ett annat nordiskt land eller annat land som tillhör EFTA eller EU. Det är<br>mycket få utländska utbildningar som motsvarar de svenska<br>lärarutbildningarna. Eftersom Högskoleverket inte tar hänsyn till om den<br>sökande har en yrkeserfarenhet som kan kompensera för skillnader i<br>utbildning får många av de som söker motsvarandebedömning ett<br>utlåtande, som endast beskriver skillnaderna mellan den sökandes<br>utbildning och den svenska motsvarande lärarutbildningen.</p>
<p>Detta är inte en tillfredsställande ordning. Skollagen bör därför ändras<br>så att den behöriga myndigheten vid bedömningen också tar hänsyn till<br>den sökandes yrkeserfarenhet. Den behöriga myndigheten skall pröva den<br>sökandens meriter och, om dessa bedöms erforderliga, utfärda en<br>behörighetsförklaring för läraren i fråga. När myndigheten skall bedöma<br>om den sökandes lärarutbildning motsvarar den som ges vid svenska<br>högskolor, måste också en skälig bedömning göras enligt de examensmål<br>som gäller för den svenska utbildningen. Någon överensstämmelse i<br>detalj bör inte vara nödvändig. Regeringen har för avsikt att meddela<br>närmare föreskrifter.</p>
<p>Om en person inte bedöms ha en sådan utbildning och yrkeserfarenhet<br>som motsvarar svensk utbildning bör dessa personer få en möjlighet att<br>komplettera sin utbildning så att de kan erhålla en svensk lärarexamen.<br>Ett sätt kan vara att högskolorna åläggs att erbjuda plats i<br>lärarutbildningarna för de personer som vill komplettera någon eller<br>några terminer för att erhålla svensk lärarexamen. Regeringen anser att<br>frågan bör beredas vidare innan slutlig ställning kan tas.</p>
<p>50</p>
<h3>9.3</h3>
<h3>Kravet på kunskaper i svenska</h3>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Regeringens förslag: Kravet i 2 kap. 4 § första stycket skollagen om<br>att den sökande skall behärska svenska språket tas bort och ersätts<br>med kravet i 4 b § om att den sökande skall ha de kunskaper i svenska<br>språket som behövs.</p>
<p>Regeringens bedömning: Det bör vara den behöriga myndighetens<br>uppgift att avgöra vilken nivå som är nödvändig.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget om<br>språkkunskaper. Lärarnas Riksförbund betonar att kunskaperna skall vara<br>dokumenterade.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt 2 kap. 4 §<br>skollagen krävs för att få anställas som lärare i det offentliga<br>skolväsendet utan tidsbegränsning att den sökande behärskar svenska<br>språket. Ordet ”behärska” i lagen anger ett högt ställt krav.</p>
<p>Kravet på språkkunskaper kan utgöra ett hinder för en EES-<br>medborgare som vill flytta till ett annat land. Ett sådant krav kan utgöra<br>en indirekt diskriminering. Vad som kan godtas i form av särbehandlande<br>åtgärder är en avvägningsfråga och EG-domstolen har i fallet Groener<br>(Groener C 397/87) uttalat att en tillsvidareanställning som lärare vid en<br>offentlig utbildning är en anställning av en sådan art att det är berättigat<br>att ställa krav på språkkunskaper.</p>
<p>Det är viktigt att betona att Sverige inte kan ha en bestämmelse i<br>skollagen som i praktiken får en diskriminerande effekt. Som anförts<br>tidigare strävar Sverige dessutom efter att få in fler lärare med<br>invandrarbakgrund i skolan. Samtidigt får avkall inte göras på<br>nödvändiga kunskaper i svenska språket som behövs för att göra ett<br>fullgott arbete som lärare.</p>
<p>En sökande bör ha de kunskaper i svenska språket som behövs.<br>Förslaget stämmer i huvudsak överens med Skolkommitténs uppfattning<br>om krav på språkkunskaper för utlandsutbildade lärare i sitt<br>slutbetänkande Skolfrågor - Om skola i en ny tid (SOU 1997:121). För<br>att alla sökande skall behandlas lika vad gäller kravet på svenska bör<br>skollagen kompletteras med bestämmelser om nivån på dessa kunskaper.<br>Det bör ankomma på den behöriga myndigheten att avgöra vilken nivå<br>som är nödvändig. De rutiner som gäller för motsvarande bedömning<br>inom hälso- och sjukvårdens område kan tjäna som förebild.</p>
<p>51</p>
<p>9.4</p>
<h3>Kravet på nödvändiga insikter i författningar för<br>skolan</h3>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Regeringens förslag: 2 kap. i skollagen kompletteras med<br>bestämmelser i en ny paragraf, 7 a §, som säger att kommuner och<br>landsting skall se till att lärarna, förskollärarna och fritidspedagogerna<br>har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller beträffande det<br>offentliga skolväsendet, särskilt de föreskrifter som anger målen för<br>utbildningen. Nuvarande bestämmelser om insikter i de föreskrifter<br>som gäller det offentliga skolväsendet i 2 kap. 4 § första stycket<br>skollagen utgår.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i allt väsentligt i<br>förslaget om kommuners och landstings ansvar att se till att lärare,<br>förskollärare och fritidspedagoger har nödvändiga insikter i författningar<br>för skolan. Lärarförbundet anser att det är bra att ansvaret för<br>arbetsgivaren på denna punkt slås fast och tillstyrker förslaget. Lärarnas<br>Riksförbund betonar att detta ansvar skall innebära att informationen<br>skall vara strukturerad och lämpligen ha formen av en tillrättalagd<br>introduktionskurs. Skolverket anför att det finns en risk i att den personal<br>som används i undervisningen får insikter i de föreskrifter som gäller för<br>det offentliga skolväsendet i efterhand. Insikterna bör de helst ha innan<br>eller åtminstone i direkt anslutning till att de anställs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt direktiven om ömsesidigt<br>erkännande av examina för olika yrkesgrupper har det mottagande landet<br>inte rätt att kräva att den sökande skall genomgå en kurs eller ett särskilt<br>kunskapsprov som villkor för erkännande av ett examens- eller<br>kompetensbevis. Därför kan inte något krav på att den sökande skall<br>prövas vad avser kunskaper i nationella författningar ställas. Detta har sin<br>grund i förbudet att diskriminera någon på grund av nationalitet. Det är<br>dock rimligt och nödvändigt att den som arbetar som lärare i svensk skola<br>är väl förtrogen med i första hand skollag, skolformsförordningar,<br>läroplaner och kursplaner för den svenska skolan.</p>
<p>För de olika direktiv som styr det ömsesidiga erkännandet inom<br>enskilda yrken inom hälso- och sjukvården, t.ex. dir. 93/16/EEG som rör<br>läkaryrket, uttrycks dessa krav som att värdlandet skall vidta nödvändiga<br>åtgärder för att göra det möjligt för personerna i fråga att erhålla<br>upplysningar om den aktuella lagstiftningen. Dessa direktiv har<br>införlivats i svensk lagstiftning enligt följande. I 7 kap. 13 § förordningen<br>(1984:545) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården<br>m.m. åläggs Socialstyrelsen att se till att den sökande får de upplysningar<br>om svenska författningar som är nödvändiga för yrkesutövningen.</p>
<p>På motsvarande sätt bör kommunerna och landstingen ges ett ansvar<br>för att se till att lärare, förskollärare och fritidspedagoger som anställs för<br>att undervisa, genom särskilda utbildningsinsatser får möjlighet att<br>inhämta kunskap om de styrdokument som är nödvändiga för att utöva<br>läraryrket. Härmed avses främst skollagen, skolformsförordningar,<br>läroplaner och kursplaner.</p>
<p>52</p>
<h3>9.5</h3>
<h3>Behörig myndighet</h3>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Regeringens förslag: Högskoleverket utses till behörig myndighet i<br>enlighet med direktiven med uppgift att pröva lärare med utländsk<br>utbildning. Regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer ges ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om<br>villkoren för ett sådant behörighetsbevis som verket skall utfärda.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat<br>sig över förslaget om behörig myndighet förordar Högskoleverket.<br>Svenska Kommunförbundet säger dock att Skolverket kan vara behörig<br>myndighet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att en lärare från ett annat EES-<br>land skall kunna få sin behörighet prövad enligt direktiven, måste det<br>finns en eller flera behöriga myndigheter som tar ansvar för besluten. För<br>närvarande är det kommunerna som ansvarar för behörighetsprövningen i<br>samband med ansökan till lärartjänst. Uppgiften att bedöma om en annan<br>högskoleutbildning i huvudsak kan motsvara lärarutbildning har växlat<br>mellan olika myndigheter, nämligen Universitets- och högskoleämbetet,<br>Skolöverstyrelsen, Verket för högskoleservice och slutligen<br>Högskoleverket.</p>
<p>Ansvaret för prövning av utländsk lärares behörighet för lärartjänst<br>föreslås åläggas Högskoleverket. Högskoleverket har som central<br>myndighet för frågor som rör universitet och högskolor tillsynsansvar för<br>lärarutbildningarna i Sverige. Högskoleverket utför i dag prövning av<br>utländska högskoleutbildningar och har andra uppgifter med<br>internationell anknytning. Verket har genom sin internationella avdelning<br>byggt upp en mycket god kompetens inom det aktuella området.<br>Högskoleverket är enligt sin myndighetsinstruktion informationscentrum<br>för vissa EG-direktiv om ömsesidigt erkännande av examina.</p>
<p>Om det saknas sökande med lärarutbildning kan kommunen, i samband<br>med anställningsförfarande, pröva om en sökande har en utbildning som<br>sammantaget kan anses motsvara svensk lärarutbildning, jfr. 2 kap. 4 §<br>punkt 2 andra stycket skollagen.</p>
<h3>9.6 Överklaganderätten</h3>
<p>Regeringens förslag: En bestämmelse införs i en ny paragraf, 2 kap.<br>4 d § skollagen, om att ett beslut i ett ärende om behörighetsförklaring<br>får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.<br>Remissinstanserna: Överensstämmer med arbetsgruppens förslag.<br>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 8 i direktiv 89/48 och<br>artikel 10.3 i direktiv 92/51 skall behandlingen av en ansökan om att få<br>utöva ett reglerat yrke göras så fort som möjligt och resultatet meddelas<br>med ett motiverat beslut av den behöriga myndigheten i<br></p>
<p>53</p>
<p>värdmedlemsstaten senast fyra månader efter det att alla handlingar som Prop. 1998/99:110<br>gäller den berörda personen framlagts. Detta beslut eller avsaknad av<br>beslut skall kunna överklagas inför domstol eller nämnd i enlighet med<br>vad landets lagar föreskriver.</p>
<p>Skollagen bör därför kompletteras med bestämmelser om rätten att<br>överklaga.</p>
<p>54</p>
<h2>10 Ändring i lagen (1993:802) om<br>entreprenadförhållanden inom skolan</h2>
<p>Regeringens förslag: En tidigare ändring av bilaga 2 till skollagen<br>medför att hänvisningen till bilagan i 1 § lagen (1993:802) om<br>entreprenadförhållanden inom skolan måste ändras. Avtal om<br>entreprenad får avse undervisning i karaktärsämnen som har en<br>yrkesinriktad eller estetisk profil.</p>
<p>Regeringens bedömning: Begreppet ämnesblock bör utgå ur<br>övriga förordningar som rör gymnasieskolan.</p>
<p>Skälen till regeringens förslag: Riksdagsbeslutet med anledning av<br>propositionen Gymnasieskola i utveckling - kvalitet och likvärdighet<br>(prop. 1997/98:169 bet. 1998/99:UbU3, rskr. 1998/99:160, SFS<br>1999:180) innebär att bilaga 2 till skollagen Riktvärden för utbildningens<br>omfattning för gymnasieskolans treåriga nationella program i timmar om<br>60 minuter och för ämnen totalt den 1 juli 2000 ersätts med en ny bilaga<br>2, Poängplan för nationella och specialutformade program i<br>gymnasieskolan. Poängplanen anger endast poängen för kärnämnena,<br>omfattningen av karaktärsämnesblocket i poäng, omfattningen i poäng av<br>elevens individuella val samt summan av gymnasiepoäng.<br>Riksdagsbeslutet innebär att begreppen estetiska ämnen, ekonomiska<br>ämnen och tekniska ämnen försvinner ur skollagen.</p>
<p>I 1 § lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan sägs<br>att kommuner och landsting får sluta avtal med en enskild fysisk eller<br>juridisk person om att denne skall bedriva viss undervisning inom gym-<br>nasieskolan. Avtalet får endast avse undervisning i sådana ämnen som<br>ingår i de ämnesblock som i bilaga 2 till skollagen (1985:1100) betecknas<br>som estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkes-<br>ämnen.</p>
<p>Den hänvisning som görs i lagen om entreprenadförhållanden i skolan<br>till ämnesblocken i bilaga 2 till skollagen är genom riksdagens beslut att<br>ersätta timplanen med en poängplan inte längre aktuell. Poängplanen<br>anger endast omfattningen av kurserna i kärnämnena, av det individuella<br>valet och av karaktärsämnesblocket. Detta innebär att 1 § i lagen<br>(1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan måste ges en ny<br>lydelse.</p>
<p>Det finns dock enligt regeringens bedömning skäl att behålla<br>nuvarande reglering avseende vilka ämnen som undervisning får läggas<br>ut på entreprenad.</p>
<p>Lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan trädde i<br>kraft den 1 januari 1994. Motiven bakom tillkomsten av lagen (jfr prop.<br>1992/93:230, bet. 1992/93:UbU17, rskr. 1992/93:406) var att det inom<br>yrkesutbildningsområdet fanns företag som kunde erbjuda mer<br>kvalificerade och moderna resurser i form av teknisk utrustning och<br>kompetens än skolan har möjlighet att göra. Entreprenad kunde också<br>vara ett mer ekonomiskt fördelaktigt alternativ till att bedriva<br>utbildningen i egen regi och leda till en ökad samverkan mellan skola och<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>55</p>
<p>arbetsliv och en vitalisering av yrkesutbildningen i gymnasieskolan. Prop. 1998/99:110<br>Förutom inom ämnesblocket yrkesämnen fanns det yrkesinriktade inslag<br>även inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen och<br>tekniska ämnen. Inom dessa ämnesområden borde det finnas ett generellt<br>medgivande att lägga ut undervisning på entreprenad. Regeringen<br>förutsatte dock att endast sådana delar av undervisningen som hade<br>yrkesinriktad karaktär lades ut på entreprenad. Undervisning på<br>entreprenad i ämnen som inte hade yrkesinriktad karaktär skulle däremot<br>generellt inte förekomma.</p>
<p>Enligt regeringen gäller dessa motiv och bedömningar fortfarande. De<br>förändringar som nu föreslås innebär alltså varken någon utvidgning eller<br>begränsning i fråga om de ämnen som kan komma i fråga för utbildning<br>på entreprenad.</p>
<p>Regeringen förslår att 1 § i lagen om entreprenadförhållanden inom<br>skolan ändras så att entreprenadavtalet endast får avse undervisning i<br>karaktärsämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk profil.</p>
<p>Begreppet ämnesblock förekommer i dag i gymnasieförordningen<br>(1992:394), förordningen (1994:741) om gymnasiesärskolan och i<br>förordningen (1992:403) om kommunal vuxenutbildning. I 5 kap. 1 §<br>gymnasieförordningen 1992:394 sägs bl.a. att inom vissa program finns<br>ämnesblock som bildas av karaktärsämnen för utbildningen. Sådana<br>block är</p>
<p>- estetiska ämnen</p>
<p>- ekonomiska ämnen</p>
<p>- tekniska ämnen och</p>
<p>- yrkesämnen.</p>
<p>Som en följd av ändringen i skollagen har regeringen för avsikt att<br>lyfta ut begreppet ämnesblock och de hänvisningar som görs till sådana<br>block ur de förordningar som rör gymnasieskolan.</p>
<p>56</p>
<h2>11 Ändring i skollagen (1985:1100) om<br>bidragsår för fristående gymnasieskolor</h2>
<p>Regeringens förslag: Skollagen ändras så att bidragsåret för<br>fristående gymnasieskolor ändras från att omfatta läsår till att omfatta<br>kalenderår.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bidrag skall lämnas av hemkommunen för varje elev som genomgår<br>utbildning vid en fristående gymnasieskola som av Statens skolverk<br>förklarats ha rätt till bidrag. Detta gäller enligt 9 kap. 8 a § skollagen<br>(1985:1100). Om den fristående gymnasieskolan och kommunen inte<br>kommer överens om nivån för bidraget, skall kommunen betala det<br>belopp per elev och program som framgår av bilagan till förordningen<br>(1996:1206) om fristående skolor.</p>
<p>Regeringen fastställer enligt ett bemyndigande (9 kap. 8 a § skollagen)<br>schablonbelopp för hemkommunernas bidrag till fristående gymnasie-<br>skolor. Ett bidragsbelopp anges för varje nationellt program. Beloppen<br>räknas fram inför varje nytt läsår och publiceras i bilagan till förordning-<br>en om fristående skolor - senast genom förordning (1998:750) om<br>ändring i förordningen om fristående skolor.</p>
<p>Till grund för detta ligger ett uppdrag i regleringsbrevet till Skolverket<br>att årligen senast den 1 november redovisa dels kostnaderna per gym-<br>nasieprogram, dels priserna enligt samverkansavtal eller motsvarande.</p>
<p>Enligt 9 kap. 9 § skollagen (1985:1100) börjar varje bidragsår för en<br>fristående gymnasieskola den 1 juli. Det innebär att bidragsåret för<br>fristående gymnasieskolor följer den traditionella läsårsindelningen.</p>
<p>Systemet för uppdatering av bidragsbeloppen innebär att kalenderåret<br>1996 utgör underlagsår för bidragsåret 1998/99, dvs. de<br>kostnadsuppgifter som ligger till grund för de aktuella bidragsbeloppen är<br>två och ett halvt år gamla</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Liksom det kommunala utgörs<br>numera också det statliga budgetåret av kalenderår. Bl.a. därför kan det<br>nu finnas skäl att övergå till samma indelning för de fristående<br>gymnasieskolornas bidragsår. En sådan förändring skulle medföra att<br>problemet med eftersläpning mellan underlagsår och bidragsår skulle<br>minska, så att beloppen för ett visst kalenderår tar sin utgångspunkt i ett<br>utfall som är högst två år gammalt. Detta ger förutsättningar för en bättre<br>överensstämmelse mellan bilagans belopp och det faktiska kostnadsläget.</p>
<p>Enligt nuvarande bestämmelser skall en ansökan om att förklaras<br>berättigad till bidrag vara inne hos Statens skolverk före den 1 april<br>kalenderåret innan bidragsåret börjar. Denna bestämmelse bör ändras på<br>så sätt att ansökan - i överensstämmelse med vad som gäller för<br>fristående grundskolor - skall vara inne före den 1 april kalenderåret<br>innan det år utbildningen startar.</p>
<p>En förändring av bidragsåret för fristående gymnasieskolor föreslås<br>träda i kraft den 1 januari år 2000.</p>
<p>57</p>
<p>För de skolor som ansöker om rätt att få bidrag fr.o.m. den 1 juli år Prop. 1998/99.110<br>2001 bör ansökan ske senast den 1 april år 2000. För skolor som ansöker<br>om rätt till bidrag fr.o.m. en senare tidpunkt skall ansökan ske senast den</p>
<p>1 oktober enligt ovan.</p>
<p>58</p>
<h2>12</h2>
<h2>Författningskommentarer</h2>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<h3>12.1 Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)</h3>
<p>2 kap.</p>
<h4>4§</h4>
<p>Ändringen innebär att det i första stycket 1 stadgas att personer med viss<br>examen är behöriga att anställas tills vidare. Liksom tidigare krävs också<br>att utbildningen skall ha en huvudsaklig inriktning mot den undervisning<br>anställningen avser. De personer som uppfyller dessa villkor behöver<br>alltså endast visa detta för att de skall vara behöriga att<br>tillsvidareanställas. Av första stycket 2 framgår att även vissa andra<br>personer kan vara behöriga att anställas tills vidare. Kravet som uppställs<br>är att de har fått ett behörighetsbevis av Högskoleverket.</p>
<h4>4a§</h4>
<p>Paragrafen är helt ny till sitt innehåll. Bestämmelser om överklagande<br>flyttas till den nya 4 d §. Innebörden av den nya lydelsen av paragrafen är<br>att Högskoleverket skall efter ansökan fatta beslut om utfärdande av<br>behörighetsbevis beträffande personer med viss utländsk utbildning.<br>Prövningen skall avse en bedömning av om den sökandes utbildning,<br>ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet, kan anses motsvara<br>sådan svensk examen som anges i 4 § första stycket 1. Någon skillnad<br>görs inte mellan lärare från EU/EES-området och lärare från länder<br>utanför detta område. Till skillnad mot vad som hittills gällt behöver den<br>utländska utbildningen inte vara en högskoleutbildning för att det ska<br>kunna bedömas om den motsvarar svensk utbildning. En annan nyhet är<br>att det uttryckligen föreskrivs att Högskoleverket skall ta hänsyn till<br>yrkeslivserfarenhet vid behörighetsprövningen.</p>
<h4>4b§</h4>
<p>Paragrafen är ny. Språkkravet har i huvudsak formulerats med<br>motsvarande krav som de är uttryckta i 7 kap. 5 § högskoleförordningen<br>(1993:100) som förebild. Det är alltså ett villkor för att behörighetsbevis<br>skall utfärdas att vederbörande har de kunskaper i svenska språket som<br>behövs.</p>
<h4>4c§</h4>
<p>Paragrafen är ny. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer<br>ges ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om villkoren för<br>sådant behörighetsbevis som avses i 4 § första stycket 2. Det kan bl.a. bli<br>aktuellt för Högskoleverket att genom föreskrifter närmare ange vilka<br>krav på kunskaper i det svenska språket som ställs.</p>
<h4>4d§</h4>
<p>Paragrafen är ny. Enligt artikel 8 i direktiv 89/48/EEG och artikel 12 i<br>direktiv 92/51/EEG skall en sökande kunna få ett beslut prövat av en<br>domstol eller nämnd i enlighet med vad landets lagar föreskriver. Nu<br></p>
<p>59</p>
<p>införs en möjlighet att överklaga beslut i ärende om utfärdande av Prop. 1998/99:110<br>behörighetsbevis till allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>7a§</p>
<p>Paragrafen är ny. Krav på nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller<br>beträffande det offentliga skolväsendet har tidigare gällt endast för<br>personer som varit aktuella att anställas tills vidare. Innebörden av den<br>nya paragrafen är att kommuner och landsting skall se till att alla de<br>aktuella personalkategorierna, sedan de anställts, har de nödvändiga<br>insikterna i styrdokumenten. Kommunernas och landstingens skyldighet i<br>aktuellt avseende gäller för både visstidsanställda och tillsvidareanställda.</p>
<p>5 kap.</p>
<p><sup>4b</sup>§</p>
<p>Första stycket är nytt. Ändringen är avsedd att visa att det huvudsakliga<br>syftet med det individuella programmet är att förbereda för studier på ett<br>nationellt eller ett specialutformat program.</p>
<p>I andra stycket tas de tidigare punkterna 1 och 4 bort. Den tidigare<br>punkten 5 omformuleras och tas in som punkt 4 i paragrafens nya lydelse.<br>Ändringarna har behandlats i avsnitt 7.1.</p>
<p>Tredje stycket motsvarar i huvudsak det tidigare andra stycket, dock<br>bl.a. med den ändringen att hänvisningen till programinriktat individuellt<br>program tas bort.</p>
<p>I fjärde stycket fastslås att programinriktat individuellt program skall<br>utformas för en grupp elever. Detta innebär att en elev alltid skall kunna<br>söka ett programinriktat individuellt program i den mån det anordnas<br>inom kommunen eller inom samverkansområdet. En elev som tagits in på<br>ett individuellt program kan naturligtvis också läsa på ett programinriktat<br>individuellt program även om han eller hon inte sökt den utbildningen i<br>förväg.</p>
<p>I femte stycket ändras endast en hänvisning.</p>
<p>13 §</p>
<p>Ändringen i första meningen i andra stycket är en följd av ändringen i<br>13 a § nedan. Ändringen i sista meningen i andra stycket görs för att<br>samstämmighet skall råda med vad som står i sista meningen i 5 § andra<br>stycket.</p>
<p>13 a §</p>
<p>Ändringen innebär att ett landsting, efter överenskommelse med en<br>kommun, kan anordna utbildning på ett individuellt program.</p>
<p>26 §</p>
<p>Ändringen innebär att hänvisningen görs till 4 b § andra stycket 2.</p>
<p>9 kap.</p>
<p>9§</p>
<p>60</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär att bidragsåret skall sammanfalla med Pr°P- 1998/99:110<br>kalenderåret.</p>
<p>Ändringen i andra stycket är en följd av att bidragsåret inte längre skall<br>börja den 1 juli. Ändringen innebär ingen förändring i sak.</p>
<h3>12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:802) om<br>entreprenadförhållanden inom skolan</h3>
<h4>1§</h4>
<p>Lydelsen av bilaga 2 till skollagen (1985:1100) har ändrats genom SFS<br>1999:180.1 den nu aktuella paragrafen görs en följdändring på så sätt att<br>någon hänvisning till skollagen inte längre görs. Avsikten är att den<br>undervisning som får läggas ut på entreprenad skall vara densamma som<br>enligt paragrafens tidigare lydelse. Det som tidigare betecknades som<br>estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen<br>anges nu vara karaktärsämnen som har en yrkesinriktad eller estetisk<br>profil.</p>
<p>61</p>
<p>Förteckning över remissinstanserna samt en samman-<br>ställning av remissyttrandena över departementsskri-<br>velsen Utan timplan - med oförändrat uppdrag<br>(Ds 1999:1)</p>
<h4>Remissinstanser</h4>
<p>Av totalt 59 remissinstanser har 50 yttrat sig. Spontana yttranden har in-<br>kommit från 24 remissinstanser. Sammanlagt har 74 svar inkommit.</p>
<p>Remissyttranden har inkommit från Handikappombudsmannen, Barnom-<br>budsmannen, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Statens skol-<br>verk, Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH), Högskoleverket,<br>Göteborgs Universitet, Mitthögskolan, Lärarutbildningskommittén, En-<br>köpings kommun, Göteborgs stad, Hallsbergs kommun, Halmstads kom-<br>mun, Helsingborgs stad, Hörby kommun, Kramfors kommun, Lands-<br>krona kommun, Leksands kommun, Lindesbergs kommun, Ludvika<br>kommun, Luleå kommun, Malmö stad, Nyköpings kommun, Nässjö<br>kommun, Sollentuna kommun, Stockholms stad, Storumans kommun,<br>Sundbybergs stad, Södertälje kommun, Tidaholms kommun, Torsby<br>kommun, Umeå kommun, Vaggeryds kommun, Västerviks kommun,<br>Västerås stad, Älmhults kommun, Svenska Kommunförbundet, Svenska<br>Arbetsgivarföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),<br>Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Cent-<br>ralorganisation (SACO), Lärarförbundet och Läramas Riksförbund<br>(gemensam), Skolledarföreningen, Riksförbundet Hem och Skola, Han-<br>dikappförbundens samarbetsorgan, Elevorganisationen i Sverige,<br>Friskolomas riksförbund.</p>
<p>Dessutom har yttranden inkommit från Eksjö kommun, Hallstaham-<br>mars kommun, Håbo kommun, Härnösands kommun, Jönköpings kom-<br>mun, Karlskoga kommun, Katrineholms kommun, Laholms kommun,<br>Lidköpings kommun, Ljusdals kommun, Lycksele kommun, Norrköpings<br>kommun, Sala kommun, Skellefteå kommun, Stenungsunds kommun,<br>Timrå kommun, Upplands-Bro kommun, Upplands-Väsby kommun,<br>Uppvidinge kommun, Valdemarsviks kommun, Vallentuna kommun,<br>Örebro kommun, Östersunds kommun, Svenska Förbundet för Special-<br>pedagogik.</p>
<h4>Principiella utgångspunkter</h4>
<p>Arbetsgruppen bedömer att en nationell timplan inte överensstämmer<br>med en mål- och resultatstyrd skola, men bedömer att en slutlig reform<br>med slopad timplan kan genomföras först efter en prövning genom en<br>försöksverksamhet.</p>
<p>Med ett fåtal undantag delar remissinstanserna arbetsgruppens uppfatt-<br>ning att den nationella timplanen inte passar in i en mål- och resultatstyrd<br>skola. Enligt Svenska Kommunförbundet skulle en slopad timplan få en<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>dubbel effekt, nämligen ett borttagande av ett hinder och en ökad fokuse-<br>ring på målen. Mitthögskolan menar att målen måste bli det viktigaste<br>styrinstrumentet i ett målstyrt system. Flera remissinstanser pekar också<br>på att timplanen upplevs som hinder i undervisningen. Den minsta ga-<br>ranterade undervisningstiden anses av flera remissinstanser säkerställa att<br>inga ämnen betonas på bekostnad av andra. Torsby kommun känner<br>emellertid oro för att en del s.k. övningsämnen skall få mindre tid till<br>förmån för basämnena.</p>
<p>En tydlig tendens bland främst de spontana remissvaren är att kommu-<br>ner vill anmäla sitt intresse för att delta i försöksverksamheten. De redo-<br>visar också att förberedande arbete redan har påbörjats inom kommun<br>och skola.</p>
<h4>Syfte med försöksverksamheten</h4>
<p>Arbetsgruppen redovisar två syften med försöksverksamheten - att prova<br>om den nationella timplanen kan tas bort och i så fall hur detta kanske.</p>
<p>Remissinstanserna instämmer i arbetsgruppens uppfattning att försöks-<br>verksamheten bör ha båda dessa två syften samt att utgångspunkten bör<br>vara ett oförändrat uppdrag till skolan. Remissinstanserna ställer sig<br>också bakom att den totala minsta garanterade undervisningstiden bör<br>gälla för skolor inom försöksverksamheten.</p>
<h4>Krav for deltagande i försöksverksamheten</h4>
<p>Arbetsgruppen föreslår att såväl kommunen som skolan skall uppfylla<br>vissa krav för att få delta i försöksverksamheten. I stort handlar dessa om<br>ett tydliggörande av krav som redan ställs inom ramen för mål- och re-<br>sultatstyrningen av skolan.</p>
<p>Många remissinstanser lägger vikt vid att de deltagande kommunerna och<br>skolorna uppfyller de nationellt fastställda krav samt att skolan garanterar<br>nationell likvärdighet enligt läroplanen. Remissinstanserna instämmer i<br>vikten av rutiner för kvalitetsredovisningar, uppföljning och utvärdering<br>inom försöksverksamheten. Svenska Kommunförbundet poängterar bety-<br>delsen av att den nationella timplanen inte ersätts av en kommunal<br>timplan utan av andra kvalitetssäkringsinstrument. Sollentuna kommun<br>anser att det ska finnas krav på skolorna om redovisning av syfte och pla-<br>nering av tid. Föräldra- och elevinflytande betonas. LO anser att kommu-<br>nernas möjligheter att delta ska utgå ifrån hur långt respektive kommun<br>kommit i sitt arbete med kvalitetsstyrning av verksamheten. Hallsbergs<br>kommun anser att det ställs för mycket krav vad avser redovisning av an-<br>svarsfördelning, stöd till deltagande skolor och kvalitetssäkring. Risk för<br>att deltagande skolorna och kommunerna inte är representativa för landet<br>i genomsnitt. SACO påpekar att det är viktigt att villkoren för deltagande<br>inte blir så kravfyllda och administrativt betungande att förslaget i sig<br>motverkar en naturlig skolutveckling.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>63</p>
<h4>Försöksverksamhetens omfattning</h4>
<p>Arbetsgruppen redovisar två alternativ till omfattning av försöksverk-<br>samheten. Det första alternativet innebär att ett tjugotal kommuner med<br>ett begränsat antal skolor ges möjlighet att delta i försöksverksamheten. I<br>detta alternativ görs ett riktat urval av kommuner som får delta under<br>förutsättning att de uppfyller de fastställda kraven. Det andra alternativet<br>innebär att alla intresserade kommuner som uppfyller kraven ges möjlig-<br>het att delta i försöksverksamheten. Urvalet av deltagande skolor görs av<br>kommunerna i båda alternativen.</p>
<p>Flertalet remissinstanser (42 stycken) förespråkar det andra alternativet<br>där samtliga kommuner ges möjlighet att delta. Bland annat Eksjö kom-<br>mun menar att ett mer begränsat alternativ skulle ha som negativ effekt<br>att en kommun som inte ges möjlighet att delta skulle tvingas vänta<br>mycket lång tid. Några remissinstanser förordar dock med följande ar-<br>gument det första alternativet med ett begränsat antal deltagande kom-<br>muner: Högskoleverket anser att det är viktigt att säkerställa att olika<br>kommuntyper kommer att delta i försöksverksamheten samt att det är<br>önskvärt att också kommuner som inte är odelat positiva till den före-<br>slagna förändringen kommer att delta. Skolverket understryker att det är<br>fråga om en reell försöksverksamhet vars syfte är att ge underlag för att<br>bedöma om det är lämpligt att ta bort den nationella timplanen. En mer<br>omfattande försöksverksamhet riskerar enligt verkets uppfattning att<br>uppfattas som ett första beslut om slopande av timplanen och därmed i<br>praktiken innebära att "smyginförande". Verket anser också att det är<br>viktigt att olika typer av kommuner och skolor med olika förutsättningar<br>ingår i försöksverksamheten. Timrå kommun befarar att alternativ två kan<br>få en sådan stor omfattning att den blir svår att överblicka och att den<br>nationella utvärderingen kan bli svår att genomföra. Även Sollentuna<br>kommun och LO förordar det mer begränsade alternativet.</p>
<p>Halmstads kommun och Upplands-Väsby kommun förordar en kombi-<br>nation mellan en bred inbjudan och ett riktat urval Enköpings kommun<br>föreslår ett tredje alternativ där både kommun och enskild skola skall<br>kunna delta. I de fall kommun önskar delta skall kommunens samtliga<br>skolor vara med i försöket. Statens institut för handikappfrågor i skolan<br>(SIH) menar att en bedömningsgrund vis urvalet av kommuner skall vara<br>att elever med funktionshinder blir representerade. Laholms kommun<br>anser att ansöknings förfarandet bör ersättas med ett åläggande för<br>kommunerna att särskilt skolor i kvalitetssäkringsarbetet där dessa nyttjar<br>försökslagstiftningen.</p>
<h4>Försöksverksamhetens längd</h4>
<p>Arbetsgruppen föreslår en femårig försöksverksamhet med en första av-<br>rapportering efter tre år då det bör det vara möjligt att ta ställning till<br>om den nationella timplanen kan slopas generellt. Den längre perioden<br>behövs för mer utvecklingsinriktade delar av försöket.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>64</p>
<p>handikapporganisationerna görs delaktiga i styrningen av försöksverk-<br>samheten. Lidköpings kommun anser att det är viktigt att fackliga organi-<br>sationer görs delaktiga i försöksverksamheten.</p>
<h4>Uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten</h4>
<p>Arbetsgruppen anser att syftet med den nationella utvärderingen främst<br>är att ge regeringen och riksdag beslutsunderlag i den fortsatta be-<br>slutsprocessen. Den bör ge underlag för att pröva om den nationella<br>timplanen kan tas bort och i så fall hur, m.a.o. om och hur kommunerna<br>och skolan uppfyller de krav som ställs.</p>
<p>Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över den nationella uppfölj-<br>ningen och utvärderingen av försöksverksamheten. Riksrevisionsverket<br>(RRV) anser emellertid att arbetsgruppen mer ser försöksverksamheten<br>som ett utvecklingsprojekt än som ett utvärderingsprojekt, och förordar<br>en tydligare inriktning på utvärdering. Vidare menar RRV att vid utform-<br>ningen av försöksverksamheten bör frågan om ett representativt urval av<br>kommuner/skolor tillmätas större vikt än vad arbetsgruppen gör samt att<br>arbetsgruppens riskanalys är otillräcklig. RRV anser vidare att arbets-<br>gruppens beskrivning av nationella utvärderingen inte tydliggör om an-<br>svaret för utvärderingen skall åvila den nationella ledningen för försöks-<br>verksamheten eller om den ska hanteras i annan ordning. Några instanser<br>betonar vikten av uppföljning och utvärdering. Landskrona kommun och<br>Sundbybergs stad betonar vikten av att studera hur elever i behov av sär-<br>skilt stöd påverkas av försöksverksamheten.</p>
<h4>Forskning</h4>
<p>Arbetsgruppen föreslår att det avsätts medel för forskning i anslutning<br>till försöksverksamheten.</p>
<p>Flera instanser har en positiv inställning till att forskningsuppdrag knyts<br>till försöksverksamheten. Det gäller t.ex. för Handikappombudsmannen,<br>Högskoleverket, Härnösands kommun, Leksands kommun, Lindesbergs<br>kommun, Upplands-Väsby kommun, Västerås stad, SAF, LO, TCO, Lä-<br>rarförbundet och Lärarnas riksförbund samt Hem och Skola. Norrkö-<br>pings kommun är särskilt positiv till forskningsanknytning och påpekar<br>att det redan etablerats forskningsinriktning vid Linköpings universitet<br>som handlar om organisering av lärandet vad gäller tid och rum. TCO<br>understryker betydelsen av att de forskningsinsatser som föreslås till-<br>sammans med nationella och lokala utvärderingar används som underlag<br>för ett beslut.</p>
<p>Riksrevisionsverket (RRV) efterfrågas en precisering av huruvida<br>forskningen ska vara inriktad på vissa förbestämda frågor eller om den<br>ska vara "fri". Verket vill även att forskningen ska vara tidsbestämd.<br>Skolverket delar inte helt arbetsgruppens uppfattning att särskilda medel<br>bör avsättas för forskning. Verket anser att medel i första hand bör av-<br>sättas för att säkerhetsställa grundliga, forskningsanknutna utvärderingar<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>66</p>
<p>De flest som yttrat sig över försöksverksamhetens längd ställer sig posi- P<sup>ro</sup>P- 1998/99:110<br>tiva till en femårig försöksverksamhet. Några remissinstanser förordar Bilaga 1<br>dock en kortare tid. Svenska Kommunförbundet anser t.ex. att många<br>skolor har kommit mycket långt i sin skolutveckling och använder sig i<br>hög grad redan av de friutrymmen som finns. De krav som kommer att<br>finnas på en årlig kvalitetsredovisning av försöksverksamhet borde redan<br>efter tre år kunna ge erfarenheter och slutsatser som gör det möjligt att ta<br>ställning till om den nationella timplanen kan slopas generellt. Lidkö-<br>pings kommun anser att risken med en lång försöksperiod är att personer<br>som är involverade i försöket inte finns kvar hela perioden och kontinui-<br>teten bryts. Även Göteborgs stad, Hallsbergs kommun, Härnösands<br>kommun, Ljusdals kommun, Nässjö kommun och Svenska Förbundet för</p>
<p>Specialpedagogik anser att fem år är en för lång tid.</p>
<p>Vissa instanser såsom SAF, Malmö stad, Umeå kommun, anser att be-<br>slut om huruvida timplanen kan tas bort kan fattas efter tre år, även i ett<br>femårigt försök. Örebro kommun anser att ingen försöksverksamhet be-<br>hövs utan timplanen skall avskaffas omedelbart. De betraktar förslaget<br>som ett misstroende mot kommunerna.</p>
<h4>Försöksverksamhetens starttidpunkt</h4>
<p>Arbetsgruppen är att försöket kan komma i gång först hösten år 2000.<br>Detta till bl.a. följd av den tid som krävs för att förbereda försöket.</p>
<p>De flesta remissinstanser som yttrat sig anser att hösten år 2000 är en<br>lämplig tidpunkt för start. Några instanser har åberopat möjligheten att<br>kunna ansluta sig vid senare tidpunkt till försöksverksamheten. Lärarför-<br>bundet och Lärarnas Riksförbund betonar detta i sitt gemensamma<br>remissvar, liksom Ljusdals kommun i sitt. Sundbybergs stad, SAF och<br>Karlskoga kommun vill att försöksverksamheten skall påbörjas så snart<br>som möjligt.</p>
<h4>Nationell styrning</h4>
<p>Arbetsgruppens redovisar två alternativa för hur ansvarsfördelningen för<br>skall utformas på nationell nivå. Skolverket, som sektorsmyndighet, kan<br>få uppdraget att i samråd med berörda parter följa och stödja försöket.<br>Ett annat alternativ är att försöksverksamheten leds av en delegation med<br>representanter för staten, Svenska Kommunförbundet, lärarorganisatio-<br>nerna och skolledarna.</p>
<p>Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig vad gäller styrningen av för-<br>söksverksamheten. Skolverket framhåller att uppföljning och utvärdering<br>är ett ansvar för sektorsmyndigheten. Lärarnas Riksförbund och Lärar-<br>förbundet anser att regeringen bör tillsätta en delegation eller en kom-<br>mitté för försöksverksamheten där de båda organisationerna ingår. Denna<br>uppfattning delar också flera kommuner. Skolledarna ser med tillfreds-<br>ställelse att olika intressenter på nära håll blir delaktiga men förordar inte<br>något av alternativen. Handikappombudsmannen betonar vikten av att</p>
<p>3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 110<br></p>
<p>som kan svara på många av de frågor som försöksverksamheten aktuali-<br>serar.</p>
<h4>Övrigt</h4>
<p>Handikappförbundens samarbetsorgan understryker vikten av att under<br>utvärderingen observera att elever med funktionshinder inte drabbas av<br>en minskning i vissa ämnen. Vidare föreslås ett parallellt projekt med<br>fortbildning av lärare efter behoven som uppstår i samband med försöks-<br>verksamheten samt särskilda resurser för att försäkra elever med funk-<br>tionshinder optimal utbildning. Elever med funktionshinder bör ges möj-<br>lighet till förlängd studietid.</p>
<p>Flera remissinstanser anser att fristående skolor bör göras delaktiga i<br>försöksverksamheten.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>67</p>
<h2>Sammanfattning av förslagen i promemorian PRIV -<br>en ny väg till ett nationellt program (Ds 1998:27)</h2>
<p>Inom Utbildningsdepartementet tillkallades en arbetsgrupp i oktober<br>1998 - arbetsgruppen om gymnasieskolans praktikprogram (U 1997:H).<br>Gruppens huvudsakliga uppdrag var att utarbeta förslag till hur ett<br>praktikprogram kan utformas inom ramen för gymnasieskolans<br>individuella program. Utbildningen skulle enligt gruppens riktlinjer<br>kunna sökas av en elev. I arbetsgruppens uppdrag har dessutom ingått att<br>utreda hur ett samarbete mellan skolan och arbetsmarknadens parter bör<br>utvecklas på lokal nivå för att stimulera den arbetsplatsförlagda delen av<br>utbildningen.</p>
<p>Arbetsgruppen har kartlagt och analyserat hur det individuella<br>programmet fungerar i kommunerna. Gruppen har även lagt fram förslag<br>som gäller för alla former av individuella program. Arbetsgruppen<br>föreslår att det individuella programmets preparandsyfte markeras och<br>tydliggörs i skollagen. Arbetsgruppen föreslår även att bestämmelsen i<br>skollagen om udda yrken skall slopas och att bestämmelsen om att<br>utbildningen kan möta elevers speciella behov ändras. Gruppen föreslår<br>dessutom att landsting, efter överenskommelse med en kommun, skall få<br>anordna utbildning på det individuella programmet.</p>
<p>Arbetsgruppen anser att det finns behov av en starkare koppling mellan<br>elevens studier på ett individuellt program och ett nationellt eller<br>specialutformat program. Arbetsgruppen föreslår därför att kommunerna<br>så långt som möjligt bör erbjuda eleverna sökbara programinriktade<br>individuella program (PRIV). Eleverna skall genom PRIV komma en bit<br>på väg in i ett nationellt program. Utbildningen skall ge eleverna<br>möjlighet att, samtidigt som de läser behörighetsgivande ämnen, följa<br>kurser från ett nationellt program, främst i yrkesämnen. För att höja<br>kvalitetskraven på de praktiska momenten i utbildningen föreslås att<br>eleverna även skall erbjudas arbetsplatsförlagd utbildning (APU).</p>
<p>För att öka förutsättningarna för att skapa en studieuppläggning som<br>överensstämmer med elevens intresseinriktning, föreslår arbetsgruppen<br>vidare att det för elever på det individuella programmet skall införas en<br>möjlighet att dela upp omfattande kurser i yrkesämnen i delkurser.<br>Gruppen föreslår att en delkurs från en nationellt fastlagd kurs som<br>eleven läst inom ramen för det individuella programmet, bör kunna ingå i<br>ett slutbetyg från det nationella program som eleven senare fullföljer.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>68</p>
<p>Förteckning över remissinstanserna samt en<br>sammanställning av remissyttrandena över<br>promemorian PRIV - en ny väg till ett nationellt<br>program (Ds 1998:27)</p>
<h3>Remissinstanser</h3>
<p>Remissyttranden har inkommit från Kammarrätten i Jönköping,<br>Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Handikappombudsmannen, Statens<br>institutionsstyrelse (SiS), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV),<br>Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH),<br>Högskoleverket, Svenska EU Programkontoret, Centrala<br>studiestödsnämnden (CSN), Göteborgs universitet, Lärarhögskolan i<br>Stockholm, Arbetsmarknadsstyrelsen, Ungdomsstyrelsen,</p>
<p>Kunskapslyftskommittén, Alingsås, Arvika, Botkyrka, Ekerö, Eskilstuna,<br>Gislaveds, Gotlands, Järfälla, Jönköpings, Linköpings, Luleå, Mariestads,<br>Norrtälje, Orust, Sorsele, Tomelilla, Västerås, Växjö, Örebro och<br>Östersunds kommuner samt Stockholms, Malmö och Göteborgs städer.</p>
<p>Yttranden har också inkommit från Landstinget i Uppsala län, Svenska<br>Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska</p>
<p>Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),<br>Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers<br>Centralorganisation (SACO), Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund<br>(LR), Skolledarna, Skolledarföreningen, Elevorganisationen i Sverige,<br>Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning, Sveriges<br>skolkuratorers förening, Svenska Förbundet för Specialpedagogik och<br>Riksförbundet Hem och Skola.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h3>Allmänna synpunkter</h3>
<p>Majoriteten av remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till<br>arbetsgruppens förslag och menar att dessa stämmer väl överensstämmer<br>med den utveckling som pågår ute i kommunerna, t.ex. i Botkyrka,<br>Malmö, Jönköpings, Gotlands och Gislaveds kommuner.</p>
<p>Särskilt positiva är kommunerna själva som antingen redan arbetar i<br>linje med förslagen eller har för avsikt att påbörja ett sådant arbete.<br>Kvaliteten och statusen på programmet kan höjas genom förslagen, anser<br>bl.a. Socialstyrelsen, Västerås stad, Örebro kommun och Svenska<br>Förbundet för Specialpedagogik. Att utbildningen skall anpassas efter<br>elevens behov och förutsättningar understryks. Många tror att PRIV kan<br>leda till att fler elever kommer att genomgå ett nationellt eller<br>specialutformat program. Det framförs också generellt att PRIV bör<br>utvärderas noggrant så att studievägen får avsedd funktion.</p>
<p>Flera instanser understryker att de grundläggande orsakerna till att<br>elever saknar kunskaper i gymnasieskolan ligger i grundskolan och att<br>ansvaret från grundskolan inte får lyftas bort. Insatser måste sättas in</p>
<p>69</p>
<p>tidigt för de elever som har svårigheter, något som framhålls av både<br>Svenska Kommunförbundet och LO. Malmö kommun understryker att<br>planeringen för gymnasieskolan måste börja redan i grundskolan, vilket<br>är särskilt viktigt för elever med särskilda behov.</p>
<p>SIH, Elevorganisationen i Sverige och Högskoleverket framhåller<br>betydelsen av kvalificerad studie- och yrkesvägledning. Riksförbundet<br>Hem och Skola menar att åtgärder för att höja vägledningskompetensen<br>är en förutsättning för att PRIV skall kunna bli framgångsrikt.</p>
<p>Vissa kommuner samt bl.a. Svenska Förbundet för Specialpedagogik<br>och Lärarförbundet, pekar också på behovet av ökad specialpedagogisk<br>kompetens i gymnasieskolan. Sveriges skolkuratorers förening<br>understryker behovet av skolkuratorer och elevvårdspersonal i<br>gymnasieskolan och i synnerhet för elever på det individuella<br>programmet.</p>
<p>Arvika kommun anser att en kvalitetshöjning på det individuella<br>programmet kommer att medföra stora kostnadsökningar för<br>kommunerna. Också Östersunds kommun efterfrågar mer resurser för att<br>kunna få en bra kvalitet på PRIV och hänvisar till de medel som<br>regeringen avsatt i budgetpropositionen för 1998 för det s.k.<br>praktikprogrammet. Även Mariestads kommun pekar på att<br>lagformuleringen om programinriktningar som kan sökas av eleverna<br>måste ta hänsyn till kommunernas kostnader.</p>
<p>CSN förordar att bestämmelsen om att studiehjälp endast får lämnas för<br>kurser och andra utbildningsinslag inom det individuella programmet tas<br>bort i studiestödsförordningen.</p>
<h3>Tydligare reglering av det individuella programmet</h3>
<p>Nästan samtliga instanser tillstyrker arbetsgruppens förslag att tydliggöra<br>det individuella programmets reglering och huvudsyfte. De flesta är ense<br>om att preparandsyftet är huvudsyftet samt tillstyrker att detta tydliggörs i<br>lagstiftningen. Skolledarna menar att det är viktigt att det individuella<br>programmet får tydlighet och struktur. SiS och Luleå kommun framför att<br>tydlighet och struktur med överblickbara mål är viktigt för elever som har<br>svårigheter. SIH tillstyrker att preparandsyftet markeras då finns en risk<br>för att det individuella programmet ses som ett alternativ till de nationella<br>programmen på grund av att gymnasieskolan inte alltid tillgodosett dessa<br>elevers behov av anpassning av studierna. Särskilt är denna risk stor för<br>elever med funktionshinder.</p>
<p>Av de instanser som uttalat sig i frågan, instämmer också flertalet i att<br>punkten tre i 5 kap. 4 b § skollagen om udda yrken tas bort samt att<br>punkten fyra samma paragraf ändras. En mer renodlad reglering får dock<br>inte, som påpekas av flera instanser, t.ex. Mariestads och Alingsås<br>kommuner, innebära hinder för skolor att finna lokala, okonventionella<br>lösningar som också kan betyda att eleven går flera år på ett individuellt<br>program. Detta får stöd av Landstinget i Uppsala län som menar att det<br>kan finnas skäl att ha treåriga individuella program. SiS är tveksam till att<br>ta bort punkten om udda yrken då små huvudmän, t.ex. SiS, har behov av<br>rätten att anordna utbildning för udda yrken.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>70</p>
<p>Landstingsförbundet liksom Landstinget i Uppsala län tillstyrker att<br>landstingen skall ges möjlighet att anordna individuella program.</p>
<h3>PRIV</h3>
<p>Nästan samtliga instanser tillstyrker förslaget om att införa<br>programinriktade individuella program - PRIV - inom ramen för det<br>individuella programmet. Flera instanser pekar på att även elever som har<br>nått behörighet kan vara en målgrupp för PRIV om de har svaga betyg<br>eller på annat sätt vill förbereda sig ytterligare inför sina studier på ett<br>nationellt program.</p>
<p>Skolverket delar arbetsgruppens bedömning och tillstyrker de<br>regelförändringar som föreslås i samband med förslaget. Kommunerna<br>ställer sig också positiva till förslaget. Svenska Kommunförbundet<br>tillstyrker förslaget i stort och understryker att utgångspunkten måste<br>vara individens behov där den individuella studieplanen har en viktig<br>roll. Luleå kommun menar att PRIV ökar möjligheten för eleven att få sitt<br>studieintresse tillgodosett och Arvika kommun anser att det individuella<br>programmets anseende kan höjas genom att erbjuda programinriktade<br>studier. Gislaveds kommun framför att PRIV kan förstärka elevernas<br>kompetens och öka studiemotivationen samtidigt som eleven ges tid att<br>mogna som person, vilket kan bidra till att minska avhoppen från<br>nationella program i framtiden.</p>
<p>Orust kommun pekar på att förutsättningarna att anordna ett brett utbud<br>skiljer sig åt mellan stora och små kommuner och Mariestads kommun<br>menar att utbudet av inriktningar måste anpassas till lokala<br>förutsättningar. Lärarförbundet anser att de kommuner som saknar egen<br>gymnasieskola skall ha skyldighet att söka samverkan med andra<br>kommuner så att hemkommunens elever kan erbjudas olika möjligheter<br>till inriktning.</p>
<p>SAF understryker behovet av att PRIV får ett väl utvecklat kontaktnät<br>med arbetslivet. Sådana kontakter kan göra utbildningen mer konkret,<br>vilket ökar elevernas intresse för utbildningen. LO varnar för att PRIV<br>kan bli en ”light-variant” av de nationella programmen där eleverna<br>”fastnar”.</p>
<p>Kunskapslyftskommittén anser att det är angeläget att erfarenheter från<br>vuxenutbildningen tas till vara vid utformning av PRIV och att ett<br>samarbete mellan den grundläggande vuxenutbildningen och denna<br>utbildningsform kommer till stånd, bl.a. avseende den pedagogiska<br>kompetensen.</p>
<p>TCO, LR och Lärarförbundet är de instanser som är negativa till PRIV.<br>TCO anser att förslagen riskerar att ta ansvaret från grundskolan och att<br>eleverna riskerar att ”fastna” i en förberedande fas som i värsta fall<br>sträcker sig under hela studietiden. LR går på samma linje och framhåller<br>att ett alldeles för stort intag på det individuella programmet riskerar att<br>permanentas. Lärarförbundet menar att PRIV endast är en kortsiktig<br>lösning på problemen.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>71</p>
<p>Att kunna söka PRIV</p>
<p>Nästan samtliga instanser stöder tanken på att de programinriktade<br>studievägarna skall kunna sökas av eleverna. Flera kommuner, bl.a.<br>Gislaveds kommun, menar att elevernas vilja att gå ett preparandår skulla<br>öka om de fick söka utbildningen. Folkhälsoinstitutet anser att förslaget<br>gör elevernas framtid överblickbar, vilket skapar större trygghet. Växjö<br>kommun tycker att det är bättre att eleven gör ett aktivt val än bara<br>”hamnar” på en studieväg.</p>
<p>Lärarhögskolan i Stockholm vill att det individuella programmet i sin<br>helhet skall kunna sökas av eleverna. Högskolan menar att det<br>individuella programmet på detta vis skulle kunna ses som en början på<br>en gymnasieutbildning, erhålla högre status och en struktur som kan<br>underlätta både elevernas och gymnasieskolornas planering.</p>
<p>Arvika kommun ställer sig undrande till när eleven kan söka PRIV mot<br>bakgrund av att sökförfarandet sker innan eleven fått sina slutbetyg och<br>följaktligen vet om behörighet uppnåtts eller inte. Eskilstuna kommun<br>varnar för att elever som under höstterminen i årskurs 9 inte når upp till<br>behörighetskraven slutar att anstränga sig om de är förvissade om att<br>antas till ett PRIV som de sökt till inom önskat yrkesområde.</p>
<p>APU och handledning</p>
<p>Många instanser instämmer i att införandet av APU skulle innebära en<br>kvalitetshöjning av praktiken på det individuella programmet.<br>Målinriktningen skulle öka i studierna. Skolverket stödjer förslaget och<br>anser att det finns skäl att ge fortsatt ekonomiskt stöd till utbildning av<br>handledare. Stöd kan även ges genom utarbetande av referensmaterial.<br>TCO tillstyrker förslaget om APU på det individuella programmet samt<br>att Skolverket ges i uppdrag att utarbeta referensmaterial, något som<br>också LO håller med om.</p>
<p>Eskilstuna kommun understryker betydelsen av ett mycket utvecklat<br>samarbete mellan det individuella programmet och de nationella<br>programmen för att APU skall kunna erbjudas eleverna. Gislaveds<br>kommun pekar på att kraven på handledaren för elever på det individuella<br>programmet också innefattar social kompetens. Många kommuner anser<br>att det behövs stöd och hjälp med idéer för att hitta bra former för<br>handledarutbildning. Örebro kommun föreslår att en arbetsgrupp tillsätts<br>för att utforma en ny handledarutbildning.</p>
<p>Flera instanser som är positiva till APU, t.ex. Svenska<br>Kommunförbundet och Landstingsförbundet, framhåller att det också<br>måste finnas utrymme för praktik som inte är kursplanestyrd.</p>
<p>Studier i både grundskoleämnen och gymnasiekurser</p>
<p>Alla instanser som stödjer förslaget om PRIV i allmänhet, stödjer också<br>förslaget att elever på PRIV skall läsa både ämnen på grundskolenivå och<br>gymnasiekurser, främst i yrkesämnen. Förslaget ger eleverna möjlighet<br>att både hämta igen bristande kunskaper sedan tidigare och samtidigt få<br></p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>72</p>
<p>inrikta sig på gymnasiekurser som ligger i linje med deras intressen.<br>Detta ökar motivationen och klargör strukturen.</p>
<h3>Delkurser</h3>
<p>Majoriteten av instanserna ansluter sig till idén att kunna dela upp längre<br>karaktärsämneskurser i delkurser. Dock går åsikterna isär något om hur<br>detta skall gå till samt om betyg skall sättas eller inte. Flera kommuner<br>menar att delkurser gör målen mer överblickbara för eleven samt ger<br>snabbare bekräftelse. Botkyrka kommun stöder förslaget men anser att<br>uppdelningen borde få kunna göras också på de nationella programmen.<br>Uppdelning i kurser borde vaije skola få göra själv, vilket också TCO<br>anser. Tomelilla kommun tillstyrker förslaget och menar att<br>förutsättningarna för att skapa en studieuppläggning som överensstämmer<br>med elevens intresseinriktning ökar, om möjlighet att dela upp<br>omfattande yrkesämneskurser i delkurser införs. Riksförbundet för<br>kommunal och statlig vuxenutbildning tillstyrker förslaget men anser inte<br>att möjligheten till delkurser bör begränsas till långa kurser i yrkesämnen.<br>Om komvux i större utsträckning skall kunna medverka vid<br>kompetensutveckling i arbetslivet är det nödvändigt att såväl yrkesämnen<br>som allmänna ämnen får delas in i delkurser. Linköpings kommun anser<br>också att omfattande kämämneskurser skall kunna delas upp i delkurser.<br>Anledningen är att allt fler gymnasieskolor integrerar karaktärsämnen<br>med kärnämnen. Även Örebro kommun anser att kämämneskurser skall<br>få delas upp mot bakgrund av att det just är i dessa ämnen som flest<br>elever har svårigheter.</p>
<p>Skolverket motsätter sig förslaget och menar att de målrelaterade<br>kursplanerna och därtill kopplade betygskriterierna inte kan delas upp i<br>delkurser. Elevens fortsatta utbildning inom de nationella programmen<br>skulle inte gynnas eftersom det där inte finns denna möjlighet.<br>Myndigheten anser att en elev i stället för betyg på delkurser skall få ett<br>intyg som följer eleven till det nationella programmet. Skolverket pekar<br>också på verkets pågående arbete med modulisering av alla kurser i<br>gymnasieskolan, vilket kommer att innebära att de stora kurserna<br>kommer att bli mindre. Därmed kommer behovet av delkurser att<br>försvinna.</p>
<p>Skolledarföreningen menar att system med delkurser kan utgöra ett<br>hinder för eleverna att se helheten i yrkesämnet. Om det skall göras bör<br>flexibla lösningar utformas lokalt. Till detta ansluter sig Lärarförbundet<br>som anser att elever med studiesvårigheter behöver ges möjlighet att utgå<br>från överblickbara helheter. Ett betygssystem för delkurser skulle<br>dessutom skapa ytterligare förvirring hos arbetsgivare. Både<br>Lärarförbundet och LR förespråkar en etappindelning av kärnämnena.</p>
<p>Åsikterna går isär om slutbetyg från nationella program skall kunna<br>innehålla betyg på delkurser.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>73</p>
<h3>Uppdrag till Skolverket</h3>
<p>De instanser som uttalat sig om arbetsgruppens förslag om olika uppdrag<br>till Skolverket är positiva. LO understryker behovet av att göra en<br>uppföljning av eleverna i gymnasieskolan liksom Mariestads kommun<br>som pekar på att man också bör följa elevströmmarna mellan<br>gymnasieskolan och komvux. SIH anser att Skolverket särskilt bör följa<br>om elever med funktionshinder i högre grad än andra elever följer ett<br>individuellt program under hela sin gymnasietid och i så fall varför.<br>Handikappombudsmannen föreslår i linje med SIH att Skolverket ges ett<br>särskilt uppdrag att utvärdera hur det individuella programmet motsvarar<br>funktionshindrade elevers särskilda behov av utbildning och utveckling.</p>
<p>Lärarförbundet föreslår att Skolverket ges i uppdrag att utreda<br>orsakerna till varför kommunerna inte följer skollagens bestämmelser om<br>individuella studieplaner.</p>
<h3>Betyg i grundskoleämnen</h3>
<p>Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan instämmer i<br>arbetsgruppens förslag att de betyg som lärare på det individuella<br>programmet satt på ämnen som eleven inte tidigare fått minst betyget<br>godkänt på i grundskolan, skall få tillgodoräknas elevens meritvärde.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Förteckning över remissinstanserna som avgivit<br>yttrande över betänkandet Vuxenutbildning och<br>livslångt lärande - Situationen inför och under första<br>året med Kunskapslyftet (SOU 1998:51)</p>
<h4>Remissinstanserna</h4>
<p>Remissyttranden har kommit in från Kriminalvårdsstyrelsen, Social-<br>styrelsen, Handikappombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen,<br>Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Statens<br>skolverk, Statens institut för handikappfrågor i skolan, Folkbild-<br>ningsrådet, Högskoleverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Närings- och<br>teknikutvecklingsverket, Ungdomsstyrelsen, Statens skolor för vuxna i<br>Härnösand, Statens skolor för vuxna i Norrköping, Institutionen för<br>pedagogik vid Göteborgs universitet, Umeå universitet, Linköpings<br>universitet, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens<br>län, Länsstyrelsen i Skånelän, Länsstyrelsen i Västragötalands län, Ale<br>kommun, Borås kommun, Botkyrka kommun, Eskilstuna kommun, Falu<br>kommun, Finspångs kommun, Hallstahammars kommun, Hjo kommun,<br>Huddinge kommun, Hudiksvalls kommun, Härnösands kommun,<br>Härryda kommun, Järfälla kommun, Karlshamns kommun, Karlskoga<br>kommun, Karlskrona kommun, Karlstads kommun, Katrineholms<br>kommun, Kristianstads kommun, Laholms kommun, Lerums kommun,<br>Linköpings kommun, Luleå kommun, Lunds kommun, Malmö kommun,<br>Nässjö kommun, Oskarshamns kommun, Skara kommun, Skellefteå<br>kommun, Sollentuna kommun, Stenungsunds kommun, Stockholms stad,<br>Storumans kommun, Sundsvalls kommun, Surahammars kommun, Säffle<br>kommun, Söderhamns kommun, Tranås kommun, Trollhättans kommun,<br>Umeå kommun, Upplands-Väsby kommun, Växjö kommun, Örebro<br>kommun, Ömsköldsviks kommun, Hallands läns landsting, Norrbottens<br>läns landsting, Uppsala läns landsting, Älvsborgs läns landsting,<br>Östergötland läns landsting, Alma Folkhögskola, Framnäs Folkhögskola,<br>Furuboda folkhögskola, Härnösands folkhögskola, Arbetarnas<br>bildningsförbund, Folkuniversitetet, Frikyrkliga studieförbundet, Studie-<br>främjandet, Studieförbundet vuxenskolan, Svenska idrottsrörelsens<br>studieförbund, Tjänstemännens Bildningsverksamhet, Svenska Kommun-<br>förbundet, Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolomas intresse-<br>organisation, Landsorganisationen, Tjänstemännens Centralorganisation,<br>Sveriges Akademikers Centralorganisation, Lärarförbundet, Lärarnas<br>riksförbund, Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, Skolledarna, Elev-<br>organisationen, Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning,<br>Industriförbundet, Industriförbundet, Företagarnas riksorganisation,<br>Handikappförbundens samarbetsorgan samt Reumatikerförbundet.<br>Dessutom har remisser inkommit från Eksjö Gymnasium, Komvux<br>Björknässkolan i Boden, Komvux i Landskrona, Komvux i Växjö,<br>Kunskapslyftet i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg, Kunskapslyftet i<br>Falköping, Kunskapslyftet i Helsingborg, Kunskapslyftet i Lysekil,</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>75</p>
<p>Kunskapslyftet i Strängnäs, Kunskapslyftet i Uppvidinge och Lessebo<br>kommuner samt Kunskapslyftet i Vetlanda.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>76</p>
<p>Förteckning över remissinstanser som avgivit<br>yttrande över betänkandet Fristående utbildningar<br>med statligt tillsyn inom olika områden<br>(SOU 1998:11)</p>
<p>Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Statskontoret,<br>Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Luftfartsverket, Statens skolverk,<br>Statens institut för handikappfrågor i skolan, Folkbildningsrådet, Hög-<br>skoleverket, Centrala studiestödsnämnden, Linköpings universitet, Lunds<br>universitet, Göteborgs universitet, Danshögskolan, Dramatiska institutet,<br>Konstfack, Kungliga konsthögskolan, Operahögskolan, Borås kommun,<br>Gotlands kommun, Göteborgs kommun, Leksands kommun, Malmö<br>kommun, Stockholms stad, Umeå kommun, Örebro kommun, Svenska<br>kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska EU-Programkontoret<br>för utbildning och kompetensutveckling, Kunskapslyftskommittén,<br>Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning, Nämnden för<br>hemslöjdsfrågor, Kronobergs läns landsting, Folk-<br>universitetet/kursverksamheten vid Lunds universitet, Nordiska Sceno-<br>grafiskolan i Skellefteå, Porslin och Keramikskolan, Keramik skolan i<br>Lidköping AB, Skara skolscen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Lands-<br>organisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges<br>Akademikers Centralorganisation, Friskolomas Riksförbund, Fristående<br>Konst- och Hantverks skolor, Sätergläntan, Stiftelsen Carl Malmstens<br>skola, Företagarnas riksorganisation, Lärarförbundet, Lärarnas Riks-<br>förbund, Svensk Handel och Tjänsteföretagen, Tjänsteföretagens Arbets-<br>givarförbund och Idea, Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund<br>och Sveriges Skolledarförbund.</p>
<p>Till dessa har även ett antal spontana yttranden inkommit:<br>Socialstyrelsen, Poppius Joumalistskola och Stiftelsen Stenebyskolan i<br>Dalsånge.</p>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>77</p>
<p><sub>T</sub>,„ , . , Prop. 1998/99:110</p>
<h2>Utbildningsdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1999</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-</p>
<p>Wallén, Freivalds, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,</p>
<p>Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,</p>
<p>Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm</p>
<p>Föredragande: Ingegerd Wämersson</p>
<p>Regeringen beslutar proposition Vissa skolfrågor m.m.</p>
<p>78</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1998/99:110</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om ändring i<br>skollagen (1985:1100)</p></td><td>
<p>2 kap. 4 c §, 389L0048</p>
<p>5 kap. 4 b och 26 §§ 392L0051</p></td></tr>
</table>
<p>79</p>
<p>Eländers Gotab 58040, Stockholm 1999</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1999/2000:UbU5?22att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1999/2000:UbU5?22att riksdagen antar regeringens förslag till?33att riksdagen godkänner vad regeringen förslår om estetisk verksamhet, estetiska ämnen samt idrott och hälsa i kommunal gymnasial vuxenutbildning (avsnitt 7)?33att riksdagen godkänner vad regeringen förslår om estetisk verksamhet, estetiska ämnen samt idrott och hälsa i kommunal gymnasial vuxenutbildning (avsnitt 7)bifall=utskottet1999/2000:UbU5?44att riksdagen godkänner vad regeringen förslår om statligt stöd till kompletterande utbildningar (avsnitt 8).bifall=utskottet1999/2000:UbU5?44att riksdagen godkänner vad regeringen förslår om statligt stöd till kompletterande utbildningar (avsnitt 8).?INLInlämning1999-05-14 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning1999-05-17 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning1999-05-18 00:00:00inträffat3hanvisningINLInlämning1999-05-28 00:00:00planerat60hanteringMOTMotionstid slutar1999-06-01 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avUtbildningsdepartementet2014-11-24 00:34:44statustextstatustextÄrendet är avslutatGM031102019-05-22 17:20:38tilldelatTilldelatUtbildningsutskottet2014-11-24 00:34:44behandlas_i1999/2000:UbU5GN01UbU5bet1999/2000UbU5Vissa regeländringar på skolområdetBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:110<br/>
Vissa skolfrågor m.m.GM02Ub25mot1998/99Ub25med anledning av prop. 1998/99:110 Vissa skolfrågor m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:110<br/>
Vissa skolfrågor m.m.GM02Ub26mot1998/99Ub26med anledning av prop. 1998/99:110 Vissa skolfrågor m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:110<br/>
Vissa skolfrågor m.m.GM02Ub27mot1998/99Ub27med anledning av prop. 1998/99:110 Vissa skolfrågor m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:110<br/>
Vissa skolfrågor m.m.GM02Ub28mot1998/99Ub28med anledning av prop. 1998/99:110 Vissa skolfrågor m.m.Motionföljdmotionav Barbro Westerholm (FP)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:110<br/>
Vissa skolfrågor m.m.GM02Ub27mot1998/99Ub27med anledning av prop. 1998/99:110 Vissa skolfrågor m.m.av Barbro Westerholm (FP)Motionföljdmotionav Beatrice Ask (M)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:110<br/>
Vissa skolfrågor m.m.GM02Ub25mot1998/99Ub25med anledning av prop. 1998/99:110 Vissa skolfrågor m.m.av Beatrice Ask (M)Motionföljdmotionav Sofia Jonsson (C)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:110<br/>
Vissa skolfrågor m.m.GM02Ub26mot1998/99Ub26med anledning av prop. 1998/99:110 Vissa skolfrågor m.m.av Sofia Jonsson (C)Motionföljdmotionav Yvonne Andersson (KD)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:110<br/>
Vissa skolfrågor m.m.GM02Ub28mot1998/99Ub28med anledning av prop. 1998/99:110 Vissa skolfrågor m.m.av Yvonne Andersson (KD)Motion