2422838 GLB352 1997 52 sou sou Statens offentliga utredningar 1997:52 Statens offentliga utredningar Statens offentliga utredningar 52 0 1998-01-01 00:00:00 2024-08-12 16:18:00 1998-01-01 00:00:00 Omsorg med kunskap och inlevelse hämtad html-ec https://data.riksdagen.se/dokument/GLB352/text https://data.riksdagen.se/dokument/GLB352 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GLB352 <div style="margin:3px;"> <STYLE type="text/css"> body {margin-top: 0px;margin-left: 0px;} #page_1 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 17px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_2 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_2 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_2 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_3 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_3 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_3 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_4 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 18px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_4 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_4 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_5 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 38px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_5 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_5 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_6 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 44px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 947px;} #page_6 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_6 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 902px;overflow: hidden;} #page_7 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 16px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_7 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_7 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_8 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_8 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_8 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_9 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 21px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_9 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_9 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_10 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_10 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_10 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_11 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 21px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_11 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_11 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_12 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 93px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_12 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_12 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_13 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 17px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_13 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_13 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_14 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 32px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_14 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_14 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_15 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_15 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_15 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_16 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_16 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_16 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_17 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 26px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_17 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_17 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_18 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 26px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_18 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_18 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_19 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 51px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_19 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_19 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_20 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 16px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_20 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_20 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_21 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_21 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_21 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_22 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_22 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_22 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_23 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 23px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_23 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_23 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_24 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 23px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_24 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_24 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_25 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 23px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_25 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_25 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_26 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 29px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_26 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_26 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_27 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 16px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_27 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_27 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_28 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 32px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_28 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_28 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_29 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_29 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_29 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_30 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_30 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_30 #id_2 {border:none;z:b;margin:21px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_31 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 32px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_31 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_31 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_32 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_32 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_32 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_33 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 26px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_33 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_33 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_34 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 23px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_34 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_34 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_35 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 35px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_35 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_35 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_36 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 38px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_36 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_36 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_37 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 16px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_37 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_37 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_38 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_38 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_38 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_39 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 22px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_39 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_39 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_40 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 95px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_40 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_40 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_41 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 24px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_41 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_41 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_42 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 17px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_42 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_42 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_43 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 23px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_43 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_43 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_44 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 18px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_44 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_44 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_45 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 99px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_45 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_45 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_46 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 20px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_46 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_46 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_47 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_47 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_47 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_48 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_48 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_48 #id_2 {border:none;z:b;margin:21px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_49 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 22px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_49 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_49 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_50 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 22px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_50 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_50 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_51 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_51 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_51 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_52 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 26px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_52 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_52 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_53 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 85px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_53 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_53 #id_2 {border:none;z:b;margin:21px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_54 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 16px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_54 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_54 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_55 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_55 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_55 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_56 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_56 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_56 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_57 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 23px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_57 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_57 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_58 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 22px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_58 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_58 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_59 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_59 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_59 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_60 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_60 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_60 #id_2 {border:none;z:b;margin:21px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_61 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 75px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_61 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_61 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_62 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 20px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_62 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_62 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_63 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 26px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_63 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_63 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_64 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 23px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_64 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_64 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_65 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_65 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_65 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_66 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_66 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_66 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_67 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_67 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_67 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_68 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 53px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_68 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_68 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_69 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 20px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_69 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_69 #id_2 {border:none;z:b;margin:16px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_70 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 22px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_70 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_70 #id_2 {border:none;z:b;margin:21px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_71 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_71 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_71 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_72 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 19px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_72 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_72 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} #page_73 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 22px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_73 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_73 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_74 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 22px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_74 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_74 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;} #page_75 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:48px 0px 26px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_75 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;} #page_75 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;} .ft0{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft1{font: 18px 'Verdana' !important;l-h: 31px;} .ft2{font: bold 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft3{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 11px;l-h: 19px;} .ft4{font: italic 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft5{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft6{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft7{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 30px;l-h: 19px;} .ft8{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 1px;} .ft9{font: 18px 'Verdana' !important;margin-left: 43px;l-h: 31px;} .ft10{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 3px;l-h: 19px;} .ft11{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 4px;l-h: 19px;} .ft12{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 5px;l-h: 19px;} .ft13{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 7px;l-h: 19px;} .ft14{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 6px;l-h: 19px;} .ft15{font: italic 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft16{font: bold 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft17{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 8px;l-h: 19px;} .ft18{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 4px;l-h: 18px;} .ft19{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 3px;l-h: 18px;} .ft20{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;} .ft21{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 12px;l-h: 19px;} .ft22{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 13px;l-h: 19px;} .p0{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p1{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 57px;margin-bottom: 0px !important;} .p2{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 189px;margin-top: 120px;margin-bottom: 0px !important;} .p3{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p4{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;} .p5{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p6{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p7{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 273px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p8{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p9{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 189px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;} .p10{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p11{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p12{text-align: right;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p13{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p14{text-align: right;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p15{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p16{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p17{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 11px;} .p18{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p19{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p20{text-align: left;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p21{text-align: right;padding-right: 315px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p22{text-align: left;padding-left: 220px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p23{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p24{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 13px;} .p25{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p26{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p27{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p28{text-align: left;margin-top: 34px;margin-bottom: 0px !important;} .p29{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p30{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p31{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p32{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p33{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p34{text-align: left;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;} .p35{text-align: left;padding-right: 651px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p36{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p37{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 120px;margin-bottom: 0px !important;} .p38{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p39{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p40{text-align: right;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p41{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 20px;margin-bottom: 0px !important;} .p42{text-align: right;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p43{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;} .p44{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p45{text-align: right;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p46{text-align: right;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p47{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.57px;} .p48{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 89px;margin-bottom: 0px !important;} .p49{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p50{text-align: left;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p51{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 12px;} .p52{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p53{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p54{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p55{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p56{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p57{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 11px;} .p58{text-align: left;margin-top: 36px;margin-bottom: 0px !important;} .p59{text-align: right;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p60{text-align: left;padding-left: 140px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p61{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 189px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p62{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p63{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 27px;margin-bottom: 0px !important;} .p64{text-align: left;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p65{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p66{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p67{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p68{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p69{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p70{text-align: left;margin-top: 23px;margin-bottom: 0px !important;} .p71{text-align: left;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;} .p72{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p73{text-align: left;padding-right: 105px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p74{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;} .p75{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p76{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p77{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 29px;} .p78{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 11px;} .p79{text-align: left;padding-right: 2px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p80{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 12px;} .p81{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p82{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p83{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p84{text-align: left;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;} .p85{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p86{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 12px;} .p87{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 11px;} .p88{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p89{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p90{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 11px;} .p91{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p92{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p93{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;} .p94{text-align: left;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;} .p95{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p96{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 120px;margin-bottom: 0px !important;} .p97{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p98{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p99{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p100{text-align: left;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p101{text-align: right;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p102{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p103{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p104{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 11px;} .p105{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p106{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 14px;} .p107{text-align: left;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p108{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p109{text-align: left;padding-right: 3px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p110{text-align: left;padding-right: 8px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p111{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 21px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.57px;} .p112{text-align: left;margin-top: 89px;margin-bottom: 0px !important;} .p113{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p114{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 13px;} .p115{text-align: left;padding-right: 4px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p116{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p117{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 12px;} .p118{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 14px;} .p119{text-align: right;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p120{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p121{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p122{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p123{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p124{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p125{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p126{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p127{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 13px;} .p128{text-align: left;padding-right: 2px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p129{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 13px;} .p130{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 15px;} .p131{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 4px;} .p132{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 17px;} .p133{text-align: right;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p134{text-align: left;padding-left: 140px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p135{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p136{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 120px;margin-bottom: 0px !important;} .p137{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p138{text-align: left;padding-right: 5px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 15px;} .p139{text-align: left;padding-right: 5px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p140{text-align: left;padding-right: 5px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 6px;} .p141{text-align: left;padding-right: 4px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p142{text-align: left;padding-right: 5px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p143{text-align: left;padding-right: 5px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 14px;} .p144{text-align: left;padding-right: 5px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p145{text-align: right;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p146{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p147{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p148{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 15px;} .p149{text-align: left;padding-right: 5px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p150{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;} .p151{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 12px;} .p152{text-align: left;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;} .p153{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p154{text-align: left;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;} .p155{text-align: right;padding-right: 189px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p156{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p157{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p158{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 2px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.7px;} .p159{text-align: left;padding-right: 3px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p160{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 11px;} .p161{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p162{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 21px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.57px;} .p163{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 89px;margin-bottom: 0px !important;} .p164{text-align: left;padding-right: 7px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p165{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p166{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p167{text-align: right;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p168{text-align: left;padding-left: 140px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p169{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p170{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p171{text-align: left;margin-top: 38px;margin-bottom: 0px !important;} .p172{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 16px;} .p173{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p174{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 6px;} .p175{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 42px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.57px;} .p176{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p177{text-align: left;margin-top: 55px;margin-bottom: 0px !important;} .p178{text-align: right;padding-right: 126px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p179{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p180{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 6px;} .p181{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 11px;} .p182{text-align: left;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p183{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p184{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;} .p185{text-align: left;padding-right: 3px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p186{text-align: left;padding-right: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 16px;} .p187{text-align: right;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p188{text-align: left;padding-left: 140px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p189{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p190{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p191{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;} .p192{text-align: left;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 8px;} .p193{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p194{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 9px;} .p195{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 13px;} .p196{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p197{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 7px;} .p198{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 15px;} .p199{text-align: right;padding-right: 273px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p200{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p201{text-align: left;padding-right: 210px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 5px;} .p202{text-align: left;padding-right: 42px;margin-top: 54px;margin-bottom: 0px !important;} .p203{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;} .p204{text-align: left;padding-right: 189px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;} .td0{padding: 0px;margin: 0px;width: 21px;vertical-align: bottom;} .td1{padding: 0px;margin: 0px;width: 313px;vertical-align: bottom;} .td2{padding: 0px;margin: 0px;width: 256px;vertical-align: bottom;} .td3{padding: 0px;margin: 0px;width: 3px;vertical-align: bottom;} .td4{padding: 0px;margin: 0px;width: 588px;vertical-align: bottom;} .td5{padding: 0px;margin: 0px;width: 28px;vertical-align: bottom;} .td6{padding: 0px;margin: 0px;width: 340px;vertical-align: bottom;} .td7{padding: 0px;margin: 0px;width: 39px;vertical-align: bottom;} .td8{padding: 0px;margin: 0px;width: 34px;vertical-align: bottom;} .td9{padding: 0px;margin: 0px;width: 338px;vertical-align: bottom;} .td10{padding: 0px;margin: 0px;width: 29px;vertical-align: bottom;} .td11{padding: 0px;margin: 0px;width: 382px;vertical-align: bottom;} .td12{padding: 0px;margin: 0px;width: 179px;vertical-align: bottom;} .td13{padding: 0px;margin: 0px;width: 178px;vertical-align: bottom;} .td14{padding: 0px;margin: 0px;width: 383px;vertical-align: bottom;} .td15{padding: 0px;margin: 0px;width: 385px;vertical-align: bottom;} .td16{padding: 0px;margin: 0px;width: 205px;vertical-align: bottom;} .td17{padding: 0px;margin: 0px;width: 367px;vertical-align: bottom;} .td18{padding: 0px;margin: 0px;width: 194px;vertical-align: bottom;} .td19{padding: 0px;margin: 0px;width: 400px;vertical-align: bottom;} .td20{padding: 0px;margin: 0px;width: 191px;vertical-align: bottom;} .td21{padding: 0px;margin: 0px;width: 363px;vertical-align: bottom;} .td22{padding: 0px;margin: 0px;width: 198px;vertical-align: bottom;} .td23{padding: 0px;margin: 0px;width: 351px;vertical-align: bottom;} .td24{padding: 0px;margin: 0px;width: 210px;vertical-align: bottom;} .td25{padding: 0px;margin: 0px;width: 381px;vertical-align: bottom;} .td26{padding: 0px;margin: 0px;width: 180px;vertical-align: bottom;} .td27{padding: 0px;margin: 0px;width: 418px;vertical-align: bottom;} .td28{padding: 0px;margin: 0px;width: 142px;vertical-align: bottom;} .td29{padding: 0px;margin: 0px;width: 583px;vertical-align: bottom;} .td30{padding: 0px;margin: 0px;width: 416px;vertical-align: bottom;} .td31{padding: 0px;margin: 0px;width: 174px;vertical-align: bottom;} .td32{padding: 0px;margin: 0px;width: 362px;vertical-align: bottom;} .td33{padding: 0px;margin: 0px;width: 228px;vertical-align: bottom;} .tr0{heightzzz: 21px;} .tr1{heightzzz: 34px;} .tr2{heightzzz: 38px;} .tr3{heightzzz: 37px;} .tr4{heightzzz: 35px;} .t0{width: 619px;f:16px 'Verdana' !important;} .t1{width: 619px;f:15px 'Verdana' !important;} .t2{width: 427px;margin-leftZ: 204px;f:16px 'Verdana' !important;} .t3{width: 432px;margin-leftZ: 200px;f:16px 'Verdana' !important;} .t4{width: 614px;f:16px 'Verdana' !important;} </STYLE> <DIV id="page_1"> <P class="p0 ft0">|</P> <P class="p1 ft1">Förord</P> <P class="p2 ft0">I mitt uppdrag som särskild utredare av frågor om bemötande av äldre ingår bl.a. att jag skall "redovisa ett antal god a exempel på verksamheter i vilka det målmedvetet arbetats med kvalitetsutveckling och där frågor om bemötande av äldre är ett viktigt inslag" (dir. 1995:159).</P> <P class="p3 ft0">Den här skriften berättar om goda exempel som blev resultatet av en förfrågan till landets samtliga kommuner och landstin g hösten 1996.</P> <P class="p4 ft2">Varför är det viktigt att beskriva goda exempel inom vård och omsorg om äldre?</P> <P class="p5 ft0">Mina erfarenheter av äldreomsorgen har givit mig en bild som kan sammanfattas så här:</P> <P class="p6 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft3">Det finns många mycket goda insatser inom omsorg om äldre.</SPAN></P> <P class="p7 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft3">Det finns inslag som kan och måste förbättras både på kort och lång sikt.</SPAN></P> <P class="p8 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft3">Det finns företeelser som är fullständigt oacceptabla oc h som omedelbart och kraftfullt måste bli föremål för åtgärder .</SPAN></P> <P class="p9 ft0">I massmedia, i det offentliga samtalet och vid samspråk männi - skor emellan finns ofta en utpräglad uppmärksamhet på d e mörka inslagen.</P> <P class="p10 ft0">Många gånger har jag kunnat märka att de negativa exemplen inte åstadkommit annat än känslor av hopplöshet, vanmakt oc h otrygghet. Inte den förändring till d et bättre som man förhoppningsvis har tänkt sig.</P> <P class="p11 ft0">Gamla människor, men också yngre, har med <NOBR>TV-bilder</NOBR> p å näthinnan börjat känna ängslan inför ålderdomen. Äldr e</P> </DIV> <DIV id="page_2"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td0"><SPAN class="p12 ft0">2</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p13 ft4">Förord</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td2"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p15 ft0">medborgare ser sig som problem och belastning i den trånga samhällsekonomin. De tror att samhället på grund av befolk - ningens ålderssammansättning står inför en helt övermäkti g uppgift.</P> <P class="p16 ft0">Sant är, att ekonomiska förutsättningar förändrats och att det måste leda till omprövning. På många hå ll har man visat att en sådan omprövning inte kan förenklas blott och bart till nedskärningar i den befintliga verksamheten. Det måste i stället vara en prövnin g av flera alternativa vägar att nå de mål som fastsla - gits. Det måste också bli en granskning av den service, vår d och omsorg som erbjudits hittills.</P> <P class="p17 ft0">Det sägs ibland att vi har övergivit humanistiska ideal oc h givit vika för ekonomismen.</P> <P class="p18 ft0">Min bestämda uppfattning är att detta inte är sant. Men de t gäller att kunna identifiera riskerna för en oönskad utveckling och mobilisera motkrafterna! I undersökning efter undersök - ning uttalar medborgarna sitt stöd för att äldreomsorgen skal l få medel till sitt förfogande så at t äldre skall kunna uppleva en trygg och värdig ålderdom. Det finns ett gemensamt och djupt känt engagemang. Det finns också ett starkt intresse att bevaka att tillgängliga resurser används på bästa sätt. Det är inte alltid så att ökade personalresurser åstadkommer ett mera värdig t bemötande och ett bättre innehåll i vård och omsorg. Det krävs en medvetenhet om <SPAN class="ft4">vad </SPAN>som skall göras och <SPAN class="ft4">hur </SPAN>det skall ske. Kunskaper och erfarenheter finns förvisso, men det återstå r mycket att göra för att de skall få spridning och komma til l vardaglig användning.</P> <P class="p19 ft5">Goda exempel skall inte visas upp för att kosmetiskt dölja att det finns företeelser som oundgängligen må ste bort. Inte heller för att nonchalera att det finns frågor som är svåra och tar tid at t lö sa. Jag ser de goda exemplens möjligheter att stimulera til l förändringsarbete. Inte nödvändigtvis till samma tillämpnin g som i exemplen utan självfallet också till nytt tänkande! Det är min övertygelse att förebilder ger inspiration och frigör kraf ter. De goda exemplen kan ge tilltro till förändringsmöjligheter där vanmakt och hopplöshet bitit sig fast i väggarna.</P> <P class="p20 ft0">Det handlar i mycket hög grad om att fördela och använd a tillgängliga resurser med ett förhållningssätt som präglas av de</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_3"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td2"><SPAN class="p21 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p22 ft4">Förord</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td0"><SPAN class="p14 ft0">3</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p23 ft0">begrepp som vi egentligen vill skall styra äldreomsorgen; självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.</P> <P class="p24 ft0">Vi får aldrig tro oss vara färdiga med att skapa det god a bemötandet och det goda innehållet i vård och omsorg.</P> <P class="p25 ft0">Vi får inte heller förledas att tro att det är en enda yrkesgrupp eller några enstaka eldsjälar som kan bygga upp ett varaktigt resultat. Det är en fråga för oss alla.</P> <P class="p25 ft0">Det är hög tid att de goda exemplen får utrymm e. De som har exemplen nära sig (som äldre, anhöriga till äldre eller medarbetare i vård och omsorg om äldre) måste få komma till tals och bli bekräftade för att de har viktiga erfarenheter att förmedla . De måste också få "nyhetsvärde" och inte förvisas till någo n tyst hörna där hälsan tiger still.</P> <P class="p26 ft0">I samband med min förfrågan till kommuner och landstin g fick utredningens sekretariat ta emot telefonsamtal av en alldeles speciell karaktär. De lärde oss något viktigt som ja g också vill föra vidare. Många ringde och frågade om sådan a exempel som de hade i sin närhet "var något att skicka in". Ofta med tillägg som ... "Det är nog inte så märkvärdiga saker men vi har försökt att göra ett och annat bättre ..."</P> <P class="p27 ft0">För mig visar sådana samtal att det måste ägnas både mera t id och större kraft åt att stärka de goda krafterna till tro på si g själva och på möjligheterna till positiv förändring. Ansvare t ligger inte minst hos oss politiker som inom kommuner och landsting skall formulera riktlinjer och vägledning för et t värdigt innehåll i omsorg om äldre. Uppgiften är både att skap a förutsättningar för växande och engagemang i vårdens oc h omsorgens innehåll och att utöva en fortlöpande och kraftful l vaksamhet på att felaktig utveckling stoppas. Att använd a tillgängliga medel rätt handlar bl.a. om att vara noga med att följa och värder a vad man gör. De erfarenheterna måste också fortlöpande komma till nytta i det dagliga arbetet. Det är en uppgift som måste delas av alla berörda.</P> <P class="p28 ft2">Varför har jag valt just dessa exempel?</P> <P class="p29 ft0">Jag har på rapportens begränsade utrymme velat spegla många företeels er – och allra helst många flera ... Små och stor a</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_4"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td0"><SPAN class="p12 ft0">4</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p13 ft4">Förord</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td2"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p30 ft0">förä ndringsarbeten, varierande verksamheter i olika delar av Sverige, vardagsaktiviteter och projekt med inriktning på äldre och deras anhöriga i olika situationer, personalutbildning i många former.</P> <P class="p16 ft0">Det har inte varit en lätt men en mycket inspirerande process att välja några få exempel. Inom vissa områden finns många i mitt tycke lika goda exempel men några få måste väljas här. D å har spridningen över landet spelat viss roll för urvalet.</P> <P class="p19 ft0">Kanske är det så att några läsare tänker "Så gör vi också utan att tycka att det är något särskilt." Det tror jag också är de t verkliga förhållandet och det skall uppskattas! Det kan t.o.m . vara så att några tycker att deras exempel är betydligt bättre. S å kan det också vara – jag har inte ställt som krav att varj e beskrivet exempel skall vara perfekt eller slutfört i alla detaljer . Min förhoppning är att läsarnas olika uppfattningar skall kunn a leda till diskussioner, nyttiga för ett fortsatt utvecklingsarbete. Det är alltså inte något urval som i alla delar är "rättvist". Det kommer dessutom flera tillfällen att ta tillvara exempel och erfarenheter, inte minst i förslagen i det slutbetänkande som jag hoppas kunna lämna på försommaren 1997.</P> <P class="p31 ft0">Slutligen vill jag berätta en händelse som vittnar om hur <SPAN class="ft4">tid </SPAN>kan användas på olika sätt.</P> <P class="p19 ft0">En anhörig blev hastigt kallad till en äldre kvinnas sjukbädd. När den anhörige kom till sjukhuset sent på kvällen efter lång resa togs han emot med kaffe, smörgåsar och några minute r med vänliga, informativa besked. Han kunde också uppleva hur personal från alla olika yrkesgrupper när de talade vände sig till patienten, även om hon tycktes vara mycket långt borta . "Händerna var också så varsamma." Allt i den svåra situationen tycktes gå ut på att ge ett värdigt bemötande. Den anhörig e berättade att detta intryck fanns (och tog bort hans rädsla) ett helt dygn. Men det kom ett nytt arbetslag med annat tonfall. På mindre än fem minuter och genom några få repliker förändrades hela bilden. "Färgerna på avdelningen blev helt andra" ä r minnesbilden. Vad hände? Personalen kommer utan hälsning in i den döende kvinnans rum och säger abrupt till den anhörige: "Vi ska vända henne så du får gå ut" – och gjorde detta uta n tilltal till den sjuka och genom några få, säkert tekniskt riktiga,</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_5"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td2"><SPAN class="p21 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p22 ft4">Förord</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td0"><SPAN class="p14 ft0">5</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p29 ft0">handgrepp. Så raserades bilden av det inkännande bemötandet. Resultatet blev en anhörig som tappade förtroendet för inte bar a denna personal och dess vilja att ge god omvårdnad utan också för hela avdelningen och till och med för sjukhuset. Så lät t sprids det dåliga – låt oss ge makten och utrymmet till de t goda!</P> <P class="p32 ft0">Tack till alla er som bidragit med era erfarenheter och goda exempel – både dem som redovisas här och dem som kommer till användning vid mina kommande överväganden och förslag .</P> <P class="p33 ft0">Tack också till frilansjournalisten <SPAN class="ft4">Charlotte Säfström</SPAN>, Skurup, som i reportagets form hjälper mig att förmedla några a v exemplen här i denna skrift. Den är en av flera skrifter som jag utöver betänkanden avser att publicera under utredningsarbetets gång. Jag riktar även mitt tack till <SPAN class="ft4">Harriet Ståhlberg</SPAN>, Malmö , som med sina teckningar illustrerar inlevelse och värme i kontakten med äldre.</P> <P class="p26 ft0">Avslutningsvis vill jag nämna att varje reportage granskats och godkänts av berörda. I förekommande fall (då enskild a själva inte kunnat göra så) har namn och andra personlig a uppgifter bytts ut.</P> <P class="p27 ft0">Utredningens sekretariat tillhandahåller en lista över insända exempel som här blir översiktligt beskrivna i skriftens sist a avsnitt. Adressen till <SPAN class="ft4">utredningen om bemötande av äldre </SPAN>är Socialdepartementet 103 33 Stockholm. Därifrån går det också att erhålla skriften på kassett och punktskrift samt en sammanfattning med lättläst text.</P> <P class="p34 ft0">Helsingborg i april 1997</P> <P class="p35 ft0">Britta Rundström (särskild utredare)</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_6"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">7</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p36 ft1">Innehåll</P> <P class="p37 ft0"><SPAN class="ft0">1.</SPAN><SPAN class="ft7">Vi måste lära oss beskriva vad vi gör för</SPAN></P> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t2"> <TR> <TD class="tr0 td5"><SPAN class="p38 ft8">&nbsp;</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td6"><SPAN class="p39 ft0">att utveckla kvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . .</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td7"><SPAN class="p14 ft0">9</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr1 td5"><SPAN class="p40 ft0">2.</SPAN> </TD> <TD class="tr1 td6"><SPAN class="p39 ft0">I första hand ett hem . . . . . . . . . . . . . . . . . . .</SPAN> </TD> <TD class="tr1 td7"><SPAN class="p14 ft0">23</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr2 td5"><SPAN class="p40 ft0">3.</SPAN> </TD> <TD class="tr2 td6"><SPAN class="p39 ft0">På Trasten vill jag bo när jag blir gammal . .</SPAN> </TD> <TD class="tr2 td7"><SPAN class="p14 ft0">31</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr2 td5"><SPAN class="p40 ft0">4.</SPAN> </TD> <TD class="tr2 td6"><SPAN class="p39 ft0">Välkomna till Allégården! . . . . . . . . . . . . . .</SPAN> </TD> <TD class="tr2 td7"><SPAN class="p14 ft0">39</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr2 td5"><SPAN class="p40 ft0">5.</SPAN> </TD> <TD class="tr2 td6"><SPAN class="p39 ft0">Att våga leva livet igen . . . . . . . . . . . . . . . . .</SPAN> </TD> <TD class="tr2 td7"><SPAN class="p14 ft0">43</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr3 td5"><SPAN class="p40 ft0">6.</SPAN> </TD> <TD class="tr3 td6"><SPAN class="p39 ft0">Hjälp till självhjälp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .</SPAN> </TD> <TD class="tr3 td7"><SPAN class="p14 ft0">47</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p41 ft0"><SPAN class="ft0">7.</SPAN><SPAN class="ft7">Andningshål för anhöriga till personer med .</SPAN></P> <P class="p42 ft0">demens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51</P> <P class="p43 ft0"><SPAN class="ft0">8.</SPAN><SPAN class="ft7">Samarbete med innehåll ger trygghet inför</SPAN></P> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td8"><SPAN class="p38 ft8">&nbsp;</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p44 ft0">döden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td7"><SPAN class="p14 ft0">59</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr4 td8"><SPAN class="p45 ft0">9.</SPAN> </TD> <TD class="tr4 td9"><SPAN class="p44 ft0">Här förstår alla hur det känns . . . . . . . . . . . .</SPAN> </TD> <TD class="tr4 td7"><SPAN class="p14 ft0">69</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr3 td8"><SPAN class="p46 ft0">10.</SPAN> </TD> <TD class="tr3 td9"><SPAN class="p44 ft0">Några slutord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .</SPAN> </TD> <TD class="tr3 td7"><SPAN class="p14 ft0">77</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> </DIV> <DIV id="page_7"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">9</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p47 ft1"><SPAN class="ft1">1</SPAN><SPAN class="ft9">Vi måste lära oss beskriva vad vi gör för att utveckla kvalitet</SPAN></P> <P class="p48 ft2">Hur skapar man en lärande organisation inom äldreomsorgen? Hur ska man höja kvaliteten med krympande resurser? I Västmanland är svaret projektet ”Kvalitetsutveckling genom nätverk”, där lärande granskning blivit en viktig del.</P> <P class="p49 ft2">Den lärande granskningen bygger på att kolleger granskar varandra. Vi har besökt sjukhemmet Hällbacken i Arboga som granskat ålderdomshemmet Björkbacken i Västerås. Båda arbetslagen berättar om sina erfarenheter.</P> <P class="p50 ft2">Först presenteras projektet som helhet.</P> <P class="p29 ft0">Det börjar bli länge sedan det regnade manna över äldreomso r- gen i Västmanlands kommuner. Nu gäller det att ta tillvara den manna som finns och helst odla lite egen. Projektet ”Kvalitetsutveckling genom nätverk” är en sådan nyodling. Den har redan börjat ge skörd. Kvalitetsarbete har blivit ett honnörsord och de som driver utvecklingen är de kvinnor som arbetar på sjukhem, servicehus, i gruppbostäder och inom hemtjänsten i elv a kommuner och i Västerås sju kommundelar.</P> <P class="p51 ft0">Kerstin Westholm i Fagersta har varit projektledare under snart tre år.</P> <P class="p52 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft3">Detta är inte ett chefsprojekt, säger Kerstin. Viljan att delta ska komma underifrån, från personalen själv. De som vill ä r med, andra avstår.</SPAN></P> <P class="p53 ft0">Och Roland Svensson, som skrivit den fylliga rapporten ”Kvalitetsutveckling genom nätverk – en lärande organisation för utveckling av äldreomsorgen” (1996), håller med.</P> <P class="p54 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft3">Kerstin brukar betona att detta är en form av utbildning av personalen. Det ger impulser, tips och idéer. I dag har vi inte råd med traditionella kurser, då är detta ett sätt, att lära a v</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_8"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">10</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p13 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td12"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p55 ft0">varandra. Det gäller att använda alla resurser i en region, att hitta bra exempel: Åh, vad långt de har kommit me d kontaktmannaskap! Aha, vi är bättre på att delegera arbetsuppgifter till personalen! Idéer sprider sig genom nätverket, säger Roland Svensson.</P> <P class="p56 ft0">Fö r tre år sedan pekade alla ekonomiska prognoser nedåt . Tiden då andra tog ansvar för håle n i överskridna budgetar var förbi. Samtidigt visade all befolkningsstatistik att svensken blir äldre och att de gamla blir fler. Hur ska man klara att ge värdig vård och omsorg med samma eller mindre pengar? Hur ska kvalitén kunna säkras, rent av utvecklas?</P> <P class="p27 ft0">I Västmanland blev ett av svaren att försöka sprida goda idé er via tre länsövergripande nätverk. Startpunkten blev tr e ”sökkonferenser” hösten 1994. Till konferenserna kom <NOBR>8-1</NOBR> 0 personer från varje kommun. Deltagarna skulle representera olika yrken och nivåer inom organisationen. Av dem skulle minst tre från varje kommun vara undersköterskor/vård - biträden.</P> <P class="p57 ft0">På konferensen arbetade deltagarna i mindre grupper, som bytte sammansättning mellan arbetspassen. Deltagarna hann diskutera kvalitetsfrågor med personer från andra kommuner , först inom samma yrke och senare med andra yrken. Frågan som löpt e som en röd tråd konferensen igenom var: ”Hur bö r äldreomsorgen se ut om fem år om den ska vara en bra omsorg och samtidigt en bra arbetsmiljö?” Allra sist samlades deltagarna från den egna kommunen i en grupp. Deras arbetsuppgift blev att skriva mål och göra en han dlingsplan för hemkommunen. Innan man sa ”På återseende”, utsågs en rad kontaktpersoner som skulle ingå i nätverket.</P> <P class="p58 ft2">Ringar på vattnet</P> <P class="p29 ft0">Nu kunde det egentliga nätverksarbetet börja. De först a kontakterna var knutna och alla hade med sig arbetsuppgifter hem. På några håll ifrågasattes konferensdeltagarnas rätt at t sätta upp mål för den e gna kommunens framtida äldreomsorg. Det löstes genom att anordna egna sökkonferenser. Redan hade</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_9"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td13"><SPAN class="p59 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td14"><SPAN class="p60 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">11</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p23 ft0">projektidén gett ringar på vattnet lokalt! De som deltagit i konferensen började jämföra verksamheten hemma med andras . Man började göra studiebesök hos varandra och prövade at t byta arbetsplats för någon dag.</P> <P class="p61 ft4">”Projektet innebär att personalen inom äldreomsorgen i länet deltar i olika slag av nätverksaktiviteter för att utbyta idéer och erfarenheter om sina verksamheter. Samarbetet skall ge stimulans och fungera som drivkraft till kvalitets- och förändringsarbete i den egna kommunen. Nätverket skall ses som ett medel för att få till stånd ett långsiktigt förändringsarbete inom äldreomsorgen (vid sjukhem, servicehus, gruppboenden och i hemtjänsten).”</P> <P class="p62 ft4">Ur Roland Svenssons projektrapport, maj 1996<SPAN class="ft0">.</SPAN></P> <P class="p63 ft0">Under hela projektet har man betonat att förändringsarbet e måste ske underifrån. Då kan man få igång en spiral där öka t samarbete leder till större öppenhet och ett klimat där det ä r lättare att ta till sig nya idéer och att dra nytta av andras erfarenheter. Så har man skapat grundförutsättningarna för en <SPAN class="ft4">lärande organisation</SPAN>.</P> <P class="p64 ft2">Lärande granskning</P> <P class="p23 ft0">Nätverken var i gång. Kerstin Westholm hade börjat arrangera uppskattade temadagar, om t.ex. demenssjukdomar, vård i livets slutskede eller mat för äldre, där huvudtalaren alltid var någon från länet.</P> <P class="p27 ft0">Då väcktes tanken på granskning av verksamheten för första gången. Varför tar vi inte och tittar närmare på var andras verksamhet? Sagt och gjort. Tjugo personer som representerade de tre nätverken kom till första upptaktsträffen och börjad e fundera på hur verksamhetsgranskning skulle kunna gå till. ”Vi måste ha något att utgå ifrån!” Detta något blev två manuale r med frågor, en som riktade sig till sjukhem/gruppboende och den andra till servicehus/hemtjänst. För att leda bort tankarn a från kontroll och inspektion, valde man att betona det ömsesidiga lärandet.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_10"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">12</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p13 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td12"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p51 ft0">Lärande granskning innebär att <NOBR>3-4</NOBR> personer från t.ex. et t sjukhem åker i väg och granskar ett sjukhem i en anna n kommun, som har sagt ”vi vill bli granskade.”</P> <P class="p65 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft3">Arbetslaget som ska göra granskningen lägger upp arbetet. Det finns inget färdigt koncept. Vi har starkt betonat att det är arbetslaget som bestämmer hur de vill göra, säger Rolan d Svensson.</SPAN></P> <P class="p66 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft3">I spartider när man bara hör hur arbetsbördan ökar, ge r granskningarna en fin insikt i verksamheten och stärker självkänslan mycket. De som deltar känner att de är betydel - sefulla, ser hur andra jobbar, knycker idéer och lär a v varandra, säger Kerstin Westholm.</SPAN></P> <P class="p67 ft0">Granskningsarbetet är en utvidgning av nätverket. Varje hös t och vår startas granskningscirklar. I en cirkel ingår t.ex . exempel en handfull gruppboenden. De som ingår i cirkeln både granskar och granskas. Gruppboende <SPAN class="ft4">a </SPAN>granskar <SPAN class="ft4">b</SPAN>, som granskar <SPAN class="ft4">c</SPAN>, ända till cirkeln sluts och någon granskar <SPAN class="ft4">a</SPAN>. Den här vårvintern ingår 63 arbetsplatser i olika cirklar. Intresset öka r hela tiden. Första omgången rådde ganska stor osäkerhet o m hur man skulle göra. Granskningarna präglades av försiktigh et. Det var svårt att föra fram kritik. Det har blivit bättre me d tiden.</P> <P class="p68 ft0">– Det handlar om att påverka den egna arbetsplatsen. De som är med blir jättetända, de blir medvetna och det lyser igenom på jobbet. Sedan ska de sprida sina erfarenheter vidare på arbetsplatsträffar, säger Kerstin.</P> <P class="p64 ft2">Måste sprida erfarenheterna</P> <P class="p69 ft0">– Det finns en risk att det bara blir de som åker i väg som blir engagerade, säger Roland.</P> <P class="p27 ft0">Redan har idén med lärande granskning spritt sig. Sjuksköter - skorna som arbetar inom äldreomsorgen har börjat gra nska hur man för journaler på olika håll. Vad kan vi lära av varandra ? Nu sitter arbetsterapeuter och skriver manualer för lärand e granskning.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_11"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td13"><SPAN class="p59 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td14"><SPAN class="p60 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">13</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p25 ft0">Arbetet med ”Kvalitetsutveckling genom nätverk” fortsätter. Men det finns oro för framtiden. Vad ska hända efter projekttidens slut? Kommer nätverken att överleva av sig själva, nä r Kerstin Westholm övergår till andra sysslor?</P> <P class="p51 ft0">Samtidigt som man grubblar lite på tiden efter första jul i 1997, arbetar en arbetsgrupp fram en <NOBR>40-sidig</NOBR> handbok i lärande granskning. Man hoppas kunna sprida idén över landet .</P> <P class="p33 ft0">När Roland Svensson ska sammanfatta projektet kommer han fram till att det bidragit till att öka utbytet av kunskaper och erfarenheter på nivåer som tidigare inte haft sånt utbyte. Det har skapat en större öppenhet för förändringar. Det har engagera t ett stort antal undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor oc h arbetsledare i ett fruktbart samarbete. Lärande granskning har varit en uppskattad metod av dem som medverkat och bö r kunna tillämpas inom många andra verksamhetsområden.</P> <P class="p51 ft0">I manualen för granskning av sjukhem/gruppboende, titta r man närmare på tre huvudområden:</P> <P class="p70 ft0">1. Vilka förutsättningar har verksamheten?</P> <P class="p71 ft4">Exempel:</P> <P class="p0 ft4">Vilken personaltäthet finns på enheten?</P> <P class="p69 ft4">Vilka arbetsuppgifter ingår förutom rent omvårdnadsarbete? Vilken typ av medicinsk dokumentation använder ni? Arbetar ni med kontaktmannaskap?</P> <P class="p72 ft4">Upplever ni att pensionären har valfrihet i sitt dagliga leverne här?</P> <P class="p72 ft4">Vilka beslut fattar personalgruppen, vilka beslut fattar chefen? Har verksamheten egna nedbrutna mål?</P> <P class="p72 ft4">Hur lämnar ni information om verksamheten till inflyttade pensionärer och till deras anhöriga?</P> <P class="p34 ft0">2. Hur utförs verksamheten?</P> <P class="p71 ft4">Exempel:</P> <P class="p72 ft4">Hur sker behovsbedömning, rapportering, vårdplanering, samarbete med primärvård och lasarett?</P> <P class="p0 ft4">Vilka rehabiliteringsmöjligheter finns för pensionärerna?</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_12"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">14</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p13 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td12"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft4">Delegeras medicinhantering/utdelning och andra arbetsuppgifter?</P> <P class="p73 ft4">Hur många trycksår behandlar ni just nu? Hur arbetar ni med vård i livets slutskede? Ges ni möjlighet till kompetensutveckling?</P> <P class="p0 ft4">Gör ni arbetsplatsbyten eller hjälper andra personalgrupper vid hård arbetsbelastning?</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_13"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td13"><SPAN class="p59 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td14"><SPAN class="p60 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">15</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft0">3. Vilket är verksamhetens resultat?</P> <P class="p74 ft4">Vet ni vad pensionärerna/kunderna tycker? Vet ni vad anhöriga tycker?</P> <P class="p23 ft4">Hur gör ni det möjligt för anhöriga att känna sig delaktiga i pensionärernas omvårdnad?</P> <P class="p23 ft4">Skulle du vilja bo här om du får behov av speciell omvårdnad när du blir gammal?</P> <P class="p0 ft4">Upplever ni att ni kan säga era åsikter?</P> <P class="p64 ft2">Att granska varandra</P> <P class="p75 ft0">”Vi är förstärkta i vår uppfattning att det är ett privilegium att få ta och ge idéer sjukhem emellan ..."</P> <P class="p26 ft0">Så avslutar Gunilla Larsson, Marina Lundgren och Birgitta Björklund från Hällbacken i Arboga sina skriftliga synpunkter efter granskningen av Björkbacken i Västerås.</P> <P class="p25 ft0">Till det yttre skiljer sig Björkbacken från Hällbacken. Björkbacken är ett modernt ålderdomshem (Västerås stads nygamla namn för sjukhem) i tre vånin gar med 37 boende i 36 kvadratmeter stora lägenheter, med egen toa, pentry och kylskåp. Häll - backen är en skapelse från <NOBR>1970-talet</NOBR> i markplan, som byggts om för att klara nittiotalets krav. På Hällbacken finn s demensavdelningar, sjukhemsavdelningar och en avdelning för korttidsboende.</P> <P class="p27 ft0">Men här finns en inre likhet. På Hä llbacken och Björkbacken är kvalitetsarbete viktigt och på båda håll arbetar man för att g e personalen högre grad av eget ansvar. En viktig ingrediens i det arbetet är ”Kvalitetsutveckling genom nätverk” och lärand e granskning.</P> <P class="p76 ft0">– Det ger mer att granska än att bli granskad, säger Susann e Bengtsson, snart undersköterska på Björkbacken. Man få r massor av tankar och idéer när man är i väg.</P> <P class="p33 ft0">Februari i Arboga. Det ligger en våtgrå hinna över staden. De t mulna vädret ackompanjeras av nyheterna på radion, dä r Arbogas framtid fortfarande är en riksangelägenhet. Stade n med de 14 000 invånarna oroas för framtiden . Snart försvinner 650 jobb från stan, räknar man med underleverantörer ä r kanske ytterligare ett tusen jobb i farozonen.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_14"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">16</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p13 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td12"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p77 ft0">Hällbacken ligger några få minuters bilväg frå n järnvägsstationen. En låg byggnad, utfläkt som en bläckfisk , med avdelningarna i dess långsmala armar. Runt huvudingången ligger lokaler för terapi, gymnastik, hårvård och där hålle r MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska) och områdesansvari g till.</P> <P class="p78 ft0">Nere i högra korridoren befinner sig sjukhemsavdelninge n <SPAN class="ft4">Ängen </SPAN>med 24 boende. Hällbacken var tidigare ett traditionellt sjukhem, med flerbäddsrum. Numera har alla egna rum, dock utan egna toaletter eller kokmöjligheter.</P> <P class="p17 ft0">Boendetiden blir allt kortare på Hällbacken. De gamla bo r hemma så länge de önskar och det är möjligt. Nackdelen med det nya är att personalen ibland har svårt att hinna få e n ordentlig relation till de anhöriga, innan det är dags att sitta ner i andaktsrummet tillsammans. Hur ska man kunna trösta någo n man knappt känner?</P> <P class="p79 ft0">Personal från Hällbacken har varit med i nätverksarbetet från början. De deltog i sökkonferensen hösten 1994.</P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Om jag vetat hur mycket jobb det skulle bli hade jag aldrig vågat vara med, säger Marina Lundgren. Nu är jag glad att jag inte visste det.</SPAN></P> <P class="p80 ft0">Vi sitter i ett litet mysigt rum på Ängen. Fyra rakryggad e kvinnor och jag. Birgitta Björklund är biträde på dagen , Kristina Persson jobbar natt, Marina är undersköterska oc h Gunilla Larsson sjuksköterska. Fö r dem har arbetet i nätverket inneburit en rejäl kick.</P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">När vi kom hem från konferensen gjorde vi först planer för kontaktmannaskap och fortsatte sedan med omvårdnadsplaner, som vi kunde redovisa på nästa konferens, berättar Gunilla.</SPAN></P> <P class="p81 ft0">Numera gäller omvårdnadsplanen i hela kommunen. Det är e n pärm som följer den boende vid växelvård. Tidigare hade alla olika papper, några hade inga alls. I pärmen samlas levnads - beskrivning, sjukdomshistoria, där står hur personen fungerar och hans/hennes ”status”, hur mycket han/hon klarar att gör a själv.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_15"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td13"><SPAN class="p59 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td14"><SPAN class="p60 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">17</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Försiktig första granskning</P> <P class="p29 ft0">– I nästa steg kom den lärande granskningen, berättar Birgitta. Hällbacken i Arboga kom att ingå i samma cirkel av sjukhem som vill granska och bli granskade, som Björkbacken i Västerås. Hällbacken har varit med om ett par granskningsomgångar nu. Fö rsta gången la personalen ner enorm tid på sin gransk - ning, gapade över litet för mycket och gick in och frågade i detalj. När de sedan for till Björkbacken, hade de lärt av sin a misstag och var säkrare på vad de ville ha ut av besöket. N u visste de att granskningen av en annan arbetsplats kunde lära dem mycket om deras egen.</P> <P class="p27 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Det är lätt att bli hemmablind, säger Bir gitta. Vi gör kanske på ett visst sätt och ifrågasätter inte det. När vi ser hur andr a organiserar arbetet får vi ibland en </SPAN><NOBR>aha-upplevelse.</NOBR></P> <P class="p82 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Vi kom till ett ställe där de hade ett fint andaktsrum, så när</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">vi</SPAN><SPAN class="ft11">kom hem började vi fixa till vårt, berättar Marina.</SPAN></P> <P class="p83 ft0">Det händer också att den egna arbetsplatsen ”vinner” i</P> <P class="p23 ft0">jämförel se med den som granskas, på vissa områden. Det ge r granskarna självkänsla.</P> <P class="p33 ft0">– Vi är bra på att delegera. Här har alla i personalen ansvar fö r något eget. Snart ska vi få ta större ekonomiskt ansvar också , säger Marina. Man växer med ansvaret.</P> <P class="p51 ft0">– När vi kommit tillbaka brukar vi vara entusiastiska. Vi berättar vad vi varit med om på arbetsplatsträffar och uppmuntrar de andra att titta i granskningspärmarna, säger Gunilla.</P> <P class="p84 ft2">Tuffare nästa gång</P> <P class="p29 ft0">När gänget från Hällbacken kom till Västerås kände de si g mycket välkomna. Björkbackens personal hade förberett deras ankomst väl och frikopplat personal under den dag besöke t varade. Det inleddes med fika och en stunds information om arbetet på Björkbacken och hur äldreomsorgen i Västerås ä r organiserad.</P> <P class="p85 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi ville inte gå in i verksamheten och störa morgonsysslorna, säger Gunilla.</SPAN></P> <P class="p25 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Det är mer fråga om ett samtal än att vi frågar ut dem. Man jämför och vi berättar hur vi gör hos oss, säger Birgitta. V i</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_16"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">18</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p13 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td12"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p72 ft0">skrev så att pennorna glödde. Först pratade vi allmänt oc h sedan checkade vi av manualen efter hand, så allt blev avbetat.</P> <P class="p25 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Det som ger mest är när man diskuterar vad som är bra och dåligt. När man utbyter erfarenheter som ”Går alla upp til l frukost hos er?”, säger Kristina.</SPAN></P> <P class="p86 ft0">Det är en konst både att granska och bli granskad. Först a gången går det kanske lite taffligt till. Granskarna får pröva sig fram och är ofta osäkra på hur kritiska de kan vara. Det ha r betonats i projektet att det handlar om lärande granskning, det är inga poliser eller kontrollanter som kommer till arbetsplatsen.</P> <P class="p87 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Fast man borde veta att kvinnor som jobbar med samma saker är rätt försiktiga i sin kritik. Det behövs ingen extra spärr , säger Marina.</SPAN></P> <P class="p25 ft0">Hällbacken har blivit granskat två gånger. Ena gången tycker de att de slapp alldeles för lindrigt undan. När de fick återkopp - lingen efter granskningen var det mest en beskrivning av verksamheten. Nästa gång blev det bättre.</P> <P class="p33 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi blir nog ännu tuffare nästa gång vi åker ut, säger kvinnorna på Hällbacken. Detta är en process. Vi får känna oss fram . Dessutom lär sig arbetslaget efter hand vad som är viktigt. På Hällbacken vill man betona helheten, bemötandet, vården , personaltätheten.</SPAN></P> <P class="p25 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">När man diskuterar vården får man in allt annat också, säger Gunilla.</SPAN></P> <P class="p88 ft0">Hällbacken har inte fått några extra resurser för att delta i de lärande granskningarna.</P> <P class="p58 ft2">Paradexemplet Björkbacken i Västerås</P> <P class="p29 ft0">Björ kbacken skulle kunna illustrera parollen ”eget rum på långvården”. Hit har också flera socialministrar vallfärdat fö r att se ett modernt ålderdomshem. Trots det har Björkbacke n sina rötter i en långvårdsavdelning, som sedermera omvand - lades till sjukhem på Västerås l asarett. Strax efter kommunaliseringen stod Björkbacken klart. Boende och personal flyttade in i det nya huset. Strax hördes klickningar i låsen till d e enskilda rummen. För dem som länge delat rum med andra på</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_17"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td13"><SPAN class="p59 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td14"><SPAN class="p60 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">19</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p23 ft0">sjukhuset, var det underbart att få låsa dörren om sig, att känna : ”Här bor jag.”</P> <P class="p27 ft0">Den förestående flyttningen blev en bra förevändning för att ifrågasätta och diskutera gamla invanda rutiner. Hur ville personalen arbeta på det nya stället?</P> <P class="p51 ft0">– Alla fö rändringar kom i och med att vi flyttade hit. Vi införde t.ex. kontaktmannaskap, säger Susanne Bengtsson.</P> <P class="p27 ft0">Björkbacken ligger i bostadsområde t Bjurhovda. Ålderdomshemmet är omgivet av stora flerfamiljshus. När Ädelreformen genomfördes och kommunen fick överta ansvare t för äldreomsorgen, valde politikerna ganska snabbt att konkurrensutsätta verksamheten. Flera av Björkbackens grannar drivs a v alternativa utförare, som Riksbyggen och PartenaCare. 6 5 procent av ålderdomshemmen och 36 procent av alla gruppboenden i kommunen drivs av andra än kommunens bolag ProAros, berättar Ture Morin, som är direktör på social a nämndernas stab. Ser man äldre- och handikappenheten som helhet drivs ungefär en femtedel ”privat”. Nu är det Björkback - ens tur att gå ut på anbud och enhetschefen Yvonne Granlund arbetar för högtryck för att ProAros, kommunen, ska f å uppdraget. Då är det extra viktigt med kvalitetsarbete, anse r hon.</P> <P class="p89 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Vi lever i en förändringstid, vare sig vi vill det eller inte . Därför är det bättre att vilja. Vad ska vi göra för att ha det kvar ? Vi måste fixa det här på något sätt! säger Susanne. Björkbacke n har hunnit med en granskning och blivit granskat två gånger . Nu är personalen sugen på att åka i väg själva. Nu vet de bättre . Men de har inte lyckats få ihop det den här vintern. De tycker att det är viktigt att våga ställa de kniviga frågorna, att gran - skarna inte väjer för att kritisera. Precis som på Hällbacke n blev de lite besvikna när den fö rsta granskningen bara beskrev verksamheten.</SPAN></P> <P class="p90 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">De kritiska synpunkterna är de nyttigaste. Det är ju mening - en att man ska få ut något av det. Då får man inte ta kritike n personligt, säger sjuksköterskan Anita Andersson.</SPAN></P> <P class="p82 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Kritiken är det lärande, säger Susanne bestämt.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_18"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">20</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p13 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td12"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Slåss för framtiden</P> <P class="p29 ft0">Ett par veckor efter Hällbackens besök kom granskarna tillbak a och gav muntlig och skriftlig återkoppling. De båda arbetslagen satt ner en eftermiddag och gick igenom synpunkterna.</P> <P class="p24 ft0">– Björ kbacken kom med flera tips och idéer. Vi har inte genomfört så mycket än. Men vi har fört en massa diskussio - ner. Så har vi ändrat lite på våra ru tiner runt rapporterna, säger Yvonne.</P> <P class="p91 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft13">Det där med rapporterna var en tankeställare, säger Anita.</SPAN></P> <P class="p90 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft14">Mitt intryck som fastnade sedan de varit hos oss, var en sjuksköterska som sa ”Här skulle jag vilja bo när jag bli r gammal”. Det kändes väldigt skönt, säger Yvonne.</SPAN></P> <P class="p92 ft0">Men hur sprider man resultaten från granskningarna vidare? Yvonne tar upp det på husmöten. Det finns gransknin gspärmar</P> <P class="p23 ft0"><SPAN class="ft0">i</SPAN><SPAN class="ft10">huset. Och personalen har berättat om sina erfarenheter. Mest blir det direkt efter en granskning.</SPAN></P> <P class="p82 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Man får en kick själv av att åka i väg, säger Susanne.</SPAN></P> <P class="p51 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Ibland när vi gör utvärderingar kan personalen tycka at t inget har hänt, att det inte betytt något. Men när det kommer till kritan visar det sig att det lett till resultat, säger Yvonne.</SPAN></P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi är i en process hela tiden, stötvis lyfts vissa saker fram, säger Susanne. Eftersom vi jobbar med människor tar förändringar lång tid. Det handlar om värderingar. Vad tycker vi i personalen? Vad tycker de anhöriga? Vad tycker de boende?</SPAN></P> <P class="p49 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Viljan till förändring måste komma från personalen själv , säger Yvonne.</SPAN></P> <P class="p90 ft5">Arbetslaget på Björkbacken sitter och diskuterar kvalitets - utveckling. Även om de tycker att de ligger långt framme är det bra att få höra andras åsikter. Det är bra att åsikterna kommer från personer som jobbar med samma saker, som vet vad det är frågan om. För personalen på Björkbacken står mycket på spel . Kommer de att ha samma huvudman om ett år?</P> <P class="p93 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi måste lära oss att beskriva vad vi gör, vilken hög kvalite t</SPAN></P> <P class="p23 ft0"><SPAN class="ft0">vi</SPAN><SPAN class="ft13">kan erbjuda våra boende, säger Yvonne Granlund. I de t arbetet ingår lärande granskning och andra kvalitetsutveck - lingsprojekt.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_19"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td13"><SPAN class="p59 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td14"><SPAN class="p60 ft4">Vi måste lära oss beskriva ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">21</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft0">Ur granskningsprotokollet:</P> <P class="p94 ft0">Organisation:</P> <P class="p23 ft4">Bra med patientansvariga sjuksköterskor och ett kontaktmannaskap som fungerade som det ska.</P> <P class="p95 ft4">Är det verkligen klok arbetsfördelning att sjuksköterskorna ansvarar för personalanskaffning vid kort semester och sjukskrivningar, kan inte personalen ansvara för detta själva?</P> <P class="p50 ft0">Utrustning:</P> <P class="p29 ft4">Överlag välutrustat med tekniska hjälpmedel. Vid behov inte omöjligt att få fler taklyftar, positivt!</P> <P class="p23 ft4">Larmsystemet tycker vi inte om. Vi reagerade starkt negativt på att det ena larmet kunde ”slå ut” det andra vilket kan leda till att den boende blir ”bortglömd” då det ej gick att larma en andra gång om den boende tyckte att hjälp dröjde. Här borde trygghet gå före integritet.</P> <P class="p50 ft0">Omvårdnad:</P> <P class="p23 ft4">Borde vara bra om också personalen kunde få göra omvårdnadsanteckningar.</P> <P class="p23 ft4">Bör ge en bättre kontinuitet och på sikt minska rapporteringstiden, som vi tycker verkar lång.</P> <P class="p0 ft4">Bör också stärka personalen i deras yrkesroll!</P> <P class="p23 ft4">Bra att ni verkar ha lyckats så väl med allas vår strävan att ha de boendes integritet och önskemål i centrum i omvårdnadsarbetet.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_20"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">23</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft1">2 I första hand ett hem</P> <P class="p96 ft2">På Flottaren i Gällivare går det an att vara den man är. Oavsett om man önskar kaffe på sängen eller kräver en förhandlingsrunda före duschen.</P> <P class="p25 ft2">Då och då ljuder skratt genom lokalerna. Margit smeker gamla Agnes på kinden. ”Vi blev så glada när hon kom. Hon kunde ju prata till och med.”</P> <P class="p27 ft2">Stämningen är rofylld. Föga anar besökaren att de äldre som bor här på Flottaren kommit hit för att andra inte klarat av dem.</P> <P class="p56 ft0">Sigge muttrar ganska entonigt, men högt, där han stampar sig långsamt framåt med hjälp av rullatorn. Ansiktet är fårat, ha n har varit med länge nu. Framför honom klick ar det till i dörren mot omvärlden. På väggen hänger ett kodlås och överst p å dörren står koden med stora tydliga siffror. ”Man får försena , men inte förhindra”, förklarar avdelningschefen Marlen e Furbeck.</P> <P class="p97 ft0">Gruppboendet Flottaren är Sigges hem sedan några år. Här bo r elva gamlingar från Gällivare kommun. Förutom Sigge s muttrande är det tyst och lugnt inne på avdelningen. Flera av de boende sitter i sina rullstolar vid borden i köket, eller i vardags - rummet med utsikt mot den snöklädda skogen. Ett par a v damerna sover tyst med öppen mun. Det är svårt att tro att d e som bor här skapat rädsla på andra håll. Att det i deras rapporter finns dramatiska inslag om poliseskorter, tvångsduschningar och sönderslagna möbler.</P> <P class="p90 ft0">– Följer man bara de gamlas rutiner, brukar det ordna sig , säger Roger Jysky, som är vårdbiträde. Om jag kommer in me d kaffet och två sockerbitar på morgonen till Kalle, så stiger han upp. Gör jag på något annat sätt , är förmiddagen förstörd. Och säger Kalle att nu är det bra, så menar han det.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_21"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td15"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">24 </SPAN>I första hand ett hem</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td16"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p81 ft0">Kalle har bott på fjället i hela sitt liv, han är en enstöring, so m blir ilsken om personalen söker för mycket kontakt. Numer a äter han ofta i matsalen. Det är ett stort framsteg. Ett tag var personalen faktiskt orolig över hans hälsa. De gick ut i samhä l- let och köpte den sorts öl han önskade och bananer i lång a banor för att han skulle få något i sig.</P> <P class="p81 ft0">– Vi tar våra gamla som de är. Jag får respektera att Kalle int e vill ha så mycket kontakt. När han säger ”stör inte mej” lämna r vi honom i fred, säger Roger.</P> <P class="p16 ft0">Agnes kom till Flottaren med en vådlig rapport i bagaget. Där stod att flera personer fick hålla henne i duschen. Första gånge n Margit <NOBR>Nilsson-Springare</NOBR> träffade Agnes, satte hon sig bredvid henne. Den avlämnande personalen såg förskräckt ut. ”Sitt i nte jämte henne, hon kan riva och klösa dig.”</P> <P class="p98 ft0">– Det var inte något större problem. Det var roligt när ho n kom. Hon kunde tala, här är det inte så många som ka n förme dla så mycket, säger Margit och menar att de andr a uttrycker sig på andra sätt ...</P> <P class="p99 ft0">Dåliga dagar kurar Agnes i sängen på morgonen när Margi t börjar sitt pass. Då låter Margit henne sova vidare en stund. Bra dagar följer hon schemat. Och liksom Margit alltid har en kram över för Agnes, har de andra i personalen det för ”sina ” personer.</P> <P class="p19 ft0">– Vi i personalen visar känslor. Vi tycker verkligen om vår a gamla. Det är äkta, säger Margit.</P> <P class="p16 ft5">Tage blev dement före sextio och några blodproppar i hjärna n har förändrat hans beteende. Han känns inte längre igen, ha n stampar i golvet och skriker. Viktor har för vana att kasta saker i väggarna. Åttioåringen Albin, som växte upp på barnhem och stoppades in på mentalsjukhus när han var arton, svara r fortfarande att han är arton år och spelar gärna boll i korridoren. Varje dag i sexton år har Harry besökt sin hustru som har e n demenssjukdom. Fyra timmar varje eftermiddag umgås han med henne, tar henne ut. Han är den ende som ännu når fra m till henne. För personalen är Harry en hjälte.</P> <P class="p100 ft0">Dagtid arbetar fyra eller fem personer på Flottaren. Kvällstid är de tre. Var och en är kontaktperson till en eller två av d e boende. Det går snabbt att känna in vem som är kontaktperson .</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_22"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td16"><SPAN class="p101 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td15"><SPAN class="p102 ft4">I första hand ett hem <SPAN class="ft0">25</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p23 ft0">Margit talar med särskild ömsinthet om Agnes. Roger vet allt om Kalles rutiner och Arja Wiitala är nyss återkommen från ett tandläkarbesök med Albin.</P> <P class="p64 ft2">Närhet till de gamla</P> <P class="p29 ft0">Kontaktpersonerna känner sina boende utan och innan. De sköter kontakten med anhöriga, personliga inköp, ser till så det finns pengar och medicin, städar och får tvätta t. I vårdplanerna står vad de behöver veta om varje persons historia, medicinskt och socialt. Ibland bidrar anhöriga med uppgifter, det är int e alla som kan berätta själva.</P> <P class="p92 ft0">– Som kontaktperson vet jag vad jag gjorde med dem i går. Det minskar stressen. Dessutom är det lättare att planera si n dag, säger Marlene.</P> <P class="p25 ft0">Systemet är ett par år gammalt nu. Det tog ett tag innan alla i hemtjänsten i Gällivare hade accepterat nyordningen. I dag vill ingen återgå till det gamla. Filosofin bakom systemet me d kontaktpersoner är att man ska se till hela människan.</P> <P class="p103 ft0">– Vi ser Oskar och sen har han ont i knät eller så är han arg på sina barn.</P> <P class="p27 ft0">Personalen på Flottaren skruvar lite på sig när de ska komma med förklaringar till varför de lyckas med något som andra int e klarat. De tycker inte att de gör något märkvärdigt. De älska r sina jobb, tycker verkligen om sina gamlingar, är bra på att läsa kroppsspråk, vet vad som lockar fram aggressivitet och vad som skapar lugn.</P> <P class="p33 ft0">Den här dagen har Arja på sig gröna yrkeskläder, de andra gå r i sina privata kläder. Tidigare var alla klädda i vit sjukhus - uniform.</P> <P class="p25 ft0">– Privata kläder höjer samhörighetskänslan. Flottaren ä r ju ett hem i första hand, i andra hand en arbetsplats, säger Margit.</P> <P class="p84 ft2">Närhet bättre än distans</P> <P class="p23 ft0">Personalen på Flottaren har arbetat samman i många år . Tidigare, före Ä delreformen, var Flottaren en långvårdsavdelning med psykiatrisk inriktning på Gällivare sjukhus. Numera</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_23"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td15"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">26 </SPAN>I första hand ett hem</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td16"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p23 ft0">hyr kommunen en del av sjukhuset, där ligger hemtjänstdistrik - tet Älvgården, med fyra särskilda boenden. På Flottaren bo r elva äldre, på de andra arton personer i varje. Sedan 1992 ha r alla egna rum.</P> <P class="p92 ft0">Det hörs ett dovt muller i den bleka dagern utanför fönstret . En helikopter ska till att landa. Olycksfall, blodpropp eller födande kvinna? Längs skidbacken är belysni ngen tänd dygnet om och bortom älven breder det krympande gruvsamhället u t sig. Rekordåret 1968 bodde 28 000 personer i kommunen. 1996 bodde 22 000 kvar. Varje år ger sig ungefär 250 persone r sö derut. Flest flickor flyr arbetslösheten. Samtidigt åldra s kommunen. 1996 uppbar 3 500 personer ålderspension. Om tio år är de mer än 4 000.</P> <P class="p104 ft0">Flottarens personal har en mentalskötarutbildning i botten . Den har kompletterats med geriatrisk kompetens. De är vana att bemöta gamla människor med olika psykiska störningar. De vet att friska vuxna kan bli störiga äldre. När demensen smyger si g på, genomgår somliga en personlighetsförändring, som ka n kännas skrämmande för anhöriga. Personalen på Flottaren ta r det med ro. Arbetslaget är skickligt på att låta nya persone r växa in i gänget. Ny personal får lära sig att närhet till d e boende är bättre än distans, att gruppen ger trygghet och att det lönar sig att visa respekt för de boende. Därför är det inte s å konstigt att Albin som skrek så mycket där han bodde förut , behöver skrika mindre här. Där stängde man in honom för at t han störde, så han skrek ännu mer för att han kände sig ensam. Här ägnar man sig åt den som skriker.</P> <P class="p25 ft0">– När Albin varit hos oss ett tag sa han: ”Visst får jag stanna här?” Sånt värmer, säger Ingrid.</P> <P class="p28 ft2">Rädsla föder aggressivitet</P> <P class="p23 ft0">Helmer, som satte skräck i både gamla och personal där ha n bodde förut, vädrar folks rädsla. När han känner att andra ä r rädda blir han mer aggressiv.</P> <P class="p90 ft0">– Han blir uppspelt när folk blir rädda för honom, berätta r Roger.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_24"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td16"><SPAN class="p101 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td15"><SPAN class="p102 ft4">I första hand ett hem <SPAN class="ft0">27</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p86 ft0">Men personalen på Flottaren är inte rädd för Helmer. D e känner stöd hos varandra och vet vad som frammanar rädsla . Och Helmer känner dem allesammans. När ingen är rädd bli r han en snäll och foglig lillpojke.</P> <P class="p92 ft0">Förhandlar man med Sigge om duschningen några timmar i förväg så duschar han utan protester.</P> <P class="p90 ft0">– Ibland påminner han oss, om vi inte håller tiden, säger Arja . Och Britta hon är noga med ordningen. Varje sak ska vara på sin rätta plats. Om kaffekoppen står fel, kan det bli problem.</P> <P class="p82 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Många sätter trygghet och ångest i rutiner, säger Ingrid.</SPAN></P> <P class="p105 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Ibland ringer någon och frågar hur det går för Agnes och tro r knappt det är sant, när vi säger att det fungerar jättebra. De t beror helt och enbart på personalen här, på gruppen tillsam - mans. De sprider det lugna och det märks att de har lån g erfarenhet av psykiatri, säger Marlene.</SPAN></P> <P class="p106 ft0">Under 1997 är Marlene Furbeck avdelningschef för hel a hemtjänsten i Gällivare kommun. Hon vikarierar för Toma s Junkka som hoppar in som socialchef i kommunen. Marlene ansvarar för ett halvt tusen anställda, 350 äldre i särskild a boendeformer och 350 i öppen hemtjänst.</P> <P class="p25 ft0">Marlene tar över en organisation som gått igenom en genomgripande förändring sedan 1991.</P> <P class="p86 ft0">Tillsammans med distriktscheferna ringade Tomas Junkka snabbt in målet: De skulle klara 10 procent mer jobb med 10 procent mindre resurser. Men hur skulle det gå till?</P> <P class="p51 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Till en början sköt vi från höften, chansade vilt och de t fungerade ganska bra, men vi insåg att vi måste hitta ett enkelt system, säger Tomas.</SPAN></P> <P class="p28 ft2">Omvårdnadsbehov viktigast</P> <P class="p23 ft0">Kvalitén inom hemtjänsten skulle behållas. Därför valde man att prioritera omvårdnadsbehov framför servicebehov. Ma n införde ett system för att mäta hur stora behov varje v årdtagare har. Det avgör budget och personaltäthet. Administratione n skulle bantas och personalen ta större personligt ansvar. Där för gjordes en omfattande utbildningssatsning.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_25"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td15"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">28 </SPAN>I första hand ett hem</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td16"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p27 ft0">– Om vi skulle lyckas måste vi ha bra, välutbildad, entusiastisk personal som kunde jobba självständigt. Det traditionell a sättet att höja status är att t ycka synd om och höja lönerna. Jag menar att man höjer statusen genom att höja kraven, säge r Tomas.</P> <P class="p67 ft0">Målet var att alla inom hemtjänsten skulle ha minst gymnasiekompetens. I dag är 65 procent undersköterskor och mental - skö tare. Övriga har vårdbiträdesutbildning på upp till 2 0 veckor.</P> <P class="p24 ft0">– En utvärdering av undersköterskornas jobb visar att d e utvecklats på alla fronter, praktiskt, socialt och när det gälle r hälso- och sjukvård, säger Tomas.</P> <P class="p90 ft0">– Personalen har vuxit, de känner stolthet över sitt jobb, säge r Marlene.</P> <P class="p64 ft2">Alla deltar i processen</P> <P class="p29 ft0">Tomas Junkka anser att det är viktigt att förankra alla stor a förändringar hos personalen. Inför omorganisationen 1994 åkte ledningen ut till alla anställda inom hemtjänsten.</P> <P class="p25 ft0">– Efteråt visste <SPAN class="ft4">alla </SPAN>varför och hur det såg ut. Resonemangen förän drades under resans gång. Därför blev slutresultatet bra , säger Marlene.</P> <P class="p27 ft0">Flottarens hjärta är köket. Mitt i köket finns en glasad skjutdörr, så man kan låsa om vassa knivar och mediciner . På andra sidan dörren står köksbord i grupper. På väggen här inn e hänger två stora anslag. De berättar vilka mål personalen ha r för sina boende och för sig själva.</P> <P class="p107 ft4">Boendemål</P> <P class="p29 ft0">”Utifrån varje boendes unika förutsättningar ge den bäst a omvårdnaden som är möjlig.”</P> <P class="p50 ft4">Personalmål</P> <P class="p23 ft0">”Vi personal på Flottaren strävar efter ett klimat på arbetsplatsen som ska genomsyras av trygghet. Vi tror att trygghet får vi genom att försöka vara så ärliga mot varandr a som möjligt. Ge</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_26"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td16"><SPAN class="p101 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td15"><SPAN class="p102 ft4">I första hand ett hem <SPAN class="ft0">29</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p15 ft0">varandra ärlig kritik både positiv och negativ och respekter a varandra som olika individer med olika kunskaper.”</P> <P class="p108 ft0">Målen har de bestämt själva. Vid ett par tillfällen har arbetslaget åkt i väg på internat för att diskutera samar bete, samverkan och yrkesrollen.</P> <P class="p16 ft0">När det nya systemet började sjösätta s för ett par år sedan var hela personalen införstådd. Alla hade fått säga s itt. Därför gick det att omvandla deltider till heltider och personalen accepterar att arbeta varannan helg istället för var tredje.</P> <P class="p18 ft0">Även om målsättningen är kortfattad på Flottaren, gömme r orden svårigheter. Konflikter och konfliktlösning är inte enkelt . För att klara allt det nya går personalen en studiecirkel.</P> <P class="p18 ft0">– Det är inte alltid lätt att jämka ihop viljorna i en arbets - grupp och det är viktigt att våga säga till om det är något. Gör man det finns det en trygghet i gruppen, säger Ingrid.</P> <P class="p109 ft0">Individen sätts i centrum inom hemtjänsten i Gällivare kommun. Det gäller såväl vårdtagare som personal.</P> <P class="p19 ft0">De närmaste åren behöver personalen på Flottaren inte vänta någon organisationsförändring. Nu ska man satsa på vård och omsorg. Personalen ska få arbetsro. Då kan de ägna sig åt at t fila på förbättringar. Kanske det är för lite aktiviteter för d e gamla?</P> <P class="p110 ft0">– Vi har en kulturgrupp här på Älvgården. I den ingår personal, anhöriga och boende från alla avdelningar, berättar Arja.</P> <P class="p16 ft0">Kulturgruppens arrangemang är välkomna. Och bland Tomas Junkkas skisserade framtidsplaner står kulturen högt i kurs. Här på Flottaren har man ordnat julfest, ätit semlor och surström - ming, sett teater och dansat till dragspel. Till festerna brukar också personalens barn komma med.</P> <P class="p16 ft5">Ute i korridoren stampar Sigge med sin rullator. Roger lägger handen på hans axel.</P> <P class="p31 ft0">- Du kanske börjar bli trött i benen nu, Sigge. Det kanske ä r dags att vila en stund.</P> <P class="p31 ft0">Och Sigge följer Roger i maklig takt, bort till ett av borden , där han kan se ut över vida världen.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_27"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">31</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p111 ft1"><SPAN class="ft1">3</SPAN><SPAN class="ft9">På Trasten vill jag bo när jag blir gammal</SPAN></P> <P class="p112 ft2">Det kom ett brev från Gunda Svedung, där hon prisade äldreboendet Trasten i Uddevalla. ”Personalen brydde sig verkligen om mamma och oss anhöriga. Jag var alltid välkommen till Trasten, också när mamma inte var där utan på sjukhuset." Vi blev nyfikna och bestämde oss för att besöka Trasten. Trots besparingar finns en värme och ett engagemang, som inte går att ta miste på.</P> <P class="p113 ft0">Sigrid sitter vid matsalsbordet på Trasten i en rullstol som har stöd ända upp till huvudet. Håret är en ängels och då och d å glider någon av fingrarna in i munnen. ”Jag är en liten flicka”, brukar hon säga. Sigrid känns inte längre vid sitt namn so m gift. Precis utom räckhåll står hennes tallrik, fylld med ris - grynsgröt, mjölk och överpudrad med doftande kanel.</P> <P class="p114 ft0"><NOBR>Ing-Marie</NOBR> Axelsson sätter sig bredvid Sigrid, puttar fram tallriken och räcker henne skeden. Sigrid äter nästan själv . Ibland fyller <NOBR>Ing-Marie</NOBR> försynt lite mera gröt på skeden. När de t är dags för kaffe, stöttar hon lite grann medan koppen ännu är full.</P> <P class="p99 ft0">Runt bordet sitter ytterligare fem damer. Två sitter och konverserar innan måltiden börjar. Henrietta har svårt att vänt a kvar vid bordet tills hon ska bli serverad, som om hon hunnit glömma varför hon sitter där.</P> <P class="p108 ft0">– Du är väl hungrig Henrietta? Du vill väl ha lite frukost? Va r så god och sitt, säger <NOBR>Ing-Maries</NOBR> arbetskamrat Kerstin Jacobsson vänligt. Något glän ser till i Henriettas ögon och hon sätter sig igen.</P> <P class="p81 ft0">Den här måltiden är det Kerstin som fladdrar runt bordet. Ho n ser till att allt finns inom bekvämt räckhåll, ger en hjälpand e hand till den som behöver och ser till att de som ännu kan , själva använder sin förmåga. Ibland räcker det med ett lite t</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_28"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">32</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td17"><SPAN class="p13 ft4">På Trasten vill jag bo ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td18"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p115 ft0">”igångsättningsord”. Ska det vara en smörgås, Henrietta? Här finns det skinka, Frida.</P> <P class="p16 ft0">Trasten är ett av sex hus som ingår i Dalabergs gruppboende i Uddevalla. I lokalerna finns också dagcenter, barnhabilitering och förskola. Vaktmästeriet och köket drivs med hjälp a v personer med lindrig utvecklingsstörning. Husen ligger p å kullarna ovanför stadens centrum och när väderleken ä r gynnsam skymtar Byfjordens mörka vatten. Halkig vinterti d håller sig damerna mest hemma.</P> <P class="p116 ft0">På sommaren hittar man dem med hattarna på unde r parasollerna, njutande av värmen. Och de som gillar och tål sol solbadar precis som tidigare i livet. Ibland gör man sm å utflykter ner till marknaden på torget eller besöker en anhörigs sommarhus.</P> <P class="p117 ft0">Sex av de sju damerna på Trasten har demenssjukdomar. Henrietta, som är yngst i huset, har några år kvar till sjuttio . Hennes Alzheimer har raskt förvärrats.</P> <P class="p108 ft0">Frida kommer inte i gång på egen hand, men blir hon påmind, kan hon gö ra en sak i taget. Det räcker med ett stödjande or d för att hon ska fylla på koppen.</P> <P class="p81 ft0">– Det händer att Frida glömmer att gå in efter en rökpaus. Hon reser sig inte även om hon fryser. Men när jag pratar med henne kommer hon genast, berättar Kerstin.</P> <P class="p118 ft0">Trasten är damernas hem. Enligt den policy som råder i Uddevalla kommun kommer det att så förbli livet ut. Meningarna går i sär om det är bra; gruppboende för de lite piggare, sjuk - hem för de svagare, tycker många.</P> <P class="p16 ft0">Därför går det lite i vågor på Trasten. De tider då alla behöv er blöjor och ska lyftas blir det tyngre för personalen än då fle r klarar toabesök och klär sig själva.</P> <P class="p16 ft0">Trastens vardagsmatsal ligger med långsidan mot en atriumgård. Där är nyligen uppfräschat, med tapeter i rost, koppa rkärl på väggarna, nysydda gardiner och krukväxter som personalen tagit med hemifrån. Här råder verklig hemkänsla.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_29"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td18"><SPAN class="p119 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td17"><SPAN class="p120 ft4">På Trasten vill jag bo ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">33</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Dags för gruppboende</P> <P class="p29 ft0">Gunda Svedungs mamma Alice bodde kvar hemma i villan tills hon närmade sig nittio. Hemtjänsten gjorde det möjligt fö r henne att bo kvar så länge. Gunda och hennes syster Ulla känd e stort förtroende för hemtjänsten och dess personal.</P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">De blev som vänner till mamma. De tänkte självständigt i olika situationer och det gjorde att vi kände oss trygga, säge r Gunda.</SPAN></P> <P class="p82 ft0">Småningom förändrades situationen:</P> <P class="p51 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Mamma ville att alla som kom skulle stanna längre och mindes inte att någon varit där. Hon blev mindre företagsam , tiden blev längre och hon fick svårare att koncentrera sig , berättar Gunda.</SPAN></P> <P class="p25 ft0">Då kände systrarna att det bäst a för Alice vore att bo i gruppboende. Fast Gunda var lite skeptisk, åkte först ut till Traste n och tittade. ”Men det såg trevligt ut.”</P> <P class="p27 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Det fanns en atmosfär på Trasten som gjorde att det kändes som att åka hem till mamma, trots att hon hade flyttat. Vi tog med de möbler och tavlor hon tyckte om. Själv hade ho n ingen uppfattning om att hon hade flyttat, säger Gunda.</SPAN></P> <P class="p49 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Här bodde Alice, säger </SPAN><NOBR>Ing-Marie</NOBR> och knackar på dörren . Hon hade ett av de största rummen. Sara besvarar knackningen, hon har legat på sängen och vilat sig efter ett stick i armen.</P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Jag har det fint här, säger hon och sveper med handen. P å väggarna hänger tavlor. Där finns en liten röd sittgrupp i plysch och på byrån står fotografier av släkten.</SPAN></P> <P class="p82 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Men jag längtar till våren, till sommaren. Jag törs inte gå ut</SPAN></P> <P class="p23 ft0">nu. Jag kan bryta mej. Jag får härda ut ett tag till, det har j u vänt nu, säger Sara.</P> <P class="p25 ft5">Alla rum är lika personliga. Bara säng, madrass och sänglampa finns från början. Där s tår barnbarnen på parad. Där hänger föräldrarna på bilder som ibland doftar sekelskifte. Olga har en underbar tavla med solrosor som en av döttrarna målat. Bland alla bilderna på byråar och väggar skymtar de långa liv so m damerna har i bagaget.</P> <P class="p121 ft0">– Det är så mycket personligare här, än på ett sjukhus, säge r <NOBR>Ing-Marie.</NOBR> Vi lever nära dem, med deras livshistoria, på sjukhusen blir de ofta bara en patient i en säng.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_30"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">34</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td17"><SPAN class="p13 ft4">På Trasten vill jag bo ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td18"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Förmiddagspyssel</P> <P class="p29 ft0">Frukosten är avdukad. Hedvig står i köket och diskar. Hon ä r den av damerna som gärna hjälper till. Ett barnbarn till <NOBR>95-åriga</NOBR> Olga har kommit för att klippa och lägga hennes hår. <NOBR>Ing-Marie</NOBR> står med rullar i handen och ska fixa håret på Henrietta, so m duschade på morgonen. Henrietta njuter av <NOBR>Ing-Maries</NOBR> omsorger.</P> <P class="p25 ft0">Sigrid har somnat. Hon sitter i sin rullstol mitt i vardagsrummet. Hon orkar inte så mycket längre. Den som passerar henne, lägger gärna en mjuk hand på hennes kind och talar om henne med stor värme.</P> <P class="p24 ft0">– Min syster Ulla och mammas hemsamarit var med när mamma flyttade in, berättar Gunda. De blev intervjuade av mammas blivande fadder och föreståndaren som ville veta vår a önskemål. Hur ville mamma ha det? Mamma har alltid varit en parant dam. Det var självklart att hon skulle bära sina smycken. Hon skulle ha kvar sin personliga stil.</P> <P class="p105 ft0">De som arbetar på Trasten är fadder till varsin boende. I ideal - fallet är faddern med vid ankomstsamtalet. Tillsammans går de igenom gästens önskemål och hennes sjukdomshistoria. I bäst a fall görs en individuell vårdplan.</P> <P class="p49 ft0">– Anhöriga är en tillgång, säger Kerstin. Vi går inte in oc h styr. Jag tror vi uppfattas som vänliga och ödmjuka. Det ä r viktigt att vi inte tar över för mycket, det är ju de anhöriga s mamma eller pappa som bor här.</P> <P class="p105 ft5">Inne i köket rör <NOBR>Ing-Marie</NOBR> ihop en risgrynspudding av restern a från frukosten. Det finns ständigt att göra, särskilt nu, seda n personalgruppen skurits ner och ansvaret för natten flyttat ut ur huset. I maj 1996 sjösattes ett stort sparpaket inom äldreomsor - gen i Uddevalla. För Trasten innebar det också att personalrum - met försvann, när det kom en extra boende.</P> <P class="p122 ft0">– Trasten ligger lite vid sidan av. Vi blir lite isolerade. Ibland känner jag mig nästan som en piga. Jag gör ju ungefär samma saker här som hemma, säger flerbarnsmamman <NOBR>Ing-Marie.</NOBR></P> <P class="p49 ft0">Kerstin verkar ta förändringarna med större jämnmod. Ho n avslutade en betald <NOBR>24-veckors</NOBR> utbildning i geriatrik och psykiatri, som kommunen bekostade, förra våren. Utbildninge n</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_31"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td18"><SPAN class="p119 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td17"><SPAN class="p120 ft4">På Trasten vill jag bo ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">35</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p23 ft0">har gett henne mycket, även om allt det teoretiska inte går at t använda när det kommer till kritan.</P> <P class="p25 ft0">– Det var fantastiskt att de ville satsa på oss, och fler kommer att erbjudas kortare utbildning i år. Kunskap gör att man känne r sig betydelsefull, säger Kerstin.</P> <P class="p50 ft2">Det fungerar, trots besparingar</P> <P class="p29 ft0">Tre personer har numera nattansvar för alla sex husen, tidigare jobbade en per avdelning. Under vargtimmarna hann personalen fixa mycket: de tvättade, strök, pyntade och förberedd e annan verksamhet. Nu får det klaras dagtid och visst ansvar har flyttats över till de anhöriga.</P> <P class="p123 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi hinner inte köpa hygienartiklar och kläder längre, säger Kerstin.</SPAN></P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Men är det någon som har anhöriga långt borta, hjälper v i självklart till. Det går inte att vara helt ”rättvis”, säger Ing - Marie.</SPAN></P> <P class="p124 ft0">Åtta dagar av tio arbetar två på dagskiftet i varje hus. Städ - dagen, onsdag, jobbar tre. Personalen har det ekonomiska ansvaret för huset och de avgör själva om de ska köpa i n lunchmat från köket, eller om de ska laga till den själva . Köpelunchen är ju så dyr, fast den spar ju tid förstås ... Och så vet de vad damerna vill ha; svensk husmanskost; kött, sås och potatis. I två av sex hus köper man lunchmaten. Alla andr a måltider lagar Kerstin, <NOBR>Ing-Marie</NOBR> och deras kolleger själva.</P> <P class="p104 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">På Trasten fungerar det bra, säger sjuksköterskan Anett e Stigsdotter. Men vi skulle behöva en skriven strategi fö r gruppboendet Dalaberg, det saknas. Nu går vi mycket på känsla.</SPAN></P> <P class="p125 ft0">När Dalaberg blev gruppboende 1988 hade personalen förberetts genom att gå i studiecirkel och läsa Barbro <NOBR>Beck-Friis</NOBR> bok ”Hemma på Balzargården”. Där beskrivs en modell för att t a hand om personer med demens när de fortfarande är gansk a pigga:</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_32"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">36</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td17"><SPAN class="p13 ft4">På Trasten vill jag bo ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td18"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p55 ft4">” ... med verkligheten som underlag stimulera och aktivera de funktioner som alltjämt är levande hos den åldersdemente och att göra det i en god psykisk miljö för att stärka patientens självkänsla /.../ vänlighet, uppmuntran och beröm är viktiga ingredienser./.../ tala om sådana ting som intresserar den åldersdemente och han alltjämt minns eller får hjälp att minnas.”</P> <P class="p56 ft0">I det nya gruppboendet Dalaberg, där Trasten är en del, skulle det skapas en hemlik miljö. Personalen förväntade sig att d e personer som skulle bo där, skulle vara ganska självständiga . Så blev det inte. De som kom klarade inte så mycket själva. Det gjorde personalen besviken, åtminstone i början.</P> <P class="p90 ft0">Liksom Gunda Svedung är Anette Stigsdotter mycket nöj d med hur det fungerar på Trasten.</P> <P class="p49 ft0">– Gruppdynamik är viktigt. Ett gott gäng klarar nästan va d som helst. På Trasten är de ambitiösa och vill göra ett bra jobb och de flesta har varit med sedan starten.</P> <P class="p58 ft2">Kunskap om demens</P> <P class="p126 ft0">Damerna på Trasten bor inte här bara för att de är gamla, utan för att de har en sjukdom.</P> <P class="p127 ft0">– Det gäller att ha den grundåskådningen: Demens är e n sjukdom som inte kan botas. Vi ska mildra förloppet, säge r Anette.</P> <P class="p105 ft0">Då krävs specialkunskaper. Personer med demens ska ha lägre medicindoser än andra, vissa läkemedel är direkt olämpliga . Därför erbjuds några i personalen en sexveckors kurs i omvårdnad av personer med demens under 1997.</P> <P class="p25 ft0">– Ju mer kompetenta vi blir som personal, desto mer medvetna blir vi om vad vi gör. Det kanske inte är tabletterna, uta n bemötandet som är avgörande för hur någ on mår, säger Anette Stigsdotter.</P> <P class="p76 ft0">Livet går sin gilla gång. Förutom anhöriga strömmar barne n från dagis in till Lucia och som påskkärringar, en sångar e kommer ofta med gitarren. Några går i studiecirkel. Mycket av tiden sitter damerna i soffan eller inne på rummen.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_33"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td18"><SPAN class="p119 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td17"><SPAN class="p120 ft4">På Trasten vill jag bo ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">37</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p17 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Ibland kan jag tänka att de har det tråkigt, säger Kerstin . Men så inser jag att det är mina värderingar, utifrån var jag är</SPAN></P> <P class="p30 ft0"><SPAN class="ft0">i</SPAN><SPAN class="ft11">livet just nu. Jag vet ju, att om vi sitter med dem i soffan, så känner de trygghet. Sånt är viktigt.</SPAN></P> <P class="p128 ft0">När Alice flyttade till Trasten, var döttrarna lite oroli ga för att hon skulle längta hem. De ville inte sälja huset.</P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi sålde huset först när vi upptäckte att </SPAN><SPAN class="ft4">hem </SPAN>för mamma var hennes föräldrahem i Göteborg.</P> <P class="p114 ft0">Sigrid har hunnit längre tillbaka än så. Snart sover hon i fosterställning, precis som hon gjorde som nyfödd. Personalen på Trasten vet det där. När förmågan att tolka det talade språket försvinner, återstår ännu kroppsspråket.</P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">En person kan reagera med oro på en rynkad panna eller ett ilsket tonfall, säger Annette.</SPAN></P> <P class="p117 ft0">Snart är det helg. Då serveras ibland rödvin i glas på fot . Någon tycker om en liten portvinstår framför teven.</P> <P class="p129 ft0"><NOBR>–Vi</NOBR> dukar fint till helgerna, vita dukar och kallmanglade servetter. Det är viktigt att skilja vardag från helg, säger Ing - Marie.</P> <P class="p17 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Det var så härligt att se damerna dricka vin ur fina glas , tycker Gunda. Förväntar man sig lite av en person, så klara r hon också lite. Det omvända gäller på Trasten!</SPAN></P> <P class="p81 ft0">Gunda och Ulla, döttrarna till Alice, kände sig alltid välkomna till Trasten. Hade Alice somnat när någon av dem ringde , pratade de med flickorna. Gunda besökte Alice en eller tv å gånger i veckan och stannade några timmar.</P> <P class="p31 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Jag och Ulla har försökt göra det som är bäst för mamma . Och vi tror att mamma hade glädje av sina sista år, på Trasten. De brydde sig om henne!</SPAN></P> <P class="p117 ft5">Alice lever inte längre. Då och då har Gunda återvänt til l Trasten. Kerstin och <NOBR>Ing-Marie</NOBR> talar med värme om henne.</P> <P class="p130 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft13">När mamma låg för döden, på sjukhuset, var vi änd å välkomna till Trasten. ”Ni kan komma hit och vila om ni behöver.” De visade ett personligt engagemang som är sällsynt . Jag skulle gärna bo på Trasten när jag själv blir gammal, säger Gunda.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_34"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">39</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft1">4 Välkomna till Allégården!</P> <P class="p96 ft2">Tidigare visste få vad Allégården är. Ett sjukhem, kanske? I dag kommer gammal och ung, det har blivit liv och rörelse. Allégården är en del av det omgivande samhället. Det är handelsboden och kaféet med de fantastiska smörgåstårtorna som drar.</P> <P class="p25 ft2">Rode Frosth, Allégårdens chef, är nöjd över att fläktar av världen äntligen kommer in.</P> <P class="p67 ft0">I hjärtat av Allégården ligger handelsboden, klädd med rö d panel och med en hundra år gammal dörr. Rytmen på Allégården, Munkedals enda sjukhem, har förändrats sedan handelsboden byggdes hösten 1995. När sedan kaféet slog upp portarna hittade ännu fler munkedalingar hit.</P> <P class="p90 ft0">Det är inte längre ljudet av gummiklädda rullstolshjul mo t linoleummattor och små snarkningar som dominerar i dagrummet. Nu hörs slammer av porslin och här spr ids en omisskännlig doft av nybryggt kaffe och pösiga kanelbullar. Nyfikna barn höjer rö sten och pekar frågande med fingrarna i riktning mot såll, kaffekvarnar och hummertinor.</P> <P class="p25 ft0">Då och då öppnas dörrarna från konferensrummen och före - ningsmedlemmar tar välbehövliga fikapauser. En och anna n kan inte motstå frestelsen att beställa smörgåstårta. Ryktet om dessa har nått långt, de är en veritabel succé.</P> <P class="p105 ft0">En lågstadieklass är på väg in på Allégården. De har pratat o m ”förr i tiden” och ska titta på bruksföremål i handelsboden. Dä r står Berit Johansson. Den som vill kan köpa lokalt producerade hantverksprodukter, som målade korgar och snidade smörknivar. De minsta håller fröknarna i hand. Inne i boden trängs de framför disken och tittar med stora ögon på gamla tidens affär.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_35"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td19"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">40 </SPAN>Välkomna till Allégården</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td20"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">En öppning mot världen</P> <P class="p103 ft0">En medelålders man rullar sin mamma förbi boden till kaféet, där det redan sitter gäster vid flera bord.</P> <P class="p25 ft0">– Handelsboden och kaféet bryter mot den traditionella sjukhemsvärlden, säger Rode Frosth. Världen har blivit lite större för dem som bor här. Ti digare kunde den vara mycket begränsad, särskilt för dem som saknar anhöriga på nära håll. För de m stod personalen tidigare för den enda kontakten.</P> <P class="p131 ft0">Handelsboden och kaféet har gjort det lättare för de anhöriga att umgås med sina gamla. De har någonstans att ta vägen. Då och då byts delar av sortimentet i handelsboden ut, det ska alltid finnas något ”nytt” att titta på och tala om.</P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Nu har vi fått in fler anhöriga och människor utan anknyt - ning kommer hit, som skolklassen där borta, säger Rode.</SPAN></P> <P class="p76 ft0">Ryktet om Allégården har gått från mun till mun. Den end a reklamen att tala om är en liten annons i den lokala telefonkatalogen. Men hur kommer det sig att Allégården fick en handelsbod?</P> <P class="p104 ft0">Egentligen började det med att Rode Frosth tillträdde so m chef, ett trist dagrum i vinkel och tankar om att förbättr a livskvalitén för de äldre.</P> <P class="p49 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Jag tyckte att de gamla såg ut att ha tråkigt. De såg sälla n glada ut, satt mest och halvsov i dagrummet, berättar Rode. Vad skulle vi kunna göra för att ge dagarna mer innehåll?</SPAN></P> <P class="p132 ft0">Rode funderade och diskuterade med sin personal. En satsning på traditionella aktiviteter förkastades, eftersom d e boendes ork inte är så stor. Men om man ordnade något d e kunde titta på? Första tanken var att göra ett museum me d gamla fiskargrejer. Bland de 50 boende på Allégårdens fe m avdelningar; två för personer med demenssjukdomar, två fö r somatisk långtidsvård och en för korttidsvård, är många fiskar e och bönder. Nja, det kanske vore för inriktat på de gaml a gubbarnas intresse? Vad kunde intressera också gummorna?</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_36"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td20"><SPAN class="p133 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td19"><SPAN class="p134 ft4">Välkomna till Allégården <SPAN class="ft0">41</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Mötesplats för minnen</P> <P class="p29 ft0">– Handelsboden var den gamla tidens mötesplats. Och dä r trängdes fiskeredskap med husgeråd och sockertoppar i en salig blandning, säger Rode.</P> <P class="p105 ft0">Som i så många kommuner är svångremmen åtdragen till sista hålet i Munkedal. Det fanns inte en krona att bygga handelsbod för. Ett faktum som inte hindrade de nyfödda planerna. Rod e Frosth tog kontakt med arbetsförmedlingen. Kanske kunde ett handelsbodsbygge vara ett bra arbetslivsutvecklingsprojekt (ALU)? Christer Härle, arbetslös snickare med stort intresse för gamla saker, fick jobbet.</P> <P class="p90 ft0">Sommaren 1995 åkte Christer Härle runt i kommunen oc h tiggde prylar och byggmaterial till handelsboden. Företag och privatpersoner sponsrade på olika sätt. Lite pengar frigjorde s och användes till att göra billiga inrop på auktioner.</P> <P class="p49 ft0">Någon månad senare skedde den högtidliga invigningen a v den röda handelsboden. Där var landshövdingen och kommunens styrande och alla var märkbart rörda och imponerade öve r hur man på Allégården lyckats ”trolla med knäna”.</P> <P class="p49 ft0">Fö reningar har börjat anlita Allégården, de anordnar möte n och köper fika. Den sociala känslan i huset är förändrad. Oc h verksamheten är i princip självfinansierad (tacka Berit oc h tårtorna för det!).</P> <P class="p104 ft0">– Våra boende, särskilt de korttidsboende, tycker att det ä r jätteroligt. Och personalen tittar gärna in i handelsboden med någon av de gamla. Våra demenssjuka kanske inte minns att de varit där, när de sitter i dagrummet igen. Men kring dem stannar en känsla av välbefinnande, en lång stund efteråt.</P> <P class="p51 ft5">Allégården har öppnat dörrarna mot samhället, också ren t bokstavligt. Tidigare var det låst mellan avdelningarna. Nu står dörrarna på glänt.</P> <P class="p135 ft0">– Allégården är mer välkomnande i dag, säger Rode Frosth.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_37"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">43</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft1">5 Att våga leva livet igen</P> <P class="p136 ft2">När man får en stroke (förr sa man hjärnblödning) behöver man först och främst en tidigt insatt kvalificerad och allsidig rehabilitering. Det handlar om många olika medicinska, psykologiska, sociala och tekniska insatser som måste samverka.</P> <P class="p27 ft2">Vardagslivet kan påverkas på många sätt efter stroke. En del personer känner sig mycket isolerade och vågar inte riktigt ta tag i livet igen.</P> <P class="p49 ft2">I Skellefteå har man framgångsrikt bedrivit ett utslussningsprojekt, "Prima <NOBR>liv-stroke",</NOBR> där studieförbunden medverkar till att strokepatienter "vågar pröva".</P> <P class="p67 ft4">När Ragna drabbades av stroke kände hon sig avskärmad från världen. Första tiden satt hon mest hemma. Hon behövde hjälp med det mesta och ganska snart började Helge, maken, känna sig sliten.</P> <P class="p90 ft0">Vad är det som hindrar en person med stroke att återta sin plats i samhället? Varför blir hon passiviserad? Varför stannar hon inom hemmets trygga väggar?</P> <P class="p27 ft0">När Maj Burén, som arbetar inom äldre omsorgen i Skellefteå kommun, började titta närmare på frågan såg hon var de n största svårigheten låg: Att börja! Att få den där kicken att våg a möta världen igen.</P> <P class="p105 ft0">Studieförbundens verksamhet kunde vara en väg. De tankarn a är grunden för projektet ”Prima <NOBR>liv-stroke”,</NOBR> som kommune n drev i samarbete med Korpen under ett år med start i mars 1995.</P> <P class="p137 ft0">– Projektet hade tre nyckelord. Det skulle fungera som slussen ut mot nya lokala nätverk, inbjudan skulle vara personlig och studieförbunden måste vara medvetna om att det krävs en de l extra hjälp, berättar Maj Burén.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_38"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">44</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td21"><SPAN class="p13 ft4">Att våga leva livet igen</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td22"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p138 ft0">Hur skulle projektet marknadsföras? Lösningen blev at t arbetsterapeuterna inom kommunen/primärvården fick komma med förslag på personer som hade behov av verksamhet. Ur - valet gjordes i samråd med stroketeamen (hemtjänstassistenter, distriktssköterska, sjukgymnast och läkare).</P> <P class="p139 ft4">Redan på sjukhuset hade arbetsterapeuten frågat Ragna om hon var intresserad av att delta i en strokegrupp. Hon fick ett personligt adresserat brev och några dagar senare ett telefonsamtal. Då bestämde hon sig för att delta.</P> <P class="p140 ft0">Förutom att stimulera deltagarna till social gemenskap, hoppades projektet kunna stötta personer att bo kvar hemma och att det skulle avlasta närstående en stund.</P> <P class="p141 ft0">Deltagarna träffades i grupper om <NOBR>5-10</NOBR> personer, en eftermiddag i veckan under tre månader. Sammanlagt deltog ett femtiotal personer och det stora flertalet bodde hemma. Mer omfattande bör det inte vara, tycker Maj, då riskerar deltagarna att ”fastna” i slussen och inte komma vidare och verkligen ta del av samhället igen.</P> <P class="p142 ft0">– Det är viktigt att lägga upp det som en kurs och att den ä r utåtriktad. Vi besökte handikappidrotten, spelade boccia, va r ute på hotellet och åt, besökte biblioteket, berättar Maj Burén.</P> <P class="p141 ft0">Där fanns också många mome nt som ägde rum i kurslokalerna. Där läste man böcker och diskuterade innehållet, spelad e spel, pusslade, bakade och gymnastiserade.</P> <P class="p139 ft0">– Hos oss kunde de känna att gruppen vänder sig till mig, de andra har också haft stroke. Problemet blev mindre, när ma n kunde tala om det och kunde känna att man hörde samman.</P> <P class="p143 ft0">Så här i efterhand säger Maj Burén att grupperna unde r kursernas gång blev till självhjälpsgrupper.</P> <P class="p144 ft5">– Vi i personalen anlade arenan där de kunde mötas. I gruppe n kunde de stödja varandra. De visste att de saknades när de inte var där, att det var viktigt att de kom, att de betydde något för någon annan.</P> <P class="p81 ft15">Ragna fattade snart tycke för Saga. De utbytte telefonnummer och snart satt de ganska ofta i telefon och talade om gemensamma bekymmer som stroke för med sig. De talade om sånt som Helge hunnit höra till leda och sånt som kändes onödigt att belasta honom med. Ibland ringde Saga när hon kände sig</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_39"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td22"><SPAN class="p145 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td21"><SPAN class="p146 ft4">Att våga leva livet igen</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">45</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p23 ft4">nedstämd och Ragna kunde njuta av att bli uppringd, känna sig behövd, att få vara den starka.</P> <P class="p51 ft0">– Vi vänder oss till äldre människor. Egentligen handlar det om att de ska återupptäcka vad som finns i samhället och våga fö rsöka igen. När vi var ute på hotellet och åt sa Hilda: ”Gå r det så här bra, tar jag med gubben nästa gång.”</P> <P class="p76 ft0">De flesta i strokegruppen levde hemma med sin livspartner. För dem blev kurseftermiddagarna en andhämtningspaus. Tillfällen då de kunde tänka bara på sig själva och inte behövd e vara till hands.</P> <P class="p27 ft0">Det första målet – att locka in deltagarna i annan verksamhet har lyckats väl. I dag har Studieförbundet Vuxenskolan fler a grupper för personer med diagnosen stroke, i och utanför Skellefteå. Även om det kommunala projektet är avslutat, fo rtsätter arbetet. Maj Burén talar sig varm för sina strokepatienter ocks å hos ABF.</P> <P class="p135 ft0">– Nu har vi sex grupper på gång i olika studieförbund.</P> <P class="p51 ft0">Men hur ska studieförbund, pensionärsklubbar och handi - kappföreningar känna till strokepatienterna? Vårdpersonal får inte lämna ut patientlistor.</P> <P class="p147 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Man får helt enkelt fråga patienterna om de är intresserade och därefter tipsa förbunden.</SPAN></P> <P class="p148 ft0">Ibland krävs det lite specialarrangemang för att det sk a fungera riktigt bra för strokepatienterna:</P> <P class="p25 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi har påpekat för studieförbunden att när man ordnar kurser i grupper för människor med lite skavanker så behövs de t extra resurser, deltagarna kan behöva praktisk hjälp t.ex. med att koka kaffe eller gå på toa. Det kanske behövs en stödpool, eller en stödperson i gruppen.</SPAN></P> <P class="p104 ft5">"Prima <NOBR>liv-stroke"-projektet</NOBR> ska ses som en del i ett störr e mönster. I Skellefteå kommun har man punktat ner visioner och delmål för äldreomsorgen.</P> <P class="p92 ft0">Några av delmålen är att ”de boende skall ges möjlighet at t delta i aktiviteter för att stimulera till ett aktivt liv i gemenskap med andra”. ”Arbetsterapeutens kunskaper skall tas till vara vid behovsbedömning med tyngdpunkt mot rehabilitering.” ”Öka antalet besökande vid dagcentraler och träffpunkter.” Aktivi -</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_40"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">46</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td21"><SPAN class="p13 ft4">Att våga leva livet igen</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td22"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p149 ft0">teter för personer med stroke ingår som en pusselbit i de t arbetet.</P> <P class="p81 ft15">Nu har det gått ett år. Ragna planerar en utlandsresa tillsammans med Saga. Damernas rullstolar utgör inget hinder! Det är nästan så att Helge känner sig lite utanför, även om han är den första att glädjas över att Ragna njuter av livet igen.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_41"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">47</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft1">6 Hjälp till självhjälp</P> <P class="p136 ft2"><SPAN class="ft16">En gång i veckan träffas </SPAN>de äldre deprimerade kvinnorna för att samtala om livets svårigheter och glädjeämnen tillsammans med två sjuksköterskor med psykiatrisk kompetens. Timmarna i samtalsgruppen ger dem styrka att klara vardagslivet.</P> <P class="p150 ft0">Trappstegen upp till ytterdörren i det gamla korsvirkeshuset , precis intill järnvägen i Eslöv, är <SPAN class="ft4">svårforcerade</SPAN>. Särskilt fö r den som ska försöka krångla sig in med rullator. Ändå står hon där på översta steget och har gett sig den på att klara sig i n själv.</P> <P class="p151 ft0">Vi befinner oss på Psykmottagningen i Eslöv, som serva r invånarna i de skånska kommunerna Höör, Hörby och Eslöv.</P> <P class="p86 ft0">Det är onsdag och klockan närmar sig två, samtalstid för en grupp deprimerade kvinnor från trakten. Att säga deprimerade är kanske att slarva, de som kommer till gruppen kan ha andra psykiska bekymmer. Det kan handla om ångest, fobier, obearbetade kriser. De kan ha det jobbigt hemma med make eller barn eller lida av att känna sig ensamma i världen, elle r åtminstone på orten.</P> <P class="p25 ft0">Gruppen, som startade hösten 1996, leds av Barbro Carlsson och <NOBR>Maj-Britt</NOBR> Jönsson, som båda är sjuksköterskor me d psykiatrisk kompetens.</P> <P class="p25 ft0">Precis på slaget, i villkoren för gruppen ingår att hålla tiden, befinner sig tre kvinnor i samtalsrummet. En fjärde väntas . Rummet är ljust, stolarna bekväma, på väggarna hänge r affischer från en utställning med August Strindbergs målningar . På avställningsbordet i hörnet står en bricka me d kaffe, koppar och kakor.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_42"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">48</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td23"><SPAN class="p13 ft4">Hjälp till självhjälp</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td24"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p25 ft0">Barbro hälsar välkommen, drar reglerna för gruppen, där det ingår att man ska anmäla förhinder. Det som sägs i rummet för s inte vidare.</P> <P class="p49 ft0">Britta, som sitter jämte Barbro, börjar berätta vad som hän t sedan sist. Britta grimaserar när hon pratar, tar sig för mage n när det hugger till. Hon har legat på lasarettet i Lund och nu förbereds en operation.</P> <P class="p135 ft0">– Jag hoppas verkligen att det blir bra nu.</P> <P class="p152 ft2">Till hands för alla</P> <P class="p153 ft0">Då och då reser sig Britta ljudlöst, vankar runt, men aldrig att det kommer så mycket som ett litet stön ande från henne. Ändå uttrycker hela hennes kropp stark smärta.</P> <P class="p25 ft0">– Jag var lite tveksam till att komma i dag. Men går jag hit så kommer jag ju ut. Och när jag väl är här, tycker jag om det , säger hon.</P> <P class="p86 ft0">Britta har varit med sedan gruppen startade. Hennes magproblem började sedan hon legat medvetslös i respirator fler a månader. Ett rutiningrepp skulle göras, men Britta vaknade inte ur narkosen. Det var inte dramatiskt att vakna, det var som vilken morgon som helst. Det var sedan, när det började gå up p för henne hur länge hon sovit, som det började gunga. Känslan för tiden blev omskakad. Fast Britta försöker neutralisera och säger ”Det hände när jag sov.”</P> <P class="p154 ft2">Alla får säga sitt</P> <P class="p29 ft0">Bredvid Britta sitter Blenda. Hon är blek och försynt och tillhö r de kvinnor som alltid ställer upp för andra, som förträngde sin a egna behov ända tills kroppen skrek STOPP.</P> <P class="p90 ft0">– Jag mådde dåligt när jag skulle hit i dag. Men min ma n puffade på mig. Nu känns det skönt att vara här. Jag ser fra m emot våra träffar. Jag skulle sakna dem om jag slutade här.</P> <P class="p51 ft0">Britta och Lilian, den tredje kvinnan, lyssnar intensivt till Blenda. Blenda är försiktig med orden, väger dem noga, säger inte mer än nödvändigt. Så Britta och Lilian hjälper till. ”Hu r är det med din mamma?”, ”Har hon fått hjälp?”, ”Har du sagt ifrån till henne?”, ”Bra, det måste du, du klarar det inte an-</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_43"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td24"><SPAN class="p155 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td23"><SPAN class="p156 ft4">Hjälp till självhjälp</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">49</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p157 ft0">nars”. Blenda känner hur medkänslan strömmar mot henne, ho n öppnar sig och tar emot. Just då slår det i dörren.</P> <P class="p19 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Förlåt att jag är sen, men jag var i affären oc h så stod det en karl före mig i kön och han pratade så himla länge och ja g undrade hur länge de skulle diskutera och om jag skulle hinna, men så ...</SPAN></P> <P class="p99 ft0">Vera fångar uppmärksamheten effektivt. Orden följer henn e in i rummet och fram till stolen, där hon sätter sig och hålle r handen hårt om käppen. Hon ser sig omkring, ger alla ett glatt ögonkast, säger hej, o så roligt att ses. Lilian tittar lite sträng t på Vera, som genast backar, säger å förlåt om jag avbröt .. .</P> <P class="p158 ft0">läser in Lilians blick och vänder sig mot Blenda. Samtalsgruppen i Eslöv, som riktar sig till kvinnor som pas-</P> <P class="p30 ft0">serat femtio, (men de flesta är äldre) är ett billigt alternativ till individuell behandling. Barbro Carlsson och <NOBR>Maj-Britt</NOBR> Jönsson tror att samvaro i grupp har stora möjligheter.</P> <P class="p159 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vår önskan, vårt hopp, vår tanke, är att det ska bli en självhjälpsgrupp till slut, säger Barbro.</SPAN></P> <P class="p81 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Det är läkande att se att man inte är ensam om sina problem . I gruppen tränar man på att vara på ett annat sätt, det kan gagna relationen hemma, säger </SPAN><NOBR>Maj-Britt.</NOBR></P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft17">Den kan till och med förhindra inläggning på sluten - vårdsavdelning, säger Barbro.</SPAN></P> <P class="p16 ft0">Samtalsgrupper är inget nytt inom psykiatrin i Eslöv. Det nya är att man vänder sig till äldre kvinnor och att man möts på en omvårdnadsnivå. De talar utifrån vardagslivet här och nu oc h kvinnorna kan ta upp obearbetade känslor från tidigare händelser.</P> <P class="p31 ft5"><SPAN class="ft5">–</SPAN><SPAN class="ft18">Här kan de känna igen sig i varandra. En kan komma me d en lösni ng som någon annan tar till sig. Båda blir sedda oc h känner sig väl bemötta. Gruppen bli r ett sätt att träna sig på att mötas och det ger ett bättre självförtroende, säger Barbro.</SPAN></P> <P class="p31 ft0">Fö r samtalsgruppens deltagare kostar det 60 kronor gången. Då ingår fikat.</P> <P class="p160 ft0">Lilian stryker händerna genom håret och blicken är stadig . Hon väntar tålmodigt in sin tur och börjar berätta, först lit e försiktigt, sedan mer ohämmat.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_44"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">50</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td23"><SPAN class="p13 ft4">Hjälp till självhjälp</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td24"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Dags att pröva vingarna</P> <P class="p23 ft0">Lilian och hennes ”Cadillac”, rullatorn, som vi mötte redan i entrén. Hon känner sig missbrukad och missförstådd av läkare och tandläkare. Nyligen har hennes diffusa symptom diagnostiserats som fibromyalgi, vilket gläder henne. Nu är ho n ingen gnällkäring längre! Hon berättar att rullatorn förändra t hennes status i samhället. Förut tyckte grannarna att hon va r konstig, nu har hon ett synligt handikapp och känner sig mer accepterad. Men att tala om de här sakerna med vanligt folk, det gör hon inte.</P> <P class="p161 ft0">– De förstår inte vad jag talar om. Det är jobbigt att tala med andra. Jag brukar vara helt slut efteråt.</P> <P class="p26 ft0">Lilian och Vera håller ögonkontakt, även om Vera läser a v allas reaktioner. När någon pratar, fyller hon ofta i och associe - rar vidare och snart har samtalet landat långt från kvinnorna s egna liv. Det kan handla om världsläget, fiffelsamhället , såpoperorna på teve. Lilian låter sig inte störas av Vera s utläggningar. I andhämtningspauserna återtar hon ordet, och fö r tillbaka samtalet till den röda tråden, utan att Vera känner si g tillplattad.</P> <P class="p33 ft0">Lilian talar kärleksfullt om sina katter och Vera hakar på. Hon längtar så efter en katt, men törs inte skaffa någon, för hon ä r ensam och tänk om det skulle hända henne något. Men närheten till en katt, ja det vore värt mycket. Rädslan för ensamhete n ryms i Veras ögon. Samtalsgruppen är en ventil, en möjlighet att tala om allt: Hur omgivningen klassat ner henne för att hon varit på S:t Lars någon gång.</P> <P class="p76 ft0">– Men där kan man inte vara, då blir man tokig, säger Ver a och skrattar.</P> <P class="p27 ft0">Även om Vera gärna pratar, låter d e andra henne inte ta över. Till och med Blenda klarar att avbryta henne. Och Veras prat innehåller också en stor portion medkänsla. Hon har personliga frågor till var och en och hör efter vad som hänt sedan sist. Oc h hon lyssnar på deras svar.</P> <P class="p27 ft0">Det är en samling kvinnor, som mest är de åtta stycken, som har oro, depression och kroppsliga skavanker gemensamt. I gruppen kan de tala ocensurerat och slipper missförstånd . Blenda ser fram emot gruppmötena. Hon och Britta har byt t</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_45"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td24"><SPAN class="p155 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td23"><SPAN class="p156 ft4">Hjälp till självhjälp</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">51</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p15 ft0">adresser, ska kanske börja ses ”privat”. Men än så länge ä r träffarna något av veckans höjdpunkt. Så ha r det varit för Vera också, men nu är hon flygfärdig och beredd att återvända til l livet med den lilla fågeln och de små promenaderna i stan.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_46"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">53</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p162 ft1"><SPAN class="ft1">7</SPAN><SPAN class="ft9">Andningshål för anhöriga till personer med demens</SPAN></P> <P class="p163 ft2">När en i familjen blir demenssjuk påverkas hela familjen. Men vem tar hand om de anhöriga och deras frågor?</P> <P class="p99 ft2">I Lund möts anhöriga i samtalsgrupper där kurator och sjuksköterska ger information och stöd. Anhöriga möter andra i samma situation och delar med sig av sina erfarenheter och upplevelser. För många är det en lättnad att inte vara ensam och att märka att fler har det lika jobbigt.</P> <P class="p113 ft0">Carl tittar reflexmässigt på klockan, sen slappnar han av . <NOBR>Marie-Louise</NOBR> är i trygga händer på dagvården den här eftermid - dagen. Han minns med en rysning den gång han kom hem efter en biltvätt som dragit ut på tiden, och fann henne i bara koftan ute på gatan. Hon var förvirrad och letade efter honom. Det var sista gången han lämnade henne ensam hemma.</P> <P class="p164 ft0">Inger sitter lugnt bredvid Carl. Än så länge oroas inte hennes Åke av hennes utfärder.</P> <P class="p18 ft0">Inger och Carl befinner sig i det lilla biblioteket på Psykogeriatriska kliniken vid universitetssjukhuset i Lund, omgivna av andra som är anhöriga till personer med demens. De är ti o runt bordet, åtta anhöriga – maka/make/sambo eller barn – samt kuratorn Helena Blomgren och sjuksköterskan Maria Lindberg. Nu talar de om hur livet har förändrats sedan diagnose n ställdes. Då och då nickar de igenkännande åt varandra s berättelser.</P> <P class="p165 ft0">– Ofta tycker jag att jag har det jobbigt, men när jag jämfö r med de andra i gruppen så har jag det ganska bra. Det är e n tröst, säger Carl.</P> <P class="p19 ft0">När en i familjen drabbas av demens, påverkas alla. Beskedet att en livskamrat eller förälder är sjuk väcker ofta stark a känslor och många tankar. Ett slags sorgearbete påbörjas. Hur</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_47"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">54</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td25"><SPAN class="p13 ft4">Andningshål för anhöriga ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td26"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft0">kommer våra liv att förändras? Vad kan vi vänta oss av framtiden?</P> <P class="p90 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">De anhöriga som nyss fått besked om sjukdomen bruka r pendla mellan hopp och förtvivlan. Men min erfarenhet säger mig att det ofta finns resurser att klara den nya livssituationen inom familjen säger Helena Blomgren.</SPAN></P> <P class="p27 ft0">Med en demenssjuk familjemedlem förändras rollfördelningen hemma. Kvinnor som tidigare aldrig befattat sig med ”papper”, får överta det ansvaret, männens nya roll blir att t a hand om marktjänsten. Det gäller också att hjälpa sin sjuk a närstående lagom mycket, att försöka ta vara på det som ännu finns kvar.</P> <P class="p125 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Ibland säger min frus väninna att hon tror att </SPAN><NOBR>Marie-Louise</NOBR> klarar mer än hon visar. Då förebrår jag mig själv och tänker: Jag kanske är för snäll, jag kanske ställer för låga krav p å henne, säger Carl. Men vad ska jag göra när hon ska hämt a något i köket och inte hittar dit?</P> <P class="p90 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Gör s om du känner är bäst, säger Helena Blomgren. De t finns inga rätt och fel.</SPAN></P> <P class="p92 ft0">Ingers man Åke fick sin Alzheimer konstaterad för några å r sedan. Då hade hon hunnit vänta in symptomen några år . Hennes svärmor dog i sjukdomen för mer än tjugo år sedan , långt innan den hunnit få ett namn bland allmänheten. Åke s båda äldre syskon blev sjuka i <NOBR>55-årsåldern.</NOBR> Så Inger blev inte förvånad, när hon började märka de första tecknen på glömska hos Åke.</P> <P class="p166 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Jag var förberedd och hade sörjt det i flera år, säger Inger . Vi hade en egen rörelse, den lades ner då han var 58 år , dessförinnan hade vi fått ta ett år i taget.</SPAN></P> <P class="p27 ft0">Carl har levt med hustruns diagnos i ett år. Den kom som en chock för honom. Visst hade han märkt att något inte riktig t stämde, att <NOBR>Marie-Louises</NOBR> minne svek henne ibland, men hon lyckades dölja sina svårigheter länge. Nu efteråt vet han att ho n fick allt svårare att klara jobbet och att hon inte hängde med när arbetsplatsen datoriserades. Hon berättade för Carl att hon ville sluta arbeta, men angav de jobbiga bilresorna som skäl. Och Carl trodde henne.</P> <P class="p51 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft14">Hon gick faktiskt till doktorn själv, så småningom, oc h berättade att hon hade problem med minnet, berättar Carl.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_48"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td26"><SPAN class="p167 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td25"><SPAN class="p168 ft4">Andningshål för anhöriga ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">55</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Anhöriga måste leva själva</P> <P class="p29 ft0">Carl och Inger är två av hundratusentals anhöriga till personer med olika demenssjukdomar. Så olika, men ändå så lika. Fö r även om Inger hunnit vänja sig vid tanken på att Åke kansk e skulle drabbas så småningom, medan Carl ”blev tagen p å sängen”, så påverkar makarnas sjukdom dem på liknande sätt. Deras egna liv har blivit mer kringskurna. Relationer till vänner och till resten av familjen har förändrats. Och de vet att sjukdo - men gradvis kommer att förvärras.</P> <P class="p169 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Jag försöker stå på mig, säger Inger. Jag måste få leva mitt liv trots att Åke är sjuk.</SPAN></P> <P class="p25 ft0">Inger har haft gott om tid att fundera över vilka konsekvenser Åkes sjukdom kan få för henne. Hon vet hur viktigt det är at t hon tänker på sig sjä lv, då och då. Det ger henne kraft att orka med vardagslivet med Åke. Annars är det ganska vanligt at t anhöriga ältar sin situation. Varför just jag? Varför just vi? Dä r har anhöriggruppen en viktig funktion.</P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Samtalsgruppen kan få i gång ”självhjälpen”, därför är det viktigt att gruppledarna har kunskaper om grupper och krisreaktioner. Vi står för hoppet. För oss är inte diagnosen s å viktig – utan de anhöriga, säger Helena.</SPAN></P> <P class="p84 ft2">Minst fyra träffar</P> <P class="p29 ft0">Första träffen berättar Helena och Maria om sina yrkesmässiga erfarenheter av personer med demens och deras anhöriga. D e informerar om att det råder sekretess utåt, det som sägs sk a bevaras inom gruppen. Deltagarna presenterar sig för varandra, ofta med förnamn. De berättar vilken relation de har till de n sjuke och vad de tycker är jobbigt.</P> <P class="p135 ft0">– Det brukar ta hela första träffen, säger Helena.</P> <P class="p86 ft0">Andra träffen talar man om de tre vanligaste demenssjukdomarna; Alzheimer, vaskulär demens och frontallobsdemens. Tredje gången handlar det om den anhöriges känslor och de n fjärde försöker man besvara frågor som: ”Hur kan man på bäst a sätt hjälpa och bemöta den demenssjuke?” ”Hur kan vi so m anhöriga stötta och hur kan samhället hjälpa till?”</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_49"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">56</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td25"><SPAN class="p13 ft4">Andningshål för anhöriga ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td26"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p27 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi informerar också om Alzheimerförbundets och D emensförbu ndets verksamhet, säger Helena. Dessa teman är försla g på vad vi kan prata om i grupperna. Det är de anhöriga so m själva bestämmer vad de vill använda träffarna till.</SPAN></P> <P class="p26 ft0">De anhöriga har kommit till gruppen via öppenvården. Nä r läkare och sjuksköterska gjort demensutredning, informera r sjuksköterskan om anhöriggruppen. Sedan skickas en personlig inbjudan. Numera har ryktet spritt sig; ibland kommer deltagarna via distriktssköterskan, andra gånger hör anhöriga av si g själva. Den här våren är fyra grupper i gång. I varje grupp få r högst två personer från varje familj delta.</P> <P class="p26 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">De som har kommit två från samma familj har sagt att d e kommit närmare varandra tack vare träffarna i gruppen. Vi ä r alltid intresserade av familjen kring den som är sjuk. Vi vänder oss till dem vars demenssjuka fortfarande bor hemma, säger Helena Blomgren.</SPAN></P> <P class="p105 ft0">Samtalsgrupperna för anhöriga drivs än så länge i projektfor m och stöds av Socialstyrelsens stimulansbidrag. Från börja n trodde Helena, som är initiativtagare till projektet, att fyra träffar skulle vara lagom. Men på den tiden hinner deltagarna inte lära känna varandra. Därför försöker man nu öka till ått a träffar.</P> <P class="p170 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft17">Anhöriggrupperna ska integreras i den reguljära verk - samheten på något sätt, säger Helena bestämt. Frågan är bar a hur det ska ske.</SPAN></P> <P class="p171 ft2">Skönt att komma ifrån</P> <P class="p23 ft0">Kunskap är makt, även när det gäller en sjukdom. Därför läser både Inger och Åke gärna faktaböcker om Alzheimer. Inge r läser alla tidningsartiklar hon kan komma över.</P> <P class="p49 ft0">– Egentligen söker jag väl efter svaret på frågan: Finns de t något att göra åt det?</P> <P class="p25 ft0">Någonstans i sitt inre känner Inger oro för döttrarna. Tä nk om de ärver sjukdomen?</P> <P class="p51 ft0">– Men skönlitteratur om Alzheimer, nej tack, säger Inger . Varför skulle jag vilja läsa om det? Det handlar ju om min egen</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_50"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td26"><SPAN class="p167 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td25"><SPAN class="p168 ft4">Andningshål för anhöriga ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">57</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p15 ft0">vardag. Såna böcker kanske är mer intressanta för dem som int e är drabbade.</P> <P class="p108 ft0">Carl håller med. Men fakta vill han ha och han är mycket nöj d med litteraturlistan som Helena tagit fram med hjälp av gruppmedlemmarna.</P> <P class="p172 ft0">Inger och Carl märker hur sjukdomens framåtskridand e påverkar personligheten hos Åke och <NOBR>Marie-Louise.</NOBR> De ha r blivit misstänksamma, aggressiva och lättstötta. För Inger ä r det särskilt jobbigt att Åke är ilsken mot barnen och barnbar - nen. Han vill helst ha hustrun för sig själv. Eftersom Inge r brukar passa barnbarnen, blir situationen ofta kärv.</P> <P class="p108 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Det är jobbigt att se aggressiviteten öka, han har inga spärrar och inget överseende med barnbarnen – det har töserna svårt at t förs tå, säger Inger. Jag tror att han är avundsjuk för att de ta r min uppmärksamhet. Ibland blir jag irriterad på honom, men så tänker jag ”han är ju sjuk”.</SPAN></P> <P class="p16 ft0">Hemma hos Carl är det snarare misstänksamheten än ilskan, som är problemet. Talar han i telefon, vakar <NOBR>Marie-Louise</NOBR> som en hök över honom. Det gör träffarna i gruppen extra viktiga; här kan han tala fritt.</P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><NOBR><SPAN class="ft10">Marie-Louise</SPAN></NOBR> klarar inte att göra något hemma längre, sake r försvinner eller hamnar på fel plats. Nu har vigselringen kommit bort, det är det ena efter andra. Och så samlar hon p å saker. När vi är i affären vill hon plocka ner sake r i korgen fast</P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">vi</SPAN><SPAN class="ft10">har gott om dem hemma. Då vill jag inte säga något om det, hon blir så lätt förnärmad. Det är mycket lugnare att handl a ensam, säger Carl.</SPAN></P> <P class="p118 ft0">Att skö ta hemmet är inga problem för Carl. Han gick i pension flera år före hustrun. Men nu har han fått överta allt . Och det är jobbigt. Han känner hur krafterna tryter.</P> <P class="p16 ft5"><SPAN class="ft5">–</SPAN><SPAN class="ft19">Jag tar inte tag i saker som tidigare. Vi bor i ett radhus, det är saker som jag inte orkar göra, det blir mest mat och städning. Det lider jag av, jag vill fixa och dona, säger Carl.</SPAN></P> <P class="p16 ft0">Det plågar honom också att <NOBR>Marie-Louise</NOBR> i sina klara stunder är medveten om sin sjukdom.</P> <P class="p108 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">När hon ska göra saker och inte klarar det så blir hon ledsen . Hon är mer deprimerad nu än tidigare.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_51"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">58</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td25"><SPAN class="p13 ft4">Andningshål för anhöriga ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td26"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p25 ft0">Det finns bra och dåliga dagar i Åkes och <NOBR>Marie-Louises</NOBR> liv. Somliga dagar hittar hon inte till toaletten och Åke har svårt at t svara på frågor.</P> <P class="p64 ft2">Samtalsgruppen är ett andningshål</P> <P class="p72 ft0"><NOBR>Marie-Louises</NOBR> sjukdomsförlopp går snabbare än Åkes. Sedan några månader är hon i dagvård ett par dagar i veckan. Det gör att Carl hinner med att träffa sina vänner, spela bowling oc h delta i en studiecirkel.</P> <P class="p135 ft0">– Vi hade talat om dagvård i gruppen, där fick jag idén.</P> <P class="p25 ft0">Åke klarar sig s jälv hemma, även om Inger gör dagsutflykter på egen hand. Han trampar fortfarande kring på cykel hemma i kommunen. Inger berättar att han älskar att resa, de ska snart göra en långresa. ”Då får han ha mig för sig själv.” Men ge r hon sig av själv, vet hon att det blir lite si och så med maten , även om hon ställt i ordning allt i kylskåpet.</P> <P class="p25 ft0">– Jag har fått hjälp här att inte ha så dåligt samvete. Ja g måste tänka på att göra det jag vill, det har jag hört från många håll , säger Inger.</P> <P class="p127 ft0">Innan Helena Blomgren drog igång samtalsgrupperna fö r anhöriga var hon lite orolig för hur det skulle gå med närvaron . Skulle deltagarna kunna komma ifrån?</P> <P class="p76 ft0">– De kommer alltid och lyckas fixa det själva på något sätt . Det är viktigt att de anhöriga ordnar det själva, vi ska inte t a över, säger Helena. Vi uppmuntrar ock så de anhöriga att tänka på sig själva och sina egna liv. Vi är medvetna om att det ä r lättare sagt än gjort. Men i grupperna kan de visa varandra att det går, rent praktiskt. Om en anhörig har sökt dagvård för sin livskamrat, så uppmuntrar han en annan. Så är processen i gång. Och till våra träffar känns det legalt att åka i väg.</P> <P class="p84 ft2">Svårt att planera tillvaron</P> <P class="p29 ft0">Livet har blivit lite mindre, umgängeskretsen trängre. Båd e Inger och Carl vet att deras respektive inte klarar att träffa många människor i taget. För <NOBR>Marie-Louise</NOBR> räcker d et att möta ett par goda vänner, Åke klarar sex runt bordet.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_52"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td26"><SPAN class="p167 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td25"><SPAN class="p168 ft4">Andningshål för anhöriga ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">59</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p99 ft0">– Egentligen vill han inte träffa folk. Men ibland bjuder jag hem någon ändå. Då tycker han att jag bestämmer hela tiden . Han blir arg när han inte får som han vill, berättar Inger.</P> <P class="p31 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Det är jobbigt att inte kunna planera. </SPAN><NOBR>Marie-Louise</NOBR> är trött och vill sova tidigt. Det gör det svårt med umgänget, vi få r umgås på eftermiddagarna. Numera går vi inte bo rt om flera är samlade, det klarar hon inte av.</P> <P class="p18 ft0">Såväl Inger som Carl har släkt och vänner de kan tala med . Inger kan jämföra direkt med sina svägerskor, vars män ha r samma sjukdom som Åke. Och i Carls och <NOBR>Marie-Louise</NOBR> s bekantskapskrets finns andra personer med demenssjukdomar. De har dessutom stor hjälp av <NOBR>Marie-Louises</NOBR> väninna so m hjälper dem mycket praktiskt. Till henne kan Carl ringa när det känns tungt.</P> <P class="p99 ft0">Ändå är g ruppen ett andningshål. Här, runt bordet i det lill a biblioteket, omgivna av böcker och i mjuka stolar, kan de, i skydd av sekretessen, säga sina hjärtans mening. De kan vis a sig glada eller ledsna, sura eller sårade, trötta och ilskna , besvikna och luttrade, hoppfulla och nedstämda. De kan berätta om vardagssituationer och känna igen sig i varandra och förmedla små och värdefulla tips. ”Jaha, så han har också blivit argsint, du förstår, min man, han är likadan.” ”I går hade han e n dålig dag, hittade inte ens till toaletten, finns det något jag kan göra?” ”Jo, jag har lagt ut en matta bort mot toalettdörren, det hjälper frugan att hitta.”</P> <P class="p31 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Det är en lättnad att veta att jag inte är ensam, att flera ha r det besvärligt, det hjälper mig att bära bördan, säger Carl. V i förstår varandra.</SPAN></P> <P class="p118 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft14">Jag måste acceptera sjukdomen. Här kan jag pysa lite , samtalsgruppen är en ventil som behövs, säger Inger.</SPAN></P> <P class="p173 ft5"><SPAN class="ft5">–</SPAN><SPAN class="ft18">Överlag är de anhöriga mycket nöjda. De träffar andra och får stöd. Jag jobba r inom dagsjukvården också och jag märker hur ”våra” anhöriga har lätta re att ta kontakt med myndigheter innan det blir akut, säger Helena.</SPAN></P> <P class="p174 ft0">Vilka är då resultaten av verksamheten, som Helena Blomgren ser det?</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_53"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">60</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td25"><SPAN class="p13 ft4">Andningshål för anhöriga ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td26"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft20">C</SPAN><SPAN class="ft21">Det finns stora resurser inom familjen.</SPAN></P> <P class="p54 ft0"><SPAN class="ft20">C</SPAN><SPAN class="ft21">Det behövs gruppledare, med kunskap om grupper och om hur man håller i en samtalsgrupp, så att alla verkligen talar med varandra. Gruppledarna kan fånga upp gemensamma teman som går igen hos de anhöriga.</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft20">C</SPAN><SPAN class="ft21">Man måste träffas flera gånger för att det ska bli en grupp.</SPAN></P> <P class="p66 ft0"><SPAN class="ft20">C</SPAN><SPAN class="ft21">Man ska kunna ge information. Hos oss står Maria, sjuksköterskan, för det som handlar om sjukdomen och Helena, kuratorn, talar om känslor, men också om vilka möjligheter det finns till dagvård, hur man överklagar etc.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_54"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">61</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p175 ft1"><SPAN class="ft1">8</SPAN><SPAN class="ft9">Samarbete med innehåll ger trygghet inför döden</SPAN></P> <P class="p163 ft2">Trots att de flesta svenskar dör på sjukhus, finns det många som skulle vilja dö hemma, omgivna av nära och kära. Vad är det som hindrar oss?</P> <P class="p16 ft2">Kanske att sjukhuset står för trygghet och att vi är rädda för döden.</P> <P class="p98 ft2">I Emmaboda och Nybro samarbetar primärvården och kommunen med länslasarettet i Kalmar kring döende patienter. Den döendes önskemål och behov står i centrum. Med visshet om att all lindrande vård och omvårdnad fungerar hemma, vågar fler stanna hemma längre.</P> <P class="p113 ft0">Leif rullas ur ambulansen och in på Linneahemmet i Nybro. Här står ett eget rum, med namnskylt bredvid dörren, för berett. I rummet står specialsängen, som går att höja och sänka, de n som Leif ville ha. Teven är på plats och snart står en parabolan - tenn utanför fönstret. Sista tiden i livet ska bilderna fortsätta att strömma utifrån rymden och in till Leif. Intresset för sporte n slocknar inte än.</P> <P class="p108 ft0">Sonen var här redan i går för att se till att Leif skulle få ett fin t rum. Nu står han och lyssnar till samtalet mellan Leif, sjuksköterskan Anneli Storm och Monica Hugoson, projektledare för Synapsen, som arbetar för att skapa trygghet för människor i livets slutskede. Ofta gäller det personer som Leif, med obotbar cancer, men det kan handla om andra sjukdomar.</P> <P class="p16 ft0">Någon mil härifrån ligger Elisabeth hemma i sin säng. V arannan timme kommer vårdbiträdena från hemtjänsten och pyssla r om henne. Ett par gånger om dagen är distriktssköterskan dä r för att sköta den medicinska övervakningen. Hjär ntumören har precis gjort Elisabeth förlamad. Ändå känner hon sig så trygg att hon vågar bo kvar. Elisabeths önskan är att få dö hemma , omgiven av sina närmaste.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_55"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">62</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td27"><SPAN class="p13 ft4">Samarbete med innehåll ger trygghet ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td28"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p105 ft0">Länge var palliativ vård omgärdad av tystnad eller åtminston e småhyschande. Hur skulle man handskas med människor som inte går att bota? Vad är en bra behandling för den som snar t ska dö? Vad kan sjukvården göra för att den dö ende ska kunna leva livet ut?</P> <P class="p86 ft0">Monica Hugoson är sjuksköterska och arbetar på Rehabi - literings- och långvårdskliniken på länslasarettet i Kalmar . Länge har de svårt sjuka och döende s tått i centrum för hennes omsorger och intresse. När hon ska söka orsaker till sit t engagemang, tror hon att hennes brors svåra reumatiska sjukdom kan vara en; hon har länge levt med risken att han skulle dö i komplikationer. Monica Hugoson är eldsjäle n bakom Synapsen.</P> <P class="p176 ft0">Arne Sjöberg är överläkare på Monicas klinik. Han är en man ur vilken det sprutar idéer, ibland är trycket från strålen s å starkt att omgivningen ber honom stänga av kranen ett tag, eller åtminstone samla idéerna innan han häller dem över andra.</P> <P class="p86 ft0">– Ibland kommer idéerna över en kopp kaffe och Monic a antecknar de första tankarna på en servett. Utifrån det kan de få växa och ibland slutar det inte alls som man tänkt, projektet blir mycket större och bättre , så var det med Synapsen, säger Arne Sjöberg.</P> <P class="p25 ft0">– Det känns extra bra att idéer, kreativitet och möjligheter till ett bra förändringsarbete till nytta för svaga patientgruppe r kommer fram, samtidigt som det faktiskt sparar pengar ..., fortsätter han.</P> <P class="p177 ft2">Samarbete mellan sluten och öppen vård</P> <P class="p29 ft0">Det ö ppna klimatet är en förutsättning, det håller Monic a Hugoson med om. Men grunden för Synapsen var ett anna t projekt hon drog i gång 1990: PRIK, Palliativt rådgivningsteam i Kalmar län. Den gången hade man någorlunda lärt sig at t arbeta med symptomkontroll bland döende inne på sjukhuset i Kalmar. Man kunde se till så att patienterna mådde efte r omständigheterna väl och hade börjat lära sig att låta avgörandet gå till patienterna. Nu står jag ut med smärtan! Jag mår för illa, jag vill ha bättre medicin!</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_56"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td28"><SPAN class="p178 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td27"><SPAN class="p179 ft4">Samarbete med innehåll ger trygghet ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">63</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p90 ft0">Men vad händer sedan, när patienterna kommit hem igen ? Eller med dem som inte kommer till avdelningen? Det behövdes en kanal mellan den öppna och den slutna vården och den kanalen blev Monica Hugoson.</P> <P class="p26 ft0">– Jag flängde runt och gav råd i hela länet under tre år. Ja g gjorde mest punktinsatser, hjälpte till med symptomkontroll. Det var inte bara det att patienten inte mådde bra, personalen hade det jobbigt också. Det fanns ingen framförhållning utanfö r sjukhuset. Om man vårdas hemma behövs det.</P> <P class="p27 ft0">Ur dessa erfarenheterna växte idén till Synapsen, som står för <SPAN class="ft2">Sy</SPAN>mptomkontroll och <SPAN class="ft2">N</SPAN>ärhet till <SPAN class="ft2">A</SPAN>nhöriga och <SPAN class="ft2">P</SPAN>atienter genom <SPAN class="ft2">S</SPAN>amverkan i <SPAN class="ft2">E</SPAN>mmaboda och <SPAN class="ft2">N</SPAN>ybro. Man skulle hitta ett system där lasarettet, primärvården och kommunen samarbetade kring de döende patienterna och skapa en så tryg g situation att de sjuka själva vågar välja var de vill dö. Monica Hugoson menar att den som vill dö hemma ska få göra det . Men för att klara det krävs att den sjuke, hans anhöriga och de n personal som vårdar honom törs. Alla som omger den sjuk e måste känna sig trygga och bestämm a sig för att ”på något sätt fixar vi det här”. När någon försöker säga nej, mot den döende s vilja, så ryter Monica. Och omgivningen fogar sig!</P> <P class="p180 ft0">Emmaboda och Nybro kommuner ingår i Synapsen. Emmaboda för att kommunen är ganska liten, har en vår dcentral som är öppen enbart under kontorstid och ligger lagom långt från lasa - rettet. De sex milen till Kalmar åker man bara när det verkligen behövs. Nybro grä nsar till Kalmar i öster och till Emmaboda i väster. De båda kommunerna har ett utvecklat samarbete, dä r lilla Emmaboda får jourhjälp av Nybro.</P> <P class="p84 ft2">Kunskap ger trygghet</P> <P class="p23 ft0">Men vad skulle krävas för at t skapa den eftersträvade tryggheten runt döende patienter? Hur skulle man förhindra att döende , anhöriga och vårdpersonal ringde efter ambulansen en stund före full tid?</P> <P class="p49 ft0">För d et första behövdes ett utvecklat samarbete mellan de n slutna vården, primärvården och kommunen. Alla i kedja n måste känna till patienten och tala samma språk. För att uppnå</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_57"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">64</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td27"><SPAN class="p13 ft4">Samarbete med innehåll ger trygghet ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td28"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p15 ft0">detta satsade projektet på att samla olika yrkesgrupper – med olika huvudmän – i arbetsgrupper, som tillsammans arbetade fram samarbetsformer. Dessutom har man genomfört ett gediget utbildningsprogram för personal i arbetsledande ställning; distriktssköterskor, hemtjänstassistenter, joursköterskor m.fl.</P> <P class="p108 ft0">Så fick man fördjupad kunskap om symptomkontroll: Hur gö r vi när patienten känner smärta, ångest, har andnöd, mår illa ? Medicinsk teknik är en annan viktig del: Hur fungerar morfinpumpen? Hur sätter jag ett dropp? Till detta kommer samtal om döendeprocessen: Hur är det att vara döende? Vad händer med vårdaren? Men också mathållning, etik, anhörigstöd och en del moment om de sjukdomar patienterna är drabbade av.</P> <P class="p31 ft0">– Hur gör man med den egna ångesten? Vi har som mål at t samla all personal som haft med patienten att göra efte r döds fallet och titta igenom vad som varit bra och mindre bra, vad som varit jobbigt. Det är en slags utvärdering, där vi kan f å stöd av varandra, säger Karin Strandman som är distrikts - sköterska i Nybro.</P> <P class="p16 ft0">I början av 1997 fick Elisabeth metastaser i hjärnan och åkte akut till sjukhuset i Kalmar. Då hörde onkologen av sig til l Monica på Synapsen och berättade om Elisabeths tillstånd . Elisabeth skickades till universitetssjukhuset i Linköping fö r strålbehandling.</P> <P class="p31 ft0">– Detta är ett bra exempel på framförhållning. Vi kände til l Elisabeth ett par veckor innan hon kom till oss. Så var det inte tidigare. Sjukhuset släppte sina patienter när de var ”medicinskt färdigbehandlade” och kontaktade oss inte i förväg.</P> <P class="p16 ft5">Planen för Elisabeth var att hon efter Linköping skulle läggas in på en avdelning i Kalmar några dagar. Där skulle en vård - plan upprättas, i samråd mellan läkare, distriktssköterska oc h hemsjukvården. Men Elisabeth ringde från Linköping och sa : Jag vill direkt hem. Jag kommer i morgon.</P> <P class="p181 ft0">– Då fick vi snabbt göra en vårdplan per telefon, där ma n ordnade med larm och mat och kontakten med dottern. Allt var fixat när Elisabeth kom hem, säger Monica.</P> <P class="p16 ft0">Det gick en kort tid och så blev Elisabeth akut sjuk igen och for till Kalmar. Benen bar inte. Metastasen i hjärnan hade gjort</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_58"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td28"><SPAN class="p178 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td27"><SPAN class="p179 ft4">Samarbete med innehåll ger trygghet ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">65</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p182 ft0">henne förlamad. Från och me d nu behövde hon hjälp med allt. Men hon ville hem.</P> <P class="p25 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi gjorde en mer avancerad vårdplanering tillsammans med distriktssköterskan, hemtjänstassistenten, Elisabeth, hennes dotter, läkare och avdelningssjuksköterska på sjukhuset. Vilka hjälpmedel behöver Elisabeth? Vilken symptomlindring? Hur ska vi ordna hygienen? Undvika sår? Se till så hon inte ligger still för länge? Mathållning? Hur ska arbetet organiseras?</SPAN></P> <P class="p25 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Vi är hos Elisabeth åtta timmar om dagen, berättar L illemor Bennsäter, som är hemtjänstassistent i Nybro kommun. Vårdbiträdena kommer två och två och en av dem är alltid någ on som känner Elisabeth sedan tidigare.</SPAN></P> <P class="p58 ft2">Trygghetsplats på sjukhem</P> <P class="p23 ft0">Men vad händer om Elisabeth och hennes dotter en dag säger, "Nu orkar vi inte längre. Det är för jobbigt att vara hemma . Ansvaret känns för stort."</P> <P class="p24 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft14">För det första måste vi visa att ansvaret inte ligger ho s patienten eller hennes anhöriga. Ansvaret är vårt. Elisabeth s dotter arbetar några timmar om dagen, det är viktigt att hon inte känner sig bunden, säger Lillemor Bennsäter.</SPAN></P> <P class="p49 ft0">För det andra finns det en ”trygghetsplats”. Alla Synapsenpatienter är knutna till ett sjukhem de själva väljer. De vet at t de, när som helst på dygnet, kan ringa jouren och säga ”N u klarar vi inte detta”. Då tas trygghetsplatsen i anspråk. Det ä r vad Leif precis har gjort på Linneahemmet.</P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Det märkliga med trygghetsplatsen är att vetskapen om att den finns, gör att den utnyttjas mindre, säger Siv Öijerfeldt , distriktsvårdschef i Nybro.</SPAN></P> <P class="p33 ft0">Patienterna är förtrogna med sin trygghetsplats. Först tillfråga s de var de kan tänka sig att vara när de inte vill stanna kva r hemma.</P> <P class="p24 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft14">Spontant svarar de flesta ”på sjukhuset”, säger Monic a Hugoson. Men de känner ofta inte till något annat. Då får v i visa vilka alternativ som finns. Sjukhuset finns där ändå alltid som en sista utväg.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_59"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">66</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td27"><SPAN class="p13 ft4">Samarbete med innehåll ger trygghet ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td28"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p49 ft0">En sjuksköterska från Linneahemmet gjorde hembesök ho s Leif och presenterade verksamheten.</P> <P class="p27 ft0">När Leif fick veta att han skulle dö, sa han att han ville sta nna hemma så länge benen bar honom. Där är han idag. Lei f småpratar med Anneli Storm och Monica Hugoson. De diskuterar sängen, medicinen, rutinerna. Anneli, som är ansvarig för avdelningen på Linneahemmet, är inställd på att försök a uppfylla Leifs alla önskemål. Vill du ha parabol – då är de t okej.</P> <P class="p183 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Vi ordnar det på något sätt.</SPAN></P> <P class="p85 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">De sjuka och anhöriga har blivit kaxigare och ställer högre krav. Och vi har blivit ödmjukare, säger Ebba Svensäter, sjuksköterska på jouren i Nybro.</SPAN></P> <P class="p64 ft2">Man kan ringa dygnet runt</P> <P class="p23 ft0">Men hur ska alla de personer som cirklar kring Elisabeth, Leif och de andra <NOBR>Synapsen-patienterna,</NOBR> kunna hålla reda på hur det är ställt just nu? Vad gör m an för att anhöriga och sjuka själva ska känna sig trygga?</P> <P class="p25 ft0">Alla vet att det går att få hjälp dygnet runt. Ringer en anhörig till jouren, behöver de aldrig förklara sig närmare. Personalen känner till den sjuke och hans sjukdomsbild. De kan åka ut och hjälpa till med kort varsel. Och den sjuke har ett specialnummer han kan ringa, för att slinka förbi eventuella telefonköer . Och skulle det vara så att det kommer en akut sjuk person in på vårdcentralen i Nybro, samtidigt som en döende patient ringer och har ont, så ringer jouren vidare till sjukhemmet och ber deras nattsköterska åka ut. Man hjälps åt.</P> <P class="p148 ft0">Dessutom finns uppgifter om den sjuke på många håll . Monica Hugoson har alla samlade i en pärm, jouren har anteckningar, trygghetsplatsen känner de sina och, kanske viktigast av allt, den sjuke har en egen pärm, där all informa - tion samlas. Där för hemvårdare och distriktssköterska jou rnal. Och kvinnorna från primärvården drar sig inte för att ringa till avdelningen på sjukhuset om det är något de undrar.</P> <P class="p49 ft0">– Och jag litar på att de ringer mig, när de har bekymmer i Nybro och Emmaboda, säger Monica Hugoson.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_60"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td28"><SPAN class="p178 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td27"><SPAN class="p179 ft4">Samarbete med innehåll ger trygghet ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p14 ft0">67</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Följer patientens vilja</P> <P class="p23 ft0">Monica Hugoson är mycket viktig fö r projektet. Ofta piper det till i hennes sökare, hon ringer upp och ger råd per telefon eller åker ut till den som behöver hjälp. Men hon är noga med at t inte åka ensam till en patient. Far hon ut, ska en distriktssköter - ska eller hemvårdare vara med.</P> <P class="p105 ft0">– Det är en lärosituation och jag ska inte ta över, säger Monic a Hugoson.</P> <P class="p33 ft0">Väl på plats, bjuder hon på all sin kunskap. I den ingår förmå - gan att lyssna in vad patienten egentligen önskar. Hon sprider små solskenshistorier omkring sig.</P> <P class="p26 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Jag fick ett samtal från en distriktssköterska som sa ”de n anhörige tycker att det är bäst för den sjuke på sjukhus”. Ja g åkte ut och talade med honom. ”Får hon bätt re vård på sjukhuset än här?”, undrade han. ”Nej, hon kan inte få det bättre ä n här med dig.” Han ville hennes bästa och var osäker på hur det skulle göras och jag kunde stärka honom, säger Monica.</SPAN></P> <P class="p92 ft0">I Nybro och Emmaboda betraktar man inte längre Synapsen som ett projekt. Det har blivit en del av verksamheten.</P> <P class="p106 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft13">Projekt i all ära, säger Siv Öijerfeldt. Men detta är s å involverat i vår verksamhet. Det har hjälpt oss att strukturer a vårt arbete. Vi kommer att fortsätta så här.</SPAN></P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Vi har trygga patienter, detta är ett väl fungerande system , säger Anneli Storm från Linneahemmet.</SPAN></P> <P class="p24 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft14">Det har blivit naturligt att man pratas vid mellan olika yrkesgrupper, gränserna mellan oss håller på att suddas ut , säger Inger Bergström, M AS (medicinskt ansvarig sjuksköterska) i Nybro.</SPAN></P> <P class="p25 ft5"><SPAN class="ft5">–</SPAN><SPAN class="ft19">Alla kan ju inte göra allt, var och en gör vad man är bäs t på, säger Anneli.</SPAN></P> <P class="p104 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Vi är beroende av varandra och det är bra, säger Monic a Hugoson.</SPAN></P> <P class="p25 ft0">Leif är ordentligt installerad på Linneahemmet. Parabolantennen är på väg. Elisabeths dot ter kommer snart hem från jobbet och Monica Hugoson far en av många turer mellan Nybro och Kalmar. I ett rum på nedre våningen på klin iken kommer Arne Sjöberg in med integralhjälmen under armen. Han är stolt över</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_61"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p12 ft0">68</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td27"><SPAN class="p13 ft4">Samarbete med innehåll ger trygghet ...</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td28"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p30 ft0">sina medarbetare, stolt över <NOBR>Synapsen-projektet.</NOBR> Han tror på att riva murar, ge sig på myter och föreställningar. Han vill at t personalen ska blomma, vill att de ska använda de resurser de har inom sig. ”Resurserna finns – den mänskliga kompetensen”, säger Arne Sjöberg.</P> <P class="p98 ft0">– Det måste finnas någon som inte säger nej, säger Monic a Hugoson.</P> <P class="p16 ft0">– Folk som kommer till mig och säger ”vågar vi det”, brukar jag svara ”Javisst och blir det fel, så hängs jag.” Då bruka r deras oro släppa, säger Arne Sjöberg.</P> <P class="p80 ft0">Nästa steg i processen blir att sprida Synapsenidén runt i landet – att tankarna är ”rätt”, är Synapsenfolket övertygad e om.</P> <P class="p165 ft0">– Fö r att få fram den bästa vården för patienterna måste de t ske i samverkan med alla inblandade, från sjukhuset och ut i kommunen, dygnet runt, säger Siv Öijerfeldt.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_62"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td29"><SPAN class="p14 ft0">69</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft1">9 Här förstår alla hur det känns</P> <P class="p96 ft2">Högst upp i det handikappanpassade hyreshuset i Olskroken ligger en av Örgrytes fyra Träffpunkter för äldre. I ett av smårummen sitter sex damer med grånande eller vita hår. De har en gemensam nämnare; samtliga har mist sin livspartner det senaste året.</P> <P class="p25 ft2">För första gången har de firat jul och ringt in ett nytt år, då en stol stått tom.</P> <P class="p51 ft2">– Hemskt har det varit, säger Elna och skakar på huvudet. Skönt att det är vardag igen.</P> <P class="p51 ft2">– Nyårsafton var värst, säger Aina. Barnen ringde och sa ”vi hade en fin pappa och nu har vi en fin mamma, gott nytt år, lilla mamma”, ändå kände jag mig så tom.</P> <P class="p184 ft0">En gång i veckan träffas änkorna. De är pionjärer, är m ed i den första självhjälpsgruppen för änkor i Sverige. Det finns också andra slags grupper för sörjande. Elna torkar sig i ögonvrån , någon snyftar till. De stora helgerna är det värsta för d e sörjande kvinnorna. Sorgearbetet kan stanna av, minnen väller fram, saknaden känns extra tyngande.</P> <P class="p106 ft0">– Jag firade jul med barnen, fast jag hellre hade stannat hemma, säger Margareta. Jag kunde inte göra dem besvikna . Jag gick undan när jag kände mig ledsen och ett av barnbarnen kom och kramade om mig. Jag vill inte förstöra deras glädj e med min sorg.</P> <P class="p33 ft0">Initiativtagare till <NOBR>änka-till-änka-grupperna</NOBR> är Agneta Grimby , forskare och psykolog vid Geriatriska kliniken Östra , Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Hon har låna t idén från USA, där änkegrupper funni ts länge. Änkegrupperna har kommit till i anslutning till hennes forskningsprojekt om änkepersoner och deras sorg. Vad händer med den efterlevande,</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_63"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td30"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">70 </SPAN>Här förstår alla hur det känns</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td31"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p185 ft0">sedan den anhörige gått bort? Hur ser sorgeprocessen ut? Hur ska vårdapparaten förhålla sig till den sörjande?</P> <P class="p98 ft0">Det är frågor som Agneta Grimby söker svaren på i Änke - personsprojektet, ett utvecklings- och forskningsprojekt stött av flera finansiärer. De närmast anhöriga (make/maka, sambo eller särbo) till dem som dör på sjukhusets geriatriska klinik erb juds ett årslångt stöd och rådgivning av sjuksköterska, läkare , psykolog och kurator. Sammanlagt intervjuas ett <NOBR>60-tal</NOBR> personer. Eivor Niklasson, pensionerad sjuksköterska, besöker dem en månad, tre månader och tolv månader efter dödsfallet, för att ställa en lång rad frågor om hälsa och sorg. Agneta tror att tidig uppsökande verksamhet och stöd under det först a sorgeåret kan leda till att den sörjande mår bättre, får lättare att fungera socialt igen och att det minskar belastningen fö r familjen, sjukvården och samhällsekonomin. De arbetar fra m en metod för bemötande av sörjande anhöriga.</P> <P class="p117 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft14">De flesta är tacksamma att få ösa ur sig sin sorg till e n neutral person, berättar Agneta.</SPAN></P> <P class="p99 ft0">Eftersom de sörjande är äldre, tyckte Agneta att det krävde s en äldre, erfaren person för inter vjuarbetet. Hon kom i kontakt med Eivor, som själv gjort ett par undersökningar om döende patienter och deras anhöriga. (”Omhändertagande av döend e och deras anhöriga, intervjuer med anhöriga till personer som avlidit på Vasa sjukhus.”)</P> <P class="p16 ft0">Eivor visade sig vara den perfekta intervjuaren. Den beräknade intervjutiden är en och en halv timme, men ofta tar det vä l så lång tid. Det brukar vara dukat med kaffe när Eivor kommer .</P> <P class="p80 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Häromdagen satt jag tyst och lyssnade på en dam i fyra timmar. Det gäller att kunna lyssna, att de känner att de står i centrum, säger Eivor.</SPAN></P> <P class="p186 ft5">Det är lätt att föreställa sig Eivor med en gammaldag s sjuksköterskeuniform.</P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Trots att jag är över femtio brukar änkor na ibland kalla mig ”flicka lilla”, säger Agneta. Intervjuaren måste vara en person med rejäl livserfarenhet, som den sörjande respekterar och vill anförtro sig till.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_64"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td31"><SPAN class="p187 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td30"><SPAN class="p188 ft4">Här förstår alla hur det känns <SPAN class="ft0">71</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Änkan förnimmer den döde</P> <P class="p23 ft0">Agneta Grimby har intresserat sig för sorgeprocessen länge . Hennes doktorsavhandling (1995) handlar bland annat om något som skrämmer många sörjande; förnimmelser av de n döde livskamraten. Förnimmelser är mycket vanliga, i Agnetas <NOBR>under-sökning</NOBR> hela 82 procent. Hustrun ”känner” makens närvaro, ser honom sitta i stolen vid köksbordet, hör hono m tala. Mannen känner hur hon smeker hans kind.</P> <P class="p189 ft0">– Det är helt normalt, säger Agneta Grimby. Men många ä r oroliga för att de håller på att tappa förståndet, tror att de ä r ensamma om sina upplevelser och törs inte berätta för omgivningen. Ändå är nästan alla glada och tacksamma för de korta återseendena med den innerligt saknade. Det hjälper och lindrar</P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">i</SPAN><SPAN class="ft11">sorgen.</SPAN></P> <P class="p82 ft0">När Agneta berättade i massmedia om Änkepersonsprojektet</P> <P class="p29 ft0">och om sådana förnimmelser hörde f lera änkor av sig spontant och ville delta. Så föddes idén om att starta änkegrupper ”ut e på stan”.</P> <P class="p190 ft0">– Det finns ett stort behov av tröst och stöd för sörjande ute i samhället. Därför har Änkepersonsprojektet vidgat si n verksamhet genom att knyta kontakter med olika stadsdelscentra i Göteborg, säger Agneta. Vi erbjuder hjälp till självhjäl p genom att deltagarna får ventilera sina känslor och reaktione r på förlusten med andra i samma situation.</P> <P class="p27 ft5">Delar av sin arbetstid håller Agneta Grimby till i ett krypin på vindsvåningen på Vasa sjukhus. Uppför de tunga trapporn a trampar ”hennes” änkor. Det hörs snabb andning vid Agnetas dörr. Där står Ethel Sv ensson. Hon såg Agneta första gången i Västnytt, berättandes om projektet, och ringde upp. Då hade det bara gått några månader sedan hon mist Birger, som hon lev t ett långt liv tillsammans med. Agneta och Ethel föll fö r varandra direkt. Det är Ethel som leder änkegrupperna p å Träffpunkten i Olskroken.</P> <P class="p191 ft0">Ingen anar att damerna på Träffpunkten är änkor, förrän d e börjar tala med varandra. De känner trygghet i gruppen. Även om omständigheterna kring makarnas död skiljer sig åt, har de den nya livssituationen gemensam. Gruppens träffar är ett stöd</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_65"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td30"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">72 </SPAN>Här förstår alla hur det känns</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td31"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p157 ft0">och något att se fram emot. De blir lite av ett skydd mot omvärlden.</P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Sorg är förändring. I grupperna k an man hitta vägar att lösa gemensamma problem och man utgår ifrån sin egen erfarenhet. Träffarna blir både till självhjälp och ömsesidig hjälp, säge r Agneta.</SPAN></P> <P class="p98 ft0">I gruppen kan man få svar på ”stora” frågor av typen ”Nä r slutar sorgeperioden?” ”Är det något fel på mig eftersom ja g inte kan sluta sörja?” ”Finns det någon gyllene regel för hu r man sörjer?”</P> <P class="p16 ft0">Kvinnorna runt bordet har kommit olika långt i sin sorgebearbetning. De som har kommit kortare kan lära av dem som ä r steget före. Några har fortfara nde svårt att acceptera att maken är död. Elnas man dog knall och fall, hon fick ald rig säga adjö, Ainas man led av en sjukdom som gjorde att hans tillstånd försämrades gradvis. Det ka n vara en av orsakerna till att Elna inte hunnit lika långt i sorgebearbetningen.</P> <P class="p19 ft0">Första gången en änkegrupp träffas blir det känslosamt. Alla berättar om sina erfarenheter, många gråter och vittnar o m reaktioner som andra känner igen. ”Jag trodde jag var tokig ibland.” Mötet med gruppen blir en bekräftelse på att man inte blivit tokig och att det inte finns någon given mall för sorgearbete.</P> <P class="p16 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Jag skvätte lite här och lite där, berättar Ethel. Jag sa lite till barnen, men inte allt. De miste ju en far. Jag ville inte belasta dem med för mycket.</SPAN></P> <P class="p17 ft0">Det Ethel säger gäller för de flesta. De har inte haft någo t ordentligt forum att tala om sorg och saknad i, även om flera av dem vittnar om att kyrkans diakoni välkomnat dem alla till samtal.</P> <P class="p192 ft0">En av grundprinciperna för de amerikanska änkegrupperna är att de ska bestå av enbart änkor. Då känner deltagarna att d e kan komma som de är. Det är tillåtet att komma rödgråten, att snyfta till och ingen ställer krav på utseendet. Är det någon so m inte kommer till träffen, förstår de andra att idag var det fö r tungt, och gruppledaren slår en signal senare och hör hur det är .</P> <P class="p98 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Vi öppnar oss inför varandra här, säger Elna. Det kan ja g inte göra för vem som helst.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_66"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td31"><SPAN class="p187 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td30"><SPAN class="p188 ft4">Här förstår alla hur det känns <SPAN class="ft0">73</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p25 ft0">Denna träff äger rum i januari 1997. Prins Bertils begravning har nyligen ägt rum. Det är första gången gruppen träffas i år. De har genomlevt sin första jul, sitt första nyår ensamma oc h alla är glada för att helgerna är över.</P> <P class="p90 ft0">– Äntligen är det vardag igen. Nu kan jag fylla tiden med aktiviteter. Jag tycker att det är skönt så länge kvällen kommer fort, då slipper jag känna hur lång den ensamma tiden är , suckar Aina.</P> <P class="p27 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Första månaden efter Stigs bortgång var det lättare. Då var jag fortfarande i ett chocktillstånd. Då visste jag varken vad jag sa eller gjorde. Nu har det långsamt börjat gå upp för mig at t han inte kommer tillbaka, säger Elna.</SPAN></P> <P class="p105 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Men du har ju dina barn, säger min bror och svägerska. Men det är inte Tage som jag levt tillsammans med i mer än femtio år. Det begriper de inte. Ibland blir jag arg på dem, fast jag egentligen är ledsen, säger Ingrid.</SPAN></P> <P class="p58 ft2">Här förstår alla hur det känns</P> <P class="p23 ft0">De andra nickar igenkännande. Omgivningens brist på förståel - se är så kännbar för dem. Deras erfarenhet säger dem att sorge n man känner inför en makes död inte kan förstås, förrän ma n själv är där.</P> <P class="p33 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">För mig är det en tröst att andra änkor har det likadant, säge r Aina. Det ger mig styrka att jag inte är ensam.</SPAN></P> <P class="p104 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">När jag tittade på prins Bertils begravning, tänkte jag p å Ernst hela tiden. Han var min prins. Jag jämförde mig själ v med prinsessan Lilian. Kanske hennes liv ställs om nu? Kanske hon också glöms av? Våra prinsar är inte med längre, glöm int e bort mej, den känslan hade jag, säger Maria med bruten röst.</SPAN></P> <P class="p15 ft0">I änkegruppen är alla jämlika, ömsesidigheten är det viktiga.</P> <P class="p25 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Folk som står mera vid sidan av sorgen lägger ofta för stora förv äntningar på den sörjande vad gäller återhämtning . Medsystrarna i sorgen vet att det tar tid att komma </SPAN><SPAN class="ft4">igenom</SPAN>, men aldrig <SPAN class="ft4">över </SPAN>förlusten, säger Agneta.</P> <P class="p26 ft0">Till änkegrupperna kommer en sjuksköterska, en dietist, e n psykolog och en kurator för frågestunder, där änkorna kan fråg a om hälsa, känslor och praktiska, vardagliga problem. Deltagar-</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_67"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td30"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">74 </SPAN>Här förstår alla hur det känns</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td31"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p23 ft0">na skriver en lista med frågor som de vill ha klarhet i eller diskutera och som ”experterna” går igenom vid sitt besök hos gruppen.</P> <P class="p27 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Ofta går man och grubblar över någonting, men kommer sig inte för att söka information, särskilt i en situation då man ä r trött och initiativlös, säger Agneta.</SPAN></P> <P class="p27 ft0">Även om grupperna har sorgen gemensam, vill man nå vida re än att bearbeta det som hänt. Grupperna kan fungera som en väg ut i samhället, en hjälp till självhjälp. Kvinnorna ha r <NOBR>möjlig-heter</NOBR> att knyta vänskapsband, och så småningom hitt a på aktiviteter tillsammans.</P> <P class="p82 ft0">Ethel vandrar bordet runt med sina pepparkaksbruna ögon.</P> <P class="p25 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Förra gången talade vi om att hitta på något t revligt tillsammans. Vad tycker ni, undrar Ethel.</SPAN></P> <P class="p26 ft0">Diskussionen är genast i gång. Det är så mycket kvinnorn a runt bordet har svårt att tänka sig att göra själva. ”Jag går inte på bio själv”, ”Jag har inte varit på teater sedan Tage dog”, ”Jag vågar inte gå ut på kvällen”. En och annan har redan börja t prova på.</P> <P class="p193 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Min dotter har tagit med mig till Konserthuset. Jag trodde väl aldrig att jag skulle gå på något sådant. Vi kanske kun de gå tillsammans, säger Maria.</SPAN></P> <P class="p92 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Varför inte gå på lunchteater eller till Göteborgs museum , där kan man titta på gamla Göteborg, föreslår Ethel.</SPAN></P> <P class="p86 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft12">Egentligen skulle jag väl kunna göra sånt här med min a gamla väninnor. Men jag har inte tillräckligt bra kontakt me d dem längre, suckar Elna.</SPAN></P> <P class="p76 ft0">Samtalet vindlar sig ut ur Göteborg. En av änkorna har sin a rött er på Tjörn, andra i samhällen i andra delar av Bohuslän. I tankarna finns utflykter och bussresor till när och fjärran. En tur till Ven?</P> <P class="p105 ft0">Gruppmedlemmarnas tankar har börjat kretsa kring vardagliga ting. Flera av dem har passerat det första kritiska stadiet. De t finns något slags framtid. Då och då rungar skratten run t bordet.</P> <P class="p194 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Sorg är inte bara elände, det är utveckling, många hittar så småningom en ny orientering, nya världar, nya saker att glädjas åt.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_68"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td31"><SPAN class="p187 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td30"><SPAN class="p188 ft4">Här förstår alla hur det känns <SPAN class="ft0">75</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p195 ft0">Agneta menar att det kan vara bra i sig att dela en svår erfarenhet med andra och våga visa spontana känslor.</P> <P class="p196 ft0">Ännu finns bara grupper med kvinnor. Änkemän är svårare att fånga upp i stödverksamhet.</P> <P class="p147 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft10">Karlar ska ju alltid bemästra sina svårigheter på egen hand, säger Agneta. Men vi har intresserade änkemän här i stadsdelen.</SPAN></P> <P class="p23 ft0">Kaffet är urdrucket och bullfaten tömda. Det är lite oro run t bordet. Nu är det hem till ensamheten igen. Några kinder väts. Ändå finns visst hopp, kanske lite glädje i luften.</P> <P class="p82 ft0"><SPAN class="ft0">–</SPAN><SPAN class="ft11">Vi ses igen, om en vecka. Då ska vi äta semlor, säger Ethel.</SPAN></P> <P class="p197 ft0">Sammanfattningsvis menar Agneta Grimby att änkegrupperna kan leda till att den sörjande lättare kan</P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">släppa in människor i tillvaron igen, få vänner</SPAN></P> <P class="p54 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">sluta vara helt upptagen av förlusten och bara se till de egna bekymren</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">bli mer förstående och lyhörd för andra</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">få känna att man varken måste vara gift eller lycklig</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">slippa förklara eller ursäkta sina reaktioner</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">identifiera sina känslor inför det som hänt och händer</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">få bättre självförtroende och ökat oberoende</SPAN></P> <P class="p54 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">lära sig, av de andra, olika sätt att hantera sorgen, att se alternativen i tillvaron</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">känna sig som en resurs för andra</SPAN></P> <P class="p15 ft0"><SPAN class="ft0">•</SPAN><SPAN class="ft22">fylla tiden med något meningsfullt.</SPAN></P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_69"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td4"><SPAN class="p14 ft0">77</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft1">10 Några slutord</P> <P class="p96 ft0">Jag anknyter till mitt förord och hoppas att Du som läsare a v den här skriften vill fundera över de exempel som speglats. De är inte "färdiga" i alla detaljer. En verksamhet behöver stä ndigt utveckla sitt innehåll.</P> <P class="p104 ft0">Min avsikt är att exemplen skall leda till uppslagsrika diskussioner och nya initiativ för att skapa bättre bemötande a v äldre. Hur gör man t.ex. för att goda projekt skall kunn a fortsätta i en ordinarie verksamhet? Vad är egentligen ett <SPAN class="ft4">hem </SPAN>för en gammal person? Vilket stöd behöver man som anhörig och personal när man ger omvårdnad till äldre me d demenssjukdomar? Vilka kunskaper behöver man o m funktionsnedsättningar hos äldre? Hur känns det att so m anhörig hälsa på någon på sjukhemmet?</P> <P class="p86 ft0">Frågorna är många ... Enligt min mening är det ett viktig t inslag i god vård och omsorg att man får tid att ställa frågo r och reflektera över de insatser som erbjuds äldre och dera s anhör iga. Det är också väsentligt att man hittar sina "lokal a svar". Förutsättningarna för vård och omsorg skiftar mella n olika landsting och olika kommuner; det gemensamma är att upprätthålla kraven på det goda innehållet, präglat av respek t för självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet fö r äldre.</P> <P class="p198 ft0">I för ordet nämns att jag har tillgång till ett större anta l exempel, som jag vill använda som underlag i mitt kommande slutbetänkande. Jag kan av deras innehåll konstatera att det finns många goda krafter inom vården och omsorgen om äldr e. Här vill jag övergripande berätta om dem. Jag hänvisar i övrigt till en stencilerad förteckning med inskickade exempel frå n kommuner och landsting. Enligt förordet kan den erhållas från utredningens sekretariat.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_70"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td32"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">78 </SPAN>Några slutord</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td33"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft2">Efterlysningen</P> <P class="p23 ft0">Hösten 1996 gick jag ut med en efterlysning av goda exempel på målmedvetet arbete med kvalitetsutveckling "där frågan om bemötande av äldre är ett viktigt inslag". Förfrågan riktad es till landets samtliga kommuner och landsting. Enligt mitt utredningsuppdrag frågade jag också efter "lokalt fastställda politiska mål/riktlinjer för kvalitet och bemötand e av äldre" samt hur mål/riktlinjer följs upp.</P> <P class="p25 ft0">101 kommuner (inkl. kommun- och stadsdelar) respektive 14 landsting (inkl. delverksamheter inom landsting) skickade in exempel. Dessutom fanns några "övriga", t.ex. vissa samver - kansprojekt mellan flera olika intressenter.</P> <P class="p27 ft0">Antalet kommuner och landsting är dock långt ifrån identiskt med det antal projekt/verksamheter som kom till min kännedom. Många har sänt in ett flertal exempel, som vittnar om hur projekt och eldsjälar kan sprida ringar på vattnet. Tillfrågad e kommuner och landsting hade möjlighet att också förmedl a projektrapporter o.dyl. till utredningen – och det skedde rikligt. Bakgrunden till projektens start varierar, ibland har det handlat om åtgärder till följd av ekonomisk åtstramning. Andra ha r börjat sin projektverksamhet för att brukare, anhöriga elle r personal påpekat brister; återigen andra har stimulerats till nya insatser genom utbildningsverksamhet o.dyl.</P> <P class="p106 ft0">Man kunde på särskild blankett meddela om man int e önsk ade redovisa några exempel. Det gjorde 75 kommuner (inkl. kommun- och stadsdelar) och 8 landsting, väl spridda över landet. Egentligen är jag mycket intresserad av dessa nejsvar, men tiden har nu inte tillåtit ytterligare kontakter. Vissa hörde av sig och gav motiv som tidsbrist, omorganisation o.dyl. – jag är övertygad om att det även i dessa kommuner och landsting finns goda exempel att beskriva. Några skickade in de måldokument som skall styra verksamheten.</P> <P class="p26 ft0">Genom kortfattade kommentarer under några rubriker skall jag här översiktligt ge bilden av vad idéerna och projekte n handlar om. Uppdelningen blir schematisk, då ett och samma projekt kan avse flera olika områden.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_71"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td33"><SPAN class="p199 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td32"><SPAN class="p200 ft4">Några slutord <SPAN class="ft0">79</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p190 ft0">Jag vill också nämna att jag, inför överväganden och förslag i mitt slutbetänkande, kommer att närmare studera projekt som inkommit från andra än kommuner och landsting. Jag avse r <SPAN class="ft4">bl.a. </SPAN>projekt inom den fackliga rörelsen och från pensionärs - och handikapporganisationer. Vidare tar jag del av erfarenheter som vunnits genom projekt finansierade av statliga medel som fö rmedlats via Socialstyrelsen och Handikappinstitutet (t.ex. olika projekt och insatser för rehabilitering och de s.k. Ädel 50 - projekten).</P> <P class="p58 ft2">Om äldre</P> <P class="p29 ft0">Det är glädjande att se ett stort intresse för att undersöka va d äldre själva anser om hälso- och sjukvård och den omsorg d e får i sina hem eller i särskilda boendeformer. <SPAN class="ft4">Brukarundersökningar </SPAN>– genom enkäter eller personliga intervjuer – är vanliga i skörden av exempel. Ibland förekommer de som del i större arbeten för att undersöka, utveckla och säkra kvalitet i vård och omsorg. I några exempel kopplas brukarundersök - ningen till innehållsrika <SPAN class="ft4">projekt med förebyggande syfte </SPAN>– att ändra kostvanor, stärka konditionen och allmänt kontroller a hälsan hos enskilda i olika åldersgrupper. Positivt är att man i dessa fall verkar med en helhetssyn, både fysiska och psykiska behov beaktas.</P> <P class="p92 ft0">Projekten kan också handla om att <SPAN class="ft4">inhämta kunskap om och öka enskildas välbefinnande i situationer som innebär funktionsförluster</SPAN>, exempelvis då man blir beroende av rullstol, får afasi, lider av cancer- eller demenssjukdomar.</P> <P class="p106 ft0">Till detta projektområde hör också ett flertal projekt o m <SPAN class="ft4">rehabilitering</SPAN>; på sjukhus, i övergången mellan sjukhus oc h olika bostadsformer, samt i hemmiljö. Det finns mycket kon - struktiv teori och praktik om samverkan mellan huvudmän, specialistområden och olika slags insatser för enskilda (oc h anhöriga). Vårdprocesser (vårdkedjor) utvecklas och personal av olika kategorier får fördjupad kunskap både inom sin a yrkesområden, i etiska frågor och beträffande god samverkan. På många håll utvecklar man individuell vård- och rehabiliteringsplanering. Rapporteringssystem (som patientburna</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_72"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td32"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">80 </SPAN>Några slutord</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td33"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p29 ft0">omvårdnadsjournaler) förbättras och vårdprogram med tydliga åtaganden för kommuner och landsting (bl.a. beträffand e demensvård) förver kligas med god medverkan av olika yrkesföreträdare.</P> <P class="p33 ft4">Dagvård, dagverksamhet i övrigt samt fritidsaktiviter <SPAN class="ft0">är fokus i några projekt. I vissa beskrivs innehållet även i anhörig - perspektiv, dvs. som verksamma avlösnings- och stödinsatser.</SPAN></P> <P class="p27 ft0">Det finns också ett antal utvecklingsarbeten som direkt berör <SPAN class="ft4">bemötandefrågor</SPAN>, t.ex. rutiner för det viktiga "första mötet " med en verksamhet. Jag vill dock påpeka att bemötandefrågor även ingår som väsentliga delar i ett flertal andra projekt och är väl integrerade i dessa. Det kan gälla allt från kvaliteter i ambulansvård till de projekt som uppehåller sig vid temat "<SPAN class="ft4">vård i livets slutskede</SPAN>".</P> <P class="p25 ft0">De projekt som har inriktningen mot äldre i vård och omsorg har ofta också perspektivet att undersöka <SPAN class="ft4">anhörigas synpunkter, </SPAN>avlös a dem i deras insatser och stärka bemötandet av dem i svåra situationer, bl.a. vid dödsfall.</P> <P class="p180 ft0"><SPAN class="ft4">Inflytandemöjligheter</SPAN>, som behandlas i några utvecklingsarbeten, avser såväl brukarna som deras anhöriga, t.ex. i forme r som "brukarråd" eller "brukarstyrelser" vid olika enheter fö r vård och omsorg. Man vill också stärka inflytandet genom att <SPAN class="ft4">öka enskildas kunskaper </SPAN>om egen vård och behandling, ibland i form av temadagar o.dyl. där också personalen deltar.</P> <P class="p201 ft4">Behovsbedömning, individuell planering liksom dokumentation <SPAN class="ft0">med kunskap om och respekt för enskildas synpunkter för - bättras också genom projekt- och utvecklingsarbete.</SPAN></P> <P class="p92 ft0">Det finns utöver nämnda områden flera andra exempel so m syftar till att höja enskildas livskvalitet. Hit kan t.ex. räkna s åtgärder för <SPAN class="ft4">att förbättra tillgänglighet och kommunikationer i lokalsamhället</SPAN>.</P> <P class="p28 ft2">Om anhöriga</P> <P class="p29 ft0">Anhöriga, deras situation och behov av <SPAN class="ft4">psykologiskt och praktiskt stöd samt information och kunskaper om olika tillstånd hos åldrande personer</SPAN>, står i blickpunkten för fler a projekt eller finns som delprojekt i större utvecklingsarbeten .</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_73"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td33"><SPAN class="p199 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td32"><SPAN class="p200 ft4">Några slutord <SPAN class="ft0">81</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p15 ft4">Att inhämta anhörigas synpunkter på vård och omsorg <SPAN class="ft0">genom enkäter eller personliga intervjuer är vanligt, liksom att verka för deras </SPAN>inflytande i olika former<SPAN class="ft0">.</SPAN></P> <P class="p117 ft0">Flera projekt utvecklar möjligheter för anhöriga <SPAN class="ft4">att träffa andra som är i motsvarande situation</SPAN>. Genom "träffpunkter", studiecirkel- och annan gruppverksamhet, kan anhöriga dels få nya och fördjupade kunskaper, t.ex. om demenssjukdomar, dels ömsesidigt stödja varandra.</P> <P class="p108 ft4"><SPAN class="ft0">Gemensamma </SPAN>temadagar och diskussionsgrupper för anhöriga och personal <SPAN class="ft0">förekommer med ämnen som "vård i livet s slutskede". Det finns också andra stödformer (t.ex.efterlevande - samtal, självhjälpsgrupper) som ger praktisk och psykologis k hjälp till enskilda när deras närstående dött.</SPAN></P> <P class="p108 ft0">Den dagvård som presenteras i vissa projekt är ett av flera sätt att utveckla <SPAN class="ft4">avlösningsalternativ </SPAN>för anhöriga.</P> <P class="p16 ft0">Indirekt riktas insatser till anhöriga genom att <SPAN class="ft4">många utbildningsinslag för personal handlar om anhöriga</SPAN>, deras situation och relationer till personal av olika kategorier. Behovet av <SPAN class="ft4">ett gott bemötande av anhöriga </SPAN>understryks i flera projekt med syfte att underlätta svåra situationer som vård i livets slutskede , vid dödsfall eller när någon insjuknar i bl.a. demenssjukdomar . I vissa utvecklingsarbeten förekommer en särskild inriktning på "<SPAN class="ft4">övergångssituationer</SPAN>", dvs. vid enskildas flyttning till särskild boendeform eller då någon form av korttidsvård skall tas i bruk.</P> <P class="p202 ft2">Personalutbildning och andra insatser för att öka yrkeskunnande m.m.</P> <P class="p15 ft0">Den största andelen insända exempel handlar om <SPAN class="ft4">utbildnings- och fortbildningsaktiviteter liksom handledning </SPAN>för personal av olika yrkeskategorier. Ibland omfattar utbildningsinsatserna all personal inom äldreomsorgen i en kommun eller exempelvis alla berörda av rehabiliteringsprocessen beträffande viss a grupper av medicinskt färdigbehandlade osv. I andra projekt gäller utbildningen enstaka arbetslag eller viss yrkeskategori vid några vårdenheter.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_74"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td32"><SPAN class="p38 ft4"><SPAN class="ft0">82 </SPAN>Några slutord</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td33"><SPAN class="p14 ft0">|</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p98 ft0">Det rör sig både om kortvariga aktiviteter (som temadagar ) och långvariga, flerveckorskurser. Ämnena kan vara mer a allmänt inriktade som geriatrik, rehabiliterings- och samverkansfrågor. De kan också vara specifika (vanligen uppkomna genom "lokala behov") t.ex. om demensvård, relationer till anhöriga, hemsjukvård, inlevelseförmåga – empati, förflytt - ningsmetodik, behovsbedömning, bemötande av äldre. At t före bygga övergrepp är ett annnat viktigt inslag i personalut - bildningar och förekommer i några projekt. Ytterligare andra handlar om arbetssätt, t.ex. att förena sociala och medicinsk a insatser på sjukhem.</P> <P class="p160 ft0">I ett antal projekt uppmärksammas även <SPAN class="ft4">arbetsmiljöfrågor </SPAN>som rörlig arbetstid, förbättrad samverkan inom arbetslaget och med intresseorganisationer, delegering samt förebyggand e åtgärder mot "utbrändhet" m.m.</P> <P class="p118 ft0">Att ta tillvara personalens egna idéer till förändring oc h utveckla kompetens i "<SPAN class="ft4">lärande organisationer" </SPAN>är ett vitalt ämne för flera projekt.</P> <P class="p16 ft4">Förbättrade och underlättande rutiner <SPAN class="ft0">som skapar struktur i arbetet förekommer i ett flertal projekt. Det rör t.ex. checklistor (och broschyrer) för att allsidigt informera enskilda och deras anhöriga, behovsbedömning, individuell planering och doku - mentation. Några projekt syftar till </SPAN>att öka kunnandet om att se, beskriva och utvärdera den egna verksamheten<SPAN class="ft0">.</SPAN></P> <P class="p203 ft2">Målbeskrivningar och riktlinjer – strategier för kvalitetsutveckling</P> <P class="p15 ft0">Sådana finns främst i de många <SPAN class="ft4">kvalitetssäkringsprojekt </SPAN>som sänts till mig från såväl kommuner som landsting. Många har arbetat fram "<SPAN class="ft4">policy för äldreomsorgen</SPAN>" eller "<SPAN class="ft4">program". </SPAN>I vissa fall medföljer <SPAN class="ft4">utvärderingsinstrument och beskrivningar av hittills vunna erfarenheter</SPAN>. <SPAN class="ft4">Etiska grunddokument </SPAN>finns även liksom <SPAN class="ft4">riktlinjer i specifika frågor </SPAN>som beträffande kontaktmannaskap och dess innehåll samt policy om hjälpmedel , läkemedelshantering osv. Riktlinjer för vårdkedjor och tätar e samverkan huvudmän emellan är ett väsentligt inslag.</P> </DIV> </DIV> <DIV id="page_75"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td33"><SPAN class="p199 ft6">|</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td32"><SPAN class="p200 ft4">Några slutord <SPAN class="ft0">83</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p25 ft0">På flera håll arbetar man processinriktat för att få <SPAN class="ft4">en sammanhållen strategi </SPAN>med övergripande mål som sedan bryts ner till lokala delmål med medverkan av närmast berörd personal. Ma n har framställt belysande dokument som pedagogiskt förklarar syfte, arbetssätt och möjligheter till utvärdering. Det är materia l som också används vid utbildning och introduktion av perso - nal. Flera har också inriktningen att skapa självförtroende och stolthet över den verksamhet som bedrivs.</P> <P class="p50 ft2">Övriga projektämnen</P> <P class="p29 ft0">Det finns en rik flora av delprojekt som i många fall är kopplade till tidigare nämnda ämnen. Jag avser bl.a. olika projekt för att stärka informationsflödet både inom verksamheter och utåt mot samhället i övr igt. Hit kan också räknas olika ansatser för att skapa nätverk för informations- och kunskapsutbyte. Man ä r angelägen om att i målbeskrivningar (och i processer för at t skapa kvalitetsmål) framhäva betydelsen av olika yrkeskategoriers arbete; olika röster skall höras.</P> <P class="p34 ft2">Avslutningsvis <SPAN class="ft0">...</SPAN></P> <P class="p204 ft0">Med dessa korta inblickar i ett rikt projektmaterial vill jag till sist förmedla en uppfattning som hör samman med min a upplevelser av det kartläggningsbetänkande (SOU 1997:51 ) som överlämnas samtidigt med denna rapport.</P> <P class="p27 ft0">Det handlar om bristerna i vård, omsorg och bemötande och är en i många stycken upprörande läsning. Den kan lätt förmed - la uppgivenhet och tvivel inför möjligheterna att förändra til l det bättre. Därför är det viktigt att också se and ra bilder. I kartläggningen av brister skymtar flera positiva förslag som det är viktigt att ta tillvara. Ännu tydligare är de ljusa bilderna här i projekten som visar god vilja och framgångsrika (men inte alltid enkla) vägar till förändring. Det gäller både avslutade , påbörjade och planerade projekt liksom i måldokument och riktlinjer. Vi måste ta fasta på att botemedel mot brister oc h missförhållanden <SPAN class="ft4">finns </SPAN>i verkligheten. Den kunskapen måste spridas och användas tillsammans med den inlevelse som projekten förmedlar.</P> </DIV> </DIV> </div><style> TD,TD.p2h { zzzfont-size:90%; zzzmargin-right:2px; zzzoverflow:visable; zzzword-wrap: break-word; } P { zdisplay:block; } .divbreak { clear:both; display:block; zwidth: 100%; zheight: 1px; zword-wrap: break-word; } .xecp { display:block; margin: 0px !important; padding: 0px !important; } .ec { border-style:solid; border-width:1px; display:block; margin: 0px !important; padding: 0px !important; } .TOPS { overflow:visable; margin:2px; width:690px !important; } </style> GLB352 SOU_1997__52.pdf 376566 pdf Omsorg med kunskap och inlevelse https://data.riksdagen.se/fil/607864CC-A9D4-4867-A6EF-21F124E3B743