2422808 GLB3187 1997 187 sou sou Statens offentliga utredningar 1997:187 Statens offentliga utredningar Statens offentliga utredningar 187 0 1998-01-30 00:00:00 2024-08-12 16:18:00 1998-01-30 00:00:00 Omsorg om anhöriga hämtad html-ec https://data.riksdagen.se/dokument/GLB3187/text https://data.riksdagen.se/dokument/GLB3187 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GLB3187 <div style="margin:3px;"> <STYLE type="text/css"> body {margin-top: 0px;margin-left: 0px;} #page_1 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:25px 0px 53px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 811px;} #page_2 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 54px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 947px;} #page_3 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 102px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_3 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 586px;overflow: hidden;} #page_3 #id_2 {border:none;z:b;margin:15px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;} #page_4 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 64px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_5 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 54px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_6 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 53px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_7 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 52px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_8 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 67px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_9 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 53px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_10 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 58px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_11 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 55px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_12 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 52px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_13 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 54px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_14 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 58px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_15 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 54px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_16 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 52px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_17 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 57px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_18 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 125px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_19 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 54px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_20 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 55px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_21 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 52px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_22 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 52px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_23 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 54px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;} #page_24 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 56px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_25 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 93px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_26 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 53px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_27 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 59px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} #page_28 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:11px 0px 74px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;} .ft0{font: 16px 'Verdana' !important;l-h: 27px;} .ft1{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft2{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft3{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft4{font: italic 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft5{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 14px;} .ft6{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft7{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft8{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 15px;} .ft9{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft10{font: italic 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft11{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;} .ft12{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 16px;} .ft13{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft14{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft15{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft16{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft17{font: bold 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft18{font: bold 10px 'Verdana' !important;l-h: 13px;} .ft19{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;} .ft20{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft21{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;} .ft22{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;} .ft23{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft24{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft25{font: bold 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft26{font: 14px 'Symbol' !important;l-h: 20px;} .ft27{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 10px;l-h: 19px;} .ft28{font: 14px 'Symbol' !important;l-h: 17px;} .ft29{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 10px;l-h: 17px;} .ft30{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft31{font: italic 14px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft32{font: italic 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft33{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft34{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft35{font: italic 14px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft36{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft37{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;} .ft38{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 19px;} .ft39{font: 14px 'Symbol' !important;l-h: 18px;} .ft40{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 10px;l-h: 18px;} .ft41{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 8px;l-h: 19px;} .ft42{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 11px;l-h: 19px;} .ft43{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 11px;l-h: 18px;} .ft44{font: italic 12px 'Verdana' !important;margin-left: 11px;l-h: 17px;} .ft45{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft46{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;} .ft47{font: italic 12px 'Verdana' !important;margin-left: 11px;l-h: 17px;} .ft48{font: 14px 'Verdana' !important;margin-left: 11px;l-h: 17px;} .p0{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p1{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 96px;margin-bottom: 0px !important;} .p2{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p3{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p4{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p5{text-align: left;padding-right: 147px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p6{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p7{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p8{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p9{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p10{text-align: left;padding-right: 147px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p11{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p12{text-align: right;padding-right: 168px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p13{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;} .p14{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p15{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p16{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p17{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p18{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p19{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p20{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p21{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p22{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 29px;margin-bottom: 0px !important;} .p23{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 777px;margin-top: 50px;margin-bottom: 0px !important;} .p24{text-align: right;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p25{text-align: right;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p26{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p27{text-align: right;padding-right: 6px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p28{text-align: right;padding-right: 4px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;} .p29{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 48px;margin-bottom: 0px !important;} .p30{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 98px;margin-bottom: 0px !important;} .p31{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p32{text-align: center;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;} .p33{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;} .p34{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p35{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 72px;margin-bottom: 0px !important;} .p36{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;} .p37{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 45px;margin-bottom: 0px !important;} .p38{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p39{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p40{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;} .p41{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p42{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p43{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p44{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;} .p45{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p46{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p47{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p48{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 31px;margin-bottom: 0px !important;} .p49{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;} .p50{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p51{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p52{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;} .p53{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p54{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;} .p55{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p56{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p57{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;} .p58{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;} .p59{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p60{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p61{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 38px;margin-bottom: 0px !important;} .p62{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p63{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p64{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;} .p65{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p66{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p67{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p68{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p69{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p70{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p71{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;} .p72{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p73{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p74{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p75{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p76{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;} .p77{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p78{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p79{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 6px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p80{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 3px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p81{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 7px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p82{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 7px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p83{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p84{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 1px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p85{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p86{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 3px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p87{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 4px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p88{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p89{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p90{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;} .p91{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p92{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p93{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 21px;margin-bottom: 0px !important;} .p94{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;} .p95{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 9px;margin-top: 25px;margin-bottom: 0px !important;} .p96{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p97{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p98{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p99{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p100{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p101{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p102{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 8px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p103{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p104{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;} .p105{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 5px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p106{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 7px;margin-top: 34px;margin-bottom: 0px !important;} .p107{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 7px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p108{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 7px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p109{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;} .p110{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 7px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p111{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 8px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p112{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p113{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p114{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;} .p115{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p116{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 189px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p117{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;} .p118{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 23px;margin-bottom: 0px !important;} .p119{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p120{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p121{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;} .p122{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p123{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p124{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;} .p125{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p126{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p127{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p128{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;} .p129{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p130{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p131{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p132{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;} .p133{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p134{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p135{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p136{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p137{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p138{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p139{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p140{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 99px;margin-bottom: 0px !important;} .p141{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;} .p142{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;} .p143{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;} .p144{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p145{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p146{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;} .p147{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p148{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p149{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p150{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;} .p151{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;} .p152{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;} .p153{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p154{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;} .p155{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p156{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p157{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 27px;margin-bottom: 0px !important;} .p158{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p159{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p160{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;} .p161{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 31px;margin-bottom: 0px !important;} .p162{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p163{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p164{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p165{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p166{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;} .p167{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 54px;margin-bottom: 0px !important;} .p168{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 5px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p169{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 9px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p170{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;} .p171{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 21px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;} .p172{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p173{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p174{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p175{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 0px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p176{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p177{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p178{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p179{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p180{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;} .p181{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p182{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p183{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p184{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p185{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p186{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;} .p187{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;} .p188{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 133px;margin-bottom: 0px !important;} .p189{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p190{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p191{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p192{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p193{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p194{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p195{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;} .p196{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p197{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;} .p198{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 29px;margin-bottom: 0px !important;} .p199{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p200{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;} .p201{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p202{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 609px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;} .p203{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p204{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p205{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p206{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;} .p207{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;} .p208{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 504px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p209{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 168px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .p210{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 672px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;} .p211{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;} .p212{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 147px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;} .td0{padding: 0px;margin: 0px;width: 448px;vertical-align: bottom;} .td1{padding: 0px;margin: 0px;width: 91px;vertical-align: bottom;} .td2{padding: 0px;margin: 0px;width: 310px;vertical-align: bottom;} .td3{padding: 0px;margin: 0px;width: 228px;vertical-align: bottom;} .td4{padding: 0px;margin: 0px;width: 22px;vertical-align: bottom;} .td5{padding: 0px;margin: 0px;width: 417px;vertical-align: bottom;} .td6{padding: 0px;margin: 0px;width: 19px;vertical-align: bottom;} .td7{padding: 0px;margin: 0px;width: 397px;vertical-align: bottom;} .td8{padding: 0px;margin: 0px;width: 145px;vertical-align: bottom;} .td9{padding: 0px;margin: 0px;width: 452px;vertical-align: bottom;} .td10{padding: 0px;margin: 0px;width: 390px;vertical-align: bottom;} .td11{padding: 0px;margin: 0px;width: 153px;vertical-align: bottom;} .tr0{heightzzz: 20px;} .tr1{heightzzz: 31px;} .tr2{heightzzz: 37px;} .tr3{heightzzz: 41px;} .t0{width: 565px;margin-leftZ: 61px;f:15px 'Verdana' !important;} .t1{width: 565px;f:15px 'Verdana' !important;} .t2{width: 481px;margin-top: 99px;f:bold 16px 'Verdana' !important;} .t3{width: 569px;f:italic 11px 'Verdana' !important;} .t4{width: 569px;f:15px 'Verdana' !important;} </STYLE> <DIV id="page_1"> <P class="p0 ft0">FÖRORD</P> <P class="p1 ft1">I den här rapporten berättar anhöriga och andra närstående om upplevelser som hör samman med deras önskan att vara ett stöd för äldre släktingar. De flesta medverkande är i medelåldern. På olika sätt har de mött de äldres ökande behov av hjälp och omsorg i vardagen.</P> <P class="p2 ft2">Samtalen i rapporten kretsar kring relationer; till föräldern/svärföräldern, mellan makar och mellan syskon - men framförallt till vårdens och omsorgens företrädare.</P> <P class="p3 ft2">Min avsikt har varit att okommenterat förmedla erfarenheter som inte är ovanliga; andra skrifter om anhörigas situation har beskrivit liknande upplevelser.</P> <P class="p4 ft3">Jag har sett ett värde i att publicera rapporten som ett inslag i den nu aktuella diskussionen om anhörigas och andra närståendes insatser. Hur blir de bemötta?</P> <P class="p5 ft2">Vägledd av reportagen och bilderna i den här rapporten har jag valt dess titel. Någon trodde faktiskt att det var en felskrivning. Det skall vara omsorg <SPAN class="ft4">OM </SPAN>anhöriga och det är också min mening att det berör en högst väsentlig fråga om bemötande av äldre!</P> <P class="p6 ft1">Omsorg om anhöriga innebär att respektera och ta väl vara på deras insatser, dvs. ge det stöd som behövs i den enskilda situationen. Under utredningstiden har jag mött många som varnat för att anhöriga/närstående i vissa situationer utnyttjas över sin egentliga ork och förmåga.</P> <P class="p7 ft3">Från den 1 januari 1998 gäller en ny bestämmelse i socialtjänstlagen; anhöriga och andra närstående bör få stöd och avlösning när de vårdar bl.a. äldre. Bestämmelsen har kommit till för att underlätta i de situationer som fortfarande i stor omfattning handlar om omsorg som sker i det tysta. Det är ingen självklarhet att man som anhörigvårdare får hjälp och stöd från samhället (prop. 1996/97:124).</P> <P class="p8 ft2">Reportagen - i ord och bild av journalisten Charlotte Säfström och fotografen Tommy Olofsson - understryker mycket tydligt några grundläggande förhållnings-</P> <P class="p0 ft5">sätt.</P> <P class="p9 ft7"><SPAN class="ft6">6ARJE ANH¶RIGSITUATION ¤R UNIK </SPAN>Stödet måste kunna ”skräddarsys”. Det innebär att stöd och hjälp måste erbjudas med respekt och lyhördhet. Det kräver både</P> <P class="p0 ft8">kunskap och inlevelse.</P> <P class="p10 ft10">"EHOVET AV ST¶D B¥DE PRAKTISKT OCH PSYKOLOGISKT ST¶D KAN VARIERA ¶VER TID<SPAN class="ft9">. Det är därför viktigt med fortlöpande uppsökande verksamhet och en varaktig lyhördhet. Att som närstående tillstå ett ökat hjälpbehov kan vara svårt och ta tid; att få återkommande erbjudanden om stöd "i små steg" kan för många kännas bra och ger utrymme för viktig delaktighet i planering och genomförande av insatserna.</SPAN></P> </DIV> <DIV id="page_2"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0"> <TR> <TD class="tr0 td0"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">2 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p12 ft11">4ROV¤RDIGHET ¤R GRUNDEN I EN GOD OMSORG OM ANH¶RIGA OCH ANDRA N¤RST¥ENDE</P> <P class="p13 ft2">Det innebär att både den enskilde och den/de närstående kan lita på att stödet</P> <P class="p14 ft12">fungerar.</P> <P class="p15 ft14">$ET ¤R VIKTIGT ATT KUNNA TA EMOT ANH¶RIGAS OCH ANDRA N¤RST¥ENDES KUNSKAPER OCH ERFARENHETER<SPAN class="ft13">. Samtidigt är det lika viktigt att lyssna till den enskildes uppfatt-</SPAN></P> <P class="p16 ft1">ning om hur hjälpen skall vara. Även i en mycket tät relation mellan den som ger hjälp och den som tar emot hjälp är det två intressen som skall märkas och</P> <P class="p14 ft5">tillgodoses.</P> <P class="p15 ft16">!NH¶RIGA OCH ANDRA N¤RST¥ENDE M¥STE VETA TILL VEM MAN KAN V¤NDA SIG F¶R ATT F¥ UPPLYSNINGAR OCH R¥D DET M¥STE OCKS¥ FINNAS TYDLIGA V¤GAR F¶R ATT FRAMF¶RA SYNPUNKTER TILL DEM SOM ANSVARAR F¶R KOMMUNENS ¤LDREOMSORG OCH LANDSTINGETS H¤LSO OCH SJUKV¥RD<SPAN class="ft15">.</SPAN></P> <P class="p17 ft3">En flexibel omsorg om anhöriga och andra närstående innebär att bemötandet av den äldre som behöver hjälp har förutsättningar att bli gott. Att underlätta i vård- och omsorgsinsatser innebär att närståendes krafter kan frigöras för uppgifter som kan vara unika för dem. Det kan exempelvis handla om att dela och fördjupa den gemenskap som bygger på en förhistoria vars detaljer bara kan vara kända av dem "som varit med".</P> <P class="p18 ft3">Eftersom den nya bestämmelsen i socialtjänstlagen inte preciserar innehållet i stödet till närstående så beror kvaliteten i mycket hög grad på den lyhördhet, de värderingar och den förmåga till varierande lösningar som socialtjänstens företrädare visar i ord och handling. Det borde bli en självklarhet att anhöriga och andra närstående liksom de enskilda äldre som är berörda får ett individuellt stöd. Jag betraktar omsorgen om anhöriga och andra närstående som en nödvändig uppgift för oss som är engagerade i äldreomsorgens frågor. Vi har i den uppgiften mycket att lära av samverkan med intresseorganisationer och frivilliga organisationer. Det är min övertygelse att vi med respekt för enskildas önskemål skulle kunna komplettera varandra mycket bättre än idag.</P> <P class="p19 ft1">Läs och begrunda reportagen - de kan tillsammans med bilderna leda till många idéer för att utveckla både en god anhörigomsorg och en god omsorg om anhöriga och andra närstående.</P> <P class="p20 ft2">Bilderna som berättar om Tea Carlsson och hennes närstående, Elsebeth, utgör ett eget reportage och skildrar inte de situationer som avspeglas i texterna.</P> <P class="p21 ft2">Jag tackar alla medverkande som så generöst delar med sig av sina erfarenheter.</P> <P class="p22 ft2">Helsingborg i december 1997</P> <P class="p23 ft2">Britta Rundström (särskild utredare)</P> </DIV> <DIV id="page_3"> <DIV id="id_1"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1"> <TR> <TD class="tr0 td2"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td3"><SPAN class="p24 ft9">3</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> <DIV id="id_2"> <P class="p0 ft0">Innehåll</P> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t2"> <TR> <TD class="tr1 td4"><SPAN class="p25 ft17">1</SPAN> </TD> <TD class="tr1 td5"><SPAN class="p26 ft17">Livsuppgiften - att ge innehåll i vardagen</SPAN> </TD> <TD class="tr1 td6"><SPAN class="p24 ft18">............................ 5</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr2 td4"><SPAN class="p25 ft17">2</SPAN> </TD> <TD class="tr2 td5"><SPAN class="p26 ft17">Åtta vuxna barn berättar .....................................................</SPAN> </TD> <TD class="tr2 td6"><SPAN class="p27 ft19">10</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr3 td4"><SPAN class="p25 ft17">3</SPAN> </TD> <TD class="tr3 td5"><SPAN class="p26 ft17">Att vara nära någon med demenssjukdom .........................</SPAN> </TD> <TD class="tr3 td6"><SPAN class="p28 ft20">20</SPAN> </TD> </TR> <TR> <TD class="tr3 td4"><SPAN class="p25 ft17">4</SPAN> </TD> <TD class="tr3 td5"><SPAN class="p26 ft17">Några ord om utredningen ...................................................</SPAN> </TD> <TD class="tr3 td6"><SPAN class="p24 ft17">27</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> </DIV> </DIV> <DIV id="page_4"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td7"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td8"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">5</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p29 ft0">1 Livsuppgiften - att ge innehåll i vardagen</P> <P class="p30 ft23">) UR OCH SKUR HJ¤LPER 3USANNE SINA GAMLA F¶R¤LDRAR 3EDAN N¥GRA ¥R HAR HENNES MOR DIAGNOSEN MULTIINFARKTDEMENS OCH HENNES FAR G¥R D¥ OCH D¥ IN I DEPRESSIO NER SOM G¶R HONOM TYST OCH STILLASITTANDE</P> <P class="p31 ft24">3USANNE ¤R SNART FEMTIO ARBETAR HELTID OCH BOR P¥ SAMMA ORT SOM SINA F¶R¤LD RAR &¶R HENNE ¤R DET SJ¤LVKLART ATT HJ¤LPA DEM TILL ETT INNEH¥LLSRIKT LIV <NOBR>-EN</NOBR> DET TAR P¥ KRAFTERNA OCH IBLAND SKULLE HON ¶NSKA M¶JLIGHETER TILL AVL¶SNING</P> <P class="p32 ft3">Susanne vrider om nyckeln i låset till sina föräldrars lägenhet. Hon går uppför stentrappan, tittar in i sovrummet. Gamle <NOBR>Karl-Axel</NOBR> är på väg ur sängen. Gun sover ännu som ett barn. När Susanne passerar genom vardagsrummet, anar hon tavlorna som fyller väggarna och lägger märke till buketten med blommor som står på stora bordet och sträcker sig mot det försiktiga morgonljuset. Klockan inne i köket tickar mot en kvart över sex. Köksbordet står redan dukat med koppar och fat. <NOBR>Karl-Axel</NOBR> brukar alltid ställa i ordning innan han drar sig tillbaka för kvällen. Susanne lägger tidningen på bordet och sätter igång med sina vanliga morgonsysslor. Snart sprider sig kaffedoften genom den ljusa lägenheten. Medan Susanne breder frukostbröden kommer <NOBR>Karl-Axel</NOBR> in. Han går långsamt och försiktigt, har lite ont i höfterna. Strax står Gun i dörren. Hon rör sig smidigt som en katt. Hon</P> <P class="p33 ft2">har varit gymnast i hela sitt liv, har deltagit i truppuppvisningar på andra sidan Atlanten och ännu, vid 85 års ålder, älskar hon att simma och bada.</P> <P class="p34 ft3">När föräldrarna satt sig till bords och de bytt några vardagliga fraser skyndar Susanne iväg mot dagens sysslor. Bilen far genom det blekingska landskapet, mellan skogar och fält till grannstaden, där heltidsarbetet väntar.</P> <P class="p34 ft1">Detta är en ritual som upprepar sig dagligen. Varje morgon är Susanne där och ordnar frukosten till sina gamla föräldrar. Egentligen är det inte tvunget att göra det jämt. Men sedan <NOBR>Karl-Axel</NOBR> blivit riktigt gammal går han då och då in i depressioner, som gör honom smått apatisk. Då behövs verkligen hjälp. Och för den står Susanne, yngst i en syskonskara på tre, och dessutom enda barnet som bor kvar i samma stad som föräldrarna.</P> </DIV> <DIV id="page_5"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">6 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p35 ft25">Saker hamnar fel</P> <P class="p36 ft1">Nio timmar senare ringer Susanne på klockan igen. Eftermiddagssolen värmer den rymliga balkongen, där Gun och <NOBR>Karl-Axel</NOBR> gärna vistas. Solen speglar sig i målningarna som föreställer Susanne som flicka och <NOBR>Karl-Axel</NOBR> som ung man. Melodiradion spelar i köket. Varje hel timme lystrar <NOBR>Karl-Axel.</NOBR> Som gammal polis tycker han att det är viktigt att följa med vad som händer. Susanne har händerna fulla när hon kommer. Nu ska hon stanna en timme, innan hon kör hem till Anders, som troligtvis har middagen färdig när hon kommer. Gun vankar runt i lägenheten. Det tog tid för henne att vänja sig vid att inte bo i ett stort eget hus. Hon plockar med saker på borden. Plockar i och plockar ur. Sitter en stund på balkongen. Fortsätter sedan vandringen runt. Gun har mycket rörelse i kroppen och sörjer att den försämrade synen gör handarbete omöjligt. Ständigt vill hon göra saker. Men glömskan gör att det ofta blir fel. Kläderna som lades fram på kvällen är spårlöst borta på morgonen. Grytor hamnar bland trosorna och korten i kryddhyllan. Hon gör gärna en sak i taget, men tappar tråden eller glömmer det ena om en fråga gäller två saker. Kan du hämta handduken, det går bra. Men inte: Kan du gå till badrummet och hämta handduken ...</P> <P class="p37 ft25">Susanne gör storkok</P> <P class="p38 ft2">Susanne försöker hinna med så mycket som möjligt den sena eftermiddagstimmen. Det kan vara tvättning eller städning. Det kan handla om att flytta sommarkläderna till vinden eller att förbereda för nästa veckas mål. Ibland behöver Karl- Axel ett bad, andra gånger behöver Gun hjälp med naglarna. Små, små ting som behöver ordnas på bästa sätt. Hemma gör Susanne storkok och lägger maten i folieformar, som sedan placeras i frysen hemma hos Gun och <NOBR>Karl-Axel.</NOBR> Susanne lagar all deras mat.</P> <P class="p39 ft1">Ibland när Susanne sveper in och ska ordna saker, hänger Gun inte med i svängarna och blir arg och irriterad på henne. "Ibland blir jag arg när du härjar för mycket." Vissa stunder tror Gun att hon fortfarande är den som bakar fantastiska bakelser och tårtor eller att det är hon som står för matlagningen. Men så är det inte längre. Vispa går bra. Skala potatis och morötter också. Men hon klarar inte att laga en hel maträtt eller att sno ihop en princesstårta. Det tillhör historien.</P> <P class="p40 ft25">Gun tar om</P> <P class="p41 ft2">Susanne ber Gun duka fram kaffet. Tillsammans väljer de koppar. Sedan är det servetternas tur. När allt står på bordet börjar Gun om. Medan Susanne hunnit</P> </DIV> <DIV id="page_6"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td7"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td8"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">7</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p42 ft2">sätta sig vid bordet med kaffetermosen är Gun inne i köket och gör i ordning en ny kaffebricka. Susanne avleder skickligt.</P> <P class="p43 ft2">Susanne sätter sig i fåtöljen nära soffan. När hon tilltalar Gun talar hon ganska långsamt och mycket tydligt. Guns hörsel är inte vad den en gång var. De pratar om julen, som är något Gun fortfarande älskar och ständigt väntar på.</P> <P class="p44 ft2"><SPAN class="ft26">-</SPAN><SPAN class="ft27">Minns du mor, säger Susanne, vad vi brukar ha på teven, när det är jul?</SPAN></P> <P class="p45 ft2"><SPAN class="ft26">-</SPAN><SPAN class="ft27">Nej det minns jag inte, jag är så glömsk, svarar Gun.</SPAN></P> <P class="p45 ft3"><SPAN class="ft28">-</SPAN><SPAN class="ft29">Men visst minns du, mor, den där krubban du gjorde när vi var små?</SPAN></P> <P class="p45 ft2"><SPAN class="ft26">-</SPAN><SPAN class="ft27">Jovisst, det kommer jag ihåg. Den har stått där på teven i alla år.</SPAN></P> <P class="p46 ft2"><NOBR>Karl-Axel</NOBR> sitter och lyssnar, blandar sig då och då i samtalet. Ibland hör inte Gun vad han säger. Andra gånger tappar hon tråden när Susanne och <NOBR>Karl-Axel</NOBR> säger saker till varandra. Ibland beror det på att hon inte hör.</P> <P class="p47 ft2"><SPAN class="ft26">-</SPAN><SPAN class="ft27">Jag sitter och tänker, säger Gun. Jag hör bitvis vad ni pratar om. Men jag har hört det så mycket att jag kan det utantill. </SPAN><NOBR>Karl-Axel</NOBR> kommer ihåg allt. Det gör inte jag längre.</P> <P class="p48 ft25">Glömskan smyger sig på</P> <P class="p49 ft3">Det har gått några år sedan familjen upptäckte hennes glömska. Den har smugit sig på. Demensutredningen visar att Gun har multiinfarktdemens. Glömskan är inte konstant - i perioder, när hon medicineras för andra åkommor och är svag, är glömskan mer påtaglig. Just nu är hon inne i en mellanperiod. Stundvis skulle man kunna tro att hon är frisk, hon parerar sin glömska snyggt och säger "det var ju det jag menade". Ibland sänder hon kristallklara returer till något <NOBR>Karl-Axel</NOBR> sagt.</P> <P class="p50 ft1">När Gun tar initiativ till samtal hamnar hon gärna långt tillbaka i tiden. Den eftermiddag jag träffar henne återvänder hon ständigt till två, tre episoder. När hon som flicka gjorde en lång cykelfärd med sina systrar, när hon som barn åkte bobsläde nerför ett flera kilometer långt nerförslut - och så längtan efter julen.</P> <P class="p51 ft1">Ofta säger hon "jag är så glömsk, jag minns inte ..." Men när Susanne eller <NOBR>Karl-Axel</NOBR> hjälper henne lite på traven kommer hon ofta på det själv eller säger "ja visst, ja". Ibland stämmer det inte riktigt. Gun blandar levande människor med döda och ibland är Susanne hennes yngre syster.</P> <P class="p52 ft25">Ständigt dessa frågor</P> <P class="p53 ft2"><NOBR>Karl-Axel</NOBR> och Gun bodde i samma kvarter som barn. De gifte sig under kriget. Gun började arbeta i affär tidigt, har nästan alltid stått i köttdisken och är smått berömd för sin förmåga att stycka. Det minns hon. "Det är en kunskap som ingen</P> </DIV> <DIV id="page_7"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">8 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p54 ft3">kan ta ifrån mig." Men allt som hon glömt frågar hon <NOBR>Karl-Axel</NOBR> om. Om och om igen. "Vad heter det, det vet väl du, <NOBR>Karl-Axel?"</NOBR> Det där frågandet håller ibland på att ta knäcken på <NOBR>Karl-Axel.</NOBR> Tidigare blev han ibland arg på henne, markerade ilsket att han redan hade svarat. Ilskans enda resultat var att Gun blev jätteledsen. Så nu håller <NOBR>Karl-Axel</NOBR> tand för tunga. "Det är sjukdomen", säger han, den tålamodsprövade. "Jag försöker vara hjälpsam."</P> <P class="p55 ft3">Frågar man Gun så är hon inte sjuk. Hon klarar fortfarande allt själv. Numera kommer hemtjänsten en gång i veckan. Men det har hänt att Gun jagat iväg dem. "Vad gör de här främmande människorna här hemma hos oss? Och varför stryker ni? Det klarar jag bäst själv." Och är det så att någon ska hjälpa henne, så är det Susanne och ingen annan ...</P> <P class="p56 ft2">En gång i veckan ger hemtjänsten avlösning. Men trots att <NOBR>Karl-Axel</NOBR> i princip vill ha avlösning så saknar han Guns sällskap när hon inte är där.</P> <P class="p51 ft1">Varje eftermiddag ringer Greta på. Så promenerar hon och Gun bort till tobakskiosken och lämnar tipset eller handlar tidningen. Ibland glömmer Gun tipslappen i väskan. Då brukar hon få hjälp av personalen, som känner igen henne. Susanne tycker att det är synd att Greta inte gillar att ta långa promenader. Det är något Gun verkligen saknar och Susanne hinner inte med allt.</P> <P class="p57 ft25">Världen har krympt</P> <P class="p58 ft3">Damerna som Gun brukade gå och simma med en gång i veckan, hör inte längre av sig. De kan inte handskas med det faktum att Gun har blivit glömsk. Kanske är de rädda att hon ska ställa till med något. Gymnastiken har också tagit slut. En kväll för några år sedan blev Gun knivhotad på vägen dit - något hon fortfarande minns och kan redogöra för - och sedan dess går hon inte den vägen. Ingen i gymnastikföreningen har erbjudit sig att skjutsa. Det tycker Susanne är sorgligt.</P> <P class="p59 ft2">Världen krymper för Gun och <NOBR>Karl-Axel.</NOBR> Susanne är en av de få som försöker vidga den eller hålla kvar deras yttervärldskontakt. På hennes lediga dagar brukar de alltid göra något tillsammans, aktiviteter som de också planerar tillsammans i förväg. Det är dessa dagar som hårklippning, fotvård, tandläkar- och läkarbesök ska försöka passas in. De följer årstidernas växlingar; far ut i bokskogen i den skira lövsprickningen och återvänder när löven rodnar till hösten. De plockar korgvis med kantareller om somrarna och gör badturer till havet. De tittar på sjöfågel i havsvikarna. Ibland reser de några mil till trakten där <NOBR>Karl-Axel</NOBR> växte upp och trampar i mycket gamla spår, <NOBR>Karl-Axel</NOBR> berättar och minns. Den heta sommaren 1997 tog Susanne och Anders ofta med Gun och <NOBR>Karl-Axel</NOBR> på kvällsdopp med fika efter jobbet. Det är inget extra besvär att ta dem med, säger Susanne.</P> <P class="p60 ft2">Är det en alldeles vanlig eftermiddag, serverar Susanne någon av dagens naturupplevelser när hon besöker sina föräldrar. Hon kan berätta om havsörnen hon såg vid isrännan i hamnen eller det påkörda vildsvinet på riksvägen.</P> </DIV> <DIV id="page_8"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td7"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td8"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">9</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p61 ft25">Susanne bjuder igen</P> <P class="p62 ft2">Det finns ingen som tvingar Susanne att tillbringa så mycket tid med föräldrarna. Hennes bröder tycker att hon kunde lämna över en större del av ansvaret till samhället. Men Susanne vill inte. Hon vet att det är hon som är garanten för att de ska få ett innehållsrikt liv, också nu som mycket gamla. Gun är rörlig och vill göra saker. Den möjligheten vill Susanne ge henne. Vilken hemtjänst har tid att ta med mor och bada?</P> <P class="p63 ft1">Trots att Susannes livsuppgift är självpåtagen, känns den då och då tung. Ofta känner hon att hon är på fel ställe. Är hon hos Gun och <NOBR>Karl-Axel</NOBR> borde hon vara hemma. Är hon hemma borde hon vara hos föräldrarna. Att hon ägnar så mycket tid åt föräldrarna ger mindre tid för maken. Men han stöder henne aktivt.</P> <P class="p64 ft2">- Utan hans stöd, skulle det inte gå, säger Susanne. Som det är nu, är han gift både med mig och mina föräldrar.</P> <P class="p65 ft1">Om Susanne inte kommer blir Gun orolig. "Vi har ju kommit överens", säger Gun. Inför andra besök väntar Gun länge. Hennes tidsuppfattning har luckrats upp. Susanne och Anders bor i Susannes föräldrahem. Huset är pietetsfullt renoverat, en renovering som <NOBR>Karl-Axel</NOBR> "godkänt". Under hela Susannes uppväxt levde tre generationer i huset. På övervåningen bodde farmor och farfar, Guns svärföräldrar. De sista femton åren, fram till 1968, bodde farmor där som änka. Gun tycker att det gick bra. "Ibland var det lite kiv, men det fick man glömma. Farmor var sträng, men snäll i grund och botten. Ibland grät jag", berättar Gun. Tregenerationsboendet gjorde att det alltid fanns minst en vuxen i huset, en stor trygghet för barnen. Och trots att Gun och <NOBR>Karl-Axel</NOBR> alltid har arbetat utanför hemmet och fortsatte fem år på övertid båda två, så hann familjen göra mycket tillsammans. I gulnade fotoalbum förvarar <NOBR>Karl-Axel</NOBR> bilder på Susanne med gäddfångster. Och Susanne säger skämtsamt att hon är uppvuxen på gädda och nyponsoppa. Det fanns tid för naturupplevelser, lek och spel, men även god mat och kvällar framför radioapparaten. Susanne talar med värme om sin uppväxt. Med hjälp av <NOBR>Karl-Axel</NOBR> trollar hon fram episoder som Gun kan minnas och le åt. "Det var på den tiden det."</P> <P class="p66 ft2">Så nu bjuder Susanne tillbaka. Det är fullständigt självklart för henne att ställa upp för Gun och <NOBR>Karl-Axel.</NOBR> Fick hon önska fritt skulle syskonen avlösa henne då och då, så att hon och maken kunde ta en ledig helg, utan dåligt samvete. Men helst skulle hon inte vilja behöva be. Helst skulle hon vilja att de spontant sa: "Susanne, nu tar vi hand om mor och far <NOBR>lördag-söndag,</NOBR> så du och Anders kan åka iväg tillsammans."</P> </DIV> <DIV id="page_9"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">10 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p29 ft0">2 Åtta vuxna barn berättar</P> <P class="p30 ft30">%N AV SENSOMMARENS M¥NGA TRYCKANDE F¶RKV¤LLAR M¶TS ¥TTA VUXNA BARN SOM HJ¤LPT ELLER HJ¤LPER SINA GAMLA F¶R¤LDRAR $E BER¤TTAR OM ¤LDRE SOM BLIVIT DEMENS SJUKA ELLER HELT ENKELT BLIVIT GAMLA OCH SKR¶PLIGA 3AMTALET KOMMER ATT VANDRA MELLAN EGNA PERSONLIGA ERFARENHETER OM GL¤DJESTUNDER OCH HELIG ILSKA OM GOTT OCH USELT BEM¶TANDE MEN OCKS¥ OM VAD SOM KAN G¶RAS F¶R ATT F¶RB¤TTRA SITUATIO NEN</P> <P class="p67 ft4">$ET F¶RSTA OCH VIKTIGASTE STEGET ¤R ALLA ¶VERENS OM !LLA SOM ARBETAR MED ¤LDRE B¶R L¤RA SIG ATT BEM¶TA DEM V¤L !TT DE L¤R SIG S¤GA GOD DAG ATT H¤LSA I VID MENING</P> <P class="p68 ft2">Först presenteras deltagarna och deras situation. Sedan följer samtalet i redigerad</P> <P class="p69 ft12">form.</P> <P class="p51 ft2"><SPAN class="ft4">"RITTAS </SPAN>mamma fick en hjärninfarkt när hon var 56 år, hon tappade minnet och blev förvirrad i ett slag. Hon dog tolv år senare, 1996. Mamman låg en månad på sjukhus innan något hände. Britta blev arg och krävde en datortomografi. Det kanske var fråga om en tumör? Läkaren tyckte att "den lilla lantlollan" Britta inte hade några kunskaper om sådant och dessutom tyckte han att datortomografi var en dyr åtgärd.</P> <P class="p39 ft1">Undersökningen genomfördes till sist och visade en äggstor fläck på hjärnan. Efter sjukhusvistelsen kom Brittas mamma till ett boende där det gjordes en demensutredning. Läkaren sa att mamman aldrig skulle bli bättre om hon stannade där. Britta upptäckte att det inte fanns något boende som passade hennes mamma. Hon var helt enkelt för ung. Därför fick mamman flytta hem till Britta.</P> <P class="p55 ft2">Britta tycker trots allt att läkare och äldrevård har ställt upp mycket bra. De startade "korttidsdagis" för gamla ett par gånger i veckan. "Då levde mor upp."</P> <P class="p70 ft2">Britta har tre syskon som bor i trakten. De besökte sin mor en gång i kvartalet. Det tycker Britta är dåligt. Britta är aktiv i Demensförbundet.</P> <P class="p71 ft1"><SPAN class="ft31">!NDERS </SPAN>mamma dog sommaren 1995. Hon led av schizofreni och ”åldrande”. Hösten 1990 kom hon till ett sjukhem som drevs av landstinget. Anders mor passade egentligen inte in på avdelningen. De andra som bodde där var demenssjuka, hans mamma var visserligen orolig och svårbehandlad, men hon hade hela tiden en frisk kärna och kände igen sin son. Anders frågade om det fanns någon bättre boendeform för hans mamma. Men det fanns inte. Till en början hade avdelningen entusiastisk personal som gjorde många saker med de</P> </DIV> <DIV id="page_10"> <P class="p0 ft10"><SPAN class="ft9">SOU 1997:187 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft9">11</SPAN></P> <P class="p72 ft2">gamla, de for exempelvis till Åland. Försämringen kom enligt Anders med Ädelreformen.</P> <P class="p73 ft1"><SPAN class="ft31">+ARIN </SPAN>som är enda barnet och ensamstående mamma, har sett det bästa och det sämsta inom svensk demensvård, tycker hon. I dag är hennes mamma 82 år, bor på Stockholms sjukhem och har det mycket bra.</P> <P class="p74 ft3">Karins mamma var tidigare en person som klarade allting. Så småningom började saker och ting att inte stämma. Moderns demens blev uppenbar natten före julafton ett år då hon på strålande humör ringde vid midnatt och berättade att hon skulle gå till frissan och hade tid kvart över tolv. Efter jul konstaterades att mamman hade en demens som gick snabbt utför. En period bodde mamman hemma hos Karin och hennes dotter som då var i förskoleåldern. Situationen blev kaotisk.</P> <P class="p43 ft1">Karins mamma kom först till ett hem i Äppelviken där det fungerade bra, tills mamman började vandra på nätterna. Sedan kom hon till ett nyöppnat privat vårdhem i Huddinge. Snart upptäckte Karin att mamman blev hårt ”drogad”.</P> <P class="p75 ft1">Upprepade gånger for hon i ambulans till sjukhus, medvetslös och uttorkad. Hon hade ständiga diarréer. Hon kunde inte stå på benen utan föll och bröt höft- och lårben. Personalen sa till Karin att det ingick i sjukdomens förlopp.</P> <P class="p34 ft2">När Karin ringde en lördag morgon sa biträdet att mamman var ledsen och ville dö. "Hon skriker hela tiden." - "Men varför har ni inte ringt och berättat?" Karin ringde på eget bevåg efter ambulans. Ena höften hade gått ur led. Läkaren på vårdhemmet hävdade att han varit där, men journalanteckning saknades. Karin hade fått nog av vårdhemmet. Hennes mamma var utmärglad och vanvårdad. Karin ringde Stockholms sjukhem som ordnade fram en plats. "Då inträdde den stora förändringen." Karins mamma blev mött med respekt och Karin känner sig trygg. Medicinerna drogs ner och mamman gick upp i vikt. "Idag har jag lämnat över ansvaret för mamma."</P> <P class="p76 ft1"><SPAN class="ft31">"OSSE </SPAN>bor i Mellansverige och har sin mamma i Norrbotten. Hon visade tecken på demens redan innan pappan dog 1992. Efter hans död fick hon hemtjänst under ett par år. Hösten 1994 kom mamman till ett avlastningshem där hon blev kvar i nästan ett halvt år. Den långa väntetiden där är Bosse kritisk till. Så småningom kom hon till ett boende för demenssjuka. Det fungerar mycket bra. Bosse är enda barnet. Mamman har flera pigga syskon som bor i hennes närhet, men som sällan besöker henne. Bosse känner en stor besvikelse över att ingen annan vill ta ansvar tillsammans med honom. Han är aktiv i Demensförbundet.</P> <P class="p77 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARY</SPAN></NOBR><SPAN class="ft4"> </SPAN>har varit mamma till sin mamma i hela sitt liv. Hon är enda barnet och mamman åkte in och ut på mentalsjukhus under hela Marys uppväxt. Den stora förändringen kom 1967 med medicinen litium då hennes mamma fick ett fint socialt liv.</P> </DIV> <DIV id="page_11"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">12 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p78 ft1">Mamman, som var mycket beroende av sin man, blev änka 1991. Efter ett par år började hon bli desorienterad. Mary talade med mammans psykiater och sa att det kanske var fråga om en demensutveckling. "Att utreda kostar mycket pengar. Du är psykolog, va?" Hösten 1995 konstaterades demens.</P> <P class="p79 ft1">Efter tre månader fick mamman plats på en mycket bra dagsjukvårdsverksamhet. Personalen visade respekt och bemötandet var gott. Men efter ett halvår läste Mary i tidningen att stället skulle läggas ner. Mary agerade mot en nedläggning. Hon lyckades och blev ordförande i en nybildad demensförening på kuppen.</P> <P class="p80 ft2"><SPAN class="ft4">,EIFS </SPAN>pappa dog i juli 1997. Leif är ett av tre syskon, modern lever och är en pigg <NOBR>86-åring.</NOBR> Leifs pappa var en ovanligt kapabel person. Det blev en chock för familjen när han gick in i en demens. Först blev pappan väldigt företagsam - gjorde konstiga saker som att klättra nerför stuprännor - och glömsk, senare blev han mycket passiv.</P> <P class="p81 ft1">Utan att det blev någon direkt katastrof blev det fel i varje led när pappan mötte den svenska vården. Leif redogör för en serie utståbara men onödiga fel från den första hemtjänstinsatsen till omhändertagandet vid pappans död. Det handlade inte om brist på resurser, utan om hur de användes.</P> <P class="p82 ft2">Leif har arbetat som socialchef och hans syster är distriktssköterska. Många gånger har de undrat om det är deras yrkeskompetens som förhindrat katastrofer ...</P> <P class="p83 ft2"><SPAN class="ft4">#HRISTIN </SPAN>är enda barnet till en demenssjuk mamma som bor 60 mil bort. Demensen kom smygande, men blev uppenbar 1994, då Christin hittade sin mor med lindade ben i lägenheten, omgiven av koppar med kallt kaffe. I handväskan låg ett bortglömt meddelande om att hon skulle lägga om bensåren på vårdcentralen varje dag.</P> <P class="p84 ft3">Dagen efter kom en behovsbedömare (biståndshandläggare) som pratade med mamman i en halvtimme. Mamman berättade om sin ungdom i Värmland. Utifrån det samtalet gjordes en bedömning. När hjälpinsatserna enligt överenskommelse skulle börja, kom ingen. Till slut kom en karl och det enda minne mamman har av detta är att det var en främmande man i lägenheten och att han skulle duscha henne. Hon blev vettskrämd.</P> <P class="p85 ft2">Christin är en krävande och omtänksam anhörig. Hon talade med arbetsledaren om samarbete. Hon ville ha en rapportbok för att se vad som hände och gjorde klart att hon "kommer att vara med överallt". Christin sa att hon skulle vara rak mot vårdbiträdena, ställa frågor osv. och att hon förväntade sig samma bemötande tillbaka.</P> <P class="p86 ft1">Anhöriga sådana som Christin var personalen inte van vid. Somliga sa att de var rädda för henne och arbetsledaren gick aldrig att nå per telefon. Då och då får hon nu brev där han säger att han gör sitt bästa. "Det är alltid så - alla gör sitt bästa och ändå blir det alltid fel. Ingen gör fel. Inte ens när de glömmer henne gör de fel. De har alltid en orsak till att de har missat."</P> </DIV> <DIV id="page_12"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">13</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p87 ft9">Christin vill att hemtjänstpersonalen ska ägna den tid de har för hennes mamma <SPAN class="ft10">TILLSAMMANS MED HENNE</SPAN>. Att de ska äta med henne, ge henne vitaminer, duscha</P> <P class="p88 ft1">henne. För att de ska slippa gå och handla lagar Christin mat som fryses in. Hon vill att personalen ska hinna umgås med mamman.</P> <P class="p89 ft2">Christin får allt beviljat som hon kräver av behovsbedömaren. Men varför ser inte personalen mammans behov? Ingen ser helheten. Den som glömmer blöjorna på kvällen ser henne inte nedkissad på morgonen.</P> <P class="p90 ft1"><SPAN class="ft31">)NGAS </SPAN>mamma är 83 år och blev akut sjuk i somras. Döttrarna bor tiotals mil bort. En dag kunde mamman varken stå eller sitta och ingen förstod vad som hände. På sjukhuset försökte man hitta orsaken, men skickade hem henne ensam, trots att hon inte tog sig ur sängen och trots att medicinen inte var inställd.</P> <P class="p91 ft1">Ingas mamma har alltid klarat sig själv och vill inte ta emot hjälp. Det är hennes stolthet. Hon tar hand om barn och barnbarn och har aldrig ont. Därför var det svårt för henne att möta en biståndsbedömare och säga sanningen.</P> <P class="p92 ft2">Första gången hemtjänsten skulle komma var Inga där. De skulle ge mamman frukost men kom kvart över elva på förmiddagen ... In stormade två tjejer. Inga blev jättearg och bad dem gå. "Min mamma har ätit frukost för länge sedan. Kom tillbaka om en timme så kan ni hjälpa henne att duscha." När biståndsbedömaren kom ägnade hon mycket tid att tala om hur mycket de hade att göra inom hemtjänsten, att de hade så många pensionärer. För Inga var det ointressant. Hon ville prata om sin mamma och vilken hjälp mamman skulle få. "Där startade hennes och min kamp."</P> <P class="p93 ft14">!LLA SOM SITTER RUNT BORDET HAR ¤GNAT MYCKET TID ¥T SINA GAMLA OCH SJUKA F¶R¤LD RAR $ERAS UPPLEVELSER AV SVENSK ¤LDREV¥RD OCH OMSORG SKILJER SIG MYCKET <NOBR>-EN</NOBR> HUR HAR DERAS EGNA LIV P¥VERKATS (AR DE K¤NT ORO ELLER OTILLR¤CKLIGHET &INNS DET N¥GON GR¤NS D¤R SAMH¤LLET B¶R TA ¶VER ANSVARET „R DET SAKER SOM MAN SOM AN H¶RIG INTE SKA TA ¶VER AV H¤NSYN TILL DEN GAMLE</P> <P class="p94 ft2"><SPAN class="ft4">,EIF</SPAN>: Pappas sjukdom påverkade oss ganska lite. Men det var förfärligt att se när han förvandlades och blev hjälplös. Vi tog inte hand om pappas personliga hygien, där går en integritetsgräns. Där ställde samhället upp, vilket gjorde att vi kunde fortsätta att ha vår gamla relation. För mig går gränsen mellan samhällets ansvar och de anhörigas ansvar där - att den äldre kan behålla sin status i förhållande till omgivningen.</P> <P class="p95 ft1"><SPAN class="ft31">#HRISTIN</SPAN>: Min man tyckte att det var helt naturligt att jag skulle hjälpa till. Hemtjänst var också något självklart. Jag har försökt få uppdrag i närheten av mamma. Jag känner en oro över att vara på fel ställe hela tiden.</P> <P class="p96 ft2">I början fick jag inte hjälpa mamma, jag gav henne omsorg som hon inte märkte. Jag lagade mat åt henne på nätterna. För varje sak jag tog över så kände hon att hon tappat något. Ibland är jag hennes syster och ibland hennes dotter, jag</P> </DIV> <DIV id="page_13"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">14 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p97 ft2">har olika roller beroende på hur hon mår. Nu kan hon se mig laga mat utan att det gör något. Nu kan jag byta blöjor. Jag får tvätta hennes hår. Jag kommer närmare och närmare men måste göra det på hennes sätt.</P> <P class="p98 ft2"><SPAN class="ft4">"RITTA</SPAN>: Min mamma sa att jag har minsann ställt upp för dig hela livet, nu är det din tur att ställa upp för mig. Byta blöjor var känsligt i början men det gick över. Hon behövde känna sig stolt.</P> <P class="p99 ft1"><SPAN class="ft31">)NGA</SPAN>: Min familj har inte hunnit påverkas så mycket än. Mina vuxna barn har ringt till mormor och hört henne bli annorlunda. På sjukhuset ringde hon till alla och sa att ”nu tror jag att jag inte kommer hem igen. Nu ses vi inte mer.” Det var ju jättesvårt. Hon ska ta hand om alla. Det omvända förhållandet vill hon inte ha.</P> <P class="p100 ft1"><SPAN class="ft31">+ARIN</SPAN>: Min flicka stod min mamma mycket nära. Det var jobbigt när vi bodde ihop, när så mycket av min tid gick till mormor och inte till henne. Nu är min dotter ofta med på besöken på Stockholms sjukhem. Hon är en liten solstråle och åker fort med rullatorerna.</P> <P class="p101 ft2"><SPAN class="ft4">!NDERS</SPAN>: Mor kände alltid igen mig när jag kom, det var alltid en glädjestund för henne.</P> <P class="p83 ft10">%N F¶R¤LDERS SJUKDOM KAN P¥VERKA ANDRA SL¤KTRELATIONER .¤R EN HJ¤LPER TILL OCH ANDRA L¥TER BLI LEDER DET TILL BESVIKELSER</P> <P class="p102 ft1"><SPAN class="ft31">"OSSE</SPAN>: Mammas syskon borde ta ansvaret tillsammans med mig. Jag har frågat mig många gånger varför de inte gjort något, men har inte talat med dem om det. Man borde göra sånt spontant. Jag känner en mycket stor besvikelse. Mina barn har inte så stor kontakt med henne, det beror på avståndet.</P> <P class="p103 ft2"><SPAN class="ft4">"RITTA</SPAN>: Den dag hon dog, då först kom mina syskon och skulle lägga sig i en massa. Jag känner mig besviken för att människor kan bära sig åt på det viset. Man ska bry sig om alla som medmänniskor, är det någon som har det svårt och behöver hjälp så ska man ställa upp om man har möjlighet. Det behöver inte vara en jätteprestation.</P> <P class="p104 ft2"><SPAN class="ft4">!NDERS</SPAN>: Mammas sjukdom har påverkat familjen så länge den pågått. Det har varit naturligt för mig att göra det man kan. Mor bodde inte långt borta. Det är jobbigt att känna att andra inte bryr sig, att man blir ensam.</P> <P class="p105 ft4">"RITTA VALDE ATT TA HEM SIN MAMMA $E BODDE TILLSAMMANS I M¥NGA ¥R <NOBR>-EN</NOBR> DE ALLRA FLESTA AV DE ¤LDRE SL¤KTINGARNA HAR LEVT P¥ OLIKA SLAGS ¤LDREBOENDEN ELLER SJUKHEM</P> </DIV> <DIV id="page_14"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">15</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p106 ft1"><SPAN class="ft31">"RITTA</SPAN>: Egentligen var det positivt att ha mor hemma. Min son var 12 år när mor flyttade hem. Han har lärt sig ta ansvar. Ibland satt hon och åt frukost när han kom hem på natten. Då satt han ner en stund och sa sen ”nu går vi och lägger oss igen mormor”. Han har tagit det naturligt. Jag studerade och har varit arbetslös, det fanns ingen konflikt mellan mamma och mitt eget liv.</P> <P class="p107 ft1"><SPAN class="ft31">+ARIN</SPAN>: När mamma kom till Stockholms sjukhem var jag lite misstänksam. Jag gick dit tidigt på morgonen och sent på kvällen. Jag var välkommen när jag ville! Jag har lämnat över ansvaret nu, jag känner mig trygg. Och mamma bor några hundra meter ifrån mig. Händer det något så ringer de.</P> <P class="p108 ft2"><SPAN class="ft4">!NDERS</SPAN>: Jag kände ibland irritation över den passiva personalen som satt i soffan och pratade med varandra istället för att samtala med dem som fanns på avdelningen. Hela Ädelreformen var fel, tycker jag. När åldrandet gör att en persons hälsotillstånd försvagas får hon behov av mycket sjukvård. I landstinget fanns en medicinsk sakkunskap som försvann i Ädel. Det behövs högre kompetens hos personalen.</P> <P class="p109 ft2"><SPAN class="ft4">)NGA</SPAN>: Jag tror att det är en tradition inom äldrevården. Man kan gå in och arbeta utan utbildning.</P> <P class="p110 ft1"><SPAN class="ft31">+ARIN</SPAN>: Det jag kritiserar på vårdhemmet där mamma var förut är inte huvudmannaskapet, att det drivs privat. Men kommunen borde ta ett större ansvar i sådana situationer. De som arbetade där saknade utbildning och stilen var rå. Förr var det rejäla tanter som arbetade med äldre.</P> <P class="p111 ft1"><SPAN class="ft31">)NGA</SPAN>: Första kvällen mamma hade hemtjänst kom två stressade biträden. Då tog jag in dem i köket och sa: "När ni är här ska ni prata med min mamma och inte om andra personer." Jag efterlyser vanligt gott bemötande. Att ta en äldre kvinna i hand och presentera sig och inte skrika HEJ PÅ DIG ANNA.</P> <P class="p112 ft2"><SPAN class="ft4">,EIF</SPAN>: På gruppboendet lät de pappa vara för sig själv alldeles för mycket. Han kunde ligga nedkissad i en soffa en hel dag. Då var det ändå fråga om en liten institution. De hade kunnat göra mer på umgängesplanet och kanske kunnat ta ut honom mera.</P> <P class="p113 ft2">Personalen kunde visserligen mycket om demens, men det vore otroligt bra om de lärde sig att säga god dag, hälsa, i vid mening. Fick de ledning och handledning kring detta skulle många av problemen bli lösta. Det vore bättre att lära personalen vara uppmärksam och lyssnande, att notera vad som händer. Om man kunde träna upp lyhördheten och ha med det som en viktig yrkeskunskap. Man kan lära sig det.</P> </DIV> <DIV id="page_15"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">16 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p114 ft1"><NOBR><SPAN class="ft31">-ARY</SPAN>:</NOBR> Centralbegrepp är förhållningssätt och bemötande. Det måste finnas kompetensutveckling för personalen utifrån en handlingsplan i kommunen. Det måste finnas en demenssköterska som också får i uppdrag att fortbilda i hemtjänsten och i gruppboende och dagsjukvård. Det är en jättelång process. Det handlar om bemötande utifrån vad som är äldreomsorgens uppdrag. Fortbildning för vårdpersonal har haft alldeles för låg profil.</P> <P class="p115 ft2"><SPAN class="ft4">!NDERS</SPAN>: Jag undrar om kommunen ändå inte skulle ha läkarkompetens. Det stannade vid MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska). Det känns fel.</P> <P class="p116 ft2"><SPAN class="ft4">,EIF</SPAN>: Det är lite grann på gång. Det finns kommuner som är på väg att ta över primärvården.</P> <P class="p117 ft2"><SPAN class="ft4">)NGA</SPAN>: Bra bemötande kräver en stor utbildningsinsats. Jag har lärt rätt många att hälsa, duka kaffebord och såna saker. Jag skulle vilja att man kom med lite historik till personalen. Den generationen som hemtjänsten ska serva är uppfödd på potatis, hur kan man då fatta ett beslut att hemtjänsten inte får skala potatis? En annan sak: De äldre blev inte du med varandra på direkten. Först hälsar man och så småningom lägger man bort titlarna. Det är så förnamnsaktigt, det är läkarna Bosse och Bettan. Och klädseln. Det är inte kul när de ser ut som de kommit direkt från badstranden.</P> <P class="p118 ft2"><SPAN class="ft4">#HRISTIN</SPAN>: Det har jag alltid uppe när jag talar om etik och moral. Jag kommer alltid in på klädsel och det väcker alltid upprörda känslor.</P> <P class="p119 ft2"><SPAN class="ft4">,EIF</SPAN>: Problemen vore mindre om det var mer av samtal hela vägen, från den första kontakten. Det blir ännu viktigare om resurserna brister.</P> <P class="p120 ft2"><SPAN class="ft4">#HRISTIN</SPAN>: Det saknas ett gemensamt synsätt mot de gamla. Man måste jobba åt samma håll så att de gamla, särskilt personer med demens, mår bra.</P> <P class="p121 ft2"><SPAN class="ft4">"OSSE</SPAN>: Med minskade resurser blir det fråga om prioriteringar i vården - om du har en <NOBR>80-åring</NOBR> och en <NOBR>30-åring.</NOBR> Vem tar man först?</P> <P class="p83 ft2"><SPAN class="ft4">,EIF</SPAN>: Äldrevård är ett prioriterat område.</P> <P class="p122 ft2"><SPAN class="ft4">)NGA</SPAN>: Bland vårdbiträdena har man känt av så mycket besparingar och nedskärningar. Det växer fram ett missnöje som man riktar <SPAN class="ft4">INOM </SPAN>gruppen istället för uppåt.</P> <P class="p73 ft2"><SPAN class="ft4">,EIF</SPAN>: Arbetssättet kan vara resurskrävande ... De flesta sakerna vi talar om är inte resurskrävande ... Förändringsmöjligheter finns.</P> </DIV> <DIV id="page_16"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">17</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p123 ft24">3AMH¤LLET TAR TACKSAMT EMOT ANH¶RIGAS HJ¤LP OCH OMSORGER …TMINSTONE S¥ L¤NGE ANH¶RIGA ST¤LLER LAGOM M¥NGA KRAV &LERA RUNT BORDET HAR TAGIT P¥ SIG ROLLEN SOM BESV¤RLIGA BARN ELLER HAR ST¶TT P¥ INSTITUTIONERNAS OUTTALADE REGLER</P> <P class="p124 ft3"><SPAN class="ft32">)NGA</SPAN>: Det handlar om arbetsledning som värnar om respekt och människovärde. Man är snar att vädja till anhöriga. När mamma skulle hem från sjukhuset var de snabba och frågade hur länge jag skulle vara kvar. Jag ska inte vårda min mamma. Vi har våra regler sedan gammalt. Jag vill inte duscha henne. Jag vill träffa min mamma och umgås med henne. Det är så mycket snack om anhöriga som inte gör saker, som inte ställer upp. Man kan väl gå in och ta reda på hur det ser ut. Man tappar inte sin mamma när hon blir 80 år ... det finns en historia.</P> <P class="p125 ft1">Mamma vet inte så mycket om att jag har talat med vårdbiträdena. Jag tycker att jag kan ringa och skälla ut dem utan att hon behöver veta det. Jag känner mig som en besvärlig anhörig. Mamma kan få vara känd som den snälla tanten med de djävliga döttrarna.</P> <P class="p126 ft1"><SPAN class="ft31">"RITTA</SPAN>: Om jag vill ha avlastning vill jag kunna ringa och säga att jag vill gå ut med mina polare en kväll eller åka bort över helgen. Det är inte så himla enkelt att ordna ”barnvakt” till sin mamma. Det kostar en bråkdel att ha en gammal människa i sitt hem, därför borde man få ersättning för de utlägg man behöver göra.</P> <P class="p127 ft2"><SPAN class="ft4">!NDERS</SPAN>: Jag tänkte att någon från frivillig väntjänst kunde komma och hälsa på mor. Det blev knepigt. Personalen var betänksam. Hon fick besök av frivillig väntjänst men det blev aldrig riktigt detsamma i relationen mellan mig och avdelningen sedan.</P> <P class="p128 ft1"><SPAN class="ft31">#HRISTIN</SPAN>: Det finns tysta regler som gör att många anhöriga inte vet hur de ska bete sig när de kommer och hälsar på. Vad får man göra? Inte göra? Det är viktigt att få sådana regler klargjorda. Får jag gå ut med mamma? Det blir så krångligt att många anhöriga försvinner och slutar hålla kontakt. Man måste ha en kontinuerlig kontakt med en dement person. Man måste också fundera på om jag gör saker för min skull eller för hennes skull?</P> <P class="p40 ft4">6AD VET NI OM DEMENSSJUKDOMAR</P> <P class="p129 ft2"><SPAN class="ft4">"RITTA</SPAN>: För mig är själva sjukdomen rätt ointressant. Men jag är intresserad av beteendet hos den dementa människan. Är det lönt att jag håller på och tjatar på mor om att hon ska göra det och det? Kan hon lära sig detta igen?</P> <P class="p130 ft2"><SPAN class="ft4">+ARIN</SPAN>: I början av mammas sjukdom läste jag Gösta Bohman och Maj Fant, det var en tröst att ha de böckerna. Sedan har mammas syster haft tålamod att lyssna på mig hur mycket jag än beklagat mig ...</P> </DIV> <DIV id="page_17"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">18 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p131 ft4">6ILKEN ROLL KAN EN FRIVILLIGORGANISATION SPELA</P> <P class="p132 ft1"><SPAN class="ft31">"RITTA</SPAN>: Jag började i demensföreningen och de ställde upp för mig. Vi startade en anhöriggrupp. Vi är på gång med en telefonjour, men jag tror att det är svårt. Genom demenssköterskorna når vi många anhöriga och vi knyter dem till varandra. Vi brukar vara ett <NOBR>50-tal</NOBR> på varje månadsmöte. Anhöriggruppen träffas i smågrupper varje vecka.</P> <P class="p133 ft1"><NOBR><SPAN class="ft31">-ARY</SPAN>:</NOBR> Vi i föreningen började se över kommunens demensvård. Hur ser handlingsplanen ut i kommunen? Finns det en demensansvarig sköterska i kommunen? Nej. Men vi fixar det. Nu måste vi börja titta på fortbildning, utbildning för hemtjänstpersonal som arbetar med personer med demens. Det är på gång.</P> <P class="p134 ft2"><SPAN class="ft4">+ARIN</SPAN>: Jag har inte känt till några föreningar och hade inte tid för det. Jag ville vara ifred.</P> <P class="p135 ft14">(UR SKULLE SITUATIONEN KUNNA F¶RB¤TTRAS <NOBR>-ER</NOBR> INFORMATION &¶RB¤TTRAD ORGANISA TION &¶R¤NDRAT BEM¶TANDE +AN DE ANH¶RIGAS STATUS F¶RB¤TTRAS</P> <P class="p136 ft2"><SPAN class="ft4">+ARIN</SPAN>: Jag trodde länge att all personal gjorde sitt bästa. Tänk om anhöriga kunde få en informationskväll om vad man har rätt till! Jag hade aldrig hört talas om MAS t.ex.</P> <P class="p124 ft1"><SPAN class="ft31">#HRISTIN</SPAN>: Det borde vara en egen enhet för demenssjuka där hemtjänst, dagvård och gruppboende ingår. Personalen skulle växla mellan olika arbetsuppgifter, men hela tiden arbeta med personer med demens. Idag stannar man för länge på samma ställe. Jag ser gruppboenden som börjar fallera. Personalen är handplockad från början men gör inte mycket. Många är duktiga på demenssjukdomar, men det är inget som säger att man kan bemöta en dement person för det.</P> <P class="p137 ft2"><SPAN class="ft4">,EIF</SPAN>: Bemötanderegler är desamma oavsett sjukdom. Det handlar om att lyssna och att svara. Det tar längre tid och får ske i flera omgångar om man samtalar med någon som är förvirrad, men det är i princip samma sorts kommunikation.</P> <P class="p138 ft1"><SPAN class="ft31">!NDERS</SPAN>: Ute i samhället har vi som anhöriga inga skyldigheter överhuvudtaget. Den enskilde äldre har full handlingsförmåga. Det står ingenstans att anhöriga har rätt till något slags talan. Det är ett tomrum. Äldreomsorgen är i ett överläge, man är i princip inte tvungen att lyssna på oss anhöriga.</P> <P class="p139 ft2"><SPAN class="ft4">#HRISTIN</SPAN>: Man utgår ifrån att alla äldre har självbestämmande. Hur förvirrad man än är.</P> </DIV> <DIV id="page_18"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">19</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p131 ft2"><SPAN class="ft4">!NDERS</SPAN>: Man kan få en god man utsedd. Det är kanske något man borde utveckla mycket mera?</P> </DIV> <DIV id="page_19"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">20 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p29 ft0">3 Att vara nära någon med demenssjukdom ...</P> <P class="p140 ft33">$¥ OCH D¥ DUNDRAR T¥GEN F¶RBI P¥ V¤G MELLAN 3¤TER OCH "ORL¤NGE 'ENOM F¶NSTRET ANAS OCKS¥ F¥GELKVITTER OCH EN OCH ANNAN MOPEDIST )NNE I RUMMET SITTER DET GIFTA PARET …KE OCH )NGER SAMT <NOBR>-ARGARETA</NOBR> OCH 3OLVEIG SOM ALLA HAR DEMENSSJUKA AN H¶RIGA 0 / 3OLLERMAN DRIVANDE ORDF¶RANDE I "ORL¤NGE DEMENSF¶RENING HAR JUST GETT SIG AV F¶R ATT ¤GNA SIG ¥T ETT AV SINA POLITISKA UPPDRAG</P> <P class="p46 ft1"><SPAN class="ft31">)NGER OCH …KE </SPAN>har lång erfarenhet av demens. När de hade små barn på <NOBR>1960-talet</NOBR> blev Ingers far demenssjuk. Nu är det Åkes <NOBR>91-åriga</NOBR> far Manfreds tur. Numera bor Manfred på ett demensboende, men det satt hårt inne. Den utlösande faktorn var att Manfred gick bort sig i skogen och var försvunnen en hel natt. Då kände Inger och Åke att de inte vågade ta ansvar för honom längre.</P> <P class="p141 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN></NOBR><SPAN class="ft4"> </SPAN>tog hem sin mamma från Tyskland, när moderns glömska blev uppenbar, till och med per telefon. Mamman fick en lägenhet inom synhåll från Margaretas hem. Margareta föreställde sig att hon skulle ta hand om sin mamma själv. När mamman började få svårt att orientera sig blev det dock dags för ett demensboende.</P> <P class="p142 ft1"><SPAN class="ft31">3OLVEIG </SPAN>bor granne med sin mamma, som har diagnosen Alzheimer. Det senaste året har Solveigs båda syskon - som inte bor på orten - tyckt att det är dags att låta mamman komma till ett gruppboende. Men Solveig har kämpat emot. Hon vill att hennes mamma ska få bo hemma så länge det går, även om det innebär många uppoffringar för Solveigs del.</P> <P class="p143 ft35">)NGER …KE <NOBR>-ARGARETA</NOBR> OCH 3OLVEIG VET VAD DET VILL S¤GA ATT LEVA N¤RA EN DEMENS SJUK PERSON $E HAR VALT ATT ST¤LLA UPP OCH HJ¤LPA SINA GAMLA F¶R¤LDRAR N¤R BEHO VET HAR UPPST¥TT<SPAN class="ft34">.</SPAN></P> <P class="p144 ft1">För Inger och Åke dröjde det många år innan de förstod att Manfred var demenssjuk. I början av sin sjukdomstid beskyllde Manfred sonen Åke för stölder och talade illa om honom i samhället. Då sa Åke upp bekantskapen med honom. De träffades inte på flera år.</P> <P class="p41 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Så småningom ringde pappa upp mig. Han bad att jag skulle skjutsa honom och hämta saker som han glömt på olika ställen. Det visade sig att han inte visste</P> </DIV> <DIV id="page_20"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">21</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p145 ft2">var han hade varit. Då förstod jag hur det var ställt. Efter det tog vi hand om honom och hjälpte honom.</P> <P class="p120 ft2"><SPAN class="ft4">)NGER</SPAN>: Om jag hade vetat det jag vet idag, hade jag mått mycket bättre. Vår relation blev ju också påverkad av det här.</P> <P class="p146 ft2"><SPAN class="ft4">3OLVEIG</SPAN>: Mamma har också haft ett sådant beteende och anklagat mig och andra.</P> <P class="p147 ft14"><NOBR>-ANFRED</NOBR> BODDE ENSAM UNGEF¤R KM FR¥N …KE OCH )NGER (AN VAR V¤LDIGT GL¶MSK (AN GL¶MDE STEKPANNAN P¥ SPISEN OCH GICK GANSKA OFTA BORT SIG I SKOGEN</P> <P class="p148 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Många kände igen pappa och såg när han gick bortåt skogen. Då ringde de oss och vi fick kasta oss iväg för att hämta honom eller leta efter honom.</P> <P class="p83 ft2"><SPAN class="ft4">)NGER</SPAN>: Vi hämtade honom och så fort vi kommit hem, ringde telefonen: Nu är</P> <P class="p69 ft2">Manfred ute ...</P> <P class="p149 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Många kom till oss och sa att Manfred var så pigg, det är inget fel på honom. En demenssjuk person kan dupera och språka i tio minuter och det märks ingenting. Sedan brakar det iväg ...</P> <P class="p124 ft1"><SPAN class="ft31">3OLVEIG</SPAN>: Jag vet vem din pappa är, jag har sett honom som utomstående, som en gullig farbror. När du berättar så känner jag igen mig, den där vanmakten. En gång när mamma skulle till PRO lämnade jag mitt telefonnummer och sa att de kunde ringa om något hände. De tyckte att jag talade illa om min mamma. Då tänkte jag: ”Aldrig mer att jag säger någonting.” Man vill att folk runtomkring också ska acceptera att de är sjuka, man vill få förståelse för det. Och så funderar man på vad mamma säger till andra, man vill ju inte bli omtalad. Nu vet alla att hon är sjuk.</P> <P class="p150 ft4">&¶R ALLA FYRA ¤R DET NATURLIGT ATT HJ¤LPA SINA F¶R¤LDRAR</P> <P class="p151 ft1"><NOBR><SPAN class="ft31">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Det var bättre för mig att ha henne på nära håll, att kunna se till henne och hjälpa henne så långt det gick. Att mor kom hit fick inte gå ut över jobbet, jag skötte mor på fritiden. På rasten åkte jag och såg till henne, jag gick dit innan jag åkte till jobbet och mitt på dagen kom maken in. När jag kom hem började jag med att gå in till mor för att se till så att hon hade det bra.</P> <P class="p152 ft1"><SPAN class="ft31">)NGER</SPAN>: Min mamma var sjuk när våra barn var små och då var det svårt att hinna med. På <NOBR>1960-talet</NOBR> fanns det ingen demensvård. Åke förebrådde inte mig för att jag åkte till min mamma. Det är ett slags repris nu, även om mamma inte blev så aggressiv som Manfred. Flera gånger tänkte jag ändå ”nu går jag ut och stänger dörren och kommer inte in igen”.</P> </DIV> <DIV id="page_21"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">22 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p123 ft36">$E VITTNAR OM ATT DET KAN VARA K¤MPIGT ATT LEVA N¤RA EN DEMENSSJUK PERSON $ET KAN HANDLA OM AGGRESSIVITET OCH IRRITATION ELLER TR¤FFANDE FORMULERINGAR SOM S¥RAR $¥ G¤LLER DET F¶R DEN ANH¶RIGE ATT BITA IHOP</P> <P class="p73 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: På demensboendet sa de till pappa att han hade haft det bra med en så hjälpsam sonhustru. Manfred svarade: "Jag har tuktat henne till det ..."</P> <P class="p153 ft2"><SPAN class="ft4">)NGER</SPAN>: Och när de frågade om han städade själv sa han: "Det gör Inger, hon har inget annat att göra ..."</P> <P class="p126 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Jag hade mest en känsla av att mamma tyckte att man var något slags städhjälp som gick där, så behandlade hon mig ibland, men det är väl sjukdomen.</P> <P class="p154 ft1"><SPAN class="ft31">3OLVEIG</SPAN>: Sista tiden måste jag äta med mamma, hon äter inte annars. Hon är lite irriterad på mig ibland för att jag är där och grejar. Hon är enormt tacksam, men ibland märker jag en irritation, "jag lär väl sätta mig och äta då ..." Hon känner samtidigt att hon inte klarar av sig själv och så går det ut över mig. Jag följer med henne upp till sängen. Jag är ända inne i hennes sovrum. Hon ska stå där och klä av sig inför mig - jag har en känsla av att hon känner sig lite utlämnad.</P> <P class="p155 ft1"><SPAN class="ft31">)NGER</SPAN>: Jag var tvungen att hjälpa min svärfar att duscha. Det kändes. Men så tänkte jag att han måste hålla sig ren. Han hade inga synpunkter på det. Jag försökte göra det så naturligt som möjligt. "Nu går jag och tappar upp vatten, kommer du efter?" Efter duschen lämnade jag honom när han skulle torka sig.</P> <P class="p156 ft4">6ARJE DAG GICK <NOBR>-ARGARETA</NOBR> ¶VER TILL SIN MAMMA FEM SEX G¥NGER <NOBR>-ODERNS</NOBR> GL¶MSKA KUNDE IBLAND K¤NNAS SM¤RTSAM</P> <P class="p126 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Jag kunde få en skopa ovett när jag kom. "Vilken oförskämdhet, ingen människa bryr sig om mig. Här har jag suttit ensam hela dagen." Hon tappade bort sina grejer, men förnekade att hon lagt undan något. Vad säger man då? Jag fick försöka linda runt det. Till slut kom vi fram till att hon kastade ut saker genom fönstret.</P> <P class="p157 ft10">(ON BESKYLLDE DIG F¶R ATT LJUGA MEN DU FICK LINDA IN SANNINGEN VARA DIPLOMAT</P> <P class="p158 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Jag kan inte rent ut säga du är si eller så, så gör man ju bara inte. Jag måste försöka komma runt det hela och få henne på andra tankar.</P> <P class="p159 ft1"><SPAN class="ft31">3OLVEIG</SPAN>: Mamma sköljer gärna upp sina kläder och köket är alltid skinande blankt. Det är en sysselsättning för henne. Hon gör så mycket hon kan. Förut lagade hon maten. Sen glömde hon att äta, då ställde jag in maten till henne. Nu måste jag sitta med henne och äta. Jag ser vad som händer och vilken förmåga hon tappar.</P> </DIV> <DIV id="page_22"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">23</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p160 ft2">Nu räcker jag snart inte till. Jag jobbar och kommer mitt på dan och en stund på kvällen och timmarna där emellan är långa. Och så nätterna, hur mycket sover hon?</P> <P class="p161 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Vi hjälpte honom att handla på förmiddagen. Dagen efter var kylskåpet helt fyllt, då hade han varit och handlat på eftermiddagen. På slutet åkte vi ner för att se efter så att han hade ätit. Då bara fnös han. Han tog ett glas mjölk kanske.</P> <P class="p162 ft14">,IVET MED EN SJUK ANH¶RIG P¥VERKAR HELA FAMILJEN <NOBR>-AMMAS</NOBR> SJUKDOM GJORDE ATT 3OLVEIG OCH HENNES MAN VAR P¥ V¤G ATT GLIDA IFR¥N VARANDRA</P> <P class="p163 ft1"><SPAN class="ft31">3OLVEIG</SPAN>: På något sätt blir det en rivalitet mellan min man och min mamma. Vi är i <NOBR>50-årsåldern</NOBR> och barnen har flyttat ut. Han tycker att det är "vi nu". Sen kom mamma in i bilden. Jag har försökt räcka till åt alla håll och då är det jobbigt.</P> <P class="p164 ft2">Samtidigt är det orättvist. Jag har inte ägnat mig åt mamma för att jag inte vill ägna mig åt min man, utan för att hon har behövt det. Jag och min man har fått prata ihop oss om det. NU är det bättre.</P> <P class="p165 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Det hade varit lättare för dig om du hade varit med i demensföreningen. Då tar man med sig mamma på fester och ser att andra är i samma situation.</P> <P class="p163 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> När mina barnbarn åkte till skogen så saknade de mig, jag var aldrig med. Varför det? Det förstod inte att det fanns en gammelmormor som behövde hjälp. För dem var det mormor som fattades.</P> <P class="p124 ft1"><SPAN class="ft31">…KE</SPAN>: Vi fick anpassa vårt liv efter honom. Först kom han, sen kom vi och sen kom barnen. Våra barn tyckte att han skulle in någonstans. För två år sedan fick han erbjudande om ett gruppboende, men det sa han nej till. Då backade vi. När vi frågade började han grina och sa: "Jag vill vara hemma så länge jag kan." Vad gör man då? Man böjer sig. Jag har en bror som bor i Stockholm. Jag brukar säga till honom att du kan väl ringa till honom en gång i månaden och höra hur det är. Men han har bara ringt två gånger på ett år ...</P> <P class="p150 ft4">3OLVEIG VILL ATT HENNES MAMMA SKA BO KVAR HEMMA S¥ L¤NGE HON KAN<SPAN class="ft2">.</SPAN></P> <P class="p38 ft1"><SPAN class="ft31">3OLVEIG</SPAN>: Eftersom mamma inte har haft större behov har jag inte tyckt att hon skulle vara på en institution. Jag har tyckt att hon ska behålla den här friheten. Nu är hon mycket lugnare, men mycket mer förvirrad. Jag har en yngre syster som arbetar inom äldrevården. Hon tycker att det är otroligt jobbigt med mamma. På gruppboendet ser hon hur mamma kommer att bli. Men samtidigt ser hon en annan sorts ... en trygghet i det.</P> <P class="p166 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Pappa är ibland ledsen över att han är förvirrad, då vill han hem.</P> </DIV> <DIV id="page_23"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">24 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p167 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Man vet inte alltid vad de menar med hem. Det kan vara där de växte upp. Det är något i deras huvud och man vet inte riktigt vad de menar, de kan inte uttrycka sig.</P> <P class="p98 ft2"><SPAN class="ft4">3OLVEIG</SPAN>: Mamma börjar bli osäker, tappa greppet om vad som är hemma. Hon börjar tappa den känslan.</P> <P class="p168 ft4">.U K¤NNER 3OLVEIG ATT HON INTE R¤CKER TILL F¶R SIN MAMMA 4ILL DEN PUNKTEN KOM …KE OCH )NGER F¶R N¥GOT ¥R SEDAN $E TOG <NOBR>-ANFRED</NOBR> TILL SJUKHUSET F¶R DEMENSUTRED NING<SPAN class="ft2">.</SPAN></P> <P class="p169 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Nu efteråt vet vi att de satt och talade en kort stund och sedan skrev läkaren att pappa hade ett dement beteende. Men vi ville att det skulle göras en riktig undersökning - tänk om det var något annat ... På vårdcentralen tyckte de att det var onödigt. Jag stod på mig. Datortomografin visade bland annat att han haft en infarkt.</P> <P class="p170 ft2"><SPAN class="ft4">3OLVEIG</SPAN>: Mina syskon, som inte bor här, tyckte att mamma skulle in på ett gruppboende för ett år sedan. Nu först tycker jag att det är dags. Dem jag har träffat inom den offentliga omsorgen har varit jättebra. Jag fick sjukdomen bekräftad omedelbart och har förstått hennes beteende. Tidigt 1994 fick vi datortomografi gjord. I januari blev hon mycket sämre och sedan dess har vi fått avlastning och det har fungerat bra.</P> <P class="p171 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Jag har blivit bra bemött och jag kan inte tänka mig något bättre än det jag har fått. Jag är helt nöjd med äldrevårdsassistenten och demenssköterskan.</P> <P class="p172 ft14">!LLA TALAR DE OM DEMENS SOM DE ANH¶RIGAS SJUKDOM 5NDER FLERA ¥RS TID HAR DE ST¤NDIGT FUNNITS TILL HANDS 3OLVEIG EFTERLYSER B¤TTRE INFORMATION OM SJUKDOMEN OCH OM HUR DE OLIKA SYSTEMEN FUNGERAR I SAMH¤LLET<SPAN class="ft13">.</SPAN></P> <P class="p173 ft2"><SPAN class="ft4">3OLVEIG</SPAN>: Det är inte lätt att ringa och be om avlastning och inte lätt att komma in i det systemet. Jag fick inte reda på hur man gör. Hur fungerar det? Vad kan jag få för hjälp?</P> <P class="p174 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Ingers syster jobbar på ett äldreboende där de kan demens. Hon gav oss information om demensföreningen och i och med det så fick vi mycket information.</P> <P class="p175 ft2"><SPAN class="ft4">)NGER</SPAN>: Men det var när Manfred var borta den där natten som det blev helt akut. Vi fick en akutplats där han var under hösten. Då blev vi kallade till en vårdplanering. Vi fick komma med önskemål. Det var jättebra.</P> </DIV> <DIV id="page_24"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">25</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p131 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Jag hade en fast åsikt. Han kan inte bo hemma. Då fick vi lösa det problemet.</P> <P class="p176 ft2"><SPAN class="ft4">3OLVEIG</SPAN>: Jag har inte haft vårdplanering där vi suttit alla tillsammans. Jag har inte den fasta botten som ni har.</P> <P class="p135 ft38">)NGER …KE OCH <NOBR>-ARGARETA</NOBR> ¶NSKAR ATT KONTAKTEN MELLAN GRUPPBOENDET OCH ANH¶ RIGA VORE B¤TTRE 3¤RSKILT MELLAN L¤KAREN OCH DE ANH¶RIGA<SPAN class="ft37">.</SPAN></P> <P class="p177 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Vi har en husläkare på gruppboendet; jag tycker att de ska ha större kontakt med de anhöriga och rådgöra med dem. De tog av pappa hans medicin och då smet han. Det tog tre veckor innan han kom tillbaka till sina vanliga banor igen.</P> <P class="p178 ft1"><NOBR><SPAN class="ft31">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Man frågar ibland när doktorn ska komma, men ingen kan svara när han kommer. Jag vill prata om mors tillstånd, om medicinsk information; nu fick jag reda på lite i och med att jag nystade lite, när läkarräkningen kom i brevlådan.</P> <P class="p179 ft2">... Ja, sa personalen, han har skrivit ut lite medicin till henne, de andra patienterna blev rädda för henne ... Sånt vet man inte. Varför kontaktade man inte mig?</P> <P class="p117 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Det kanske finns en eller ett par tre som talar om vad som hänt, de andra säger ingenting. Nu går jag på personalen och frågar.</P> <P class="p180 ft4">…KE )NGER OCH <NOBR>-ARGARETA</NOBR> ¤R MED I "ORL¤NGE DEMENSF¶RENING <NOBR>-YCKET</NOBR> AV SIN IN FORMATION HAR DE F¥TT VIA F¶RENINGEN 3OLVEIG HAR ¤NNU INTE HUNNIT G¥ P¥ N¥GOT M¶TE</P> <P class="p181 ft30">!LLA ¤R DE ¶VERENS OM ATT INFORMATIONEN TILL ANH¶RIGA M¥STE BLI B¤TTRE …KE SKULLE ¶NSKA ATT DET GJORDES FLERA TEVEPROGRAM OM DEMENS )NGER EFTERLYSER PRAKTISK IN FORMATION 6AD SKER P¥ EN V¥RDPLANERING 3AMTLIGA TYCKER ATT DE FRIVILLIGA ORGANI SATIONERNA KAN SPELA EN VIKTIG ROLL MEN DE SKA ABSOLUT INTE TA ¶VER N¥GOT ANSVAR FR¥N SAMH¤LLET</P> <P class="p182 ft31">$ET ¤R VIKTIGT MED KUNSKAP !TT L¤SA OM SJUKDOMEN DELTA I STUDIECIRKLAR OCH G¥ P¥ F¶REDRAG</P> <P class="p183 ft16">$E TYCKER ATT DET BORDE FINNAS FLER GERIATRIKER SPECIALISTER P¥ ¥LDRANDETS SJUKDOMAR INOM LANDSTINGEN OCH KOMMUNERNA $ET ST¶RSTA M¶RKERTALET OK¤NDA DEMENSER TROR DE FINNS BLAND ¤KTA MAKAR</P> <P class="p184 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Ofta startar det med ett läkarbesök. Där skulle man få information, både om sjukdomen och demensföreningen.</P> <P class="p83 ft2"><SPAN class="ft4">3OLVEIG</SPAN>: Har du kommit så långt som till utredning har du kommit långt, då är du</P> <P class="p69 ft2">på väg ...</P> </DIV> <DIV id="page_25"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">26 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p42 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Förut fanns uppsökande verksamhet inom hemtjänsten. Då kunde man hälsa på och höra sig för. Det var ganska bra, då kunde man fånga upp en del människor som har det svårt. Ett glömskt gammalt par t.ex.</P> <P class="p159 ft2"><SPAN class="ft4">3OLVEIG</SPAN>: När <NOBR>40-talisterna</NOBR> blir gamla så kommer de att veta mer och ställa större krav. Jag hoppas på en förbättring.</P> <P class="p83 ft2"><SPAN class="ft4">)NGER</SPAN>: Man borde få avlastning i hemmet, få sova en natt i lugn och ro ...</P> <P class="p185 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Det går ju inte att ta semester. Man får hanka sig fram så gott det går.</P> <P class="p186 ft2"><SPAN class="ft4">)NGER</SPAN>: Den gamle blir som en säck bak på ryggen. Man skulle ha någon att ringa</P> <P class="p69 ft2">till ...</P> <P class="p126 ft2"><SPAN class="ft4">3OLVEIG</SPAN>: Någon att ringa till när det kokar över ... Det är nödvändigt att den personen har egen erfarenhet. Jag har fått avlastning när jag vill och mamma velat. Men vad händer om den gamle inte vill? Mamma har varit foglig.</P> <P class="p187 ft2"><SPAN class="ft4">…KE</SPAN>: Pappa var inte sjuk, han behövde ingen doktor, tyckte han. Man var tvungen att lirka.</P> <P class="p83 ft2"><NOBR><SPAN class="ft4">-ARGARETA</SPAN>:</NOBR> Innan de anhöriga går på knäna, borde samhället ta över ansvaret.</P> </DIV> <DIV id="page_26"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">27</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p29 ft0">4 Några ord om utredningen</P> <P class="p188 ft17">Utredningsarbetet</P> <P class="p53 ft2">Sedan regeringen fattat beslut om att frågor om <SPAN class="ft4">BEM¶TANDE AV ¤LDRE </SPAN>skulle utredas fick Britta Rundström, kommunalråd i Helsingborg, uppdraget som särskild utredare år 1996.</P> <P class="p34 ft3">Företrädare för pensionärsorganisationer, fackliga organisationer, forsknings- och utbildningsinstitutioner, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Socialstyrelsen och Socialdepartementet förordnades som sakkunniga i utredningsarbetet. Utredaren har även haft en referensgrupp med företrädare för handikapporganisationerna liksom ett sekretariat.</P> <P class="p189 ft2">Utredningsuppdraget (dir. 1995:159) var omfattande. I uppdraget ingick bl.a.</P> <P class="p69 ft2">att</P> <P class="p190 ft2"><SPAN class="ft26">-</SPAN><SPAN class="ft27">kartlägga och analysera brister i bemötande av äldre inom omsorg och vård och i annan offentlig verksamhet,</SPAN></P> <P class="p191 ft3"><SPAN class="ft28">-</SPAN><SPAN class="ft29">belysa vilka faktorer hos personalen som påverkar bemötandet av äldre (exempelvis betydelsen av kön, ålder, utbildning, socioekonomisk och kulturell bakgrund),</SPAN></P> <P class="p192 ft1"><SPAN class="ft39">-</SPAN><SPAN class="ft40">belysa på vilket sätt dessa faktorer hos äldre har betydelse för hur den äldre upplever bemötandet och samtidigt hur den äldre låter sig bemötas,</SPAN></P> <P class="p193 ft3"><SPAN class="ft28">-</SPAN><SPAN class="ft29">kartlägga och analysera faktorer i organisation och struktur som bidrar till brister i kvalitet och bemötande,</SPAN></P> <P class="p45 ft1"><SPAN class="ft39">-</SPAN><SPAN class="ft40">belysa internationella erfarenheter och kunskaper på området,</SPAN></P> <P class="p194 ft2"><SPAN class="ft26">-</SPAN><SPAN class="ft27">beskriva pågående utvecklingsarbete i kommuner och landsting som rör kvalitetsutveckling och utveckling av innehållet i omsorg och vård.</SPAN></P> <P class="p195 ft2">Hela uppdraget finns återgivet bl.a. som bilaga i delbetänkandet Rätt att flytta - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1996:161). Detta delbetänkande innehöll förslag om en rättslig reglering för att underlätta äldres möjligheter att flytta till en annan kommun när de är i behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser. Med smärre förändringar ingick förslaget i den proposition om ändring i socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124) som riksdagen beslutade om våren 1997. Beslutet träder i kraft den 1 januari 1998.</P> </DIV> <DIV id="page_27"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4"> <TR> <TD class="tr0 td9"><SPAN class="p11 ft10"><SPAN class="ft9">28 </SPAN>/MSORG OM ANH¶RIGA</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td1"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p196 ft3">Sedan delbetänkandet Brister i omsorg - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:51) och rapporten Omsorg med kunskap och inlevelse - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:52) överlämnats till socialministern i april 1997 inbjöd utredaren till en bred diskussion om bemötande av äldre. Materialet skickades till enskilda, organisationer, myndigheter, verksamheter m.fl. med uppmaningen att presentera synpunkter och förslag på förbättrande förändringar i bemötande av äldre. Det inspirerande material, som blev gensvaret på utredarens inbjudan, har sammanställts och ingår som bilaga i slutbetänkandet (se nedan).</P> <P class="p197 ft2">I det samlade kartläggningsmaterialet ingår också en rapport om bemötandet av äldre från andra länder (SOU 1997:76) samt en sammanställning av goda exempel på utvecklingsarbete i kommuner och landsting (stencil, maj 1997).</P> <P class="p198 ft17">Utredningens skrifter:</P> <P class="p199 ft4">3LUTBET¤NKANDE</P> <P class="p186 ft2">Bemötandet av äldre (SOU 1997:170)</P> <P class="p200 ft4">$ELBET¤NKANDEN</P> <P class="p201 ft2"><SPAN class="ft2">1</SPAN><SPAN class="ft41">Rätt att flytta - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1996:161)</SPAN></P> <P class="p45 ft2"><SPAN class="ft2">2</SPAN><SPAN class="ft41">Brister i omsorg - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:51)</SPAN></P> <P class="p48 ft4">2APPORTER AV UTREDNINGEN</P> <P class="p47 ft2"><SPAN class="ft2">1</SPAN><SPAN class="ft42">Omsorg med kunskap och inlevelse - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:52)</SPAN></P> <P class="p45 ft1"><SPAN class="ft1">2</SPAN><SPAN class="ft43">Barns bilder av åldrande - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:147)</SPAN></P> <P class="p45 ft2"><SPAN class="ft2">3</SPAN><SPAN class="ft42">Omsorg om anhöriga - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:187)</SPAN></P> <P class="p198 ft4">2APPORT TILL UTREDNINGEN</P> <P class="p199 ft2">Invandrare i vård och omsorg - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:76)</P> <P class="p202 ft2">Ovanstående skrifter kan beställas från Fritzes Kundtjänst 106 47 Stockholm</P> <P class="p69 ft2">orderfax <NOBR>08-690</NOBR> 91 91, ordertel. <NOBR>08-690</NOBR> 91 90</P> </DIV> <DIV id="page_28"> <TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3"> <TR> <TD class="tr0 td10"><SPAN class="p11 ft9">SOU 1997:187</SPAN> </TD> <TD class="tr0 td11"><SPAN class="p11 ft22">/MSORG OM ANH¶RIGA <SPAN class="ft21">29</SPAN></SPAN> </TD> </TR> </TABLE> <P class="p131 ft4">3TENCILER</P> <P class="p203 ft46"><SPAN class="ft9">1</SPAN><SPAN class="ft44">+VALITETSUTVECKLING I V¥RD OCH OMSORG OM ¤LDRE %XEMPEL FR¥N KOMMUNER OCH LANDSTING </SPAN><SPAN class="ft45">(Utredningen om bemötande av äldre, maj 1997)</SPAN></P> <P class="p204 ft30"><SPAN class="ft9">2</SPAN><SPAN class="ft47">4ANKAR OCH F¶RSLAG OM BEM¶TANDE AV ¤LDRE SAMMANST¤LLNING AV YTTRANDEN ¶VER "RISTER I OMSORG EN FR¥GA OM BEM¶TANDE AV ¤LDRE 3/5 OCH /MSORG MED KUNSKAP OCH INLEVELSE EN FR¥GA OM BEM¶TANDE AV ¤LDRE 3/5</SPAN></P> <P class="p205 ft2">. Sammanställningen återfinns också i slutbetänkandet som bilaga.</P> <P class="p206 ft1">Stenciler enligt ovan samt delbetänkanden och rapporter på kassett, i lättläst sammanfattning och i punktskrift för personer med olika funktionshinder kan beställas från Utredningen om bemötande av äldre, Socialdepartementet 103 33 Stockholm (fax <NOBR>08-405</NOBR> 43 80 eller från</P> <P class="p207 ft2">Monica Henrikson (utredningssekretariatet)</P> <P class="p208 ft1">tel. <NOBR>08-405</NOBR> 37 08 t.o.m. januari 1998, därefter från Fritzes Kundtjänst 106 47 Stockholm</P> <P class="p69 ft2">orderfax <NOBR>08-690</NOBR> 91 91, ordertel. <NOBR>08-690</NOBR> 91 90</P> <P class="p198 ft4"><NOBR>–VRIGT</NOBR></P> <P class="p209 ft3"><SPAN class="ft3">1</SPAN><SPAN class="ft48">En intervjustudie redovisad i </SPAN><NOBR>SoS-rapport</NOBR> 1997:17 under titeln ”Värdigt bemötande - går det att lära?” är resultatet av ett samarbete mellan Utredningen om bemötande av äldre och Socialstyrelsen. Rapporten behandlar bl.a. hur personalens teoretiska kunskaper omsätts i äldreomsorgens praktik. Denna skrift kan köpas från</P> <P class="p210 ft2">Socialstyrelsens Kundtjänst orderfax <NOBR>08-760</NOBR> 58 95</P> <P class="p211 ft3">tel. <NOBR>08-795</NOBR> 23 30</P> <P class="p212 ft2"><SPAN class="ft2">2</SPAN><SPAN class="ft42">Slutbetänkandets sammanfattning finns översatt till engelska under titeln Responding to the elderly - security, </SPAN><NOBR>self-determination,</NOBR> dignity. Distribution genom Fritzes, se ovan.</P> </DIV> </div><style> TD,TD.p2h { zzzfont-size:90%; zzzmargin-right:2px; zzzoverflow:visable; zzzword-wrap: break-word; } P { zdisplay:block; } .divbreak { clear:both; display:block; zwidth: 100%; zheight: 1px; zword-wrap: break-word; } .xecp { display:block; margin: 0px !important; padding: 0px !important; } .ec { border-style:solid; border-width:1px; display:block; margin: 0px !important; padding: 0px !important; } .TOPS { overflow:visable; margin:2px; width:690px !important; } </style> GLB3187 SOU_1997__187.pdf 91996 pdf Omsorg om anhöriga https://data.riksdagen.se/fil/B66533AA-8667-4589-8B42-883A558905C8