2228539GL03971997/9897propproppropProposition 1997/98:97PropositionPropositionJustitiedepartementet9701998-03-12 00:00:002025-12-19 14:03:101998-01-01 00:00:00Polisens registerdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL0397/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL0397https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0397
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:97</h1>
<h2>Polisens register</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0397/prop_199798__97-1.png" style="width:40pt;height:69pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:97</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Harpsund den 12 mars 1998</p>
<p>Thage G Peterson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Propositionen innehåller förslag till en polisdatalag, en lag om<br>belastningsregister och en lag om misstankeregister. Belastningsregistret<br>skall ersätta den registrering av påföljder etc. som för närvarande sker i<br>person- och belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla<br>uppgifter om skäliga brottsmisstankar. Polisdatalagen skall ersätta<br>polisregisterlagen (1965:94) och innehålla de bestämmelser som, utöver<br>personuppgiftslagen, behövs för polisens verksamhet. Polisdatalagen<br>kommer bl.a. att innehålla bestämmelser om SÄPO-registret,<br>kriminalunderrättelseregister och DNA-register.</p>
<p>Propositionen innehåller vidare vissa följdändringar i förhållande till<br>den av regeringen föreslagna personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44<br>Personuppgiftslag).</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 97</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................7</p>
<p>2.1 Förslag till lag om belastningsregister................................7</p>
<p>2.2 Förslag till lag om misstankeregister................................12</p>
<p>2.3 Förslag till polisdatalag.....................................................15</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt</p>
<p>kriminalregister.................................................................23</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen</p>
<p>(1971:291).........................................................................24</p>
<p>2.6 Förslag till ändring i lagen (1978:801) om internationellt</p>
<p>samarbete rörande kriminalvård i frihet...........................25</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 26</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen</p>
<p>(1980:620).........................................................................31</p>
<p>2.9 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713).........................................................................32</p>
<p>2.10 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827) 33</p>
<p>2.11 Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782).........34</p>
<p>2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om</p>
<p>värdepappersfonder...........................................................35</p>
<p>2.13 Förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342).... 36</p>
<p>2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register</p>
<p>för betalningsföreläggande och handräckning..................37</p>
<p>2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:889) om den</p>
<p>officiella statistiken...........................................................38</p>
<p>2.16 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)...........39</p>
<p>2.17 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)........40</p>
<p>2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om</p>
<p>arbetsförmedlingsregister.................................................41</p>
<p>2.19 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) ...42</p>
<p>2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa</p>
<p>personregister för officiell statistik...................................43</p>
<p>2.21 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen</p>
<p>(1996:627).........................................................................44</p>
<p>2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om</p>
<p>receptregister.....................................................................47</p>
<p>2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:158) om</p>
<p>röstlängdsregister..............................................................48</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................49</p>
<p>4 Registerlagstiftningen......................................................................50</p>
<p>4.1 Inledning...........................................................................50</p>
<p>4.2 Kriminalregistret...............................................................51</p>
<p>4.3 Polisregister m.m..............................................................52</p>
<p>4.3.1 Polisregisterlagstiftningen..............................52</p>
<p>4.3.2 Person- och belastningsregistret.....................52</p>
<p>4.3.3 Andra polisregister.........................................53</p>
<p>4.3.4 Körkortsregistret.............................................54</p>
<p>5 Utgångspunkter for regeringens förslag..........................................55</p>
<p>5.1 Riktlinj epropositionen......................................................55</p>
<p>5.2 En ny datalag - personuppgiftslagen................................55</p>
<p>5.3 Bestämmelser om sekretess och utlämnande av uppgifter58</p>
<p>5.3.1 F örundersökningssekretessen.........................58</p>
<p>5.3.2 Registersekretessen.........................................58</p>
<p>5.3.3 Utlämnande av uppgifter till den registrerade 59</p>
<p>5.4 Internationellt polissamarbete...........................................59</p>
<p>5.4.1 Europarådets rekommendation om</p>
<p>användningen av personuppgifter inom<br>polissektom.....................................................59</p>
<p>5.4.2 Europol...........................................................60</p>
<p>5.4.3 Schengen.........................................................61</p>
<p>5.5 Behovet av en reform........................................................62</p>
<p>6 Sekretess..........................................................................................63</p>
<p>6.1 Ökade möjligheter till insyn i polisregister......................63</p>
<p>6.2 Möjligheten att sekretessbelägga domskäl.......................67</p>
<p>6.3 Sekretessen tidsbegränsas.................................................68</p>
<p>6.4 Förundersökningssekretessen...........................................70</p>
<p>7 Ett belastningsregister och ett misstankeregister............................72</p>
<p>8 Belastningsregistret.........................................................................73</p>
<p>8.1 Belastningsregisterets ändamål.........................................73</p>
<p>8.2 B elastningsregistrets innehåll...........................................75</p>
<p>8.2.1 Registrering av påfölj der................................75</p>
<p>8.2.2 Registrering av åtalsunderlåtelse....................77</p>
<p>8.2.3 Övriga uppgifter som skall registreras...........78</p>
<p>8.2.4 Registrets närmare innehåll............................81</p>
<p>8.3 Utlämnande av uppgifter..................................................82</p>
<p>8.3.1 Utlämnande till myndigheter i Sverige...........82</p>
<p>8.3.2 Utlämnande till den registrerade.....................84</p>
<p>8.3.3 Utlämnande till annan enskild........................85</p>
<p>8.3.4 Utlämnade av uppgifter till utlandet...............86</p>
<p>8.3.5 Utlämnande av uppgifter för statistik.............87</p>
<p>8.3.6 Direktåtkomst.................................................88</p>
<p>8.4 Gallring.............................................................................89</p>
<p>8.5 Rättelse och sanktioner.....................................................90</p>
<p>9 Misstankeregister............................................................................91</p>
<p>9.1 Ändamål............................................................................91</p>
<p>9.2 Misstankeregistrets innehåll.............................................92</p>
<p>9.3 Utlämnande av uppgifter..................................................94</p>
<p>9.4 Gallring.............................................................................95</p>
<p>9.5 Rättelse och sanktioner.....................................................96</p>
<p>10 Polisdatalagen..................................................................................97</p>
<p>10.1 Tillämpningsområde.........................................................97</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>10.1.1 Polisdatalagen kompletterar</p>
<p>personuppgiftslagen........................................97</p>
<p>10.1.2 Begrepp som används.....................................98</p>
<p>10.1.3 Polisverksamhet som lagen skall tillämpas</p>
<p>på....................................................................98</p>
<p>10.2 Behandling av personuppgifter.........................................99</p>
<p>10.3 Kvarstående brottsmisstankar.........................................102</p>
<p>10.4 Uppgiftlämnarens trovärdighet och uppgifternas riktig-</p>
<p>het i sak...........................................................................104</p>
<p>10.5 Anmälan till tillsynsmyndigheten...................................105</p>
<p>10.6 Information och säkerhet vid behandling.......................107</p>
<p>10.7 Rättelse och sanktioner...................................................108</p>
<p>10.8 Gallring...........................................................................109</p>
<p>10.9 Register...........................................................................110</p>
<p>10.9.1 Fingeravtrycks- och signalementsregister.... 110</p>
<p>10.9.2 Register för övervakning av personer...........112</p>
<p>10.9.3 Andra register...............................................113</p>
<p>10.10 Utlämnande av uppgifter................................................114</p>
<p>11 Kriminalunderrättelseregister m.m...............................................115</p>
<p>11.1 Kriminalunderrättelseverksamhet...................................115</p>
<p>11.2 Behovet av lagstiftning...................................................115</p>
<p>11.3 Tullens rätt att föra register för underrättelseverk-<br>samhet.............................................................................116</p>
<p>11.4 Polisen får möjlighet till automatiserad behandling av</p>
<p>uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet..................116</p>
<p>11.5 Underrättelseverksamhet definieras................................118</p>
<p>11.6 Kravet på allvarlig brottslighet.......................................119</p>
<p>11.7 Automatiserad behandling av personuppgifter i särskilda</p>
<p>undersökningar...............................................................120</p>
<p>11.7.1 Ändamålet med behandlingen......................120</p>
<p>11.7.2 Förutsättningar för automatiserad behandling</p>
<p>av personuppgifter........................................122</p>
<p>11.7.3 Beslut om att inleda automatiserad behandling</p>
<p>av personuppgifter........................................123</p>
<p>11.7.4 Vilka personuppgifter får behandlas?...........124</p>
<p>11.8 Kriminalunderrättelseregister.........................................126</p>
<p>11.8.1 Ändamålet med ett</p>
<p>kriminalunderrättelseregister........................126</p>
<p>11.8.2 Registrering av personuppgifter i</p>
<p>kriminalunderrättelseregister........................127</p>
<p>11.8.3 Den närmare regleringen av innehållet i</p>
<p>registren........................................................128</p>
<p>11.8.4 Gallring av uppgifter....................................129</p>
<p>11.9 Behovet av insyn och kontroll........................................130</p>
<p>12 DN A-register.................................................................................131</p>
<p>12.1 Utgångspunkter för regeringens förslag.........................131</p>
<p>12.1.1 DNA-analys inom ramen för straff-</p>
<p>processen ......................................................131</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>12.2 Europarådets rekommendation.......................................132 Prop. 1997/98:97</p>
<p>12.2.1 Behovet av en reform...................................132</p>
<p>12.3 Register med uppgifter om DNA-analyser inrättas........133</p>
<p>12.4 Registrens innehåll..........................................................135</p>
<p>12.4.1 DNA-registret...............................................135</p>
<p>12.4.2 Spårregistrets innehåll och användning........140</p>
<p>12.5 Gallring av uppgifter.......................................................141</p>
<p>12.6 Provtagning och analys...................................................142</p>
<p>12.6.1 DNA-analys av den som är misstänkt..........142</p>
<p>12.6.2 DNA-analys av den som inte är misstänkt... 145</p>
<p>12.6.3 Användning av prover som har lämnats för</p>
<p>medicinska ändamål.....................................146</p>
<p>13 Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet.. 148</p>
<p>13.1 Säkerhetspolisens uppgifter............................................148</p>
<p>13.2 Polisdatalagen bör gälla även för SÄPO........................148</p>
<p>13.2.1 Det nuvarande SÄPO-registret.....................150</p>
<p>13.2.2 SÄPO-registret lagregleras...........................151</p>
<p>13.3 Gallring...........................................................................154</p>
<p>14 Ekonomiska konsekvenser............................................................156</p>
<p>15 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser..................................157</p>
<p>16 Författningskommentar.................................................................158</p>
<p>16.1 Förslaget till lag om belastningsregister.........................158</p>
<p>16.2 Förslaget till lag om misstankeregister...........................165</p>
<p>16.3 Förslaget till polisdatalag................................................167</p>
<p>16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:801) om<br>internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet.. 178</p>
<p>16.5 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen</p>
<p>(1980:100).......................................................................178</p>
<p>16.6 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen</p>
<p>(1996:627).......................................................................181</p>
<p>16.7 Följdlagstiftning till personuppgiftslagen (1998:000).... 182</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av Registerutredningens delbetänkande</p>
<p>(SOU 1996:35).................................................................... 184</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna över delbetänkandet... 194</p>
<p>Bilaga 3 Sammanfattning av Registerutredningens slutbetänkande</p>
<p>(SOU 1997:65)....................................................................195</p>
<p>Bilaga 4 Registerutredningens lagförslag..........................................203</p>
<p>Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna över slutbetänkandet.. 234</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådsremissens lagforslag...............................................235</p>
<p>Bilaga 7 Lagrådets yttrande...............................................................262</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1998.......268</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................269</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om belastningsregister,</p>
<p>2. lag om misstankeregister,</p>
<p>3. polisdatalag,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,</p>
<p>5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete<br>rörande kriminalvård i frihet,</p>
<p>7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),</p>
<p>9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),</p>
<p>lO.lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),</p>
<p>11 .lag om ändring i arkivlagen (1990:782),</p>
<p>12.1ag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,</p>
<p>13.lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),</p>
<p>14.lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalnings-<br>föreläggande och handräckning,</p>
<p>15.lag om ändring i lagen (1992:889) om den officiella statistiken,<br>lö.lag om ändring i telelagen (1993:597),</p>
<p>17.lag om ändring i postlagen (1993:1684),</p>
<p>18.1ag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister,</p>
<p>19.lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),</p>
<p>20.1ag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för<br>officiell statistik,</p>
<p>21.lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>22.1ag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister och</p>
<p>23.lag om ändring i lagen (1997:158) om röstlängdsregister.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om belastningsregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Belastningsregister</h4>
<p>1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra<br>ett belastningsregister. Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för<br>behandlingen av personuppgifter i registret.</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Belastningsregistret skall föras för att ge information om sådana<br>belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för att förebygga, upptäcka och utreda<br>brott,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal samt för<br>utfärdande av strafföreläggande,</p>
<p>3. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd och</p>
<p>4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig-<br>hetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i<br>författning.</p>
<p>Registret far användas också för att till enskild lämna uppgifter som är<br>av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>Domar eller beslut som har meddelats i Sverige</p>
<p>3 § Registret skall innehålla uppgifter om den som</p>
<p>1. genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av<br>ordningsbot har ålagts påföljd för brott,</p>
<p>2. har ålagts förvandlingsstraff för böter,</p>
<p>3. med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från<br>påföljd,</p>
<p>4. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, 9<br>eller 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga<br>lagöverträdare eller 46 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i<br>vissa fall inte har åtalats för brott,</p>
<p>5. skall utlämnas enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller<br>enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,<br>Island och Norge eller</p>
<p>6. har meddelats besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöks-<br>förbud.</p>
<p>Domar och beslut som har meddelats i utlandet</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>4 § Uppgifter om den som avses med en dom eller ett beslut som<br>meddelats i utlandet skall föras in i registret, om uppgiften motsvarar vad<br>som sägs i 3 § och</p>
<p>1. kommer från en myndighet i en stat som tillhör Interpol, från denna<br>organisation eller från Europol och avser en svensk medborgare eller<br>någon som har hemvist i Sverige eller</p>
<p>2. lämnas från en stat enligt en överenskommelse mellan Sverige och<br>den staten.</p>
<p>Uppgifter som skall föras in i registret</p>
<p>5 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter<br>registret skall innehålla om den som skall registreras enligt 3 och 4 §§.</p>
<h4>Rätt att få uppgifter från registret</h4>
<p>Svenska myndigheter</p>
<p>6 § Personuppgifter ur belastningsregistret skall lämnas ut om det begärs<br>av</p>
<p>1. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem eller Datainspektionen för<br>deras tillsynsverksamhet,</p>
<p>2. polis-, tull-, eller åklagarmyndighet eller allmän domstol for<br>verksamhet som avses i 2 § första stycket 1-3,</p>
<p>3. förvaltningsdomstol for prövning enligt 2 § första stycket 4 eller</p>
<p>4. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av<br>ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.</p>
<p>Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket<br>far ha direktåtkomst till registret.</p>
<p>7 § En myndighet som har rätt att få uppgifter ur registret skall i varje<br>särskilt fall noga pröva behovet av information. En begäran om att få ta<br>del av uppgifter ur registret får göras endast om skälet till det uppväger<br>den olägenhet det innebär för den som berörs.</p>
<p>8 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.</p>
<p>Enskilda</p>
<p>9 § En enskild har rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga<br>uppgifter ur registret om sig själv. Sådana uppgifter skall på begäran<br>lämnas ut utan avgift en gång per kalenderår.</p>
<p>En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv för att kunna ta<br>till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in, bosätta<br>sig eller arbeta där, har rätt att få ett utdrag vars innehåll är begränsat<br></p>
<p>enligt föreskrifter som regeringen eller den myndighet regeringen Prop. 1997/98:97<br>bestämmer meddelar.</p>
<p>En begäran om uppgifter ur registret skall vara skriftlig och<br>undertecknad av den sökande själv.</p>
<p>10 § Om det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i<br>en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande<br>eller beivrande av brott, har en enskild rätt att få uppgifter ur registret om<br>en annan enskild i den utsträckning regeringen for vissa typer av fall<br>föreskriver det.</p>
<p>En enskild, som styrker att hans eller hennes rätt är beroende av<br>uppgifter ur registret om en annan enskild, har rätt att få ta del av dessa<br>uppgifter om regeringen medger att uppgifterna får lämnas ut.</p>
<p>Utländska myndigheter</p>
<p>11 § Uppgifter ur registret får lämnas till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.</p>
<p>12 § Uppgifter ur registret skall lämnas till domstol eller polis- eller<br>åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om det begärs<br>för utredning i brottmål.</p>
<p>Uppgifter får på begäran även lämnas till domstol eller polis- eller<br>åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol eller till denna<br>organisation om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall<br>kunna förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott eller för ett<br>utlänningsärende.</p>
<p>13 § Regeringen får meddela föreskrifter om</p>
<p>1. att uppgifter får lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet</p>
<p>i en annan stat än som sägs 11 §, om det behövs för utredning i ett<br>brottmål eller ett utlänningsärende,</p>
<p>2. att uppgifter om den som är medborgare i en främmande stat eller som<br>har hemvist där får lämnas till en myndighet även i annat fall än som<br>sägs i 11 eller 12 § och</p>
<p>3. att de uppgifter som får lämnas ut enligt 11 och 12 §§ skall begränsas.</p>
<p>14 § Uppgifter om den som avses med ett beslut om överflyttning skall<br>lämnas till den stat från eller till vilken överflyttning har skett</p>
<p>1. om verkställighet av annan påföljd än böter har förts hit från<br>Danmark, Finland, Island eller Norge eller till någon av dessa stater<br>härifrån,</p>
<p>2. i fråga om anteckning som gjorts rörande tillämpningen av 14 eller</p>
<p>21 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island</p>
<p>och Norge angående verkställighet av straff m.m. och</p>
<p>3. om verkställighet av påföljd har förts hit från en annan stat eller till<br>någon annan stat härifrån enligt lagen (1972:260) om internationellt<br></p>
<p>samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen Prop. 1997/98:97<br>(1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet.</p>
<p>Utlämnande myndighet</p>
<p>15 § En begäran om att uppgifter skall lämnas ut prövas av Rikspolis-<br>styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får<br>dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får pröva<br>frågan om att lämna ut uppgifter.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>16 § En uppgift i registret skall gallras</p>
<p>1. om en överrätt genom dom eller beslut frikänt den registrerade för den<br>åtalade gärningen,</p>
<p>2. om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som avses i<br>1,</p>
<p>3. om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot<br>har undanröjts,</p>
<p>4. om överrätt har upphävt ett beslut om förvandlingsstraff för böter,</p>
<p>5. om åklagares beslut att meddela åtalsunderlåtelse har återkallats,</p>
<p>6. om besöksförbud har upphävts eller</p>
<p>7. när den registrerade har avlidit.</p>
<p>17 § Utöver vad som följer av 16 § skall uppgifter om</p>
<p>1. fängelse- eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter<br>ffigivningen,</p>
<p>2. fängelsestraff som skall anses helt verkställt genom tidigare<br>frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har<br>befriats gallras tio år efter domen eller beslutet,</p>
<p>3. fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken<br>eller förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18 eller 21 §<br>bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det att<br>straffet föll bort,</p>
<p>4. skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras tio år efter domen eller<br>beslutet,</p>
<p>5. sluten ungdomsvård gallras tio år efter det att påföljden helt<br>verkställts,</p>
<p>6. överlämnande till vård inom socialtjänsten eller vård enligt lagen<br>(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall gallras tio år efter<br>domen eller beslutet,</p>
<p>7. överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras tio år efter<br>utskrivningen,</p>
<p>8. böter gallras fem år efter domen, beslutet eller godkännandet av<br>strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot,</p>
<p>9. att någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd<br>gallras tio år efter domen eller beslutet,</p>
<p>10. åklagares beslut att inte åtala för brott gallras tio år efter beslutet,</p>
<p>11. beslut om besöksförbud gallras tio år efter beslutet och</p>
<p>10</p>
<p>12. beslut om utlämning för brott gallras tio år efter beslutet.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>18 § Om det före utgången av den tid som anges i 17 § har gjorts en ny<br>anteckning enligt 3 eller 4 § beträffande samma person, skall ingen av<br>uppgifterna gallras så länge någon av dem skall finnas kvar i registret.<br>Detta skall dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter.</p>
<p>En uppgift skall gallras senast tjugo år efter den dom eller det beslut<br>som föranledde att uppgiften fördes in i registret. I fråga om uppgift som<br>avses i 17 § 1 eller 7 gäller detta endast om de tidsfrister som anges där<br>har gått ut.</p>
<p>Skall en uppgift som avses i 3 eller 4 § gallras enligt denna paragraf,<br>skall även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften<br>gallras, om inte regeringen föreskriver annat.</p>
<h4>Tystnadsplikt</h4>
<p>19 § Den som med stöd av denna lag har fatt del av uppgifter om annans<br>personliga förhållanden far inte obehörigen röja dessa uppgifter.</p>
<p>I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>20 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:000) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen<br>(1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen (1965:94) om<br>polisregister m.m. upphör att gälla.</p>
<p>2. Uppgifter i kriminal- och polisregister som förs enligt de upphävda<br>lagarna får stå kvar i högst tjugo år. Bestämmelserna i 7 och 10 §§<br>lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister skall fortfarande gälla<br>för dessa uppgifter.</p>
<p>3. 6-15 §§ samt 19 och 20 §§ i den nya lagen skall gälla även för<br>uppgifter i polis- och kriminalregister enligt punkt 2 samt för uppgifter<br>i körkortsregistrets belastningsdel.</p>
<p>11</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om misstankeregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Misstankeregister</h4>
<p>1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra<br>ett register med uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott<br>(misstankeregistret). Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för<br>behandlingen av personuppgifter i registret.</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana<br>uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för att samordna förundersökningar mot<br>en person och för att förebygga, upptäcka och utreda brott,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal och</p>
<p>3. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig-<br>hetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i<br>författning.</p>
<p>Registret får användas också för att till enskild lämna uppgifter som är<br>av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>3 § Registret skall innehålla uppgifter om den som har fyllt femton år och<br>som enligt förundersökningsledarens bedömning är skäligen misstänkt<br>för</p>
<p>1. brott mot brottsbalken,</p>
<p>2. annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet eller</p>
<p>3. sådant utomlands begånget brott som enligt svensk lag motsvarar brott<br>enligt 1 eller 2, under förutsättning att frågan om lagföring för brottet<br>skall avgöras i Sverige.</p>
<p>Registret skall även innehålla uppgifter om den mot vilken allmän<br>åklagare har inlett utredning i mål om förvandling av böter och om den<br>som har begärts utlämnad för brott.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela<br>föreskrifter om att registreringen skall begränsas på visst sätt.</p>
<p>4 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter<br>registret skall innehålla om den som skall registreras enligt 3 §.</p>
<h4>Rätt att få uppgifter ur registret</h4>
<p>Svenska myndigheter</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>5 § Uppgifter ur misstankeregistret skall lämnas ut om det begärs av</p>
<p>12</p>
<p>1. polis-, tull-, eller åklagarmyndighet eller allmän domstol för<br>verksamhet som avses i 2 § första stycket 1-3,</p>
<p>2. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av<br>ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.</p>
<p>Regeringen far föreskriva att en myndighet som avses i första stycket<br>får ha direktåtkomst till registret.</p>
<p>Att uppgifter far lämnas ut i vissa andra fall framgår av 14 kap.<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>6 § En myndighet som har rätt att få uppgifter ur registret skall i varje<br>särskilt fall noga pröva behovet av information. En begäran om att få ta<br>del av uppgifter får göras endast om skälet till det uppväger den<br>olägenhet det innebär för den som berörs.</p>
<p>7 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.</p>
<p>Enskilda</p>
<p>8 § Om det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i<br>en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande<br>eller beivrande av brott, har en enskild rätt att få uppgifter ur registret om<br>en annan enskild i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall<br>föreskriver det.</p>
<p>En enskild, som styrker att hans eller hennes rätt är beroende av<br>uppgifter ur registret om en annan enskild, har rätt att få ta del av dessa<br>uppgifter om regeringen medger att uppgifterna får lämnas ut.</p>
<p>Utländska myndigheter</p>
<p>9 § Uppgifter ur registret får lämnas till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.</p>
<p>10 § Uppgifter får på begäran lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i<br>en stat som är ansluten till Interpol eller till denna organisation om det<br>behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga,<br>upptäcka, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende.</p>
<p>Uppgifter får vidare lämnas ut enligt vad som framgår av 1 kap. 3 §<br>tredje stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>11 § Regeringen får meddela föreskrifter om</p>
<p>1. att uppgifter får lämnas till en domstol eller polis- eller<br>åklagarmyndighet i en annan stat än som sägs 9 §, om det behövs för<br>utredning i ett brottmål eller ett utlänningsärende,</p>
<p>2. att uppgifter om den som är medborgare i en främmande stat eller<br>som har hemvist där far lämnas till en myndighet även i annat fall än som<br>sägs i 9 eller 10 § och</p>
<p>3. att de uppgifter som får lämnas ut enligt 9 och 10 §§ skall begränsas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>13</p>
<p>Utlämnande myndighet</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>12 § En begäran om att lämna ut uppgifter prövas av Rikspolisstyrelsen.<br>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela<br>föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall far pröva om uppgifter<br>kan lämnas ut.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>13 § En uppgift i registret skall gallras</p>
<p>1. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med<br>anledning av misstanken,</p>
<p>2. om åtal som har väckts med anledning av misstanken har lagts ned,</p>
<p>3. om domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft med<br>anledning av misstanken eller den misstänkte har godkänt<br>strafföreläggande som har utfärdats i anledning av misstanken eller</p>
<p>4. när en begäran om utlämning har avgjorts.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket skall i tillämpliga delar gälla även<br>uppgifter om talan om förvandling av böter.</p>
<h4>Tystnadsplikt</h4>
<p>14 § Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om annans<br>personliga förhållanden får inte obehörigen röja dessa uppgifter.</p>
<p>I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>15 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:000) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>14</p>
<h3>2.3 Förslag till polisdatalag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>ALLMÄNNA BESTÄMMELSER</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:000) vid<br>behandling av personuppgifter i polisens verksamhet för att</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och<br>säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när sådana har inträffat eller</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under<br>allmänt åtal.</p>
<p>Lagen gäller också behandling av sådana uppgifter som avses i 25 och<br>26§§.</p>
<p>Lagen gäller inte för behandling av personuppgifter som företas med<br>stöd av lagen (1998:000) om belastningsregister eller lagen (1998:000)<br>om misstankeregister.</p>
<p>2 § Bestämmelserna i 10-36 §§ gäller endast automatiserad behandling<br>av uppgifter.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>3 § I denna lag avses med</p>
<p>underrättelseverksamhet: polisverksamhet som består i att samla,<br>bearbeta och analysera information för att klarlägga om brottslig<br>verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör<br>förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken,</p>
<p>kriminalunderrättelseverksamhet: annan underrättelseverksamhet än<br>den som bedrivs av Säkerhetspolisen,</p>
<p>allvarlig brottslig verksamhet: verksamhet som innefattar brott för<br>vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver,</p>
<p>särskild undersökning: en undersökning i kriminalunderrättelse-<br>verksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i<br>syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda<br>åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott,</p>
<p>DNA-analys: varje förfarande som kan användas för analys av<br>deoxyribonukleinsyra.</p>
<p>De begrepp som i övrigt används i denna lag har samma betydelse som<br>i personuppgiftslagen (1998:000).</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>15</p>
<h4>Personuppgiftsansvarig</h4>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>4 § Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandling av<br>uppgifter som avses i 23, 25 och 29 §§.</p>
<h4>Behandling av känsliga personuppgifter</h4>
<p>5 § Uppgifter om en person far inte behandlas enbart på grund av vad<br>som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,<br>religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa<br>eller sexuella läggning.</p>
<p>Om uppgifter om en person behandlas på annan grund far uppgifterna<br>kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är<br>oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>6 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.</p>
<p>7 § Uppgifter far lämnas ut till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om att uppgifter på begäran får<br>lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till<br>Interpol om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall<br>kunna förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott.</p>
<p>Uppgifter får vidare lämnas ut enligt vad som framgår av 1 kap. 3 §<br>tredje stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>8 § Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter far lämnas ut<br>även i andra fall än som sägs i 6 och 7 §§.</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>9 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:000) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>BESTÄMMELSER OM AUTOMATISERAD BEHANDLING</p>
<h4>Behandling av uppgifter om kvarstående misstankar</h4>
<p>10 § Om en förundersökning mot en person har lagts ned på grund av<br>bristande bevisning far uppgifter om brottsmisstanken behandlas for<br>annat ändamål än arkivering endast under förutsättning att</p>
<p>1. den misstänkte enligt förundersökningsledarens bedömning fort-<br>farande är skäligen misstänkt för brottet och</p>
<p>16</p>
<p>2. uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på<br>nytt.</p>
<p>11 § Om åtal mot en person har lagts ned eller om denne genom<br>lagakraftvunnen dom har frikänts får uppgifter om brottsmisstanken<br>behandlas för annat ändamål än arkivering endast</p>
<p>1. om förundersökningen tas upp på nytt eller</p>
<p>2. för prövning av ett särskilt rättsmedel enligt 58 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>12 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller inte för Säkerhetspolisen.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>13 § Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras om<br>inte annat anges i denna lag. Detta gäller dock inte uppgifter i en<br>förundersökning.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, far meddela<br>föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska och<br>vetenskapliga ändamål.</p>
<h4>Kriminalunderrättelseverksamhet</h4>
<p>14 § I kriminalunderrättelseverksamhet far personuppgifter behandlas<br>endast om</p>
<p>1. en särskild undersökning har inletts under ledning av<br>Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet och</p>
<p>2. det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller<br>kan komma att utövas.</p>
<p>Uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke<br>mot skall förses med en upplysning om detta förhållande.</p>
<p>Personuppgifter far också behandlas i kriminalunderrättelseregister i<br>enlighet med 17-21 §§.</p>
<p>15 § Polismyndighetens eller Rikspolisstyrelsens beslut om behandling<br>av personuppgifter enligt 14 § skall innehålla uppgifter om ändamålet<br>med behandlingen och de villkor i övrigt som behövs för att förebygga<br>otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över samtliga beslut om<br>behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.</p>
<p>16 § Uppgifter som behandlas enligt 14 § skall gallras senast ett år efter<br>det att beslutet om behandlingen av personuppgifter fattades. Om det är<br>av särskild betydelse för att den särskilda undersökningen skall kunna<br>avslutas far dock uppgifterna behandlas under längre tid.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela<br>föreskrifter om att uppgifter far bevaras för historiska, statistiska och<br>vetenskapliga ändamål.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>17</p>
<h4>Kriminalunderrättelseregister</h4>
<p>Ändamål</p>
<p>17 § Kriminalunderrättelseregister får föras endast för att</p>
<p>1. ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende allvarlig<br>brottslig verksamhet eller</p>
<p>2. underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till<br>underrättelseverksamhet.</p>
<p>18 § Kriminalunderrättelseregister får föras av Rikspolisstyrelsen eller av<br>en polismyndighet. Den myndighet som för registret är person-<br>uppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.</p>
<p>Innehåll</p>
<p>19 § Ett kriminalunderrättelseregister får innehålla uppgifter som kan<br>hänföras till en enskild person endast om uppgifterna ger anledning att<br>anta att allvarlig brottslig verksamhet utövats eller kan komma att utövas<br>och den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha<br>utövat eller komma att utöva den allvarliga brottsliga verksamheten.</p>
<p>Uppgifter om transportmedel eller varor som kan antas ha samband<br>med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjälpmedel som kan antas ha<br>använts i samband med sådan verksamhet får registreras, även om<br>uppgifterna kan hänföras till en enskild person som det inte finns någon<br>misstanke mot. Uppgifterna skall därvid förses med upplysning om att<br>det inte finns någon misstanke mot denne.</p>
<p>20 § Ett kriminalunderrättelseregister får endast innehålla</p>
<p>1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och<br>om uppgiftslämnarens trovärdighet,</p>
<p>2. identifieringsuppgifter,</p>
<p>3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,</p>
<p>4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den<br>registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig<br>verksamhet,</p>
<p>5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,</p>
<p>6. ärendenummer och</p>
<p>7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om den<br>registrerade behandlas och till register som förs av polis- eller<br>tullmyndighet i vilket uppgifter om den registrerade förekommer.</p>
<p>Gallring</p>
<p>21 § Uppgifterna i ett kriminalunderrättelseregister om en registrerad<br>person skall gallras senast tre år efter det att uppgifter om att denne<br>skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva allvarlig<br>brottslig verksamhet senast infördes. Om en särskild undersökning som</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>18</p>
<p>rör en registrerad person har inletts, får dock uppgifterna stå kvar till dess<br>att undersökningen har avslutats.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får<br>meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska,<br>statistiska och vetenskapliga ändamål.</p>
<h4>Register med uppgifter om DNA-analyser i brottmål</h4>
<p>Ändamål</p>
<p>22 § Uppgifter om resultat av DNA-analyser får behandlas endast för att<br>underlätta identifiering av personer i samband med utredning av brott.<br>Rikspolisstyrelsen får föra register (DNA-register och spårregister) i<br>enlighet med 23-27 §§ över de uppgifter som behandlas.</p>
<p>Sådana uppgifter som avses i första stycket får även behandlas i<br>förundersökningar och särskilda undersökningar.</p>
<p>DNA-register</p>
<p>23 § Ett DNA-register får innehålla uppgifter om resultatet av DNA-<br>analyser som har gjorts under utredning av ett brott och som avser<br>personer som har dömts för</p>
<p>1. ett sådant brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet<br>eller säkerhet som avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken, om<br>brottet kan leda till fängelse i mer än två år,</p>
<p>2. ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, om brottet<br>kan leda till fängelse i mer än två år eller</p>
<p>3. försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett<br>sådant brott som avses i 1 eller 2.</p>
<p>24 § Registreringen av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter<br>som ger information om den registrerades identitet. Analysresultat som<br>kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper får inte<br>registreras.</p>
<p>Utöver vad som sägs i första stycket får DNA-registret endast<br>innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts och<br>vem analysen avser.</p>
<p>Spårregister</p>
<p>25 § Ett spårregister får innehålla uppgifter om DNA-analyser som har<br>gjorts under utredning av brott och som inte kan hänföras till en<br>identifierbar person. Utöver uppgifter om analysresultat får ett<br>spårregister endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende<br>analysen har gjorts.</p>
<p>26 § Uppgifter i spårregister får endast jämföras med analysresultat</p>
<p>1. som inte kan hänföras till en identifierbar person,</p>
<p>2. som finns i DNA-registret eller</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>19</p>
<p>3. som kan hänföras till en person som är misstänkt för brott.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Gallring</p>
<p>27 § Uppgifter i DNA-registret skall gallras senast när uppgifterna om<br>den registrerade gallras ur belastningsregistret enligt lagen (1998:000)<br>om belastningsregister.</p>
<p>Uppgifter i spårregister skall gallras senast trettio år efter<br>registreringen.</p>
<p>Prover från personer som inte är misstänkta för brott</p>
<p>28 § Om det i samband med utredning av ett brott har tagits ett prov för<br>DNA-analys från någon som inte är misstänkt för brottet far provet inte<br>användas för något annat ändamål än det för vilket det togs. Ett sådant<br>prov får inte heller sparas efter det att målet slutligt har avgjorts.</p>
<h4>Fingeravtrycks- och signalementsregister</h4>
<p>Ändamål</p>
<p>29 § För att underlätta identifiering av personer i samband med brott får<br>Rikspolisstyrelsen behandla uppgifter i fingeravtrycks- och signale-<br>mentsregister. Ett sådant register far användas för identifiering av okända<br>personer även i andra fall.</p>
<p>Sådana uppgifter som avses i första stycket får även behandlas i<br>förundersökningar och särskilda undersökningar.</p>
<p>Innehåll</p>
<p>30 § Fingeravtrycks- och signalementsregister får endast innehålla<br>uppgifter om den som är misstänkt eller dömd för brott eller som har fått<br>lämna fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild<br>utlänningskontroll. I ett sådant register får endast antecknas uppgifter om</p>
<p>1. fingeravtryck,</p>
<p>2. signalement,</p>
<p>3. identifieringsuppgifter och</p>
<p>4. ärendenummer.</p>
<p>Gallring</p>
<p>31 § Uppgifter i fingeravtrycks eller signalementsregister om en<br>misstänkt person skall gallras när förundersökning eller åtal mot<br>personen läggs ned eller när åtal ogillas. Uppgifterna får dock bevaras<br>längre om andra uppgifter om den registrerade skall behandlas med stöd<br>av 10 eller 11 §. När dessa uppgifter gallras skall även uppgifter i<br>fingeravtrycks- och signalementsregister gallras.</p>
<p>20</p>
<p>Om den registrerade döms skall uppgifterna i registret gallras senast<br>vid den tidpunkt då uppgifterna gallras ur belastningsregistret enligt<br>lagen (1998:000) om belastningsregister.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om gallring av uppgifter om den<br>som har lämnat fingeravtryck enligt lagen (1991:572) om särskild<br>utlänningskontroll.</p>
<h4>SÄPO-registret</h4>
<p>Andamål</p>
<p>32 § Säkerhetspolisen skall föra ett register (SÄPO-registret) som har till<br>ändamål</p>
<p>1. att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot<br>rikets säkerhet,</p>
<p>2. att underlätta spaning i syfte att bekämpa terrorism och</p>
<p>3. att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627).</p>
<p>Säkerhetspolisen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av<br>personuppgifter i registret.</p>
<p>Innehåll</p>
<p>33 § SÄPO-registret far innehålla uppgifter som kan hänföras till en<br>enskild person endast</p>
<p>1. om den uppgifterna gäller kan misstänkas för att ha utövat eller<br>komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets<br>säkerhet eller terrorism,</p>
<p>2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhets-<br>skyddslagen (1996:627) eller</p>
<p>3. om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl<br>till det.</p>
<p>Av registret skall framgå på vilken grund registrering skett.</p>
<p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka personuppgifter<br>som får registreras.</p>
<p>34 § SÄPO-registret far endast innehålla</p>
<p>1. identifieringsuppgifter,</p>
<p>2. uppgifter om grunden för registrering och</p>
<p>3. hänvisning till de ärenden där uppgifter om den registrerade<br>behandlas.</p>
<p>Gallring</p>
<p>35 § Uppgifter som registrerats enligt 33 § 1 eller 3 skall gallras senast<br>tio år efter det att en sådan uppgift om personen som kan föranleda<br>registrering senast infördes. Om det finns särskilda skäl får dock<br>uppgifterna stå kvar under längre tid.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>21</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får Prop. 1997/98:97<br>meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska,<br>statistiska och vetenskapliga ändamål.</p>
<h4>Belastningsregister och misstankeregister</h4>
<p>36 § Om skyldigheten för Rikspolisstyrelsen att föra belastnings- och<br>misstankeregister finns bestämmelser i lagen (1998:000) om<br>belastningsregister och i lagen (1998:000) om misstankeregister.</p>
<p>Det får inte föras något annat rikstäckande register över<br>brottmålsdomar än belastningsregistret.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>2. För de personregister som den 24 oktober 1998 förs med<br>Datainspektionens tillstånd gäller bestämmelserna i datalagen<br>(1973:289) till och med den 30 september 2001. För ett sådant register<br>skall dock 6-8 §§ gälla från ikraftträdandet.</p>
<p>22</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om<br>allmänt kriminalregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1963:197) om allmänt kriminal-<br>register skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9 §'</p>
<p>En enskild har rätt att utan kostnad fa utdrag ur registret beträffande<br>sig själv.</p>
<p>En begäran om utdrag skall vara skriftlig och egenhändigt under-<br>tecknad av den enskilde. Begäran prövas av Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Har utdrag lämnats enligt första<br>stycket eller 10 § datalagen<br>(1973:289) till den enskilde,<br>behöver nytt utdrag inte lämnas till<br>honom förrän tolv månader<br>därefter.</p>
<p>Har utdrag enligt första stycket<br>eller information enligt 26 § per-<br>sonuppgifts lagen (1998:000) läm-<br>nats till den enskilde, behöver nytt<br>utdrag eller ny information inte<br>lämnas till honom förrän tolv<br>månader därefter.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 9 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>Senaste lydelse 1988:287.</p>
<p>23</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>35 §<sup>2</sup></p>
<p>Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts hos<br>kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas<br>av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat prövnings-<br>tillstånd.</p>
<p>Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En<br>upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller inte</p>
<p>1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem för i mål<br>om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet<br>att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln<br>med läkemedel eller om återkallelse<br>näryrket,</p>
<p>2. talan som Justitiekanslem för</p>
<p>av behörighet att utöva veteri-</p>
<p>2. talan som Justitiekanslem för</p>
<p>i mål enligt datalagen (1973:289),<br>kreditupplysningslagen<br>(1973:1173), inkassolagen</p>
<p>(1974:182), lagen (1987:1231) om<br>automatisk databehandling vid<br>taxeringsrevision, m.m. eller lagen<br>(1998:000) om allmän kamera-<br>övervakning.</p>
<p>i mål enligt kreditupplysnings-<br>lagen (1973:1173), inkassolagen<br>(1974:182), lagen (1987:1231) om<br>automatisk databehandling vid<br>taxeringsrevision, m.m. eller lagen<br>(1998:000) om allmän kamera-<br>övervakning.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 35 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p><sup>2</sup> Lydelse enligt prop. 1997/98:64.</p>
<p>24</p>
<h3>2.6 Förslag till ändring i lagen (1978:801) om<br>internationellt samarbete rörande kriminalvård i<br>frihet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1978:801) om internationellt<br>samarbete rörande kriminalvård i frihet skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>14 § <sup>3</sup></p>
<p>Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde har<br>förhållit sig under prövotiden, skall kriminalvårdsstyrelsen lämna<br>upplysning härom på grundval av uppgifter som styrelsen infordrar från<br>frivårdsmyndigheten.</p>
<p>Begår den dömde nytt brott och Begår den dömde nytt brott och<br>döms han under prövotiden av döms han under prövotiden av<br>svensk domstol för brottet till svensk domstol för brottet till<br>påföljd som avses i 2 § första påföljd som avses i 3 § första<br>stycket lagen (1963:197) om stycket 1 eller 2 lagen (1998:000)<br>allmänt kriminalregister, skall om belastningsregister, skall<br>kriminalvårdsstyrelsen sörja för att kriminalvårdsstyrelsen söija för att<br>den främmande staten underrättas den främmande staten underrättas<br>om domen. om domen.</p>
<p>Har den dömde i annat fall än som avses i andra stycket allvarligt<br>åsidosatt sina åligganden och finner övervakningsnämnden på grund<br>härav påkallat att åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas av<br>myndighet i den främmande staten, skall nämnden göra anmälan härom<br>till kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsen skall söija för att den främmande<br>staten underrättas om sådan anmälan.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1990:1016.</p>
<p>25</p>
<h3>2.7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 och 5 §§, 7 kap. 17 och 18 §§, 9 kap.<br>17 § samt 16 kap. 1§ sekretesslagen (1980:100)<sup>4</sup> skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>1 §<sup>5</sup></p>
<p>Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till</p>
<p>1. förundersökning i brottmål,</p>
<p>2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål<br>eller i annan verksamhet för att förebygga brott,</p>
<p>3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,</p>
<p>4. åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, tullmyndig-<br>hets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga,<br>uppdaga, utreda eller beivra brott, eller</p>
<p>5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt<br>insiderlagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen<br>(1991:980) om handel med finansiella instrument,</p>
<p>om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder<br>motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.</p>
<p>För uppgift som hänför sig till<br>sådan underrättelseverksamhet<br>som avses i 3 § polisdatalagen<br>(1998:000) eller som i annat fall<br>hänför sig till Säkerhetspolisens<br>verksamhet för att förebygga eller<br>avslöja brott mot rikets säkerhet<br>eller förebygga terrorism gäller<br>sekretess, om det inte står klart att<br>uppgiften kan röjas utan att syftet<br>med beslutade eller förutsedda<br>åtgärder motverkas eller den<br>framtida verksamheten skadas.</p>
<p>Motsvarande sekretess gäller i Sekretess enligt första och andra<br>annan verksamhet hos myndighet styckena gäller i annan verksamhet<br>för att biträda åklagarmyndighet, hos myndighet för att biträda<br>polismyndighet, skattemyndighet, åklagarmyndighet, polismyndighet,<br>tullmyndighet eller kustbevak- skattemyndighet, tullmyndighet eller<br>ningen med att uppdaga, utreda kustbevakningen med att uppdaga,<br>eller beivra brott samt hos utreda eller beivra brott samt hos</p>
<p><sup>4</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1997:1026.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>26</p>
<p>tillsynsmyndighet i konkurs och tillsynsmyndighet i konkurs och Prop. 1997/98:97<br>inom exekutionsväsendet för inom exekutionsväsendet för uppgift<br>uppgift som angår misstanke om att som angår misstanke om att en<br>en gäldenär har begått brott som gäldenär har begått brott som avses i<br>avses i 11 kap. brottsbalken eller 11 kap. brottsbalken eller annat brott<br>annat brott som har samband med som har samband med gäldenärens<br>gäldenärens näringsverksamhet. näringsverksamhet.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst handling som hänför sig till sådan</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>fyrtio år.</p></td><td>
<p>underrättelseverksamhet som avses i<br>andra stycket gäller sekretessen i<br>högst sjuttio år. I fråga om uppgift i<br>allmän handling i övrigt gäller<br>sekretessen i högst fyrtio år.</p></td></tr>
</table>
<p>5§</p>
<p>Sekretess gäller hos polis- Sekretess gäller hos polis-<br>myndighet i verksamhet, som avser myndighet i verksamhet, som avser<br>förande av eller uttag ur vapen- förande av eller uttag ur vapen-<br>register, för uppgift som har register, för uppgift som har<br>tillförts registret, om det inte står tillförts registret, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan klart att uppgiften kan röjas utan<br>fara för att vapen eller ammunition fara för att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning, kommer till brottslig användning.<br>Under samma förutsättning gäller Under samma förutsättning gäller<br>sekretess i verksamhet som avser sekretess hos Rikspolisstyrelsen för<br>folkbokföringen för uppgift som uppgift som hänför sig till<br>hänför sig till vapenregister. vapenregister.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>17 §<sup>6</sup></p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet som Sekretess gäller för uppgift som<br>avser förande av eller uttag ur har tillförts register som förs enligt<br>allmänt kriminalregister eller lagen (1998:000) om belastnings-<br>register som förs enligt lagen register. Om utlämnande av sådan<br>(1965:94) om polisregister m.m. för uppgift gäller vad som är<br>uppgift som har tillförts registret, föreskrivet i den lagen och i<br>Om utlämnande av sådan uppgift säkerhetsskyddslagen (1996:627)<br>gäller vad som är föreskrivet i lag samt i förordningar som har stöd i<br>om register som nu har nämnts och dessa lagar.</p>
<p>i säkerhetsskyddslagen (1996:627)<br>samt i förordningar som har stöd i<br>dessa lagar.</p>
<p>Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur<br>register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets<br>brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1997:1059.</p>
<p>27</p>
<p>vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den Prop. 1997/98:97</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>lagen.</p></td><td>
<p>Z fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen enligt<br>första stycket i högst sjuttio år.</p></td></tr>
</table>
<p>Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna<br>paragraf.</p>
<p>18</p>
<p>I annat fall än som avses i 17 §<br>gäller sekretess i verksamhet som<br>avser förande av eller uttag ur<br>register</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts<br>särskilt register, som förs över<br>strafföreläggande och föreläggande<br>av ordningsbot, och inte hänför sig<br>till registrering som avses i 15 kap.<br>1§,</p>
<p>2. för annan uppgift hos</p>
<p>Rikspolisstyrelsen, som angår brott<br>eller den som har misstänkts, åtalats<br>eller dömts för brott, om uppgiften<br>har lämnats dit för databehandling<br>inom rättsväsendets</p>
<p>I annat fall än som avses i 17 §<br>eller 9 kap. 17 § första stycket 6<br>eller 7 gäller sekretess i verksamhet<br>som avser förande av eller uttag ur<br>register</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts<br>särskilt register, som förs över<br>strafföreläggande och föreläggande<br>av ordningsbot, och inte hänför sig<br>till registrering som avses i 15 kap.<br>1§,</p>
<p>2. för annan uppgift hos<br>Rikspolisstyrelsen, som angår brott<br>eller den som har misstänkts, åtalats<br>eller dömts för brott, om uppgiften<br>har lämnats dit för databehandling<br>inom rättsväsendets</p>
<p>informationssystem i annat register<br>än som avses i 1,</p>
<p>informationssystem i annat register</p>
<p>än som avses i 1,</p>
<p>3. för belastningsuppgift som har 3. för belastningsuppgift som har</p>
<p>tillförts körkortsregistret, tillförts körkortsregistret,</p>
<p>4. för uppgift som har tillförts 4. för uppgift som har tillförts</p>
<p>särskilt register som särskilt register som</p>
<p>författningsenligt förs hos författningsenligt förs hos</p>
<p>myndighet angående brott eller myndighet angående brott eller</p>
<p>tjänsteförseelser begångna av tjänsteförseelser begångna av</p>
<p>personer som är eller har varit personer som är eller har varit</p>
<p>verksamma hos myndigheten. verksamma hos myndigheten.</p>
<p>Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om<br>strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>Sekretess gäller hos luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av<br>eller uttag ur certifikatregistret, för uppgift som angår brott eller enskilds<br>hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>sjuttio år.</p>
<p>28</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>17 §<sup>7</sup></p>
<p>Sekretess gäller, om inte annat Sekretess gäller för uppgift om</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>följer av 18 §, i</p>
<p>1. utredning enligt bestämmel-<br>serna om förundersökning i<br>brottmål,</p>
<p>2. angelägenhet, som avser<br>användning av tvångsmedel i<br>sådant mål eller i annan verksamhet<br>för att förebygga brott eller som<br>avser registerkontroll och särskild<br>personutredning enligt säker-<br>hetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>3. åklagarmyndighets, polis-<br>myndighets, skattemyndighet,<br>tullmyndighets eller kustbevak-<br>ningens verksamhet i övrigt för att<br>förebygga, uppdaga, utreda eller<br>beivra brott, eller</p>
<p>4. Statens biografbyrås verk-<br>samhet att biträda Justitiekanslem,<br>allmän åklagare eller polismyndig-<br>het i brottmål</p>
<p>för uppgift om enskilds<br>personliga eller ekonomiska<br>förhållanden, om det kan antas att<br>den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men om<br>uppgiften röjs.<br></p>
<p>enskilds personliga och ekonomiska<br>förhållanden, om inte annat följer<br>av 18 §</p>
<p>1. i utredning enligt bestäm-<br>melserna om förundersökning i<br>brottmål,</p>
<p>2. z angelägenhet, som avser<br>användning av tvångsmedel i<br>sådant mål eller i annan verksamhet<br>för att förebygga brott,</p>
<p>3. i angelägenhet som avser</p>
<p>registerkontroll och särskild</p>
<p>personutredning enligt säker-<br>hetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>4. i åklagarmyndighets, polis-<br>myndighets, skattemyndighets,<br>Statens kriminaltekniska laborato-<br>riums, tullmyndighets eller<br>kustbevakningens verksamhet i<br>övrigt för att förebygga, uppdaga,<br>utreda eller beivra brott,</p>
<p>5. i Statens biografbyrås verk-<br>samhet att biträda Justitiekanslem,<br>allmän åklagare eller polismyndig-<br>het i brottmål,</p>
<p>6. i register som förs av<br>Rikspolisstyrelsen enligt polisdata-<br>lagen (1998:000) eller som annars<br>behandlas där med stöd av samma<br>lag,</p>
<p>7. i register som förs enligt lagen<br>(1998:000) om misstankeregister,</p>
<p>om det inte står klart att<br>uppgiften kan röjas utan att den<br>enskilde eller någon honom<br>närstående lider men.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan<br>eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att<br>någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen får Utan hinder av sekretessen får<br>uppgift lämnas till enskild enligt uppgift lämnas till enskild enligt<br>vad som föreskrivs i den särskilda vad som föreskrivs i den särskilda<br>lagstiftningen om unga lagöver- lagstiftningen om unga lagöver-<br>trädare. trädare och i säkerhetsskyddslagen</p>
<p><sup>7</sup> Lydelse enligt prop. 1997/98:43.</p>
<p>29</p>
<p>(1996:627) samt i förordning som<br>har stöd i denna lag. Utan hinder<br>av sekretessen får uppgift vidare<br>lämnas ut enligt vad som föreskrivs<br>i lagen (1998:000) om misstanke-<br>register och polisdatalagen<br>(1998:000) samt i förordningar<br>som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<h4>16 kap</h4>
<p>1 §<sup>8</sup></p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap<br>1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i<br>övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>12. förbehåll enligt 9 a § lagen<br>(1965:94) om polisregister m.m.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 5 kap. 5 § den 1 juli 1998 och i<br>övrigt den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>2. Vid tillämpningen av 7 kap 17 § skall med register även avses<br>register som förs enligt lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister och<br>lagen (1965:94) om polisregister m.m..</p>
<p>3. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla</p>
<p>a) i verksamhet som avser folkbokföringen för uppgift som hänför sig<br>till vapenregister och som har tillförts folkbokföringen före ikraft-<br>trädandet och</p>
<p>b) såvitt avser sådana förbehåll som avses i 16 kap. 1 § 12 som<br>meddelats före ikraftträdandet.</p>
<p>Lydelse enligt prop 1997:43. Ändringen innebär att punkt 12 upphävs.</p>
<p>30</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen<br>(1980:620)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 61 § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>61 §</p>
<p>I fråga om personregister som I fråga om automatiserad och<br>förs med hjälp av automatisk data- viss manuell behandling av<br>behandling finns bestämmelser i personuppgifter finns bestämmelser<br>datalagen (1973:289). i personuppgiftslagen (1998:000).</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 61 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>31</p>
<h3>2.9 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen Prop. 1997/98:97<br>(1982:713)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 20 § försäkringsrörelselagen<br>(1982:713) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>20 §</p>
<p>Om en personuppgift som anger En personuppgift som anger att<br>att en försäkringstagare har vidtagit en försäkringstagare har vidtagit<br>dispositioner beträffande i fram- dispositioner beträffande i fram-<br>tiden utfallande försäkringsbelopp tiden utfallande försäkringsbelopp<br>till förmån för någon annan har till förmån för någon annan och<br>införts i sådant personregister som som behandlas enligt</p>
<p>avses i datalagen (1973:289), får personuppgiftslagen (1998:000),<br>uppgiften inte lämnas ut till denne, får inte lämnas ut till</p>
<p>förmånstagaren.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 7 kap. 20 § i dess äldre lydelse för sådan behand-<br>ling.</p>
<p>32</p>
<h3>2.10 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen<br>(1989:827)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § aktiekontolagen (1989:827) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>6§<sup>9</sup></p>
<p>Värdepapperscentralen skall ansvara för att avstämningsregistren förs<br>på ett sådant sätt som föreskrivs i denna lag eller annan författning.</p>
<p>Värdepapperscentralen är regi- Värdepapperscentralen är person-</p>
<p>steransvarig enligt datalagen uppgiftsansvarig enligt personupp-<br>(1973:289) för avstämningsregi- giftslagen (1998:000) för den be-<br>stren. handling av personuppgifter som</p>
<p>sker i avstämningsregistren.</p>
<p>I syfte att göra det möjligt för ett En personuppgift i avstämnings-<br>utländskt företag att vara konto- register får lämnas ut för att<br>forande institut får personuppgift i användas i automatisk databehand-<br>avstämningsregister lämnas ut för ling i utlandet endast under de<br>att användas i automatisk data- förutsättningar som anges i 34 §<br>behandling i utlandet. personuppgiftslagen (1998:000).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 2 kap. 6 § i dess äldre lydelse för sådan<br>behandling.</p>
<p><sup>9</sup> Senaste lydelse 1996:1018.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 97</p>
<h3>2.11 Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om arkivlagen (1990:782)<br>dels att 10 § skall ha följande lydelse,<br>dels att punkt 4 i övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>10 §</p>
<p>Allmänna handlingar får gallras.</p>
<p>Vid gallring skall dock alltid beaktas att arkiven utgör en del av<br>kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår skall kunna tillgodose<br>de ändamål som anges i 3 § tredje stycket.</p>
<p>Om det finns avvikande<br>bestämmelser om gallring av vissa<br>allmänna handlingar i annan lag<br>eller i förordning gäller dessa<br>bestämmelser, dock med undantag<br>för bestämmelserna i 12 § data-<br>lagen (1973:289).</p>
<p>Om det finns avvikande bestäm-<br>melser om gallring av vissa all-<br>männa handlingar i annan lag eller<br>i förordning gäller dessa bestäm-<br>melser.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 10 § den 24 oktober 1998 och i<br>övrigt den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>2. Om datalagen (1973:289) även efter den 24 oktober 1998 skall<br>tillämpas på viss behandling av personuppgifter gäller dock 10 § i dess<br>äldre lydelse for sådan behandling.</p>
<p>34</p>
<h3>2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om<br>värdepappersfonder</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1990:1114) om värdepap-<br>persfonder skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>31 §'°</p>
<p>Fondbolaget skall föra eller låta Fondbolaget skall föra eller låta<br>föra ett register över samtliga föra ett register över samtliga<br>innehavare av andelar i fonden, innehavare av andelar i fonden. I<br>Om registret förs med hjälp av fråga om automatiserad och viss<br>automatisk databehandling, gäller manuell behandling av personupp-<br>bestämmelsema i datalagen gifter finns bestämmelser i person-<br>(1973:289) för ett sådant register. uppgiftslagen (1998:000).</p>
<p>Är aktiekontolagen (1989:827) tillämplig på andelama i fonden, förs<br>registret av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Fondbolaget har rätt<br>till insyn i registret.</p>
<p>Fondbolaget skall till varje enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta<br>att hans fondandelsinnehav registrerats. Av bekräftelsen skall framgå<br>värdepappersfondens beteckning, fondbolaget och förvaringsinstitutet<br>samt var informationsbroschyren, årsberättelser och halvårsredogörelser<br>för fonden finns att få tag i.</p>
<p>Har en fondandelsägare lämnat sina andelar till någon annan för<br>förvaltning, kan denne på andelsägarens uppdrag föras in i det register<br>som avses i första stycket i stället för andelsägaren, om han fatt tillstånd<br>till registrering som förvaltare. I registret skall särskilt anmärkas att<br>fondandelen förvaltas för annans räkning. Förvaltaren skall tillställa<br>andelsägaren den information förvaltaren far från fondbolaget, om inte<br>andelsägaren avsagt sig sådan information. På begäran av fondbolaget<br>eller den som på bolagets uppdrag för registret skall förvaltaren lämna<br>fondbolaget uppgifter om dels andelsägarens namn, personnummer eller<br>annat registreringsnummer och postadress, dels det antal fondandelar<br>som fondandelsägaren äger.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 31 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p><sup>10</sup> Senaste lydelse 1996:181.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>35</p>
<h3>2.13 Förslag till lag om ändring i insiderlagen (1990:1342) Prop. 1997/98:97</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 16 § insiderlagen (1990:1342) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>16 §“</p>
<p>Finansinspektionen skall föra eller låta föra register (insiderregister)<br>över anmälningar som gjorts enligt 9, 14 och 15 §§ eller, i fall som avses<br>i 9 § andra stycket, över däremot svarande uppgifter som lämnats från<br>annat register.</p>
<p>Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet far<br>avföras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst 10 år efter det<br>att de avförts.</p>
<p>Registret skall föras med hjälp av Registret skall föras med hjälp av<br>automatisk databehandling. Finans- automatisk databehandling. Finans-<br>inspektionen är registeransvarig inspektionen är personuppgiftsan-<br>enligt datalagen (1973:289) för re- svarig enligt personuppgiftslagen<br>gistret. Inspektionen skall på lämp- (1998:000) för den behandling av<br>ligt sätt underrätta de registrerade personuppgifter som sker i<br>om registret. registret. Inspektionen skall på</p>
<p>lämpligt sätt underrätta de<br>registrerade om registret.</p>
<p>Registret skall vara offentligt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 16 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:1016.</p>
<p>36</p>
<h3>2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om Prop. 1997/98:97<br>register för betalningsföreläggande och handräckning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1991:876) om register för<br>betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 §</p>
<p>Begär en enskild hos riks- Begär en enskild hos Riks-<br>skatteverket att få underrättelse skatteverket att få information<br>enligt 10 § datalagen (1973:289), enligt 26 § personuppgiftslagen<br>lämnas underrättelsen av krono- (1998:000) lämnas informationen<br>fogdemyndigheten. av kronofogdemyndigheten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 10 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>37</p>
<h3>2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:889) om den Prop. 1997/98:97<br>officiella statistiken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 och 15 §§ lagen (1992:889) om den<br>officiella statistiken skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>9§</p>
<p>Föreskrifter om sekretess finns i Föreskrifter om sekretess finns i<br>sekretesslagen (1980:100). Det sekretesslagen (1980:100). Det<br>finns också särskilda regler till finns också särskilda regler till<br>skydd för den enskildes personliga skydd för den personliga integri-<br>integritet när fråga är om sådant teten vid behandling av person-<br>personregister som anges i data- uppgifter i personuppgiftslagen<br>lagen (1973:289). (1998:000).</p>
<p>15 §</p>
<p>Den som uppsåtligen bryter mot Den som uppsåtligen bryter mot</p>
<p>10 § döms för olovlig identifiering 10 § döms för olovlig identifiering<br>till böter eller fängelse i högst ett till böter eller fängelse i högst ett<br>år, om gärningen inte är belagd med år, om gärningen inte är belagd med<br>straff i brottsbalken eller datalagen straff i brottsbalken eller person-<br>(1973:289). uppgiftslagen (1998:000).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 9 och 15 §§ i deras äldre lydelse för sådan behand-<br>ling.</p>
<p>38</p>
<h3>2.16 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 28 § telelagen (1993:597) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>28 §</p>
<p>I det allmännas verksamhet skall, i stället för 25-27 §§, bestämmel-<br>serna i sekretesslagen (1980:100) tillämpas.</p>
<p>För annan personuppgift som<br>ingår i personregister i televerk-<br>samhet än som avses i 25 § första<br>stycket gäller bestämmelserna i<br>datalagen (1973:289).</p>
<p>För utlämnande av annan per-<br>sonuppgift i televerksamhet än som<br>avses i 25 § första stycket gäller<br>bestämmelserna i personuppgifts-<br>lagen (1998:000).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 28 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>39</p>
<h3>2.17 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 § postlagen (1993:1684) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>21 §</p>
<p>I det allmännas verksamhet skall, i stället för 19-20 §§, bestämmel-<br>serna i sekretesslagen (1980:100) tillämpas.</p>
<p>För annan personuppgift som För utlämnande av annan<br>ingår i personregister i postverk- personuppgift i postverksamhet än<br>samhet än som avses i 19 § första som avses i 19 § första och tredje<br>och tredje styckena gäller bestäm- styckena gäller bestämmelserna i<br>melserna i datalagen (1973:289). personuppgiftslagen (1998:000).</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 21 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>40</p>
<h3>2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:459) om<br>arbetsförmedlingsregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1994:459) om arbetsförmed-<br>lingsregister skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>22 §</p>
<p>Innan uppgifter förs in i ett arbetsförmedlingsregister skall en<br>arbetssökande som kan komma att registreras underrättas om</p>
<p>1. ändamålen med registret,</p>
<p>2. de uppgifter som registret far innehålla,</p>
<p>3. innebörden av ett samtycke enligt 5 § andra stycket och 7 § tredje<br>stycket,</p>
<p>4. de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller för registret,</p>
<p>5. rätten att få registerutdrag och 5. rätten att få information och</p>
<p>rättelse till stånd enligt datalagen rättelse till stånd enligt person-<br>(1973:289), och uppgiftslagen (1998:000), och</p>
<p>6. de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av<br>uppgifter på medium för automatisk databehandling, sökbegrepp och<br>bevarande av uppgifter som gäller för registret.</p>
<p>Den arbetssökande skall på lämpligt sätt ges motsvarande information<br>om Arbetsmarknadsstyrelsens centrala statistikregister.</p>
<p>Övriga registrerade personer skall på lämpligt sätt informeras om<br>registreringen i arbetsförmedlingsregistret och Arbetsmarknadsstyrelsens<br>centrala statistikregister.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 22 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>41</p>
<h3>2.19 Förslag till lag om ändring i alkohollagen<br>(1994:1738)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 12 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>12 kap.</h4>
<p>10 §</p>
<p>Tillståndshavare och de som söker tillstånd skall på lämpligt sätt ges<br>information om registret. Informationen skall innehålla en beskrivning av<br>de uppgifter som registret innehåller samt upplysningar om</p>
<p>1. ändamålet med registret,</p>
<p>2. rätten att fa registerutdrag och 2. rätten att fa information och att</p>
<p>att fa till stånd rättelse enligt få till stånd rättelse enligt person-<br>datalagen (1973:289) och uppgiftslagen (1998:000) och</p>
<p>3. de begränsningar i fråga om utlämnande av uppgifter på medium för<br>automatisk databehandling och om bevarande av uppgifter som gäller för<br>registret.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 12 kap. 10 § i dess äldre lydelse för sådan behand-<br>ling.</p>
<p>42</p>
<h3>2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:606) om<br>vissa personregister för officiell statistik</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1995:606) om vissa personregister<br>för officiell statistik skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Den myndighet som enligt vad<br>regeringen föreskriver ansvarar för<br>den officiella statistiken skall också<br>vara registeransvarig enligt datala-<br>gen (1973:289) för personregistret.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4§</p>
<p>Den myndighet som enligt vad<br>regeringen föreskriver ansvarar för<br>den officiella statistiken skall också<br>vara personuppgiftsansvarig enligt<br>personuppgiftslagen (1998:000) för<br>registret.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 4 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>43</p>
<h3>2.21 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen Prop. 1997/98:97<br>(1996:627)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 12, 15, 21 och 22 §§ säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>12 §</p>
<p>Med registerkontroll avses att Med registerkontroll avses att<br>uppgifter hämtas från polisregister, uppgifter hämtas från ett register<br>som omfattas av lagen (1998:000)<br>om belastningsregister, lagen<br>(1998:000) om misstankeregister<br>eller polisdatalagen (1998:000).</p>
<p>Med registerkontroll avses också<br>att sådana personuppgifter hämtas<br>som Rikspolisstyrelsen eller Säker-<br>hetspolisen behandlar utan att det<br>ingår i ett sådant register som<br>avses i första stycket. Med<br>registerkontroll avses dock inte att<br>uppgifter hämtas från en<br>förundersökning eller särskild<br>undersökning i kriminalunder-<br>rättelseverksamhet.</p>
<p>Registerkontroll får göras efter<br>framställan av en annan stat, om</p>
<p>1. den person som framställan<br>gäller har eller har haft hemvist i<br>Sverige,</p>
<p>2. personen skall delta i en<br>verksamhet på det sätt som anges i<br>13 § första stycket, och</p>
<p>3. det för deltagandet gäller<br>regler i den andra staten om<br>registerkontroll som motsvarar<br>reglerna i denna lag.</p>
<p>Skall en person som har eller har haft hemvist i Sverige delta i en<br>säkerhetskänslig verksamhet hos en mellanfolklig organisation där<br>Sverige är medlem, får registerkontroll göras efter beslut av regeringen,<br>om organisationen har gjort framställan om kontroll.</p>
<p>15 §</p>
<p>Registerkontroll får göras efter<br>framställan från en annan stat, om</p>
<p>1. den person som framställan<br>gäller har eller har haft hemvist i<br>Sverige,</p>
<p>2. personen skall delta i en<br>verksamhet på det sätt som anges i<br>13 § första stycket, och</p>
<p>3. det för deltagandet gäller<br>regler i den andra staten om<br>registerkontroll som motsvarar<br>reglerna i denna lag.</p>
<p>21 §</p>
<p>Utlämnande av uppgifter från Utlämnande av uppgifter vid<br>polisregister vid registerkontroll får registerkontroll får omfatta<br>omfatta</p>
<p>44</p>
<p>1. för säkerhetsklass 1 eller 2:<br>vaije uppgift som finns tillgänglig i<br>polisregister om den kontrollerade<br>och, om det är oundgängligen<br>nödvändigt, om make eller sambo,<br>och</p>
<p>2. för säkerhetsklass 3: uppgifter<br>om den kontrollerade i person- och<br>belastningsregistret hos Rikspolis-<br>styrelsen och i Säkerhetspolisens<br>register.</p>
<p>1. för säkerhetsklass 1 eller 2:<br>varje uppgift som finns tillgänglig<br>om den kontrollerade och, om det<br>är oundgängligen nödvändigt, om<br>make eller sambo, och</p>
<p>2. för säkerhetsklass 3: uppgifter<br>om den kontrollerade i belast-<br>ningsregistret, misstankeregistret,<br>SÄPO-registret och uppgifter som<br>annars behandlas hos Säkerhets-<br>polisen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>22 §</p>
<p>Vid registerkontroll enligt 14 § Vid registerkontroll enligt 14 §<br>får utlämnandet omfatta alla får utlämnandet omfatta alla</p>
<p>uppgifter om den kontrollerade som uppgifter om den kontrollerade som<br>finns i Säkerhetspolisens register finns i SÄPO-registret eller annars<br>samt de uppgifter om den behandlas hos Säkerhetspolisen<br>kontrollerade som finns i person- samt de uppgifter om den<br>och belastningsregistret hos kontrollerade som finns i belast-<br>Rikspolisstyrelsen om dom eller ningsregistret och i misstanke-<br>misstanke om brott som avses i registret om dom eller misstanke<br>om brott som avses i</p>
<p>- 3 kap. 1, 2, 5 och 6 §§</p>
<p>brottsbalken,</p>
<p>- 4 kap. 1-6, 8 och 9 §§</p>
<p>brottsbalken,</p>
<p>- 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken,</p>
<p>- 8 kap. 4-6 §§ brottsbalken,</p>
<p>- 9 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken,</p>
<p>- 12 kap. 3 och 5 §§<br>brottsbalken,</p>
<p>- 13 kap. 1-5 b och 7 §§<br>brottsbalken,</p>
<p>-16 kap. 1-3, 5, 6 och 8 §§<br>brottsbalken,</p>
<p>- 17 kap. 1 § brottsbalken,</p>
<p>- 18 kap. 1 och 3-5 §§<br>brottsbalken,</p>
<p>-19 kap. brottsbalken,</p>
<p>- 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen<br>(1968:64), och</p>
<p>-9 kap.</p>
<p>(1996:67).</p>
<p>lämnas ut.</p>
<p>1 § vapenlagen</p>
<p>- 3 kap. 1, 2, 5 och 6 §§<br>brottsbalken,</p>
<p>- 4 kap. 1-6 och 8-9 a §§<br>brottsbalken,</p>
<p>- 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken,</p>
<p>- 8 kap. 4-6 §§ brottsbalken,</p>
<p>- 9 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken,</p>
<p>- 12 kap. 3 § brottsbalken,</p>
<p>- 13 kap. 1-5 b och 7 §§<br>brottsbalken,</p>
<p>- 16 kap. 1-3, 5, 6 och 8 §§<br>brottsbalken,</p>
<p>- 17 kap. 1 § brottsbalken,</p>
<p>- 18 kap. 1 och 3-5 §§<br>brottsbalken,</p>
<p>-19 kap. brottsbalken,</p>
<p>- 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen<br>(1968:64), och</p>
<p>- 9 kap. 1 § vapenlagen<br>(1996:67).</p>
<p>Även uppgift om försök och förberedelse till dessa gärningar får<br></p>
<p>45</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Denna lag träder i kraft såvitt avser 15 § den 1 juli 1998 och i övrigt<br>den dag regeringen bestämmer. Vid tillämpningen av 21 och 22 §§ i<br>deras nya lydelse skall med belastningsregistret även avses person- och<br>belastningsregistret till dess samtliga uppgifter utgått ur detta register.</p>
<p>46</p>
<h3>2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om<br>receptregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1996:1156) om receptregister skall<br>ha följande lydelse</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>9§</p>
<p>Apoteksbolaget Aktiebolag skall Apoteket Aktiebolag skall på<br>på lämpligt sätt lämna patienter och lämpligt sätt lämna patienter och<br>förskrivare information om recept- förskrivare information om<br>registret. Informationen skall redo- receptregistret. Informationen skall<br>visa ändamålen med registret och redovisa ändamålen med registret<br>vilka uppgifter registret far inne- och vilka uppgifter registret far<br>hålla samt ge upplysning om innehålla samt ge upplysning om</p>
<p>1. de tystnadsplikts- och säkerhetsbestämmelser som gäller för<br>registret,</p>
<p>2. rätten att fa registerutdrag 2. rätten att fa information och</p>
<p>och rättelse enligt datalagen rättelse enligt personuppgiftslagen<br>(1973:289), (1998:000),</p>
<p>3. de bestämmelser om samtycke som gäller enligt 3 § andra stycket,<br>och</p>
<p>4. de begränsningar i fråga om sambearbetning, sökbegrepp och<br>bevarande av uppgifter som gäller för registret.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 9 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>47</p>
<h3>2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:158) om<br>röstlängdsregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1997:158) om röstlängdsregister<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 §</p>
<p>Begär en enskild att fa under- Begär en enskild att fa infor-<br>rättelse enligt 10 § datalagen mation enligt 26 § personuppgifts-<br>(1973:289), skall underrättelsen lagen (1998:000), skall informa-<br>lämnas av skattemyndigheten. tionen lämnas av skattemyndig-</p>
<p>heten.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998. Om datalagen (1973:289)<br>även efter denna tidpunkt skall tillämpas på viss behandling av person-<br>uppgifter, gäller dock 10 § i dess äldre lydelse för sådan behandling.</p>
<p>48</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I mars 1995 lade regeringen fram en proposition med förslag till riktlinjer<br>för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som<br>i dag förs hos Rikspolisstyrelsen (prop 1994/95:144). Förslaget, som<br>innebär att person- och belastningsregistret skall ersättas av ett<br>belastningsregister och ett misstankeregister, har godkänts av riksdagen<br>(bet 1994/95:JuU21, rskr 1994/95:378).</p>
<p>Den 30 mars 1995 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att<br>utarbeta förslag till en rättslig reglering av belastningsregistret och<br>misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövs i<br>polisregisterlagen (1965:94). Arbetet skulle bedrivas i enlighet med de<br>riktlinjer regeringen lagt fram i den nämnda propositionen. I uppdraget<br>ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av<br>polisunderrättelseregister och DNA-register. Uppdraget omfattade<br>ursprungligen inte Säkerhetspolisen. Utredningen antog namnet<br>Registerutredningen.</p>
<p>Den 14 mars 1996 beslutade regeringen genom tilläggsdirektiv att den<br>inskränkning i uppdraget som undantog Säkerhetspolisen inte längre<br>skulle gälla.</p>
<p>I mars 1996 överlämnade utredningen delbetänkandet<br>Kriminalunderrättelseregister - DNA-register (SOU 1996:35). En<br>sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har<br>remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.<br>En remissammanställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju<br>96/1255). Utredningens förslag i delbetänkandet är utformade mot<br>bakgrund av den nuvarande datalagen (1973:289). I april 1997<br>överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Polisens register (SOU<br>1997:65). Förslagen i slutbetänkandet bygger på den av<br>Datalagskommittén föreslagna persondatalagen som föreslås ersätta den<br>nuvarande datalagen. Förslagen från delbetänkandet är därför<br>överflyttade till den nya lag om polisens behandling av personuppgifter<br>som föreslås i slutbetänkandet. En sammanfattning av betänkandet finns i<br>bilaga 3. Utredningens lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har<br>remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5.<br>En remissammanställning finns tillgänglig i ärendet (Ju 97/1660).<br>Regeringen tar nu ställning till utredningens förslag.</p>
<p>Härutöver föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen såvitt avser<br>sekretess för uppgifter som hänför sig till vapenregister. Ändringen är<br>föranledd av en tidigare beslutad omläggning av systemet för avisering<br>av folkbokföringsuppgifter (prop. 1994/95:201, bet. 1994/95:SkU26,<br>rskr. 372). Omläggningen innebär bl.a. att folkbokföringen inte längre<br>skall avisera polismyndigheterna om adressändringar m.m. beträffande<br>innehavare av vapenlicens (a. prop. s. 30). Folkbokföringen skall därför<br>inte längre tillföras några uppgifter om personers vapeninnehav.<br>Avsikten är att Rikspolisstyrelsen skall ta över folkbokföringens uppgift i<br>aktuellt hänseende. Sekretessen enligt 5 kap. 5 § sekretesslagen bör<br>därför ändras från att gälla i verksamhet som avser folkbokföringen till</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>49</p>
<p>att i stället gälla hos Rikspolisstyrelsen. Regeringen har i denna fråga<br>inhämtat synpunkter under hand från Rikspolisstyrelsen och från<br>Riksskatteverket.</p>
<p>Regeringen beslutade den 29 januari 1998 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de förslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i<br>bilaga 7. Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i det remitterade<br>förslaget. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter.<br>Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts. Regeringen<br>återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 8.2.4 och 10.5 samt i<br>författningskommentaren.</p>
<p>Följ dlagstiftning till personuppgiftslagen</p>
<p>Såsom framgår av regeringens proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag<br>beslutade regeringen i juni 1995 att tillkalla en parlamentariskt sam-<br>mansatt kommitté med uppgift att bl.a. göra en total revision av<br>datalagen (1973:289) och analysera på vilket sätt EG-direktivet om<br>personuppgifter (Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av<br>den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på<br>behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana<br>uppgifter) skall genomföras i svensk lag. Kommittén - som antog namnet<br>Datalagskommittén - avgav under våren 1997 betänkandet Integritet -<br>Offentlighet - Informationsteknik (SOU 1997:39). Kommittén föreslog<br>bl.a. en persondatalag som skulle ersätta datalagen. Regeringen beslutade<br>i slutet av 1997, efter att ha inhämtat Lagrådets yttrande över<br>lagförslaget, den inledningsvis nämnda propositionen. Regeringens<br>förslag till personuppgiftslag bygger i allt väsentligt på<br>Datalagskommitténs förslag. Angående en närmare redogörelse för det<br>ärendets beredning, se a. prop. s. 29 f.</p>
<p>I flera särskilda registerlagar och andra lagar finns för närvarande<br>hänvisningar till hela datalagen eller vissa paragrafer i den. I den här<br>propositionen finns det därför förslag till ändringar i några av dessa<br>lagar. Förslagen är rent redaktionella följdändringar till den föreslagna<br>personuppgiftslagen. Lagändringarna är därmed enligt regeringens be-<br>dömning av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna<br>betydelse. Något lagrådsyttrande har därför inte inhämtats.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h2>4 Registerlagstiftningen</h2>
<h3>4.1 Inledning</h3>
<p>Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som har<br>dömts till andra påföljder än böter. Registret förs av Rikspolisstyrelsen.<br>För registret gäller bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt<br>kriminalregister (kriminalregisterlagen) och kriminalregisterkungörelsen<br>(1973:58). Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna för också olika<br>slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94)<br></p>
<p>50</p>
<p>om polisregister m.m. (polisregisterlagen) och polisregisterkungörelsen<br>(1969:38).</p>
<p>År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från<br>Kriminalvårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen. Skälen till detta var<br>önskan om att minska den dubbelregistrering som då förekom och de<br>kostnader som hängde samman därmed. I samband med överföringen<br>sammanfördes kriminalregistret med det centrala personregister som<br>fördes hos Rikspolisstyrelsen. Det samordnade registret, som förs med<br>hjälp av automatisk databehandling, kallas person- och<br>belastningsregistret. För detta gäller olika regler beroende på om det är<br>fråga om dess användning som kriminalregister eller polisregister. I det<br>förra fallet gäller kriminalregisterlagen och i det senare<br>polisregisterlagen.</p>
<p>Överföringen av det allmänna kriminalregistret från<br>Kriminalvårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen utgjorde en del av<br>uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem (Rl-systemet).</p>
<p>Rl-systemet regleras i förordningen (1970:517) om rättsväsendets<br>informationssystem (Rl-förordningen). Enligt denna skall det finnas ett<br>informationssystem grundat på automatisk databehandling för att<br>insamla, lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med<br>verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt<br>kriminalvården. Informationssystemet skall bestå av olika delsystem.<br>Frågor om uppbyggnad eller om standarder i systemet skall beredas av<br>den registeransvariga myndigheten i samråd med övriga berörda centrala<br>myndigheter.</p>
<h3>4.2 Kriminalregistret</h3>
<p>Bestämmelser om kriminalregister finns i kriminalregisterlagen och<br>kriminalregisterkungörelsen. Som nämnts är kriminalregistret i praktiken<br>en del av person- och belastningsregistret.</p>
<p>Registret innehåller sådana uppgifter som främst behövs i<br>domstolarnas verksamhet för att brottsbalkens regler om<br>sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna<br>tillämpas. I registret förs in uppgifter om domar på fängelse, villkorlig<br>dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård liksom uppgifter<br>om åtgärder enligt 34 kap. brottsbalken. Registret innehåller också<br>uppgifter om strafföreläggande avseende villkorlig dom. Bötesstraff<br>antecknas inte i registret i andra fall än då förvandlingsstraff har ålagts.</p>
<p>I registret antecknas vidare uppgifter om straffverkställighet, nåd och<br>resning. I registret finns också vissa uppgifter om påföljder som har<br>dömts ut i något annat land.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>51</p>
<h3>4.3 Polisregister m.m.</h3>
<h4>4.3.1 Polisregisterlagstiftningen</h4>
<p>Bestämmelser om polisregister finns i polisregisterlagen och<br>polisregisterkungörelsen.</p>
<p>Med polisregister avses enligt polisregisterlagen register som fors hos<br>Rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till<br>upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts,<br>eller om någons personliga förhållanden i övrigt.</p>
<p>Enligt polisregisterlagen skall innehållet i polisregister begränsas till<br>uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och<br>upptäcka brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Närmare<br>föreskrifter om innehållet i Rikspolisstyrelsens polisregister finns i 2-<br>7 §§ polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär bl.a. att det i<br>polisregister, förutom sådana uppgifter som skall antecknas i<br>kriminalregistret, skall tas in uppgifter om vissa bötesdomar och<br>godkända strafförelägganden, åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om<br>utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529), beslut om<br>utlämning och beslut om besöksförbud.</p>
<p>Innehållet i polisregister är enligt 1 § polisregisterlagen inte begränsat<br>till anteckningar om påföljder. Med stöd av 2 § andra stycket<br>polisregisterlagen har i 6 § polisregisterkungörelsen föreskrivits att i<br>polisregister far föras in även uppgifter om den som är misstänkt för brott<br>och uppgifter om någon annans personliga förhållanden. Som villkor för<br>sådan registrering gäller att denna är nödvändig för att polisen skall<br>kunna förebygga och upptäcka brott och att uppgifterna är av särskild<br>betydelse för brottsspaning.</p>
<p>I polisregister får vidare tas in bl.a. uppgifter som har kommit in från<br>annat nordiskt land eller från en stat som är ansluten till Interpol eller<br>från denna organisation, under förutsättning att uppgiftens innehåll<br>motsvarar en sådan uppgift som enligt det föregående får antecknas i<br>polisregister.</p>
<p>I polisregisterlagen finns dessutom bestämmelser om ett register som<br>förs hos Statens kriminaltekniska laboratorium för dess<br>sakkunnigutlåtanden. Detta register är inte ett polisregister i<br>polisregisterlagens mening. Tidigare fanns också bestämmelser om<br>register hos Generaltullstyrelsen och andra tullmyndigheter i deras<br>brottsbekämpande verksamhet. Dessa bestämmelser är sedan den 1<br>januari 1998 överflyttade till en särskild lag, lagen (1997:1058) om<br>register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.</p>
<h4>4.3.2 Person- och belastningsregistret</h4>
<p>Person- och belastningsregistret är det största polisregistret. Det är främst<br>ett belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder och därmed<br>sammanhängande beslut som skall antecknas enligt kriminalregister-<br>eller polisregisterförfattningama.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>52</p>
<p>Enligt 6 § polisregisterkungörelsen far i polisregister tas in uppgift om<br>den som är misstänkt för brott om det är av särskild betydelse för<br>brottsspaning. Med stöd av denna bestämmelse registreras uppgifter<br>enligt den s.k. personbladsrutinen. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter<br>och allmänna råd för personbladsrutinen (FAP 441-2) skall lokal<br>polismyndighet, och i vissa fall tull- och åklagarmyndighet, upprätta ett<br>personblad, personblad 1, bl.a. om den som har fyllt 15 år är skäligen<br>misstänkt för brott mot brottsbalken, trafikbrottslagen (1951:649),<br>narkotikastrafflagen (1968:64), valutaförordningen (1959:264) och brott<br>mot andra lagar och förordningar om det för brottet är föreskrivet svårare<br>straff än böter eller disciplinstraff. I föreskrifterna görs undantag för<br>registrering bl.a. för vissa brott mot brottsbalken och trafikbrottslagen.<br>Sedan åklagaren fattat beslut i åtalsfrågan upprättas personblad 2.<br>Personbladen sänds till Rikspolisstyrelsen, som registrerar uppgifterna i<br>person- och belastningsregistret. Uppgifter enligt personbladsrutinen är<br>de enda uppgifter om misstankar som förs in i person- och<br>belastningsregistret. Övriga uppgifter om misstankar registreras i andra<br>typer av polisregister.</p>
<p>Person- och belastningsregistret förs med hjälp av automatisk<br>databehandling. Varken kriminal- eller polisregisterförfattningama är<br>skrivna med utgångspunkt i att kriminal- eller polisregister skall vara<br>datoriserade. Det formella stödet för att föra registret med automatisk<br>databehandling finns i stället i förordningen (1970:517) om rätts-<br>väsendets informationssystem (Rl-förordningen).</p>
<p>Inom polisen används uppgifterna i registret såväl vid spaning och<br>brottsutredning som vid ordnings- och trafikpolisverksamhet. Upp-<br>gifterna används också som underlag i bl.a. körkortsärenden.</p>
<p>Uppgifter ur person- och belastningsregistret får under vissa<br>förutsättningar användas också av andra myndigheter, t.ex. i olika<br>tillståndsärenden. Hos domstolar och åklagare används uppgifterna i<br>handläggningen av brottmål.</p>
<h4>4.3.3 Andra polisregister</h4>
<p>Hos Rikspolisstyrelsen förs med stöd av polisregisterlagen även flera<br>andra register. Dessa register används framför allt för brottsspaning. Hit<br>hör bl.a. brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret (ASP),<br>signalements- och känneteckensregistret, fingeravtrycks-registret, U-<br>boken (med uppgifter om utvisningar), en del av Interpolregistret samt<br>beslags- och analysregistret. Till polisregistren hör också Finanspolisens<br>analys- och spaningsregister. Dessa register förs med hjälp av automatisk<br>databehandling. Dessutom finns det ett manuellt register, fotoregistret.</p>
<p>Även Säkerhetspolisens register regleras av polisregisterlagen.<br>Särskilda föreskrifter för detta register finns i 5 a § förordningen<br>(1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen för dessutom andra register som inte är polisregister<br>i polisregisterlagens mening. Till dessa hör godsregistret och registret för<br>efterlysta fordon samt passregistret.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>53</p>
<p>Utöver de register som nämnts ovan förs vid olika polismyndigheter<br>vissa lokala register. Det gäller bl.a. lokala spaningsregister av typen<br>”tillhållsregister” samt register för intem samordning av pågående<br>utredningar. Även dessa register omfattas av polisregisterlagen.<br>Dessutom finns det andra typer av lokala register för vilka<br>polisregisterlagen inte gäller, t.ex. förundersökningsregister, dvs.<br>tillfälliga register som gäller en viss förundersökning.</p>
<p>En beskrivning av de centrala och lokala register som förs av polisen<br>finns i bilaga 5 till betänkandet Polisens register (SOU 1997:65).</p>
<h4>4.3.4 Körkortsregistret</h4>
<p>Av 2 § körkortsförordningen (1977:722) framgår att det skall finnas ett<br>för landet gemensamt körkortsregister. Körkortsregistret innehåller tre<br>slag av uppgifter, nämligen identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och<br>belastningsuppgifter. Belastningsuppgiftema gäller dels uppgifter om<br>sådana brott som anges i 83 § körkortsförordningen, dels vissa andra<br>uppgifter, t.ex. om anmälan till länsstyrelse att en körkortsinnehavare inte<br>längre uppfyller förutsättningarna för att få ha körkort.</p>
<p>Enligt 90 § körkortsförordningen skall Vägverket föra körkortsregistret<br>med hjälp av automatisk databehandling. I fråga om uppgifter om brott<br>som anges i 83 § körkortsförordningen förs registret dock av<br>Rikspolisstyrelsen i enlighet med 21 § kungörelsen (1970:517) om<br>rättsväsendets informationssystem (Rl-förordningen). Denna del av<br>registret kallas här körkortsregistrets belastningsdel. Registreringen i<br>belastningsdelen fyller huvudsakligen två syften. Den skall dels lämna<br>underlag för prövningen i körkortsmål, dels ge information till åklagare<br>och domstolar i trafikmål om tidigare trafikbrottslighet.</p>
<p>Bestämmelser om innehållet i körkortsregistret finns i 90 och 91 §§<br>körkortsförordningen. I den del av registret som förs av<br>Rikspolisstyrelsen skall enligt 91 § körkortsförordningen tas in uppgifter<br>om brott enligt 83 § samma förordning, dvs. uppgifter om dom, beslut,<br>strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot varigenom<br>körkortshavare, innehavare av traktorkort, innehavare av utländskt<br>körkort eller någon för vilken spärrtid beslutats men ännu inte löpt ut har<br>funnits skyldig till vissa brott. Det gäller främst brott mot<br>trafikbrottslagen, andra trafikförfattningar, narkotikastrafflagen samt<br>vissa brottsbalksbrott såsom misshandel och andra våldsbrott. I fråga om<br>de allra flesta brottsbalksbrott sker dock ingen registrering, om påföljden<br>stannat vid böter.</p>
<p>Regleringen i körkortsregistret är följaktligen på en gång mera<br>omfattande och mera begränsad än registreringen i person- och<br>belastningsregistret; i vissa fall sker anteckning då penningböter har<br>dömts ut, i andra bara om påföljden är strängare än böter.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>54</p>
<h2>5 Utgångspunkter för regeringens förslag</h2>
<h3>5.1 Riktlinj epropositionen</h3>
<p>I proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m.<br>föreslog regeringen riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur<br>avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen.<br>Förslaget innebär att person- och belastningsregistret (PBR) skall ersättas<br>av ett belastningsregiser och att det skall inrättas ett misstankeregister.<br>Den registrering av påföljder som sker i körkortsregistrets belastningsdel<br>skall enligt förslaget samordnas med belastningsregistret. Riksdagen har<br>godkänt de föreslagna riktlinjerna (bet. 1994/95 :JuU21, rskr.<br>1994/95:378).</p>
<p>I propositionen uttalade regeringen att den i dag gällande kriminal- och<br>polisregisterlagstiftningen fick sin huvudsakliga utformning på 60-talet<br>och därför - inte minst med hänsyn till den tekniska utvecklingen -<br>framstår som föråldrad. Som exempel nämndes att PBR, som är ett enda<br>register som förs med hjälp av automatisk databehandling, styrs av två<br>olika lagar som dessutom utgår från att det förs manuellt. Regeringen<br>framhöll vidare att dagens lagstiftning också har inslag som kan<br>uppfattas som brister i skyddet för den personliga integriteten.<br>Regeringen anförde att detta särskilt gäller kravet på att uppgifter bör<br>hållas åtskilda efter graden på riktighet och tillförlitlighet. Sådana krav<br>framställs bl.a. i Europarådets rekommendation, No. R (87) 15 om<br>användning av personuppgifter inom polissektom. Som ett exempel på<br>att bekräftade och obekräftade uppgifter antecknas i samma register<br>angavs i propositionen att uppgifter om såväl ådömda påföljder som<br>brottsmisstankar antecknas i PBR.</p>
<p>Utgångspunkten för förslagen i den proposition regeringen nu lägger<br>fram är, i enlighet med vad som uttalades i riktlinjepropositionen, att<br>belastningsregistret skall innehålla de uppgifter om påföljder m.m. som i<br>dag antecknas i PBR och i körkortsregistrets belastningsdel. Misstanke-<br>registret skall innehålla uppgifter bl.a. om den som är skäligen misstänkt<br>för brott enligt den tidigare nämnda personbladsrutinen.</p>
<h3>5.2 En ny datalag - personuppgiftslagen</h3>
<p>Regeringen har i proposition 1997/98:44 föreslagit att en<br>personuppgiftslag skall införas. Den föreslagna lagen skall ersätta den<br>nuvarande datalagen (1973:289) och genomför Europaparlamentets och<br>rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda<br>personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria<br>flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet).</p>
<p>Personuppgiftslagen är, precis som den nuvarande datalagen, tänkt att<br>få generell räckvidd. Det innebär att den kommer att omfatta även sådan<br>verksamhet som faller utanför EG-rätten. Särbestämmelser som kan<br>behövas på olika områden förutsätts få sin plats i särskilda register-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>55</p>
<p>författningar. Sådana särbestämmelser kommer att gälla framför person-<br>uppgiftslagen.</p>
<p>Personuppgiftslagen skall enligt förslaget gälla inte bara register, utan<br>all behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad.<br>Lagen skall även omfatta manuell behandling av personuppgifter om<br>dessa ingår i eller avses ingå i en strukturerad samling av<br>personuppgifter.</p>
<p>En utgångspunkt för personuppgiftslagen är att behandling av<br>personuppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i<br>lagen. I andra fall skall behandling av personuppgifter inte få<br>förekomma. Något tillståndsförfarande motsvarande det nuvarande har<br>inte föreslagits. Om en behandling av personuppgifter är tillåten enligt<br>personuppgiftslagen, skall behandlingen anmälas till en tillsyns-<br>myndighet. Om den som är ansvarig för en behandling har inrättat ett<br>persondataombud, skall behandlingen i stället anmälas till denne. Den<br>som är personuppgiftsansvarig skall se till att behandlingen sker korrekt<br>och i enlighet med god sed, påpeka eventuella brister och anmäla<br>missförhållanden till tillsynsmyndigheten. Denna skall i första hand<br>försöka åstadkomma rättelse genom påpekanden och liknande<br>förfaranden. Om det inte går eller om det är riskfyllt att vänta kan<br>tillsynsmyndigheten vid vite förbjuda en behandling.</p>
<p>Grundläggande krav på behandling av personuppgifter</p>
<p>I förslaget till personuppgiftslag anges vissa grundläggande krav på<br>behandlingen av personuppgifter. Personuppgifter skall behandlas på ett<br>korrekt sätt och i enlighet med god sed. Uppgifter får samlas in endast<br>för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och far sedan<br>inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det ursprungliga.<br>Behandling av personuppgifter för historiska, vetenskapliga eller<br>statistiska ändamål skall dock aldrig anses oförenlig med de ursprungliga<br>ändamålen. De personuppgifter som behandlas skall vidare vara adekvata<br>och relevanta i förhållande till ändamålet. Fler uppgifter än som är<br>nödvändiga med hänsyn till ändamålet skall inte få behandlas. Vidare<br>skall personuppgifter som behandlas vara riktiga och aktuella.<br>Personuppgifter skall inte heller få bevaras under längre tid än vad som<br>är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. För<br>historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål skall dock<br>personuppgifter få bevaras under en längre tid.</p>
<p>Behandling av särskilt känsliga uppgifter skall i princip vara förbjudet.<br>Från förbudet finns dock flera undantag som är uppräknade i lagen.<br>Känsliga uppgifter får t.ex. under vissa förutsättningar behandlas för<br>hälso- och sjukvårdsändamål och för forsknings- och statistikändamål.<br>Med känsliga uppgifter avses personuppgifter som avslöjar ras eller<br>etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse<br>eller medlemskap i fackförening. Det skall vidare enligt huvudregeln<br>vara förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller<br>sexualliv.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>56</p>
<p>Det skall vidare vara förbjudet för andra än myndigheter att behandla<br>personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i<br>brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihets-<br>berövanden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer<br>skall dock få meddela föreskrifter om undantag från förbudet. Några<br>andra särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter som visar att<br>någon har misstänkts eller dömts för brott har inte tagits in i person-<br>uppgiftslagen.</p>
<p>Information</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller vidare bestämmelser om den<br>personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om<br>behandling som rör honomeller henne. Sådan information skall dels<br>lämnas självmant av den persondataansvarige, dels med anledning av den<br>registrerades begäran.</p>
<p>Rättelse</p>
<p>Den personuppgiftsansvarige skall vidare vara skyldig att rätta, blockera<br>eller utplåna felaktiga uppgifter m.m. och underrätta dem som har fatt del<br>av sådana uppgifter om det rätta förhållandet. Det finns särskilda<br>bestämmelser om automatiserade beslut och om säkerheten vid<br>behandling av personuppgifter.</p>
<p>Skyddsåtgärder</p>
<p>En tillsynsmyndighet föreslås få besluta om de skyddsåtgärder som kan<br>behövas för en behandling och att få förena beslutet med vite.</p>
<p>Överföring av uppgifter till utlandet</p>
<p>I princip skall det vara förbjudet att föra över personuppgifter till länder<br>utanför EU. Från detta förbud finns dock flera undantag. Det viktigaste är<br>att det skall vara tillåtet att överföra uppgifter till de länder som har<br>anslutit sig till Europarådets dataskyddskonvention.</p>
<p>Sanktioner</p>
<p>Slutligen har bestämmelser om sanktioner i form av skadestånd, vite och<br>straff föreslagits.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>I kraftträdande</p>
<p>Personuppgiftslagen föreslås träda i kraft den 24 oktober 1998, då<br>datalagen skall upphöra att gälla. Beträffande sådan behandling som</p>
<p>57</p>
<p>pågår vid i kraftträdandet skall till och med den 30 september 2001 den Prop. 1997/98:97<br>äldre lagen tillämpas.</p>
<h3>5.3 Bestämmelser om sekretess och utlämnande av</h3>
<h3>uppgifter</h3>
<h4>5.3.1 F örundersökningssekretessen</h4>
<p>I 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) finns regler om sekretess med<br>hänsyn till intresset av att förebygga eller beivra brott. Bestämmelsen<br>gäller bl.a. för uppgifter i polisregistret. En förutsättning för att sekretess<br>skall gälla är att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda<br>åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas, om<br>uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretessen gäller i första hand hos åklagar-, polis-, och<br>tullmyndigheterna. Eftersom sekretessen gäller for uppgifter som ”hänför<br>sig till” brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamhet, följer<br>sekretessen med uppgiften om den lämnas vidare till en annan<br>myndighet. Även en myndighet som i annan verksamhet biträder<br>åklagare eller polis i brottsbekämpande verksamhet är underkastad<br>sekretess till skydd för spaning och utredning.</p>
<p>Bestämmelserna i 5 kap. 1 § sekretesslagen är till för att skydda det<br>allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. I 9 kap.<br>17 § sekretesslagen finns korresponderande regler om sekretess vid<br>förundersökningar m.m. till skydd för den enskildes intressen.<br>Sekretessen enligt sistnämnda paragraf gäller under förutsättning att det<br>kan antas att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider<br>skada eller men om uppgiften lämnas ut.</p>
<h4>5.3.2 Registersekretessen</h4>
<p>Det finns vidare särskilda sekretessbestämmelser beträffande uppgifter<br>i polisregister. Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess i<br>verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister<br>eller register som förs med stöd av lagen (1965:94) om polisregister m.m.<br>för uppgift som har tillförts registret. Sekretessen enligt denna<br>bestämmelse är absolut, dvs. något skaderekvisit ställs inte upp som<br>villkor för sekretessen. Uppgifter från registren får lämnas ut endast<br>under de förutsättningar som anges i lagen (1963:197) om allmänt<br>kriminalregister, polisregisterlagen eller säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627) eller i förordning som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller också i förhållande<br>till den enskilde. Kriminalregisterlagen och polisregisterlagen innehåller<br>dock bestämmelser om utlämnande av uppgifter till den registrerade<br>själv.</p>
<p>I 7 kap. 18 § sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess för bl.a.<br>uppgifter som har tillförts körkortsregistret. I likhet med vad som gäller<br>enligt 7 kap. 17 § är sekretessen absolut.</p>
<p>58</p>
<h4>5.3.3</h4>
<h4>Utlämnande av uppgifter till den registrerade</h4>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Enligt kriminalregisterlagen har den enskilde en oinskränkt rätt att fa ett<br>utdrag innehållande samtliga belastningsuppgifter om sig själv. När det<br>gäller polisregister är däremot den enskildes rätt mer begränsad. Den<br>huvudsakliga anledningen till det är att polisregister också innehåller<br>uppgifter av betydelse för brottsspaning. Den begränsning som gäller är<br>framfor allt att det i utdrag till den enskilde inte skall tas med uppgift om<br>misstanke för brott, om inte åtal har väckts för brottet. Vidare gäller att<br>bötesbrott redovisas endast i begränsad uppfattning.</p>
<p>Utdrag ur polisregistret får endast meddelas till den registrerade under<br>förutsättning att han eller hon behöver utdraget för att ta tillvara sin rätt i<br>främmande stat, fa tillstånd att inresa, bosätta sig eller arbeta i<br>främmande stat, pröva fråga om anställning i verksamhet som avser vård<br>eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet eller<br>beivrandet av brott och regeringen i förordning medgivit att utdrag eller<br>upplysning lämnas för sådant ändamål eller i annat fall, om den enskilde<br>styrker att hans eller hennes rätt är beroende av upplysning ur registret<br>och regeringen medger att upplysning lämnas (3 § polisregisterlagen<br>[1965:94]).</p>
<h3>5.4 Internationellt polissamarbete</h3>
<h4>5.4.1 Europarådets rekommendation om användningen av</h4>
<h4>personuppgifter inom polissektorn</h4>
<p>År 1987 antogs inom Europarådet en rekommendation, No. R (87) 15,<br>om användningen av personuppgifter inom polissektom.<br>Rekommendationen innehåller speciella dataskyddsregler för<br>personuppgifter som polisen samlar in, lagrar, använder eller överför<br>med hjälp av automatisk databehandling i syfte att förhindra och<br>bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana<br>personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller<br>bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella<br>lagstiftningen tillåter ett mer omfattande uppgiftssamlande. Skilda<br>kategorier av lagrade uppgifter skall så långt som möjligt kunna skiljas<br>från varandra efter graden av riktighet och tillförlitlighet. I synnerhet<br>skall uppgifter som grundar sig på fakta kunna skiljas från uppgifter som<br>grundar sig på omdömen eller personliga värderingar.</p>
<p>I oktober 1988 inledde Datainspektionen en granskning av<br>Rikspolisstyrelsens personregister. Granskningen syftade till att<br>undersöka om nuvarande författningsreglering av polisens rätt att<br>registrera uppgifter om enskilda svarade mot den europeiska<br>rekommendationen om polisregister. Undersökningen gällde också hur<br>Rikspolisstyrelsens personregister förhöll sig till den nuvarande<br>författningsregleringen och till de föreskrifter som Datainspektionen<br>meddelat. I en skrivelse den 28 september 1989 överlämnade<br>Datainspektionen till regeringen en rapport över granskningen.</p>
<p>59</p>
<p>I skrivelsen anges att inspektionen fatt intrycket att Rikspolisstyrelsens<br>verksamhet med registren präglas av en strävan att undvika otillbörligt<br>intrång i den personliga integriteten. Samtidigt noteras dock att<br>författningsregleringen av polisens rätt att registrera uppgifter om<br>enskilda personer är bristfällig mot bakgrund av den europeiska<br>rekommendationen. Dessa brister anges bl.a. avse vissa frågor avseende<br>utlämnande av uppgifter från registren samt sammanblandningen av<br>belastnings- och misstankeuppgifter i person- och belastningsregistret.</p>
<h4>5.4.2 Europol</h4>
<p>Medlemsstaterna i Europeiska unionen har genom Europolkonventionen<br>beslutat upprätta en europeisk polisbyrå, Europol. Sverige har nyligen<br>tillträtt konventionen (prop. 1996/97:164 bet,1997/98:JuO2, rskr.<br>1997/98:22). Målsättningen med Europol är att förbättra effektiviteten<br>hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad<br>gäller förebyggande av och kampen mot viss definerad brottslighet, t.ex.<br>grova narkotika brott eller gränsöverskridande handel med barn som<br>utnyttjas sexuellt.</p>
<p>Europols arbetsuppgifter skall i första hand bestå av att underlätta<br>informationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och<br>analysera information och underrättelser samt delge de nationella<br>enheterna de underrättelser som berör deras länder. Europol skall ha ett<br>informationssystem bestående av ett informationsregister med begränsat<br>tydligt innehåll som tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos<br>medlemsstaterna och hos Europol, analysregister för arbetet i olika<br>undersökningar och ett indexregister, som innehåller vissa uppgifter från<br>analysregistren.</p>
<p>Informationsregistret</p>
<p>Informationsregistret skall innehålla uppgifter om personer som</p>
<p>1. har dömts för sådana brott som ligger inom Europols behörighet,</p>
<p>2. misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i sådana brott,</p>
<p>3. på konkreta grunder kan misstänkas komma att begå sådana brott.</p>
<p>För dessa personer far identifieringsuppgifter, uppgifter om vilken<br>brottslighet det är frågan om, tillvägagångssätt och hjälpmedel föras in. I<br>registret far också lagras uppgifter om varifrån den registrerade uppgiften<br>kommer, uppgift om eventuellt fällande domar inom Europols behörighet<br>och uppgifter om handläggande myndigheter och ärendebeteckning.<br>Några andra uppgifter far inte föras in i informationsregistret.</p>
<p>Medlemsstaterna är skyldiga att lämna dessa uppgifter. Sådana<br>uppgifter finns redan med nuvarande lagstiftning i svenska polisregister.<br>Uppgifter som skall lämnas till Europol kan komma från nästan alla<br>polisregister dvs. person och belastningsregistret, spaningsregistret,<br>brottsanmälansregistret m.fl. På motsvarande sätt kan uppgifter från<br>Europol komma att införas i de flesta polisregister.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>60</p>
<p>Analysregister</p>
<p>En av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i<br>kriminalunderrättelseverksamhet. Det innebär att Europol samlar in,<br>bearbetar och analyserar material till nytta för en polisutredning eller<br>förundersökning, t.ex. beträffande en gränsöverskridande narkotikaliga.<br>Analyserna skall genomföras i projektform. Det innebär att ett begränsat<br>antal anlytiker och andra tjänstemän från Europol samt sambandsmän<br>från de stater som berörs bildar en projektgrupp. För denna grupp kan om<br>det behövs ett arbetsregister läggas upp efter ett särskilt beslut från<br>styrelsen i Europol. Detta analysregister är ett verktyg for att genomföra<br>just den specifika utredningen. I ett analysregister far uppgifter om de<br>personer som finns i informationsregistret, kontakter och medhjälpare till<br>dessa, offer, vittnen och andra som kan lämna upplysningar om den<br>misstänkta brottsligheten förekomma. Alla nödvändiga uppgifter får<br>förekomma om personer i dessa utredningar. Särskilt känsliga uppgifter,<br>t.ex. politisk åskådning, sexuell läggning och ras far bara förekomma om<br>det är strikt nödvändigt med hänsyn till utredningen och endast om det<br>redan finns andra uppgifter om personen.</p>
<p>Uppgifter från ett analysprojekt lämnas på begäran av Europol. En<br>medlemsstat är skyldig att på begäran av Europol lämna uppgifter som<br>skall användas i det särskilda analysprojektet och därmed foras in i det<br>särskilda register som upprättas om den nationella lagstiftningen tillåter<br>att uppgifterna används för att utföra analyser i kriminalunderrättelse-<br>verksamhet.</p>
<p>Indexregistret</p>
<p>För att analysregistren skall fylla sin funktion som kunskapskälla krävs<br>att det finns en fungerande länk mellan analysregistren och de nationella<br>sambandsmännen. Indexregistret är ett hjälpmedel för att kunna förse<br>analysprojekten med nödvändiga uppgifter utan att registrets innehåll<br>eller analysresultat avslöjas.</p>
<h4>5.4.3 Schengen</h4>
<p>Regeringen har nyligen lämnat en proposition om Sveriges anslutning till<br>Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42) till riksdagen. Schengen-<br>samarbetet bygger på två grundtankar. Det första är den fria rörligheten<br>för personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid nationsgränserna<br>mellan Schengenstatema skall upphöra. Den andra är att kampen skall<br>stärkas mot internationell kriminalitet och illegal invandring. Ett<br>hjälpmedel i detta sammanhang är dataregistret Schengens informations-<br>system (SIS). Registret är uppbyggt som ett spanings- och<br>efterlysningshjälpmedel. Det skiljer sig således helt från Europols<br>register. I SIS kan varje Schengenstat föra in uppgifter om personer eller<br>föremål som är efterlysta eller på annat sätt eftersökta med en begäran<br>om att någon åtgärd skall vidtas när den efterlysta personen påträffas. I</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>61</p>
<p>SIS förekommer endast identifieringsuppgifter av dessa personer. De<br>kompletterande uppgifter som behövs när det blir aktuellt för att ett land<br>skall kunna verkställa åtgärden lämnas över först när det blir aktuellt i<br>vaije enskilt fall genom direkt kontakt mellan länderna.</p>
<h3>5.5 Behovet av en reform</h3>
<p>Datorkapaciteten och tekniken för informationsöverföring utvecklas i<br>snabb takt inom polisväsendet. Den nu gällande lagstiftningen hindrar<br>polisen från att på ett effektivt sätt använda sig av de fördelar den<br>moderna informationstekniken innebär. Polisen har med nuvarande<br>lagstiftning t.ex. inte möjlighet att använda befintligt datastöd for att<br>sammanställa personuppgifter som kommer fram inom ramen för en<br>förundersökning. En sådan sammanställning utgör nämligen ett<br>personregister enligt den nuvarande datalagen och kräver tillstånd av<br>Datainspektionen.</p>
<p>Det kan förutses att praktiskt taget allt skrivarbete inom polisen i<br>framtiden kommer att utföras med hjälp av någon form av<br>informationsteknik. Brottsanmälningar, protokoll över förhör och<br>tvångsmedelsanvändning, liksom förundersökningsprotokoll och<br>promemorior kommer i ökad utsträckning att lagras på datamedium. I<br>dag används redan i viss utsträckning scanning, en teknik som innebär att<br>dokument som kommer in till polismyndigheterna bildfångas för att man<br>sedan skall kunna arbeta med dokumentet på elektronisk väg. På sikt<br>kommer det att leda till att polisen helt och hållet arbetar med<br>elektroniska akter inom ramen för bl.a. förundersökningsförfarandet.</p>
<p>Den tekniska utvecklingen gör att det är angeläget att det så snart som<br>möjligt också tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga ramen för<br>myndigheternas utvecklingsarbete. Lagstiftningen bör inte hindra polisen<br>från att på ett effektivt sätt använda informationsteknik. Samtidigt måste<br>sådana viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av offentlighets-<br>principen och skyddet för den personliga integriteten noga beaktas. Det<br>är uppenbart att den nuvarande polisregisterlagstiftningen inte uppfyller<br>de krav som bör ställas i dagens samhälle. En reformering av<br>registerlagstiftningen är därför nödvändig.</p>
<p>Det är självfallet också angeläget att lagstiftningen uppfyller de krav<br>som uppställs i de internationella överenskommelser Sverige ingått. I det<br>internationella brottsbekämpande samarbetet har utvecklingen av<br>informationstekniken också stor betydelse. Både Europolkonventionen<br>och Schengenkonventionen bygger på att upplysningar kan utväxlas<br>mellan konventionsstatema med hjälp av modem informationsteknik.<br>Sverige avser att delta i både Europol- och Schengensamarbetet, vilket i<br>sin tur medför att polisen bör få tillgång till den informationsteknik som<br>är nödvändig för att samarbetet skall fungera. Visserligen innebär varken<br>Europolkonventionen eller Schengenkonventionen att vi måste införa<br>någon ny polisregisterlagstiftning. Sverige kan uppfylla sina åtaganden<br>också med gällande reglering av polisregisterfrågoma. Däremot påverkas<br>effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens utformning.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>62</p>
<p>En utgångspunkt för en reform bör vara att hinder för ett rationellt<br>utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning än vad<br>som är nödvändigt med hänsyn till intresset av skydd för den personliga<br>integriteten. Utvecklingen av informationstekniken går väldigt fort.<br>Tekniken blir kraftfullare, enklare att hantera och billigare. Det gör att<br>det blir lättare att ta del av, sammanställa och sprida datorlagrad<br>information, oavsett om informationen finns i ett särskilt inrättat register<br>eller är lagrad på annat sätt. Härigenom kan informationsbearbetningen<br>bli påtagligt effektivare, men det ställer också nya krav vad avser<br>respekten för den personliga integriteten. Det måste firmas garantier for<br>att uppgifter om enskilda inte lämnas ut på ett otillbörligt sätt.</p>
<p>Den stränga sekretess som råder för polisregister har under en längre<br>tid varit föremål för debatt. Regeringen anser det angeläget att<br>sekretessen inte hindrar möjligheterna till nödvändig insyn och kontroll.<br>Det är särskilt viktigt att den enskilde ges ökade möjligheter att ta del av<br>uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Regeringen<br>behandlar frågan om insyn i avsnitt 6.1. Utredningens förslag till ett nytt<br>belastningsregister behandlas i avsnitt 8. Förslaget till misstankeregister<br>behandlas i avsnitt 9. I avsnitt 10 tar regeringen ställning till vilka<br>bestämmelser som behövs för polisens del utöver eller i stället för<br>personuppgiftlagens bestämmelser. Slutligen behandlar regeringen<br>utredningens förslag till kriminalunderrättelseregister m.m. (avsnitt 11),<br>DNA-register (avsnitt 12) och SÄPO-register (avsnitt 13).</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h2>6 Sekretess</h2>
<h3>6.1 Ökade möjligheter till insyn i polisregister</h3>
<p>Regeringens förslag: Den absoluta sekretessen avskaffas för alla<br>polisregister utom belastningsregistret. Den enskilde far en principiell<br>rätt att få ut uppgifter om sig själv från samtliga polisregister.</p>
<p>Utredningens förslag: Den absoluta sekretessen för uppgifter i<br>polisregister avskaffas.</p>
<p>Remissinstanserna: Många remissinstanser, t.ex. Justitieombuds-<br>mannen, Datainspektionen, Riksarkivet, Göteborgs tingsrätt,<br>Kammarrätten i Stockholm, Kriminalvårdsstyrelsen och Sveriges<br>domareförbund är positiva till utredningens förslag. Rikspolisstyrelsen<br>motsätter sig däremot bestämt att den absoluta sekretessen avskaffas.<br>Styrelsen anser att den absoluta sekretessen för uppgifter i polisregister<br>skall behållas men vara begränsad i tiden till 20 år. För tiden därefter bör,<br>enligt Rikspolisstyrelsen, ett skaderekvisit gälla; omvänt för uppgifter<br>som alltjämt har ett högt skyddsvärde, t.ex. hos Säkerhetspolisen och rakt<br>för övriga uppgifter. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet är<br>också kritisk till att den absoluta sekretessen överges och anser att<br>utredningen allt för snabbt lämnar svåra avgöranden utan att tillräckligt<br>noga beakta alla sidor av problemet. Fakultetsstyrelsen kan inte finna att</p>
<p>63</p>
<p>förslaget till ändringar i de nuvarande sekretessbestämmelserna är till<br>gagn för någon inblandad part och föreslår att sekretessdelen utreds<br>vidare. Hovrätten i Västra Sverige ifrågasätter om nackdelarna med den<br>nuvarande ordningen är så stora att de motiverar det relativt omfattande<br>lagstiftningsarbete som krävs för att genomföra en principiellt ny ordning<br>och anser att mycket talar för att den absoluta sekretessen bör behållas.</p>
<p>Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län kan endast med tvekan<br>godkänna att den absoluta sekretessen upphävs.</p>
<p>Några remissinstanser bl.a. Riksåklagaren och flera länsstyrelser anser<br>att den absoluta sekretessen bör behållas för uppgifter i misstankeregister<br>och kriminalunderrättelseregister.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Syftet med utredningens förslag är<br>dels att åstadkomma en reglering som inte innebär mer sekretess än vad<br>som är oundgängligen nödvändigt för att skydda det intresse som<br>föranlett regleringen, dels att ge samma skydd för känsliga uppgifter<br>oberoende av om de förekommer i t.ex. en förundersökning eller i ett<br>polisregister.</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att det är viktigt att<br>offentlighetsprincipen i detta sammanhang inte inskränks mer än vad<br>som kan anses nödvändigt med hänsyn t.ex. till enskildas personliga och<br>ekonomiska förhållanden och till att brott skall kunna förebyggas och<br>beivras. Så som utredningen anfört kan absolut sekretess innebära att<br>intresset av insyn och kontroll åsidosätts, vilket i sin tur kan leda till att<br>förtroendet för polisens verksamhet skadas. Inte minst den senaste tidens<br>debatt om Säkerhetspolisens registrering i SÄPO-registret visar att frågan<br>hur registreringen sker är central för allmänhetens tilltro till polisens<br>verksamhet. Det bör exempelvis ges rimliga möjligheter att kontrollera<br>att registrering inte bedrivs i strid mot regeringsformens bestämmelser<br>eller andra bestämmelser som gäller för registren. Det är därför angeläget<br>att möjligheten till insyn i polisens register ökar. Det kan ske genom<br>lättnader i den sekretess som råder för uppgifter i polisregister. När det<br>gäller att avgöra hur sträng sekretess som bör gälla är det enligt<br>regeringens bedömning motiverat att skilja mellan olika register.</p>
<p>Belastningsregister</p>
<p>Uppgifter i polisens belastningsregister har alltid ansetts extra känsliga,<br>främst ur integritetssynpunkt. Även om man kan förutse att en stor del av<br>polisens och domstolarnas arbete inom en snar framtid kommer att<br>utföras med datorstöd och att det, med hjälp av de avancerade sökverktyg<br>som finns, kommer att bli tekniskt möjligt att på ett relativt enkelt sätt<br>sammanställa personuppgifter som förekommer i t.ex. förundersökningar<br>och domar, kommer samma uppgifter sammanställda i ett register även i<br>fortsättningen att vara särskilt känsliga ur integritetssynpunkt. Registrens<br>huvudsyfte är just att lagra sammanställningar av uppgifter på ett sådant<br>sätt att det skall vara lätt att ta fram och presentera informationen. Att det<br>råder en strängare sekretess för uppgifter som finns i ett register än för<br>uppgifter som förekommer under en förundersökning är därför, enligt</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>64</p>
<p>regeringens bedömning, väl motiverat. Den absoluta sekretess som i dag Prop. 1997/98:97<br>gäller för uppgifter i polis- och kriminalregister har främst motiverats av<br>att den dömdes återanpassning till samhället inte skall försvåras. Det är<br>angeläget att uppgifter om en persons förflutna inte sprids mer än vad<br>som är absolut nödvändigt. Sekretesskyddet för belastningsuppgifter är<br>således i allt väsentligt uppställt för att skydda den enskilde. Det ligger<br>därför i sakens natur att utomordentligt stor restriktivitet måste gälla för<br>insyn i belastningsregister.</p>
<p>Förutom den registrerade själv är det främst myndigheterna inom<br>rättsväsendet som har ett berättigat intresse av att få del av uppgifter från<br>belastningsregister. Med hänsyn till den registrerades rehabilitering bör<br>andra myndigheter eller enskilda normalt inte fa tillgång till uppgifterna.<br>Även om den absoluta sekretessen avskaffades och ett skaderekvisit<br>infördes torde den skadeprövning som polisen skulle göra i samband med<br>prövning av om utlämnande skall medges utfalla på ett sådant sätt att<br>praktiskt taget inga andra än de nu nämnda skulle fa del av<br>belastningsuppgiftema. Med hänsyn till den sekretess som ändå måste<br>gälla till skydd för den enskilde skulle uppgifter från registret i princip<br>aldrig kunna lämnas ut. Att avskaffa den absoluta sekretessen för<br>belastningsregister skulle därför närmast vara en illusion.</p>
<p>Såsom Rikspolisstyrelsen påpekat far det inte heller vara så att t.ex. en<br>arbetsgivare eller hyresvärd genom att begära att fa ut uppgifter om<br>någon tilltänkt arbetstagare eller hyresgäst förekommer i registret,<br>indirekt far reda på att vederbörande inte förekommer. Med nuvarande<br>lagstiftning behöver polisen bara besvara en sådan förfrågan med att det<br>råder absolut sekretess för uppgifter i polisregister och att det därmed<br>inte är tillåtet att uppge om en person finns eller inte finns i registret. Om<br>den absoluta sekretessen avskaffas och sekretessen i stället skall gälla<br>med ett skaderekvisit måste polisen göra en prövning i vaije enskilt fall.<br>Förekommer inte den person förfrågan gäller i registret måste detta i<br>regel framgå av avslagsbeslutet. Det skulle innebära att t.ex. arbetsgivare<br>och hyresvärdar kan få reda på om den tilltänkte arbetstagaren eller<br>hyresgästen förekommer i polisregistret. Detta är naturligtvis inte<br>tillfredsställande.</p>
<p>Vid en sammantagen bedömning anser regeringen att det för uppgifter<br>i belastningsregiser även i fortsättningen skall råda absolut sekretess.<br>Den enskilde bör däremot ha rätt att få ut uppgifter om sig själv. Vi<br>återkommer till denna fråga i avsnitt 8.3.2. Det innebär att absolut<br>sekretess bör gälla för uppgifter i det nya belastningsregistret som<br>föreslås i detta lagstiftningsärende. Uppgifter från registret far således<br>endast lämnas ut i enlighet med vad som sägs i den särskilda<br>registerlagstiftningen. Även de register som avses i 7 kap. 18 §<br>sekretesslagen utgör belastningsregister. Dessa register, bl.a. register<br>över strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot, utgör inte<br>polisregister men innehåller ändå uppgifter om brott. Det bör således<br>även i fortsättningen råda absolut sekretess för uppgifter i de register som<br>avses i 7 kap. 18 § sekretesslagen.</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 97</p>
<p>Andra register</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bestämmelser om absolut sekretess är ovanliga. Som utredningen<br>framhåller förekommer absolut sekretess i princip bara såvitt avser<br>uppgifter i polisregister och i vissa andra brottsregister samt i<br>skatteregister. Regeringen delar utredningens uppfattning att det är<br>viktigt att offentlighetsprincipen inte inskränks mer än vad som kan<br>anses nödvändigt med hänsyn t.ex. till enskilds personliga förhållanden<br>och till att brott skall kunna förebyggas och beivras. Absolut sekretess<br>bör därför endast undantagsvis gälla. I detta lagstiftningsärende föreslår<br>regeringen att två helt nya typer av register skall få inrättas,<br>kriminalunderrättelseregister och DNA-register. Det finns därför<br>anledning att noga överväga om det är motiverat att införa absolut<br>sekretess för dessa register. I samband härmed bör det också övervägas<br>om det är motiverat att behålla den absoluta sekretessen för andra register<br>än belastningsregister.</p>
<p>Kriminalunderrättelseregistret kommer att innehålla uppgifter om<br>personer på underrättelsestadiet, dvs. innan det finns någon skälig<br>misstanke om ett konkret brott. De uppgifter som antecknas i ett sådant<br>register är naturligtvis integritetskänsliga för den enskilde. Med hänsyn<br>till den enskildes personliga integritet är det därför självklart att<br>uppgifterna bör omgärdas av ett starkt sekretesskydd. Från den enskildes<br>sida finns det ett stort intresse av att kunna kontrollera att uppgifter om<br>honom eller henne inte registreras på ett otillbörligt sätt. För att<br>allmänheten skall ha förtroende för den underrättelseverksamhet som<br>bedrivs av såväl den öppna polisen som av Säkerhetspolisen är det viktigt<br>att det dessutom finns tillräckliga möjligheter för allmänheten till insyn i<br>och kontroll av de register som förs. Till skillnad från vad som gäller för<br>belastningsregistren kan en absolut sekretess därför inte motiveras med<br>att det inte finns någon utomstående som har ett berättigat intresse till<br>insyn i registren. Med hänsyn till det anförda anser regeringen inte att det<br>föreligger tillräckligt starka skäl för att uppgifter i de<br>kriminalunderrättelseregister vi föreslår i detta ärende skall vara belagda<br>med absolut sekretess.</p>
<p>Samma resonemang kan anföras såvitt gäller Säkerhetspolisens<br>register. Det är också viktigt att komma ihåg att det hos Säkerhetspolisen<br>finns handlingar som innehåller uppgifter som är av stor betydelse för<br>vårt kulturarv. Dessa uppgifter bör inte undanhålls från allmänhetens<br>insyn mer än vad som är nödvändigt, t.ex. med hänsyn till rikets säkerhet,<br>förebyggande och beivrande av brott och enskildas personliga<br>förhållanden. Regeringen anser därför inte heller att det skall råda absolut<br>sekretess för uppgifter i Säkerhetspolisens register.</p>
<p>Inte heller när det gäller övriga register som föreslås i detta ärende,<br>dvs. DNA-register, misstankeregistret samt fingeravtrycks- och<br>signalementsregister, anser regeringen att det finns tillräckligt tungt<br>vägande skäl för en absolut sekretess. Även beträffande dessa register<br>kan såväl den enskilde som allmänheten ha ett intresse av att det finns en<br>möjlighet att offentliggöra uppgifterna för att kontrollera att<br>registreringen inte sker på något otillbörligt sätt. För DNA-registret är det</p>
<p>66</p>
<p>särskilt viktigt att tillräcklig möjlighet till insyn finns för att garantera att<br>analysresultat som ger upplysningar om den registrerades egenskaper<br>inte registreras. Misstankeregistret och fingeravtrycks- och<br>signalementsregistret innehåller uppgifter om misstankar, dvs. innan det<br>konstaterats att brott har begåtts. Det kan därför finnas ett motsvarande<br>intresse av offentlighet för uppgifterna som när det gäller<br>underrättelseregister.</p>
<p>Med hänsyn till att uppgifter i register som nu nämnts är mycket<br>känsliga ur integritetssynpunkt är det självklart att uppgifterna bör<br>omgärdas av ett starkt sekretesskydd. Uppgifterna bör därför skyddas av<br>ett omvänt skaderekvisit. Det innebär att de far lämnas ut endast om det<br>står klart att det inte medför någon skada för den enskilde eller någon<br>honom eller henne närstående.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att den absoluta sekretessen skall<br>behållas för uppgifter i belastningsregister. För uppgifter i andra register<br>skall det i stället gälla sekretess med ett omvänt skaderekvisit till skydd<br>för den enskilde. Det innebär att uppgifterna far lämnas ut om det står<br>klart att det kan ske utan skada. Förslaget innebär också att reglerna i 14<br>kap. sekretesslagen, utom när det gäller belastningsregistret, blir<br>tillämpliga. Det innebär bl.a. att den enskilde själv far rätt att ta del av de<br>uppgifter som finns registrerade om honom eller henne om det står klart<br>att det kan ske utan skada för utredningen och det inte heller finns någon<br>annan sekretessgrund.</p>
<p>Tullens register</p>
<p>För de register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i<br>Tullverkets brottsbekämpande verksamhet gäller också absolut sekretess<br>enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen. Under våren kommer en översyn att<br>göras av denna lag för att anpassa den till personuppgiftslagens<br>bestämmelser. Sekretessfrågan kommer att behandlas i det samman-<br>hanget.</p>
<h3>6.2 Möjligheten att sekretessbelägga domskäl</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon särskild bestämmelse som gör det<br>möjligt att sekretessbelägga domskäl i ärenden som avser utlämnande av<br>uppgifter bör inte införas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: En särskild bestämmelse införs i 14 kap. 5 §<br>sekretesslagen som gör det möjligt för förvaltningsdomstolar att<br>hemlighålla domskäl för part i mål om utlämnande av uppgifter från<br>SÄPO-registret.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser är tveksamma till en<br>lösning som innebär att en bestämmelse om att i vissa fall hemlighålla<br>domskäl för part. Några remissinstanser, t.ex. Rikspolisstyrelsen har<br>påpekat att samma behov av att hemlighålla domskäl finns hos den öppna</p>
<p>67</p>
<p>polisen. Kammarrätten i Stockholm anser att även uppgift om att en viss Prop. 1997/98:97<br>uppgift inte finns registrerad kan hemlighållas med stöd av 5 kap. 1 §<br>sekretesslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: En person med anknytning till<br>brottslig verksamhet kan ha ett starkt intresse av att veta om polisen har<br>uppgifter om honom eller henne. I ett sådant fall skulle det kunna vara till<br>stor skada för en utredning om det röjdes för vederbörande person såväl<br>att han eller hon är föremål för polisens intresse som att han eller hon<br>inte är det. Det är därför viktigt att det av ett beslut på en förfrågan om att<br>få ut uppgifter ur registret inte behöver framgå om en person förekommer<br>i registret eller inte. Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för<br>åklagar-, polis-, skatte- och tullmyndigheterna för uppgifter som hänför<br>sig till den brottsbeivrande verksamheten, t.ex. för uppgifter som finns i<br>polisregister. Sekretessen följer med uppgiften när den lämnas vidare till<br>annan myndighet, t.ex. en domstol. Kammarrätten i Stockholm har<br>påpekat att redan uppgiften huruvida någon förekommer i ett<br>underrättelseregister bör kunna sekretessbeläggas med stöd av 5 kap. 1 §<br>sekretesslagen. Regeringen delar kammarrättens uppfattning.<br>Underrättelseverksamhetens natur är sådan att det endast i speciella fall<br>torde kunna komma ifråga att lämna ut uppgifter. Föreligger inte ett<br>sådant fall utgår regeringen från att även en uppgift att en person inte är<br>registrerad sekretessbeläggs med stöd av 5 kap. 1 § sekretesslagen.</p>
<p>Enligt 14 kap. 5 § första stycket sekretesslagen hindrar sekretess inte<br>att en part tar del av en sekretessbelagd handling eller annat material i<br>målet i den mån det inte av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är<br>av synnerlig vikt att uppgift i handlingen eller materialet inte röjs. Den<br>aktuella bestämmelsen är tillämplig vid domstolens kommunicering med<br>den klagande. Bestämmelsen innebär givetvis inte att det i mål om<br>utlämnande av allmän handling föreligger någon rätt för part att med stöd<br>av den ta del av sekretessbelagda uppgifter som finns i den handling som<br>är föremål för domstolens prövning. Detsamma gäller om uppgiften har<br>tillförts målet på något annat sätt, t.ex. i ett yttrande eller annat besked<br>från polisen i vilket polisen uppgett att en person inte finns registrerad.<br>Ett utlämnande av en sådan uppgift i samband med kommunicering i<br>målet skulle innebära att ändamålet med prövningen av utlämnande av<br>handlingen förfaller.</p>
<p>Enligt 14 kap. 5 § andra stycket hindrar sekretess aldrig att en part i ett<br>mål eller ärende tar del av dom eller beslut i ärendet. Regeringen utgår<br>från att såväl polisen som domstolarna utformar sina beslut och domar på<br>ett sådant sätt att sekretessbelagda uppgifter inte röjs. Något behov av att<br>införa särskilda bestämmelser av de slag utredningen föreslagit kan enligt<br>regeringens bedömning därför inte anses föreligga.</p>
<p>68</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h3>6.3 Sekretessen tidsbegränsas</h3>
<p>Regeringens förslag: Sekretessen för uppgifter i polisregister och andra<br>register med uppgifter om brott tidsbegränsas till 70 år. Den s.k.<br>förundersökningssekretessen till skydd for polisens verksamhet skall<br>gälla i 70 år för uppgifter i underrättelseverksamhet och 40 år i övrigt.</p>
<p>Utredningens förslag: Sekretessen för uppgifter i polisregister och<br>andra register med uppgifter ombrott tidsbegränsas till 70 år.<br>Förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall<br>även i fortsättningen gälla 40 år. Regeringen skall dock, främst med<br>tanke på uppgifter hos Säkerhetspolisen, kunna föreskriva att den skall<br>gälla under längre tid.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna lämnar<br>förslaget utan erinran. Rikspolisstyrelsen förespråkar att sekretess för<br>uppgifter i polisregister skall gälla i 20 år utan skaderekvisit och att det<br>för tiden därefter skall gälla ett skaderekvisit; omvänt för uppgifter som<br>alltjämt har högt skyddsvärde, t.ex. sådana som hänför sig till<br>säkerhetspolisens verksamhet och ett rakt för andra uppgifter. Styrelsen<br>framhåller vidare vikten av att regeringen utnyttjar möjligheten att<br>forlänga förundersökningssekretessen för uppgifter hos Säkerhetspolisen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Sekretessen för uppgifter i kriminal-<br>och polisregister är for närvarande inte begränsad i tiden. Som regel<br>upphör emellertid sekretess för andra uppgifter vid en viss angiven<br>tidpunkt. Skälet till att sekretessen i regel tidsbegränsats är att en uppgift<br>endast bör vara underkastad sekretess i det fall där det verkligen medför<br>en risk för skada att röja den. Denna risk minskar normalt med tiden. I<br>förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 87) framhölls de<br>praktiska konsekvenserna med en tidsbegränsning. Det kunde enligt<br>departementschefen t.ex. bli mycket svårt att efter lång tid enbart med<br>utgångspunkt från ett skaderekvisit avgöra om en viss handling skulle<br>omfattas av sekretess eller inte. Det ansågs därför att sekretesslagen en<br>gång för alla borde avgöra vid vilken tidpunkt skaderisken skall anses<br>upphöra. Utredningen har föreslagit att en sådan bestämmelse skall<br>införas även såvitt avser uppgifter i polisregister och andra register<br>angående brott. Tidsgränsen bör enligt utredningen bestämmas till 70 år.<br>Det motsvarar enligt utredningen den tid som enligt sekretesslagen<br>normalt gäller för uppgifter om enskilds personliga förhållanden.<br>Regeringen delar utredningens bedömning att sekretessen för uppgifter i<br>polisregister och andra register angående brott skall begränsas till 70 år.</p>
<p>Den s.k. förundersökningssekretessen, som gäller till skydd för det<br>allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet, gäller<br>enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen i högst fyrtio år. Eftersom någon absolut<br>sekretess inte längre skall gälla för uppgifter i flertalet polisregister kan<br>det, såsom Rikspolisstyrelsen framhållit, finnas skäl att förlänga den<br>tiden, t.ex. för att skydda en uppgiftslämnare. Regeringen anser att det i<br>den underrättelseverksamhet som bedrivs hos Säkerhetspolisen och den</p>
<p>69</p>
<p>öppna polisen finns starka skäl för en längre sekretesstid än fyrtio år.<br>Sekretesstiden bör därför bestämmas till högst sjuttio år. Regeringen<br>anser att detta bör regleras i lagen och inte, som utredningen förespråkat,<br>genom förordning efter bemyndigande i lagen.</p>
<h3>6.4 Förundersökningssekretessen</h3>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Regeringens förslag: Sekretessen till förmån för den enskilde för<br>uppgifter i det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande<br>verksamhet skall gälla med ett omvänt skaderekvisit.</p>
<p>För uppgifter som förekommer i underrättelseverksamhet skall<br>sekretess med ett omvänt skaderekvisit gälla även till skydd för<br>polisens verksamhet</p>
<p>Utredningens förslag: För uppgifter om att en person är dömd för<br>brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning<br>med brottslig verksamhet skall sekretess med ett omvänt skaderekvisit<br>gälla. För uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen förstärks<br>sekretessen till skydd för polisens verksamhet för att förebygga och<br>beivra brott.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen och Länsstyrelsen i</p>
<p>Stockholms län anför att samma sekretesskydd som för uppgifter hos<br>Säkerhetspolisen bör gälla för uppgifter i den öppna polisens spanings-<br>och underrättelseverksamhet. Några remissinstanser, bl.a. Data-<br>inspektionen och Sveriges domareförbund anser att ett omvänt<br>skaderekvisit bör gälla för alla uppgifter om enskilds personliga och<br>ekonomiska förhållande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vi har tidigare redogjort för vårt<br>förslag att avskaffa den absoluta sekretessen för uppgifter i andra<br>polisregister än belastningsregister och i stället införa en<br>sekretessprövning med omvänt skaderekvisit. Sekretesskyddet för<br>motsvarande uppgifter i det allmännas brottsförebyggande och<br>brottsbeivrande verksamhet som inte ingår i något register gäller med ett<br>rakt skaderekvisit, såväl till skydd för den enskilde som till skydd för det<br>allmännas verksamhet.</p>
<p>Förundersökningssekretessen till förmån för den enskildes intresse</p>
<p>Det kan ifrågasättas om det inte finns skäl att förstärka sekretesskyddet<br>för uppgifter om den enskilde. Det har hittills inte varit tillåtet att<br>behandla uppgifter i förundersökningar eller underrättelseverksamhet<br>med hjälp av automatisk databehandling annat än med Datainspektionens<br>tillstånd. Personuppgiftslagen innebär att polisen far möjlighet till<br>automatiserad handläggning av förundersökningar och andra utredningar.<br>I avsnitt 10.2 redogör vi för vår uppfattning att det inte finns skäl att<br>begränsa polisens rätt att utnyttja denna möjlighet. Uppgifter som ingår i<br>automatiserade behandlingar blir emellertid mer känsliga ur<br></p>
<p>70</p>
<p>integritetssynpunkt än motsvarande uppgifter som behandlas manuellt.<br>En lämplig ordning bör med hänsyn härtill vara att samma skaderekvisit<br>far gälla som beträffande de register som förs till stöd för<br>förundersökningsverksamhet. Det innebär att sekretessen till skydd för<br>den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden i det allmännas<br>brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet skall gälla med ett<br>omvänt skaderekvisit. Regeringen delar de synpunkter som framförts<br>bl.a. av Datainspektionen och Sveriges domareförbund att någon<br>uppdelning av olika slags uppgifter inte bör göras. En fördel med en<br>sådan lösning är också att samma sekretesskydd kommer att gälla för<br>uppgiften oavsett om den finns i ett register eller är representerad på<br>annat sätt. Detta gör att gränsdragningen mellan om uppgiften t.ex. ingår<br>i kriminalunderrättelseregister eller i en automatiserad behandling av<br>uppgifter i en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet<br>inte far någon praktisk betydelse i sekretesshänseende.</p>
<p>Förundersökningssekretessen till förmån för polisens verksamhet</p>
<p>Utredningen har föreslagit att den s.k. förundersökningssekretessen som<br>gäller till skydd för det allmännas brottsförebyggande och<br>brottsbeivrande verksamhet skall gälla med ett omvänt skaderekvisit<br>såvitt avser Säkerhetspolisen. Regeringen delar utredningens bedömning<br>att det med hänsyn till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver är<br>motiverat att skärpa sekretessen när den absoluta sekretessen avskaffas<br>för uppgifter i SÄPO-registret. Sekretess med samma skaderekvisit<br>kommer då att gälla för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i<br>sin underrättelseverksamhet.</p>
<p>Bl.a. Rikspolisstyrelsen har anfört att motsvarande sekretesskydd<br>måste gälla för den öppna polisens spanings- och underrättelse-<br>verksamhet. Regeringen har förståelse för denna synpunkt. Den absoluta<br>sekretessen som för närvarande råder för uppgifter i polisregister har<br>indirekt stor betydelse även för polisens verksamhet. Regeringen kan<br>därför instämma i Rikspolisstyrelsens uppfattning att samma argument<br>som framförts beträffande Säkerhetspolisens verksamhet gör sig gällande<br>även för den öppna polisens underrättelseverksamhet. Det är därför,<br>enligt regeringens bedömning, motiverat att införa ett omvänt<br>skaderekvisit även till skydd för den öppna polisens<br>underrättelseverksamhet.</p>
<p>Säkerhetspolisens verksamhet är klart avgränsad från den öppna<br>polisen. Det är inte lika enkelt att avgränsa den öppna polisens<br>underrättelseverksamhet. I avsnitt 10 föreslås att en polisdatalag införs. I<br>den nya lagen definieras underrättelseverksamhet som polisverksamhet<br>som består i att samla och bearbeta information för att klarlägga om<br>brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte<br>utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Regeringen anser<br>att denna avgränsning är tillräcklig för att det skall vara möjligt att införa<br>en strängare sekretess även i den öppna polisens underrättelse-<br>verksamhet. För uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>71</p>
<p>bör därför sekretess gälla om det inte står klart att uppgifterna kan röjas Prop. 1997/98:97<br>utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller<br>den framtida verksamheten skadas.</p>
<h2>7 Ett belastningsregister och ett<br>misstankeregister</h2>
<p>Regeringens förslag: Ett belastningsregister och ett misstankeregister<br>inrättas. Belastningsregistret skall ersätta person- och belastningsregistret<br>och innehålla uppgifter om ådömda påföljder. Registreringen av<br>påföljder i körkortsregistrets belastningsdel samordnas med belastnings-<br>registret. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om den som är<br>skäligen misstänkt för brott.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Riksåklagaren och<br>Domstolsverket är kritiska till att förseelser som har betydelse i<br>körkortsfrågan hamnar i samma register som övriga belastningar.<br>Riksdagens ombudsmän (JO) motsätter sig den lagtekniska lösningen<br>utredningen valt och förordar att hela regleringen av polisens behandling<br>av personuppgifter görs i en lag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I Europarådets rekommendation, No.<br>R (87) 12, om användning av personuppgifter inom polissektom anges,<br>som tidigare nämnts, att olika kategorier av uppgifter så långt det är<br>möjligt skall hållas åtskilda efter graden av riktighet och tillförlitlighet. I<br>riktlinjepropositionen (prop. 1994/95:144) uttalade regeringen att det<br>finns starka skäl att hålla uppgifter om påföljder och uppgifter om<br>misstankar åtskilda och att en uppdelning skulle göras genom att person-<br>och belastningsregistret ersätts av ett belastningsregister, i vilket endast<br>påföljder och liknande tas in, och ett misstankeregister. Riksdagen, som<br>vid flera tillfällen tidigare uttalat sig för en sådan uppdelning, godkände<br>regeringens förslag (bet. 1994/95JuU:21, rskr. 1994/95:378).</p>
<p>Utredningen har, med anledning av vad som uttalades i<br>riktlinjepropositionen, föreslagit att det skall införas en lag om<br>belastningsregistret och en lag om misstankeregistret. Det skulle i och för<br>sig vara möjligt att, som Riksdagens ombudsmän förordat, reglera all<br>personuppgiftsbehandling hos polisen i en lag. Regeringen anser dock att<br>det är att föredra att i en särskild lag reglera polisens behandling av<br>personuppgifter och de särskilda register som förs for Rikspolisstyrelsens<br>räkning. Belastningsregistret och misstankeregistret förs visserligen<br>också av Rikspolisstyrelsen. Dessa register har dock, till skillnad för de<br>register som enligt utredningens förslag regleras i polisdatalagen, till<br>ändamål att förse även andra myndigheter med uppgifter. Det är därför<br>naturligt att reglera dessa register särskilt. Regeringen delar därför</p>
<p>72</p>
<p>utredningens bedömning att det skall införas en särskild lag om<br>belastningsregistret och en om misstankeregistret.</p>
<p>I riktlinjepropositionen uttalades vidare att registreringen av påföljder i<br>körkortsregistrets belastningsdel borde samordnas med belastnings-<br>registret. Riksåklagaren och Domstolsverket har framfört viss kritik mot<br>samordningen. Kritiken far ses mot bakgrund av utredningens förslag om<br>att särbehandla körkortshavare ur registreringssynpunkt. Utredningens<br>forslag innebär nämligen att den nedre gränsen för registrering skall<br>sättas vid brott för vilka inte endast penningböter är föreskrivet. För att<br>registret skall kunna användas som underlag för körkortsfrågor föreslår<br>utredningen särskilda bestämmelser om att körkortshavare dessutom<br>skall registreras för brott som föranleder penningböter som begåtts vid<br>förandet av fordonet. Som närmare kommer att framgå av avsnitt 8.2<br>anser regeringen inte att någon skillnad skall göras om ett brott begås av<br>någon som har körkort eller av någon som inte har det. Regeringens<br>förslag innebär i stället att alla påföljder skall antecknas i registret.<br>Remissinstanserna har inte haft några andra invändningar mot<br>samordningen. Regeringen anser därför att det förslag som framfördes i<br>riktlinjepropositionen om att samordna körkortsregistrets belastningsdel<br>med belastningsregistret bör genomföras.</p>
<h2>8 Belastningsregistret</h2>
<h3>8.1 Belastningsregisterets ändamål</h3>
<p>Regeringens förslag: Ändamålet med belastningsregistret skall vara att<br>ge information om sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet<br>hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, upptäcka och utreda<br>brott, hos åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal<br>samt vid utfärdande av strafföreläggande samt hos allmänna domstolar<br>för straffmätning och val av påföljd. Uppgifter i registret skall också fa<br>användas av polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan<br>lämplighetsprövning, tillståndsprövning och annan prövning som anges i<br>lag eller förordning samt av enskilda om det är av särskild betydelse i<br>den enskildes verksamhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Domstols-<br>verket och Kriminalvårdsstyrelsen anser att belastningsregistret även<br>skall ha till ändamål att förse andra myndigheter med uppgifter som de<br>behöver i sin tillsynsverksamhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det övergripande syftet med<br>belastningsregistret bör vara att olika myndigheter, framför allt de<br>brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheterna, på ett enkelt sätt<br>skall få tillgång till de uppgifter som behövs i deras verksamhet. Polis-<br>och tullmyndigheter behöver uppgifter om tidigare belastningar i sin<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>73</p>
<p>verksamhet för att förebygga, upptäcka och utreda brott. Åklagare Prop. 1997/98:97<br>behöver ha tillgång till vissa uppgifter för att kunna besluta om<br>förundersökning och åtal samt för utfärdande av strafföreläggande. De<br>allmänna domstolarna har behov av uppgifter om tidigare belastningar<br>när det gäller påföljdsval och straffmätning. Polismyndigheter och andra<br>myndigheter behöver uppgifter om belastningar vid sådan lämplighets-<br>prövning och tillståndsprövning som följer av andra lagar och<br>förordningar. Regeringen behöver också tillgång till uppgifter från<br>registret för prövning i andra fall än för lämplighets- eller tillstånds-<br>prövning, nämligen för prövning av nådeärenden och utlämningsärenden.</p>
<p>Några remissinstanser anser att registret även bör ha till ändamål att<br>förse myndigheter med uppgifter de behöver i sin tillsynsverksamhet.<br>Dessa remissinstanser pekar på att myndigheter som utövar tillsyn är<br>beroende av att domstolar och åklagare fullgör sina skyldigheter att sända<br>kopior av domar och godkända strafförelägganden. De framhåller att det<br>finns ett stort antal författningar där domstolar och åklagare åläggs en<br>underrättelseskyldighet och att rutinerna inte alltid fungerar och föreslår<br>därför att belastningsregistret även far användas för att ersätta systemet<br>med underrättelser.</p>
<p>Regeringen delar givetvis uppfattningen att det är viktigt att<br>informationen till tillsynsmyndigheterna fungerar. Regeringen känner sig<br>dock inte övertygad om att underrättelseskyldigheten skulle kunna<br>avskaffas om tillsynsmyndigheterna fick tillgång till uppgifterna i<br>belastningsregistret. Om belastningsregistret även skulle ha till ändamål<br>att förse tillsynsmyndigheterna med uppgifter av betydelse för tillsynen<br>skulle det medföra en betydande utvidgning av den krets som har tillgång<br>till uppgifterna i belastningsregistret. Uppgifter i polisregister har alltid<br>ansetts särskilt känsliga ur integritetssynpunkt. Integritetsaspektema talar<br>för att uppgifter inte bör lämnas ut annat om det finns vägande skäl för<br>detta. Att systemet med underrättelser till tillsynsmyndigheterna inte<br>alltid fungerar är naturligtvis inte tillfredsställande. Det bör dock kunna<br>lösas på annat sätt än genom att tillsynsmyndigheterna far tillgång till<br>belastningsregistret. Beredningsunderlaget i detta ärende är heller inte<br>tillräckligt omfattande för att regeringen nu skall kunna ta ställning till<br>vad en utökning av ändamålet skulle få för konsekvenser.</p>
<p>En myndighet som har rätt att få del av uppgifter ur registret för att<br>bevilja ett tillstånd bör däremot också ha rätt att få del av uppgifter ur<br>registret för att kunna ta ställning till om tillståndet bör återkallas eller<br>inskränkas t.ex. med anledning av att tillståndshavaren gjort sig skyldig<br>till brott. Detta bör komma till uttryck genom att registret får användas<br>för att ge information om sådana belastningsuppgifter som behövs i<br>myndigheternas verksamhet vid tillståndsprövning som anges i<br>författning, i stället för vid tillståndsgivning som används i utredningens<br>förslag.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att registret bör ha till ändamål<br>att ge information om sådana belastningsuppgifter som behövs i<br>verksamhet hos polis och tullmyndigheter för att förebygga, upptäcka<br>och utreda brott, hos åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning<br>och åtal samt vid utfärdande av strafföreläggande samt hos allmänna<br></p>
<p>74</p>
<p>domstolar för straffmätning och val av påföljd. Uppgifter i registret skall<br>också få användas av polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan<br>lämplighetsprövning, tillståndsprövning och annan prövning som anges i<br>lag eller förordning samt av enskilda om det är av särskild betydelse i<br>den enskildes verksamhet.</p>
<h3>8.2 Belastningsregistrets innehåll</h3>
<h4>8.2.1 Registrering av påföljder</h4>
<p>Regeringens förslag: Alla påföljder för brott skall registreras i<br>belastningsregistret. Integritetsaspekten tillgodoses genom begränsningar<br>i utlämnandet. Uppgifter om brott som endast föranlett penningböter<br>skall bara lämnas ut till de myndigheter som behöver dessa uppgifter,<br>t.ex. för att pröva körkortsfrågan.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att den nedre gränsen för<br>registrering skall sättas vid påföljd för brott för vilket inte endast<br>penningböter är föreskrivet. Körkortsinnehavare skall dock i viss<br>utsträckning registreras även för brott som föranleder penningböter.</p>
<p>Remissinstanserna: Många remissinstanser är kritiska till att gränsen<br>för registrering skall dras vid påföljder för brott för vilket inte endast<br>penningböter är föreskrivet. Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,<br>Länsstyrelsen i Stockholms län och Brottsförebyggande rådet anser att<br>samtliga straff skall antecknas i registret. Domstolsverket anser att den<br>nedre gränsen för bötesdomar bör knytas till den utdömda påföljden -<br>dagsböter - oavsett vilken påföljd som är föreskriven för brottet. Även<br>Hovrätten för Västra Sverige anser att påföljden i det konkreta fallet bör<br>styra frågan om registrering.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I riktlinjepropositionen lämnades<br>frågan om i vilken utsträckning bötespåföljder skall registreras öppen.</p>
<p>En av utgångspunkterna för det förslag som nu läggs fram är att<br>körkortsregistrets belastningsdel skall samordnas med<br>belastningsregistret. Som har framgått av avsnitt 4.3.4 är gränsen för<br>registrering av brott i körkortsregistret och person- och belastnings-<br>registret (PBR) inte densamma. Frågan om i vilken utsträckning bötes-<br>påföljder skall registreras är därför inte helt enkel.</p>
<p>Utgångspunkten bör emellertid vara att en begången förseelse av<br>bagatellartad karaktär normalt inte skall behöva belasta en person och<br>den framtida bedömningen av honom eller henne. Samtidigt går det inte<br>att bortse från att även sådana påföljder i vissa fall kan ha betydelse. Det<br>gäller bl.a. om det kan konstateras att brottet i själva verket utgör ett led i<br>mer systematiserad brottslighet, t.ex. av snatterier. Det är vidare<br>uppenbart att överträdelser som resulterat endast i penningböter kan ha<br>betydelse för en persons lämplighet som bilförare. Det är därför inte<br>lämpligt att höja registreringsgränsen för uppgifter som har betydelse för<br>körkortsfrågan.</p>
<p>75</p>
<p>Utredningen föreslår att den nedre gränsen för registrering skall sättas<br>vid påföljd för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet. För<br>att registret skall kunna användas som underlag för körkortsfrågor<br>föreslår utredningen särskilda bestämmelser om att körkortshavare<br>dessutom skall registreras för brott som föranleder penningböter som<br>begåtts vid förandet av fordon. Utredningens förslag, som<br>överensstämmer med förslaget i promemorian Lag om kriminalregister<br>m.m. (Ds 1992:32), är avsett att åstadkomma en enklare och mer<br>ändamålsenlig reglering än den som gäller för närvarande och som<br>innebär att brott mot ett antal uppräknade författningar skall registreras.</p>
<p>Flera remissinstanser, bl.a. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen är<br>kritiska till förslaget eftersom det skulle skapa ett antal administrativa<br>och tekniska problem vid tillämpningen. De menar att utredningens<br>förslag innebär att författningstexten förenklas, men att tillämpningen av<br>bestämmelsen i stället blir mer komplicerad. Uppgifterna i den enskilda<br>domen eller föreläggandet räcker inte för att avgöra om registrering skall<br>ske i belastningsregistret. Innan registrering av ådömda penningböter kan<br>ske, blir det nödvändigt för den som skall göra registreringen att<br>kontrollera om böter eller endast penningböter är föreskrivet för brottet.<br>Kontrollen försvåras av att många författningar innehåller bestämmelser<br>om såväl böter som penningböter.</p>
<p>Regeringen har med hänsyn till det stora antal domar och<br>strafförelägganden med bötespåföljd det är frågan om viss förståelse för<br>den framförda kritiken. Vid en genomgång av de författningar som<br>innehåller penningböter har det visat sig att det endast är knappt 30<br>författningar som enbart innehåller penningböter. Några av dessa<br>innehåller dessutom bestämmelser som enligt utredningens förslag skall<br>registreras om brottet skett vid förandet av fordon eller spårvagn. En del<br>av författningarna är vidare sådana som knappast torde tillämpas särskilt<br>ofta. I praktiken är det därför tveksamt om det skulle bli frågan om någon<br>mer omfattande merregistrering att registrera alla brott.</p>
<p>Några remissinstanser har vidare framfört kritik mot att<br>körkortsinnehavare särbehandlas enligt utredningens förslag. Att<br>registreringen av körkortshavare gjorts beroende av att brottet har skett<br>vid förandet av motordrivet fordon eller spårvagn förstärker kritiken.<br>Även regeringen är av den uppfattningen att en särbehandling av<br>körkortshavare i möjligaste mån bör undvikas. Samtidigt torde det vara<br>ostridigt att även ett relativt bagatellartat brott av en bilförare kan ha<br>betydelse för bedömningen av körkortsfrågan. Det går därför inte att<br>komma ifrån att vissa brott som endast kan föranleda penningböter måste<br>antecknas i belastningsregistret för att det skall kunna användas för det<br>ändamål körkortsregistrets belastningsdel i dag gör.</p>
<p>Frågan är då om det är möjligt att registrera samtliga påföljder. Det<br>som talar för en sådan lösning är att ett sådant system skulle bli mycket<br>enkelt att tillämpa. Det skulle inte heller innebära någon mera omfattande<br>utvidgning av den sammanlagda registrering som i dag sker i PBR och<br>körkortsregistrets belastningsdel. En registrering av samtliga brott skulle<br>också, som påpekats av några remissinstanser, skapa förbättrade<br>möjligheter att följa upp rättsväsendets resultat. För närvarande är det<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>76</p>
<p>förenat med stora svårigheter att fa fram uppgifter om antalet lagföringar Prop. 1997/98:97<br>per år eftersom olika register överlappar varandra och vissa belastningar<br>inte registreras. Mot att registrera alla påföljder talar dock hänsynen till<br>den enskildes integritet. Som anförts ovan bör en begången förseelse av<br>bagatellartad karaktär normalt inte belasta personen och den framtida<br>bedömningen av honom eller henne. Regeringen vill dock framhålla att<br>belastningsregistrets integritetskänslighet inte enbart är beroende av vilka<br>uppgifter som registreras utan än mer av vad som lämnas ut.<br>Integritetsaspektema på ett register över samtliga belastningar kan<br>mycket väl beaktas genom en reglering av utdragens innehåll. Det är<br>genom tekniska åtgärder förhållandevis enkelt att reglera utlämnandet så<br>att varje myndighet, även vid direktåtkomst till registret, endast får<br>tillgång till de uppgifter den har behov av. Ett system där uppgifter om<br>penningböter endast lämnas ut till de myndigheter som har behov av<br>uppgiften, t.ex. för att pröva körkortsinnehavet, är således lätt att<br>åstadkomma. Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar<br>för att registrera uppgifter om alla brott. Det innebär att uppgifter om den<br>som genom dom, strafföreläggande, beslut eller föreläggande av<br>ordningsbot har ålagts påföljd för brott skall registreras i belastnings-<br>registret. Med ett sådant system behövs inte några särskilda<br>bestämmelser om registrering av körkortshavare.</p>
<h4>8.2.2 Registrering av åtalsunderlåtelse</h4>
<p>Regeringens förslag: Belastningsregistret skall innehålla uppgifter om<br>den som meddelats åtalsunderlåtelse.</p>
<p>Utredningens förslag: Endast åtalsunderlåtelser på grund av åklagares<br>beslut enligt 9 eller 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser<br>om unga lagöverträdare skall registreras.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Juridiska<br>fakulteten vid Lunds universitet, Länsstyrelserna i Stockholms och<br>Hallands län och Brottsförebyggande rådet anser att samtliga beslut om<br>åtalsunderlåtelse skall registreras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 § 4 polisregisterkungörelsen<br>skall åklagares beslut att inte åtala en person registreras i person- och<br>belastningsregistret</p>
<p>1. om psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller i vårdhem för<br>vuxna enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa<br>utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och<br>service till vissa funktionshindrade kommer till stånd (jfr 20 kap. 7 §<br>första stycket 4 rättegångsbalken)</p>
<p>2. om beslutet grundas på särskild åtalsprövning enligt 9 §<br>lagen(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare<br>eller det är fråga om åtalsunderlåtelse med stöd av 17 § samma lag<br>eller</p>
<p>3. beslutet grundas på särskild åtalsprövning enligt 46 § lagen<br>(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.</p>
<p>77</p>
<p>och brottet enligt åklagarens bedömning skulle ha lett till fängelse,<br>villkorlig dom, skyddstillsyn, rättspsykiatrisk vård, vård enligt lagen om<br>vård av missbrukare i vissa fall eller förvandlingsstraff för böter.</p>
<p>I riktlinjepropositionen lämnades frågan om registrering av beslut om<br>åtalsunderlåtelse öppen.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att endast åtalsunderlåtelser på grund av<br>åklagares beslut enligt 9 eller 17 § lagen (1964:167) med särskilda<br>bestämmelser om unga lagöverträdare skall registreras. Utredningen har<br>påtalat att frågan om ett ärende avskrivs på ett tidigt stadium genom<br>förundersökningsbegränsning eller först senare, genom åtalsunderlåtelse,<br>inte bör vara avgörande för om den misstänkte skall antecknas i<br>belastningsregistret eller inte. Utredningen anser att det annars ofta blir<br>slumpen som far avgöra vem som registreras. Eftersom forunder-<br>sökningsbegränsning inte föranleder registrering borde utgångspunkten<br>enligt utredningen vara att beslut att meddela åtalsunderlåtelse inte heller<br>skall registreras i belastningsregistret. Utredningen har vidare påtalat att<br>åtalsunderlåtelser med stöd av 20 kap 7 § 4 rättegångsbalken inte<br>förekommer särskilt ofta.</p>
<p>Många remissinstanser är kritiska mot utredningens förslag och anser<br>att samtliga beslut om åtalsunderlåtelser skall registreras.</p>
<p>Ett beslut om åtalsunderlåtelse innefattar i princip ett konstaterande<br>från åklagarens sida att den misstänkte har begått ett visst brott, för vilket<br>åtal emellertid inte skall väckas. Regeringen anser, till skillnad från<br>utredningen, att utgångspunkten vid avgörandet av om åtalsunderlåtelser<br>skall registreras inte bör vara något slags bakvänt rättviseresonemang.<br>Normalt torde erfordras ett erkännande av den tilltalade. Det är i och för<br>sig riktigt att det ofta kan framstå som en slump om ett ärende avslutas<br>genom förundersökningsbegränsning eller genom åtalsunderlåtelse. Vad<br>avser bedömningen av skuldfrågan är det dock en avgörande skillnad<br>mellan de två beslutsformerna. Vid åtalsunderlåtelse finns en fullständig<br>utredning som enligt åklagarens bedömning utvisar att den misstänkte är<br>skyldig till ett brott. Att inte registrera sådana beslut innebär att<br>information som kan ha betydelse vid framtida bedömningar i åtals- och<br>påfölj dsfrågor går förlorad. Regeringen anser därför att övervägande skäl<br>talar för att åtalsunderlåtelser skall registreras. Regeringen kan inte heller<br>se att det finns någon anledning att, varken på det sätt som för närvarande<br>sker eller på det sätt utredningen föreslagit, endast registrera vissa beslut<br>om åtalsunderlåtelse. Precis som beträffande penningböter kan<br>integritetsaspektema tillgodoses genom att utlämnandet av uppgifter om<br>beslutade åtalsunderlåtelser begränsas. Regeringen anser således att<br>samtliga beslut om åtalsunderlåtelser bör registreras.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>78</p>
<h4>8.2.3 Övriga uppgifter som skall registreras</h4>
<p>Regeringens förslag: Belastningsregistret skall vidare innehålla<br>uppgifter om den som har ålagts förvandlingsstraff för böter, den som<br>med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från<br>påföljd, den som skall utvisas eller utlämnas enligt någon av<br>utlämningslagama, och den som har meddelats besöksförbud.</p>
<p>Vissa uppgifter om den som är dömd i utlandet skall också registreras.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Domstolsverket anser att även sådana<br>frihetsberövanden som skall tillgodoräknas vid ett senare undanröjande<br>av villkorlig dom eller skyddstillsyn skall registreras. Domstolsverket och<br>Riksåklagaren anser att även näringsförbud bör registreras. Några<br>länsstyrelser anser att möjligheterna att utöka registrering av ungdomar<br>bör utökas</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt har<br>registreringen av uppgifter om påföljder på grund av brott och<br>åtalsunderlåtelser behandlats. Utredningens förslag till registrering i<br>övrigt motsvarar i huvudsak vad som gäller för närvarande.</p>
<p>Enligt 2 § 5 polisregisterkungörelsen skall i polisregister tas in uppgift<br>om utvisning på grund av brott enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen<br>(1989:529). Enligt den bestämmelsen får en utlänning utvisas ur Sverige<br>om utlänningen döms för ett brott som kan leda till fängelse eller om<br>domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen<br>har dömts till. Utvisningen utgör således en del av domen och kan därför<br>inte anses innefatta en sådan självständig registreringsgrund som bör tas<br>upp i förevarande paragraf. I stället bör det i förordning tas in<br>bestämmelser om att beslut om utvisning skall antecknas.</p>
<p>Beträffande uppgifter från utlandet har utredningen även föreslagit att<br>uppgifter som kommer från Europol skall få registreras. Regeringen delar<br>utredningens bedömning att dessa uppgifter och de uppgifter som för<br>närvarande registreras bör fa registreras i belastningsregistret. I det<br>följande behandlar vi de synpunkter som förts fram från<br>remissinstanserna.</p>
<p>Registrering av minderåriga</p>
<p>Några länsstyrelser anser att registrering i belastningsregistret av unga<br>som har fyllt 12 år bör övervägas, i vart fall vad avser allvarlig<br>brottslighet. De anför att många kriminella ungdomar böljar sin<br>kriminella bana redan i 12-13 årsåldern, vilket kan innebära att en sedan<br>länge inledd brottskarriär är helt okänd för rättsväsendet och<br>socialtjänsten när beslut skall fattas om lämpliga åtgärder för den unges<br>tillrättaförande.</p>
<p>Frågan har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen (bl.a. i<br>bet. 1994/95 :JuU21 och 1996/97 :JuU 12). Barn under 15 år far inte<br>straffas för brott (1 kap 6 § BrB). Däremot kan brott av bam under 15 år<br>utredas av polis under vissa förutsättningar. Regler om det finns i 31 §</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>79</p>
<p>lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.<br>Bam som har begått brott registreras för närvarande inte i PBR om<br>brottet begåtts innan barnet fyllt 15 år. Barnet registreras inte heller i det<br>lokala polisregistret som förs med stöd av 13 § polisregisterkungörelsen<br>(jfr RPS anvisningar FAP 440-1 och 441-2). Det finns däremot inte några<br>hinder mot att registrera barnet i de arbetsregister som kan finnas hos<br>polisen medan en utredning pågår. Det finns inte heller något som<br>hindrar att i sökbar form spara de sista utredningshandlingama om<br>barnet.</p>
<p>Enligt 3 § polislagen (1984:387) åligger det allmänt sett polisen att<br>fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och<br>snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd<br>av dem. Socialtjänsten skall alltså underrättas om en polisutredning<br>rörande ett bam. Den brottslighet som ett enskilt bam misstänks för<br>kommer därför som regel att registreras i barnets akt hos socialtjänsten.<br>Med anledning härav anser regeringen att det är tveksamt om det finns<br>något behov av att registrera minderåriga. Det bör i sammanhanget också<br>beaktas att polisutredningen inte heller leder fram till något slutligt<br>avgörande i skuldfrågan. Dessutom väger integritetsaspektema tungt - i<br>synnerhet när det gäller bam under 15 år och som inte är straffmyndiga.<br>Regeringen anser därför att några regler om registrering av minderåriga -<br>i vart fall för närvarande - inte bör införas.</p>
<p>Frihetsberövande som ska tillgodoräknas vid senare undanröjande av<br>villkorlig dom eller skyddstillsyn</p>
<p>Domstolsverket har föreslagit att även sådana frihetsberövanden som ska<br>tillgodoräknas vid senare undanröjande av villkorlig dom eller<br>skyddstillsyn ska föras in i belastningsregistret. Frågan har behandlats i<br>departementspromemorian Domstolsförfarandet - Förslag till<br>förbättringar (Ds 1997:7). I promemorian föreslås att en tjänsteman vid<br>domstolen skall fullgöra rapporteringsskyldigheten till Kriminalvårds-<br>styrelsen om vilka tider den dömde har varit frihetsberövad. Förslaget har<br>remissbehandlats och är för närvarande föremål för beredning inom<br>Justitiedepartementet. Med anledning härav anser regeringen att det inte<br>finns tillräckliga skäl att nu införa bestämmelser om att sådana uppgifter<br>skall registreras.</p>
<p>Näringsförbud</p>
<p>Domstolsverket och Riksåklagaren anser att näringsförbud skall<br>registreras. De anför att ett meddelat näringsförbud måste anses vara en<br>belastning i samma utsträckning som t.ex. ett meddelat besöksförbud<br>anses vara det och att det är en viktig uppgift i utredningar,<br>åtalsprövningar samt vid påföljdsval.</p>
<p>Näringsförbudsregistret förs av Patent- och registreringsverket (se 23 §<br>lagen [1986:436] om näringsförbud). Registret används för samordnad<br>registerföring av och information om meddelade näringsförbud och<br>tillfälliga näringsförbud, framställning av intyg, registerutdrag, bevis om</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>80</p>
<p>meddelade näringsförbud, bevis om frihet från näringsförbud, samt för<br>underrättelser till bankregistret, försäkringsregistret, samtliga<br>kronofogdemyndigheter som är tillsynsmyndigheter i konkurs och<br>Riksskatteverket (se 1 § förordningen [1986:441] om underrättelser ang.<br>näringsförbud).</p>
<p>En av utgångspunkterna för detta lagstiftningsärende är att<br>dubbelregistrering bör undvikas. Dubbelregistrering innebär dels en ökad<br>spridning av uppgifterna, dels ökade kostnader för registrering. Mot<br>denna bakgrund anser regeringen inte att det finns någon anledning att<br>dubbelregistrera uppgifter om näringsförbud. I och för sig skulle kunna<br>övervägas att registreringen av näringsförbud enbart gjordes i<br>belastningsregistret. Näringsförbudsregistret förs dock för ett annat<br>ändamål än belastningsregistret. Näringsförbudsregistret är dessutom, till<br>skillnad mot belastningsregistret offentligt. Förutsättningarna för och<br>konsekvenserna av en sådan överföring är inte belysta i<br>beredningsunderlaget för detta lagstiftningsärende. Regeringen finner<br>mot denna bakgrund inte skäl att nu föreslå någon förändring avseende<br>näringsförbudsregistret.</p>
<h4>8.2.4 Registrets närmare innehåll</h4>
<p>Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om<br>registrets närmare innehåll.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Domstolsverket<br>påpekar att lagakraftregistreringen även bör avse utvisningsbeslut<br>eftersom de kan överklagas separat. Domstolsverket anser vidare att<br>nöjdförklaring bör registreras och att det måste klargöras vad<br>registreringen av besöksförbud skall omfatta.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utöver själva belastningsuppgiffema<br>innehåller Person- och belastningsregistret en rad uppgifter av betydelse<br>för rättsväsendets myndigheter. Det är t.ex. frågan om uppgifter om<br>verkställd personutredning, förlängning av prövotid, förklaring att viss<br>påföljd skall avse även annan brottslighet, beslut om utvisning, att domen<br>eller beslut såvitt angår den ådömda påföljden har vunnit laga kraft,<br>tidpunkten för verkställighet av fängelse, tidpunkten för frigivning,<br>prövotid och återstående strafftid, intagning i eller utskrivning från<br>sjukvårdsinrättning av den som av domstol överlämnats till psykiatrisk<br>vård och uppgifter om nåd eller resning. Utredningen har föreslagit att<br>dessa bestämmelser behålls i stort sett oförändrade i sak men tas in i<br>förordning. Regeringen delar utredningens bedömning att bestämmelser<br>om belastningsregistrets närmare innehåll lämpligen tas in i en<br>förordning. Regeringen bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter<br>om registrets närmare innehåll. Huruvida belastningsregistret även bör<br>innehålla de uppgifter Domstolsverket föreslår är därför inte en fråga<br>riksdagen behöver ta ställning till.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>81</p>
<p>Lagrådet har påpekat att det i lagrådsremissen inte sägs någonting om<br>hur de olika bemyndiganden i lagen om belastningsregister förhåller sig<br>till reglerna om normgivning i regeringsformen. Lagrådet konstaterar att<br>det möjligen kan finnas utrymme för olika åsikter beträffande i vilken<br>omfattning de ämnen som regleras i det remitterade förslaget är av sådant<br>slag att de kräver lagform. Lagrådet anser dock att övervägande skäl talar<br>för att de föreslagna föreskrifterna - som ju gäller register hos en<br>myndighet - inte avser ämnen som enligt regeringsformen måste regleras<br>i lag. Mot denna bakgrund godtar Lagrådet vad som i remissen<br>föreslagits om bemyndiganden för regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer att meddela föreskrifter.</p>
<h3>8.3 Utlämnande av uppgifter</h3>
<h4>8.3.1 Utlämnande till myndigheter i Sverige</h4>
<p>Regeringens förslag: Personuppgifter i registret skall på begäran lämnas<br>ut till</p>
<p>1. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem eller Datainspektionen för<br>deras tillsynsverksamhet,</p>
<p>2. polis- och tullmyndigheter som behöver uppgifterna för att förebygga,<br>upptäcka och utreda brott,</p>
<p>3. åklagarmyndigheter som behöver uppgifterna for förundersökning och<br>åtal samt för utfärdande av strafföreläggande,</p>
<p>4. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd,</p>
<p>5. övriga myndigheter, i den utsträckning regeringen föreskriver eller<br>beslutar i ett särskilt fall.</p>
<p>En behovs- och proportionalitetsprincip som innebär att en myndighet<br>som begär uppgifter ur registret noga skall pröva behovet av information<br>införs.</p>
<p>Utredningens förslag: Uppgifter i belastningsregistret skall lämnas ut<br>enligt vad som följer av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om<br>allmänna handlingar med de begränsningar som anges i sekretesslagen.<br>Behovs- och proportionalitetsprincipen skall gälla även i förhållande till<br>enskilda.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna anser att<br>uttryckliga bestämmelser om utlämnande av uppgifter behövs.<br>Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om den behovs- och<br>proportionalitetsprincip utredningen föreslår är förenlig med rätten att ta<br>del av allmänna handlingar. Om principen överhuvudtaget skall<br>genomföras föreslår kammarrätten att den begränsas till myndigheter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 6.1 behandlar regeringen<br>utredningens förslag att avskaffa den absoluta sekretessen för alla<br>polisregister. Av redogörelsen i detta avsnitt framgår att regeringen<br>föreslår att den absoluta sekretessen - utom i förhållande till den<br>registrerade själv - skall behållas för uppgifter i belastningsregistret.<br>Utlämnandet av uppgifter från registret måste därför regleras i lagen om<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>82</p>
<p>belastningsregister. I riktlinjepropositionen anfördes att utgångspunkten Prop. 1997/98:97<br>för det fortsatta arbetet skulle vara att myndigheter och enskilda skall fa<br>del av uppgifter i belastningsregistret i samma utsträckning som i dag.</p>
<p>Regeringen har inte funnit skäl till någon annan ståndpunkt. Vi föreslår<br>därför att bestämmelserna om utlämnande av uppgifter ur registret i<br>princip skall motsvara vad som för närvarande gäller enligt polis- och<br>kriminalregisterlagstiftningen. Lagen bör dock endast innehålla<br>bestämmelser om utlämnande av uppgifter till de myndigheter för vilkas<br>räkning registret främst förs, nämligen polis- och tullmyndigheter,<br>åklagarmyndigheter och de allmänna domstolarna samt till<br>tillsynsmyndigheterna Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem och<br>Datainspektionen. Övriga myndigheters rätt till uppgifter ur registret bör<br>- efter bemyndigande till regeringen - regleras i förordning. Till skillnad<br>från vad som för närvarande gäller bör alltså Statens Invandrarverks,<br>Alkoholinspektionens, länsstyrelsernas och länsrättemas rätt till utdrag<br>regleras i den förordning som kommer att utfärdas i anslutning till lagen.<br>Regeringen har tidigare framhållit vikten av att utlämnandet begränsas<br>till de uppgifter myndigheterna har behov av. Uppgifter om penningböter<br>och åtalsunderlåtelser bör t.ex. inte lämnas ut annat än till de<br>myndigheter som har behov av uppgifterna. De myndigheter som anges i<br>lagen bör dock kunna få tillgång även till uppgifter om ålagda<br>penningböter.</p>
<p>Regeringen föreslår således att personuppgifter i registret på begäran<br>skall lämnas ut till Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem eller<br>Datainspektionen för deras tillsynsverksamhet, polis- och tullmyndig-<br>heter som behöver uppgifterna för att förebygga, upptäcka och utreda<br>brott, åklagarmyndigheter som behöver uppgifterna för förundersökning<br>och åtal samt för utfärdande av strafföreläggande och<br>allmän domstolar för straffmätning och val av påföljd samt till övriga<br>myndigheter, i den utsträckning regeringen föreskriver eller beslutar i ett<br>särskilt fall.</p>
<p>Behovs- och proportionalitetsprincipen</p>
<p>Utredningen har föreslagit att en särskild behovs- och<br>proportionalitetsprincip skall införas. Enligt denna princip skall en<br>myndighet eller enskild som har rätt till uppgifter ur registret i varje<br>enskilt fall noga pröva behovet av information. Uppgifter ur registret får<br>begäras endast om skälet till det uppväger det intrång eller men i övrigt<br>det innebär för den som berörs. Regeringen har tidigare framhållit att det<br>av hänsyn till den dömdes möjlighet till rehabilitering är viktigt att<br>uppgifter om hans eller hennes brottslighet inte kommer fram i fall då det<br>inte är oundgängligen nödvändigt. Med hänsyn till det delar regeringen<br>utredningens bedömning att en särskild behovs- och proportionalitets-<br>princip bör införas. En enskild medborgare har dock alltid rätt att ta del<br>av allmänna handlingar i den mån dessa inte är sekretessbelagda. Till<br>skillnad från utredningen anser regeringen därför att behovs- och<br>proportionalitetsprincipen endast bör gälla för myndigheter.</p>
<p>83</p>
<h4>8.3.2</h4>
<h4>Utlämnande till den registrerade</h4>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Regeringens förslag: Den registrerade skall alltid ha rätt att fa ut de<br>uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Regeringen<br>bemyndigas att föreskriva att ett registerutdrag som en enskild behöver<br>för ett särskilt ändamål får begränsas.</p>
<p>Utredningens förslag: Den registrerade har enligt 14 kap. 4 §<br>sekretesslagen rätt att få ut de uppgifter som finns registrerade om honom<br>eller henne</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen ifrågasätter om inte en<br>möjlighet att få ett begränsat utdrag bör finnas även i fortsättningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt har den enskilde<br>en ovillkorlig rätt att få utdrag ur kriminalregistret om sig själv. Den<br>enskildes rätt till utdrag ur polisregistret är mer begränsad. Enligt 3 §<br>första stycket 3 polisregisterlagen får utdrag meddelas till enskild endast<br>under förutsättning att han behöver utdraget för att ta till vara sin rätt i<br>främmande stat, få tillstånd till inresa, bosätta sig eller arbeta i<br>främmande stat, pröva frågan om anställning som avser vård eller som är<br>av betydelse för rikets säkerhet, eller för förebyggandet och beivrandet<br>av brott och regeringen i förordning medgivit att utdrag eller upplysning<br>får lämnas för ändamålet eller, i annat fall, om den enskilde styrker att<br>hans eller hennes rätt är beroende av upplysning ur registret och<br>regeringen medger att upplysningen lämnas.</p>
<p>Det kan ifrågasättas om dessa bestämmelser i polisregisterlagen<br>överensstämmer med Europarådets rekommendation om användning av<br>personuppgifter inom polissektom. I punkt 6.2 i denna konvention sägs<br>att den registrerade i princip skall ha rätt att få tillgång till uppgifter i<br>registret. Rätten att få tillgång till uppgifter får dock begränsas om det är<br>oundgängligt nödvändigt för att polisen skall kunna utföra sina uppgifter<br>eller om det är nödvändigt för att skydda den registrerade eller andra<br>personers fri- och rättigheter.</p>
<p>Enligt Europolkonventionen, som nyligen godkänts av riksdagen<br>(prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU02, rskr. 1997/98:22), har var och<br>en rätt att kontrollera uppgifter om sig själv, antingen direkt genom att få<br>del av uppgifterna eller indirekt genom att en kontroll av uppgifternas<br>laglighet och riktighet utförs för den registrerades räkning (artikel 19 i<br>konventionen). Det är naturligt att våra svenska regler om utlämnande av<br>uppgifter ur polisregister i vart fall motsvarar vad som gäller enligt<br>Europol. Självklart bör det inte heller råda någon tvekan om att vi<br>uppfyller Europarådets konvention om användning av personuppgifter<br>inom polissektom. Den enskilde bör därför alltid ha rätt att ta del av<br>uppgifter om sig själv i ett polisregister. Detta innebär i och för sig också<br>att denna rätt kan komma att utnyttjas av t.ex. arbetsgivare och<br>hyresvärdar för att kräva arbets- och bostadssökande på straffrihetsbevis.<br>I prop. 1987/88:122 diskuterades denna risk. Enligt vad som uttalades i<br>propositionen (s. 13 ff) fick man noga följa utvecklingen och vid tecken<br>på missbruk ta upp frågan på nytt. Rätten att få kännedom om vilka<br>belastningsuppgifter som finns registrerade måste anses vara av<br></p>
<p>84</p>
<p>väsentligt och principiellt intresse för den enskilde. Hittills har ingenting<br>framkommit som tyder på att missbruk skulle förekomma i sådan<br>omfattning att det föranleder regeringen att överväga om rätten för den<br>enskilde att ta del av de uppgifter som finns registrerade om honom eller<br>henne bör lösas på något annat sätt än genom registerutdrag.</p>
<p>Det kan emellertid finnas situationer då den enskilde behöver ett<br>utdrag från belastningsregistret för något särskilt ändamål. Det kan då i<br>vissa fall vara onödigt att alla påföljder tas med. Enligt nuvarande<br>lagstiftning har den enskilde rätt att fa ett utdrag ur polisregistret om han<br>eller hon behöver det för att ta till vara sin rätt i en främmande stat eller<br>för att fa tillstånd att inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i en<br>främmande stat Sådana utdrag är begränsade till innehållet, framför allt<br>så att bötespåföljder utlämnas i viss utsträckning. (3 § 3 polisregister-<br>lagen).</p>
<p>Belastningsregistret kommer i förhållande till person- och<br>belastningsregistret att innehålla fler uppgifter, bl.a. om bötesdomar och<br>åtalsunderlåtelser. Regeringen har tidigare framhållit vikten av att en<br>bagatellartad förseelse normalt inte bör belasta medborgaren och den<br>framtida bedömningen av honom eller henne. Det är därför viktigt att det<br>även i fortsättningen finns en möjlighet att få ett begränsat utdrag.<br>Regeringen bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om under<br>vilka förutsättningar innehållet i ett registerutdrag får begränsas.</p>
<h4>8.3.3 Utlämnande till annan enskild</h4>
<p>Regeringens förslag: Om det behövs för att pröva fråga om en<br>anställning eller ett uppdrag i en verksamhet som avser vård eller som är<br>av betydelse för att förebygga eller beivra brott, skall en enskild ha rätt<br>att få del av uppgifter ur registret om en annan enskild i den utsträckning<br>regeringen föreskriver. Uppgifter om en enskild skall även kunna lämnas<br>till en annan enskild, om denne styrker att hans eller hennes rätt är<br>beroende av en uppgift ur registret och regeringen medger att uppgiften<br>lämnas ut.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har i huvudsak ingen erinran mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt kan enskilda<br>under vissa förutsättningar få utdrag ur polisregister beträffande någon<br>annan enskild. En arbetsgivare eller uppdragsgivare kan i vissa fall få ett<br>registerutdrag, om det behövs för att pröva den som söker anställning.<br>Förutsättningarna är att det gäller en anställning eller ett uppdrag i en<br>verksamhet som avser vård eller har betydelse för rikets säkerhet eller för<br>förebyggande eller beivrande av brott samt att regeringen i förordning<br>medgett att utdrag eller upplysning meddelas för sådant ändamål eller att<br>den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret<br>och regeringen medger att upplysningen meddelas. (3 § 3</p>
<p>polisregisterlagen).</p>
<p>85</p>
<p>I 17 § 3 och 4 polisregisterkungörelsen har regeringen med stöd av den<br>nyssnämnda bestämmelsen förordnat att utdrag på begäran få lämnas till</p>
<p>- larminstallationsföretag, som avses i lagen (1983:1097) med vissa<br>bestämmelser om larmanläggningar m.m., i fråga om den som söker<br>sådan anställning i företaget i vilken ingår befattning med larm-<br>installationer och</p>
<p>- enskild sammanslutning eller person som beslutar om anställning av<br>personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller vård<br>av bam och ungdom, i fråga om den som söker sådan anställning.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att motsvarande bestämmelser tas in i de<br>nya författningarna med den ändring att det inte bör vara tillåtet att lämna<br>ut uppgifter till enskild för prövande av en fråga om anställning eller<br>uppdrag i verksamhet som är av betydelse för rikets säkerhet. I sådana<br>fall anser utredningen att reglerna om registerkontroll bör vara<br>tillräckliga.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att en enskild även i<br>fortsättningen bör ha möjlighet att få uppgifter ur registret i den<br>utsträckning regeringen föreskriver om det behövs för att pröva en fråga<br>om anställning eller uppdrag i verksamhet som avser vård eller som är av<br>betydelse för förebyggande eller beivrande av brott eller, i annat fall, om<br>den enskilde styrker att hans eller hennes rätt är beroende av en uppgift<br>ur registret och regeringen medger att uppgiften lämnas ut. Bestämmelser<br>om det bör därför införas i den nya lagen. I sammanhanget bör också<br>nämnas att regeringen våren 1997 tillsatt en utredning som bl.a. har i<br>uppgift att utifrån integritetsskyddsaspekter analysera för- och nackdelar<br>med att låta införa en möjlighet eller skyldighet för arbetsgivare att<br>begära belastningsuppgifter eller uppgifter om misstankar om brott<br>avseende en person som kommer i fråga för anställning inom förskola,<br>skola eller skolbamomsorg (dir 1997:69). I likhet med utredningen anser<br>regeingen att reglerna om registerkontroll i säkerhetsskyddslagen är<br>tillräckliga för att pröva anställningar eller uppdrag av betydelse för<br>rikets säkerhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h4>8.3.4 Utlämnade av uppgifter till utlandet</h4>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter skall fa lämnas till utländska<br>myndigheter huvudsakligen i samma utsträckning som för närvarande.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De senaste årens internationalisering<br>medför att det ställs större krav på ett mer omfattande polisiärt<br>samarbete. Europol- och Schengenkonventionema medför att samarbetet<br>mellan olika länders polisväsende kommer att få ökad betydelse.<br>Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till utlandet är därför viktiga.<br>Sådana bestämmelser finns för närvarande i 13 § kriminalregisterlagen, 9<br>och 10 §§ kriminalregisterkungörelsen samt i 4 § polisregisterlagen. Den<br>senare bestämmelsen har nyligen utvidgats för att göra det möjligt att</p>
<p>86</p>
<p>utan särskild begäran lämna ut uppgifter till Europol. Utredningen har<br>föreslagit att det i den nya lagen skall införas bestämmelser som i<br>huvudsak motsvarar de nuvarande.</p>
<p>De föreslagna bestämmelserna innebär att ett utdrag ur eller en<br>upplysning om innehållet i polisregistret skall lämnas till domstol eller<br>polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om<br>det begärs för utredning i brottmål. Detta är ingen ändring i förhållande<br>till gällande rätt. Utredningen har vidare föreslagit att uppgifter på<br>begäran skall få lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i<br>en stat som är ansluten till Interpol eller av denna organisation om det<br>behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga,<br>upptäcka, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende. För<br>närvarande far uppgifter i motsvarande situation endast lämnas ut om det<br>behövs för utredning av brott. I förhållande till gällande rätt innebär<br>utredningens förslag att även uppgifter av betydelse för<br>underrättelseverksamheten får lämnas ut. Utredningen föreslår vidare att<br>uppgifter får lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig<br>organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.<br>Det motsvarar vad som gäller sedan den 1 januari 1998 efter den ändring<br>som gjordes i samband med att riksdagen godkände Sveriges tillträde till<br>Europol.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att det i lagen om<br>belastningsregister bör införas bestämmelser om utlämnande av uppgifter<br>till utlandet som i huvudsak motsvarar de nuvarande.</p>
<h4>8.3.5 Utlämnande av uppgifter för statistik</h4>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter som är nödvändiga för att framställa<br>rättsstatistik skall lämnas till den myndighet som är ansvarig för att<br>framställa denna. Några särskilda regler om utlämnande av uppgifter för<br>historiska och vetenskapliga ändamål behövs inte.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Brottsbekämpningen hör till<br>rättsväsendets viktigaste uppgifter. Information om brotten och<br>brottsutvecklingen behövs för planering av insatser inom rättsväsendet<br>liksom för en utvärdering av tidigare brottsförebyggande åtgärder. Det är<br>därför nödvändigt att uppgifter får lämnas ut till den myndighet som är<br>ansvarig för att framställa den officiella statistiken.</p>
<p>Av förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken framgår att<br>Brottsförebyggande rådet ansvarar för den officiella statistiken på<br>rättsväsendets område. Av lagen (1995:606) och förordningen<br>(1995:1060) om vissa personregister för officiell statistik följer att<br>Brottsförebyggande rådet får föra ett brottsstatistikregister, ett register<br>över för brott lagförda personer och ett register över lagföringar över</p>
<p>87</p>
<p>narkotikabrott. Registret över lagförda personer är avsett att användas för<br>statistiska redovisningar av den konstaterade brottsligheten och dennas<br>fördelning efter brottets art och brottspåföljd samt om återfall i brott.<br>Registret far innehålla uppgifter om innehållet i domar i brottmål,<br>ordningsbotsförelägganden, strafföreläggande samt om nationalitet.<br>Registret gallras inte. Sådana uppgifter som inte längre behövs lämnas i<br>stället till Riksarkivet. Statistikregistret omfattas av sträng sekretess.<br>Uppgifter far i princip bara lämnas ut för forskningsändamål (jfr 9 kap.<br>4 § sekretesslagen, 1980:100).</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att detta register bör kunna<br>vara tillräckligt för att tillgodose forskningens behov och att några<br>särskilda bestämmelser för utlämnande av uppgifter för forskning<br>därmed inte behövs.</p>
<h4>8.3.6 Direktåtkomst</h4>
<p>Regeringens förslag: Regeringen far föreskriva att en myndighet far ha<br>direktåtkomst till belastningsregistret.</p>
<p>Utredningens förslag: Mot bakgrund av reglerna i den av<br>Datalagskommittén föreslagna persondatalagen anser utredningen att det<br>inte behövs några särskilda bestämmelser om terminalåtkomst i lag.<br>Utredningen anser att en myndighet som har rätt att fa ut uppgifter bör få<br>ha terminalåtkomst om det går att åstadkomma en tillftedställande<br>behörighetskontroll och tillräcklig säkerhet vid överföringen.</p>
<p>Remissinstanserna: Vägverket framhåller betydelsen av att</p>
<p>länsstyrelserna även i fortsättningen får ha terminalåtkomst och anser att<br>det kan vara lämpligt att det framgår av förordningarna. Flera<br>länsstyrelser betonar också vikten härav.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Terminalåtkomst är ett begrepp som<br>har förekommit under lång tid men som måste anses som föråldrat.<br>Terminaler används alltmer sällan och vad som avses är inte att just en<br>terminal skall användas utan en möjlighet till automatiserad tillgång till<br>uppgifter, dock utan att kunna bearbeta dem eller på annat sätt påverka<br>dem. I stället bör begreppet direktåtkomst användas i register-<br>sammanhang.</p>
<p>Regeringen anser att det behövs uttryckliga författningsbestämmelser<br>om vilka myndigheter som skall ha direktåtkomst till registret. Frågan<br>om i vilken utsträckning direktåtkomst bör få förekomma bör avgöras<br>med hänsyn till om det går att åstadkomma en tillfredsställande<br>behörighetskontroll och tillräcklig säkerhet vid överföringen. En<br>myndighet som har rätt att ta del av uppgifter ur registret bör få rätt till<br>direktåtkomst om det på ett betryggande sätt kan kontrolleras att endast<br>den som är behörig kan ta del av uppgifter ur registret. Eftersom det är<br>tekniskt möjligt att begränsa åtkomsten till de uppgifter en myndighet har<br>rätt att få ut kan även myndigheter som endast har en begränsad rätt att få<br>ut uppgifter från registret få direktåtkomst till registret. Prövningen av<br>vilka myndigheter som skall ha rätt till direktåtkomst till registret bör<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>88</p>
<p>lämpligen göras av regeringen. Regeringen bör därför bemyndigas att Prop. 1997/98:97<br>föreskriva vilka myndigheter som skall ha rätt till direktåtkomst.</p>
<h3>8.4 Gallring</h3>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter i belastningsregistret skall gallras när<br>förutsättningarna för registrering inte längre föreligger, t.ex. om den<br>registrerade frikänns efter överklagande eller ordningsbot undanröjs. Vid<br>frikännande dom skall domen plockas bort direkt. Uppgifter ur<br>belastningsregistret skall vidare gallras när viss tid förflutit, i regel tio år.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Om en överrätt frikänt den klagande föreslår utredningen dock till<br>skillnad från regeringen att gallring skall ske först när domen eller<br>beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Domstolsverket anser att det<br>fällande avgörandet skall plockas bort direkt vid ett frikännande.<br>Riksåklagaren är kritisk till att gallringstiden vid åtalsunderlåtelser enligt<br>utredningens förslag är så kort (tre år) och anser att den bör följa<br>huvudregeln, dvs. tio år. En förutsättning för att Riksarkivet (RA) skall<br>acceptera förslaget till totalgallring av belastningsregistret är att de<br>uppgifter som överlämnas till rättsstatistiken är av sådan kvalitet och<br>mängd att även de ändamål som anges i arkivlagen tillgodoses. RA<br>föreslår därför att någon form av samråd mellan Brottsförebyggande<br>rådet och RA skall ske för överenskommelse av vilka uppgifter som<br>behövs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen anförde i<br>riktlinjepropositionen att uppgifter i belastningsregistret bör gallras om<br>det inte längre finns grund för registrering. Något som föranleder ändrad<br>uppfattning i denna fråga har inte framkommit. Uppgifter i<br>belastningsregistret är så integritetskänsliga att de normalt bör gallras.<br>Såsom Riksarkivet påpekat är det dock viktigt att de ändamål som anges i<br>arkivlagen (1990:782) inte äventyras. Tillgången till uppgifter för<br>historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål bör, enligt regeringens<br>bedömning, dock kunna tillgodoses genom det statistikregister som förs<br>av den myndighet som ansvarar för rättsstatistiken. Denna myndighet bör<br>därför samråda med Riksarkivet om vilka uppgifter som behövs. En<br>erinran om det bör ges i förordningsform.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att en uppgift skall gallras<br>ur registret om förutsättningarna för registrering inte längre föreligger,<br>t.ex. om den registrerade frikänns, ordningsbot undanröjs etc. Till<br>skillnad från utredningen anser regeringen att uppgifter i<br>belastningsregistret skall gallras omedelbart om överrätt genom dom<br>eller beslut frikänt den registrerade. Det innebär att uppgifterna måste<br>finnas kvar i misstankeregistret tills de vunnit laga kraft. Detta medför i<br>och för sig en viss dubbelregistrering. Med hänsyn till den personliga</p>
<p>89<br></p>
<p>integriteten är dock denna lösning att föredra framför utredningens<br>förslag att gallra uppgiften först när överrättens dom vunnit laga kraft.</p>
<p>Regeringen instämmer även i utredningens uppfattning att uppgifter i<br>belastningsregistret skall gallras sedan viss tid förflutit. Denna tid bör<br>normalt bestämmas till tio år från domen eller beslutet. Uppgifter om<br>fängelse eller förvandlingsstraff för böter bör gallras tio år efter<br>frigivningen och uppgifter om överlämnandet till rättspsykiatrisk vård tio<br>år efter utskrivningen. Uppgifter om böter bör gallras fem år efter domen<br>eller beslutet.</p>
<p>Så vitt gäller åtalsunderlåtelser har utredningen föreslagit en kortare<br>gallringstid, tre år från beslutet. Utredningens förslag får ses mot<br>bakgrund av att utredningen föreslagit att endast åtalsunderlåtelse enligt<br>lagen (1964:167) om unga lagöverträdare skall registreras i<br>belastningsregistret. Utredningen har motiverat sitt förslag med att<br>gallringstiden med hänsyn till de ungas rehabilitering inte bör vara längre<br>än nödvändigt. Förslaget har kritiserats av Riksåklagaren, som anser att<br>resocialiseringsaspektema inte väger tyngre vid åtalsunderlåtelse än vid<br>domar och framhåller att uppgiften är relevant för att kunna göra korrekta<br>bedömningar vid återfall även sedan tre år förflutit. Riksåklagaren anser<br>därför att gallringstiden för åtalsunderlåtelser bör följa huvudregeln tio<br>år. Regeringens förslag skiljer sig från utredningens förslag så till vida att<br>regeringen föreslår att alla åtalsunderlåtelser bör registreras. Regeringen<br>instämmer i Riksåklagarens uppfattning att rehabiliteringsaspektema inte<br>väger tyngre vid åtalsunderlåtelser än vid domar. Vi föreslår således att<br>gallringstiden för åtalsunderlåtelser skall följa huvudregeln tio år efter<br>beslutet. Tillräckliga skäl att införa en annan gallringstid för uppgifter<br>om unga lagöverträdare kan inte anses föreligga.</p>
<h3>8.5 Rättelse och sanktioner</h3>
<p>Regeringens förslag: Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgifts-<br>ansvarig för de uppgifter som behandlas i belastningsregistret.<br>Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse av felaktiga uppgifter<br>och om skadestånd skall gälla för behandling av uppgifter i<br>belastningsregistret. En hänvisning till personuppgiftslagens regler om<br>rättelse och skadestånd görs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen har dock inte föreslagit någon uttrycklig bestämmelse om<br>att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen ifrågasätter att styrelsen skall<br>vara ensam personuppgiftsansvarig. Rikspolisstyrelsen förordar att den<br>myndighet som för in uppgifterna i registret även skall vara ansvarig för<br>felaktiga uppgifter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen innehåller<br>bestämmelser om rättelser av felaktiga uppgifter och om skadestånd.<br>Dessa bestämmelser bör gälla även för behandling av uppgifter i<br>belastningsregistret. Såsom förslaget till personuppgiftslag är utformat<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>90</p>
<p>måste en hänvisning göras till personuppgiftslagens bestämmelser om Prop. 1997/98:97<br>skadestånd och rättelse.</p>
<p>Belastningsregistret kommer i stor utsträckning att förses med<br>uppgifter från landets domstolar och åklagarmyndigheter. Det är naturligt<br>att den myndighet som fört in uppgifterna i registret också rättar<br>eventuella felaktigheter. Detta talar i viss mån för att de myndigheter som<br>for in uppgifterna också skulle vara personuppgiftsansvariga. För den<br>enskilde är det däremot en klar fördel att ha en ansvarig myndighet att<br>vända sig till. Regeringen delar därför utredningens bedömning att<br>Rikspolisstyrelsen skall vara ensam personuppgiftsansvarig. Detta<br>hindrar inte att den myndighet som för in uppgifterna åläggs en<br>skyldighet att utföra rättelse. Detta kan dock ske i förordningsform.</p>
<h2>9 Misstankeregister</h2>
<h3>9.1 Ändamål</h3>
<p>Regeringens förslag: Misstankeregistret skall föras för att underlätta<br>tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs<br>i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att samordna<br>förundersökningar mot en misstänkt person och för att förebygga,<br>upptäcka och utreda brott samt hos åklagarmyndigheter för beslut om<br>förundersökning och åtal. Registret får även användas av andra<br>myndigheter vid sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller<br>annan prövning som anges i författning samt - i den utsträckning<br>regeringen föreskriver - for att till enskild lämna uppgifter som är av<br>särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet<br>anser att syftet med misstankeregistret bör utvecklas noggrannare.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det övergripande syftet med det nya<br>misstankeregistret bör vara att underlätta tillgången till sådana uppgifter<br>om skälig misstanke om brott som behövs för verksamheten hos polis-,<br>åklagar- och tullmyndigheter. Dessa myndigheter är i behov av att på ett<br>enkelt sätt få tillgång till de uppgifter som krävs for att olika<br>förundersökningar mot samma person skall kunna samordnas på ett<br>effektivt sätt. Uppgifterna i registret bör även kunna utnyttjas på annat<br>sätt i dessa myndigheters brottsförebyggande och brottsbekämpande<br>verksamhet. Registret bör dessutom kunna användas av polisen och andra<br>myndigheter vid olika typer av lämplighetsprövning, tillståndsprövning<br>och annan prövning, t.ex. regeringens prövning i nådeärenden och<br>utlämningsärenden, som anges i författning. Registret bör slutligen också<br>enligt vad regeringen närmare föreskriver få användas för att till enskild<br>lämna uppgift som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<p>91</p>
<h3>9.2 Misstankeregistrets innehåll</h3>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Regeringens förslag: Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om<br>den som har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt antingen for något<br>brott mot brottsbalken eller för något annat brott för vilket svårare straff<br>än böter är föreskrivet. Uppgifter skall också föras in om den som är<br>skäligen misstänkt för ett motsvarande brott utomlands, om frågan om<br>lagföring för brottet skall avgöras i Sverige. Registret skall vidare<br>innehålla uppgifter om den mot vilken det har inletts talan om<br>förvandling av böter och om den som begärts utlämnad för brott.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden i Lund anser att<br>frågan under vilka omständigheter uppgifter skall tas in i registret bör<br>övervägas ytterligare. Länsstyrelsen i Skåne län menar att registrering i<br>belastnings- och misstankeregistret av unga som fyllt 12 år bör<br>övervägas, i vart fall vad avser allvarlig brottslighet.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Den s.k. personbladsrutinen</p>
<p>Enligt 6 § polisregisterkungörelsen far i dag i polisregister tas in uppgift<br>om den som är misstänkt for brott om det är nödvändigt för att polisen<br>skall kunna förebygga och upptäcka brott samt fullgöra sina uppgifter i<br>övrigt och det dessutom är av särskild betydelse för brottsspaning. Med<br>stöd av denna bestämmelse registreras i person- och belastningsregistret<br>uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen.</p>
<p>Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för<br>personbladsrutinen (FAP 441-2) åligger det lokal polismyndighet, och i<br>vissa fall tull- och åklagarmyndighet, att upprätta ett personblad<br>(personblad 1), om den som har fyllt 15 år är skäligen misstänkt för brott<br>mot brottsbalken, brott mot lagen (1951:649) om straff för vissa<br>trafikbrott, brott mot narkotikastrafflagen (1968.64), valutaförordningen<br>(1959:264) och brott mot andra lagar eller författningar då för brottet är<br>stadgat svårare straff än böter eller disciplinstraff. I föreskrifterna görs<br>undantag från registreringen bl.a. för vissa brott mot brottsbalken och<br>trafikbrottslagen. Sedan åklagaren har fattat beslut i åtalsfrågan upprättas<br>ytterligare ett personblad, personblad 2. Även detta sänds till<br>Rikspolisstyrelsen. Uppgifter från personbladen registreras i person- och<br>belastningsregistret.</p>
<p>Utgångspunkten för de förslag regeringen nu lägger fram är enligt<br>riktlinjepropositionen (prop. 1994/95:144 s. 22) att ersätta den<br>registrering av uppgifter som enligt personbladsrutinen för närvarande<br>sker i person- och belastningsregistret.</p>
<p>92</p>
<p>Brott mot brottsbalken och andra brott för vilket svårare straff än böter Prop. 1997/98:97<br>är föreskrivet</p>
<p>Såvitt gäller brott begångna i Sverige delar regeringen utredningens<br>bedömning, som också godtagits av remissinstanserna, att brott enligt<br>brottsbalken alltid skall registreras och att andra brott för vilka svårare<br>straff än böter är föreskrivet skall registreras. Detta innebär en viss<br>förenkling i förhållande till gällande rätt. Regeringen, eller den<br>myndighet regeringen bestämmer, bör, som utredningen föreslagit, få<br>föreskriva att registreringen skall begränsas. I en förordning i anslutning<br>till lagen kan då undantag göras för de mer bagatellartade brott som inte<br>bör registreras.</p>
<p>Länsstyrelsen i Skåne län anser att registrering av unga som fyllt 12 år<br>bör övervägas, i vart fall vad avser allvarlig brottslighet. Länsstyrelsen<br>pekar på att en sådan åtgärd skulle ge ökat stöd åt den förebyggande<br>närpolisverksamheten.</p>
<p>Enligt 3 § polislagen (1984:387) åligger det allmänt sett polisen att<br>fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och<br>snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd<br>av dem. Socialtjänsten skall alltså underrättas om en polisutredning<br>rörande ett bam. Den brottslighet som ett enskilt bam misstänks för<br>kommer därför som regel att registreras i barnets akt hos socialtjänsten.<br>Med anledning härav anser regeringen att det är tveksamt om det finns<br>något behov av att registrera minderåriga. Mot detta talar också hänsynen<br>till den unges integritet. Regeringen anser således inte att det finns inte<br>tillräckligt starka skäl för att motivera att bam som inte är straffmyndiga<br>registreras på samma sätt som vuxna personer. Någon registrering av<br>ungdomar under 15 år bör därför inte ske.</p>
<p>Misstankar om brott begångna i utlandet</p>
<p>I misstankeregistret bör det framför allt tas in uppgifter som har<br>betydelse för samordning av pågående brottsutredningar mot en och<br>samma person. Regeringen delar dock utredningens bedömning att det<br>under vissa förhållanden kan finnas skäl att registrera uppgifter också om<br>brott begångna i utlandet, nämligen om lagföring skall vidtas i Sverige. I<br>sådana fall bör uppgifter antecknas på samma villkor som avses gälla för<br>brott begångna i Sverige. Uppgifterna bör föras in i registret oberoende<br>av om sådan åtalsprövning som föreskrivs i 2 kap 5 § brottsbalken har<br>företagits eller ej. Det bör vara tillräckligt att frågan om var personen<br>skall lagföras skall avgöras i Sverige, naturligtvis under den<br>grundläggande förutsättningen att det föreligger skäliga misstankar mot<br>personen i fråga.</p>
<p>Talan om förvandling av böter</p>
<p>Uppgift om att åklagaren inlett utredning i mål om förvandling om böter<br>antecknas i person- och belastningsregistret enligt 6 § polisregister-<br></p>
<p>93<br></p>
<p>kungörelsen. Sådana uppgifter antecknas däremot inte enligt Prop. 1997/98:97<br>personbladsrutinen.</p>
<p>I riktlinjepropositionen föreslogs att talan om förvandling av böter<br>borde antecknas. Något som föranleder regeringen till annan bedömning i<br>detta lagstiftningsärende har inte framkommit. Med anledning härav och<br>då remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran föreslår regeringen<br>- i likhet med utredningen - att uppgift om att åklagaren har inlett talan<br>om förvandling av böter skall antecknas i misstankeregistret.</p>
<p>Begäran om utlämning för brott</p>
<p>Personblad skall enligt Rikspolisstyrelsens anvisningar upprättas inte<br>bara då någon är skäligen misstänkt för brott, utan också då någon begärs<br>utlämnad för brott. Enligt utredningen antecknas dock inte uppgifter av<br>det här slaget i person- och belastningsregistret (slutbetänkandet s. 186).</p>
<p>Av 11 § första stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott<br>framgår att förundersökning och åtal utgör hinder mot utlämning för<br>brott i främmande stat. En motsvarande bestämmelse finns i 6 § första<br>stycket lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,<br>Island och Norge. Enligt denna bestämmelse hindras utlämning dock<br>endast om det är fråga om brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år<br>eller däröver. Regeringen delar utredningens bedömning att det bör<br>framgå av misstankeregistret om utlämning begärts.</p>
<h3>9.3 Utlämnande av uppgifter</h3>
<p>Regeringens förslag: I lagen införs bestämmelser om att de myndigheter<br>för vars räkning registret förs oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter<br>ur registret. Uppgifter ur registret skall vidare i viss utsträckning kunna<br>lämnas till myndigheter och organisationer utomlands. Behovs- och<br>proportionalitetsprincipen skall gälla när en myndighet begär uppgifter ur<br>misstankeregistret.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår inga särskilda<br>bestämmelser om utlämnande av uppgifter till de myndigheter för vars<br>räkning registret förs. I övrigt överensstämmer utredningens förslag i<br>huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissopinionen anser att en uttrycklig<br>bestämmelse som ger domstolarna samt vissa andra myndigheter rätt till<br>utdrag behövs och att 14 kap 3 § sekretesslagen (1980:100) inte är<br>tillräcklig.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 6.1 föreslagit<br>att den absoluta sekretessen för uppgifter i polisregister skall avskaffas<br>utom såvitt avser belastningsregistret. Förslaget innebär också att<br>reglerna i 14 kap. sekretesslagen görs tillämpliga. Den registrerade<br>kommer därför - om det kan ske utan skada för polisens arbete med att<br>förebygga eller beivra brott - att kunna få ut uppgifter om sig själv med<br>stöd av 14 kap. 4 § sekretesslagen. Det innebär vidare att det inte krävs<br></p>
<p>94</p>
<p>några särskilda regler om utlämnande av uppgifter till Justitiekanslem,<br>Justitieombudsmannen och Datainspektionen. Dessa myndigheter har rätt<br>att med stöd av bestämmelserna i 14 kap 1 och 2 §§ sekretesslagen<br>(1980:100) få ut uppgifter från registret. En uppgift ur misstankeregistret<br>far vidare, enligt 14 kap. 3 § sekretesslagen, lämnas till en arman<br>myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut<br>har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Detta<br>gäller dock inte om utlämnandet strider mot lag eller förordning eller<br>föreskrift som har meddelats med stöd av personuppgiftslagen.<br>Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till domstol, allmän åklagare,<br>polismyndighet, Rikspolisstyrelsen eller tullmyndighet skulle därför i de<br>flesta fall inte behövas.</p>
<p>Många remissinstanser har dock föreslagit att lagen ändå bör innehålla<br>särskilda bestämmelser om att uppgifter skall få lämnas ut till de<br>myndigheter för vilkas räkning registret förs. Remissinstanserna anser<br>inte att dessa myndigheter skall behöva förlita sig på en<br>sekretessprövning enligt 14 kap. 3 § sekretesslagen. Regeringen delar<br>denna bedömning. Regeringen anser därför att det bör införas särskilda<br>bestämmelser om att uppgifter far lämnas ut till polis, tull,<br>åklagarmyndighet och allmän domstol.</p>
<p>Även om den absoluta sekretessen avskaffas behövs det vissa<br>bestämmelser om att uppgifter oavsett sekretess far lämnas ut. Det gäller<br>uppgifter till annan enskild än den registrerade, uppgifter till utlandet och<br>uppgifter för att framställa rättsstatistiken. Dessa bestämmelser bör<br>motsvara vad som för närvarande gäller om utlämnande av uppgifter<br>enligt polis- och kriminalregisterlagstiftningen. Det innebär att det i detta<br>avseende behövs motsvarande bestämmelser som beträffande<br>belastningsregistret (se avsnitt 8.3.3, 8.3.4 och 8.3.5.). Till skillnad från<br>vad som föreslås gälla enligt lagen om belastningsregister bör uppgifter<br>från misstankeregistret dock inte fa lämnas till utländsk domstol.</p>
<p>I avsnitt 8.3.1 har föreslagits att en behovs- och proportionalitets-<br>principen skall gälla när en myndighet begär uppgifter ur<br>belastningsregistret. En motsvarande princip bör föras in i lagen om<br>misstankeregister.</p>
<h3>9.4 Gallring</h3>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter i misstankeregistret skall gallras om<br>en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts med anledning<br>av misstanken, om åtal har lagts ned eller om dom eller beslut har vunnit<br>laga kraft.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>utredningens. Har den misstänkte frikänts skall dock uppgiften om<br>misstanken gallras först när domen vunnit laga kraft.</p>
<p>Remissinstanserna:. Riksåklagaren anser att uppgift om misstanke<br>som lett till dom inte bör gallras förrän domen vunnit laga kraft. En<br>förutsättning för att Riksarkivet skall acceptera förslaget till totalgallring<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>95</p>
<p>av misstankeregistret är att de uppgifter som överlämnas till Prop. 1997/98:97<br>Brottsförebyggande rådet är av sådan kvalitet och mängd att de ändamål<br>som anges i arkivlagen tillgodoses.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 14 § polisregisterkungörelsen<br>skall uppgifter utgå ur person- och belastningsregistret bl.a. om<br>misstanke som antecknats inte längre föreligger, om framställning om<br>utlämning för brott inte har bifallits eller när den registrerade har fyllt 80<br>år, allt under förutsättning att det kan ske med hänsyn till registrets<br>tekniska beskaffenhet.</p>
<p>I riktlinjepropositionen angavs att utgångspunkten skulle vara att<br>uppgifterna i misstankeregistret skall gallras när misstanken har prövats,<br>t.ex. genom att förundersökningen har avslutats utan att åtal har väckts,<br>åtalet har lagts ned eller saken har prövats av domstol. Vi har inte nu skäl<br>att göra någon annan bedömning.</p>
<p>I avsnitt 8.4 har vi föreslagit att en uppgift ur belastningsregistret bör<br>gallras omedelbart vid frikännande dom. Uppgifterna bör därför, trots att<br>det innebär en viss dubbelregistrering, stå kvar i misstankeregistret tills<br>domen eller beslutet vunnit laga kraft.</p>
<p>Uppgift om utfärdande av strafföreläggande bör finnas kvar så länge<br>godkännande från den misstänkte saknas. Om den misstänkte godkänner<br>föreläggandet, bör uppgiften på samma sätt som i fråga om fällande dom<br>utgå ur misstankeregistret och i stället föras över till belastningsregistret.<br>Samma gallringsregler bör gälla för uppgift om talan om förvandling av<br>böter. Uppgift om begäran om utlämning om brott bör gallras om<br>begäran inte har bifallits. För det fall att utlämning beviljas bör uppgiften<br>i misstankeregistret stå kvar till dess att beslutet om utlämning har<br>verkställts.</p>
<p>Vad slutligen gäller frågan om undantag från gallring för historiska,<br>statistiska eller vetenskapliga ändamål hänvisas till avsnitt 8.4. om<br>belastningsregister.</p>
<h3>9.5 Rättelse och sanktioner</h3>
<p>Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse av<br>felaktiga uppgifter och om skadestånd skall gälla för behandling av<br>uppgifter i misstankeregistret. En hänvisning till personuppgiftslagens<br>regler om rättelse och skadestånd görs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen ifrågasätter att styrelsen skall<br>vara ensam personuppgiftsansvarig. Rikspolisstyrelsen förordar att den<br>myndighet som for in uppgifterna i registret även skall vara ansvarig för<br>felaktiga uppgifter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen innehåller<br>bestämmelser om rättelser av felaktiga uppgifter och om skadestånd.<br>Dessa bestämmelser bör gälla även för behandling av personuppgifter i<br>misstankeregistret. Såsom förslaget till personuppgiftslag är utformat</p>
<p>96</p>
<p>måste en hänvisning göras till personuppgiftslagens bestämmelser om Prop. 1997/98:97<br>skadestånd och rättelse.</p>
<p>Misstankeregistret kommer, precis som belastningsregistret, i stor<br>utsträckning att förses med uppgifter från andra myndigheter än<br>Rikspolisstyrelsen. Av samma skäl som anförts beträffande behandlingen<br>av uppgifter i belastningsregistret (avsnitt 8.5) anser regeringen att<br>Rikspolisstyrelsen skall vara ensam personuppgiftsansvarig.</p>
<h2>10 Polisdatalagen</h2>
<h3>10.1 T illämpningsområde</h3>
<h4>10.1.1 Polisdatalagen kompletterar personuppgiftslagen</h4>
<p>Regeringens förslag: Polisregisterlagen ersätts med en ny lag,<br>polisdatalagen. Den nya lagen skall bygga på den föreslagna<br>personuppgiftslagen och endast innehålla de särbestämmelser som är<br>nödvändiga för polisens verksamhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser godtar förslaget i sak<br>eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser har dock synpunkter<br>på den lagtekniska lösningen och förordar att de regler i<br>personuppgiftslagen som skall gälla för polisen skall arbetas in i den nya<br>lagen så att den blir fullständig. Riksdagens ombudsmän (JO) anser inte<br>att den lagtekniska lösning som valts kan läggas till grund för<br>lagstiftning. JO förordar att registerbegreppet undviks och hela<br>regleringen av personuppgifter på polisområdet samlas i en lag.<br>Riksåklagaren anser att personuppgiftslagen överhuvudtaget inte bör<br>göras gällande inom straffrättens område.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.2 har propositionen med<br>förslag till en ny datalag - personuppgiftslagen - behandlats.<br>Personuppgiftslagen är, liksom den nuvarande datalagen, tänkt att vara<br>generellt tillämplig och omfatta även sådant som faller utanför EG-rätten.<br>I propositionen (prop 1997/98:44, s. 41) redogör vi för vår uppfattning att<br>det traditionella svenska systemet med särregler i särskilda<br>registerförfattningar är att föredra framför generella undantag från den<br>nya lagen.</p>
<p>Det skulle naturligtvis vara möjligt att upprepa personuppgiftslagens<br>bestämmelser i den nya lagen och i de övriga registerförfattningar som<br>måste anpassas till personuppgiftslagens bestämmelser. Ett sådant system<br>skulle dock bli väldigt tungrott. Regeringen anser därför att man bör<br>undvika en dubbelreglering. Däremot är det naturligtvis viktigt att<br>behovet av särreglering noga övervägs och att registerlagstiftningen görs<br>så tydlig att det inte råder någon tvekan om vilka regler i<br>personuppgiftslagen som gäller trots särregleringen.</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 97</p>
<p>Regeringen anser således sammanfattningsvis att den nya lagen bör<br>bygga på personuppgiftslagen och endast innehålla de särbestämmelser<br>som är nödvändiga för polisens verksamhet. Den nya lagen kommer<br>främst att gälla för automatiserad behandling av personuppgifter. Vissa<br>bestämmelser kommer dock även att gälla för manuell behandling.<br>Utredningen har föreslagit att lagen skall heta lag om polisens behandling<br>av personuppgifter m.m. (polisdatalag). Eftersom lagen främst kommer<br>att gälla för automatiserad behandling av personuppgifter och dessutom<br>innehålla bestämmelser om traditionella datoriserade register anser<br>regeringen att lagen bör benämnas polisdatalagen.</p>
<h4>10.1.2 Begrepp som används</h4>
<p>Regeringens förslag: De begrepp som används har samma betydelse<br>som i personuppgiftslagen. Detta skall uttryckligen framgå av lagtexten.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.<br>Utredningen har dock inte föreslagit någon uttrycklig bestämmelse om<br>det.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I förslaget till personuppgiftslag<br>definieras vissa uttryck och begrepp som används i lagen. Eftersom<br>polisdatalagen skall bygga på personuppgiftslagen bör begreppen ges<br>samma innebörd. För tydlighetens skull bör detta framgå av lagtexten.</p>
<p>Det finns ingen anledning att i detta lagstiftningsärende gå in på<br>begreppen. I stället hänvisas till definitionen i 3 § i förslaget till<br>personuppgiftslag (prop. 1997/98:44).</p>
<h4>10.1.3 Polisverksamhet som lagen skall tillämpas på</h4>
<p>Regeringens förslag: Den nya lagen skall gälla vid behandling av<br>personuppgifter i polisens verksamhet för att</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och<br>säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när något sådant har inträffat eller</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt<br>åtal.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.<br>Utredningen har dock även föreslagit en bestämmelse om att lagen inte<br>skall gälla vid insamling av personuppgifter genom teleavlyssning,<br>teleövervakning eller kameraövervakning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen innehåller, som<br>nämnts, generella bestämmelser för behandling av personuppgifter.<br>Syftet med den lag vi nu föreslår är att den skall innehålla de<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>98</p>
<p>särbestämmelser som är nödvändiga för polisverksamheten. Den nya<br>lagen skall därför självfallet gälla för den del av polisens verksamhet som<br>består i att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt förebygga,<br>förhindra eller utreda brott. Dessa delar omfattas inte heller av EG:s<br>dataskyddsdirektiv och avvikande bestämmelser kan därför meddelas<br>utan att det står i strid med direktivet.</p>
<p>Utredningen har däremot inte ansett att den nya lagen bör tillämpas i<br>samband med handläggning av polismyndighetsärenden, i polisens<br>hjälpande verksamhet eller för polisens interna administration.<br>Remissinstanserna har inte haft någon annan uppfattning. Regeringen,<br>som inte kan se att några särregler skulle behövas på dessa områden,<br>delar utredningens bedömning att den nya lagen skall tillämpas på sådan<br>behandling av personuppgifter som företas för att polisen skall kunna</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen<br>eller säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav, samt ingripa när sådana har inträffat eller</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under<br>allmänt åtal.</p>
<p>Utredningen har undantagit insamling av personuppgifter genom<br>teleavlyssning, teleövervakning eller kameraövervakning från lagens<br>tillämpningsområde. Utredningen har motiverat det med att det är osäkert<br>vad som i EG:s dataskyddsdirektiv avses med automatiserad behandling<br>av personuppgifter och att det inte ankommer på utredningen att lösa<br>eventuella konflikter mellan personuppgiftslagen och t.ex. rättegångs-<br>balkens regler. Regeringen anser inte att det finns något skäl till ett<br>sådant undantag. Polisdatalagen kommer nämligen inte att innehålla<br>några särregler beträffande själva insamlingen av uppgifter. Det betyder<br>att personuppgiftslagen är tillämplig på insamlingen av uppgifter.<br>Eftersom det finns särskilda bestämmelser om hemlig teleavlyssning och<br>hemlig teleövervakning i rättegångsbalken samt om hemlig kameraöver-<br>vakning i lagen (1990:484) om övervakningskameror och i lagen<br>(1995:1506) om hemlig kameraövervakning kommer dessa att gälla<br>framför personuppgiftlagens bestämmelser (jfr 2 § personuppgiftslagen).</p>
<h3>10.2 Behandling av personuppgifter</h3>
<p>Regeringens förslag: En särreglering i förhållande till personuppgifts-<br>lagen behövs beträffande behandling av uppgifter om etniskt ursprung,<br>politiska eller religiösa åsikter m.m. samt av uppgifter av underrättelse-<br>karaktär och kvarstående brottsmisstankar. Särskilda bestämmelser om<br>register behövs även i fortsättningen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det<br>av utredningens resonemang inte framgår om persondatalagen hindrar att<br>personuppgifter inhämtade och automatiskt behandlade inom en<br>förundersökning, får behandlas automatiskt inom ramen för t.ex. en<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>99</p>
<p>särskild undersökning. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan Prop. 1997/98:97<br>erinran.</p>
<p>Bakgrund: Personuppgiftslagen skall gälla för all behandling av<br>personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad. Den skall<br>därutöver gälla för vissa manuella register. Personuppgiftslagen<br>innehåller vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter.<br>Personuppgifter skall enligt dessa behandlas på ett korrekt sätt och i<br>enlighet med god sed. Uppgifter far samlas in endast för särskilda,<br>uttryckligt angivna och berättigade ändamål och far inte sedan behandlas<br>för något ändamål som är oförenligt med det ursprungliga. Behandling av<br>personuppgifter för historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål<br>skall dock aldrig anses oförenliga med de ursprungliga ändamålen. De<br>personuppgifter som behandlas skall vidare vara adekvata och relevanta i<br>förhållande till ändamålet. Fler uppgifter än som är nödvändiga med<br>hänsyn till ändamålet skall inte få behandlas. Vidare skall<br>personuppgifter som behandlas vara riktiga och aktuella. Alla rimliga<br>åtgärder skall vidtas för att rätta, blockera eller utplåna felaktiga eller<br>ofullständiga uppgifter. Personuppgifter skall inte heller fa bevaras under<br>längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med<br>behandlingen. För historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål skall<br>dock personuppgifter fa bevaras under en längre tid. (9 §<br>personuppgiftslagen).</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller vidare en uppräkning av när<br>behandlingen av personuppgifter är tillåten. Personuppgifter far<br>behandlas bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke till<br>behandlingen eller när behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett<br>avtal med den registrerade, för att på den registrerades begäran vidta<br>åtgärder innan ett avtal träffas, för att den personuppgiftsansvarige skall<br>kunna fullgöra en rättslig skyldighet, för att skydda vitala intressen för<br>den registrerade, för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse, för att<br>den personuppgiftsansvarige eller en tredje man till vilken<br>personuppgifter lämnas skall kunna utföra en arbetsuppgift i samband<br>med myndighetsutövning, eller för ändamål som rör ett berättigat intresse<br>hos den personuppgiftsansvarige eller hos sådana tredje män till vilken<br>personuppgifterna lämnas ut när detta intresse väger tyngre än den<br>registrerades intresse av skydd mot kränkning av den personliga<br>integriteten.</p>
<p>Behandling av särskilt känsliga uppgifter skall i princip vara förbjudet.<br>Från förbudet finns dock flera undantag. Med känsliga uppgifter avses<br>personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter,<br>religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller<br>sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.</p>
<p>Det skall vidare vara förbjudet för andra än myndigheter att behandla<br>personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i<br>brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihets-<br>berövanden. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far<br>föreskriva undantag från förbudet.</p>
<p>100</p>
<h4>Skälen for regeringens förslag</h4>
<p>Personuppgiftslagens krav på behandling av uppgifter bör gälla</p>
<p>Den nuvarande datalagen begränsar polisens möjligheter att effektivisera<br>arbetet genom datorstöd. Polisen har med nuvarande lagstiftning t.ex.<br>inte möjlighet att använda befintlig datateknik för att sammanställa<br>personuppgifter som kommer fram inom ramen för en utredning om inte<br>Datainspektionen lämnat tillstånd till det. En sådan sammanställning<br>utgör nämligen ett personregister enligt datalagen och kräver tillstånd av<br>Datainspektionen. Förutsättningarna för att använda datorstöd utökas<br>väsentligt genom den föreslagna personuppgiftslagen.</p>
<p>Personuppgiftslagen innebär att polisen kan behandla uppgifter helt<br>eller delvis automatiserat om det är nödvändigt för att uppgifter av<br>allmänt intresse skall kunna utföras eller för att arbetsuppgifter i<br>samband med myndighetsutövning skall kunna utövas. Denna möjlighet<br>bör tas tillvara. Det innebär naturligtvis inte att vaije uppgift hos<br>polismyndigheten skall få lagras elektroniskt och vara sökbar av vem<br>som helst inom myndigheten. Personuppgiftslagens krav på att varje<br>insamling av personuppgifter skall ske på ett korrekt sätt och i enlighet<br>med god sed och för särskilda uttryckligt angivna och berättigade<br>ändamål samt att uppgifterna inte far användas för något annat ändamål<br>än för vilket de samlats in, är avsedda att förebygga en sådan tillämpning.<br>Personuppgiftslagen innehåller också bestämmelser om att lämpliga<br>skyddsåtgärder måste vidtas.</p>
<p>Behandling av känsliga uppgifter</p>
<p>Av personuppgiftslagen framgår att det i princip skall vara förbjudet att<br>behandla vissa känsliga uppgifter; nämligen personuppgifter som<br>avslöjar ras eller etnisk ursprung, politiska åsikter, religiös eller<br>filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt sådana<br>personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Av punkt 2.5 i<br>Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom<br>polisen anges att sådana känsliga uppgifter om en person inte far föras in<br>i polisregister om det inte är oundgängligen nödvändigt.</p>
<p>Polisen kan undantagsvis ha ett befogat intresse av att i en utredning<br>eller i en särskild undersökning i underrättelseverksamhet kunna<br>anteckna sådana känsliga uppgifter som ovan avses. Om andra uppgifter<br>gör att det finns anledning att behandla uppgifter om en person bör<br>polisen därför undantagsvis fa behandla också sådana känsliga uppgifter.<br>I enlighet med Europarådets rekommendation bör det dock förutsätta att<br>behandlingen är oundgängligen nödvändig. Den nya lagen bör innehålla<br>en särskild bestämmelse om detta.</p>
<p>Uppgifter av underrättelsekaraktär och kvarstående brottsmisstankar</p>
<p>Uppgifter om lagöverträdelser och brottsmisstankar omfattas inte av<br>personuppgiftslagens bestämmelser om känsliga uppgifter. Enligt</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>101</p>
<p>personuppgiftslagen är det däremot förbjudet för andra än myndigheter<br>att behandla personuppgifter om lagöverträdelser, domar i brottmål eller<br>säkerhetsåtgärder. Regeringen, eller den myndighet regeringen<br>bestämmer, far dock föreskriva om undantag från förbudet.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att särskilda bestämmelser skall införas<br>beträffande polisens rätt att behandla uppgifter av underrättelsekaraktär.<br>Regeringen delar utredningens bedömning att sådana bestämmelser<br>behövs. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 11.</p>
<p>Utredningen har vidare föreslagit att register över kvarstående<br>brottsmisstankar endast får föras under vissa förutsättningar. Regeringen<br>instämmer i utredningens bedömning att uppgifter om kvarstående<br>brottsmisstankar inte bör fa behandlas annat än under vissa<br>förutsättningar. Denna fråga behandlas i avsnitt 10.3.</p>
<p>Särskilda bestämmelser om register behövs</p>
<p>Den nuvarande datalagen innehåller grundläggande regler om inrättandet<br>och förandet av personregister med hjälp av automatisk databehandling.<br>Med personregister förstås register, förteckningar eller andra<br>anteckningar som förs med hjälp av automatisk databehandling (ADB)<br>och som innehåller personuppgifter som kan hänföras till den som avses<br>med uppgifterna. Användning av begreppet register i den nuvarande<br>datalagen har med fog kritiserats för att vara otidsenlig. På grund av den<br>tekniska utvecklingen har det blivit allt svårare att fastställa vad som är<br>ett register i förhållande till ett annat. Personuppgiftslagen bygger därför<br>inte på registerbegreppet utan omfattar all automatiserad behandling av<br>personuppgifter.</p>
<p>Det hindrar inte att det som faktiskt är ett regelrätt datoriserat register<br>också kallas för det. Syftet med att inrätta ett datoriserat register är att<br>samla uppgifter för ett särskilt ändamål på ett visst strukturerat sätt och<br>hålla dessa uppgifter tillgängliga för sökning eller sammanställning<br>enligt särskilda kriterier. Den polisdatalag som vi nu föreslår bygger på<br>personuppgiftslagen. Många remissinstanser har framfört kritik mot att<br>utredningen använder sig av registerbegreppet. Som kommer att framgå<br>av det följande anser regeringen att man i vissa fall, på samma sätt som i<br>personuppgiftslagen, i stället bör använda sig av behandling av<br>personuppgifter. Regeringen anser däremot inte att registerbegreppet helt<br>bör undvikas. För att polisen skall kunna bedriva sin verksamhet på ett<br>effektivt sätt måste den ha tillgång till traditionella register. Det behövs<br>därför även i fortsättningen särskilda bestämmelser rörande upprättandet<br>och förandet av sådana register. I avsnitt 10.9 återkommer vi till de<br>bestämmelser vi anser nödvändiga.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>102</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h3>10.3 Kvarstående brottsmisstankar</h3>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter om att en person anses misstänkt för<br>brott trots att förundersökningen mot honom eller henne lagts ned skall få<br>ingå i en automatiserad behandling endast under förutsättning att<br>vederbörande fortfarande är skäligen misstänkt för brottet och<br>uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på nytt.<br>Om åtal mot en person har lagts ned eller ogillats skall uppgifter om<br>personen i fråga inte få behandlas annat än under speciella<br>omständigheter.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen använder sig dock av registerbegreppet och föreslår att<br>uppgifter skall få registreras endast under de angivna förutsättningarna.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen påpekar att de uppgifter om<br>enskilda individer som har varit föremål för förundersökning ofta blir<br>aktuella för Säkerhetspolisen efter lång tid och att det därför finns ett<br>behov av att bevara uppgifter om kvarstående misstankar i SÄPO-<br>registret under längre tid. Datainspektionen anför att det bör klargöras<br>om den enskilde kommer att ha vetskap om att han är registrerad. Övriga<br>remissinstanser lämnar förslaget utan erinringar i sak.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av personuppgiftslagen framgår att<br>en uppgift inte får bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt<br>med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Detta innebär att uppgifter<br>som behandlas under en förundersökning normalt skall arkiveras när<br>förundersökningen läggs ned. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt<br>10.8. Uppgifterna i misstankeregistret skall enligt vårt förslag gallras när<br>förundersökningen läggs ned (se avsnitt 9.4). Kvarstående misstankar får<br>alltså inte registreras i misstankeregistret.</p>
<p>Om en förundersökning läggs ned på grund av bristande bevisning kan<br>polisen ha ett berättigat intresse av att fortsätta att behandla uppgifter om<br>den misstänkte. Dessa uppgifter kan så småningom, om det kommer fram<br>nya uppgifter, leda till att det blir möjligt att på nytt inleda<br>förundersökning. Regeringen anser därför att det i polisdatalagen bör<br>införas bestämmelser om att uppgifter om kvarstående misstankar får<br>behandlas om en förundersökning har lagts ned på grund av bristande<br>bevisning och en person enligt förundersökningsledarens bedömning<br>fortfarande är misstänkt för brott. Eftersom det, som många<br>remissinstanser påpekat, kan vara svårt att bedöma när ett nytt register<br>inrättas bör bestämmelserna inte knytas till registerbegreppet.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att uppgifterna bör få bevaras i högst tre år.<br>I avsnitt 10.8 föreslår regeringen att uppgifter som behandlas<br>automatiserat skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål.<br>Enligt regeringens bedömning bör denna bestämmelser vara tillräcklig<br>för att garantera att uppgifter om kvarstående misstankar inte behandlas<br>längre än befogat. Någon särskild gallringsbestämmelse föreslås därför<br>inte.</p>
<p>103</p>
<p>Med anledning av vad Datainspektionen framfört om att det bör<br>klargöras om den enskilde skall fa veta om han alltjämt är registrerad för<br>kvarstående misstankar vill regeringen framhålla att det närmast ligger i<br>sakens natur att den enskilde normalt inte bör fa kännedom om att<br>uppgifter om kvarstående misstankar fortfarande behandlas. Uppgiften<br>torde i regel kunna sekretessbeläggas enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen.<br>Någon information till den registrerade behöver i så fall inte lämnas (27 §<br>personuppgiftslagen, se vidare avsnitt 10.6).</p>
<p>Om en åtalad har frikänts eller om målet läggs ned på grund av<br>bristande bevisning bör däremot uppgifter om kvarstående misstankar<br>som huvudregel inte få behandlas. Det kan dock i undantagsfall bli<br>aktuellt att inleda en ny förundersökning eller ta upp målet på nytt, t.ex. i<br>samband med resning. I sådana speciella fall bör uppgifterna fa<br>behandlas. Det vore orimligt att uppgifter i en automatiserad<br>förundersökning som lett till att den åtalade frikänts inte skulle fa<br>behandlas vid en resningsansökan.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen har påpekat att de uppgifter om enskilda individer<br>som har varit föremål för förundersökning ofta blir aktuella för<br>Säkerhetspolisen efter lång tid och att det därför finns ett behov av att<br>bevara uppgifter om kvarstående misstankar i SÄPO-registret under<br>längre tid. Regeringen instämmer i att det med hänsyn till den särskilda<br>verksamhet Säkerhetspolisen bedriver kan finnas ett berättigat intresse av<br>att behandla sådana uppgifter. Bestämmelserna bör därför inte gälla för<br>Säkerhetspolisen.</p>
<h3>10.4 Uppgiftlämnarens trovärdighet och uppgifternas<br>riktighet i sak</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om att uppgifter som<br>behandlas skall förses med upplysningar om uppgiftlämnarens trovärdig-<br>het och uppgifternas sakriktighet bör inte införas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att uppgifter som<br>behandlas skall förses med upplysningar om uppgiftlämnarens<br>trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen påpekar att det måste anses<br>vara en uppgift för domstol att t.ex. pröva ett vittnes trovärdighet.<br>Däremot anser styrelsen att det är av stort värde att uppgifternas<br>trovärdighet och riktighet i sak dokumenteras vid behandling av<br>personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I artikel 3.2 i Europarådets<br>rekommendation om användning av personuppgifter inom polisen anges<br>att olika kategorier av uppgifter så långt det är möjligt skall särskiljas.<br>Hänsyn skall därvid tas till uppgifternas riktighet och tillförlitlighet. Det<br>är enligt rekommendationen särskilt viktigt att skilja mellan uppgifter<br>som grundas på fakta och uppgifter som grundas på åsikter eller<br>personliga värderingar. Av kommentaren till artikel 3.2 framgår att man<br>bör skilja på bekräftade och obekräftade uppgifter, mellan fakta och<br></p>
<p>104</p>
<p>åsikter, mellan pålitlig information och information som grundas på<br>gissningar samt mellan fall då antagandet om informationens riktighet<br>grundar sig på konkreta skäl och fall då det inte finns sakskäl till stöd för<br>ett sådant antagande.</p>
<p>Utredningen har därför föreslagit att det i polisdatalagen skall tas in en<br>bestämmelse om att personuppgifter som behandlas skall förses med<br>upplysningar om uppgiftlämnarens trovärdighet och uppgifternas<br>riktighet i sak.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att lagstiftningen bör<br>motsvara de krav Europarådets rekommendation ställer upp. I avsnitt 7<br>föreslår vi därför att det nuvarande person- och belastningsregistret<br>ersätts av ett belastningsregister och ett misstankeregister. I avsnitt 11<br>förslår vi vidare vissa bestämmelser om behandling av uppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet och i kriminalunderrättelseregister.<br>Enligt vårt förslag skall således olika bestämmelser gälla för uppgifter av<br>olika slag. Uppdelningen syftar till att skilja på bekräftade och konkreta<br>uppgifter som t.ex. förekommer i ett belastningsregister, uppgifter som<br>grundas på skälig misstanke om brott som förekommer i<br>förundersökningar och i misstankeregister och uppgifter av<br>underrättelsekaraktär som förekommer i dels särskilda undersökningar,<br>dels i kriminalunderrättelseregister. Att därutöver i lag ta in särskilda<br>bestämmelser om att uppgifter som behandlas alltid skall förses med<br>uppgift om en uppgiftlämnare är trovärdig kan inte anses befogat.<br>Däremot är det med hänsyn till polisens arbete naturligt att det i t.ex. ett<br>underrättelseregister eller en särskild undersökning i kriminalunder-<br>rättelseverksamhet framgår varifrån en uppgift kommer och hur trovärdig<br>den är enligt den internationella klassificering som är under utveckling.<br>Detta ligger också helt i polisens intresse för att kunna bedriva ett<br>effektivt arbete. Ett kriminalunderrättelseregister bör därför få innehålla<br>sådana uppgifter. Någon bestämmelse i lag av det slag utredningen<br>föreslagit är dock enligt regeringens bedömning inte motiverad.</p>
<h3>10.5 Anmälan till tillsynsmyndigheten</h3>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Regeringens bedömning: Personuppgiftslagens bestämmelser om<br>anmälningsskyldighet bör gälla även för polisen.</p>
<p>Utredningens förslag: Andra register än de som regleras i<br>polisdatalagen skall anmälas till Datainspektionen om de skall innehålla<br>uppgifter om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt<br>för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser pekar på svårigheten att<br>bedöma när automatiserad behandling av uppgifter innebär att ett nytt<br>register inrättas. Datainspektionen framhåller att det inte kan godtas att<br>register får upprättas vid sidan av de särskilda bestämmelserna om<br>register i samband med vilken slags annan undersökning eller utredning<br>som helst.</p>
<p>105</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen innehåller en<br>principiell skyldighet att anmäla alla helt eller delvis automatiserade<br>behandlingar till den tillsynsmyndighet som skall utses av regeringen<br>(36 §). Den personuppgiftsansvarige har också möjlighet att tillsätta ett<br>särskilt personuppgiftsombud. När en anmälan om att ett sådant ombud<br>tillsatts gjorts till tillsynsmyndigheten behöver anmälningar om<br>behandlingar inte längre göras (37§). I detta lagstiftningsärende finns inte<br>anledning att föreslå några avvikande regler.</p>
<p>Utredningen har föreslagit en bestämmelse om obligatorisk anmälan<br>till Datainspektionen av andra register än de som regleras i<br>polisdatalagen om de skall innehålla uppgifter om att en person är dömd<br>för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning<br>med brottslig verksamhet. Många remissinstanser har kritiserat förslaget<br>mot bakgrund av att det vid automatiserad behandling av personuppgifter<br>kan vara svårt att avgöra när ett nytt register inrättas. I lagrådsremissen<br>föreslog regeringen, med beaktande av remissinstansernas kritik, att det<br>skulle införas en bestämmelse om obligatorisk anmälningsskyldighet<br>knuten till behandling av uppgifter av ett visst slag och inte till<br>inrättandet av ett register. Enligt den föreslagna bestämmelsen skulle<br>behandling av uppgifter som ger upplysning om att en person är dömd<br>för brott eller är eller har varit misstänkt för brott anmälas till<br>tillsynsmyndigheten för förhandskontroll tre veckor före behandlingen.<br>Detta skulle dock inte gälla uppgifter som behandlades i samband med en<br>förundersökning eller särskild undersökning eller hos Säkerhetspolisen.<br>Avsikten med bestämmelsen var att s.k. traditionella register hos polisen<br>som innehåller uppgifter om dömda eller misstänkta personer, t.ex.<br>register över brottsanmälningar eller beslags- och analysregister, alltid<br>skulle föranmälas till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skulle<br>då fa möjlighet att t.ex. besluta om lämpliga skyddsåtgärder eller, om<br>personuppgifter skulle komma att behandlas på ett olagligt sätt, ingripa,<br>ytterst genom att vid vite förbjuda den personuppgiftsansvarige att<br>påböija behandlingen.</p>
<p>Enligt Lagrådets uppfattning kommer den avsedda innebörden med<br>bestämmelsen inte till klart uttryck i den föreslagna lagtexten. Lagrådet<br>framhåller att behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen<br>omfattar varje åtgärd eller serier av åtgärder som vidtas ifråga om<br>personuppgifter, t.ex. insamling, registrering, lagring, inhämtande och<br>användning. Lagrådet påpekar att den föreslagna bestämmelsen läst<br>enligt sin ordalydelse innebär att anmälningsskyldighet föreligger så<br>snart en polismyndighet exempelvis inhämtar uppgifter om<br>brottsmisstankar ur misstankeregistret, kriminalunderrättelseregister eller<br>DNA-register. Lagrådet anser därför att paragrafen bör omarbetas så att<br>anmälningsskyldigheten inte omfattar fler behandlingar än de som<br>åsyftas. Regeringen kan inte annat än instämma i Lagrådets kritik.</p>
<p>I 41 § förslaget till personuppgiftslag finns ett bemyndigande till<br>regeringen att meddela föreskrifter om att sådana automatiserade<br>behandlingar som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i den<br>personliga integriteten skall förhandsanmälas till tillsynsmyndigheten.<br>Efter närmare övervägande anser regeringen att bestämmelsen om</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>106</p>
<p>obligatorisk anmälningsskyldighet kan utgå ur lagen. Erforderliga Prop. 1997/98:97<br>bestämmelser kan, med stöd av nämnda bemyndigande, i stället<br>meddelas i förordningsform. Bestämmelserna kan då även avse andra<br>myndigheters behandling av uppgifter om dömda eller misstänkta.</p>
<h3>10.6 Information och säkerhet vid behandling</h3>
<p>Regeringens bedömning: Personuppgiftslagens bestämmelser om<br>information och säkerhet vid behandlingen och tillsynsmyndighetens<br>befogenheter bör gälla på polisområdet. Några särskilda bestämmelser<br>behövs inte i polisdatalagen.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att det är oklart huruvida<br>reglerna om information till den registrerade blir tillämpliga på<br>misstanke- och belastningsregistret. Övriga remissinstanser har ingen<br>erinran mot utredningens bedömning.</p>
<h4>Skälen for regeringens bedömning</h4>
<p>Information till den registrerade</p>
<p>Peronuppgiftslagen innehåller särskilda bestämmelser om den<br>personuppgiftsansvariges skyldighet att lämna information till den<br>registrerade (23 och 24 §§).</p>
<p>Informationsskyldigheten är förenad med flera undantag. I den<br>utsträckning det är föreskrivet i lag eller annan författning eller i beslut<br>som har meddelats med stöd av författning att uppgifter inte får lämnas<br>till den registrerade gäller inte bestämmelserna (27 §). Information<br>behöver inte heller lämnas om personuppgifterna samlats in från någon<br>annan källa än den registrerade och det finns bestämmelser om<br>registrerandet eller utlämnandet av uppgifterna i en lag eller någon annan<br>författning (24 §). Information om uppgifter som hämtas från någon<br>annan källa än den registrerade behöver inte heller lämnas om det visar<br>sig omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.<br>Om uppgifterna används för att vidta åtgärder som rör den registrerade<br>skall dock information lämnas senast i samband med att så sker (24 §).</p>
<p>Undantagsreglerna innebär att polisen i regel inte behöver lämna någon<br>information till den registrerade. Av bestämmelserna framgår t.ex. att det<br>inte finns någon skyldighet att lämna information om uppgifter i<br>misstankeregistret eller belastningsregistret eftersom bestämmelser om<br>registrerandet följer direkt av lag. Detsamma gäller för uppgifter i<br>kriminalunderrättelseregister eller som behandlas t.ex. i en särskild<br>undersökning och samlats in från någon annan än den registrerade.<br>PoOlisen behöver inte heller informera en person om att uppgifter från<br>honom eller henne kommer att föras in i ett kriminalunderrättelseregister<br>eller behandlas automatiserat i en särskild utredning om det kan vara till</p>
<p>107</p>
<p>skada för utredningen, eftersom sekretess i så fall råder för uppgiften, jfr<br>5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Regeringen delar således utredningens bedömning att några särskilda<br>regler om informationsskyldighet inte behövs.</p>
<p>Säkerhet vid behandling och tillsynsmyndighetens befogenheter</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller särskilda bestämmelser om säkerhet vid<br>behandling av personuppgifter. Av dessa följer bl.a. att den<br>personuppgiftsansvarige är skyldig att vidta lämpliga tekniska och<br>organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifterna.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller vidare vissa bestämmelser om<br>tillsynsmyndighetens befogenheter. Tillsynsmyndigheten skall bl.a.<br>kunna meddela beslut om skyddsåtgärder i enskilda fall. Tillsynsmyndig-<br>heten skall också ha rätt att på begäran få del av vissa uppgifter, tillträde<br>till vissa lokaler etc. Tillsynsmyndigheten skall också ha vissa<br>möjligheter att förelägga vite.</p>
<p>Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerheten vid behandlingen<br>av personuppgifter och om tillsynsmyndighetens befogenheter bör gälla<br>även för polisen. Några särskilda bestämmelser behövs inte i<br>polisdatalagen.</p>
<h3>10.7 Rättelse och sanktioner</h3>
<p>Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse av<br>felaktiga uppgifter och om skadestånd skall gälla för polisen. En<br>hänvisning till personuppgiftslagens regler om rättelse och skadestånd<br>görs.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen ifrågasätter att styrelsen skall<br>vara ensam personuppgiftsansvarig. Rikspolisstyrelsen förordar att den<br>myndighet som för in uppgifterna i registret även skall vara ansvarig för<br>felaktiga uppgifter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen innehåller<br>bestämmelser om rättelser av felaktiga uppgifter och om skadestånd.<br>Dessa bestämmelser bör gälla för polisen. Såsom förslaget till<br>personuppgiftslag är utformat måste en hänvisning göras till<br>personuppgiftslagens bestämmelser om skadestånd och rättelse.</p>
<p>Enligt utredningens förslag skall Rikspolisstyrelsen, om inte annat<br>sägs, vara personuppgiftsansvarig för de register som avses i<br>polisdatalagen och för andra register som förs för hela polisväsendets<br>behov. Dessa register kommer att förses med uppgifter från landets<br>polismyndigheter. Det är naturligt att den myndighet som fört in<br>uppgifterna i registret också rättar eventuella felaktigheter. Detta talar i<br>viss mån för att de myndigheter som för in uppgifterna också skulle vara<br>personuppgiftsansvariga. För den enskilde är det däremot en klar fördel<br>att ha en ansvarig myndighet att vända sig till. Regeringen delar därför</p>
<p>108</p>
<p>utredningens bedömning att Rikspolisstyrelsen skall vara ensam<br>personuppgiftsansvarig. Detta hindrar inte att den myndighet som för in<br>uppgifterna åläggs en skyldighet att utföra rättelse. Detta kan dock ske i<br>förordningsform.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller också en straffbestämmelse (49 §).<br>Enligt den bestämmelsen kan bl.a den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet behandlar uppgifter i strid med vissa bestämmelser i lagen<br>dömas till straff. Eftersom det är Rikspolisstyrelsen eller någon annan<br>myndighet som är personuppgiftsansvarig och för den behandling som<br>sker torde det inte bli aktuellt att tillämpa straffbestämmelsen.</p>
<h3>10.8 Gallring</h3>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter som behandlas i en förundersökning<br>arkiveras på samma sätt som motsvarande uppgifter i en manuell<br>förundersökning. Andra uppgifter som behandlas skall gallras när de inte<br>längre behövs för sitt ändamål. För de register som regleras i den nu<br>föreslagna lagen anges en särskild gallringstid. Regeringen far föreskriva<br>att uppgifter som behandlas får bevaras.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att även uppgifter som<br>behandlas i en särskild undersökning skall bevaras. I övrigt<br>överensstämmer utredningens förslag med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksarkivet anser att register som utgör diarier<br>inte bör gallras. Riksarkivet framhåller vidare att gallringstidema för<br>uppgifter som lagras på ADB-medium bör anpassas till vad som gäller<br>för motsvarande uppgifter på andra medier, t.ex. papper och mikrofilm.<br>Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av personuppgiftslagen framgår att<br>uppgifter som behandlas inte far bevaras längre än vad som är<br>nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Lagen<br>innehåller däremot inte några bestämmelser som innebär att uppgifterna<br>måste gallras efter en viss tid. Personuppgiftslagen hindrar inte heller att<br>en myndighet bevarar uppgiften för historiska, statistiska eller<br>vetenskapliga ändamål</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att det är lämpligt att i<br>gallringshänseende skilja mellan uppgifter som behandlas i en<br>förundersökning och andra personuppgifter som behandlas av polisen.<br>Uppgifter i förundersökningar som dokumenteras på papper arkiveras för<br>närvarande enligt arkivlagens (1990:782) bestämmelser om inte akten<br>enligt särskilda föreskrifter far gallras. Frågan om gallring bör i regel inte<br>vara beroende på vilka tekniska hjälpmedel polisen väljer för sitt arbete.<br>Uppgifter som behandlas automatiserat under en förundersökning bör<br>därför behandlas på samma sätt som motsvarande uppgifter som<br>behandlas manuellt. Även de uppgifter som behandlas automatiserat bör<br>därför behandlas enligt arkivlagens bestämmelser.</p>
<p>När det gäller annan behandling av uppgifter, dvs. uppgifter som<br>samlas in och lagras för framtida bruk, bör uppgifterna däremot, som</p>
<p>109</p>
<p>utredningen föreslagit, normalt gallras när de inte längre behövs för sitt<br>egentliga ändamål. Regeringen bör dock få föreskriva att uppgifterna i<br>stället skall bevaras om t.ex. forskningens intresse för vissa uppgifter kan<br>anses väga tyngre än integritetsskyddsintresset.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att uppgifter som ingår i en automatiserad<br>behandling i en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet<br>skall behandlas på samma sätt som uppgifter som behandlas i en<br>automatiserad förundersökning. Datainspektionen har kritiserat detta och<br>förordat att en gallringsbestämmelse införs för dessa uppgifter.<br>Regeringen instämmer i Datainspektionens uppfattning att uppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet är särskilt integritetskänsliga. En<br>automatiserad behandling av sådana uppgifter blir därför extra känslig<br>från integritetssynpunkt. Sådana uppgifter bör därför gallras. Vi<br>återkommer till denna fråga i avsnitt 11.7.3.</p>
<p>För de register som regleras i detta lagstiftningsärende föreslår vi<br>särskilda gallringsregler.</p>
<h3>10.9 Register</h3>
<h4>10.9.1 Fingera vtrycks- och signalementsregister</h4>
<p>Regeringens förslag: Fingeravtrycks- och signalementsregister som förs<br>för att underlätta identifiering av personer i samband med brott skall<br>endast få innehålla uppgifter om misstänkta och dömda personer.<br>Registren skall gallras.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att uppgifterna med<br>hänsyn till registrens ändamål bör gallras tidigast när den registrerade<br>personen fyllt åttio år. Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i<br>Jönköpings län är också kritiska till att gallring skall ske.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken<br>samt förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. skall fingeravtryck<br>och fotografi alltid tas av den som häktats misstänkt för brott. I vissa<br>uppräknade fall skall fingeravtryck och fotografi också tas av den som är<br>anhållen. Fingeravtrycket och fotografiet skall enligt 7 § i förordningen<br>skyndsamt sändas till Rikspolisstyrelsen tillsammans med en beskrivning<br>av personen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen för för närvarande ett fingeravtrycksregister och ett<br>signalements- och känneteckensregister med tillstånd från Datainspek-<br>tionen. Dessa register bygger på uppgifter som sänds till<br>Rikspolisstyrelsen enligt förordningen om fingeravtryck m.m. I<br>fingeravtrycksregistret finns också uppgifter om fingeravtryck som tas<br>enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. De personer<br>som för närvarande får registreras i fingeravtrycks- och signalements-<br>registret är de som är misstänkta för brott och som har fått lämna<br>fingeravtryck med stöd av 28 kap. 14 § rättegångsbalken.</p>
<p>110</p>
<p>Personuppgiftslagen innebär att polisen får möjlighet till automatiserad Prop. 1997/98:97<br>behandling av uppgifter om fingeravtryck, signalement och kännetecken.<br>Ur integritetssynpunkt finns det dock skäl att begränsa att sådana<br>uppgifter behandlas för att underlätta identifiering av personer i samband<br>med brott. Polisdatalagen bör därför innehålla bestämmelser som anger<br>under vilka förutsättningar uppgifter om fingeravtryck, signalement och<br>särskilda kännetecken far behandlas i syfte att underlätta identifiering av<br>personer i samband med brott. Sådana uppgifter bör naturligtvis, när det<br>är nödvändigt, få behandlas i automatiserade förundesökningar och<br>särskilda undersökningar. För övrigt bör endast Rikspolisstyrelsen få<br>behandla uppgifter för detta ändamål. Polisdatalagen bör därför innehålla<br>bestämmelser som reglerar de register Rikspolisstyrelsen för närvarande<br>för med Datainspektionens tillstånd. Ett sådant register bör, som<br>utredningen föreslagit, även få användas för identifiering av okända<br>personer i andra fall.</p>
<p>Utredningen har ansett att kopplingen till reglerna om fingeravtryck är<br>onödig och att ett signalement av en misstänkt person bör fa antecknas i<br>registret även om något fingeravtryck på personen inte tagits när<br>signalementet upprättades. Remissinstanserna har inte haft några<br>invändningar mot detta. Regeringen delar utredningens bedömning. Ett<br>fingeravtrycks- eller signalementsregister som förs för att underlätta<br>identifiering av personer i samband med brott bör således få innehålla<br>uppgift om den som är misstänkt eller dömd för brott eller som har fatt<br>lämna fingeravtryck med stöd av 19 § lagen om särskild utlännings-<br>kontroll. I ett sådant register bör endast uppgift om fingeravtryck,<br>signalement och särskilda kännetecken samt ärendenummer och den<br>registrerades identitet fa antecknas.</p>
<p>Ett fingeravtrycks- eller signalementsregister kommer således i<br>huvudsak att innehålla uppgifter om den som är misstänkt eller dömd för<br>brott. Det är därför naturligt att införa gallringsregler som motsvarar vad<br>som gäller för misstänkta och dömda personer. Utgångspunkten bör<br>därför vara att uppgifter om en person skall gallras när förunder-<br>sökningen läggs ned utan att åtal väcks eller om åtal läggs ned eller den<br>misstänkte friges. I avsnitt 10.3 föreslås emellertid att uppgifter om att en<br>person är misstänkt för brott skall få behandlas automatiserat i vissa fall<br>även om åtal inte väcks. Under samma förutsättningar bör uppgifter om<br>en misstänkt person få sparas i ett fingeravtrycks- eller<br>signalementsregister. Om en misstänkt person döms bör uppgifterna i ett<br>fingeravtrycks- eller signalementsregister bevaras så länge personen är<br>registrerad i det allmänna belastningsregistret. Vad bl.a. Rikspolis-<br>styrelsen anfört om att det finns ett behov av att bevara uppgifterna under<br>längre tid föranleder inte regeringen till någon annan bedömning.<br>Hänsynen till den enskildes integritet väger, enligt regeringens<br>bedömning, tyngre. Om det inte längre finns anledning att bevara<br>uppgifterna i ett misstanke- eller belastningsregister bör uppgifterna inte<br>heller få finnas kvar i ett fingeravtrycks- eller signalementsregister<br>eftersom dessa register huvudsakligen innehåller uppgifter om misstänkta<br>eller dömda personer.</p>
<p>111</p>
<h4>10.9.2 Register för övervakning av personer</h4>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Regeringens bedömning: Några särskilda bestämmelser om register<br>som förs för övervakning av personer bör inte införas.</p>
<p>Utredningens förslag: Register som förs för att underlätta<br>övervakningen av personer skall endast fa innehålla uppgifter om<br>allvarligt kriminellt belastade personer eller personer som kan antas vara<br>farliga för annans säkerhet. Registren skall gallras. De s.k. O-fallen bör<br>inte registreras.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän avstyrker förslaget och<br>framhåller att utredningen inte redogjort närmare för sin bedömning att<br>det finns ett behov av att - utöver vad som följer av bestämmelserna om<br>registrering av underrättelseuppgifter - registrera övervakning av vissa<br>personer. Justitiekanslem anser att kriterierna för registrering är allt för<br>vaga för att ge vägledning i fråga om vilka personer som bör omfattas av<br>registreringen. Rikspolisstyrelsen uppger att det finns ett behov av att<br>kunna registrera de s.k. O-fallen även i fortsättningen.</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning</h4>
<p>De s.k. O-fallen</p>
<p>Enligt 5 § andra stycket polisregisterkungörelsen får i polisregister tas in<br>uppgift om intagning i eller utskrift från sjukvårdsinrättning av den som<br>under allvarlig psykisk störning har begått brott mot annans personliga<br>säkerhet eller psykiska eller fysiska hälsa, för vilket åtal inte väckts, om<br>intagningen skett med stöd av lagen (1993:388) om införande av lagen<br>(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller lagen<br>(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Denna bestämmelse har sin<br>bakgrund i den före 1992 gällande lagstiftningen om sluten psykiatrisk<br>vård. Vid tillämpningen av denna lagstiftning klassificerades patienterna<br>i fyra grupper. Av dessa grupper avsåg O-fallen sådana patienter som<br>under inflytande av psykisk sjukdom begått brott mot någon annans<br>personliga säkerhet, för vilket åtal inte väckts. År 1991 kom nya lagar på<br>den psykiatriska vårdens område. Enligt den nu gällande lagen<br>(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård saknas grund för en sådan<br>klassificering. I förarbetena till lagstiftningen underströks att förslaget<br>inte syftade till att bevara en äldre tids tradition att förse vissa patienter<br>med någon farlighetsbeteckning som för en obestämd tid ledde till en<br>särbehandling av dem som säkerhetsrisker (prop. 1990/91:58 s. 98).<br>Regeringen delar därför utredningens bedömning att någon bestämmelser<br>motsvarande 5 § andra stycket polisregisterkungörelsen inte bör införas. I<br>sammanhanget bör dock påpekas att registrering av de s.k. O-fallen i<br>vissa fall ändå kan komma att ske. I avsnitt 8.2.2 föreslår regeringen<br>nämligen, till skillnad från utredningen, att åtalsunderlåtelse enligt 20<br>kap. 7 § 4 rättegångsbalken även i fortsättningen skall få ske.</p>
<p>112</p>
<p>Övervakning av farliga personer</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Enligt gällande rätt får någon registrering av personer som inte är<br>misstänkta för ett visst brott inte förekomma. Utredningen anser att det<br>kan finnas skäl för att registrera uppgifter om allvarligt kriminellt<br>belastade personer som kan antas vara farliga för armans säkerhet för att<br>därigenom på ett effektivt sätt kunna förebygga och förhindra brott.</p>
<p>Uppgifter om personer som är dömda för brott kommer att finnas<br>registrerade i belastningsregistret till dess tio år förflutit från<br>frigivningen. I detta lagstiftningsärende lägger regeringen också fram ett<br>förslag till registrering av uppgifter redan innan det finns anledning att<br>anta att ett visst brott begåtts. Regeringen kan därför instämma i<br>Riksdagens ombudsmäns bedömning att det är svårt att se att det finns ett<br>behov av ett särskilt register för att övervaka personer som tidigare är<br>dömda för brott. Det bör i sammanhanget också påpekas att polisen har<br>tillgång till de uppgifter om permission, frigivning etc. som antecknas i<br>kriminalvårdens register. Regeringen kan inte se att det med hänsyn till<br>samhällsskyddet finns större anledning att inrätta ett särskilt register för<br>övervakning av vissa allvarligt kriminellt belastade personer än att<br>registrera de s.k. O-fallen. Det är dessutom svårt att fastställa vilka<br>kriterier som skall gälla för att en person skall anses vara så allvarligt<br>kriminellt belastad eller så farlig för annans säkerhet att det är motiverat<br>att registrera honom eller henne. Utredningen har inte heller lagt fram<br>något underlag för denna bedömning. Beträffande så farliga personer<br>som nu diskuteras torde också många gånger kriterierna för att registrera<br>dem i kriminalunderrättelseregister vara uppfyllda. Något register av det<br>slag utredningen föreslår bör därför inte införas.</p>
<h4>10.9.3 Andra register</h4>
<p>Regeringens bedömning: Några särskilda bestämmelser om inrättandet<br>av andra register än de som uttryckligen regleras i den nu föreslagna<br>lagen bör inte införas.</p>
<p>Utredningens förslag: Innan ett register inrättas skall registrets<br>ändamål och innehåll bestämmas samt tiden för gallring av uppgifterna i<br>registret fastställas. Registret skall ges en benämning.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser pekar på svårigheten att<br>bedöma när automatiserad behandling av uppgifter innebär att ett nytt<br>register inrättas. Datainspektionen framhåller att det inte kan godtas att<br>register far upprättas vid sidan av de särskilda bestämmelserna om<br>register i samband med vilken slags annan undersökning eller utredning<br>som helst.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Med stöd av<br>personuppgiftslagen blir det möjligt för polisen att behandla uppgifter<br>automatiserat. Av personuppgiftslagen framgår att uppgifter endast får<br>samlas in för uttryckligt angivna ändamål och sedan inte behandlas för<br>något annat ändamål samt att uppgifterna inte får bevaras längre än<br></p>
<p>113</p>
<p>nödvändigt (9 §). Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt den av<br>utredningen föreslagna bestämmelsen. Med hänsyn till det och till att det,<br>som flera remissinstanser påpekat, kan vara svårt att avgöra när ett nytt<br>register inrättas anser regeringen inte att det finns något behov av<br>särskilda bestämmelser om inrättandet av register. Polisen kommer<br>således att med stöd av personuppgiftslagen ha möjlighet att inrätta<br>register för uttryckligt angivna ändamål. I avsnitt 10.8 har vi vidare<br>föreslagit att uppgifter som behandlas i regel skall gallras när de inte<br>längre behövs. Att härutöver införa bestämmelser om inrättandet av<br>register kan inte anses nödvändigt.</p>
<p>I sammanhanget bör också framhållas att införandet av<br>personuppgiftslagen inte innebär någon avvikelse från målsättningen att<br>myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt<br>känsligt innehåll skall regleras i lag (jfr prop 1997/98:44 s. 41).</p>
<h3>10.10 Utlämnande av uppgifter</h3>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelser om när uppgifter far lämnas ut<br>behövs endast för att framställa rättsstatistik samt för att lämna ut<br>uppgifter till utlandet.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår dessutom att det behövs<br>en särskild bestämmelse om utlämnande av uppgifter till länstyrelse för<br>prövning av personal som avses i lagen om bevakningsföretag.</p>
<p>Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I de flesta fall är sekretesslagens<br>bestämmelser tillräckliga för att uppgifter skall kunna lämnas ut till de<br>myndigheter som kan behöva dem. Uppgifter som behandlas av polisen<br>och inte ingår i belastnings- eller misstankeregistret behövs i regel inte<br>hos någon annan myndighet än polis- och åklagarmyndighet. Några<br>särskilda regler om att lämna ut uppgifter mellan polis och åklagare eller<br>mellan olika polismyndigheter är inte nödvändiga. Bestämmelserna i 14<br>kap. sekretesslagen är tillräckliga. Däremot behövs bestämmelser om att<br>uppgifter skall lämnas ut till den myndighet som ansvarar för<br>rättsstatistiken och till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig<br>organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som<br>Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.</p>
<p>Utredningen har vidare föreslagit en bestämmelse om utlämnande av<br>uppgifter till länsstyrelse för prövning av personal, föreståndare och<br>styrelseledamöter hos ett auktoriserat bevakningsföretag. Enligt 10 §<br>förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m. skall Länsstyrelsen<br>begära registerkontroll i väktarärenden. Bestämmelserna i säkerhets-<br>skyddslagen (1996:627) blir därvid tillämpliga. Någon särskild<br>bestämmelse om utlämnande av uppgifter ur SÄPO-registret behövs<br>därför inte.</p>
<p>114</p>
<h2>11 Kriminalunderrättelseregister m.m.</h2>
<h3>11.1 Kriminalunderrättelseverksamhet</h3>
<p>Till polisens uppgifter hör att bedriva spaning och utredning i fråga om<br>brott som hör under allmänt åtal. En annan viktig uppgift för polisen är<br>att förebygga störningar av den allmänna ordningen och säkerheten.<br>Polisens verksamhet för att förebygga, upptäcka och beivra brott kan<br>bedrivas inom ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalkens<br>regler, men kan också utgöra verksamhet som faller utanför en<br>förundersökning. Den verksamhet som förekommer hos polisen innan<br>förundersökningen inleds brukar benämnas kriminalunderrättelse-<br>verksamhet eller förspaning. Den innebär i korthet att polisen samlar in<br>och bearbetar uppgifter om personer som kan antas ägna sig åt brottslig<br>verksamhet utan att det finns misstanke om något konkret brott.<br>Kriminalunderrättelseverksamheten bedrivs med stöd av de allmänna<br>bestämmelserna i 2 § polislagen (1984:387). Några närmare<br>bestämmelser om denna verksamhet finns inte.</p>
<p>Kriminalunderättelseverksamhet har i många sammanhang framhållits<br>som en av de effektivare metoderna för att bekämpa internationell eller<br>annan kvalificerad brottslighet. Underrättelseverksamheten fyller inte<br>bara en viktig funktion för den nationella brottsbekämpningen utan är<br>viktig även i internationella sammanhang.</p>
<h3>11.2 Behovet av lagstiftning</h3>
<p>Polisen har i dag tillgång till modem informationsteknik. Många<br>polismyndigheter för med Datainspektionens tillstånd förundersöknings-<br>register som hjälpmedel för att lagra, systematisera och återvinna<br>uppgifter i förundersökningar med komplicerat och omfattande<br>utredningsmaterial. När det gäller hanteringen av personuppgifter av<br>underrättelsekaraktär är polisen däremot hänvisad till manuella register.<br>Det är hittills bara Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis<br>som getts rätt att utnyttja datorstöd i underrättelsearbetet.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen ansökte år 1991 hos Datainspektionen om tillstånd<br>att föra ett förspaningsregister med stöd av ADB. Registret skulle enligt<br>ansökningen användas för spanings- och utredningsinsatser rörande grov<br>och svårupptäckt brottslighet. Datainspektionen avslog ansökningen.<br>Rikspolisstyrelsen överklagade beslutet till regeringen som meddelade<br>beslut den 14 november 1991. Regeringen avslog överklagandet. Enligt<br>beslutet gällde frågan om polisunderrättelseregister den svåra<br>avvägningen mellan intresset av skyddet för den enskildas integritet och<br>vikten av en effektiv brottsbekämpning. Den dåvarande regeringen ansåg<br>att den avvägningen borde göras i samband med översynen av<br>polisregisterlagstiftningen. Det är nu dags att göra de avvägningar som<br>behövs.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>115</p>
<p>11.3</p>
<h3>Tullens rätt att föra register för<br>underrättelseverksamhet</h3>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Tullen har sedan den 1 januari 1998 rätt att föra datoriserade register för<br>underrättelseverksamhet avseende allvarlig brottslighet (prop.<br>1997/98:11, bet. 1997/98:SkU08, rskr. 1997/98:74 samt lagen<br>[1997:1058] om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet). I<br>den proposition som låg till grund för lagstiftningen uttalade regeringen<br>att det informationsflöde som tullens underrättelseverksamhet hanterar i<br>dag är så omfattande att det är en närmast hopplös uppgift att på manuell<br>väg behandla informationsflödet på ett effektivt sätt så att nödvändiga<br>analyser och prioriteringar kan göras. Regeringen anförde att<br>användningen av datorteknik i denna verksamhet ger sådana<br>effektivitetsvinster att datoriserade register innehållande personuppgifter<br>bör tillåtas. Regeringen framhöll vidare att en effektivare<br>underrättelseverksamhet även är en viktig kompensatorisk åtgärd med<br>hänsyn till Sveriges medlemskap i EU och de effekter det fått för<br>gränskontrollen ( a. prop. s.38 f.)</p>
<h3>11.4 Polisen får möjlighet till automatiserad behandling<br>av uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet</h3>
<p>Regeringens förslag: Polisen får möjlighet att under vissa<br>förutsättningar i kriminalunderrättelseverksamhet</p>
<p>1. utföra automatiserad behandling av personuppgifter i särskilda<br>undersökningar,</p>
<p>2. föra datoriserade kriminalunderrättelseregister.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till<br>förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Kriminalunderrättelseverksamhet<br>bedrivs på alla nivåer inom polisväsendet, inte minst i det vardagliga<br>polisarbetet ute på fältet. Genom egna iakttagelser, tips eller<br>upplysningar samlar polisen fortlöpande in sådan information som ger<br>anledning att misstänka att brottslig verksamhet förekommer. Det<br>internationella samarbetet på brottsbekämpningens område leder också<br>till att polisen får information av sådant slag. Underrättelseverksamhet<br>innebär att polisen samlar in och bearbetar uppgifter som tyder på<br>brottslig verksamhet utan att det finns någon misstanke om ett konkret<br>brott. Uppgifterna bevaras och bearbetas för att i ett senare skede kunna<br>komma till nytta i polisens brottsbekämpande verksamhet. Kriminal-<br>underrättelseverksamhet har i många sammanhang framhållits som en av<br>de effektivare metoderna när det gäller bekämpning av internationell eller<br>annan kvalificerad brottslighet.</p>
<p>Den allt mer välorganiserade och gränsöverskridande brottsligheten<br>gör det angeläget att polisen har tillgång till effektiva hjälpmedel for att<br>brott skall kunna upptäckas och förhindras. En utbyggd underrättelse-</p>
<p>116</p>
<p>verksamhet och användning av modem informationsteknik är därför<br>grundläggande för att verksamheten skall fungera. Inte minst i det<br>internationella samarbetet med brottsbekämpning tillmäts utvecklingen<br>av informationsteknik stor betydelse. I EU-arbetet hyser man stora<br>förhoppningar om att ett informationsutbyte och samarbete med hjälp av<br>informationsteknik skall kunna bidra till att myndigheterna effektivare<br>kan ingripa mot den allvarliga och internationella brottsligheten. Av<br>avsnitt 5.4 har framgått att såväl Europolkonventionen som<br>Schengenavtalet bygger på att nödvändiga och relevanta uppgifter kan<br>utväxlas mellan medlemsstaterna med hjälp av modem informations-<br>teknik. Om polisen får rätt att använda tillgänglig informationsteknik,<br>skulle underrättelsearbetet kunna effektiviseras avsevärt. Vi föreslår<br>därför att polisen, på motsvarande sätt som tullen numera får, skall få rätt<br>att dels behandla personuppgifter automatiserat i särskilda<br>undersökningar, dels löpande föra kriminalunderrättelseregister.</p>
<p>Vid utformandet av de regler som skall gälla för automatiserad<br>behandling av personuppgifter måste integritetsfrågoma ställas i<br>förgrunden. En utgångspunkt är härvid bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra<br>stycket regeringsformen att en person i den utsträckning som föreskrivs i<br>lag skall skyddas mot att den personliga integriteten kränks genom att<br>uppgifter om honom eller henne registreras med hjälp av automatiserad<br>databehandling. Generella bestämmelser om tillåten behandling av<br>personuppgifter finns för närvarande i datalagen (1973:289). I avsnitt 5.2<br>har vi redogjort för vår proposition med förslag till personuppgiftslag<br>som skall ersätta datalagen. Personuppgiftslagens bestämmelser innebär i<br>och för sig att det - så länge de allmänna bestämmelserna för behandling<br>av uppgifter är uppfyllda - skulle vara möjligt för polisen att behandla<br>personuppgifter av underrättelsekaraktär automatiserat, såväl i särskilda<br>undersökningar, som i datoriserade underrättelseregister. Detta innebär<br>emellertid ofrånkomligen ett ökat intrång i den personliga integriteten i<br>förhållande till vad som gäller idag. Behovet av datorstöd i polisens<br>underrättelseverksamhet måste därför noga vägas mot integritets-<br>skyddsintresset. Det är därför regeringens uppfattning att det behövs<br>särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av uppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet. För att minska risken för kränkningar<br>av den personliga integriteten som en automatiserad behandling av<br>uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet kan innebära bör det krävas<br>att underrättelseverksamheten bedrivs på en viss nivå. Användningen av<br>datorstöd i underrättelseverksamhet bör vidare förbehållas den allvarliga<br>brottsligheten. Regeringen anser att det är av stor vikt att bestämmelserna<br>utformas på ett sådant sätt att de kan accepteras av allmänheten som ett<br>nödvändigt redskap i kampen mot den allvarligare brottsligheten.</p>
<p>I det följande behandlas först vissa förutsättningar för automatiserad<br>behandling av uppgifter som enligt förslaget skall gälla för såväl<br>särskilda undersökningar som kriminalunderrättelseregister. Det gäller<br>definitionen av underrättelseverksamhet (avsnitt 11.5) och kravet på<br>allvarlig brottslighet (avsnitt 11.6). Därefter följer en närmare<br>redogörelse för förslagen till automatiserad behandling av uppgifter i<br>särskilda undersökningar (avsnitt 11.7) och kriminalunderrättelseregister<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>117</p>
<p>(avsnitt 11.8). Kapitlet avslutas med en redogörelse för behovet av insyn Prop. 1997/98:97<br>och kontroll (avsnitt 11.9).</p>
<h3>11.5 Underrättelseverksamhet definieras</h3>
<p>Regeringens förslag: Med underrättelsverksamhet skall avses<br>sådan polisverksamhet som består i att samla in och bearbeta<br>information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller<br>kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23<br>kap. rättegångsbalken. Med kriminalunderrättelseverksamhet skall<br>avses annan underrättelseverksamhet än den som bedrivs av<br>Säkerhetspolisen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har i huvudsak inte haft något att erinra mot<br>utredningens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare konstaterats finns det<br>inte några särskilda bestämmelser som reglerar polisens underrättels-<br>verksamhet. Det finns därför inte heller någon definition av vad som<br>avses med underrättelseverksamhet.</p>
<p>Den reglering vi nu föreslår syftar till att ge polisen möjlighet att<br>behandla uppgifter under det arbete som bedrivs innan det finns någon<br>misstanke om ett konkret brott, men väl misstanke om brottslighet.</p>
<p>Om misstankarna blivit så påtagliga att det finns anledning att anta att<br>ett brott som hör under allmänt åtal har förövats skall, enligt 23 kap. 1 §<br>rättegångsbalken, förundersökning inledas. Förundersökningsförfarandet<br>är noggrant reglerat i rättegångsbalken. Vi har tidigare konstaterat att<br>polisen under förundersökningen bör få behandla personuppgifter i<br>enlighet med de allmänna förutsättningarna i personuppgiftslagen (se<br>avsnitt 10.2).</p>
<p>De bestämmelser vi nu föreslår tar i stället sikte på den verksamhet<br>polisen bedriver för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats<br>eller kan komma att utövas. I lagen om register i Tullverkets<br>brottsbekämpande verksamhet definieras underrättelseverksamhet som<br>verksamhet inom tullmyndighet som består i att samla och bearbeta<br>information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller<br>kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling eller 23 kap. rättegångsbalken.<br>Underrättelseverksamhet bör lämpligen definieras på motsvarande sätt i<br>den lag vi nu föreslår.</p>
<p>Underrättelseverksamhet bedrivs också av Säkerhetspolisen. I avsnitt<br>13 redogörs för Säkerhetspolisens möjligheter att behandla uppgifter<br>automatiserat. För att särskilja den underrättelseverksamhet som bedrivs<br>av Säkerhetspolisen från den som bedrivs av polisen i övrigt delar<br>regeringen utredningens förslag att kriminalunderrättelseverksamhet bör<br>användas som beteckning på sådan polisiär underrättelseverksamhet som<br>inte bedrivs av Säkerhetspolisen.</p>
<p>118</p>
<h3>11.6</h3>
<h3>Kravet på allvarlig brottslighet</h3>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Regeringens förslag: Automatiserad behandling av personuppgifter i<br>särskilda undersökningar eller kriminalunderrättelseregister far<br>förekomma endast vid kriminalunderrättelsverksamhet som avser<br>misstanke om allvarlig brottslighet. Med allvarlig brottslighet avses<br>brottslighet för vilken är föreskrivet fängelse i två år eller längre.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningens förslag innehåller emellertid ingen definition av vad som<br>avses med allvarlig brottslighet.</p>
<p>Remissinstanserna har framfört tämligen omfattande kritik mot att<br>begreppet allvarlig brottslighet inte har definierats.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Automatiserad behandling av<br>personuppgifter underlättar och effektiviserar det brottsbekämpande<br>arbetet väsentligt. Med automatiserad behandling av uppgifterna far<br>polisen en helt annan möjlighet att bearbeta och sammanställa uppgifter<br>än vid manuell behandling. Automatiserad behandling innebär emellertid<br>också ökade risker för kränkningar av den personliga integriteten. Att<br>utan inskränkningar tillåta automatiserad behandling av personuppgifter,<br>som ännu inte lett till misstanke om något konkret brott, kan därför inte<br>komma ifråga. Med hänsyn till den personliga integriteten bör<br>registrering och annan automatiserad behandling av personuppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet, såsom utredningen föreslagit, förbe-<br>hållas den allvarliga brottsligheten. Det är viktigt att avgränsa vilka<br>uppgifter som far behandlas automatiskt. Regeringen instämmer i<br>remissinstansernas uppfattning att en definition av begreppet allvarlig<br>brottslighet bör föras in i lagen.</p>
<p>Som ovan redovisats kännetecknas underrättelseverksamhet av att det<br>är fråga om verksamhet som bedrivs i ett skede där man ännu inte har<br>misstankar som är så uttalade att det finns misstanke om ett konkret brott<br>men väl misstanke om brottslighet. Eftersom kopplingen till ett konkret<br>brott saknas blir uppgiften att definiera begreppet allvarlig brottslighet en<br>tämligen komplicerad fråga.</p>
<p>En avgränsning av brottstyper kan ske på olika sätt, exempelvis genom<br>att man använder en s.k. brottskatalog där lagtexten innehåller en<br>uttömmande uppräkning av de brott som avses. Utredningen har beskrivit<br>begreppet såsom brottslighet med högt straffvärde eller brottslighet som<br>är allvarlig på grund av sin omfattning. Det är emellertid i praktiken inte<br>möjligt att göra en bedömning av straffvärdet på ett stadium när<br>omständigheterna är så oklara att det ännu inte finns misstanke om något<br>konkret brott.</p>
<p>En annan lösning är att knyta an till straffskaloma. En sådan ordning är<br>mer överskådlig än en brottskatalog. En teknik som kan användas vid en<br>sådan lösning är att utgå från det minimistraff som är föreskrivet för<br>brottet. På så sätt undviker man att brott, för vilka straffskalan är vid,<br>omfattas av bestämmelsen när brottet i det enskilda fallet är mindre grovt<br>vilket utgör en garanti för att endast de verkligt grova brotten kommer att<br>omfattas.</p>
<p>119</p>
<p>Regeringen delar den uppfattning som framhållits av utredningen och<br>som även betonats av vissa remissinstanser, att användningen av<br>datorstöd bör begränsas till de verkligt allvarliga fallen. Med denna<br>utgångspunkt skulle en avgränsning som sker genom angivande av ett<br>visst minimistraff vara att föredra. En sådan lösning skulle emellertid<br>enligt regeringens uppfattning begränsa möjligheterna till registrering i<br>alltför stor utsträckning. Misstankar om brottslighet som kan antas<br>innefatta brott som sker i stor omfattning måste t.ex. i vissa falla anses<br>vara av så allvarligt slag att de bör omfattas av begreppet trots att<br>misstanke om brottslighet som kan antas innefatta endast enstaka brott av<br>motsvarande slag inte bör göra det.</p>
<p>En definition bör därför i stället, på motsvarande sätt som i lagen om<br>register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, utformas på så sätt<br>att begreppet allvarlig brottslighet är verksamhet som innefattar brott för<br>vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver. Det är således<br>tillräckligt att fängelse i två år ingår i straffskalan för brottet.</p>
<h3>11.7 Automatiserad behandling av personuppgifter i<br>särskilda undersökningar</h3>
<p>I delbetänkandet Kriminalunderrättelseregister, DNA-register (SOU<br>1996:35) lade utredningen fram ett förslag till författningsreglering av<br>kriminalunderrättelseregister. I slutbetänkandet har utredningen, till följd<br>av den av Datalagskommittén föreslagna nya persondatalagen, gjort vissa<br>andra bedömningar även såvitt avser de redan föreslagna underrättelse-<br>registren. Bestämmelserna om behandling av personuppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet motsvarar i huvudsak reglerna om<br>analysregister i delbetänkandet. I slutbetänkandet har utredningen gjort<br>bedömningen att ett analysregister inte utgör ett register i egentlig<br>mening eftersom det i praktiken är frågan om automatiserad<br>handläggning av vissa undersökningar. Utredningen använder sig därför<br>inte längre av begreppet analysregister utan lämnar istället förslag till<br>vissa bestämmelser om hur uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet<br>skall behandlas. I sak motsvarar dessa bestämmelser de som föreslagits<br>beträffande analysregistren.</p>
<h4>11.7.1 Ändamålet med behandlingen</h4>
<p>Regeringens förslag: Automatiserad behandling av personuppgifter<br>skall endast få förekomma i särskilda undersökningar i syfte att ge<br>underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för<br>att förebygga, förhindra eller upptäcka brott.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, Domstolsverket och<br>Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, anser att</p>
<p>120</p>
<p>ändamålsbetämmelsema är för allmänt hållna. Övriga remissinstanser<br>lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Kriminalunderrättelseverksamhet<br>bedrivs, som nämnts, på alla nivåer inom polisväsendet, inte minst i det<br>vardagliga polisarbetet ute på faltet. Det kan t.ex. handla om kartlägga<br>narkotikans vägar eller beskriva strukturen av viss organiserad<br>brottslighet. Genom egna iakttagelser, tips eller upplysningar samlar<br>polisen fortlöpande in sådan information som ger anledning att misstänka<br>att brottslig verksamhet förekommer. Det internationella samarbetet på<br>brottsbekämpningens område leder också till att polisen far information<br>av sådant slag. Polisen kommer t.ex. i framtiden att kunna fa uppgifter<br>från Europol. Den information polisen far i sin spaningsverksamhet<br>innehåller ofta upppgifter som tyder på brottslig verksamhet utan att det<br>finns någon misstanke om ett konkret brott.</p>
<p>Kriminalunderrättelseverksamheten kännetecknas av att uppgifter, som<br>var för sig inte är tillräckliga för att utgöra brott, bevaras, bearbetas och<br>analyseras i särskilda undersökningar för att i ett senare skede kunna<br>användas i en förundersökning eller annan åtgärd för att förebygga,<br>förhindra eller upptäcka brott. Sådana särskilda undersökningar kan t.ex.<br>inledas för att undersöka restaurangverksamheten i en viss stad, för att<br>kartlägga narkotikans vägar för att komma åt en narkotikaliga eller för att<br>kartlägga ekonomiska transaktioner i syfte att komma åt eventuellt<br>bakomliggande brottslighet. I en sådan särskild undersökning samlas en<br>mängd uppgifter in. Självklart innehåller en särskild undersökning inte<br>bara uppgifter om misstänkta personer. Alla uppgifter som på något sätt<br>har samband med den undersökning som bedrivs bearbetas. Med<br>gällande lagstiftning far polisen inte använda sig av den hjälp<br>informationstekniken erbjuder. Allt arbete måste därför göras manuellt.</p>
<p>För att polisen skall kunna bedriva kriminalunderrättelseverksamheten<br>mer rationellt än i dag bör polisen, på motsvarande sätt som tullen<br>nyligen fatt, få rätt att använda informationsteknik som stöd i<br>analysarbetet. Automatiserad behandling av personuppgifter bör därför fa<br>förekomma, t.ex. genom tillfälliga analysregister, i särskilda<br>undersökningar som bedrivs. Ändamålet med behandlingen av<br>uppgifterna i sådana undersökningar bör vara att bearbeta och analysera<br>inhämtat material för att fa fram så mycket information att det finns<br>tillräckligt underlag för att kunna meddela beslut om förundersökning<br>eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott.</p>
<p>Några remissinstanser har ansett att en sådan ändamålsbestämmelse är<br>för allmänt hållen. Syftet med en ändamålsbestämmelse är att ange en<br>yttersta ram inom vilken uppgifterna får behandlas. Det ligger i sakens<br>natur att ändamålsbestämmelser ofta måste formuleras tämligen<br>generellt.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>121</p>
<h4>11.7.2 Förutsättningar för automatiserad behandling av<br>personuppgifter</h4>
<p>Regeringens förslag: Helt eller delvis automatiserad behandling av<br>personuppgifter tillåts om det finns anledning att anta att allvarlig<br>brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och en<br>särskild undersökning av underrättelsekaraktär har inletts. Begreppet<br>särskild undersökning definieras.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Det har framförts viss kritik mot att beslutet att<br>inrätta ett analysregister har kopplats till den förutsättningen att det<br>fattats ett beslut om särskild undersökning eftersom det enligt gällande<br>lagstiftning inte krävs något formellt beslut för att inleda en särskild<br>undersökning. Datainspektionen och Länsstyrelsen i Stockholms län<br>anser att kravet på sannolikhetsgrad för att uppgifterna skall få registreras<br>bör framgå av lagtexten</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av integritetsskäl är det nödvändigt<br>att tydligt avgränsa de fall när automatiserad behandling av<br>personuppgifter skall tillåtas i kriminalunderrättelseverksamhet.<br>Utredningen har föreslagit att uppgifter bör få behandlas automatiskt<br>endast av Rikspolisstyrelsen och de polismyndigheter där en<br>länspolismästare är chef och endast under förutsättning att en särskild<br>undersökning rörande viss allvarlig brottslighet inletts. Från och med den<br>1 april 1998 kommer det inte att finnas några polismyndigheter som inte<br>har en länspolismästare som chef. Alla polismyndigheter bör därför få<br>möjlighet till automatiserad behandling av uppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet.</p>
<p>Kriminalunderrättelseverksamhet är som nämnts inte lagreglerad.<br>Vissa remissinstanser har därför kritiserat att rätten att behandla<br>personuppgifter automatiskt har knutits till inrättandet av en särskild<br>utredning. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller t.ex. att det inte<br>fordras något formellt myndighetsbeslut for att inleda ett<br>underrättelseproj ekt.</p>
<p>Att kriminalunderrättelseverksamheten inte är lagreglerad innebär<br>emellertid inte att den bedrivs helt utan styrning. Även om inledandet av<br>en särskild undersökning inte förutsätter något formellt beslut, så bedrivs<br>arbetet vid Rikspolisstyrelsens och polismyndigheternas underrättelse-<br>enheter i praktiken i form av särskilda undersökningar för preciserade<br>ändamål. Regeringen delar därför utredningens bedömning att<br>automatiserad behandling av personuppgifter endast bör få förekomma i<br>särskilda undersökningar. Det motsvarar för övrigt också vad som gäller<br>beträffande tullens rätt att föra analysregister enligt lagen om register i<br>Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.</p>
<p>För att klart avgränsa när de känsliga personuppgifter det är frågan om<br>i polisens underrättelseverksamhet skall få behandlas automatiserat bör<br>det enligt regeringens bedömning krävas ett beslut av polismyndigheten.<br>Lagtexten bör därför förtydligas så att detta klart framgår. Det bör vidare<br>av lagen framgå vad som avses med en särskild undersökning. I lagen om<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>122</p>
<p>register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet har särskild Prop. 1997/98:97<br>undersökning definierats som en undersökning i underrättelseverksamhet<br>som innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i syfte att ge<br>underlag för beslut om förundersökningar eller om särskilda åtgärder for<br>att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. En motsvarande definition<br>bör tas in i den lag som nu föreslås.</p>
<p>En förutsättning för automatiserad behandling av personuppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet skall alltså vara att en särskild<br>undersökning har inletts. En ytterligare förutsättning för automatiserad<br>behandling skall, som tidigare nämnts, vara att verksamheten är inriktad<br>mot allvarlig brottslighet. I avsnitt 11.6 har regeringen redogjort för sin<br>uppfattning att det med allvarlig brottslig verksamhet skall avses<br>verksamhet som innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse två år<br>eller däröver. Det bör därför finnas anledning att anta att viss sådan<br>brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Detta bör komma till<br>uttryck i lagtexten.</p>
<p>Sammanfattningsvis förslår således regeringen att automatiserad<br>behandling av personuppgifter tillåts om det finns anledning att anta att<br>allvarlig brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och<br>en särskild undersökning, som innebär insamling, bearbetning och analys<br>av uppgifter i syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller<br>om särskilda åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott,<br>har inletts.</p>
<h4>11.7.3 Beslut om att inleda automatiserad behandling av<br>personuppgifter</h4>
<p>Regeringens förslag: Ett beslut om att inleda automatiserad<br>behandling av personuppgifter skall innehålla uppgifter om ändamålet<br>med behandlingen och de föreskrifter i övrigt som behövs för att<br>förebygga otillbörligt intrång i den registrerades personlig integritet.<br>De uppgifter som behandlas skall i regel gallras senast ett år efter att<br>beslutet att inrätta en särskild undersökning fattades.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen skall föra en central förteckning över beslut att<br>behandla personuppgifter i underrättelseverksamhet.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det av beslutet skall<br>framgå när den särskilda undersökningen skall vara avslutad.<br>Utredningen föreslår däremot ingen gallringsbestämmelse. I övrigt<br>överensstämmer utredningens förslag med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Datainspektionen har framfört kritik mot att<br>någon gallringsbestämmelse inte föreslås.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens<br>uppfattning att det är av stor vikt att man i samband med beslutet att<br>inleda en behandling av personuppgifter i en särskild undersökning anger<br>ett så preciserat ändamål för behandlingen som möjligt och att det då</p>
<p>123<br></p>
<p>även meddelas föreskrifter som behövs för att förebygga intrång i den<br>personliga integriteten.</p>
<p>När en särskild undersökning inleds kan det vara svårt att göra en<br>bedömning av hur lång tid undersökningen kommer att ta. Regeringen<br>anser därför inte att det är meningsfullt att föreskriva att det redan på<br>detta stadium skall anges när undersökningen avses vara avslutad. Det är<br>däremot av särskild betydelse ur integritetsskyddssynpunkt att<br>behandlingen normalt bara får en kort varaktighet i tiden. Det kan<br>garanteras genom att det, på motsvarande sätt som i lagen om register i<br>Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, införs en bestämmelse om att<br>uppgifter som behandlas skall gallras senast ett år efter det att beslutet att<br>inleda behandlingen fattades. Precis som enligt nyss nämnda lag, bör<br>uppgifterna få behandlas under längre tid, om det är av särskild betydelse<br>för att den särskilda undersökningen skall kunna avslutas.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bör få<br>meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska,<br>statistiska och vetenskapliga ändamål.</p>
<p>För att underlätta kontroll och tillsyn av den behandling av<br>personuppgifter som förekommer inom underrättelsetjänsten skall<br>Rikspolisstyrelsen föra en central förteckning över samtliga beslut att<br>behandla personuppgifter i underrättelseverksamhet. Denna förteckning<br>bör också kunna användas av polisen för att samordna de undersökningar<br>som bedrivs.</p>
<h4>11.7.4 Vilka personuppgifter får behandlas?</h4>
<p>Regeringens förslag: Alla uppgifter som är nödvändiga för ändamålet<br>med den särskilda undersökningen får behandlas. Om uppgifter om en<br>person som det inte finns någon misstanke mot behandlas skall uppgiften<br>förses med en anteckning om detta förhållande. Till en sådan behandling<br>får uppgifter inte inhämtas automatiserat från någon annan myndighet än<br>polismyndighet eller tullmyndighet.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.<br>Utredningen föreslår däremot inte någon bestämmelse om att det av de<br>uppgifter som behandlas skall framgå om det inte finns någon misstanke<br>mot en person.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser, t.ex. Hovrätten över Skåne<br>och Blekinge, Domstolsverket och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds<br>universitet har framfört kritik mot att det inte görs någon skillnad mellan<br>personer som inte är misstänkta för brottslighet och sådana som är det.<br>Sveriges domareförbund anser att det bör övervägas om det inte bör<br>föreligga någon misstanke om brottslig verksamhet för att en person skall<br>kunna registreras i ett analysregister. Datainspektionen påpekar att det<br>behövs bestämmelser som begränsar möjligheten till sambearbetning<br>med andra register.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av personuppgiftslagen följer att<br>personuppgifter endast får samlas in för särskilt angivna och berättigade</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>124</p>
<p>ändamål och att uppgifterna inte far behandlas för något ändamål som är<br>oförenligt med det för vilket uppgifternas samlades in. Några särskilda<br>bestämmelser om att endast de uppgifter far behandlas som är<br>nödvändiga för ändamålet med den särskilda undersökningen behövs<br>därför inte i den lag som nu föreslås.</p>
<p>Syftet med automatiserad behandling av personuppgifter i särskilda<br>undersökningar i kriminalunderrättelseverksamhet är att polisen skall fa<br>ett verktyg för att bearbeta och analysera insamlat material för att få fram<br>ett underlag som är tillräckligt för ett beslut om att inleda en<br>förundersökning eller som underlag för operativa insatser för att<br>förebygga, förhindra eller upptäcka brott. Det medför att det kan bli<br>frågan om att behandla även uppgifter om personer som det i och för sig<br>inte finns någon misstanke mot, t.ex. anhöriga eller arbetskamrater. Det<br>innebär ofrånkomligen ett stort intrång i den personliga integriteten. Det<br>är därför viktigt att tillgången till uppgifterna begränsas till en särskild<br>personkrets. I princip är det bara de tjänstemän som arbetar med den<br>särskilda undersökningen som bör ha tillgång till uppgifterna. En uppgift<br>bör emellertid också kunna lämnas till en annan polisman om den har<br>betydelse för någon annan utredning eller undersökning. Regeringen<br>kommer att utfärda föreskrifter om vem som skall ha tillgång till<br>uppgifter som behandlas inom polismyndigheten.</p>
<p>Regeringen delar den uppfattning som framförts från remisshåll, att det<br>bör göras skillnad mellan personer som är misstänkta för brottslighet och<br>de som inte är det. Detta måste emellertid göras på ett sådant sätt så att<br>syftet med behandlingen inte går förlorat. Regeringen anser inte att det är<br>ändamålsenligt att såsom Hovrätten för Skåne och Blekinge föreslagit<br>ställa upp ett krav på att det för behandling av uppgifter om icke<br>misstänkta personer skall finnas särskilda skäl. Det kan inledningsvis<br>vara mycket svårt att avgöra vilka uppgifter som kan komma att bli av<br>betydelse. En sådan lösning torde dessutom innebära en alltför stor<br>effektivitetsförlust. Regeringen anser det däremot vara en lämplig<br>lösning att uppgifter om personer som själva inte är misstänkta för<br>brottslighet förses med en anteckning om att de inte är misstänkta. På så<br>sätt kan det integritetsintrång som den automatiserade behandlingen<br>innebär för en icke misstänkt person begränsas utan att ändamålet med<br>registret går förlorat.</p>
<p>Enligt personuppgiftslagen far uppgifter inte behandlas för något<br>ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna hämtades in.<br>Enligt regeringens bedömning är det med hänsyn till detta inte<br>nödvändigt att, såsom Datainspektionen föreslagit, införa någon särskild<br>bestämmelse som begränsar sambearbetningen med andra register.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>125</p>
<h3>11.8 Kriminalunderrättelseregister</h3>
<h4>11.8.1 Ändamålet med ett kriminalunderrättelseregister</h4>
<p>Regeringens förslag: Kriminalunderrättelseregister skall få användas<br>för att ge underlag för särskilda undersökningar avseende allvarlig<br>brottslig verksamhet samt för att underlätta tillgången till allmänna<br>uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Kriminalunderrättelseregister skall få användas<br>för att ge underlag för särskilda undersökningar av underrättelsekaraktär.</p>
<p>Remissinstanserna: Det har framförts viss kritik mot att begreppet<br>särskild undersökning använts för att ange ändamålet med registret<br>eftersom begreppet inte är definierat. Kammarrätten i Stockholm,<br>Domstolsverket och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, anser att<br>ändamålsbetämmelsema är för allmänt hållna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Kriminalunderrättelseverksamhet<br>bedrivs inte enbart i särskilda undersökningar. Genom iakttagelser, tips<br>eller upplysningar samlar polisen oavbrutet in information som ger<br>anledning att misstänka att brottslig verksamhet förekommer även om<br>något konkret brott inte är känt och att grund för att inleda<br>förundersökning således inte föreligger. Det internationella samarbetet på<br>brottsbekämpningens område leder också till att polisen får uppgifter från<br>utländska polismyndigheter som tyder på att svenska medborgare ägnar<br>sig åt brottslig verksamhet. Sådan information kan komma att få<br>betydelse längre fram, när andra uppgifter tillkommit. Uppgifterna kan<br>då tillsammans göra att det finns skäl att inleda en särskild undersökning.<br>Det är därför viktigt att sådan information kan tas till vara, inte bara<br>manuellt utan också med datorstöd. Polisen har därför, på samma sätt<br>som tullen, behov av att få spara och lagra den information som<br>inhämtats i underrättelseverksamhet i datoriserade underrättelseregister.<br>Polisens behov av sådana register måste anses väga tyngre än det intrång<br>i den enskildes personliga integritet en registrering innebär. Regeringen<br>anser därför att även polisen bör få föra underrättelseregister i sin<br>underrättelseverksamhet.</p>
<p>Ett ändamål med kriminalunderrättelseregistren bör, som utredningen<br>föreslagit, vara att utgöra underlag för beslut om inledande av särskilda<br>undersökningar rörande allvarlig brottslig verksamhet. I samband med att<br>regeringen föreslog att tullen skulle få inrätta datoriserade<br>underrättelseregister uttalade regeringen att ett sådant register med fördel<br>även kan användas för uppgifter av strategisk karaktär, såsom t.ex.<br>uppgifter som inhämtas om nya brottsmetoder och smugglingsvägar samt<br>trender och uppgifter från utlandet som kan vara av betydelse för<br>underrättelseverksamheten (prop. 1997/98:11 s. 42). Enligt lagen om<br>register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet skall under-<br>rättelseregistret således även få användas för att underlätta tillgången till<br>allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Även<br>polisens underrättelseregister bör få användas för detta ändamål.</p>
<p>126</p>
<p>Det ligger i sakens natur att ändamålsbestämmelser ofta måste<br>formuleras tämligen generellt. En allmänt hållen ändamålsbestämmelse<br>förutsätter emellertid närmare bestämmelser om vilka uppgifter ett<br>register skall få innehålla. I följande avsnitt återkommer vi till denna<br>fråga.</p>
<h4>11.8.2 Registrering av personuppgifter i<br>kriminalunderrättelseregister</h4>
<p>Regeringens förslag: I ett kriminalunderrättelseregister får uppgifter<br>som kan hänföra sig till en enskild person föras in endast om uppgifterna<br>ger anledning att anta att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma<br>att utövas och den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas<br>för att ha utövat eller komma att utöva den allvarliga brottsligheten.</p>
<p>Uppgifter om transportmedel eller om varor som kan antas ha<br>samband med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjälpmedel som kan<br>antas ha använts i samband med sådan verksamhet far registreras även<br>om de kan hänföras till en person som det inte finns någon misstanke<br>mot. En sådan uppgift skall förses med en anteckning om att det inte<br>finns någon misstanke mot personen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: I ett kriminalunderrättelseregister far föras in<br>uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om den som<br>avses med uppgiften på konkreta grunder kan antas ägna sig åt eller ha<br>ägnat sig åt allvarlig brottslighet eller kan komma att begå allvarliga<br>brott.</p>
<p>Remissinstanserna: Från polis- och åklagarhåll har framförts kritik<br>dels mot att kravet på graden av misstanke om brottslighet för att<br>registrering av personuppgifter skall vara möjlig har satts för högt, dels<br>mot att det inte skall vara möjligt att registrera uppgifter som indirekt är<br>hänförliga till en person. Juridiska institutionen vid Lunds universitet har<br>ifrågasatt om det är ändamålsenligt att introducera ett nytt begrepp för<br>angivande av misstankegrad.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ett grundläggande krav för<br>behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen är att uppgifter<br>samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål.<br>För att uppgifter skall fa föras in i registret krävs det alltså att de är<br>nödvändiga för registrets ändamål.</p>
<p>Vid bedömningen av vilka personuppgifter ett kriminalunderrättelse-<br>register bör fa innehålla måste man beakta att det är frågan om uppgifter<br>som är integritetskänsliga för den enskilde. För att syftet med registret<br>inte skall bli allt för begränsat kommer de poliser som har behov av<br>uppgifterna i sitt arbete att få tillgång till dem. Det rör sig här om en<br>betydligt vidare personkrets än de som bör fa rätt att ta del av de<br>uppgifter som behandlas i en särskild undersökning. Regeringen delar<br>därför utredningens bedömning att det med hänsyn till den personliga<br>integriteten bör uppställas ett krav på skälig misstanke om att en person<br>har utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet.</p>
<p>127</p>
<p>För att undvika sammanblandningen med reglerna om förundersökning<br>har utredningen använt sig av uttrycket ”på konkreta grunder antas vara<br>delaktig i” för att formulera den grad av misstanke om allvarlig<br>brottslighet som skall gälla för att registrering skall få ske. Lagrådet har<br>vid sin granskning av lagen om register i Tullverkets brottsbekämpande<br>verksamhet dock förordat att misstankegraden uttrycks med<br>formuleringen skälig misstanke. Regeringen delade Lagrådets<br>bedömning (prop 1997/98:11 s. 43 och 117). Den nu föreslagna<br>bestämmelsen bör utformas på samma sätt.</p>
<p>Regeringen delar den uppfattning som framförts från vissa<br>remissinstanser, att det även bör vara möjligt i vissa situationer att<br>registrera s.k. indirekta personuppgifter trots att det inte finns någon<br>misstanke om brottslighet mot den person uppgifterna hänför sig till.<br>Tullen får i sitt underrättelseregister föra in uppgifter om transportmedel<br>eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslig verksamhet<br>eller om hjälpmedel som kan antas ha använts i sådan verksamhet.<br>Polisen bör ha motsvarande möjligheter. Detta överensstämmer också<br>med vad som gäller enligt Europolkonventionen.</p>
<p>Det kan exempelvis vara så att det framkommer omständigheter som<br>gör att en person måste anses vara skäligen misstänkt för att utöva viss<br>brottslig verksamhet och att den misstänkta personen färdats i en bil. Det<br>måste enligt regeringens uppfattning vara möjligt att registrera bilens<br>registreringsnummer, trots att den tillhör en person som i och för sig inte<br>är misstänkt för brottslighet. En förutsättning för en sådan registrering är<br>dock att uppgiften förses med en anteckning om att personen ifråga inte<br>är misstänkt och att uppgiften är nödvändig för registrets ändamål.</p>
<h4>11.8.3 Den närmare regleringen av innehållet i registren</h4>
<p>Regeringens förslag: I lagen anges vilka typer av uppgifter som får<br>registreras i ett kriminalunderrättelseregister.</p>
<p>Utredningen anser att frågan om vilka uppgifter registret skall<br>innehålla bör överlämnas till regeringen.</p>
<p>Remissinstanserna: Domstolsverket och Sveriges domareförbund<br>anser att det av lagen bör framgå vilka uppgifter som skall få registreras.<br>Södra Roslags tingsrätt anser att utrymmet för regeringen att meddela<br>tillämpningsföreskrifter är allt för stort. Juridiska fakulteten vid Lunds<br>universitet betecknar avsaknaden av specifika begränsningar om<br>registeruppgifternas art beträffande personuppgifter som alls inte<br>misstänks för brottslig verksamhet som en klar brist. Rikspolisstyrelsen<br>pekar på att även andra uppgifter än rena identitetsuppgifter bör få<br>registreras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen har inte närmare<br>behandlat vilka uppgifter som skall kunna bli föremål för registrering.<br>Regeringen anser emellertid att det är fråga om ur integritetssynpunkt så<br>pass känsliga uppgifter att det av lagen bör framgå vilka uppgifter som<br>får registreras. Vilka uppgifter som får registreras är helt avgörande när</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>128</p>
<p>det gäller att bedöma hur integritetskänsliga kriminalunderrättelse- Prop. 1997/98:97<br>registren blir. Riksdagen bör därför fa ta ställning till de föreslagna<br>registrens innehåll.</p>
<p>Den personuppgift som i första hand bör få antecknas är självfallet<br>uppgift om den misstänktes identitet, såsom namn, födelsenummer,<br>medborgarskap och kön. Det bör vidare vara möjligt att anteckna<br>kännetecken som är hänförliga till personen ifråga som kan möjliggöra<br>identifiering. De omständigheter och händelser som ger anledning anta<br>att den registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslighet<br>bör, liksom varor, brottshjälpmedel och transportmedel också få<br>antecknas. Vidare bör polisen få anteckna varifrån uppgiften kommer.<br>För att registret skall kunna var ett användbart hjälpmedel bör också få<br>antecknas ärendenummer och hänvisningar till sådana särskilda<br>undersökning där uppgifter om den registrerade behandlas, liksom<br>hänvisningar till register som förs av polis- eller tullmyndighet där<br>uppgifter om den registrerade förekommer.</p>
<h4>11.8.4 Gallring av uppgifter</h4>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter i kriminalunderrättelseregistren skall<br>gallras senast tre år efter det att en uppgift om personen som kan<br>föranleda registrering sista gången infördes. Om det dessförinnan har<br>inletts en särskild undersökning av underrättelsekaraktär får uppgifterna<br>stå kvar tills undersökningen har avslutats.</p>
<p>Utredningens förslag: Uppgifter i kriminalunderrättelseregister skall<br>gallras efter ett år.</p>
<p>Remissinstanserna: Det har framförts tämligen omfattande kritik från<br>polis- och åklagarmyndigheter mot den föreslagna fristen för gallring.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som har registrerats i ett<br>kriminalunderrättelseregister är sådana som bedömts vara så intressanta<br>att de skall föras in i ett register i syfte att senare tillsammans med andra<br>uppgifter kunna leda till en särskild undersökning av underrättelse-<br>karaktär. Uppgifterna skall alltså lagras i registret i avvaktan på att<br>ytterligare information skall inflyta. Det ligger i sakens natur att<br>uppgifterna måste finnas i kvar i registret under en inte alltför begränsad<br>tid for att polisen skall kunna dra någon nytta av registret. Samtidigt är<br>det som framhållits från utredningens sida inte meningen att registren<br>enbart skall fungera som uppsamlingsplats för uppgifter som inte lett till<br>en särskild undersökning. Den av utredningen föreslagna gallringsfristen<br>ter sig emellertid alltför kort. De synpunkter som framförts från<br>remissinstanserna i detta hänseende bör beaktas.</p>
<p>Enligt Europolkonventionen får uppgifterna i Europols register inte<br>bevaras längre än nödvändigt för att Europol skall kunna utföra sina<br>arbetsuppgifter. Huruvida det är nödvändigt att fortsätta att lagra<br>uppgifterna skall undersökas senast tre år efter deras införande.<br>Regeringen anser att det är lämpligt att reglerna om de svenska<br>underrättelseregistren motsvarar vad som gäller enligt Europol-</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 97</p>
<p>konventionen. Uppgifterna i kriminalunderrättelseregistren bör därför<br>gallras senast tre år efter det att en uppgift sista gången infördes. Detta<br>motsvarar också vad som gäller för tullens underrättelseregister.</p>
<h3>11.9 Behovet av insyn och kontroll</h3>
<p>Regeringens bedömning: Justitieombudsmannens, Justitiekanslems<br>och Datainspektionens tillsyn bör vara tillräcklig för att garantera att det<br>inte förekommer någon otillåten behandling av uppgifter.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Förslaget att polisen skall fa<br>möjlighet att behandla personuppgifter automatiserat i särskilda<br>undersökningar och inrätta kriminalunderrättelseregister förutsätter att<br>det finns tillfredställande möjlighet till insyn i eller kontroll av registren<br>och de uppgifter som behandlas på annat sätt. Det rör sig nämligen om<br>uppgifter av särskilt känslig natur. För att skapa förståelse för att polisen<br>skall fa använda datorstöd som ett nödvändigt redskap i kampen mot den<br>allvarliga brottsligheten är det av stor vikt att bestämmelserna utformas<br>så att förtroendet för polisens verksamhet inte rubbas. Det är därför<br>viktigt att den enskilde garanteras någon form av möjlighet till kontroll<br>av registren. Som tidigare framgått anser vi därför inte att uppgifterna i<br>registren skall vara belagda med absolut sekretess.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller särskilda bestämmelser om säkerhet<br>vid behandlingen av personuppgifter. Av dessa följer bl.a. att den<br>personuppgiftsansvarige är skyldig att vidta lämpliga tekniska och<br>organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifterna.<br>Personuppgiftslagen innehåller vidare vissa bestämmelser om<br>tillsynsmyndighetens befogenheter. Tillsynsmyndigheten skall bl.a.<br>kunna meddela beslut om skyddsåtgärder i enskilda fall.<br>Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhet och tillsyn gäller för<br>såväl behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar som för<br>kriminalunderrättelseregister.</p>
<p>De kontrollmöjligheter som finns genom den tillsyn Datainspektionen,<br>Justitieombudsmannen och Justitiekanslem utövar bör enligt regeringens<br>bedömning vara en fullgod garanti for att någon registrering av<br>personuppgifter inte förekommer annat än när det är nödvändigt och<br>ändamålsenligt.</p>
<p>Sedan den 1 juli 1996 finns det en särskild myndighet, Register-<br>nämnden, som bl.a. har till uppgift att följa Säkerhetspolisens registrering<br>av uppgifter i polisregister. Regeringen har övervägt att även låta<br>Registernämnden utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren.<br>Frågan om Registernämndens framtida uppgifter bör dock utredas i ett<br>större sammanhang. Regeringen kommer dock noga att följa<br>utvecklingen av kriminalunderrättelseregistren och polisens behandling<br>av uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.</p>
<p>130</p>
<h2>12 DNA-register</h2>
<h3>12.1 Utgångspunkter för regeringens förslag</h3>
<h4>12.1.1 DNA-analys inom ramen för straffprocessen</h4>
<p>Sedan lång tid tillbaka har polisen i samband med brottsutredningar<br>använt sig av olika metoder för att identifiera personer som misstänks för<br>brott. Man har bl.a. letat efter fingeravtryck och andra spår på<br>brottsplatser och tagit olika prover från misstänkta personer för att kunna<br>jämföra dem med vad man har funnit på en brottsplats. De olika tekniker<br>för identifiering som man hittills har använt sig av kan vara till nytta<br>både i det inledande skedet av en förundersökning, då man genom<br>spaning försöker finna den misstänkte, och senare under utredningen då<br>den misstänkte, genom att konfronteras med uppgifter som t.ex. tyder på<br>att han har befunnit sig på brottsplatsen, kanske väljer att erkänna.<br>Uppgifterna kan också användas som bevis i en senare rättegång.<br>Metoder som innebär att man kan identifiera personer som har befunnit<br>sig på en brottsplats kan naturligtvis också leda till att misstänkta frias<br>från misstankar om brott.</p>
<p>De olika metoderna för identifiering av individer kan således utgöra<br>betydelsefulla hjälpmedel i det brottsutredande arbetet. DNA-tekniken<br>har i det här sammanhanget inneburit ett stort framsteg. DNA är ett ämne<br>som finns i varje cell i människokroppen och som är sammansatt på ett<br>sådant sätt att det, bortsett från enäggstvillingar, är unikt för vaije<br>individ. DNA kan utvinnas ur t.ex. blod, saliv, sperma eller hårstrån som<br>man har funnit som fläckar på klädesplagg eller som spår på en<br>brottsplats. Resultatet av en analys av det DNA som har utvunnits ur<br>sådana fläckar eller spår kan sedan jämföras med analysresultat som<br>avser prover som har tagits från den misstänkte. Med DNA-teknikens<br>hjälp kan personer därför numera identifieras genom analys av mycket<br>små mängder blod, saliv eller sperma eller genom analys av hårstrån. En<br>beskrivning av hur DNA-analys går till och hur analysresultaten tolkas<br>finns i utredningens delbetänkande Kriminalunderrättelseregister, DNA-<br>register (SOU 1996:35, s. 106 ff).</p>
<p>Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det<br>allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Uttrycket kroppsligt<br>ingrepp innefattar bl.a. tagande av blodprov, fingeravtryck och andra<br>åtgärder som faller under begreppet kroppsbesiktning. Skyddet mot<br>påtvingat kroppsligt ingrepp får enligt 2 kap. 12 § regeringsformen<br>begränsas enbart genom lag. En sådan begränsning får göras endast för<br>att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.<br>Bestämmelser om sådan provtagning som behövs för att en DNA-analys<br>skall kunna genomföras mot en persons vilja finns i 28 kap. 12 §<br>rättegångsbalken. Bestämmelsen innebär att den som skäligen kan<br>misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa, får kroppsbesiktigas för<br>att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna<br>omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. I<br>princip är alla sorters provtagningar och analyser tillåtna. Någon<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>131</p>
<p>möjlighet att med tvång låta kroppsbesiktiga en målsägande i Prop. 1997/98:97<br>brottsutredande syfte finns inte. Trots det är DNA-analyser av spår på<br>målsäganden tämligen vanliga. Det kräver dock att målsäganden<br>samtycker till undersökningen. Undersökning av kroppsprodukter som<br>påträffas utan samband med någon provtagning omfattas däremot inte av<br>begreppet kroppsbesiktning (jfr prop. 1993/94:24 s. 46).</p>
<h3>12.2 Europarådets rekommendation</h3>
<p>Enligt artikel 8:1 i konventionen angående skydd for de mänskliga<br>rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har<br>var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin<br>korrespondens. I skyddet för den personliga integriteten ingår skydd mot<br>kroppsvisitation och kroppsbesiktningar, skydd mot medicinska<br>undersökningar, fotografering av misstänkta samt tagande av<br>fingeravtryck och blodprov. Inskränkningar i det i artikel 8:1 föreskrivna<br>skyddet godtas endast under förutsättning att de har stöd i lag och om de i<br>ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till bl.a.<br>förebyggande av ordning eller brott.</p>
<p>1992 antog Europarådets ministerkommitté en rekommendation om<br>användning av DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga systemet<br>(se bilaga 4 till delbetänkandet). Rekommendationen gäller för<br>insamlandet av prover för användning av DNA-analys i syfte att<br>identifiera en misstänkt eller någon annan person inom ramen för<br>utredande och beivrande av brott. I rekommendationen anges att prover<br>som har tagits för DNA-analys och uppgifter som har erhållits från sådan<br>analys, inte far användas för något annat syfte. Prover som har tagits från<br>levande personer i medicinskt bruk får enligt rekommendationen inte<br>användas för utredande eller beivrande av brott, annat än under<br>förutsättningar som anges i lag. I rekommendationen anges vidare att<br>prover för DNA-analys bara far tas under de förutsättningar som anges i<br>lag. Om det enligt lagen är tillåtet att ta prover utan samtycke från den<br>misstänkte far sådan provtagning genomföras endast om det är försvarligt<br>med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. I rekommendation<br>anges vidare att ett resultat av en DNA-analys som huvudregel bör<br>förstöras när det inte längre behövs for det ändamål som det<br>ursprungligen användes för. Om analysen avser en person som har dömts<br>for ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet<br>eller säkerhet bör analysresultatet dock fa sparas längre. Analysresultat<br>bör dessutom få sparas i samband med brott mot statens säkerhet.</p>
<h4>12.2.1 Behovet av en reform</h4>
<p>DNA-analys kan användas både som ett hjälpmedel under utredning om<br>ett brott och som bevis i rättegång. Analysresultaten ger ofta en god hjälp<br>i utredningsarbetet och tillmäts som regel också stort värde i<br>bevishänseende. Den fortlöpande utvecklingen av DNA-tekniken</p>
<p>132<br></p>
<p>kommer med stor sannolikhet att göra analyserna till än mer tillförlitliga<br>hjälpmedel. Användningen av informationsteknik skulle kunna öka<br>effektiviteten. Med hjälp av datoriserade DNA-register skulle polisen<br>kunna utnyttja DNA-tekniken redan på spaningsstadiet, dvs. innan<br>misstankar har kunnat riktas mot en viss person. Om polisen fick rätt att<br>inrätta ett DNA-register med uppgifter om människors DNA-profiler<br>skulle spåranalyser t.ex. från en brottsplats kunna jämföras med DNA-<br>profilema i registret. Detta skulle kunna leda till att den person som<br>lämnat spår på brottsplatsen snabbt identifierades, vilket naturligtvis<br>underlättar förundersökning avsevärt.</p>
<p>Sett enbart ur utredningssynpunkt vore det värdefullt om ett DNA-<br>register kunde innehålla uppgifter om alla dem som kan förväntas begå<br>brott. Här gör sig dock integritetsskälen starkt gällande. Liksom i andra<br>fall, då det är fråga om att underkasta människor provtagningar av olika<br>slag eller att registrera uppgifter om deras personliga förhållanden i<br>datoriserade register, krävs en noggrann avvägning mellan vad som är<br>önskvärt av hänsyn till intresset av så effektiva brottsutredningar som<br>möjligt och vad som kan accepteras med hänsyn till intresset av skydd<br>för den personliga integriteten.</p>
<h3>12.3 Register med uppgifter om DNA-analyser inrättas</h3>
<p>Regeringens förslag: Två register med uppgifter om DNA-analyser<br>far imättas; ett som skall innehålla uppgifter om identifierade personer<br>(DNA-registret) och ett som skall innehålla uppgifter som inte har<br>kunnat hänföras till en viss person (spårregistret). Ändamålet med<br>registren skall vara att underlätta identifiering av personer i samband<br>med utredning om brott. Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgifts-<br>ansvarig.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.<br>Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har dock haft invändningar<br>mot förslaget att Rikspolisstyrelsen skall vara registeransvarig. Enligt<br>.SAL kommer uppgifter att läggas in i registren av SKL, som också är den<br>enda myndighet inom polisväsendet som kan bedöma resultatet av en<br>sökning i registren. SKL bör därför enligt myndighetens egen<br>uppfattning vara ansvarig för registren.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: DNA-analys används för närvarande<br>som hjälpmedel under utredning om brott och som bevis i rättegång. För<br>att DNA-analys skall kunna användas i en brottsutredning måste det<br>finnas möjlighet att dels analysera något spår från brottsplatsen, dels ta<br>jämförelseprov från den misstänkte. Utredningen måste alltså ha kommit<br>så långt att man kan peka ut en viss person som misstänkt.</p>
<p>Polisen får för närvarande inte föra DNA-register. Om polisen fick<br>möjlighet att samla de DNA-analyser som görs i datoriserade register<br>med uppgifter om identifierade personer, skulle polisens arbete att<br>identifiera den som lämnat spår på en brottsplats underlättas avsevärt.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>133</p>
<p>DNA-profilen i ett spår från en brottsplats skulle då kunna jämföras med<br>DNA-profilema i registret över identifierade personer. Om DNA-profilen<br>finns registrerad sedan tidigare skulle polisen snabbt kunna identifiera<br>vem som lämnat spår på en brottsplats. Detta skulle i sin tur förenkla och<br>påskynda spaningsarbetet. Personuppgiftlagens bestämmelser skulle i<br>och för sig vara tillräckliga för att ge polisen möjlighet att behandla<br>uppgifter om DNA-analyser automatiserat. Ur integritetssynpunkt finns<br>det dock skäl att begränsa sådana behandlingar. Polisdatalagen bör därför<br>innehålla bestämmelser som anger under vilka förutsättningar polisen<br>skall fa behandla uppgifter om DNA-analyser automatiserat.</p>
<p>I framtiden kommer allt fler förundersökningar att föras helt<br>automatiserat. Uppgifter om DNA-analyser bör därför, när det är<br>nödvändigt, fa behandlas automatiserat i sådan förundersökning eller<br>särskild undersökning. För övrigt bör endast Rikspolisstyrelsen fa<br>behandla uppgifter om DNA-analyser automatiserat. I polisdatalagen bör<br>förutsättningarna för en sådan behandling anges. Regeringen delar<br>utredningens bedömning att Rikspolisstyrelsen bör fa behandla uppgifter<br>om vissa personers DNA-profiler i ett särskilt DNA-register i syfte att<br>underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott.<br>Av hänsyn till den personliga integriteten kan det dock inte bli frågan om<br>att registrera alla som genomgått DNA-analys. Vi återkommer till denna<br>fråga i nästa avsnitt.</p>
<p>Polisen bör också fa lagra upplysningar om analysresultat som inte kan<br>knytas till en bestämd person i ett särskilt spårregister. Uppgifter från<br>ouppklarade brott kan då senare jämföras med t.ex. nya spår från andra<br>brottsplatser. På så vis skulle samband mellan olika brott kunna<br>klarläggas. Uppgifter i spårregistret kan också jämföras med uppgifter i<br>DNA-registret och med uppgifter avseende misstänkta som inte finns<br>antecknade i DNA-registret. Så som utredningen föreslagit bör därför<br>även ett spårregister fa inrättas. Även spårregistrets ändamål bör vara att<br>underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott.<br>Regeringen instämmer i utredningens uppfattning att spårregistret bör<br>regleras i polisdatalagen, trots att registret inte kommer att innehålla<br>några uppgifter om identifierbara personer.</p>
<p>Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har ifrågasatt att<br>Rikspolisstyrelsen skall vara ansvarig för registret. Enligt<br>personuppgiftslagen är den som ensam eller tillsammans med andra<br>bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av<br>personuppgifter personuppgiftsansvarig. Den helt avgörande delen av<br>alla DNA-analyser i brottmål företas av SKL på uppdrag av polisen. För<br>att kunna söka efter jämförbara analysresultat i ett ärende behöver SKL<br>ha tillgång till registren. Det är emellertid bara på begäran av en<br>polismyndighet och med anledning av ett visst ärende som SKL bör fa<br>göra sådana sökningar. DNA-registren kommer i första hand att föras för<br>polisens verksamhet. Det är polisen som är skyldig att beivra brott och<br>utreda om misstänkta gärningsmän kan lagforas. För att en uppgift skall<br>få registreras i DNA-registret skall det krävas en lagakraftvunnen dom<br>(se avsnitt 12.4.1). I spårregistret skall uppgifter fa tas in endast om det<br>står klart att man inte har kunnat finna vem det är som har avsatt ett spår<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>134</p>
<p>(se avsnitt 12.4.2). Även om det skulle ankomma på SKL att rent faktiskt<br>lägga in analysresultat, har Rikspolisstyrelsen eller, efter delegation, den<br>polismyndighet som ansvarar för en förundersökning, bättre<br>förutsättningar att ansvara för bedömningen av om förutsättningarna för<br>registrering föreligger. Regeringen anser därför att övervägande skäl talar<br>för att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig. Det blir<br>således Rikspolisstyrelsen som får ansvara för att uppgifter registreras,<br>används och gallras i överensstämmelse med lagen. Rikspolisstyrelsen,<br>som enligt sin instruktion (förordning 1989:773, omtryckt 1996:55) är<br>chefsmyndighet för SKL, bör däremot kunna uppdra åt SKL att svara för<br>hanteringen av registren.</p>
<h3>12.4 Registrens innehåll</h3>
<h4>12.4.1 DNA-registret</h4>
<p>Regeringens förslag: DNA-registret skall innehålla uppgifter om<br>resultatet av en DNA-analys som har gjorts under utredning av ett brott.<br>Analysresultat skall få föras in i registret endast beträffande den som har<br>dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga<br>integritet eller säkerhet eller för ett allvarligt allmänfarligt brott, som<br>avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken och det är fråga om ett<br>brott på vilket det kan följa fängelse i mer än två år. Även den som dömts<br>för försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant<br>brott skall kunna registreras.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen föreslår dock också att regeringen skall bemyndigas att<br>utfärda föreskrifter om vilka brott som alltid skall registreras.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker i huvudsakt förslaget. Södra Roslags<br>tingsrätt förordar att bestämmelsen om personregistrets innehåll ges en<br>tydligare utformning vad gäller de typer av brott som skall kunna<br>föranleda registrering. Riksåklagaren och Åklagarmyndigheten i Malmö<br>har föreslagit att även den som fått åtalsunderlåtelse skall få registreras i<br>DNA-registret. Brottsförebyggande rådet är tveksamt till förslaget att<br>även mindre allvarlig brottslighet skall få föranleda registrering.<br>Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att personregistret skall få innehålla<br>uppgift även om dem som har dömts för lindrigare sexualbrott eller för<br>narkotikabrott på vilket kan följa fängelse i två år.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Brott som skall få föranleda registrering</p>
<p>Ändamålet med DNA-registret tillgodoses självfallet i högre grad ju mer<br>omfattande registret blir. Återfall i brott är vanliga och möjligheterna att<br>identifiera den som avsatt spår på en brottsplats ökar om en vidlyftig<br>registrering tillåts. DNA innehåller genetisk information som innebär att<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>135</p>
<p>man t.ex. skulle kunna få kännedom om fysiska särdrag hos en person<br>eller om hans eller hennes mottaglighet för vissa sjukdomar. Det kan<br>därför vara väldigt känsligt ur den enskildes synvinkel att inhämta och<br>lagra sådan information. Det är därför viktigt att tekniken står under<br>sådan kontroll att den enskildes integritet skyddas mot opåkallade<br>intrång. Det bör dock vara fullt möjligt att ställa upp sådana kriterier för<br>registrering av analysresultat att riskerna för ett opåkallat intrång i den<br>personliga integriteten minskar.</p>
<p>Det DNA-register som nu föreslås bör därför endast få innehålla<br>uppgifter om personer som genom lagakraftvunnen dom har dömts för<br>brott. Den som har misstänkts för brott och med anledning av det har<br>underkastats DNA-analys, men som inte döms för brottet, skall inte få<br>registreras. Det skall gälla oavsett om åtalet mot honom eller henne har<br>ogillats eller om förundersökningen lagts ner utan att åtal väckts. Det<br>skall inte heller vara tillåtet att registrera resultat av analyser som i<br>jämförelsesyfte har företagits av målsägande och andra som inte är<br>misstänkta.</p>
<p>Vilka brott som helst bör inte få föranleda registrering. Tvärtom bör<br>registreringen begränsas med hänsyn såväl till brottets karaktär som till<br>dess svårighetsgrad. Vad till en början gäller brottstyper som kan vara<br>aktuella skall det för registrering krävas att det är fråga om brott som<br>erfarenhetsmässigt medför risk för återfall. Vid bedömningen bör också<br>vägas in att DNA-tekniken kan ha större eller mindre betydelse för<br>utredning av olika brottstyper. I vissa fall kan det vara av avgörande<br>betydelse om man kan få fram uppgifter som visar att en person har<br>befunnit sig på en viss plats. Våldsbrott och sexualbrott är typiska<br>exempel på sådana fall. I andra fall är DNA-tekniken av mindre<br>betydelse, även om man med dess hjälp kan slå fast att en person<br>befunnit sig på en viss plats eller befattat sig med ett visst föremål. Det<br>gäller framför allt sådana brott där mer eller mindre komplicerade<br>rättsfrågor kommer i centrum, exempelvis bedrägeri, förskingring,<br>gäldenärsbrott eller skattebrott. Enligt regeringens bedömning är det<br>framför allt i samband med brott mot en persons liv eller hälsa,<br>personliga integritet eller säkerhet som det är angeläget att resultat av<br>DNA-analys skall få registreras. Av intresse är också en del brott som<br>visserligen inte brukar betraktas som brott mot person i egentlig mening<br>men som ändå har sådan karaktär att de rent fysiskt kan komma att<br>drabba många människor. Det är framför allt fråga om vissa av de så<br>kallade allmänfarliga brotten enligt 13 kap. brottsbalken. Dessa brott är<br>som regel så allvarliga att resultat av DNA-analys bör få sparas också om<br>en person döms för ett allmänfarligt brott.</p>
<p>Vad därefter avser kravet på brottets svårhetsgrad som<br>registreringsförutsättning anser vi att det bör röra sig om brott som<br>allmänt bedöms som allvarliga och som motsvarar Europarådets<br>rekommendation att det skall vara fråga om "serious offences". Det<br>kravet synes bli uppfyllt om det på brottet kan följa fängelse i mer än två<br>år.</p>
<p>Förslaget har kritiserats av Brottsförebyggande rådet som har påpekat<br>att även mindre allvarlig brottslighet, tex. lindrigare fall av våld mot<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>136</p>
<p>tjänsteman, kommer att föranleda registrering. Rådets kritik far dock ses Prop. 1997/98:97<br>mot bakgrund av utredningens forslag om obligatorisk provtagning och<br>registrering. Förslaget innebar att det i förordning skulle tas in regler om<br>vilka brott som obligatoriskt skulle föranleda registrering. I dessa fall<br>skulle prov för DNA-analys tas med stöd av en ny bestämmelse i<br>rättegångsbalken, oavsett det behövdes för utredningen eller ej. Endast<br>vissa brott som omfattades av den föreslagna lagbestämmelsen skulle<br>undantas från reglerna om obligatorisk provtagning och registrering. Som<br>kommer att framgå av avsnitt 12.6.1 anser regeringen inte att några<br>bestämmelser om obligatorisk provtagning bör införas. Regeringens<br>förslag innebär visserligen, i likhet med utredningens, att den som döms<br>för våld mot tjänsteman skall fa registreras i DNA-registret, dock endast<br>under förutsättning att DNA-analys har företagits av utredningsskäl.</p>
<p>Någon obligatorisk provtagning eller registrering blir det dock inte fråga<br>om. Skulle DNA-analys företas under en förundersökning avseende ett<br>lindrigare fall av våld mot tjänsteman, anser vi inte att det bör finnas<br>något hinder mot att också registrera analysresultatet om den misstänkte<br>sedermera döms för brottet. Tvåårsgränsen är därför enligt regeringens<br>bedömning inte för låg.</p>
<p>Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört att gränsen i ett visst<br>avseende är för hög, nämligen såvitt gäller sexualbrott. Tvåårsgränsen<br>medför onekligen att bl.a. vissa mindre grova sexualbrott inte kommer att<br>föranleda registrering, nämligen sexuellt tvång som inte är grovt (6 kap.<br>2 § första stycket brottsbalken), sexuellt utnyttjande som inte är grovt<br>(6 kap. 3 § första stycket), sexuellt umgänge med avkomling eller syskon<br>(6 kap. 6 §) och sexuellt ofredande (6 kap. 7 §). Även om DNA-analys<br>ofta kan få betydelse för utredningar om sexualbrott finns det enligt<br>regeringens bedömning inte tillräckliga skäl att på just detta område göra<br>avsteg från kravet på att det skall vara fråga om ett i lagens mening<br>allvarligt brott för att analysresultat skall få registreras.</p>
<p>De brottsbalksbrott som med hänsyn till sin karaktär och svårhetsgrad</p>
<p>efter en fallande dom bör kunna föranleda registrering är följande:</p>
<p>- mord, 3 kap. 1 §,</p>
<p>- dråp, 3 kap. 2 §,</p>
<p>- grov misshandel, 3 kap. 6 §,</p>
<p>- vållande till annans död som bedöms som grovt, 3 kap. 7 § andra<br>stycket,</p>
<p>- människorov, 4 kap. 1 §,</p>
<p>- olaga frihetsberövande som inte bedöms som mindre grovt, 4 kap. 2 §</p>
<p>första stycket,</p>
<p>- försättande i nödläge som inte bedöms som mindre grovt, 4 kap. 3 §<br>första stycket,</p>
<p>- olaga tvång som bedöms som grovt, 4 kap. 4 § andra stycket,</p>
<p>- olaga hot som bedöms som grovt, 4 kap. 5 § andra stycket,</p>
<p>- våldtäkt och grov våldtäkt, 6 kap. 1 §,</p>
<p>- grovt sexuellt tvång, 6 kap. 2 § andra stycket,</p>
<p>- grovt sexuellt utnyttjande, 6 kap. 3 § andra stycket,</p>
<p>- sexuellt utnyttjande av underårig och grovt brott av samma slag,</p>
<p>6 kap. 4 §,</p>
<p>137</p>
<p>- grov stöld, 8 kap. 4 §,</p>
<p>- rån, 8 kap. 5 §,</p>
<p>- grovt rån, 8 kap. 6 §,</p>
<p>- tillgrepp av fortskafftiingsmedel som bedöms som grovt, 8 kap. 7 §<br>andra stycket,</p>
<p>- grov skadegörelse, 12 kap. 3 §,</p>
<p>- våld eller hot mot tjänsteman som inte bedöms som ringa, 17 kap. 1 §<br>samt</p>
<p>- förgripelse mot tjänsteman som bedöms som grovt, 17 kap. 2 § andra<br>stycket.</p>
<p>De brott som har nämnts ovan har det gemensamt att de riktar sig mot<br>en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet. Dessutom<br>bör följande allmänfarliga brott fa föranleda registrering:</p>
<p>- mordbrand, 13 kap. 1 §,</p>
<p>- grov mordbrand, 13 kap. 2 §,</p>
<p>- allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 3 §,</p>
<p>- sabotage, 13 kap. 4 §,</p>
<p>- grovt sabotage, 13 kap. 5 §,</p>
<p>- kapning samt sjö- eller luftfartssabotage, 13 kap. 5 a §,</p>
<p>- flygplatssabotage, 13 kap. 5 b §,</p>
<p>- spridande av gift eller smitta, 13 kap. 7 § samt</p>
<p>- förgöring som bedöms som grov, 13 kap. 8 § andra stycket.</p>
<p>Uppräkningen omfattar inte brott mot narkotikastrafflagen.<br>Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört att även den som döms för ett<br>sådant brott bör registreras. Även om DNA-analys endast undantagsvis<br>torde förekomma i samband med utredningar om narkotikabrott kan det,<br>med hänsyn till risken för återfall, i och för sig finnas skäl att överväga<br>om inte också de DNA-analyser som kan förekomma i<br>narkotikautredningar bör leda till registrering. I Europarådets<br>rekommendation anges emellertid att resultat av analysresultat får sparas<br>endast om analysen avser en person som har dömts för ett allvarligt brott<br>mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet. Det<br>torde vara tveksamt om narkotikabrott innefattas av dessa kategorier.<br>Med hänsyn härtill bör narkotikabrott inte föranleda registrering.</p>
<p>Försök, förberedelse, stämpling och medhjälp</p>
<p>Skälen för registrering är emellertid lika starka även om brottet inte har<br>fullbordats utan stannat vid straffbart försök. Försök kan dessutom i<br>princip föranleda samma straff som det fullbordade brottet. Den som<br>döms för försök till något av de uppräknade brotten skall därför också<br>införas i DNA-registret. Straffbar förberedelse och stämpling bör i<br>princip också föranleda registrering. En person som visserligen inte döms<br>som gärningsman, men som anstiftare eller medhjälpare till något av de<br>nyss nämnda brotten bör också införas i DNA-registret.</p>
<p>Åklagarmyndigheten i Malmö har föreslagit att också den som fatt<br>åtalsunderlåtelse skall införas i registret. Som åklagarmyndigheten har<br>anfört är visserligen de brott som skall kunna föranleda registrering av<br>sådan art att det som regel inte finns förutsättningar för åtalsunderlåtelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>138</p>
<p>Det far enligt åklagarmyndigheten anses vara av väsentligt allmänt och<br>enskilt intresse att personer som begått de uppräknade brotten också<br>åtalas och döms. Trots det menar åklagarmyndigheten att det kan finnas<br>fall där åtalsunderlåtelse faktiskt kan komma att meddelas för något av<br>de angivna brotten. En förutsättning för att åtalsunderlåtelse skall få<br>meddelas är dock enligt Riksåklagarens allmänna råd (RÅC 1:124) att<br>utredningen är fullständig och att det är klarlagt att den misstänkte har<br>begått brottet. I praktiken fordras normalt att den misstänkte har erkänt<br>gärningen. Med hänsyn till det anser regeringen det osannolikt att<br>åtalsunderlåtelse skulle förekomma i fall då skuldfrågan inte har kunnat<br>klarläggas utan föregående DNA-analys. Skulle åtalsunderlåtelse ändå<br>komma i fråga blir brottets rubricering av avgörande betydelse för frågan<br>om registrering. Det är åklagaren som avgör hur brottet skall rubriceras.<br>Den misstänkte kan varken få denna fråga eller skuldfrågan prövad av<br>domstol. Framför allt med hänsyn till det anser vi att åtalsunderlåtelse i<br>det här hänseendet inte bör jämställas med lagakraftvunnen dom.</p>
<p>Vilka uppgifter som skall få tas in i DNA-registret</p>
<p>Genom DNA-analys kan man få fram mycket känsliga upplysningar om<br>någons personliga egenskaper av integritetskänslig karaktär. De<br>analysmetoder som används i det brottsutredande arbetet ger dock för<br>närvarande inte någon sådan information. Uppsala universitet har dock<br>framhållit att det inom en snar framtid kan bli möjligt att påvisa samband<br>som i dag inte är kända och att alla analyser därför har en potential för att<br>ge information om individegenskaper eller sjukdomsbenägenhet.</p>
<p>Även om utvecklingen kan tänkas leda till att polisen så småningom<br>får tillgång till teknik som, avsiktligt eller oavsiktligt ger mer<br>integritetskänslig information, anser vi inte att det finns skäl att nu ställa<br>upp några restriktioner beträffande vilka analysmetoder som får<br>användas. Däremot bör rätten att spara resultat av DNA-analys begränsas<br>till sådana upplysningar som inte ger någon integritetskänslig<br>information om personliga egenskaper. I DNA-registret skall därför inte<br>få registreras sådana analysresultat som kan ge upplysning om den<br>registrerades personliga egenskaper. I stället skall registreringen<br>begränsas till uppgifter som ger information om den registrerades<br>identitet. Därutöver skall registret endast få innehålla upplysningar som<br>visar i vilket ärende analysen har gjorts och vem analysen avser.</p>
<p>Den lagtekniska utformningen</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att lagen inte bör tyngas av en<br>uppräkning av de brott som bör få föranleda registrering. Regeringen<br>föreslår därför att DNA-registret skall få innehålla uppgifter om resultatet<br>av en DNA-analys som har gjorts under utredning om ett brott och som<br>avser en person som har dömts antingen för ett sådant brott mot en<br>persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet som avses i 3,<br>4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken eller för ett allmänfarligt brott som</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>139</p>
<p>avses i 13 kap. brottsbalken, om det på brottet kan följa fängelse i mer än<br>två år.</p>
<p>En bestämmelse utformad på det sättet omfattar visserligen något fler<br>brott än de vi tidigare har angett bör föranleda registrering. Utredningen<br>har föreslagit att bestämmelsen skall kompletteras med mer detaljerade<br>regler om vilka brott som skall föranleda registrering. Som kommer att<br>framgå i det följande (avsnitt 12.6.1) innebär regeringens förslag, till<br>skillnad från utredningens förslag, inte att någon obligatorisk registrering<br>skall få förekomma. Endast den som har fatt lämna prov for DNA-analys<br>enligt rättegångsbalkens nu gällande regler skall således få tas in i DNA-<br>registret. Mot bakgrund av det anser regeringen inte heller att det finns<br>skäl att införa några bestämmelser om obligatorisk registrering på det sätt<br>utredningen föreslagit.</p>
<h4>12.4.2 Spårregistrets innehåll och användning</h4>
<p>Regeringens förslag: Spårregistret skall få innehålla uppgifter om<br>resultatet av en DNA-analys som har gjorts under utredning om ett brott<br>och som inte kan hänföras till en viss person (spåranalyser). Uppgifterna<br>skall endast få jämföras med andra spåranalyser, med uppgifter i DNA-<br>registret och med resultatet från DNA-analys av en person som är<br>misstänkt för brott.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Registrets innehåll</p>
<p>Spårregistret skall få innehålla uppgifter om resultat av DNA-analys som<br>har företagits under utredning om ett brott och som inte kan hänföras till<br>en viss person. Det innebär att det i spårregistret skall kunna registreras<br>uppgifter om analysresultat som avser spår från en brottsplats eller från<br>målsägandens kläder eller kropp, om man inte kan finna vem det är som<br>har avsatt spåret. Så snart förutsättningarna for registrering inte längre<br>föreligger skall uppgifter i spårregistret naturligtvis gallras. Det innebär<br>att en uppgift som har tagits in i spårregistret skall tas bort så snart det<br>finns information som visar vem det analyserade spåret härrör från.</p>
<p>Registrets användning</p>
<p>Avsikten med spårregistret är bl.a. att polisen skall kunna använda det för<br>att ta reda på om en person som har lämnat prov för DNA-analys kan ha<br>gjort sig skyldig till något ännu inte uppklarat brott. Det kan ske genom<br>en metod som innebär att man, utan att ha särskild anledning att tro att en<br>person har begått ett visst brott, gör en slumpmässig jämförelse med<br>spårregistret för att se om personens DNA-profil överensstämmer med<br>analysresultatet från något spår från ett brott som tidigare inte har kunnat<br></p>
<p>140</p>
<p>klaras upp. Metoden skiljer sig således från den jämförelse som<br>förekommer under utredning om ett visst brott och som innebär att DNA-<br>profilen hos den misstänkte jämförs med analysresultat från spår som<br>härrör från det brott som personen i fråga misstänks för.</p>
<p>Det är däremot inte rimligt att analysresultat som polisen förfogar över<br>efter en blodprovstagning som en målsägande eller någon annan icke-<br>misstänkt person frivilligt har medverkat till för att främja en<br>brottsutredning sambearbetas med ett spårregister eller på annat sätt<br>utnyttjas för att ta reda på om personen i fråga kan misstänkas för något<br>ouppklarat brott. Det bör med hänsyn härtill införas en regel av vilken<br>det framgår att prov som har tagits från målsägande och andra som inte<br>är misstänkta, inte får användas för att jämföras med spårregistret.</p>
<h3>12.5 Gallring av uppgifter</h3>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter om en person i DNA-registret skall<br>gallras när de inte längre behövs och senast när samtliga uppgifter om<br>den registrerade har gallrats ur det allmänna belastningsregistret.<br>Uppgifter i spårregistret skall gallras när de inte längre behövs och senast<br>trettio år efter registreringen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att gallringsffisten för<br>uppgifter i personregistret oavsett påföljd skall räknas från det att<br>påföljden har verkställts eller annars upphört.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna lämnar<br>förslaget utan erinran. För att uppgifter i personregistret med säkerhet<br>skall gallras i rätt tid bör gallringstiden enligt Rikspolisstyrelsen<br>överensstämma med den gallringstid som föreslås i lagen om<br>belastningsregister. Åklagarmyndigheten i Malmö framför liknande<br>synpunkter. Riksarkivet påpekar att det inte finns något intresse av att<br>bevara uppgifterna av historiska skäl.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>DNA-registret</p>
<p>Avgörande för hur länge uppgifter om en persons DNA-profil skall fa<br>sparas är i vilken utsträckning den enskildes intresse av att inte behöva<br>vara registrerad bör fa vika för polisens intresse av att ha tillgång till<br>uppgifterna. DNA-registret kommer framför allt att bli användbart då en<br>tidigare registrerad person återfaller i brott. Under sådana förhållanden<br>kan polisen lättare spåra gärningsmannen, om denne har lämnat något<br>analyserbart spår på brottsplatsen. Så länge en registrerad person<br>fortsätter att begå brott finns det sett ur samhällets synvinkel naturligtvis<br>skäl att bevara uppgifter om honom eller henne i registret. Om han under<br>en längre tid inte har gjort sig skyldig till något nytt brott, måste risken<br>för att han senare skall komma att återfalla i brott vara mycket mindre.</p>
<p>141</p>
<p>Därmed bör också samhällets intresse av att ha kvar uppgifter om<br>personen i fråga antas minska. I vart fall kan det av integritetsskäl inte<br>anses försvarligt att uppgifter om en persons DNA-profil får finnas kvar<br>mycket lång tid efter det han eller hon senast dömdes för något brott som<br>skulle kunna föranleda registrering.</p>
<p>Regeringen anser att det är lämpligt att knyta gallringstiden till vad<br>som gäller enligt belastningsregistret. När en uppgift om en person inte<br>längre förekommer i belastningsregistret bör uppgifterna om honom eller<br>henne gallras också ur DNA-registret. Det motsvarar i normalfallet<br>utredningens förslag om en gallringstid på tio år från det att påföljden till<br>fullo verkställts eller annars upphört.</p>
<p>Spårregistret</p>
<p>Uppgifter i spårregistret bör för det första gallras så snart<br>förutsättningarna för registrering inte längre föreligger. Det innebär att<br>uppgifter i spårregistret skall tas bort så snart det finns information som<br>visar vem ett analyserat spår härrör från. Det är viktigt att registret byggs<br>upp på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för att uppgifter om ett<br>spår kan komma att stå kvar i spårregistret trots att det finns information<br>om vem som har avsatt spåret.</p>
<p>För det andra skall uppgifter i spårregistret gallras så snart de inte<br>längre behövs för ändamålet. Det innebär att alla registrerade spår som<br>härrör från ett och samma brott skall gallras när brottet har klarats upp<br>eftersom uppgifterna då inte längre behövs.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att uppgifterna i<br>spårregistret bör fa stå kvar i registret under trettio år om ett brott förblir<br>ouppklarat. Detta överensstämmer med den preskriptionstid som gäller<br>enligt 35 kap. 6 § 3 brottsbalken.</p>
<h3>12.6 Provtagning och analys</h3>
<h4>12.6.1 DNA-analys av den som är misstänkt</h4>
<p>Regeringens bedömning: Någon ändring av reglerna om provtagning<br>och analys bör inte göras. Bestämmelser om att prover som har tagits för<br>DNA-analys skall bevaras bör inte införas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det skall införas<br>bestämmelser om obligatorisk provtagning för DNA-analys av den som<br>är anhållen eller häktad for ett brott som kan föranleda registrering i<br>DNA-registret.. Utredningen föreslår också att prover som har tagits för<br>DNA-analys skall fa bevaras så länge analysresultatet skall vara<br>registrerat.</p>
<p>Remissinstanserna har i huvudsak inte haft någon erinran mot<br>förslagen. Justitiekanslem avstår från att närmare bedöma det lämpliga i<br>att Europarådets rekommendation om användningen av DNA-analys<br>inom straffprocessen frångås, men anser att frågan bör övervägas<br></p>
<p>142</p>
<p>ytterligare under det fortsatta utredningsarbetet. Hovrätten över Skåne<br>och Blekinge anser att det bör slås fast att samtycke inte får åberopas som<br>stöd for provtagning utan stöd i lag. Såvitt gäller förslaget om<br>obligatorisk provtagning har hovrätten inget att invända i sak, men<br>beklagar att Sverige, om förslagen genomförs, inte följer sina åtaganden.<br>Brottsförebyggande rådet är också tveksamt till om Sverige bör frångå<br>vad som sägs i Europarådets rekommendation.</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning</h4>
<p>Frågan om obligatorisk provtagning skall införas</p>
<p>För närvarande far prov för DNA-analys tas bara av den som är skäligen<br>misstänkt för brott och endast om det behövs för utredning av brottet. Det<br>kan antas att det ofta finns behov av DNA-analys i samband med<br>utredningar om allvarliga våldsbrott om det finns något analyserbart spår<br>att jämföra med.</p>
<p>Även om det i och för sig finns möjligheter att ta prov för DNA-analys<br>i samband med många utredningar om allvarligare brott kan man inte<br>bortse från att det också förekommer att en person döms för ett sådant<br>brott utan att DNA-analys har behövt företas av hänsyn till utredningen.<br>Utredningen har mot bakgrund av det föreslagit att alla som anhålls eller<br>häktas för brott som kan föranleda registrering i DNA-registret skall<br>lämna prov för DNA-analys oavsett om det behövs för utredning om<br>brottet eller ej. Utredningen är medveten om att detta torde strida mot<br>Europarådets rekommendation om användning av DNA-analys inom<br>straffprocessen. Även om det inte uttryckligen framgår av rekommen-<br>dationen synes tanken med rekommendationen vara den att DNA-analys<br>bara får genomföras för ett specifikt syfte, nämligen för omedelbar<br>användning under en brottsutredning. Provtagning och analys enbart för<br>eventuellt framtida bruk är således inte förenligt med Europarådets<br>rekommendation.</p>
<p>Sverige har anslutit sig till rekommendationen utan någon reservation.<br>Sverige kan därigenom anses ha avgett en viljeförklaring att anpassa sin<br>nationella lagstiftning till de krav som ställs i rekommendationen. Även<br>om rekommendationer inte är folkrättsligt bindande, bör utgångspunkten<br>vara att rekommendationen skall respekteras. Det bör krävas starka skäl<br>för att frångå en rekommendation. Utredningen har för sin del framhållit<br>den betydelse DNA-register skulle kunna få för det brottsutredande<br>arbetet och anfört att man bör göra avsteg från Europarådets<br>rekommendation för att tillgodose polisens behov av att registrera alla<br>som döms för vissa allvarliga brott och som av erfarenhet kan antas<br>återfalla i brott.</p>
<p>Regeringen anser emellertid inte att det som utredningen har anfört<br>utgör sådana starka skäl som skulle kunna motivera ett avsteg från<br>rekommendationen. Det bör i sammanhanget också beaktas att<br>rekommendationen är förhållandevis ny - den antogs i februari 1992.<br>Även om utvecklingen på området går mycket fort kan</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>143</p>
<p>rekommendationen inte anses ha blivit överspelad av tiden. Det bör<br>dessutom framhållas att rekommendationen arbetades fram av en grupp<br>där bl.a. experter på rättsvetenskap, samhällsvetenskap, etik, biomedicin<br>och straffrätt var representerade. De avvägningar mellan effektvitets- och<br>integritetshänsyn som ligger till grund för de slutliga ställningstagandena<br>i rekommendationen har således grundats på goda kunskaper både om<br>DNA-analysers känslighet ur integritetssynpunkt och om vad som krävs<br>för ett effektivt polisarbete. Vad som sägs i rekommendationen far därför<br>anses ha en avsevärd tyngd.</p>
<p>Till det kommer att det redan enligt gällande rätt finns goda<br>möjligheter för polisen att företa DNA-analys för senare registrering i<br>DNA-registret. Sådan analys får visserligen bara utföras om det behövs<br>av hänsyn till utredningen. Som vi tidigare har anfört kan det dock ofta<br>antas finnas behov av DNA-analys i samband med utredningar om<br>allvarliga våldsbrott om det finns något analyserbart spår att jämföra<br>med. Det gäller inte bara i de fall då den misstänkte nekar, utan också då<br>brottet är erkänt. Åtminstone i vissa erkända fall kan det vara befogat<br>med en DNA-undersökning eftersom enbart ett erkännande inte är<br>tillräckligt för fallande dom och bevisläget kan ändras innan den rättsliga<br>prövningen är slutförd. För närvarande synes dock inte DNA-analys<br>genomföras i samtliga de fall då det är rättsligt möjligt. Det torde dock<br>kunna tillskrivas dels kostnaderna för analysen, dels den tid det tar att fa<br>den utförd. Allt eftersom tekniken utvecklas går det allt fortare att<br>genomföra DNA-analys. Kostnaderna minskar också med förbättrad<br>teknik och förenklade förfaranden. Intresset för DNA-analyser torde<br>därmed komma att öka. Även inrättandet av ett DNA-register kan i sig<br>antas bidra till att DNA-analyser faktiskt genomförs i alla de fall då det<br>är tillåtet.</p>
<p>Enligt regeringens mening kan det planerade registret redan mot<br>bakgrund av de gällande reglerna om kroppsbesiktning antas bli<br>tillräckligt omfattande för att det skall kunna bli ett effektivt hjälpmedel i<br>polisens brottsutredande verksamhet. Även om ytterligare ett antal<br>personer skulle komma att registreras till följd av regler om obligatorisk<br>provtagning, kan det förhållandet inte antas öka effektiviteten så mycket<br>mer att det är ett tillräckligt skäl för att Sverige inte skall följa<br>Europarådets rekommendation i den här delen. Regeringen anser således<br>sammanfattningsvis att det inte bör införas några bestämmelser om<br>obligatorisk provtagning för DNA-analys. Sådan analys far även<br>fortsättningsvis genomföras med stöd av de gällande reglerna i<br>rättegångsbalken om kroppsbesiktning.</p>
<p>Bevarande av prover</p>
<p>Det finns för närvarande inga uttryckliga regler i rättegångsbalken om<br>hur man skall förfara med prover som har tagits i samband med en<br>kroppsbesiktning. Allmänt sett torde rättegångsbalken dock bygga på<br>tanken att prover inte skall bevaras längre än vad som behövs av hänsyn<br>till utredningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>144</p>
<p>Utredningen har anfört att det finns ett starkt behov av att under längre Prop. 1997/98:97<br>tid få spara prover som har tagits för DNA-analys. Behovet har samband<br>med den snabba utvecklingen av olika tekniker för DNA-analys, vilken<br>inom loppet av några år kan ge Statens kriminaltekniska laboratorium<br>tillgång till ny analysteknik. Eftersom det inte är säkert att en ny teknik<br>ger analysresultat som kan jämföras med de som redan finns registrerade,<br>anser utredningen att alla gamla analyser bör kunna få göras om för det<br>fall att nya metoder införs. Prover som har tagits för DNA-analys bör<br>enligt utredningen därför få sparas så länge analysresultatet skall vara<br>registrerat.</p>
<p>Utredningen är medveten om att förslaget avviker från Europarådets<br>rekommendation. Av punkt 8 i rekommendationen följer nämligen att<br>prover som har tagits från en person för DNA-analys i princip inte bör få<br>sparas sedan man slutligt har avgjort det fall för vilket proverna har<br>använts. Utredningen har förklarat att man har ansett det motiverat att i<br>viss utsträckning frångå rekommendationen för att göra det möjligt för<br>polisen att på ett enkelt sätt ta i bruk nya metoder för DNA-analys, utan<br>att tidigare upprättade register därigenom blir oanvändbara.</p>
<p>Regeringens utgångspunkt är, som just nämnts, att rekommendationen<br>skall respekteras även om den inte är folkrättsligt bindande, i synnerhet<br>som Sverige har anslutit sig till den utan någon reservation. På de<br>grunder vi tidigare har anfört finns det också goda skäl att i sak ta fasta<br>på vad som sägs i rekommendationen. Institutionen för medicinsk genetik<br>vid Uppsala universitet har framhållit att den tekniska utvecklingen går<br>så fort att det är av stor betydelse att prover sparas minst lika länge som<br>analysresultaten. Effektivitetshänsynen skulle således tala för en<br>avvikelse från rekommendationen. Som Brottsförebyggande rådet har<br>anfört måste dock även integritetsintressena beaktas, varvid det också bör<br>läggas vikt vid att det inte med säkerhet kan sägas vad<br>teknikutvecklingen kommer att leda till och när nya metoder i så fall<br>kommer att kunna tas i bruk. Det är också regeringens mening tveksamt<br>om ett frångående av rekommendationen skall bygga på så osäkra<br>antaganden som det här är frågan om. Exempelvis kan det inte nu sägas<br>om gamla analysresultat verkligen kommer att bli användbara eller om<br>man kommer att kunna utveckla tekniker för jämförelse av analysresultat<br>som har tagits fram med olika metoder. Under sådana förhållanden anser<br>regeringen inte att det finns tillräckliga skäl att frångå<br>rekommendationens krav på att prover skall förstöras när en utredning är<br>avslutad. Några bestämmelser av det slag utredningen har föreslagit bör<br>därför inte införas.</p>
<h4>12.6.2 DNA-analys av den som inte är misstänkt</h4>
<p>Regeringens förslag: Om en målsägande eller någon annan som inte<br>är skäligen misstänkt för brott har lämnat prov för DNA-analys i<br>jämförelsesyfte, skall provet inte få användas for något annat ändamål än<br>det för vilket det togs. Provet får inte heller sparas efter det att målet<br>slutligt har avgjorts.</p>
<p>145</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Rättegångsbalkens regler om<br>kroppsbesiktning omfattar inte målsägande och andra personer som inte<br>är skäligen misstänkta för brott. Några särskilda regler om undersökning<br>av sådana personer för utredning om brott finns inte.</p>
<p>Den nuvarande ordningen förutsätter att målsägande och andra som<br>inte är skäligen misstänkta för brott, frivilligt underkastar sig de<br>undersökningar som behöver genomföras för att ett brott skall kunna<br>utredas. Som utredningen har redovisat kan denna ordning medföra vissa<br>problem, bl.a. i fråga om vad som bör krävas för att ett samtycke skall få<br>åberopas (jfr JO 1991/92 s. 117). Frågan behandlas i<br>Polisrättsutredningens slutbetänkande Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap.<br>RB samt polislagen (SOU 1995:47). I samband med den fortsatta<br>beredningen av detta betänkande far det övervägas vilken betydelse<br>samtycke till provtagning kan ha enligt nuvarande regler och om reglerna<br>bör ändras. Regeringen går därför inte nu in på dessa frågor.</p>
<p>Eftersom vi i detta lagstiftningsärende föreslår att DNA-register med<br>uppgifter om resultatet av en DNA-analys som gjorts under utredning av<br>brott skall få inrättas avseende personer som dömts för vissa brott<br>bedömer vi det som angeläget att införa vissa bestämmelser om hur<br>polisen skall förfara med andra prov som har tagits för DNA-analys.<br>Prover och analysresultat som avser personer som inte är misstänkta för<br>brott bör inte få användas för annat syfte än det för vilket provet togs<br>eller analysen utfördes. Så som utredningen anfört behövs det därför en<br>särskild bestämmelse som hindrar att sådana analysresultat används för<br>att t.ex. undersöka om den som har lämnat provet har gjort sig skyldig till<br>något annat, ännu inte uppklarat brott. Regeringen delar vidare<br>utredningens uppfattning att prover som tagits i jämförelsesyfte från en<br>målsägande eller någon annan icke-misstänkt person inte bör få sparas<br>efter det att ett mål slutligt har avgjorts. Vi föreslår således en<br>bestämmelse som innebär att prov som tagits för DNA-analys i samband<br>med utredning av brott från någon som inte är skäligen misstänkt för<br>brottet inte får användas för något annat ändamål än för det för vilket det<br>togs och att ett sådant prov inte heller får sparas efter det att målet<br>slutligen har avgjorts. En sådan bestämmelse kan lämpligen placeras i<br>polisdatalagen.</p>
<h4>12.6.3 Användning av prover som har lämnats för medicinska<br>ändamål</h4>
<p>Regeringens bedömning: Några särskilda bestämmelser om prover<br>som har lämnats för medicinska ändamål och resultat av DNA-analyser<br>som har gjorts för sådant ändamål bör inte införas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>146</p>
<p>Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att bedömningen inte är<br>tillfredsställande från rättssäkerhets- och integritetsskyddssynpunkt och<br>förordar att det infors bestämmelser om att prover som har lämnats för<br>medicinska ändamål och resultat av analys av sådana prover endast<br>undantagsvis skall fa användas för utredning om brott.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Av punkt 3 i Europarådets<br>rekommendation om användningen av DNA-analys inom ramen för det<br>straffrättsliga systemet följer att prover som har tagits från levande<br>personer i medicinskt syfte och uppgifter från sådan analys inte far<br>användas för utredande eller beivrande av brott, annat än under de<br>förutsättningar som anges i lag. Huvudregeln skall således vara att prover<br>tagna för medicinska ändamål inte får användas for utredning om brott.<br>Som exempel på förutsättningar som bör kunna motivera ett undantag<br>från huvudregeln nämns i rekommendationens kommentar till punkt 3 att<br>den som har lämnat provet medger att det används för utredning av brott<br>eller att det är fråga om ett mycket allvarligt brott. Det poängteras<br>avslutningsvis att det bör vara fråga om exceptionella fall.</p>
<p>Det torde enligt gällande rätt vara möjligt for polisen att utföra DNA-<br>analys av prover som har tagits för medicinska ändamål. Provet far då tas<br>i beslag med stöd av 27 kap. 1 § rättegångsbalken, varefter det kan<br>undersökas. Proportionalitetsprincipen medför dock att en sådan<br>undersökning far förekomma endast om den är försvarlig med hänsyn till<br>motstående intressen. Vad som anförs i Europarådets rekommendation<br>om särskilt skydd för prover som har tagits för medicinska ändamål bör<br>fa stor betydelse för bedömningen av om en DNA-analys med hänsyn till<br>proportionalitetsprincipen bör genomföras eller ej. En sådan prövning,<br>som enligt gällande rätt som regel görs av åklagaren, torde leda till att<br>undersökningar i straffprocessuellt syfte av blodprov som har tagits i<br>medicinskt syfte bara kan få förekomma i undantagsfall.</p>
<p>Resultat av DNA-analys av prover som har tagits för medicinskt bruk<br>far enligt gällande rätt lämnas ut för utredning om brott endast i vissa<br>fall. Huvudregeln är att sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för<br>uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,<br>om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller<br>någon annan honom eller henne närstående lider men (7 kap. 1 §<br>sekretesslagen). Sekretessen bryts dock i förhållande till<br>åklagarmyndigheter och polismyndigheter om uppgiften angår misstanke<br>om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år<br>(14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen). Dessutom bryts sekretessen<br>om uppgiften angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.<br>brottsbalken mot någon som inte har fyllt 18 år (14 kap. 2§ femte<br>stycket). Även inom den enskilda hälso- och sjukvården finns<br>bestämmelser om tystnadsplikt som hindrar att uppgifter om DNA-profil<br>lämnas ut (jfr 8 § lagen [1994:953] om åligganden för personal inom<br>hälso- och sjukvården). Polisen kan också inhämta uppgifter om DNA-<br>analys genom beslag av handlingar och annat som innehåller<br>informationen i fråga. Det synes dock uppenbart att polisen i ett sådant<br>fall som avses här och med beaktande av proportionalitetsprincipen, inte<br>skulle ta i beslag handlingar som omfattas av sekretess.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>147</p>
<p>De ovan redovisade reglerna förefaller i och för sig vara tillräckliga för<br>att skydda en person mot att prover som har lämnats för medicinska<br>ändamål kommer till användning för utredning om brott annat än i<br>undantagsfall. Detsamma gäller reglerna om polisens möjligheter att få<br>del av uppgifter om DNA-analys som har gjorts för medicinska ändamål.<br>Med anledning av den kritik som Socialstyrelsen har framfört finns det<br>emellertid skäl att överväga om reglerna kan skärpas så att det inte råder<br>någon som helst tvekan om i vilka fall sådana prover och sådan<br>information får användas. Det skulle i så fall bli fråga om ändringar i<br>beslagsreglema. Dessa är under övervägande i ett annat<br>lagstiftningsärende. Vi tar därför inte upp frågan till bedömning nu.</p>
<h2>13 Behandling av personuppgifter i</h2>
<h2>Säkerhetspolisens verksamhet</h2>
<h3>13.1 Säkerhetspolisens uppgifter</h3>
<p>Rikspolisstyrelsen leder polisverksamhet för att förebygga och avslöja<br>brott mot rikets säkerhet. Rikspolisstyrelsen leder också, även om<br>verksamheten inte avser att förebygga eller avslöja brott mot rikets<br>säkerhet, polisverksamhet i fråga om terroristbekämpning, bevaknings-<br>och säkerhetsarbete som avser den centrala statsledningen eller som har<br>samband med statsbesök eller liknande händelser samt annat<br>personskydd i den utsträckning styrelsen bestämmer. Inom<br>Rikspolisstyrelsen bedrivs den verksamhet som nu har sagts vid<br>Säkerhetspolisen (jfr 7 § polislagen [1984:38] och 4 § förordningen<br>[1989:773] med instruktion för Rikspolisstyrelsen).</p>
<p>Säkerhetspolisen skall också fullgöra de uppgifter som<br>Rikspolisstyrelsen har att utföra enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627)<br>och säkerhetsskyddsförordningen (1996:633), svara för den<br>beredskapsplanering som Rikspolisstyrelsen har att utföra och lämna<br>tekniskt biträde åt polisväsendet i den utsträckning som det är lämpligt<br>med hänsyn till verksamhetens art (jfr 5 § förordningen med instruktion<br>för Rikspolisstyrelsen).</p>
<h3>13.2 Polisdatalagen bör gälla även for SÄPO</h3>
<p>Regeringens förslag: Polisdatalagen skall i huvudsak gälla även för<br>Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Några särskilda<br>bestämmelser om behandling av uppgifter i Säkerhetspolisens<br>underrättelseverksamhet behövs inte.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Till skillnad från vad som gäller i<br>många andra länder är den svenska civila säkerhetstjänsten fast</p>
<p>148</p>
<p>integrerad i polisväsendet. Bestämmelser i olika författningar som<br>reglerar polisens verksamhet gäller i huvudsak också för Säkerhets-<br>polisen. Det är därför naturligt att den polisdatalag som nu föreslås även<br>skall omfatta Säkerhetspolisen.</p>
<p>Förbudet mot politisk åsiktsregistrering diskuteras ofta i samband med<br>Säkerhetspolisens verksamhet. Av 5 a § förordningen (1989:773) med<br>instruktion för Rikspolisstyrelsen framgår att Rikspolisstyrelsen i SÄPO-<br>registret får anteckna uppgifter som behövs för Säkerhetspolisens<br>verksamhet och att anteckning inte får göras enbart av det skälet att<br>någon genom tillhörighet till en organisation eller på annat sätt gett<br>uttryck för politisk uppfattning. Regeringen har i avsnitt 10.2 föreslagit<br>ett motsvarande förbud för behandling av uppgifter enbart på grund av<br>vad som är känt om en persons politiska åskådning och andra sådana<br>känsliga uppgifter. Förslaget innebär att uppgifter som behandlas om en<br>person får kompletteras med uppgifter om politisk åskådning och andra<br>sådana känsliga uppgifter om det är oundgängligen nödvändigt. Denna<br>bestämmelse bör gälla även för Säkerhetspolisen.</p>
<p>Som framgått av avsnitt 10.2 och 11 anser regeringen, i likhet med<br>utredningen, att det - i förhållande till personuppgiftslagen - är nöd-<br>vändigt att begränsa rätten att behandla personuppgifter i<br>kriminalunderättelseverksamhet. Utredningen har föreslagit att dessa<br>begränsningar inte bör gälla för Säkerhetspolisen. Ingen remissinstans<br>har framfört någon invändning mot detta. Syftet med den verksamhet<br>Säkerhetspolisen bedriver är att skydda vår territoriella suveränitet och<br>vårt nationella oberoende. Det gör det angeläget att Säkerhetspolisens<br>handlingsmöjligheter i detta avseende inte begränsas i större utsträckning<br>än vad som kan anses nödvändigt. Enligt regeringens mening ger härvid<br>bestämmelserna i personuppgiftslagen ett tillräckligt skydd mot<br>behandling inom Säkerhetspolisen utöver vad som kan anses berrättigat<br>med hänsyn till ändamålet med dess verksamhet. De särskilda<br>bestämmelserna om behandling av personuppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla för<br>Säkerhetspolisen. Det innebär att Säkerhetspolisen i sin<br>underrättelseverksamhet får behandla personuppgifter under de förutsätt-<br>ningar personuppgiftslagen anger.</p>
<p>Inom Säkerhetspolisen pågår förberedelser för övergång till ett system<br>som medger en helt elektronisk ärendehantering. Om den samlade<br>informationen i databaserna görs tillgänglig genom ett sökprogram skulle<br>vaije person som finns med i någon undersökning hos Säkerhetspolisen<br>göras sökbar. Förutsättningar skulle kunna uppkomma att kombinera<br>lagrade uppgifter i obegränsad omfattning. Det är ur integritetssynpunkt<br>inte godtagbart. Personuppgiftslagens krav på att insamlingen av<br>uppgifter skall ske på ett korrekt sätt och i enligt god sed och för särskilt<br>uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna inte får<br>användas för något annat ändamål än för vilket de samlades in är avsedda<br>att förebygga en sådan tillämpning. Personuppgiftslagen innehåller också<br>bestämmelser om att lämpliga skyddsåtgärder måste vidtas.</p>
<p>För att hindra att vaije uppgift som behandlas hos Säkerhetspolisen<br>skall göras sökbar föreslår utredningen att det skall finnas ett register,</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>149</p>
<p>SÄPO- registret, som skall utformas som ingången till den samlade<br>informations mängden hos Säkerhetspolisen. Utredningens förslag till<br>reglering av SÄPO-registret behandlas i det följande.</p>
<h4>13.2.1 Det nuvarande SÄPO-registret</h4>
<p>SÄPO-registret är ett register som är avsett för den särskilda<br>polisverksamhet Säkerhetspolisen bedriver. Registret består främst av ett<br>datoriserat centralregister och de akter som registret ger upplysning om<br>(jfr Regeringsrättens årsbok 1990:67). Till SÄPO-registret hör också ett<br>arkiv över säkerhetskopior av akterna (filmarkivet), undersöknings-<br>databaser för förundersökningar och andra utredningar samt signal-<br>spaningsregistret. Registret har det dubbla ändamålet att tjäna som<br>spaningsregister för Säkerhetspolisens verksamhet och att vara underlag<br>för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627).</p>
<p>Enligt 2 kap. 3 § regeringsformen far anteckningar om en medborgare i<br>ett allmänt register inte grundas enbart på hans politiska åskådning, om<br>han inte gett sitt samtycke till att anteckning sker. I enlighet med<br>förbudet mot politisk åsiktsregistrering föreskrivs i 5 a § förordningen<br>(1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen att anteckning i<br>registret inte får göras enbart av det skälet att någon genom att tillhöra en<br>organisation eller på annat sätt har gett uttryck för politisk uppfattning.<br>För tillämpningen av bestämmelserna har regeringen den 22 september<br>1972 meddelat öppna och den 3 december 1981 hemliga föreskrifter.</p>
<p>Enligt de öppna föreskrifterna skall anteckning ske i SÄPO-registret av<br>uppgifter om medlemmar eller sympatisörer i organisationer eller<br>grupper som kan befaras här i riket eller i andra stater bedriva eller ha<br>bedrivit politisk omstörtningsverksamhet, vari ingår utnyttjande av våld,<br>hot eller tvång. Till dessa grupper hör bl.a. terrororganisationer.</p>
<p>Enbart en uppgift om att någon tillhör en organisation som i sitt<br>program har angett att den skall verka för att omvandla samhället med<br>hjälp av våld är dock inte tillräckligt för registrering. Anteckning får bara<br>göras om någon medlem eller sympatisör genom sina åtgärder gett<br>anledning till misstanke om att han eller hon kan vara beredd att delta i<br>verksamhet som innebär fara för rikets yttre säkerhet eller som syftar till<br>att med våld förändra det demokratiska statsskicket. I de hemliga<br>föreskrifterna ges mer preciserade anvisningar för i vilka fall registrering<br>får ske av medlemmar och sympatisörer med anknytning till vissa<br>extremistorganisationer.</p>
<p>Med utgångspunkt i regeringens föreskrifter har förutsättningarna för<br>registrering preciserats i Säkerhetspolisens arbetsordning. Där under-<br>stryks vikten av att bara de uppgifter registreras som behövs för registrets<br>ändamål.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>150</p>
<h4>13.2.2 SÄPO-registret lagregleras</h4>
<p>Regeringens förslag: SÄPO-registret lagregleras. Ändamålet med<br>registret och förutsättningarna för registrering skall framgå av<br>polisdatalagen. SÄPO-registret skall utgöra ingången till den samlade<br>personuppgiftshanteringen hos Säkerhetspolisen.</p>
<p>De öppna och hemliga föreskrifterna för registret kan därmed<br>upphävas.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Rikspolisstyrelsen framför dock<br>vissa synpunkter på registrets innehåll såvitt gäller registerkontrollen..</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Inte minst den senaste tidens debatt<br>med anledning av regeringens prövning enligt 9 a § polisregisterlagen<br>(1965:94) i det s.k. Leanderfallet visar att frågan om på vilket sätt och<br>efter vilka riktlinjer som registrering sker i SÄPO-registret är central för<br>allmänhetens tilltro till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver. En del<br>människor är t.ex. oroliga för att Säkerhetspolisen bedriver<br>åsiktsregistrering i strid mot regeringsformens bestämmelser. Att<br>hemliga föreskrifter gäller för registret förstärker denna oro. För att<br>allmänheten skall känna förtroende för den verksamhet Säkerhetspolisen<br>bedriver är det viktigt att den får ökad insyn i hur registreringen går till.<br>Sekretessreglerna har behandlats ovan. I samma syfte bör, som<br>utredningen föreslagit, SÄPO-registret lagregleras. De föreskrifter som<br>för närvarande gäller för registret bör därigenom kunna upphävas.</p>
<p>SÄPO-registrets omfattning</p>
<p>Med SÄPO-registret avses som nämnts bl.a. det datoriserade<br>centralregistret och de akter registret ger upplysning om. Det innebär att<br>all personuppgiftshantering hos Säkerhetspolisen för att underlätta<br>spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller<br>bekämpa terrorism och för att utgöra underlag för registerkontroll enligt<br>säkerhetsskyddslagen ingår i registret. Detta inte förenligt med hur<br>registerbegreppet normalt brukar användas.</p>
<p>När SÄPO-registret nu skall lagregleras är det viktigt att tydligt<br>avgränsa vad som i fortsättningen skall avses med SÄPO-registret. Det är<br>då naturligt att, på så sätt utredningen föreslagit och som också godtagits<br>av remissinstanserna, avgränsa registret så att det endast innehåller<br>uppgifter om personer som registrerats på vissa bestämda grunder.<br>Registret bör utgöra ingången till de akter som hanteras hos<br>Säkerhetspolisen. I förhållande till gällande rätt innebär det att de<br>bakomliggande akterna inte kommer att ingå i registret. Det bör beaktas<br>att detta inte påverkar den enskildes rätt att få del av de uppgifter om<br>honom eller henne som finns hos Säkerhetspolisen. Som anförts ovan<br>kommer samma sekretessregler att gälla oavsett om uppgiften finns i<br>register eller i ett ärende under registret. Det bör vidare betonas att det<br>förhållandet att akterna inte längre ingår i registret inte heller påverkar<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>151</p>
<p>Registernämnden i dess verksamhet. Nämnden kommer givetvis även i Prop. 1997/98:97<br>fortsättningen att ha tillgång till det bakomliggande aktmaterialet, även<br>om det formellt inte ingår i registret.</p>
<p>Ändamålet med SÄPO-registret</p>
<p>Ändamålet med SÄPO-registret bör liksom hittills vara att</p>
<p>1. underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets<br>säkerhet eller bekämpa terrorism och</p>
<p>2. att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627).</p>
<p>Det är naturligtvis viktigt att Säkerhetspolisen ges rätt att registrera<br>uppgifter i tillräcklig omfattning for att registret skall kunna användas<br>som ett effektivt verktyg i Säkerhetspolisens arbete. Den verksamhet<br>Säkerhetspolisen bedriver och dess betydelse för rikets säkerhet medför<br>att finns ett berättigat behov av en mer ingående registrering än för<br>polisverksamheten i övrigt. Vid viktiga säkerhetspolitiska bedömningar<br>måste man beakta i och för sig obetydliga omständigheter och<br>antydningar om att en person utgör ett hot mot rikets säkerhet. Mot detta<br>måste dock den enskildes personliga integritet vägas.</p>
<p>I det följande kommer föreslås att personer med viss anknytning till<br>brottslig verksamhet och personer som har varit föremål för<br>registerkontroll skall få registreras i SÄPO-registret. Slutligen föreslås att<br>även annan skall få registreras om det finns särskilda skäl till det.</p>
<p>Anknytning till brottslig verksamhet</p>
<p>SÄPO-registret är i första hand ett underrättelseregister. Som nämnts<br>(avsnitt 11.3) har tullen sedan den 1 januari 1998 rätt att föra datoriserade<br>register över personuppgifter i underrättelseverksamhet avseende<br>allvarlig brottslighet. I ett sådant underrättelseregister skall få föras in<br>uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om uppgifterna<br>ger anledning att anta att allvarlig brottslig verksamhet utövats eller kan<br>komma att utövas och den som avses med uppgifterna skäligen kan<br>misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den allvarliga<br>brottsliga verksamheten. (7 § lagen [1997:1058] om register i Tullverkets<br>brottsbekämpande verksamhet). Såvitt avser kriminalunderrättelse-<br>register har regeringen i avsnitt 11 förslagit en motsvarande reglering.</p>
<p>Med hänsyn till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver delar<br>regeringen utredningens bedömning att en lägre grad av misstanke bör<br>gälla för registrering i SÄPO-registret än i kriminalunderrättelseregister.<br>Utredningen har föreslagit att detta skall uttryckas med att det finns<br>anledning anta att en person ägnar sig åt eller har ägnat sig åt brottslig<br>verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller terrorism eller<br>kommer att begå brott av sådant slag. Såvitt gäller tullens<br>underrättelseregister förordade Lagrådet att begreppet skälig misstanke i<br>stället skulle användas som grad av misstanke om att personen ifråga är<br>delaktig i vad som misstänks var allvarlig brottslig verksamhet. Det är</p>
<p>152<br></p>
<p>också så misstankegraden uttrycks i den nyss nämnda bestämmelsen om<br>tullens underrättelseregister. Den misstankegrad som skall gälla för att en<br>person skall fa registreras i SÄPO-registret bör för att beteckna en lägre<br>misstankegrad än ”skälig misstanke” därför bestämmas till att personen<br>kan misstänkas för brottslig verksamhet.</p>
<p>Registerkontroll</p>
<p>Ett av SÄPO-registrets ändamål är att utgöra underlag för<br>registerkontroll. För att detta syfte skall kunna tillgodoses registreras för<br>närvarande de personer som har varit föremål för registerkontroll enligt<br>säkerhetsskyddslagen.</p>
<p>Beträffande vissa befattningar är det nödvändigt med någon form av<br>kontroll av personers pålitlighet ur säkerhetssynpunkt för att förebygga<br>spioneri och annan säkerhetshotande verksamhet. Registerkontrollen<br>enligt säkerhetsskyddslagen syftar till att skapa ett system för denna<br>kontroll utan att hänsynen till den personliga integriteten åsidosätts i<br>större utsträckning än nödvändigt.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att den som varit föremål för<br>registerkontroll och därefter fatt den anställning eller det uppdrag eller<br>fatt delta i den verksamhet som kontrollen avsett skall fa registreras i<br>SÄPO-registret. Rikspolisstyrelsen har framfört att det kan finnas skäl att<br>registrera också den som inte fått anställningen eller uppdraget eller fatt<br>delta i den verksamhet kontrollen avsett. För att kunna kartlägga t.ex. den<br>som systematiskt söker anställningar eller konsultuppdrag i verksamhet<br>som har betydelse för rikets säkerhet och därigenom kunna förhindra<br>infiltration i säkerhetskänslig verksamhet behövs enligt Rikspolis-<br>styrelsen en möjlighet att registrera alla som har varit föremål för<br>registerkontroll, oavsett om personen i fråga fått anställningen eller inte.<br>Regeringen instämmer i Rikspolisstyrelsens bedömning att det kan finnas<br>skäl att registrera även den som inte fått ett arbete. Registrering bör<br>därför få ske även av den som inte fått den anställning eller det uppdrag<br>registerkontrollen avser. I sammanhanget bör nämnas att registerkontroll<br>får utföras endast på den som är aktuell för en anställning eller ett<br>uppdrag. Om alla som varit föremål för registerkontroll skulle registreras<br>skulle det innebära att registret skulle bli väldigt omfattande. Många av<br>dem som registerkontrolleras och placeras i säkerhetsklass 3 finns det<br>ingen anledning att registreras. I vissa fall kan det dock finnas skäl för<br>Säkerhetspolisen att försäkra sig om att det inte finns någon anledning att<br>tvivla på pålitligheten hos personer som tillhör säkerhetsklass 3. Det kan<br>gälla enstaka individer eller alla som t.ex. engagerats i ett visst projekt.<br>Det bör därför överlåtas åt regeringen att meddela närmare föreskrifter<br>om vilka personer som får registreras.</p>
<p>Registrering på grund av särskilda skäl</p>
<p>För att Säkerhetspolisen skall kunna bedriva sin verksamhet finns det ett<br>behov av att kunna registrera personer även i andra fall än som nu</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>153</p>
<p>nämnts. Det kan t.ex. vara frågan om personer som har samband med<br>någon som registreras enligt de grunder som tidigare nämnts. Det finns<br>också ett behov av att samla information om personer som kan bli utsatta<br>för hot av olika slag eller som i känsliga verksamheter kan bli föremål för<br>närmanden från främmande underrättelsetjänster. För att kunna bedriva<br>ett effektivt förebyggande arbete har Säkerhetspolisen behov av att kunna<br>kartlägga vad som skulle kunna utvecklas till t.ex. hot eller<br>värvningsförsök. För att avslöja samband mellan personer som flyttar in i<br>vårt land efter att ha deltagit i oppositionell verksamhet i hemlandet kan<br>det vara av stor betydelse att registrera vissa personer utan att objektiv<br>grund för brottsmisstanke föreligger. Det är känt att regimen i vissa<br>diktaturländer smugglar in informatörer bland asylsökand för att spionera<br>på landsmän. I ett sådant fall bör det vara möjligt att registrera personen<br>även om misstankekriteriet inte är uppfyllt. I vissa fall kan det t.ex. också<br>finnas anledning att registrera kontakter med främmande beskickningar.<br>Om det med hänsyn till registrets ändamål finns särskilda skäl bör därför<br>registrering också fa ske i andra fall än de som tidigare nämnts. En sådan<br>bestämmelse ger i och för sig Säkerhetspolisen tämligen vida ramar att<br>registrera uppgifter. Regeringen anser dock att det med hänsyn till<br>Registernämndens uppgift att kontrollera Säkerhetspolisens registrering<br>av uppgifter i registret finns tillfredställande möjligheter till insyn i och<br>kontroll av registret.</p>
<p>Vi har tidigare nämnt att regeringen bör bemyndigas att meddela<br>närmare föreskrifter om vilka personer som far registreras. Sådana<br>föreskrifter kan som nämnts gälla de närmare förutsättningarna för<br>registrering av dem som har varit föremål för registerkontroll. Sådana<br>föreskrifter kan också, om det visar sig nödvändigt, innebära en<br>precisering av vad som avses med särskilda skäl.</p>
<p>Registrets närmare innehåll</p>
<p>Den kritik som framförts mot SÄPO-registret har bland annat gällt att<br>registreringen grundar sig på hemliga föreskrifter från regeringen. Vad<br>som antecknas om en person i SÄPO-registret är självfallet mycket<br>känsligt ur integritetssynpunkt. Regeringen anser därför att det av lagen<br>bör framgå vilka uppgifter som får registreras.</p>
<p>Registret skall vara ingången till Säkerhetspolisens hantering av<br>personuppgifter. Registret bör därför endast innehålla uppgifter om<br>identifieringsuppgifter, uppgifter om grunden för registrering och<br>hänvisning till de ärenden där uppgifter om den registrerade behandlas.</p>
<p>Såsom Datainspektionen påpekat bör det av registret framgå på vilken<br>grund registrering skett. Detta bör uttryckligen framgå av lagtexten.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>154</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h3>13.3 Gallring</h3>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter i SÄPO-registret skall som huvudregel<br>gallras senast tio år efter det att en uppgift som kan föranleda registrering<br>infördes. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far<br>föreskriva att uppgifter i stället far bevaras för historiska ändamål.<br>Säkerhetspolisen skall precis som andra myndigheter stå under en<br>arkivmyndighets tillsyn.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att uppgifterna skall<br>gallras när de inte längre är nödvändiga för sitt ändamål.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksarkivet förutsätter att regeringen eller den<br>myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att<br>uppgifterna i stället far bevaras för historiska ändamål.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om myndigheters<br>arkiv finns i arkivlagen (1990:782). Lagen, som gäller även för<br>Säkerhetspolisen, innehåller regler om bl.a. arkivbildningen och dess<br>syften samt om arkivvård och gallring. I lagen sägs bl.a. att det<br>arkivmaterial som återstår efter gallringen skall tillgodose forskningens<br>behov. Lagen innehåller också särskilda bestämmelser om att<br>myndigheterna och deras arkivhantering skall stå under tillsyn av<br>särskilda arkivmyndigheter. Enligt en övergångsbestämmelse till<br>arkivlagen är Säkerhetspolisen tills vidare undantagen från tillsyn av<br>någon arkivmyndighet.</p>
<p>För gallring av handlingar gäller Kungl. Maj:ts brev den 14 april 1961<br>till den dåvarande Statspolisintendenten. Dessa föreskrifter ger<br>Säkerhetspolisen rätt att gallra sådana handlingar som inte längre behövs<br>för verksamheten. Av utredningens redogörelse för den gallringsrutin<br>som tillämpas hos Säkerhetspolisen framgår att gallring av handlingar i<br>SÄPO-registret i dag sker enligt bestämmelser i arbetsordningen för<br>Säkerhetspolisen. Av dessa framgår att en gallringsspärr skall sättas vid<br>all nyregistrering för att förhindra en okontrollerad tillväxt av arkivet.<br>Olika spärrtider förekommer men den vanligaste är tio år. Om objektet<br>inte påfors nya anteckningar skall anteckningen utgå om det inte finns<br>särskilda skäl för att den skall finnas kvar.</p>
<p>I avsnitt 10.8 föreslås att uppgifter som behandlas skall gallras när de<br>inte längre behövs för sitt ändamål. För de andra register som regleras i<br>detta lagstiftningsärende har föreslagits särskilda gallringstider. Även för<br>SÄPO-registret bör en gallringsbestämmelse införas. Uppgifter som<br>ligger så långt tillbaka i tiden som 10 år bör enligt regeringens<br>bedömning normalt anses så osäkra för att bedöma personens<br>tillförlitlighet ur säkerhetssynpunkt att de i regel bör kunna gallras om<br>det inte påförts nya anteckningar. Regeringen anser därför att uppgifterna<br>i SÄPO-registret, om det inte föreligger särskilda skäl för att de skall<br>finnas kvar, skall gallras senast tio år efter den senaste anteckningen.<br>Detta synes också överensstämma med den praxis Säkerhetspolisen<br>tillämpar i dag. Gallringregeln bör dock begränsas till att gälla de</p>
<p>155</p>
<p>uppgifter om en person som är införda för att underlätta spaning i syfte<br>att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa<br>terrorism och de uppgifter som är införda för att det med hänsyn till<br>registrets ändamål finns särskilda skäl. Uppgifter införda med anledning<br>av att en person undergått registerkontroll måste kunna bevaras under<br>längre tid för att inte syftet med registerkontrollen skall gå förlorat. Även<br>sådana uppgifter bör dock gallras när de inte längre behövs, t.ex. vid<br>anställningens upphörande. Någon särskild bestämmelse om det behövs<br>inte eftersom det följer av den allmänna gallringsregeln (jfr avsnitt 10.8).</p>
<p>Även om gallringsbestämmelser bör införas för att tillgodose<br>integritetsaspektema är det viktigt att uppgifter bevaras i tillräcklig<br>omfattning för att tillgodose vårt historiska kulturarv och forskningens<br>behov. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför<br>fa föreskriva att uppgifter i stället får bevaras för historiska och<br>vetenskapliga ändamål. Något skäl att inte låta Säkerhetspolisen stå<br>under någon arkivmyndighets tillsyn finns inte längre. Den tidigare<br>nämnda övergångsbestämmelsen bör därför upphävas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h2>14 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Det har sedan våren 1995 varit klart att person- och belastningsregistret<br>skall ersättas av ett belastningsregister och ett misstankeregister.<br>Rikspolisstyrelsen har haft i uppdrag att genomföra uppbyggnaden av<br>den registerstruktur som angavs i riktlinjepropositionen. Arbetet med att<br>bygga upp dessa register är nu i sitt slutskede. Den totala kostnaden för<br>den nya registerstrukturen beräknas uppgå till 84 miljoner kronor,<br>fördelat på de år arbetet pågått. Arbetet har hittills bedrivits inom<br>polisens ordinarie budget.</p>
<p>Även för domstolar och åklagarmyndigheter som skall anpassa sina<br>befintliga datasystem till belastningsregistret kan kostnader inledningsvis<br>förutses. Det nya systemet är dock tänkt att ersätta rutiner som för<br>närvarande sker manuellt.</p>
<p>Uppbyggnaden av DNA-register och kriminalunderrättelseregister<br>kommer inledningsvis att vara förenat med kostnader. Dessa måste dock<br>ställas i relation till den nytta dessa register torde innebära för polisens<br>arbete.</p>
<p>De ändrade sekretessreglerna kan inledningsvis antas medföra ökade<br>kostnader för Säkerhetspolisen med anledning av att en ökning av<br>förfrågningar om att fa ut uppgifter ur registret kan förutses.</p>
<p>Polisen anslag har i budgetpropositionen för 1998 höjts med 157<br>miljoner kronor. Polisen har vidare tilldelats ett engångsbelopp på 391<br>miljoner kronor fördelat på 273 miljoner kronor år 1998 och 118<br>miljoner kronor år 1999. De engångsvisa medlen skall bl.a. användas för<br>att påskynda de IT-projekt som är avgörande för det internationella<br>samarbetet.</p>
<p>Vid en sammantagen bedömning anser regeringen att kostnaderna för<br>den nya registerstrukturen som föreslås i detta lagstiftningsärende bör<br></p>
<p>156</p>
<p>kunna rymmas inom berörda myndigheters anslag. I den mån den nya<br>registerstrukturen innebär omfördelning av kostnader mellan de<br>involverade myndigheterna kan det dock bli aktuellt att omfördela<br>resurser myndigheterna emellan.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h2>15 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser</h2>
<p>Polisdatalagen skall bygga på den kommande personuppgiftslagen, som<br>skall träda i kraft den 24 oktober 1998. Av övergångsbestämmelserna till<br>i personuppgiftslagen följer att sådan behandling av personuppgifter som<br>vid i kraftträdandet pågår med Datainspektionens tillstånd får pågå längst<br>till och med den 1 oktober 2001. Även nya personuppgifter bör kunna<br>behandlas för ett ändamål om ändamålet påbörjats vid i kraftträdandet<br>(jfr prop 1997/98:44 s. 109). Det innebär att den lagstiftning som nu<br>föreslås i och för sig inte behöver träda i kraft förrän den 1 oktober 2001.<br>Enligt regeringens bedömning är det dock lämpligt att låta de lagar vi nu<br>föreslår träda i kraft i så nära anslutning till den nya personuppgiftslagen<br>som möjligt. Det är också angeläget att polisen far tillgång till de nya<br>kriminalunderrättelseregistren och DNA-registren inom en snar framtid.</p>
<p>Den tekniska uppbyggnaden av de nya belastnings- och<br>misstankeregistren bör vara avslutad vid årsskiftet 1998/99. Regeringen<br>anser därför att utgångspunkten bör vara att de lagar vi nu föreslår bör<br>träda i kraft senast den 1 januari 1999, men om möjligt redan den 24<br>oktober 1998. Eftersom det i dagsläget inte går att med säkerhet<br>garantera att den tekniska uppbyggnaden av belastnings- och<br>misstankeregistren är färdig för att systemen skall kunna tas i drift vid<br>exakt denna tidpunkt bör det dock överlåtas till regeringen att sätta de<br>föreslagna lagarna i kraft.</p>
<p>Utgångspunkten för i kraftträdandet bör vara att registreringen av nya<br>uppgifter i belastnings- respektive misstankeregistret bör ske från en<br>bestämd tidpunkt. Den nya polisdatalagen bör sättas i kraft samtidigt som<br>lagen om belastningsregister. Det torde däremot inte vara något som<br>hindrar att lagen om misstankeregister sätts i kraft vid en tidigare<br>tidpunkt. Person- och belastningsregistret måste finnas kvar för lagring<br>av äldre uppgifter fram till dess att samtliga uppgifter är gallrade eller<br>överflyttade till belastningsregistret. De nya reglerna om utlämnande av<br>uppgifter bör dock gälla även för uppgifter i person- och belastnings-<br>registret.</p>
<p>Enligt övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen skall ifråga<br>om behandling av personuppgifter som utförs för ett visst ändamål som<br>påbörjats före ikraftträdandet t.o.m den 30 september 2001 datalagen<br>(1973:289) tillämpas i stället för personuppgiftslagen. Detta bör gälla<br>även för polisens del. Det innebär att de register som för närvarande förs<br>med Datainspektionens tillstånd far föras t.o.m. den 30 september 2001.<br>Polisdatalagens regler om utlämnande av uppgifter bör dock gälla även<br>för dessa register.</p>
<p>157</p>
<p>Den föreslagna ändringen i 5 kap. 5 § sekretesslagen, som gäller<br>uppgifter som hänför sig till vapenregister, bör träda i kraft den 1 juli<br>1998. Avsikten är att Rikspolisstyrelsen då skall ta över uppgiften att<br>avisera polismyndigheterna om adressändringar m.m. beträffande<br>personer som finns upptagna i vapenregister. Sekretess bör dock fortsätta<br>att gälla i verksamhet som avser folkbokföring för uppgifter som hänför<br>sig till vapenregister och som inkommit före ikraftträdandet. Detta gäller<br>bl.a. arkiverade uppgifter. Vad nu sagts bör regleras i en övergångs-<br>bestämmelse. Övriga ändringar i sekretesslagen bör träda i kraft<br>samtidigt som de nya lagar som föreslås.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<h2>16 F örfattningskommentar</h2>
<h3>16.1 Förslaget till lag om belastningsregister</h3>
<p>1 §</p>
<p>Bestämmelsen innebär en skyldighet för Rikspolisstyrelsen att med hjälp<br>av automatiserad behandling föra ett belastningsregister. Uppgifter i<br>registret kommer i stor utsträckning att föras in direkt av domstolar eller<br>åklagarmyndigheter. Rikspolisstyrelsen skall ändå vara personuppgifts-<br>ansvarig för registret. Skälen till det framgår av avsnitt 8.5.</p>
<p>Av 36 § polisdatalagen framgår att det inte far föras något annat<br>rikstäckande register över brottmålsdomar.</p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen beskriver ändamålet med registret. Paragrafen har berörts i<br>avsnitt 8.1. Någon motsvarighet finns inte i de gällande kriminal- och<br>polisregisterförfattningama.</p>
<p>Paragrafen slår fast att registret skall föras för att ge information om<br>sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos polis, tull,<br>åklagare och domstolar för brottsutredningar, åtal och val av påföljd.</p>
<p>I punkt 4 anges vidare att registret skall ha till ändamål att förse<br>polismyndigheter och andra myndigheter med de uppgifter de behöver<br>vid lämplighetsprövning, tillståndsprövning och annan prövning som<br>anges i författning. Som exempel på lämplighetsprövning kan nämnas<br>kriminalvårdsmyndighetemas prövning enligt lagen (1974:203) om<br>kriminalvård i anstalt, länsstyrelsens prövning enligt körkortslag-<br>stiftningen, socialnämndens prövning i vårdnadsärenden och Alkohol-<br>myndighetens prövning enligt alkohollagen (1994:1738). Som exempel<br>på tillståndsprövning kan nämnas polismyndighetens tillstånd i<br>passärenden och vapenärenden. Med annan prövning avses t.ex.<br>regeringens prövning i ärenden om nåd i brottmål eller utlämning på<br>grund av brott.</p>
<p>Av andra stycket framgår att registret också får användas för att till<br>enskild lämna ut uppgift som är av särskild betydelse för dennes<br>verksamhet. Det kan t.ex. gälla larminstallationsforetag eller enskilda<br>arbetsgivare inom vårdsektorn</p>
<p>158</p>
<p>Även om det inte framgår av ändamålsbestämmelsen far uppgifter i<br>registret användas för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål<br>Behandling av uppgifter för sådana ändamål kan inte anses strida mot det<br>egentliga ändamålet med registret och behöver därför inte anges särskilt<br>(jfr 9 § andra stycket förslaget till personuppgiftslag, prop. 1997/98:44).</p>
<p>3§</p>
<p>Paragrafen anger vilka personuppgifter registret skall innehålla om den<br>som ålagts påföljd för brott i Sverige.</p>
<p>Av punkt 1 framgår att registret skall innehålla uppgifter om den som<br>genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot<br>har ålagts påföljd för brott. Härav följer att den som dömts till fängelse,<br>villkorlig dom, skyddstillsyn, böter eller penningböter skall registreras.<br>Även den som har överlämnats till särskild vård enligt 31 kap.<br>brottsbalken eller dömts till den i prop. 1997/98:96 föreslagna nya<br>påföljden sluten ungdomsvård skall registreras enligt punkt 1.</p>
<p>Registreringen innebär en viss utvidgning i förhållande till såväl<br>nuvarande lagstiftning som utredningens förslag. Detta behandlas i<br>avsnitt 8.2.</p>
<p>Punkt 2, som gäller den som har dömts till förvandlingsstraff för böter,<br>motsvarar 2 § 3 lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister och 2 § 3<br>polisregisterkungörelsen (1969:38).</p>
<p>Punkt 3 gäller fall där någon med stöd av 30 kap 6 § brottsbalken har<br>förklarats fri från påföljd. Bestämmelsen motsvarar 2 § 2 polisregister-<br>kungörelsen.</p>
<p>Punkt 4 avser den som på grund av åklagarens beslut inte har åtalats<br>för brott. Till skillnad från vad som gäller för närvarande (2 § 4<br>polisregisterkungörelsen) skall registret innehålla uppgifter om alla<br>beslut om åtalsunderlåtelser. Bestämmelsen motiveras i avsnitt 8.2.2.</p>
<p>Punkt 5 behandlar registrering av den som skall utlämnas till annan stat<br>och motsvarar 2 § 6 polisregisterkungörelsen.</p>
<p>Punkt 6 gäller den som har meddelats besöksförbud enligt lagen om<br>besöksförbud. Bestämmelsen motsvarar 2 § 7 polisregisterkungörelsen.</p>
<p>I paragrafen har inte tagits in någon motsvarighet till 5 § andra och<br>tredje styckena i polisregisterkungörelsen som innebär att vissa uppgifter<br>om den som har tagits in på kriminalvårdsanstalt eller sjukvårdsinrättning<br>skall antecknas. Skälen till detta återfinns i avsnitt 10.9.2.</p>
<p>4§</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 8.2.3, innebär att uppgifter om<br>personer som har dömts i utlandet i vissa fall skall foras in i<br>belastningsregistret. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 6 § första<br>stycket kriminalregisterlagen och 7 § polisregisterkungörelsen. En nyhet<br>är att uppgifter som kommer från Europol skall fa registreras under de<br>förutsättningar som anges i paragrafen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen, som innehåller ett bemyndigande till regeringen att utfärda<br>föreskrifter om registrets innehåll, motiveras i avsnitt 8.2.4.</p>
<p>159</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen, som kommenteras närmare i avsnitt 8.3.1, innehåller<br>bestämmelser om vilka myndigheter som skall ha rätt att fa uppgifter från<br>registret. Paragrafen skiljer sig från nuvarande regler i polis- och<br>kriminalregisterlagama på så sätt att den endast innehåller bestämmelser<br>om utlämnande av uppgifter till de myndigheter för vilkas räkning<br>registret främst förs. Övriga myndigheters rätt till utdrag kommer att<br>regleras i förordning.</p>
<p>Andra stycket innehåller ett bemyndigande till regeringen att<br>föreskriva att en myndighet far ha direktåtkomst till registret. Denna<br>fråga behandlas i avsnitt 8.3.6.</p>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i gällande rätt, motiveras i<br>avsnitt 8.3.1. Genom paragrafen, som har utformats i enlighet med<br>Lagrådets förslag, införs en behovs- och proportionalitetsprincip. Den<br>innebär att en myndighet som har rätt till uppgifter ur registret i varje<br>enskilt fall skall pröva behovet av information i förhållande till den<br>olägenhet det innebär för den registrerade att uppgiften lämnas ut. Även<br>om en myndighet i och för sig har rätt till uppgifter i ett ärende av visst<br>slag, bör uppgifter inte begäras om ärendet kan avgöras utan att<br>myndigheten har kännedom om vad som finns antecknat registret. En<br>myndighet som har rätt till uppgifter ur registret skall alltid pröva om<br>behovet av information kan tillgodoses på något annat, mindre<br>ingripande sätt. Först om myndigheten finner att det inte finns ett<br>tillräckligt bra alternativ far uppgifter ur registret begäras.</p>
<p>8§</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 8.3.5 innehåller bestämmelser om<br>utlämnande av uppgifter för att framställa rättsstatistik. Bestämmelsen<br>motsvarar i stort sett 12 § första stycket kriminalregisterlagen och 9 §<br>första stycket polisregisterlagen.</p>
<p>Någon motsvarighet till det nuvarande förbudet att lämna ut namnen på<br>den som registreras har inte tagits med. Identitetsuppgifter av något slag<br>behöver lämnas till statistikmyndigheten eftersom rättsstatistiken bl.a.<br>omfattar uppgifter om återfall i brott. Att endast de uppgifter som är<br>nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas innebär dock<br>att uppgifter om namn och personnummer bara far lämnas om det är<br>nödvändigt.</p>
<p>9§</p>
<p>Paragrafen, som innehåller bestämmelser om utlämnande av uppgifter till<br>den registrerade, behandlas i avsnitt 8.3.2. Bestämmelsen innebär att den<br>enskilde alltid skall ha rätt att få ut de uppgifter som finns registrerade<br>om honom eller henne. Enligt gällande rätt har den enskilde en<br>ovillkorlig rätt att fa utdrag om sig själv enligt 9 § kriminalregisterlagen.<br>Den enskildes rätt till utdrag ur polisregistret är däremot mer begränsad.<br>Enligt 3 § första stycket 3 polisregisterlagen får utdrag meddelas till</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>160</p>
<p>enskild endast under förutsättning att han behöver utdraget för att ta till Prop. 1997/98:97<br>vara sin rätt i främmande stat, få tillstånd till inresa, bosätta sig eller<br>arbeta i främmande stat, pröva frågan om anställning som avser vård eller<br>som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet och<br>beivrandet av brott och regeringen i förordning medgivit att utdrag eller<br>upplysning får lämnas för ändamålet eller, i annat fall, om den enskilde<br>styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen<br>medger att upplysningen lämnas. Ett sådant utdrag är begränsat till sitt<br>innehåll. I paragrafen anges att den enskilde även i fortsättningen skall ha<br>rätt att få ett begränsat utdrag i dessa situationer. Begränsningen skall ske<br>enligt föreskrifter som regeringen eller den myndighet regeringen<br>bestämmer meddelar. Det kan t.ex. vara frågan om att underlåta att ta<br>med åtalsunderlåtelser, uppgifter om ådömda penningböter eller<br>uppgifter om ådömda dagsböter beträffande vissa brott.</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § 3 polisregisterlagen och har behandlats i avsnitt<br>8.3.3. Med stöd av bestämmelsen kan regeringen föreskriva att uppgifter<br>får lämnas ut till enskilda i de situationer som anges i bestämmelsen.<br>Sådana föreskrifter finns enligt gällande rätt så vitt avser<br>larminstallationsföretag, i fråga om den som söker sådan anställning i<br>företaget i vilken ingår befattning med larminstallationer och enskilda<br>arbetsgivare inom vårdsektorn, i fråga om den som söker anställning.</p>
<p>Andra stycket innebär att regeringen, liksom enligt gällande rätt, kan<br>medge att uppgifter om annan enskild kan lämnas ut till den som styrker<br>att hans eller hennes rätt är beroende av det.</p>
<p>11 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar den ändring i 4 § polisregisterlagen som<br>gjordes med anledning av att Sverige godkände Europolkonventionen<br>(prop. 1996/97:164, bet. 1997/98: JuU02, rskr. 1997/98:22).<br>Bestämmelsen gör det möjligt att utan begäran lämna ut uppgifter till en<br>utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om utlämnandet<br>följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens<br>godkännande har tillträtt.</p>
<p>Med stöd av bestämmelsen kan uppgifter också lämnas enligt den i<br>Strasbourg den 20 april 1959 dagtecknade Europeiska konventionen om<br>inbördes rättshjälp i brottmål (SÖ 1968:15, SÖ 1977:88 och 1992:4). Att<br>uppgifter enligt denna konvention skall lämnas till utländska<br>myndigheter om medborgare i konventionsländema som dömts här i riket<br>följer för närvarande av 13 § kriminalregisterlagen och ett kungligt brev<br>av den 19 april 1968 (Ju 2251/67).</p>
<p>12 §</p>
<p>Första stycket i paragrafen motsvarar i huvudsak 9 § kriminal-<br>registerkungörelsen och innebär en skyldighet att lämna ut uppgifter till<br>domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge om det begärs för utredning i brottmål.</p>
<p>161</p>
<p>6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 97</p>
<p>Andra stycket motsvarar i huvudsak 13 § fjärde stycket kriminal-<br>registerlagen och 4 § första stycket polisregisterlagen. Enligt de gällande<br>reglerna får uppgifter lämnas ut för ”utredning i brottmål eller<br>utlänningsärende”. Uppgifter skall alltjämt kunna få lämnas ut om det<br>behövs i ett utlänningsärende. Begreppet utredning i brottmål har ersatts.<br>Den nya lydelsen innebär att uppgifter får lämnas ut om det behövs för<br>att den utländska myndigheten eller organisationen skall ”förebygga,<br>upptäcka, utreda eller beivra brott”. Det innebär att uppgifter som har<br>betydelse för underrättelseverksamhet också får lämnas ut.</p>
<p>13 §</p>
<p>Punkt 1 motsvarar 4 § första stycket sista meningen polisregisterlagen.<br>Punkt 2 motsvarar 13 § första stycket kriminalregisterlagen och 4 § andra<br>stycket polisregisterlagen.</p>
<p>För närvarande lämnas inte underrättelse om bötesdomar ut i de<br>situationer som avses i 12 § första stycket och punkt 2 i förevarande<br>paragraf. Böter ingår nämligen inte i kriminalregistret. Böter skall dock<br>registreras i belastningsregistret. Regeringen ges därför möjlighet att<br>föreskriva att underrättelseskyldigheten får begränsas. Eftersom<br>belastningsregistret kommer att innehålla fler uppgifter än polis- och<br>kriminalregistren gör för närvarande bör rätten för regeringen att<br>begränsa vilka uppgifter som skall lämnas ut gälla generellt.</p>
<p>14 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 13 § andra och tredje styckena<br>kriminalregisterlagen men har förenklats.</p>
<p>15 §</p>
<p>Av paragrafen framgår att det som regel bör vara Rikspolisstyrelsen som<br>prövar frågor om att lämna ut uppgifter ur registret. I vissa fall bör det<br>dock vara möjligt att låta en lokal polismyndighet lämna ut uppgifter.<br>Utlämnande av uppgifter till myndigheter inom riket bör t.ex. - efter<br>bemyndigande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer<br>- kunna få meddelas av en polismyndighet.</p>
<p>16 §</p>
<p>Paragrafen, som motiveras i avsnitt 8.4, innehåller regler om när<br>uppgifter skall gallras med anledning av att en dom eller ett beslut har<br>ändrats på så sätt att förutsättningar för registrering inte längre föreligger.<br>Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 7 § 1 och 2 kriminalregisterlagen<br>och 14 § 2-4 polisregisterkungörelsen.</p>
<p>Av sjunde punkten följer att uppgifter alltid skall gallras när den<br>registrerade har avlidit. En motsvarande bestämmelse finns i 7 § 3<br>kriminalregisterlagen.</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet till reglerna i 7 § 4</p>
<p>kriminalregisterlagen och 14 § 6 polisregisterkungörelsen om att en<br>uppgift skall utgå när den registrerade har fyllt 80 år. Denna regel kan<br>inte längre anses ha någon större betydelse med hänsyn till att uppgifter</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>162</p>
<p>enligt den föreslagna 18 § som regel alltid skall gallras när tjugo år<br>förflutit från domen eller beslutet</p>
<p>Gallring innebär att uppgifterna skall förstöras. Det tidigare förfarandet<br>med avställning av gamla uppgifter skall inte längre tillämpas. Uppgifter<br>i belastningsregistret som har blivit så gamla att de skall gallras skall inte<br>bevaras för forskningsändamål. För sådant ändamål far istället de<br>statistikregister som förs hos Brottsförebygggande rådet användas.</p>
<p>17 §</p>
<p>Paragrafen behandlas i avsnitt 8.4. Den innehåller regler om att uppgifter<br>skall gallras då en viss längre tid förflutit. I princip motsvarar<br>bestämmelsen de nuvarande reglerna om så kallad rehabilitering i<br>kriminal- och polisregisterförfattningama.</p>
<p>Punkt 1 innebär att uppgift om fängelse eller förvandlingsstraff för<br>böter, med vissa nedan angivna undantag, skall gallras tio år efter<br>ffigivningen. Bestämmelsen motsvarar 10 § första stycket 2<br>kriminalregisterlagen och 7 § 3 polisregisterlagen med den skillnaden att<br>bestämmelsen också omfattar fängelse som har ådömts i kombination<br>med skyddstillsyn. För närvarande gäller att en anteckning om en sådan<br>påföljd inte skall tas med i registerutdrag sedan tio år förflutit från<br>domen.</p>
<p>Punkt 2 är ny och innebär att en uppgift om fängelsestraff som skall<br>anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövanden skall gallras tio år<br>från domen. Har en person genom nåd befriats från fängelsestraff skall<br>uppgiften enligt punkt två gallras tio år från beslutet om nåd.</p>
<p>Punkt 3 är också ny och behandlar situationer då fängelsestraff har<br>preskriberats enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken och då<br>förvandlingsstraff för böter har fallit bort enligt de särskilda reglerna i<br>bötesverkställighetslagen. Såvitt gäller förvandlingsstraff är det fråga om<br>två delvis olika fall, nämligen dels då betalning sker efter det att böterna<br>har förvandlats till fängelse (18 § bötesverkställighetslagen. 1979:189),<br>dels då förvandlingsstraffet inte har börjat verkställas inom tre år från det<br>att beslutet vann laga kraft (21 § samma lag).</p>
<p>Punkt 4, som innebär att uppgift om skyddstillsyn eller villkorlig dom<br>skall gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet, motsvarar<br>10 § första stycket 1 kriminalregisterlagen och 7 § 2 polisregisterlagen<br>med den skillnaden att fängelse i kombination med skyddstillsyn skall<br>jämställas med andra fängelsestraff.</p>
<p>Punkt 5 innebär att uppgifterna om den som dömts till den nya<br>påföljden sluten ungdomsvård som föreslås i proposition 1997/98:96<br>skall gallras tio år från det att påföljden helt verkställts.</p>
<p>Punkt 6 motsvarar 10 § första stycket 1 kriminalregisterlagen och 7 § 2<br>polisregisterlagen och innebär att uppgift om överlämnande till vård<br>inom socialtjänsten eller missbruksvård skall gallras tio år efter domen<br>eller beslutet.</p>
<p>Punkt 7 innehåller bestämmelser om gallring av uppgifter om<br>överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Till skillnad från vad som gäller<br>sådan vård som avses i punkt 6 skall gallringsfristen för dessa uppgifter<br>inte räknas från domsdagen utan från utskrivningsdagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>163</p>
<p>Punkt 8 innebär att uppgift om böter skall gallras sedan fem år förflutit<br>från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande eller<br>föreläggande av ordningsbot. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 7 § 1<br>polisregisterlagen och 92 § körkortsförordningen (1977:722).</p>
<p>Punkt 9 gäller fall då någon har förklarats fri från påföljd. En sådan<br>uppgift skall, i likhet med vad som gäller enligt 7 § 2 polisregisterlagen,<br>gallras sedan tio år förflutit från dom eller beslut.</p>
<p>Punkt 10 behandlar uppgifter om åtalsunderlåtelse eller åklagares<br>beslut att efter särskild åtalsprövning inte åtala brott. Sådana uppgifter<br>skall gallras sedan tio år förflutit från beslutet.</p>
<p>Punkt 11 är ny och innebär att uppgift om beslut om besöksförbud<br>skall gallras tio år efter beslutet.</p>
<p>Punkt 12 innebär att uppgifter om utlämning av brott skall gallras tio år<br>efter beslutet.</p>
<p>18 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från reglerna om<br>gallring. Motsvarande bestämmelser finns i 10 § andra stycket<br>kriminalregisterlagen och 7 § tredje stycket polisregisterlagen.</p>
<p>I paragrafen finns också regler om en yttersta tidsfrist.</p>
<p>Av tredje stycket framgår att gallring som huvudregel även skall avse<br>de uppgifter som tillförts registret enligt 5 §. Regeringen får dock<br>meddela föreskrifter om undantag från denna huvudregel. Det kan t.ex.<br>finnas skäl att låta uppgifter om utvisning på grund av brott stå kvar i<br>registret så länge förbudet fortfarande gäller.</p>
<p>19 §</p>
<p>Paragrafen handlar om tystnadsplikt och motsvaras av 10 §<br>polisregisterlagen. I det allmännas verksamhet gäller i stället<br>sekretesslagen. I första hand är det bestämmelsen i 7 kap. 17 §<br>sekretesslagen (1980:100) som blir aktuell. Av 12 kap. 2 § sekretesslagen<br>följer att sekretessen inte gäller i domstolarnas rättskipande och<br>rättsvårdande verksamhet.</p>
<p>20 §</p>
<p>Paragrafen behandlar rättelse och skadestånd och hänvisar till<br>personuppgiftlagens bestämmelser. Bestämmelser om rättelse finns i 28 §<br>förslaget till personuppgiftslag och bestämmelser om skadestånd i 48 §<br>(se prop. 1997/98:44).</p>
<p>Det förtjänar att framhållas att en uppgift om att en person har dömts<br>för brott inte kan anses felaktig i paragrafens mening om den dömde efter<br>överklagande frikänns. Visserligen innebär en frikännande överrättsdom<br>att uppgifter om den fållande underrättsdomen skall gallras. Det medför<br>däremot inte skyldighet för Rikspolisstyrelsen att lämna underrättelse om<br>en frikännande dom till den som tidigare har fått del av uppgifter om en<br>fållande dom. Det får däremot anses ankomma på de myndigheter som<br>får del av utdrag ur registret att, innan de lägger uppgifterna i ett utdrag<br>till grund för lämplighetsprövning eller liknande, kontrollera om en enligt<br>utdraget ännu inte lagakraftvunnen dom har ändrats.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>164</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utgångspunkten for övergångsbestämmelserna är, som framgår av<br>avsnitt 15, att de äldre registren behålls under ett övergångsskede. De<br>uppgifter som vid ikraftträdandet finns i person- och belastningsregistret<br>samt i körkortsregistrets belastningsdel kommer succesivt att föras över<br>till belastningsregistret. Det innebär att det under en övergångstid<br>kommer att lämnas olika utdrag, dels från person- och belastnings-<br>registret eller körkortsregistrets belastningsdel, dels från belastnings-<br>registret och misstankeregistret. Den tidigare registerlagstiftningen skall<br>dock upphävas vid ikraftträdandet. Den reglering som under<br>övergångsskedet är nödvändig för de äldre registren görs i stället i<br>övergångsbestämmelserna till den nya lagen.</p>
<p>Av punkt 2 framgår således att uppgifterna i person- och<br>belastningsregistret kommer att stå kvar i högst tjugo år. En motsvarande<br>bestämmelse kommer att tas in i övergångsbestämmelserna till den<br>ändring i körkortsförordningen som erfordras med anledningen av att<br>uppgifter om brott i körkortsregistrets belastningsdel samordnas med<br>belastningsregistret. Äldre bestämmelser om gallring skall fortfarande<br>gälla för dessa uppgifter. Sådana bestämmelser finns i 7 och 10 §§ lagen<br>om allmänt kriminalregister samt i polisregisterkungörelsen.</p>
<p>Av punkt 3 framgår att den nya lagens bestämmelser om utlämnande<br>av uppgifter, sekretess, rättelse och skadestånd skall gälla även för de<br>äldre registren.</p>
<h3>16.2 Förslaget till lag om misstankeregister</h3>
<p>1 §</p>
<p>I paragrafen anges att Rikspolisstyrelsen med hjälp av automatiserad<br>behandling skall föra ett register med uppgifter om personer som är<br>skäligen misstänkta för brott.</p>
<p>Begreppet skälig misstanke är avsett att ha samma innebörd som i<br>rättegångsbalken. Det innebär att det skall finnas konkreta<br>omständigheter av viss styrka som pekar på att den misstänkte har begått<br>brottet (se bl.a. JO 1986/87 s 83). Bedömningen far således inte utgå från<br>exempelvis antaganden grundade på kännedom om en persons kriminella<br>förflutna. Det måste finnas objektiva grunder till stöd för misstanken.<br>Däremot krävs det inte att det har fastslagits att den gärning som har<br>begåtts utgör ett brott. Det räcker i och för sig att det finns anledning anta<br>att ett brott har begåtts, vilket är tillräckligt för att förundersökning skall<br>få inledas. En person kan således vara skäligen misstänkt innan man har<br>fått föll klarhet i om de objektiva brottsrekvisiten verkligen är uppfyllda.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen skall var personuppgiftsansvarig för registret.</p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen som beskriver ändamålet med registret behandlas i avsnitt</p>
<p>9.1.</p>
<p>165</p>
<p>3§</p>
<p>Paragrafen, som motiverats i avsnitt 9.2, reglerar vilka personen som<br>skall registreras i misstankeregistret. Det grundläggande kravet är att det<br>är fråga om en person som är skäligen misstänkt for brott och som har<br>fyllt 15 år. Då det gäller brott begångna i Sverige skall i huvudsak samma<br>personer registreras som enligt personbladsrutinen för närvarande<br>antecknas i person- och bealstningsregistret.</p>
<p>Paragrafen innehåller vidare ett bemyndigande till regeringen, eller<br>den myndighet regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om att<br>registreringen skall begränsas. För närvarande görs i Rikspolisstyrelsens<br>föreskrifter om personblad undantag för de mer bagatellartade brott som<br>inte bör registreras.</p>
<p>4§</p>
<p>Paragrafen innehåller ett bemyndigande till regeringen att utfärda<br>föreskrifter om vilka uppgifter som skall tillföras registret beträffande<br>den som skall registreras. Sådana uppgifter kan t.ex. vara<br>identifieringsuppgifter, de brott misstanken avser, beslut om anhållande<br>häktning eller intagning i anstalt.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.3, innehåller allmänna<br>bestämmelser om vilka myndigheter som utan särskild sekretessprövning<br>skall ha rätt att få ut uppgifter ur registret. Bestämmelserna om<br>utlämnande skall ses mot bakgrund av de ändrade reglerna om sekretess<br>för uppgifter i polisregister (se avsnitt 6.1).</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen, som motsvarar 7 § lagen om belastningsregiser, ger uttryck<br>för att behovs- och proportionalitetsprincipema skall tillämpas då<br>uppgifter begärs ur registret.</p>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 8 § lagen om belastningsregister.</p>
<p>8§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 10 § lagen om belastningsregister och reglerar<br>enskilds möjlighet att, oavsett sekretess, få ut uppgifter ur registret om en<br>annan enskild.</p>
<p>Lagrådsremissen innehöll dessutom en paragraf som angav att det av<br>14 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) framgår att sekretess till skydd för<br>enskild inte gäller i förhållande till den enskilde själv. Lagrådet ansåg att<br>paragrafen var vilseledande såtillvida att den gav intryck av att den<br>enskilde alltid har rätt att ta del av uppgifterna i fråga. För<br>misstankeregistret kommer emellertid även förundersökningssekretessen<br>enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen att gälla. Denna sekretess gäller också i<br>förhållande till den som är registrerad i misstankeregistret. På Lagrådets<br>förslag har därför paragrafen utgått.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>166</p>
<p>9§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 11 § lagen om belastningsregister.</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 12 § andra stycket lagen om belastningsregister.<br>Dessutom görs en hänvisning till 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen.</p>
<p>H §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § lagen om belastningsregister.</p>
<p>12 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 15 § lagen om belastningsregister. Av paragrafen<br>framgår att det som regel bör ankomma på Rikspolisstyrelsen att pröva<br>frågor om utlämnande. I vissa fall bör det dock - efter bemyndigande från<br>regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer - vara möjligt att<br>låta en polismyndighet lämna ut uppgifter.</p>
<p>13 §</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om gallring. Gallring innebär att uppgifterna<br>skall förstöras. Uppgifterna i misstankeregistret skall inte bevaras för<br>forskningsändamål. För sådant ändamål får i stället de statistikregister<br>som förs hos Brottsförebyggande rådet användas (se avsnitt 8.3.5)</p>
<p>Första punkten innebär att uppgifter skall gallras när en<br>förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts med anledning av<br>misstanken. I 11 § polisdatalagen finns bestämmelser om att uppgifter<br>om kvarstående misstankar i vissa fall far behandlas automatiserat trots<br>att förundersökningen lagts ned.</p>
<p>Tredje punkten innebär en viss dubbelregistrering. En person kommer<br>nämligen i vissa fall att finnas registrerad i såväl misstankeregistret som<br>belastningsregistret från det datum domen eller beslutet meddelades till<br>dess den vunnit laga kraft . Detta behandlas i avsnitt 8.4.</p>
<p>14 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 19 § lagen om belastningsregister.</p>
<p>15 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 20 § lagen om belastningsuppgifter.</p>
<h3>16.3 Förslaget till polisdatalag</h3>
<p>Lagen innehåller dels bestämmelser som allmänt gäller behandling av<br>personuppgifter i polisens verksamhet, dels bestämmelser som endast<br>gäller automatiserad behandling. På inrådan av Lagrådet har lagen<br>disponerats om i förhållande till lagrådsremissen så att bestämmelserna<br>om automatiserad behandling förts samman och placerats efter de<br>allmänna bestämmelserna i lagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>167</p>
<p>1§</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 10.1.3, anger lagens<br>tillämpningsområde. Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § i</p>
<p>lagrådsremissen. 1 § i lagrådsremissen innehöll bl.a. en erinran om att<br>personuppgiftslagens bestämmelser skall tillämpas om inte avvikande<br>bestämmelser meddelas i polisdatalagen, lagen om misstankeregister<br>eller lagen om belastningsregister. Detta följer i och för sig, som<br>Lagrådet påpekat, redan av den föreslagna personuppgiftslagen. En<br>sådan bestämmelsen är således inte nödvändig för att reglera förhållandet<br>mellan förevarande lag och personuppgiftslagen. Lagrådet anser att<br>hänvisningen dessutom blir något missvisande eftersom polisdatalagen<br>omfattar all behandling av personuppgifter och inte, på motsvarande sätt<br>som personuppgiftslagen, är begränsad till viss manuell behandling av<br>personuppgifter. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen skall utgå.<br>Regeringen är dock av uppfattningen att en hänvisning till<br>personuppgiftslagens bestämmelser ändå har ett visst värde ur<br>pedagogisk synpunkt. I förevarande paragraf har därför tagits in en<br>erinran om att lagen gäller utöver personuppgiftslagen (1998:000) vid<br>behandling av personuppgifter i viss uppräknad verksamhet hos polisen.<br>Det är den egentliga polisverksamheten som avses. Handläggningen av<br>polismyndighetsärenden omfattas således inte av lagen och inte heller<br>polisens hjälpande verksamhet eller den interna administrationen. För<br>dessa delar av polisens verksamhet gäller dock personuppgiftslagen.</p>
<p>I andra stycket anges att lagen också gäller behandling av vissa andra<br>uppgifter än personuppgifter. Det som avses är s.k. spårregister, dvs.<br>DNA-register som skall innehålla sådana resultat av DNA-analyser som<br>inte kan knytas till en viss identifierbar person.</p>
<p>2§</p>
<p>Av bestämmelsen framgår att vissa bestämmelser i lagen endast gäller<br>vid automatiserad behandling av personuppgifter. I övrigt gäller lagen<br>även manuell behandling.</p>
<p>3§</p>
<p>I paragrafen definieras vissa begrepp som används i lagen. Definitionen<br>av underrättelseverksamhet, allvarlig brottslig verksamhet och särskild<br>undersökning motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt 4 § lagen<br>(1997:1058) om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.<br>Definitionen av underrättelseverksamhet avgränsar inom vilken<br>polisverksamhet automatiserad behandling av uppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet och i kriminalunderrättelseregister far<br>förekomma. Underrättelseverksamheten är, till skillnad från en<br>förundersökning, inriktad på informationsbearbetning i ett stadium där<br>förutsättningarna för inledande av en förundersökning ännu inte har<br>uppfyllts eftersom någon misstanke om ett konkret brott ännu inte har<br>uppstått. Arbetet med att klarlägga om brottslig verksamhet utövats eller<br>kan komma att utövas far i detta sammanhang anses utgöra<br>underrättelseverksamhet. Undersökningar som syftar till att utröna om<br>brott har begåtts kan i och för sig förekomma också inom ramen för en<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>168</p>
<p>förundersökning. Förundersökning skall inledas om det finns anledning Prop. 1997/98:97<br>anta att ett konkret brott har begåtts.</p>
<p>Underrättelseverksamhet bedrivs även av Säkerhetspolisen. Med<br>kriminalunderrättelseverksamhet avses sådan underrättelseverksamhet<br>som inte bedrivs av Säkerhetspolisen. Bestämmelserna om behandling av<br>personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet och om kriminal-<br>underrättelseregister skall följaktligen inte gälla för Säkerhetspolisen.</p>
<p>Paragrafen innehåller vidare en bestämmelse om att de begrepp som<br>används har samma betydelse som i personuppgiftslagen. Bestämmelsen<br>var i lagrådsremissen intagen i 1 §. På Lagrådets inrådan har den flyttats<br>till förevarande paragraf. En definition av de begrepp som förekommer<br>finns i 3 § förslaget till personuppgiftslag (prop. 1997/98:44).</p>
<p>4§</p>
<p>Av paragrafen framgår att Rikspolisstyrelsen skall vara<br>personuppgiftsansvarig för behandling av uppgifter i DNA-registret,<br>spårregistret och fingeravtrycks- och signalementsregistren.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 10.2, innebär ett undantag från det i<br>personuppgiftslagen intagna förbudet mot behandling av vissa känsliga<br>personuppgifter.</p>
<p>Av bestämmelsen framgår att uppgifter om en person aldrig får<br>behandlas enbart på den grunden att personen t.ex. har en viss sexuell<br>läggning. Om uppgifter om en person behandlas av andra skäl far särskilt<br>känsliga uppgifter om personen i fråga i viss mån också behandlas. Det<br>krävs dock att det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till<br>behandlingens ändamål. I samband med en förundersökning far t.ex.<br>uppgifter om den misstänktes ras eller etniska ursprung behandlas endast<br>om det är av avgörande betydelse för spaningen. Under utredning om ett<br>sexualbrott kan det t.ex. vara befogat att anteckna den misstänktes<br>sexuella läggning. Det kan också vara fallet i samband med en särskild<br>undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet rörande bampomo-<br>grafibrott.</p>
<p>6§</p>
<p>Bestämmelsen medför att de uppgifter som behövs för rättsstatistiken får<br>lämnas ut utan sekretessprövning. Vilka uppgifter som behövs för<br>rättsstatistiken framgår av lagen (1995:606) och förordningen<br>(1995:1060) om vissa personregister för officiell statistik. Utöver<br>uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret, vilka regleras<br>särskilt är det för närvarande bara uppgifter om anmälda brott som skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa den<br>rättsstatistiken.</p>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om att uppgifter i vissa fall far<br>lämnas till utländska myndigheter och organisationer utöver vad som<br>följer av 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen (1980:100). I första<br></p>
<p>169</p>
<p>stycket anges att uppgifter far lämnas till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation om det följer av en internationell<br>överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.<br>Bestämmelsen motsvarar vad som sedan den 1 januari 1998 gäller enligt<br>4 § lagen (1965:94) om polisregister m.m. En motsvarande bestämmelse<br>finns i 9 § tredje stycket i lagen (1997:1058) om tullens register.<br>Bestämmelsen tar framför allt sikte på utlämnande av uppgifter till<br>Europol. Uppgifter får lämnas utan särskild begäran.</p>
<p>Andra stycket innehåller ett bemyndigande till regeringen att meddela<br>föreskrifter om att uppgifter på begäran också far lämnas till polis- och<br>åklagarmyndigheter i stater som är anslutna till Interpol samt till<br>organisationen som sådan. Föreskrifterna bör t.ex. kunna avse en viss typ<br>av uppgift eller uppgifter ur ett visst register.</p>
<p>8§</p>
<p>Regeringen bemyndigas i denna paragraf att föreskriva att uppgifter far<br>lämnas ut även i andra fall än de som avses i de tidigare paragraferna.<br>Med stöd av bemyndigandet kan regeringen t.ex. meddela föreskrifter om<br>utlämnande av uppgifter ur den så kallade U-boken, vilken innehåller<br>upplysningar om avlägsnanden ur riket och beslut som har samband<br>därmed (jfr 5 § andra stycket polisregisterlagen och 22 §<br>polisregisterkungörelsen).</p>
<p>9§</p>
<p>Paragrafen behandlar rättelse och skadestånd och hänvisar till<br>personuppgiftslagens bestämmelser. Bestämmelser om rättelse finns i<br>28 § personuppgiftslagen och bestämmelser om skadestånd i 48 §.<br>Bestämmelserna motiveras i avsnitt 10.7.</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om automatiserad behandling av<br>uppgifter om kvarstående misstankar.</p>
<p>Bestämmelsen innebär att uppgift om att en person är misstänkt för ett<br>brott får ingå i en automatiserad behandling av personuppgifter även<br>sedan förundersökning mot personen i fråga har lagts ned, men bara<br>under förutsättning att förundersökningen har lagts ned på grund av<br>bristande bevisning. Om förundersökningen lagts ned t.ex. på den<br>grunden att den misstänkte är oskyldig eller att gärningen inte utgör brott<br>får således inte uppgifter om att personen i fråga alltjämt anses misstänkt<br>behandlas automatiserat.</p>
<p>För att automatiserad behandling av uppgifter skall vara tillåten krävs<br>det vidare att uppgifterna behövs för att förundersökning mot den<br>misstänkte personen skall kunna tas upp på nytt. Endast sådana uppgifter<br>som behövs för att detta ändamål skall kunna tillgodoses får behandlas.</p>
<p>Några bestämmelser om rätten att registrera kvarstående misstankar<br>finns inte i nuvarande registerlagstiftning. I allmänna spaningsregistret<br>förs dock för närvarande in uppgifter bl.a. om personer som anses<br>misstänkta trots att förundersökning har lagts ned. Registret fors med<br>tillstånd av Datainspektionen. Övergångsbestämmelserna till person-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>170</p>
<p>uppgiftslagen innebär att sådana tillstånd skall gälla t.o.m. den 30<br>september 2001 på behandlingar som har påbörjats den dag då<br>personuppgiftslagen träder i kraft, nämligen den 24 oktober 1998.</p>
<p>11 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om automatiserad behandling av<br>uppgifter om kvarstående brottsmisstankar om åtal mot den misstänkte<br>har lagts ned eller om han eller hon genom lagakraftvunnen dom har<br>frikänts.</p>
<p>12 §</p>
<p>Av paragrafen framgår att bestämmelserna om automatiserad behandling<br>av kvarstående misstankar inte gäller för Säkerhetspolisen. Detta<br>kommenteras närmare i avsnitt 10.3.</p>
<p>13 §</p>
<p>Paragrafen motiveras i avsnitt 10.8. Av 9 § i) förslaget till<br>personuppgiftslag framgår att personuppgifter inte far bevaras när de inte<br>längre behövs för sitt ändamål. Personuppgiftslagen innehåller dock inga<br>bestämmelser om sådana uppgifter som inte längre far bevaras skall<br>gallras eller arkiveras. I paragrafen har tagits in en bestämmelse som<br>anger att gallring skall vara huvudregeln. Detta gäller dock inte uppgifter<br>som behandlas i en automatiserad förundersökning. Sådana uppgifter<br>skall arkiveras enligt arkivlagens (1990:782) bestämmelser på<br>motsvarande sätt som uppgifter i en manuellt förd förundersökning.</p>
<p>Paragrafen innehåller vidare ett bemyndigande till regeringen eller den<br>myndighet regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om att uppgifter<br>far bevaras för historiska och vetenskapliga ändamål.</p>
<p>14 §</p>
<p>Bestämmelsen gör det möjligt för polisen att i en särskild undersökning<br>inom kriminalunderrättelseverksamheten avseende allvarlig brottslighet<br>göra en automatiserad analys av personuppgifter. Av paragrafen, som<br>behandlas i avsnitt 11.7, framgår de förutsättningar som skall gälla för en<br>sådan behandling. Personuppgifter skall endast få behandlas<br>automatiserat i särskilda undersökningar. Det krävs vidare att<br>underrättelseverksamheten avser allvarlig brottslighet. Med detta avses,<br>enligt definitionen i 5 §, att det skall vara frågan om verksamhet som<br>innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver.<br>Fängelse i 2 år skall alltså finnas i straffskalan. Gränsdragningen<br>behandlas i avsnitt 11.6.</p>
<p>Personuppgiftslagens bestämmelser om behandling av uppgifter (jfr<br>9 §) innebär att en automatiserad behandling av personuppgifter endast<br>får innehålla de personuppgifter som är nödvändiga för undersökningen.<br>Det krävs således alltid att personuppgifterna har anknytning till den<br>särskilda undersökningen. Någon annan begränsning finns emellertid<br>inte. Det innebär att även uppgifter om personer som inte är misstänkta,<br>t.ex. arbetskamrater, vittnen, familjemedlemmar och andra personer med<br>anknytning till undersökningen får behandlas. Sådana uppgifter måste</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>171</p>
<p>dock förses med upplysningen om att den ifrågavarande personen inte är<br>misstänkt.</p>
<p>I bestämmelsen har också tagits in en erinran om att särskilda<br>bestämmelser gäller för behandling av uppgifter i kriminal-<br>underrättelseregister.</p>
<p>15 §</p>
<p>Av paragrafen följer att ett beslut om att inleda automatiserad behandling<br>av personuppgifter skall innehålla uppgifter om ändamålet med<br>behandlingen och de villkor som behövs för att förebygga otillbörligt<br>intrång i den registrerades integritet. Det kan t.ex. röra sig om en<br>förteckning över vilka personer som arbetar med undersökningen och<br>som får ha tillgång till uppgifterna, hur information hämtas, hur arbetet<br>skall ske och avrapporteras m.m.</p>
<p>Av paragrafen framgår vidare att Rikspolisstyrelsen skall föra en<br>central förteckning över samtliga pågående undersökningar inom polisen.<br>Förteckningen avser att underlätta samordningen, tillsynen och<br>kontrollen över de uppgifter som behandlas genom att uppgifterna samlas<br>på ett ställe.</p>
<p>16 §</p>
<p>Paragrafen innehåller en gallringsbestämmelse. Med tanke på<br>uppgifternas integritetskänsliga innehåll far de inte behandlas längre än<br>absolut nödvändigt. Tiden begränsas därför till längst ett år. I<br>undantagsfall, när en särskild undersökning av någon anledning dragit ut<br>på tiden eller blivit så omfattande att tidsgränsen på ett år inte kan hållas,<br>far uppgifterna behandlas till dess undersökningen avslutas.</p>
<p>Av andra stycket framgår att regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer far föreskriva att uppgifterna skall bevaras för<br>historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.</p>
<p>17 §</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.8.1 anger ändamålet med<br>kriminalunderrättelseregister. I ett kriminalunderrättelseregister samlas<br>och systematiseras information om allvarlig brottslig verksamhet för att<br>ge underlag för att inleda en undersökning om viss misstänkt allvarlig<br>brottslig verksamhet eller för att tjäna som underlag för att vidta andra<br>åtgärder mot den förmodade brottsligheten. Kriminalunderrättelseregister<br>kan också användas för att samla och sprida strategiska uppgifter t.ex.<br>om smugglingsvägar, brottstrender och åtgärdsförslag. Sådana<br>strategiska uppgifter är ofta av allmän underrättelsekaraktär och inte<br>knutna till vissa personer.</p>
<p>18 §</p>
<p>Paragrafen innehåller en bestämmelse om vem som får föra<br>kriminalunderrättelseregister. Den myndighet som för registret är<br>personuppgiftsansvarig.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>172</p>
<p>19 §</p>
<p>Bestämmelsen, som motiverats i avsnitt 11.8.2, anger förutsättningarna<br>för att i kriminalunderrättelseregister föra in uppgifter som kan hänföras<br>till en enskild person. Med sådana uppgifter avses uppgifter som direkt<br>eller indirekt kan hänföras till en identifierad eller med hjälp av<br>uppgifterna identifierad person. Uppgifter får registreras endast om de<br>ger anledning att anta att allvarlig brottslig verksamhet har förekommit<br>eller kan förväntas och att personen ifråga skäligen kan misstänkas för att<br>ha utövat eller komma att utöva denna. Vad som avses med allvarlig<br>brottslig verksamhet definieras i 4§ och behandlas i avsnitt 11.7.<br>Beviskravet för registreringen att personen skall vara skäligen misstänkt<br>har sin förebild i reglerna i 23 kap. rättegångsbalken om inledande av<br>förundersökning. För att inleda en förundersökning skall det finnas<br>anledning att anta att ett konkret brott har begåtts. När en person är<br>skäligen misstänkt för detta brott kan man med stöd av rättegångsbalkens<br>regler inleda en förundersökning mot personen. Olika tvångsmedel får då<br>användas. En skälig misstanke om att någon har utövat brottslig<br>verksamhet är däremot inte tillräcklig för att inleda förundersökning eller<br>vidta tvångsåtgärder mot en person. Det fortsatta underrättelse- och<br>spaningsarbetet syftar till att klargöra om det finns förutsättningar att<br>inleda förundersökning om ett konkret brott.</p>
<p>För registrering av uppgifter i kriminalunderrättelseregister räcker det<br>med att personen är skäligen misstänkt för att ha utövat något som kan<br>antas innefatta brott för vilket fängelse i två år eller mer kan följa eller att<br>personen kan komma att utöva sådan brottslighet. Syftet med<br>registreringen är således att få fram tillräckligt underlag för mer<br>djupgående undersökningar av underrättelsekaraktär. Om det finns skälig<br>misstanke om att en person har begått ett konkret brott skall däremot<br>förundersökning inledas och då får uppgifterna i stället registreras i<br>misstankeregistret.</p>
<p>20 §</p>
<p>Paragrafen innehåller den närmare regleringen av vilka personuppgifter<br>som får registreras. Bestämmelsen, som är avsedd att motsvara vad som<br>gäller for registrering i Europols informationsregister, kommenteras i<br>avsnitt 11.8.3.</p>
<p>21 §</p>
<p>Bestämmelsen innebär att den tid en personuppgift får stå kvar i<br>kriminalunderrättelseregistret begränsas till tre år efter det att den senaste<br>registreringen om personen infördes i registret. Om nya uppgifter av<br>sådan karaktär att de självständigt kan föranleda registrering förs in i<br>registret räknas treårstiden således från den tidpunkt då de nya<br>uppgifterna fördes in i registret.</p>
<p>Om en särskild undersökning rörande en registrerad person har inletts<br>far uppgifterna dock stå kvar till dess undersökningen har avslutats.</p>
<p>Av andra stycket framgår att regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer får föreskriva att uppgifterna skall bevaras för<br>historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>173</p>
<p>22 § Prop. 1997/98:97</p>
<p>Av paragrafen, som behandlas i avsnitt 12.3, följer att uppgifter om</p>
<p>resultat av DNA-analyser får behandlas automatiserat endast för ett visst<br>ändamål, nämligen för att underlätta identifiering av personer i samband<br>med utredning om brott. Rikspolisstyrelsen får behandla uppgifter om<br>DNA-analyser i DNA-register och spårregister. Sådana uppgifter får<br>också behandlas i automatiserade förundersökningar och särskilda<br>undersökningar.</p>
<p>DNA-registret är tänkt att användas på så sätt att DNA-profilen i ett<br>spår från en brottsplats jämförs med de DN A-profiler som finns i DNA-<br>registret, vilket kan ge besked om vem som har avsatt spåret. Ändamålet<br>med DNA-registret är således att underlätta identifiering av personer i<br>samband med utredning om brott.</p>
<p>Spårregistret får innehålla resultat av DNA-analyser som har gjorts på<br>spår från ouppklarade brott. Dessa analysresultat kan jämföras med<br>resultat av DNA-analyser av nya spår från andra brottsplatser, varvid<br>samband mellan olika brott kan klarläggas och den misstänkte lättare<br>återfinnas. Uppgifter i spårregistret kan också jämföras med uppgifter i<br>DNA-registret och med uppgifter avseende misstänkta som inte finns<br>antecknade i DNA-registret. Ändamålet med spårregistret är följaktligen<br>också att underlätta identifiering av personer i samband med utredning<br>om brott.</p>
<p>Uppgifter om DNA-analyser får även behandlas i automatiserade<br>förundersökningar och särskilda undersökningar. För att utreda ett brott<br>kan det t.ex. vara nödvändigt att anteckna de misstänktas DNA-analys i<br>en automatiserad förundersökning.</p>
<p>23 §</p>
<p>Paragrafen behandlas i avsnitt 12.4.1 och anger vilka uppgifter som skall<br>få registreras i DNA-registret. Paragrafen innebär inte någon skyldighet<br>för polisen att registrera den dömde. Det finns således inget som hindrar<br>att underlåta registrering t.ex. av lindrigare fall av vissa brott och av<br>sådana brott som i och för sig omfattas av förevarande paragraf men som<br>av olika skäl inte bör leda till registrering. Sådana exempel kan vara<br>bamadråp, koppleri och grovt koppleri samt grova fall av de<br>allmänfarliga brotten otillbörligt verkande vid röstning, övergrepp i<br>rättssak, skyddande av brottsling och främjande av flykt.</p>
<p>24 §</p>
<p>Bestämmelsen innebär att registrering av ett analysresultat skall<br>begränsas till uppgifter som ger information om den registrerades<br>identitet. Det skall inte vara tillåtet att registrera analysresultat som kan<br>ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper.</p>
<p>25 §</p>
<p>Paragrafen behandlas i avsnitt 12.4.1.2 och innehåller bestämmelser om<br>spårregistret. I det spårregister som skall inrättas får endast antecknas<br>uppgifter om resultat av DNA-analyser som har företagits under<br>utredning om ett brott och som inte kan hänföras till en viss person. Så<br></p>
<p>174</p>
<p>snart ett spår kan knytas till en viss person skall analysresultatet avseende<br>spåret gallras ur spårregistret. Spårregistret skall således inte innehålla<br>personuppgifter, men har av praktiska skäl ändå reglerats i<br>polisdatalagen.</p>
<p>Utöver uppgifter om resultat av DNA-analyser får spårregistret endast<br>innehålla upplysningar som utvisar i vilket ärende analysen har<br>företagits.</p>
<p>26 §</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om användningen av spårregistret. Uppgifter<br>i spårregistret skall för det första få jämföras med analysresultat som inte<br>kan hänföras till en viss person, dvs. andra spåranalyser, i syfte att finna<br>samband mellan olika brott. Spårregistret skall också få jämföras med<br>uppgifter i DNA-registret. På det sättet kan man få veta om en person<br>som har registrerats i DNA-registret har avsatt något av de spår som har<br>registrerats i spårregistret och därigenom kan misstänkas för ett tidigare<br>ouppklarat brott. Slutligen skall spårregistret också få jämföras med<br>resultat från DNA-analyser av en person som är misstänkt för brott.<br>Jämförelsen skall få göras så snart analysen har företagits under en<br>förundersökning.</p>
<p>Det är endast i de ovan uppräknade fallen som jämförelser med<br>spårregistret skall få göras. Spårregistret skall således inte få användas<br>för jämförelser med analysresultat som avser målsägande eller andra<br>icke-misstänkta personer.</p>
<p>27 §</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 12.5, innehåller bestämmelser om<br>gallring. Som huvudregel gäller enligt 13 § att uppgifter skall gallras så<br>snart de inte längre behövs med hänsyn till registrets ändamål.<br>Bestämmelsen innebär att en uppgift i DNA-registret under alla<br>förhållanden skall gallras när uppgifterna om den registrerade gallras ur<br>belastningsregistret.</p>
<p>Uppgifter i spårregistret skall gallras senast trettio år efter<br>registreringen.</p>
<p>28 §</p>
<p>Paragrafen behandlas i avsnitt 12.6.2 och innehåller särskilda bestäm-<br>melser om prover som härrör från målsägande och andra som inte<br>misstänks för brott. Ett prov som har tagits från en sådan person för<br>DNA-analyser i samband med utredning om brott skall inte få användas<br>för annat ändamål än det för vilket provet togs. Analysresultatet skall<br>t.ex. inte få jämföras med spårregistret (jfr 26 §). Ett sådant prov skall<br>inte heller få sparas efter det att målet slutligt har avgjorts.</p>
<p>29 §</p>
<p>Personuppgiftslagen innebär att polisen kan behandla uppgifter om<br>fingeravtryck, signalement och särskilda kännetecken i register.<br>Bestämmelserna i 29 och 30 §§ innefattar vissa inskränkningar i denna<br>rätt. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om behandling av</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>175</p>
<p>uppgifter om fingeravtryck, signalement och särskilda kännetecken för<br>att underlätta identifieringen av personer i samband med brott. Uppgifter<br>får för detta ändamål endast behandlas i register av Rikspolisstyrelsen.<br>Sådana uppgifter far dessutom behandlas i automatiserade<br>förundersökningar och särskilda undersökningar.</p>
<p>Inskränkningarna gäller emellertid bara för fingeravtrycks- och<br>signalementsregister som förs för att användas i brottsutredningar.<br>Bestämmelserna hindrar således inte att liknande register förs for att t.ex.<br>underlätta identifiering av försvunna personer eller av katastrofoffer.</p>
<p>Fingeravtrycks- och signalementsregister som fors för att underlätta<br>brottsutredningar far enligt paragrafen användas även för identifiering av<br>okända personer i andra sammanhang än brottsutredningar, t.ex. för<br>identifiering av okända avlidna personer.</p>
<p>30 §</p>
<p>I paragrafen, som behandlas i avsnitt 10.9.1, har tagits in regler om<br>innehållet i fingeravtrycks- och signalementsregister som förs för<br>utredning om brott. Bestämmelserna motsvarar vad som för närvarande<br>gäller för dessa register enligt Datainspektionens tillstånd. Det är således<br>framför allt misstänkta och dömda som får registreras. Om fingeravtryck<br>har tagits i jämförelsesyfte av en målsägande eller någon annan person<br>som inte är misstänkt för brottet, far dessa fingeravtryck inte föras in i<br>registret. Bestämmelser om under vilka förutsättningar fingeravtryck far<br>tas av misstänkta och dömda finns i 28 kap. 14 § rättegångsbalken och i<br>förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m.</p>
<p>Även fingeravtryck som tas enligt 19 § lagen om särskild<br>utlänningskontroll får registreras. Sådana antecknas för närvarande i<br>fingeravtrycksregistrets B-del.</p>
<p>31 §</p>
<p>I bestämmelsen har tagits in regler om gallring av uppgifter i<br>fingeravtrycks- och signalementsregister. Utgångspunkten är att ett<br>sådant register i huvudsak skall innehålla uppgifter om misstänkta eller<br>dömda personer. Om en person har registrerats på grund av misstanke<br>om brott skall uppgifterna om personen följaktligen gallras när det inte<br>längre finns någon misstanke, dvs. om förundersökning eller åtal mot<br>personen läggs ned eller om åtal ogillas. Döms personen för brottet skall<br>uppgifterna dock stå kvar till dess att samtliga uppgifter i det allmänna<br>belastningsregistret om personen har gallrats.</p>
<p>Undantagsvis bör uppgifter kunna bevaras även sedan en<br>förundersökning har lagts ned. I 10 och 11 §§ har föreslagits att<br>kvarstående brottsmisstankar i vissa fall skall kunna få ingå i en<br>automatiserad behandling. Om en kvarstående brottsmisstanke behandlas<br>med stöd av dessa bestämmelser bör uppgifterna i fingeravtrycksregistret<br>också få stå kvar, dock längst till dess att behandlingen enligt 33 §<br>upphör. Om åtal har lagts ned eller ogillats skall uppgifterna i<br>fingeravtrycksregistret alltid gallras, givetvis med undantag för det fall<br>att personen i fråga skall vara registrerad på någon annan grund, t.ex. av<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>176</p>
<p>det skälet att han sedan tidigare är dömd och i samband därmed har fått Prop. 1997/98:97<br>lämna fingeravtryck.</p>
<p>Även uppgifter om den som har fatt lämna fingeravtryck enligt lagen<br>om särskild utlänningskontroll skall gallras när de inte längre behövs för<br>ändamålet med behandlingen, jfr 13 §. I lagen har dock inte angetts<br>någon bestämd tid. I stället bemyndigas regeringen att meddela<br>föreskrifter om vilka gallringstider som skall gälla. Hänsyn kan då tas till<br>de särskilda forhållanden som kan råda i olika typer av fall.</p>
<p>32 §</p>
<p>Av paragrafen framgår att ett register med det angivna ändamålet skall<br>föras av Säkerhetspolisen. Ändamålet med registret behandlas i avsnitt<br>13.2.2. Det sammanfaller med Säkerhetspolisens uppgifter enligt 4 och<br>5 §§ förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.<br>Med terrorism avses användningen av våld, hot eller tvång för politiska<br>syften (jfr lagen [1991:572] om särskild utlänningskontroll och lagen<br>[1990:217] om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.).</p>
<p>33 §</p>
<p>Av personuppgiftslagen följer att SÄPO-registret bara får innehålla de<br>bestämmelser som är nödvändiga och relevanta i förhållande till<br>registrets ändamål. I förevarande och nästa paragraf har tagits in<br>ytterligare bestämmelser om innehållet i registret. Bestämmelserna<br>motiveras i avsnitt 13.2.2.</p>
<p>I punkt 1 beskrivs förutsättningarna för registrering av personer i syfte<br>att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa<br>terrorism. För registrering räcker det inte med att en person tillhör en viss<br>organisation, jfr 6 §. Uppgifter om en person far inte registreras om det<br>inte finns åtminstone någon anledning att befara att personen antingen<br>ägnar sig åt brottslig verksamhet av sådant slag som det ankommer på<br>Säkerhetspolisen att förebygga eller avslöja eller att han eller hon<br>kommer att begå sådana brott. Den grad av misstanke om brottslig<br>verksamhet som krävs är lägre än vad som avses gälla för behandling av<br>uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet och för registrering i<br>kriminalunderrättelseregister. För Säkerhetspolisens del skall det vara<br>tillräckligt att det kan misstänkas att en person utövat eller kan komma<br>att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller<br>terrorism eller kommer att begå brott av sådana slag.</p>
<p>I punkt 2 anges när uppgifter om en person far antecknas i samband<br>med registerkontroll. Syftet med registreringen är att underlätta för<br>Säkerhetspolisen att under den tid personen i fråga innehar anställningen<br>kunna kontrollera att inget inträffar som ger anledning att ifrågasätta<br>personens pålitlighet samt att kartlägga den som systematiskt söker<br>anställningar eller uppdrag i verksamhet som har betydelse för rikets<br>säkerhet för att förhindra infiltration i säkerhetskänslig verksamhet.</p>
<p>Punkt 3 ger slutligen Säkerhetspolisen möjlighet att registrera<br>uppgifter om personer om det annars finns särskilda skäl. Det kan t.ex.<br>finnas skäl att registrera en medkontrollerad make eller sambo till den<br>som varit föremål för registerkontroll. Bestämmelsen tar även sikte på<br></p>
<p>sådana personer som kan bli utsatta för hot av olika slag eller som i<br>känsliga verksamheter kan bli föremål för närmanden från främmande<br>underrättelsetjänster. För att information om sådana personer lättare skall<br>kunna sammanställas kan det finnas skäl att registrera personerna, trots<br>att de inte själva är misstänkta för delaktighet i någon brottslig<br>verksamhet. Det kan också finnas anledning att registrera upplysningar<br>om informatörer vars trovärdighet kontinuerligt behöver bedömas.</p>
<p>Regeringen bemyndigas vidare att meddela ytterligare föreskrifter om<br>vilka personuppgifter registret får innehålla.</p>
<p>34 §</p>
<p>Paragrafen behandlas i avsnitt 13.2.2. Den innehåller en bestämmelse om<br>vilka uppgifter registret far innehålla beträffande den som far registreras<br>enligt 33 §.</p>
<p>35 §</p>
<p>Paragrafen behandlas i avsnitt 13.3 och innehåller bestämmelser om<br>gallring. Paragrafen innehåller ingen särskild gallringsbestämmelse<br>beträffande personer som är införda i registret på grund av att de varit<br>föremål för registerkontroll. Att sådana uppgifter ändå skall gallras när<br>de inte längre behövs framgår av 13 §.</p>
<p>36 §</p>
<p>Paragrafen innehåller en erinran om att det finns särskilda bestämmelser<br>om Rikspolisstyrelsens skyldighet att föra belastnings- och<br>misstankeregister.</p>
<h3>16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:801) om<br>internationellt samarbete rörande kriminalvård i<br>frihet</h3>
<p>14 §</p>
<p>1 paragrafen görs en ändring till följd av att lagen (1963:197) om allmänt<br>kriminalregister upphävs och ersätts av lagen om belastningsregister.</p>
<h3>16.5 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>5 kap.</p>
<p>1§</p>
<p>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 6.4, reglerar sekretess för att skydda<br>bl.a. polisens verksamhet att förebygga och beivra brott. Med anledning<br>av att den absoluta registersekretessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen avses<br>upphöra för andra register än belastningsregistret, har i andra stycket i<br>förevarande bestämmelse införts ett omvänt skaderekvisit såvitt gäller<br>uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet, såväl hos den<br>öppna polisen som hos Säkerhetspolisen. Med underrättelseverksamhet<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>178</p>
<p>avses i detta sammanhang dels polisverksamhet som består i att samla,<br>bearbeta och analysera information för att klarlägga om brottslig<br>verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör<br>förundersökning (jfr 3 § polisdatalagen), dels annan verksamhet som<br>hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller<br>avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terrorism. Uttrycket<br>förebygga eller avslöja brott osv. är avsett att innefatta även uppgifter<br>som hänför sig till registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen.<br>Bestämmelsen medför att uppgifter i kriminalunderrättelseregistret,<br>annan kriminalunderrättelseverksamhet och i Säkerhetspolisens register<br>inte behöver lämnas ut om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan<br>att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den<br>framtida verksamheten skadas. Sådana uppgifter omfattas också av<br>sekretess till skydd för den enskilde enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen.</p>
<p>Ändringen innebär vidare att sekretesskyddet för dessa uppgifter<br>bestäms till högst sjuttio år.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess avseende uppgifter som<br>hänför sig till vapenregister. I andra meningen har bestämmelsen om<br>sekretess för uppgifter i verksamhet som avser folkbokföring ändrats till<br>att avse uppgifter hos Rikspolisstyrelsen. Ändringen är föranledd av att<br>Rikspolisstyrelsen kommer att ta över uppgiften från folkbokföringen att<br>avisera polismyndigheterna om adressändring m.m. beträffande personer<br>som innehar tillstånd enligt vapenlagen (1996:67) att inneha skjutvapen<br>m.m. (se prop. 1994/95:201 s. 30). Således kommer Rikspolisstyrelsen i<br>stället för folkbokföringen fortsättningsvis att förfoga över uppgifter om<br>vilka personer som finns upptagna i de vapenregister som förs av<br>polismyndigheterna. Syftet med bestämmelsen är detsamma som enligt<br>nuvarande lag, nämligen att sådana uppgifter inte skall lämnas ut om det<br>inte står klart att det kan ske utan att fara för vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning.</p>
<p>7 kap.</p>
<p>17 §</p>
<p>Ändringen, som har behandlats i avsnitt 6.1 innebär att den absoluta<br>sekretessen behålls endast för uppgifter i belastningsregistret. För övriga<br>register kommer i stället bestämmelsen i 9 kap. 17 § sekretesslagen att bli<br>tillämplig.</p>
<p>Sekretessen har vidare, till skillnad från gällande rätt, gjorts<br>tidsbegränsad. Som längst skall sekretessen gälla 70 år (se avsnitt 5.7).<br>Det förtjänar att påpekas att uppgifter i de båda registren enligt förslaget<br>skall gallras långt dessförinnan.</p>
<p>18 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i verksamhet som avser<br>förande av eller uttag ur andra register angående brott m.m. än de som<br>regleras enligt 7 kap. 17 §. Ändringen görs för att misstankeregistret och<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>179</p>
<p>de register som förs enligt polisdatalagen inte skall omfattas av sekretess<br>enlig denna paragraf. Dessa register kommer att omfattas av sekretess<br>enligt 9 kap. 17 §. Ändringen innebär vidare att sekretessen<br>tidsbegränsas.</p>
<p>9 kap.</p>
<p>17 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgifter i<br>förundersökningar m.m., till skydd för enskildas intressen. Ändringen<br>innebär för det första att punkt 2 delas upp i två punkter. Nuvarande<br>punkt 3 betecknas därför punkt 4. Denna bestämmelse är for närvarande<br>tillämplig på sådana personregister som förs lokalt inom polisen och som<br>inte utgör polisregister i polisregisterlagens mening och därför inte heller<br>omfattas av regeln i 7 kap. 17 § sekretesslagen. Exempel på sådana<br>personregister är förundersökningsregister, beslagsliggaren och rationell<br>anmälansrutin. Fortsättningsvis kommer samtliga lokala polisregister att<br>omfattas av sekretessbestämmelsen i 9 kap. 17 § första stycket 4, liksom<br>även sådan automatiserad behandling av personuppgifter som inte sker i<br>registerform. Ett tillägg görs dock för att även Statens kriminaltekniska<br>laboratoriums register över sakkunnigutlåtanden skall omfattas av<br>sekretessen. Det registret betraktas nämligen för närvarande som ett<br>polisregister enligt 10 b § polisregisterlagen. Det bör därför ha samma<br>sekretesskydd som övriga polisregister.</p>
<p>I första stycket 6 har lagts till en bestämmelse enligt vilken sekretessen<br>gäller också för uppgifter som behandlas av Rikspolisstyrelsen enligt<br>polisdatalagen. Bestämmelsen kommer att omfatta såväl uppgifter som<br>ingår i automatiserade behandlingar i kriminalunderrättelseverksamhet<br>och annan automatiserad behandling av uppgifter enligt polisdatalagen,<br>som uppgifter som ingår i de centrala registren som förs av Rikspolis-<br>styrelsen, t.ex. DNA-registren, fingeravtrycksregistret, signalements-<br>registret, kriminalunderrättelseregistret och SÄPO-registret. I första<br>stycket 7 har vidare lagts till en bestämmelse enligt vilken sekretessen<br>gäller för uppgifter i misstankeregistret.</p>
<p>För närvarande gäller enligt 9 kap. 17 § ett rakt skaderekvisit.<br>Ändringen innebär, som motiveras i avsnitt 6.4, att sekretessen i viss<br>utsträckning skärps på så sätt att ett omvänt skaderekvisit till skydd för<br>den enskilde kommer att gälla för alla uppgifter som omfattas av<br>paragrafen. Det innebär att sådana uppgifter inte får lämnas ut om det<br>inte står klart att den enskilde eller någon honom eller henne närstående<br>inte lider men om uppgiften röjs.</p>
<p>För uppgifter i polisregister har enligt 7 kap. 17 § hittills bara gällt<br>sekretess för enskilds personliga förhållanden. För dessa uppgifter<br>kommer emellertid, liksom för andra uppgifter som omfattas av 9 kap.<br>17 §, att gälla sekretess både för uppgift om enskilds personliga och<br>ekonomiska förhållanden.</p>
<p>Sista stycket handlar om utlämnande av uppgifter oberoende av<br>sekretess. Att uppgifter utan hinder av sekretess får lämnas ut till<br>myndigheter enligt vad som föreskrivs i säkerhetsskyddslagen<br>(1997:627) framgår av 14 kap. 1 sekretesslagen. Ändringen innebär att<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>180</p>
<p>uppgifter utan hinder av sekretess far länmas ut även till enskild enligt<br>vad som föreskrivs i säkerhetsskyddslagen eller en förordning som har<br>stöd i den lagen samt till såväl myndigheter som enskilda enligt vad som<br>föreskrivs i polisdatalagen och lagen om misstankeregister samt i<br>förordningar som har stöd i dessa lagar. Bestämmelserna om utlämnande<br>av uppgifter från misstankeregistret och enligt polisdatalagen behandlas i<br>avsnitt 9.3 och 10.10.</p>
<p>16 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>I förevarande bestämmelse anges vilka tystnadsplikter som har företräde<br>framför principen om meddelarfrihet. Enligt 16 kap. 1 § 4 gäller inte<br>meddelarfrihet om förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna<br>uppgift vidare har meddelats i samband med att regeringen eller<br>riksdagen for särskilt fall förordnar om undantag från sekretess (14 kap.</p>
<p>9 eller 10 § sekretesslagen). Bestämmelserna i 14 kap. 9 och 10 §§<br>sekretesslagen är i gällande rätt inte tillämpliga på uppgifter i polis- och<br>kriminalregister, men väl på uppgifter som omfattas av 9 kap. 17 §<br>sekretesslagen. De föreslagna ändringarna innebär att 14 kap. 9 och</p>
<p>10 §§ kommer att kunna tillämpas på alla uppgifter som behandlas hos<br>polisen utom uppgifter i belastningsregistret. Om förbehåll meddelas<br>kommer meddelarfrihet inte att gälla.</p>
<p>I 16 kap. 1 § 12 finns en bestämmelse enligt vilken meddelarfrihet inte<br>gäller om förbehåll har meddelats enligt 9 a § polisregisterlagen. Med<br>stöd av denna regel far regeringen under vissa förhållanden förordna om<br>undantag från sekretess för uppgifter i ett polisregister som förs av<br>Säkerhetspolisen. Någon motsvarighet till 9 a § polisregisterlagen har<br>inte tagits in i de nya författningarna eftersom den allmänna<br>bestämmelsen i 14 kap. 10 § om regeringens dispensrätt fortsättningsvis<br>skall kunna tillämpas. Om förbehåll meddelas enligt denna bestämmelse<br>kommer tystnadsplikten att gälla framför meddelarfriheten enligt 16 kap.<br>1 § 4. Den särskilda bestämmelsen i 16 kap. 1 § 12 har därför ansetts<br>kunna utgå.</p>
<h3>16.6 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627)</h3>
<p>12 §</p>
<p>Ändringen är en följd av att polisregisterbegreppet inte längre används i<br>den betydelse det tidigare har haft. Någon ändring i sak i förhållande till<br>gällande rätt är inte avsedd. Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen kan<br>med stöd av den nya lagstiftningen behandla personuppgifter<br>automatiserat även i andra register än sådana som regleras i<br>polisdatalagen, lagen om belastningsregister och lagen om<br>misstankeregister. Registerkontrollen skall, liksom för närvarande, även<br>omfatta behandling av personuppgifter hos Rikspolisstyrelsen eller<br>Säkerhetspolisen som sker i sådana register, t.ex. spaningsregister.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>181</p>
<p>15 §</p>
<p>I paragrafens första stycke har lydelsen ”...framställan av en annan<br>stat,...” ersatts med ”...framställan från en annan stat,...” för att förtydliga<br>att framställan om registerkontroll i dessa fall inte behöver göras av<br>statsledningen i den andra staten. Detta är inte avsett att utgöra någon<br>saklig ändring. När en framställan har gjorts är det fortfarande enligt 22 §<br>säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) Rikspolisstyrelsen som beslutar<br>huruvida registerkontroll skall genomföras. Rikspolisstyrelsen skall<br>sålunda också pröva om förutsättningarna för registerkontroll är<br>uppfyllda.</p>
<p>21 §</p>
<p>Ändringen är en följd av att polisregisterbegreppet inte längre används i<br>den betydelse det tidigare har haft. Någon ändring i sak i förhållande till<br>gällande rätt är inte avsedd.</p>
<p>22§</p>
<p>I första stycket har dom och misstanke om brottet olovlig avlyssning<br>(4 kap. 9 a § brottsbalken) fogats till uppräkningen av vilka uppgifter<br>som far lämnas ut vid registerkontroll när kontroll sker med hänsyn till<br>risken för terrorism. Regeringen föreslog redan i den lagrådsremiss som<br>ledde till prop. 1995/96:129 Säkerhetsskydd att detta brott skulle finnas<br>med bland dem som räknas upp i bestämmelsen. Lagrådet föreslog i sitt<br>yttrande över remissen en viss redaktionell omarbetning av paragrafen.<br>Genom ett förbiseende kom den aktuella paragrafbeteckningen inte med i<br>uppräkningen. Något annat avsågs emellertid inte än att även uppgift om<br>dom eller misstanke om olovlig avlyssning skulle omfattas. Detta<br>framgår av den allmänna motiveringen i propositionen (a. prop. s. 53).</p>
<p>Vidare har försök och förberedelse till grov skadegörelse (12 kap. 5 §<br>brottsbalken) tagits bort från uppräkningen i första stycket. Att uppgift<br>om dom eller misstanke om försök eller förberedelse till grov<br>skadegörelse far lämnas ut följer i stället av bestämmelsen i andra<br>stycket. Någon ändring i sak sker alltså inte i detta avseende.</p>
<p>Slutligen görs en ändring till följd av att person- och<br>belastningsregistret ersätts med belastnings- och misstankeregister.<br>Någon ändring i sak är inte avsedd.</p>
<h3>16.7 Följ dlagstiftning till personuppgiftslagen (1998:000)</h3>
<p>Författningsförslagen i avsnitt 2.4, 2.5, 2.8 - 2.20 samt 2.22 och 2.23<br>utgör redaktionella följdändringar till den personuppgiftslag som<br>regeringen har föreslagit i proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag.<br>Angående den närmare innebörden av den lagen, se a. prop.</p>
<p>Personuppgiftslagen har föreslagits träda i kraft den 24 oktober 1998.1<br>fråga om behandling av personuppgifter som har påböijats före det<br>datumet och i fråga om behandling som har utförts för ett visst bestämt<br>ändamål — om behandling för ändamålet har påbörjats före<br>ikraftträdandet - skall dock, enligt förslaget till övergångsbestämmelse 2</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>182</p>
<p>till personuppgiftslagen, till och med den 30 september 2001 datalagen Prop. 1997/98:97<br>tillämpas i stället för den nya lagen. I dessa fall måste sålunda de bestäm-<br>melser som nu föreslås ändrade gälla i sin äldre lydelse.</p>
<p>183</p>
<h2>Sammanfattning av Registerutredningens<br>delbetänkande (SOU 1996:35)</h2>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h3>Några utgångspunkter</h3>
<p>Vi har i uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering av ett<br>belastningsregister och ett misstankeregister samt överväga vilka<br>ändringar som behövs i polisregisterlagen. Arbetet skall ske med<br>utgångspunkt i de riktlinjer för registerstrukturen som anges i regeringens<br>proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m. I en<br>första etapp skall vi dock utreda frågan om att författningsreglera<br>kriminalunderrättelseregister och DNA-register samt utarbeta förslag till<br>en sådan reglering. Det är resultatet av vårt arbete i denna del som<br>redovisas i detta betänkande.</p>
<p>Kriminalunderrättelseregister och DNA-register blir att anse som<br>polisregister i polisregisterlagens mening. Det har därför varit naturligt<br>för oss att överväga hur de lagar som föreslås reglera dessa register skall<br>kunna passas in i en reviderad polisregisterlag. Hur en sådan skall<br>utformas har vi av naturliga skäl inte tagit ställning till ännu. Arbetet på<br>de författningar som vi nu föreslår har emellertid gett anledning till en<br>del reflektioner rörande den tekniska och rättsliga miljö i vilken<br>kriminalunderrättelseregister och DNA-register skall hanteras. I<br>inledningen av avsnitt 4 redovisar vi några tankar i detta avseende.</p>
<h3>Kj-iminalunderrättelseregister</h3>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Polisens verksamhet för att förebygga, uppdaga och beivra brott kan<br>bedrivas inom ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalken,<br>men kan också vara en uppgift som faller utanför<br>förundersökningsförfarandet. I våra direktiv används begreppet<br>polisunderrättelseverksamhet för sådan verksamhet som innebär att<br>polisen samlar in och bearbetar uppgifter om personer som visserligen<br>kan antas ägna sig åt brottslighet, men som inte kan utpekas som<br>misstänkta för brott som är så konkretiserade att det finns grund för att<br>inleda förundersökning. Polisunderrättelseverksamhet eller kriminal-<br>underrättelseverksamhet kan bedrivas i flera syften, bl.a. för att<br>identifiera och karaktärsbestämma hot mot samhället som det är polisens<br>uppgift att förebygga eller för att ge polisen det underlag som behövs för<br>att brott skall kunna förhindras, upptäckas, avslöjas eller avbrytas.<br>Underrättelseverksamheten kan också vara inriktad på att få fram<br>underlag som kan leda till beslut om inledande av förundersökning. Om<br>det genom kriminalunderrättelseverksamhet kommer fram information<br>som gör att det "finns anledning att anta att ett brott som hör under</p>
<p>184</p>
<p>allmänt åtal har förövats" skall naturligtvis förundersökning inledas. Det<br>utmärkande för kriminalunderrättelseverksamheten är dock just den<br>omständigheten att verksamheten kan bedrivas trots att något<br>konkretiserat brott inte är känt och det därför inte finns förutsättningar att<br>inleda förundersökning.</p>
<p>Det är inte vår uppgift att föreslå en för alla tänkbara sammanhang<br>gemensam definition av begreppet kriminalunderrättelseverksamhet. Vad<br>vi kan göra är emellertid att beskriva vilken innebörd begreppet skall<br>anses ha vid tillämpning av den tänkta registerlagen. Mot bakgrund av<br>vad vi ovan har anfört menar vi att med underrättelseverksamhet i<br>registerlagen skall avses polisverksamhet som syftar till att klarlägga om<br>brottslig verksamhet har förekommit eller pågår eller kan förutses och<br>som inte utgör förundersökning enligt rättegångsbalken.</p>
<p>I kriminalunderrättelseverksamhet far inte personregister föras med<br>hjälp av ADB utan tillstånd av Datainspektionen. Hittills är det bara<br>säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis som har fått föra<br>sådana register. Rikspolisstyrelsen har visserligen begärt tillstånd att få<br>föra kriminalunderrättelseregister även för den övriga polisverksamheten,<br>men sådant tillstånd har inte beviljats. Frågan om<br>kriminalunderrättelseregister har emellertid fått förnyad aktualitet genom<br>Sveriges medlemskap i EU Ä framför allt genom Sveriges anslutning till<br>Europolkonventionen Ä och utvecklingen i övrigt när det gäller<br>bekämpning av internationell eller annan kvalificerad brottslighet. Vi har<br>därför ålagts att lämna förslag till utformning av ett kriminalunder-<br>rättelseregister.</p>
<h4>Våra förslag</h4>
<p>Vi föreslår att Rikspolisstyrelsen och de polismyndigheter som leds av<br>länspolismästare (i praktiken länspolismästamas underrättelseenheter)<br>skall få föra dels analysregister, dels informationsregister. Skillnaden<br>mellan de olika typerna av register är att analysregistren skall vara<br>knutna till tidsbegränsade undersökningar av underrättelsekaraktär och i<br>princip få innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för<br>undersökningen, medan informationsregistren skall vara permanenta och<br>få innehålla uppgifter som visserligen inte omedelbart föranleder någon<br>särskild undersökning, men som har sådan karaktär att de senare kan<br>komma att behövas. Om uppgifter i ett informationsregister inte har lett<br>till någon åtgärd inom ett år skall uppgifterna i princip gallras. De<br>närmare förutsättningarna för registrering beskrivs nedan.</p>
<p>Brottslighet som skall få föranleda registrering</p>
<p>Det är bara vid misstanke om allvarlig brottslighet som registrering skall<br>få förekomma. Med allvarlig brottslig verksamhet menar vi i första hand<br>sådan brottslighet som omfattar brott med högt straffvärde, t.ex. grov<br>ekonomisk brottslighet. Dessutom avses brottslighet som kan utgöras av<br>omfattande brott som inte är av lika allvarligt slag, exempelvis<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>185</p>
<p>seriebrottslighet, ligabrottslighet eller utbredd brottslighet inom en viss<br>bransch.</p>
<p>För att upplysningar om allvarlig brottslighet skall fa registreras skall<br>det vara tillräckligt att det finns anledning anta att sådan brottslig<br>verksamhet förekommer eller har förekommit. Kravet på att det skall<br>finnas "anledning anta" att viss verksamhet förekommer motsvarar i<br>styrka vad som gäller för inledande av förundersökning.</p>
<p>Registrens ändamål</p>
<p>När Rikspolisstyrelsen eller en länspolismästare har beslutat inleda en<br>särskild undersökning av underrättelsekaraktär för att få underlag för<br>beslut att inleda en förundersökning enligt rättegångsbalken eller att vidta<br>särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott, skall<br>analysregister få föras i verksamheten med hjälp av ADB. Ett beslut att<br>inrätta ett analysregister skall innehålla uppgifter om bl.a. registrets<br>benämning och ändamål, varvid ändamålet med registret skall<br>sammanfalla med ändamålet med den undersökning för vilken registret<br>upprättas. Samtidigt skall också anges hur länge undersökningen i fråga<br>beräknas pågå och hur länge registret skall bestå.</p>
<p>För att underrättelseverksamhet skall kunna bedrivas i form av<br>särskilda undersökningar för särskilda ändamål behöver polisen samla in<br>och registrera uppgifter som kan utgöra underlag för beslut om inledande<br>av sådana undersökningar. Dessa uppgifter bör få samlas i permanenta<br>informationsregister.</p>
<p>Registrens innehåll</p>
<p>En grundläggande förutsättning för registrering i ett underrättelseregister<br>skall vara att registreringen är nödvändig för registrets ändamål.</p>
<p>Såvitt gäller informationsregister skall uppgifter som kan hänföras till<br>en enskild person få registreras endast om personen på konkreta grunder<br>kan antas antingen ägna eller ha ägnat sig åt brottslig verksamhet av<br>allvarligt slag eller komma att begå brott av allvarlig beskaffenhet. Det<br>skall alltså i det enskilda fallet finnas konkreta omständigheter som kan<br>läggas till grund för antagandet att en person tar befattning med brottslig<br>verksamhet. Kravet på att det skall finnas konkreta grunder till stöd för<br>antagandet är avsett att motsvara innebörden av begreppet skälig<br>misstanke i rättegångsbalken.</p>
<p>Analysregistren skall till skillnad från informationsregistren i princip<br>få innehålla alla uppgifter som behövs för ändamålet med<br>undersökningen. I en undersökning som företas i ett väl definierat syfte<br>bör det vara möjligt att föra in uppgifter även om personer som inte kan<br>misstänkas ta befattning med brottslig verksamhet, men som kanske<br>umgås med eller genom affärskontakter eller på annat sätt har anknytning<br>till någon som kan antas vara inblandad i brottslighet. Uppgifter om<br>sådana personer skall dock inte få registreras om inte uppgifterna är<br>nödvändiga för undersökningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>186</p>
<p>Även om de krav vi nyss har nämnt är uppfyllda är det inte givet att<br>vaije tillgänglig uppgift som kan vara av intresse skall få registreras.<br>Vilka slag av uppgifter som bör fa förekomma i ett underrättelseregister<br>bör dock inte regleras i lag. Sådana bestämmelser är emellertid<br>nödvändiga, särskilt vad avser informationsregistren. Det bör ankomma<br>på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utforma<br>bestämmelserna. Därigenom kan kravet på ett fullgott integritetsskydd<br>tillgodoses samtidigt som effektivitetssynpunkterna kan beaktas.</p>
<p>Vissa uppgifter är emellertid så känsliga till sin karaktär att det bör<br>framgå av lagen att en person inte får registreras enbart på grund av en<br>sådan uppgift. Det gäller uppgifter om en persons etniska ursprung, hälsa<br>eller sexuella läggning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt eller<br>medlemskap i fackförening. En bestämmelse om förbud mot registrering<br>enbart på grund av sådana särskilt känsliga uppgifter bör således inforas i<br>lagen. Att anteckning om medborgare i allmänt register inte utan hans<br>samtycke får grundas enbart på hans politiska åskådning följer av 2 kap.<br>3 § regeringsformen.</p>
<p>Om andra omständigheter gör att det finns anledning att registrera<br>information om en person anser vi att polisen undantagsvis bör få<br>registrera också sådana känsliga uppgifter som nyss har sagts. Ett krav<br>för registrering skall dock vara att uppgiften är oundgängligen nödvändig<br>med hänsyn till registrets ändamål.</p>
<p>Utlämnande av uppgifter</p>
<p>Uppgifter ur kriminalunderrättelseregister skall enligt vårt förslag på<br>begäran lämnas ut till JO, JK och Datainspektionen samt till domstol som<br>behöver uppgifterna för omprövning av beslut angående utlämnande av<br>uppgift ur register. Uppgifter skall vidare lämnas till åklagare som<br>behöver uppgifterna för en förundersökning. Vi föreslår också att<br>uppgifter skall få lämnas ut till annan myndighet om regeringen för visst<br>slag av ärenden eller for särskilt fall ger tillstånd till det.</p>
<p>Uppgifter ur registren skall också få lämnas till polismän vid andra<br>polismyndigheter än den som är ansvarig för det aktuella registret.<br>Huvudregeln bör vara att uppgifter skall lämnas om de behövs i ett<br>särskilt ärende. Även i vissa andra situationer kan uppgifter behöva<br>lämnas ut. Närmare bestämmelser om polisens tillgång till registren skall<br>enligt vårt förslag meddelas av regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer.</p>
<p>Slutligen skall uppgifter också få lämnas till utländska myndigheter<br>och mellanfolkliga organisationer om det följer av en internationell<br>konvention som Sverige har biträtt. Det vi framfor allt tänker på är den<br>skyldighet att lämna ut uppgifter som följer av Europolkonventionen.<br>Regeringen avses också få forordna om utlämnande av uppgifter i<br>internationella förhållanden i andra fall.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>187</p>
<p>Gallring av uppgifter</p>
<p>Uppgifter i ett underrättelseregister skall gallras när uppgifterna inte<br>längre behövs för registrets ändamål. Ett analysregister skall gallras<br>senast vid den tidpunkt som bestämdes vid registrets inrättande. Om<br>undersökningen vid den tidpunkten inte har avslutats kan registret<br>undantagsvis få bestå ytterligare en tid, dock endast om det är av särskild<br>betydelse för att undersökningen skall kunna avslutas.</p>
<p>Uppgifter i informationsregistren skall gallras senast ett år från det att<br>uppgifterna registrerades. Om det dessförinnan har förts in nya uppgifter<br>om en registrerad person eller om det har inletts ett särskilt<br>underrättelseprojekt bör uppgifter i informationsregistret kunna fa stå<br>kvar under längre tid.</p>
<h3>DNA-register</h3>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Sedan lång tid tillbaka har polisen i samband med brottsutredningar<br>använt sig av olika metoder för att identifiera personer som misstänks för<br>brott. Man har bl.a. letat efter fingeravtryck och andra spår på<br>brottsplatser och tagit olika prover från misstänkta personer för att kunna<br>jämföra dem med vad man har funnit på en brottsplats. De olika tekniker<br>för identifiering som man hittills har använt sig av kan vara till nytta<br>både i det inledande skedet av en förundersökning, då man genom<br>spaning försöker finna den misstänkte, och senare under utredningen då<br>den misstänkte, genom att konfronteras med uppgifter som t.ex. tyder på<br>att han har befunnit sig på brottsplatsen, kanske väljer att erkänna.<br>Uppgifterna kan också användas som bevis i en senare rättegång.<br>Metoder som innebär att man kan identifiera personer som har befunnit<br>sig på en brottsplats kan naturligtvis också leda till att misstänkta frias<br>från misstankar om brott.</p>
<p>De olika metoderna för identifiering av individer kan således utgöra<br>betydelsefulla hjälpmedel i det brottsutredande arbetet. DNA-tekniken<br>har i det här sammanhanget inneburit ett stort framsteg. DNA är ett ämne<br>som finns i varje cell i människokroppen och som är sammansatt på ett<br>sådant sätt att det, bortsett från enäggstvillingar, är unikt för varje<br>individ. DNA kan utvinnas ur t.ex. blod, saliv, sperma eller hårstrån som<br>man har funnit som fläckar på klädesplagg eller som spår på en<br>brottsplats. Resultatet av en analys av det DNA som har utvunnits ur<br>sådana fläckar eller spår kan sedan jämföras med analysresultat som<br>avser prover som har tagits från den misstänkte. Med DNA-teknikens<br>hjälp kan personer därför numera identifieras genom analys av mycket<br>små mängder blod, saliv eller sperma eller genom analys av hårstrån.</p>
<p>I avsnitt 5.3 ger vi några exempel på fall då DNA-analys har använts i<br>Sverige. Exemplen belyser fördelarna med DNA-analys, men visar också<br>på en del av de problem som är förknippade med DNA-tekniken. Det kan<br>sammanfattningsvis konstateras att DNA-tekniken sedan ett antal år</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>188</p>
<p>tillbaka har använts med framgång både som ett hjälpmedel under<br>utredning om ett brott och som bevis i rättegång. Om en DNA-analys har<br>behövts för utredning om ett brott har nödvändiga prover kunnat tas i<br>enligt med rättegångsbalkens regler om kroppsbesiktning. Reglerna om<br>provtagning och analys inom ramen för en förundersökning har i och för<br>sig inte visat sig vara otillräckliga. Det frågan nu gäller är om register<br>över analysresultat bör fa upprättas som ett ytterligare hjälpmedel för<br>polisen.</p>
<p>Med hjälp av datoriserade DNA-register skulle polisen kunna utnyttja<br>DNA-tekniken redan på spaningsstadiet, dvs. innan misstankar har<br>kunnat riktas mot en viss person. DNA-tekniken gör det möjligt för<br>polisen att under en brottsutredning med viss grad av säkerhet uttala sig<br>om huruvida en misstänkt har befunnit sig på brottsplatsen eller ej. Det<br>förutsätter att det finns något spår från brottsplatsen som kan analyseras<br>och att jämförelseprov också kan tas från den misstänkte. Utredningen<br>måste alltså ha kommit så långt att en viss person kan pekas ut som<br>misstänkt. Om det upprättas ett DNA-register med uppgifter om<br>människors DN A-profiler kan spåranalyser jämföras med DNA-<br>profilema i registret, vilket kan ge ett mycket snabbt besked om vem som<br>har lämnat ett spår på en brottsplats. Det kan i sin tur underlätta en<br>förundersökning avsevärt. Ett DNA-register skulle alltså kunna göra det<br>lättare att identifiera en person som har avsatt ett spår på en brottsplats.</p>
<p>Resultatet av en jämförelse mellan en spåranalys och ett DNA-register<br>behöver naturligtvis inte alltid bli att man finner en DNA-profil som<br>överensstämmer med resultatet av spåranalysen. Ju fler personer som<br>finns i registret, desto större är emellertid chansen att den som har avsatt<br>ett visst spår skall påträffas. Sett enbart ur utredningssynpunkt vore det<br>alltså värdefullt om ett DNA-register kunde innehålla uppgifter om alla<br>dem som kan förväntas begå brott. Här gör sig dock integritetsskälen<br>starkt gällande. Liksom i andra fall, då det är fråga om att underkasta<br>människor provtagningar av olika slag eller att med hjälp av ADB<br>registrera uppgifter om deras personliga förhållanden, krävs en noggrann<br>avvägning mellan vad som är önskvärt av hänsyn till intresset av så<br>effektiva brottsutredningar som möjligt och vad som kan accepteras med<br>hänsyn till intresset av skydd för den personliga integriteten.</p>
<p>Det man i första hand tänker på när man talar om DNA-register är<br>troligen den typ av register som innehåller uppgifter om vissa personers<br>DNA-profiler. Polisen kan emellertid också ha intresse av att registrera<br>resultat från spåranalyser i de fall då det inte har kunnat utredas vem som<br>har avsatt spåret. Med hjälp av ett register med uppgifter om resultat från<br>spåranalyser kan man på ett enkelt sätt klarlägga sambandet mellan olika<br>brott, under förutsättning att gärningsmannen har lämnat något<br>analyserbart spår efter sig. Resultatet kan t.ex. bli att man med viss<br>säkerhet kan påstå att en och samma person har avsatt samtliga spår från<br>flera brott. Utredningarna om brotten kan därmed samordnas och<br>vittnesmål och annan bevisning kan sammanställas. Möjligheterna för<br>polisen att utreda brotten ökar därigenom också.</p>
<p>I våra direktiv anförs att det är mycket viktigt att skapa goda<br>förutsättningar för användandet av DNA-analys. Vi har därför ålagts att<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>189</p>
<p>lämna förslag till utformning av ett DNA-register. Behovet av<br>uppgifterna för polisiära ändamål skall enligt direktiven vägas mot<br>integritetsskyddsaspekten. Vi har strävat efter att ställa upp sådana<br>kriterier för registrering av analysresultat att riskerna för opåkallade<br>intrång i den personliga integriteten motverkas.</p>
<h4>Våra förslag</h4>
<p>Registrens ändamål</p>
<p>Vi har konstaterat att polisen har behov av två olika DNA-register. Det är<br>för det första fråga om ett personregister som innehåller upplysningar om<br>identifierade personer (personregistret) och for det andra ett register med<br>uppgifter som inte kan hänföras till en viss person (spårregistret).<br>Ändamålet med båda registren skall vara att underlätta identifieringen av<br>personer i samband med utredning om brott.</p>
<p>Personregistrets innehåll</p>
<p>Av integritetsskyddshänsyn har vi föreslagit att personregistret skall<br>begränsas till uppgifter om dem som har dömts för tämligen allvarliga<br>brott. Det skall enligt förslaget vara fråga om ett sådant brott mot en<br>persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet som avses i 3,<br>4, 6, 8, 12, eller 17 kap. brottsbalken eller ett allmänfarligt brott som<br>avses i 13 kap. brottsbalken, om det på brottet kan följa fängelse i mer än<br>två år. Personregistret bör dessutom få innehålla uppgifter om dem som<br>har dömts för försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till<br>något av de brott som nyss har nämnts.</p>
<p>Vid DNA-analyser undersöks för närvarande en ytterst liten del av<br>arvsmassan och en del där variationen mellan olika individer är mycket<br>stor. Avsikten med analysen är att man skall försöka fa fram en s.k.<br>DNA-profil. Med DNA-profil avses här en bestämning av vilken eller<br>vilka genetiska varianter som förekommer på en viss plats i arvsmassan.<br>Bestämningen skall göras på minst fem olika platser i arvsmassan och på<br>ett sådant sätt att risken för att samma kombination förekommer hos mer<br>än en individ är 1 på 1 000 000 eller mindre. En DNA-profil kan för<br>närvarande inte ge någon upplysning om vederbörandes personliga<br>egenskaper. DNA-profiler kan således bara användas för att genom<br>jämförelser med annat material fastställa en persons identitet. Enligt vårt<br>förslag skall det bara vara tillåtet att registrera sådana analysresultat som<br>ger information om den registrerades identitet.</p>
<p>Spårregistrets innehåll och användning</p>
<p>Spårregistret skall enligt vårt förslag fa innehålla uppgifter om resultat av<br>DNA-analys som har gjorts för utredning om brott och som inte kan<br>hänföras till en viss person. Så snart ett spår från en brottsplats kan<br>knytas till en viss person, skall analysresultatet gallras ur spårregistret.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>190</p>
<p>Uppgifter i spårregistret skall fa jämföras med andra analysresultat<br>som inte kan hänföras till en viss person. På det sättet kan man klarlägga<br>samband mellan tidigare ouppklarade brott. Vidare skall det vara tillåtet<br>att jämföra uppgifter i spårregistret med uppgifter i det DNA-register<br>som innehåller upplysningar om dömda personer och med resultat från<br>DNA-analys av personer som är misstänkta för brott. Därigenom kan<br>man ta reda på om en misstänkt eller tidigare dömd person också kan<br>misstänkas för ett tidigare ouppklarat brott. Vi har däremot inte ansett det<br>rimligt att analysresultat som polisen förfogar över efter en<br>blodprovstagning som en målsägande eller någon annan ickemisstänkt<br>person frivilligt har medverkat till för att främja en brottsutredning,<br>samkörs med ett spårregister eller på annat sätt utnyttjas för att ta reda på<br>om personen i fråga kan misstänkas för något ouppklarat brott. Det skall<br>därför inte vara tillåtet att jämföra uppgifter i spårregistret med<br>analysresultat som härrör från målsägande och andra som inte är<br>misstänkta.</p>
<p>Utlämnande av uppgifter</p>
<p>Utlämnande av uppgifter från personregistret skall fa förekomma endast i<br>begränsad omfattning. Den registrerade själv skall dock ha en ovillkorlig<br>rätt att fa ta del av uppgifter om sig själv.</p>
<p>Gallring av uppgifter</p>
<p>Uppgifter i DNA-registren skall enligt vårt förslag gallras så snart de inte<br>längre behövs för ändamålet. Uppgifter i personregistret skall gallras<br>senast tio år efter det att påföljden för brottet till fullo har verkställts eller<br>annars har upphört, medan uppgifter i spårregistret skall gallras senast<br>trettio år efter registreringen. Dessutom skall uppgifter i spårregistret<br>naturligtvis utgå när det inte längre finns förutsättningar för registrering,<br>dvs. så snart ett spår kan knytas till en viss person.</p>
<p>Provtagning och analys</p>
<p>Bestämmelser om provtagning för DNA-analys för utredning om brott<br>finns i 28 kap. rättegångsbalken. Vi redogör för dessa regler i avsnitt 7<br>och konstaterar där bl.a. att den som är skäligen misstänkt för ett brott får<br>underkastas provtagning under vissa förutsättningar. Om dessa<br>förutsättningar inte är uppfyllda far den misstänktes samtycke inte<br>åberopas som stöd för provtagning. Provtagning av en målsägande eller<br>någon annan som inte är misstänkt är för närvarande inte reglerat i lag,<br>men anses ändå kunna företas med vederbörandes samtycke.</p>
<p>Vi föreslår inga ändringar av förutsättningarna för provtagning och<br>analys för utredning om brott. Den misstänktes medgivande skall<br>följaktligen inte heller fortsättningsvis fa åberopas om lagliga<br>förutsättningar att tvångsvis ta prov saknas. Någon särreglering i<br>rättegångsbalken av förutsättningarna för att ta blodprov för DNA-analys<br>av den som inte är misstänkt bör inte införas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>191</p>
<p>I avsnitt 7 har vi också tagit upp frågan om det, med hänsyn till ett<br>kommande DNA-register, bör införas möjlighet att ta prov för DNA-<br>analys av en misstänkt, även om det inte behövs för utredning om det<br>påstådda brottet. Vår slutsats är att de rättsliga möjligheterna att företa<br>DNA-analys i straffrättsliga sammanhang bör utvidgas något. I likhet<br>med vad som föreskrivs beträffande fingeravtryck bör prov för DNA-<br>analys i vissa fall få tas oavsett om provet behövs för utredning om<br>brottet eller ej. Sådan provtagning bör bara komma i fråga beträffande<br>den som är anhållen eller häktad som misstänkt för ett brott. Därmed<br>försäkrar man sig om att en person inte kommer att underkastas<br>obligatorisk provtagning för DNA-analys förrän misstanken mot honom<br>har nått viss styrka. En annan fördel är att ett beslut om provtagning är<br>lätt att verkställa om den som berörs redan är frihetsberövad. Det krävs<br>t.ex. inga särskilda regler om medtagande för provtagning eller<br>husrannsakan för eftersökande av den som skall lämna prov.</p>
<p>Kravet på svårhetsgrad hos de brott som skall kunna föranleda<br>registrering har satts högt; påföljden skall kunna bli mer än två års<br>fängelse. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att inskränka<br>möjligheterna till obligatorisk provtagning till endast vissa av dessa brott.<br>I fråga om den som är anhållen eller häktad för ett brott som i händelse<br>av en fällande dom skall föranleda registrering bör därför obligatorisk<br>provtagning fa förekomma. För att minimera olägenheterna med vårt<br>förslag om obligatorisk provtagning och för att stärka skyddet för den<br>personliga integriteten bör prov som inte tas av utredningsskäl inte heller<br>fa analyseras förrän det finns en lagakraftvunnen dom som visar att den<br>som har lämnat provet skall föras in i DNA-registret. Om det visar sig att<br>någon DNA-analys inte skall genomföras skall provet förstöras. Närmare<br>bestämmelser om analys efter obligatorisk provtagning skall enligt vårt<br>förslag meddelas av regeringen.</p>
<p>Slutligen har vi också tagit upp frågan om bevarande av prover.<br>Utgångspunkten i gällande rätt torde vara att prover som har tagits för en<br>brottsutredning inte skall bevaras längre än vad som behövs av hänsyn<br>till utredningen. Om nya metoder för DNA-analys tas i bruk behöver man<br>emellertid kunna göra om de analyser som avser redan registrerade<br>personer eftersom de gamla analysresultaten sannolikt inte kommer att<br>kunna jämföras med resultat som tas fram med de nya metoderna. En<br>sådan ny analys av gamla prover förutsätter i sin tur att proverna finns<br>kvar. Prover som har tagits för DNA-analys bör därför få sparas så länge<br>analysresultatet skall vara registrerat. Om den person som har fått lämna<br>ett prov inte döms för ett brott som skall föranleda registrering skall<br>provet följaktligen förstöras. Avser analysen en person som inte är<br>misstänkt skall provet inte heller få sparas efter det att målet slutligt har<br>avgjorts. Bestämmelser om bevarande av prover som har tagits för DNA-<br>analys bör enligt vår mening inte tas in i rättegångsbalken. De bör i<br>stället meddelas av regeringen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>192</p>
<p>Europarådets rekommendation om användningen av DNA-analys inom Prop. 1997/98:97<br>straffprocessen Bilaga 1</p>
<p>Vi har under vårt arbete haft att ta hänsyn till Europarådets<br>rekommendation No. R (92) 1 om användningen av DNA-analys inom<br>straffprocessen. Vi har i några hänseenden ansett att det finns skäl att<br>frångå vad som sägs i rekommendationen. Det gäller för det första vårt<br>förslag att det skall vara möjligt att företa DNA-analys under en<br>brottsutredning, även om det inte behövs av utredningsskäl. För det andra<br>innebär vårt förslag att prover skall fa sparas efter lagakraftvunnen dom<br>också ett avsteg från rekommendationen. En rekommendation är<br>emellertid inte folkrättsligt bindande på samma sätt som en internationell<br>konvention, vilket följer redan av själva beteckningen. Vi har därför inte<br>ansett att våra förslag behöver vara bundna till vad som föreskrivs i<br>rekommendationen om det finns avgörande skäl för en annan ordning.</p>
<p>Vi har funnit att man bör tillgodose polisens behov av att registrera alla<br>dem som döms för vissa allvarliga brott och som av erfarenhet kan antas<br>återfalla i brott. Det torde i sin tur förutsätta att möjligheterna att företa<br>kroppsbesiktning i någon mån utvidgas så att DNA-analys kan fa företas<br>i något fler fall än för närvarande. Mot bakgrund av detta har vi ansett det<br>motiverat med ett visst avsteg från Europarådets rekommendation såvitt<br>gäller möjligheterna att ta prov för DNA-analys.</p>
<p>Vi har också ansett det motiverat att i viss utsträckning frångå<br>rekommendationens princip om att prover som har tagits från en person<br>för DNA-analys inte far sparas sedan man slutligt har avgjort det fall för<br>vilka proverna har använts. Skälet för vårt ställningstagande är att vi har<br>velat göra det möjligt för polisen att på ett enkelt sätt ta i bruk nya<br>metoder för DNA-analys, utan att tidigare upprättade register därigenom<br>blir oanvändbara.</p>
<p>193</p>
<p>7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 97</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna över<br>delbetänkandet</h2>
<p>Riksdagens ombudsmän, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Södra<br>Roslags tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,<br>Domstolsverket, Justitiekanslem, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,<br>Statens kriminaltekniska laboratorium, Kriminalvårdsstyrelsen,<br>Brottsförebyggande rådet, Datainspektionen, Socialstyrelsen,<br>Generaltullstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket,<br>Statskontoret, Riksarkivet, Uppsala universitet, Medicinska fakulteten,<br>institutionen för medicinsk genetik,Lunds universitet, Juridiska<br>fakulteten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands<br>län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,<br>Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallands län,<br>Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Värmlands län,<br>Länsstyrelsen Dalarna, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Sveriges<br>advokatsamfund, JUSEK, Sveriges Domareförbund, Svenska<br>Polisförbundet, Föreningen Sveriges polischefer</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>194</p>
<h2>Sammanfattning av Registerutredningens<br>slutbetänkande (SOU 1997:65)</h2>
<h4>Några utgångspunkter</h4>
<p>I mars 1996 lade vi fram ett delbetänkande, Kriminalunderrättelse-<br>register — DNA-register (SOU 1996:35). Vi har därefter i enlighet med<br>de ursprungliga direktiven och tilläggsdirektiven fortsatt vårt arbete med<br>att bl.a. utarbeta förslag till en rättslig reglering av ett nytt<br>belastningsregister och ett misstankeregister. I uppdraget har också ingått<br>att överväga om det behövs några ändringar i polisregisterlagen med<br>anledning av att nya register skall ersätta polisens person- och<br>belastningsregister. Vi har vidare haft i uppdrag att lämna förslag till<br>andra närliggande författningsändringar som kan komma att aktualiseras<br>under arbetets gång. Uppdraget har även omfattat Säkerhetspolisens<br>register.</p>
<p>Vi har arbetat med utgångspunkt i regeringens proposition<br>(1994/95:144) Riktlinjer for registrering av påföljder m.m. I denna<br>principproposition, vilken har godkänts av riksdagen, föreslog regeringen<br>att det person- och belastningsregister som förs hos Rikspolisstyrelsen<br>skall ersättas av ett belastningsregister och ett nyinrättat<br>misstankeregister. Den registrering av påföljder m.m. som i dag sker i<br>körkortsregistrets belastningsdel skall enligt propositionen samordnas<br>med registreringen i belastningsregistret. I belastningsregistret skall tas<br>in uppgifter om ådömda påföljder och liknande. I misstankeregistret skall<br>huvudsakligen tas in uppgifter om den som är skäligen misstänkt för<br>brott enligt den s.k. personbladsrutinen. Mot bakgrund härav har det<br>ankommit på oss att utarbeta författningsregler med huvudsaklig<br>utgångspunkt i de nu gällande materiella bestämmelserna i kriminal- och<br>polisregisterförfattningama.</p>
<p>Vi har haft två viktiga utgångspunkter för vårt arbete, nämligen<br>utvecklingen av informationstekniken och förändringen av den rättsliga<br>ramen. Det pågår för närvarande ett intensivt arbete inom polisen och<br>inom rättsväsendet i övrigt med att förbättra informationsförsörjningen<br>genom ökat datorstöd och säker telekommunikation. De regler som ger<br>den rättsliga ramen för detta utvecklingsarbete behöver reformeras så<br>snart som möjligt. Datalagen har hittills varit bestämmande för de<br>särskilda regler som finns om polisens rätt att föra personregister med<br>hjälp av automatisk databehandling. Datalagen kommer emellertid att<br>ersättas av en ny lag till följd av EG-direktivet om skydd för enskilda<br>personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria<br>flödet av sådana uppgifter. Datalagskommittén har nyligen lagt fram ett<br>förslag till en sådan lag; persondatalagen. Vi har funnit det lämpligt att<br>utforma den särreglering av belastnings- och misstankeregistren och om<br>polisens behandling av personuppgifter som vi har i uppgift att föreslå,<br>med utgångspunkt i persondatalagen. I det följande redovisar vi kort de<br>konsekvenser detta har fått för vårt arbete. En mer ingående redogörelse<br>finns i avsnitt 4.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>195</p>
<p>För det första kan det konstateras att persondatalagen i princip skall<br>gälla all behandling av personuppgifter och inte bara sådana uppgifter<br>som ingår i register. Det gör att frågor om behandling av personupp-<br>gifter inom polisen måste fa en mera generell lösning än vad som för<br>närvarande är förhållandet i polisregisterlagen. Det medför också att<br>behovet av särbestämmelser för vissa register liksom för närvarande får<br>tillgodoses genom särskild lagstiftning.</p>
<p>En utgångspunkt för persondatalagen är att behandling av person-<br>uppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i lagen.<br>Kriterierna för behandling av personuppgifter anges i persondatalagen på<br>ett sådant sätt att den särlagstiftning som förutsätts på skilda områden<br>inte som nu behöver inledas med ett medgivande till automatisk<br>databehandling. Vi har granskat den föreslagna persondatalagens<br>bestämmelser och övervägt behovet av bestämmelser som avviker från<br>den lagen i olika hänseenden.</p>
<p>Våra förslag till nya författningar för belastnings- och misstanke-<br>register har endast i ringa grad påverkats av att datalagen ersätts av en<br>persondatalag. Övervägandena i dessa delar redovisas nedan och<br>utförligare i avsnitten 6 och 7. Annorlunda förhåller det sig med den lag<br>som skall ersätta polisregisterlagen. Våra överväganden i den delen har<br>förutsatt en noggrann genomgång av bestämmelserna i den föreslagna<br>persondatalagen. Vad vi framför allt har haft att ta ställning till är i vilken<br>utsträckning polisen behöver en i förhållande till persondatalagen vidgad<br>rätt att behandla personuppgifter och i vilka hänseenden polisens rätt att<br>behandla personuppgifter av integritetshänsyn eller andra skäl bör<br>inskränkas i förhållande till persondatalagen. Vi behandlar även dessa<br>frågor nedan och mer utförligt i avsnitt 8, där vi också lägger fram ett<br>förslag till lag om behandling av personuppgifter inom polisen.</p>
<h4>Sekretess</h4>
<p>Reglerna om sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister är för<br>närvarande utformade på ett för sekretesslagen ovanligt sätt. Av 7 kap.<br>17 § sekretesslagen följer nämligen att absolut sekretess gäller för<br>uppgifter i kriminalregister eller register som förs enligt lagen om<br>polisregister. Uppgifter i sådana register får lämnas ut endast i enlighet<br>med vad som sägs i kriminalregisterlagen, polisregisterlagen och<br>säkerhetsskyddslagen samt i anslutande förordningar. De sekre-<br>tessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen är inte tillämpliga på<br>registren. Sekretessen är inte heller begränsad i tiden. Vi har ansett att<br>frågan om sekretessens utformning bör omprövas. Våra motiv redovisas i<br>avsnitt 5.</p>
<p>En av våra slutsatser är att reglerna om sekretess för polis- och<br>kriminalregister bör ändras så att de bl.a. ger samma skydd för känsliga<br>uppgifter oavsett hur de är representerade. Vi föreslår därför att<br>sekretessen för uppgifter i det allmänna belastningsregistret, misstanke-<br>registret och polisens register i övrigt regleras på motsvarande sätt som<br>för andra känsliga uppgifter. Uppgifter i sådana register bör således<br>kunna lämnas ut efter en skadeprövning. För belastnings- och<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>196</p>
<p>misstankeregistrens del bör ett omvänt skaderekvisit gälla. Det innebär<br>att uppgifter skall fa lämnas ut bara om det står klart att utlämnandet inte<br>kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående. Såvitt<br>gäller uppgifter i polisregister anser vi att ett omvänt skaderekvisit bör<br>gälla för uppgifter om att en person är dömd för brott, misstänks för eller<br>har varit misstänkt för brott, kan antas ägna sig eller ha ägnat sig åt<br>brottslig verksamhet eller kan komma att begå allvarliga brott. Andra<br>uppgifter i polisregister skall enligt vårt förslag omfattas av ett rakt<br>skaderekvisit. Sekretess skall således gälla om det kan antas att den<br>enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om<br>uppgiften röjs.</p>
<p>Vi föreslår vidare att sekretessen för uppgifter i polisens register skall<br>omfatta uppgifter om enskilds ekonomiska förhållanden och att den skall<br>gälla högst 70 år. Reglerna i 14 kap. sekretesslagen bör också bli<br>tillämpliga.</p>
<p>De sekretessregler som redovisas ovan är avsedda att skydda den<br>enskildes personliga eller ekonomiska intressen. För uppgifter hos<br>polisen gäller enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen även sekretess med hänsyn<br>till intresset av att förebygga eller beivra brott. Uppgifter i bl.a.<br>förundersökningar eller i polisens verksamhet i övrigt för att förebygga,<br>uppdaga, utreda eller beivra brott får således inte lämnas ut om det kan<br>antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller<br>den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Vi föreslår att ett<br>omvänt skaderekvisit skall gälla för uppgifter som hänför sig till<br>Säkerhetspolisens verksamhet. Sådana uppgifter skall således inte fa<br>lämnas ut om det inte står klart att det inte finns någon risk för skada.</p>
<p>Polisen har under vissa förhållanden ett berättigat intresse av att kunna<br>avslå en begäran om utlämnande av uppgifter, utan att det av beslutet<br>framgår om de efterfrågade uppgifterna finns eller ej. För att den ökade<br>öppenhet som våra förslag medför inte skall fa sådana konsekvenser för<br>polisens arbete som inte kan godtas, föreslår vi att förvaltnings-<br>domstolarna under vissa förutsättningar skall kunna sekretessbelägga<br>domskäl gentemot part i mål om utlämnande av uppgifter. Förslaget<br>gäller dock endast uppgifter hos Säkerhetspolisen.</p>
<h4>Det allmänna belastningsregistret</h4>
<p>Det nya belastningsregister som skall ersätta person- och belastnings-<br>registret skall enligt våra direktiv innehålla uppgifter om påföljd för brott<br>och liknande uppgifter samt samordnas med påföljdsregistreringen i<br>körkortsregistret</p>
<p>Ändamålet med det nya registret skall enligt vårt förslag vara att<br>underlätta tillgången till sådana belastningsuppgifter som behövs i<br>verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga<br>och utreda brott, hos åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal<br>samt vid utfärdande av strafföreläggande och slutligen hos allmänna<br>domstolar för straffmätning och val av påföljd. Uppgifter i registret skall<br>också fa användas av polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>197</p>
<p>lämplighetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning samt<br>av enskilda om det är av särskild betydelse i den enskildes verksamhet.</p>
<p>Registret bör få innehålla uppgift om den som</p>
<p>— genom dom eller strafföreläggande ålagts påföljd for brott för vilket<br>inte endast penningböter är föreskrivet,</p>
<p>— har ålagts förvandlingsstraff för böter,</p>
<p>— på grund av åklagares beslut enligt lagen om unga lagöverträdare<br>inte har åtalats för ett allvarligare brott,</p>
<p>— skall utlämnas enligt någon av utlämningslagama eller</p>
<p>— har meddelats besöksförbud.</p>
<p>Körkortsinnehavare skall i viss utsträckning registreras även med<br>anledning av brott som endast kan föranleda penningböter. Vissa<br>uppgifter om den som är dömd i utlandet skall också registreras.</p>
<p>Uppgifter i belastningsregistret skall kunna lämnas ut enligt vad som<br>följer av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Dessutom bör det i<br>lag och förordning finnas bestämmelser om myndigheter som oavsett<br>sekretess skall ha rätt till uppgifter ur registret. Sådana bestämmelser om<br>skyldighet att lämna uppgifter till vissa myndigheter som behöver dem<br>för lämplighetsprövning och tillståndsgivning finns för närvarande i<br>registerförfattningama. De nya reglerna avses i huvudsak motsvara de<br>nuvarande. Uppgifter bör liksom för närvarande i viss utsträckning kunna<br>lämnas till myndigheter och organisationer utomlands.</p>
<p>Uppgifter i belastningsregistret skall enligt vårt förslag gallras</p>
<p>— när förutsättningar för registrering inte längre föreligger, dvs. om den<br>registrerade frikänns efter överklagande eller beslut om resning,</p>
<p>— om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har undan-<br>röjts,</p>
<p>— om beslut om förvandlingsstraff för böter har upphävts,</p>
<p>— om åklagares beslut att inte åtala har återkallats eller</p>
<p>— om besöksförbud har upphävts.</p>
<p>Uppgifter i belastningsregistret bör också gallras när viss tid förflutit.<br>Vårt förslag innebär att uppgifter som regel skall gallras tio år från dom<br>eller beslut. Uppgift om bötesdomar skall dock gallras efter fem år.<br>Uppgift om domar som medfört fängelse eller rättspsykiatrisk vård skall<br>gallras tio år efter frigivningen.</p>
<h4>Misstankeregistret</h4>
<p>Ett nytt misstankeregister skall enligt vårt förslag föras för att underlätta<br>tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs<br>i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga<br>och utreda brott samt hos åklagarmyndigheter för förundersökning och<br>åtal. Uppgifter i registret bör också få användas av polismyndigheter och<br>andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning<br>som anges i författning samt av enskilda om det är av särskild betydelse i<br>den enskildes verksamhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>198</p>
<p>Misstankeregistret bör innehålla uppgifter om den som har fyllt 15 år<br>och som är skäligen misstänkt för något brott mot brottsbalken eller for<br>något annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet.<br>Uppgifter bör också föras in om den som är skäligen misstänkt för ett<br>motsvarande brott utomlands, om frågan om lagföring för brottet skall<br>avgöras i Sverige. Registret avses vidare innehålla uppgifter om den mot<br>vilken det har inletts talan om förvandling av böter och om den som har<br>begärts utlämnad för brott.</p>
<p>Uppgifter i misstankeregistret skall kunna lämnas ut enligt vad som<br>följer av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Dessutom bör det i<br>lag och förordning finnas bestämmelser om myndigheter som oavsett<br>sekretess skall ha rätt till uppgifter ur registret. Sådana bestämmelser om<br>skyldighet att lämna uppgifter till vissa myndigheter som behöver dem<br>för lämplighetsprövning och tillståndsgivning finns för närvarande i<br>registerförfattningama. De nya reglerna bör i huvudsak motsvara de<br>nuvarande. Uppgifter bör liksom för närvarande i viss utsträckning kunna<br>lämnas till myndigheter och organisationer utomlands.</p>
<p>Vi föreslår att uppgifter i misstankeregistret skall gallras när en för-<br>undersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av<br>misstanken, när åtal har lagts ned eller när dom eller beslut har<br>meddelats. Har den misstänkte frikänts skall uppgift om misstanken stå<br>kvar i misstankeregistret till dess att den frikännande domen har vunnit<br>laga kraft. Uppgifter om en person som har begärts utlämnad för brott<br>skall gallras när begäran har avslagits eller verkställts.</p>
<h4>En polisdatalag</h4>
<p>Den nuvarande polisregisterlagen skall enligt vårt förslag ersättas med en<br>polisdatalag. Den skall bygga på den kommande persondatalagen och<br>alltså bara innehålla de bestämmelser som behövs i stället för eller utöver<br>reglerna i persondatalagen. Lagen föreslås bli tillämplig på behandling av<br>personuppgifter i polisens verksamhet för att</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och<br>säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när sådana har inträffat och</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt<br>åtal.</p>
<p>Polisdatalagen bör, liksom persondatalagen, endast gälla sådan<br>behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatisk samt<br>annan behandling av personuppgifter som ingår i eller är avsedda att ingå<br>i ett register.</p>
<p>Persondatalagen ger enligt vår mening stöd för den behandling av<br>personuppgifter som krävs i den egentliga polisverksamheten. Vi har<br>funnit att de grundläggande krav som enligt persondatalagen skall gälla<br>för behandling av personuppgifter också bör gälla på polisens område.</p>
<p>Vi tar i avsnitt 8 upp de olika bestämmelserna i persondatalagen och<br>belyser deras betydelse för polisens behandling av personuppgifter. I</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>199</p>
<p>anslutning därtill anges vilka särbestämmelser som enligt vår mening<br>behövs i polisdatalagen vid all behandling av personuppgifter. Vi har<br>funnit anledning att för polisens del göra undantag för persondatalagens<br>förbud mot behandling av uppgifter som avslöjar ras eller etniskt<br>ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller<br>medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexuell läggning.<br>Uppgifter om en person bör inte få behandlas enbart på grund av vad<br>som är känt om honom eller henne i dessa hänseenden. Om uppgifter om<br>en person behandlas på annan grund bör uppgifterna dock få<br>kompletteras med sådana känsliga uppgifter, om det är oundgängligen<br>nödvändigt för syftet med behandlingen. Vi föreslår vidare en särskild<br>bestämmelse om att personuppgifter som behandlas hos polisen normalt<br>skall förses med uplysningar om uppgiftslämnares trovärdighet och<br>uppgifternas sakriktighet. Dessutom föreslår vi en särskild bestämmelse<br>om utlämnande av uppgifter till utlandet.</p>
<p>Förutom dessa bestämmelser, vilka skall gälla all behandling av<br>personuppgifter, föreslår vi särskilda bestämmelser för behandling av<br>personuppgifter i underrättelseverksamhet. Automatisk behandling av<br>personuppgifter i sådan verksamhet avses få förekomma endast i<br>samband med särskilda undersökningar som har vissa i lagen angivna<br>ändamål, som avser allvarlig brottslighet och som leds av Rikspolis-<br>styrelsen eller en länspolismästare.</p>
<p>Slutligen tar vi upp frågan om vilka särskilda bestämmelser som bör<br>gälla för egentliga register. Det kan av lätt insedda skäl inte gärna<br>komma i fråga att reglera alla polisens register i lag eller förordning. Ett<br>sådant system skulle bli alltför stelbent. Regleringen i lag bör i stället<br>begränsas till att avse särskilt omfattande register och sådana register<br>som på grund av kriterierna för registreringen får anses särskilt känsliga.<br>Med hänsyn härtill bör för det första tas in bestämmelser i polisdatalagen<br>om underrättelseregister, vilka bör motsvara de av oss i delbetänkandet<br>föreslagna reglerna för informationsregister i polisens<br>underrättelseverksamhet. Även de regler om DNA-register som vi<br>tidigare har föreslagit bör överföras till polisdatalagen.</p>
<p>Vi föreslår vidare regler för fingeravtrycks- och signalementsregister<br>som förs för att underlätta identifiering av personer i samband med brott.<br>Sådana register skall endast få innehålla uppgifter om misstänkta och<br>dömda personer. Uppgifter om en misstänkt person skall som regel<br>gallras när förundersökning eller åtal mot honom läggs ned eller när åtal<br>ogillas. Om den misstänkte döms skall uppgifterna om honom få bevaras<br>till dess att samtliga uppgifter om honom har gallrats ur det allmänna<br>belastningsregistret.</p>
<p>Uppgifter om att en person anses misstänkt för brott trots att<br>förundersökning mot honom har lagts ned skall enligt vårt förslag få<br>registreras endast under vissa särskilda förutsättningar. Sådana uppgifter<br>skall som regel gallras inom tre år. Om åtal mot en person har lagts ned<br>eller ogillats skall uppgift om att personen i fråga ändå anses misstänkt<br>inte få registreras.</p>
<p>Register som fors för att underlätta övervakning av personer bör<br>endast få innehålla uppgifter om allvarligt kriminellt belastade personer<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>200</p>
<p>eller personer som kan antas vara farliga för annans säkerhet. Uppgifter<br>om en person i ett sådant register bör gallras senast när samtliga<br>uppgifter om personen i fråga gallras ur det allmänna<br>belastningsregistret.</p>
<p>För andra permanenta register än dem vi nu har nämnt bör, utöver de<br>allmänna bestämmelser som skall gälla för all behandling av<br>personuppgifter, gälla vissa särskilda bestämmelser om anmälan till<br>Datainspektionen och om gallring. Register som skall innehålla uppgifter<br>om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott<br>eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet skall enligt vårt<br>förslag alltid anmälas till Datainspektionen innan det tas i bruk. Vi har<br>dessutom ansett att register av integritetsskäl som huvudregel bör gallras<br>och således inte bevaras för forskningsändamål. En tid för gallring skall<br>därför alltid bestämmas när ett nytt register inrättas. Dessutom skall<br>registrets ändamål och innehåll fastställas. Dessa regler bör enligt vår<br>mening inte avse manuella register. För sådana register bör de allmänna<br>bestämmelserna i polisdatalagen vara fullt tillräckliga. De bör inte heller<br>gälla behandling av personuppgifter i samband med en förundersökning<br>eller annan undersökning eller utredning.</p>
<h4>Säkerhetspolisens register</h4>
<p>I avsnitt 9 tar vi upp frågan om behandling av personuppgifter i<br>Säkerhetspolisens verksamhet till en sammanhållen genomlysning.<br>Avsnittet inleds med en kort bakgrundsteckning, där bl.a. tidigare<br>utredningar som starkt har påverkat dagens förhållanden nämns. Därefter<br>behandlas frågan om konsekvensemaför Säkerhetspolisens<br>vidkommande av att persondatalagen kommer att utgöra bakgrund för all<br>behandling av personuppgifter. Vi har funnit att de allmänna be-<br>stämmelserna i vårt förslag till polisdatalag bör gälla även för<br>Säkerhetspolisen, däremot inte de särskilda bestämmelserna om be-<br>handling av personuppgifter i underrättelseverksamhet. Särskilda före-<br>skrifter bör meddelas för SÄPO-registret.</p>
<p>Vi föreslår att Säkerhetspolisen skall föra ett register som har till<br>ändamål att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot<br>rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och att utgöra underlag för<br>registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen. Uppgifter som kan hänföras<br>till enskilda personer (personuppgifter) skall fa föras in i registret endast</p>
<p>1. om det finns anledning anta att den som avses med uppgiften ägnar sig<br>åt eller har ägnat sig åt brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets<br>säkerhet eller terrorism eller kommer att begå allvarliga brott av sådant<br>slag,</p>
<p>2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhets-<br>skyddslagen (1996:627) och därefter fått den anställning eller det<br>uppdrag eller fatt delta i den verksamhet som kontrollen avsett eller</p>
<p>3. om det annars finns särskilda skäl till det.</p>
<p>Regeringen bör bemyndigas att meddela närmare bestämmelser om<br>registrets innehåll.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>201</p>
<p>Personuppgifterna skall avlägsnas ur registret efter en på förhand<br>bestämd tid, om det inte framkommit något beträffande den registrerade<br>som föranleder att registreringen måste finnas kvar. Uppgifter som<br>avlägsnas ur registret och de handlingar som uppgifterna hänvisar till bör<br>av integritetsskäl normalt förstöras i samband med att uppgifterna utgår<br>ur registret. Om en förundersökning eller en annan utredning företagits<br>talar dock forsknings- och insynsintressena för att materialet bevaras för<br>framtiden. Det kan också finnas andra speciella skäl som motiverar att<br>uppgifter bevaras. Regeringen föreslås meddela bestämmelser om när<br>material skall bevaras. — Säkerhetspolisen bör stå under Riksarkivets<br>tillsyn.</p>
<h4>Övrigt</h4>
<p>Lagen om det allmänna belastningsregistret, lagen om misstankeregister<br>och lagen om polisens behandling av personuppgifter m.m. bör träda i<br>kraft den 1 januari 1999, då även persondatalagen skall träda i kraft.</p>
<p>Vårt val av rättsliga lösningar för polisens behandling av personupp-<br>gifter synes inte medföra några ökade kostnader.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>202</p>
<h2>Registerutredningens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>Förslag till lag om det allmänna belastningsregistret</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett allmänt belastningsregister.</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Det allmänna belastningsregistret skall föras för att underlätta till-<br>gången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda<br>brott,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal samt vid utfär-<br>dande av strafföreläggande,</p>
<p>3. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd eller</p>
<p>4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig-<br>hetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning.</p>
<p>Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som är<br>av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>I riket meddelade domar eller beslut</p>
<p>3 § I registret skall föras in uppgifter om den som</p>
<p>1. genom dom eller strafföreläggande har ålagts påföljd för brott för<br>vilket inte endast penningböter är föreskrivet,</p>
<p>2. har ålagts förvandlingsstraff för böter.</p>
<p>3. med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från<br>påföljd,</p>
<p>4. på grund av åklagares beslut enligt 9 eller 17 § lagen (1964:167)<br>med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare inte har åtalats för<br>brott, som enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse,<br>villkorlig dom eller skyddstillsyn,</p>
<p>5. skall utlämnas enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller<br>enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,<br>Island och Norge eller</p>
<p>6. har meddelats besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöks-<br>förbud.</p>
<p>4 § Utöver vad som följer av 3 § skall i registret föras in uppgift om den<br>som har körkort, traktorkort eller körkortstillstånd och som har ålagts<br>böter för annat brott vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn.<br>Vad som nu har sagts gäller dock inte brott mot 3 § lagen (1971:965) om</p>
<p>203</p>
<p>straff för trafikbrott som begåtts utomlands eller överträdelse av 72 § 7<br>eller 74 § första stycket 3 vägtrafikkungörelsen (1972:603).</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller även den för vilken begränsad<br>giltighetstid enligt 19 § körkortslagen (1977:477) eller spärrtid enligt 21<br>§ samma lag har beslutats men ännu inte har löpt ut.</p>
<p>Uppgift om den som har utländskt körkort skall tas in i registret endast<br>om han eller hon är folkbokförd här i landet.</p>
<p>Domar och beslut som meddelas i utlandet</p>
<p>5 § Uppgifter om den som avses med en dom eller ett beslut i utlandet<br>skall föras in i registret, om uppgiftens innehåll motsvarar vad som sägs i<br>3 § och uppgiften</p>
<p>1. kommer från en myndighet i en stat som tillhör Internationella<br>kriminalpolisorganisationen, från denna organisation eller från Europol,<br>och avser svensk medborgare eller den som har hemvist här i riket eller</p>
<p>2. lämnas från en stat enligt en överenskommelse mellan Sverige och<br>den staten.</p>
<p>Uppgifter som skall tillföras registret</p>
<p>6 § Beträffande den som skall registreras enligt 3—5 §§ skall registret<br>tillföras de uppgifter regeringen bestämmer.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>Inom riket</p>
<p>7 § En myndighet eller enskild som har rätt till utdrag eller upplysning ur<br>registret skall, i vaije särskilt fall, noga pröva behovet av information.<br>Utdrag eller upplysningar ur registret far begäras endast om skälet till det<br>uppväger det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.</p>
<p>8 § Utöver vad som följer av 14 kap. sekretesslagen (1980:100) skall ett<br>utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret lämnas när detta<br>begärs av</p>
<p>1. myndighet i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden<br>ger tillstånd till det eller</p>
<p>2. annan enskild än den registrerade</p>
<p>— i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall ger tillstånd till<br>det och det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i<br>en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande<br>eller beivrande av brott eller</p>
<p>— i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av<br>upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen<br>meddelas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>9 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till Brottsförebyggande rådet.</p>
<p>204</p>
<p>Till utlandet</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>10 § Ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret skall<br>lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i Danmark,<br>Finland, Island eller Norge om det begärs för utredning i brottmål.</p>
<p>Uppgifter far vidare lämnas till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>konvention som Sverige har biträtt.</p>
<p>Uppgifter får på begäran även lämnas till domstol eller polis- eller<br>åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till internationella<br>kriminalpolisorganisationen eller till denna organisation om det behövs<br>för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga,<br>utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas till<br>domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i annan stat än som sägs i<br>tredje stycket, om det behövs för utredning i ett brottmål eller ett<br>utlänningsärende.</p>
<p>Regeringen far också meddela föreskrifter om att uppgifter beträffande<br>den som är medborgare i en främmande stat eller som har hemvist där,<br>får lämnas till en myndighet i den staten.</p>
<p>Att uppgifter far lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap. 3 §<br>tredje stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>11 § Om verkställighet av annan påföljd än böter har förts över hit från<br>Danmark, Finland, Island eller Norge eller härifrån till någon av dessa<br>stater, får uppgifter om den som avses med beslutet om överflyttning<br>lämnas till den stat från eller till vilken överflyttning har skett. Detsamma<br>gäller i fråga om anteckning, som gjorts rörande tillämpningen av 14<br>eller 21 § lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge<br>angående verkställighet av straff m.m.</p>
<p>Om verkställighet av påföljd har flyttats över hit från annan stat eller<br>härifrån till annan stat enligt lagen (1972:260) om internationellt<br>samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen (1978:801)<br>om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, tillämpas<br>första stycket, första meningen.</p>
<p>Regeringen far meddela närmare föreskrifter om utlämnande av<br>uppgifter enligt denna paragraf.</p>
<p>Utlämnande myndighet</p>
<p>12 § En begäran om utlämnande av uppgifter prövas av Rikspolis-<br>styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far<br>dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får lämna<br>ut uppgifter.</p>
<p>205</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>13 § En uppgift skall gallras ur registret</p>
<p>1. om överrätt genom dom eller beslut som vunnit laga kraft, frikänt<br>den registrerade för den åtalade gärningen eller funnit honom skyldig till<br>denna men inte dömt honom till en påföljd som skall antecknas i<br>registret,</p>
<p>2. om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som<br>avses i 1,</p>
<p>3. om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har<br>undanröjts,</p>
<p>4. om överrätt har upphävt ett beslut om förvandlingsstraff för böter,</p>
<p>5. om åklagares beslut att inte åtala har återkallats,</p>
<p>6. om besöksförbud har upphävts eller</p>
<p>7. när den registrerade har avlidit.</p>
<p>14 § Utöver vad som följer av 13 § skall</p>
<p>1. uppgift om fängelse eller förvandlingsstraff för böter gallras sedan tio<br>år förflutit från frigivningen,</p>
<p>2. uppgift om fängelse som skall anses helt verkställt genom tidigare<br>frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd har befriats<br>helt gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet,</p>
<p>3. uppgift om fängelse som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 §<br>brottsbalken eller om förvandlingsstraff för böter som har fallit bort<br>enligt 18 eller 21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras sedan<br>fem år förflutit från det att straffet föll bort,</p>
<p>4. uppgift om skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras sedan tio år<br>förflutit från domen eller beslutet,</p>
<p>5. uppgift om överlämnande till vård inom socialtjänsten eller vård<br>enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall gallras sedan<br>tio år forflutit från domen eller beslutet,</p>
<p>6. uppgift om överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras sedan tio<br>år förflutit från utskrivningen,</p>
<p>7. uppgift om böter gallras sedan fem år förflutit från dom, beslut eller<br>godkännande av strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot,</p>
<p>8. uppgift om att någon enligt 30 kap. 6 § har förklarats fri från påföljd<br>gallras sedan tio år förflutit från dom eller beslut,</p>
<p>9. uppgift om åklagares beslut att inte åtala brott gallras sedan tre år<br>förflutit från beslutet och</p>
<p>10. uppgift om beslut om besöksförbud gallras sedan tio år förflutit<br>från beslutet.</p>
<p>15 § Om det före utgången av den tid som anges i 14 § har gjorts en ny<br>anteckning enligt 3 eller 5 § beträffande samma person, skall ingen av<br>uppgifterna gallras så länge någon av dem skall finnas kvar i registret.<br>Detta skall dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter.</p>
<p>En uppgift skall alltid gallras sedan tjugo år förflutit från den dom eller<br>det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. I fråga om<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>206</p>
<p>uppgift som avses i 14 § 1 eller 6 gäller detta endast om de tidsfrister<br>som anges där har gått ut.</p>
<p>Skall en uppgift som avses i 3—5 §§ gallras enligt denna paragraf,<br>skall även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning därtill<br>gallras, om inte regeringen förordnar annat.</p>
<h4>Sekretess</h4>
<p>16 § Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om annans<br>personliga förhållanden får inte obehörigen röja vad han sålunda erfarit.</p>
<p>I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>17 § Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid<br>behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har<br>meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999, då lagen (1963:197) om<br>allmänt kriminalregister upphör att gälla.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>207</p>
<h3>Förslag till lag om misstankeregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett register för uppgifter om skälig<br>misstanke om brott (misstankeregistret).</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana<br>uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för att samordna förundersökningar mot<br>samma person och förebygga, uppdaga och utreda brott,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal eller</p>
<p>3. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig-<br>hetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning.</p>
<p>Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som är<br>av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>3 § I registret skall föras in uppgifter om den som har fyllt femton år och<br>som enligt förundersökningsledarens bedömning är skäligen misstänkt<br>för</p>
<p>1. brott mot brottsbalken,</p>
<p>2. annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet eller</p>
<p>3. sådant brott utomlands som enligt svensk lag motsvarar brott enligt<br>1 eller 2, under förutsättning att frågan om lagföring för brottet skall<br>avgöras i Sverige.</p>
<p>Uppgifter skall även föras in om den mot vilken allmän åklagare har<br>inlett utredning i mål om förvandling av böter och om den som har<br>begärts utlämnad för brott.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far föreskriva<br>att registreringen skall begränsas på visst sätt.</p>
<p>4 § Beträffande den som skall registreras enligt 3 § skall registret tillföras<br>de uppgifter regeringen bestämmer.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>Inom riket</p>
<p>5 § En myndighet eller enskild som har rätt till utdrag eller upplysning ur<br>registret skall i varje särskilt fall, noga pröva behovet av information.<br>Utdrag eller upplysningar ur registret får begäras endast om skälet till det<br>uppväger det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>208</p>
<p>6 § Utöver vad som följer av 14 kap. sekretesslagen (1980:100) skall ett<br>utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret lämnas när detta<br>begärs av</p>
<p>1. myndighet i den utsträckning regeringen for vissa slag av ärenden<br>ger tillstånd till det samt</p>
<p>2. enskild</p>
<p>— i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall ger tillstånd till<br>det och det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i<br>en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för före-<br>byggande eller beivrande av brott eller</p>
<p>— i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av<br>upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen<br>meddelas.</p>
<p>7 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till Brottsförebyggande rådet.</p>
<p>Till utlandet</p>
<p>8 § Ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret får lämnas<br>till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om<br>utlämnandet följer av en internationell konvention som Sverige har<br>biträtt.</p>
<p>Uppgifter får på begäran även lämnas till polis- eller åklagarmyn-<br>dighet i en stat som är ansluten till internationella kriminalpolisorgani-<br>ationen eller till denna organisation om det behövs för att myndigheten<br>eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra<br>brott eller för ett utlänningsärende.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om att uppgifter far lämnas till<br>polis- eller åklagarmyndighet i annan stat än som sägs i andra stycket,<br>om det behövs för utredning i ett brottmål eller ett utlänningsärende.</p>
<p>Regeringen far också meddela föreskrifter om att uppgifter be-<br>träffande den som är medborgare i en annan stat eller som har hemvist<br>där, lämnas till en myndighet i den staten.</p>
<p>Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap. 3 §<br>tredje stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Utlämnande myndighet</p>
<p>9 § En begäran om utlämnande av uppgifter prövas av Rikspolis-<br>styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får<br>dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får lämna<br>ut uppgifter.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>10 § En uppgift skall gallras</p>
<p>1. när en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med<br>anledning av misstanken,</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>209</p>
<p>2. när åtal som har väckts med anledning av misstanken har lagts ned,</p>
<p>3. när domstol har meddelat dom eller beslut med anledning av<br>misstanken eller den misstänkte har godkänt strafföreläggande som har<br>utfärdats i anledning av misstanken. Om den tilltalade har frikänts skall<br>uppgift i misstankeregistret gallras först när domen har vunnit laga kraft<br>eller</p>
<p>4. när en begäran om utlämning har avslagits eller verkställts.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket skall i tillämpliga delar gälla även<br>uppgifter om talan om förvandling av böter.</p>
<h4>Sekretess</h4>
<p>11 § Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om annans<br>personliga förhållanden får inte obehörigen röja vad han sålunda erfarit.</p>
<p>I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>12 § Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid<br>behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har<br>meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>210</p>
<h3>Förslag till lag om polisens behandling av personuppgifter<br>m.m. (polisdatalag)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Vid behandling av personuppgifter inom polisen gäller person-<br>datalagen (0000:00) om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna<br>lag.</p>
<p>2 § Lagen gäller vid behandling av personuppgifter i polisens verksamhet<br>för att</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och<br>säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när sådana har inträffat eller</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under<br>allmänt åtal.</p>
<p>Lagen gäller också behandling av sådana uppgifter som avses i 26 och<br>27 §§.</p>
<p>3 § Lagen gäller inte för behandling av personuppgifter som företas<br>med stöd av lagen (0000:00) om det allmänna belastningsregistret eller<br>lagen (0000:00) om misstankeregister. Lagen gäller inte heller vid<br>insamling av personuppgifter genom teleavlyssning, teleövervakning<br>eller kameraövervakning.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>4 § Med underrättelseverksamhet avses i denna lag polisverksamhet som</p>
<p>— syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har förekommit,<br>pågår eller kan förutses och</p>
<p>— inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Med kriminalunderrättelseverksamhet avses annan<br>underrättelseverksamhet än den som bedrivs av Säkerhetspolisen.</p>
<p>Med DNA-analys avses varje förfarande som kan användas för analys<br>av deoxyribonukleinsyra (deoxyribonucleic acid).</p>
<h4>Behandling av personuppgifter</h4>
<p>5 § Uppgifter om en person far inte behandlas enbart på grund av vad<br>som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,<br>religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening eller<br>hälsa eller sexuella läggning.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>211</p>
<p>Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna<br>kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är<br>oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.</p>
<p>6 § Personuppgifter som behandlas skall förses med upplysningar om<br>uppgiftslämnares trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Sådana<br>upplysningar behöver dock inte lämnas om det saknar betydelse för syftet<br>med behandlingen.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>7 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till Brottsförebyggande rådet.</p>
<p>8 § Uppgifter får lämnas ut till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>konvention som Sverige har biträtt.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter på begäran får<br>lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till<br>internationella kriminalpolisorganisationen eller till denna organisation,<br>om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna<br>förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.</p>
<p>Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap. 3 §<br>tredje stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>9 § Regeringen får förordna att uppgifter får lämnas ut även i andra fall<br>än som sägs i 7 och 8 §§.</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>10 § Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid<br>behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har<br>meddelats med stöd av lagen.</p>
<h3>Särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet</h3>
<p>11 § I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas<br>helt eller delvis automatiskt endast i särskilda undersökningar rörande<br>viss allvarlig brottslighet</p>
<p>— vilka syftar till att ge underlag för beslut om förundersökning eller<br>om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott och</p>
<p>— som leds av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet där en<br>länspolismästare är chef.</p>
<p>Personuppgifter får också samlas in och lagras i<br>kriminalunderrättelseregister.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>212</p>
<p>12 § Ett beslut att inleda sådan behandling av personuppgifter som avses<br>i 11 § skall innehålla uppgifter om ändamålet med behandlingen och när<br>den särskilda undersökning som avses skall vara avslutad samt de<br>föreskrifter i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i de<br>registrerades personliga integritet.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över beslut att behandla<br>personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.</p>
<p>13 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far meddela<br>närmare föreskrifter om behandling av personuppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet.</p>
<h3>Särskilda bestämmelser om register</h3>
<p>14 § De särskilda bestämmelserna om register gäller inte</p>
<p>— behandling av personuppgifter i samband med en förundersökning<br>eller annan undersökning eller utredning eller</p>
<p>— manuella register.</p>
<p>15 § Om inte annat sägs är Rikspolisstyrelsen persondataansvarig för de<br>register som avses i denna lag och för andra register som förs för hela<br>polisväsendets behov.</p>
<h4>U nderrättelseregister</h4>
<p>Säkerhetspolisens register</p>
<p>16 § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett register som har till ändamål</p>
<p>— att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot<br>rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och</p>
<p>— att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627).</p>
<p>Säkerhetspolisen är persondataansvarig för registret som benämns<br>SÄPO-registret.</p>
<p>17 § I SÄPO-registret får föras in uppgifter som kan hänföras till en<br>enskild person endast</p>
<p>1. om det finns anledning anta att den som avses med uppgiften ägnar<br>sig åt eller har ägnat sig åt brottslig verksamhet som innefattar hot mot<br>rikets säkerhet eller terrorism eller kommer att begå brott av sådant slag,</p>
<p>2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhets-<br>skyddslagen (1996:627) och därefter fatt den anställning eller det<br>uppdrag eller fått delta i den verksamhet som kontrollen avsett eller</p>
<p>3. om det annars finns särskilda skäl till det.</p>
<p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter om registrets innehåll.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>18 § Uppgifter i SÄPO-registret skall lämnas till länsstyrelse för sådan<br>prövning av personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag som avses i<br></p>
<p>213</p>
<p>lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Detsamma gäller vid prövning<br>av föreståndaren för verksamheten eller av ledamöter i<br>bevakningsföretags styrelse.</p>
<p>19 § Uppgifter som kan hänföras till en enskild person skall gallras när<br>de inte längre behövs för sitt ändamål. Regeringen får meddela<br>föreskrifter om att uppgifter i stället far bevaras för forskningsändamål.</p>
<p>Kriminalunderrättelseregister</p>
<p>20 § I kriminalunderrättelseverksamhet far register föras endast för att ge<br>underlag för beslut om särskilda undersökningar som avser viss allvarlig<br>brottslighet. Sådana register far föras även av en polismyndighet där en<br>länspolismästare är chef.</p>
<p>21 § I ett kriminalunderrättelseregister får föras in uppgifter som kan<br>hänföras till en enskild person endast om den som avses med uppgiften<br>på konkreta grunder kan antas ägna sig eller ha ägnat sig åt allvarlig<br>brottslighet eller kan antas komma att begå allvarliga brott.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela<br>närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.</p>
<p>22 § Uppgifterna i ett kriminalunderrättelseregister skall gallras ett år<br>efter det att en sådan uppgift om personen som enligt 21 § kan föranleda<br>registrering sista gången infördes. Har en särskild undersökning som rör<br>en registrerad person inletts, får dock uppgifter stå kvar till dess att<br>undersökningen har avslutats.</p>
<h4>Register med uppgifter om DNA-analys i brottmål</h4>
<p>23 § Register med uppgifter om resultat av DNA-analys får endast föras<br>för att underlätta identifiering av personer i samband med utredning om<br>brott.</p>
<p>24 § Ett register med personuppgifter får innehålla uppgifter om<br>resultatet av en DNA-analys som har gjorts under utredning om ett brott<br>och som avser en person som har dömts för</p>
<p>1. ett sådant brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet<br>eller säkerhet som avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken, om<br>brottet kan leda till fängelse i mer än två år,</p>
<p>2. ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, om brottet<br>kan leda till fängelse i mer än två år eller</p>
<p>3. försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett<br>sådant brott som avses i 1 eller 2.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om vilka brott som skall föranleda<br>registrering.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>214</p>
<p>25 § Registreringen av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter<br>som ger information om den registrerades identitet. Analysresultat som<br>kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper får inte<br>registreras.</p>
<p>Utöver vad som sägs i första stycket får ett register med person-<br>uppgifter endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende<br>analysen har gjorts och vem analysen avser.</p>
<p>26 § Ett spårregister får innehålla uppgifter om resultatet av en DNA-<br>analys som har gjorts under utredning om ett brott. Uppgifterna får inte<br>kunna hänföras till en viss person. Därutöver får spårregister endast<br>innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts.</p>
<p>27 § Uppgifter i spårregister får endast jämföras med analysresultat</p>
<p>1. som inte kan hänföras till en viss person (spåranalys),</p>
<p>2. som finns i DNAregister med personuppgifter eller</p>
<p>3. som kan hänföras till en person som är misstänkt för brott.</p>
<p>28 § Personuppgifter skall gallras senast tio år efter det att påföljden för<br>brott som avses i 24 § till fullo har verkställts eller annars upphört.</p>
<p>Uppgifter i spårregister skall gallras senast trettio år efter registre-<br>ringen.</p>
<p>29 § Om ett prov har tagits för DNA-analys i samband med en utredning<br>om brott, från någon som inte är misstänkt för brottet, får provet inte<br>användas för något annat ändamål än det för vilket det togs. Ett sådant<br>prov får inte heller sparas efter det att målet slutligt har avgjorts.</p>
<h4>Fingeravtrycks- och signalementsregister</h4>
<p>30 § Bestämmelserna i 31 och 32 §§ gäller endast sådana register med<br>uppgifter om fingeravtryck, signalement och särskilda kännetecken, som<br>förs för att underlätta identifiering av personer i samband med brott.<br>Register som förs för detta ändamål får användas för identifiering av<br>okända personer även i andra fall.</p>
<p>31 § Register som avses i 30 § får endast innehålla uppgifter om den</p>
<p>— som är misstänkt eller dömd för brott eller</p>
<p>— som har fått lämna fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om<br>särskild utlänningskontroll.</p>
<p>I sådant register får endast antecknas uppgifter om fingeravtryck,<br>signalement och särskilda kännetecken samt om ärendenummer och den<br>registrerades identitet.</p>
<p>32 § Uppgifter om en misstänkt person skall gallras när förundersökning<br>eller åtal mot honom läggs ned eller när åtal ogillas. Uppgifterna får dock<br>bevaras längre om andra uppgifter om den misstänkte skall bevaras med<br>stöd av 33 §. När dessa uppgifter gallras skall även uppgifter i<br>fingeravtrycks- och signalementsregister gallras.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>215</p>
<p>Om den misstänkte döms far uppgifterna om honom bevaras till dess<br>att samtliga uppgifter om honom har gallrats ur det allmänna be-<br>lastningsregistret.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om gallring av uppgifter avseende<br>den som har fått lämna fingeravtryck enligt lagen om särskild<br>utlänningskontroll.</p>
<h4>Register över kvarstående brottsmisstankar</h4>
<p>33 § Om en förundersökning mot en person har lagts ned på grund av<br>bristande bevisning får uppgifter om brottsmisstanken lagras i register<br>endast under förutsättning att</p>
<p>— den misstänkte enligt åklagares bedömning alltjämt är skäligen<br>misstänkt för brottet och</p>
<p>— uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på<br>nytt.</p>
<p>Uppgifterna skall gallras senast efter tre år, om inte särskilda skäl<br>föranleder annat.</p>
<p>34 § Uppgift om att en person är misstänkt för brott får inte lagras i<br>register om åtal mot den misstänkte har lagts ned eller om han genom<br>lagakraftvunnen dom har frikänts.</p>
<h4>Register som förs för övervakning av personer</h4>
<p>35 § Register som förs för att underlätta övervakning av personer som<br>kan antas komma att begå brott, får endast innehålla uppgifter om dömda<br>personer som antingen är allvarligt kriminellt belastade eller som kan<br>antas vara farliga för annans personliga säkerhet.</p>
<p>Personuppgifter skall gallras senast när samtliga uppgifter om<br>personen har gallrats ur det allmänna belastningsregistret.</p>
<p>Närmare föreskrifter om innehållet i registret meddelas av regeringen<br>eller den myndighet regeringen bestämmer.</p>
<h4>Andra register</h4>
<p>36 § Innan ett register inrättas skall registrets ändamål och innehåll<br>bestämmas samt tiden för gallring av uppgifterna i registret fastställas.<br>Registret skall ges en särskild benämning.</p>
<p>Regeringen får föreskriva att uppgifter i ett register får bevaras.</p>
<p>37 § Om ett register skall innehålla uppgifter som ger upplysning om att<br>en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan<br>antas ta befattning med brottslig verksamhet skall registret tre veckor i<br>förväg anmälas till Datainspektionen for förhandskontroll.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 då polisregisterlagen<br>(1965:94) upphör att gälla. Beträffande sådan behandling av person-</p>
<p>216</p>
<p>uppgifter som pågår vid denna tidpunkt skall den äldre lagen gälla till Prop. 1997/98:97<br>den tidpunkt regeringen bestämmer, dock längst till den 1 oktober 2001. Bilaga 4</p>
<p>217</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1997/98:97</h3>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 §, 7 kap. 17 och 18 §§, 9 kap. 17 §,<br>14 kap. 5 § och 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>5 kap. Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga eller<br>beivra brott</h4>
<p>1§</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till</p>
<p>1. förundersökning i brottmål,</p>
<p>2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål<br>eller i annan verksamhet för att förebygga brott,</p>
<p>3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,</p>
<p>4. åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kust-<br>bevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller<br>beivra brott, eller</p>
<p>5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt<br>insiderlagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen<br>(1991:980) om handel med finansiella instrument,om det kan antas att<br>syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den<br>framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.</p>
<p>Motsvarande sekretess gäller i<br>annan verksamhet hos myndighet<br>för att biträda åklagarmyndighet,<br>polismyndighet, tullmyndighet eller<br>kustbevakningen med att uppdaga,<br>utreda eller beivra brott samt hos<br>tillsynsmyndighet i konkurs och<br>inom exekutionsväsendet för<br>uppgift som angår misstanke om att<br>en gäldenär har begått brott som<br>avses i 11 kap. brottsbalken eller<br>annat brott som har samband med<br>gäldenärens näringsverksamhet.</p>
<p>För uppgift som hänför sig till<br>Säkerhetspolisens verksamhet för<br>att förebygga eller avslöja brott mot<br>rikets säkerhet eller förebygga<br>terrorism, gäller sekretess om det<br>inte står klart att uppgiften kan<br>röjas utan att syftet med beslutade<br>eller förutsedda åtgärder motverkas<br>eller den framtida verksamheten<br>skadas om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess som avses i första och<br>andra styckena gäller i annan<br>verksamhet hos myndighet för att<br>biträda åklagarmyndighet,</p>
<p>polismyndighet, tullmyndighet eller<br>kustbevakningen med att uppdaga,<br>utreda eller beivra brott samt hos<br>tillsynsmyndighet i konkurs och<br>inom exekutionsväsendet för uppgift<br>som angår misstanke om att en<br>gäldenär har begått brott som avses i<br>11 kap. brottsbalken eller annat brott<br>som har samband med gäldenärens<br>näringsverksamhet.</p>
<p>218</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän I fråga om uppgift i allmän Prop. 1997/98:97<br>handling gäller sekretessen i högst handling gäller sekretessen i högst Bilaga 4<br>fyrtio år. fyrtio år. Om särskilda skäl</p>
<p>föranleder det får dock regeringen<br>föreskriva att sekretessen enligt<br>andra stycket får gälla under längre<br>tid.</p>
<h4>7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds<br>personliga förhållanden</h4>
<p>17 §</p>
<p>Sekretess gäller z verksamhet som Sekretess gäller för uppgift i<br>avser förande av eller uttag ur register som förs enligt lagen<br>allmänt kriminalregister eller (0000:00) om det allmänna<br>register som förs enligt lagen belastningsregistret och lagen<br>(1965:94) om polisregister m.m. för (0000:00) om misstankeregister, för<br>uppgift som har tillförts registret, uppgift om enskilds personliga<br>Om utlämnande av sådan uppgift förhållanden, om det inte står klart</p>
<p>gäller vad som är föreskrivet i lag<br>om register som nu har nämnts och<br>i säkerhetsskyddslagen (1996:627)<br>samt i förordningar som har stöd i<br>dessa lagar. Föreskrifterna i 14<br>kap. gäller inte i fråga om<br>sekretessen enligt denna paragraf.</p>
<p>att uppgiften kan röjas utan att den<br>enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften<br>röjs. I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>sjuttio år. Utan hinder av<br>sekretessen får uppgift lämnas ut<br>enligt vad som sägs i lagen<br>(0000:00) om det allmänna<br>belastningsregistret, lagen</p>
<p>(0000:00) om misstankeregister<br>och säkerhetsskyddslagen</p>
<p>(1996:627) samt i förordningar<br>som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>18</p>
<p>I annat fall än som avses i 17 §<br>gäller sekretess i verksamhet som<br>avser förande av eller uttag ur<br>register</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts<br>särskilt register, som förs över<br>strafföreläggande och föreläggande<br>av ordningsbot, och inte hänför sig<br>till registrering som avses i 15 kap.<br>1 §,</p>
<p>2. för annan uppgift hos Riks-<br>polisstyrelsen, som angår brott<br>eller den som har misstänkts,<br>åtalats eller dömts för brott, om</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift i<br>särskilt register, som förs över<br>strafförelägganden och</p>
<p>förelägganden av ordningsbot, och<br>inte hänför sig till registrering som<br>avses i 15 kap. 1 §, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan<br>att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften<br>röjs.</p>
<p>Sekretessen enligt första stycket<br>gäller inte i ärende om<br>strafföreläggande eller</p>
<p>föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>219</p>
<p>uppgiften har lämnats dit för Prop. 1997/98:97</p>
<p>databehandling inom rättsväsen- Bilaga 4</p>
<p>dets informationssystem i annat<br>register än som avses i 1,</p>
<p>3. för belastningsuppgift som har</p>
<p>tillförts körkortsregistret,</p>
<p>4. for uppgift som har tillförts Sekretess gäller for uppgift som<br>särskilt register som författ- har tillförts särskilt register som<br>ningsenligt förs hos myndighet författningsenligt fors hos<br>angående brott eller tjänste- myndighet angående brott eller<br>förseelser begångna av personer tjänsteförseelser begångna av<br>som är eller har varit verksamma personer som är eller har varit<br>hos myndigheten. Sekretessen verksamma hos myndigheten.<br>enligt första stycket 1 gäller inte i</p>
<p>ärende om straff-föreläggande eller<br>föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>Sekretess gäller hos luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av<br>eller uttag ur certifikatregistret, för uppgift som angår brott eller enskilds<br>hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>sjuttio år.</p>
<h4>9 kap. Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden<br>av såväl personlig som ekonomisk natur</h4>
<p>17 §</p>
<p>Sekretess gäller, om inte annat Sekretess gäller för uppgift om<br>följer av 18 §, i enskilds personliga och ekono-</p>
<p>miska förhållanden, om inte annat<br>följer av 18 §,</p>
<p>1. utredning enligt bestäm- 1. i utredning enligt</p>
<p>melserna om förundersökning i bestämmelserna om</p>
<p>brottmål, förundersökning i brottmål,</p>
<p>2. angelägenhet, som avser 2. i angelägenhet, som avser</p>
<p>användning av tvångsmedel i användning av tvångsmedel i<br>sådant mål eller i annan verk- sådant mål eller i annan verk-<br>samhet för att förebygga brott eller samhet för att förebygga brott,<br>som avser registerkontroll och 3. i angelägenhet som avser<br>särskild personutredning enligt registerkontroll och särskild</p>
<p>säkerhetsskyddslagen (1996:627), personutredning enligt säker-</p>
<p>hetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>3. åklagarmyndighets, polis- 4. i åklagarmyndighets, polis-<br>myndighets, tullmyndighets eller myndighets, tullmyndighets eller<br>kustbevakningens verksamhet i kustbevakningens verksamhet i<br>övrigt för att förebygga, uppdaga, övrigt för att förebygga, uppdaga,<br>utreda eller beivra brott för uppgift utreda eller beivra brott,</p>
<p>om enskilds personliga eller 5. som ingår i register som förs<br></p>
<p>ekonomiska förhållanden, om det av Rikspolisstyrelsen enligt lagen<br>kan antas att den enskilde eller (0000:00) om polisens behandling<br>någon honom närstående lider av personuppgifter m.m. eller som<br>skada eller men om uppgiften röjs, annars behandlas där med stöd av<br>samma lag sam</p>
<p>6. i verksamhet som avser<br>databehandling inom rättsväsen-<br>dets informationssystem.</p>
<p>För uppgift om att en person</p>
<p>— är dömd för brott,</p>
<p>— är eller har varit misstänkt för<br>brott eller</p>
<p>— kan antas ta befattning med<br>brottslig verksamhet,</p>
<p>gäller sekretessen enligt första<br>stycket om det inte står klart att<br>uppgiften kan röjas utan att den<br>enskilde eller någon honom<br>närstående lider men. För andra<br>uppgifter gäller sekretessen om det<br>kan antas att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider men<br>om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan<br>eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att<br>någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen far Utan hinder av sekretessen far<br>uppgift lämnas till enskild enligt uppgift lämnas till enskild enligt<br>vad som föreskrivs i den särskilda vad som föreskrivs i den särskilda<br>lagstiftningen om unga lagöver- lagstiftningen om unga lagöver-<br>trädare trädare. Uppgifter får vidare</p>
<p>lämnas ut enligt vad som sägs i<br>säkerhetsskyddslagen (1996:627)<br>och lagen (0000:00) om polisens<br>behandling av personuppgifter<br>m.m. samt i förordningar som har<br>stöd i dessa lagar</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<h4>14 kap. Bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen och om<br>förbehåll</h4>
<p>5§</p>
<p>Sekretess hindrar inte att sökande, klagande eller annan part i mål eller<br>ärende hos domstol eller annan myndighet tar del av handling eller annat<br>material i målet eller ärendet. Handling eller annat material far dock inte<br>lämnas ut, i den mån det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av<br>synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådant</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>221</p>
<p>fall skall myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad<br>materialet innehåller, i den mån det behövs för att han skall kunna ta till<br>vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som<br>sekretessen skall skydda.</p>
<p>Sekretess hindrar aldrig att part i mål eller ärende tar del av dom eller<br>beslut i målet eller ärendet. Inte heller innebär sekretess begränsning i<br>parts rätt enligt rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som<br>läggs till grund för avgörande av mål eller ärende.</p>
<p>Första och andra styckena till- Första och andra styckena till-<br>ämpas inte, om avvikande be- ämpas inte, om avvikande be-<br>stämmelser har meddelats i lag. stämmelser har meddelats i lag.</p>
<p>Andra stycket tillämpas inte heller i<br>mål om utlämnande av uppgifter<br>som förekommer i Säkerhets-<br>polisens verksamhet om det är<br>nödvändigt med hänsyn till rikets<br>säkerhet eller därför att det kan<br>antas att syftet med beslutade eller<br>förutsedda åtgärder annars<br>motverkas eller den framtida<br>polisverksamheten skadas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h4>16 kap. Om ansvar på tryckfrihetsförordningen och<br>yttrandefrihetsgrundlagens områden för brott mot tystnadsplikt</h4>
<p>1§</p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1—8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap 1<br>§ första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt<br>är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>12. förbehåll enligt 9 a § lagen<br>(1965:94) om polisregister m.m.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>222</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att punkt 4 i övergångsbestämmelserna till<br>arkivlagen (1990:782) skall upphöra att gälla den 1 januari 1999.</p>
<p>223</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 12 §, 21 och 22 §§ samt 25 § säkerhets-<br>skyddslagen (1996:627) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>12 §</p>
<p>Med registerkontroll avses att Med registerkontroll avses att<br>uppgifter hämtas från polis- uppgifter hämtas från register som<br>register. omfattas av lagen (0000:00) om det</p>
<p>allmänna belastningsregistret,<br>lagen (0000:00) om misstanke-<br>register och lagen (0000:00) om<br>polisens behandling av personupp-<br>gifter m.m.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>21</p>
<p>Utlämnande av uppgifter från<br>polisregister vid registerkontroll far<br>omfatta</p>
<p>1. för säkerhetsklass 1 eller 2:<br>vaije uppgift som finns tillgänglig i<br>polisregister om den kontrollerade<br>och, om det är oundgängligen<br>nödvändigt, om make eller sambo,<br>och</p>
<p>2. för säkerhetsklass 3: uppgifter</p>
<p>om den kontrollerade i person- och<br>belastningsregistret hos</p>
<p>Rikspolisstyrelsen och i<br>Säkerhetspolisens register.</p>
<p>§</p>
<p>Utlämnande av uppgifter vid<br>registerkontroll får omfatta</p>
<p>1. för säkerhetsklass 1 eller 2:<br>vaije uppgift som finns tillgänglig<br>om den kontrollerade och, om det<br>är oundgängligen nödvändigt, om<br>make eller sambo, och</p>
<p>2. för säkerhetsklass 3: uppgifter<br>om den kontrollerade i det allmänna<br>belastningsregistret,<br>misstankeregistret och SÄPO-<br>registret.</p>
<p>22</p>
<p>Vid registerkontroll enligt 14 §<br>far utlämnandet omfatta alla<br>uppgifter om den kontrollerade som<br>finns i Säkerhetspolisens register<br>samt de uppgifter om den<br>kontrollerade som finns i person-<br>och belastningsregistret hos<br>Rikspolisstyrelsen om dom eller<br>misstanke om brott som avses i</p>
<p>Vid registerkontroll enligt 14 §<br>far utlämnandet omfatta alla<br>uppgifter om den kontrollerade som<br>finns i SÄPO-registret samt de<br>uppgifter om den kontrollerade som<br>finns i det allmänna belastnings-<br>registret och misstankeregistret om<br>dom eller misstanke om brott som<br>avses i</p>
<p>— 3 kap. 1, 2, 5 och 6 §§ brottsbalken,</p>
<p>— 4 kap. 1—6, 8 och 9 §§ brottsbalken,</p>
<p>— 6 kap. 1 och 2 § § brottsbalken,</p>
<p>— 8 kap. 4—6 §§ brottsbalken,</p>
<p>224</p>
<p>— 9 kap. 3 och 4 § § brottsbalken,</p>
<p>— 12 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken,</p>
<p>— 13 kap. 1—5 b och 7 §§ brottsbalken,</p>
<p>— 16 kap. 1—3, 5, 6 och 8 §§ brottsbalken,</p>
<p>— 17 kap. 1 § brottsbalken,</p>
<p>— 18 kap. 1 och 3—5 §§ brottsbalken,</p>
<p>—19 kap. brottsbalken,</p>
<p>— 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen (1968:64), och</p>
<p>— 9 kap. 1 § vapenlagen (1996:67).</p>
<p>Även uppgift om försök och förberedelse till dessa gärningar får<br>lämnas ut.</p>
<p>25 §</p>
<p>Innan en uppgift som har kommit Innan en uppgift som har kom-</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>ffam vid registerkontroll eller<br>särskild personutredning far lämnas<br>ut för säkerhetsprövning, skall den<br>som uppgiften avser ges tillfälle att<br>yttra sig över uppgiften. Detta<br>gäller dock inte om uppgiften<br>omfattas av sekretess i förhållande<br>till den enskilde enligt någon annan<br>bestämmelse i sekretesslagen<br>(1980:100) än 7 kap. 17 §.</p>
<p>Aven om uppgiften omfattas av<br>sådan sekretess, skall den som<br>uppgiften avser ges tillfälle att yttra<br>sig innan uppgiften lämnas ut, om<br>hans eller hennes intresse av att fa<br>yttra sig skäligen bör ha företräde<br>framför det intresse som<br>sekretessen skall skydda.</p>
<p>mit fram vid registerkontroll eller<br>särskild personutredning far lämnas<br>ut för säkerhetsprövning, skall den<br>som uppgiften avser ges tillfälle att<br>yttra sig över uppgiften.</p>
<p>Om uppgiften omfattas av<br>sekretess i förhållande till den<br>enskilde gäller detta dock endast<br>om den enskildes intresse av att fa<br>yttra sig skäligen bör ha företräde<br>framför det intresse som<br>sekretessen skall skydda.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>225</p>
<p>8 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 97</p>
<h3>Förslag till förordning om det allmänna belastningsregistret</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Med belastningsregister avses i denna förordning det register som<br>avses i lagen (0000:00) om det allmänna belastningsregistret.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>2 § Beträffande den som registreras enligt 3—5 §§ lagen (0000:00) om<br>det allmänna belastningsregistret skall registret tillföras uppgifter om</p>
<p>1. namn och personnummer eller de andra uppgifter som behövs för<br>identifiering av den registrerade,</p>
<p>2. domen eller beslutet,</p>
<p>3. de brott som den registrerade har begått och om påföljden,</p>
<p>4. att ett brott, för vilket någon har dömts till böter, villkorlig dom eller<br>skyddstillsyn, enligt domen har begåtts under påverkan av en sådan<br>allvarlig psykisk störning som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken,</p>
<p>5. beslut om förlängning av prövotid,</p>
<p>6. förklaring att viss påföljd skall avse även annat brott, att den skall<br>undanröjas eller träda i stället för annan påföljd,</p>
<p>7. beslut om helt eller delvis förverkande av villkorligt medgiven<br>frihet,</p>
<p>8. domstols beslut om utvisning ur Sverige enligt 4 kap. 7 § utlän-<br>ningslagen (1989:529),</p>
<p>9. förordnande om omedelbar verkställighet eller om sådant till-<br>godoräknande som avses i 33 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken,</p>
<p>10. företagen personutredning,</p>
<p>11. beslut enligt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken eller jämlikt 19 §<br>andra stycket bötesverkställighetslagen (1979:189),</p>
<p>12. att dom eller beslut såvitt angår den ådömda påföljden har vunnit<br>laga kraft eller har överklagats,</p>
<p>13. tidpunkt för verkställighet av fängelse eller förvandlingsstraff för<br>böter, tidpunkt för frigivning från sådana straff samt, vid villkorlig<br>frigivning, prövotid och återstående strafftid,</p>
<p>14. intagning i eller utskrivning från sjukvårdsinrättning av den som</p>
<p>en domstol har överlämnat till rättspsykiatrisk vård,</p>
<p>15. förordnande om att övervakningen med anledning av en dom på<br>skyddstillsyn skall anstå eller att vidare verkställighet inte får äga rum,</p>
<p>16. att överrätt undanröjt dom eller beslut och visat målet åter till lägre<br>rätt,</p>
<p>17. att regeringen av nåd har efterskänkt eller ändrat straff eller annan<br>påföljd som har antecknats i registret samt om</p>
<p>18. att resning har beviljats i ett mål i vilket har dömts till påföljd som<br>har antecknats i registret.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>226</p>
<p>3 § I registret skall också antecknas</p>
<p>1. beslut av myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om<br>överflyttning till den staten av verkställighet av fängelse eller över-<br>vakning av den som villkorligt frigivits eller dömts till skyddstillsyn,</p>
<p>2. annat beslut av myndighet i främmande stat om verkställighet av här<br>i landet ådömd påföljd,</p>
<p>3. beslut av svensk domstol eller myndighet enligt 5, 10, 14, 17 eller<br>21 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och<br>Norge angående verkställighet av straff m.m., om verkställighet,<br>övervakning, undanröjande eller förverkande samt om</p>
<p>4. beslut av svensk domstol eller myndighet enligt 10 § lagen<br>(1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>Inom riket</p>
<p>4 § Fullständigt utdrag ur belastningsregistret skall lämnas på begäran av</p>
<p>1. det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen (1991:572)<br>om särskild utlänningskontroll, i ärende om utlämning för brott eller om<br>nåd i brottmål, i ärende om upphävande av domstols beslut om utvisning<br>på grund av brott enligt utlänningslagen (1989:529) eller i ärende om<br>överförande av straffverkställighet enligt lagen (1972:260) om<br>internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom; eller<br>den statsrådet bemyndigar därtill, för utredning i sådant ärende och i<br>fråga om den som prövningen gäller,</p>
<p>2. det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen (1950:382)<br>om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen (1989:529), eller den<br>statsrådet bemyndigar därtill samt Utlänningsnämnden, för utredning i<br>sådant ärende och i fråga om den som prövningen gäller,</p>
<p>3. chefen för Utrikesdepartementet eller den han bemyndigar, om<br>utdraget behövs för fullgörande av skyldighet som åvilar Sverige enligt<br>överenskommelse med främmande stat,</p>
<p>4. länsstyrelse, i ärende då länsstyrelsen enligt lag eller förordning<br>skall inhämta sådant utdrag,</p>
<p>5. Statens invandrarverk,</p>
<p>6. av myndighet, som äger besluta om frihetsberövande åtgärd enligt<br>lagarna om utlämning för brott eller utlänningslagen, med anledning av<br>ärende vari fråga uppkommit om sådan åtgärd,</p>
<p>7. Kriminalvårdsstyrelsen i fråga om den som styrelsen avser att<br>anställa inom kriminalvården eller anlita som övervakare inom firivården<br>eller som förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild<br>personutredning i brottmål, m.m.,</p>
<p>8. Kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndighet, anstalt eller häkte inom<br>kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt<br>lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt eller lagen (1976:371) om<br>behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,</p>
<p>9. Kriminalvårdsnämnden, när uppgiften behövs för prövning av en<br>fråga om villkorlig frigivning eller</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>227</p>
<p>10. Övervakningsnämnd eller frivårdsmyndighet, i ärende om<br>övervakning av den som villkorligt frigivits, dömts till skyddstillsyn eller<br>överförts till vård utom anstalt, i fråga om den som ärendet rör, eller<br>beträffande den som är intagen på anstalt men erhållit tillstånd att vistas<br>utom denna.</p>
<p>5 § Uppgift om brott som har föranlett annan påföljd än penningböter<br>skall lämnas på begäran av</p>
<p>1. Högskolans avskiljandenämnd, i fråga om den som nämnden vid<br>prövning enligt högskolelagen (1992:1434) överväger att avskilja från<br>utbildningen,</p>
<p>2. Riksbanken, i fråga om den banken avser att anställa som<br>bevaknings- och transportpersonal,</p>
<p>4. statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som<br>beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av<br>utvecklingsstörda eller vård av bam och ungdom, i fråga om den som<br>myndigheten avser att anställa,</p>
<p>5. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa i<br>utlandsstyrkan,</p>
<p>6. Lotteriinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid prövning<br>enligt lotterilagen (1994:1000) överväger att ge tillstånd att få anordna<br>roulettspel, tämingsspel och kortspel,</p>
<p>7. Sprängämnesinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid<br>lämplighetsprövning enligt förordningen (1988:1145) om brandfarliga<br>och explosiva varor, överväger att ge tillstånd,</p>
<p>8. Socialnämnd, i ärende om adoption eller vårdnad om bam,</p>
<p>9. Socialnämnd, i ärende om medgivande att ta emot bam m.m. enligt<br>25—28, 30 och 31 §§ socialtjänstlagen (1980:620) samt åtgärder enligt<br>lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen<br>(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall</p>
<p>10. Luftfartsverket, i fråga om den som myndigheten vid lämplig-<br>hetsprövning enligt luftfartsförordningen (1986:171), överväger att ge<br>tillstånd,</p>
<p>11. Vägverket, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetspröv-<br>ning enligt 64, 68 och 69 §§ körkortsförordningen (1977:722), överväger<br>att ge tillstånd samt</p>
<p>12. Alkoholinspektionen, för införande i myndighetens register över<br>dem som har tillstånd enligt alkohollagen eller som är företrädare för<br>tillståndspliktig verksamhet samt i fråga om den som myndigheten vid<br>lämplighetsprövning enligt 7 kap. 1 § alkohollagen (1994:1738) över-<br>väger att ge tillstånd.</p>
<p>6 § Uppgift om brott mot 8—11, 14 eller 15 kap. brottsbalken eller mot<br>skattebrottslagen (1971:69) skall, om uppgiften har föranlett annan<br>påföljd än penningböter, lämnas på begäran av</p>
<p>1. Finansinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid<br>lämplighetsprövning av större ägare enligt försäkringsrörelselagen<br>(1982:713), bankrörelselagen (1987:617), lagen (1991:981) om</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>228</p>
<p>värdepappersrörelse eller lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag<br>överväger att ge tillstånd,</p>
<p>2. Fastighetsmäklamämnden, i fråga om den som myndigheten vid<br>lämplighetsprövning enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400), överväger<br>att ge tillstånd,</p>
<p>3. Revisorsnämnden, i fråga om den som myndigheten vid<br>lämplighetsprövning enligt lagen (1995:528) om revisorer, överväger att<br>ge tillstånd samt</p>
<p>4. kommun, i fråga om den som har anmält ett förvärv av hyres-<br>fastighet enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet, om<br>förvärvstillstånd far vägras.</p>
<p>7 § Uppgift om brott mot 3 eller 4 kap., 6 kap. 1 eller 2 §, 8 kap. 5 eller 6<br>§, 12 kap. 3 § eller 13 kap. brottsbalken, 1 eller 3 § narkotikastrafflagen<br>(1968:64), 3 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel<br>eller 9 kap. 1 eller 2 § vapenlagen (1996:67) eller dess motsvarighet<br>enligt äldre lag skall lämnas på begäran av Totalförsvarets pliktverk och<br>Försvarsmakten i fråga om totalforsvarspliktiga som skrivs in eller är<br>inskrivna för värnplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.<br>Om uppgifter om något sådant brott förekommer, far också uppgifter om<br>andra antecknade brott lämnas ut, om de har föranlett annan påföljd än<br>böter.</p>
<p>8 § Utdrag enligt 5—7 §§ far inte innehålla uppgift som har antecknats<br>enligt 3 § 3—6 lagen (0000:00) om det allmänna belastningsregistret. En<br>socialnämnd har dock rätt till uppgift om åklagares beslut att inte åtala<br>samt om besöksförbud.</p>
<p>9 § Rikspolisstyrelsen skall underrätta Vägverket om dom, beslut,<br>strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot i enlighet med vad<br>som sägs i 83 och 84 §§ körkortsförordningen (1977:772).</p>
<p>10 § Uppgift om brott som har föranlett annan påföljd än penningböter,<br>far på begäran lämnas till</p>
<p>1. larminstallationsföretag, som avses i lagen (1983:1097) med vissa<br>bestämmelser om larmanläggningar m.m., i fråga om den som företaget<br>avser att anställa för larminstallationer eller</p>
<p>2. enskild sammanslutning eller person som beslutar om anställning av<br>personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller vård<br>av bam och ungdom, i fråga om den som den enskilde avser att anställa.</p>
<p>Utdrag far inte innehålla uppgift som har antecknats enligt 3 § 3—6<br>lagen (0000:00) om det allmänna belastningsregistret.</p>
<p>Till utlandet</p>
<p>11 § Uppgifter om annan påföljd än böter vilka har tillförts be-<br>lastningsregistret och avser den som är medborgare eller har hemvist i<br>Danmark, Finland, Island eller Norge skall ofördröjligen meddelas<br>registreringsmyndigheten i den staten.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>229</p>
<p>Sådana uppgifter om överflyttning av verkställighet som avses i 11 §<br>första stycket lagen (0000:00) om det allmänna belastningsregistret, skall<br>genast redovisas till registreringsmyndighet i den stat från eller till vilken<br>verkställigheten har flyttats över.</p>
<p>Utlämnande myndighet</p>
<p>12 § Rikspolisstyrelsen får bestämma att utdrag enligt 10 § första stycket<br>lagen (0000:00) om det allmänna belastningsregistret eller 4—7 §§ eller<br>11 § denna förordning får lämnas av en polismyndighet.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>13 § En uppgift om utvisning på grund av brott, vilken har antecknats<br>enligt 2 § 8, skall inte gallras förrän den utvisade enligt beslutet har rätt<br>att återvända till Sverige.</p>
<h4>Övrigt</h4>
<p>14 § Den som i tjänsten tar del av uppgifter ur det allmänna belastnings-<br>registret och därvid far anledning anta att registrets innehåll är oriktigt,<br>skall genast anmäla det till Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>15 § Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om hur utdrag ur<br>registret skall begäras och utformas.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>230</p>
<h3>Förslag till förordning om misstankeregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Med misstankeregister förstås i denna förordning det register som<br>avses i lagen (0000:00) om misstankeregister.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>2 § Beträffande den som registreras enligt 3 § lagen (0000:00) om<br>misstankeregister skall registret tillföras uppgifter om</p>
<p>1. namn och personnummer eller de andra uppgifter som behövs för<br>identifiering av den registrerade,</p>
<p>2. de brott som misstanken avser,</p>
<p>3. ärendenummer och vid vilken myndighet som ärendet handläggs,</p>
<p>4. om åklagare har övertagit ledningen av en förundersökning som har<br>inletts av en polismyndighet,</p>
<p>5. om den misstänkte har underrättats om misstanke om brott enligt 23<br>kap. 18 § rättegångsbalken,</p>
<p>6. beslut att väcka åtal eller talan om förvandling av böter och</p>
<p>7. beslut som gäller anhållande, häktning eller intagning i anstalt eller<br>för vård enligt lagen (1991:1122) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen<br>(1988:870) om vård om missbrukare i vissa fall.</p>
<p>3 § Uppgifter om misstanke skall inte antecknas om misstanken gäller</p>
<p>1. vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med trafikolycka<br>enligt 3 kap. 8 § brottsbalken,</p>
<p>2. egenmäktigt förfarande bestående i olovlig uppställning av fordon<br>på någon annans parkeringsplats enligt 8 kap. 8 § brottsbalken eller</p>
<p>3. förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 § brottsbalken.</p>
<p>4 § Rikspolisstyrelsen far föreskriva att registrering enligt 3 och 4 §§<br>lagen om misstankeregister skall begränsas utöver vad som följer av<br>denna förordning.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>5 § Fullständigt utdrag ur misstankeregistret skall lämnas på begäran av</p>
<p>1. det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen (1991:572)<br>om särskild utlänningskontroll, i ärende om nåd i brottmål, i ärende om<br>upphävande av domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt<br>utlänningslagen (1989:529) eller i ärende om överförande av<br>straffverkställighet enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete<br>rörande verkställighet av brottmålsdom; eller den statsrådet bemyndigar<br>därtill, för utredning i sådant ärende och i fråga om den som prövningen<br>gäller,</p>
<p>2. det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen (1950:382)<br>om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen (1989:529), eller den</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>231</p>
<p>statsrådet bemyndigar därtill samt Utlänningsnämnden, för utredning i<br>sådant ärende och i fråga om den som prövningen gäller,</p>
<p>3. länsstyrelse, i ärende då länsstyrelsen enligt lag eller förordning<br>skall inhämta sådant utdrag</p>
<p>4. Statens invandrarverk samt</p>
<p>5. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa i<br>utlandsstyrkan.</p>
<p>6 § Uppgift om misstanke om brott for vilket åtal eller talan om<br>förvandling av böter har väckts, skall lämnas på begäran till</p>
<p>1. Kriminalvårdsstyrelsen i fråga om den myndigheten avser att an-<br>ställa inom kriminalvården eller anlita som övervakare inom ffivården<br>eller som förtroendeman enligt lagen (1976:371) om behandlingen av<br>häktade och anhållna,</p>
<p>2. Kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndighet, anstalt eller häkte inom<br>kriminalvården när uppgiften behövs for prövning av en fråga enligt<br>lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt eller lagen (1976:371) om<br>behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,</p>
<p>3. Kriminalvårdsnämnden när uppgiften behövs för prövning av en<br>fråga om villkorlig frigivning,</p>
<p>4. Övervakningsnämnd eller frivårdsmyndighet i ärende om över-<br>vakning av den som villkorligt frigivits, dömts till skyddstillsyn eller<br>överforts till vård utom anstalt, i fråga om den som ärendet rör, eller<br>beträffande den som är intagen på anstalt men erhållit tillstånd att vistas<br>utom denna,</p>
<p>5. Riksbanken i fråga om den som myndigheten avser att anställa som<br>bevaknings- eller transportpersonal,</p>
<p>6. statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som<br>beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av<br>utvecklingsstörda eller vård av bam och ungdom, i fråga om den som<br>myndigheten avser att anställa,</p>
<p>7. Lotteriinspektionen i fråga om den som myndigheten vid prövning<br>enligt lotterilagen (1994:1000) överväger att ge tillstånd att få anordna<br>roulettspel, tämingsspel och kortspel,</p>
<p>8. Sprängämnesinspektionen i fråga om den som myndigheten vid<br>lämplighetsprövning enligt förordningen (1988:1145) om brandfarliga<br>och explosiva varor, överväger att ge tillstånd,</p>
<p>9. Socialnämnd i ärende om adoption eller vårdnad om bam,</p>
<p>10. Socialnämnd i ärende om medgivande att ta emot bam m.m. enligt<br>25—28, 30 och 31 §§ socialtjänstlagen (1980:620) samt åtgärder enligt<br>lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen<br>(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,</p>
<p>11. Luftfartsverket i fråga om den som myndigheten vid lämplig-<br>hetsprövning enligt luftfartskungörelsen (1961:558), överväger att ge<br>tillstånd,</p>
<p>12. Vägverket i fråga om den som myndigheten vid lämplighets-<br>prövning enligt 64, 68 och 69 §§ körkortsförordningen (1977:722),<br>överväger att ge tillstånd,</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>232</p>
<p>13. Finansinspektionen i fråga om den som myndigheten vid Prop. 1997/98:97<br>lämplighetsprövning av större ägare enligt försäkringsrörelselagen Bilaga 4<br>(1982:713), bankrörelselagen (1987:617), lagen (1991:981) om värde-<br>pappersrörelse eller lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag</p>
<p>överväger att ge tillstånd,</p>
<p>14. Fastighetsmäklamämnden i fråga om den som myndigheten vid<br>lämplighetsprövning enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400), överväger<br>att ge tillstånd,</p>
<p>15. Revisorsnämnden i fråga om den som myndigheten vid lämplig-<br>hetsprövning enligt lagen (1995:528) om revisorer, överväger att ge<br>tillstånd,</p>
<p>16. Totalförsvarets pliktverk och Försvarsmakten i fråga om total-<br>försvarspliktiga som skrivs in eller är inskrivna för värnplikt enligt lagen<br>(1994:1809) om totalförsvarsplikt,</p>
<p>17. Alkoholinspektionen, för införande i myndighetens register över<br>dem som har tillstånd enligt alkohollagen eller som är företrädare för<br>tillståndspliktig verksamhet samt i fråga om den som myndigheten vid<br>lämplighetsprövning enligt 7 kap. 1 § alkohollagen (1994:1738)<br>överväger att ge tillstånd samt</p>
<p>18. kommun, i fråga om den som har anmält ett förvärv av hyres-<br>fastighet enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet, om<br>förvärvstillstånd far vägras.</p>
<p>7 § Uppgift om misstanke om brott för vilket åtal eller talan om<br>förvandling av böter har väckts, far på begäran lämnas till</p>
<p>1. larminstallationsföretag, som avses i lagen (1983:1097) med vissa<br>bestämmelser om larmanläggningar m.m., i fråga om den som företaget<br>avser att anställa för larminstallationer eller</p>
<p>2. enskild sammanslutning eller person som beslutar om anställning av<br>personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller vård<br>av bam och ungdom, i fråga om den som den enskilde avser att anställa.</p>
<p>Utlämnande myndighet</p>
<p>8 § Rikspolisstyrelsen far bestämma att utdrag enligt 5—6 §§ denna<br>förordning far lämnas av en polismyndighet.</p>
<h4>Övrigt</h4>
<p>9 § Den som i tjänsten tar del av uppgifter ur det allmänna belast-<br>ningsregistret och därvid far anledning anta att registrets innehåll är<br>oriktigt, skall genast anmäla det till Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>10 § Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om hur utdrag ur<br>registret skall begäras och lämnas.</p>
<p>233</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna över<br>slutbetänkandet</h2>
<p>Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av följande<br>instanser:</p>
<p>Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riks-<br>åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laboratorium,<br>Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Datainspektionen,<br>Socialstyrelsen, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Statistiska central-<br>byrån, Riksrevisionsverket, Riksarkivet, Hovrätten för Västra Sverige,<br>Södra Roslags tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,<br>Uppsala universitet, Juridiska fakulteten, Lunds universitet, Juridiska<br>fakulteten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands<br>län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,<br>Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i<br>Göteborgs- och Bohus län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen<br>i Dalarna, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Sveriges advokatsamfund,<br>Sveriges Domareförbund,</p>
<p>Yttranden har dessutom inkommit från följande instanser.<br>Läkemedelsverket, Vägverket, Seppo Isolto m.fl.,</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>234</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>Förslag till lag om belastningsregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra<br>ett belastningsregister. Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig for<br>behandlingen av personuppgifter i registret.</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Belastningsregistret skall föras för att ge information om sådana<br>belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för att förebygga, upptäcka och utreda<br>brott,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal samt för<br>utfärdande av strafföreläggande,</p>
<p>3. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd eller</p>
<p>4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig-<br>hetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i<br>författning.</p>
<p>Registret far användas också för att till enskild lämna uppgifter som är<br>av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>Domar eller beslut som har meddelats i Sverige</p>
<p>3 § Registret skall innehålla uppgifter om den som</p>
<p>1. genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av<br>ordningsbot har ålagts påföljd för brott,</p>
<p>2. har ålagts förvandlingsstraff för böter,</p>
<p>3. med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från<br>påföljd,</p>
<p>4. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap 7 § rättegångsbalken, 9<br>eller 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga<br>lagöverträdare eller 46 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i<br>vissa fall inte har åtalats för brott,</p>
<p>5. skall utlämnas enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller<br>enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,<br>Island och Norge eller</p>
<p>har meddelats besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>235</p>
<p>Domar och beslut som har meddelats i utlandet</p>
<p>4 § Uppgifter om den som avses med en dom eller ett beslut som<br>meddelats i utlandet skall föras in i registret, om uppgiftens innehåll<br>motsvarar vad som sägs i 3 § och uppgiften</p>
<p>1. kommer från en myndighet i en stat som tillhör Internationella<br>kriminalpolisorganisationen, från denna organisation eller från<br>Europol och avser en svensk medborgare eller någon som har hemvist<br>i Sverige eller</p>
<p>2. lämnas från en stat enligt en överenskommelse mellan Sverige och<br>den staten.</p>
<p>Uppgifter som skall föras in i registret</p>
<p>5 § Regeringen far meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter<br>registret skall innehålla om den som skall registreras enligt 3 och 4 §§.</p>
<h4>Rätt att få uppgifter från registret</h4>
<p>Svenska myndigheter</p>
<p>6 § Personuppgifter ur belastningsregistret skall lämnas ut om det begärs<br>av</p>
<p>1. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem eller Datainspektionen för<br>deras tillsynsverksamhet,</p>
<p>2. polis-, tull, eller åklagarmyndighet eller allmän domstol för<br>verksamhet som avses i 2 § 1-3,</p>
<p>3. förvaltningsdomstol för prövning enligt 2 § 4, eller</p>
<p>4. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av<br>ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.</p>
<p>Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket<br>far ha direktåtkomst till registret.</p>
<p>7 § En myndighet som har rätt att fa uppgifter ur registret skall, i vaije<br>särskilt fall, noga pröva behovet av information. En begäran om att fa ta<br>del av uppgifter ur registret far göras endast om skälet till det uppväger<br>det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.</p>
<p>8 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.</p>
<p>Enskilda</p>
<p>9 § En enskild har rätt att på begäran utan avgift, en gång per kalenderår,<br>skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv.</p>
<p>En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv för att kunna ta<br>till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in, bosätta<br>sig eller arbeta där, har rätt att få ett utdrag vars innehåll är begränsat</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>236</p>
<p>enligt föreskrifter som regeringen eller den myndighet regeringen<br>bestämmer meddelar.</p>
<p>En begäran om uppgifter ur registret skall vara skriftlig och<br>undertecknad av den sökanden själv.</p>
<p>10 § Om det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i<br>en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse for förebyggande<br>eller beivrande av brott, har en enskild rätt att fa uppgifter ur registret om<br>en annan enskild i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall<br>föreskriver det.</p>
<p>En enskild, som styrker att hans rätt är beroende av uppgifter ur<br>registret om en annan enskild, har rätt att fa ta del av dessa uppgifter om<br>regeringen medger att uppgifterna far lämnas ut.</p>
<p>Utländska myndigheter</p>
<p>11 § Uppgifter ur registret far lämnas till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.</p>
<p>12 § Uppgifter ur registret skall lämnas till domstol eller polis- eller<br>åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om det begärs<br>för utredning i brottmål.</p>
<p>Uppgifter får på begäran även lämnas till domstol eller polis- eller<br>åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Internationella<br>kriminalpolisorganisationen eller till denna organisation om det behövs<br>för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga,<br>upptäcka, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende.</p>
<p>13 § Regeringen får meddela föreskrifter om</p>
<p>1. att uppgifter far lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet<br>i en annan stat än som sägs 11 §, om det behövs for utredning i ett<br>brottmål eller ett utlänningsärende,</p>
<p>2. att uppgifter om den som är medborgare i en främmande stat eller som<br>har hemvist där, far lämnas till en myndighet i den staten och</p>
<p>3. att de uppgifter som får lämnas ut enligt 10 och 11 §§ skall begränsas.</p>
<p>14 § Uppgifter om den som avses med ett beslut om överflyttning skall<br>lämnas till den stat från eller till vilken överflyttning har skett</p>
<p>1. om verkställighet av annan påföljd än böter har förts hit från<br>Danmark, Finland, Island eller Norge eller till någon av dessa stater<br>härifrån,</p>
<p>2. i fråga om anteckning som gjorts rörande tillämpningen av 14 eller<br>21 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island<br>och Norge ang. verkställighet av straff m.m. och</p>
<p>3. om verkställighet av påföljd har förts hit från en annan stat eller till<br>någon annan stat härifrån enligt lagen (1972:260) om internationellt<br>samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen<br>(1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>237</p>
<p>Utlämnande myndighet</p>
<p>15 § En begäran om att uppgifter skall lämnas ut prövas av Rikspolis-<br>styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får<br>dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får pröva<br>frågan om att lämna ut uppgifter.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>16 § En uppgift skall gallras ur registret</p>
<p>1. om en överrätt genom dom eller beslut frikänt den registrerade för den<br>åtalade gärningen,</p>
<p>2. om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som avses i<br>1,</p>
<p>3. om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot<br>har undanröjts,</p>
<p>4. om överrätt har upphävt ett beslut om förvandlingsstraff för böter,</p>
<p>5. om åklagares beslut att meddela åtalsunderlåtelse har återkallats,</p>
<p>6. om besöksförbud har upphävts eller</p>
<p>7. när den registrerade har avlidit.</p>
<p>17 § Utöver vad som följer av 16 § skall uppgifter om</p>
<p>1. fängelse- eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter<br>frigivningen,</p>
<p>2. fängelsestraff som skall anses helt verkställt genom tidigare<br>frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har<br>befriats gallras tio år efter domen eller beslutet,</p>
<p>3. fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken<br>eller om förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18 eller<br>21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det att<br>straffet föll bort,</p>
<p>4. skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras sedan tio år efter domen eller<br>beslutet,</p>
<p>5. sluten ungdomsvård gallras tio år efter det att påföljden helt<br>verkställts,</p>
<p>6. överlämnande till vård inom socialtjänsten eller vård enligt lagen<br>(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall gallras tio år efter<br>domen eller beslutet,</p>
<p>7. överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras tio år efter<br>utskrivningen,</p>
<p>8. uppgift om böter gallras sedan fem år förflutit från dom, beslut eller<br>godkännande av strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot,</p>
<p>9. uppgift om att någon enligt 30 kap. 6 § har förklarats fri från påföljd<br>gallras sedan tio år förflutit från dom eller beslut,</p>
<p>10. uppgift om åklagares beslut att inte åtala för brott gallras sedan tio år<br>förflutit från beslutet,</p>
<p>11. uppgift om beslut om besöksförbud gallras sedan tio år förflutit från<br>beslutet och</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>238</p>
<p>12. uppgift om beslut om utlämning för brott gallras sedan tio år förflutit<br>från beslutet</p>
<p>18 § Om det före utgången av den tid som anges i 17 § har gjorts en ny<br>anteckning enligt 3 eller 4§ beträffande samma person, skall ingen av<br>uppgifterna gallras så länge någon av dem skall finnas kvar i registret.<br>Detta skall dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter.</p>
<p>En uppgift skall alltid gallras senast tjugo år efter den dom eller det<br>beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. I fråga om<br>uppgift som avses i 17 § 1 eller 7 gäller detta endast om de tidsfrister<br>som anges där har gått ut.</p>
<p>Skall en uppgift som avses i 3 och 4 §§ gallras enligt denna paragraf,<br>skall även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning till uppgiften<br>gallras, om inte regeringen föreskriver annat.</p>
<h4>Tystnadsplikt</h4>
<p>19 § Den som med stöd av denna lag har fatt del av uppgifter om annans<br>personliga förhållanden far inte obehörigen röja dessa uppgifter.</p>
<p>I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>20 § Personuppgiftslagens (1998:000) regler om rättelse och skadestånd<br>gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt<br>föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen<br>(1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen (1965:94) om<br>polisregister m.m. upphör att gälla.</p>
<p>2. Uppgifter i kriminal- och polisregister som förs enligt de upphävda<br>lagarna får stå kvar i högst tjugo år. Bestämmelserna i 7 och 10 §§<br>lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister skall fortfarande gälla<br>för dessa uppgifter.</p>
<p>3. 6-15 §§ samt 19 och 20 §§ i den nya lagen skall gälla även för<br>uppgifter i polis- och kriminalregister enligt punkt 2 samt för uppgifter<br>i körkortsregistrets belastningsdel.</p>
<p>239</p>
<h3>Förslag till lag om misstankeregister</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra<br>ett register med uppgifter om skälig misstanke om brott<br>(misstankeregistret). Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för<br>behandlingen av personuppgifter i registret.</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana<br>uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för att samordna förundersökningar mot<br>en person och för att förebygga, upptäcka och utreda brott,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal och</p>
<p>3. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig-<br>hetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i<br>forfattning.</p>
<p>Registret far användas också för att till enskild lämna uppgifter som är<br>av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>3 § Registret skall innehålla uppgifter om den som har fyllt femton år och<br>som enligt förundersökningsledarens bedömning är skäligen misstänkt<br>för</p>
<p>1. brott mot brottsbalken,</p>
<p>2. annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet eller</p>
<p>3. sådant brott utomlands som enligt svensk lag motsvarar brott enligt 1<br>eller 2, under förutsättning att frågan om lagföring för brottet skall<br>avgöras i Sverige.</p>
<p>Registret skall även innehålla uppgifter om den mot vilken allmän<br>åklagare har inlett utredning i mål om förvandling av böter och om den<br>som har begärts utlämnad för brott.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela<br>föreskrifter om att registreringen skall begränsas på visst sätt.</p>
<p>4 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter<br>registret skall innehålla om den som skall registreras enligt 3 §.</p>
<h4>Rätt att få uppgifter ur registret</h4>
<p>Svenska myndigheter</p>
<p>5 § Uppgifter ur misstankeregistret skall lämnas ut om det begärs av</p>
<p>1. polis-, tull-, eller åklagarmyndighet eller allmän domstol för<br>verksamhet som avses i 2 § 1-3,</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>240</p>
<p>2. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av<br>ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.</p>
<p>Regeringen far föreskriva att en myndighet som avses i första stycket<br>får ha direktåtkomst till registret.</p>
<p>Att uppgifter far lämnas ut i vissa andra fall framgår av 14 kap.<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>6 § En myndighet som har rätt att få uppgifter ur registret skall i varje<br>särskilt fall noga pröva behovet av information. Utdrag eller<br>upplysningar ur registret får begäras endast om skälet till det uppväger<br>det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.</p>
<p>7 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.</p>
<p>Enskilda</p>
<p>8 § Att sekretess till skydd för enskild inte gäller i förhållande till den<br>registrerade själv framgår av 14 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>9 § Om det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i<br>en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande<br>eller beivrande av brott, har en enskild rätt att få uppgifter ur registret om<br>en annan enskild i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall<br>föreskriver det.</p>
<p>En enskild, som styrker att hans rätt är beroende av uppgifter ur<br>registret om en annan enskild, har rätt att få ta del av dessa uppgifter om<br>regeringen medger att uppgifterna får lämnas ut.</p>
<p>Utländska myndigheter</p>
<p>10 § Uppgifter ur registret får lämnas till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.</p>
<p>11 § Uppgifter får på begäran lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i<br>en stat som är ansluten till Internationella kriminal-polisorganiationen<br>eller till denna organisation om det behövs för att myndigheten eller<br>organisationen skall kunna förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott<br>eller för ett utlänningsärende.</p>
<p>Uppgifter får vidare lämnas ut enligt vad som framgår av 1 kap. 3 §<br>tredje stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>12 § Regeringen får meddela föreskrifter om</p>
<p>1. att uppgifter får lämnas till en domstol eller polis- eller<br>åklagarmyndighet i en annan stat än som sägs 10 §, om det behövs för<br>utredning i ett brottmål eller ett utlänningsärende,</p>
<p>2. att uppgifter om den som är medborgare i en främmande stat eller<br>som har hemvist där, får lämnas till en myndighet i den staten och</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>241</p>
<p>3. att de uppgifter som får lämnas ut enligt 9 och 10 §§ skall begränsas.</p>
<p>Utlämnande myndighet</p>
<p>13 § En begäran om att lämna ut uppgifter prövas av Rikspolis-styrelsen.<br>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela<br>föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får pröva om uppgifter<br>kan lämnas ut.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>14 § En uppgift skall gallras</p>
<p>1. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med<br>anledning av misstanken,</p>
<p>2. om åtal som har väckts med anledning av misstanken har lagts ned,</p>
<p>3. om domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft med<br>anledning av misstanken eller den misstänkte har godkänt<br>strafföreläggande som har utfärdats i anledning av misstanken eller</p>
<p>4. när en begäran om utlämning har avgjorts.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket skall i tillämpliga delar gälla även<br>uppgifter om talan om förvandling av böter.</p>
<h4>Tystnadsplikt</h4>
<p>15 § Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om annans<br>personliga förhållanden får inte obehörigen röja dessa uppgifter.</p>
<p>I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>16 § Personuppgiftslagens (1998:000) regler om rättelse och skadestånd<br>gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt<br>föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>242</p>
<h3>Förslag till polisdatalag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Vid behandling av personuppgifter inom polisen gäller person-<br>uppgiftslagen (1998:000) om inte avvikande bestämmelser meddelas i<br>denna lag, lagen (1998:000) om belastningsregister eller lagen<br>(1998:000) om misstankeregister. De begrepp som används i denna lag<br>har samma betydelse som i personuppgiftslagen.</p>
<p>2 § Lagen gäller vid behandling av personuppgifter i polisens verksamhet<br>för att</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och<br>säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när sådana har inträffat eller</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under<br>allmänt åtal.</p>
<p>Lagen gäller också behandling av sådana uppgifter som avses i 27 och<br>28 §§.</p>
<p>3 § Bestämmelserna i 7-11 och 16-38 §§ gäller endast automatiserad<br>behandling av uppgifter.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>4 § I denna lag avses med</p>
<p>underrättelseverksamhet-, polisverksamhet som består i att samla,<br>bearbeta och analysera information för att klarlägga om brottslig<br>verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör<br>förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken,</p>
<p>kriminalunderrättelseverksamhet-, annan underrättelseverksamhet än<br>den som bedrivs av Säkerhetspolisen,</p>
<p>allvarlig brottslig verksamhet', verksamhet som innefattar brott for<br>vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver,</p>
<p>särskild undersökning', en undersökning i kriminalunderrättelse-<br>verksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i<br>syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda<br>åtgärder för att förebygga,förhindra eller upptäcka brott,</p>
<p>DNA-analys: vaije förfarande som kan användas för analys av<br>deoxyribonukleinsyra.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>243</p>
<h4>Personuppgiftsansvarig</h4>
<p>5 § Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behandling av<br>uppgifter som avses i 25, 27 och 31 §§.</p>
<h4>Behandling av känsliga personuppgifter</h4>
<p>6 § Uppgifter om en person far inte behandlas enbart på grund av vad<br>som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,<br>religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa<br>eller sexuella läggning.</p>
<p>Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna<br>kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är<br>oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.</p>
<h4>Behandling av uppgifter om kvarstående misstankar</h4>
<p>7 § Om en förundersökning mot en person har lagts ned på grund av<br>bristande bevisning far uppgifter om brottsmisstanken behandlas endast<br>under förutsättning att</p>
<p>1. den misstänkte enligt förundersökningsledarens bedömning fort-<br>farande är skäligen misstänkt för brottet och</p>
<p>2. uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på<br>nytt.</p>
<p>8 § Om åtal mot en person har lagts ned eller om han eller hon genom<br>lagakraftvunnen dom har frikänts far uppgifter om brottsmisstanken<br>behandlas endast</p>
<p>1. om förundersökningen tas upp på nytt eller</p>
<p>2. för prövning av ett särskilt rättsmedel enligt 58 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>9 § Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller inte för Säkerhetspolisen.</p>
<h4>Obligatorisk anmälan av vissa behandlingar</h4>
<p>10 § Om uppgifter som ger upplysning om att en person är dömd för<br>brott eller är eller har varit misstänkt för brott skall behandlas skall detta<br>tre veckor före behandlingen av uppgifterna anmälas till tillsyns-<br>myndigheten för förhandskontroll. Detta gäller dock inte om uppgifterna<br>behandlas av Säkerhetspolisen eller i samband med en förundersökning<br>eller särskild undersökning.</p>
<p>När en anmälan skall göras enligt första stycket skall ändamålet med<br>behandlingen samt tiden för gallring av uppgifterna anges.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>11 § Uppgifter som behandlas skall, om inte annat anges i denna lag,<br>gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta gäller dock inte<br>uppgifter som behandlas i en förundersökning.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>244</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, far meddela<br>föreskrifter om att uppgifter får bevaras for historiska, statistiska och<br>vetenskapliga ändamål.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>12 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.</p>
<p>13 § Uppgifter far lämnas ut till en utländsk myndighet eller en<br>mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell<br>överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter på begäran får<br>lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till<br>Internationella kriminalpolisorganisationen eller till denna organisation,<br>om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna<br>förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott.</p>
<p>Uppgifter får vidare lämnas ut enligt vad som framgår av 1 kap. 3 §<br>tredje stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>14 § Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas ut<br>även i andra fall än som sägs i 12 och 13 §§.</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>15 § Personuppgiftslagens (1998:000) bestämmelser om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<h4>Kriminalunderrättelseverksamhet</h4>
<p>16 § I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas<br>endast om</p>
<p>1. en särskild undersökning har inletts under ledning av<br>Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet och</p>
<p>2. det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller<br>kan komma att utövas.</p>
<p>Uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke<br>mot skall förses med en upplysning om detta förhållande.</p>
<p>Personuppgifter får också behandlas i kriminalunderrättelseregister i<br>enlighet med 19-23 §§.</p>
<p>17 § Polismyndighetens eller Rikspolisstyrelsens beslut att inleda en<br>behandling av personuppgifter enligt 16 § skall innehålla uppgifter om<br>ändamålet med behandlingen och de villkor i övrigt som behövs för att<br>förebygga otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över samtliga beslut om<br>behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>245</p>
<p>18 § Uppgifter som behandlas enligt 17 § skall gallras senast ett år efter<br>det att beslutet om att inleda den särskilda undersökningen fattades. Om<br>det är av särskild betydelse för att den särskilda undersökningen skall<br>kunna avslutas får dock uppgifterna behandlas under längre tid.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, far meddela<br>föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska och<br>vetenskapliga ändamål.</p>
<h4>Kriminalunderrättelseregister</h4>
<p>19 § Kriminalunderrättelseregister får föras endast för att</p>
<p>1. ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende allvarlig<br>brottslig verksamhet eller</p>
<p>2. underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till<br>underrättelseverksamhet.</p>
<p>20 § Kriminalunderrättelseregister får föras av Rikspolisstyrelsen eller av<br>en polismyndighet. Den myndighet som för registret är<br>personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.</p>
<p>Innehåll</p>
<p>21 § Ett kriminalunderrättelseregister får innehålla uppgifter som kan<br>hänföras till en enskild person endast om uppgifterna ger anledning att<br>anta att allvarlig brottslig verksamhet utövats eller kan komma att utövas<br>och den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha<br>utövat eller komma att utöva den allvarliga brottsliga verksamheten.</p>
<p>Uppgifter om transportmedel eller varor som kan antas ha samband<br>med allvarlig brottslig verksamhet eller om hjälpmedel som kan antas ha<br>använts i samband med sådan verksamhet får registreras, även om<br>uppgifterna kan hänföras till en enskild person som det inte finns någon<br>misstanke mot. Uppgifterna skall därvid förses med upplysning om att<br>det inte finns någon misstanke mot denne.</p>
<p>22 § Om förutsättningarna för registrering enligt 19 § är uppfyllda får<br>registret innehålla</p>
<p>1. upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och<br>om uppgiftslämnarens trovärdighet,</p>
<p>2. identifieringsuppgifter,</p>
<p>3. uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,</p>
<p>4. de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den<br>registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig<br>verksamhet,</p>
<p>5. uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,</p>
<p>6. ärendenummer och</p>
<p>7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om den<br>registrerade behandlas och till register som fors av polis- eller<br>tullmyndighet i vilket uppgifter om den registrerade förekommer.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>246</p>
<p>Gallring</p>
<p>23 § Uppgifterna i ett kriminalunderrättelseregister skall gallras senast tre<br>år efter det att uppgifter om att en person skäligen kan misstänkas för att<br>ha utövat eller komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet senast<br>infördes. Om en särskild undersökning som rör en registrerad person har<br>inletts, far dock uppgifter stå kvar till dess att undersökningen har<br>avslutats.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får<br>meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska,<br>statistiska och vetenskapliga ändamål.</p>
<h4>Register med uppgifter om DNA-analyser i brottmål</h4>
<p>24 § Uppgifter om resultat av DNA-analyser får behandlas endast för att<br>underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott.<br>Rikspolisstyrelsen får föra register i enlighet med 25-29 §§ över de<br>uppgifter som behandlas.</p>
<p>Sådana uppgifter som avses i första stycket får även behandlas i<br>förundersökningar och särskilda undersökningar.</p>
<p>DNA-register</p>
<p>25 § Ett DNA-register får innehålla uppgifter om resultatet av DNA-<br>analyser som har gjorts under utredning om ett brott och som avser<br>personer som har dömts för</p>
<p>1. ett sådant brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet<br>eller säkerhet som avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken, om<br>brottet kan leda till fängelse i mer än två år,</p>
<p>2. ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, om brottet<br>kan leda till fängelse i mer än två år eller</p>
<p>3. försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett<br>sådant brott som avses i 1 eller 2.</p>
<p>26 § Registreringen av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter<br>som ger information om den registrerades identitet. Analysresultat som<br>kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper får inte<br>registreras.</p>
<p>Utöver vad som sägs i första stycket får DNA-registret endast<br>innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts och<br>vem analysen avser.</p>
<p>Spårregister</p>
<p>27 § Ett spårregister får innehålla uppgifter om resultatet av en DNA-<br>analyser som har gjorts under utredning av brott. Uppgifterna får inte<br>kunna hänföras till en identifierbar person. Därutöver får ett spårregister<br>endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har<br>gjorts.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>247</p>
<p>28 § Uppgifter i spårregister får endast jämföras med analysresultat</p>
<p>1. som inte kan hänföras till en viss person,</p>
<p>2. som finns i DNA-registret eller</p>
<p>3. som kan hänföras till en person som är misstänkt för brott.</p>
<p>Gallring</p>
<p>29 § Personuppgifter skall gallras senast när uppgifterna om den<br>registrerade gallras ur belastningsregistret.</p>
<p>Uppgifter i spårregister skall gallras senast trettio år efter<br>registreringen.</p>
<p>Prover från personer som inte är misstänkta för brott</p>
<p>30 § Om ett prov har tagits för DNA-analys från någon som inte är<br>misstänkt för brottet i samband med en utredning om ett brott, far provet<br>inte användas för något annat ändamål än det för vilket det togs. Ett<br>sådant prov får inte heller sparas efter det att målet slutligt har avgjorts.</p>
<h4>Fingeravtrycks- och signalementsregister</h4>
<p>31 § För att underlätta identifiering av personer i samband med brott far<br>Rikspolisstyrelsen behandla uppgifter om fingeravtryck, signalement och<br>särskilda kännetecken i fingeravtrycks- och signalementsregister. Ett<br>sådant register far användas för identifiering av okända personer även i<br>andra fall.</p>
<p>Sådana uppgifter som avses i första stycket får även behandlas i<br>förundersökningar och särskilda undersökningar.</p>
<p>32 § Fingeravtrycks- och signalementsregister får endast innehålla<br>uppgifter om den som är misstänkt eller dömd för brott eller som har fått<br>lämna fingeravtryck enligt 19 § lagen (1991:572) om särskild<br>utlänningskontroll. I ett sådant register far endast antecknas uppgifter om</p>
<p>1. fingeravtryck och signalement,</p>
<p>2. särskilda bestående fysiska kännetecken,</p>
<p>3. identifieringsuppgifter och</p>
<p>4. ärendenummer.</p>
<p>33 § Uppgifter om en misstänkt person skall gallras när förundersökning<br>eller åtal mot personen läggs ned eller när åtal ogillas. Uppgifterna får<br>dock bevaras längre om andra uppgifter om den registrerade skall<br>behandlas med stöd av 7 eller 8 §. När dessa uppgifter gallras skall även<br>uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister gallras.</p>
<p>Om den registrerade döms skall uppgifterna i registret gallras senast<br>vid den tidpunkt då uppgifterna gallras ur det allmänna belastnings-<br>registret.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>248</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om gallring av uppgifter om den<br>som har fatt lämna fingeravtryck enligt lagen (1991:572) om särskild<br>utlänningskontroll.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>249</p>
<h4>SÄPO-registret</h4>
<p>34 § Säkerhetspolisen skall föra ett register över Säkerhetspolisens<br>hantering av personuppgifter (SÄPO-registret). Registret har till ändamål</p>
<p>1. att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot<br>rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och</p>
<p>2. att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskydds-lagen<br>(1996:627).</p>
<p>Säkerhetspolisen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av<br>personuppgifter i registret.</p>
<p>Innehåll</p>
<p>35 § SÄPO-registret får innehålla uppgifter som kan hänföras till en<br>enskild person endast</p>
<p>1. om den uppgifterna gäller kan misstänkas for att ha utövat eller<br>komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets<br>säkerhet eller terrorism,</p>
<p>2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhets-<br>skyddslagen (1996:627) eller</p>
<p>3. om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl<br>till det.</p>
<p>Av registret skall framgå på vilken grund registrering skett.</p>
<p>Regeringen far meddela närmare föreskrifter om vilka personuppgifter<br>som far registreras.</p>
<p>36 § Om förutsättningarna för registrering enligt 35 § är uppfyllda får<br>registret innehålla</p>
<p>1. identifieringsuppgifter,</p>
<p>2. uppgifter om grunden för registrering och</p>
<p>3. hänvisning till de ärenden där uppgifter om den registrerade<br>behandlas.</p>
<p>Gallring</p>
<p>37 § Uppgifter som registrerats enligt 35 § 1 och 3 skall gallras senast tio<br>år efter det att en sådan uppgift om personen som kan föranleda<br>registrering senast infördes. Om det finns särskilda skäl får dock<br>uppgifterna stå kvar under längre tid.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får<br>meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska,<br>statistiska och vetenskapliga ändamål.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>250</p>
<h3>Belastning- och misstankeregister</h3>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>38 § Om skyldigheten för Rikspolisstyrelsen att föra belastnings- och<br>misstankeregister finns särskilda bestämmelser.</p>
<p>Det far inte föras något annat rikstäckande register över<br>brottmålsdomar än belastningsregistret.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>2. För de personregister som den 24 oktober 1998 förs med<br>Datainspektionens tillstånd gäller datalagens (1973:289) bestämmelser<br>till och med den 30 september 2001. För ett sådant register skall<br>endast 12-14 §§ gälla.</p>
<p>251</p>
<h3>Förslag till ändring i lagen (1978:801) om internationellt<br>samarbete rörande kriminalvård i frihet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1978:801) om internationellt<br>samarbete rörande kriminalvård i frihet skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §</p>
<p>Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde har<br>förhållit sig under prövotiden, skall kriminalvårdsstyrelsen lämna<br>upplysning härom på grundval av uppgifter som styrelsen infordrar från<br>fri vårdsmyndigheten.</p>
<p>Begår den dömde nytt brott och Begår den dömde nytt brott och<br>döms han under prövotiden av döms han under prövotiden av<br>svensk domstol för brottet till svensk domstol för brottet till<br>påföljd som avses i 2 £ första påföljd som avses i 3 § första<br>stycket lagen (1963:197) om stycket 1 eller 2 lagen (1998:000)<br>allmänt kriminalregister, skall om belastningsregister, skall<br>kriminalvårdsstyrelsen sörja för att kriminalvårdsstyrelsen sörja för att<br>den främmande staten underrättas den främmande staten underrättas<br>om domen. om domen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Har den dömde i annat fall än som avses i andra stycket allvarligt<br>åsidosatt sina åligganden och finner övervakningsnämnden på grund<br>härav påkallat att åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas av<br>myndighet i den främmande staten, skall nämnden göra anmälan härom<br>till kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsen skall söija för att den främmande<br>staten underrättas om sådan anmälan.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>252</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap 1 och 5 §§, 7 kap. 17 och 18 §§, 9 kap<br>17 § samt 16 kap 1 § sekretesslagen (1980:100)<sup>12</sup> skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>1 §<sup>13</sup></p>
<p>Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till</p>
<p>1. förundersökning i brottmål,</p>
<p>2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål<br>eller i annan verksamhet för att förebygga brott,</p>
<p>3. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,</p>
<p>4. åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, tullmyndig-<br>hets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga,<br>upptäcka, utreda eller beivra brott, eller</p>
<p>5. Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt<br>insiderlagen (1990:1342) eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen<br>(1991:980) om handel med finansiella instrument,</p>
<p>om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder<br>motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.</p>
<p>För uppgift som hänför sig till<br>sådan underrättelseverksamhet<br>som avses i 4 § polisdatalagen<br>(1998:000) eller som annars hänför<br>sig till Säkerhetspolisens<br>verksamhet for att förebygga eller<br>avslöja brott mot rikets säkerhet<br>eller förebygga terrorism, gäller<br>sekretess om det inte står klart att<br>uppgiften kan röjas utan att syftet<br>med beslutade eller förutsedda<br>åtgärder motverkas eller den<br>framtida verksamheten skadas.</p>
<p>Motsvarande sekretess gäller i Sekretessen enligt första och<br>annan verksamhet hos myndighet andra styckena gäller i annan<br>för att biträda åklagarmyndighet, verksamhet hos myndighet för att<br>polismyndighet, skattemyndighet, biträda åklagarmyndighet, polis-<br>tullmyndighet eller kustbevak- myndighet, skattemyndighet, tull-<br>ningen med att uppdaga, utreda myndighet eller kustbevakningen<br>eller beivra brott samt hos med att uppdaga, utreda eller beivra<br>tillsynsmyndighet i konkurs och brott samt hos tillsynsmyndighet i<br>inom exekutionsväsendet för konkurs och inom exekutions-</p>
<p><sup>12</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>13</sup> Senaste lydelse 1997:1026.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>253</p>
<p>uppgift som angår misstanke om att väsendet for uppgift som angår<br>en gäldenär har begått brott som misstanke om att en gäldenär har<br>avses i 11 kap. brottsbalken eller begått brott som avses i 11 kap.<br>annat brott som har samband med brottsbalken eller annat brott som<br>gäldenärens näringsverksamhet. har samband med gäldenärens</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän näringsverksamhet.</p>
<p>handling gäller sekretessen i högst I fråga om uppgift i allmän<br>fyrtio år. handling som hänför sig till sådan</p>
<p>underrättelseverksamhet som avses i<br>andra stycket gäller sekretessen i<br>högst sjuttio år. I fråga om uppgift i<br>allmän handling i övrigt gäller<br>sekretessen i högst fyrtio år.</p>
<p>5§</p>
<p>Sekretess gäller hos polis- Sekretess gäller hos polis-<br>myndighet i verksamhet, som avser myndighet i verksamhet, som avser<br>forande av eller uttag ur vapen- förande av eller uttag ur vapen-<br>register, för uppgift som har register, för uppgift som har<br>tillforts registret, om det inte står tillförts registret, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan klart att uppgiften kan röjas utan<br>fara för att vapen eller ammunition fara för att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning, kommer till brottslig användning.<br>Under samma förutsättning gäller Under samma förutsättning gäller<br>sekretess i verksamhet som avser sekretess hos Rikspolisstyrelsen för<br>folkbokföringen för uppgift som uppgift som hänför sig till<br>hänför sig till vapenregister. vapenregister.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>17 §<sup>14</sup></p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet som Sekretess gäller för uppgift som<br>avser förande av eller uttag ur har tillförts register som förs enligt<br>allmänt kriminalregister eller lagen (1998:000) om belastnings-<br>register som förs enligt lagen regiser. Om utlämnande av sådan<br>(1965:94) om polisregister m.m. för uppgift gäller vad som är<br>uppgift som har tillförts registret, föreskrivet i den lagen och i<br>Om utlämnande av sådan uppgift säkerhetsskyddslagen (1996:627)<br>gäller vad som är föreskrivet i lag samt i förordningar som har stöd i<br>om register som nu har nämnts och dessa lagar.</p>
<p>i säkerhets-skyddslagen (1996:627)<br>samt i förordningar som har stöd i<br>dessa lagar.</p>
<p>Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur<br>register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets<br>brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den<br>lagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p><sup>14</sup> Senaste lydelse 1997:1059.</p>
<p>254</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen enligt<br>första stycket i högst sjuttio år.</p>
<p>Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna<br>paragraf.</p>
<p>18 §</p>
<p>I annat fall än som avses i 17 § I annat fall än som avses i 17 §<br>gäller sekretess i verksamhet som eller 9 kap. 17 § första stycket 7<br>avser förande av eller uttag ur gäller sekretess i verksamhet som<br>register avser förande av eller uttag ur</p>
<p>register</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts 1. för uppgift som har tillförts<br>särskilt register, som förs över särskilt register, som förs över<br>strafföreläggande och föreläggande strafföreläggande och föreläggande<br>av ordningsbot, och inte hänför sig av ordningsbot, och inte hänför sig<br>till registrering som avses i 15 kap. till registrering som avses i 15 kap.<br>1 §, 1 §,</p>
<p>2. för annan uppgift hos 2. för annan uppgift hos</p>
<p>Rikspolisstyrelsen, som angår brott Rikspolisstyrelsen, som angår brott<br>eller den som har misstänkts, åtalats eller den som har misstänkts, åtalats<br>eller dömts för brott, om uppgiften eller dömts för brott, om uppgiften<br>har lämnats dit för databehandling har lämnats dit för databehandling<br>inom rättsväsendets inom rättsväsendets</p>
<p>informationssystem i annat register informationssystem i annat register<br>än som avses il, än som avses i 1,</p>
<p>3. för belastningsuppgift som har 3. för belastningsuppgift som har</p>
<p>tillförts körkortsregistret, tillförts körkortsregistret,</p>
<p>4. för uppgift som har tillförts 4. för uppgift som har tillförts</p>
<p>särskilt register som särskilt register som</p>
<p>författningsenligt förs hos författningsenligt förs hos</p>
<p>myndighet angående brott eller myndighet angående brott eller</p>
<p>tjänsteförseelser begångna av tjänsteörseelser begångna av</p>
<p>personer som är eller har varit personer som är eller har varit</p>
<p>verksamma hos myndigheten. verksamma hos myndigheten.</p>
<p>Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om<br>strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>Sekretess gäller hos luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av<br>eller uttag ur certifikatregistret, för uppgift som angår brott eller enskilds<br>hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>sjuttio år.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>255</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>17 §<sup>15</sup></p>
<p>Sekretess gäller, om inte annat Sekretess gäller för uppgift om</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>följer av 18 §, i</p>
<p>1. utredning enligt bestämmel-<br>serna om förundersökning i<br>brottmål,</p>
<p>2. angelägenhet, som avser<br>användning av tvångsmedel i<br>sådant mål eller i annan verksamhet<br>för att förebygga brott eller som<br>avser registerkontroll och särskild<br>personutredning enligt säker-<br>hetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>3. åklagarmyndighets, polis-<br>myndighets, skattemyndighet,<br>tullmyndighets eller kustbevak-<br>ningens verksamhet i övrigt för att<br>förebygga, uppdaga, utreda eller<br>beivra brott, eller</p>
<p>4. Statens biografbyrås verk-<br>samhet att biträda Justitiekanslem,<br>allmän åklagare eller polismyndig-<br>het i brottmål,</p>
<p>för uppgift om enskilds<br>personliga eller ekonomiska<br>förhållanden, om det kan antas att<br>den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men om<br>uppgiften röjs.<br></p>
<p>enskilds personliga och ekonomiska<br>förhållanden, om inte annat följer<br>av 18 §</p>
<p>1. i utredning enligt bestäm-<br>melserna om förundersökning i<br>brottmål,</p>
<p>2. i angelägenhet, som avser<br>användning av tvångsmedel i<br>sådant mål eller i annan verksamhet<br>för att förebygga brott</p>
<p>3. i angelägenhet som avser<br>registerkontroll och särskild<br>personutredning enligt säker-<br>hetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>4. i åklagarmyndighets, polis-<br>myndighets, skattemyndighets,<br>Statens kriminaltekniska laborato-<br>rium, tullmyndighets eller<br>kustbevakningens verksamhet i<br>övrigt för att förebygga, uppdaga,<br>utreda eller beivra brott,</p>
<p>5. i Statens biografbyrås verk-<br>samhet att biträda Justitiekanslem,<br>allmän åklagare eller polismyndig-<br>het i brottmål,</p>
<p>6. i register som förs av<br>Rikspolisstyrelsen enligt polisdata-<br>lagen (1998:000) eller som annars<br>behandlas där med stöd av samma<br>lag,</p>
<p>7. i register som förs enligt lagen<br>(1998:000) om misstankeregister,</p>
<p>om det inte står klart att<br>uppgiften kan röjas utan att den<br>enskilde eller någon honom<br>närstående lider men.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan<br>eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att<br>någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen far Utan hinder av sekretessen får<br>uppgift lämnas till enskild enligt uppgift lämnas till enskild enligt<br>vad som föreskrivs i den särskilda vad som föreskrivs i den särskilda<br>lagstiftningen om unga lagöver- lagstiftningen om unga lagöver-<br>trädare. trädare och i säkerhetsskyddslagen</p>
<p><sup>15</sup> Lydelse enligt prop. 1997/98:43.</p>
<p>256</p>
<p>(1996:627) samt i förordning som Prop. 1997/98:97<br>har stöd i denna lag. Utan hinder Bilaga 6<br>av sekretess får uppgift vidare<br>lämnas ut enligt vad som föreskrivs<br>i lagen (1998:000) om misstanke-<br>register och polisdatalagen<br>(1998:000) samt i förordningar<br>som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<h4>16 kap</h4>
<p>1 §<sup>16</sup></p>
<p>Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §<br>yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa<br>fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1—8<br>samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket<br>samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av<br>uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7<br>kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap<br>1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i<br>övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av</p>
<p>12. förbehåll enligt 9 a § lagen<br>(1965:94) om polisregister m.m.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 5 kap. 5 § den 1 juli 1998 och i<br>övrigt den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>2. Vid tillämpningen av 7 kap 17 § skall med belastningsregistret även<br>avses person- och belastningsregistret till dess samtliga uppgifter utgått<br>ur detta register.</p>
<p>3. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla</p>
<p>a) i verksamhet som avser folkbokföringen för uppgift som hänför sig<br>till vapenregister och som har tillförts folkbokföringen före<br>ikraftträdandet och</p>
<p>b) såvitt avser sådana förbehåll som avses i 16 kap. 1 § 12 som<br>medelats före ikraftträdandet.</p>
<p><sup>16</sup> Senaste lydelse 1997:737.</p>
<p>257</p>
<p>9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 97</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att punkt 4 i övergångsbestämmelserna till<br>arkivlagen (1990:782) skall upphöra att gälla den dag regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>258</p>
<p>Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627) Prop. 1997/98:97<br>Bilaga 6<br>Härigenom föreskrivs att 12, 15, 21 och 22 §§ säkerhets-skyddslagen</p>
<p>(1996:627) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>12 §</p>
<p>Med registerkontroll avses att Med registerkontroll avses att<br>uppgifter hämtas från polisrégister. uppgifter hämtas från ett register<br>som omfattas av lagen (1998:000)<br>om belastningsregister, lagen<br>(1998:000) om misstankeregister<br>eller polisdatalagen (1998:000).</p>
<p>Med registerkontroll avses också<br>att sådana personuppgifter hämtas<br>som Rikspolisstyrelsen eller Säker-<br>hetspolisen behandlar utan att det<br>ingår i ett sådant register som<br>avses i första stycket. Detta gäller<br>dock inte uppgifter som ingår i en<br>förundersökning eller särskild<br>undersökning i kriminalunder-<br>rättelseverksamhet.</p>
<p>Registerkontroll far göras efter<br>framställan av en annan stat, om</p>
<p>1. den person som framställan<br>gäller har eller har haft hemvist i<br>Sverige,</p>
<p>2. personen skall delta i en<br>verksamhet på det sätt som anges i<br>13 § första stycket, och</p>
<p>3. det för deltagandet gäller<br>regler i den andra staten om<br>registerkontroll som motsvarar<br>reglerna i denna lag.</p>
<p>Skall en person som har eller har haft hemvist i Sverige delta i en<br>säkerhetskänslig verksamhet hos en mellanfolklig organisation där<br>Sverige är medlem, får registerkontroll göras efter beslut av regeringen,<br>om organisationen har gjort framställan om kontroll.</p>
<p>15 §</p>
<p>Registerkontroll får göras efter<br>framställan/ran en annan stat, om</p>
<p>1. den person som framställan<br>gäller har eller har haft hemvist i<br>Sverige,</p>
<p>2. personen skall delta i en<br>verksamhet på det sätt som anges i<br>13 § första stycket, och</p>
<p>3. det for deltagandet gäller<br>regler i den andra staten om<br>registerkontroll som motsvarar<br>reglerna i denna lag.</p>
<p>21 §</p>
<p>Utlämnande av uppgifter från Utlämnande av uppgifter vid<br>polisregister vid registerkontroll far registerkontroll far omfatta<br>omfatta</p>
<p>1. för säkerhetsklass 1 eller 2: 1. for säkerhetsklass 1 eller 2:</p>
<p>varje uppgift som finns tillgänglig i varje uppgift som finns tillgänglig</p>
<p>259</p>
<p>polisregister om den kontrollerade om den kontrollerade och, om det<br>och, om det är oundgängligen är oundgängligen nödvändigt, om<br>nödvändigt, om make eller sambo, make eller sambo, och<br>och</p>
<p>2. för säkerhetsklass 3: uppgifter 2. för säkerhetsklass 3: uppgifter<br>om den kontrollerade i person- och om den kontrollerade i belast-<br>belastningsregistret hos Rikspolis- ningsregistret, misstankeregistret,<br>styrelsen och i Säkerhetspolisens SÄPO-registret och uppgifter som<br>register. behandlas hos Säkerhetspolisen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>22 §</p>
<p>Vid registerkontroll enligt 14 § Vid registerkontroll enligt 14 §<br>får utlämnandet omfatta alla får utlämnandet omfatta alla<br>uppgifter om den kontrollerade som uppgifter om den kontrollerade som<br>finns i Säkerhetspolisens register finns i SAPO-registret eller annars<br>samt de uppgifter om den behandlas hos Säkerhetspolisen<br>kontrollerade som finns i person- samt de uppgifter om den<br>och belastningsregistret hos kontrollerade som finns i belast-<br>Rikspolisstyrelsen om dom eller ningsregistret och i misstanke-<br>misstanke om brott som avses i registret om dom eller misstanke</p>
<p>om brott som avses i</p>
<p>- 3 kap. 1, 2, 5 och 6 §§ -3 kap. 1, 2, 5 och 6 §§</p>
<p>brottsbalken, brottsbalken,</p>
<p>- 4 kap. 1-6, 8 och 9j>§ - 4 kap. 1-6 och 8-9 a §§</p>
<p>brottsbalken, brottsbalken,</p>
<p>- 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken, - 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken,</p>
<p>- 8 kap. 4-6 §§ brottsbalken, - 8 kap. 4-6 §§ brottsbalken,</p>
<p>- 9 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken, - 9 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken,</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>- 12 kap. 3 och</p>
<p>brottsbalken,</p></td><td></td><td>
<p>- 12 kap. 3 § brottsbalken,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- 13 kap. 1-5 b och</p></td><td>
<p>7 §§</p></td><td>
<p>- 13 kap. 1-5 b och 7 §§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>brottsbalken,</p></td><td></td><td>
<p>brottsbalken,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>-16 kap. 1-3, 5, 6 och</p></td><td>
<p>8 §§</p></td><td>
<p>- 16 kap. 1-3, 5, 6 och 8 §§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>brottsbalken,</p></td><td></td><td>
<p>brottsbalken,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- 17 kap. 1 § brottsbalken,</p></td><td></td><td>
<p>- 17 kap. 1 § brottsbalken,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- 18 kap. 1 och 3-</p></td><td>
<p>-5 §§</p></td><td>
<p>- 18 kap. 1 och 3-5 §§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>brottsbalken,</p></td><td></td><td>
<p>brottsbalken,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- 19 kap. brottsbalken,</p></td><td></td><td>
<p>-19 kap. brottsbalken,</p></td></tr>
</table>
<p>- 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen - 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen</p>
<p>(1968:64), och (1968:64), och</p>
<p>-9 kap. 1 § vapenlagen - 9 kap. 1 § vapenlagen</p>
<p>(1996:67). (1996:67).</p>
<p>Även uppgift om försök och förberedelse till dessa gärningar får</p>
<p>lämnas ut.</p>
<p>260</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Vid<br>tillämpningen av de nya 21 och 22 §§ skall med belastningsregistret även<br>avses person- och belastningsregistret till dess samtliga uppgifter utgått<br>ur detta register.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>261</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-02</p>
<p>Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne<br>Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 29 januari 1998 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om belastningsregister,</p>
<p>2. lag om misstankeregister,</p>
<p>3. polisdatalag,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete<br>rörande kriminalvård i frihet,</p>
<p>5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>6. lag om ändring i arkivlagen (1990:782) och</p>
<p>7. lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Annika<br>Lowén.</p>
<p>Till Lagrådet har inkommit en skrivelse från docenten Seppo Isotalo.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om belastningsregister</p>
<p>I 5 § finns ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare<br>föreskrifter om vilka uppgifter registret skall innehålla om den som skall<br>registreras enligt 3 och 4 §§. Av 10 § första stycket framgår att<br>regeringen, under vissa förutsättningar, får meddela föreskrifter om<br>enskilds rätt att få uppgifter ur registret om en annan enskild. 13 §<br>innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter dels<br>om utlämnande av uppgifter till utlandet utöver vad som följer av 11 §,<br>dels att de uppgifter som far lämnas ut enligt 10 och 11 §§ (rätteligen 11<br>och 12 §§) skall begränsas. Enligt 15 § far regeringen eller den<br>myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att en<br>polismyndighet i stället för Rikspolisstyrelsen i vissa fall far pröva frågan<br>om att lämna ut uppgifter.</p>
<p>I remissen sägs inget om hur nämnda bemyndiganden förhåller sig till<br>reglerna om normgivning i 8 kap. regeringsformen (RF). Med hänsyn till<br>att rättsläget framstår som något oklart finns det enligt Lagrådets mening<br>skäl att i korthet behandla bemyndigandenas konstitutionella ställning.</p>
<p>En första fråga som bör besvaras är huruvida de ämnen som regleras i det<br>remitterade förslaget är av sådant slag att lagform krävs. Av intresse vid</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>262</p>
<p>denna bedömning är främst bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket RF<br>om att vaije medborgare skall i den utsträckning som närmare anges i lag<br>skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om<br>honom registreras med hjälp av automatisk databehandling och<br>bestämmelsen i 8 kap. 3 § första stycket RF om att föreskrifter om<br>förhållandet mellan den enskilde och det allmänna som gäller bl.a.<br>ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden skall<br>meddelas genom lag. Enligt Lagrådets uppfattning kan möjligen<br>utrymme finnas för olika åsikter beträffande i vilken omfattning nu<br>nämnda bestämmelser kräver att föreskrifterna i det remitterade förslaget<br>ges i lagform. Övervägande skäl talar dock för att de föreslagna<br>föreskrifterna som ju gäller ett register hos en myndighet inte avser<br>ämnen som enligt RF måste regleras i lag (jfr prop. 1990/91:60 s. 56 ff<br>och 1990/91 :KU11 s. 9 ff). Från konstitutionell synpunkt torde det alltså<br>ha varit möjligt att ta in föreskrifterna i en regeringsförordning. Detta<br>innebär givetvis inte att hinder föreligger mot att lagform ändå väljs (se 8<br>kap. 14 § första stycket RF).</p>
<p>Är vad Lagrådet nu uttalat riktigt är bestämmelserna i 8 kap. RF om<br>riksdagens rätt att delegera normgivning inte direkt tillämpliga på de<br>föreslagna bemyndigandena. Något krav på att dessa skall vara förenliga<br>med exempelvis bestämmelserna i 8 kap. 7 § RF kan således inte<br>uppställas. Lagrådet kan mot denna bakgrund godta vad som i remissen<br>föreslagits om bemyndiganden för regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer att meddela föreskrifter.</p>
<p>7§</p>
<p>Enligt andra meningen far en begäran om att fa ta del av uppgifter ur<br>registret göras endast om skälet till det uppväger det intrång eller men i<br>övrigt det innebär för den som berörs.</p>
<p>Ordet "intrång" används i annan lagstiftning som beteckning för ett<br>obehörigt ingrepp i en rättighet som skyddas av lagen, se 23 § namnlagen<br>(1982:670), 58 § patentlagen (1967:837) och 11 § lagen (1992:1685) om<br>skydd för kretsmönster för halvledarprodukter. I 21 §</p>
<p>kreditupplysningslagen (1973:1173) och 17 § i förslaget till polisdatalag<br>förekommer uttrycket "otillbörligt intrång" med samma innebörd.</p>
<p>Vid den intresseavvägning som skall göras enligt andra meningen i<br>förevarande paragraf är det inte fråga om något sådant otillbörligt intrång<br>som avses i de nyss nämnda bestämmelserna. Ordet "intrång" bör av det<br>skälet undvikas i detta sammanhang. Inte heller uttrycket "men i övrigt"<br>är särskilt lämpligt; det för närmast tanken till en skada av enbart ideellt<br>slag jfr 5 kap. 1 § första stycket 3 skadeståndslagen (1972:207) medan<br>avsikten givetvis är att även olägenheter av ekonomisk natur skall<br>beaktas vid intresseavvägningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Med hänsyn till det sagda förordar Lagrådet att uttrycket "intrång eller<br>men i övrigt" byts ut mot ordet "olägenhet".</p>
<p>263</p>
<p>Förslaget till lag om misstankeregistser<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>6§</p>
<p>Med hänvisning till vad Lagrådet har anfört vid 7 § i den föreslagna<br>lagen om belastningsregister förordar Lagrådet att uttrycket "intrång eller<br>men i övrigt" i förevarande paragraf byts ut mot ordet "olägenhet".</p>
<p>8§</p>
<p>I paragrafen anges att det av 14 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)<br>framgår att sekretess till skydd för enskild inte gäller i forhållande till<br>den registrerade själv. Paragrafen är enligt Lagrådets mening<br>vilseledande såtillvida att den ger intryck av att den enskilde alltid har<br>rätt ta del av uppgifterna i fråga. Bestämmelsen i 14 kap. 4 §<br>sekretesslagen avser emellertid endast sekretess till skydd för den<br>enskilde. För misstankeregistret kommer att gälla inte bara sekretess till<br>skydd för enskild (9 kap. 17 § sekretesslagen) utan också</p>
<p>förundersökningssekretess enligt 5 kap. 1 § första stycket 1</p>
<p>sekretesslagen. Enligt sistnämnda lagrum gäller sekretess för uppgift som<br>hänför sig till förundersökning i brottmål om det kan antas att syftet med<br>beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida<br>verksamheten skadas om uppgiften röjs. Denna sekretess gäller också i<br>förhållande till den som är registrerad i misstankeregistret.</p>
<p>Förundersökningssekretessen avser sålunda inte sekretess till skydd för<br>enskild utan enligt kapitelrubriken sekretess med hänsyn främst till<br>intresset att förebygga eller beivra brott. Sekretessen i 5 kap. påverkas<br>följaktligen inte av bestämmelsen i 14 kap. 4 § sekretesslagen. Mot<br>denna bakgrund bör erinran om sistnämnda lagrum i förevarande<br>paragraf slopas. Paragrafen kan till följd härav utgå.</p>
<p>Förslaget till polisdatalag</p>
<p>Lagen innehåller dels bestämmelser som allmänt gäller behandling av<br>personuppgifter i polisens verksamhet, dels bestämmelser som gäller<br>endast automatiserad behandling av sådana uppgifter. Enligt Lagrådets<br>mening uppnås en bättre överblick och systematik om bestämmelserna<br>om automatiserad behandling (7-11 och 16-38 §§) förs samman. De<br>allmänna bestämmelserna i 12-15 §§ kan därvid antingen placeras<br>närmast före bestämmelserna om automatiserad behandling eller placeras<br>efter dessa sist i lagen. Båda alternativen ger en bättre överblick än den<br>föreslagna ordningen. Lagrådet förordar det förstnämnda alternativet,<br>som alltså innebär att även de allmänna bestämmelserna förs samman<br>och placeras före särbestämmelserna om automatiserad behandling. För<br>att tydligt särskilja de två avsnitten bör dessa forses med huvudrubriker,<br>Allmänna bestämmelser respektive Bestämmelser om automatiserad<br>behandling. Som Lagrådet återkommer till under 1 § bör vidare<br>föreskrifterna i den paragrafen delvis slopas och delvis foras in i den<br>paragraf som enligt förslaget utgör 4 §.</p>
<p>264</p>
<p>Lagrådet förordar i enlighet härmed att 2-6 §§ bildar 1-5 §§, att 12-15 §§<br>bildar 6-9 §§, samt att 7-11 §§ och 16-38 §§ dvs. särbestämmelserna om<br>automatiserad behandling bildar 10-37 §§.</p>
<p>Godtas inte Lagrådets förslag till ändrad paragrafindelning, förordar<br>Lagrådet i vart fall att bestämmelserna i 7-11 §§ förtydligas på så sätt att<br>rubriken närmast före 7 § ges lydelsen "Automatiserad behandling av<br>uppgifter om kvarstående misstankar", att rubriken närmast före 10 § ges<br>lydelsen "Obligatorisk anmälan av vissa automatiserade behandlingar"<br>samt att efter ordet "behandlas" i 7, 8, 10 och 11 §§ läggs till orden "på<br>automatisk väg" (jfr prop. 1997/98:44 s. 240 f). Ett motsvarande tillägg<br>bör samtidigt göras efter ordet "behandlas" i 16 § första och tredje<br>styckena samt 24 § första och andra styckena. Som en följd av dessa<br>ändringar bör slutligen bestämmelsen i 3 § ges följande lydelse:<br>"Bestämmelserna om register i 19-38 §§ gäller endast automatiserad<br>behandling av uppgifter".</p>
<p>1 §</p>
<p>I paragrafens första mening anges att, vid behandling av personuppgifter<br>inom polisen, personuppgiftslagen gäller om inte avvikande<br>bestämmelser meddelas i förevarande lag, lagen om belastningsregister<br>eller lagen om misstankeregister. Av personuppgiftslagen (i lydelse<br>enligt prop. 1997/98:44) framgår att den gäller vid behandling av<br>personuppgifter om inte avvikande bestämmelser meddelas i annan<br>författning. Förevarande bestämmelse är således inte nödvändig för att<br>reglera förhållandet mellan förevarande lag och personuppgiftslagen utan<br>detta följer redan av personuppgiftslagen. Det är vidare att märka att<br>förevarande lag gäller all behandling av personuppgifter medan<br>personuppgiftslagens tillämpningsområde enligt 5 § lagen är begränsat<br>till automatiserad behandling och till viss manuell behandling av<br>personuppgifter. Hänvisningen till personuppgiftslagen blir därför något<br>missvisande. Någon motsvarande hänvisning har inte föreslagits i lagen<br>om belastningsregister eller lagen om misstankeregister. Mot denna<br>bakgrund bör enligt Lagrådets mening den föreslagna hänvisningen till<br>personuppgiftslagen slopas.</p>
<p>När det sedan gäller förhållandet mellan å ena sidan förevarande lag och<br>å andra sidan lagen om belastningsregister och lagen om<br>misstankeregister framgår inte av den aktuella bestämmelsen vad som<br>skall gälla. Detta framgår inte heller av regleringen i övrigt.<br>Registerutredningens förslag (SOU 1997:65) innehöll däremot en<br>bestämmelse (3 §) om att förevarande lag inte skulle gälla vid behandling<br>av personuppgifter som företas enligt de två särskilda registerlagarna.<br>Om detta är meningen bör en bestämmelse härom tas in i den i remissen<br>föreslagna 2 §.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Andra meningen av paragrafen bör lämpligen tas in som ett andra stycke<br>i 4 § i det remitterade förslaget.</p>
<p>265</p>
<p>4§</p>
<p>Det nya andra stycke i förevarande paragraf som Lagrådet nyss förordat<br>bör lämpligen ges följande lydelse: "De begrepp som i övrigt används i<br>denna lag har samma betydelse som i personuppgiftslagen."</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om obligatorisk anmälan av vissa<br>behandlingar. Om uppgifter som ger upplysning om att en person är<br>dömd för brott eller är eller har varit misstänkt för brott skall behandlas,<br>skall detta tre veckor före behandlingen av uppgifterna anmälas till<br>tillsynsmyndigheten för förhandskontroll. Denna anmälningsskyldighet<br>gäller dock inte om uppgifterna behandlas av Säkerhetspolisen eller i<br>samband med en förundersökning eller särskild undersökning.</p>
<p>Av den allmänna motiveringen och författningskommentaren framgår att<br>den föreslagna anmälningsskyldigheten tar sikte främst på befintliga<br>register hos polisen som innehåller uppgifter om brottsmisstanke,<br>exempelvis brottsanmälansregistret och beslags- och analysregistret. På<br>grund av svårigheten att vid automatiserad behandling av personuppgifter<br>avgöra när ett nytt register inrättats har det emellertid inte ansetts<br>lämpligt att knyta anmälningsskyldigheten till registerbegreppet.<br>Skyldigheten att göra anmälan har i stället kopplats till behandlingen av<br>de integritetskänsliga uppgifterna, dvs. till behandlingen av uppgifter om<br>att en person är dömd eller misstänkt för brott.</p>
<p>Enligt Lagrådets uppfattning har den avsedda innebörden inte kommit till<br>klart uttryck i den föreslagna lagtexten. Behandling av personuppgifter<br>omfattar enligt 3 § förslaget till personuppgiftslag (prop. 1997/98:44)<br>varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter,<br>t.ex. insamling, registrering, lagring, inhämtande och användning. Läst<br>enligt sin ordalydelse föreligger således anmälningsskyldighet så snart en<br>polismyndighet exempelvis inhämtar uppgifter om brottsmisstanke ur<br>misstankeregistret, kriminalunderrättelseregister eller DNA-register.<br>Detta framstår som orimligt. Paragrafen bör därför omarbetas så att<br>anmälningsskyldigheten inte omfattar fler behandlingar än de som<br>åsyftas enligt den allmänna motiveringen och författningskommentaren.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</p>
<p>7 kap. 18 §</p>
<p>I paragrafen föreskrivs absolut sekretess för uppgifter i verksamhet som<br>avser förande av eller uttag ur vissa register, nämligen bl.a. för vissa<br>uppgifter hos Rikspolisstyrelsen som lämnats dit för databehandling<br>inom rättsväsendets informationssystem. Enligt förslaget undantas från<br>paragrafens tillämpningsområde fall som avses i 9 kap. 17 § första<br>stycket 7, dvs. uppgifter i register som förs enligt lagen om<br>misstankeregister. Även uppgifter som avses i första stycket 6 i<br>sistnämnda paragraf dvs. uppgifter som behandlas hos Rikspolisstyrelsen<br></p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>266</p>
<p>med stöd av polisdatalagen torde komma att ingå i rättsväsendets<br>informationssystem. Sådana uppgifter synes böra behandlas på samma<br>sätt som uppgifterna i misstankeregistret och således undantas från<br>förevarande paragrafs tillämpningsområde.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>267</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1998</p>
<p>Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden, Freivalds,<br>Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,<br>Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,<br>Pagrotsky, Östros</p>
<p>Föredragande: Laila Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:97 Polisens register</p>
<p>268</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1997/98:97</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om<br>belastningsregister</p></td><td>
<p>5, 10,13 och 15 §§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om misstankeregister</p></td><td>
<p>3,4, 5 och 11 §§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Polisdatalagen</p></td><td>
<p>7, 8,13,16,21,31,33</p>
<p>och 35 §§</p></td></tr>
</table>
<p>269</p>
<p>Eländers Gotab 56034, Stockholm 1998</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall=utskottet1997/98:JuU20?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?INLInlämning1998-03-20 00:00:00inträffat60BBordläggning1998-03-23 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1998-03-24 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-04-07 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-24 07:05:28statustextstatustextÄrendet är avslutatGL03972019-05-22 17:21:22tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-24 07:05:28behandlas_i1997/98:JuU20GL01JuU20bet1997/98JuU20Polisens registerBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju42mot1997/98Ju42med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju43mot1997/98Ju43med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju44mot1997/98Ju44med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju45mot1997/98Ju45med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju46mot1997/98Ju46med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju47mot1997/98Ju47med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju48mot1997/98Ju48med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju49mot1997/98Ju49med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju50mot1997/98Ju50med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerMotionföljdmotionav Andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju47mot1997/98Ju47med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (C)Motionföljdmotionav Bengt Harding Olson (FP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju43mot1997/98Ju43med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Bengt Harding Olson (FP)Motionföljdmotionav Birgitta Hambraeus (C)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju42mot1997/98Ju42med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Birgitta Hambraeus (C)Motionföljdmotionav Gudrun Schyman m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju44mot1997/98Ju44med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Gudrun Schyman m.fl. (V)Motionföljdmotionav Gun Hellsvik m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju46mot1997/98Ju46med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Gun Hellsvik m.fl. (M)Motionföljdmotionav Jerry Martinger (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju50mot1997/98Ju50med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Jerry Martinger (M)Motionföljdmotionav Kia Andreasson m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju48mot1997/98Ju48med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Kia Andreasson m.fl. (MP)Motionföljdmotionav Marianne Andersson (C)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju45mot1997/98Ju45med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Marianne Andersson (C)Motionföljdmotionav Siw Persson och Ola Ström (FP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:97<br/>
Polisens registerGL02Ju49mot1997/98Ju49med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens registerav Siw Persson och Ola Ström (FP)Motion