<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284616</hangar_id>
 <dok_id>GL0396</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>96</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:96</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>96</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-03-02 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:10</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Vissa reformer av påföljdssystemet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0396/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0396</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0396</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:96&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Vissa reformer av påfölj dssystemet&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0396/prop_199798__96-1.png" style="width:37pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 2 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm- (Vallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas frågor om påföljdssystemets uppbyggnad och&lt;br&gt;innehåll. Ett av syftena är att åstadkomma trovärdiga alternativ till&lt;br&gt;fängelsestraff. Avsikten är vidare att strama upp bestämmelserna om&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Ett tredje viktigt mål är att reformera&lt;br&gt;påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Med dessa utgångspunkter&lt;br&gt;föreslår regeringen bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med samhällstjänst såsom alternativ till fängelse&lt;br&gt;permanentas och utvidgas. En föreskrift om samhällstjänst skall kunna&lt;br&gt;meddelas vid såväl villkorlig dom som skyddstillsyn.&lt;br&gt;Intensivövervakning med elektronisk kontroll permanentas och skall&lt;br&gt;även i fortsättningen utgöra en verkställighetsform vid korta&lt;br&gt;fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till villkorlig frigivning efter halva strafftiden avskaffas&lt;br&gt;helt. Fortsättningsvis skall villkorlig frigivning fa ske tidigast efter att två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden avtjänats i anstalt. Tidpunkten for den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen skall vidare kunna senareläggas om den intagne&lt;br&gt;misskött sig under anstaltstiden. Möjligheterna att förklara villkorligt&lt;br&gt;medgiven frihet förverkad utvidgas också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall finnas kvar&lt;br&gt;för unga lagöverträdare. De strafffättsligt motiverade kraven på&lt;br&gt;förutsebarhet, konsekvens och proportionalitet skall dock ges ett större&lt;br&gt;utrymme. Dessutom införs sluten ungdomsvård som en ny&lt;br&gt;frihetsberövande påföljd för unga lagöverträdare. Påföljden skall vara&lt;br&gt;tidsbestämd och verkställas av Statens institutionsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till&amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;verkställighet av sluten ungdomsvård.. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till&amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring i brottsbalken.........................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till&amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring i rättegångsbalken.................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till&amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring i&amp;nbsp;lagen (1946:804)&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införande av nya rättegångsbalken...................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalregister.................................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare..............44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräkning av strafftid m.m................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvård i anstalt........................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:515) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning vid frihetsinskränkning....................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl......................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personskadeskydd.............................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620).........................................................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om vård av unga.........................................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård...................................................................................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försöksverksamhet med intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll...........................................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa delar av straffsystemet bör reformeras..................................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samhällstjänst..................................................................................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet med samhällstjänst permanentas och utvidgas.. 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samhällstjänst skall utgöra ett alternativ till ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelsestraff.....................................................................87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Antalet timmar samhällstjänst..........................................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samhällstjänst i kombination med andra påföljder eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter........................................................................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kravet på samtycke behålls..............................................93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare om förutsättningarna för att döma till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällstjänst....................................................................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansvaret för och tillgången på samhällstj änstplatser.....101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Verkställighet av samt ändring eller upphävande av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrift om samhällstjänst............................................103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reaktioner vid misskötsamhet........................................105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Intensivövervakning med elektronisk kontroll..............................107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Intensivövervakning med elektronisk kontroll bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;permanentas....................................................................107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Intensivövervakning med elektronisk kontroll skall vara en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställighetsform for korta fängelsestraff...................109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utformningen av intensivövervakning med elektronisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontroll i övrigt...............................................................113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet brottslighetens&amp;nbsp;art.........................................................115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Böter..............................................................................................119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;V illkorlig frigivning......................................................................121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet med villkorlig frigivning skall behållas..........121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidpunkten för villkorlig frigivning...............................122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Undantag från reglerna om villkorlig frigivning............125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Senareläggning av villkorlig frigivning..........................127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prövotiden efter villkorlig frigivning..............................131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övervakning efter villkorlig frigivning..........................133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder vid misskötsamhet efter villkorlig frigivning.. 134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidsfrister för åtgärder vid återfall i brott efter villkorlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frigivning........................................................................135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förverkande av villkorligt medgiven frihet vid återfall. 137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutsordningen i fråga om villkorlig frigivning..........139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övergången till vistelse utanför anstalt..........................141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Påfölj der för unga lagöverträdare..................................................142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialtjänsten skall ha det primära ansvaret för unga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagöverträdare.................................................................142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsebarhet..................................................................145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Proportionalitet...............................................................147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Påfölj dssystemet skall präglas av konsekvens................151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En ny frihetsberövande påföljd för unga lagöverträdare 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningsområdet......................................................159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Verkställigheten..............................................................163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konkurrensfrågor............................................................172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhållandet till lagen (1990:52) med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om vård av unga.......................................173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Ikraftträdande och övergångsbestämmelser..................................175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Kostnadseffekter m.m...................................................................179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;F örfattningskommentar.................................................................182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om verkställighet av sluten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomsvård.................................................................................182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i brottsbalken....................190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.............212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införande av nya rättegångsbalken.................................214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalregister...............................................................214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare............215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräkning av strafftid......................................................215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvård i anstalt......................................................216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:515) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning vid frihetskränkning.......................................218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandling av häktade och anhållna m.fl........................219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personskadeskydd...........................................................219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:100).......................................................................220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620).......................................................................221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om vård av unga.......................................221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk vård........................................................222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försöksverksamhet med intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll.........................................................223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av Ett reformerat straffsystem&amp;nbsp;(SOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995:91)..............................................................................226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Remissinstanserna - Ett reformerat straffsystem&amp;nbsp;(SOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995:91)..............................................................................240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Sammanfattning - departementspromemorian Påföljder för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unga lagöverträdare (Ds 1997:32).......................................241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Promemorians lagförslag....................................................244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Remissinstanser- Påföljder för unga lagöverträdare (Ds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997:32)..............................................................................272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;Den utvidgade försöksverksamheten med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll....................273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...............................................277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 mars 1998.........352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya&lt;br&gt;rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid&lt;br&gt;frihetsinskränkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 l.lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om verkställighet av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag avser verkställighet av sluten ungdomsvård enligt 31&lt;br&gt;kap. 1 a § brottsbalken. Verkställigheten av sluten ungdomsvård skall ske&lt;br&gt;vid sådana särskilda ungdomshem som avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Verkställigheten av sluten ungdomsvård skall utformas så att den&lt;br&gt;dömdes anpassning i samhället främjas och att de skadliga följderna av&lt;br&gt;frihetsberövandet motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Statens institutionsstyrelse ansvarar för verkställigheten.&lt;br&gt;Verkställigheten skall planläggas och genomföras i nära samarbete med&lt;br&gt;socialnämnden i den dömdes hemort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Intagning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Verkställigheten inleds genom att den dömde tas in i ett sådant&lt;br&gt;särskilt ungdomshem som avses i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Verkställigheten får inledas om den dömde inte inom föreskriven&lt;br&gt;tid har överklagat domen när det gäller påföljden. Detta gäller även om&lt;br&gt;åklagare eller målsägande har överklagat domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Verkställigheten får inledas omedelbart, om den dömde före&lt;br&gt;överklagandetidens utgång förklarar att han avstår från att överklaga&lt;br&gt;domen när det gäller påföljden och medger att påföljden får verkställas&lt;br&gt;(nöjdförklaring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nöjdförklaring får lämnas inför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. chefen för häktet, av den som är häktad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som förestår vården vid ett särskilt ungdomshem, av den som är&lt;br&gt;intagen i ett sådant hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nöjdförklaring enligt andra stycket 1 eller 2 får lämnas även inför en&lt;br&gt;annan tjänsteman vid ett häkte eller ett särskilt ungdomshem som har&lt;br&gt;förordnats att ta emot en sådan förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tjänsteman som avses i andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket&lt;br&gt;skall så snart det kan ske upplysa den dömde om att han har rätt att lämna&lt;br&gt;en sådan förklaring samt om när och hur det kan ske. En sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänsteman är vidare skyldig att den dag, då nöjdförklaring först kan Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;lämnas, fråga om den dömde vill lämna en sådan förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När nöjdförklaring lämnas skall ett vittne närvara. Den som har&lt;br&gt;tagit emot förklaringen skall göra en anteckning om det på domen eller&lt;br&gt;på rättens bevis om målets utgång, såvitt rör den dömde (domsbevis).&lt;br&gt;Anteckningen skall undertecknas av mottagaren, den dömde och vittnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En nöjdförklaring gäller endast om den dömde har haft betänketid&lt;br&gt;till andra dagen efter den dag då domen avkunnades for honom vid rätten&lt;br&gt;eller på annat sätt delgavs honom och om den som skall ta emot&lt;br&gt;förklaringen har tillgång till domen eller domsbevis. Den dömde skall&lt;br&gt;ges tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nöjdförklaring som har lämnats enligt denna lag far inte tas tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den dömde överklagat domen när det gäller påföljden, skall&lt;br&gt;överklagandet anses återkallat genom nöjdförklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnar den dömde nöjdförklaring inför en sådan tjänsteman som&lt;br&gt;avses i 6 § andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, skall denne&lt;br&gt;omedelbart se till att domen verkställs. Lämnar den dömde&lt;br&gt;nöjdförklaring inför en polismyndighet, skall den som tar emot&lt;br&gt;förklaringen se till att den dömde förpassas till det särskilda&lt;br&gt;ungdomshem där verkställigheten skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När domen far verkställas skall Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;förelägga den dömde att senast en viss dag inställa sig vid det särskilda&lt;br&gt;ungdomshem som styrelsen bestämmer. Statens institutionsstyrelse skall&lt;br&gt;se till att intagning sker så snart som möjligt efter det att domen får&lt;br&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde inte rättar sig efter eller inte kan nås av ett&lt;br&gt;föreläggande enligt första stycket, skall polismyndigheten i den ort där&lt;br&gt;han vistas på begäran av Statens institutionsstyrelse förpassa honom till&lt;br&gt;hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dömde får i väntan på förpassning förvaras i häkte eller i&lt;br&gt;polisarrest, om det är nödvändigt för att förpassningen skall kunna&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Är den dömde, när domen får verkställas, häktad eller intagen på&lt;br&gt;ett särskilt ungdomshem med stöd av lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga, skall häktet eller det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet omedelbart se till att domen verkställs och att den&lt;br&gt;dömde omedelbart förpassas till det särskilda ungdomshem som Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse betämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I fråga om beräkning av den tid som verkställigheten skall pågå,&lt;br&gt;skall 19, 21-23 och 25 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid&lt;br&gt;m.m. tillämpas på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart domen på sluten ungdomsvård har börjat verkställas, skall&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse fastställa dagen för verkställighetens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen skall fastställa en ny sådan slutdag om omständigheterna ger Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genomförande av verkställigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Den dömde skall ges nödvändig vård och behandling och ges&lt;br&gt;tillfälle till utbildning, aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse&lt;br&gt;utomhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den dömde far hindras att lämna det särskilda ungdomshemmet&lt;br&gt;och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är&lt;br&gt;nödvändig för att verkställigheten skall kunna genomföras. Den dömdes&lt;br&gt;rörelsefrihet får också inskränkas, när det behövs av hänsyn till andra&lt;br&gt;intagnas eller personalens säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Verkställigheten skall inledas på en låsbar enhet. Så snart&lt;br&gt;förhållandena medger det, skall den dömde ges möjlighet till vistelse&lt;br&gt;under öppnare former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den dömde kan ges möjlighet till vistelse under öppnare&lt;br&gt;former skall prövas fortlöpande, dock minst en gång varannan månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Vad som sägs i 16, 17, 19 och 20 §§ lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga skall gälla även för den som är&lt;br&gt;föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den dömde har rätt att ringa och ta emot telefonsamtal och ta&lt;br&gt;emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den dömde får&lt;br&gt;dock förvägras telefonsamtal och besök, om det kan äventyra säkerheten&lt;br&gt;vid det särskilda ungdomshemmet eller kan motverka hans anpassning i&lt;br&gt;samhället eller annars vara till skada för honom eller någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om det är särskilt påkallat av att den dömde uppträder våldsamt&lt;br&gt;eller är så påverkad av berusningsmedel att han inte kan hållas till&lt;br&gt;ordningen, får han hållas avskild från de övriga vid hemmet under&lt;br&gt;förutsättning att han står under fortlöpande uppsikt av personalen. Han&lt;br&gt;får dock inte hållas i sådan avskildhet längre tid än som är absolut&lt;br&gt;nödvändigt och inte i något fall under längre tid än 24 timmar i följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Den dömde skall tillåtas att vistas utanför det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet i den utsträckning som kravet på samhällsskydd&lt;br&gt;medger, om det bedöms lämpligt för att främja hans anpassning i&lt;br&gt;samhället eller det annars finns särskilda skäl. Därvid skall de villkor&lt;br&gt;ställas som kan anses nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid för vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet enligt första&lt;br&gt;stycket skall räknas in i verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bestämmelser om hälso- och sjukvård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om den dömde behöver hälso- och sjukvård, skall han vårdas&lt;br&gt;enligt de anvisningar som ges av läkare. Kan nödvändig undersökning&lt;br&gt;och behandling inte lämpligen genomföras vid det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet, bör den allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs,&lt;br&gt;far den dömde föras över till ett allmänt sjukhus. Får någon som tillhör&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen och är verksam vid ett särskilt&lt;br&gt;ungdomshem kännedom om att den dömde har en sådan smittsam&lt;br&gt;sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en&lt;br&gt;samhällsfarlig sjukdom, skall den som förestår vården vid hemmet&lt;br&gt;underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning.&lt;br&gt;Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård ges i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning till det, skall den som enligt första stycket&lt;br&gt;vistas utanför det särskilda ungdomshemmet stå under bevakning eller&lt;br&gt;vara underkastad särskilda föreskrifter. Tiden för sådan vistelse skall&lt;br&gt;räknas in i verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behandlingen av den som har förts över till en sådan&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård för frivillig psykiatrisk vård, tillämpas&lt;br&gt;föreskrifterna i 18-24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;samt bestämmelsen i 8 § andra stycket lagen om rättspsykiatrisk vård om&lt;br&gt;befogenhet för Statens institutionsstyrelse att besluta om särskilda&lt;br&gt;restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Polishandräckning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Polismyndigheten skall på begäran av den som förestår vården vid&lt;br&gt;ett särskilt ungdomshem lämna biträde för att söka efter och hämta&lt;br&gt;tillbaka den som dömts till sluten ungdomsvård om den dömde avvikit&lt;br&gt;eller för att ombesörja förflyttning av honom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Underrättelse till målsägande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Om den dömde undergår sluten ungdomsvård för ett brott som har&lt;br&gt;riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden&lt;br&gt;tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om vid vilket särskilt&lt;br&gt;ungdomshem den dömde befinner sig samt om han forflyttas, vistas&lt;br&gt;utanför det särskilda ungdomshemmet eller rymmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om en planerad vistelse utanför det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet behöver inte lämnas, när en underrättelse på grund av&lt;br&gt;beslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart&lt;br&gt;obehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse på goda grunder kan&lt;br&gt;antas allvarligt äventyra den dömdes egen säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till målsägande skall lämnas så tidigt som möjligt och&lt;br&gt;utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i&lt;br&gt;det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Beslut enligt denna lag fattas av Statens institutionsstyrelse. I&lt;br&gt;frågor som avses i 14 och 18 §§ skall samråd ske med socialnämnden i&lt;br&gt;den dömdes hemort om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat&lt;br&gt;för ordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Beslut av Statens institutionsstyrelse enligt denna lag i särskilda&lt;br&gt;fall far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;br&gt;dels att 26 kap. 6 a § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 26 kap. 5, 6, 7, 9-16 och 19 §§, 27 kap. 4 och 6 §§, 28 kap. 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5, 6 a och 9 §§, 30 kap. 5 och 7-9 §§, 31 kap. 1 §, 33 kap. 5 §, 34 kap. 1,&lt;br&gt;4—6, 10 och 11 §§, 37 kap. 7 och 10 §§ samt 38 kap. 1, 2, 2 a, 3, 6, 8, 9,&lt;br&gt;12, och 13§§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i brottsbalken skall införas nio nya paragrafer 27 kap. 2 a §,&lt;br&gt;28 kap. 2 a och 5 a §§, 31 kap. 1 a §, 34 kap. 7 §, 35 kap. 10 § samt 38&lt;br&gt;kap. 14, 15 och 16 §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;h3&gt;5 §’&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den som dömts till fängelse skall&lt;br&gt;för verkställighet av straffet intagas&lt;br&gt;i kriminalvårdsanstalt. Härom är&lt;br&gt;särskilt stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avtjänar fängelse på&lt;br&gt;viss tid får medges villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Villkorlig frigivning far&lt;br&gt;dock inte ske från fängelse som har&lt;br&gt;dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller&lt;br&gt;från ett förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är högst ett år, får&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske tidigast när&lt;br&gt;två tredjedelar av strafftiden, dock&lt;br&gt;minst två månader, har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är längre än ett år&lt;br&gt;men kortare än två år, får villkorlig&lt;br&gt;frigivning ske tidigast när åtta&lt;br&gt;månader samt en tredjedel av den&lt;br&gt;tid som överstiger ett år har&lt;br&gt;avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är två år eller mer&lt;br&gt;och annat inte följer av 6 a §, får&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske tidigast när&lt;br&gt;halva strafftiden har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde begär det, kan&lt;br&gt;frigivningen uppskjutas till senare&lt;br&gt;tidpunkt än som följer av andra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som dömts till fängelse skall&lt;br&gt;för verkställighet av straffet tas in i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt om inte annat&lt;br&gt;är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avtjänar fängelse på&lt;br&gt;viss tid skall, om inte annat följer&lt;br&gt;av andra eller tredje stycket eller&lt;br&gt;av 7 §, friges villkorligt när två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden, dock&lt;br&gt;minst en månad, har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning far inte ske&lt;br&gt;från fängelse som har dömts ut&lt;br&gt;enligt 28 kap. 3 § eller från ett&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde begär det,_/ar den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen skjutas upp&lt;br&gt;till en senare tidpunkt än den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1974:205.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240 och 1993:201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjärde styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följer av första stycket eller av 7 f. Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan, om den Bryter den dömde i väsentlig&lt;br&gt;villkorliga frigivningen bör ske grad mot vad som gäller for&lt;br&gt;senare än vid den tidigaste tidpunkt verkställigheten i anstalt, får&lt;br&gt;som anges i 6 eller 6 a §, skall det tidpunkten för villkorlig frigivning&lt;br&gt;särskilt beaktas om förutsättningar- senareläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na för den intagnes anpassning i Senareläggning får ske med&lt;br&gt;samhället framstår som speciellt högst femton dagar varje gång,&lt;br&gt;ogynnsamma med hänsyn till Vid prövning av frågan om&lt;br&gt;frigivningsförhållandena, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hans senareläggning skall beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppförande under anstaltsvistelsen förseelsen får eller kan bedömas få&lt;br&gt;eller andra särskilda omständig- andra negativa följder för den&lt;br&gt;heter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dömde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som har dömts Kriminalvårdsstyrelsen fattar&lt;br&gt;till fängelse i lägst två år prövar beslut i fråga om att skjuta upp den&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden frågan om villkorliga frigivningen enligt 6 §&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straffet tredje stycket och om att&lt;br&gt;eller, om annat straff samtidigt senarelägga den villkorliga&lt;br&gt;verkställs, från den sammanlagda frigivningen enligt 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strafftiden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringen eller den myndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;annan som styrelsen efter föreskriva att någon annan&lt;br&gt;regeringens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bemyndigande&amp;nbsp;kriminalvårdsmyndighet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriver får påkalla att Kriminalvårdsstyrelsen får fatta&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden även i beslut i fråga om att skjuta upp&lt;br&gt;annat fall prövar frågan om eller-att senarelägga den villkorliga&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Påkallas inte frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning skall den dömde friges vid Beslut i frågor som avses i första&lt;br&gt;den tidpunkt då villkorlig frigivning stycket gäller omedelbart om inte&lt;br&gt;enligt 6 § andra och tredje styckena något annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigast kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om villkorlig frigivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte har gått i verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ändras, om den dömde begär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att frigivningen skall uppskjutas&lt;br&gt;eller det annars föranleds av&lt;br&gt;ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som villkorligt friges Efter den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;gäller en prövotid av ett år. I beslut gäller en prövotid som motsvarar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om villkorlig frigivning som den strafftid som återstår vid&lt;br&gt;meddelas av Kriminalvårds- frigivningen, dock minst ett år.&lt;br&gt;nämnden kan dock fastställas en&lt;br&gt;längre prövotid, högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att villkorlig&lt;br&gt;frigivning äger rum eller senare kan&lt;br&gt;beslutas att den villkorligt frigivne&lt;br&gt;skall stå under övervakning, om det&lt;br&gt;bedöms som påkallat. Beslut om&lt;br&gt;övervakning meddelas av&lt;br&gt;frivårdsmyndighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsverket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakning beslutats men bedöms&lt;br&gt;därefter att övervakningen inte&lt;br&gt;längre är påkallad, far&lt;br&gt;övervakningsnämnden besluta att&lt;br&gt;övervakningen skall upphöra.&lt;br&gt;Övervakningen skall utan något&lt;br&gt;särskilt beslut upphöra sedan ett år&lt;br&gt;av prövotiden har förflutit, om inte&lt;br&gt;annat följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i anslutning till att&lt;br&gt;villkorlig frigivning äger rum eller&lt;br&gt;senare beslutas att den villkorligt&lt;br&gt;frigivne skall stå under&lt;br&gt;övervakning, om det bedöms som&lt;br&gt;påkallat. Beslut om övervakning&lt;br&gt;meddelas av den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten. Har&lt;br&gt;övervakning beslutats men bedöms&lt;br&gt;därefter att övervakningen inte&lt;br&gt;längre är påkallad, far&lt;br&gt;övervakningsnämnden besluta att&lt;br&gt;övervakningen skall upphöra.&lt;br&gt;Övervakningen skall utan något&lt;br&gt;särskilt beslut upphöra sedan ett år&lt;br&gt;av prövotiden har förflutit, om inte&lt;br&gt;annat följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12 §7&lt;/sup&gt;..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen och kriminal- Övervakningen och kriminal-&lt;br&gt;vården i frihet i övrigt bedrivs vården i frihet i övrigt bedrivs&lt;br&gt;under ledning av frivårdsmyndig- under ledning av den lokala&lt;br&gt;heten. Myndigheten förordnar kriminalvårdsmyndigheten. Myn-&lt;br&gt;också övervakare och kan vid digheten förordnar också över-&lt;br&gt;behov förordna en eller flera vakare och kan vid behov förordna&lt;br&gt;personer att biträda vid över- en eller flera personer att biträda&lt;br&gt;vakningen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vid övervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frigivne skall, om han står Den frigivne skall, om han står&lt;br&gt;under övervakning, hålla under övervakning, hålla&lt;br&gt;övervakaren underrättad om sin övervakaren underrättad om sin&lt;br&gt;bostad, sin arbetsanställning och bostad, sin arbetsanställning och&lt;br&gt;andra förhållanden av betydelse för andra förhållanden av betydelse för&lt;br&gt;övervakningen, på kallelse inställa övervakningen, på kallelse inställa&lt;br&gt;sig hos övervakaren och i övrigt sig hos övervakaren och i övrigt&lt;br&gt;enligt hans anvisningar upprätthålla enligt hans anvisningar upprätthålla&lt;br&gt;förbindelse med honom. I den mån förbindelse med honom. I den mån&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten har bestämt den lokala kriminalvårds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det, gäller vad som nyss har sagts myndigheten har bestämt det, gäller&lt;br&gt;om övervakaren även tjänsteman vad som nyss har sagts om&lt;br&gt;vid frivårdsmyndigheten eller annan övervakaren även tjänsteman vid&lt;br&gt;person. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den lokala kriminalvårdsmyndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten eller annan person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frigivne skall under Den frigivne skall under&lt;br&gt;prövotiden iaktta skötsamhet, efter prövotiden vara skötsam, efter&lt;br&gt;förmåga söka forsörja sig samt i förmåga försöka försöija sig samt i&lt;br&gt;övrigt ställa sig till efterrättelse vad övrigt rätta sig efter vad som&lt;br&gt;som åligger honom enligt denna åligger honom enligt denna balk&lt;br&gt;balk eller enligt föreskrift eller eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt föreskrifter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anvisning som meddelats med stöd anvisningar som meddelats med&lt;br&gt;därav. Han är skyldig att på kallelse stöd av den. Han är skyldig att på&lt;br&gt;inställa sig hos frivårdsmyndig- kallelse inställa sig hos den lokala&lt;br&gt;heten. Har han förpliktats ersätta kriminalvårdsmyndigheten. Har han&lt;br&gt;genom brottet uppkommen skada, förpliktats att ersätta genom brottet&lt;br&gt;skall han göra vad i hans förmåga uppkommen skada, skall han göra&lt;br&gt;står att fullgöra denna skyldighet. vad han kan för att fullgöra denna&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den frigivne står under När den frigivne står under&lt;br&gt;övervakning, skall frivårdsmyndig- övervakning, skall den lokala&lt;br&gt;heten genom tillsyn och förmedling kriminalvårdsmyndigheten genom&lt;br&gt;av stöd och hjälp verka för att tillsyn och förmedling av stöd och&lt;br&gt;denne inte återfaller i brott och för hjälp verka för att den frigivne inte&lt;br&gt;att hans anpassning i samhället återfaller i brott och för att hans&lt;br&gt;även i övrigt främjas. Frivårds- anpassning i samhället även i övrigt&lt;br&gt;myndigheten skall för detta främjas. Den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;ändamål fortlöpande hålla sig myndigheten skall för detta&lt;br&gt;underrättad om den frigivnes ändamål fortlöpande hålla sig&lt;br&gt;livsföring och om hans underrättad om den frigivnes&lt;br&gt;förhållanden i övrigt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;livsföring och om hans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15§'°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns skäl att anta att den När det finns skäl att anta att den&lt;br&gt;frigivne för sin anpassning i frigivne för sin anpassning i&lt;br&gt;samhället behöver stöd av en samhället behöver stöd av en&lt;br&gt;särskild föreskrift om vad han har särskild föreskrift om vad han skall&lt;br&gt;att iaktta under prövotiden, får en iaktta under prövotiden, får en&lt;br&gt;sådan föreskrift meddelas för viss sådan föreskrift meddelas för en&lt;br&gt;tid eller tills vidare. Särskild viss tid eller tills vidare. Särskild&lt;br&gt;föreskrift får avse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskrift får avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vistelseort eller bostad under 1. vistelseort eller bostad under&lt;br&gt;viss tid, högst ett år åt gången, viss tid, högst ett år åt gången,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1990:1009&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;arbetsanställning,&lt;br&gt;förvärvsverksamhet&lt;br&gt;utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. läkarvård, nykterhetsvård eller&lt;br&gt;annan vård eller behandling i eller&lt;br&gt;utanför sjukhus eller annan dylik&lt;br&gt;inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;arbetsanställning,&lt;br&gt;förvärvsverksamhet&lt;br&gt;utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. läkarvård, nykterhetsvård eller&lt;br&gt;annan vård eller behandling i eller&lt;br&gt;utom sjukhus eller annan dylik&lt;br&gt;inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne skall undergå vård eller behandling enligt första&lt;br&gt;stycket 3, får det föreskrivas att han därvid skall vara skyldig att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne förpliktats&lt;br&gt;ersätta genom brottet uppkommen&lt;br&gt;skada, må meddelas föreskrifter&lt;br&gt;rörande tid och sätt för&lt;br&gt;skadeståndsskyldighetens full-&lt;br&gt;görande i den mån sådana&lt;br&gt;föreskrifter ej med hänsyn till den&lt;br&gt;frigivnes ekonomiska situation och&lt;br&gt;övriga omständigheter kan antagas&lt;br&gt;motverka hans anpassning i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne förpliktats att&lt;br&gt;ersätta genom brottet uppkommen&lt;br&gt;skada, får föreskrifter meddelas om&lt;br&gt;tid och sätt för skadestånds-&lt;br&gt;skyldighetens fullgörande i den&lt;br&gt;utsträckning sådana föreskrifter&lt;br&gt;inte med hänsyn till den frigivnes&lt;br&gt;ekonomiska situation och övriga&lt;br&gt;omständigheter kan antas motverka&lt;br&gt;hans anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne står under&lt;br&gt;övervakning, far särskild föreskrift&lt;br&gt;meddelas om vad som skall gälla&lt;br&gt;för denna. I sådan föreskrift får&lt;br&gt;anges på vilket sätt och i vilken&lt;br&gt;omfattning den frigivne skall hålla&lt;br&gt;kontakt med övervakaren eller&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten. Vidare får&lt;br&gt;föreskrivas skyldighet för den&lt;br&gt;frigivne att lämna underrättelse till&lt;br&gt;övervakaren eller frivårdsmyndig-&lt;br&gt;heten om utevaro från arbetsplats,&lt;br&gt;skola eller annan i föreskriften&lt;br&gt;angiven verksamhet eller inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne står under&lt;br&gt;övervakning, får särskild föreskrift&lt;br&gt;meddelas om vad som skall gälla&lt;br&gt;för övervakningen. I en sådan&lt;br&gt;föreskrift får anges på vilket sätt&lt;br&gt;och i vilken omfattning den frigivne&lt;br&gt;skall hålla kontakt med&lt;br&gt;övervakaren eller den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten. Vidare&lt;br&gt;får föreskrivas skyldighet för den&lt;br&gt;frigivne att lämna underrättelse till&lt;br&gt;övervakaren eller den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten om att&lt;br&gt;han uteblivit från en arbetsplats,&lt;br&gt;skola eller annan i föreskriften&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angiven verksamhet eller inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrift enligt 15 § meddelas Föreskrift enligt 15 § meddelas&lt;br&gt;av övervakningsnämnd. Frivårds- av övervakningsnämnd. Den lokala&lt;br&gt;myndigheten får meddela sådan kriminalvårdsmyndigheten får&lt;br&gt;föreskrift för tiden intill dess meddela sådan föreskrift för tiden&lt;br&gt;nämnden har beslutat i frågan. intill dess nämnden har beslutat i&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får kriminalvårds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnden meddela sådan föreskrift i&lt;br&gt;beslut om villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt&lt;br&gt;föranleder det, far övervakningsnämnden ändra eller upphäva meddelad&lt;br&gt;föreskrift eller meddela ny föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 5&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne allvarligt&lt;br&gt;åsidosatt sina åligganden och kan&lt;br&gt;det antas att han inte kommer att&lt;br&gt;låta rätta sig genom någon annan&lt;br&gt;åtgärd som övervakningsnämnden&lt;br&gt;kan vidta, far nämnden förklara den&lt;br&gt;villkorligt medgivna friheten&lt;br&gt;förverkad till en tid av högst en&lt;br&gt;månad varje gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne allvarligt&lt;br&gt;åsidosatt sina åligganden och kan&lt;br&gt;det antas att han inte kommer att&lt;br&gt;låta rätta sig genom någon annan&lt;br&gt;åtgärd som övervakningsnämnden&lt;br&gt;kan vidta, far nämnden förklara den&lt;br&gt;villkorligt medgivna friheten&lt;br&gt;förverkad till en tid av högst femton&lt;br&gt;dagar vaije gång.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom får, om den&lt;br&gt;tilltalade samtycker till det, förenas&lt;br&gt;med en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. En sådan föreskrift&lt;br&gt;skall avse skyldighet att utföra&lt;br&gt;oavlönat arbete i lägst fyrtio och&lt;br&gt;högst tvåhundrafyrtio timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rätten meddelar en föreskrift&lt;br&gt;om samhällstjänst skall den i&lt;br&gt;domslutet ange hur långt&lt;br&gt;fängelsestraff som skulle ha dömts&lt;br&gt;ut, om fängelse i stället hade valts&lt;br&gt;som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;får ändras eller upphävas på talan&lt;br&gt;av åklagare, när det finns skäl till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dömde skall under Den dömde skall under prövotiden&lt;br&gt;prövotiden iakttaga skötsamhet och vara skötsam och efter förmåga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter förmåga söka försöija sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försöka försöija sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den villkorliga domen har&lt;br&gt;förenats med samhällstjänst skall&lt;br&gt;den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dömde&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fullgöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällstjänsten enligt en&lt;br&gt;arbetsplan som upprättas av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1973:918.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokala kriminalvårdsmyndigheten. Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iakttager den dömde icke vad Om den dömde inte iakttar vad&lt;br&gt;som åligger honom till följd av den som åligger honom enligt den&lt;br&gt;villkorliga domen, må domstol, om villkorliga domen, får domstolen,&lt;br&gt;åklagare före prövotidens utgång under forutsättning att en åklagare&lt;br&gt;anhängiggör talan därom,&lt;br&gt;omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkorliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;före prövotidens utgång&lt;br&gt;anhängiggör talan om det, efter&lt;br&gt;omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;besluta att varning skall&lt;br&gt;meddelas den dömde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. meddela föreskrift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller ändra tidigare&lt;br&gt;föreskrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;undanröja den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domen och bestämma annan påföljd&lt;br&gt;för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd enligt första stycket 1&lt;br&gt;eller 2 får inte beslutas efter&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs den villkorliga&lt;br&gt;domen, skall vid påföljdens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 5 §&lt;br&gt;meddelad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkorliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;besluta att varning&lt;br&gt;meddelas den dömde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. meddela föreskrift&lt;br&gt;eller ändra tidigare&lt;br&gt;föreskrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;undanröja den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domen och bestämma annan påföljd&lt;br&gt;för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd enligt första stycket 1&lt;br&gt;eller 2 må ej beslutas efter&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjes den villkorliga&lt;br&gt;domen, skall vid påföljdens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmande skälig hänsyn tagas bestämmande skälig hänsyn tas till&lt;br&gt;till böter som ådömts enligt 2 § och böter som dömts ut enligt 2 § och&lt;br&gt;34 kap. 5 §. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;34 kap. 5 § samt till vad den dömde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undergått till följd av föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. Härvid får dömas&lt;br&gt;till fängelse på kortare tid än som&lt;br&gt;är föreskrivet för brottet. Har&lt;br&gt;uppgift som avses i 2 a§ andra&lt;br&gt;stycket lämnats i domen skall, om&lt;br&gt;fängelse döms ut, detta beaktas när&lt;br&gt;straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;28 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyddstillsyn får, om den&lt;br&gt;tilltalade samtycker till det, förenas&lt;br&gt;med en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. En sådan föreskrift&lt;br&gt;skall avse skyldighet att utföra&lt;br&gt;oavlönat arbete i lägst fyrtio och&lt;br&gt;högst tvåhundrafyrtio timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rätten meddelar en föreskrift&lt;br&gt;om samhällstjänst skall den i&lt;br&gt;domslutet ange hur långt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1975:1395.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelsestraff som skulle ha dömts&lt;br&gt;ut, om fängelse i stället hade valts&lt;br&gt;som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningsnämnden för ändra&lt;br&gt;eller upphäva en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst, när det finns skäl&lt;br&gt;till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddstillsyn får förenas med fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten dömer till fängelse Om rätten förenar skyddstillsyn&lt;br&gt;jämte skyddstillsyn får den inte med fängelse, får den inte samtidigt&lt;br&gt;samtidigt döma till böter enligt 2 §. döma till böter enligt 2 § eller&lt;br&gt;meddela föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förhållandena påkallar det, Om förhållandena kräver det, får&lt;br&gt;får rätten förordna att domen på rätten förordna att domen på&lt;br&gt;fängelse skall gå i verkställighet fängelse skall gå i verkställighet&lt;br&gt;utan hinder av att den inte har trots att den inte har vunnit laga&lt;br&gt;vunnit laga kraft. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från dagen för domen.&lt;br&gt;Rätten får dock förordna att övervakningen skall anstå till dess domen&lt;br&gt;har vunnit laga kraft mot den dömde. Om domen överklagas, kan högre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt förordna att vidare verkställighet&lt;br&gt;Övervakningen skall upphöra&lt;br&gt;utan något särskilt förordnande när&lt;br&gt;ett år av prövotiden har förflutit,&lt;br&gt;om inte annat följer av fjärde&lt;br&gt;stycket eller av 7 eller 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har verkställigheten avbrutits till&lt;br&gt;följd av beslut av högre rätt men&lt;br&gt;döms den tilltalade därefter ändå till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte får äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen skall upphöra&lt;br&gt;utan något särskilt förordnande när&lt;br&gt;ett år av prövotiden har förflutit,&lt;br&gt;om inte annat följer av fjärde&lt;br&gt;stycket eller av 5 a, 7 eller 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har verkställigheten avbrutits till&lt;br&gt;följd av beslut av högre rätt men&lt;br&gt;döms den tilltalade därefter ändå till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddstillsyn, skall den tid under skyddstillsyn, skall den tid under&lt;br&gt;vilken verkställighet ej ägt rum inte vilken verkställighet inte ägt rum&lt;br&gt;räknas in i prövotiden eller den tid inte räknas in i prövotiden eller den&lt;br&gt;som anges i andra stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tid som anges i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skyddstillsyn förenats med behandlingsplan som den dömde har&lt;br&gt;åtagit sig att följa, får rätten i domen förordna om längre övervakningstid&lt;br&gt;än vad som anges i andra stycket. Tiden får dock inte sättas längre än vad&lt;br&gt;som behövs för att behandlingen skall kunna slutföras och får inte&lt;br&gt;överstiga prövotiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:761.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skyddstillsyn förenats med&lt;br&gt;en föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;skall den dömde fullgöra&lt;br&gt;samhällstjänsten enligt en&lt;br&gt;arbetsplan som upprättas av den&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att den dömde&lt;br&gt;skall stå under övervakning till dess&lt;br&gt;samhällstjänsten fullgjorts, får&lt;br&gt;övervakningsnämnden besluta om&lt;br&gt;övervakning av den dömde under&lt;br&gt;viss tid efter det att ett år av&lt;br&gt;prövotiden har förflutit, dock längst&lt;br&gt;till prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§'&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 30 kap. 9 § andra I fall som avses i 30 kap. 9 § andra&lt;br&gt;stycket 3 skall rätten, om den stycket 3 skall rätten, om den&lt;br&gt;planerade behandlingen är av planerade behandlingen är av&lt;br&gt;avgörande betydelse för att döma avgörande betydelse för att döma&lt;br&gt;till skyddstillsyn, i domslutet ange&lt;br&gt;hur långt fängelsestraff som skulle&lt;br&gt;ha ådömts, om fängelse i stället&lt;br&gt;hade valts som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådant fall skall vidare i domen alltid meddelas föreskrift om den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till skyddstillsyn, i domslutet ange&lt;br&gt;hur långt fängelsestraff som skulle&lt;br&gt;ha dömts ut, om fängelse i stället&lt;br&gt;hade valts som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en sådan I samband med en sådan&lt;br&gt;behandlingsplan far föreskrivas att behandlingsplan far föreskrivas att&lt;br&gt;den som ansvarar för behandlingen den som ansvarar för behandlingen&lt;br&gt;skall anmäla till frivårdsmyndig- skall anmäla till den lokala&lt;br&gt;heten och åklagaren om den dömde kriminalvårdsmyndigheten och&lt;br&gt;allvarligt åsidosätter sina åklagaren, om den dömde allvarligt&lt;br&gt;åligganden enligt planen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åsidosätter sina åligganden enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs skyddstillsynen, skall&lt;br&gt;rätten bestämma annan påföljd för&lt;br&gt;brottet. Därvid skall skälig hänsyn&lt;br&gt;tas till vad den dömde har undergått&lt;br&gt;till följd av domen på skyddstillsyn&lt;br&gt;samt till böter eller fängelse som&lt;br&gt;ådömts enligt 2 eller 3 § eller 34&lt;br&gt;kap. 6 §. I fall som här avses får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs skyddstillsynen, skall&lt;br&gt;rätten bestämma annan påföljd för&lt;br&gt;brottet. Därvid skall skälig hänsyn&lt;br&gt;tas till vad den dömde har undergått&lt;br&gt;till följd av domen på skyddstillsyn&lt;br&gt;samt till böter eller fängelse som&lt;br&gt;dömts ut enligt 2 eller 3 § eller 34&lt;br&gt;kap. 6 §. I fall som här avses far&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse ådömas på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Har uppgift som avses i 6 a § första&lt;br&gt;stycket lämnats i domen skall, om&lt;br&gt;fängelse ådöms, detta beaktas när&lt;br&gt;straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnas tillräckliga skäl ej&lt;br&gt;föreligga att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;undanröja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddstillsynen, må rätten i stället&lt;br&gt;besluta åtgärd som avses i 7 §.&lt;br&gt;Sådan åtgärd må ej beslutas efter&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömas till fängelse på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Har uppgift som avses i 2 a § andra&lt;br&gt;stycket eller 6 a § första stycket&lt;br&gt;lämnats i domen skall rätten, om&lt;br&gt;den dömer till fängelse, beakta&lt;br&gt;detta när straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns tillräckliga skäl&lt;br&gt;för att undanröja skyddstillsynen,&lt;br&gt;får rätten i stället besluta om åtgärd&lt;br&gt;som avses i 7 §. En sådan åtgärd får&lt;br&gt;inte beslutas efter prövotidens&lt;br&gt;utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;19&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott som någon begått innan För brott som någon begått innan&lt;br&gt;han fyllt arton år far rätten döma till han fyllt arton år får rätten döma till&lt;br&gt;fängelse endast om det finns fängelse endast om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;synnerliga skäl. Att rätten därvid i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första hand skall bestämma&lt;br&gt;påföljden till sluten ungdomsvård i&lt;br&gt;stället för fängelse framgår av 31&lt;br&gt;kap. 1 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott som någon begått efter det att han fyllt arton men innan han&lt;br&gt;fyllt tjugoett år får rätten döma till fängelse endast om det med hänsyn&lt;br&gt;till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid val av påföljd skall rätten som skäl för villkorlig dom beakta om&lt;br&gt;det saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra&lt;br&gt;sig skyldig till fortsatt brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom särskilda skäl för&lt;br&gt;villkorlig dom i stället för fängelse&lt;br&gt;kan rätten beakta, om den tilltalade&lt;br&gt;samtycker till att domen förenas&lt;br&gt;med en föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;och en sådan föreskrift är lämplig&lt;br&gt;med hänsyn till den tilltalades&lt;br&gt;person och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;sup&gt;21&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom skall förenas med Villkorlig dom skall förenas med&lt;br&gt;dagsböter, om inte ett bötesstraff dagsböter, om inte ett bötesstraff&lt;br&gt;med hänsyn till andra följder av med hänsyn till skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;19&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;21&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottet skulle drabba den tilltalade fullgöra samhällstjänst eller andra Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;alltför hårt eller om det finns andra följder av brottet skulle drabba den&lt;br&gt;särskilda skäl mot att döma till tilltalade alltför hårt eller om det&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;finns andra särskilda skäl mot att&lt;br&gt;döma till böter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;22&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid val av påföljd skall rätten som skäl för skyddstillsyn beakta om det&lt;br&gt;finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avhåller sig från fortsatt brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som särskilda skäl för&lt;br&gt;skyddstillsyn kan rätten beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;om en påtaglig förbättring&lt;br&gt;skett av den tilltalades personliga&lt;br&gt;eller sociala situation i något&lt;br&gt;hänseende som kan antas ha haft&lt;br&gt;samband med hans brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;om den tilltalade undergår&lt;br&gt;behandling för missbruk eller annat&lt;br&gt;förhållande som kan antas ha&lt;br&gt;samband med hans brottslighet&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om missbruk av&lt;br&gt;beroendeffamkallande medel eller&lt;br&gt;något annat särskilt förhållande&lt;br&gt;som påkallar vård eller annan&lt;br&gt;behandling i väsentlig grad har&lt;br&gt;bidragit till att brottet har begåtts&lt;br&gt;och den tilltalade förklarar sig villig&lt;br&gt;att undergå lämplig behandling&lt;br&gt;som enligt en för honom uppgjord&lt;br&gt;plan kan anordnas i samband med&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som särskilda skäl för&lt;br&gt;skyddstillsyn i stället för fängelse&lt;br&gt;kan rätten beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;om en påtaglig förbättring&lt;br&gt;skett av den tilltalades personliga&lt;br&gt;eller sociala situation i något&lt;br&gt;hänseende som kan antas ha haft&lt;br&gt;samband med hans brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;om den tilltalade undergår&lt;br&gt;behandling för missbruk eller annat&lt;br&gt;förhållande som kan antas ha&lt;br&gt;samband med hans brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel eller&lt;br&gt;något annat särskilt förhållande&lt;br&gt;som kräver vård eller annan&lt;br&gt;behandling i väsentlig grad har&lt;br&gt;bidragit till att brottet har begåtts&lt;br&gt;och den tilltalade förklarar sig villig&lt;br&gt;att gå igenom lämplig behandling&lt;br&gt;som enligt en för honom uppgjord&lt;br&gt;plan kan anordnas i samband med&lt;br&gt;verkställigheten eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om den tilltalade samtycker till&lt;br&gt;att skyddstillsynen förenas med en&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst och en&lt;br&gt;sådan föreskrift är lämplig med&lt;br&gt;hänsyn till den tilltalades person&lt;br&gt;och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan den som är under tjugoett år Kan den som är under tjugoett år&lt;br&gt;och som begått brottslig gärning bli och som begått brott bli föremål för&lt;br&gt;föremål för vård eller annan åtgärd vård eller annan åtgärd enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;22&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt socialtjänstlagen (1980:620) socialtjänstlagen (1980:620) eller Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;eller lagen (1990:52) med särskilda lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga får bestämmelser om vård av unga får&lt;br&gt;rätten överlämna åt socialnämnden rätten överlämna åt socialnämnden&lt;br&gt;att föranstalta om erforderlig vård att föranstalta om nödvändig vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom socialtjänsten enligt en för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tilltalade av nämnden uppgjord&lt;br&gt;vårdplan. Överlämnande får ske&lt;br&gt;endast om socialtjänstens&lt;br&gt;planerade &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förekommande fall i förening med&lt;br&gt;böter eller med särskild föreskrift&lt;br&gt;om ungdomstjänst enligt tredje&lt;br&gt;stycket, kan anses tillräckligt&lt;br&gt;ingripande med hänsyn till&lt;br&gt;brottslighetens strafjvärde och art&lt;br&gt;samt den tilltalades tidigare&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det av den upprättade&lt;br&gt;planen att den tilltalade skall bli&lt;br&gt;joremål jor vård eller annan åtgärd&lt;br&gt;med stöd av socialtjänstlagen, skall&lt;br&gt;rätten meddela föreskrift om att&lt;br&gt;han skall genomgå sådan vård eller&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brottslighetens straffvärde Om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;eller art eller den tilltalades tidigare brottslighetens straffvärde eller art&lt;br&gt;brottslighet påkallar det, far jämte eller den tilltalades tidigare&lt;br&gt;överlämnande till vård inom brottslighet, far rätten förena ett&lt;br&gt;socialtjänsten dömas till dagsböter, överlämnande till vård inom&lt;br&gt;högst tvåhundra, vare sig böter har socialtjänsten med&lt;br&gt;föreskrivits för brottet eller inte. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1. dagsböter, högst tvåhundra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vare sig böter har föreskrivits för&lt;br&gt;brottet eller inte, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en särskild joreskrift om att&lt;br&gt;den tilltalade skall utföra oavlönat&lt;br&gt;arbete eller delta i annan särskilt&lt;br&gt;anordnad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ungdomstjänst) i lägst tjugo och&lt;br&gt;högst etthundra timmar, om den&lt;br&gt;tilltalade samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om ungdomstjänst&lt;br&gt;får ändras eller upphävas på talan&lt;br&gt;av åklagare, när det finns skäl till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms&lt;br&gt;vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten, i&lt;br&gt;samband med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den&lt;br&gt;dömde på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;W&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Har någon begått brott innan&lt;br&gt;han fyllt 18 år och finner rätten&lt;br&gt;med tillämpning av 30 kap. att&lt;br&gt;påföljden bör bestämmas till&lt;br&gt;jangelse, skall den i stället&lt;br&gt;bestämma påföljden till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård under viss tid. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om det, med hänsyn&lt;br&gt;till den tilltalades ålder vid&lt;br&gt;lagföringen eller annan&lt;br&gt;omständighet, finns särskilda skäl&lt;br&gt;däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får bestämma tiden jor&lt;br&gt;sluten ungdomsvård till lägst&lt;br&gt;fjorton dagar och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om verkställighet&lt;br&gt;finns i lagen (1998:000) om&lt;br&gt;verkställighet av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;24&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dömes någon till fängelse på viss&lt;br&gt;tid eller förordnar rätten, med&lt;br&gt;tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att&lt;br&gt;sådan påföljd skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och har den dömde med&lt;br&gt;anledning av misstanke om brott,&lt;br&gt;som prövats genom dom i målet,&lt;br&gt;under en sammanhängande tid av&lt;br&gt;minst tjugofyra timmar varit&lt;br&gt;berövad friheten som anhållen,&lt;br&gt;häktad eller intagen på en enhet för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning med&lt;br&gt;stöd av 10 § lagen (1991:1137) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning, skall&lt;br&gt;tiden för frihetsberövandet, till den&lt;br&gt;del därunder icke samtidigt skett&lt;br&gt;verkställighet av dom i annat mål,&lt;br&gt;anses som tid under vilken den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms någon till fängelse på viss&lt;br&gt;tid eller till sluten ungdomsvård&lt;br&gt;eller förordnar rätten, med&lt;br&gt;tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att&lt;br&gt;sådan påföljd skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och har den dömde med&lt;br&gt;anledning av misstanke om brott&lt;br&gt;som prövats genom dom i målet,&lt;br&gt;under en sammanhängande tid av&lt;br&gt;minst tjugofyra timmar varit&lt;br&gt;berövad friheten som anhållen,&lt;br&gt;häktad eller intagen på en enhet för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning med&lt;br&gt;stöd av 10 § lagen (1991:1137) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning, skall&lt;br&gt;tiden för frihetsberövandet, till den&lt;br&gt;del under vilken inte samtidigt en&lt;br&gt;dom i ett annat mål verkställts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ådömda påföljden verkställts i anses som tid under vilken den&lt;br&gt;anstalt. Domstolen skall i domen utdömda påföljden verkställts i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;24&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:373.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angiva det antal dagar påföljden&lt;br&gt;skall anses verkställd. Är den tid&lt;br&gt;varmed ådömt fängelse överstiger&lt;br&gt;frihetsberövandet ringa, må&lt;br&gt;förordnas att fängelsestraffet skall&lt;br&gt;anses helt verkställt genom&lt;br&gt;frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjes villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn och dömes i stället till&lt;br&gt;fängelse på viss tid, äger, i den mån&lt;br&gt;tillgodoräknande inte skett enligt&lt;br&gt;första eller tredje stycket, första&lt;br&gt;stycket tillämpning även i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frihetsberövande som föregått&lt;br&gt;den villkorliga domen eller domen&lt;br&gt;på skyddstillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frihetsberövande som föregått&lt;br&gt;dom genom vilken förordnats att&lt;br&gt;den villkorliga domen eller&lt;br&gt;skyddstillsynen skall avse även&lt;br&gt;ytterligare brott samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådant omhändertagande som&lt;br&gt;avses i 28 kap. 6 b § eller 11 §&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dömes någon till böter och har&lt;br&gt;han med anledning av misstanke&lt;br&gt;om brott, som prövats genom dom i&lt;br&gt;målet, varit berövad friheten på sätt&lt;br&gt;som angives i första stycket, må&lt;br&gt;förordnas att påföljden skall anses&lt;br&gt;helt eller delvis verkställd genom&lt;br&gt;frihetsberövandet.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anstalt eller vid särskilt&lt;br&gt;ungdomshem. Domstolen skall i&lt;br&gt;domen ange det antal dagar&lt;br&gt;påföljden skall anses verkställd. Är&lt;br&gt;den tid med vilken påföljden&lt;br&gt;överstiger frihetsberövandet ringa,&lt;br&gt;får förordnas att påföljden skall&lt;br&gt;anses helt verkställd genom&lt;br&gt;frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn och döms i stället till&lt;br&gt;fängelse på viss tid eller till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård, skall, om&lt;br&gt;tillgodoräknande inte skett enligt&lt;br&gt;första eller tredje stycket, första&lt;br&gt;stycket tillämpas även i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frihetsberövande som föregått&lt;br&gt;den villkorliga domen eller domen&lt;br&gt;på skyddstillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frihetsberövande som föregått&lt;br&gt;dom genom vilken förordnats att&lt;br&gt;den villkorliga domen eller&lt;br&gt;skyddstillsynen skall avse även&lt;br&gt;ytterligare brott samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådant omhändertagande som&lt;br&gt;avses i 28 kap. 6 b § eller 11 §&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms någon till böter och har&lt;br&gt;han med anledning av misstanke&lt;br&gt;om brott som prövats genom dom i&lt;br&gt;målet varit berövad friheten på sätt&lt;br&gt;som anges i första stycket, får&lt;br&gt;förordnas att påföljden skall anses&lt;br&gt;helt eller delvis verkställd genom&lt;br&gt;frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;34 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;25&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes den som för brott dömts Har den som för brott dömts till&lt;br&gt;till fängelse, villkorlig dom eller fängelse, villkorlig dom, skyddstill-&lt;br&gt;skyddstillsyn ha begått annat brott syn eller sluten ungdomsvård&lt;br&gt;före domen eller begår han nytt begått annat brott före domen eller&lt;br&gt;brott efter domen men innan begår han nytt brott efter domen&lt;br&gt;påföljden till fullo verkställts eller men innan påföljden till fullo&lt;br&gt;eljest upphört, må rätten, med verkställts eller annars upphört, får&lt;br&gt;iakttagande av vad för vissa fall är rätten, med iakttagande av vad för&lt;br&gt;föreskrivet i 2-6 §§, efter vissa fall är föreskrivet i 2-7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;25&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:211.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;förordna att den tidigare&lt;br&gt;ådömda påföljden skall avse jämväl&lt;br&gt;det andra brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. döma särskilt till påföljd för&lt;br&gt;detta brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. därest den tidigare domen&lt;br&gt;vunnit laga kraft, undanröja den&lt;br&gt;ådömda påföljden och för brotten&lt;br&gt;döma till påföljd av annan art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jämte skyddstillsyn ådömts&lt;br&gt;fängelse enligt 28 kap. 3 §, skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelserna i&lt;br&gt;detta kapitel den ådömda&lt;br&gt;fängelsepåföljden anses som en del&lt;br&gt;av skyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 eller 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande någon som villkorligt&lt;br&gt;frigivits från fängelse, må, om&lt;br&gt;brottet begåtts under prövotiden,&lt;br&gt;den villkorligt medgivna friheten&lt;br&gt;eller del därav förklaras förverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om&lt;br&gt;förverkande bör beslutas och i så&lt;br&gt;fall av hur stor del av den&lt;br&gt;villkorligt medgivna friheten som&lt;br&gt;skall förklaras förverkad skall&lt;br&gt;beaktas, om den tidigare och den&lt;br&gt;nya brottsligheten är likartade, om&lt;br&gt;brottsligheten i båda fallen är&lt;br&gt;allvarlig samt om den nya&lt;br&gt;brottsligheten är svårare eller&lt;br&gt;lindrigare än den tidigare. Vidare&lt;br&gt;skall beaktas den tid som förflutit&lt;br&gt;mellan brotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutas ej förverkande enligt&lt;br&gt;första stycket, äger rätten besluta&lt;br&gt;åtgärd som avses i 26 kap. 18 §&lt;br&gt;eller förlänga prövotiden med högst&lt;br&gt;ett år utöver den vid frigivningen&lt;br&gt;bestämda tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande eller åtgärd som&lt;br&gt;nyss sagts må ej beslutas, med&lt;br&gt;mindre fråga därom uppkommer i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;förordna att den tidigare&lt;br&gt;utdömda påföljden skall avse också&lt;br&gt;det andra brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. döma särskilt till påföljd för&lt;br&gt;detta brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den tidigare domen vunnit&lt;br&gt;laga kraft, undanröja den utdömda&lt;br&gt;påföljden och för brotten döma till&lt;br&gt;påföljd av annan art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en skyddstillsyn förenats&lt;br&gt;med fängelse enligt 28 kap. 3 §,&lt;br&gt;skall vid tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna i detta kapitel den&lt;br&gt;utdömda fängelsepåföljden anses&lt;br&gt;som en del av skyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;26&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § 1 eller 2 z fråga om&lt;br&gt;någon som villkorligt frigivits från&lt;br&gt;fängelse, skall, om brottet begåtts&lt;br&gt;under prövotiden, den villkorligt&lt;br&gt;medgivna friheten eller en del av&lt;br&gt;denna förklaras förverkad om inte&lt;br&gt;särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom särskilda skäl för att inte&lt;br&gt;förverka eller for att förverka&lt;br&gt;endast en del av villkorligt&lt;br&gt;medgiven frihet kan rätten beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;om den nya brottsligheten i&lt;br&gt;förhållande till den tidigare är av&lt;br&gt;lindrig beskaffenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om lång tid har förflutit mellan&lt;br&gt;brotten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om ett förverkande annars skulle&lt;br&gt;framstå som oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutas inte förverkande enligt&lt;br&gt;första stycket, får rätten besluta&lt;br&gt;åtgärd som avses i 26 kap. 18 §&lt;br&gt;eller förlänga prövotiden med högst&lt;br&gt;ett år utöver den tid som följer av&lt;br&gt;26 kap. 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En åtgärd enligt tredje stycket får&lt;br&gt;beslutas endast före prövotidens&lt;br&gt;utgång. Förverkande får beslutas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;26&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0396/prop_199798__96-2.png" style="width:13pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;mål vari den frigivne häktats eller endast om fråga därom uppkommer&lt;br&gt;erhållit del av åtal före prövotidens i ett mål där den frigivne häktats&lt;br&gt;utgång. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller fått del av åtal inom ett år från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5§&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden villkorlig dom, får förordnande enligt 1 § 1&lt;br&gt;meddelas endast för brott som begåtts före prövotidens böljan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelas förordnande enligt 1 § 1, får rätten, om den nya&lt;br&gt;brottslighetens straffvärde eller art påkallar det, även döma till dagsböter,&lt;br&gt;högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits for brottet eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § 1 eller 2, far rätten&lt;br&gt;besluta åtgärd som sägs i 27 kap.&lt;br&gt;6 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 eller 2 eller förlänga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövotiden till tre år, dock endast&lt;br&gt;om fråga därom uppkommer i mål&lt;br&gt;vari den dömde häktats eller&lt;br&gt;erhållit del av åtal före prövotidens&lt;br&gt;utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjande av villkorlig dom&lt;br&gt;enligt 1 § 3 får inte ske, med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att rätten skall&lt;br&gt;kunna tillämpa 1 § 1 i stället för att&lt;br&gt;undanröja den villkorliga domen&lt;br&gt;enligt 1 § 3 och döma till fängelse,&lt;br&gt;får rätten, om det finns sådana&lt;br&gt;särskilda skäl som anges i 30 kap.&lt;br&gt;7 § andra stycket, besluta att den&lt;br&gt;villkorliga domen skall förenas med&lt;br&gt;en föreskrift om samhällstjänst.&lt;br&gt;Meddelas en sådan föreskrift skall&lt;br&gt;rätten tillämpa 27 kap. 2 a § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § 1 eller 2, får rätten&lt;br&gt;besluta åtgärd enligt 27 kap. 6 § 1&lt;br&gt;eller 2 eller förlänga prövotiden till&lt;br&gt;tre år, dock endast om fråga därom&lt;br&gt;uppkommer i mål där den dömde&lt;br&gt;häktats eller fått del åtal före&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs en villkorlig dom med&lt;br&gt;stöd av 1 § 3 skall rätten, när den&lt;br&gt;bestämmer ny påföljd, ta skälig&lt;br&gt;hänsyn till böter som har dömts ut&lt;br&gt;enligt andra stycket eller 27 kap.&lt;br&gt;2 § samt till vad den dömde&lt;br&gt;undergått till följd av föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. Härvid får dömas&lt;br&gt;till fängelse på kortare tid än vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet. Har&lt;br&gt;en uppgift som avses i 27 kap. 2 a §&lt;br&gt;andra stycket lämnats skall, om&lt;br&gt;fängelse döms ut, detta beaktas när&lt;br&gt;straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En villkorlig dom får undanröjas&lt;br&gt;enligt 1 § 3 endast om fråga därom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;27&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mindre fråga därom uppkommer i uppkommer i mål där den dömde Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;mål vari den dömde häktats eller häktats eller fått del av åtal inom ett&lt;br&gt;erhållit del av åtal inom ett år från år från prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; §&lt;sup&gt;28&lt;/sup&gt;..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden Är den tidigare påföljden&lt;br&gt;skyddstillsyn, far &amp;nbsp;&amp;nbsp;rätten vid skyddstillsyn, far&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rätten vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av 1 § 1, om den nya tillämpning av 1 § 1, om den nya&lt;br&gt;brottslighetens straffvärde eller art brottslighetens straffvärde eller art&lt;br&gt;eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;den&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tilltalades&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tidigare eller den tilltalades tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottslighet påkallar det, även brottslighet kräver det, även döma&lt;br&gt;döma till &amp;nbsp;&amp;nbsp;dagsböter, högst till dagsböter, högst tvåhundra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvåhundra, vare sig böter har oavsett om böter är föreskrivet för&lt;br&gt;föreskrivits för brottet eller inte. Är brottet eller inte,&lt;br&gt;fängelse föreskrivet för det nya&lt;br&gt;brottet och kan, med hänsyn till&lt;br&gt;sådana omständigheter som i 30&lt;br&gt;kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas&lt;br&gt;med mindre än att sådant&lt;br&gt;förordnande förenas med&lt;br&gt;frihetsberövande, far rätten i stället&lt;br&gt;för att döma till böter döma till&lt;br&gt;fängelse enligt 28 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att rätten skall&lt;br&gt;kunna tillämpa 1 § 1 i stället för att&lt;br&gt;undanröja skyddstillsynen med stöd&lt;br&gt;av 1 § 3 och döma till fängelse, får&lt;br&gt;rätten, om det finns sådana&lt;br&gt;särskilda skäl som anges i 30 kap.&lt;br&gt;9§ andra stycket 4, besluta att&lt;br&gt;skyddstillsynen skall förenas med&lt;br&gt;en föreskrift om samhällstjänst.&lt;br&gt;Meddelas en sådan föreskrift skall&lt;br&gt;rätten tillämpa 28 kap. 2 a § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fängelse föreskrivet för det&lt;br&gt;nya brottet och kan, med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheter som i 30 kap. 11 §&lt;br&gt;sägs, 1 § 1 inte tillämpas utan att&lt;br&gt;sådant förordnande förenas med&lt;br&gt;frihetsberövande, får rätten i stället&lt;br&gt;för att döma till böter enligt första&lt;br&gt;stycket döma till fängelse enligt 28&lt;br&gt;kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § 1 eller 2 får rätten Tillämpas 1 § 1 eller 2 får rätten&lt;br&gt;besluta åtgärd som avses i 28 kap. besluta åtgärd som avses i 28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;28&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § eller förlänga prövotiden till 9 § eller förlänga prövotiden till Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;högst fem år. Har den dömde åtagit högst fem år. Har den dömde åtagit&lt;br&gt;sig att följa en sådan sig att följa en sådan&lt;br&gt;behandlingsplan som avses i 30 behandlingsplan som avses i 30&lt;br&gt;kap. 9 § andra stycket 3, tillämpas kap. 9 § andra stycket 3, tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i 28 kap. 6 a §. bestämmelserna i 28 kap. 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade med Döms den tilltalade med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av 1 § 3 till fängelse,&lt;br&gt;skall när straffets längd bestäms&lt;br&gt;skälig hänsyn tas till vad han har&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn och till vad han har&lt;br&gt;avtjänat av fängelse som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;br&gt;3 § liksom till böter som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;br&gt;2 §. I fall som här avses får&lt;br&gt;fängelse dömas ut på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Har uppgift som avses i 28 kap. 6&lt;br&gt;a § första stycket lämnats i domen&lt;br&gt;skall, om fängelse döms ut, detta&lt;br&gt;beaktas, när straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse enligt första stycket får&lt;br&gt;inte dömas ut och beslut enligt&lt;br&gt;andra stycket eller beslut om&lt;br&gt;undanröjande av skyddstillsyn far&lt;br&gt;inte meddelas, i annat fall än när&lt;br&gt;fråga därom uppkommer i mål vari&lt;br&gt;den dömde häktats eller erhållit del&lt;br&gt;av åtal före prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av 1 § 3 till fängelse,&lt;br&gt;skall, när straffets längd bestäms,&lt;br&gt;skälig hänsyn tas till vad han har&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn och till vad han har&lt;br&gt;avtjänat av fängelse som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;br&gt;3 § liksom till böter som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;br&gt;2 §. I fall som här avses får&lt;br&gt;fängelse dömas ut på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Har en uppgift som avses i 28 kap.&lt;br&gt;2 a § andra stycket eller 6 a § första&lt;br&gt;stycket lämnats i domen skall, om&lt;br&gt;fängelse döms ut, detta beaktas, när&lt;br&gt;straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse enligt tredje stycket far&lt;br&gt;inte dömas ut och beslut om&lt;br&gt;föreskrift enligt andra stycket,&lt;br&gt;beslut enligt fjärde stycket eller&lt;br&gt;beslut om undanröjande av&lt;br&gt;skyddstillsyn far inte meddelas, i&lt;br&gt;annat fall än när fråga därom&lt;br&gt;uppkommer i mål vari den dömde&lt;br&gt;häktats eller fått del av åtal före&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden sluten&lt;br&gt;ungdomsvård får förordnande&lt;br&gt;enligt 1 § 1 meddelas endast om det&lt;br&gt;är uppenbart, att det nya brottet i&lt;br&gt;jämförelse med det förra är med&lt;br&gt;hänsyn till påföljden utan&lt;br&gt;nämnvärd betydelse, eller det&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms med tillämpning av 1 § 2&lt;br&gt;till påföljd för brott som begåtts&lt;br&gt;innan den tidigare domen börjat&lt;br&gt;verkställas, skall vid påföljdens&lt;br&gt;bestämmande iakttas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföljderna tillsammans inte&lt;br&gt;överstiger vad som skulle ha dömts&lt;br&gt;ut för båda brotten. Rätten får&lt;br&gt;därvid får döma till lindrigare&lt;br&gt;straff än vad som är föreskrivet för&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade med&lt;br&gt;tillämpning av 1 § 3 till fängelse,&lt;br&gt;skall, när straffets längd bestäms,&lt;br&gt;skälig hänsyn tas till vad han har&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;sluten ungdomsvård. Beslut om&lt;br&gt;undanröjande av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård får ske endast om&lt;br&gt;dom meddelas innan den fastställda&lt;br&gt;verkställighetstiden har löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;29&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har med tillämpning av 1 § 1&lt;br&gt;genom lagakraftvunnen dom&lt;br&gt;förordnats, att fängelse, villkorlig&lt;br&gt;dom eller skyddstillsyn som ådömts&lt;br&gt;i tidigare mål skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och ändras den tidigare&lt;br&gt;ådömda påföljden av högre rätt&lt;br&gt;genom dom som vinner laga kraft,&lt;br&gt;skall frågan om påföljd för sagda&lt;br&gt;brott efter anmälan av åklagare&lt;br&gt;ånyo prövas av domstol. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla, när straff bestäms med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;och det tidigare ådömda straffet&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes, när dom å fängelse på&lt;br&gt;viss tid skall verkställas, att den&lt;br&gt;dömde begått brottet innan sådant&lt;br&gt;straff som ådömts honom för annat&lt;br&gt;brott börjat verkställas, och&lt;br&gt;framgår ej av domarna att det andra&lt;br&gt;straffet beaktats, skall sedan&lt;br&gt;domarna vunnit laga kraft domstol,&lt;br&gt;efter anmälan av åklagare, med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;bestämma det straff den dömde&lt;br&gt;skall undergå till följd av den dom,&lt;br&gt;som sist förekommer till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har med tillämpning av 1 § 1&lt;br&gt;genom lagakraftvunnen dom&lt;br&gt;förordnats, att fängelse, villkorlig&lt;br&gt;dom, skyddstillsyn eller sluten&lt;br&gt;ungdomsvård som dömts ut i&lt;br&gt;tidigare mål skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och ändras den tidigare&lt;br&gt;påföljden av högre rätt genom dom&lt;br&gt;som vinner laga kraft, skall frågan&lt;br&gt;om påföljd för sagda brott efter&lt;br&gt;anmälan av åklagare på nytt prövas&lt;br&gt;av domstol. Detsamma skall gälla,&lt;br&gt;när påföljd bestäms med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;eller 7 andra stycket och den&lt;br&gt;tidigare påjoljden ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar det sig, när en dom på&lt;br&gt;fängelse på viss tid eller på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård skall verkställas, att&lt;br&gt;den dömde begått brottet innan en&lt;br&gt;påföljd som han dömts till för något&lt;br&gt;annat brott börjat verkställas, och&lt;br&gt;framgår det inte av domarna att den&lt;br&gt;andra påföljden har beaktats, skall,&lt;br&gt;sedan domarna vunnit laga kraft,&lt;br&gt;domstol efter anmälan av åklagare&lt;br&gt;med tillämpning av 3 § andra&lt;br&gt;stycket eller 7 § andra stycket&lt;br&gt;bestämma vad den dömde skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;29&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:211.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undergå till följd av den dom som Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;sist skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;30&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång dom på fängelse på livstid en gång dom på fängelse på livstid&lt;br&gt;och dom på böter, och dom på böter,&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter, förvandlingsstraff för böter,&lt;br&gt;fängelse på viss tid, villkorlig dom fängelse på viss tid, villkorlig dom,&lt;br&gt;eller skyddstillsyn, skall skyddstillsyn eller sluten&lt;br&gt;livstidsstraffet träda i stället för den ungdomsvård, skall livstidsstraffet&lt;br&gt;andra påföljden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;träda i stället för den andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång en dom på fängelse på viss en gång en dom på fängelse på viss&lt;br&gt;tid i minst två år och en dom på tid i minst två år eller sluten&lt;br&gt;böter eller förvandlingsstraff för ungdomsvård i minst två år och en&lt;br&gt;böter som har meddelats innan det dom på böter eller&lt;br&gt;förstnämnda fängelsestraffet har förvandlingsstraff för böter som har&lt;br&gt;böljat avtjänas, skall det straffet meddelats innan de förstnämnda&lt;br&gt;träda i stället för den andra påföljderna har böljat verkställas,&lt;br&gt;påföljden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall fängelsestraffet eller utdömd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluten ungdomsvård träda i stället&lt;br&gt;för den andra påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;35 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sluten ungdomsvård bortfaller,&lt;br&gt;om domen inte börjat verkställas&lt;br&gt;innan fem år förflutit från det att&lt;br&gt;domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbryts verkställigheten av dom&lt;br&gt;på sluten ungdomsvård skall vad&lt;br&gt;som sägs i första stycket tillämpas&lt;br&gt;på motsvarande sätt ifråga om den&lt;br&gt;fortsatta verkställigheten. Tiden&lt;br&gt;skall räknas från dagen för&lt;br&gt;avbrottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 kap.&lt;br&gt;7§&lt;sup&gt;31&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har dömts till fängelse Den som har dömts till fängelse&lt;br&gt;far begära prövning av en får begära prövning av den lokala&lt;br&gt;frivårdsmyndighets beslut enligt 26 kriminalvårdsmyndighetens beslut&lt;br&gt;kap. 11 §, 12 § andra meningen enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra&lt;br&gt;eller 13 § andra meningen hos den meningen eller 13 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;30&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:645.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;31&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnd inom vars meningen hos den övervaknings- Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;verksamhetsområde frivårdsmyn- nämnd inom vars verksamhets-&lt;br&gt;digheten är verksam. Nämnden får område den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;också självmant ta upp ett sådant myndigheten är verksam. Nämnden&lt;br&gt;beslut till omprövning och i övrigt får också självmant ta upp ett&lt;br&gt;fatta beslut i ett ärende, vars sådant beslut till omprövning eller&lt;br&gt;avgörande enligt någon av de själv meddela ett sådant beslut.&lt;br&gt;bestämmelser som har angetts nu Den lokala kriminalvårdsmyndig-&lt;br&gt;ankommer på frivårdsmyndigheten. heten kan överlämna ett ärende&lt;br&gt;Frivårdsmyndigheten kan hänskjuta enligt nämnda bestämmelser till&lt;br&gt;ett sådant ärende till nämnden för nämnden för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med ett beslut av en&lt;br&gt;övervakningsnämnd enligt 26 kap. 11, 15, 18, 19 eller 22 §, får han hos&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden begära prövning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsnämnden kan i&lt;br&gt;samband med beslut om villkorlig&lt;br&gt;frigivning enligt 26 kap. 9 §&lt;br&gt;meddela sådant förordnande om&lt;br&gt;övervakning som enligt 11 § samma&lt;br&gt;kapitel ankommer på frivårdsmyn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;32&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivårdsmyndighets och övervak- Den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;ningsnämnds beslut som avses i 7 myndighetens och övervaknings-&lt;br&gt;och 8 §§ länder omedelbart till nämndens beslut som avses i 7 och&lt;br&gt;efterrättelse, såvida ej annorlunda 8 §§ gäller omedelbart, om inte&lt;br&gt;förordnas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;något annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;38 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;33&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har dömts till villkorlig Den som har dömts till villkorlig&lt;br&gt;dom får före fullföljdstidens utgång dom får före överklagandetidens&lt;br&gt;avge förklaring, att han är nöjd med utgång lämna förklaring, att han är&lt;br&gt;domen i vad gäller den ådömda nöjd med domen när det gäller den&lt;br&gt;påföljden. Sådan förklaring skall utdömda påföljden. En sådan&lt;br&gt;avse även böter, som ådömts med förklaring skall avse även böter,&lt;br&gt;stöd av 27 kap. 2 §. Förklaringen som ådömts med stöd av 27 kap.&lt;br&gt;avges i den ordning regeringen 2 §. Förklaringen avges i den&lt;br&gt;föreskriver. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ordning regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring, som avgivits i En förklaring som lämnats i&lt;br&gt;föreskriven ordning, må icke föreskriven ordning får inte tas&lt;br&gt;återtagas. Har den dömde fullföljt tillbaka. Har den dömde överklagat&lt;br&gt;talan mot domen, skall hans talan i domen, skall hans talan när det&lt;br&gt;vad angår påföljd för brottet anses gäller påföljden för brottet anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;32&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;33&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återkallad genom förklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återkallad genom förklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga&lt;br&gt;om dom på fängelse är särskilt om dom på fängelse och dom på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluten ungdomsvård är särskilt&lt;br&gt;stadgat.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0396/prop_199798__96-3.png" style="width:18pt;height:10pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Har domstol med stöd av 31 kap. Har domstol med stöd av 31 kap.&lt;br&gt;1 § överlämnat någon till vård inom 1 § överlämnat någon till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten men finnes därefter socialtjänsten och bryter därefter&lt;br&gt;att vården ej kan genomföras med den dömde i väsentlig grad mot en&lt;br&gt;den dömdes samtycke eller, vid föreskrift som meddelats med stöd&lt;br&gt;prövning i därför stadgad ordning, av 31 kap. 1 § andra eller tredje&lt;br&gt;att i lag angivna förutsättningar stycket, får efter ansökan av&lt;br&gt;brister for vård av det slag som åklagare den rätt som först dömt i&lt;br&gt;socialnämnd i yttrande till målet undanröja förordnandet om&lt;br&gt;domstolen förklarat sig ämna överlämnande till vård och döma&lt;br&gt;anordna, äger efter ansökan av till annan påföljd för brottet. Därvid&lt;br&gt;åklagare den rätt som först dömt i skall skälig hänsyn tas till böter&lt;br&gt;målet undanröja förordnandet om som har dömts ut enligt 31 kap. 1 §&lt;br&gt;överlämnande till vård och döma tredje stycket 1 och till vad den&lt;br&gt;till annan påföljd för brottet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dömde undergått till följd av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrift om ungdomstjänst enligt&lt;br&gt;31 kap. 1 § tredje stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten kan, i stället för att&lt;br&gt;undanröja förordnandet enligt&lt;br&gt;första stycket, besluta att varning&lt;br&gt;skall meddelas den dömde, om&lt;br&gt;detta är en tillräcklig åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu har sagts gäller på Åven om fall som avses i första&lt;br&gt;motsvarande sätt när domstolen har stycket inte föreligger skall&lt;br&gt;överlämnat någon till vård med stöd bestämmelserna där tillämpas på&lt;br&gt;av 31 kap. 2 § och den vård som motsvarande sätt om den planerade&lt;br&gt;socialnämnden i yttrande till vården eller åtgärderna som&lt;br&gt;domstolen har förklarat sig ämna socialnämnden redovisat i yttrande&lt;br&gt;föranstalta om visar sig inte kunna enligt 11 § lagen (1964:167) med&lt;br&gt;anordnas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;särskilda bestämmelser om unga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagöverträdare inte kommer till&lt;br&gt;stånd eller om vården i väsentlig&lt;br&gt;utsträckning avviker från den i&lt;br&gt;yttrandet redovisade planen.&lt;br&gt;Detsamma gäller när domstolen har&lt;br&gt;överlämnat någon till vård med stöd&lt;br&gt;av 31 kap. 2 § och den vård som&lt;br&gt;socialnämnnden i yttrande till&lt;br&gt;domstolen har förklarat sig ämna&lt;br&gt;föranstalta om visar sig inte kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;34&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;sup&gt;35&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har vid straffmätning eller val av påföljd enligt vad som framgår av&lt;br&gt;domen särskilt beaktats huruvida den tilltalade till följd av brottet kan&lt;br&gt;komma att drabbas av avskedande eller uppsägning från arbetsanställning&lt;br&gt;och har det antagande som i detta hänseende legat till grund för domen&lt;br&gt;visat sig felaktigt, far den rätt som först dömt i målet efter ansökan av&lt;br&gt;åklagaren eller den dömde undanröja den ådömda påföljden och döma till&lt;br&gt;ny påföljd för brottet. Detta gäller dock endast om den tidigare ådömda&lt;br&gt;påföljden inte har till fullo verkställts. Görs en sådan ansökan, far rätten&lt;br&gt;förordna att den tidigare ådömda påföljden tills vidare inte far&lt;br&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar den tidigare påföljden&lt;br&gt;skyddstillsyn och bestäms den nya&lt;br&gt;påföljden till fängelse, skall vid&lt;br&gt;straffets bestämmande skälig&lt;br&gt;hänsyn tas till vad den dömde&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn. Härvid far dömas till&lt;br&gt;fängelse på kortare tid än vad som&lt;br&gt;är föreskrivet för brottet. Undanröjs&lt;br&gt;fängelse och dömer rätten till nytt&lt;br&gt;fängelsestraff, skall den tid under&lt;br&gt;vilken det tidigare straffet&lt;br&gt;verkställts anses som verkställighet&lt;br&gt;av det nya straffet. Rätten skall i&lt;br&gt;beslutet ange den sålunda&lt;br&gt;verkställda tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om åtgärd enligt 27 kap.&lt;br&gt;5 § tredje stycket eller 6 § upptages&lt;br&gt;av den rätt som först avgjort det&lt;br&gt;mål vari meddelats villkorlig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid&lt;br&gt;tingsrätt, inom vars område den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;35&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942 och 1990:36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;36&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:761.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar den tidigare påföljden&lt;br&gt;villkorlig dom eller skyddstillsyn&lt;br&gt;och bestäms den nya påföljden till&lt;br&gt;fängelse, skall vid straffets&lt;br&gt;bestämmande skälig hänsyn tas till&lt;br&gt;vad den dömde undergått till följd&lt;br&gt;av den villkorliga domen eller&lt;br&gt;domen på skyddstillsyn. Härvid får&lt;br&gt;dömas till fängelse på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Undanröjs fängelse eller sluten&lt;br&gt;ungdomsvård och dömer rätten till&lt;br&gt;ny påföljd av nu angivet slag, skall&lt;br&gt;den tid under vilken den tidigare&lt;br&gt;påföljden verkställts anses som&lt;br&gt;verkställighet av den nya påföljden.&lt;br&gt;Rätten skall i beslutet ange den&lt;br&gt;redan verkställda tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om åtgärd enligt 27 kap.&lt;br&gt;2 a § tredje stycket, 5 § tredje&lt;br&gt;stycket eller 6 § tas upp av den rätt&lt;br&gt;som först avgjort det mål där&lt;br&gt;villkorlig dom meddelats. Fråga&lt;br&gt;om åtgärd enligt 31 kap. 1 § fjärde&lt;br&gt;stycket tas upp av den rätt som först&lt;br&gt;avgjort det mål i vilket dömts till&lt;br&gt;överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid&lt;br&gt;den tingsrätt, inom vars område den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnd som har gjort&lt;br&gt;framställning i ärendet är verksam,&lt;br&gt;eller vid den rätt som först avgjort&lt;br&gt;det mål vari skyddstillsyn ådömts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som avses i denna paragraf&lt;br&gt;må ock upptagas av domstol, där&lt;br&gt;brottmål mot den dömde är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnd som har gjort&lt;br&gt;framställning i ärendet är verksam,&lt;br&gt;eller vid den rätt som först avgjort&lt;br&gt;det mål där skyddstillsyn dömts ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som avses i denna paragraf&lt;br&gt;får också tas upp av en domstol,&lt;br&gt;där brottmål mot den dömde är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anhängigt, eller av rätten i den ort, anhängigt, eller av rätten i den ort,&lt;br&gt;där den dömde mera varaktigt där den dömde mera varaktigt&lt;br&gt;uppehåller sig, om rätten med uppehåller sig, om rätten med&lt;br&gt;hänsyn till utredningen samt hänsyn till utredningen samt&lt;br&gt;kostnader och andra omständigheter kostnader och andra omständigheter&lt;br&gt;finner det lämpligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;finner det lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndemän skall deltaga vid&lt;br&gt;underrätts avgörande av fråga, som&lt;br&gt;avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap.&lt;br&gt;6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 10 §&lt;br&gt;andra stycket eller 18 §. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla i fråga om undanröjande&lt;br&gt;av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3,&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet eller annan åtgärd enligt 34&lt;br&gt;kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 kap.&lt;br&gt;5 § tredje stycket eller 34 kap. 6 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av fråga, som&lt;br&gt;avses i 27 kap. 5 § tredje stycket&lt;br&gt;eller 28 kap. 11 § första och andra&lt;br&gt;styckena, är underrätt domför med&lt;br&gt;en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;37&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndemän skall delta när en&lt;br&gt;tingsrätt avgör en fråga, som avses&lt;br&gt;i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 6 §, 28&lt;br&gt;kap. 9 § eller 34 kap. 10 § andra&lt;br&gt;stycket eller 18 §. Detsamma skall&lt;br&gt;gälla i fråga om undanröjande av&lt;br&gt;påföljd enligt 34 kap. 1 § 3,&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet eller annan åtgärd enligt 34&lt;br&gt;kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 kap.&lt;br&gt;5 § tredje stycket eller 34 kap. 6 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av en fråga som&lt;br&gt;avses i 27 kap. 2 a § tredje stycket&lt;br&gt;eller 5 § tredje stycket, 28 kap. 11 §&lt;br&gt;första och andra styckena eller 31&lt;br&gt;kap. 1 § fjärde stycket, är en&lt;br&gt;tingsrätt domför med en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;38&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om åtgärd enligt 2 eller I mål om åtgärd enligt 2 eller&lt;br&gt;2 a § eller 27 kap. 5 § tredje stycket 2 a § eller 27 kap. 2 a § tredje&lt;br&gt;eller 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. stycket, 5 § tredje stycket eller 6 §,&lt;br&gt;10 § andra stycket skall underrätt 28 kap. 9 §, 31 kap. 1 § fjärde&lt;br&gt;lämna den dömde tillfälle att yttra stycket eller 34 kap. 10 § andra&lt;br&gt;sig. Begär han att bliva muntligen stycket skall tingsrätten ge den&lt;br&gt;hörd, skall tillfälle därtill beredas dömde tillfälle att yttra sig. Begär&lt;br&gt;honom. I mål om åtgärd enligt 34 han att bli hörd muntligen, skall han&lt;br&gt;kap. 18 § skall den dömde lämnas ges tillfälle till det. I mål om åtgärd&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig där så är enligt 34 kap. 18 § skall den dömde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;37&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;38&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt. Rättens avgörande av ges tillfälle att yttra sig, om det är&lt;br&gt;saken sker genom beslut. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;möjligt. Rättens avgörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saken sker genom beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd enligt 28 kap. 11 § första En åtgärd enligt 28 kap. 11 §&lt;br&gt;och andra styckena får beslutas utan första och andra styckena far&lt;br&gt;att tillfälle bereds den dömde att beslutas utan att den dömde ges&lt;br&gt;yttra sig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;39&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt&lt;br&gt;27 kap. 5 § tredje stycket, 28 kap. 27 kap. 2 a § tredje stycket eller 5 §&lt;br&gt;11 § första och andra styckena eller tredje stycket, 28 kap. 11 § första&lt;br&gt;34 kap. 10 § andra stycket eller och andra styckena, 31 kap. 1§&lt;br&gt;18 § länder omedelbart till jjärde stycket eller 34 kap. 10 §&lt;br&gt;efterrättelse &amp;nbsp;om ej annorlunda&amp;nbsp;andra stycket eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;18 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordnas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detsamma gäller&amp;nbsp;omedelbart,&amp;nbsp;om inte&amp;nbsp;något&amp;nbsp;annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 förordnas.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detsamma&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5 eller 6 §&amp;nbsp;avgöranden&amp;nbsp;enligt 27&amp;nbsp;kap.&amp;nbsp;6 §, 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angående föreskrifter, övervakning kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5 eller 6 §&lt;br&gt;eller prövotid. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;angående föreskrifter, övervakning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller prövotid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 5&lt;sup&gt;40&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger polismyndighet att&lt;br&gt;lämna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnd,&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frivårdsmyndighet handräckning för&lt;br&gt;den dömdes inställande i mål eller&lt;br&gt;ärende enligt denna balk eller för&lt;br&gt;hans omhändertagande enligt 26&lt;br&gt;kap. 22 § eller 28 kap. 6 b § eller&lt;br&gt;11 §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall lämna&lt;br&gt;domstolar, övervakningsnämnder,&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden och lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheter&lt;br&gt;handräckning för den dömdes&lt;br&gt;inställelse i mål eller ärende enligt&lt;br&gt;denna balk eller för hans&lt;br&gt;omhändertagande enligt 26 kap.&lt;br&gt;22 § eller 28 kap. 6 b § eller 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;41&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller, Kriminalvårdsstyrelsen eller,&lt;br&gt;efter styrelsens bemyndigande, efter styrelsens bemyndigande,&lt;br&gt;chefen för kriminalvårdsregionen, chefen för kriminalvårdsregionen,&lt;br&gt;kan ändra vad en frivårdsmyndighet kan ändra vad en lokal&lt;br&gt;har beslutat enligt denna balk, kriminalvårdsmyndighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut i en sådan fråga beslutat enligt denna balk,&lt;br&gt;kan inte överklagas. Detsamma Styrelsens beslut i en sådan fråga&lt;br&gt;gäller i fråga om regionchefens kan inte överklagas. Detsamma&lt;br&gt;beslut, som dock kan ändras av gäller i fråga om regionchefens&lt;br&gt;styrelsen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslut, som dock kan ändras av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;39&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:761.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;40&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:207.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;41&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte beslut&lt;br&gt;som avses i 26 kap. 11 §, 12 §&lt;br&gt;andra meningen, 13 § andra&lt;br&gt;meningen eller 16 § första stycket&lt;br&gt;andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte beslut&lt;br&gt;som avses i 26 kap. 6§ tredje&lt;br&gt;stycket, 7 §, &amp;nbsp;&amp;nbsp;11 §,&amp;nbsp;&amp;nbsp;12 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meningen, 13 § andra meningen&lt;br&gt;eller 16 § första stycket andra&lt;br&gt;meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen kan&lt;br&gt;ändra ett beslut i fråga om att&lt;br&gt;skjuta upp eller senarelägga&lt;br&gt;villkorlig frigivning som enligt&lt;br&gt;bemyndigandet i 26 kap. 9 § andra&lt;br&gt;stycket meddelats av en annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet. Den som&lt;br&gt;beslutet angår får begära styrelsens&lt;br&gt;prövning av ett sådant beslut, om&lt;br&gt;det har gått honom emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens beslut&lt;br&gt;enligt 26 kap. 6 § tredje stycket och&lt;br&gt;7 § får överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen får&lt;br&gt;överta uppgiften enligt 7 a §&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291) att i länsrätt och&lt;br&gt;kammarrätt föra det allmännas&lt;br&gt;talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen för det&lt;br&gt;allmännas talan i Regeringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om ersättning&lt;br&gt;från staten för skador som har&lt;br&gt;orsakats av den dömde vid sådant&lt;br&gt;oavlönat arbete som avses i 27 kap.&lt;br&gt;2 a § första stycket, 28 kap. 2 a §&lt;br&gt;första stycket samt 31 kap. 1 §&lt;br&gt;tredje stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 26 kap. 6,6a, och 9 §§ skall tillämpas i sina&lt;br&gt;äldre lydelser i fråga om den som före ikraftträdandet dömts till fängelse&lt;br&gt;på viss tid, lägst tre månader. Beslut som avses i 6 § femte stycket skall&lt;br&gt;dock fattas av Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas även på fängelse som verkställs gemensamt&lt;br&gt;med fängelse som dömts ut efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Beslut enligt 26 kap. 7 § i dess nya lydelse far endast grundas på&lt;br&gt;förhållanden som har inträffat efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Bestämmelserna i 26 kap. 10 § i sin äldre lydelse skall tillämpas i&lt;br&gt;fall då en villkorlig frigivning har ägt rum före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Bestämmelserna i 34 kap. 4 § om förverkande av villkorligt&lt;br&gt;medgiven frihet i sin äldre lydelse skall tillämpas när återfall i brott&lt;br&gt;under prövotiden har skett före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Bestämmelserna i 31 kap. 1 och 1 a §§ i deras nya lydelser skall&lt;br&gt;tillämpas också på gärningar som begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Genom denna lag upphävs lagen (1989:928) om samhällstjänst.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 4 § lagen om samhällstjänst skall dock fortfarande&lt;br&gt;gälla beträffande den som utfor sådant arbete som där avses på grund av&lt;br&gt;en föreskrift som meddelats med stöd av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:96&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 29 kap. 2 §, 30 kap. 6 §, 48 kap. 4 § samt 51&lt;br&gt;kap. 13 och 25 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över frågor som avser ansvar skall röstas i ett sammanhang. Om det&lt;br&gt;kan påverka utgången i målet, skall dock röstas särskilt angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frågan om den tilltalade begått gärningen och hur denna i sådant fall&lt;br&gt;skall bedömas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har omedelbar&lt;br&gt;betydelse för bestämmande av påföljd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. frågan om påföljd, utom såvitt gäller storleken av dagsbot,&lt;br&gt;föreskrifter, varning, övervakning, förlängning av prövotid eller&lt;br&gt;verkställighet av påföljd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återstående frågor som avser ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser någon ledamot att den Anser någon ledamot att den&lt;br&gt;tilltalade skall överlämnas till tilltalade skall överlämnas till&lt;br&gt;särskild vård, skall före omröstning särskild vård av annat slag än som&lt;br&gt;enligt andra stycket 3 röstas särskilt avses i 31 kap. 1 a § brottsbalken,&lt;br&gt;angående denna mening. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall före omröstning enligt andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket 3 röstas särskilt angående&lt;br&gt;denna mening.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den tilltalade erkänt Har den tilltalade erkänt&lt;br&gt;gärningen och bestäms gärningen och bestäms&lt;br&gt;brottspåföljden till annat än brottspåföljden till annat än&lt;br&gt;fängelse eller till fängelse i högst fängelse eller sluten ungdomvård&lt;br&gt;sex månader, far domen utfärdas i eller till fängelse i högst sex&lt;br&gt;förenklad form. Dom, varigenom månader, får domen utfärdas i&lt;br&gt;högre rätt fastställer lägre rätts förenklad form. Dom, varigenom&lt;br&gt;dom, far också utfärdas i förenklad högre rätt fastställer lägre rätts&lt;br&gt;form. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dom, far också utfärdas i förenklad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning av brott, gäller vad&lt;br&gt;som sägs i första stycket första meningen endast om den tilltalade&lt;br&gt;medger anspråket eller om rätten finner saken vara uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1369.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1093.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;48 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bötesstraff får föreläggas genom strafföreläggande beträffande brott,&lt;br&gt;för vilket böter ingår i straffskalan, dock inte normerade böter. Det finns&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om föreläggande av bötesstraff för brott som har&lt;br&gt;begåtts av någon som är under arton år. Bestämmelsen i 34 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 2 brottsbalken är tillämplig vid föreläggande av bötesstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom eller sådan Villkorlig dom eller sådan&lt;br&gt;påföljd i förening med böter får påföljd i förening med böter får&lt;br&gt;föreläggas genom strafföreläggande föreläggas genom strafföreläggande&lt;br&gt;i fall då det är uppenbart att rätten i fall då det är uppenbart att rätten&lt;br&gt;skulle döma till sådan påföljd. Vad skulle döma till sådan påföljd.&lt;br&gt;som nu sagts gäller dock inte Detta gäller dock inte för brott som&lt;br&gt;beträffande brott som har begåtts har begåtts av någon som inte har&lt;br&gt;av någon som inte har fyllt 18 år. fyllt 18 år eller om det finns&lt;br&gt;anledning att förena den villkorliga&lt;br&gt;domen med en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;51 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om endast den tilltalade överklagat och hans ändringsyrkande godtas&lt;br&gt;av motparten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller&lt;br&gt;ådöma honom påföljd, eller döma honom till annan påföljd än böter eller&lt;br&gt;villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de påföljder som anges i Med de påföljder som anges i&lt;br&gt;första stycket 4 likställs vite och, första stycket 4 likställs vite och,&lt;br&gt;om det inte samtidigt är fråga om om det inte samtidigt är fråga om&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet från fängelsestraff, frihet från fängelsestraff,&lt;br&gt;förordnande enligt 34 kap. 1 § förordnande enligt 34 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 1 brottsbalken. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;första stycket 1 brottsbalken. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som sägs i första stycket 4 om&lt;br&gt;villkorlig dom gäller inte villkorlig&lt;br&gt;dom som förenas med föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudförhandling,&lt;br&gt;skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan&lt;br&gt;huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas&lt;br&gt;utan huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1462.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;inte hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten far inte med anledning av den tilltalades överklagande eller&lt;br&gt;av åklagarens överklagande till hans förmån döma till en brottspåföljd&lt;br&gt;som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den&lt;br&gt;som tingsrätten dömt till. Hovrätten får dock besluta om överlämnande&lt;br&gt;till särskild vård eller, om tingsrätten beslutat om sådan vård, döma till&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;annan påföljd.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första&lt;br&gt;stycket skall sluten ungdomsvård&lt;br&gt;enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken&lt;br&gt;jämställas med fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tingsrätten förenat villkorlig&lt;br&gt;dom eller skyddstillsyn med en&lt;br&gt;föreskrift som förutsätter samtycke&lt;br&gt;och samtycker den dömde inte&lt;br&gt;längre till föreskriften, får&lt;br&gt;hovrätten trots första stycket döma&lt;br&gt;till en svårare eller mer ingripande&lt;br&gt;påföljd.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten far inte heller med anledning av ett överklagande som anges&lt;br&gt;i första stycket besluta om utvisning, om tingsrätten inte har meddelat&lt;br&gt;sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för&lt;br&gt;den tilltalade att återvända till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:943 och 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om&lt;br&gt;införande av nya rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1946:804) om införande av nya&lt;br&gt;rättegångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon genom dom, som får Har någon genom dom, som får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas, trots att den inte äger&lt;br&gt;laga kraft, dömts till straff eller&lt;br&gt;annan påföljd för brott och är han&lt;br&gt;för sådan verkställighet intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, skall han vid&lt;br&gt;fullföljd av talan i målet anses som&lt;br&gt;häktad för brottet. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om den som är&lt;br&gt;omhändertagen enligt 28 kap. 11 §&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål skall,&lt;br&gt;om inte annat är föreskrivet, i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla, då mot&lt;br&gt;någon, som blivit dömd för brott,&lt;br&gt;vid domstol inleds förfarande, som&lt;br&gt;avser undanröjande av påföljd och&lt;br&gt;ådömande av annan påföljd för&lt;br&gt;brott eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han&lt;br&gt;intagen i anstalt som avses i första&lt;br&gt;stycket, skall han anses som häktad&lt;br&gt;för brottet. Har offentlig försvarare&lt;br&gt;förordnats för den dömde, skall&lt;br&gt;ersättning till försvararen alltid&lt;br&gt;betalas av staten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas, trots att den inte äger&lt;br&gt;laga kraft, dömts till straff eller&lt;br&gt;annan påföljd för brott och är han&lt;br&gt;för sådan verkställighet intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt eller i särskilt&lt;br&gt;ungdomshem med stöd av 31 kap.&lt;br&gt;1 a § brottsbalken, skall han vid&lt;br&gt;fullföljd av talan i målet anses som&lt;br&gt;häktad för brottet. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om den som är&lt;br&gt;omhändertagen enligt 28 kap. 11 §&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål skall,&lt;br&gt;om inte annat är föreskrivet, i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla, då mot&lt;br&gt;någon, som blivit dömd för brott,&lt;br&gt;vid domstol inleds förfarande, som&lt;br&gt;avser undanröjande av påföljd och&lt;br&gt;ådömande av annan påföljd för&lt;br&gt;brott eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han för&lt;br&gt;verkställighet av påföljd intagen i&lt;br&gt;anstalt eller särskilt ungdomshem&lt;br&gt;som avses i första stycket, skall han&lt;br&gt;anses som häktad för brottet. Har&lt;br&gt;offentlig försvarare förordnats för&lt;br&gt;den dömde, skall ersättning till&lt;br&gt;försvararen alltid betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1626.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om&lt;br&gt;allmänt kriminalregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1963:197) om allmänt&lt;br&gt;kriminalregister skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i&lt;br&gt;riket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dömts till fängelse, villkorlig 1. dömts till fängelse, villkorlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom eller skyddstillsyn; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dom, skyddstillsyn eller sluten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomsvård;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överlämnats&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överlämnats&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk vård eller, om för rättspsykiatrisk vård eller, om för&lt;br&gt;brottet är föreskrivet fängelse, till brottet är föreskrivet fängelse, till&lt;br&gt;vård enligt lagen (1988:870) om vård enligt lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall; vård av missbrukare i vissa fall;&lt;br&gt;eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;ålagts förvandlingsstraff för 3. ålagts förvandlingsstraff för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn eller villkorlig dom, enligt&lt;br&gt;domen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, skall&lt;br&gt;detta särskilt anmärkas i registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra stycket gäller även dem som förelagts&lt;br&gt;villkorlig dom enligt 48 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd&lt;br&gt;personutredning och om domen, beslutet eller föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall innehålla anteckning&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verkställighetens böijan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande den som dömts till&lt;br&gt;fängelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ålagts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvandlingsstraff for böter samt&lt;br&gt;frigivning från sådana straff, med&lt;br&gt;angivande vid villkorlig frigivning&lt;br&gt;av prövotiden och den återstående&lt;br&gt;strafftiden; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande om anstånd med&lt;br&gt;övervakning eller om att vidare&lt;br&gt;verkställighet ej får äga rum&lt;br&gt;beträffande den som dömts till&lt;br&gt;skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall innehålla anteckning&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verkställighetens böijan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande den som dömts till&lt;br&gt;fängelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ålagts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvandlingsstraff för böter samt&lt;br&gt;frigivning från sådana straff, med&lt;br&gt;angivande vid villkorlig frigivning&lt;br&gt;av prövotiden och den återstående&lt;br&gt;strafftiden;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande om anstånd med&lt;br&gt;övervakning eller om att vidare&lt;br&gt;verkställighet ej far äga rum&lt;br&gt;beträffande den som dömts till&lt;br&gt;skyddstillsyn; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1463&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:357.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verkställighetens början och Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;slut för den som dömts till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 och 11 §§ lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt 18 år och som gäller&lt;br&gt;brott för vilket det är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i mer än sex månader skall&lt;br&gt;bedrivas med särskild skyndsamhet.&lt;br&gt;Förundersökningen skall avslutas&lt;br&gt;och beslut i åtalsfrågan fattas så&lt;br&gt;snart det kan ske och senast inom&lt;br&gt;fyra veckor från dagen för&lt;br&gt;delgivning av brottsmisstanke&lt;br&gt;enligt 23 kap. 18 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken. Tidsfristen får&lt;br&gt;överskridas endast om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till&lt;br&gt;utredningens beskaffenhet eller&lt;br&gt;andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som misstänks för&lt;br&gt;att ha begått brott innan han fyllt&lt;br&gt;arton år skall åklagaren, innan han&lt;br&gt;fattar beslut i åtalsfrågan, inhämta&lt;br&gt;yttrande från socialnämnden i den&lt;br&gt;kommun som enligt socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620) har ansvaret för&lt;br&gt;den unge, om denne har erkänt&lt;br&gt;gärningen eller det annars finns&lt;br&gt;skälig misstanke att han har begått&lt;br&gt;brottet. Yttrande behöver inte&lt;br&gt;inhämtas om brottet är ringa, om&lt;br&gt;det är uppenbart att det finns&lt;br&gt;förutsättningar för åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;eller om det annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande enligt första stycket&lt;br&gt;skall avse frågan om nämnden har&lt;br&gt;vidtagit eller avser att vidta någon&lt;br&gt;åtgärd beträffande den unge och&lt;br&gt;om en sådan åtgärd enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt 18 år och som gäller&lt;br&gt;brott för vilket det är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i mer än sex månader skall&lt;br&gt;bedrivas med särskild skyndsamhet.&lt;br&gt;Förundersökningen skall avslutas&lt;br&gt;och beslut i åtalsfrågan fattas så&lt;br&gt;snart det kan ske och senast inom&lt;br&gt;sex veckor från dagen för&lt;br&gt;delgivning av brottsmisstanke&lt;br&gt;enligt 23 kap. 18 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken. Tidsfristen får&lt;br&gt;överskridas endast om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till&lt;br&gt;utredningens beskaffenhet eller&lt;br&gt;andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som misstänks för&lt;br&gt;att ha begått brott innan han fyllt&lt;br&gt;arton år skall åklagaren, innan han&lt;br&gt;fattar beslut i åtalsfrågan, hämta in&lt;br&gt;yttrande från socialnämnden i den&lt;br&gt;kommun som enligt socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620) har ansvaret för&lt;br&gt;den unge, om denne har erkänt&lt;br&gt;gärningen eller det annars finns&lt;br&gt;skälig misstanke att han har begått&lt;br&gt;brottet. Yttrande behöver inte&lt;br&gt;hämtas in om brottet är ringa, om&lt;br&gt;det är uppenbart att det finns&lt;br&gt;förutsättningar för åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;eller om det annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande enligt första stycket&lt;br&gt;skall innehålla en redogörelse för&lt;br&gt;vilka åtgärder som nämnden&lt;br&gt;tidigare har vidtagit i fråga om den&lt;br&gt;unge samt en plan för de åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1994:1760.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämndens mening är den som nämnden avser att vidta, varvid Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;lämpligaste för honom. Yttrandet arten, omfattningen och&lt;br&gt;skall, om åklagaren begär det eller varaktigheten av åtgärderna skall&lt;br&gt;nämnden finner det nödvändigt, framgå. Yttrandet skall, om&lt;br&gt;även innehålla en redogörelse för åklagaren begär det eller om&lt;br&gt;den unges personliga utveckling nämnden finner det nödvändigt,&lt;br&gt;och hans levnadsomständigheter i även innehålla en redogörelse för&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;övrigt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;den unges personliga utveckling&lt;br&gt;och hans levnadsomständigheter i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även utan samband med yttrande lämna åklagaren de&lt;br&gt;upplysningar som denne begär i fråga om den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om&lt;br&gt;beräkning av strafftid m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 S&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har böljat avtjäna&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen så snart det&lt;br&gt;kan ske fastställa dagen for&lt;br&gt;strafftidens slut. Om strafftiden&lt;br&gt;överstiger två månader skall&lt;br&gt;styrelsen därvid även fastställa den&lt;br&gt;tidigaste tidpunkt då villkorlig&lt;br&gt;frigivning kan komma i fråga samt&lt;br&gt;tidpunkten för prövotidens utgång.&lt;br&gt;År det fråga om ett sådant fall som&lt;br&gt;avses i 26 kap. 9 § första stycket&lt;br&gt;brottsbalken, skall i stället den eller&lt;br&gt;de dagar anges, som är av&lt;br&gt;betydelse för tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna om sådan&lt;br&gt;frigivning, samt den strafftid som&lt;br&gt;då återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har böijat avtjäna&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen så snart det&lt;br&gt;kan ske fastställa dagen för&lt;br&gt;strafftidens slut. Om strafftiden&lt;br&gt;uppgår till mer än en månad skall&lt;br&gt;styrelsen därvid även fastställa den&lt;br&gt;tidigaste tidpunkten då villkorlig&lt;br&gt;frigivning kan komma i fråga samt&lt;br&gt;tidpunkten för prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omständigheterna ger anledning till det, skall ett beslut enligt&lt;br&gt;första stycket ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:202.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 33, 47 och 48 §§ skall upphöra att gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 30, 35, 36, 39, 49-51, 54-56, 59, 61, 63 och 64 §§ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrives i lagen om Vad som föreskrivs i lagen om&lt;br&gt;den som dömts till fängelse gäller den som dömts till fängelse gäller&lt;br&gt;även den som ålagts fängelse som även den som ålagts fängelse som&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om verkställighet&lt;br&gt;av fängelsestraff i vissa fall finns i&lt;br&gt;lagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(1994:451)&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intensivövervakning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefonsamtal mellan intagna&lt;br&gt;och personer utom anstalten far äga&lt;br&gt;rum i den utsträckning det&lt;br&gt;lämpligen kan ske. En intagen kan&lt;br&gt;förvägras telefonsamtal som är&lt;br&gt;ägnat att äventyra säkerheten i&lt;br&gt;anstalten eller som kan motverka&lt;br&gt;hans anpassning i samhället eller&lt;br&gt;annars vara till skada för honom&lt;br&gt;eller någon annan. Om en intagen&lt;br&gt;under utredningen av ett&lt;br&gt;disciplinärende hålls avskild från&lt;br&gt;andra intagna, får han också hindras&lt;br&gt;från kontakter med andra personer&lt;br&gt;genom telefonsamtal i den mån det&lt;br&gt;är oundgängligen nödvändigt för att&lt;br&gt;syftet med utredningen inte skall&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som den intagne&lt;br&gt;önskar samtala med kan sådan&lt;br&gt;kontroll som avses i 29 § andra&lt;br&gt;stycket göras i den mån det anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefonsamtal mellan intagna&lt;br&gt;och personer utanför anstalten far&lt;br&gt;äga rum i den utsträckning det&lt;br&gt;lämpligen kan ske. En intagen kan&lt;br&gt;förvägras telefonsamtal som är&lt;br&gt;ägnade att äventyra säkerheten i&lt;br&gt;anstalten eller som kan motverka&lt;br&gt;hans anpassning i samhället eller&lt;br&gt;annars vara till skada för honom&lt;br&gt;eller någon annan. Om en intagen&lt;br&gt;under utredningen av frågor som&lt;br&gt;avses i 49 § hålls avskild från andra&lt;br&gt;intagna, far han också hindras från&lt;br&gt;kontakter med andra personer&lt;br&gt;genom telefonsamtal i den&lt;br&gt;utsträckning det är absolut&lt;br&gt;nödvändigt för att syftet med&lt;br&gt;utredningen inte skall äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som den intagne&lt;br&gt;önskar samtala med kan sådan&lt;br&gt;kontroll som avses i 29 § andra&lt;br&gt;stycket göras i den utsträckning det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011&lt;br&gt;senaste lydelse av 33 § 1993:203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat med hänsyn&lt;br&gt;till säkerheten, skall tjänsteman på&lt;br&gt;lämpligt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sätt&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avlyssna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;telefonsamtal. Avlyssning far äga&lt;br&gt;rum endast med den intagnes&lt;br&gt;vetskap. Telefonsamtal med&lt;br&gt;advokat som biträder den intagne i&lt;br&gt;rättslig angelägenhet får icke&lt;br&gt;avlyssnas utan den intagnes&lt;br&gt;medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anses behövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt med&lt;br&gt;hänsyn till säkerheten, skall en&lt;br&gt;tjänsteman på lämpligt sätt avlyssna&lt;br&gt;telefonsamtal. Avlyssning far&lt;br&gt;endast ske om den intagne känner&lt;br&gt;till det. Telefonsamtal med advokat&lt;br&gt;som biträder den intagne i en&lt;br&gt;rättslig angelägenhet far inte&lt;br&gt;avlyssnas utan den intagnes&lt;br&gt;medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen avtjänat straff för&lt;br&gt;ett brott som har riktat sig mot&lt;br&gt;någons liv, hälsa, frihet eller frid,&lt;br&gt;skall målsäganden tillfrågas om han&lt;br&gt;eller hon vill bli underrättad om i&lt;br&gt;vilken kriminalvårdsanstalt den&lt;br&gt;intagne befinner sig, den intagnes&lt;br&gt;förflyttning till öppen anstalt,&lt;br&gt;permissioner och vistelser utanför&lt;br&gt;anstalten enligt 32-34 §§,&lt;br&gt;frigivning, rymning och uteblivande&lt;br&gt;efter permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målsäganden begärt&lt;br&gt;underrättelse, skall den lämnas&lt;br&gt;beträffande frigivning lämplig tid&lt;br&gt;före frigivningen och i andra fall så&lt;br&gt;tidigt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen avtjänat straff för&lt;br&gt;ett brott som har riktat sig mot&lt;br&gt;någons liv, hälsa, frihet eller frid,&lt;br&gt;skall målsäganden tillfrågas om han&lt;br&gt;eller hon vill bli underrättad om&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i vilken anstalt den intagne&lt;br&gt;befinner sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-om den intagne förflyttas till&lt;br&gt;öppen anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den intagne får permission&lt;br&gt;enligt 32 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-om den intagne vistas utanför&lt;br&gt;anstalt enligt 34 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den intagne friges,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den intagne rymmer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den intagne uteblir efter&lt;br&gt;permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målsäganden begärt&lt;br&gt;underrättelse, skall den vid&lt;br&gt;frigivning lämnas i lämplig tid fore&lt;br&gt;frigivningen och i andra fall så&lt;br&gt;tidigt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de begränsningar som följer Med de begränsningar som följer&lt;br&gt;av gällande bestämmelser och avtal av gällande bestämmelser och avtal&lt;br&gt;för verksamheten inom för verksamheten inom&lt;br&gt;kriminalvården har de intagna rätt kriminalvården har de intagna rätt&lt;br&gt;att i lämplig ordning överlägga med att i lämplig ordning överlägga med&lt;br&gt;anstaltsledningen i frågor som är av ledningen för den lokala&lt;br&gt;gemensamt intresse för de intagna, kriminalvårdsmyndigheten i frågor&lt;br&gt;De har också rätt att i lämplig som är av gemensamt intresse for&lt;br&gt;ordning sammanträda med varandra de intagna. De har också rätt att i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:422.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för överläggning i sådana frågor, lämplig ordning sammanträda med&lt;br&gt;Intagen som hålls avskild från varandra för överläggning i sådana&lt;br&gt;andra intagna får dock deltaga i frågor. Intagen som hålls avskild&lt;br&gt;överläggning eller sammanträde från andra intagna far dock deltaga&lt;br&gt;endast om det kan ske utan i överläggning eller sammanträde&lt;br&gt;olägenhet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;endast om det kan ske utan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid för vistelse utanför anstalt Tid för vistelse utanför anstalt&lt;br&gt;enligt 11 §, 14 § andra stycket eller enligt 11 §, 14 § andra stycket eller&lt;br&gt;32, 33, 34 eller 37 § eller enligt 32, 34 eller 37 § räknas in i&lt;br&gt;bestämmelse som avses i 38 § verkställighetstiden, om inte&lt;br&gt;inräknas i verkställighetstiden, om särskilda skäl talar mot det.&lt;br&gt;inte särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger flera förseelser skall Bestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disciplinär bestraffning bestämmas senareläggning av tidpunkten för&lt;br&gt;gemensamt för samtliga förseelser, villkorlig frigivning av en intagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom upprepade förordnanden som i väsentlig grad bryter mot vad&lt;br&gt;enligt 47 § andra stycket 2 får den som gäller för verkställigheten&lt;br&gt;tid som inte skall inräknas i finns i 26 kap. 7 § brottsbalken. Om&lt;br&gt;verkställighetstiden ej överstiga, det i ett sådant fall inte finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beträffande den som undergår tillräckliga skäl att senarelägga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse i högst en månad den villkorliga frigivningen, får den&lt;br&gt;sammanlagt tio dagar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;intagne, om det bedöms att han inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande den som undergår kommer att rätta sig av en&lt;br&gt;fängelse i mer än en men högst fyra tillsägelse, i stället tilldelas en&lt;br&gt;månader sammanlagt femton dagar varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beträffande den som undergår&lt;br&gt;fängelse på längre tid än fyra&lt;br&gt;månader sammanlagt fyrtiofem&lt;br&gt;dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredningen av ett Under utredningen av frågor som&lt;br&gt;disciplinärende far en intagen avses i 49 § far en intagen tillfälligt&lt;br&gt;tillfälligt hållas avskild från andra hållas avskild från andra intagna i&lt;br&gt;intagna i den mån det är den utsträckning det är absolut&lt;br&gt;oundgängligen nödvändigt för att nödvändigt för att syftet med&lt;br&gt;syftet med utredningen ej skall utredningen inte skall äventyras,&lt;br&gt;äventyras. Åtgärden får z intet fall Åtgärden får inte bestå längre än&lt;br&gt;bestå längre än fyra dygn. Kan den fyra dygn. Kan den intagne inte&lt;br&gt;intagne inte hållas avskild på hållas avskild på anstalten, får han&lt;br&gt;anstalten, får han placeras i allmänt placeras i allmänt häkte, om detta är&lt;br&gt;häkte, om detta är lämpligare än att lämpligare än att han förs över till&lt;br&gt;han förs över till en annan anstalt, en annan anstalt. Den intagne skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den intagne skall få den lättnad i få den lättnad i avskildheten som är Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;avskildheten som är möjlig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinärenden skall avgöras Frågor som avses i 49 § skall&lt;br&gt;skyndsamt. Innan beslut meddelas avgöras skyndsamt. Innan beslut&lt;br&gt;skall förhör hållas med den intagne, meddelas skall förhör hållas med&lt;br&gt;Över vad som förekommit vid den intagne. Över vad som&lt;br&gt;förhör och annan undersökning förekommit vid förhör och annan&lt;br&gt;skall protokoll föras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;undersökning skall föras protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som avses i 33 § prövas Frågor enligt 34 § prövas av&lt;br&gt;av kriminalvårdsnämnden. Det- Kriminalvårdsnämnden, om den&lt;br&gt;samma gäller frågor som avses i intagne har dömts till fängelse i&lt;br&gt;34 §, om den intagne har dömts till lägst två år. Frågor enligt 34 § i&lt;br&gt;fängelse i lägst två år. Övriga andra fall prövas av &amp;nbsp;&amp;nbsp;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor enligt 34 § prövas av den övervakningsnämnd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.&lt;br&gt;verksamhetsområde anstalten hör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan förordna att Regeringen kan förordna att&lt;br&gt;tillämpningen av 33 och 34 §§ får tillämpningen av 34 § får flyttas&lt;br&gt;överflyttas från kriminalvårds- över från Kriminalvårdsnämnden&lt;br&gt;nämnden till den övervaknings- till den övervakningsnämnd, till&lt;br&gt;nämnd, till vars verksamhets- vars verksamhetsområde anstalten&lt;br&gt;område anstalten hör. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen får hos kriminalvårds- En intagen får hos Kriminal-&lt;br&gt;nämnden påkalla prövning av vårdsnämnden begära prövning av&lt;br&gt;övervakningsnämndens beslut i övervakningsnämndens beslut i&lt;br&gt;frågor som avses i 33 och 34 §j&amp;gt;'. frågor som avses i 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens beslut i Kriminalvårdsstyrelsens beslut i&lt;br&gt;särskilt fall enligt denna lag får särskilda fall enligt denna lag får&lt;br&gt;överklagas hos allmän överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Beslut i fråga förvaltningsdomstol. Beslut i fråga&lt;br&gt;om vistelse utom anstalt för en om vistelse utanför anstalt för en&lt;br&gt;intagen beträffande vilken intagen för vilken regeringen har&lt;br&gt;regeringen har meddelat meddelat förordnande enligt 31 §&lt;br&gt;förordnande enligt 31 § överklagas överklagas dock hos regeringen,&lt;br&gt;dock hos regeringen. Detsamma Detsamma gäller andra beslut av&lt;br&gt;gäller andra beslut av styrelsen styrelsen enligt denna lag än som&lt;br&gt;enligt denna lag än som nu har nu har angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ fråga om överklagande av&lt;br&gt;beslut som avses i 49 § första&lt;br&gt;meningen finns bestämmelser i 38&lt;br&gt;kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra&lt;br&gt;beslut i andra frågor än som avses i beslut i andra frågor än som avses i&lt;br&gt;54-56 §§ som efter bemyndigande 54-56 §§ som efter bemyndigande&lt;br&gt;enligt 60 § har meddelats av en enligt 60 § har meddelats av en&lt;br&gt;annan kriminalvårdsmyndighet. annan kriminalvårdsmyndighet.&lt;br&gt;Den som beslutet angår far påkalla Den som beslutet angår far begära&lt;br&gt;styrelsens prövning av ett sådant styrelsens prövning av ett sådant&lt;br&gt;beslut, om det har gått honom emot, beslut, om det har gått honom emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har till följd av en föreskrift&lt;br&gt;enligt 60 § någon annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdsstyrelsen meddelat&lt;br&gt;beslut enligt 47 § andra stycket 2&lt;br&gt;om disciplinär åtgärd, skall&lt;br&gt;beslutet omedelbart anmälas för&lt;br&gt;kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel far omhändertas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om de påträffas hos en intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en intagen far dem sig tillsända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd&lt;br&gt;ägare till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsanstalten skall låta Den lokala kriminalvårdsmyndig-&lt;br&gt;förstöra eller försälja den heten skall låta förstöra eller sälja&lt;br&gt;omhändertagna egendomen enligt den omhändertagna egendomen&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen enligt bestämmelserna om&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket lagen beslagtagen egendom i 2 § 1 första&lt;br&gt;(1958:205) om förverkande av stycket lagen (1958:205) om&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förverkande av alkoholhaltiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drycker m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och Bestämmelserna i första och&lt;br&gt;andra styckena tillämpas även i andra styckena tillämpas även i&lt;br&gt;fråga om injektionsspruta eller fråga om injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyl som kan användas för kanyler som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen insprutning i människokroppen&lt;br&gt;eller i fråga om andra föremål som eller i fråga om andra föremål som&lt;br&gt;är särskilt ägnade att användas för är särskilt ägnade att användas för&lt;br&gt;missbruk av eller annan befattning missbruk av eller annan befattning&lt;br&gt;med narkotika. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar, som påträffas hos eller&lt;br&gt;ankommer till en intagen i strid&lt;br&gt;med vad som är särskilt föreskrivet&lt;br&gt;om intagnas rätt att inneha pengar,&lt;br&gt;skall omhändertas, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt. Omhändertagna&lt;br&gt;pengar skall genom anstaltens&lt;br&gt;försorg göras räntebärande men får&lt;br&gt;ej disponeras av den intagne förrän&lt;br&gt;vid anstaltsvårdens slut, om det&lt;br&gt;inte föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar, som påträffas hos eller&lt;br&gt;ankommer till en intagen i strid&lt;br&gt;med vad som är särskilt föreskrivet&lt;br&gt;om intagnas rätt att inneha pengar,&lt;br&gt;skall omhändertas, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt. Omhändertagna&lt;br&gt;pengar skall genom den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighetens försorg&lt;br&gt;göras räntebärande men får inte&lt;br&gt;disponeras av den intagne förrän&lt;br&gt;vid anstaltsvistelsens slut, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas i andra fall än som Anträffas i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 63 § inom anstalten avses i 63 § inom anstalten&lt;br&gt;egendom som kan antas bli tagen i egendom som kan antas bli tagen i&lt;br&gt;beslag, får kriminalvårdsanstalten beslag, får den lokala&lt;br&gt;omhänderta egendomen i avvaktan kriminalvårdsmyndigheten&lt;br&gt;på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;därom, omhänderta egendomen i avvaktan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omhändertagandet skall så snart på beslut z frågan,&lt;br&gt;det kan ske anmälas till den som får Omhändertagandet skall så snart&lt;br&gt;besluta om beslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som möjligt anmälas till den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får besluta om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 47 § skall även fortsättningsvis gälla i fråga om&lt;br&gt;förhållanden som har inträffat före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:495.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:515) om&lt;br&gt;ersättning vid frihetsinskränkning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:515) om ersättning vid&lt;br&gt;frihetsinskränkning&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har undergått fängelse,&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter eller&lt;br&gt;utegångsförbud enligt lagen&lt;br&gt;(1986:644) om disciplinförseelser&lt;br&gt;av krigsmän, m.m. har rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten, om efter&lt;br&gt;fullföljd av talan eller anlitande av&lt;br&gt;särskilt rättsmedel frikännande dom&lt;br&gt;meddelas eller mindre ingripande&lt;br&gt;påföljd ådöms eller dom eller beslut&lt;br&gt;som legat till grund för&lt;br&gt;verkställigheten undanröjs utan&lt;br&gt;förordnande om ny handläggning.&lt;br&gt;Detsamma gäller den som efter&lt;br&gt;förordnande av domstol enligt 31&lt;br&gt;kap. 3 § brottsbalken har genomgått&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har undergått fängelse,&lt;br&gt;sluten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ungdomsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvandlingsstraff för böter eller&lt;br&gt;utegångsförbud enligt lagen&lt;br&gt;(1986:644) om disciplinförseelser&lt;br&gt;av krigsmän, m.m. har rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten, om efter&lt;br&gt;fullföljd av talan eller anlitande av&lt;br&gt;särskilt rättsmedel frikännande dom&lt;br&gt;meddelas eller mindre ingripande&lt;br&gt;påföljd ådöms eller dom eller beslut&lt;br&gt;som legat till grund för&lt;br&gt;verkställigheten undanröjs utan&lt;br&gt;förordnande om ny handläggning.&lt;br&gt;Detsamma gäller den som efter&lt;br&gt;förordnande av domstol enligt 31&lt;br&gt;kap. 3 § brottsbalken har genomgått&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1980:422.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1146.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 S&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om&lt;br&gt;häktad har motsvarande&lt;br&gt;tillämpning på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som anhållits eller gripits&lt;br&gt;på grund av misstanke om brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har intagits i häkte&lt;br&gt;eller polisarrest för förpassning till&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har tillfälligt placerats&lt;br&gt;i häkte med stöd av 23 § tredje&lt;br&gt;stycket, 43 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen eller 50 § tredje&lt;br&gt;meningen lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om&lt;br&gt;häktad skall också tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som anhållits eller gripits&lt;br&gt;på grund av misstanke om brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har tagits in i häkte&lt;br&gt;eller polisarrest för förpassning till&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har tillfälligt placerats&lt;br&gt;i häkte med stöd av 23 § tredje&lt;br&gt;stycket, 43 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen eller 50 § tredje&lt;br&gt;meningen lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har omhändertagits 4. den som har omhändertagits&lt;br&gt;enligt 28 kap. 11 § tredje stycket enligt 28 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;brottsbalken i avvaktan på att beslut brottsbalken i avvaktan på att beslut&lt;br&gt;om undanröjande av skyddstillsyn om undanröjande av skyddstillsyn&lt;br&gt;vinner laga kraft. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vinner laga kraft, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som med stöd av 9 § tredje&lt;br&gt;stycket lagen (1998:000) om&lt;br&gt;verkställighet av dom på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård tagits in i häkte eller&lt;br&gt;polisarrest i väntan på förpassning&lt;br&gt;till särskilt ungdomshem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte på den som har gripits enligt 34 § lagen&lt;br&gt;(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1761.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om&lt;br&gt;statligt personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller ersättning av&lt;br&gt;staten vid personskada och&lt;br&gt;tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som tjänstgör enligt lagen&lt;br&gt;(1994:1809) om totalförsvarsplikt&lt;br&gt;eller inställer sig till mönstring,&lt;br&gt;eller annan uttagning enligt den&lt;br&gt;lagen eller till antagningsprövning&lt;br&gt;enligt lagen (1994:1810) om&lt;br&gt;möjlighet for kvinnor att fullgöra&lt;br&gt;värnplikt eller civilplikt med längre&lt;br&gt;grundutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;den som medverkar i&lt;br&gt;räddningstjänst eller i övning med&lt;br&gt;räddningskår enligt räddnings-&lt;br&gt;tjänstlagen (1986:1102) eller i&lt;br&gt;räddningstjänst enligt 11 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket luftfartslagen&lt;br&gt;(1957:297),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är intagen för vård i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, i ett hem som&lt;br&gt;avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga, i ett hem som avses i 22 §&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall samt den&lt;br&gt;som är häktad eller anhållen eller i&lt;br&gt;annat fall intagen eller tagen i&lt;br&gt;förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte&lt;br&gt;eller polisarrest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller ersättning av&lt;br&gt;staten vid personskada och&lt;br&gt;tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som tjänstgör enligt lagen&lt;br&gt;(1994:1809) om totalförsvarsplikt&lt;br&gt;eller inställer sig till mönstring,&lt;br&gt;eller annan uttagning enligt den&lt;br&gt;lagen eller till antagningsprövning&lt;br&gt;enligt lagen (1994:1810) om&lt;br&gt;möjlighet för kvinnor att fullgöra&lt;br&gt;värnplikt eller civilplikt med längre&lt;br&gt;grundutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;den som medverkar i&lt;br&gt;räddningstjänst eller i övning med&lt;br&gt;räddningskår enligt räddnings-&lt;br&gt;tjänstlagen (1986:1102) eller i&lt;br&gt;räddningstjänst enligt 11 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket luftfartslagen&lt;br&gt;(1957:297),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är intagen för vård i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, i ett hem som&lt;br&gt;avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga, i ett hem som avses i 22 §&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall samt den&lt;br&gt;som är häktad eller anhållen eller i&lt;br&gt;annat fall intagen eller tagen i&lt;br&gt;förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte&lt;br&gt;eller polisarrest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som utför samhällstjänst&lt;br&gt;på grund av en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 27 kap.&lt;br&gt;2 a § eller 28 kap. 2 a §&lt;br&gt;brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som utför ungdomstjänst&lt;br&gt;på grund av en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 31 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:2073.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tredje stycket 2 brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. den som utfor oavlönat arbete&lt;br&gt;enligt en föreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 8 § första&lt;br&gt;stycket 2 lagen (1994:451) om&lt;br&gt;intensivövervakning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far föreskriva att lagen skall tillämpas även på den som i&lt;br&gt;annat fall än som avses i första stycket frivilligt deltar i verksamhet inom&lt;br&gt;totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på&lt;br&gt;människor eller egendom eller i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personskadeskyddet inträder när Personskadeskyddet inträder när&lt;br&gt;den första färden påböijas till den första färden påbörjas till&lt;br&gt;verksamhet eller intagning som verksamhet eller intagning som&lt;br&gt;avses i 1 § och gäller till dess den avses i 1 § 1-3 och gäller till dess&lt;br&gt;sista färden från verksamheten eller den sista färden från verksamheten&lt;br&gt;intagningen avslutats. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller intagningen avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sådan verksamhet som avses&lt;br&gt;i 1 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4-6 inträder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personskadeskyddet när den dömde&lt;br&gt;påbörjar resa till platsen för&lt;br&gt;verksamheten och upphör när resa&lt;br&gt;från platsen avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 och 19 §§ samt 16 kap 1 §&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100)’ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller&lt;br&gt;socialtjänsten för uppgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilds personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgiften&lt;br&gt;kan röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider men.&lt;br&gt;Sekretessen gäller dock inte beslut&lt;br&gt;om omhändertagande, beslut om&lt;br&gt;vård utan samtycke eller beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom&lt;br&gt;socialtjänsten för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgiften&lt;br&gt;kan röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider men.&lt;br&gt;Sekretessen gäller dock inte beslut&lt;br&gt;om omhändertagande eller beslut&lt;br&gt;om vård utan samtycke. Utan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hinder av sekretessen far uppgift sluten ungdomsvård. Utan hinder&lt;br&gt;lämnas till enskild som uppnått av sekretessen får uppgift lämnas&lt;br&gt;myndig ålder om förhållanden av till enskild som uppnått myndig&lt;br&gt;betydelse for att denne skall få ålder om forhållanden av betydelse&lt;br&gt;vetskap om vilka hans biologiska för att denne skall få vetskap om&lt;br&gt;föräldrar är. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vilka hans biologiska föräldrar är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som&lt;br&gt;enskild har lämnat i fortroende eller som har inhämtats i samband med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås Med socialtjänst förstås&lt;br&gt;verksamhet enligt lagstiftningen om verksamhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda socialtjänst och den särskilda&lt;br&gt;lagstiftningen om vård av unga och lagstiftningen om vård av unga och&lt;br&gt;av missbrukare utan samtycke samt av missbrukare utan samtycke samt&lt;br&gt;verksamhet som i annat fall enligt verksamhet som i annat fall enligt&lt;br&gt;lag handhas av socialnämnd. Till lag handhas av socialnämnd eller&lt;br&gt;socialtjänst räknas också av Statens institutionsstyrelse. Till&lt;br&gt;verksamhet hos annan myndighet socialtjänst räknas också&lt;br&gt;som innefattar omprövning av verksamhet hos annan myndighet&lt;br&gt;socialnämnds beslut eller särskild som innefattar omprövning av&lt;br&gt;tillsyn över nämndens verksamhet socialnämnds beslut eller särskild&lt;br&gt;samt verksamhet hos kommunal tillsyn över nämndens verksamhet&lt;br&gt;invandrarbyrå. Med socialtjänst samt verksamhet hos kommunal&lt;br&gt;jämställs ärenden om bistånd åt invandrarbyrå. Med socialtjänst&lt;br&gt;asylsökande och andra utlänningar, jämställs ärenden om bistånd åt&lt;br&gt;ärenden om introduktionsersättning asylsökande och andra utlänningar,&lt;br&gt;for flyktingar och vissa andra ärenden om introduktionsersättning&lt;br&gt;utlänningar, ärenden om tillstånd för flyktingar och vissa andra&lt;br&gt;till parkering för rörelsehindrade utlänningar, ärenden om tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:738.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt verksamhet enligt till parkering for rörelsehindrade Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;lagstiftningen om stöd och service samt verksamhet enligt&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagstiftningen om stöd och service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av&lt;br&gt;personakt enligt 70 c § socialtjänstlagen (1980:620) for uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen far uppgift&lt;br&gt;lämnas till socialnämnd om uppgiften behövs för handläggning av ärende&lt;br&gt;eller genomförande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och&lt;br&gt;det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom&lt;br&gt;kommunal hälso- och sjukvård, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal&lt;br&gt;inom kommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att&lt;br&gt;den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande&lt;br&gt;men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos polismyn-&lt;br&gt;dighet för sådan uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden&lt;br&gt;som hänför sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamhet som enbart inne-&lt;br&gt;fattar hjälp eller annat bistånd åt&lt;br&gt;enskild,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärende om omhändertagande&lt;br&gt;eller handräckning enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;eller rättspsykiatrisk vård eller om&lt;br&gt;vård av missbrukare utan sam-&lt;br&gt;tycke inom socialtjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ärende om handräckning enligt&lt;br&gt;lagstiftningen om omsorger om&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörda eller&lt;br&gt;vård av unga utan samtycke inom&lt;br&gt;socialtjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ärende som avses i 21 kap.&lt;br&gt;föräldrabalken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;verksamhet som innefattar&lt;br&gt;handräckning enligt smittskydds-&lt;br&gt;lagstiftningen eller annat bistånd åt&lt;br&gt;smittskyddsläkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det kan antas att den enskilde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos polismyn-&lt;br&gt;dighet för sådan uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden&lt;br&gt;som hänför sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamhet som enbart inne-&lt;br&gt;fattar hjälp eller annat bistånd åt&lt;br&gt;enskild,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärende om omhändertagande&lt;br&gt;eller handräckning enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;eller rättspsykiatrisk vård eller om&lt;br&gt;vård av missbrukare utan sam-&lt;br&gt;tycke inom socialtjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ärende om handräckning enligt&lt;br&gt;lagstiftningen om omsorger om&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörda, vård av&lt;br&gt;unga utan samtycke inom&lt;br&gt;socialtjänsten eller enligt lagen&lt;br&gt;(1998:000) om verkställighet av&lt;br&gt;sluten ungdomsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ärende som avses i 21 kap.&lt;br&gt;föräldrabalken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;verksamhet som innefattar&lt;br&gt;handräckning enligt smittskydds-&lt;br&gt;lagstiftningen eller annat bistånd åt&lt;br&gt;smittskyddsläkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det kan antas att den enskilde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller någon honom närstående lider eller någon honom närstående lider&lt;br&gt;men om uppgiften röjs. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i ärende enligt lagen (1988:688) om besöksförbud för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga forhållanden, om det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.&lt;br&gt;Sekretessen gäller inte beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7&lt;br&gt;kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen eller 2 kap. 3 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift vars röjande&lt;br&gt;kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;antas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sätta&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rikets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet i fara eller annars&lt;br&gt;skada landet allvarligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift hos&lt;br&gt;Riksbanken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avser uppgift om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvarhållande av försändelse på&lt;br&gt;befordringsföretag, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teleavlyssning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teleövervakning &amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kameraövervakning på grund av&lt;br&gt;beslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningsledare eller åklagare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:1214.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 2-4 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om annat än&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om&lt;br&gt;omhändertagande eller beslut om&lt;br&gt;vård utan samtycke&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift i anmälan till&lt;br&gt;Hälso- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sjukvårdens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvarsnämnd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap.4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om annat än&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om&lt;br&gt;omhändertagande eller beslut om&lt;br&gt;vård utan samtycke&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 9 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till annat än ärende om&lt;br&gt;tillrättaförande av elev eller&lt;br&gt;skiljande av elev från vidare studier&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 11 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, 12 § andra stycket eller&lt;br&gt;14 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift vars röjande&lt;br&gt;kan antas medföra fara för att&lt;br&gt;någon utsätts för våld eller annat&lt;br&gt;allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 6 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om andra&lt;br&gt;ekonomiska eller personliga&lt;br&gt;förhållanden än affärs- eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;driftförhållanden för den som trätt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 7 § första stycket 2 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 8 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;affärsförbindelse eller liknande&lt;br&gt;förbindelse med den som är&lt;br&gt;föremål för myndighetens&lt;br&gt;verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till myndighets affärsmässiga&lt;br&gt;utlåningsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §, 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § eller 15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 23 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden vars&lt;br&gt;röjande kan vålla allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 1—4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om&lt;br&gt;registrerads förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 7 §, 8 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, 9 § eller 10 § första stycket&lt;br&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7&lt;br&gt;kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tryckfrihetsförordningen eller 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;såvitt avser uppgift vars röjande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan antas sätta rikets säkerhet i fara&lt;br&gt;eller annars skada landet allvarligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvarhållande av försändelse på Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;befordringsföretag, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teleavlyssning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teleövervakning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kameraövervakning på grund av&lt;br&gt;beslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningsledare eller åklagare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 2-4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om annat än&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om&lt;br&gt;omhändertagande eller beslut om&lt;br&gt;vård utan samtycke&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift i anmälan till&lt;br&gt;Hälso- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sjukvårdens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvarsnämnd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om annat än&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om&lt;br&gt;omhändertagande, beslut om vård&lt;br&gt;utan samtycke eller beslut om&lt;br&gt;sluten ungdomsvård&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 9 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till annat än ärende om&lt;br&gt;tillrättaförande av elev eller&lt;br&gt;skiljande av elev från vidare studier&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 11 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, 12 § andra stycket eller&lt;br&gt;14 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 21 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift vars röjande&lt;br&gt;kan antas medföra fara för att&lt;br&gt;någon utsätts för våld eller annat&lt;br&gt;allvarligt men&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 6 § andra stycket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om andra&lt;br&gt;ekonomiska &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;personliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållanden än affars- eller&lt;br&gt;driftförhållanden för den som trätt i&lt;br&gt;affärsförbindelse eller liknande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;förbindelse med den som är Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;föremål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;myndighetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 7 § första stycket 2 eller&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 8 § andra stycket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till myndighets affärsmässiga&lt;br&gt;utlåningsverksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §, 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § eller 15 §&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 21 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förhållanden&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;röjande kan vålla allvarligt men&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 23 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 1-4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 6 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registrerads förhållanden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 7 §, 8 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, 9 § eller 10 § första stycket&lt;br&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:96&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620) skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införas en ny paragraf, 65 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som påföljd för brott&lt;br&gt;överlämnats till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten, skall socialnämnden&lt;br&gt;underrätta åklagarmyndigheten, om&lt;br&gt;vården eller de andra åtgärder som&lt;br&gt;redovisats i vårdplanen inte&lt;br&gt;kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om den som&lt;br&gt;överlämnats till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten bryter mot en&lt;br&gt;föreskrift som meddelats med stöd&lt;br&gt;av 31 kap. 1 § tredje stycket 2&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller&lt;br&gt;utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat&lt;br&gt;socialt nedbrytande beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård skall också beslutas om den&lt;br&gt;som dömts till sluten ungdomsvård&lt;br&gt;enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken vid&lt;br&gt;verkställighetens slut bedöms vara i&lt;br&gt;uppenbart behov av fortsatt vård&lt;br&gt;för att inte löpa sådan risk som&lt;br&gt;avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.15 Lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 4, 5, 6, 8, 11, 15, 19 och 29 §§ lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande&lt;br&gt;och annat tvång i andra fall än som avses i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård (rättspsykiatrisk vård) ges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. efter beslut av domstol skall&lt;br&gt;ges rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;är anhållen, häktad eller&lt;br&gt;intagen på en enhet för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;är intagen i eller skall&lt;br&gt;förpassas till kriminalvårdsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. efter beslut av domstol skall&lt;br&gt;ges rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;är anhållen, häktad eller&lt;br&gt;intagen på en enhet för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;är intagen i eller skall&lt;br&gt;förpassas till kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;är intagen i eller skall&lt;br&gt;förpassas till ett särskilt&lt;br&gt;ungdomshem till följd av en dom&lt;br&gt;på sluten ungdomsvård enligt 31&lt;br&gt;kap. 1 a § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avses i 1 § andra Den som avses i 1 § andra&lt;br&gt;stycket 2 eller 3 far ges stycket 2, 3 eller 4 får ges&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättspsykiatrisk vård om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;han lider av en allvarlig 1. han lider av en allvarlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykisk störning, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;psykisk störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;han med hänsyn till sitt 2. han med hänsyn till sitt&lt;br&gt;psykiska tillstånd och sina psykiska tillstånd och sina&lt;br&gt;personliga förhållanden i övrigt har personliga förhållanden i övrigt har&lt;br&gt;behov av psykiatrisk vård, som kan behov av psykiatrisk vård, som kan&lt;br&gt;tillgodoses genom att han är intagen tillgodoses genom att han är intagen&lt;br&gt;på en sjukvårdsinrättning, och på en sjukvårdsinrättning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han motsätter sig sådan vård 3. han motsätter sig sådan vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller till följd av sitt psykiska eller till följd av sitt psykiska&lt;br&gt;tillstånd uppenbart saknar förmåga tillstånd uppenbart saknar förmåga&lt;br&gt;att ge uttryck för ett grundat att ge uttryck för ett grundat&lt;br&gt;ställningstagande i frågan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ställningstagande i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård anhålls, häktas, tas in på en enhet för rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning eller tas in i eller förpassas till kriminalvårdsanstalt, skall&lt;br&gt;beslutet om sådan vård anses som ett beslut om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om intagning för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § första stycket&lt;br&gt;fattas av en chefsöverläkare vid en enhet som avses i 6 § första stycket&lt;br&gt;andra meningen eller andra stycket. För ett sådant beslut krävs att ett&lt;br&gt;vårdintyg har utfärdats av någon annan läkare. Beträffande vårdintyg och&lt;br&gt;undersökning för vårdintyg gäller därvid bestämmelserna i 4 § första och&lt;br&gt;andra styckena, 5 § och 6 § första stycket tredje meningen lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om intagning för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § första stycket&lt;br&gt;skall avgöras skyndsamt efter undersökning av patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten har fattat beslut om Om rätten har fattat beslut om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning och rättspsykiatrisk undersökning och&lt;br&gt;den misstänkte har tagits in på den misstänkte har tagits in på&lt;br&gt;undersökningsenheten, krävs inte undersökningsenheten, krävs inte&lt;br&gt;något vårdintyg för beslut om något vårdintyg för beslut om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård. Detsamma rättspsykiatrisk vård. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som är anhållen, häktad gäller den som är anhållen, häktad,&lt;br&gt;eller intagen i eller skall förpassas intagen i eller skall förpassas till&lt;br&gt;till kriminalvårdsanstalt och som kriminalvårdsanstalt eller som är&lt;br&gt;förts till en sådan sjukvårdsinrätt- intagen i eller skall förpassas till&lt;br&gt;ning som avses i 6 § första stycket ett särskilt ungdomshem till följd av&lt;br&gt;andra meningen för frivillig en dom på sluten ungdomsvård&lt;br&gt;psykiatrisk vård. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt 31 kap. 1 a§ brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och som förts till en sådan&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen för&lt;br&gt;frivillig psykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård ges på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning som drivs av&lt;br&gt;en landstingskommun. Regeringen&lt;br&gt;beslutar vid vilka sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård ges på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning som drivs av&lt;br&gt;en landstingskommun. Regeringen&lt;br&gt;beslutar vid vilka sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdinrättningar rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård får ges i fall som avses i 1 §&lt;br&gt;andra stycket 2, 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdinrättningar rättspsykiatrisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård far ges i fall som avses i 1 §&lt;br&gt;andra stycket 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en enhet för rättspsykiatrisk undersökning far rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges åt den som genomgår undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättspsykiatrisk vård gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i&lt;br&gt;16-24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är anhållen, Beträffande den som är anhållen,&lt;br&gt;häktad eller intagen i eller skall häktad eller intagen i eller skall&lt;br&gt;förpassas till kriminalvårdsanstalt förpassas till kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;får kriminalvårdsstyrelsen i får kriminalvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;särskilda fall, om det är påkallat särskilda fall, om det är påkallat&lt;br&gt;från &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ordnings-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller från&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ordnings-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetssynpunkt, besluta om säkerhetssynpunkt, besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda inskränkningar i rätten att särskilda inskränkningar i rätten att&lt;br&gt;ta emot eller skicka försändelser, att ta emot eller skicka försändelser, att&lt;br&gt;ta emot besök eller att samtala i ta emot besök eller att samtala i&lt;br&gt;telefon med utomstående. Brev som telefon med utomstående,&lt;br&gt;avses i 9 § första stycket första Beträffande den som är intagen i&lt;br&gt;meningen lagen (1976:371) om eller skall förpassas till ett särskilt&lt;br&gt;behandlingen av häktade och ungdomshem till följd av en dom på&lt;br&gt;anhållna m.fl. från den som är sluten ungdomsvård enligt 31 kap.&lt;br&gt;häktad eller anhållen liksom brev 1 a§ brottsbalken får Statens&lt;br&gt;som avses i 25 § första stycket institutionsstyrelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första meningen lagen (1974:203) motsvarande beslut. Brev som&lt;br&gt;om kriminalvård i anstalt från den avses i 9 § första stycket första&lt;br&gt;som är intagen skall dock alltid meningen lagen (1976:371) om&lt;br&gt;vidarebefordras utan föregående behandlingen av häktade och&lt;br&gt;granskning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anhållna m.fl. från den som är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häktad eller anhållen, brev som&lt;br&gt;avses i 25 § första stycket första&lt;br&gt;meningen lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt från den som&lt;br&gt;är intagen liksom brev som avses i&lt;br&gt;19 § andra stycket lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga skall dock alltid&lt;br&gt;vidarebefordras utan föregående&lt;br&gt;granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som ges rättspsykiatrisk vård efter beslut av domstol&lt;br&gt;eller som är intagen i kriminalvårdsanstalt får regeringen i särskilda fall,&lt;br&gt;om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller till risken för att&lt;br&gt;denne under vistelsen på sjukvårdsinrättningen medverkar till brott som&lt;br&gt;innefattar användande av våld, hot eller tvång för politiska syften, besluta&lt;br&gt;om särskilda inskränkningar i rätten att ta emot eller skicka försändelser,&lt;br&gt;ta emot besök eller samtala i telefon med utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt och som&lt;br&gt;genomgår rättspsykiatrisk vård får&lt;br&gt;ges tillstånd att under en viss del av&lt;br&gt;vårdtiden vistas utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område.&lt;br&gt;Därvid gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;25 § första stycket andra meningen&lt;br&gt;och andra stycket lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt eller i ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem till följd av en&lt;br&gt;dom på sluten ungdomsvård enligt&lt;br&gt;31 kap. 1 a § brottsbalken och som&lt;br&gt;genomgår rättspsykiatrisk vård får&lt;br&gt;ges tillstånd att under en viss del av&lt;br&gt;vårdtiden vistas utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område.&lt;br&gt;Därvid gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;25 § första stycket andra meningen&lt;br&gt;och andra stycket lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avgörs&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av stycket&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avgörs&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdsstyrelsen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;efter Kriminalvårdsstyrelsen i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan av chefsöverläkaren eller den som är intagen i&lt;br&gt;patienten. Om ansökan har gjorts av kriminalvårdanstalt och av Statens&lt;br&gt;patienten, skall yttrande inhämtas institutionsstyrelse i fråga om den&lt;br&gt;från chefsöverläkaren. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som är intagen i ett särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomshem efter ansökan av&lt;br&gt;chefsöverläkaren eller patienten.&lt;br&gt;Om ansökan har gjorts av patienten,&lt;br&gt;skall yttrande inhämtas från&lt;br&gt;chefsöverläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far genom&lt;br&gt;föreskrifter eller beslut i särskilda fall flytta över kriminalvårdsstyrelsens&lt;br&gt;befogenhet enligt andra stycket till någon annan kriminalvårdsmyndighet&lt;br&gt;än styrelsen eller till tjänstemän inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård enligt 4 §&lt;br&gt;skall upphöra senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;beträffande den som är&lt;br&gt;anhållen eller häktad, när beslutet&lt;br&gt;om frihetsberövande upphört att&lt;br&gt;gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;beträffande den som är&lt;br&gt;intagen med stöd av 10 § lagen&lt;br&gt;(1991:1137) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning, när denne inte&lt;br&gt;längre far hållas kvar på&lt;br&gt;undersökningsenheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beträffande den som är intagen&lt;br&gt;i kriminalvårdsanstalt, när&lt;br&gt;frigivning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård enligt 4 §&lt;br&gt;skall upphöra senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;beträffande den som är&lt;br&gt;anhållen eller häktad, när beslutet&lt;br&gt;om frihetsberövande upphört att&lt;br&gt;gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;beträffande den som är&lt;br&gt;intagen med stöd av 10 § lagen&lt;br&gt;(1991:1137) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning, när denne inte&lt;br&gt;längre far hållas kvar på&lt;br&gt;undersökningsenheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beträffande den som är intagen&lt;br&gt;i kriminalvårdsanstalt, när&lt;br&gt;frigivning sker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beträffande den som är intagen&lt;br&gt;i ett särskilt ungdomshem till följd&lt;br&gt;av en dom på sluten ungdomsvård&lt;br&gt;enligt 31 kap. 1 a§ brottsbalken,&lt;br&gt;vid verkställighetens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens beslut Kriminalvårdsstyrelsens och&lt;br&gt;enligt 8 § andra stycket första Statens institutionsstyrelses beslut&lt;br&gt;meningen eller 11 § andra stycket enligt 8 § andra stycket eller 11 §&lt;br&gt;far överklagas av patienten hos andra stycket far överklagas av&lt;br&gt;kammarrätten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;patienten hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är&lt;br&gt;chefsöverläkaren skyldig att till kriminalvården lämna ut uppgift om en&lt;br&gt;patient som efter den rättspsykiatriska vårdens upphörande skall&lt;br&gt;förpassas till häkte eller kriminalvårdsanstalt, om uppgiften behövs inom&lt;br&gt;kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande skyldighet att&lt;br&gt;lämna uppgifter gäller för&lt;br&gt;chefsöverläkaren i forhållande till&lt;br&gt;Statens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;institutionsstyrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande den som efter den&lt;br&gt;rättspsykiatriska vårdens upp-&lt;br&gt;hörande skall förpassas till ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem till följd av en&lt;br&gt;dom på sluten ungdomsvård enligt&lt;br&gt;31 kap. 1 a § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i 7, 8, 10, 13, 15, 16, 18 och 18 a §§ ordet&lt;br&gt;”frivårdsmyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”den&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndigheten” i motsvarande form,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till lagen, 2, 6 och 20 §§ samt punkt 1 i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lag om intensivövervakning med elektronisk kontroll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 1 § får, på&lt;br&gt;ansökan av den dömde, beslutas att&lt;br&gt;fängelsestraffet skall verkställas&lt;br&gt;utanför anstalt. En ansökan far inte&lt;br&gt;bifallas om den dömde är häktad&lt;br&gt;eller intagen i kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;av någon annan anledning än för&lt;br&gt;verkställighet av det straff som&lt;br&gt;ansökan avser eller om särskilda&lt;br&gt;skäl annars talar mot verkställighet&lt;br&gt;utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 1 § far, på&lt;br&gt;ansökan av den dömde, beslutas att&lt;br&gt;fängelsestraffet skall verkställas&lt;br&gt;utanför anstalt. En ansökan far inte&lt;br&gt;bifallas, om den dömde är häktad&lt;br&gt;eller intagen i kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;av någon annan anledning än för&lt;br&gt;verkställighet av det straff som&lt;br&gt;ansökan avser eller om särskilda&lt;br&gt;skäl annars talar mot verkställighet&lt;br&gt;utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigare&lt;br&gt;utanför&lt;br&gt;intensiv-&lt;br&gt;ansökan&lt;br&gt;därefter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande verkställigheten&lt;br&gt;utanför anstalt skall, i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i 26 kap. 5 §&lt;br&gt;brottsbalken och lagen (1974:203)&lt;br&gt;om kriminalvård i anstalt, gälla vad&lt;br&gt;som föreskrivs i denna lag. Äger&lt;br&gt;villkorlig frigivning rum, skall&lt;br&gt;denna lag inte tillämpas på den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har &amp;nbsp;&amp;nbsp;den dömde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undergått verkställighet&lt;br&gt;anstalt &amp;nbsp;i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakning, får en&lt;br&gt;bifallas endast om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förflutit en period av minst tre år&lt;br&gt;under vilken den dömde inte begått&lt;br&gt;något brott som har föranlett&lt;br&gt;strängare påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anstalt skall&lt;br&gt;föreskrivs i&lt;br&gt;Verkställigheten&lt;br&gt;ledning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdsmydighet inom vars&lt;br&gt;verksamhetsområde den dömde har&lt;br&gt;sin bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställigheten utanför&lt;br&gt;som&lt;br&gt;lag.&lt;br&gt;under&lt;br&gt;lokala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla vad&lt;br&gt;denna&lt;br&gt;bedrivs&lt;br&gt;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 16 § 1996:784.&lt;br&gt;Senaste lydelse av 18 a § 1996:784.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:784.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsatta verkställigheten av Äger villkorlig frigivning rum, Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;fängelsestraffet. Vad som gäller för skall bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;intagna enligt 26 kap. 7 § (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;brottsbalken gäller också för dem anstalt tillämpas på den fortsatta&lt;br&gt;som undergår verkställighet verkställigheten av fängelsestraffet.&lt;br&gt;utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten utanför anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedrivs under ledning av den&lt;br&gt;frivårdsmyndighet inom vars&lt;br&gt;verksamhetsområde den dömde har&lt;br&gt;sin bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivårdsmyndigheten skall under Den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;den tid verkställigheten utanför myndigheten skall under den tid&lt;br&gt;anstalt pågår utöva tillsyn över den verkställigheten utanför anstalt&lt;br&gt;dömde och fortlöpande hålla sig pågår utöva noggrann tillsyn över&lt;br&gt;underrättad om hans förhållanden, den dömde och fortlöpande hålla&lt;br&gt;sig underrättad om hans&lt;br&gt;förhållanden. Myndigheten skall&lt;br&gt;också genom förmedling av stöd&lt;br&gt;och hjälp verka för att den dömde&lt;br&gt;inte fortsätter att begå brott och för&lt;br&gt;att hans anpassning i samhället&lt;br&gt;även i övrigt främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivårdsmyndigheten kan vid Den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;behov förordna en eller flera myndigheten kan vid behov&lt;br&gt;personer att biträda vid tillsynen. förordna en eller flera personer att&lt;br&gt;biträda vid tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd skall tillämpas&lt;br&gt;på den som utför oavlönat arbete&lt;br&gt;enligt en föreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 8 § första&lt;br&gt;stycket 2 denna lag. I stället jor vad&lt;br&gt;som föreskrivs om skyddstid i 4§&lt;br&gt;lagen om statligt personskadeskydd&lt;br&gt;gäller att personskadeskyddet&lt;br&gt;inträder när den dömde påbörjar&lt;br&gt;en resa till arbetsplatsen i enlighet&lt;br&gt;med föreskriften och upphör när en&lt;br&gt;resa från arbetsplatsen avslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om ersättning&lt;br&gt;från staten för skador som orsakats&lt;br&gt;av den dömde vid sådant arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om ersättning&lt;br&gt;från staten för skador som orsakats&lt;br&gt;av den dömde vid oavlönat arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som utförts enligt en föreskrift som Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1. Denna lag träder i kraft den 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;augusti 1994 och upphör att gälla augusti 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid utgången av år 1998. Lagen&lt;br&gt;skall dock även därefter tillämpas&lt;br&gt;på verkställighet utanför anstalt&lt;br&gt;som pågår eller om vilken beslut&lt;br&gt;föreligger när lagen upphör att&lt;br&gt;gälla. En ansökan enligt 9 § första&lt;br&gt;stycket som har gjorts innan lagen&lt;br&gt;upphört att gälla skall prövas enligt&lt;br&gt;lagen. Beslutas det i sådant fall om&lt;br&gt;verkställighet utanför anstalt skall&lt;br&gt;lagen fortsätta att tillämpas på&lt;br&gt;denna verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet i april 1992 en kommitté med uppdrag att göra en&lt;br&gt;översyn av vissa frågor som rör påföljdssystemet. Kommittén fick i&lt;br&gt;uppdrag att göra en genomgripande översyn av brottsbalkens&lt;br&gt;påfölj dssystem. Ett viktigt mål för reformen var att minska användningen&lt;br&gt;av fängelsestraff. Utredningen antog namnet Straffsystemkommittén (Ju&lt;br&gt;1992:07)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lade i oktober 1995 fram betänkandet Ett reformerat&lt;br&gt;straffsystem (SOU 1995:91). I betänkandet presenteras ett straffsystem&lt;br&gt;med de självständiga straffen böter, prövotidsstraff, övervakningsstraff,&lt;br&gt;samhällstjänst, fängelse och kontraktsvård. Vidare behandlas frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Kommitténs sammanfattning av innehållet i&lt;br&gt;betänkandet finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. I bilaga 2 finns en förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna. En sammanställning av remissyttrandena har&lt;br&gt;upprättats och finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr 95-4141).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet i juni 1990 en kommitté för att göra en översyn av&lt;br&gt;det allmännas insatser vid brott av unga och för att utvärdera det&lt;br&gt;nuvarande regelsystemet. Utredningen antog namnet&lt;br&gt;Ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lade i juni 1993 fram betänkandet Reaktion mot&lt;br&gt;ungdomsbrott (SOU 1993:35). Betänkandet tar upp frågor om påföljder&lt;br&gt;för unga lagöverträdare och handläggningen av ungdomsmål.&lt;br&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i&lt;br&gt;Justitiedepartementet (dnr 93-2490). Betänkandet har lagts till grund för&lt;br&gt;lagstiftning såvitt avser frågor om hur ungdomsmål skall handläggas,&lt;br&gt;framför allt hos polis, åklagare och domstol (prop. 1994/95:12, bet.&lt;br&gt;1994/95:JuUl, rskr. 1994/95:39, bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165,&lt;br&gt;SFS 1994:1760).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delvis med utgångspunkt från betänkandet Reaktion mot&lt;br&gt;ungdomsbrott har inom Justitiedepartementet promemorian Påföljder för&lt;br&gt;unga lagöverträdare (Ds 1997:32) upprättats. I promemorian lämnas&lt;br&gt;förslag till ändringar beträffande påföljden överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Vidare föreslås en ny frihetsberövande påföljd för unga&lt;br&gt;lagöverträdare. En sammanfattning av innehållet i promemorian finns i&lt;br&gt;bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. I bilaga 5 finns en förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna. En sammanställning av remissyttrandena har&lt;br&gt;upprättats och finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr 93-2490).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende tar regeringen upp de frågor om påföljdssystemet som&lt;br&gt;behandlats av Straffsystemkorrtmittén liksom de frågor om påföljder för&lt;br&gt;unga lagöverträdare som behandlats i promemorian Påföljder för unga&lt;br&gt;lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 15 januari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de förslag som finns i bilaga 7. Lagrådet har i allt väsentligt&lt;br&gt;godtagit förslagen men har förordat vissa ändringar av huvudsakligen&lt;br&gt;lagteknisk natur. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Därutöver har vissa ändringar, främst av redaktionell art, gjorts.&lt;br&gt;Lagrådets synpunkter, i den mån de inte enbart är av språklig karaktär&lt;br&gt;och som föranlett ändringar i lagtexten, behandlas i avsnitt 11 samt i&lt;br&gt;författningskommentaren till de lagrum som ändrats med anledning av&lt;br&gt;Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Vissa delar av straffsystemet bör reformeras&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns ett behov av att reformera vissa&lt;br&gt;delar av straffsystemet, bl.a. i fråga om alternativ till fängelse och&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Vidare finns skäl att, med bibehållande av&lt;br&gt;socialtjänstens huvudansvar, reformera påföljdssystemet för unga&lt;br&gt;lagöverträdare. Den genomgripande förändring av påföljdssystemet som&lt;br&gt;Straffsystemkommittén har föreslagit bör dock inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa frågor om påföljdssystemet, särskilt frågan om införande av&lt;br&gt;villkorligt fängelse och bötesstraffets ställning, bör övervägas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommittén har föreslagit en&lt;br&gt;genomgripande förändring av påföljdssystemet. Syftet med förslagen är&lt;br&gt;att åstadkomma ett sammanhållet straffsystem, som tillgodoser de krav&lt;br&gt;som måste ställas på proportionalitet, rättvisa, klarhet, förutsebarhet och&lt;br&gt;humanitet. En annan viktig målsättning är att begränsa användningen av&lt;br&gt;fängelse genom att ersätta en stor del av de korta fängelsestraffen med&lt;br&gt;bärkraftiga alternativ. Prognostänkande som grund för straffbestämning&lt;br&gt;bör enligt kommittén slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förordar att straffsystemet skall bestå av de självständiga&lt;br&gt;straffen böter, prövotidsstraff, övervakningsstraff, samhällstjänst,&lt;br&gt;fängelse och kontraktsvård. När rätten dömer till fängelse skall den enligt&lt;br&gt;förslaget bestämma att straffet skall verkställas antingen genom&lt;br&gt;elektronisk övervakning eller i anstalt. Kontraktsvård blir en egen påföljd&lt;br&gt;på samma nivå som samhällstjänst, elektronisk övervakning och&lt;br&gt;fängelse. Val av straff bör enligt kommittén normalt ske efter ett&lt;br&gt;återfallskriterium. De självständiga straffen bildar därigenom en&lt;br&gt;påfölj dstrappa som innebär att den som återfaller i brott efter hand döms&lt;br&gt;till allt strängare påföljd. Vid straffvärden på ett år eller mer skall dock&lt;br&gt;fängelse kunna utdömas redan vid första brottet. Vidare skall för de s.k.&lt;br&gt;artbrotten (grovt rattfylleri, misshandel m.fl.) fängelse genom elektronisk&lt;br&gt;övervakning kunna utdömas direkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén bör villkorligt fängelse inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av remissvaren: Kommitténs förslag till ett Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;reformerat straffsystem får ett blandat mottagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser anser att det straffsystem som kommittén&lt;br&gt;föreslår saknar flexibilitet och att det inte ger domstolarna tillräckligt&lt;br&gt;utrymme för individuella hänsynstaganden vid påföljdsbestämningen.&lt;br&gt;Från många håll framhålls vidare att omfattningen och detaljrikedomen&lt;br&gt;gör det förslagna straffsystemet svåröverskådligt. Några remissinstanser&lt;br&gt;pekar på att det finns ett betydande egenvärde i att det straffrättsliga&lt;br&gt;systemet präglas av kontinuitet och stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs ambition att hålla tillbaka bruket av fängelse välkomnas&lt;br&gt;allmänt. Några remissinstanser betvivlar dock att kommitténs förslag får&lt;br&gt;den effekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, bland andra ett antal åklagarmyndigheter och&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund, tillstyrker eller lämnar utan erinran&lt;br&gt;kommitténs förslag till ett nytt straffsystem eller huvuddragen i förslaget.&lt;br&gt;Även Kriminalvårdsstyrelsen delar i stor utsträckning kommitténs&lt;br&gt;uppfattning om utformningen av straffsystemet, bl.a. vad gäller förslaget&lt;br&gt;att slopa prognostänkandet vid valet av straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser som yttrat sig särskilt om förslaget till nytt&lt;br&gt;straffsystem anser dock att det inte finns ett behov av att göra så&lt;br&gt;genomgripande förändringar som kommittén föreslår. Bland dem som i&lt;br&gt;huvudsak avstyrker kommitténs förslag till straffsystem kan nämnas&lt;br&gt;Riksåklagaren, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och&lt;br&gt;praktiskt taget samtliga allmänna domstolar som yttrat sig. Bland dem&lt;br&gt;som avstyrker förslagen pekar emellertid ett flertal på att det finns&lt;br&gt;reformbehov på flera områden, bl.a. i fråga om alternativ till fängelse och&lt;br&gt;villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissopinionen är delad i frågan om villkorligt fängelse bör införas.&lt;br&gt;Flera remissinstanser anser att denna fråga borde ha blivit föremål för&lt;br&gt;ytterligare överväganden från kommitténs sida eller framför att&lt;br&gt;ytterligare överväganden bör göras i den fortsatta beredningen av&lt;br&gt;kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överenstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av remissvaren: Samtliga remissinstanser som har&lt;br&gt;yttrat sig har anslutit sig till bedömningen att det finns anledning till&lt;br&gt;reformering av påföljdssystemet för unga lagöveträdare. I detaljer skiljer&lt;br&gt;sig dock bedömningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kriminalpolitiken har som&lt;br&gt;främsta syfte att förebygga brott. Påföljdssystemet har naturligtvis en&lt;br&gt;central roll i det sammanhanget. Straff och andra påföljder syftar i första&lt;br&gt;hand till att på olika sätt motverka brottslighet i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om påföljdssystemets övergripande kriminalpolitiska roll är&lt;br&gt;oomtvistelig har genom åren förekommit en kritisk diskussion om de&lt;br&gt;närmare grunderna för och tillämpningen av detta system. Den&lt;br&gt;påföljdsreglering som infördes genom brottsbalken år 1965 präglades i&lt;br&gt;stor utsträckning av behandlingstanken. Brottslingen ansågs vara en&lt;br&gt;produkt av den sociala miljön och den påverkan han utsatts för utifrån&lt;br&gt;och påföljdssystemet skulle verka för att rehabilitera honom och därmed&lt;br&gt;förebygga fortsatt brottslighet. Ett straff skulle således legitimeras av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottslingens behov av behandling. Behandlingstanken balanserades Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;emellertid av allmänpreventiva hänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter balkens ikraftträdande har dock en växande kritik framförts mot&lt;br&gt;behandlingstanken som grund för påföljdsbestämningen. Kritiken har&lt;br&gt;framför allt gått ut på att straff utmätt efter den enskildes vårdbehov leder&lt;br&gt;till olikheter inför lagen och att det ändå i praktiken är omöjligt att i det&lt;br&gt;enskilda fallet göra säkra prognoser över detta vårdbehov. Det&lt;br&gt;reformarbete som därefter skett på påföljdsområdet har också i betydande&lt;br&gt;utsträckning haft som inriktning att gå ifrån behandlingstanken och i&lt;br&gt;stället betona klassiska principer såsom rättvisa, proportionalitet mellan&lt;br&gt;brott och straff, legalitet och förutsebarhet. Den omfattande reform av&lt;br&gt;påföljdssystemet som genomfördes år 1989 präglas i allt väsentligt av&lt;br&gt;dessa grundläggande värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemet bör vara så utformat att det brottsförebyggande syftet&lt;br&gt;bakom samhällets ingripande så långt möjligt tillgodoses. Det ska&lt;br&gt;samtidigt präglas av humanitet. Kriminalisering med därpå följande&lt;br&gt;bestraffning utgör statens yttersta maktmedel mot medborgarna.&lt;br&gt;Användning av tvångsåtgärder mot enskilda far aldrig göras mer&lt;br&gt;ingripande än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om allmänprevention och individualprevention i någon&lt;br&gt;utsträckning förlorat sin centrala roll som styrande för påföljdssystemet&lt;br&gt;har de ändå alltjämt betydelse för att beskriva de närmare ändamålen med&lt;br&gt;påfölj dsregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde således inte kunna bestridas att påföljdssystemet skall syfta&lt;br&gt;till allmänprevention. Den moralbildande eller moralförstärkande effekt&lt;br&gt;som kriminalisering och upprätthållandet av det därmed följande&lt;br&gt;straffhotet innebär måste således tas till vara. Allmänpreventionen verkar&lt;br&gt;huvudsakligen genom lagens straffhot och en i anslutning därtill&lt;br&gt;upprätthållen fast och konsekvent praxis som visar att straffhotet inte är&lt;br&gt;tomt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformarbetet på påföljdsområdet har inneburit att&lt;br&gt;individualpreventiva hänsyn fått en minskad betydelse vid&lt;br&gt;påföljdsbestämningen. Det måste på det hela taget anses vara en riktig&lt;br&gt;utveckling att sätta brottet, och inte brottslingen, i centrum. Samtidigt&lt;br&gt;finns det fortfarande starka skäl för att ta hänsyn till den dömdes&lt;br&gt;personliga förhållanden inte minst för att straffsystemet skall präglas av&lt;br&gt;humanitet. Individualpreventiva hänsyn bör därför många gånger kunna&lt;br&gt;prägla verkställigheten av en påföljd. Dessutom finns det ett intresse av&lt;br&gt;att kunna döma ut påföljder som medför den kontroll och påverkan som&lt;br&gt;kan antas bäst tillgodose det brottsförebyggande syftet. Det kan också&lt;br&gt;vara nödvändigt att bedöma om en person kan genomföra en viss&lt;br&gt;sanktion. Påföljdssystemets trovärdighet torde nämligen vara beroende&lt;br&gt;av att utdömda påföljder också i stor utsträckning genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det sålunda finns goda skäl för att i vissa fall ta hänsyn till&lt;br&gt;den dömdes personliga förhållanden måste den grundläggande&lt;br&gt;utgångspunkten för påföljdsbestämningen vara brottets svårhet. Ju&lt;br&gt;allvarligare brottet är, desto allvarligare straffrättsligt ingripande bör&lt;br&gt;följa. Påföljdssystemet bör tillgodose krav på proportionalitet, rättvisa,&lt;br&gt;klarhet, förutsebarhet och konsekvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också ett intresse av att påföljdssystemet tillgodoser Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;samhällsskyddet. Vid grova brott eller vid återfall i brott måste samhället&lt;br&gt;kunna reagera med stränga sanktioner. Människor har en rätt till skydd&lt;br&gt;mot grov brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon genomgripande förändring av påföljdssystemet bör inte&lt;br&gt;genomföras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsreformen år 1989 innebar en omfattande förändring av den&lt;br&gt;grundläggande ordningen för påföljdsbestämningen i svensk rätt. Även&lt;br&gt;om regleringen i sina huvuddrag nära anknöt till den praxis som utbildats&lt;br&gt;vid domstolarna innebar den en betydande förändring av såväl strukturen&lt;br&gt;som begreppsapparaten för påföljdsval och straffmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen har blivit väl mottagen. Inte minst av remisskritiken kan&lt;br&gt;utläsas att reformen har inneburit en välbehövlig uppstramning av&lt;br&gt;grunderna för påföljdsvalet och straffmätningen. I detta avseende synes&lt;br&gt;den ha väl tjänat sitt syfte att bl.a. öka förutsebarheten och likheten inför&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag kan sägas bygga vidare på den&lt;br&gt;grundsyn som 1989 års reform vilade på. Genom förslagen undanröjs de&lt;br&gt;sista resterna av behandlings- och prognostänkande som grundval för&lt;br&gt;straffmätning och påföljdsval. Kommittén har, bl.a. för att åstadkomma&lt;br&gt;detta, föreslagit omfattande förändringar i regelverket och&lt;br&gt;begreppsapparaten. De nuvarande påföljderna döps om och&lt;br&gt;omstruktureras och nya påföljder införs. Även om i vissa avseenden&lt;br&gt;betydande likheter finns med nuvarande reglering har kommittén&lt;br&gt;presenterat ett i stort sett helt nytt författningsförslag i relevanta delar av&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén anser regeringen att det är viktigt att&lt;br&gt;straffsystemet utformas så att krav på proportionalitet, rättvisa, klarhet&lt;br&gt;och förutsebarhet tillgodoses. Kommitténs förslag innebär obestridligen&lt;br&gt;ett ytterligare hävdande av dessa principer. Förslaget i dessa delar&lt;br&gt;framstår också som mycket genomarbetat, logiskt och konsekvent.&lt;br&gt;Betydande remisskritik har dock framförts av innebörd att kommittén har&lt;br&gt;drivit de nämnda principerna för långt och föreslagit ett system som&lt;br&gt;saknar nödvändig flexibilitet. Regeringen kan i viss utsträckning ansluta&lt;br&gt;sig till denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av påföljdssystemet går inte att bortse ifrån att det&lt;br&gt;yttersta syftet med straffsystemet är att förebygga brottslighet. Även om&lt;br&gt;påföljdsregleringen inte i sina grundläggande drag skall bygga på&lt;br&gt;prognoser om den dömdes möjlighet att avhålla sig från fortsatt&lt;br&gt;brottslighet finns ett intresse av att kunna välja den påföljd som är bäst&lt;br&gt;ägnad att motverka återfall i brott. I dagens påföljdssystem medges i viss&lt;br&gt;utsträckning att sådana hänsyn tas. Det ger sig tillkänna främst vid valet&lt;br&gt;mellan villkorlig dom och skyddstillsyn, vid den närmare utformningen&lt;br&gt;av skyddstillsynspåföljden i det enskilda fallet och vid vårdpåfölj derna.&lt;br&gt;Särskilt från de allmänna domstolarna har framförts kritik mot&lt;br&gt;kommitténs förslag att reducera möjligheterna till sådana bedömningar.&lt;br&gt;Det har framförts att påföljdssystemet härigenom blir stelbent och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mekaniskt. Det finns enligt regeringens mening en betydande risk för att&lt;br&gt;ett system som bortser från de individuella förutsättningarna leder till&lt;br&gt;minskat hänsynstagande till humanitära aspekter. Förslaget kan&lt;br&gt;härigenom, trots sina ambitioner i motsatt riktning, leda till ett mer&lt;br&gt;repressivt system än det vi har idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har anfört att behandlingstanken får sin betydelse först på&lt;br&gt;verkställighetsstadiet. Enligt regeringens mening kan man dock inte helt&lt;br&gt;bortse från det samband som finns mellan påföljdsregleringen och&lt;br&gt;reglerna för verkställighet. Om verkställigheten, utformad efter ett&lt;br&gt;individuellt behov, blir alltför olika framstår ändå inte systemet som&lt;br&gt;konsekvent och rättvist i alla avseenden. Vid påföljdsbestämningen&lt;br&gt;måste således viss hänsyn tas till de individuella förutsättningarna för&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den påföljdstrappa som kommittén föreslagit medför, även om den till&lt;br&gt;det yttre bygger på ett renodlat återfallskriterium, också av nödvändighet&lt;br&gt;att sådana hänsyn tas. Således fordrar tre av trappstegen, samhällstjänst,&lt;br&gt;fängelse genom elektronisk övervakning och kontraktsvård, i princip&lt;br&gt;samtycke av den tilltalade. I detta avseende skiljer sig inte förslaget, vare&lt;br&gt;sig principiellt eller praktiskt, från vad som gäller redan i dag. Det&lt;br&gt;innebär att dessa tre trappsteg inte är tillgängliga för domstolen vid&lt;br&gt;påföljdsvalet om sådant samtycke inte ges. Den olikhet beträffande&lt;br&gt;påföljdsvalet för olika dömda som ligger i kravet på samtycke kvarstår&lt;br&gt;således med kommitténs förslag. Systemet blir härigenom inte så&lt;br&gt;renodlat och konsekvent som kommittén föresatt sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i en strafftrappa byggd huvudsakligen på ett återfallskriterium&lt;br&gt;inkludera denna typ av påföljder, vilka fordrar en aktiv medverkan från&lt;br&gt;den dömde, ger också andra problem. Straffsystemets trovärdighet torde&lt;br&gt;vara beroende av att utdömda påföljder också kan genomföras. Någon&lt;br&gt;lämplighetsprövning vid utdömandet av särskilt samhällstjänst och&lt;br&gt;fängelse genom elektronisk övervakning skall enligt kommittén normalt&lt;br&gt;inte ske. Med hänsyn till utformningen av systemet framstår detta också&lt;br&gt;som konsekvent. Det kan dock inte bortses från risken att förslaget kan&lt;br&gt;medföra en ogynnsam klientsammansättning vid samhällstjänst och&lt;br&gt;intensivövervakning. Det finns således en viss risk att antalet avbrutna&lt;br&gt;och undanröjda påföljder härigenom blir så stort att påföljdsformema&lt;br&gt;förlorar i trovärdighet. En visst utrymme för prövning av lämpligheten i&lt;br&gt;det enskilda fallet av vissa påföljder torde därför inte kunna undvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare angeläget att domarnas erfarenhet och kompetens tas till&lt;br&gt;vara. Även om principen om likhet inför lagen skall hävdas, bör, inom de&lt;br&gt;ramar som detta medger, domarna ges möjlighet att anpassa påföljden&lt;br&gt;med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden. De, i och för sig&lt;br&gt;begränsade, möjligheter därtill som dagens påföljdssystem medger bör&lt;br&gt;enligt regeringens mening i huvudsak behållas. Erfarenheten talar för att&lt;br&gt;denna ordning främjar inte minst humaniteten i påföljdssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts innebär att kommitténs förslag skulle behöva&lt;br&gt;underkastas en betydande omarbetning, bl.a. för att skapa ökad&lt;br&gt;flexibilitet i systemet. En sådan omarbetning skulle emellertid vara svår&lt;br&gt;att göra utan att förändra den grundstruktur som systemet bygger på.&lt;br&gt;Som tidigare framhållits framstår kommitténs förslag i sina huvuddelar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som mycket genomarbetat, logiskt och konsekvent. Förslaget till nytt&lt;br&gt;straffsystem utgör således en sammanhängande struktur som dock är&lt;br&gt;starkt präglad av de grundläggande kriminalpolitiska ställningstaganden&lt;br&gt;som kommittén valt som utgångspunkt för sitt arbete. Att genomföra en&lt;br&gt;sådant förslag endast delvis eller i starkt modifierad form ter sig svårt.&lt;br&gt;Konsekvensen i systemet skulle därvid gå förlorad. Det framstår inte&lt;br&gt;heller som försvarligt att genomföra sådana omfattande systematiska och&lt;br&gt;begreppsmässiga förändringar som kommittén föreslagit, om inte detta&lt;br&gt;föranleds av ett motsvarande behov av att förändra reglerna i materiellt&lt;br&gt;hänseende. Kontinuiteten i påföljdssystemet bör således inte brytas utan&lt;br&gt;att det finns starka skäl för det. Med hänsyn till vad vi tidigare anfört&lt;br&gt;anser regeringen inte att de skäl som kan anföras till stöd för kommitténs&lt;br&gt;förslag är tillräckliga härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen att kommitténs förslag i dess&lt;br&gt;huvuddel inte bör läggas till grund för en genomgripande reform av&lt;br&gt;påföljdssystemet. Som vi återkommer till nedan bör vissa frågor om&lt;br&gt;påföljdssystemets utformning bli föremål för ytterligare överväganden.&lt;br&gt;Några av de frågor som kommittén behandlat bör emellertid tas upp&lt;br&gt;redan nu. En av dessa avser bestämmelserna om villkorlig frigivning. I&lt;br&gt;denna del ansluter sig regeringen i stor utsträckning till kommitténs&lt;br&gt;överväganden. Kommittén har också behandlat angelägna frågor om&lt;br&gt;samhällstjänst och om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Vi&lt;br&gt;återkommer till dessa frågor i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa delar av straffsystemet bör reformeras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det reformarbete som skett på påföljdsområdet har i stor utsträckning&lt;br&gt;avsett möjligheten att finna bärkraftiga alternativ till fängelsestraffet.&lt;br&gt;Detta reformarbete måste enligt regeringens mening fortsätta. Det finns&lt;br&gt;starka skäl att begränsa användningen av fängelse. Skadeverkningarna av&lt;br&gt;anstaltsvistelse och den negativa inverkan ett fängelsestraff kan ha för&lt;br&gt;den dömdes möjlighet att anpassa sig i samhället är välkända. Det gäller i&lt;br&gt;särskilt hög grad för unga människor. Samtidigt finns anledning att&lt;br&gt;betona att en absolut förutsättning för att alternativa åtgärder skall bli&lt;br&gt;framgångsrika och vinna acceptans hos allmänheten är att de framstår&lt;br&gt;som trovärdiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheterna med samhällstjänst och intensivövervakning&lt;br&gt;med elektronisk kontroll har i detta avseende fallit väl ut. Såväl&lt;br&gt;samhällstjänst som intensivövervakning har på kort tid blivit naturliga&lt;br&gt;inslag i påföljdssystemet. De har medgett utvidgade möjligheter att&lt;br&gt;undvika anstaltsvistelse utan att påföljdssystemet, såvitt kan bedömas,&lt;br&gt;förlorat i trovärdighet. Även om regeringen inte finner skäl att välja den&lt;br&gt;lösning för permanentning av dessa inslag i påföljdssystemet som&lt;br&gt;kommittén föreslagit bör i detta lagstiftningsärende ställning tas till vad&lt;br&gt;som skall gälla fortsättningsvis för samhällstjänst och&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll. Den försöksvisa ordning&lt;br&gt;som hittills gällt bör därför upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen behandlar i avsnitt 5 nedan samhällstjänstens ställning. Där&lt;br&gt;föreslås att samhällstjänst utvidgas och permanentas. Förslaget innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att samhällstjänst införs som ett förstärkande inslag vid skyddstillsyn och&lt;br&gt;villkorlig dom. Samhällstjänst skall även fortsättningsvis utgöra ett&lt;br&gt;alternativ till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intensivövervakning med elektronisk kontroll är i nuvarande&lt;br&gt;försöksverksamhet utformad som en verkställighetsreglering. Korta&lt;br&gt;fängelsestraff kan under vissa i lagen angivna förhållanden verkställas i&lt;br&gt;form av intensivövervakning. Regeringen föreslår i avsnitt 6 nedan att&lt;br&gt;denna ordning skall gälla även fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om villkorlig frigivning bör reformeras. Dagens system där&lt;br&gt;vissa intagna kan erhålla villkorlig frigivning efter halva strafftiden&lt;br&gt;avskaffas. Regeringen föreslår att ett system med generell villkorlig&lt;br&gt;frigivning efter två tredjedelar av strafftiden skall införas. Reglerna om&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven frihet skall samtidigt stramas upp.&lt;br&gt;Särskilda regler om senareläggning av villkorlig frigivning vid&lt;br&gt;misskötsamhet under anstaltstiden skall också införas. Förslagen&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 9 nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomspåföljdema skall reformeras. Promemorians forslag har fatt&lt;br&gt;bred anslutning av remissinstanserna. Det bör nu i allt väsentligt&lt;br&gt;genomföras. Det innebär att socialtjänsten skall behålla huvudansvaret&lt;br&gt;för ungdomar i åldern 15-17 år som begår brott. Samtidigt skall&lt;br&gt;påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten göras tydligare. De&lt;br&gt;grundläggande principerna om rättvisa, proportionalitet och förutsebarhet&lt;br&gt;skall i ökad utsträckning prägla påföljdsbestämningen också för unga&lt;br&gt;lagöverträdare. Möjligheterna att döma ungdomar till fängelse skall&lt;br&gt;minskas ytterligare. I detta syfte föreslås införande av en ny påföljd -&lt;br&gt;sluten ungdomsvård - som skall vara tillämplig när synnerliga skäl för ett&lt;br&gt;frihetsberövande föreligger. Regeringen behandlar dessa förslag i avsnitt&lt;br&gt;10 nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa frågor bör övervägas ytterligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som regeringen nu förordar medför inte att&lt;br&gt;påföljdssystemet blir fritt från invändningar. Det kommer således att&lt;br&gt;kvarstå brister som inte avhjälps genom regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan brist kan sägas vara risken för viss otydlighet som systemet&lt;br&gt;medför. Det gäller särskilt förutsättningarna för utdömande av och&lt;br&gt;relationen mellan de icke frihetsberövande påföljderna. En huvuduppgift&lt;br&gt;för kommittén var att överväga denna fråga. Ett alternativ som&lt;br&gt;kommittén därvid hade att ta ställning till var om de icke&lt;br&gt;frihetsberövande påföljderna skulle inordnas i ett system med villkorligt&lt;br&gt;fängelse. Kommitténs har avvisat en sådan lösning. Kommittén anför&lt;br&gt;som skäl härför bl.a. att ett system med villkorligt fängelse, vid en&lt;br&gt;närmare granskning, inte framstår som så tydligt som det i förstone kan&lt;br&gt;tyckas och att det riskerar att öka repressionen i påföljdssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett relativt stort antal remissinstanser har beklagat att kommittén inte&lt;br&gt;lagt fram ett fullständigt förslag till ett alternativ med villkorligt fängelse.&lt;br&gt;De har anfört att kommittén överdrivit svårigheterna och nackdelarna&lt;br&gt;med ett sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill inte bestrida att de ytterligare alternativ vid Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;påföljdsbestämningen som nu införs knappast ökar tydligheten och&lt;br&gt;överskådligheten i påföljdssystemet. Det är emellertid ett pris som&lt;br&gt;regeringen i detta läge anser värt att betala för att skapa ändamålsenliga&lt;br&gt;och trovärdiga alternativ till fängelse. Den bristande överskådlighet som&lt;br&gt;således alltjämt finns i påföljdssystemet bör dock inte negligeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är för sin del inte övertygad om att de nackdelar som&lt;br&gt;obestridligen är förenade med ett system med villkorligt fängelse och&lt;br&gt;som kommittén pekar på inte skulle kunna överbryggas. Kommitténs&lt;br&gt;redovisning i denna fråga ger dock inte ett fullständigt underlag för&lt;br&gt;denna bedömning. Regeringen avser därför att ta initiativ till en fortsatt&lt;br&gt;analys av möjligheterna att skapa en reglering av särskilt de icke&lt;br&gt;frihetsberövande påföljderna som är tydligare och mer lättillgänglig än&lt;br&gt;dagens regler och därvid göra en fördjupad analys av möjligheterna att&lt;br&gt;skapa ett system med villkorligt fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarnas påföljdsval, särskilt vid straffvärden på fängelse upp till&lt;br&gt;ett år, styrs i mycket hög utsträckning, förutom av den tilltalades tidigare&lt;br&gt;brottslighet, av brottets art. Kommittén har särskilt uppehållit sig vid val&lt;br&gt;av påföljd vid sådan s.k. artbrottslighet, alltså sådana brott som normalt&lt;br&gt;föranleder fängelsestraff redan vid straffvärden på en eller ett par&lt;br&gt;månader. Kommittén betonar vikten av att vid bedömningen av om ett&lt;br&gt;brott är av en sådan art att det bör föranleda fängelse beakta&lt;br&gt;förhållandena i det enskilda fallet. Bl.a. i syfte att betona att påföljdsvalet&lt;br&gt;skall göras efter en avvägning av samtliga omständigheter har kommittén&lt;br&gt;föreslagit att det av lagtexten skall framgå att en sammanvägning av&lt;br&gt;brottets straffvärde och art skall göras vid detta val. Regeringen delar i&lt;br&gt;och för sig kommitténs bedömning att ett klargörande av påföljdsvalet&lt;br&gt;vid s.k. artbrottslighet skulle kunna motiveras. Denna fråga kan dock inte&lt;br&gt;ses isolerat från bedömningen av vilka omständigheter som skall&lt;br&gt;föranleda en sådan kategorisering och relationen mellan en sådan&lt;br&gt;bedömning och straffvärdebedömningen. Såsom närmare redovisas i&lt;br&gt;avsnitt 7 nedan bör frågor med anknytning härtill övervägas ytterligare&lt;br&gt;inom ramen för den analys om villkorligt fängelse som regeringen nämnt&lt;br&gt;ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör i avsnitt 8 nedan bedömningen att kommitténs förslag&lt;br&gt;avseende utvidgad användning av böter som påföljd nu inte bör&lt;br&gt;genomföras. Som motiv anför regeringen bl.a. att tillgänglig statistik&lt;br&gt;talar för att betalningsfrekvensen för böter sjunkit påtagligt under senare&lt;br&gt;tid och att detta riskerar urholka trovärdigheten i den utvidgning som&lt;br&gt;kommittén föreslår. Regeringen delar dock kommitténs bedömning att&lt;br&gt;bötestraffet generellt bör komma till ökad användning. Det finns enligt&lt;br&gt;regeringens mening anledning att i lämpligt sammanhang på nytt&lt;br&gt;överväga denna fråga. Regeringen avser att återkomma härtill. I det&lt;br&gt;sammanhanget bör också övervägas hur verkställigheten av bötesstraffet&lt;br&gt;kan effektiviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén pekar vidare på problemet att engagemanget hos&lt;br&gt;ffivårdsmyndighetema kan vara avgörande för påföljdsvalet i enskilda&lt;br&gt;fall. Detta är en berättigad kritik. I denna del vill regeringen hänvisa till&lt;br&gt;och betona vikten av det utvecklingsarbete som pågår inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvården när det gäller att få större likformighet i tillämpningen av&lt;br&gt;ffivårdspåföljder. Också införandet av lokala kriminal vårdsmyndigheter&lt;br&gt;bör vara av godo i denna process. Regeringen vill vidare betona att det i&lt;br&gt;domstolarnas ansvar för påfölj dsfrågan ingår att se till att det finns ett&lt;br&gt;tillräckligt underlag för att bedöma dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen måste också frågan om betalningsansvaret för&lt;br&gt;kontraktsvården få sin lösning. Kommittén kritiserar att finansieringen av&lt;br&gt;sådan vård kan påverka straffbestämningen i enskilda fall men föreslår&lt;br&gt;ingen lösning på problemet. Den nämnda kritiken är berättigad.&lt;br&gt;Regeringen konstaterar att denna fråga tagits upp i ett flertal&lt;br&gt;sammanhang utan att ha fått någon tillfredsställande lösning. Regeringen&lt;br&gt;avser mot denna bakgrund att tillsätta en utredning med uppdrag att lägga&lt;br&gt;fram förslag som innebär att domstolarna i enskilda fall skall kunna&lt;br&gt;döma till kontraktsvård utan att behöva beakta frågan om påföljdens&lt;br&gt;finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samhällstjänst&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet med samhällstjänst permanentas och&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utvidgas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Samhällstjänst skall utgöra ett permanent inslag&lt;br&gt;i påföljdssystemet och ha formen av en särskild föreskrift vid&lt;br&gt;skyddstillsyn eller villkorlig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommitténs förslag innebär att&lt;br&gt;samhällstjänst införs såsom ett permanent inslag i straffsystemet och&lt;br&gt;utformas som ett självständigt straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag. Några remissinstanser, bl.a. Helsingborgs tingsrätt,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ) samt Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Uppsala universitet ställer sig dock negativa till att göra samhällstjänsten&lt;br&gt;till en självständig påföljd. Fakultetsnämnden anser att samhällstjänst bör&lt;br&gt;kunna användas som ett förstärkande inslag även vid villkorlig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Den 1 januari 1990 påböljades en lokalt avgränsad&lt;br&gt;försöksverksamhet med samhällstjänst. Verksamheten omfattade&lt;br&gt;brottmål som prövades vid Uppsala, Linköpings, Helsingborgs, Malmö&lt;br&gt;och Gävle tingsrätter samt mål som överklagades från någon av dessa&lt;br&gt;tingsrätter till högre rätt. Domstolen gavs här möjlighet att under vissa&lt;br&gt;förutsättningar döma till samhällstjänst i stället för till fängelse.&lt;br&gt;Försöksverksamheten reglerades i lagen (1989:928) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten, genom lag&lt;br&gt;1993:372, till att avse hela landet. Den utvidgade tillämpningen&lt;br&gt;tidsbegränsades till utgången av år 1995 i avvaktan på att en mer&lt;br&gt;permanent ordning kan införas. I samband därmed ändrades lagens rubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på så sätt att ordet försöksverksamhet togs bort. Detta gjordes för att&lt;br&gt;markera att den andra treårsperioden mer hade karaktären av en&lt;br&gt;provisorisk lösning än en egentlig försöksverksamhet (prop. 1991/92:109&lt;br&gt;s. 12). Lagens giltighetstid har därefter, genom lag 1995:1361, förlängts&lt;br&gt;till utgången av år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällstjänst är utformad som en speciell form av föreskrift vid&lt;br&gt;skyddstillsyn. Skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst är avsedd&lt;br&gt;att vara ett alternativ till fängelse. En förutsättning för samhällstjänst är&lt;br&gt;därför att föreskriften bedöms vara av avgörande betydelse för att rätten&lt;br&gt;skall kunna döma till skyddstillsyn i stället för till fängelse. Dessutom&lt;br&gt;krävs att den tilltalade förklarar sig villig att följa en sådan föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om samhällstjänst innebär att den dömde åläggs att utföra&lt;br&gt;oavlönat arbete under viss tid, lägst 40 och högst 200 timmar. Antalet&lt;br&gt;timmar bestäms av domstolen efter brottslighetens straffvärde.&lt;br&gt;Anledningen till att straffvärdet valts som grund för omfattningen av det&lt;br&gt;arbete som den dömde skall utföra är främst att en sådan ordning antas&lt;br&gt;bäst kunna tillgodose kraven på förutsebarhet, enhetlighet och&lt;br&gt;proportionalitet (prop. 1989/90:7 s. 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av frågan om samhällstjänst kan ådömas skall&lt;br&gt;förutom brottets art och svårhet samt gärningsmannens ålder även dennes&lt;br&gt;lämplighet tillmätas betydelse. Den närmare kriterierna för användningen&lt;br&gt;av samhällstjänst redovisas i förarbetena till försökslagen (prop.&lt;br&gt;1989/90:7 s. 19 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts får en dom på samhällstjänst meddelas endast om&lt;br&gt;den tilltalade samtyckt. Kravet på samtycke motiveras bl.a. med att det&lt;br&gt;behövs samarbetsvilja från den dömdes sida för att samhällstjänsten skall&lt;br&gt;kunna genomföras. Som ett ytterligare skäl för detta krav anges i&lt;br&gt;förarbetena att det är oklart, huruvida samhällstjänst av den typ som det&lt;br&gt;här är fråga om omfattas av det i Europarådets konvention angående&lt;br&gt;skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna&lt;br&gt;(art. 4) intagna förbudet mot att utsätta andra straffade personer än dem&lt;br&gt;som är intagna i kriminalvårdsanstalt eller villkorligt frigivna för&lt;br&gt;påtvingat arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att samhällstjänst skall kunna komma i fråga måste de allmänna&lt;br&gt;förutsättningarna för skyddstillsyn vara uppfyllda. Det skall alltså finnas&lt;br&gt;anledning att anta att påföljden kan bidra till att den tilltalade avhåller sig&lt;br&gt;från fortsatt brottslighet (30 kap. 9 § brottsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådets utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen fattade beslut om att inleda en försöksverksamhet med&lt;br&gt;samhällstjänst fick BRÅ i uppdrag att utvärdera denna. I juni 1994&lt;br&gt;presenterade BRÅ en rapport benämnd Samhällstjänst som alternativ till&lt;br&gt;fängelse. Rapporten är en utvärdering av den regionalt avgränsade&lt;br&gt;försöksverksamhet som bedrevs under åren 1990 - 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen belyser i huvudsak två övergripande frågeställningar.&lt;br&gt;Den ena är hur den praktiska verksamheten har fungerat och utvecklats i&lt;br&gt;jämförelse med de uttalanden som gjordes i propositionen. Den andra är&lt;br&gt;hur resultaten av verksamheten stämmer överens med de mål och&lt;br&gt;grundläggande antaganden som framgår av propositionen. Starkt&lt;br&gt;sammanfattat kan sägas att verksamheten i sig har fungerat problemfritt&lt;br&gt;men att alla mål inte har uppfyllts. Det bör påpekas att man i rapporten,&lt;br&gt;av ett antal närmare angivna skäl, framhåller att det förhållandet att alla&lt;br&gt;mål som anges i propositionen inte har uppnåtts inte är detsamma som att&lt;br&gt;försöksverksamheten har misslyckats. Vidare kan nämnas att&lt;br&gt;rättsväsendets erfarenheter enligt rapporten i huvudsak är positiva, med&lt;br&gt;undantag för en samfälld kritik mot kopplingen mellan samhällstjänst&lt;br&gt;och skyddstillsyn. Nästan 90 procent av de dömda slutförde&lt;br&gt;samhällstjänsten. Däremot har samhällstjänst, enligt rapporten, endast i&lt;br&gt;50 - 75 procent av fallen ersatt fängelse. Vidare anges att samhällstjänst&lt;br&gt;hade kunnat dömas ut i dubbelt så många fall, om urvalsrutinema hade&lt;br&gt;fungerat bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Samhällstjänst har utgjort ett inslag i&lt;br&gt;det svenska påföljdssystemet i snart åtta år, de första åren i form av en&lt;br&gt;försöksverksamhet och därefter såsom en mera provisorisk ordning i&lt;br&gt;avvaktan på ett slutligt ställningstagande beträffande dess plats i&lt;br&gt;påföljdssystemet. Som vi tidigare framhållit talar starka skäl för att så&lt;br&gt;långt det är möjligt försöka ersätta fängelsestraff som verkställs i anstalt&lt;br&gt;med andra påföljder eller verkställighetsformer. Detta förutsätter&lt;br&gt;emellertid att det finns alternativ till fängelse som är trovärdiga i den&lt;br&gt;meningen att de kan anses i sådan grad ingripande för den dömde att de&lt;br&gt;utgör en tillräcklig reaktion på den brottsliga gärningen. Både&lt;br&gt;erfarenheterna från andra länder och från den hittillsvarande&lt;br&gt;tillämpningen i Sverige talar för att samhällstjänst kan spela en viktig roll&lt;br&gt;för att åstadkomma sådana trovärdiga alternativ till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund far nu tiden anses vara mogen att ta upp frågan&lt;br&gt;om att permanenta samhällstjänsten och, utifrån de erfarenheter som&lt;br&gt;vunnits genom den hittillsvarande tillämpningen, göra de ytterligare&lt;br&gt;överväganden som är nödvändiga beträffande dess närmare utformning&lt;br&gt;och tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Brottsförebyggande rådets utvärdering av de två första årens&lt;br&gt;användning av samhällstjänst framgår att denna i huvudsak har fungerat&lt;br&gt;bra under försöksperioden. I stort bör därför den nuvarande ordningen,&lt;br&gt;som baseras på innehållet i den tidsbegränsade lagen om samhällstjänst&lt;br&gt;och den praxis som har utvecklats kring denna, kunna läggas till grund&lt;br&gt;för en reform som innebär att samhällstjänsten görs till ett permanent&lt;br&gt;inslag i påföljdssystemet och att bestämmelserna om samhällstjänst&lt;br&gt;arbetas in i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan under försökstiden framfördes emellertid kritik mot att&lt;br&gt;möjligheten att meddela föreskrift om samhällstjänst är begränsad till fall&lt;br&gt;där påföljden bestäms till skyddstillsyn. En förutsättning för att döma till&lt;br&gt;den påföljden är att det kan antas att påföljden kan bidra till att den&lt;br&gt;tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Om det aktuella brottet&lt;br&gt;antas utgöra en engångsföreteelse hos en i övrigt skötsam person är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningarna för skyddstillsyn oftast inte uppfyllda. I ett sådant fall&lt;br&gt;ligger det närmast till hands att döma till villkorlig dom. Detta förutsätter&lt;br&gt;att den villkorliga domen i kombination med eventuella böter är en&lt;br&gt;tillräckligt ingripande påföljd med hänsyn till brottets straffvärde och art.&lt;br&gt;I annat fall måste påföljden bestämmas till fängelse. Vad nu sagts innebär&lt;br&gt;att det kan förekomma fall där påföljden måste bestämmas till fängelse&lt;br&gt;endast därför att det inte finns anledning anta att den dömde skall göra&lt;br&gt;sig skyldighet till fortsatt brottslighet, trots att samhällstjänst framstår&lt;br&gt;som en lämplig reaktion på brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att åstadkomma en ordning där samhällstjänst kan&lt;br&gt;användas såsom alternativ till fängelse även när förutsättningar för att&lt;br&gt;döma till skyddstillsyn saknas är att såsom kommittén föreslagit göra&lt;br&gt;samhällstjänsten till en egen påföljd. I enlighet med vad vi tidigare anfört&lt;br&gt;i avsnitt 4 ställer vi emellertid oss tveksamma till den långtgående reform&lt;br&gt;av påföljdssystemet som kommittén har föreslagit. Detta innebär att vi&lt;br&gt;också anser att försiktighet bör iakttas när det gäller att införa nya&lt;br&gt;självständiga påföljder för brott. Att infoga samhällstjänsten som en ny&lt;br&gt;självständig påföljd i påföljdssystemet skulle nämligen innebära att&lt;br&gt;betydande ändringar fick göras av nuvarande regler om påföljdsval.&lt;br&gt;Således skulle det vara nödvändigt att inbördes rangordna de icke&lt;br&gt;frihetsberövande påföljderna och skapa nya bestämmelser om valet&lt;br&gt;mellan dem. Det skulle dessutom vara nödvändigt att tillskapa en ny&lt;br&gt;återfallsreglering. En sådan omfattande omdaning av påföljdssystemet&lt;br&gt;anser vi i enlighet med vad vi tidigare sagt inte vara motiverat. Svea&lt;br&gt;hovrätt förordar också i sitt remissvar en friare möjlighet att som en&lt;br&gt;skärpning av påföljden meddela föreskrifter om samhällstjänst än vad&lt;br&gt;kommittén har föreslagit. Regeringen finner med hänsyn till det anförda&lt;br&gt;att övervägande skäl talar emot att göra samhällstjänst till en självständig&lt;br&gt;påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat alternativ är att ändra förutsättningarna för skyddstillsyn så&lt;br&gt;att den påföljden kan användas även när det inte föreligger någon risk för&lt;br&gt;fortsatt brottslighet. Skyddstillsyn innebär emellertid att den dömde ställs&lt;br&gt;under övervakning som syftar till att avhålla honom från fortsatt&lt;br&gt;brottslighet. Även i andra avseenden är påföljden uppbyggd kring&lt;br&gt;intresset av att rehabilitera den dömde. Att införa en möjlighet att döma&lt;br&gt;även sådana personer till skyddstillsyn som inte har något behov av&lt;br&gt;övervakning eller andra åtgärder för att avhålla sig från fortsatt&lt;br&gt;brottslighet skulle innebära ett omotiverat avsteg från de principer som&lt;br&gt;bär upp vårt nuvarande påföljdssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi förordar i stället en tredje möjlighet, nämligen att det görs möjligt&lt;br&gt;att förena även en villkorlig dom med en föreskrift om samhällstjänst.&lt;br&gt;Som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför i sitt&lt;br&gt;remissvar bör samhällstjänst kunna utnyttjas för att ge ett inslag av&lt;br&gt;straffmätningskaraktär också vid villkorlig dom. Därigenom erhålls en&lt;br&gt;ordning som innebär att samhällstjänst kan komma ifråga såsom&lt;br&gt;alternativ till ett fängelsestraff även när det saknas behov av att ställa den&lt;br&gt;dömde under övervakning. Genom att förena den villkorliga domen med&lt;br&gt;en föreskrift om samhällstjänst erhåller påföljden erforderlig skärpa för&lt;br&gt;att på ett trovärdigt sätt kunna ersätta ett fängelsestraff också i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;där en villkorlig dom i kombination med böter inte medför tillräcklig&lt;br&gt;grad av ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi återkommer i det följande beträffande de förslag som en sådan&lt;br&gt;reform föranleder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Samhällstjänst skall utgöra ett alternativ till ett&lt;br&gt;fängelsestraff&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Villkorlig dom eller skyddstillsyn med&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst skall dömas ut endast i fall där ett&lt;br&gt;fängelsestraff annars skulle kommit ifråga. Längden av det alternativa&lt;br&gt;fängelsestraffet skall anges i domslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens. Kommittén har dock föreslagit att det skall finnas en&lt;br&gt;möjlighet att i domslutet ange hur lång tid av villkorligt medgiven frihet&lt;br&gt;som rätten hade förklarat förverkad om fängelse hade dömts ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det flesta remissinstanser tillstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Regionåklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Jönköping anser att det är ologiskt att sätta ut ett alternativt straff&lt;br&gt;eftersom samhällstjänst är att betrakta som lindrigare än fängelse. Några&lt;br&gt;remissinstanser anser att det förhållandet att samhällstjänsten skall utgöra&lt;br&gt;ett alternativ till fängelse medför att ungdomar, för vilka det krävs&lt;br&gt;särskilda eller synnerliga skäl för att döma till fängelse, kommer i fråga&lt;br&gt;för samhällstjänst i alltför liten utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När försöksverksamheten med&lt;br&gt;samhällstjänst inleddes 1990 var utgångspunkten att skyddstillsyn med&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst skulle utgöra ett alternativ till fängelsestraff.&lt;br&gt;Enligt lagen (1989:928) om samhällstjänst får en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst meddelas om en sådan föreskrift är av avgörande&lt;br&gt;betydelse för att rätten skall kunna döma till skyddstillsyn eller förordna&lt;br&gt;att tidigare ådömd skyddstillsyn skall omfatta nya brott. Resultatet av&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådets utvärdering av samhällstjänsten under&lt;br&gt;försöksverksamheten tyder på att möjligheten att döma till samhällstjänst&lt;br&gt;till övervägande delen också har använts i fall där rätten annars hade&lt;br&gt;dömt till ett fängelsestraff. Till viss del torde emellertid samhällstjänst ha&lt;br&gt;kommit att tillämpas i fall där rätten annars hade dömt till villkorlig dom&lt;br&gt;eller skyddstillsyn utan föreskrift om samhällstjänst. Detta torde vara&lt;br&gt;svårt att undvika. Särskilt när det gäller unga lagöverträdare kan det i och&lt;br&gt;för sig vara förståeligt om rätten har lättare att finna att tillräckliga skäl&lt;br&gt;för fängelse föreligger när detta i praktiken leder till en dom på&lt;br&gt;skyddstillsyn med samhällstjänst än när fängelsestraffet faktiskt måste&lt;br&gt;dömas ut. Utvärderingen ger emellertid inte vid handen att detta skett i så&lt;br&gt;stor omfattning att inte samhällstjänsten fortfarande kan sägas vara ett&lt;br&gt;alternativ till fängelse .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom några remissinstanser har påpekat innebär det förhållandet att&lt;br&gt;det krävs synnerliga respektive särskilda skäl för att döma unga personer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till fängelse en begränsning av möjligheten att meddela föreskrift om Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;samhällstjänst för unga lagöverträdare. Enligt regeringens mening finns&lt;br&gt;emellertid inte tillräckliga skäl att utvidga möjligheterna att meddela en&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst även till sådana fall där fri vårdspåföljden&lt;br&gt;inte är avsedd att ersätta ett fängelsestraff. Ett viktigt syfte med att införa&lt;br&gt;samhällstjänst i påföljdssystemet är att minska antalet fängelsestraff och&lt;br&gt;därmed den skadliga inverkan ett sådant frihetsberövande kan ha, särskilt&lt;br&gt;på unga individer. Detta syfte skulle förfelas om samhällstjänsten i stor&lt;br&gt;utsträckning i stället kom att användas som en förstärkning av påföljden i&lt;br&gt;andra fall än där det är aktuellt att döma till fängelse. En möjlighet att&lt;br&gt;utdöma samhällstjänst i sådana fall skulle huvudsakligen tjäna som en&lt;br&gt;ökning av repressionsgraden i påföljdssystemet. Såsom anges i avsnitt 10&lt;br&gt;nedan föreslår regeringen vidare att en möjlighet skall ges att kombinera&lt;br&gt;påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten med en föreskrift&lt;br&gt;om att den unge skall utföra oavlönat arbete eller liknande under ett visst&lt;br&gt;antal timmar. Härigenom tillgodoses också till viss del de önskemål som&lt;br&gt;framförts om utvidgade möjligheter att använda samhällstjänst för&lt;br&gt;ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kravet på att längden av det alternativa fängelsestraffet skall&lt;br&gt;anges i domslutet markeras på ett tydligt sätt att det endast är i situationer&lt;br&gt;där rätten annars skulle ha dömt till fängelse som det kan komma i fråga&lt;br&gt;att välja en frivårdspåföljd i kombination med samhällstjänst (angående&lt;br&gt;påföljden sluten ungdomsvård, se avsnitt 10). Dessutom fyller en sådan&lt;br&gt;uppgift i domslutet en viktig funktion, dels genom att det görs klart för&lt;br&gt;den dömde vad han har att vänta om han inte fullgör den föreskrivna&lt;br&gt;samhällstjänsten, dels genom att straffmätningen görs tydlig för&lt;br&gt;åklagaren och andra som har att ta ställning till domens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att det skall vara möjligt för rätten att när den&lt;br&gt;bestämmer altemativstraffet även ange hur stor del av eventuell&lt;br&gt;villkorligt medgiven frihet som skulle ha förklarats förverkad om rätten i&lt;br&gt;stället hade dömt till fängelse. Som kommittén själv påpekar är det&lt;br&gt;emellertid endast undantagsvis som rätten har anledning att döma till&lt;br&gt;samhällstjänst när förverkande av villkorlig frihet är aktuellt. Det torde&lt;br&gt;således vara mycket sällsynt att förutsättningarna för att döma till en&lt;br&gt;frivårdspåföljd med föreskrift om samhällstjänst är uppfyllda om den&lt;br&gt;tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott för vilket han har dömts till&lt;br&gt;fängelse och dessutom återfallit i brott under prövotiden. För de få fall&lt;br&gt;detta skulle bli aktuellt bör det vara möjligt att underlåta att förklara&lt;br&gt;villkorlig frihet förverkad. Att som kommittén föreslår införa ett slags&lt;br&gt;villkorligt förverkande framstår som mindre tilltalande från principiell&lt;br&gt;synpunkt. En sådan ordning skulle motverka syftet bakom systemet med&lt;br&gt;villkorlig frigivning och dessutom onödigt komplicera påföljdssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Antalet timmar samhällstjänst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Antalet timmar samhällstjänst som den dömde&lt;br&gt;skall utföra skall bestämmas till lägst 40 och högst 240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén har dock även föreslagit att det i lagtexten skall anges på&lt;br&gt;vilket sätt antalet timmar samhällstjänst skall förhålla sig till det&lt;br&gt;alternativa fängelsestraffets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar dem utan erinran. Falu tingsrätt och&lt;br&gt;Åklagarmyndighten i Köping anser att det lägsta antalet timmar&lt;br&gt;samhällstjänst bör sättas lägre än fyrtio timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lag är det lägsta&lt;br&gt;antalet timmar samhällstjänst som rätten kan föreskriva att den dömde&lt;br&gt;skall utföra 40 och det högsta antalet 200.1 den proposition som föregick&lt;br&gt;försökslagen anges att minimi- respektive maximitiden överensstämmer&lt;br&gt;med vad som är vanligast i de andra länder där samhällstjänst&lt;br&gt;förekommer (prop. 1989/90:7 s. 24). Det var mot denna bakgrund som&lt;br&gt;försökslagen utformades. Vidare angavs i propositionen att antalet&lt;br&gt;arbetstimmar vid strafftider som annars skulle uppgå till åtta månader&lt;br&gt;eller mer bör bestämmas till det maximala antalet, medan ett alternativt&lt;br&gt;fängelsestraff på upp till en månad inte bör föranleda mer än 40 timmars&lt;br&gt;arbete. För alternativa straff däremellan angavs såsom en grov tumregel&lt;br&gt;att varje tänkt månads fängelse anses motsvara ca 25 arbetstimmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheten visar enligt Brottsförebyggande rådets rapport&lt;br&gt;en tendens att domstolarna bestämmer antalet timmar samhällstjänst&lt;br&gt;något lägre än vad den i förarbetena angivna tumregeln motsvarar. Som&lt;br&gt;exempel kan anges att två månaders altemativstraff vanligtvis resulterade&lt;br&gt;i 60 timmar, fyra månader i 100 timmar och sex månader i 150 timmar&lt;br&gt;samhällstjänst. Ett problem som framhålls i rapporten är att tumregeln 25&lt;br&gt;timmar per månad jämfört med det fastslagna högsta respektive lägsta&lt;br&gt;antalet timmar, 40 respektive 200, inte går jämt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår med utgångspunkt i vad nu sagts att minimiantalet&lt;br&gt;40 timmar behålls oförändrat och skall motsvara en månads alternativt&lt;br&gt;fängelsestraff. Antalet timmar ökas sedan med 20 för vaije ytterligare&lt;br&gt;månads alternativt fängelsestraff upp till 240 timmar, motsvarande elva&lt;br&gt;månaders fängelse. Detta innebär alltså att det maximala antalet timmar&lt;br&gt;föreslås ökat med 40. Ökningen svarar mot kommitténs uppfattning att&lt;br&gt;det vid påföljdsvalet skall råda en presumtion för att påföljden, vid en&lt;br&gt;bedömning enbart utifrån brottets straffvärde, skall bestämmas till&lt;br&gt;samhällstjänst när straffvärdet uppgår till mellan nio månader och ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén diskuterar även huruvida minimigränsen bör sänkas för att&lt;br&gt;på så sätt kunna uppnå full proportionalitet mellan antalet timmar&lt;br&gt;samhällstjänst och det alternativa fängelsestraffet. Därvid anför&lt;br&gt;kommittén bl.a. att en för låg minimigräns skulle kunna fa till följd att&lt;br&gt;man i allmänhet ansåg att samhällstjänst inte var tillräckligt ingripande&lt;br&gt;för att ersätta fängelse eller att domstolarna fick denna uppfattning och&lt;br&gt;blev mer obenägna att välja en sådan påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i huvudsak i vad kommittén sålunda anfört. Det&lt;br&gt;minsta antalet timmar samhällstjänst som kan kopplas till en villkorlig&lt;br&gt;dom eller skyddstillsyn bör alltså vara 40. Vidare bör det högsta antalet&lt;br&gt;timmar höjas från dagens 200 till 240 såsom kommittén föreslagit. Detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär att samhällstjänst kan utnyttjas i större utsträckning än i dag&lt;br&gt;såsom alternativ till fängelse. Vi kan även i huvudsak instämma i vad&lt;br&gt;kommittén har anfört beträffande förhållandet mellan antalet timmar&lt;br&gt;samhällstjänst och längden på det alternativa fängelsestraffet.&lt;br&gt;Kommitténs förslag i denna del bör således kunna tjäna som vägledning&lt;br&gt;för domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från kommittén anser vi emellertid inte att förhållandet&lt;br&gt;mellan antalet timmar samhällstjänst och längden av det alternativa&lt;br&gt;fängelsestraffet bör regleras i lag. En sådan reglering skulle på ett&lt;br&gt;olyckligt sätt binda upp domstolarna vid bestämmande av påföljden i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Även om kommitténs förslag alltså bör tjäna som&lt;br&gt;utgångspunkt vid bestämmande av antalet timmar samhällstjänst, kan det&lt;br&gt;i vissa fall finnas skäl att göra en avvikande bedömning. Avgörande för&lt;br&gt;denna bedömning måste vara om påföljden i dess helhet framstår som en&lt;br&gt;tillräckligt ingripande reaktion på brottet. Därvid måste den tilltalades&lt;br&gt;personliga förhållanden vägas in liksom vilken grad av ingripande&lt;br&gt;påföljden innebär utöver samhällstjänsten, t.ex. i form av böter,&lt;br&gt;övervakning eller eventuell behandling. Det kan inte heller bortses från&lt;br&gt;att en villkorlig dom är i praktiken mindre ingripande än en&lt;br&gt;skyddstillsyn, eftersom den villkorliga domen inte är förenad med&lt;br&gt;övervakning och inte heller kan förenas med föreskrifter om behandling.&lt;br&gt;Också detta talar för att antalet timmars samhällstjänst bör bestämmas&lt;br&gt;utifrån en helhetsbedömning. Skillnaden i graden av ingripande mellan&lt;br&gt;villkorlig dom och skyddstillsyn uppvägs i någon mån av att den&lt;br&gt;villkorliga domen, till skillnad från skyddstillsyn, regelmässigt förenas&lt;br&gt;med böter. Som vi återkommer till nedan förslår vi att den rådande&lt;br&gt;presumtionen för att en villkorlig dom skall förenas med böter inte skall&lt;br&gt;gälla i fall där rätten meddelar en föreskrift om samhällstjänst. Något&lt;br&gt;förbud mot att samtidigt döma till böter och meddela en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst föreslår vi emellertid inte. Vi återkommer till detta i det&lt;br&gt;följande avsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Samhällstjänst i kombination med andra påföljder&lt;br&gt;eller föreskrifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Samhällstjänst skall inte kunna kombineras&lt;br&gt;med fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller med kontraktsvård.&lt;br&gt;Det skall vara möjligt att kombinera samhällstjänst med ett&lt;br&gt;bötesstraff, men någon presumtion för detta skall inte gälla. I övrigt&lt;br&gt;skall det inte finnas någon inskränkning i möjligheterna att kombinera&lt;br&gt;samhällstjänsten med sådana föreskrifter som kan förekomma vid&lt;br&gt;villkorlig dom eller skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag utgår från att samhällstjänst inte kan&lt;br&gt;kombineras med andra påföljder. Kommittén har dock föreslagit att ett&lt;br&gt;påverkansprogram skall ingå som ett obligatoriskt inslag vid&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9(&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fätal remissinstanser har yttrat sig i&lt;br&gt;denna del. Malmö tingsrätt, Falu tingsrätt, Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Uppsala, Kriminalvårdsstyrelsen och Sveriges Kristna råd tillstyrker&lt;br&gt;kommitténs förslag såvitt avser påverkansprogram medan SACO&lt;br&gt;samverkansorgan inom kriminalvården och Akademikerförbundet SSR&lt;br&gt;avstyrker att påverkansprogrammet görs till ett obligatorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande lagen om&lt;br&gt;samhällstjänst föreskrivs ingen begränsning av möjligheten för rätten att&lt;br&gt;när den dömer till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst även&lt;br&gt;döma till böter enligt 28 kap. 2 § brottsbalken eller fängelse enligt 3 § i&lt;br&gt;samma kapitel. Frågan berörs heller inte i motiven. Det får emellertid&lt;br&gt;anses vara uppenbart att det inte varit lagstiftarens avsikt att&lt;br&gt;samhällstjänst skall kombineras med fängelse. Tvärtom framgår av&lt;br&gt;motiven att en kategori av brottslingar som kan komma i fråga för&lt;br&gt;samhällsljänst är bl.a. sådana som på grund av återfall i brott är aktuella&lt;br&gt;för att dömas till fortsatt skyddstillsyn kombinerad med fängelse enligt&lt;br&gt;28 kap. 3 § brottsbalken. Samhällstjänsten är således snarare avsedd att&lt;br&gt;ersätta ett sådant fängelsestraff än att komplettera det. När det gäller&lt;br&gt;frågan om samhällstjänst skall kunna kombineras med böter finns ingen&lt;br&gt;arman vägledning än bestämmelsen i 30 kap. 10 § brottsbalken enligt&lt;br&gt;vilken rätten vid bedömningen av om skyddstillsyn skall förenas med&lt;br&gt;böter skall beakta om detta är påkallat med hänsyn till brottslighetens&lt;br&gt;straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet. Som regel&lt;br&gt;torde det inte föreligga skäl för ett bötesstraff om de nu angivna&lt;br&gt;omständigheterna i stället beaktas på så sätt att skyddstillsynen förenas&lt;br&gt;med en föreskrift om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att samhällstjänsten permanentas såsom en del av&lt;br&gt;påföljdssystemet finns anledning att uttryckligen reglera frågan om&lt;br&gt;samhällstjänst skall kunna kombineras med böter eller fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början anser regeringen att eftersom samhällstjänst syftar till att&lt;br&gt;utgöra ett alternativ till fängelse ter det sig naturligt att det inte skall vara&lt;br&gt;möjligt att i det enskilda fallet kombinera skyddstillsyn med både&lt;br&gt;samhällstjänst och fängelse. Detta bör komma till klart uttryck i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller frågan om böter skall kunna dömas ut i&lt;br&gt;kombination med en frivårdspåföljd som förenats med föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst gör regeringen följande överväganden. Som tidigare&lt;br&gt;nämnts finns inget förbud mot att kombinera skyddstillsyn med böter i&lt;br&gt;fall där skyddstillsynen förenas med en föreskrift om samhällstjänst,&lt;br&gt;även om detta i praktiken knappast förekommer. Det saknas enligt vår&lt;br&gt;mening skäl att göra ändring häri. Huvudregeln bör således liksom i dag&lt;br&gt;vara att brottslighetens straffvärde, art och den tilltalades tidigare&lt;br&gt;brottslighet i tillräcklig utsträckning kan beaktas genom förekriften om&lt;br&gt;samhällstjänst. Det kan emellertid inte uteslutas att det kan finns enstaka&lt;br&gt;fall där omständigheterna är sådana att det framstår som befogat att även&lt;br&gt;döma ut ett bötesstraff. Det kan till exempel röra sig om situationer där&lt;br&gt;brottets art är sådan att det framstår som oundgängligen påkallat att&lt;br&gt;förstärka skyddstillsynen även med ett bötesstraff för att kunna undvika&lt;br&gt;att döma till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rätten dömer till villkorlig dom finns en presumtion för att domen&lt;br&gt;skall kombineras med ett bötesstraff. Således föreskrivs i 30 kap. 8 §&lt;br&gt;brottsbalken att villkorlig dom skall förenas med dagsböter, om inte ett&lt;br&gt;bötesstraff med hänsyn till andra följder av brottet skulle drabba den&lt;br&gt;tilltalade alltför hårt. Denna presumtion bör inte gälla när den villkorliga&lt;br&gt;domen förenas med samhällstjänst. I sådana fall bör i stället&lt;br&gt;samhällstjänsten användas som ett skärpande inslag i påföljden i syfte att&lt;br&gt;åstadkomma en tillräcklig reaktion på brottet. Liksom när det gäller&lt;br&gt;skyddstillsyn i förening med samhällstjänst kan det emellertid finnas&lt;br&gt;situationer där samhällstjänsten inte ensam kan tillgodose detta intresse.&lt;br&gt;För dessa fall bör det vara möjligt att döma till böter jämte den&lt;br&gt;villkorliga domen. Sådana situationer som nu avses kan antas vara&lt;br&gt;vanligare när rätten dömer till villkorlig dom än till skyddstillsyn&lt;br&gt;eftersom den villkorliga domen inte innebär någon övervakning och&lt;br&gt;därför är mindre ingripande i sig. Som vi tidigare nämnt kan detta i vissa&lt;br&gt;fall föranleda rätten att förena en villkorlig dom med ett högre antal&lt;br&gt;timmars samhällstjänst än vad den skulle gjort om den i stället hade dömt&lt;br&gt;till skyddstillsyn. Rätten bör emellertid vara oförhindrad att i stället&lt;br&gt;förstärka den villkorliga domen också med ett bötesstraff om detta i det&lt;br&gt;enskilda fallet framstår som mer ändamålsenligt än att öka antalet timmar&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom kommittén anser vi att det inte skall vara möjligt att vid en&lt;br&gt;dom på skyddstillsyn meddela föreskrifter om både kontraktsvård och&lt;br&gt;samhällstjänst. Detta torde framgå redan av systematiken i nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser om påföljdsval. Såväl kontraktsvård som samhällstjänst&lt;br&gt;utgör således alternativ till fängelse. De har emellertid i sådan grad skilda&lt;br&gt;tillämpningsområden att de får anses oförenliga. Vi anser inte att det&lt;br&gt;behövs någon uttrycklig bestämmelse i lag för att markera detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det slutligen gäller möjligheten att förena den villkorliga domen&lt;br&gt;eller skyddstillsynen med såväl samhällstjänst som annan föreskrift än&lt;br&gt;som nu nämnts, t.ex. om vård mot missbruk, anser vi att det inte bör gälla&lt;br&gt;några särskilda begränsningar. Andra föreskrifter än att fullgöra&lt;br&gt;samhällstjänst kommer i fråga främst i samband med skyddstillsyn och&lt;br&gt;avser då vanligen skyldighet för den dömde att underkasta sig viss&lt;br&gt;behandling. Även vid villkorlig dom är det emellertid möjligt att meddela&lt;br&gt;vissa föreskrifter, nämligen att den dömde skall söka fullgöra&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet eller att biträda den skadelidande med visst arbete&lt;br&gt;som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan (27 kap. 5 §&lt;br&gt;brottsbalken). Som vi tidigare anfört måste rätten när den bestämmer&lt;br&gt;påföljden göra en bedömning av vilken grad av ingripande påföljden&lt;br&gt;sammantaget medför för den tilltalade. Eventuella föreskrifter utöver&lt;br&gt;samhällstjänsten bör således beaktas vid fastställandet av antalet timmar&lt;br&gt;samhällstjänst och vid bedömningen om böter skall dömas ut jämte&lt;br&gt;samhällstj änsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsats till kommittén anser vi inte att ett påverkansprogram skall&lt;br&gt;ingå som en obligatorisk del i en påföljd som innefattar samhällstjänst.&lt;br&gt;Särskilt i fall där samhällstjänst döms ut i samband med villkorlig dom&lt;br&gt;framstår ett påverkansprogram som omotiverat eftersom en förutsättning&lt;br&gt;för att välja den påföljden är att det saknas särskild anledning att befara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den tilltalade skall göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Inte heller&lt;br&gt;anser vi det motiverat att alltid förena skyddstillsyn med en föreskrift om&lt;br&gt;att genomgå påverkansprogram. Detta bör i stället beslutas av domstolen&lt;br&gt;i varje enskilt fall med utgångspunkt i den tilltalades behov.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Kravet på samtycke behålls&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömning: Någon ändring bör inte göras beträffande&lt;br&gt;kravet på den tilltalades samtycke för att domstolen skall kunna&lt;br&gt;meddela en föreskrift om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs bedömning överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;De flesta remissinstanserna tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs bedömning eller lämnar den utan erinran. Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Svenska Röda Korset framhåller&lt;br&gt;vikten av att den tilltalade är informerad om vad han samtycker till. BRÅ&lt;br&gt;anser att det är ett grundläggande krav att planeringen av&lt;br&gt;samhällstjänsten vid tidpunkten för huvudförhandlingen har kommit så&lt;br&gt;långt att tillräcklig information föreligger. Svenska Röda Korset pekar på&lt;br&gt;risken att en brottsling som samtyckt till samhällstjänst som sådan&lt;br&gt;tvingas utföra samhällstjänst hos en kyrka tillhörande en annan religion&lt;br&gt;än den han bekänner sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det har i olika sammanhang&lt;br&gt;uttryckts farhågor för att samhällstjänst utan samtycke skulle kunna&lt;br&gt;strida mot Sveriges internationella åtaganden enligt olika konventioner&lt;br&gt;och rekommendationer på människorättens område. Främst är det olika&lt;br&gt;bestämmelser om förbud mot tvångsarbete som har aktualiserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har mot bakgrund härav övervägt innehållet i Europarådets&lt;br&gt;konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna (SÖ 1952:35), Europarådets Recommendation&lt;br&gt;No. R. (92) 16 on Community Sanctions and Measures, FN:s konvention&lt;br&gt;om medborgerliga och politiska rättigheter (SÖ 1971:42) samt United&lt;br&gt;Nations Standard Minimum Rules for the Administration of Justice&lt;br&gt;(”Beijing Rules”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs överväganden leder fram till slutsatsen att det liksom&lt;br&gt;tidigare är tveksamt huruvida samhällstjänst utan krav på samtycke&lt;br&gt;skulle strida mot Sveriges konventionsåtaganden. Regeringen kan&lt;br&gt;instämma i denna slutsats i och för sig. Ett krav på samtycke för att bl.a.&lt;br&gt;samhällstjänst skall kunna användas på förundersökningsstadiet ställs&lt;br&gt;visserligen upp i både Recommendation on Community Sanctions and&lt;br&gt;Measures och Beijing Rules. Någon omedelbar vägledning när det gäller&lt;br&gt;frågan om krav på samtycke från konventionssynpunkt är nödvändigt,&lt;br&gt;när samhällstjänst döms ut av domstol efter fällande dom, ger emellertid&lt;br&gt;inte detta. Det kan tilläggas att krav på samtycke finns i ett antal länder,&lt;br&gt;bl.a. Finland, Norge och England, åtminstone delvis av konventionsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med det underlag man haft i tidigare lagstiftningsarbete där Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;frågan varit aktuell är det inte mycket nytt som har tillförts. Betydelsen&lt;br&gt;av samtycke till samhällstjänst skall emellertid inte överdrivas i nu&lt;br&gt;aktuellt hänseende. Som vi tidigare anfört är samhällstjänsten avsedd att&lt;br&gt;utgöra ett alternativ till fängelse. Om samhällstjänst av någon anledning&lt;br&gt;inte kan komma i fråga i ett visst fall innebär detta normalt att påföljden i&lt;br&gt;stället bestäms till fängelse. Situationen är densamma om någon som har&lt;br&gt;dömts till en frivårdspåföljd med samhällstjänst missköter denna och&lt;br&gt;påföljden undanröjs. Även då torde påföljden regelmässigt bestämmas&lt;br&gt;till fängelse. I båda fallen bestäms fängelsestraffets längd med&lt;br&gt;utgångspunkt i brottets straffvärde. En eventuell vägran att fullgöra&lt;br&gt;samhällstjänsten leder inte till att fängelsestraffet blir längre än annars.&lt;br&gt;En föreskrift om samhällstjänst kan inte heller verkställas tvångsvis.&lt;br&gt;Härav följer att om en person som dömts till samhällstjänst vägrar att&lt;br&gt;fullgöra denna försätter han sig inte i en sämre position än om han före&lt;br&gt;domen hade avböjt att dömas till samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu sagts framstår det som mindre sannolikt&lt;br&gt;att möjligheten att föreskriva samhällstjänst såsom den nu är konstruerad&lt;br&gt;skulle anses strida mot Sveriges internationella åtaganden på&lt;br&gt;människorättsområdet, även om kravet på samtycke för själva&lt;br&gt;påföljdsvalet skulle tas bort. Frågan om att behålla kravet på samtycke&lt;br&gt;eller inte bör därför diskuteras också från andra synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot att behålla kravet på samtycke kan anföras att ett sådant krav är&lt;br&gt;principiellt tveksamt eftersom det kan sägas ge den tilltalade ett&lt;br&gt;bestämmande inflytande över samhällets reaktion på hans brott. En annan&lt;br&gt;nackdel med kravet på samtycke är att det begränsar samhällstjänstens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Dessutom kan det, som någon remissinstans har&lt;br&gt;framhållit, anses olämpligt att ha en ordning som förutsätter att även en&lt;br&gt;tilltalad som förnekar brott tvingas ta ställning om han samtycker till att&lt;br&gt;fullgöra samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom kommittén anfört finns det emellertid också vissa fördelar med&lt;br&gt;att behålla kravet på samtycke. Särskilt kan framhållas att om det inte&lt;br&gt;krävs samtycke finns det en ökad risk för att den dömde inte är&lt;br&gt;motiverad. Samtidigt är det särskilt angeläget att försöka undvika&lt;br&gt;misslyckanden när det gäller samhällstjänst, eftersom sådana på sikt kan&lt;br&gt;leda till att det blir svårt att finna &amp;quot;arbetsgivare&amp;quot;. Av naturliga skäl är&lt;br&gt;samtycke en förutsättning för att kunna döma till skyddstillsyn med&lt;br&gt;kontraktsvård. Samtycke krävs också för att ett fängelsestraff skall kunna&lt;br&gt;verkställas genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. I skenet&lt;br&gt;av detta väger principiella invändningar mot krav på samtycke vid&lt;br&gt;samhällstjänst mindre tungt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts leder enligt regeringens mening fram till slutsatsen att&lt;br&gt;kravet på samtycke bör behållas. Samtycket bör liksom i dag avges inför&lt;br&gt;rätten. Såsom vissa remissinstanser framhållit är det naturligtvis viktigt&lt;br&gt;att den tilltalade när han skall avge sitt samtycke har tillräcklig&lt;br&gt;information om vad samhällstjänsten kommer att innebära, så att han har&lt;br&gt;möjlighet att göra ett reellt övervägande. Detta kan i vissa fall vara svårt&lt;br&gt;att förena med intresset av att kunna döma till samhällstjänst även i fall&lt;br&gt;där sådan inte planerats i förväg av kriminalvårdsmyndigheten. Dessa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårigheter skall emellertid inte tillmätas alltför stor betydelse. Den&lt;br&gt;tilltalade bör kunna upplysas av rätten om vad en dom som innefattar&lt;br&gt;samhällstjänst normalt innebär. Om den till samhällstjänst dömde&lt;br&gt;sedermera skulle finna att han inte kan acceptera det arbete han ålagts att&lt;br&gt;utföra och därför vägrar att utföra detta får rätten ta ställning till om&lt;br&gt;påföljden skall undanröjas och ett fängelsestraff utdömas. Som vi&lt;br&gt;tidigare framhållit befinner sig den dömde i ett sådant fall inte i sämre&lt;br&gt;ställning än om han från början förklarat att han inte samtyckte till&lt;br&gt;samhällstjänsten. Om de dömde har ett godtagbart skäl för sin vägran,&lt;br&gt;t.ex. att arbetet kommer i konflikt med hans religiösa eller etiska&lt;br&gt;övertygelse, bör påföljden givetvis inte undanröjas utan en annan&lt;br&gt;samhällstjänstplacering sökas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Närmare om förutsättningarna för att döma till&lt;br&gt;samhällstjänst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rätten skall såsom särskilda skäl för att döma&lt;br&gt;till villkorlig dom eller skyddstillsyn kunna beakta att den tilltalade&lt;br&gt;har samtyckt till att den villkorliga domen eller skyddstillsynen&lt;br&gt;förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är&lt;br&gt;lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag innebär att lämplighetsprövningen&lt;br&gt;för att döma till samhällstjänst ersätts med en straffvalsregel och att&lt;br&gt;samhällstjänst skall väljas som förstahandspåföljd när brottets straffvärde&lt;br&gt;uppgår till mellan 8-10 månader och ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till att&lt;br&gt;samhällstjänst får ett utvidgat tillämpningsområde i och för sig. Svea&lt;br&gt;hovrätt förordar dock en friare möjlighet för domstolen att som en&lt;br&gt;skärpning av påföljden meddela föreskrift om samhällstjänst än vad&lt;br&gt;kommittén har föreslagit. Hovrätten för Västra Sverige anser att&lt;br&gt;kommitténs förslag leder till omotiverad straffskärpning för personer&lt;br&gt;som utan att vara straffade tidigare begått brott med ett straffvärde på&lt;br&gt;mellan åtta månader och ett år. Flera remissinstanser, däribland&lt;br&gt;Hovrätten för Övre Norrland och Stockholms tingsrätt, anser att&lt;br&gt;lämplighetsprövningen bör vara kvar. Många remissinstanser framhåller&lt;br&gt;att samhällstjänst är en särskilt lämplig påföljd för unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare framhållit utgör&lt;br&gt;samhällstjänsten ett viktigt instrument för att åstadkomma alternativ till&lt;br&gt;fängelsestraff. Med hänsyn härtill och de hittillsvarande goda&lt;br&gt;erfarenheterna bör enligt regeringens mening samhällstjänsten i&lt;br&gt;framtiden kunna få ett utökat användningsområde. I enlighet härmed har&lt;br&gt;vi i de tidigare avsnitten föreslagit dels att samhällstjänst skall kunna&lt;br&gt;användas också såsom en föreskrift vid villkorlig dom, dels att det&lt;br&gt;maximala antalet timmar samhällstjänst skall ökas från 200 till 240 och&lt;br&gt;dels att det i vissa fall skall vara möjligt att kombinera samhällstjänst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med böter. Det bör emellertid även övervägas om det i den nuvarande&lt;br&gt;lagstiftningen finns ytterligare hinder som bör undanröjas i syfte att&lt;br&gt;utöka användningen av samhällstjänst som alternativ till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottets straffvärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till lagen (1989:928) om samhällstjänst uttalas dels att&lt;br&gt;samhällstjänst endast undantagsvis bör kunna komma i fråga när&lt;br&gt;brottslighetens straffvärde överstiger ett års fängelse samt, såsom ett&lt;br&gt;riktmärke, att ett fängelsestraff på 8-10 månader bör motsvara det högsta&lt;br&gt;antalet timmar samhällstjänst (prop. 1989/90:7 s. 20). Vi kan i princip&lt;br&gt;ansluta oss till dessa uttalanden. Det bör således inte komma i fråga att&lt;br&gt;döma ut samhällstjänst när straffvärdet är så högt att det enbart på grund&lt;br&gt;därav föreligger hinder mot att välja en icke frihetsberövande påföljd&lt;br&gt;enligt de allmänna principerna för påföljdsval i 30 kap. brottsbalken. Vårt&lt;br&gt;förslag att öka det maximala antalet timmar samhällstjänst innebär&lt;br&gt;emellertid också att det antal månader fängelse som motsvaras av det&lt;br&gt;maximala timantalet ökar. Med tillämpning av den tumregel som vi&lt;br&gt;tidigare redogjort för skulle ett maximalt antal timmar samhällstjänst&lt;br&gt;motsvara ett fängelsestraff om 11 månader. Detta innebär alltså att&lt;br&gt;användningsområdet för samhällstjänst vidgas något. Det måste&lt;br&gt;emellertid understrykas att vad som nu sagts endast utgör en riktlinje och&lt;br&gt;att samtliga omständigheter måste beaktas när det gäller att bestämma&lt;br&gt;antalet timmar samhällstjänst i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottets art&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande är samhällstjänst avsedd att användas för främst två&lt;br&gt;kategorier brottslingar, nämligen den grupp som döms till frihetsstraff&lt;br&gt;efter återfall i inte alltför allvarliga förmögenhets- eller våldsbrott och&lt;br&gt;den grupp som med hänsyn till brottslighetens art döms till korta&lt;br&gt;fängelsestraff från 14 dagar till några fa månader (se prop. 1989/90:7 s.&lt;br&gt;19). Samhällstjänst kan alltså användas även vid artbrottslighet. Som&lt;br&gt;exempel anges i propositionen misshandelsbrott av inte alltför allvarlig&lt;br&gt;art. Även om försiktighet är påkallad när det gäller användningen av&lt;br&gt;samhällstjänst vid narkotikabrottslighet, innebär förarbetena att inte&lt;br&gt;heller sådana brott är generellt undantagna. Också vid rattfylleri kan det,&lt;br&gt;enligt propositionen, finnas förutsättningar att använda samhällstjänst,&lt;br&gt;speciellt för yngre lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ändringar avseende rattfylleribrott trädde i kraft den 1 februari&lt;br&gt;1994. Enligt ändringarna är normalpåföljden för grovt rattfylleri fängelse&lt;br&gt;(prop. 1993/94:44 s. 35). Den motivering som anfördes härför är att grovt&lt;br&gt;rattfylleribrott alltid innebär ett abstrakt faromoment. I propositionen&lt;br&gt;framhölls vidare att genom detta synsätt själva beteendet — att köra&lt;br&gt;påverkad - sätts i centrum. Även om relativt kort tid förflutit sedan&lt;br&gt;rattfyllerireformen trädde i kraft, torde kunna sägas att samhällstjänst&lt;br&gt;tillämpas förhållandevis sällan vid grovt rattfylleri. Under år 1994&lt;br&gt;dömdes till samhällstjänst för grovt rattfylleri i endast 129 fall, vilket i&lt;br&gt;och för sig är en icke ringa andel av det totala antalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9(&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällstjänstdömda. Men siffran kan jämföras med att fängelse blev Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;påföljden för grovt rattfylleri i 3 586 domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen dömde i rättsfallet NJA 1997 s. 278 en kvinna född&lt;br&gt;1968 till skyddstillsyn med samhällstjänst för grovt rattfylleri. Högsta&lt;br&gt;domstolen konstaterar därvid att det i själva lagtexten till lagen om&lt;br&gt;samhällstjänst inte finns någon begränsning till unga lagöverträdare eller&lt;br&gt;något förbud mot att föreskriva samhällstjänst som påföljd for rattfylleri&lt;br&gt;eller annat s.k. artbrott. Högsta domstolen fortsatte: ”Enligt HD bör det&lt;br&gt;vid valet mellan fängelse och skyddstillsyn som påföljd för grovt&lt;br&gt;rattfylleri vara möjligt att välja det senare alternativet för en tilltalad med&lt;br&gt;måttliga alkoholproblem, om skyddstillsynen innehåller ett&lt;br&gt;frihetsinskränkande moment som ger påföljden erforderlig skärpa (jfr&lt;br&gt;prop. 1989/90:70 s 40f). Ett sådant innehåll far den, om skyddstillsynen&lt;br&gt;förenas med samhällstjänst av tillräcklig omfattning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte regeringens avsikt att den nu aktuella reformen skall&lt;br&gt;innebära någon ändring av gällande rätt såvitt avser användningen av&lt;br&gt;samhällstjänst vid artbrottslighet såsom den kommit till uttryck vid&lt;br&gt;kombination med skyddstillsyn. Möjligheten att välja villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn med samhällstjänst i stället för fängelse som påföljd för&lt;br&gt;brott som med hänsyn till sin art annars skulle ha lett till ett fängelsestraff&lt;br&gt;bör således tillämpas med utgångspunkt i den praxis som har utvecklats&lt;br&gt;på grundval av lagen om samhällstjänst (se bl.a NJA 1991 s. 444 och&lt;br&gt;507, NJA 1992 s. 590, NJA 1994 s.153 och 468 samt det tidigare nämnda&lt;br&gt;NJA 1997 s. 278). Införande av kombinationen villkorlig dom med&lt;br&gt;samhällstjänst medför dock, även med denna utgångspunkt, en&lt;br&gt;utvidgning av möjligheterna att döma till frivårdspåföljd med&lt;br&gt;samhällstjänst också vid artbrottslighet. Det gäller särskilt sådana fall där&lt;br&gt;de objektiva förutsättningarna varit sådana att rätten skulle ha kunnat&lt;br&gt;bestämma påföljden till skyddstillsyn med samhällstjänst, men där den&lt;br&gt;tilltalades personliga förhållanden varit sådana att förutsättningar för&lt;br&gt;skyddstillsyn saknats, t.ex. eftersom det inte funnits något&lt;br&gt;övervakningsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de grupper som enligt förarbetena till den nuvarande lagen kan&lt;br&gt;komma ifråga för samhällstjänst utgörs av personer som annars skulle&lt;br&gt;dömas till fängelse efter återfall i inte alltför allvarliga förmögenhets-&lt;br&gt;eller våldsbrott. I denna grupp finner man enligt förarbetena bl.a.&lt;br&gt;personer som efter tidigare domar på skyddstillsyn på grund av återfall i&lt;br&gt;brott är aktuella antingen för att fa en dom på s.k. fortsatt skyddstillsyn&lt;br&gt;kombinerad med ett fängelsestraff enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller&lt;br&gt;för att för den nya brottsligheten dömas till ett särskilt fängelsestraff med&lt;br&gt;stöd av 34 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken samtidigt som&lt;br&gt;verkställigheten av den tidigare ådömda skyddstillsynen fortsätter (prop.&lt;br&gt;1989/90:7 s. 19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså möjligt enligt gällande rätt att döma till samhällstjänst i&lt;br&gt;fall där den tilltalade annars skulle ha dömts till fängelse på grund av sin&lt;br&gt;tidigare brottslighet. Enligt vår mening bör detta gälla även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 96&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsättningsvis. Vi kan inte se något behov av att begränsa Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;samhällstjänstens användningsområde i detta hänseende. Den som&lt;br&gt;tidigare dömts till villkorlig dom eller skyddstillsyn och som återfaller i&lt;br&gt;brott under prövotid bör alltså ofta kunna bli föremål för en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst, om inte den nya brottslighetens straffvärde eller art utgör&lt;br&gt;hinder mot detta i enlighet med vad som tidigare sagts. Om den tidigare&lt;br&gt;påföljden är villkorlig dom bör det alltså vara möjligt att på grund av&lt;br&gt;återfallet i stället döma till skyddstillsyn med samhällstjänst när&lt;br&gt;förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Är den tidigare påföljden&lt;br&gt;skyddstillsyn bör det vara möjligt att med stöd av 34 kap. brottsbalken&lt;br&gt;döma till fortsatt skyddstillsyn och förena denna med samhällstjänst.&lt;br&gt;Som vi tidigare anfört kan det däremot mera sällan komma i fråga att&lt;br&gt;döma till en frivårdspåföljd med samhällstjänst när den tilltalade har&lt;br&gt;återfallit i brott under prövotid efter villkorlig frigivning från fängelse. I&lt;br&gt;dessa fall torde den tidigare brottsligheten ofta tala emot att den tilltalade&lt;br&gt;är lämplig för samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den tilltalade har återfallit i brott under prövotid efter en tidigare&lt;br&gt;dom som innefattar föreskrift om samhällstjänst bör det endast&lt;br&gt;undantagsvis kunna komma i fråga att på nytt låta samhällstjänst ingå i&lt;br&gt;påföljden. Är den tidigare påföljden villkorlig dom är detta naturligt. Av&lt;br&gt;34 kap. 5 § första stycket brottsbalken följer att det inte är möjligt att&lt;br&gt;förordna att en villkorlig dom skall omfatta ytterligare brott, om dessa&lt;br&gt;begåtts efter prövotidens böijan. I de flesta fall bör därför återfall i brott&lt;br&gt;under prövotid efter villkorlig dom leda till att den villkorliga domen&lt;br&gt;undanröjs och ersätts av ett fängelsestraff. Det kan även tänkas att rätten&lt;br&gt;väljer att döma särskilt för den nya brottsligheten till ett fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid förekomma fall där den nya brottsligheten, med&lt;br&gt;hänsyn till att den är bagatellartad eller av annat skäl, inte bör föranleda&lt;br&gt;att ett fängelsestraff döms ut. I dessa situationer bör det vara möjligt att&lt;br&gt;undanröja den villkorliga domen och i stället döma till skyddstillsyn med&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden skyddstillsyn med föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst och sker återfallet under prövotiden kan rätten enligt 34&lt;br&gt;kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken förordna att den tidigare påföljden&lt;br&gt;skall omfatta även det nya brottet. I enlighet med vad tidigare sagts bör&lt;br&gt;emellertid denna möjlighet utnyttjas restriktivt. För de fall som trots detta&lt;br&gt;kan komma ifråga bör rätten ges möjlighet att utöka antalet timmar&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när en tidigare påföljd som innefattar samhällstjänst är till fullo&lt;br&gt;verkställd bör iakttas återhållsamhet med att på nytt döma till en&lt;br&gt;frivårdspåföljd med föreskrift om samhällstjänst. Att det vid återfall i&lt;br&gt;brott mer sällan blir fråga om att döma till villkorlig dom med&lt;br&gt;samhällstjänst följer av innehållet i 30 kap. 7 § första stycket&lt;br&gt;brottsbalken. Också för att döma till skyddstillsyn med samhällstjänst bör&lt;br&gt;emellertid en viss inte alltför kort tid förflyta efter att någon avtjänat en&lt;br&gt;frivårdspåföljd med föreskrift om samhällstjänst i stället för fängelse&lt;br&gt;innan han på nytt kan komma i fråga för en sådan påföljd (jfr&lt;br&gt;motsvarande förslag när det gäller verkställighet av fängelse genom&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll, avsnitt 6.3 nedan). Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns inte anledning att här ange någon exakt tidsgräns, men i vart fall&lt;br&gt;några år bör ha förflutit sedan den tidigare påföljden till fullo verkställts.&lt;br&gt;Dessutom bör krävas att den tilltalade under mellantiden inte dömts för&lt;br&gt;annan brottslighet till svårare straff än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldersprövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena till den nuvarande lagen om samhällstjänst är det&lt;br&gt;främst personer i ålderskategorin 18-24 år for vilka samhällstjänst bör&lt;br&gt;kunna bli aktuell (prop. 1989/90:7 s. 21). Samtidigt sägs emellertid i&lt;br&gt;propositionen att lagöverträdare som är äldre än 24-25 år inte bör&lt;br&gt;uteslutas. Avsikten var att låta försöksverksamheten utvisa huruvida det&lt;br&gt;finns personer inom den äldre åldersgruppen som är lämpliga för&lt;br&gt;samhällstjänst (a. prop. s. 21). När det gäller personer som är yngre än 18&lt;br&gt;år påpekades att bestämmelsen i 30 kap. 5 § brottsbalken om att det krävs&lt;br&gt;synnerliga skäl för att döma till fängelse gör att utrymmet för&lt;br&gt;samhällstjänst blir ytterst begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de 743 personer som under 1996 dömdes till skyddstillsyn med&lt;br&gt;samhällstjänst tillhörde 613 åldersgruppen 18-24 år medan 113 var äldre&lt;br&gt;och 17 var yngre. Domstolarna har således i enlighet med förarbetena&lt;br&gt;betraktat samhällstjänsten såsom främst avsedd för unga lagöverträdare.&lt;br&gt;Av Brottsförebyggande rådets utvärdering av samhällstjänsten framgår&lt;br&gt;emellertid att de personer över 24 år som har dömts till samhällstjänst har&lt;br&gt;klarat att genomföra den lika väl som personerna i den yngre&lt;br&gt;åldersgruppen. Det har över huvud taget inte framkommit något som&lt;br&gt;talar för att personer över 24 år skulle vara mindre lämpade för&lt;br&gt;samhällstjänst i och för sig. Som tidigare nämnts har också Högsta&lt;br&gt;domstolen i rättsfallet NJA 1997 s. 278 dömt en kvinna född 1968 för&lt;br&gt;grovt rattfylleri till skyddstillsyn med samhällstjänst under åberopande&lt;br&gt;av bl.a. att det i lagtexten inte finns någon begränsning av&lt;br&gt;samhällstjänstens tillämpningsområde till unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot bakgrund härav att det inte finns skäl att nu&lt;br&gt;införa någon begränsning av samhällstjänstens användningsområde till&lt;br&gt;någon viss åldersgrupp. Visserligen kan samhällstjänsten sägas vara&lt;br&gt;särskilt lämpad för unga lagöverträdare eftersom kontakten med en&lt;br&gt;arbetsplats kan fylla en rehabiliterande funktion för den unge. Detta bör&lt;br&gt;emellertid inte utesluta att samhällstjänsten utnyttjas såsom alternativ till&lt;br&gt;fängelsestraff också för äldre lagöverträdare, om de övriga&lt;br&gt;förutsättningarna för samhällstjänst är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämplighetsprövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt skall avseende fästas vid gärningsmannens&lt;br&gt;möjligheter att genomföra den samhällstjänst som kan komma att&lt;br&gt;åläggas. I förarbetena till lagen om samhällstjänst uttalades att eftersom&lt;br&gt;målsättningen är att den dömde skall klara att genomföra&lt;br&gt;samhällstjänsten är det naturligt att bedömningen av hans möjligheter i&lt;br&gt;detta avseenden tillmäts betydelse. Departementschefen anförde därvid&lt;br&gt;att samhällstjänst torde vara mindre lämplig som påföljd för personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med allvarliga missbruksproblem. Det kunde enligt henne över huvud&lt;br&gt;taget ifrågasättas om aktiva missbrukare, oavsett missbrukets art, har&lt;br&gt;förmåga att genomföra ett sådant arbete (prop. 1989/90:7 s. 21). Några&lt;br&gt;andra kriterier för bedömningen av den tilltalades lämplighet angavs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Brottsförebyggande rådets utvärdering av den regionalt&lt;br&gt;avgränsade försöksverksamheten med samhällstjänst undanröjdes&lt;br&gt;samhällstjänsten för personer med missbruksproblem i större&lt;br&gt;utsträckning än för andra. Emellertid genomförde 70 procent av&lt;br&gt;missbrukarna sin samhällstjänst, vilket kan jämföras med att den totala&lt;br&gt;genomförandefrekvensen var 88 procent. I rapporten anges också att 30&lt;br&gt;procent av dem som dömdes till samhällstjänst hade mera allmänna&lt;br&gt;missbruksproblem och att sju procent hade uttalade missbruksproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening talar starka skäl för att behålla&lt;br&gt;lämplighetsprövningen. För att samhällstjänst skall kunna utgöra ett&lt;br&gt;trovärdigt alternativ till fängelse är det av yttersta vikt att en hög andel av&lt;br&gt;de dömda också fullgör vad som ålagts dem och att möjligheten till&lt;br&gt;undanröjande av påföljden mera sällan behöver användas. Riksåklagaren&lt;br&gt;har också i sitt remissvar betonat att möjligheterna för bl.a.&lt;br&gt;samhällstjänsten att kunna behålla sin trovärdighet är på ett avgörande&lt;br&gt;sätt förbundna med att det görs ett urval av dem som skall komma i fråga&lt;br&gt;för påföljden. Det bör därför ankomma på domstolen att med&lt;br&gt;utgångspunkt i vad som är känt om den tilltalades personliga&lt;br&gt;förhållanden göra en bedömning av hans möjligheter att fullgöra&lt;br&gt;samhällstjänsten. Därvid bör naturligtvis tas hänsyn till den tilltalades&lt;br&gt;egen inställning till samhällstjänsten. Missbruksproblem hos den&lt;br&gt;tilltalade bör inte omedelbart diskvalificera honom från att dömas till en&lt;br&gt;påföljd som innefattar samhällstjänst, utan bedömningen måste göras&lt;br&gt;utifrån samtliga relevanta förhållanden. Vid mer allvarligt missbruk är&lt;br&gt;det emellertid naturligt att i stället välja ett mer behandlingsinriktat&lt;br&gt;påföljdsaltemativ, såsom kontraktsvård. Detta gäller särskilt om&lt;br&gt;missbruket är pågående. Några närmare riktlinjer för bedömningen av en&lt;br&gt;persons lämplighet att fullgöra samhällstjänst behöver enligt vår mening&lt;br&gt;inte ges. Det bör således ankomma på domstolen att utifrån&lt;br&gt;omständigheterna i vaije enskilt fall göra den erforderliga bedömningen.&lt;br&gt;Därvid är det naturligtvis av stor vikt att rätten har tillgång till ett&lt;br&gt;fullödigt underlag. Vi har i avsnitt 4 pekat på betydelsen av det&lt;br&gt;utvecklingsarbete som pågår inom kriminalvården när det gäller att få&lt;br&gt;större likformighet i tillämpningen av fri vårdspåföljder samtidigt som vi&lt;br&gt;har betonat domstolens ansvar för att inhämta erforderlig utredning för&lt;br&gt;att kunna göra ett riktigt påföljdsval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.7 Ansvaret för och tillgången på samhällstjänstplatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kriminalvårdsmyndigheten skall ha ansvar för&lt;br&gt;att en samhällstjänstplats ordnas för den dömde. En sådan plats&lt;br&gt;behöver inte vara anvisad innan domstolen dömer i målet. I huvudsak&lt;br&gt;skall samhällstjänsten förläggas till ideell verksamhet. Samhällstjänst&lt;br&gt;skall emellertid också kunna verkställas inom ramen för offentlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser ifrågasätter om det är&lt;br&gt;möjligt att uppbringa erforderligt antal samhällstjänstplatser. Flera&lt;br&gt;remissinstanser har också framhållit att offentlig verksamhet lämpar sig&lt;br&gt;mindre väl för verkställighet av samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande ordningen innebär att&lt;br&gt;den plats där samhällstjänsten skall utföras inte behöver vara anvisad när&lt;br&gt;domstolen dömer till samhällstjänst. Denna ordning förefaller inte ha&lt;br&gt;medfört några problem under försöksverksamheten. Enligt förarbetena&lt;br&gt;till denna (prop. 1989/90:7 s. 23 f.) bör strävan emellertid vara att&lt;br&gt;domstolen skall ha ett så fylligt underlag som möjligt, av vilket det&lt;br&gt;framgår vilka arbeten som det kan bli frågan om, ifall påföljden bestäms&lt;br&gt;till samhällstjänst, och vilka regler som i övrigt skall gälla för&lt;br&gt;verkställigheten. Mot bakgrund av erfarenheterna från&lt;br&gt;försöksverksamheten och vårt förslag att samhällstjänsten skall kunna&lt;br&gt;tillämpas i större utsträckning än för närvarande och även i situationer&lt;br&gt;där den tilltalade inte är i behov av övervakning, menar vi att det inte är&lt;br&gt;nödvändigt att domstolen har någon närmare information om vad en&lt;br&gt;samhällstjänst i det enskilda fallet kommer att innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi förordar alltså att den lokala kriminalvårdsmyndigheten även i&lt;br&gt;fortsättningen skall ha ansvar för att anskaffa samhällstjänstplatser. En&lt;br&gt;sådan plats behöver dock inte vara ordnad innan domstolen dömer i&lt;br&gt;målet. Domstolen behöver inte heller förses med uppgifter om olika&lt;br&gt;möjliga samhällstjänstplatser. Däremot bör den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten före huvudförhandlingen, i de fall då&lt;br&gt;personutredning görs, informera den tilltalade om vad samhällstjänst i&lt;br&gt;allmänhet innebär och inhämta hans inställning till att fullgöra&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgången på samhällstjänstplatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag att vidga tillämpningsområdet för samhällstjänsten&lt;br&gt;aktualiserar frågan vilken inriktningen skall vara när det gäller valet av&lt;br&gt;samhällstjänstplatser. I detta hänseende uttalade departementschefen i&lt;br&gt;förarbetena till försöksverksamheten (prop. 1989/90:7 s. 27) att ett värde&lt;br&gt;med att införa samhällstjänst ligger i att den dömde får känna att han gör&lt;br&gt;något meningsfullt och att han ges möjlighet att ingå i en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsgemenskap med personer som inte tillhör hans vanliga Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;umgängeskrets. Därvid hänvisade hon till erfarenheterna från Danmark&lt;br&gt;enligt vilka många dömda fortsätter att hålla kontakten med&lt;br&gt;arbetsplatserna även efter det att de har fullgjort samhällstjänsten. Hon&lt;br&gt;anförde vidare att det därför är viktigt att valet av arbetsuppgifter sker så&lt;br&gt;att de dömda inte uppfattar samhällstjänsten som förnedrande eller&lt;br&gt;integritetskränkande samt att arbetsuppgifterna så långt det är möjligt bör&lt;br&gt;vara av annan art än sådana som normalt utförs av anställda.&lt;br&gt;Departementschefen uttalade mot denna bakgrund att det ligger ett&lt;br&gt;särskilt värde i att förlägga samhällstjänsten till någon form av ideell&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen av samhällstjänsten visar att valet av arbetsuppgifter&lt;br&gt;och samhällstjänstplatser under försöksverksamheten stämmer överens&lt;br&gt;med den inriktning som anges i propositionen. Verksamheten förefaller&lt;br&gt;dessutom ha fungerat väl. Vi anser därför att valet av arbetsuppgifter&lt;br&gt;även fortsättningsvis bör ske från i huvudsak samma utgångspunkter som&lt;br&gt;under försöksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flera remissinstanser har framhållit är det emellertid osäkert om&lt;br&gt;det ökade behov av platser som vårt förslag innebär kan täckas av ideella&lt;br&gt;organisationer. Kommittén uppger att dess kontakter med olika&lt;br&gt;frivårdsmyndigheter i och för sig har gett vid handen att ett ökat behov&lt;br&gt;av i storleksordningen två till tre gånger troligen i huvudsak kan&lt;br&gt;tillgodoses genom de ideella organisationerna. Men i den mån så inte kan&lt;br&gt;ske menar vi liksom kommittén att man bör kunna prova även nya typer&lt;br&gt;av samhällstjänstplatser. Närmast till hands ligger då offentlig, dvs.&lt;br&gt;kommunal och statlig verksamhet, men inte heller andra lösningar bör&lt;br&gt;uteslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl för att under försöksverksamheten använda ideell verksamhet&lt;br&gt;var att man därmed hoppades kunna etablera fortsatta kontakter mellan&lt;br&gt;den dömde och hans &amp;quot;arbetsplats&amp;quot;. Av Brottsförebyggande rådets rapport&lt;br&gt;framgår emellertid att denna förhoppning inte har infriats. Givetvis anser&lt;br&gt;vi att kontakter av detta slag är värdefulla och att ansträngningar bör&lt;br&gt;göras för att åstadkomma sådana, särskilt for yngre personer. Detta bör&lt;br&gt;emellertid inte ensamt utgöra ett skäl mot att pröva också andra&lt;br&gt;arbetsgivare för samhällstjänsten när detta framstår som lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något som också talar för att det bör ske en utvidgning av kretsen av&lt;br&gt;arbetsgivare är att vissa nya grupper, som kan förväntas ha delvis andra&lt;br&gt;behov än de som omfattas av försöksverksamheten, kommer att bli&lt;br&gt;aktuella för samhällstjänst. Som exempel kan nämnas en tidigare&lt;br&gt;ostraffad person i medelåldern som har begått ett skattebrott inom ramen&lt;br&gt;för sin näringsverksamhet och där omständigheterna är sådana att&lt;br&gt;påföljden inte kan stanna vid enbart villkorlig dom och böter. Ett annat&lt;br&gt;exempel är en tilltalad som har vissa missbruksproblem vilka dock inte är&lt;br&gt;så allvarliga att samhällstjänst inte bör kunna komma i fråga. Det är inte&lt;br&gt;säkert att ideell verksamhet i alla sådana fall är det bästa alternativet. Här&lt;br&gt;kan offentlig verksamhet vara en möjlighet. En annan möjlighet som bör&lt;br&gt;kunna komma i fråga, åtminstone för vissa kategorier av&lt;br&gt;samhällstjänstdömda, är att kriminalvården i egen regi anordnar lämpligt&lt;br&gt;arbete, t.ex. genom att sätta upp särskilda arbetslag som utför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljövårdsinsatser eller annat arbete utanför den reguljära Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;arbetsmarknadens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån samhällstjänstplacering inom offentlig verksamhet kommer&lt;br&gt;i fråga är det viktigt att detta sker med urskiljning. Det far inte&lt;br&gt;förekomma att en placering av en samhällstjänstdömd innebär att&lt;br&gt;personer som är föremål för det offentligas omsorger eller service utsätts&lt;br&gt;för risker. Restriktivitet bör iakttas t.ex. när det gäller att placera&lt;br&gt;samhällstjänstdömda inom verksamheter som avser omsorg eller vård,&lt;br&gt;särskilt av barn och äldre personer. Vissa former av placeringar anser vi&lt;br&gt;uteslutna. Personer som är dömda för sexualbrottslighet bör t.ex. inte&lt;br&gt;utföra samhällstjänst bland barn. Är den dömde missbrukare är det vidare&lt;br&gt;viktigt att placeringen inte innebär att hans tillgång till t.ex. narkotiska&lt;br&gt;preparat underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En synpunkt som har framförts vid tidigare diskussioner om införande&lt;br&gt;av samhällstjänst är att ett straff av detta slag riskerar att inkräkta på&lt;br&gt;tillgången på arbeten på den normala arbetsmarknaden. Den nuvarande&lt;br&gt;utformningen av samhällstjänsten kan emellertid knappast sägas ha lett&lt;br&gt;till att dessa farhågor har besannats. I detta sammanhang bör man också&lt;br&gt;betänka att kriminalvården sedan länge anordnat sysselsättning för&lt;br&gt;intagna i form av bl.a. verkstadsproduktion, utan att detta har ansetts&lt;br&gt;otillbörligt påverka antalet arbetstillfällen hos motsvarande verksamhet&lt;br&gt;inom näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som nu sagts anser vi således att kriminalvården&lt;br&gt;bör kunna söka lämpliga placeringar för samhällstjänstdömda inom ett&lt;br&gt;något större område än vad som varit fallet hitintills. Därvid bör de olika&lt;br&gt;förutsättningar och behov som finns hos skilda kategorier av dömda&lt;br&gt;beaktas. De tidigare nämnda utgångspunkterna, dvs. att arbetsuppgifterna&lt;br&gt;skall kunna upplevas som meningsfulla, att den dömde far ingå i någon&lt;br&gt;form av arbetsgemenskap samt att arbetet inte far vara av&lt;br&gt;integritetskränkande natur skall naturligtvis gälla inom de nya områdena&lt;br&gt;för samhällstjänstplacering. Som Kriminalvårdsstyrelsen framhåller i sitt&lt;br&gt;remissvar är det viktigt att se utbyggnaden och de ändrade&lt;br&gt;förutsättningarna i ett långsiktigt perspektiv, där det handlar om att&lt;br&gt;systematiskt bygga upp arbetsmöjligheter genom samordning med andra&lt;br&gt;aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.8 Verkställighet av samt ändring eller upphävande av&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;en föreskrift om samhällstjänst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En föreskrift om samhällstjänst verkställs av&lt;br&gt;den lokala kriminalvårdsmyndigheten. Föreskriften får ändras eller&lt;br&gt;upphävas av övervakningsnämnden om påföljden är skyddstillsyn och&lt;br&gt;av rätten om påföljden är villkorlig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag om verkställighet av samhällstjänst&lt;br&gt;överensstämmer i sak med regeringens. Kommitténs har föreslagit att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnden skall få ändra vad som bestämts i fråga och det&lt;br&gt;oavlönade arbetes omfattning, om det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt&lt;br&gt;kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt det nuvarande systemet är&lt;br&gt;samhällstjänsten alltid kopplad till en dom på skyddstillsyn. Det är därför&lt;br&gt;naturligt att den lokala kriminalvårdsmyndigheten som verkställer&lt;br&gt;skyddstillsynen också verkställer samhällstjänsten. Detta bör gälla också&lt;br&gt;fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införande av en möjlighet att förena även villkorlig dom med en&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst uppkommer frågan om vilken myndighet&lt;br&gt;som i sådana fall skall ha ansvaret för verkställigheten. En villkorlig dom&lt;br&gt;innebär inte i sig någon kontakt med kriminalvården och det vore därför&lt;br&gt;inte uteslutet att låta någon annan myndighet ansvara för verkställigheten&lt;br&gt;av en eventuell föreskrift om samhällstjänst. I praktiken vore det&lt;br&gt;emellertid förenat med betydande nackdelar att ha parallella&lt;br&gt;organisationer för att verkställa samhällstjänst beroende på om&lt;br&gt;föreskriften därom har meddelats i samband med villkorlig dom eller&lt;br&gt;dom på skyddstillsyn. Övervägande skäl talar därför för att&lt;br&gt;kriminalvården bör ges i uppgift att verkställa samhällstjänst också i&lt;br&gt;samband med villkorlig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av samhällstjänst efter villkorlig dom bör inte skilja sig&lt;br&gt;från verkställighet efter dom på skyddstillsyn, frånsett att den dömde inte&lt;br&gt;är underkastad övervakning. Det bör således i båda fallen ankomma på&lt;br&gt;den lokala kriminalvårdsmyndigheten att upprätta en arbetsplan för den&lt;br&gt;dömde och att sedan kontrollera att denna följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i dag bör samhällstjänsten kunna börja verkställas beträffande&lt;br&gt;den som dömts till skyddstillsyn redan från dagen för domen om inte&lt;br&gt;rätten enligt 28 kap. 5 § brottsbalken förordnat annat. Har däremot någon&lt;br&gt;dömts till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst kan påföljden&lt;br&gt;bölja verkställas först när domen, genom nöjdförklaring eller annars,&lt;br&gt;vunnit laga kraft mot den dömde. Ingenting hindrar emellertid att den&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndigheten påböljar planeringen av&lt;br&gt;samhällstjänsten redan dessförinnan, t.ex. genom att förbereda en&lt;br&gt;arbetsplan. Myndigheten bör emellertid avvakta med att ta kontakt med&lt;br&gt;den dömde tills domen har vunnit laga kraft mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i dag bör en arbetsplan för samhällstjänst innehålla såväl det&lt;br&gt;minsta som det högsta antalet timmars arbete som samhällstjänsten skall&lt;br&gt;omfatta per vecka eller månad. Antalet timmar per månad bör avpassas&lt;br&gt;så att awecklingstiden för samhällstjänsten, dvs. den tidsperiod under&lt;br&gt;vilken samhällstjänsten verkställs i praktiken, blir lämpligt avpassad.&lt;br&gt;Lika med kommittén anser vi att såsom ett riktmärke bör gälla att 40-60&lt;br&gt;timmar samhällstjänst bör motsvara två månader i awecklingstid och&lt;br&gt;varje ytterligare tjugotal timmar bör motsvara ytterligare en månad i&lt;br&gt;awecklingstid. Ett enskilt arbetspass bör såsom ett riktmärke motsvara&lt;br&gt;fyra timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis kan det finnas skäl att i enskilda fall awika från vad som nu&lt;br&gt;sagts, t.ex. om detta föranleds av arbetsuppgifterna i ett visst fall. Liksom&lt;br&gt;i dag bör den lokala kriminalvårdsmyndigheten också kunna justera en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutad arbetsplan, om detta behövs på grund av ändrade förhållanden, Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;t.ex. arbetsbrist eller sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid även uppstå situationer då det finns skäl att ändra&lt;br&gt;innehållet i själva föreskriften om samhällstjänst, utan att&lt;br&gt;omständigheterna är sådana att den utdömda påföljden skall undanröjas.&lt;br&gt;Om det exempelvis utan den dömdes egen förskyllan uppstår hinder mot&lt;br&gt;att fullfölja samhällstjänsten hos en viss arbetsgivare och det endast&lt;br&gt;återstår några enstaka timmars arbete, bör det vara möjligt att i stället för&lt;br&gt;att anordna en ny placering sätta ned antalet timmar. Också i det fallet att&lt;br&gt;den dömde efter domen drabbas av allvarlig sjukdom eller skada som gör&lt;br&gt;att han är förhindrad att fullgöra samhällstjänsten före prövotidens&lt;br&gt;utgång, bör det vara möjligt att justera eller helt ta bort föreskriften om&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande lagen om samhällstjänst har uppgiften att ändra&lt;br&gt;innehållet i föreskriften om samhällstjänst lagts på&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten. Regeringen anser att denna ordning, som&lt;br&gt;överensstämmer med kommitténs förslag, bör bestå för de fall då&lt;br&gt;samhällstjänsten utgör en föreskift vid skyddstillsyn. I de fall då&lt;br&gt;samhällstjänsten i stället utgör en föreskrift vid villkorlig dom anser vi&lt;br&gt;emellertid, som vi kommer att närmare utveckla i det följande avsnittet,&lt;br&gt;att övervakningsnämnden inte bör ha denna uppgift. I stället bör det&lt;br&gt;ankomma på rätten att efter anmälan från åklagare vid behov ändra eller&lt;br&gt;upphäva föreskriften om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.9 Reaktioner vid misskötsamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Systemen för reaktioner mot misskötsamhet vid&lt;br&gt;villkorlig dom eller skyddstillsyn tillämpas på motsvarande sätt när en&lt;br&gt;sådan påföljd förenats med samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer i sak med&lt;br&gt;regeringens såvitt avser skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Göteborgs tingsrätt anser att en&lt;br&gt;undanröjd samhällstjänst skall leda till fängelse i anstalt och inte&lt;br&gt;elektronisk övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande ordningen är&lt;br&gt;samhällstjänst alltid kopplad till en dom på skyddstillsyn. Detta innebär&lt;br&gt;att om någon missköter samhällstjänsten tillämpas samma reaktioner som&lt;br&gt;vid misskötsamhet av skyddstillsynen i allmänhet. Om den dömde inte&lt;br&gt;iakttar vad som åligger honom enligt domen på skyddstillsyn får&lt;br&gt;övervakningsnämnden således enligt 28 kap. 7 § brottsbalken bl.a.&lt;br&gt;meddela särskilda föreskrifter om vistelseort, bostad, arbetsanställning,&lt;br&gt;utbildning, läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling av&lt;br&gt;den dömde. Vidare kan övervakningsnämnden enligt bestämmelsen&lt;br&gt;meddela varning eller besluta om förlängning av övervakningen. Om den&lt;br&gt;dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och det kan antas att de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyssnämnda åtgärderna inte är tillräckliga, skall övervakningsnämnden Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;enligt 28 kap. 8 § brottsbalken begära att en åklagare för talan hos&lt;br&gt;domstol om att skyddstillsynen skall undanröjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till lagen (1989:928) om samhällstjänst uttalas att det är&lt;br&gt;viktigt för att samhällstjänst skall vara ett trovärdigt alternativ till&lt;br&gt;fängelse att man har som utgångspunkt att misskötsamhet skall leda till&lt;br&gt;att talan förs om undanröjande (prop. 1989/90:7 s. 29). Normalt bör en&lt;br&gt;misskött samhällstjänst alltså betraktas som ett sådant allvarligt&lt;br&gt;åsidosättande av den dömdes åliggande att 28 kap. 8 § brottsbalken är&lt;br&gt;tillämplig. I propositionen sägs dock även att omständigheterna kan vara&lt;br&gt;sådana att övervakningsnämnden kan nöja sig med en varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta system för reaktion på misskötsamhet av skyddstillsyn som&lt;br&gt;förenats med samhällstjänst bör enligt regeringens mening gälla även&lt;br&gt;fortsättningsvis. Någon ändring av förutsättningarna för undanröjande av&lt;br&gt;påföljden på grund av misskötsamhet är inte heller avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon åsidosätter sina åligganden enligt en villkorlig dom&lt;br&gt;ankommer det på åklagare att anhängiggöra talan vid domstol före&lt;br&gt;prövotidens utgång. Enligt 27 kap. 6 § brottsbalken kan domstolen därvid&lt;br&gt;meddela varning, meddela föreskrift om att den dömde skall fullgöra&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet eller biträda den skadelidande med visst arbete,&lt;br&gt;eller undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att detta system bör tillämpas även när en villkorlig&lt;br&gt;dom förenats med samhällstjänst och den dömde har misskött&lt;br&gt;fullgörandet av samhällstjänsten. I dessa fall skall således den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten rapportera allvarligare misskötsamhet direkt&lt;br&gt;till åklagare. Vad tidigare sagts om att misskötsamhet normalt skall leda&lt;br&gt;till att talan förs om undanröjande bör gälla även när samhällstjänsten&lt;br&gt;utgör en föreskrift vid villkorlig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något olika system kommer således att gälla vid misskötsamhet av&lt;br&gt;dem som dömts till samhällstjänst, beroende på om samhällstjänsten&lt;br&gt;utgör en föreskrift till en villkorlig dom eller en dom på skyddstillsyn.&lt;br&gt;Detta får emellertid anses vara en följd av att villkorlig dom inte är&lt;br&gt;förenad med övervakning eller möjlighet att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;t.ex. vård, behandling eller utbildning. Enligt vår mening skulle&lt;br&gt;övervakningsnämnden vid dessa förhållanden inte ha någon funktion att&lt;br&gt;fylla inom ramen för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en skyddstillsyn eller villkorlig dom med samhällstjänst undanröjs&lt;br&gt;på grund av misskötsamhet skall rätten bestämma annan påföljd för&lt;br&gt;brottet. Den skall därvid beakta bl.a. uppgiften i domen om längden av&lt;br&gt;det alternativa fängelsestraffet. Rätten bör emellertid inte vara bunden&lt;br&gt;härav. Om den dömde exempelvis redan fullgjort en stor del av&lt;br&gt;samhällstjänsten kan detta beaktas i lindrande riktning. Domstolen bör&lt;br&gt;därvid ha möjlighet att döma till fängelse på kortare tid än vad som är&lt;br&gt;föreskrivet för brottet. I fråga om fängelsestraff som har dömts ut enligt&lt;br&gt;vad som nu sagts gäller samma verkställighetsföreskrifter som&lt;br&gt;beträffande andra fängelsestraff. Detta innebär att fängelsestraff upp till&lt;br&gt;tre månader kan verkställas genom intensivövervakning med elektronisk&lt;br&gt;kontroll, om övriga förutsättningar härför är uppfyllda. Regeringen ser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inget skäl att införa någon särskild begränsning i detta hänseende för de&lt;br&gt;fall då fängelsestraffet dömts ut efter undanröjande av en frivårdspåföljd&lt;br&gt;som förenats med föreskrift om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Består misskötsamheten i ny brottslighet aktualiseras inte det nu&lt;br&gt;redovisade systemet för reaktioner. I stället blir 34 kap. brottsbalken&lt;br&gt;tillämpligt. Det är alltså fråga om en återfallssituation. Sådana situationer&lt;br&gt;har vi behandlat i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Intensivövervakning med elektronisk kontroll&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Intensivövervakning med elektronisk kontroll bör&lt;br&gt;permanentas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Intensivövervakning med elektronisk&lt;br&gt;kontroll införs som ett nytt permanent inslag i straffsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer med regeringens,&lt;br&gt;dock att kommittén benämner sanktionen ”fängelse genom elektronisk&lt;br&gt;övervakning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;anser i likhet med kommittén att elektronisk övervakning bör införas som&lt;br&gt;en permanent del av straffsystemet. Några instanser anser dock att tiden&lt;br&gt;inte är mogen för detta utan förordar i stället en fortsatt&lt;br&gt;försöksverksamhet. Datainspektionen framhåller den negativa inverkan&lt;br&gt;elektronisk övervakning har på skyddet för den personliga integriteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många instanser vänder sig mot att elektronisk övervakning benämns&lt;br&gt;fängelse eftersom det inte är fråga om en vistelse i anstalt. Som möjliga&lt;br&gt;benämningar förordas ”intensivövervakning”, ”husarrest”, ”frihets-&lt;br&gt;inskränkning”, ”elektronisk övervakning”, ”elektroniskt fängsel”,&lt;br&gt;”elektroniskt övervakningsstraff’ eller ”elektronisk intensivöver-&lt;br&gt;vakning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: En tvåårig försöksverksamhet med intensivövervakning&lt;br&gt;med elektronisk kontroll inleddes den 1 augusti 1994 inom Karlskoga,&lt;br&gt;Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköpings och Sundsvalls&lt;br&gt;frivårdsdistrikt. Under försöksperioden har fängelsestraff på högst två&lt;br&gt;månader i vissa fall kunnat verkställas utanför anstalt i form av&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheten har därefter förlängts till utgången av år 1998.&lt;br&gt;Vidare har försöksverksamheten, från den 1 januari 1997, utvidgats till&lt;br&gt;att avse hela landet samt till att omfatta fängelsestraff på högst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som deltar i försöksverksamheten är förbjuden att lämna sin&lt;br&gt;bostad annat än för vissa av frivårdsmyndigheten bestämda ändamål och&lt;br&gt;på särskilt angivna tider. Sådana ändamål kan vara arbete, studier,&lt;br&gt;behandling, deltagande i kriminalvårdens programverksamhet eller&lt;br&gt;kontakter med frivårdsmyndigheten. Efterlevnaden av förbudet att lämna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bostaden kontrolleras under hela verkställighetstiden med elektroniska Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;hjälpmedel. Elektronisk kontroll får avse också att den dömde&lt;br&gt;fullständigt avhåller sig från alkohol. Den dömde åläggs i vissa fall att&lt;br&gt;betala en avgift på 50 kronor per dag som skall verkställas. Vid&lt;br&gt;misskötsamhet tas den dömde in i kriminalvårdsanstalt för att där&lt;br&gt;undergå fortsatt verkställighet av straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i uppdrag att utvärdera&lt;br&gt;försöksverksamheten. BRÅ har avgivit en rapport den 14 mars 1997&lt;br&gt;avseende den inledande geografiskt begränsade försöksverksamheten&lt;br&gt;samt en rapport den 2 oktober 1997 avseende det första halvåret av den&lt;br&gt;utvidgade försöksverksamheten. BRÅ:s sammanfattning av sistnämnda&lt;br&gt;rapport finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening finns det&lt;br&gt;starka skäl för att ta vara på möjligheterna att utveckla fängelsestraffet&lt;br&gt;från inlåsning i anstalt till mindre skadliga och kostnadskrävande former,&lt;br&gt;inte minst när det gäller de i vårt land vanligt förekommande korta&lt;br&gt;fängelsestraffen. I många sådana fall torde andra former av&lt;br&gt;frihetsinskränkande åtgärder än inlåsning i anstalt vara mer lämpliga med&lt;br&gt;hänsyn till det brottsförebyggande och brottsbekämpande syftet bakom&lt;br&gt;samhällets ingripande. Användningen av intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll är ett led i detta utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från försöksverksamheten med intensivövervakning&lt;br&gt;med elektronisk kontroll måste sägas vara mycket positiva. Det har&lt;br&gt;sålunda visat sig att intensivövervakningen gör det möjligt att&lt;br&gt;upprätthålla en långtgående frihetsinskränkning utan att ta in den dömde i&lt;br&gt;anstalt. Det grundläggande innehållet i intensivövervakningen innefattar&lt;br&gt;ett krav på att den dömde skall uppehålla sig i sin bostad under tid då han&lt;br&gt;inte fullgör en sysselsättningsplikt eller deltar i någon godkänd aktivitet&lt;br&gt;och att han därvid fullständigt skall avhålla sig från alkohol och andra&lt;br&gt;droger. Genom utegångsförbudet och den intensiva övervakningen får&lt;br&gt;den dömde vidkännas en betydande inskränkning av sin frihet. Av&lt;br&gt;redovisningarna från BRÅ framgår också att nivån på kontrollen av de&lt;br&gt;dömda varit hög, att toleransen mot avvikelser från vad som bestämts&lt;br&gt;varit liten samt att de dömda uppfattat verkställigheten som sträng.&lt;br&gt;Intensivövervakning med elektronisk kontroll bör sålunda kunna&lt;br&gt;tillgodose även högt ställda krav på att brott skall följas av tydliga och&lt;br&gt;kännbara reaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som intensivövervakning med elektronisk kontroll sålunda&lt;br&gt;innebär en långtgående frihetsinskränkning kan åtgärder vidtas under&lt;br&gt;verkställigheten för att främja den dömdes anpassning i samhället. En&lt;br&gt;påtaglig fördel med intensivövervakning är också att den är väsentligt&lt;br&gt;humanare än anstaltsvistelser. Den som ställs under intensivövervakning&lt;br&gt;får vara kvar i sin vanliga miljö. Den dömde kan under verkställigheten&lt;br&gt;fortsätta att upprätthålla normala kontakter med sin familj. Han eller hon&lt;br&gt;kan också sköta sitt arbete, sina studier eller annan sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även från samhällsekonomisk synpunkt är intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll att föredra framför anstaltsvistelser. Hittillsvarande&lt;br&gt;erfarenheter talar sålunda för att en intensivövervakning kan genomföras&lt;br&gt;till en genomsnittlig dygnskostnad som inte överstiger 450 kr, medan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande kostnad per klient för placering i en anstalt med lägsta&lt;br&gt;säkerhetsklass år 1996 uppgick till 1 341 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda anser regeringen, i likhet med nästan alla&lt;br&gt;remissinstanser, att tiden nu är mogen att införa intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll i det ordinarie straffsystemet. Datainspektionen har&lt;br&gt;betänkligheter i fråga om den påverkan som intensivövervakning kan ha&lt;br&gt;på skyddet av den personliga integriteten. Det framstår emellertid som&lt;br&gt;uppenbart att integritetsintrånget blir mindre vid intensivövervakning än&lt;br&gt;om den dömde tas in i anstalt. Regeringen kan därför inte dela&lt;br&gt;Datainspektionens farhågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer regeringen att föreslå att intensivövervakning&lt;br&gt;med elektronisk kontroll införs som en verkställighetsform för korta&lt;br&gt;fängelsestraff. Regeringen anser mot den bakgrunden att den nuvarande&lt;br&gt;benämningen, intensivövervakning med elektronisk kontroll, bör&lt;br&gt;behållas. Denna benämning beskriver väl vad det är fråga om, nämligen&lt;br&gt;en intensiv övervakning som upprätthålls bl.a. genom elektronisk&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Intensivövervakning med elektronisk kontroll skall&lt;br&gt;vara en verkställighetsform för korta fängelsestraff&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Intensivövervakning med elektronisk&lt;br&gt;kontroll införs som verkställighetsform för korta fängelsestraff, högst&lt;br&gt;tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommittén förordar att&lt;br&gt;straffsystemet skall bestå av de självständiga straffen böter,&lt;br&gt;prövotidsstraff, övervakningsstraff, samhällstjänst, fängelse och&lt;br&gt;kontraktsvård. När rätten dömer till fängelse skall den bestämma att&lt;br&gt;straffet skall verkställas antingen genom elektronisk övervakning eller i&lt;br&gt;anstalt. Fängelse genom elektronisk övervakning blir enligt förslaget ett&lt;br&gt;självständigt straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Val av straff bör enligt kommittén normalt ske efter ett&lt;br&gt;återfallskriterium. Vid straffvärden på ett år eller mer skall dock fängelse&lt;br&gt;kunna utdömas redan vid första brottet. Vidare skall för de s.k. artbrotten&lt;br&gt;fängelse genom elektronisk övervakning kunna utdömas direkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget att införa elektronisk övervakning som&lt;br&gt;ett självständigt straff bemöts positivt av remissopinionen. Flera&lt;br&gt;instanser vill emellertid att elektronisk övervakning skall införas i&lt;br&gt;straffsystemet som en form av verkställighet av fängelsestraff. Det&lt;br&gt;framförs också från något håll att elektronisk övervakning bara bör&lt;br&gt;användas som förstärkning av andra påföljder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser, i likhet med kommittén, att domstol bör&lt;br&gt;avgöra om fängelse skall avtjänas genom elektronisk övervakning. Några&lt;br&gt;instanser pekar på att domstolens inflytande kan tillgodoses också om&lt;br&gt;elektronisk övervakning används på verkställighetsstadiet, exempelvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom att domstolen ges möjlighet att i det enskilda fallet föreskriva att&lt;br&gt;denna verkställighetsform inte får användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att elektronisk övervakning skall kunna användas vid&lt;br&gt;strafftider upp till ett år får stöd från något håll men kritiseras av flera&lt;br&gt;remissinstanser. Som en lämplig gräns for tillämpningsområdet förordas&lt;br&gt;av sistnämnda instanser fängelsestraff som är kortare än två, fyra eller&lt;br&gt;sex månader eller fängelsestraff t.o.m. sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i det föregående gjort&lt;br&gt;den bedömningen att en så genomgripande förändring av&lt;br&gt;påföljdssystemet som kommittén föreslagit för närvarande inte bör&lt;br&gt;genomföras. I linje med det ställningstagandet ligger att inte heller&lt;br&gt;kommitténs förslag om intensivövervakningens ställning i det ordinarie&lt;br&gt;straffsystemet bör genomföras. Som framförts i det föregående bör&lt;br&gt;emellertid intensivövervakning med elektronisk kontroll införas som ett&lt;br&gt;permanent inslag i straffsystemet. Vid övervägandena om hur&lt;br&gt;intensivövervakning därvid bör utformas bör beaktas vad kommittén&lt;br&gt;framfört i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intensivövervakning passar bäst för korta strafftider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att till en början behandla den grundläggande frågan&lt;br&gt;om vilka strafftider som lämpligen bör komma i fråga vid&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär att intensivövervakning skall kunna&lt;br&gt;användas vid strafftider på upp till ett år. Förslaget går sålunda långt&lt;br&gt;utöver vad som prövats under försöksverksamheten. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening finns det inte ett tillräckligt underlag för att föreslå en sådan&lt;br&gt;användning av intensivövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheten är som nämnts öppen för den som är dömd till&lt;br&gt;högst tre månaders fängelse. Reglerna om villkorlig frigivning innebär&lt;br&gt;emellertid att normalt endast två månader av ett sådant straff verkställs&lt;br&gt;genom intensivövervakning. Det innebär i praktiken att dömda&lt;br&gt;underkastas intensivövervakning under som längst två månader. Det står&lt;br&gt;klart att längre tider av intensivövervakning skulle innebära att de dömda&lt;br&gt;utsätts för större påfrestningar och också föra med sig ett klientel som&lt;br&gt;generellt sett kan antas ha sämre förutsättningar att klara de krav som&lt;br&gt;intensivövervakning ställer. Enligt regeringens mening kan det därför&lt;br&gt;befaras att längre tider av intensivövervakning medför fler&lt;br&gt;misslyckanden. Det är av stor betydelse för straffsystemets trovärdighet&lt;br&gt;att straffrättsliga sanktioner verkligen genomförs. Detta talar enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning mot att utvidga användningen av&lt;br&gt;intensivövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig omständighet i sammanhanget är vidare att&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll bör användas som&lt;br&gt;alternativ till fängelse i dess traditionella form. För att&lt;br&gt;intensivövervakning skall vara ett trovärdigt alternativ till&lt;br&gt;anstaltsvistelser krävs att ingripandenivån inte skiljer sig från&lt;br&gt;alternativets i någon betydande utsträckning. Detta torde emellertid bli&lt;br&gt;svårt att uppnå vid längre strafftider, bl.a. med hänsyn till att det kan vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lb&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårt att under mer än ett par månader upprätthålla de tämligen rigorösa&lt;br&gt;regler som i dag gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att intensivövervakning inte bör&lt;br&gt;användas vid längre strafftider än vad som sker under den pågående&lt;br&gt;försöksverksamheten. Samtidigt kan konstateras att försöksverksamheten&lt;br&gt;fungerat bra också beträffande dem med de längsta strafftiderna, dvs. tre&lt;br&gt;månader. Regeringen anser därför att denna längsta strafftid också bör&lt;br&gt;gälla när intensivövervakning blir ett permanent inslag i straffsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande skäl talar för att intensivövervakning bör bli en&lt;br&gt;verkställighetsform och inte en självständig påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad därefter gäller frågan om vilken ställning intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll bör ha i det ordinarie straffsystemet är&lt;br&gt;konstruktionen av intensivövervakning av betydelse. Det grundläggande&lt;br&gt;innehållet i intensivövervakning innefattar ett krav på att den dömde skall&lt;br&gt;uppehålla sig i sin bostad under tid då han inte fullgör en&lt;br&gt;sysselsättningsplikt eller deltar i någon godkänd aktivitet och att han&lt;br&gt;därvid fullständigt skall avhålla sig från alkohol och andra droger.&lt;br&gt;Genom utegångsförbudet och den intensiva övervakningen får den&lt;br&gt;dömde vidkännas en betydande inskränkning av sin frihet. Avsikten är&lt;br&gt;sålunda att bl.a. med hjälp av elektronisk övervakningsteknik skapa en&lt;br&gt;form for den straffrättsliga reaktionen som är i princip lika ingripande som&lt;br&gt;verkställighet i anstalt av kortare fängelsestraff. Detta mål synes också ha&lt;br&gt;uppfyllts under försöksverksamheten. Utvärderingen av den&lt;br&gt;hittillsvarande verksamheten tyder klart på att ingripandenivån varit hög.&lt;br&gt;De som underkastats verkställighet i denna form synes också i stor&lt;br&gt;utsträckning ha uppfattat intensivövervakningen som väl så sträng som&lt;br&gt;ett traditionellt fängelsestraff. Utgångspunkten att intensivövervakning&lt;br&gt;bör vara i princip lika ingripande som verkställighet i anstalt av kortare&lt;br&gt;fängelsestraff, vilken bör gälla också sedan intensivövervakningen&lt;br&gt;permanentats, talar för att intensivövervakning bör användas som en&lt;br&gt;verkställighetsform och sålunda inte införas som en självständig påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse i sammanhanget är också att införande av&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll som ett permanent inslag i&lt;br&gt;straffsystemet motiveras av såväl humanitära som samhällsekonomiska&lt;br&gt;skäl. Hur stor betydelse i dessa båda hänseenden intensivövervakningen&lt;br&gt;kommer att få, beror emellertid på möjligheterna att begränsa&lt;br&gt;användningen av intensivövervakning till sådana fall där alternativet&lt;br&gt;verkligen är en anstaltsvistelse. Om intensivövervakning kom att&lt;br&gt;användas även i en del andra fall, dvs. där påföljden annars hade blivit&lt;br&gt;någon form av kriminalvård i frihet, skulle de humanitära och&lt;br&gt;samhällsekonomiska fördelarna av intensivövervakningen minska i&lt;br&gt;motsvarande mån. Genom att införa intensivövervakning som en&lt;br&gt;verkställighetsform för kortare fängelsestraff kan sådana effekter&lt;br&gt;minimeras. Intensivövervakning med elektronisk kontroll bör därför&lt;br&gt;endast komma till stånd i fall där en domstol först kommit fram till att&lt;br&gt;påföljden skall vara fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om intensivövervakning med elektronisk kontroll hade getts ett så Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;brett tillämpningsområde som kommittén har föreslagit hade det&lt;br&gt;framstått som naturligt att införa intensivövervakning som en&lt;br&gt;självständig påföljd. En sådan lösning hade innefattat sådana&lt;br&gt;överväganden att de borde prövas av domstol. Intresset av att ge&lt;br&gt;domstolen inflytande är emellertid inte lika framträdande vid den lösning&lt;br&gt;regeringen nyss förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om beslutanderätten bör ligga på domstol eller&lt;br&gt;inom kriminalvården bör vidare beaktas vilken typ av beslut det här är&lt;br&gt;fråga om. Liksom hittills är avsikten att reglerna om verkställighet av&lt;br&gt;fängelsestraff genom intensivövervakning skall innehålla standardiserade&lt;br&gt;kriterier som endast ger det beslutande organet ett begränsat utrymme för&lt;br&gt;skönsmässiga bedömningar. En huvudregel bör sålunda, liksom under&lt;br&gt;försöksverksamheten, vara att de dömda som önskar avtjäna kortare&lt;br&gt;fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll också&lt;br&gt;skall få göra det. Det blir därför inte fråga om sådana kvalificerade&lt;br&gt;bedömningar som domstolar är särskilt lämpade för. I många fall&lt;br&gt;kommer heller inte det nödvändiga underlaget för de bedömningar som&lt;br&gt;trots allt måste göras att kunna föreligga vid den tidpunkt domstolen&lt;br&gt;avgör målet. Om inte grundkriteriema för intensivövervakningen görs&lt;br&gt;om, vilket regeringen som ovan framgått inte finner motiverat, framstår&lt;br&gt;domstolens medverkan inte som ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon remissinstans har pekat på att domstolens inflytande kunde&lt;br&gt;tillgodoses genom att domstolen gavs rätt att i enskilda fall bestämma att&lt;br&gt;fängelsestraff inte får verkställas genom intensivövervakning. Detta är i&lt;br&gt;och för sig en ordning som skulle kunna övervägas. Vissa av de faktorer&lt;br&gt;som skall prövas vid beslutet om att medge verkställighet genom&lt;br&gt;intensivövervakning är sådana att det skulle kunna övervägas att lägga&lt;br&gt;dem på domstol. Det gäller särskilt betydelsen av återfall. Såsom framgår&lt;br&gt;nedan anser dock regeringen att en tämligen standardiserad reglering bör&lt;br&gt;gälla för prövningen när den dömde tidigare gjort sig skyldig till brott&lt;br&gt;som föranlett straff som avtjänats genom intensivövervakning. Inte heller&lt;br&gt;till följd härav torde således domstols medverkan kunna anses&lt;br&gt;erforderlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda anser regeringen att intensivövervakning&lt;br&gt;med elektronisk kontroll också i fortsättningen bör vara upplagd som en&lt;br&gt;ren verkställighetsreglering. Det innebär att några särskilda regler för&lt;br&gt;domstolarna avseende denna verkställighetsform i princip inte behövs.&lt;br&gt;Domstolarna skall alltså välja och utmäta påföljder enligt vanliga regler,&lt;br&gt;utan hänsyn till att korta fängelsestraff i vissa fall kan verkställas genom&lt;br&gt;intensivövervakning. Det innebär vidare att de lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighetema till domstolen skall avge sedvanligt&lt;br&gt;underlag i form av yttranden beträffande påföljdsval.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Utformningen av intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll i övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De närmare bestämmelser om&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll som gäller under&lt;br&gt;försöksverksamheten behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommittén har som nämnts&lt;br&gt;föreslagit att fängelse genom elektronisk övervakning införs som ett&lt;br&gt;självständigt straff. Någon bedömning av den tilltalades lämplighet för&lt;br&gt;fängelse genom elektronisk övervakning skall normalt inte göras vid&lt;br&gt;straffbestämningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Medan några remissinstanser delar kommitténs&lt;br&gt;syn på lämplighetsprövning anser många instanser att en mer ingående&lt;br&gt;bedömning av den tilltalades förutsättningar att genomföra elektronisk&lt;br&gt;övervakning bör göras. Från något håll sägs att personer med&lt;br&gt;missbruksproblem inte bör komma i fråga för elektronisk övervakning&lt;br&gt;eller att sådan övervakning skall vara utesluten vid vissa brottstyper&lt;br&gt;såsom våldsbrott i allmänhet, våld mot tjänsteman eller ekonomiska&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon instans pekar på risken för att elektronisk övervakning blir&lt;br&gt;socialt diskriminerande. Från något håll uppmärksammas att de som&lt;br&gt;sammanbor med den som undergår elektronisk övervakning kan utsättas&lt;br&gt;för stora påfrestningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Erfarenheterna från det&lt;br&gt;hittillsvarande försöket ger vid handen att det nuvarande regelsystemet&lt;br&gt;fallit väl ut. Det har sålunda inte framkommit skäl att ändra de&lt;br&gt;grundläggande principerna för verksamheten eller den relativt detaljerade&lt;br&gt;regleringen av verkställigheten utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fortsättningen bör sålunda intensivövervakning med elektronisk&lt;br&gt;kontroll gå ut på att kontrollera den dömde och beskära hans rörelsefrihet&lt;br&gt;på ett sätt som är jämförbart med verkställighet i anstalt men också, och i&lt;br&gt;lika hög grad, på att sätta in olika behandlings- och påverkansprogram&lt;br&gt;för att försöka motverka fortsatt brottslighet från den dömdes sida efter&lt;br&gt;verkställigheten. Av central betydelse är härvid att komma till rätta med&lt;br&gt;de missbruksproblem som ofta föreligger. Detta torde emellertid kräva&lt;br&gt;ett intensivt arbete under lång tid. De åtgärder mot drogmissbruk som&lt;br&gt;sätts in under intensivövervakningen kan därför i de allra flesta fall inte&lt;br&gt;ses isolerat utan som ett första steg i ett rehabiliteringsprogram.&lt;br&gt;Ambitionen bör naturligtvis vara att lägga en grund så att den dömde&lt;br&gt;efter verkställigheten av egen kraft skall kunna och vilja fortsätta med&lt;br&gt;behandling eller andra åtgärder för att komma till rätta med sina&lt;br&gt;missbruksproblem. Särskild uppmärksamhet bör därför ägnas åt att den&lt;br&gt;dömde under intensivövervakningen får hjälp med att knyta de kontakter&lt;br&gt;som behövs för en sådan uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att stryka under att den elektroniska kontrollen inte&lt;br&gt;skall ersätta den mänskliga kontakten mellan den dömde och&lt;br&gt;kriminalvården. Sådana mänskliga kontakter bör tvärtom vara ett centralt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inslag i en intensivövervakning. Vad den elektroniska kontrollen syftar&lt;br&gt;till är främst att kontrollera att de frihetsinskränkande föreskrifterna&lt;br&gt;efterlevs. Detta är viktigt inte minst for att göra intensivövervakningen&lt;br&gt;till en trovärdig och för allmänheten godtagbar straffrättslig reaktion i de&lt;br&gt;fall som omfattas av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de regler som styr den pågående försöksverksamheten i&lt;br&gt;princip bör gälla framgent finns det anledning att ta upp vissa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har sålunda pekats på risken för att&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll blir socialt&lt;br&gt;diskriminerande. En utgångspunkt för försöket, som bör gälla även&lt;br&gt;framgent, är att intensivövervakningen skall utformas for att så långt det&lt;br&gt;är möjligt tillgodose rättviseaspekter. Huvudregeln bör sålunda, liksom&lt;br&gt;under försöksverksamheten, vara att den som uppfyller kravet i fråga om&lt;br&gt;straffets längd skall kunna avljäna straffet utanför anstalt i form av&lt;br&gt;intensivövervakning. I den nämnda redovisningen från&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ) avseende den inledande geografiskt&lt;br&gt;begränsade försöksverksamheten framkommer att av de dömda som&lt;br&gt;önskat delta i försöksverksamheten har det stora flertalet (92,1%) fatt&lt;br&gt;göra det. Denna andel har enligt BRÅ:s redovisning avseende det första&lt;br&gt;halvåret av den utvidgade försöksverksamheten sjunkit något (87,5%).&lt;br&gt;Även om det av den sistnämnda redovisningen framgår att det vanligaste&lt;br&gt;skälet till att någon vägrats delta i försöket är att vederbörande inte har&lt;br&gt;medverkat i utredningen vill regeringen understryka vikten av att så fa&lt;br&gt;dömda som möjligt vägras intensivövervakning. Regeringen anser vidare&lt;br&gt;att det inte finns skäl att tillföra några ytterligare begränsningar av&lt;br&gt;möjligheten att verkställa straff genom intensivövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa speciella situationer är emellertid förhållandena sådana att det&lt;br&gt;inte är lämpligt eller ens möjligt att verkställa straffet utanför anstalt i&lt;br&gt;form av intensivövervakning. Liksom för närvarande bör exempelvis den&lt;br&gt;som sammanbor med den dömde kunna fa slippa att verkställigheten äger&lt;br&gt;rum i det gemensamma hemmet. Med anledning av vad som har anförts&lt;br&gt;under remissbehandlingen vill regeringen betona vikten av att&lt;br&gt;sammanboendes intressen tillvaratas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som det finns anledning att behandla gäller om dömda&lt;br&gt;skall kunna avtjäna fängelsestraff genom intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll mer än en gång. Under den tidsbegränsade&lt;br&gt;försöksverksamheten har detta ansetts inte böra komma ifråga (se prop.&lt;br&gt;1993/94:184 s. 34). Enligt regeringens mening bör det inte heller&lt;br&gt;fortsättningsvis komma i fråga att en person gång efter annan far&lt;br&gt;möjlighet att avtjäna fängelsestraff genom intensivövervakning. Om&lt;br&gt;någon som har avtjänat ett kortare fängelsestraff i form av&lt;br&gt;intensivövervakning på nytt döms till fängelse bör straffet i princip inte&lt;br&gt;kunna verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att intensivövervakningen infogas i det permanenta&lt;br&gt;påföljdssystemet bör dock den nämnda principen modifieras något. Det&lt;br&gt;kan sålunda förekomma att någon som har avtjänat ett kortare&lt;br&gt;fängelsestraff i form av intensivövervakning på nytt döms till ett sådant&lt;br&gt;fängelsestraff sedan avsevärd tid har förflutit. Om det har gått så lång tid&lt;br&gt;mellan den tidigare verkställigheten och den nya brottsligheten att någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återfallssituation inte kan sägas vara för handen bör en ny verkställighet Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;genom intensivövervakning vara möjlig. Detta förutsätter självfallet att&lt;br&gt;den dömde inte heller under mellantiden begått något allvarligare brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det far anses rimligt att den som avtjänat ett fängelsestraff genom&lt;br&gt;intensivövervakning därefter måste avhålla sig från att begå nya brott&lt;br&gt;som föranleder strängare påföljd än böter under en period av minst tre år&lt;br&gt;för att åter kunna komma i fråga för denna verkställighetsform. Med&lt;br&gt;hänsyn härtill och vad som tidigare anförts om ett standardiserat&lt;br&gt;regelverk, bör det i lag införas en bestämmelse som medför att en ny&lt;br&gt;intensivövervakning inte kommer i fråga med mindre denna förutsättning&lt;br&gt;är uppfylld.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Begreppet brottslighetens art&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns för närvarande inte tillräckliga&lt;br&gt;skäl att göra ändring i bestämmelsen om påföljdsval i 30 kap. 4 §&lt;br&gt;andra stycket brottsbalken med avseende på begreppet brottslighetens&lt;br&gt;art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Enligt kommittén bör det vid&lt;br&gt;straffbestämningen göras en sammanvägning av brottets straffvärde och&lt;br&gt;art. Kommittén föreslår att resultatet av denna samlade bedömning&lt;br&gt;benämns brottets karaktär samt att det i lag anges att bedömningen av ett&lt;br&gt;brotts karaktär skall grundas på dess straffvärde och att rätten, om det är&lt;br&gt;påkallat, därjämte far beakta intresset av att för brott av viss art döma till&lt;br&gt;en särskilt sträng form av straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Flera remissinstanser anser att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begreppsapparat som kommittén introducerar komplicerar straffsystemet&lt;br&gt;i onödan. Det framförs därvid att de invanda begreppen ”brottets&lt;br&gt;straffvärde och art” är tillfyllest. Från något håll förordas dock att termen&lt;br&gt;”brottets karaktär” införs i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera instanser anser att det av lagtexten bör framgå vilken typ av&lt;br&gt;brottslighet som skall bedömas som artbrottslighet eller närmare anges&lt;br&gt;vilka faktorer som skall medföra en sådan bedömning. Från något håll&lt;br&gt;framförs att termen brottets art bör begränsas till ett fåtal brottstyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Valet mellan fängelse, å ena sidan, och en icke&lt;br&gt;frihetsberövande påföljd, å andra sidan, styrs i huvudsak av&lt;br&gt;bestämmelsen i nuvarande 30 kap. 4 § brottsbalken. Enligt första stycket&lt;br&gt;i paragrafen skall domstolen vid val av påföljd fasta särskilt avseende vid&lt;br&gt;omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Det&lt;br&gt;föreligger således en presumtion för att en lindrigare påföljd skall väljas.&lt;br&gt;I andra stycket anges tre omständigheter som kan bryta denna&lt;br&gt;presumtion, nämligen brottslighetens straffvärde och art och den&lt;br&gt;tilltalades tidigare brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen kan alltså åberopa brottslighetens art som skäl för att döma&lt;br&gt;den tilltalade till fängelse, trots att varken brottslighetens straffvärde eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tilltalades tidigare brottslighet talar för fängelse. Vid Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;påföljdsbestämningsreformen år 1989 angavs som ett riktvärde att en&lt;br&gt;presumtion för fängelse gäller vid brott som vid straffvärdebedömningen&lt;br&gt;ansetts böra medföra ett års fängelse eller mer (prop. 1987/88:120 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100). Det är således främst vid straffvärden under ett års fängelse som&lt;br&gt;brottslighetens art far betydelse vid påföljdsvalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet brottslighetens art infördes i samband med&lt;br&gt;påföljdsbestämningsreformen år 1989 för att ersätta uttrycket &amp;quot;av hänsyn&lt;br&gt;till allmän laglydnad&amp;quot; med vilket domstolarna tidigare hade motiverat de&lt;br&gt;korta fängelsestraffen för t.ex. rattfylleri, misshandel och mened.&lt;br&gt;Begreppsförändringen år 1989 innebar dock inte att allmänpreventiva&lt;br&gt;hänsyn inte längre skulle fa beaktas i straffrättskipningen. Man ansåg&lt;br&gt;emellertid att detta i princip skulle ske på lagstiftningsnivån eller annars&lt;br&gt;på ett mera övergripande plan och inte vid domstolarnas överväganden&lt;br&gt;av påföljdsfrågan i enskilda fall. Skälet för detta var att straffets&lt;br&gt;allmänpreventiva funktion främst torde upprätthållas genom en fast och&lt;br&gt;konsekvent praxis som visar att lagens straffhot inte är tomt samt att&lt;br&gt;enskilda domar mera sällan kan antas i sig vara av betydelse för&lt;br&gt;allmänpreventionen (prop. 1987/88:120 s. 32 &amp;nbsp;f.). Även före&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföljdsbestämningsreformen torde domstolarna emellertid ha åberopat&lt;br&gt;hänsynen till allmän laglydnad som grund för påföljdsvalet på ett mera&lt;br&gt;generellt plan. Syftet med reformen var att begreppet brottslighetens art&lt;br&gt;skulle anknyta till rådande praxis för påföljdsvalet (prop. 1987/88:120 s.&lt;br&gt;100). Det kan därför sägas att det inte blev någon större förändring i den&lt;br&gt;praktiska rättskipningen genom införandet av begreppet brottslighetens&lt;br&gt;art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artbrottslighet kan således beskrivas som brott av sådan art att det&lt;br&gt;bedöms lämpligt att av i huvudsak allmänpreventiva skäl ingripa med en&lt;br&gt;sträng påföljd omedelbart trots att straffvärdet i sig inte är påtagligt högt.&lt;br&gt;Vad man härigenom förväntar sig att uppnå är en på generell nivå både&lt;br&gt;moralbildande eller moralförstärkande effekt och en avskräckningseffekt&lt;br&gt;som motverkar den aktuella typen av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på brott som enligt praxis särbehandlas vid val av&lt;br&gt;påföljd nämns i påföljdsbestämningspropositionen (prop. 1987/88:120 s.&lt;br&gt;100) trafiknykterhetsbrott, vissa brott mot vapen- och jaktlagstiftningen&lt;br&gt;samt olovlig vistelse i riket. Vidare nämns vissa former av misshandel&lt;br&gt;och våld mot tjänsteman liksom även vissa skattebrott, för vilka i praxis&lt;br&gt;frihetsstraff utdöms i större utsträckning än vid flertalet&lt;br&gt;förmögenhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från praxis kan såsom ytterligare exempel på brott som med hänsyn&lt;br&gt;till sin art kan föranleda särbehandling i påföljdshänseende nämnas&lt;br&gt;narkotikabrott, vissa bokföringsbrott, mened samt övergrepp i rättssak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således främst genom Högsta domstolens avgöranden som det&lt;br&gt;har fastslagits vilka brottstyper som med hänsyn till sin art skall kunna&lt;br&gt;föranleda särbehandling i påfölj dshänseende. Detta har i stor utsträckning&lt;br&gt;skett brottstyp för brottstyp snarare än genom generella riktlinjer. Det&lt;br&gt;mest tydliga exemplet på denna praxisbildning är de mycket specifika&lt;br&gt;riktlinjer för påföljdsvalet som Högsta domstolen har formulerat när det&lt;br&gt;gäller brott mot totalförsvarsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot bakgrund härav svårt att göra någon fullständig uppräkning&lt;br&gt;av vilka omständigheter som är av betydelse för att viss brottslighet skall&lt;br&gt;anses vara av nu angiven art. En sådan omständighet kan emellertid vara&lt;br&gt;att en brottstyp blivit mera utbredd. Vidare torde beaktas om en brottstyp&lt;br&gt;visat sig svår att förebygga eller upptäcka (se NJA 1992 s. 190). Andra&lt;br&gt;relevanta omständigheter torde vara att brottstypen innefattar ett angrepp&lt;br&gt;på den personliga integriteten eller ett åsidosättande av respekten för&lt;br&gt;rättsväsendet och dess företrädare eller att den påverkar möjligheterna att&lt;br&gt;upprätthålla straffsystemets effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en gärning i det enskilda fallet rubriceras som ett brott tillhörande&lt;br&gt;en sådan brottstyp som nu sagts innebär emellertid inte automatiskt att&lt;br&gt;brottet skall anses vara av sådan art att påföljden enbart med hänsyn&lt;br&gt;härtill skall bestämmas till fängelse. Under straffbestämmelsen om&lt;br&gt;misshandel av normalgraden i 3 kap. 5 § brottsbalken ryms t.ex. både&lt;br&gt;oprovocerad gatumisshandel, där presumtionen för fängelse på grund av&lt;br&gt;brottets art är stark, och s.k. dansbaneslagsmål mellan två berusade&lt;br&gt;personer, där det inte sällan döms till villkorlig dom jämte böter och&lt;br&gt;någon mer ingripande påföljd ofta inte heller framstår som påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bedömning av styrkan av de skäl som kan föranleda särbehandling i&lt;br&gt;påföljdshänseende måste således göras i vaije enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Såväl genom kommitténs förslag&lt;br&gt;som i andra sammanhang har uppmärksammats frågan om vilken&lt;br&gt;brottslighet som är av den arten att den skall särbehandlas vid&lt;br&gt;påföljdsvalet. Flera remissinstanser har ansett det angeläget att&lt;br&gt;domstolarna ges en mera utförlig vägledning för sin bedömning av vad&lt;br&gt;som är artbrottslighet. Kommittén har som nämnts föreslagit att ett nytt&lt;br&gt;begrepp, brottets karaktär, förs in i lagen. Enligt kommitténs förslag kan&lt;br&gt;det vid bedömningen av brottets karaktär beaktas bl.a. intresset av att för&lt;br&gt;brott av viss art ådöma en särskilt sträng form av straff. Förslaget kan&lt;br&gt;dock, vilket påpekats av flera remissinstanser, inte sägas innebära något&lt;br&gt;förtydligade av de omständigheter som bör leda till att ett visst brott&lt;br&gt;anses vara av den arten att den skall särbehandlas vid påföljdsvalet.&lt;br&gt;Någon anledning att i det syftet genomföra förslaget finns följaktligen&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står emellertid klart att bedömningen om ett visst brott med hänsyn&lt;br&gt;till sin art bör särbehandlas i påföljdshänseende ofta vållar svårigheter i&lt;br&gt;rättstillämpningen. I avsaknad av mera generella riktlinjer för vad som&lt;br&gt;skall föranleda sådan särbehandling har domstolarna att falla tillbaka på&lt;br&gt;en relativt kasuistisk rättspraxis, vilket inte sällan leder till en stelbent&lt;br&gt;tillämpning med endast begränsat utrymme för att ta hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet. En väg att från lagstiftarens sida&lt;br&gt;möta dessa svårigheter vore naturligtvis att helt avskaffa begreppet&lt;br&gt;brottslighetens art. Detta torde emellertid inte vara möjligt utan att&lt;br&gt;förändra den grundläggande konstruktionen av påföljdssystemet. Så&lt;br&gt;länge det råder en presumtion för att domstolen i första hand skall välja&lt;br&gt;en lindrigare påföljd än fängelse, torde det vara nödvändigt att, utöver&lt;br&gt;straffvärdet och eventuell tidigare brottslighet, kunna beakta också&lt;br&gt;brottslighetens art såsom ett skäl för att döma till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär enligt motiven ett förtydligande av att&lt;br&gt;domstolen vid påföljdsvalet skall göra en sammanvägning av straffvärde&lt;br&gt;och sådana omständigheter som kan föranleda att ett brott särbehandlas&lt;br&gt;på grund av sin art. Sistnämnda omständigheter benämner kommittén i&lt;br&gt;sina motiv brottets ”artvärde”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i kommitténs överväganden såvitt avser&lt;br&gt;behovet av att åstadkomma en nyanserad syn på betydelsen av&lt;br&gt;brottslighetens art för påföljdsvalet. Det bör således eftersträvas att&lt;br&gt;resultatet av påföljdsbestämningen framstår som rättvist med hänsyn till&lt;br&gt;samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Kommitténs förslag synes i&lt;br&gt;och för sig kunna bidra till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi tidigare anfört är det emellertid svårt att med utgångspunkt i&lt;br&gt;gällande rätt göra en uttömmande redovisning av de omständigheter som&lt;br&gt;föranleder att en viss brottstyp anses vara av sådan art att särbehandling&lt;br&gt;skall ske i påföljdshänseende. De exempel som kan lämnas på sådana&lt;br&gt;artomständigheter är också relativt allmängiltiga. Vissa av dessa&lt;br&gt;omständigheter, såsom exempelvis att brottet utgör ett angrepp på den&lt;br&gt;personliga integriteten, är vidare sådana att de påverkar också&lt;br&gt;straffvärdebedömningen. Detta innebär att det framstår som osäkert&lt;br&gt;vilket resultat den av kommitténs förslagna ordningen skulle&lt;br&gt;åstadkomma i praktiken. Härutöver måste beaktas att begreppet brottets&lt;br&gt;art numera är väl inarbetat och att det bör krävas starka skäl för att i&lt;br&gt;enlighet med kommitténs förslag införa ett nytt begrepp att användas vid&lt;br&gt;påfölj dsbestämningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan hävdas att redan de förändringar av påföljdssystemet som&lt;br&gt;genomförts under senare år och som vi nu föreslår skall fullföljas leder&lt;br&gt;till att brottslighetens art påverkar påföljden på ett mer nyanserat sätt än&lt;br&gt;tidigare. Införandet av alternativ till fängelse, såsom samhällstjänst och&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll, innebär sålunda att&lt;br&gt;övergången från de rena frivårdspåföljdema till fängelse som verkställs i&lt;br&gt;anstalt indelas i fler steg. Enbart det förhållandet att viss brottslighet&lt;br&gt;bedöms vara av sådan art att särbehandling skall ske vid påföljdsvalet&lt;br&gt;behöver därmed inte leda till ett fängelsestraff som skall verkställas i&lt;br&gt;anstalt. Den föreslagna breddningen av samhällstjänsten bör kunna bidra&lt;br&gt;till en ytterligare nyansering av påföljdsvalet med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som nu sagts finns enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;tillräckliga skäl för att nu förändra bestämmelsen i 30 kap. 4 §&lt;br&gt;brottsbalken om valet mellan fängelse och övriga påföljder. Som vi&lt;br&gt;angett i avsnitt 4 avser vi att ta initiativ till en fortsatt analys av&lt;br&gt;påföljdssystemet och därvid särskilt överväga frågan om möjligheterna&lt;br&gt;att införa villkorligt fängelse. I det sammanhanget är det naturligt att&lt;br&gt;också frågan om brottslighetens art tas upp till ytterligare belysning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Böter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns för närvarande inte tillräckliga&lt;br&gt;skäl att genomföra någon lagändring i syfte att utvidga användningen&lt;br&gt;av bötesstraffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommittén föreslår att gränsen&lt;br&gt;mellan den lägre graden och normalgraden av de centrala&lt;br&gt;förmögenhetsbrotten och häleribrottet höjs samt att brottsbeteckningama&lt;br&gt;snatteri, bedrägligt beteende och undandräkt utmönstras. Vidare föreslår&lt;br&gt;kommittén att beteckningen häleriförseelse reserveras för häleribrott som&lt;br&gt;inte är uppsåtligt. Kommittén föreslår också att minsta beloppet för en&lt;br&gt;dagsbot höjs från 30 till 50 kr och att det allmänna bötesminimum vid&lt;br&gt;dagsböter höjs till 750 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till&lt;br&gt;kommitténs förslag. Några remissinstanser, däribland Riksåklagaren&lt;br&gt;ställer sig dock avvisande. Riksåklagaren invänder bl.a. mot den&lt;br&gt;konsekvensen av förslaget att en betydande mängd av de tillgreppsbrott&lt;br&gt;som i dag betecknas som stöld skulle klassas ned till mindre allvarliga&lt;br&gt;och dessutom bli straffria på försöksstadiet. Ett flertal remissinstanser&lt;br&gt;framför också kritik mot enskildheter i förslaget, bl.a. ifrågasätts&lt;br&gt;lämpligheten i att ta bort inarbetade brottsbeteckningar såsom exempelvis&lt;br&gt;snatteri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen instämmer i vad som&lt;br&gt;är utgångspunkten för kommitténs förslag, nämligen att bötesstraffet bör&lt;br&gt;kunna fa en utökad användning i och för sig. Som kommittén framhåller&lt;br&gt;har bötesstraffet flera fördelar i förhållande till andra straffrättsliga&lt;br&gt;sanktioner. Bötesstraffet kan anpassas efter brottets svårhet och ett högt&lt;br&gt;bötesstraff torde allmänt uppfattas som ett kännbart straff. Tilläggas kan&lt;br&gt;att bötesstraffet har den fördelen framför skyddstillsyn och andra mera&lt;br&gt;ingripande påföljder att det ger staten en nettointäkt. Böter leder&lt;br&gt;dessutom inte till de skadeeffekter som ofta kan vara förknippande med&lt;br&gt;ett fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förslag från Fängelsestraffkommittén har år 1992 skett&lt;br&gt;genomgripande ändringar i fråga om bötesstraffets utformning. Dessa&lt;br&gt;ändringar har inneburit bl.a. att det maximala antalet dagsböter höjts från&lt;br&gt;120 till 150 för ett brott och från 180 till 200 som gemensamt straff för&lt;br&gt;flera brott. Det lägsta antalet dagsböter som får dömas ut har också höjts&lt;br&gt;från en dagsbot till 30 dagsböter. Vidare har det minsta beloppet för en&lt;br&gt;dagsbot höjts från 10 till 30 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett brott för vilket är föreskrivet böter bör föranleda ett lägre straff&lt;br&gt;än 30 dagsböter, skall enligt de nya reglerna penningböter dömas ut.&lt;br&gt;Avsikten är emellertid inte att alla de brott som före reformen föranledde&lt;br&gt;lägre straff än 30 dagsböter numera skall bestraffas med penningböter. I&lt;br&gt;propositionen som föregick reformen (prop. 1990/91:68) angavs att brott&lt;br&gt;som tidigare bestraffades med 20 dagsböter fortsättningsvis skulle&lt;br&gt;rendera 30 dagsböter. För att det skall vara möjligt att bibehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;proportionen i straffmätningen borde, sades det vidare, en liknande&lt;br&gt;skärpning ske vid brott som förskyller högre dagsbotsantal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget har de genomförda förändringarna lett till en påtaglig&lt;br&gt;skärpning av bötesstraffet. Böterna ligger enligt vår mening numera på&lt;br&gt;en relativt hög nivå. Som exempel kan nämnas att enligt de&lt;br&gt;rekommendationer för normalböter vid utfärdande av strafföreläggande,&lt;br&gt;som tillämpas av åklagarna, skall snatteri och bedrägligt beteende&lt;br&gt;bestraffas med upp till 120 dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att gränsen mellan den lägre graden och&lt;br&gt;normalgraden av de centrala förmögenhetsbrotten och häleribrottet skall&lt;br&gt;gå vid en femtondel av basbeloppet eller omkring 2 450 kr med dagens&lt;br&gt;basbelopp. Om förslaget genomförs utan att det maximala antalet&lt;br&gt;dagsböter höjdes, skulle detta innebära en sänkning av antalet dagsböter&lt;br&gt;för sådana brott som i dag betecknas som snatteri, förutsatt att antalet&lt;br&gt;dagsböter även fortsättningsvis skall stå i proportion till det tillgripnas&lt;br&gt;värde. Sänkningen skulle innebära att antalet dagsböter blev mindre än&lt;br&gt;hälften så stort i förhållande till i dag. En annan konsekvens av&lt;br&gt;kommitténs förslag är att försök till stöld, bedrägeri eller förskingring&lt;br&gt;upp till den angivna värdegränsen blir straffritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan sänkning av bötesnivåema som nu har sagts är svår att&lt;br&gt;motivera, bl.a. mot bakgrund av de problem som snatteri erna utgör för&lt;br&gt;handeln. Att i ett slag halvera bötesbeloppen skulle alltså felaktigt kunna&lt;br&gt;ge intryck av en mildrad syn på denna mycket vanliga form av&lt;br&gt;tillgreppsbrott. Detta skulle inte överensstämma med den strävan som&lt;br&gt;enligt vår mening bör finnas att i ökad utsträckning förebygga och beivra&lt;br&gt;s.k. vardagsbrottslighet. Samma skäl talar emot att försöksbrott&lt;br&gt;avkriminaliseras på sätt som skulle bli följden av kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att med bibehållna bötesnivåer kunna genomföra&lt;br&gt;kommitténs förslag vore att samtidigt höja det maximala antalet&lt;br&gt;dagsböter som får dömas ut. Med de principer som i dag gäller för att&lt;br&gt;beräkna varje dagsbots storlek kan emellertid även en&lt;br&gt;normalinkomsttagare som begår ett brott som föranleder ett högre antal&lt;br&gt;dagsböter drabbas av bötesstraff som i kronor räknat är mycket kännbart.&lt;br&gt;En höjning av det högsta antalet dagsböter skulle riskera att leda till&lt;br&gt;bötesbelopp som inte står i proportion till brottets straffvärde. Det finns&lt;br&gt;också en risk att de högsta bötesstraffen därmed skulle komma att&lt;br&gt;framstå som mer ingripande än de kortaste fängelsestraffen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts talar för att frågan om en utökad användning av böter&lt;br&gt;skulle behöva underkastas mer ingående överväganden än vad som är&lt;br&gt;möjligt inom ramen för detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare omständighet som måste beaktas i detta sammanhang är&lt;br&gt;betalningsfrekvensen för utdömda böter. Avgörande för att bötesstraffet&lt;br&gt;skall kunna fa ett utökat användningsområde är att utdömda böter faktiskt&lt;br&gt;betalas. Kommittén har i sitt betänkande redovisat statistik över&lt;br&gt;betalningsfrekvensen för böter som ålagts åren 1989-1993. Denna ger&lt;br&gt;vid handen att betalningsfrekvensen var mycket hög. Av de böter som&lt;br&gt;bestämdes år 1989 inflöt sålunda 96,5 procent. Statistiken detta år är&lt;br&gt;slutlig i den meningen att ytterligare indrivning inte är aktuell. De&lt;br&gt;uppgifter som kommittén redovisar för övriga år, dvs. 1990-93, pekar på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att böter som bestämdes under de åren också betalades i mycket hög&lt;br&gt;utsträckning. Vi saknar ett fullständigt underlag för att göra en helt&lt;br&gt;rättvisande jämförelse avseende senare års betalningsfrekvens.&lt;br&gt;Tillgänglig statistik talar emellertid för att betalningsfrekvensen har&lt;br&gt;sjunkit påtagligt under senare år. Även om det saknas underlag för att dra&lt;br&gt;några slutsatser om orsakerna härtill eller om nedgången är annat än&lt;br&gt;mera tillfällig, utgör nyssnämnda förhållande ytterligare ett skäl att&lt;br&gt;avvakta med en reform som innebär att användningen av böter utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis är det alltså regeringens uppfattning att det för&lt;br&gt;närvarande inte finns skäl att genomföra en sådan reform som kommittén&lt;br&gt;har föreslagit. Därmed anser vi inte heller att det finns anledning att nu ta&lt;br&gt;upp frågan om att höja det minsta dagsbotsbeloppet eller det allmänna&lt;br&gt;bötesminimum vid dagsböter. Som vi har nämnt i avsnitt 4 avser vi att&lt;br&gt;återkomma till frågan om bötesstraffets användning sedan denna&lt;br&gt;övervägts på nytt i lämpligt sammanhang. Därvid bör reformbehovet i&lt;br&gt;dess helhet avseende bötesstraffets utformning och tillämpning tas upp&lt;br&gt;till bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Villkorlig frigivning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet med villkorlig frigivning skall behållas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Systemet med villkorlig frigivning skall&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser antingen tillstyrker&lt;br&gt;forslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;infördes i svensk rätt år 1906 samtidigt som den villkorliga domen. De&lt;br&gt;närmare regler som styrt den villkorliga frigivningen har under årens&lt;br&gt;lopp förändrats vid upprepade tillfällen. Särskilt sedan brottsbalken&lt;br&gt;infördes har förändringstakten varit hög. Frågan om den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen bör behållas har också diskuterats i olika sammanhang&lt;br&gt;sedan brottsbalken infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl som talar för att helt avskaffa möjligheten till villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Ett system där det av domstolen utdömda fängelsestraffet&lt;br&gt;faktiskt verkställs genom ett frihetsberövande framstår som klart, enkelt&lt;br&gt;och rättvist. Det kan vidare uppstå risk för dubbelbestraffning när&lt;br&gt;fakultativa regler om villkorlig frigivning kombineras med regler om&lt;br&gt;disciplinär bestraffning inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock att fördelarna med ett system med villkorlig&lt;br&gt;frigivning överväger de skäl som kan tala emot ett sådant system.&lt;br&gt;Utredningen har också föreslagit att systemet behålls, en uppfattning som&lt;br&gt;delas av remissinstanserna. Systemet med villkorlig frigivning löser på&lt;br&gt;ett rimligt sätt problemet med hur övergången från vistelse i anstalt till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelse i frihet skall vara anordnad. Det ger möjlighet att ställa krav på&lt;br&gt;den frigivne och att tillgripa sanktioner om kraven inte uppfylls. Vidare&lt;br&gt;är det ändamålsenligt att i vart fall de som avtjänat längre fängelsestraff&lt;br&gt;kan ställas under övervakning efter frigivningen. Den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen ger också möjlighet att på ett lämpligt sätt utforma&lt;br&gt;reaktionen mot den som efter avtjänandet av ett fängelsestraff fortsätter&lt;br&gt;att begå brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med förtida frigivning från fängelsestraff finns i de övriga&lt;br&gt;nordiska länderna och i andra jämförbara länder. Detta talar också för att&lt;br&gt;systemet bör bibehållas. Slutligen kan nämnas att avskaffandet av den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen skulle innebära en kraftig ökning av repressionen&lt;br&gt;i straffsystemet. En sådan effekt är inte avsedd med den nu aktuella&lt;br&gt;reformen. Den villkorliga frigivningen skall därför behållas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Tidpunkten för villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Villkorlig frigivning skall kunna ske&lt;br&gt;tidigast när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen särskild kategori intagna skall särbehandlas när det gäller&lt;br&gt;tidpunkten för villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Hovrätten för Västra Sverige, Helsingborgs&lt;br&gt;tingsrätt, Riksåklagaren, Statsåklagarmyndigheten för speciella mål och&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet anser att man bör överväga särskilda regler&lt;br&gt;som innebär att unga lagöverträdare kan friges villkorligt tidigare.&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden förespråkar att man inför någon form av ”ventil”&lt;br&gt;som gör det möjligt att korta av anstaltstiden för vissa kategorier&lt;br&gt;långtidsdömda. Svenska skyddsförbundet anser att alla förstagångsdömda&lt;br&gt;till fängelse obligatoriskt skall friges efter halva strafftiden. Falu&lt;br&gt;tingsrätt anför att det bör finnas möjlighet att låta vissa dömda avtjäna&lt;br&gt;större del av straffet innan villkorlig frigivning kan bli aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Tidpunkten för när villkorlig&lt;br&gt;frigivning tidigast far äga rum är i dag beroende av strafftidens längd. Är&lt;br&gt;straffet ett år eller kortare tid gäller att villkorlig frigivning inte far ske&lt;br&gt;innan två tredjedelar av straffet har avtjänats. Är straffets längd mer än&lt;br&gt;ett år men mindre än två år får villkorlig ske när åtta månader jämte en&lt;br&gt;tredjedel av den tid som överstiger ett år har avtjänats. Är slutligen&lt;br&gt;straffet två år eller mer far frigivning ske redan när halva strafftiden&lt;br&gt;avtjänats. Avser domen eller, om det är flera domar, en av dem två års&lt;br&gt;fängelse eller mer för särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot&lt;br&gt;eller medfört fara for liv eller hälsa eller som har ingått som ett led i en&lt;br&gt;yrkesmässig eller organiserad brottslighet, får enligt 26 kap. 6 a §&lt;br&gt;brottsbalken villkorlig frigivning - om det bedöms föreligga påtaglig risk&lt;br&gt;för att den dömde efter frigivningen återfaller i brottslighet av samma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slag - inte ske förrän två tredjedelar av den i domen bestämda strafftiden&lt;br&gt;har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning efter avtjänande av halva strafftiden eller två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden är i princip de enda alternativa kvotdelar som&lt;br&gt;har diskuterats i Sverige sedan brottsbalken infördes. Det nuvarande&lt;br&gt;systemet med villkorlig frigivning efter halva strafftiden i vissa fall har&lt;br&gt;utsatts för betydande kritik, främst med hänsyn till skillnaden mellan det&lt;br&gt;utdömda fängelsestraffet och den tid som avtjänas i anstalt. Regeringen&lt;br&gt;delar bedömningen att det inte är lämpligt med ett system som i många&lt;br&gt;fall innebär att bara halva det utdömda straffet verkställs genom vistelse i&lt;br&gt;anstalt. Den nuvarande möjligheten till villkorlig frigivning efter halva&lt;br&gt;strafftiden vid längre fängelsestraff bör därför slopas. Inte heller finns det&lt;br&gt;skäl att behålla den nuvarande, närmast provisoriska ordningen att&lt;br&gt;villkorlig frigivning i vissa intervall kan ske efter det att mer än halva&lt;br&gt;men mindre än två tredjedelar av strafftiden har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvotdelen två tredjedelar har bred internationell tillämplighet och har&lt;br&gt;förekommit i svensk rätt sedan systemet med villkorlig frigivning&lt;br&gt;infördes. Frigivning efter två tredjedelar av avtjänad tid utgör en lämplig&lt;br&gt;avvägning mellan, å ena sidan, intresset av att verkställigheten av straffet&lt;br&gt;inte skall skilja sig alltför mycket från vad domstolen har bestämt i&lt;br&gt;domen och, å andra sidan, intresset av att vid en reform av den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen i möjligaste mån verka för att repressionen inte ökar.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att villkorlig frigivning tidigast bör kunna ske&lt;br&gt;sedan två tredjedelar av straffet avtjänats i anstalt. Förslaget leder till en&lt;br&gt;bättre överensstämmelse mellan utdömd strafftid och faktisk avtjänad tid.&lt;br&gt;En sådan konstruktion tillgodoser också ändamålet att åstadkomma en&lt;br&gt;lämplig övergång från anstaltsvistelsen till livet i frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om villkorlig frigivning bör utformas så att presumtion&lt;br&gt;för frigivning råder när två tredjedelar av straffet avtjänats. Detta innebär&lt;br&gt;att förutsebarheten ökar och att det övervägande antalet intagna i&lt;br&gt;praktiken kommer att friges när de avtjänat två tredjedelar av strafftiden.&lt;br&gt;Det är en fördel att reglerna är klara och enkla och i så stor utsträckning&lt;br&gt;som möjligt gäller lika för alla. Som Kriminalvårdsstyrelsen påpekat&lt;br&gt;medför enkla och klara regler bl.a. att risken minskar för att de dömda&lt;br&gt;missuppfattar hur lång tid de ska avtjäna i anstalt, vilket enligt styrelsen&lt;br&gt;inte så sällan inträffar i dag, framför allt bland dem som dömts till längre&lt;br&gt;straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget skulle förlora i fråga om tydlighet om någon kategori&lt;br&gt;särbehandlades i fråga om villkorlig frigivning. Rättviseskäl talar också&lt;br&gt;mot en sådan ordning. Starka skäl talar alltså mot att någon grupp skall&lt;br&gt;särbehandlas i detta hänseende. Det finns ändå anledning att överväga om&lt;br&gt;regleringen bör utformas annorlunda för någon kategori intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har förespråkat att de unga lagöverträdarna skall&lt;br&gt;särbehandlas positivt i fråga om villkorlig frigivning. När det gäller unga&lt;br&gt;lagöverträdare har hänsyn redan tagits till deras ungdom såväl vid valet&lt;br&gt;av påföljd som vid straffmätningen. I 29 kap. 7 § brottsbalken föreskrivs&lt;br&gt;att om någon begått brott innan han fyllt 21 år skall hans ungdom beaktas&lt;br&gt;särskilt vid straffmätningen och att lindrigare straff än som är föreskrivet&lt;br&gt;för brottet i sådana fall får dömas ut. I samma paragraf finns det en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrift som förhindrar att någon döms till livstids fängelse för brott&lt;br&gt;som han begått innan han har fyllt 21 år. Vidare föreskrivs i 30 kap. 5 §&lt;br&gt;att den som begått brott innan han fyllt 18 år får dömas till fängelse&lt;br&gt;endast om det finns synnerliga skäl och att den som begått brott innan&lt;br&gt;han fyllt 21 år far dömas till fängelse endast om det med hänsyn till&lt;br&gt;gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det. Reglerna&lt;br&gt;är ett uttryck för tanken att det inte är rimligt att ingripa lika hårt mot&lt;br&gt;ungdomar som begått brott som mot vuxna som begått brott. Reglerna&lt;br&gt;innebär i praktiken att det endast är ett fatal ungdomar som döms till så&lt;br&gt;långa fängelsestraff att de med dagens system har möjlighet till&lt;br&gt;halvtidsfrigivning. Genom införandet av påföljden sluten ungdomsvård&lt;br&gt;(se avsnitt 10) för dem som har begått brott innan de fyllt 18 år kommer&lt;br&gt;utrymmet för fängelsestraff för denna kategori att bli mycket litet. Någon&lt;br&gt;särbehandling av unga lagöverträdare bör mot bakgrund av vad som nu&lt;br&gt;anförts inte införas. I detta sammanhang finns dock anledning att&lt;br&gt;framhålla vikten av att andra åtgärder vidtas för att så långt som möjligt&lt;br&gt;motverka skadliga följder av frihetsberövandet. Verkställigheten av&lt;br&gt;fängelsestraff bör i största möjliga utsträckning anpassas till&lt;br&gt;ungdomarnas speciella situation och särskilda insatser behövs för att&lt;br&gt;tillgodose de ungas behov av behandlinginsatser. Vidare är det angeläget&lt;br&gt;att ta till vara de möjligheter till vistelse utom anstalt som förekommer&lt;br&gt;enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL). Frågan om&lt;br&gt;placering av ungdomar som dömts till ett fängelsestraff behandlas av&lt;br&gt;regeringen i lagrådsremissen Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också framförts synpunkter på att den som första gången döms&lt;br&gt;till fängelse bör särbehandlas positivt. Enligt regeringens mening vore en&lt;br&gt;sådan ordning i många fall olämplig. Det är t.ex. svårt att motivera en&lt;br&gt;sådan särbehandling för personer som döms för vissa grova brott eller&lt;br&gt;personer som vid tidigare tillfällen dömts till icke frihetsberövande&lt;br&gt;påföljd och som, då fängelsestraffet döms ut, lagfors för ett flertal brott.&lt;br&gt;Att skapa en begränsad positiv särbehandling av vissa personer som&lt;br&gt;döms till fängelse för &amp;nbsp;första&amp;nbsp;&amp;nbsp;gången&amp;nbsp;&amp;nbsp;skulle&amp;nbsp;&amp;nbsp;vidare&amp;nbsp;&amp;nbsp;leda till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgränsningssvårigheter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skulle&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;också&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;göra&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;systemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svåröverskådligt. En sådan särreglering är därför inte motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har framförts att det bör skapas en möjlighet att förkorta&lt;br&gt;anstaltstiden för vissa långtidsdömda. Regeringen delar uppfattningen att&lt;br&gt;frågan om övergången från anstalt till ett liv i frihet för dem som avtjänar&lt;br&gt;långa fängelsestraff bör ägnas särskild uppmärksamhet. Det finns&lt;br&gt;emellertid enligt regeringens mening inte anledning att lösa denna fråga&lt;br&gt;genom särreglering av villkorlig frigivning för denna kategori. Vad som i&lt;br&gt;stället bör vidareutvecklas är formerna för utslussning ur anstalt. Vistelse&lt;br&gt;utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL, s.k. § 34-placering, erbjuder i dag&lt;br&gt;vissa sådana möjligheter. Ytterligare möjligheter till strukturerad&lt;br&gt;utslussning bör dock övervägas. Regeringen avser att återkomma härtill i&lt;br&gt;ett senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna kvotdelen bör med hänsyn till det anförda tillämpas&lt;br&gt;beträffande alla som kommer i fråga för villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;i:&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Undantag från reglerna om villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den minsta tid i anstalt som skall avtjänas&lt;br&gt;innan villkorlig frigivning kan få ske skall sänkas från två månader&lt;br&gt;till en månad. Allmänna straffminimum för fängelse, 14 dagar, skall&lt;br&gt;behållas. Nuvarande undantag från reglerna om villkorlig frigivning&lt;br&gt;vad avser förvandlingsstraff för böter och fängelse som dömts ut i&lt;br&gt;kombination med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att den&lt;br&gt;minsta tid i anstalt som skall avtjänas innan villkorlig frigivning kan få&lt;br&gt;ske sänks till 20 dagar samt att allmänna fängelseminimum höjs till en&lt;br&gt;månad. Kommittén har vidare föreslagit att undantag från reglerna om&lt;br&gt;villkorlig frigivning skall göras för förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet som beslutats på grund av misskötsamhet. Eftersom kommittén har&lt;br&gt;föreslagit att möjligheten att döma till fängelse i kombination med&lt;br&gt;skyddstillsyn skall avskaffas tar kommittén inte upp frågan om sådana&lt;br&gt;fängelsestraff i detta sammanhang. I övrigt överensstämmer kommitténs&lt;br&gt;förslag med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar dem utan erinran. Några remissinstanser har&lt;br&gt;ifrågasatt den föreslagna höjningen av allmänna straffminimum.&lt;br&gt;Riksåklagaren anför att de kortaste straffen bör vara undantagna&lt;br&gt;villkorlig frigivning och att gränsen bör vara densamma som i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande regleringen av&lt;br&gt;villkorlig frigivning, med en minsta tid i anstalt på två månader och&lt;br&gt;tvåtredjedelsfrigivning vid de korta fängelsestraffen, innebär att domar&lt;br&gt;på två och tre månaders fängelse i praktiken medför lika lång tids vistelse&lt;br&gt;i anstalt, nämligen två månader. Trots att de som friges från ett&lt;br&gt;fängelsestraff om tre månader får en prövotid och i vissa fall övervakning&lt;br&gt;är det praktiska resultatet otillfredsställande. Det innebär att domstolarna&lt;br&gt;i viss mån saknar möjlighet att på ett trovärdigt sätt utmäta straff i det&lt;br&gt;aktuella intervallet. Även om det är svårt att komma ifrån&lt;br&gt;tröskeleffektema vid minsta tider i anstalt för att villkorlig frigivning&lt;br&gt;skall få ske finns det nu anledning att överväga en förändring av denna&lt;br&gt;tid, inte minst mot bakgrund av att cirka en fjärdedel av samtliga&lt;br&gt;utdömda fängelsestraff avser två och tre månaders fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att den minsta tid i anstalt som skall avtjänas&lt;br&gt;innan villkorlig frigivning kan fa ske sänks från två månader till tjugo&lt;br&gt;dagar. Det skulle innebära att fängelsestraff om en månad, t.ex. för&lt;br&gt;rattfylleri, skulle avtjänas genom tjugo dagar i anstalt. Det kan&lt;br&gt;ifrågasättas om en anstaltsvistelse om tjugo dagar är tillräckligt&lt;br&gt;ingripande beträffande de brott som leder till fängelsestraff om en&lt;br&gt;månad. Det kan också ifrågasättas om det kan försvaras att ha så korta&lt;br&gt;reststraff som 10 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har i detta sammanhang också föreslagit en höjning av&lt;br&gt;allmänna fängelseminimum från 14 dagar till en månad. En sänkning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minimitiden för villkorlig frigivning till tjugo dagar i kombination med Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;en höjning av allmänna strafftninimum till en månad skulle innebära att&lt;br&gt;samtliga som döms till ett tidsbestämt fängelsestraff skulle omfattas av&lt;br&gt;reglerna om villkorlig frigivning. Det är också syftet med kommitténs&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar visserligen utredningens uppfattning att det vore&lt;br&gt;fördelaktigt om samtliga som döms till tidsbestämda fängelsestraff&lt;br&gt;omfattades av reglerna om villkorlig frigivning. Samtidigt finns det risk&lt;br&gt;för att en sådan höjning av allmänna fängelseminimum skulle kunna&lt;br&gt;medföra andra nackdelar som talar mot den föreslagna förändringen.&lt;br&gt;Allmänna straffminimum sänktes från en månad till 14 dagar genom en&lt;br&gt;lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1981 (SFS 1981:331). Ett av&lt;br&gt;skälen till sänkningen var att öppna möjligheten att nyansera&lt;br&gt;straffbestämningen i fråga om de brott som vanligen bestraffades med en&lt;br&gt;månads fängelse (prop. 1980/81:44 s. 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraff som understiger en månad används i huvudsak vid vissa&lt;br&gt;typer av brott eller när omständigheterna är mer speciella. Beträffande&lt;br&gt;vissa rattfylleribrott bestäms t.ex. påföljden till fängelse 14 dagar om det&lt;br&gt;finns omständigheter som enligt 29 kap. 5 § brottsbalken bör beaktas.&lt;br&gt;Vidare finns en utbildad praxis t.ex. om fängelsestraff på 14 dagar när det&lt;br&gt;gäller olovlig köming. Om allmänna fängelseminimum skulle höjas&lt;br&gt;minskar möjligheterna till differentiering beträffande de korta&lt;br&gt;frihetsstraffen, en negativ effekt som också påtalats av några&lt;br&gt;remissinstanser. En höjning av straffminimum skulle också medföra&lt;br&gt;förändringar i påföljdspraxis och riskera att leda till en allmän&lt;br&gt;straffskärpning i vissa fall. Med hänsyn härtill anser regeringen att någon&lt;br&gt;höjning av allmänna fängelseminimum inte bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det angeläget att reglerna om villkorlig frigivning ges en&lt;br&gt;så bred tillämpning som möjligt. De allmänna fördelarna med villkorlig&lt;br&gt;frigivning, att anstaltsvistelsen begränsas och att en ändamålsenlig&lt;br&gt;reglering vid återfall skapas, gör sig gällande också vid relativt korta&lt;br&gt;fängelsestraff. En lämplig avvägning mellan de intressen som här står&lt;br&gt;mot varandra är enligt regeringens mening att den minsta tid i anstalt som&lt;br&gt;skall avtjänas innan villkorlig frigivning kan fa ske sänks till en månad&lt;br&gt;vilket innebär att fängelsestraff på en månad eller mindre undantas från&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Vidare behålls som tidigare nämnts allmänna&lt;br&gt;fangelseminimum vid 14 dagar. En minskning från två månader till en&lt;br&gt;månad minskar också de berörda tröskeleffektema. Mot en gräns på en&lt;br&gt;månad skulle i och för sig kunna anföras att de som avtjänar sådana straff&lt;br&gt;därigenom inte skulle ha något incitament att sköta sig under&lt;br&gt;anstaltstiden eftersom någon senareläggning av tidpunkten för&lt;br&gt;frigivningen då inte kan komma i fråga enligt vårt förslag (se avsnitt 9.4).&lt;br&gt;Det bör dock beaktas att merparten i denna kategori ges möjlighet att&lt;br&gt;avtjäna straffet genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;br&gt;Skötsamhetskravet vid sådan verkställighet är högt ställt. Det angivna&lt;br&gt;problemets vidd är därför begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller undantag från reglerna om villkorlig frigivning&lt;br&gt;beträffande förvandlingsstraff för böter och fängelse som dömts ut i&lt;br&gt;kombination med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 § brottsbalken. Enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs uppfattning bör undantaget behållas beträffande Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter. Regeringen delar kommitténs uppfattning i&lt;br&gt;denna del. Regeringen finner inte heller skäl att ändra undantaget&lt;br&gt;beträffande fängelse som döms ut i kombination med skyddstillsyn enligt&lt;br&gt;28 kap. 3 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också föreslagit att ett motsvarande undantag skall&lt;br&gt;göras beträffande förverkande av villkorlig frigivning som beslutas på&lt;br&gt;grund av misskötsamhet. Som grund för sitt ställningstagande i denna del&lt;br&gt;har kommittén anfört att en annan ordning skulle innebära att den&lt;br&gt;frigivne, om förverkande skett på grund av misskötsamhet och han&lt;br&gt;villkorligt friges från detta straff, två (eller flera) parallella prövotider&lt;br&gt;skulle löpa i fråga om samma fängelsestraff. Kommitténs förslag bör ses&lt;br&gt;mot bakgrund av att den minsta tid i anstalt som skall avtjänas innan&lt;br&gt;villkorlig frigivning kan fa ske enligt kommittén bör sänkas till 20 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som nu läggs fram innebär dock att den minsta tid i anstalt&lt;br&gt;som skall avtjänas innan villkorlig frigivning kan fa ske skall bestämmas&lt;br&gt;till en månad och att den tid som kan förverkas vid misskötsamhet&lt;br&gt;begränsas till femton dagar varje gång. Härigenom begränsas risken för&lt;br&gt;att dubbla prövotider skall löpa. Det förekommer för övrigt redan i dag&lt;br&gt;att dubbla prövotider löper i sådana situationer eller liknande situationer&lt;br&gt;vid återfall i brott. Det har inte framkommit att detta medför sådana&lt;br&gt;olägenheter att det finns anledning att göra undantag beträffande&lt;br&gt;förverkande som skett vid misskötsamhet, inte minst med hänsyn till att&lt;br&gt;reglerna bör göras klara och entydiga och att nya undantag inte bör&lt;br&gt;införas utan att starka skäl talar härför. Det finns därför inte anledning att&lt;br&gt;ändra de nu gällande undantagen från villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Senareläggning av villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den villkorliga frigivningen skall ha ett&lt;br&gt;fakultativt inslag. Detta skall bestå i att tidpunkten för den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen skall kunna senareläggas, om den intagne&lt;br&gt;missköter sig under anstaltstiden. Sådan senareläggning skall kunna&lt;br&gt;uppgå till högst femton dagar vid varje beslutstillfälle. Förslaget&lt;br&gt;innebär att disciplinär bestraffning enligt 47 § andra stycket 2 lagen&lt;br&gt;(1974:203) om kriminalvård i anstalt skall slopas.&lt;br&gt;Vamingsinstitutet skall dock finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Falu tingsrätt anser dock att det&lt;br&gt;med hänsyn till samhällsskyddsaspekten bör finnas möjlighet att låta&lt;br&gt;vissa intagna avtjäna större del av straffet innan villkorlig frigivning kan&lt;br&gt;bli aktuell. Regionåklagarmyndigheten i Kalmar menar att den&lt;br&gt;villkorliga ffigivningens fakultativa inslag bör förstärkas såvitt avser&lt;br&gt;misskötsamhet hos den intagne. Helsingborgs tingsrätt avstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;däremot förslaget att det fortfarande skall finnas ett fakultativt inslag i&lt;br&gt;den villkorliga frigivningen. Kriminalvårdsnämnden och&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet anser att en maximitid bör gälla för&lt;br&gt;senareläggningen av den villkorliga frigivningen. Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet avstyrker därvid att senareläggning skall kunna ske i sådan&lt;br&gt;utsträckning att dess yttersta gräns blir den nominella strafftiden. Svenska&lt;br&gt;fångvårdssällskapet anser inte att kommitténs förslag i denna del&lt;br&gt;innehåller någon förbättring i förhållande till nuvarande regler om s.k.&lt;br&gt;disciplinärt tidstillägg. Föreningen Styresmän och Assistenter m.fl. inom&lt;br&gt;Kriminalvården förordar en förändrad grundinställning i frågan&lt;br&gt;innebärande att misskötsamhet inte som nu leder till senarelagd&lt;br&gt;frigivning utan att i stället skötsamhet resulterar i tidigarelagd frigivning.&lt;br&gt;Även Svenska Skyddsförbundet förordar införandet av positiva&lt;br&gt;incitament för skötsamhet och framhåller att förbundet inte tror på värdet&lt;br&gt;av extradagar som disciplinmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 26 kap. 7 § brottsbalken skall,&lt;br&gt;vid prövning av frågan om villkorlig frigivning bör ske senare än vid den&lt;br&gt;tidigaste tidpunkt som anges i 26 kap. 6 eller 6 a § brottsbalken, särskilt&lt;br&gt;beaktas om förutsättningarna för den intagnes anpassning i samhället&lt;br&gt;framstår som speciellt ogynnsamma med hänsyn till&lt;br&gt;frigivningsförhållanden, hans uppförande under anstaltsvistelsen eller&lt;br&gt;andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan den villkorliga frigivningen komma att förskjutas på grund&lt;br&gt;av misskötsamhet under anstaltsvistelsen. Enligt 47 § lagen (1974:203)&lt;br&gt;om kriminalvård i anstalt (KvaL) får en intagen såsom disciplinär&lt;br&gt;bestraffning tilldelas varning eller förordnande meddelas att viss bestämd&lt;br&gt;tid, högst tio dagar, inte skall inräknas i verkställighetstiden för den&lt;br&gt;påföljd som den intagne undergår (tidstillägg).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 48 § samma lag följer att det vid prövningen skall tas hänsyn till&lt;br&gt;om den intagne drabbas av andra menliga följder av förseelsen. I&lt;br&gt;lagtexten pekas särskilt på indragen frigång enligt 11 § KvaL och&lt;br&gt;indragna korttidspermissioner enligt 32 § eller frigivningspermissioner&lt;br&gt;enligt 33 § KvaL. Dubbelbestraffning skall således undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 49 § KvaL skall om flera förseelser föreligger disciplinär&lt;br&gt;bestraffning bestämmas gemensamt för samtliga förseelser. I samma&lt;br&gt;paragraf ges bestämmelser för hur mycket tidstillägg som får ges, om den&lt;br&gt;intagne gör sig skyldig till upprepade förseelser. Sammanlagt får flera&lt;br&gt;förordnanden om att viss tid inte skall räknas in i verkställigheten uppgå&lt;br&gt;till högst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tio dagar för den som undergår fängelse på högst en månad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;femton dagar för den som undergår fängelse på mer än en men högst&lt;br&gt;fyra månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fyrtiofem dagar för den som undergår fängelse på mer än fyra&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredningen av ett disciplinärende får en intagen hållas avskild&lt;br&gt;från andra intagna i den mån det är absolut nödvändigt för att syftet med&lt;br&gt;utredningen inte skall äventyras. En sådan avskildhet får inte pågå i mer&lt;br&gt;än fyra dygn. Kan avskildheten inte ordnas på anstalten, får den intagne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;placeras i allmänt häkte, om detta är lämpligare än att han förs över till Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;en annan anstalt. Detta framgår av 50 § KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinärenden skall enligt 51 § KvaL avgöras skyndsamt. Innan&lt;br&gt;beslut meddelas skall förhör hållas med den intagne. Över vad som&lt;br&gt;förekommit vid förhöret och över annan undersökning som utförts skall&lt;br&gt;föras protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senareläggning av villkorlig frigivning skall kunna ske vid allvarligare&lt;br&gt;överträdelser mot regler och anvisningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Starka rättviseskäl talar för att reglerna om villkorlig frigivning i princip&lt;br&gt;skall vara obligatoriska. En långtgående fakultativitet där&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet skall avgöra om en intagen skall&lt;br&gt;friges eller inte öppnar för godtycke och social diskriminering. Det leder&lt;br&gt;till att intagna som av domstolen fått samma straff kan komma att avtjäna&lt;br&gt;olika lång tid i anstalt. För att skapa goda förhållanden på anstalten och&lt;br&gt;för att främja den dömdes rehabilitering bör å andra sidan i någon&lt;br&gt;utsträckning markeras att den dömde kan påverka sin verkställighet&lt;br&gt;genom att vara skötsam. Fakultativa inslag kan därför inte helt undvaras.&lt;br&gt;Kommittén har föreslagit att tidpunkten för den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;skall kunna senareläggas, om den intagne missköter sig under&lt;br&gt;verkställigheten. Kommitténs förslag i denna del har godtagits av flertalet&lt;br&gt;remissinstanser. Det är också regeringens uppfattning att kommitténs&lt;br&gt;förslag bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fakultativa inslaget vid villkorlig frigivning bör således enbart utgå&lt;br&gt;från den intagnes bristande skötsamhet under anstaltsvistelsen. Ett sådant&lt;br&gt;system understryker vikten av att den intagne iakttar de regler som gäller&lt;br&gt;och ger möjlighet till sanktioner mot överträdelser. Skötsamhetskrav med&lt;br&gt;möjligheter till sanktioner mot dem som inte uppfyller detta finns också&lt;br&gt;på flera andra områden i straffsystemet. Reglerna ansluter logiskt till&lt;br&gt;bestämmelserna om förverkande av villkorligt medgiven frihet vid&lt;br&gt;misskötsamhet eller brott efter att den fangelsedömde lämnat anstalten.&lt;br&gt;Det är rimligt att också den som missköter sig riskerar att fa avtjäna en&lt;br&gt;större del av straffet i anstalt innan han friges villkorligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senareläggning av villkorlig frigivning bör inte kunna ske i de fall ett&lt;br&gt;fängelsestraff verkställs utanför anstalt i form av intensivövervakning&lt;br&gt;med elektronisk kontroll. Om den dömde vid sådan verkställighet&lt;br&gt;åsidosätter vad som åligger honom, och det som ligger honom till last&lt;br&gt;inte är av mindre betydelse, skall beslutet om verkställighet utanför&lt;br&gt;anstalt upphävas. Det bör i sådana fall inte vara möjligt att dessutom&lt;br&gt;senarelägga den villkorliga frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att motverka risken för att ett misskötsamhetskriterium leder till en&lt;br&gt;socialt orättvis tillämpning bör reglerna utformas på ett sådant sätt att&lt;br&gt;frigivningstidpunkten inte påverkas av den intagnes uppförande i största&lt;br&gt;allmänhet. Senareläggning bör endast komma i fråga om man i det&lt;br&gt;enskilda fallet kan peka på att den intagne klart och i väsentlig grad brutit&lt;br&gt;mot de regler och anvisningar som gällt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om senareläggning av den villkorliga frigivningen på grund&lt;br&gt;av misskötsamhet måste samordnas med reglerna om disciplinär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestraffning. Annars blir följden ett system med risk för&lt;br&gt;dubbelbestraffning. Systemet med att förordna att viss tid, enligt 47 §&lt;br&gt;KvaL, inte skall räknas in i verkställigheten bör således ersättas med ett&lt;br&gt;system med senareläggning av tidpunkten för villkorlig frigivning.&lt;br&gt;Härigenom skapas en enhetlig ordning för prövningen av vilken&lt;br&gt;betydelse den intagnes misskötsamhet under anstaltsvistelsen skall fa på&lt;br&gt;frigivningstidpunkten och undanröjer risken för att den intagne blir utsatt&lt;br&gt;för två olika typer av tidstillägg för samma misskötsamhet.&lt;br&gt;Vamingsinstitutet som i dag är reglerat i 47 § KvaL bör dock behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till nuvarande 47 § KvaL, som alltså upphävs, innebär&lt;br&gt;regleringen bl.a. den skillnaden att det inte krävs att misskötsamheten&lt;br&gt;skall ha ägt rum när den intagne befann sig inom anstalten eller utom&lt;br&gt;anstalten under tillsyn av personal inom kriminalvården. All&lt;br&gt;misskötsamhet som äger rum från och med att verkställigheten påbörjas&lt;br&gt;till dess att villkorlig frigivning sker, kan alltså leda till senareläggning&lt;br&gt;av den villkorliga frigivningen. Exempel på situationer där&lt;br&gt;senareläggning skall kunna beslutas men som för närvarande inte kan&lt;br&gt;bestraffas enligt 47 § KvaL är förseelser under frigång och vid placering&lt;br&gt;utanför anstalt enligt 34 § KvaL. Även vistelse utanför anstalt enligt 14 §&lt;br&gt;andra stycket KvaL kan nämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misskötsamhet från den intagnes sida kan också få andra menliga&lt;br&gt;följder för honom. Det kan t.ex. vara fråga om indragning av&lt;br&gt;permissioner, nekad frigång enligt 11 § KvaL, avslag på begäran att&lt;br&gt;vistas utanför anstalt enligt 14 § KvaL samt förflyttningar till anstalt med&lt;br&gt;högre säkerhetsgrad och beslut om avskildhetsåtgärder. Även denna typ&lt;br&gt;av menliga följder för den intagne skall beaktas vid beslut om&lt;br&gt;senareläggning av villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiden för senareläggning bör vara så tilltagen att den framstår som en&lt;br&gt;rimlig reaktion mot även allvarlig misskötsamhet. Den maximala tiden&lt;br&gt;för senareläggning vid varje beslutstillfälle bör därför vara 15 dagar och&lt;br&gt;bör kunna användas när det är fråga om flera förseelser som skall&lt;br&gt;bedömas samtidigt. Det innebär att den maximala tiden för&lt;br&gt;senareläggning vid varje beslutstillfälle ligger nära det kortaste&lt;br&gt;fängelsestraff som kan dömas ut av domstol, 14 dagar. Den kortaste tiden&lt;br&gt;för senareläggning, som endast undantagsvis bör komma i fråga, bör vara&lt;br&gt;en dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild begränsning av den sammanlagda tiden för&lt;br&gt;senareläggning föreslås inte. Det innebär att senareläggning kan få ske&lt;br&gt;med en tid som motsvarar hela reststraffet. Ett eller flera beslut om&lt;br&gt;senareläggning kan således tillsammans innebära att villkorlig frigivning&lt;br&gt;inte kommer till stånd över huvud taget. Den yttersta gränsen för&lt;br&gt;senareläggning blir således den av domstolen bestämda strafftiden. Det&lt;br&gt;bör dock - i vart fall om det rör sig om straff som överstiger några&lt;br&gt;månader - ytterst sällan och endast vid omfattande misskötsamhet bli&lt;br&gt;fråga om att någon far sin villkorliga frigivning senarelagd så mycket att&lt;br&gt;villkorlig frigivning inte alls kommer till stånd. Den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen är förenad med många fördelar, inte minst med den&lt;br&gt;övervakning som förekommer inom systemet. Att frekvent låta intagna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som dömts till längre fängelsestraff sitta av hela straffet och frige dem Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;utan prövotid och övervakning är inte lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förfaranderegler som i dag gäller vid prövning av frågan om&lt;br&gt;tidstillägg lämpar sig väl även beträffande prövning av frågan om&lt;br&gt;senareläggning av villkorlig frigivning. Under utredningen av ett sådant&lt;br&gt;ärende bör således den intagne kunna hållas avskild från andra intagna i&lt;br&gt;den mån det är absolut nödvändigt för att syftet med utredningen inte&lt;br&gt;skall äventyras. En sådan avskildhet bör inte få pågå i mer än fyra dygn.&lt;br&gt;Kan avskildheten inte ordnas på anstalten, bör den intagne få placeras i&lt;br&gt;allmänt häkte, om detta är lämpligare än att han förs över till en annan&lt;br&gt;anstalt. Innan beslut meddelas skall förhör hållas med den intagne. Över&lt;br&gt;vad som förekommit vid förhöret och över annan undersökning som&lt;br&gt;utförts skall föras protokoll. Frågor om förfarandet vid beslut om&lt;br&gt;senareläggning bör regleras i KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Prövotiden efter villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Prövotiden efter villkorlig frigivning skall&lt;br&gt;vara lika lång som reststraffet, dock minst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;kommitténs förslag i denna del ställer sig drygt hälften helt bakom det.&lt;br&gt;Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte prövotiden liksom vid&lt;br&gt;villkorlig dom och skyddstillsyn bör vara ett år. Riksåklagaren anför att&lt;br&gt;det system som gäller i dag är att föredra. Statsåklagaren för speciella&lt;br&gt;mål anser att den skärpning som det innebär att inte ha någon&lt;br&gt;maximigräns i vissa fall kan leda till alltför långtgående resultat.&lt;br&gt;Helsingborgs tingsrätt och Brottsförebyggande rådet anser att en&lt;br&gt;förutsättning för att förslaget om att utsträcka prövotiden skall kunna&lt;br&gt;accepteras är att kommitténs förslag om en utvidgning av möjligheterna&lt;br&gt;att förverka reststraffet inte genomförs. Vidare motsätter sig de båda&lt;br&gt;remissinstanserna att prövotiden utsträcks till längre än ett år för&lt;br&gt;ungdomar som dömts till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Villkorligt medgiven frihet kan&lt;br&gt;förklaras förverkad om den frigivne begått brott under prövotiden. Enligt&lt;br&gt;26 kap. 24 § brottsbalken skall ett fängelsestraff anses till fullo verkställt&lt;br&gt;vid prövotidens utgång om villkorligt medgiven frihet inte längre kan&lt;br&gt;förklaras förverkad. Prövotiden har alltså betydelse för när ett&lt;br&gt;fängelsestraff skall anses till fullo verkställt. Samtidigt har&lt;br&gt;bestämmelserna om prövotid utformats för att skapa förutsättningar för&lt;br&gt;ett meningsfullt frivårdsarbete efter den villkorliga frigivningen.&lt;br&gt;Övervakning kan inte pågå under längre tid än prövotiden. För&lt;br&gt;närvarande gäller att prövotiden schablonmässigt bestäms till ett år.&lt;br&gt;Längre prövotider kan bestämmas av Kriminalvårdsnämnden men torde&lt;br&gt;vara sällsynta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bred enighet föreligger om att ha en prövotid efter villkorlig frigivning&lt;br&gt;under vilken ett straffhot vilar över den dömde och under vilken man kan&lt;br&gt;sätta in övervakning av honom och i övrigt ingripa mot honom om de&lt;br&gt;förpliktelser han har inte uppfylls. I systemet med prövotid ligger främst&lt;br&gt;att när denna löpt ut utan att den frigivne har begått nya brott så har han&lt;br&gt;till fullo verkställt sitt straff. Detta talar för att vad som gäller efter&lt;br&gt;frigivningen bör vara kopplat till det utmätta straffet. Det är knappast&lt;br&gt;rimligt att som i dag prövotiden efter villkorlig frigivning är lika lång för&lt;br&gt;den som dömts till tre månaders fängelse för stöld som för den som&lt;br&gt;dömts till tio års fängelse för mord. Prövotiden bör därför vara beroende&lt;br&gt;av det vid den villkorliga frigivningen återstående reststraffets längd. Det&lt;br&gt;framstår också som logiskt att prövotiden anpassas till reststraffets längd&lt;br&gt;så att prövotiden löper till dess att den av domstolen bestämda strafftiden&lt;br&gt;löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur korta prövotider som helst är emellertid inte lämpliga. För att&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven frihet skall framstå som en trovärdig&lt;br&gt;reaktion vid återfall i brott är det inte rimligt med en prövotid som endast&lt;br&gt;uppgår till ett par månader. Reglerna om prövotid bör också sättas i&lt;br&gt;relation till bestämmelserna om övervakning. För att en övervakning&lt;br&gt;skall kunna innebära en reell möjlighet att stödja den frigivne måste den&lt;br&gt;pågå under en viss tid. För närvarande är huvudregeln att övervakning&lt;br&gt;skall pågå i ett år och någon förändring härav förelås inte. Vid en samlad&lt;br&gt;bedömning framstår därför en minsta prövotid om ett år som lämplig.&lt;br&gt;Även frågan om en maximigräns för prövotiden bör avgöras utifrån en&lt;br&gt;lämplighetsbedömning. En minsta prövotid om ett år innebär att alla som&lt;br&gt;döms till fängelsestraff upp till tre år kommer att fa samma prövotid, ett&lt;br&gt;år. Om någon maximigräns inte införs kommer den längsta prövotiden&lt;br&gt;normalt att uppgå till tre år och fyra månader. Det kommer dock, bl.a. vid&lt;br&gt;återfall i grov brottslighet, att förekomma ännu längre prövotider. För&lt;br&gt;dem som begår de allra grövsta brotten, t.ex. mord och mycket grova&lt;br&gt;narkotikabrott, framstår det dock som rimligt att det finns en möjlighet&lt;br&gt;att förverka den villkorligt medgivna friheten även om de nya brotten&lt;br&gt;begås mer än tre år efter frigivningen. Det är därför inte orimligt att&lt;br&gt;prövotiden utsträcks på sätt som föreslagits. Därmed undviker man också&lt;br&gt;att ett fängelsestraff kan bli till fullo verkställt redan innan den utdömda&lt;br&gt;strafftiden gått till ända. Det bör dock betonas att det vid prövningen av&lt;br&gt;frågan om förverkande av villkorligt medgiven frihet finns skäl att beakta&lt;br&gt;den tid som förflutit mellan brotten. Har flera år förflutit sedan den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen kan detta exempelvis föranleda att endast en del&lt;br&gt;av reststraffet förverkas. Någon formell övre gräns för prövotiden bör&lt;br&gt;därför inte fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mycket ovanligt att ungdomar döms till så långa straff att&lt;br&gt;prövotiden efter villkorlig frigivning enligt vårt förslag blir längre än ett&lt;br&gt;år. Det fatal fall som förekommer gäller ungdomer som begått mycket&lt;br&gt;allvarliga brott. Det saknas skäl att införa särregler för dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.6 Övervakning efter villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Nuvarande system för övervakning efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning skall behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Övervakning efter villkorlig&lt;br&gt;frigivning skall vara obligatorisk för alla frigivna som har undergått&lt;br&gt;fängelsestraff på sex månader eller mer. Den som vid frigivningen är&lt;br&gt;under 21 år skall dock ställas under övervakning, om fängelsestraffet&lt;br&gt;uppgått till fyra månader eller mer. Liksom för närvarande skall&lt;br&gt;övervakningen i princip pågå under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;kommitténs förslag i denna del ställer sig drygt hälften bakom förslaget.&lt;br&gt;Av övriga remissinstanser som har yttrat sig anser flertalet, Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Kriminalvårdsnämnden,&lt;br&gt;Övervakningsnämnden i Örebro och Göteborgs första&lt;br&gt;övervakningsnämnd, att en prövning i det enskilda fallet bör vara möjlig&lt;br&gt;för att avgöra om övervakning skall ske. Helsingborgs tingsrätt och&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet anser att antingen samtliga villkorligt frigivna&lt;br&gt;eller också ingen bör ställas under övervakning. Sistnämnda&lt;br&gt;remissinstanser framhåller särskilt att det enligt deras mening inte finns&lt;br&gt;skäl att negativt särbehandla unga lagöverträdare när det gäller&lt;br&gt;övervakning efter villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: För närvarande gäller att&lt;br&gt;övervakning efter villkorlig frigivning skall beslutas, om det bedöms&lt;br&gt;vara påkallat. Detta innebär att frivårdsmyndigheten skall bedöma om det&lt;br&gt;finns behov av övervakning och besluta om sådan när det framstår som&lt;br&gt;motiverat. I praktiken torde detta innebära att övervakning ofta underlåts&lt;br&gt;i de fall frigivning sker från korta fängelsestraff, medan den som avtjänat&lt;br&gt;fängelsestraff på sex månader eller mer regelmässigt ställs under&lt;br&gt;övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ser övervakningen som ett led i straffverkställigheten. Ett&lt;br&gt;system som innebär att behovet av övervakning skall vara avgörande för&lt;br&gt;om övervakning skall komma till stånd eller inte riskerar enligt&lt;br&gt;kommittén att fa en socialt sned tillämpning och därmed upplevas som&lt;br&gt;orättvist. Principiellt borde därför samtliga villkorligt frigivna ställas&lt;br&gt;under övervakning. Denna princip går enligt kommittén emellertid av&lt;br&gt;resursskäl inte att tillämpa fullt ut. I stället föreslår kommittén att gränsen&lt;br&gt;dras vid sex månaders avtjänat straff och att samtliga personer som&lt;br&gt;avtjänat straff minst denna tid skall ställas under övervakning. När det&lt;br&gt;gäller unga lagöverträdare anser kommittén att gränsen bör sättas vid fyra&lt;br&gt;månader eftersom åldern redan beaktats i sänkande riktning vid&lt;br&gt;straffmätningen. Övervakningen bör pågå under hela prövotiden, dock&lt;br&gt;längst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakning efter villkorlig frigivning utgör en form av verkställighet&lt;br&gt;genom kriminalvård i frihet. Genom övervakningen sker en önskvärd&lt;br&gt;kontroll av den villkorligt frigivne och skapas förutsättningar för att&lt;br&gt;ingripa vid fortsatt brottslighet eller annan misskötsamhet. Samtidigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgör övervakningen ett stöd för den frigivne och medger möjligheter för&lt;br&gt;denne att få hjälp t.ex. med att inte återfalla i missbruk eller med att&lt;br&gt;ordna sina bostadsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättviseskäl skulle i och för sig kunna motivera att sätta in&lt;br&gt;övervakning beträffande samtliga som friges villkorligt. Å andra sidan är&lt;br&gt;det svårt att motivera övervakning för dem som uppenbarligen inte är i&lt;br&gt;behov av det. En sådan ordning skulle också vara resurskrävande. Det&lt;br&gt;vore t.ex. orimligt att ställa en socialt välanpassad person som inte&lt;br&gt;riskerar att återfalla i brott under övervakning enbart av rättviseskäl. Det&lt;br&gt;är inte heller rimligt att en person, som har avtjänat kortare tid än sex&lt;br&gt;månader i anstalt, inte skall kunna övervakas efter villkorlig frigivning&lt;br&gt;trots att han flera gånger tidigare återfallit i missbruksrelaterad&lt;br&gt;brottslighet. Övervakningsmyndigheterna bör därför koncentrera sina&lt;br&gt;resurser på dem för vilka övervakning är mest angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts innebär den nuvarande ordningen att övervakning&lt;br&gt;ofta underlåts i de fall frigivning sker från korta fängelsestraff, medan&lt;br&gt;den som avtjänat fängelsestraff på sex månader eller mer regelmässigt&lt;br&gt;ställs under övervakning. Den nuvarande regleringen ger utrymme för en&lt;br&gt;viss flexibilitet även om tillämpningen leder till att frigivning efter ett&lt;br&gt;straff av viss längd oftast medför övervakning. Det har inte framkommit&lt;br&gt;att denna ordning inte fungerat väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda leder, enligt regeringens mening, till att de nuvarande&lt;br&gt;reglerna om övervakning efter villkorlig frigivning bör behållas.&lt;br&gt;Avgörande för bedömningen om övervakning skall beslutas bör liksom&lt;br&gt;tidigare vara om det föreligger behov av övervakning och det bör vara&lt;br&gt;möjligt med en individuell prövning av behovet av övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.7 Åtgärder vid misskötsamhet efter villkorlig&lt;br&gt;frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förslag: Den längsta tid som, enligt 26 kap. 19 §&lt;br&gt;brottsbalken, vid ett och samma tillfälle kan förverkas på grund av&lt;br&gt;misskötsamhet under prövotiden skall sänkas från en månad till&lt;br&gt;femton dagar. Övriga regler om åtgärder vid sådan misskötsamhet&lt;br&gt;skall behållas oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att viss&lt;br&gt;del av prövotiden efter villkorlig frigivning inte skall räknas som&lt;br&gt;verkställighet av prövotid och övervakningstid vid misskötsamhet. I&lt;br&gt;övrigt överensstämmer kommitténs förslag i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig&lt;br&gt;särskilt över kommitténs förslag i denna del. Dessa tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Åtgärder som kan tillgripas mot en&lt;br&gt;villkorligt frigiven, som inte följer de regler eller anvisningar som gäller&lt;br&gt;för honom, är bl.a. beslut om särskilda föreskrifter enligt 26 kap. 15 §&lt;br&gt;brottsbalken, beslut om övervakning i de fall den frigivne inte är föremål&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sådan, varning och beslut om att övervakningen skall pågå under viss&lt;br&gt;tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit. Ett beslut av sistnämnda&lt;br&gt;slag far endast fattas i de fall prövotiden är längre än ett år och får inte&lt;br&gt;gälla efter prövotidens utgång. Beslut som nu sagts far inte fattas efter&lt;br&gt;prövotidens utgång. Om den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden,&lt;br&gt;och det kan antas att han inte kommer att låta sig rätta genom någon&lt;br&gt;annan åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta, kan villkorligt&lt;br&gt;medgiven frihet förklaras förverkad till en tid av högst en månad vaije&lt;br&gt;gång. Beslut om förverkande fattas av övervakningsnämnden. Sådant&lt;br&gt;beslut far fattas efter prövotidens utgång om frågan har tagits upp av&lt;br&gt;övervakningsnämnden dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den villkorligt medgivna friheten kan således under vissa&lt;br&gt;förutsättningar förklaras förverkad till en tid av högst en månad vaije&lt;br&gt;gång, om den frigivne utan att begå brott allvarligt åsidosätter sina&lt;br&gt;åligganden. Allmänna fängelseminimum är 14 dagar och någon&lt;br&gt;förändring föreslås inte i denna del. Det innebär att den som efter&lt;br&gt;anstaltsvistelsen missköter sig, utan att begå brott, riskerar att som&lt;br&gt;påföljd få vistas längre tid i anstalt än den som döms till fängelse på&lt;br&gt;grund av brott. Det kan ifrågasättas om detta är en rimlig ordning. Den&lt;br&gt;längsta tid som kan förverkas vid misskötsamhet efter villkorlig&lt;br&gt;frigivning bör därför sänkas till en nivå som motsvarar allmänna&lt;br&gt;fängelseminimum. Genom en sänkning till femton dagar uppnås också&lt;br&gt;likhet med den senareläggning av villkorlig frigivning som vi föreslår&lt;br&gt;skall kunna göras beträffande den som missköter sig under en&lt;br&gt;anstaltsvistelse. Förverkande av villkorligt medgiven frihet vid&lt;br&gt;misskötsamhet efter frigivningen bör därför kunna ske med högst 15&lt;br&gt;dagar vaije gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också föreslagit att viss del av prövotiden efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning inte skall räknas som verkställighet av prövotid och&lt;br&gt;övervakningstid vid misskötsamhet. Redan i dag finns möjlighet att&lt;br&gt;förlänga övervakningen vid misskötsamhet och någon förändring föreslås&lt;br&gt;inte i denna del. Med hänsyn härtill och då prövotiden förlängs&lt;br&gt;beträffande dem som friges villkorligt från långa fängelsestraff finner&lt;br&gt;regeringen inte skäl att genomföra kommitténs forslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.8 Tidsfrister för åtgärder vid återfall i brott efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förverkande av villkorligt medgiven frihet på&lt;br&gt;grund av brott under prövotiden skall kunna ske om den frigivne&lt;br&gt;häktas eller får del av åtal inom ett år från prövotidens utgång. Annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 34 kap. 4 § brottsbalken på grund av brott under&lt;br&gt;prövotiden skall inte fa beslutas efter prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att även&lt;br&gt;annan åtgärd enligt 34 kap. 4 § brottsbalken än förverkande av villkorligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medgiven frihet skall kunna ske om den frigivne häktas eller får del av&lt;br&gt;åtal inom ett år från prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig&lt;br&gt;särskilt i denna del. Av dessa är flertalet kritiska till förslaget att det skall&lt;br&gt;vara möjligt att förverka villkorligt medgiven frihet på grund av brott&lt;br&gt;under prövotiden om den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år&lt;br&gt;från prövotiden utgång. Helsingborgs tingsrätt och Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet framhåller att förslaget innebär att frågan om när ett fängelsestraff&lt;br&gt;är till fullo verkställt kan komma att hållas öppen under avsevärd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om den frigivne begått brott under&lt;br&gt;prövotiden finns möjlighet till samma åtgärder som vid misskötsamhet.&lt;br&gt;Därutöver kan prövotiden förlängas med högst ett år utöver den vid&lt;br&gt;frigivningen bestämda tiden. Den villkorligt medgivna friheten kan också&lt;br&gt;förverkas helt eller delvis. Beslut om förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet eller annan åtgärd på grund av brott som begåtts under prövotiden&lt;br&gt;får inte beslutas om inte frågan om det uppkommer i ett mål där den&lt;br&gt;frigivne häktats eller fått del av åtalet före prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen innebär att domstolen många gånger, av&lt;br&gt;formella skäl, saknar möjlighet att förklara villkorligt medgiven frihet&lt;br&gt;förverkad trots att den tilltalade återfallit i brott under prövotid efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Om brottet begåtts under slutet av prövotiden torde&lt;br&gt;det i vissa fall inte vara praktiskt möjligt att uppfylla de krav som ställs i&lt;br&gt;34 kap. 4 § brottsbalken, dvs. att den frigivne skall ha häktats eller&lt;br&gt;erhållit del av åtalet före prövotidens utgång. Förutsättningarna för detta&lt;br&gt;kan i hög grad påverkas av den misstänkte själv. Den som undandrar sig&lt;br&gt;utredning och på annat sätt håller sig undan kan således komma ifrån ett&lt;br&gt;förverkande medan den som grips direkt eller själv ger sig till känna kan&lt;br&gt;få sin villkorligt medgivna frihet förverkad. Det kan ifrågasättas om detta&lt;br&gt;är en ändamålsenlig ordning. Rättsväsendet bör ha ytterligare någon tid&lt;br&gt;på sig innan möjligheterna till förverkande upphör. Denna tid bör, som&lt;br&gt;utredningen föreslagit, sättas till ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att samma tidsfrist skall gälla beträffande&lt;br&gt;övriga sanktioner på grund av brott som begåtts efter den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen. Förslaget innebär bl.a. att det under relativt lång tid efter&lt;br&gt;prövotidens utgång kan komma i fråga att förlänga prövotiden. Det bör&lt;br&gt;inte komma i fråga att en prövotid återupptas efter det att den prövotid&lt;br&gt;som bestämdes vid frigivningen har löpt ut. Det är inte heller motiverat&lt;br&gt;att någon, som begått brott efter att han vilkorligt frigivits, skall kunna&lt;br&gt;tilldelas en varning lång tid efter prövotidens utgång. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning bör beslut om annan åtgärd än förverkande av villkorligt&lt;br&gt;medgiven frihet därför inte kunna beslutas efter prövotidens utgång. En&lt;br&gt;sådan ordning medför också att tidsfristerna i denna del överensstämmer&lt;br&gt;med dem som enligt 26 kap. 20 § brottsbalken gäller vid åtgärder på&lt;br&gt;grund av misskötsamhet efter villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förverkande av villkorligt medgiven frihet vid&lt;br&gt;återfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En presumtion för att villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet skall förklaras förverkad om den dömde återfaller i brott under&lt;br&gt;prövotiden skall införas. Såsom särskilda skäl för att helt eller delvis&lt;br&gt;underlåta förverkande far rätten beakta om den nya brottsligheten i&lt;br&gt;förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet, om lång tid&lt;br&gt;förflutit sedan den tidigare brottsligheten eller om ett förverkande&lt;br&gt;annars skulle framstå som oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens såvitt avser presumtionen för att förverkande skall ske vid&lt;br&gt;återfall. Kommittén förslår därvid att även den nya och den tidigare&lt;br&gt;brottslighetens omfattning och typ samt den tid som förflutit mellan&lt;br&gt;brotten skall beaktas vid bedömningen av om förverkande skall&lt;br&gt;underlåtas samt att det särskilt skall beaktas om brottsligheten i båda&lt;br&gt;fallen är allvarlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser avstyrker att det införs en&lt;br&gt;presumtion för förverkande av villkorligt medgiven frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Återfall i brottslighet kan enligt&lt;br&gt;gällande lag föranleda särskilda reaktioner på olika sätt. Domstolen far&lt;br&gt;enligt 30 kap. 4 § brottsbalken som skäl för fängelse beakta att den&lt;br&gt;tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Har det nya brottet begåtts&lt;br&gt;under prövotiden efter villkorlig frigivning kan rätten, som tidigare&lt;br&gt;nämnts, med stöd av 34 kap. 4 § brottsbalken besluta om åtgärd enligt 26&lt;br&gt;kap. 18 § brottsbalken, förlänga prövotiden eller förklara den villkorligt&lt;br&gt;medgivna friheten helt eller delvis förverkad. Av bestämmelsen i 29 kap.&lt;br&gt;4 § brottsbalken följer vidare att domstolen vid straffmätningen kan&lt;br&gt;beakta att den dömde tidigare gjort sig skyldig till brott, om tillräcklig&lt;br&gt;hänsyn till detta inte kan tas genom påföljdsvalet eller genom&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återfall i brott under prövotiden kan således leda till förverkande av&lt;br&gt;villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap. 4 § brottsbalken. Förverkande&lt;br&gt;av villkorligt medgiven frihet innebär att den dömde, regelmässigt vid&lt;br&gt;sidan av straffet för det nya brottet, även får avtjäna en del av eller hela&lt;br&gt;den strafftid (det s.k. reststraffet) som återstod vid den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om förverkande bör beslutas och i så fall av hur&lt;br&gt;stor del av den villkorligt medgivna friheten som skall förklaras&lt;br&gt;förverkad har domstolen enligt 34 kap. 4 § brottsbalken att beakta om&lt;br&gt;den tidigare och den nya brottsligheten är likartad, om brottsligheten i&lt;br&gt;båda fallen är allvarlig samt om den nya brottsligheten är svårare eller&lt;br&gt;lindrigare än den tidigare. Vidare skall beaktas den tid som förflutit&lt;br&gt;mellan brotten. I påföljdsbestämningspropositionen (1987/88:120)&lt;br&gt;uttalades att de i lagrummet angivna omständigheterna ger exempel på&lt;br&gt;vad som skall beaktas vid bedömningen av förverkandefrågan och att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte är uteslutet att även andra synpunkter kan komma i fråga (prop. s.&lt;br&gt;110).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I påfölj dsbestämningspropositionen uttalade departementschefen att&lt;br&gt;hon såg det som naturligt att förverkande sker vid ny brottslighet. Hon&lt;br&gt;påminde emellertid (a. prop. s. 55) om att förverkande i princip är en&lt;br&gt;reaktion på att någon brutit mot de villkor som var förenade med den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen och egentligen avser ändrade&lt;br&gt;verkställighetsvillkor beträffande den första domen. Enligt hennes&lt;br&gt;uppfattning finns det mot denna bakgrund mindre anledning att vara&lt;br&gt;restriktiv beträffande förverkande än när det gäller en skärpt&lt;br&gt;straffmätning vid återfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i denna uppfattning. Förverkande av villkorligt&lt;br&gt;medgiven frihet är en lämplig åtgärd när det gäller att möta ny&lt;br&gt;brottslighet efter ett tidigare fängelsestraff. I sammanhanget bör&lt;br&gt;framhållas att förverkande av villkorligt medgiven frihet har flera&lt;br&gt;fördelar i förhållande till den allmänna återfallsskärpningen enligt 29&lt;br&gt;kap. 4 § brottsbalken. Det är redan från böijan klart både hur mycket den&lt;br&gt;dömde riskerar i återfallsskärpning, om han på nytt begår brott, och&lt;br&gt;under vilken tid skärpningen kan tillämpas. Dessutom är pedagogiken i&lt;br&gt;systemet mycket tydlig. Med hänsyn härtill finns det skäl att i så stor&lt;br&gt;utsträckning som möjligt styra över återfallsskärpningen till&lt;br&gt;förverkandet. Det bör därför, även fortsättningsvis, i första hand vara&lt;br&gt;genom förverkande av villkorligt medgiven frihet som hänsyn tas till&lt;br&gt;återfall beträffande den som avtjänat ett fängelsestraff i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén anser dock regeringen att den nuvarande&lt;br&gt;lagstiftningen är otydlig beträffande vilken grundinställning som gäller&lt;br&gt;för att utnyttja förverkandemöjligheten. På denna punkt föreslås därför en&lt;br&gt;förändring genom att det i lagtexten uttryckligen anges att det råder en&lt;br&gt;presumtion för att förverkande skall ske vid ny brottslighet under&lt;br&gt;prövotiden. Detta uttrycks genom att det anges att förverkande skall ske&lt;br&gt;om inte särskilda skäl talar däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som särskilt skäl för att underlåta förverkande eller att förverka endast&lt;br&gt;en del av reststraffet bör, liksom tidigare, brottets svårhet och&lt;br&gt;tidsaspekten beaktas. Om den nya brottsligheten är av lindrig&lt;br&gt;beskaffenhet eller om lång tid förflutit mellan brotten bör detta kunna&lt;br&gt;leda till att förverkande underlåts eller att endast delförverkande sker.&lt;br&gt;Naturligtvis bör även den tid som förflutit sedan den tidigare domen eller&lt;br&gt;den villkorliga frigivningen kunna beaktas. Genom den förlängning av&lt;br&gt;prövotiden vid långa fängelsestraff som nu föreslagits far denna&lt;br&gt;omständighet ökad betydelse. Vid återfall i slutet av en lång prövotid kan&lt;br&gt;således finnas skäl att underlåta att förverka, i vart fall en del av den&lt;br&gt;villkorligt medgivna friheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att det, som särskilda skäl för att underlåta förverkande&lt;br&gt;eller förverka endast en del av den villkorligt medgivna friheten, skall&lt;br&gt;kunna beaktas om ett förverkande skulle framstå som oskäligt. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om förverkandet framstår som oskäligt bör bl.a. sådana&lt;br&gt;omständigheter som anges i 29 kap. 5 § kunna beaktas. Vidare bör bl.a.&lt;br&gt;kunna beaktas om brotten framstår som så olikartade och väsensskilda att&lt;br&gt;ett förverkande inte ter sig som rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare bör gälla att de i lagrummet angivna omständigheterna&lt;br&gt;utgör exempel på vad som kan beaktas och att det även i fortsättningen&lt;br&gt;bör kunna komma i fråga att beakta andra synpunkter. Syftet är att det&lt;br&gt;vid en samlad skälighetsbedömning skall vara möjligt att underlåta&lt;br&gt;förverkande eller att endast förverka en del av reststraffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 9.8 föreslås att den inskränkning i möjligheten att förklara&lt;br&gt;villkorligt medgiven frihet förverkad, som ligger i att åtal eller häktning&lt;br&gt;skall ha skett före prövotidens utgång, tas bort. I stället bör enligt vår&lt;br&gt;mening gälla att detta skall ha skett inom ett år från prövotidens utgång.&lt;br&gt;Härigenom ökar möjligheterna att förklara villkorligt medgiven frihet&lt;br&gt;förverkad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.10 Beslutsordningen i fråga om villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beslut i fråga om att skjuta upp eller att&lt;br&gt;senarelägga tidpunkten för villkorlig frigivning skall fattas inom&lt;br&gt;kriminalvården. Beslutet skall kunna överklagas till allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Beslut om senareläggning av&lt;br&gt;villkorlig frigivning skall fattas av kriminalvårdsanstalten. Beslutet skall&lt;br&gt;kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Som en följd av&lt;br&gt;förslaget avskaffas Kriminalvårdsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;kommitténs förslag i denna del är en majoritet kritiska till förslaget att&lt;br&gt;låta kriminalvårdsanstalten fatta beslut om senareläggning som första&lt;br&gt;instans. Hovrätten för Västra Sverige framhåller risken för att den&lt;br&gt;intagne upplever sig som utlämnad till anstaltspersonalen och ytterst&lt;br&gt;anstaltschefen. Hovrätten föreslår att uppgiften i stället tilldelas&lt;br&gt;övervakningsnämndema. Helsingborgs tingsrätt och Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet anför rättssäkerhetsskäl för att beslutanderätten skall ligga utanför&lt;br&gt;anstalten och föreslår att uppgiften läggs på övervakningsnämndema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande reglering skall&lt;br&gt;Kriminalvårsnämnden göra den fakultativa prövningen av om villkorlig&lt;br&gt;frigivning skall ske. Kriminalvårdsnämnden skall alltid pröva frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning för den som dömts till fängelse i två år eller på&lt;br&gt;längre tid. Kriminalvårdsnämnden prövar också frågan om&lt;br&gt;senareläggning enligt 26 kap. 7 § med hänsyn till förutsättningarna för&lt;br&gt;den intagnes anpassning i samhället och frågor om att enligt 26 kap. 6 §&lt;br&gt;brottsbalken skjuta upp den villkorliga frigivningen på den dömdes&lt;br&gt;begäran. I det senare fallet ankommer det på kriminalvården att initiera&lt;br&gt;en prövning hos Kriminalvårdsnämnden (prop. 1992/93:4 s. 42). Talan&lt;br&gt;far inte föras mot Kriminalvårdsnämndens beslut i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I materiellt hänseende har frågan om senareläggning på grund av&lt;br&gt;misskötsamhet likheter med den nuvarande disciplinära bestraffningen i&lt;br&gt;form av s.k. tidstillägg. Enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;br&gt;(KvaL) skall beslut om tidstillägg fattas av Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutanderätten har delegerats med stöd av förordningen (1974:248) om Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt och i praktiken beslutar kriminalvårdsanstaltema&lt;br&gt;om tidstillägg. Beslut som fattas av annan än Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;skall dock anmälas till styrelsen. Den beslutet angår kan också, utan&lt;br&gt;begränsning i tiden, påkalla Kriminalvårdsstyrelsens prövning av ett&lt;br&gt;sådant beslut. Kriminalvårdsstyrelsens beslut far överklagas till allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om senareläggning av villkorlig frigivning är av stor&lt;br&gt;betydelse för den intagne. Det är därför viktigt att beslutsordningen är&lt;br&gt;tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Detta talar för att beslut om&lt;br&gt;senareläggning av villkorlig frigivning skall fattas av domstol. Mot att&lt;br&gt;lägga beslutet om senareläggning på allmän domstol kan anföras att det&lt;br&gt;sannolikt skulle bli fråga om ett stort antal ärenden som inte är alltför&lt;br&gt;komplicerade. Tidstillägg enligt 47 § KvaL beslutades år 1996 i 1 931&lt;br&gt;fall. Beslut om varning fattades under samma år i 3 746 fall. Det skulle&lt;br&gt;innebära en stor belastning på domstolarna att ta över handläggningen av&lt;br&gt;dessa ärenden. För att hanteringen inte skall bli alltför tungrodd och&lt;br&gt;resurskrävande kan visserligen en förenklad hantering övervägas. Om&lt;br&gt;förenklade handläggningsrutiner skulle införas finns å andra sidan risk&lt;br&gt;för att rättssäkerhetsvinstema inte blir så stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senareläggning av villkorlig frigivning företer, som tidigare har&lt;br&gt;påpekats, likheter med det system som nu tillämpas när det gäller&lt;br&gt;tidstillägg som disciplinär bestraffning. Detta system hanteras av&lt;br&gt;kriminalvården. Beslutets karaktär talar för att beslutsordningen bör vara&lt;br&gt;densamma som nu gäller för s.k. tidstillägg. Beslutanderätten i dessa&lt;br&gt;frågor bör därför anförtros Kriminalvårdsstyrelsen med möjlighet att&lt;br&gt;delegera beslutanderätten från styrelsen till annan myndighet inom&lt;br&gt;Kriminalvårdsverket, en beslutsordning som också föreslagits av&lt;br&gt;kommittén. Beslutsordningen bör vara densamma beträffande frågor om&lt;br&gt;att skjuta upp den villkorliga frigivningen på den dömdes begäran. En&lt;br&gt;sådan ordning gör systemet enkelt och överskådligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en organisatorisk förändring som trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1998 har lokala kriminalvårdmyndigheter inrättats i hela landet. Inom de&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndighetema bedrivs verksamhet inom häkte,&lt;br&gt;anstalt och frivård. I de flesta lokala kriminalvårdsmyndigheter finns en&lt;br&gt;eller flera kriminalvårdsanstalter. Beslutanderätten i frågor om att skjuta&lt;br&gt;upp eller senarelägga den villkorliga frigivningen bör kunna anförtros de&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndighetema. Detta minskar risken för att de&lt;br&gt;intagna skall känna sig utlämnade till chefen och personalen på&lt;br&gt;anstalterna, en risk som vissa remissinstanser framfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslut fattas av annan än Kriminalvårdsstyrelsen bör styrelsen ha&lt;br&gt;möjlighet att ändra beslutet. Den intagne bör också, utan begränsning i&lt;br&gt;tid, ha möjlighet att påkalla styrelsens prövning, om beslutet gått honom&lt;br&gt;emot. Besluten bör gälla omedelbart om inte något annat förordnas.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsens beslut bör kunna överklagas till allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Den förslagna beslutsordningen överensstämmer&lt;br&gt;väl med det prövningssystem som i övrigt gäller enligt KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har som en följd av den förslagna beslutsordningen även&lt;br&gt;föreslagit att Kriminalvårdsnämnden skall upphöra. De föreslagna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerna om tidpunkten för villkorlig frigivning och beslutsordningen i&lt;br&gt;dessa frågor innebär att vissa av Kriminalvårdsnämndens huvuduppgifter&lt;br&gt;kommer att försvinna. Kriminalvårdsnämndens uppgifter kommer efter&lt;br&gt;genomförandet av de nu föreslagna förändringarna att begränsas till&lt;br&gt;frågor som avses i 34 § KvaL avseende intagna som dömts till fängelse i&lt;br&gt;lägst två år och överprövning av övervakningsnämndemas beslut i vissa&lt;br&gt;frågor enligt brottsbalken, KvaL och passlagen (1978:302). De&lt;br&gt;övergångsbestämmelser som föreslås när det gäller villkorlig frigivning&lt;br&gt;innebär dock att äldre bestämmelser alltjämt skall tillämpas beträffande&lt;br&gt;dem som före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss tid, som uppgår&lt;br&gt;till tre månader eller mer. Det innebär att Kriminalvårdsnämnden även&lt;br&gt;efter den 1 januari 1999 kommer att ha till uppgift att som självständig&lt;br&gt;beslutsinstans pröva frågor om villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 och 6&lt;br&gt;a §§ i dess nuvarande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därför inte anledning att nu ta ställning till frågan om&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämndens framtid. Regeringen avser dock att återkomma&lt;br&gt;till denna fråga i ett senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.11 Övergången till vistelse utanför anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nuvarande möjligheten till&lt;br&gt;frigivningspermission skall slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna anför någon&lt;br&gt;invändning mot förslaget att avskaffa möjligheten till&lt;br&gt;frigivningspermission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Systemet med frigivningspermission&lt;br&gt;är utformat så att den intagne kan släppas ut från anstalten från och med&lt;br&gt;den dag när villkorlig frigivning tidigast kan beviljas.&lt;br&gt;Frigivningspermissionen är ett led i förberedelserna för frigivningen.&lt;br&gt;Tanken är att sådan permission skall övervägas i samband med ett beslut&lt;br&gt;enligt 26 kap. 7 § brottsbalken att senarelägga den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen på grund av ogynnsamma frigivningsförhållanden för att&lt;br&gt;pröva om det är möjligt att den intagne själv kan medverka till att hans&lt;br&gt;frigivningsförhållanden blir sådana att villkorlig frigivning kan ske.&lt;br&gt;Erforderliga villkor beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet och&lt;br&gt;annat far ställas upp. Om den dömde inte följer givna regler och&lt;br&gt;anvisningar som gäller för permissionen kan han återintas i anstalt.&lt;br&gt;Frågor om frigivningspermission prövas av Kriminalvårdsnämnden. Det&lt;br&gt;nuvarande systemet med frigivningspermissioner har inte kommit att&lt;br&gt;tillämpas i praktiken och sådan permission har inte heller beslutats i&lt;br&gt;något fall under de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frigivningspermissionen har inte heller någon roll att spela i det&lt;br&gt;föreslagna systemet med en enhetlig kvotdel för villkorlig frigivning.&lt;br&gt;Med den nu föreslagna regleringen av villkorlig frigivning skulle&lt;br&gt;institutet endast kunna omfatta dem som på grund av misskötsamhet fått&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sin anstaltstid förlängd. Det är dock inte lämpligt att de som fått sin&lt;br&gt;anstaltsvistelse förlängd på grund av misskötsamhet ändå skulle släppas&lt;br&gt;ut ur anstalten efter två tredjedelar av strafftiden genom tillämpning av&lt;br&gt;bestämmelserna om frigivningspermission. Ingen av remissinstanserna&lt;br&gt;har heller haft några invändningar mot förslaget. Det finns därför inte&lt;br&gt;skäl att behålla reglerna om frigivningspermission.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Påföljder för unga lagöverträdare&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Socialtjänsten skall ha det primära ansvaret för unga&lt;br&gt;lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Unga lagöverträdare skall även i&lt;br&gt;fortsättningen i första hand vara en angelägenhet för socialtjänsten.&lt;br&gt;Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall därför&lt;br&gt;finnas kvar. De straffrättsligt motiverade kraven på förutsebarhet,&lt;br&gt;konsekvens och proportionalitet skall ges ett större utrymme&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna delar den&lt;br&gt;bedömning som redovisats i promemorian. Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge anser emellertid att man bör avskaffa påföljden överlämnande&lt;br&gt;till vård inom socialtjänsten. Brottsförebyggande rådet anser inte att de&lt;br&gt;förslag som presenteras i promemorian lyckas lösa konflikten mellan de&lt;br&gt;socialrättsliga och straffrättsliga systemen och att förslagen inte är&lt;br&gt;ägnade att läggas till grund för lagstiftning. Akademikerförbundet anser&lt;br&gt;att frågan om överlämnande till vård inom socialtjänsten bör övervägas&lt;br&gt;ytterligare och att de förslag som lämnats av Ungdomsbrottskommittén&lt;br&gt;och Straffsystemkommittén bör vägas in. Helsingborgs tingsrätt delar&lt;br&gt;uppfattningen att ungdomar som begår brott, främst i åldern 15-17 år, i&lt;br&gt;första hand bör vara en angelägenhet för socialtjänsten men framhåller att&lt;br&gt;principen att på frivillighetens grund underkasta sig åtgärder från&lt;br&gt;socialtjänstens sida är svårförenlig med de straffrättsliga principerna om&lt;br&gt;förutsebarhet, konsekvens och proportionalitet som påföljdssystemet&lt;br&gt;bygger på. Gävle tingsrätt delar uppfattningen att socialtjänsten som&lt;br&gt;regel skall ha ansvaret för de unga lagöverträdarna, åtminstone för&lt;br&gt;ålderskategorierna 15-17 år men anser att kriminalvården - vad gäller&lt;br&gt;ungdomar som har fyllt 18 år - också skall ha ett ansvar. Linköpings&lt;br&gt;tingsrätt anser att förslagen är alltför begränsade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är i vårt samhälle en&lt;br&gt;självklarhet att det allmänna bör verka för att barn och ungdomar får&lt;br&gt;växa upp under goda förhållanden och att de ungdomar som riskerar att&lt;br&gt;utvecklas ogynnsamt får stöd och hjälp. Barn och ungdomar som begår&lt;br&gt;kriminella handlingar är ofta socialt utsatta och har ett särskilt behov av&lt;br&gt;stöd och hjälp. Det gäller inte minst de ungdomar som ägnar sig åt&lt;br&gt;omfattande eller allvarlig brottslighet. Det är en angelägen uppgift för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhället att bistå dem på ett sådant sätt att de slutar att begå brott. För&lt;br&gt;att lösa denna uppgift krävs att samhället agerar på bred front i en rad&lt;br&gt;olika sammanhang. Ett särskilt ansvar åvilar därvid socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset av att stödja och hjälpa de ungdomar som begår brottsliga&lt;br&gt;gärningar måste emellertid tillgodoses med beaktande även av andra&lt;br&gt;angelägna samhällsintressen. Ett sådant intresse är att reagera på och&lt;br&gt;motverka brott. Det är nödvändigt att samhället konsekvent hävdar de&lt;br&gt;grundläggande värden som skyddas av de straffrättsliga reglerna. Detta&lt;br&gt;gäller inte minst i förhållande till barn och ungdomar. Denna uppgift&lt;br&gt;vilar ytterst på de rättsvårdande organen, polis, åklagare och domstol.&lt;br&gt;Samhället har således dubbla uppgifter när det gäller unga&lt;br&gt;lagöverträdare. Uppgifterna kan synas oförenliga men det bör&lt;br&gt;understrykas att socialtjänsten och rättsväsendet har ett gemensamt&lt;br&gt;intresse av att förhindra och motverka brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om att unga lagöverträdare skall särbehandlas har en lång&lt;br&gt;tradition och bred förankring i vårt land. Denna princip gäller särskilt för&lt;br&gt;lagöverträdare i åldersgruppen 15-17 år. Tanken bygger på erfarenheten&lt;br&gt;att straffrättsliga ingripanden mot unga människor måste anpassas till den&lt;br&gt;unges brist på mognad, begränsade erfarenhet och särskilda förhållanden.&lt;br&gt;Ett resultat av detta synsätt är bl.a bestämmelsen i 1 kap. 6 §&lt;br&gt;brottsbalken, enligt vilken påföljd inte far dömas ut for brott som någon&lt;br&gt;har begått innan han fyllt 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ungdomsbrottsligheten och hur man skall komma till rätta&lt;br&gt;med den är ofta föremål för debatt och påföljdssystemet har under en tid&lt;br&gt;varit föremål för utredning och andra beredningsåtgärder.&lt;br&gt;Ungdomsbrottskommittén föreslog i sitt betänkande Reaktion mot&lt;br&gt;ungdomsbrott (SOU 1995:35) att påföljden överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten skulle utmönstras ur påföljdssystemet. I stället skulle andra&lt;br&gt;straffrättsliga påfölj dsformer användas mot unga lagöverträdare och&lt;br&gt;myndigheterna inom rättsväsendet skulle bestämma påföljdernas innehåll&lt;br&gt;och omfattning. Enligt kommittén är påföljden överlämnande till vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten inte förenlig med de principer som bör utmärka&lt;br&gt;påföljdssystemet. I propositionen 1994/95:12 om handläggningen av&lt;br&gt;ungdomsmål redovisade den dåvarande regeringen beredningsläget för&lt;br&gt;arbetet med det framtida påföljdssystemet för unga lagöverträdare och&lt;br&gt;angav därvid utgångspunkterna för detta arbete. I denna proposition&lt;br&gt;framhölls att de principer som ligger till grund för påföljdssystemet för&lt;br&gt;vuxna i ökad utsträckning bör vara vägledande även vid utformandet av&lt;br&gt;påföljder för unga samt att det finns starka skäl som talar för att påföljden&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten tas bort. Vid&lt;br&gt;riksdagsbehandlingen uttalade Justitieutskottet tveksamhet inför de förda&lt;br&gt;resonemangen. I sitt betänkande (1994/95 :JuUl) framhöll utskottet att&lt;br&gt;den särreglering som i dag finns beträffande unga människor som begår&lt;br&gt;brott vilar på erfarenheten att påföljden i dessa fall måste anpassas till&lt;br&gt;den unges personliga mognad och särskilda förhållanden. Grundläggande&lt;br&gt;för utskottets uppfattning var att fängelsestraff motverkar en ung&lt;br&gt;människas möjlighet att föra ett laglydigt liv. Utskottet framhöll att&lt;br&gt;ungdomar som begår brott så långt det är möjligt skall hållas utanför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvården och att huvudansvaret för dem bör ligga hos Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;socialtjänsten även fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av socialtjänstens uppgifter är att främja en gynnsam utveckling av&lt;br&gt;de unga och inom socialtjänsten finns lång erfarenhet och hög kompetens&lt;br&gt;i frågor som rör arbetet med ungdomar och deras problem. Socialtjänsten&lt;br&gt;utgör således en viktig resurs för att motverka ungdomars kriminella&lt;br&gt;utveckling och socialtjänsten måste därmed anses ha större möjligheter&lt;br&gt;än kriminalvården att åstadkomma positiva förändringar. En placering av&lt;br&gt;en ung lagöverträdare inom kriminalvården innebär en ökad risk for att&lt;br&gt;den unge uppfattar denna placering som en bekräftelse av sig själv som&lt;br&gt;kriminell. Regeringen anser i likhet med den stora majoriteten&lt;br&gt;remissinstanser att unga lagöverträdare så långt det är möjligt skall hållas&lt;br&gt;utanför kriminalvården. Principen bör därför även i fortsättningen vara&lt;br&gt;att barn och ungdomar som begår brott i första hand skall vara föremål&lt;br&gt;för åtgärder inom socialtjänsten i stället för att överlämnas till&lt;br&gt;kriminalvården. I linje härmed anser regeringen att påföljden&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten bör finnas kvar i&lt;br&gt;påföljdssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnandepåföljden har emellertid varit föremål för kritik.&lt;br&gt;Påföljden har i vissa sammanhang ansetts vara ineffektiv och det har&lt;br&gt;många gånger varit svårt att på förhand få en uppfattning om påföljdens&lt;br&gt;verkliga innehåll. Utvecklingen inom straffrätten har inneburit ett ökat&lt;br&gt;straffvärdetänkande. Gällande ordning innebär att brottets eller den&lt;br&gt;samlade brottslighetens straffvärde skall utgöra grunden för&lt;br&gt;påfölj dsbestämningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den kritik som riktats mot överlämnandepåföljden&lt;br&gt;sammantaget med den utveckling som ägt rum inom straffrätten anser&lt;br&gt;regeringen att överlämnandepåföljden bör förstärkas för att kunna utgöra&lt;br&gt;ett trovärdigt alternativ till övriga påföljder även i framtiden. Detta kan&lt;br&gt;ske genom att låta de straffrättsligt motiverade kraven på förutsebarhet,&lt;br&gt;proportionalitet och konsekvens få ett större utrymme i förhållande till&lt;br&gt;vad som gäller för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågan om hur man skall komma till rätta med ungdomsbrottsligheten&lt;br&gt;förtjänar behovet av att utveckla medlingsinstitutet att framhållas. Med&lt;br&gt;medling avses i detta sammanhang att ett möte kommer till stånd mellan&lt;br&gt;gärningsman och brottsoffer inför en medlare med anledning av ett brott.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening kan en utveckling av medlingsinstitutet tjäna&lt;br&gt;såväl som ett sätt att skapa insikt hos den unge av effekten av sina&lt;br&gt;gärningar och därigenom förebygga risken för fortsatt brottslighet som&lt;br&gt;att på ett konstruktivt sätt ge brottsoffret möjlighet att bearbeta sina&lt;br&gt;upplevelser. Regeringen avser att ge Brottsförebyggande rådet och&lt;br&gt;Kommittén för brottsförebyggande arbete i uppdrag att inleda en&lt;br&gt;försöksverksamhet med medling. Regeringen avser vidare att tillkalla en&lt;br&gt;särskild utredare som skall få i uppdrag att ur rättslig synvinkel närmare&lt;br&gt;belysa och analysera inte bara medling utan även andra typer av&lt;br&gt;verksamheter som är nära besläktade med medling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14-&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förutsebarhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De yttranden som avses i 11 § lagen (1964:167)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare skall ges ett&lt;br&gt;utförligare innehåll. Yttrandena skall innehålla en vårdplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidsfrist inom vilken förundersökning skall vara avslutad och&lt;br&gt;åtal väckt beträffande den som är under 18 år skall förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i&lt;br&gt;denna del är positiva till förslaget. Det har dock framhållits, särskilt från&lt;br&gt;åklagarmyndigheter och kommuner, att tidsfristen inom vilken åtal skall&lt;br&gt;vara väckt bör utsträckas. Helsingborgs tingsrätt och Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet anser inte att förutsebarheten ökar med förslaget eftersom&lt;br&gt;insatserna av socialtjänsten när som helst kan ändras utifrån&lt;br&gt;behandlingsbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I straffrättsligt hänseende innebär&lt;br&gt;principen om förutsebarhet att en påföljd bör vara utformad så att det&lt;br&gt;redan på förhand står klart vad den kommer att innebära för den som blir&lt;br&gt;dömd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När domstolen beslutar att någon skall överlämnas till vård som&lt;br&gt;påföljd för brott innebär det att domstolen låter något annat&lt;br&gt;samhällsorgan än kriminalvården ansvara för verkställigheten av&lt;br&gt;påföljden. Samhällets reaktion kommer således att bestå i att&lt;br&gt;lagöverträdaren blir föremål för behandling enligt någon av de vårdlagar&lt;br&gt;som står till buds. Beträffande unga lagöverträdare är det i första hand&lt;br&gt;vård enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) som blir aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När socialtjänsten prövar vilka åtgärder som bör aktualiseras för en&lt;br&gt;ung lagöverträdare så saknar det som hänt i det förflutna - däribland&lt;br&gt;brottet - självständig betydelse. Valet av åtgärder sker i stället med&lt;br&gt;utgångspunkt i den unges personliga förhållanden och behov av insatser&lt;br&gt;från socialtjänstens sida vid den aktuella tidpunkten. Som en konsekvens&lt;br&gt;härav är det mycket svårt att förutse vilka åtgärder och insatser som&lt;br&gt;kommer att föreslås från socialnämndens sida i det enskilda fallet.&lt;br&gt;Överlämnandepåföljden blir därmed mycket svår att förena med&lt;br&gt;principen om förutsebarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare redovisats anser regeringen att påföljden överlämnande&lt;br&gt;till vård inom socialtjänsten skall finnas kvar. Med den utgångspunkten&lt;br&gt;blir det nödvändigt att acceptera att principen om förutsebarhet inte kan&lt;br&gt;tillämpas fullt ut. Däremot kan principen om förutsebarhet fa ett betydligt&lt;br&gt;större genomslag i förhållande till vad som gäller i dag. En målsättning&lt;br&gt;bör vara att det vid tidpunkten för huvudförhandlingen skall vara möjligt&lt;br&gt;att i rimlig utsträckning förutse vilken vård eller vilka åtgärder som den&lt;br&gt;unge skall bli föremål för efter ett överlämnande. Detta kan åstadkommas&lt;br&gt;genom att de yttranden som socialnämnden lämnar i ungdomsmål ges ett&lt;br&gt;utförligare innehåll. Ett sådant yttrande bör även innehålla en vårdplan&lt;br&gt;som utvisar vilka åtgärder som socialnämnden avser att vidta. Yttrandet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör således utöver en redogörelse för den unges personliga utveckling Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;och hans levnadsomständigheter i övrigt innefatta en redogörelse för&lt;br&gt;huvuddragen i de åtgärder som socialnämnden planerar att vidta. Särskilt&lt;br&gt;bör åtgärdernas art och omfattning framgå samt såvitt möjligt också&lt;br&gt;varaktigheten av dessa. Uppgifterna bör vara så konkreta som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att yttrandena ges ett utförligare innehåll får åklagare och&lt;br&gt;domstol en bättre uppfattning dels om den unges eventuella vårdbehov,&lt;br&gt;dels omfattningen av de åtgärder socialnämnden planerar att vidta för den&lt;br&gt;unge. Framfor allt får den unge en bättre uppfattning om vad ett&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten kommer att innebära för&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande ordning innebär att det inte finns någon i författning&lt;br&gt;bestämd tidsfrist inom vilken socialnämnden skall avge yttrande. I stället&lt;br&gt;anges den tid inom vilken yttrandet skall avlämnas i beslutet att inhämta&lt;br&gt;yttrande från socialnämnden. Nämnden skall dock yttra sig inom sådan&lt;br&gt;tid att rätten kan hålla huvudförhandling inom föreskriven tid. Eftersom&lt;br&gt;det finns bestämmelser som anger inom vilken tid en förundersökning&lt;br&gt;skall vara avslutad och åtal väckt, samt bestämmelser som anger inom&lt;br&gt;vilken tid huvudförhandling skall hållas, när det gäller den som är under&lt;br&gt;18 år om det är fråga om brott på vilket kan följa fängelse i mer än sex&lt;br&gt;månader, är den tid som socialtjänsten har till sitt förfogande begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har påpekats från ett flertal remissinstanser att tidsfristen som&lt;br&gt;anges i 4§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare (LUL) kan utgöra ett problem om förslaget genomförs.&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär att en förundersökning mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;18 år och som gäller brott for vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex&lt;br&gt;månader skall bedrivas med särskild skyndsamhet och att&lt;br&gt;förundersökningen skall avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart&lt;br&gt;det kan ske och senast inom fyra veckor från dagen för delgivning av&lt;br&gt;brottsmisstanke. Tidsfristen far överskridas om det är nödvändigt med&lt;br&gt;hänsyn till utredningen eller det finns andra omständigheter som kräver&lt;br&gt;det. Tidsfristen har emellertid kritiserats dels på grund av att det kan vara&lt;br&gt;svårt att hinna avsluta en förundersökning inom den föreskrivna tiden,&lt;br&gt;dels på grund av att det kan vara svårt för socialnämnderna att få fram&lt;br&gt;yttranden inom den tid som står till deras förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget torde innebära att det kommer att ställas ökade krav på&lt;br&gt;socialtjänsten i förhållande till vad som gäller i dag. Uppsala kommun&lt;br&gt;har dock i sitt remissvar framhållit att yttrandena redan för närvarande&lt;br&gt;vanligtvis innehåller en mycket utförlig redogörelse för både tidigare&lt;br&gt;åtgärder och planerade åtgärder. I detta sammanhang bör också vissa&lt;br&gt;bestämmelser i LUL och socialtjänstlagen framhållas. Av 6 § LUL följer&lt;br&gt;att socialnämnden genast skall underrättas om någon som inte har fyllt 18&lt;br&gt;år är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa. Vidare&lt;br&gt;följer av 7 § samma lag att företrädare för socialtjänsten skall närvara vid&lt;br&gt;förhör med den som inte fyllt 18 år och som är misstänkt för ett brott på&lt;br&gt;vilket fängelse kan följa. Av 50 § socialtjänstlagen följer att det åligger&lt;br&gt;socialnämnden att utan dröjsmål inleda en utredning av vad som kommit&lt;br&gt;till nämndens kännedom och som kan leda till att nämnden vidtar någon&lt;br&gt;åtgärd. I förarbetena till socialtjänstlagen framhålls att det är angeläget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att socialnämndens utredning påböijas så tidigt som möjligt och att&lt;br&gt;nämnden således inte bör vänta med att inleda utredningen till dess&lt;br&gt;åklagaren kommit in med sin begäran om yttrande. Av 50 a §&lt;br&gt;socialtjänstlagen följer vidare att en utredning av om socialnämnden&lt;br&gt;behöver ingripa till en underårigs skydd eller stöd skall bedrivas&lt;br&gt;skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Av 11 § LUL&lt;br&gt;följer att yttrande i fråga om den som misstänks för att ha begått brott&lt;br&gt;innan han fyllt 18 år skall inhämtas av åklagaren innan han fattar beslut i&lt;br&gt;åtalsfrågan om den unge har erkänt gärningen eller om det annars finns&lt;br&gt;skälig misstanke att han begått brottet. Av dessa bestämmelser följer&lt;br&gt;således att det borde finnas goda möjligheter för socialnämnden att&lt;br&gt;förbereda ett yttrande redan innan en begäran om ett yttrande kommer in&lt;br&gt;till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna till följd av ungdomsmålsreformen har varit i kraft&lt;br&gt;sedan den 1 mars 1995. Regeringen avser att göra en utvärdering av&lt;br&gt;ungdomsmålsreformen i syfte att följa upp de nya reglerna och ta reda på&lt;br&gt;vilka effekter de har fått och om resultatet av lagändringarna har blivit de&lt;br&gt;som var avsedda med reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som nu föreslås i fråga om utformningen av&lt;br&gt;yttrandena anser regeringen emellertid att det redan nu finns ett behov av&lt;br&gt;att förlänga tidsfristen i 4 § LUL. Tidsfristen bör utsträckas till sex&lt;br&gt;veckor. Det bör dock i detta sammanhang betonas att mål med unga&lt;br&gt;lagöverträdare alltid bör handläggas skyndsamt. Tiden mellan brottet och&lt;br&gt;reaktionen bör vara så kort som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Proportionalitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Domstolen skall på ett mer uttalat sätt än för&lt;br&gt;närvarande pröva om socialnämndens planerade insatser är tillräckligt&lt;br&gt;ingripande med hänsyn till brottets straffvärde och art samt den unges&lt;br&gt;tidigare brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall kunna&lt;br&gt;förenas med ungdomstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. I promemorian föreslås dock att huvudregeln skall vara att ett&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten förenas med dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som uttalat sig&lt;br&gt;angående förslaget om att överlämnandepåföljden som huvudregel skall&lt;br&gt;kombineras med ett bötesstraff är negativa och avstyrker förslaget. Flera&lt;br&gt;remissinstanser är positiva till förslaget om ungdomstjänst. Det har&lt;br&gt;emellertid satts i fråga om inte användningsområdet blir för snävt av de&lt;br&gt;remissinstanser som uppfattat att ungdomstjänst bara skulle kunna&lt;br&gt;komma i fråga i de fall ett fängelsestraff annars hade varit alternativet.&lt;br&gt;Svea hovrätt har framhållit att det bör övervägas om inte det bör krävas&lt;br&gt;att socialnämnden i sitt yttrande ger information om den tänkta&lt;br&gt;ungdomstjänstens innehåll för att domstolen skall fa tillräckligt underlag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for att bedöma om påföljden kan stanna vid ett överlämnande med en&lt;br&gt;sådan föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Principen om proportionalitet innebär&lt;br&gt;att det skall finnas en balans mellan brottet och samhällets reaktion på&lt;br&gt;detta. Straffets stränghet skall bestämmas utifrån brottet svårhet. Ju&lt;br&gt;allvarligare brottet är, desto mer ingripande skall reaktionen vara såväl&lt;br&gt;till sitt innehåll som till sin längd. Överlämnandepåföljden som den är&lt;br&gt;utformad i dag är svår att förena med principen om proportionalitet. Vid&lt;br&gt;ett överlämnande till vård inom socialtjänsten är det de socialrättsliga&lt;br&gt;vårdlagstiftningama som självständigt avgör vilka behandlingsåtgärder&lt;br&gt;som skall vidtas och hur länge de skall pågå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör även i fortsättningen självständigt bedöma vilka&lt;br&gt;insatser som bör göras för den som skall överlämnas till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Det medför en påtaglig begränsning av möjligheten att&lt;br&gt;tillgodose kravet på proportionalitet. Det är emellertid angeläget att&lt;br&gt;principen om proportionalitet får ett visst genomslag även ifråga om&lt;br&gt;denna påföljd. Detta kan ske på två sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första kan domstolen beakta brottets svårhet när den tar&lt;br&gt;ställning till om den unge över huvud taget bör överlämnas till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Redan vid brottsbalkens införande uttalade&lt;br&gt;departementschefen att domstolen vid sitt val av påföljd har möjlighet att&lt;br&gt;välja någon annan reaktionsform än ett överlämnande till vård om den&lt;br&gt;anser att de föreslagna åtgärderna inte är lämpliga eller att förutsättningar&lt;br&gt;saknas för erforderliga åtgärder (NJA II 1962 s. 384). För att förstärka&lt;br&gt;kravet på proportionalitet i påföljdsvalet anser regeringen att denna&lt;br&gt;bedömning fortsättningsvis skall ske på ett mer uttalat sätt än för&lt;br&gt;närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ett särskilt stadgande bör föras in i 31 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken med innebörd att ett överlämnande får ske endast om&lt;br&gt;socialtjänstens planerade åtgärder framstår som tillräckligt ingripande&lt;br&gt;med hänsyn till brottets straffvärde och art samt den dömdes tidigare&lt;br&gt;brottslighet. Domstolen skall således bedöma om den av socialnämnden&lt;br&gt;tilltänkta behandlingen kan anses tillräckligt ingripande för att ett&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten skall kunna utgöra en&lt;br&gt;tillräcklig reaktion på brottet. Vid denna bedömning bör domstolen bl.a.&lt;br&gt;väga in om de planerade insatserna skall göras med stöd av&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga. Andra faktorer som bör vägas in är&lt;br&gt;karaktären och omfattningen på vårdinsatserna samt vårdtiden. Dessa&lt;br&gt;omständigheter bör vägas mot brottets straffvärde och art samt den&lt;br&gt;tilltalades tidigare brottslighet. Om de planerade insatserna är begränsade&lt;br&gt;exempelvis till enstaka stödsamtal eller ett förordnande av kontaktperson&lt;br&gt;bör ett överlämnande ske endast vid brottslighet av lindrigare slag. Om&lt;br&gt;de planerade insatserna består i att den unge - med eller utan samtycke -&lt;br&gt;skall tas om hand för placering exempelvis i familjehem eller i hem för&lt;br&gt;vård eller boende kan ett överlämnande komma i fråga även vid&lt;br&gt;allvarligare eller mer omfattande brottslighet. Bedömningen av dessa&lt;br&gt;faktorer bör i enlighet med nu gällande principer för påföljdsval ske mot&lt;br&gt;bakgrund av den tilltalades ålder. Ju yngre han är, desto större är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrymmet för att välja ett överlämnande till vård inom socialtjänsten som Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;påföljd även för allvarlig brottslighet. Vid denna bedömning skall&lt;br&gt;självfallet även vägas in de eventuella tilläggssanktioner som kan komma&lt;br&gt;i fråga. För att domstolen skall kunna gör denna bedömning är det&lt;br&gt;nödvändigt att domstolen har tillgång till ett utförligt yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden. Detta utgör ytterligare ett skäl för att socialnämndens&lt;br&gt;yttrande skall ges ett utförligare innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra kan proportionalitetskravet tillgodoses inom ramen för&lt;br&gt;påföljden. Det sätt på vilket kravet på proportionalitet i dag kan&lt;br&gt;tillgodoses inom ramen för påföljden överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten är att domstolen i samband med överlämnandet kan döma&lt;br&gt;ut dagsböter, högst 200, om brottets straffvärde och art samt den unges&lt;br&gt;tidigare brottslighet påkallar det. Så kan ske oavsett om böter är stadgat&lt;br&gt;för brottet eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att överlämnandepåföljden skall&lt;br&gt;kombineras med böter i större utsträckning än för närvarande och att&lt;br&gt;detta bör ske genom att bestämmelsen utformas på så sätt att ett&lt;br&gt;förordnande om överlämnande som regel skall förenas med ett&lt;br&gt;bötesstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i denna del har mött tämligen omfattande kritik från&lt;br&gt;remissinstanserna. Kritiken har i huvudsak gått ut på att unga personer&lt;br&gt;ofta inte har ekonomiska förutsättningar att själva betala böterna och att&lt;br&gt;sanktionen då riskerar att bli utan verkan gentemot den unge. En&lt;br&gt;presumtion för ett bötesstraff innebär därutöver att man avhänder sig&lt;br&gt;möjligheten att kunna använda bötesstraffet som en regulator i de fall&lt;br&gt;socialtjänsten endast anser sig behöva erbjuda begränsade insatser men&lt;br&gt;straffvärdet är sådant att det är motiverat med ett bötesstraff för att ett&lt;br&gt;överlämnade skall kunna komma i fråga. Regeringen anser därför inte att&lt;br&gt;förslaget i denna del bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att kunna förena överlämnandepåföljden med böter är&lt;br&gt;dock inte tillräcklig. För att i möjligaste mån hålla ungdomarna utanför&lt;br&gt;kriminalvården bör ytterligare åtgärder vidtas för att ge påföljden&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten ett så brett&lt;br&gt;tillämpningsområde som möjligt. Det bör därför finnas andra möjligheter&lt;br&gt;för domstolen att kunna förstärka påföljden då detta är motiverat.&lt;br&gt;Promemorians förslag om att införa en möjlighet att i vissa fall förordna&lt;br&gt;att den unge under viss angiven tid skall utföra oavlönat arbete eller delta&lt;br&gt;i annan särskilt anordnad verksamhet, vilket fått brett stöd av&lt;br&gt;remissinstanserna, bör därför genomföras. Denna form av&lt;br&gt;tilläggssanktion bör benämnas ungdomstjänst och bör i huvudsak&lt;br&gt;utformas med samhällstjänsten som förebild. Ungdomstjänsten bör dock&lt;br&gt;kunna komma till användning i större utsträckning än samhällstjänst.&lt;br&gt;Villkorlig dom eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst skall&lt;br&gt;endast kunna dömas ut i fall där ett fängelsestraff annars skulle kommit i&lt;br&gt;fråga. I fråga om ungdomstjänst bör domstolen kunna meddela en&lt;br&gt;föreskrift om ungdomstjänst även om alternativet inte är ett&lt;br&gt;fängelsestraff. Antalet timmar under vilka den unge skall utföra arbete&lt;br&gt;eller delta i verksamhet bör vara lägre än för vad som gäller i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällstjänst och bör fastställas till lägst 20 och högst 100 efter brottets&lt;br&gt;straffvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att domstolen skall kunna meddela en föreskrift&lt;br&gt;om ungdomstjänst bör vara att den unge samtycker till att följa en sådan&lt;br&gt;föreskrift. Kravet på samtycke är motiverat av samma skäl som i fråga&lt;br&gt;om samhällstjänst. Frågan om samtyckets betydelse har utvecklats&lt;br&gt;närmare under avsnitt 5.5. Domstolen bör vid prövningen av om&lt;br&gt;ungdomstjänst kan komma i fråga bedöma den tilltalades förutsättningar&lt;br&gt;att fullgöra vad som åläggs honom. Är den unges personliga förhållanden&lt;br&gt;sådana att det framstår som mindre troligt att han kommer att kunna klara&lt;br&gt;av att fullgöra ungdomstjänsten, bör domstolen avstå från detta&lt;br&gt;alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomstjänst skall således utgöra en tilläggssanktion till&lt;br&gt;överlämnandepåföljden. Det innebär att frågan om ungdomstjänst kan&lt;br&gt;komma att aktualiseras endast om domstolen finner att förutsättningar&lt;br&gt;föreligger i övrigt för ett överlämnande till vård inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av att ungdomstjänst skall vara en vid påföljden&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten meddelad föreskrift bör&lt;br&gt;ungdomstjänsten administreras av socialtjänsten. Som tidigare&lt;br&gt;framhållits besitter man inom socialtjänsten särskilda erfarenheter och&lt;br&gt;kunskaper i frågor som rör arbete med barn och ungdomar. Socialtjänsten&lt;br&gt;bör därför ha goda förutsättningar att anpassa verksamheten så att den&lt;br&gt;kan fungera även för de allra yngsta lagöverträdarna. Den närmare&lt;br&gt;utformningen av innehållet i ungdomstjänsten bör överlåtas på berörda&lt;br&gt;organ inom socialtjänsten, men inriktningen bör vara att den dömde skall&lt;br&gt;delta i verksamhet som innebär att han utan ersättning utför&lt;br&gt;arbetsuppgifter liknande de som förekommer vid samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänt accepterade uppfattningen att unga lagöverträdare skall&lt;br&gt;särbehandlas i strafffättshänseende bör emellertid fa visst genomslag&lt;br&gt;även i fråga om ungdomstjänst. Med hänsyn till att det i första hand är&lt;br&gt;fråga om unga personer som kan antas ha ett särskilt behov av fostran&lt;br&gt;och vägledning bör det även vara möjligt att låta ungdomstjänsten bestå i&lt;br&gt;att den dömde skall delta i olika former av program eller utbildning i&lt;br&gt;angelägna frågor. Det viktiga är att den unge ges tillfälle att skaffa sig&lt;br&gt;erfarenhet av samhällsnyttig verksamhet tillsammans med andra&lt;br&gt;människor som inte ingår i hans vanliga umgänge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den unge kan bli föremål för ungdomstjänst bör i&lt;br&gt;förekommande fall väckas så tidigt som möjligt. Det kan lämpligen ske i&lt;br&gt;samband med att socialnämnden upprättar sitt yttrande. Åklagaren bör i&lt;br&gt;sin framställan om yttrande göra socialnämnden uppmärksam på att&lt;br&gt;denna fråga bör behandlas. I ett senare skede bör även domstolen och den&lt;br&gt;tilltalades försvarare kunna ta initiativ i denna fråga. Innehållet i&lt;br&gt;ungdomstjänsten och villkoren för dess genomförande bör bestämmas av&lt;br&gt;socialtjänsten genom upprättandet av en plan. Detta kan ske efter det att&lt;br&gt;domen har meddelats, men domstolen bör redan vid påföljdsvalet kunna&lt;br&gt;bilda sig en uppfattning om vad en föreskrift om ungdomstjänst kan&lt;br&gt;komma att innebära. Socialtjänsten bör därför i sitt yttrande särskilt ange&lt;br&gt;om den anser att ungdomstjänst kan bli aktuellt och vilket innehåll den i&lt;br&gt;så fall kan få. Det bör dock framhållas att bedömningen av huruvida det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är påkallat att förena ett överlämnande till vård inom socialtjänsten med&lt;br&gt;en föreskrift om ungdomstjänst är en fråga for domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om i vilken utsträckning överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten bör kombineras med dagsböter eller med ungdomstjänst&lt;br&gt;får avgöras efter en avvägning mellan brottets straffvärde och art samt&lt;br&gt;den tilltalades tidigare brottslighet å ena sidan och hans personliga&lt;br&gt;förhållanden och de av socialnämnden planerade åtgärderna å andra&lt;br&gt;sidan. Det är inte möjligt att närmare ange hur denna bedömning skall&lt;br&gt;ske. Är det fråga om relativt lindrig brottslighet torde det inte vara&lt;br&gt;påkallat att kombinera överlämnandepåföljden med någon&lt;br&gt;tilläggssanktion om de planerade åtgärderna från socialtjänstens sida kan&lt;br&gt;anses tillräckligt ingripande. Är det däremot fråga om allvarligare&lt;br&gt;brottslighet och socialtjänstens planerade åtgärder är av mera begränsad&lt;br&gt;natur torde det vara påkallat att förstärka överlämnandepåföljden för att&lt;br&gt;den skall kunna komma i fråga. Ju yngre lagöverträdare desto större bör&lt;br&gt;utrymmet vara för att välja ett överlämnande till vård inom socialtjänsten&lt;br&gt;som påföljd även för allvarlig brottslighet. Det väsentliga är att den&lt;br&gt;samlade reaktionen på brottsligheten framstår som rimlig och att det&lt;br&gt;finns en balans mellan brottsligheten och samhällets reaktion. Principen&lt;br&gt;om proportionalitet skall självfallet ge utslag i båda riktningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner domstolen att socialtjänstens insatser - i förekommande fall i&lt;br&gt;förening med dagsböter eller ungdomstjänst - inte kan anses tillräckligt&lt;br&gt;ingripande far domstolen inte besluta att den unge skall överlämnas till&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten. I en sådan situation skall - då synnerliga skäl&lt;br&gt;inte föreligger för ett frihetsberövande - domstolen välja någon annan&lt;br&gt;icke frihetsberövande påföljd. Detta följer av de allmänna&lt;br&gt;bestämmelserna om val av påföljd i 30 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Påföljdssystemet skall präglas av konsekvens&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Domstolen skall i fall då påföljden bestäms till&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten och det av vårdplanen&lt;br&gt;framgår att den unge skall bli föremål för vård eller åtgärder enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) meddela en särskild föreskrift om att den&lt;br&gt;unge skall genomgå vård eller annan av socialtjänsten planerad åtgärd.&lt;br&gt;En föreskrift skall också meddelas om den unge skall genomföra&lt;br&gt;ungdomstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överlämnande till vård inom socialtjänsten skall - utöver vad som&lt;br&gt;gäller i dag - kunna undanröjas i sådana situationer då socialtjänsten&lt;br&gt;ändrat uppfattning om vad som bör göras för den dömde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rutinerna för uppföljningen av vad som sker med den unge efter ett&lt;br&gt;överlämnande skall förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;I promemorian föreslås att socialnämnden fortlöpande skall hålla&lt;br&gt;åklagaren underrättad om vårdens fortgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna&lt;br&gt;del är positiva till att domstolen skall kunna meddela en särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrift som riktar sig till den unge eftersom en sådan föreskrift gör det&lt;br&gt;tydligare för den unge vad som förväntas av honom. Socialstyrelsen&lt;br&gt;anser emellertid att det är principiellt tveksamt att rätten skall kunna&lt;br&gt;föreskriva att den unge skall underkasta sig sådan vård. Linköpings&lt;br&gt;tingsrätt anser att socialnämndens möjligheter till ändringar av&lt;br&gt;behandlingsplanen bör vara mer inskränkta. Däremot avstyrker några&lt;br&gt;remissinstanser att undanröjande skall vara möjligt i sådana fall&lt;br&gt;socialnämnden ändrar uppfattning i förhållande till vad som angetts i&lt;br&gt;vårdplanen om vilka insatser som skall göras exempelvis p.g.a.&lt;br&gt;ekonomiska skäl. Gävle tingsrätt anser emellertid att det är självklart att&lt;br&gt;ett undanröjande av vård inom socialtjänsten kan ske inte bara i de fall de&lt;br&gt;lagliga förutsättningarna för vården brister utan också i sådana fall där&lt;br&gt;vården av andra skäl rent faktiskt inte kommer till stånd. Hovrätten för&lt;br&gt;Övre Norrland och Domareförbundet har framhållit att utrymmet för&lt;br&gt;andra påföljder efter ett undanröjande är starkt begränsat. De har&lt;br&gt;föreslagit att man bör överväga att införa en möjlighet att meddela den&lt;br&gt;unge varning eller besluta om ytterligare föreskrifter. Flertalet&lt;br&gt;remissinstanser är kritiska till förslaget om att socialnämnden fortlöpande&lt;br&gt;skall hålla åklagaren underrättad om vårdens fortgång. Det har&lt;br&gt;framhållits att det bör vara tillräckligt att åklagaren underrättas i de fall&lt;br&gt;problem uppkommer vid verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det straffrättsliga reaktionssystemet&lt;br&gt;bör präglas av konsekvens. Detta innebär ett krav på att den dömde skall&lt;br&gt;rätta sig efter de regler som gäller och efter de beslut som meddelas och&lt;br&gt;att ett brott mot regeln eller beslutet skall följas av en reaktion. Det är&lt;br&gt;väsentligt för påföljdssystemets trovärdighet att samhällets reaktion på&lt;br&gt;brott följer en konsekvent och fast linje så att systemet inte upplevs som&lt;br&gt;vagt och innehållslöst. Detta gäller inte minst när det är fråga om unga&lt;br&gt;lagöverträdare och kravet på konsekvens bör därför så långt det är&lt;br&gt;möjligt gälla även för påföljden överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Det bör understrykas att överlämnandet utgör en&lt;br&gt;brottspåföljd och att samhällets reaktion på brottet i dessa fall till sitt&lt;br&gt;innehåll i huvudsak består av socialtjänstens insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten är emellertid&lt;br&gt;behäftad med särskilda svårigheter i fråga om kravet på konsekvens.&lt;br&gt;Socialtjänstens insatser med stöd av socialtjänstlagen förutsätter att den&lt;br&gt;dömde lämnar sitt samtycke till åtgärden. Är den unge under 18 år&lt;br&gt;fordras även vårdnadshavarens samtycke. Samhällets reaktion riskerar att&lt;br&gt;bli utan innehåll om den dömde eller dennes vårdnadshavare efter&lt;br&gt;domstolsförhandlingen återtar sitt samtycke. Socialtjänstens val av&lt;br&gt;åtgärder avgörs dessutom utifrån den dömdes behov vid varje given&lt;br&gt;tidpunkt. Behovet kan komma att förändras och dessutom bedömas på&lt;br&gt;olika sätt av olika beslutsfattare. För tvångsvård med stöd av lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) fordras&lt;br&gt;att förvaltningsdomstol efter överlämnandet prövar och finner att&lt;br&gt;förutsättningar för sådan vård föreligger. Finner förvaltningsdomstolen&lt;br&gt;att förutsättningarna brister så att socialnämndens ansökan om&lt;br&gt;tvångsvård inte kan bifallas, riskerar reaktionen på brottet att helt utebli.&lt;br&gt;Dessa förhållanden innebär en fara för trovärdigheten för påföljden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten och rättsväsendet måste därför&lt;br&gt;ha effektiva medel for att reagera i nu angivna situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 38 kap. 2 § brottsbalken om undanröjande av&lt;br&gt;överlämnandepåföljden är av central betydelse i detta avseende. Enligt nu&lt;br&gt;gällande bestämmelse kan domstolens förordnande om överlämnande till&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten undanröjas och ersättas med annan påföljd för&lt;br&gt;brottet, om det efter domen visar sig att vård av det slag socialnämnden&lt;br&gt;angivit i sitt yttrande inte lagligen kan komma till stånd eller får ett&lt;br&gt;väsentligt ändrat innehåll. Vad som närmast avses är situationer då den&lt;br&gt;tilltänkta vården inte går att genomfora på grund av att någon i&lt;br&gt;socialtjänstlagen eller LVU angiven förutsättning saknas. Ett exempel är&lt;br&gt;att den unge eller hans vårdnadshavare återtar sitt samtycke till vård med&lt;br&gt;stöd av socialtjänstlagen. Ett annat exempel är att socialnämnden finner&lt;br&gt;att åtgärderna med stöd av LVU inte längre behövs eller att länsrätten&lt;br&gt;eller högre instans inte bifaller socialnämndens ansökan om vård enligt&lt;br&gt;denna lag. Överlämnandet kan däremot inte undanröjas när väl de lagliga&lt;br&gt;förutsättningarna för den tilltänkta vården är uppfyllda, men de tilltänkta&lt;br&gt;insatserna inte kommer till stånd på grund av att socialtjänsten finner att&lt;br&gt;någon annan vårdinsats bör ske. Bestämmelsen i 38 kap. 2 § har&lt;br&gt;tillkommit för att förhindra stötande resultat i fall då en åtgärd som&lt;br&gt;domstolen förutsatte skulle komma till stånd inte har kunnat anordnas&lt;br&gt;med följd att reaktionen på brottet uteblir eller far ett väsentligt annat&lt;br&gt;innehåll än vad domstolen förutsatte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett första förutsättning för ett fungerande och konsekvent&lt;br&gt;reaktionssystem är att de inblandade känner till de givna&lt;br&gt;förutsättningarna. För den unge lagöverträdarens del bör krävas att han&lt;br&gt;far ett tydligt besked om vad som förväntas av honom från samhällets&lt;br&gt;sida om påföljden bestäms till ett överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten. I dag kan det många gånger vara så att den unge inte har&lt;br&gt;någon närmare uppfattning om vad en dom på överlämnande till vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten ställer för krav på honom för egen del. Regeringen&lt;br&gt;anser därför att domstolen - när den bestämmer påföljden till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten - skall meddela en särskild föreskrift i domen som riktar&lt;br&gt;sig till den unge om vad han har att genomgå i fråga om vård och&lt;br&gt;behandling, när den planerade vården eller åtgärderna skall ske med stöd&lt;br&gt;av socialtjänstlagen. På detta sätt blir påföljden tydligare för såväl den&lt;br&gt;unge som samhället i övrigt. Den unge far ett klart besked om vad de&lt;br&gt;rättsvårdande organen förväntar sig av honom efter en dom på&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten. Föreskriften bör utformas så&lt;br&gt;att den dömde åläggs att följa den vårdplan som socialnämnden redovisat&lt;br&gt;i sitt yttrande. Detta utgör ytterligare ett skäl för att socialnämndens&lt;br&gt;yttrande skall innehålla en vårdplan. Vårdplanen bör fogas till domen och&lt;br&gt;föreskriften kan då utformas i domslutet så att den unge skall genomgå&lt;br&gt;de åtgärder som framgår av vårdplanen. Det bör dock endast vara möjligt&lt;br&gt;att meddela en föreskrift i de fall det av socialnämndens yttrande framgår&lt;br&gt;att det är aktuellt att vidta åtgärder med stöd av socialtjänstlagen, vilken&lt;br&gt;förutsätter att den dömde samtycker till och medverkar i vården.&lt;br&gt;Domstolen bör av principiella skäl inte kunna föreskriva att den unge&lt;br&gt;skall underkasta sig tvångsvård med stöd av LVU. En sådan föreskrift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle sakna värde eftersom tvångsvård kan komma i fråga endast när&lt;br&gt;den unge eller, i förekommande fall, hans vårdnadshavare inte medverkar&lt;br&gt;genom att lämna sitt samtycke till vårdinsatserna. Skulle den dömde rätta&lt;br&gt;sig efter en meddelad föreskrift och därmed underkasta sig den&lt;br&gt;erforderliga vården, saknas såväl förutsättningar för som behov av&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör särskilt understrykas att en föreskrift av det slag som nu&lt;br&gt;föreslås inte syftar till att styra socialtjänstens insatser. Socialtjänsten&lt;br&gt;skall även i fortsättningen verka självständigt under de socialrättsliga&lt;br&gt;lagarna. Den av domstolen meddelade föreskriften riktar sig således inte&lt;br&gt;till socialnämnden utan enbart till den dömde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bryter den dömde mot föreskriften - vilket innebär att den vård eller&lt;br&gt;de åtgärder som domstolen förutsatte vid överlämnandet inte kommer till&lt;br&gt;stånd - bör det leda till en reaktion från de rättsvårdande organens sida.&lt;br&gt;Ytterst bör det leda till att överlämnandepåföljden undanröjs och ersätts&lt;br&gt;med en annan påföljd. Som framgår ovan är det redan med gällande&lt;br&gt;lagstiftning möjligt att undanröja en dom på överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten om den unge eller hans vårdnadshavare återtar sitt&lt;br&gt;samtycke. Genom att införa en möjlighet för domstolen att meddela en&lt;br&gt;föreskrift som riktar sig till den unge blir det dock tydligare att den unge&lt;br&gt;har en skyldighet gentemot de rättsvårdande organen. Som en&lt;br&gt;konsekvens härav bör det också tydligt framgå vad den unge riskerar om&lt;br&gt;han inte följer föreskriften. Ett särskilt stadgande bör därför tas in i 38&lt;br&gt;kap. 2 § brottsbalken av vilket framgår att påföljden kan undanröjas om&lt;br&gt;den unge inte följer den av domstolen meddelade föreskriften. Detsamma&lt;br&gt;bör gälla om den unge bryter mot en meddelad föreskrift om&lt;br&gt;ungdomstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom föreskriften om vad den unge har att genomgå i fråga om vård&lt;br&gt;och behandling får den unge ett klart besked om vad som förväntas av&lt;br&gt;honom från domstolens sida samtidigt som åklagare och domstol får ett&lt;br&gt;bättre underlag för prövningen om den unge har misskött sig genom att&lt;br&gt;inte rätta sig efter föreskriften, vilket i sin tur underlättar för de&lt;br&gt;rättsvårdande organen att agera konsekvent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har invänt att det är principiellt tveksamt att rätten skall&lt;br&gt;kunna meddela en sådan föreskrift med hänsyn till att det är fråga om&lt;br&gt;frivillig vård. Frågan om den unge och i förekommande fall hans&lt;br&gt;vårdnadshavare samtycker till vården måste emellertid klargöras redan&lt;br&gt;före domstolsförhandlingen. Den omständigheten att denna reglering&lt;br&gt;skapar en medvetenhet hos den unge om att konsekvensen av ett&lt;br&gt;bristande samtycke kan leda till att påföljden inte kan bestämmas till ett&lt;br&gt;överlämnande bör inte ses som ett påtryckningsmedel som gör att&lt;br&gt;samtycket inte är att anse som reellt utan bör i stället ses som en del av&lt;br&gt;det beslutsunderlag den unge har att utgå ifrån vid ställningstagandet i&lt;br&gt;fråga om samtycke. Lämnar socialnämnden i sitt yttrande uppgift om att&lt;br&gt;den unge skall bli föremål för vård eller åtgärder och att den dömde - i&lt;br&gt;förekommande fall hans föräldrar - samtyckt till åtgärderna har&lt;br&gt;domstolen att utgå ifrån att den planerade vården skall komma till stånd.&lt;br&gt;Föreskriften kan därför ses som ett villkor som domstolen ställer för att&lt;br&gt;överlämnandepåföljden skall bestå. Det står således den unge fritt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändra sig i förhållande till socialtjänsten och återkalla sitt samtycke. Det&lt;br&gt;skall emellertid inte vara möjligt för den unge att ändra sig i förhållande&lt;br&gt;till domstolen utan att samhället reagerar på de ändrade förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har påtalat att utbudet av påföljder efter ett&lt;br&gt;undanröjande av en dom på överlämnande till vård inom socialtjänsten är&lt;br&gt;begränsat. Detta är i och för sig riktigt. En allmän strävan är också, som&lt;br&gt;tidigare framhållits, att undvika kriminal vårdspåföljder för ungdomar,&lt;br&gt;vilket är det som oftast kan komma i fråga vid ett undanröjande. Detta&lt;br&gt;talar för att det bör finnas en möjlighet att inte omedelbart besluta om&lt;br&gt;undanröjande vid fall av misskötsamhet från den unges sida. Regeringen&lt;br&gt;anser därför i likhet med Hovrätten för Övre Norrland och&lt;br&gt;Domareförbundet att det bör införas en möjlighet för domstolen att&lt;br&gt;meddela den unge en varning på liknande sätt som i fråga om villkorlig&lt;br&gt;dom. Denna möjlighet bör användas i de fall den unge har misskött sig&lt;br&gt;och det finns ett behov av att klargöra allvaret i detta för den unge men&lt;br&gt;då överlämnandepåföljden ändå framstår som den mest adekvata.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kravet på konsekvens skall få tillräcklig genomslagskraft anser&lt;br&gt;regeringen att möjligheten att undanröja ett överlämnande till vård inom&lt;br&gt;sociltjänsten bör utvidgas ytterligare. Ett undanröjande bör vara möjligt&lt;br&gt;inte bara såsom i dag, om den vård som socialnämnden redovisat i sitt&lt;br&gt;yttrande inte lagligen kan komma till stånd exempelvis på grund av att&lt;br&gt;länsrätten eller högre instans inte bifaller en ansökan om tvångsvård, utan&lt;br&gt;även i fall då socialtjänsten ändrar uppfattning om vilka insatser som bör&lt;br&gt;göras för den dömde. Om det skulle visa sig att den reaktion som&lt;br&gt;förutsågs av domstolen vid påföljdsvalet uteblir på grund av att&lt;br&gt;socialtjänsten ändrat uppfattning bör detta leda till någon åtgärd från&lt;br&gt;rättsväsendet sida i de fall resultatet annars skulle uppfattas som stötande.&lt;br&gt;Frågan om ett undanröjande bör ske i nu avsedda situationer måste&lt;br&gt;bedömas mot bakgrund härav. Ett undanröjande bör som regel inte&lt;br&gt;komma i fråga om den planerade vården uteblir på grund av att den unges&lt;br&gt;situation har förbättras i sådan grad att vården inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att reaktionssystemet skall framstå som konsekvent och trovärdigt&lt;br&gt;är det av avgörande betydelse att uppföljningen av vad som sker med den&lt;br&gt;unge efter överlämnandet fungerar tillfredställande. Nuvarande ordning&lt;br&gt;innebär att det ankommer på åklagaren att inhämta upplysningar om&lt;br&gt;vilken vård som har anordnats. Det kan ifrågasättas om denna ordning är&lt;br&gt;den mest effektiva. I promemorian föreslås att socialnämnden bör&lt;br&gt;åläggas en obligatorisk rapporteringsskyldighet genom att det i&lt;br&gt;socialtjänstlagen införs en särskild bestämmelse om att socialnämnden&lt;br&gt;fortlöpande skall underrätta åklagaren om vårdens fortgång. Regeringen&lt;br&gt;delar den uppfattning som redovisats i promemorian att rutinerna för&lt;br&gt;uppföljningen av vården bör förbättras och att socialnämnden bör åläggas&lt;br&gt;en rapporteringsskyldighet. Det kan däremot ifrågasättas om en så&lt;br&gt;omfattande rapporteringsskyldighet som föreslagits är nödvändig och om&lt;br&gt;den skulle tjäna sitt syfte. Det finns en påtaglig risk för att en sådan&lt;br&gt;ordning skulle innebära en onödig arbetsbelastning för personal såväl&lt;br&gt;inom socialtjänsten som hos åklagarmyndigheterna och att den&lt;br&gt;information som verkligen är av intresse för åklagaren - att den&lt;br&gt;planerade vården inte kommit till stånd - skulle riskera att gå förlorad i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den omfattande informationshanteringen. Regeringen delar den Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;uppfattning som framförts från ett flertal remissinstanser att&lt;br&gt;rapporteringsskyldigheten bör kunna begränsas till de fall då den&lt;br&gt;planerade vården enligt vårdplanen inte kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 En ny frihetsberövande påföljd för unga&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny frihetsberövande påföljd, sluten&lt;br&gt;ungdomsvård, skall införas för brott som någon begått innan han&lt;br&gt;fyllt 18 år. Statens institutionsstyrelse skall ansvara för&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till&lt;br&gt;förslaget om en ny frihetsberövande påföljd. Ett flertal remissinstanser&lt;br&gt;har anfört att fängelsestraffet helt bör utmönstras för berörd&lt;br&gt;ålderskategori. Gävle tingsrätt avstyrker emellertid förslaget i denna del&lt;br&gt;och anför att ungdomar som gjort sig skyldiga till mycket svåra brott&lt;br&gt;skall dömas till fängelse. Tingsrätten anser emellertid att verkställigheten&lt;br&gt;av fängelsestraff bör kunna ske vid ett särskilt vårdhem som drivs av&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse. Brottsförebyggande rådet anser inte att&lt;br&gt;förslaget bör läggas till grund för lagstiftning och anför att det enda&lt;br&gt;bärande skälet för att införa den föreslagna påföljden skulle vara att&lt;br&gt;fängelsestraffet helt avskaffades för den avsedda ålderskategorin, men att&lt;br&gt;detta förutsätter en verkställighetsform som är bättre lämpad för&lt;br&gt;ungdomar än fängelsestraffet och med ett system som kan tillgodose de&lt;br&gt;grundläggande rättigheter och krav på rättssäkerhet som bör tillkomma&lt;br&gt;den dömde, vilket inte är fallet med förslaget. Socialstyrelsen och&lt;br&gt;Akademikerförbundet anser att den föreslagna påföljden även bör kunna&lt;br&gt;komma ifråga för brott som begåtts av någon som fyllt 18 men inte 21 år.&lt;br&gt;Liknande synpunkter har framförts från Statens institutionsstyrelse som&lt;br&gt;emellertid har förståelse för att begränsa påföljden på föreslaget sätt i ett&lt;br&gt;första skede. Västerås kommun har anfört att den nya påföljden bör&lt;br&gt;användas med största restriktivitet så att den inte blir ett alternativ till&lt;br&gt;insatser enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård för unga (LVU). Akademikerförbundet&lt;br&gt;som inlämnat ett yttrande upprättat av SACO:s samverkansorgan inom&lt;br&gt;Kriminalvårdsverket och Statens institutionsstyrelse anser att frågan om&lt;br&gt;huvudmannaskap behöver utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är sedan en lång tid tillbaka en&lt;br&gt;grundläggande princip inom kriminalpolitiken i vårt land att unga&lt;br&gt;lagöverträdare endast i sällsynta undantagsfall skall dömas till fängelse.&lt;br&gt;Denna princip gäller särskilt beträffande ungdomar under 18 år. Det är&lt;br&gt;också förhållandevis sällan som så unga människor döms till fängelse.&lt;br&gt;Bakgrunden till denna restriktivitet är dels tanken att det inte är rimligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att straffa ungdomar som begår brott lika hårt som vuxna, dels vetskapen&lt;br&gt;om att fängelsestraffet innebär särskilda risker för unga människor. Det&lt;br&gt;råder numera stor enighet om att framför allt långvariga fängelsestraff är&lt;br&gt;förknippade med betydande risker för skadeverkningar för den dömde&lt;br&gt;och att det särskilt gäller för unga människor. Dessa omständigheter talar&lt;br&gt;för att fängelsestraffet helt bör utmönstras när det gäller de yngsta&lt;br&gt;lagöverträdarna. Frågan har varit föremål för överväganden vid ett flertal&lt;br&gt;tillfällen under de senaste decennierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer emellertid att ungdomar begår så allvarliga brott att&lt;br&gt;samhället måste kunna reagera kraftfullt genom ett frihetsberövande. För&lt;br&gt;att kriminalpolitiken skall kunna fullgöra sin huvuduppgift att motverka&lt;br&gt;brott, måste det inom påföljdssystemet finnas möjlighet att välja en&lt;br&gt;påföljd som i rimlig utsträckning avskräcker från brott, tydligt markerar&lt;br&gt;grundläggande gränser och dessutom motsvarar de krav samhället ställer&lt;br&gt;på rättvisa inom straffrättskipningen. Frihetsberövande påföljder kan&lt;br&gt;därför inte undvaras helt trots att det är fråga om mycket unga personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda form av frihetsberövande som dagens påföljdssystem kan&lt;br&gt;erbjuda är fängelse. Regeringens uppfattning är att detta är mycket&lt;br&gt;otillfredsställande eftersom fängelse är en olämplig miljö för barn och&lt;br&gt;ungdomar. Det är därför angeläget att det tillskapas en alternativ form av&lt;br&gt;frihetsberövande som gör det möjligt att hålla de yngsta lagöverträdarna&lt;br&gt;utanför fängelserna. Denna uppfattning har också fått mycket brett stöd&lt;br&gt;av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av en ny frihetsberövande påföljd och ansvaret för&lt;br&gt;verkställigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkterna vid utformningen av en ny frihetsberövande påföljd&lt;br&gt;för de yngsta lagöverträdare bör vara dels att verkställigheten kan ske&lt;br&gt;under sådana former att risken för skadeverkningar minimeras, dels att&lt;br&gt;verkställigheten kan ordnas så att orsakerna till den unges kriminalitet&lt;br&gt;kan angripas så effektivt som möjligt. Samtidigt måste verkställigheten&lt;br&gt;utformas med beaktande av att frihetsberövandet är en straffrättslig&lt;br&gt;reaktion på brott och att verkställigheten måste kunna ske under säkra&lt;br&gt;och betryggande former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som vid brottet inte fyllt 18 år gäller att fängelse far&lt;br&gt;dömas ut bara om det finns synnerliga skäl. Största möjliga restriktivitet&lt;br&gt;skall alltså iakttas med att döma till fängelse. Det innebär att det endast är&lt;br&gt;ett mindre antal ungdomar mellan 15 och 18 år som döms till fängelse.&lt;br&gt;Följaktligen har man inom kriminalvården begränsade erfarenheter av&lt;br&gt;behandlingen av unga lagöverträdare. Inom kriminalvården har&lt;br&gt;visserligen en utveckling skett och särskilda ungdomsavdelningar har&lt;br&gt;tillskapats. Det finns emellertid ett starkt intresse av att hålla de yngsta&lt;br&gt;lagöverträdarna utanför krimnalvården i allmänhet och fängelserna i&lt;br&gt;synnerhet. Regeringen anser därför att ansvaret för verkställigheten av en&lt;br&gt;ny frihetsberövande påföljd bör anförtros åt något annat organ än&lt;br&gt;kriminalvården, som har bättre förutsättningar att tillgodose de särskilda&lt;br&gt;krav som bör gälla vid verkställighet av frihetsberövanden som döms ut i&lt;br&gt;fråga om så unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 april 1994 tog Statens institutionsstyrelse över ansvaret för&lt;br&gt;planeringen och driften av de särskilda ungdomshem som avses i 12 §&lt;br&gt;LVU. Det övergripande målet för denna del av institutionsstyrelsens&lt;br&gt;verksamhet är att svara för att de ungdomar som behöver vård vid ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem skall kunna beredas vård av god kvalité. Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse har till uppgift att bedriva metodutveckling samt&lt;br&gt;stödja forskning och utvecklingsarbete, så att vården far högsta möjliga&lt;br&gt;kvalité. Vid myndigheten finns en särskild enhet för forsknings- och&lt;br&gt;utvecklingsfrågor samt ett vetenskapligt råd och man erhåller anslag för&lt;br&gt;forskning och utveckling. Statens institutionsstyrelse skall dessutom&lt;br&gt;tillsammans med kommuner och andra samhällsorgan utveckla nya&lt;br&gt;former för utslussning från de särskilda ungdomshemmen.&lt;br&gt;Institutionsstyrelsen skall vidare verka för ett vårdutbud som med&lt;br&gt;beaktande av närhetsprincipen är differentierat utifrån individuella&lt;br&gt;vårdbehov, vilket innebär att det bl.a. skall finnas särskilda institutioner&lt;br&gt;med hög bevakningsgrad, så att även de ungdomar som kräver särskilt&lt;br&gt;intensiv bevakning skall kunna tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse finns&lt;br&gt;således en bred erfarenhet av arbete med sådana ungdomar som kan&lt;br&gt;komma i fråga för frihetsberövande påföljder. Många av ungdomarna&lt;br&gt;finns redan i dag inom den så kallade § 12-vården eller har tidigare&lt;br&gt;erfarenheter av sådan vård. Statens institutionsstyrelse bedriver utifrån&lt;br&gt;sina erfarenheter av dessa ungdomar ett kontinuerligt arbete för att&lt;br&gt;ytterligare höja kompetensen. Under senare år har även tillskapats&lt;br&gt;enheter med särskilt hög bevakningsgrad för att de mest vård- och&lt;br&gt;tillsynskrävande ungdomarna skall kunna tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § socialtjänstlagen skall socialnämnden verka för att barn&lt;br&gt;och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och&lt;br&gt;stöd de behöver. Detta gäller självfallet även de ungdomar som har&lt;br&gt;frihetsberövats på grund av brott. Flertalet av dem som frihetsberövas&lt;br&gt;torde vara i behov av vård och behandling och det är därför av stor vikt&lt;br&gt;att socialtjänsten aktivt medverkar under verkställigheten av ett&lt;br&gt;frihetsberövande. Socialtjänsten har ofta tidigare erfarenheter och&lt;br&gt;kunskaper om den unge, vilket är värdefullt vid behandlingen under&lt;br&gt;verkställigheten av frihetsberövandet. För att behandlingen skall kunna&lt;br&gt;bli framgångsrik krävs i regel kontinuitet och långsiktig planering, vilken&lt;br&gt;ofta bör omfatta även tiden efter frihetsberövandet. Det kan härvid&lt;br&gt;konstateras att det redan i dag finns etablerade former för samverkan&lt;br&gt;mellan de särskilda ungdomshemmen och socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund måste Statens institutionsstyrelse anses ha goda&lt;br&gt;möjligheter att inom sin organisation kunna ta om hand de unga&lt;br&gt;lagöverträdare som kan komma i fråga för ett frihetsberövande. En sådan&lt;br&gt;lösning ligger dessutom väl i linje med Förenta Nationernas konvention&lt;br&gt;om barnets rättigheter vilken ratificerats av Sverige. Av denna följer bl.a.&lt;br&gt;att alternativ till anstaltsvård skall finnas tillgängliga för att säkerställa att&lt;br&gt;barn behandlas på ett sätt som är lämpligt för deras välfärd och som är&lt;br&gt;rimligt både med hänsyn till deras personliga förhållanden och till&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär således att en ny frihetsberövande påföljd&lt;br&gt;skall införas, sluten ungdomsvård. Påföljden skall kunna dömas ut för&lt;br&gt;brott som har begåtts av den som var under 18 år vid brottstillfället.&lt;br&gt;Frihetsberövandet skall verkställas under ledning av Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse. Socialnämnden skall emellertid alltjämt ha det&lt;br&gt;övergripande ansvar för den unge som följer av socialtjänstlagen. Att den&lt;br&gt;unge blir frihetsberövad på straffrättslig grund befriar således inte&lt;br&gt;socialnämnden från detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.6 T illämpningsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om rätten med tillämpning av de allmänna&lt;br&gt;reglerna om påföljdsval finner att det finns synnerliga skäl för att&lt;br&gt;döma en person som begått brott innan han fyllt 18 år till fängelse&lt;br&gt;skall den i stället först pröva om påföljden kan bestämmas till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård. Tiden för sluten ungdomsvård skall bestämmas efter&lt;br&gt;brottets straffvärde till lägst ljorton dagar och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.&lt;br&gt;I promemorian förelås dock att tiden för frihetsberövandet skall&lt;br&gt;bestämmas till lägst två månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar uppfattningen att&lt;br&gt;ett frihetsberövande endast skall kunna komma i fråga om det föreligger&lt;br&gt;synnerliga skäl. Åklagarmyndigheten i Göteborg anser att man i förslaget&lt;br&gt;varit alltför återhållsam rörande påföljdens tillämpningsområde. Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse har framhållit att två månader är en minimitid för att&lt;br&gt;de särskilda ungdomshemmen skall kunna erbjuda den unge någon&lt;br&gt;meningsfull insats. Länsrätten i Örebro län och Malmö kommun har&lt;br&gt;anfört att den undre gränsen framstår som anmärkningsvärt kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av 30 kap. 4 § brottsbalken följer att&lt;br&gt;domstolen vid val av påföljd skall fästa särskilt avseende vid&lt;br&gt;omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse och att&lt;br&gt;domstolen därvid skall beakta sådana förmildrande omständigheter som&lt;br&gt;anges i 29 kap. 5 § brottsbalken och som är att hänföra till brottslingens&lt;br&gt;person eller vad som inträffat efter brottet. Bestämmelsen i 30 kap. 4 §&lt;br&gt;brottsbalken är av allmän karaktär och gäller såväl unga som vuxna&lt;br&gt;lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 30 kap. 5 § brottsbalken finns en särskild bestämmelse för&lt;br&gt;användningen av fängelsestraffet beträffande unga lagöverträdare. För&lt;br&gt;brott som någon har begått innan han fyllt 18 år får domstolen döma till&lt;br&gt;fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Av bestämmelsen följer att&lt;br&gt;fängelse får dömas ut endast i sällsynta undantagsfall. I stället bör den&lt;br&gt;unge i första hand överlämnas till vård inom socialtjänsten. Ett sådant&lt;br&gt;överlämnande har i praxis inte ansetts uteslutet ens vid mycket allvarlig&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall särskilt beakta den unges ålder vid straffmätningen&lt;br&gt;för brott som har begåtts av den som är under 21 år. Enligt 29 kap. 7 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbalken far domstolen döma till lindrigare straff än vad som är Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;föreskrivet för brottet i fråga om den som begått brott innan han fyllt&lt;br&gt;tjugoett år. Omfattningen av denna så kallade ungdomsrabatt framgår&lt;br&gt;bl.a. av rättsfallet NJA 1989 s. 870. Av 29 kap. 7 § framgår vidare att&lt;br&gt;ingen far dömas till livstidsstraff för brott som han har begått innan han&lt;br&gt;fyllt 21 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frihetsberövanden av unga lagöverträdare bör undvikas så långt det är&lt;br&gt;möjligt. När domstolen bestämmer påföljd för en ung lagöverträdare bör&lt;br&gt;den i första hand överväga om den unge kan överlämnas till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten eller om påföljden kan bestämmas till böter. I andra hand&lt;br&gt;skall domstolen pröva om någon annan icke frihetsberövande påföljd kan&lt;br&gt;komma i fråga. Domstolen skall således först pröva exempelvis om den&lt;br&gt;unge kan dömas till villkorlig dom eller skyddstillsyn med en föreskrift&lt;br&gt;om samhällstjänst innan frågan om ett frihetsberövande kan aktualiseras.&lt;br&gt;Denna prövning sker i enlighet med brottsbalkens bestämmelser om val&lt;br&gt;av påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår ovan anser regeringen att fängelse bör undvikas så långt&lt;br&gt;det är möjligt när det gäller den berörda gruppen av unga lagöverträdare.&lt;br&gt;Genom att införa en ny frihetsberövande påföljd kan fängelse undvikas&lt;br&gt;samtidigt som domstolarna ges möjlighet att döma ut en påföljd som är&lt;br&gt;tillräckligt ingripande med hänsyn till den aktuella brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att restriktivitet med att&lt;br&gt;döma till en frihetsbrövande påföljd bör gälla oavsett om det är fråga om&lt;br&gt;att döma till fängelse eller sluten ungdomsvård. Förutsättningarna för att&lt;br&gt;domstolen skall kunna döma till sluten ungdomsvård skall därför vara&lt;br&gt;samma som för att döma till fängelse. Av det följer att det även&lt;br&gt;fortsättningsvis skall råda en presumtion mot att frihetsberöva ungdomar&lt;br&gt;för brott som begåtts före 18 års ålder. För att presumtionen skall brytas&lt;br&gt;fordras att det finns synnerliga skäl. De uttalanden som gjordes i&lt;br&gt;påföljdsbestämningspropositionen (prop. 1987/88:120) i fråga om&lt;br&gt;möjligheten att kunna döma en person som begått brott innan han fyllt 18&lt;br&gt;år till fängelse bör alltjämt gälla. Någon ändring av gällande praxis&lt;br&gt;avseende möjligheterna att frihetsberöva ungdomar som begått brott&lt;br&gt;innan de fyllt 18 år är heller inte avsedd med den nu aktuella reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid påföljdsbestämningen skall domstolen - om den finner att en ung&lt;br&gt;lagöverträdare har begått så allvarliga brott att påföljden bör bestämmas&lt;br&gt;till fängelse - först pröva om påföljden i stället kan bestämmas till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård. Den unges behov av vård skall inte tillmätas någon&lt;br&gt;betydelse vid påföljdsbestämningen. Sluten ungdomsvård skall således&lt;br&gt;kunna dömas ut enbart när detta är motiverat som en reaktion på brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unges behov av vård skall däremot tillmätas stor betydelse vid&lt;br&gt;verkställigheten. Det kan på goda grunder antas att de flesta ungdomar&lt;br&gt;som i dag döms till fängelse är i stort behov av vård och behandling. Att&lt;br&gt;tillskapa en påföljd som gör det möjligt att anordna verkställigheten så att&lt;br&gt;den unges kriminalitet kan angripas så effektivt som möjligt är ett av&lt;br&gt;huvudsyftena med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att den nya påföljden i princip kommer att ersätta&lt;br&gt;fängelsestraffet för de yngsta lagöverträdarna. Det har från några&lt;br&gt;remissinstanser framförts att en ny frihetsberövande påföljd även bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfatta gruppen av unga lagöverträdare som begått brott efter 18 men Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;före 21 års ålder. En öppning av den nya påföljden for den äldre gruppen&lt;br&gt;av unga lagöverträdare skulle emellertid leda till att åldersstrukturen på&lt;br&gt;de särskilda ungdomshemmen skulle förändras i alltför stor utsträckning&lt;br&gt;vilket i vart fall för närvarande inte kan anses lämpligt. Skälen för att&lt;br&gt;hålla den äldre åldersgruppen utanför kriminalvårdens anstalter är&lt;br&gt;dessutom inte lika starka som för den yngre åldersgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sluten ungdomsvård innebär således att den unge blir frihetsberövad.&lt;br&gt;Det är därmed fråga om en mycket ingripande reaktion på brott.&lt;br&gt;Påföljden måste därför vara utformad så att det står klart att den utgör&lt;br&gt;samhällets reaktion på den dömdes brottslighet och att den uppfyller&lt;br&gt;principerna om förutsebarhet och proportionalitet. Sluten ungdomsvård&lt;br&gt;måste därför vara en tidsbestämd påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att minimitiden för sluten ungdomsvård&lt;br&gt;fastställs till två månader med motiveringen att en sådan tid måste anses&lt;br&gt;utgöra ett minimum för att verkställigheten skall kunna fyllas med något&lt;br&gt;meningsfullt innehåll. Några remissinstanser, däribland Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse, har instämt i denna bedömning. Några andra&lt;br&gt;remissinstanser, däribland Riksåklagaren, anser att det inte bör finnas&lt;br&gt;några begränsningar i tid och att fängelsepåföljden därmed bör kunna&lt;br&gt;utmönstras helt för de yngsta lagöverträdarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår ovan skall den unges behov av vård inte tillmätas någon&lt;br&gt;betydelse vid påföljdsbestämningen i en situation då den unge har gjort&lt;br&gt;sig skyldig till så allvarlig brottslighet att det är aktuellt med ett&lt;br&gt;frihetsberövande. Följaktligen kan den unges behov av vård inte heller&lt;br&gt;tillmätas någon betydelse vid bestämmandet av längden av&lt;br&gt;frihetsberövandet i det enskilda fallet. Det utdömda frihetsberövandets&lt;br&gt;längd skall således vara relaterad till straffvärdet av brottsligheten. Detta&lt;br&gt;innebär dock inte, som framgår ovan, att den unges behov av vård inte&lt;br&gt;skall tillmätas någon betydelse under verkställigheten. Tvärtom skall&lt;br&gt;verkställigheten av sluten ungdomsvård präglas av att den unge blir&lt;br&gt;föremål för adekvat behandling. Med beaktande av de skäl som skall&lt;br&gt;kunna motivera sluten ungdomsvård framstår det dock inte som logiskt&lt;br&gt;att bestämma minimitiden utifrån ett vårdperspektiv. Införandet av den&lt;br&gt;föreslagna minimitiden skulle dessutom fa den negativa konsekvensen att&lt;br&gt;domstolen i en situation där en ung lagöverträdare gjort sig skyldig till&lt;br&gt;sådan brottslighet att det föreligger synnerliga skäl för att döma till&lt;br&gt;fängelse men straffvärdet är sådant att det inte är påkallat med fängelse&lt;br&gt;överstigande två månader är tvungen att bestämma påföljden till fängelse&lt;br&gt;i stället för sluten ungdomsvård trots att sistnämnda påföljd i förhållande&lt;br&gt;till fängelse ändå måste anses vara en lämpligare påföljd. Sådana&lt;br&gt;situationer bör undvikas. Regeringen anser därför att minimitiden för&lt;br&gt;sluten ungdomsvård bör motsvara fängelseminimum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör samtidigt framhållas att behovet av att döma&lt;br&gt;ut kortare frihetsberövanden torde minska dels genom förslaget att kunna&lt;br&gt;förena påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten med en&lt;br&gt;föreskrift om ungdomstjänst, dels förslaget om att kunna förena villkorlig&lt;br&gt;dom med en föreskrift om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår ovan skall verkställigheten av sluten ungdomsvård ske&lt;br&gt;vid sådana särskilda ungdomshem som avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga. Införandet av den nya&lt;br&gt;påföljden bör inte medföra att åldersstrukturen vid de särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmen förändras i alltför stor utsträckning. Det är således inte&lt;br&gt;lämpligt att äldre personer, som åldersmässigt inte passar in vid de&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmen, placeras vid dessa hem. Med den&lt;br&gt;utgångspunkten är det nödvändigt att ange en maximitid för&lt;br&gt;frihetsberövandet och att ha särskilda regler om påföljdspreskription.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maximitiden bör emellertid sättas högt för att påföljden skall kunna&lt;br&gt;omfatta även brottslighet med mycket höga straffvärden. Den övre&lt;br&gt;gränsen bör bestämmas med beaktande av de faktiska verkställighetstider&lt;br&gt;som i dag blir resultatet när ungdomar, som vid tiden för brottet var&lt;br&gt;under 18 år, döms till fängelsestraff i de allra grövsta fallen. Därvid bör&lt;br&gt;uppmärksammas den betydande reduktion som sker vid straffmätningen&lt;br&gt;med stöd av 29 kap. 7 § brottsbalken. Vidare skall beaktas att villkorlig&lt;br&gt;frigivning inte kommer att förekomma i fråga om denna påföljd. Det&lt;br&gt;faktiska frihetsberövandet bör inte bli längre än vad det skulle ha blivit&lt;br&gt;vid en dom på fängelse. Mot denna bakgrund framstår fyra år som en&lt;br&gt;lämplig övre gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ibland inträffa att den som begår brott innan han fyllt 18 år&lt;br&gt;lagfors först avsevärt senare. I en situation där lång tid har förflutit&lt;br&gt;mellan brottet och lagföringen kan skälen för särbehandling inte anses&lt;br&gt;vara lika starka som när lagföring sker i nära anslutning till brottet. Om&lt;br&gt;det går så många år innan han döms att han åldersmässigt inte passar in&lt;br&gt;på ett särskilt ungdomshem, där i stort sett alla intagna även i framtiden&lt;br&gt;torde vara under 21 år, bör det vara möjligt att döma en sådan person till&lt;br&gt;fängelse. Det kan även tänkas uppstå andra situationer i vilka det bör&lt;br&gt;vara möjligt att döma den som begått brott före 18 års ålder till fängelse.&lt;br&gt;En sådan situation kan vara om en ung lagöverträdare under en längre&lt;br&gt;period gör sig skyldig till omfattande och allvarlig brottslighet såväl före&lt;br&gt;som efter 18 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya påföljden kommer således inte att kunna ersätta&lt;br&gt;fängelsepåföljden fullt ut. Regeringens förslag innebär emellertid att det&lt;br&gt;endast i undantagsfall kommer att bli fråga om att döma någon till&lt;br&gt;fängelse i den aktuella ålderskategorin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;V erkställigheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Verkställigheten av sluten ungdomsvård skall&lt;br&gt;ske vid sådant särskilt ungdomshem som avses i 12 § lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmeler om vård av unga. Intagningsförfarandet&lt;br&gt;och beräkningen av verkställighetstiden skall ske på i stort sett&lt;br&gt;motsvarande sätt som vid dom på fängelse och Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse skall i detta sammanhang åläggas motsvarande&lt;br&gt;uppgifter som Kriminalvårdsstyrelsen. De närmare bestämmelserna&lt;br&gt;angående verkställigheten skall intas i lag. Genomförandet av&lt;br&gt;verkställigheten skall ske i nära samarbete med socialtjänsten i den&lt;br&gt;dömdes hemort och med beaktande av de särskilda krav som måste&lt;br&gt;ställas vid utformningen av frihetsberövanden som dömts ut i fråga&lt;br&gt;om barn och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) har påpekat att det i&lt;br&gt;verkställighetslagen bör tas in en bestämmelse som ger Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse möjlighet att besluta i frågor om besök hos en intagen&lt;br&gt;och att det även bör övervägas att reglera en intagens rätt att ringa och ta&lt;br&gt;emot telefonsamtal. JO har vidare påtalat att lagstiftningen måste&lt;br&gt;utformas så att det i ett enskilt fall inte kan uppkomma oklarhet om&lt;br&gt;vilken myndighet som ansvarar för olika insatser i fråga om dem dom&lt;br&gt;döms till den nya påföljden. Brottsförebyggande rådet anser att förslaget&lt;br&gt;till verkställighetslag är fragmentariskt och inte motsvarar de rättigheter&lt;br&gt;och rättssäkerhetsgarantier som regelsystemet i lagen om vård i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt erbjuder. Statens institutionsstyrelse har anfört att&lt;br&gt;det inte är lämpligt att de intagna flyttas utan att det är bättre att den unge&lt;br&gt;kan bli föremål för åtgärder som innebär att man vidtar någon åtgärd som&lt;br&gt;gör att behandlingen inte enbart sker i låst miljö. Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Västerås tror inte att utslussningsverksamheten kan kompensera&lt;br&gt;avsaknaden av övervakning efter villkorlig frigivning. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;har påpekat att bestämmelser bör införas om skyldighet att underrätta&lt;br&gt;målsäganden om exempelvis rymningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En dom på sluten ungdomsvård&lt;br&gt;innebär ett frihetsberövande och det är således fråga om ett allvarligt&lt;br&gt;ingripande i den enskildes liv. För att tillgodose de grundläggande&lt;br&gt;rättssäkerhetskraven är det nödvändigt att införa vissa bestämmelser&lt;br&gt;angående verkställigheten. Dessa bestämmelser bör tas in i en särskild&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan skall verkställigheten av den nya påföljden ske vid&lt;br&gt;sådant särskilt ungdomshem som avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Flertalet av de&lt;br&gt;bestämmelser som reglerar den nuvarande verksamheten vid de särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmen är väl lämpade även för verkställigheten av den nya&lt;br&gt;påföljden och de bör därför foras över till den nya verkställighetslagen.&lt;br&gt;Socialtjänstförordningen innehåller vidare bestämmelser av administrativ&lt;br&gt;art vilka gäller verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen. Dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser förutsätts gälla även i fortsättningen och då även i den del&lt;br&gt;av verksamheten som består i verkställighet av den nu föreslagna&lt;br&gt;påföljden. I flera avseenden behövs dock särskilda bestämmelser för dem&lt;br&gt;som vistas på ett särskilt ungdomshem på straffrättslig grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten av en dom på sluten ungdomsvård skall inledas genom&lt;br&gt;att den dömde tas in på särskilt ungdomshem. Som framhållits i flera&lt;br&gt;olika sammanhang är det angeläget att samhällets reaktion på brott sker&lt;br&gt;snabbt och i nära anslutning till brottet. Detta talar för att en dom på&lt;br&gt;sluten ungdomsvård bör kunna gå i omedelbar verkställighet utan hinder&lt;br&gt;av att domen inte vunnit laga kraft. Det finns emellertid starka skäl som&lt;br&gt;talar i motsatt riktning. Som framhålls ovan innebär en dom på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård att den dömde blir frihetsberövad och det är sålunda fråga&lt;br&gt;om en mycket ingripande straffrättslig reaktion. Intresset av att domen&lt;br&gt;kan verkställas måste därför vägas mot risken att den dömde berövas sin&lt;br&gt;frihet genom en dom som senare ändras i påföljdsdelen. Starka&lt;br&gt;rättssäkerhetsskäl talar för att domen i princip inte skall kunna gå i&lt;br&gt;verkställighet i påföljdsdelen innan den vunnit laga kraft i denna del.&lt;br&gt;Domen bör dock kunna verkställas såvitt gäller påföljden om den dömde&lt;br&gt;inte inom föreskriven tid har överklagat domen. Detta gäller även om&lt;br&gt;åklagare eller målsägande överklagat domen. En sådan ordning skulle&lt;br&gt;motsvara vad som gäller beträffande dom på fängelse enligt 2 § lagen&lt;br&gt;(1974:202) om beräkning av strafftid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom på sluten ungdomsvård vinner laga kraft i påföljdsdelen när&lt;br&gt;tiden för överklagande löpt ut utan att domen överklagas i denna del. För&lt;br&gt;att i viss mån tillgodose intresset av att verkställigheten skall kunna&lt;br&gt;inledas så snabbt som möjligt bör det införas en möjlighet för den dömde&lt;br&gt;att före överklagandetidens utgång avge en så kallad nöjdförklaring. En&lt;br&gt;sådan förklaring innebär att den dömde avstår från möjligheten att&lt;br&gt;överklaga domen såvitt avser den påföljd som dömts ut och att han&lt;br&gt;medger att den far verkställas omedelbart i denna del. Regleringen bör&lt;br&gt;vara utformad på samma sätt som vid dom på fängelse enligt lagen om&lt;br&gt;beräkning av strafftid m.m. Det innebär bl.a. att nöjdförklaring inte far&lt;br&gt;avges innan den dömde haft viss betänketid. Den unge skall vidare under&lt;br&gt;betänketiden beredas tillfälle att samråda med sin försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en dom på sluten ungdomsvård vunnit laga kraft skall den&lt;br&gt;verkställas. Regleringen för hur detta skall ske bör vara utformad på&lt;br&gt;samma sätt som vid dom på fängelse. Statens institutionsstyrelse bör i&lt;br&gt;detta avseende åläggas i huvudsak motsvarande funktion som&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en dom på sluten ungdomsvård får verkställas skall den dömde så&lt;br&gt;snart som möjligt tas in på ett särskilt ungdomshem. Det skall ankomma&lt;br&gt;på Statens institutionsstyrelse att efter samråd med socialtjänsten i den&lt;br&gt;dömdes hemkommun bestämma vid vilket särskilda ungdomshem den&lt;br&gt;dömde skall tas in. Vid placeringen av den dömde skall Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse beakta artikel 37 c i Förenta Nationernas&lt;br&gt;barnkonvention. Av denna artikel följer att varje frihetsberövat barn skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållas åtskilt från vuxna, om det inte är till barnets bästa att inte göra det. Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;Med barn förstås i konventionen den som är under 18 år. Det innebär att&lt;br&gt;de som är under 18 år och som vistas på särskilt ungdomshem inte far&lt;br&gt;vara placerade tillsammans med dem som är över 18 år om det inte är till&lt;br&gt;deras bästa. Med hänsyn till behandlingsinnehållet och den ändå ringa&lt;br&gt;åldersskillnad som kommer att föreligga mellan de äldsta och de yngsta&lt;br&gt;intagna måste det anses vara till barnens bästa att en nyanserad&lt;br&gt;bedömning görs i denna fråga. Som regel bör det inte anses vara till&lt;br&gt;barnets bästa att den unge inte kan fortsätta den pågående behandlingen i&lt;br&gt;samma miljö och i samma krets av intagna enbart för att någon av de&lt;br&gt;intagna har passerat artonårsgränsen. Det kan ofta anses vara till barnets&lt;br&gt;bästa att vara placerad på en avdelning med lämplig behandlingsmodell&lt;br&gt;även om några intagna är i åldern 18-21 år. Vid bedömningen bör stor&lt;br&gt;vikt läggas vid värdet av kontinuiteten i vården och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är huruvida de som tas in på särskilt ungdomshem&lt;br&gt;som påföljd för brott bör hållas åtskilda från dem som tagits in efter&lt;br&gt;beslut i administrativ ordning. Det torde ibland finnas såväl praktiska&lt;br&gt;som behandlingsmässiga motiv att hålla de båda grupperna åtskilda, men&lt;br&gt;behovet kan variera från fall till fall och det kan förändras successivt&lt;br&gt;under verkställigheten. Ibland kan det vara mest ändamålsenligt från&lt;br&gt;behandlingssynpunkt att placera de både grupperna tillsammans. En&lt;br&gt;bestämmelse om att grupperna inte far blandas skulle kunna innebära&lt;br&gt;svårigheter att erbjuda den placering som är mest ändamålsenlig i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Det bör därför överlåtas till Statens institutionsstyrelse att&lt;br&gt;i det enskilda fallet avgöra om den som dömts för brott bör hållas avskild&lt;br&gt;från övriga intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den dömde inte är häktad eller på annat sätt frihetsberövad när&lt;br&gt;domen far verkställas, skall han av Statens institutionsstyrelse föreläggas&lt;br&gt;att senast viss dag inställa sig vid det särskilda ungdomshem där&lt;br&gt;verkställigheten skall äga rum. Statens institutionsstyrelse bör kunna&lt;br&gt;begära att polismyndighet skall förpassa den dömde till institutionen, om&lt;br&gt;han inte efterkommer ett föreläggande att inställa sig eller om han inte&lt;br&gt;kan nås av ett sådant föreläggande. Den som skall förpassas till ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem bör tillfälligt kunna förvaras i allmänt häkte eller&lt;br&gt;polisarrest om det är nödvändigt för att förpassningen skall kunna&lt;br&gt;genomföras. När den unge förvaras i häkte eller polisarrest i väntan på&lt;br&gt;förpassning bör vad som sägs om häktade i lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandling av häktade och anhållna m.fl. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde, när domen på sluten ungdomsvård far verkställas, är&lt;br&gt;häktad eller på annat sätt berövad friheten, skall domen omedelbart&lt;br&gt;verkställas och den dömde skall förpassas till det särskilda ungdomshem&lt;br&gt;som Statens institutionsstyrelse bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av verkställighetstiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller beräkning av den tid som verkställigheten skall pågå bör&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i lagen om beräkning av strafftid m.m. gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar. Det innebär att tiden skall räknas på samma sätt som&lt;br&gt;vid dom på fängelse. Beräkning av verkställighetstiden skall göras av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse. Enligt 25 § ovan nämnda lag skall, om flera&lt;br&gt;fängelsestraff sammanträffar på verkställighetsstadiet, sammanläggning&lt;br&gt;ske. Detsamma bör gälla vid sammanträffande av domar på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård. Konkurrensproblem av det slag som uppkommer om en&lt;br&gt;dom sluten ungdomsvård sammanträffar med en dom på fängelse&lt;br&gt;behandlas nedan i avsnitt 10.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av påföljden sluten ungdomsvård föranleder ändring i&lt;br&gt;bestämmelsen om tillgodoräknande av tid för frihetsberövanden i 33 kap.&lt;br&gt;5 § brottsbalken. Den som har dömts till sluten ungdomsvård bör få&lt;br&gt;tillgodoräkna sig den tid han varit frihetsberövad på samma sätt som den&lt;br&gt;som dömts till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande av verkställigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår ovan är det förenat med stora risker för skadeverkningar att&lt;br&gt;beröva unga människor deras frihet. Det är sedan länge känt när det&lt;br&gt;gäller fängelsestraffet och utgör ett av motiven till att införa påföljden&lt;br&gt;sluten ungdomsvård. Inom den av Statens institutionsstyrelse bedrivna&lt;br&gt;verksamheten finns goda förutsättningar for att utforma verkställigheten&lt;br&gt;så att risken för skadeverkningar minskar och det är angeläget att dessa&lt;br&gt;möjligheter tas till vara. Ansträngningarna for att minimera skaderiskema&lt;br&gt;måste emellertid genomföras med beaktande av att sluten ungdomsvård&lt;br&gt;är en frihetsberövande påföljd. Det är väsentligt för tilltron till påföljden&lt;br&gt;att verkställigheten kan genomföras med erforderlig säkerhet och att den&lt;br&gt;dömde kan hindras från att avvika eller på annat sätt hindra&lt;br&gt;verkställigheten. Det måste därför införas bestämmelser i&lt;br&gt;verkställighetslagen som säkerställer detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) innehåller mycket&lt;br&gt;detaljerade föreskrifter om en intagens rättigheter och skyldigheter.&lt;br&gt;Något behov av en sådan omfattande reglering torde inte föreligga bland&lt;br&gt;annat med hänsyn till att verksamheten vid de särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmen bedrivs utifrån andra utgångspunkter och med annan&lt;br&gt;målsättning än den verksamhet som bedrivs inom kriminalvården i&lt;br&gt;anstalt. Ett av skälen för att införa den nya påföljden är som framgår&lt;br&gt;ovan att den dömde skall kunna bli föremål för adekvat vård.&lt;br&gt;Verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen är till skillnad från&lt;br&gt;verksamheten vid kriminalvårdsanstaltema uteslutande inriktad på vård.&lt;br&gt;Vid utformningen av verkställighetsregleringen bör därför i första hand&lt;br&gt;de bestämmelser som reglerar verkställigheten i fråga om dem som är&lt;br&gt;föremål för ett administrativt frihetsberövande med stöd av LVU tjäna&lt;br&gt;som förebild. I verkställighetslagen bör emellertid också vissa&lt;br&gt;bestämmelser tas in motsvarande de som finns i KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LVU finns bestämmelser som innebär att den unge får hindras från att&lt;br&gt;lämna hemmet och i övrigt underkastas den begränsning i rörelsefriheten&lt;br&gt;som är nödvändig för att vården skall kunna genomföras. LVU innehåller&lt;br&gt;vidare bestämmelser som möjliggör att rörelsefriheten får inskränkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till andra intagna eller personalens säkerhet. Motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse bör införas i verkställighetslagen. LVU innehåller vidare&lt;br&gt;bestämmelser som innebär att den unge inte far inneha narkotika,&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller&lt;br&gt;injektionssprutor, kanyler eller andra liknande föremål. Påträffas sådan&lt;br&gt;egendom far den omhändertas för att förstöras eller säljas enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen egendom. LVU innehåller också&lt;br&gt;bestämmelser som gör det möjligt att låta den unge bli föremål för&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning samt fa sin post kontrollerad.&lt;br&gt;Dessa bestämmelser bör gälla även för den som är intagen på det&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmet på strafffättslig grund. En hänvisning till&lt;br&gt;dessa bestämmelser i LVU bör därför göras i verkställighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besök och telefon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekats från JO bör verkställighetsregleringen även innehålla en&lt;br&gt;bestämmelse som ger Statens institutionsstyrelse möjlighet att besluta i&lt;br&gt;frågor om besök hos en intagen i fråga liksom en intagens rätt att ringa&lt;br&gt;och ta emot telefonsamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som reglerar möjligheterna till inskränkningar av en&lt;br&gt;frihetsberövad persons rätt till kontakter med yttervärlden finns såväl i&lt;br&gt;fråga om dem som är frihetsberövade som en följd av en dom på fängelse&lt;br&gt;som för dem som är föremål för frihetsberövande efter beslut i&lt;br&gt;administrativ ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör vara att den dömde skall fa ta emot besök samt&lt;br&gt;ringa och ta emot telefonsamtal i sådan utsträckning som det är praktisk&lt;br&gt;möjligt på institutionen. Det måste anses vara av stor vikt att den unges&lt;br&gt;kontakter med människor utanför det särskilda ungdomshemmet främjas.&lt;br&gt;Detta gäller särskilt den unges kontakter med föräldrar, syskon och andra&lt;br&gt;som står den unge nära. Det kan emellertid finnas skäl att inte tillåta&lt;br&gt;besök på grund av att säkerheten vid det särskilda ungdomshemmet kan&lt;br&gt;äventyras eller om vägande behandlingsskäl talar emot det. Det bör&lt;br&gt;framhållas att möjligheterna att begränsa den unges kontakter med&lt;br&gt;yttervärlden bör användas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskiljande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen för vård på särskilt ungdomshem med stöd av LVU&lt;br&gt;får hållas avskild från övriga vid hemmet om det är särskilt påkallat på&lt;br&gt;grund av att han uppträder våldsamt eller är så påverkad av&lt;br&gt;berusningsmedel att han inte kan hållas till ordningen. Han skall då&lt;br&gt;fortlöpande stå under uppsikt av personalen och han får inte hållas i&lt;br&gt;avskildhet längre tid än som är oundgängligen nödvändigt och inte i&lt;br&gt;något fall under en längre tid än 24 timmar i följd. En motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse bör finnas för dem som intagits på det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet på straffrättslig grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse under öppnare former och utslussning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väl känt att det ofta är förenat med svårigheter för en intagen att&lt;br&gt;lämna den institution där han varit omhändertagen. Detta torde gälla&lt;br&gt;oavsett om det är fråga om frigivning från kriminalvårdsanstalt eller&lt;br&gt;utskrivning från särskilt ungdomshem. Det är därför angeläget att steget&lt;br&gt;mellan institutionen och omvärlden inte blir alltför stort och det är viktigt&lt;br&gt;att utslussningen sker successivt. Denna skall planläggas i samråd med&lt;br&gt;socialtjänsten i den dömdes hemkommun. Det måste anses vara av&lt;br&gt;största vikt att dessa organ samverkar i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utslussningen bör vara en normal del av påföljden sluten&lt;br&gt;ungdomsvård. Det är dock viktigt att framhålla att sluten ungdomsvård är&lt;br&gt;en frihetsberövande påföljd och den far inte urholkas så att den far en&lt;br&gt;annan innebörd än vad som avsågs när domstolen beslutade sin dom. Det&lt;br&gt;naturliga är att utrymmet för utslussning ökar i slutet av&lt;br&gt;verkställighetstiden. Utslussningen kan inledas genom att den dömde ges&lt;br&gt;möjlighet till vistelse under öppnare former. Den som vistats under&lt;br&gt;öppnare former bör därefter också ges möjlighet att vistas utanför det&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmet i allt större utsträckning. Begreppet vistelse&lt;br&gt;utanför det särskilda ungdomshemmet används i detta sammanhang som&lt;br&gt;en samlande beteckning för flera olika alternativ. En sådan vistelse kan&lt;br&gt;bestå i en kortare permission vid ett visst tillfälle eller i en&lt;br&gt;sammanhängande permission under flera dygn i sträck. Det kan också&lt;br&gt;vara fråga om att den dömde medges att vistas utanför det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet under en viss del av dygnet för att delta i dagliga&lt;br&gt;aktiviteter som kan antas underlätta anpassningen till samhället. Det kan&lt;br&gt;t.ex. vara fråga om behandling, utbildning eller annan liknande&lt;br&gt;verksamhet utanför institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan även vara fråga om att den dömde placeras utanför det&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmet för att han skall kunna bli föremål för&lt;br&gt;särskilda åtgärder som kan antas underlätta anpassningen. En&lt;br&gt;motsvarande möjlighet finns i 34 § KvaL. Det krav som bör ställas är att&lt;br&gt;placeringen är förenad med någon slags strukturerad verksamhet vars&lt;br&gt;syfte är att främja den unges anpassning i samhället. Det bör naturligtvis&lt;br&gt;inte förekomma att den unge placeras i eget boende eller i&lt;br&gt;föräldrahemmet, då en sådan placering skulle urholka påföljdens&lt;br&gt;innehåll. De olika formerna för vistelse utanför hemmet bör regleras i en&lt;br&gt;gemensam bestämmelse i verkställighetslagen och denna bör utformas så&lt;br&gt;att den ger utrymme för flexibla och ändamålsenliga lösningar. Beslut&lt;br&gt;om när och i vilken utsträckning sådan vistelse skall medges fattas av&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse efter samråd med socialnämnden i den&lt;br&gt;dömdes hemkommun. I fråga om placering utanför det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet fordras att socialnämnden i den dömdes hemkommun&lt;br&gt;samtycker till en sådan placering eftersom det är kommunen som får&lt;br&gt;svara för kostnaderna för detta. Vid prövningen av huruvida sådan&lt;br&gt;vistelse bör medges skall beaktas vad som anförts ovan om dels intresset&lt;br&gt;av att förbereda den unge inför frigivningen, dels de begränsningar som&lt;br&gt;följer av att sluten ungdomsvård är en frihetsberövande påföljd. Den tid&lt;br&gt;som den dömde ges tillfälle till vistelse utanför det särskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1(&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomshemmet skall inräknas i verkställighetstiden på motsvarande sätt&lt;br&gt;som gäller i fråga om § 34-placering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet bör vid&lt;br&gt;behov kunna förenas med särskilda villkor. Den dömde bör exempelvis&lt;br&gt;kunna åläggas att hålla sig fri från droger och andra berusningsmedel, att&lt;br&gt;underkasta sig erforderlig vård och behandling, att hålla kontakt med viss&lt;br&gt;person vid det särskilda ungdomshemmet, att besöka socialtjänsten eller&lt;br&gt;att delta i utbildning. Det kan inte heller uteslutas att det ibland finns&lt;br&gt;behov av föreskrift om förbud för den dömde att uppehålla sig på viss&lt;br&gt;plats eller att ta kontakt med vissa personer. Behovet av villkor skall&lt;br&gt;prövas av Statens institutionsstyrelse efter samråd med socialnämnden.&lt;br&gt;Det bör självfallet inte finnas något hinder mot att ge den unge särskilda&lt;br&gt;föreskrifter under en redan påböljad vistelse utanför det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet. Det bör betonas att den som medgivits sådan vistelse&lt;br&gt;alltjämt är föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård. Han skall&lt;br&gt;snabbt kunna återföras till hemmet om han bryter mot en meddelad&lt;br&gt;föreskrift eller missköter sig på annat sätt. Vistelsen utanför hemmet&lt;br&gt;måste därför anordnas så att företrädare för det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet kan följa den unges förehavanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls ovan bör utslussningen planläggas gemensamt av&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse och socialtjänsten på den unges hemort. Det&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmet skall behålla behandlingsansvaret för den&lt;br&gt;unge när han vistas utanför hemmet, men ansvaret för hans omedelbara&lt;br&gt;behov av bostad, ekonomiskt stöd samt sociala och medicinska&lt;br&gt;behandlingsinsatser åvilar då socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om hälso- och sjukvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 KvaL finns bestämmelser om hälso- och sjukvård för intagna i anstalt.&lt;br&gt;En motsvarande bestämmelse i fråga om den som är föremål för&lt;br&gt;verkställighet av sluten ungdomsvård bör tas in i verkställighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVU innehåller en bestämmelse om att den som tillhör hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen och är verksam vid ett särskilt ungdomshem och&lt;br&gt;som far kännedom om att den unge har en sådan smittsam sjukdom som&lt;br&gt;enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en samhällsfarlig sjukdom&lt;br&gt;skall underrätta föreståndaren för hemmet, om det inte står klart att det&lt;br&gt;inte finns någon risk för smittspridning. En liknande bestämmelse finns i&lt;br&gt;KvaL. En sådan bestämmelse bör finnas även i fråga om den som är&lt;br&gt;intagen på det särskilda ungdomshemmet på straffrättslig grund. En&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse bör därför tas in i verkställighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att de ungdomar som kan bli föremål för den nya&lt;br&gt;påföljden kan ha så svåra psykiska problem att det är nödvändigt med&lt;br&gt;kvalificerad psykiatrisk vård. Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård bör därför omfatta även den grupp som blir föremål för den nya&lt;br&gt;påföljden på motsvarande sätt som för den som är intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biträde av polis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVU innehåller bestämmelser som ger den som förestår vården vid ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem rätt att beträffande den som är föremål för&lt;br&gt;omhändertagande enligt LVU under vissa förhållanden begära biträde av&lt;br&gt;polisen. Den som förestår vården kan begära polishandräckning för att&lt;br&gt;efterforska och återhämta en intagen. Biträde kan också lämnas för att&lt;br&gt;ombesöija en förflyttning av den intagne. En motsvarande bestämmelse&lt;br&gt;avseende den nu aktuella gruppen är nödvändig för att säkerställa bland&lt;br&gt;annat att den dömde inte kan hindra verkställigheten. En bestämmelse&lt;br&gt;bör därför föras in i verkställighetslagen som gör det möjligt för den som&lt;br&gt;ansvarar for vården vid det särskilda ungdomshemmet att begära biträde&lt;br&gt;av polisen för att efterforska eller återhämta den som dömts till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård om den unge avvikit eller för att ombesörja någon&lt;br&gt;förflyttning av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till målsägande om frihetsberövade personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 35 § KvaL följer att målsäganden skall kunna begära att fa bli&lt;br&gt;underrättad om var en intagen befinner sig i vissa angivna fall. Någon&lt;br&gt;motsvarande skyldighet föreligger inte såvitt avser den som undergår&lt;br&gt;vård enligt LVU. Denna fråga har behandlats bl.a. i Socialutskottets&lt;br&gt;betänkande 1993/94 SoU 1 utan att ha erhållit någon lösning. Underlag&lt;br&gt;saknas för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till frågan om&lt;br&gt;underrättelse avseende dem som är omhändertagna enligt LVU. Däremot&lt;br&gt;bör en sådan skyldighet införas avseende den som döms till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård. Införandet av den nya påföljden sluten ungdomsvård&lt;br&gt;kommer i princip att innebära att de unga lagöverträdare som i dag döms&lt;br&gt;till fängelse i stället kommer att dömas till sluten ungdomsvård.&lt;br&gt;Brottsoffrens ställning bör inte försämras för att den berörda kategorin&lt;br&gt;döms till en annan frihetsberövande påföljd. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;det i verkställighetslagen bör införas en bestämmelse motsvarande den&lt;br&gt;som finns i 35 § KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden och omfattningen av kriminalvårdens&lt;br&gt;underrättelseskyldighet enligt 35 § KvaL har varit föremål för JO:s&lt;br&gt;prövning. JO har konstaterat att ett flertal problem kan uppstå vid&lt;br&gt;tillämpningen av denna bestämmelse och att dessa inte&lt;br&gt;uppmärksammades i samband med att bestämmelsen infördes.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har med anledning av tillämpningsproblemen och&lt;br&gt;JO:s beslut kommit in med en framställning till Justitiedepartementet om&lt;br&gt;ändring av reglerna rörande underrättelseskyldigheten till målsäganden&lt;br&gt;enligt 35 § KvaL. Med anledning härav föreslår regeringen i en&lt;br&gt;lagrådsremiss, Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen m.m., att&lt;br&gt;kriminalvårdens skyldighet att underrätta målsäganden enligt denna&lt;br&gt;paragraf anpassas till sådana fall när den fyller ett verkligt behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om underrättelseskyldighet bör utformas med&lt;br&gt;beaktande av de ändringar regeringen föreslår i fråga om kriminalvårdens&lt;br&gt;underrättelseskyldighet. Det innebär att om den dömde avtjänar sluten&lt;br&gt;ungdomsvård för ett brott som riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frid, så skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad&lt;br&gt;om vid vilket särskilda ungdomshem den dömde befinner sig samt om&lt;br&gt;han förflyttas, vistas utanför det särskilda ungdomshemmet eller rymmer.&lt;br&gt;En underrättelse behöver dock inte lämnas om en underrättelse på grund&lt;br&gt;av beslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart&lt;br&gt;obehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse på goda grunder kan&lt;br&gt;antas allvarligt äventyra den dömdes egen säkerhet. En underrättelse bör&lt;br&gt;lämnas så tidigt som möjligt och bör utformas på ett sätt som är lämpligt&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutanderättten i vissa frågor och överklagande av sådana beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår ovan är genomförandet av verkställigheten förenat med&lt;br&gt;flera olika beslut. Beslut enligt den föreslagna verkställighetslagen fattas&lt;br&gt;av Statens institutionsstyrelse. I frågor som av praktiska skäl inte bör&lt;br&gt;fattas på central nivå bör Statens institutionsstyrelse genom interna&lt;br&gt;föreskrifter kunna delegera beslutanderätten till den som förestår vården&lt;br&gt;vid det särskilda ungdomshemmet. Vid behov bör styrelsen även kunna&lt;br&gt;delegera beslutanderätten i sådana frågor till någon annan tjänsteman&lt;br&gt;inom organisationen än den som förestår vården vid det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet. Beslut i särskilda fall bör få överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till&lt;br&gt;kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) följer att sekretess gäller på&lt;br&gt;socialtjänstens område. Huvudregeln är att det råder sekretess om den&lt;br&gt;enskildes presonliga förhållanden. Av bestämmelsen följer att den&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs med stöd av LVU omfattas av sekretessen. Den&lt;br&gt;nya grupp av personer som kommer att vara placerade vid de särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmen bör också omfattas av samma sekretessbestämmelser.&lt;br&gt;Ett tillägg bör därför göras till denna paragraf av vilken framgår att&lt;br&gt;bestämmelsen omfattar även denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från huvudregeln görs det viktiga undantaget att beslut om&lt;br&gt;omhändertagande och beslut om vård utan samtycke alltid är offentliga.&lt;br&gt;Detta har motiverats med att ett beslut om frihetsberövande åtgärder är så&lt;br&gt;ingripande att de inte bör vara undantagna från insyn. Detsamma bör&lt;br&gt;gälla i fråga om beslut om sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De inskränkningar i meddelarfriheten som följer av 16 kap. 1 §&lt;br&gt;sekretesslagen bör - i likhet med vad som gäller i fråga om uppgift om&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om omhändertagande eller belut om vård utan&lt;br&gt;samtycke - inte gälla i fråga om uppgift om verkställighet av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.8 Konkurrensfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Påföljden sluten ungdomsvård skall omfattas av&lt;br&gt;regleringen i 34 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen har påtalat att det bör vara möjligt&lt;br&gt;att låta en tidigare utdömd sluten ungdomsvård avse nya brott trots att&lt;br&gt;brotten har begåtts efter 18 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett införande av påföljden sluten&lt;br&gt;ungdomsvård ger upphov till vissa konkurrensfrågor av det slag som&lt;br&gt;behandlas i 34 kap. brottsbalken. Påföljdens utformning som ett&lt;br&gt;tidsbestämt frihetsberövande påkallar regler för hur domstolen skall&lt;br&gt;hantera påfölj dsfrågan när den som dömts till sluten ungdomsvård har&lt;br&gt;begått även annat brott eller har dömts till annan påföljd som skall&lt;br&gt;verkställas samtidigt som sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 34 kap. 1 § brottsbalken innehåller de centrala&lt;br&gt;reglerna för den konkurrenssituation som föreligger då någon som&lt;br&gt;tidigare dömts till påföljd har begått ytterligare brott. Om den tidigare&lt;br&gt;påföljden är fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn, kan domstolen&lt;br&gt;förordna att den tidigare utdömda påföljden skall avse även det andra&lt;br&gt;brottet, döma särskilt till påföljd för det andra brottet eller undanröja den&lt;br&gt;tidigare påföljden och i stället döma till påföljd av annan art för samtliga&lt;br&gt;brott. Bestämmelsen gäller inte när den tidigare påföljden är&lt;br&gt;överlämnande till särskild vård. Skälet härtill är att de nuvarande&lt;br&gt;överlämnandepåfölj derna är sådana att det inte har ansetts föreligga&lt;br&gt;något praktiskt behov av att kunna undanröja det tidigare utdömda&lt;br&gt;överlämnandet (NJA II 1962 s. 522). Det har också framhållits att ett&lt;br&gt;sådant undanröjande inte skulle förhindra kompetenskonflikter vid&lt;br&gt;verkställighet av skilda påföljder, eftersom domstolen inte har möjlighet&lt;br&gt;att besluta om att den vård som ges efter överlämnandet skall upphöra.&lt;br&gt;Förhållandena är annorlunda beträffande påföljden sluten ungdomsvård.&lt;br&gt;Redan den omständigheten att påföljden innebär ett på straffrättslig&lt;br&gt;grund tidsbestämt frihetsberövande innebär att det finns ett praktiskt&lt;br&gt;behov av regler som gör det möjligt att undvika att skilda&lt;br&gt;reaktionsformer samtidigt tillämpas mot den dömde. Det finns dessutom&lt;br&gt;behov av en reglering som ger domstolen möjlighet att undvika&lt;br&gt;otillfredsställande resultat av att åtal som hade kunnat handläggas i ett&lt;br&gt;sammanhang på grund av tillfälligheter handläggs i skilda rättegångar.&lt;br&gt;Det nu sagda innebär att den föreslagna frihetsberövande påföljden i en&lt;br&gt;konkurrenssituation bör kunna hanteras på de sätt som anges i 34 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken. Paragrafen bör därför ändras så att den äger tillämpning&lt;br&gt;även när någon som dömts till sluten ungdomsvård skall dömas för&lt;br&gt;ytterligare brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av 34 kap. 1 § brottsbalken finns vissa bestämmelser&lt;br&gt;i kapitlets 2-6 §§. Liknande bestämmelser bör ges för det fallet att den&lt;br&gt;tidigare påföljden är sluten ungdomsvård. Bestämmelsen härom bör föras&lt;br&gt;in i 34 kap. brottsbalken och ges ett innehåll som i huvudsak motsvarar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som gäller när den tidigare påföljden är fängelse på viss tid. Det&lt;br&gt;förhållandet att den nya påföljden är förbehållen endast en viss&lt;br&gt;åldersgrupp - de som begått brott innan de fyllt 18 år - samt det&lt;br&gt;förhållandet att tidsbegränsningen för sluten ungdomsvård finns i den&lt;br&gt;särskilda påföljdsbestämmelsen, till skillnad från fängelse där&lt;br&gt;tidsbegränsningen finns i de särskilda straffbuden, leder emellertid till&lt;br&gt;vissa komplikationer. Något hinder mot att förordna att tidigare utdömd&lt;br&gt;sluten ungdomsvård skall avse brott som har begåtts även efter 18 års&lt;br&gt;ålder föreligger inte. Den nya bestämmelsen behandlas närmare i&lt;br&gt;författningskommentaren liksom de ändringar som erfordras i kapitlets&lt;br&gt;övriga paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av konkurrensreglerna i 34 kap. brottsbalken förutsätter&lt;br&gt;att domstolen har kännedom om de påföljder som tidigare dömts ut&lt;br&gt;avseende den unge. Domar avseende sluten ungdomsvård bör därför&lt;br&gt;antecknas i kriminalregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.9 Förhållandet till lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Aktualitetskravet i 3 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga tonas ned avseende dem som&lt;br&gt;dömts till sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser som yttrat sig är kritiska&lt;br&gt;till att aktualitetskravet tonas ned och har avstyrkt förslaget i denna del.&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet har anfört att det bör framgå av lag att&lt;br&gt;huvudregeln bör vara att socialnämnden skall besluta att pågående vård&lt;br&gt;enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;(LVU) skall upphöra om den unge döms till den nya frihetsberövande&lt;br&gt;påföljden. SACO anser att det inte föreligger något skäl att inte låta&lt;br&gt;vården fortgå utan att det tvärtom blir tydligare för den unge att låta&lt;br&gt;vården bestå. Några remissinstanser har påpekat att det är av största vikt&lt;br&gt;att det i lagtext klargörs vilka regler som gäller vid verkställigheten i de&lt;br&gt;fall den unge är föremål för parallell vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det kan på goda grunder antas att&lt;br&gt;vissa av de ungdomar som blir föremål för sluten ungdomsvård som&lt;br&gt;påföljd för brott också kan vara aktuella för vård enligt LVU. Det finns&lt;br&gt;därför anledning att något beröra den situationen att en ungdom som&lt;br&gt;undergår vård med stöd av LVU döms för brott till sluten ungdomsvård.&lt;br&gt;När förvaltningsdomstolen har beslutat om vård med stöd av LVU&lt;br&gt;övergår ansvaret för vården på socialnämnden. Av 13 § LVU följer att&lt;br&gt;nämnden noga skall följa vården av den unge och att nämnden&lt;br&gt;fortlöpande skall pröva om vård med stöd av denna lag fortfarande&lt;br&gt;behövs. Så snart de förhållanden som föranlett vården inte längre&lt;br&gt;föreligger, skall nämnden besluta om vårdens upphörande. Detta följer av&lt;br&gt;21 § LVU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att den unge dömts till sluten ungdomsvård som&lt;br&gt;påföljd för brott bör påverka socialnämndens bedömning av huruvida&lt;br&gt;behovet av LVU-vård kvarstår. Det saknas dock anledning att lagstifta&lt;br&gt;om vilka konsekvenser ett sådant överlämnande bör få för LVU-vården.&lt;br&gt;Socialnämnden bör vara fri att besluta efter vad som är mest&lt;br&gt;ändamålsenligt i det enskilda fallet. Det kan inte uteslutas att&lt;br&gt;omständigheterna ibland är sådana att beslutet om LVU-vård bör&lt;br&gt;fortsätta att gälla trots att den unge dömts till sluten ungdomsvård. Så kan&lt;br&gt;exempelvis vara fallet vid relativt korta verkställighetstider och om den&lt;br&gt;unge kan antas vara i behov av fortsatt tvångsvård efter fullgjord&lt;br&gt;verkställighet. Beslutet om LVU-vård bör således kunna bestå, om det&lt;br&gt;bedöms nödvändigt för att säkerställa kontinuiteten och långsiktigheten i&lt;br&gt;vården. En sådan möjlighet kan dessutom bidra till att motverka risken&lt;br&gt;för att den som är föremål för LVU-vård begår brott i syfte att få en&lt;br&gt;tidsbestämd och kanske kortare vårdtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den som överlämnas till vård vid särskilt ungdomshem samtidigt&lt;br&gt;är föremål för LVU-omhändertagande kommer olika regelsystem att&lt;br&gt;gälla under verkställigheten. Eventuella svårigheter härmed skall dock&lt;br&gt;inte överdrivas. Ovan har konstaterats att flertalet av de nuvarande&lt;br&gt;reglerna för genomförandet av LVU-vård vid särskilt ungdomshem också&lt;br&gt;bör gälla för den som döms till sluten ungdomsvård. Om den som döms&lt;br&gt;till sluten ungdomsvård redan är intagen på ett sådant hem till följd av&lt;br&gt;pågående LVU-vård, bör verkställigheten av påföljden räknas som&lt;br&gt;påbörjad forst när domen vunnit laga kraft eller annars får verkställas.&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse kan inte ta ut någon avgift från kommunerna&lt;br&gt;for vård enligt LVU under den tid som den unge samtidigt är föremål för&lt;br&gt;verkställighet av sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljden sluten ungdomsvård aktualiserar en särskild fråga&lt;br&gt;beträffande utformningen av 3 § LVU. Av denna bestämmelse följer att&lt;br&gt;den unge skall beredas vård med stöd av lagen om han utsätter sin egen&lt;br&gt;hälsa eller utveckling för påtaglig risk att skadas genom missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat&lt;br&gt;socialt nedbrytande beteende. För ett ingripande krävs att det inte är fråga&lt;br&gt;om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för den unge utan om en klar&lt;br&gt;och konkret risk för skada (prop. 1989/90:28 s. 62). Det fordras således&lt;br&gt;att risken har en viss intensitet och aktualitet. Vissa av de ungdomar som&lt;br&gt;döms till sluten ungdomsvård kommer att vara i behov av fortsatt&lt;br&gt;tvångsvård vid verkställighetstidens slut och det kan därför ur ett&lt;br&gt;behandlingsperspektiv vara önskvärt att fortsatt vård får ges med stöd av&lt;br&gt;LVU. Det kan inte uteslutas att främst aktualitetskravet ibland kan&lt;br&gt;begränsa möjligheterna att få till stånd ett beslut om tvångsvård i denna&lt;br&gt;situation, då den unge genom frihetsberövandet varit förhindrad att&lt;br&gt;genom sitt beteende påvisa behovet av tvångsvård. Detta talar för att&lt;br&gt;bestämmelsen i 3 § LVU bör kompletteras så att aktualitetskravet tonas&lt;br&gt;ner beträffande den som dömts till sluten ungdomsvård med stöd av 31&lt;br&gt;kap. 1 a § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven för ett sådant tillägg till 3 § LVU är uteslutande&lt;br&gt;behandlingsmässiga. Värdet av tillägget till 3 § LVU ligger i att&lt;br&gt;samhället får bättre möjligheter att säkerställa kontinuiteten i vården av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dem som är i behov av tvångsvård under längre tid än vad den utdömda&lt;br&gt;påföljden medger. Samhällets särskilda ansvar för utsatta barn och&lt;br&gt;ungdomar bör inte tillåta en ordning som ger utrymme för risken att&lt;br&gt;vården kan fortsätta först sedan den unge genom sitt beteende utanför det&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmet visat att han är i behov av fortsatt vård. En&lt;br&gt;utökning av möjligheterna till fortsatt tvångsvård av den unge kan&lt;br&gt;dessutom antas ha en viss behandlingsmotiverande effekt genom att den&lt;br&gt;unge riskerar fortsatt tvångsvård om vårdbehovet kvarstår efter fullgjord&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minimera risken för att skillnaden mellan samhällets&lt;br&gt;straffrättsliga reaktion och LVU-vården suddas ut bör beslutet om&lt;br&gt;tvångsvård föregås av en fullständig prövning av samma slag som vid&lt;br&gt;beslut enligt första stycket i förevarande paragraf. Beslutet bör således&lt;br&gt;fattas av förvaltningsdomstol efter ansökan av socialnämnden i vanlig&lt;br&gt;ordning. Tillägget bör dessutom utformas så att vård får beslutas endast&lt;br&gt;om det vid verkställighetens slut föreligger ett uppenbart behov av LVU-&lt;br&gt;vård för att den dömde inte skall löpa en sådan risk som anges i den&lt;br&gt;nuvarande 3 § LVU. Det måste således även i nu avsedda fall föreligga&lt;br&gt;tungt vägande skäl för att den unge skall underkastas ett beslut om&lt;br&gt;tvångsvård. Det skall föreligga en klar och konkret risk för att den unge&lt;br&gt;annars skulle riskera sin hälsa eller utveckling genom sådant beteende&lt;br&gt;som avses i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1999. Äldre bestämmelser om villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6&lt;br&gt;och 6 a §§ brottsbalken skall dock tillämpas beträffande dem som före&lt;br&gt;ikraftträdandet döms till fängelse på viss tid som uppgår till minst tre&lt;br&gt;månader. Beslut om senareläggning av villkorlig frigivning enligt 26&lt;br&gt;kap. 7 § får endast grundas på förhållanden som har inträffat efter&lt;br&gt;ikraftträdandet. Bestämmelserna i 26 kap. 10 § skall tillämpas i sin&lt;br&gt;äldre lydelse när villkorlig frigivning har ägt rum före ikraftträdandet.&lt;br&gt;Reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap.&lt;br&gt;4 § skall tillämpas i sin äldre lydelse vid återfall i brott under&lt;br&gt;prövotiden som skett före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna om&lt;br&gt;innehållet i påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten görs&lt;br&gt;tillämpliga också i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.&lt;br&gt;Detsamma gäller beträffande den nya påföljden sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommitténs förslag: Kommittén har förordat att&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna utformas på sätt ett som i huvudsak&lt;br&gt;överensstämmer med regeringens förslag. Kommittén har dock inte lagt&lt;br&gt;fram något förslag till författningstext i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat utan erinran vad&lt;br&gt;kommittén har anfört beträffande utformningen av&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Enligt promemorian behövs dock inte någon uttrycklig&lt;br&gt;övergångsbestämmelse. Vidare skulle enligt promemorieförslaget&lt;br&gt;reformen kunna träda i kraft redan den 1 juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fatal instanser har yttrat sig i denna&lt;br&gt;del. Länsrätten i Örebro län påpekar att det måste finnas tid för&lt;br&gt;förberedelsearbete innan en reform träder i kraft. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;framhåller att förslaget till ny påföljd för unga lagöverträdare kräver&lt;br&gt;nämnvärda ändringar av styrelsens registerhållning samtidigt som&lt;br&gt;tillgängliga resurser på detta område behövs bl.a. för att säkerställa&lt;br&gt;sekelskiftesanpassningen. Med hänsyn härtill kan enligt&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsens uppfattning den nya påföljden inte införas före den 1&lt;br&gt;januari 2000, om inte styrelsen tillförs extra resurser för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Straffsystemkommittén har föreslagit&lt;br&gt;en genomgripande reform av straffsystemet som bl.a. innebär att flera&lt;br&gt;nya självständiga påföljder införs. Enligt regeringens uppfattning bör en&lt;br&gt;så genomgripande reform av straffsystemet inte genomföras. De förslag&lt;br&gt;som nu presenteras innebär dock stora förändringar i påföljdssystemet&lt;br&gt;och omfattar, förutom de delar som Straffsystemkommittén behandlat,&lt;br&gt;även förslag till förändringar i påföljdssystemet för de unga&lt;br&gt;lagöverträdarna. Inte minst i denna del, där en ny påföljd föreslås, krävs&lt;br&gt;relativt omfattande förberedelser för att kunna genomföra förändringarna.&lt;br&gt;Med beaktande härav gör regeringen bedömningen att förslagen bör&lt;br&gt;kunna träda i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har som tidigare nämnts förklarat att ikraftträdandet&lt;br&gt;av ny frihetsberövande påföljd för unga lagöverträdare bör förskjutas&lt;br&gt;ytterligare framåt i tiden för att möjliggöra nödvändiga anpassningar i&lt;br&gt;registerhänseende. Regeringen har förståelse för de skäl som styrelsen&lt;br&gt;har åberopat härför och instämmer i bedömningen att det för närvarande&lt;br&gt;finns starka skäl att prioritera sådana ändringar av befintliga&lt;br&gt;registersystem som tar sikte på att anpassa dessa inför det nära&lt;br&gt;förestående sekelskiftet. Införandet av en ny påföljd för unga&lt;br&gt;lagöverträdare utgör emellertid en mycket angelägen reform. Det vore&lt;br&gt;enligt regeringens mening orimligt att uppskjuta reformen enbart med&lt;br&gt;anledning av de svårigheter som kan vara förenade med att skapa nya&lt;br&gt;rutiner för registreringen av personer som döms till den. Även om det&lt;br&gt;finns anledning att under den närmaste tiden vara återhållsam med&lt;br&gt;reformer som kräver ändringar i befintliga ADB-system, finner vi med&lt;br&gt;hänsyn härtill att den nya påföljden bör träda i kraft samtidigt med de&lt;br&gt;övriga förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den nya lagstiftningens tillämplighet på brott som har&lt;br&gt;begåtts före ikraftträdande måste 2 kap. 10 § första stycket&lt;br&gt;regeringsformen beaktas. Bestämmelsen innebär bl.a. att svårare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17l&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottspåföljd inte får åläggas för en gärning än den som var föreskriven&lt;br&gt;när gärningen begicks. Samma bestämmelse finns i artikel 7 i den&lt;br&gt;europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;och de grundläggande friheterna. Denna konvention gäller sedan den 1&lt;br&gt;januari 1995 som lag i Sverige. Vidare skall bestämmelsen i 5 § andra&lt;br&gt;stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken beaktas. Där&lt;br&gt;föreskrivs att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när&lt;br&gt;gärningen företogs men att, om en annan lag gäller när dom meddelas,&lt;br&gt;den lagen skall tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till&lt;br&gt;lindrigare straff. I tidigare lagstiftningsärenden har konstaterats att de nu&lt;br&gt;nämnda bestämmelserna i princip inte torde gälla i fråga om&lt;br&gt;verkställighet av brottspåföljder (jämför t.ex. prop. 1965:159 s. 36 ff och&lt;br&gt;prop. 1987/88:120 s. 113).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nyss redovisade bestämmelserna avgör alltså om de gamla eller de&lt;br&gt;nya reglerna skall tillämpas t.ex. när det gäller reglerna för&lt;br&gt;straffbestämningen. De avgör även om domstolen efter ikraftträdandet&lt;br&gt;skall döma ut en ny form av straff för brott som har begåtts före den nya&lt;br&gt;lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vårt förslag skall möjligheten att förena en frivårdspåföljd med&lt;br&gt;samhällstjänst liksom i dag endast användas när det annars hade varit&lt;br&gt;aktuellt att döma till fängelse. Av 30 kap. 1 § brottsbalken följer att&lt;br&gt;villkorlig dom och samhällstjänst är att anse som lindrigare påföljder än&lt;br&gt;fängelse. Detta innebär att de utvidgningar av möjligheterna att döma till&lt;br&gt;en frivårdspåföljd med föreskrift om samhällstjänst som vi föreslår måste&lt;br&gt;anses leda till en lindrigare påföljdsbestämning. En prövning enligt&lt;br&gt;grunderna för 5 § andra stycket lagen om införande av brottsbalken bör&lt;br&gt;därför resultera i att de nya bestämmelserna om samhällstjänst kan&lt;br&gt;tillämpas även beträffande gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.&lt;br&gt;En sådan ordning är också eftersträvansvärd, eftersom som syftet med&lt;br&gt;reformen bl.a. är att minska antalet fängelsestraff. Någon särskild&lt;br&gt;övergångsbestämmelse är därför inte påkallad. I enlighet med vad&lt;br&gt;Lagrådet påpekat i anslutning till förslaget till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1977:265) om statligt personskadeskydd bör dock föreskrivas att 4 § i&lt;br&gt;lagen (1989:928) om samhällstjänst skall tillämpas även fortsättningsvis&lt;br&gt;beträffande dem som utför samhällstjänst enligt en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen av bestämmelsen om överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten och införandet av den nya påföljden sluten ungdomsvård&lt;br&gt;har till syfte bl.a. att så långt möjligt hålla ungdomar utanför&lt;br&gt;kriminalvården och att inom ramen för påföljdssystemet tillse att&lt;br&gt;ungdomar som begår brott ges möjlighet till adekvat vård. De ändamål&lt;br&gt;som ligger bakom de nya reglerna är sådana att det enligt regeringens&lt;br&gt;mening är angeläget att de ges bredast möjliga tillämpning. Det medför&lt;br&gt;att de i princip bör göras tillämpliga också på sådana gärningar som&lt;br&gt;begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnandepåföljderna är inte formellt inordnade i påföljdssystemet&lt;br&gt;på det sättet att det däri direkt framgår om de skall uppfattas som&lt;br&gt;lindrigare eller strängare än andra påföljder. Till följd härav torde inte 5 §&lt;br&gt;lagen om införande av brottsbalken ge någon uttrycklig anvisning vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avser tillämpningen av överlämnadepåfoljdema på gärningar begångna&lt;br&gt;före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna rättsgrundsats som ligger bakom bestämmelsen i lagen&lt;br&gt;om införande av brottsbalken och som är uttryckligen stadgad i 2 kap.&lt;br&gt;10 § regeringsformen, nämligen att strängare påföljd inte skall kunna&lt;br&gt;utdömas än den som gällde vid brottet, bör dock givetvis vara vägledande&lt;br&gt;vid utformningen av övergångsregleringen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sluten ungdomsvård är utformad som ett ett alternativ till fängelse.&lt;br&gt;Bestämmelsens utformning är sådan att sluten ungdomsvård inte i något&lt;br&gt;fall torde kunna sägas vara strängare än ett motsvarande fängelsestraff.&lt;br&gt;Inte heller de nya regelema om överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten kan normalt antas leda till att den samlade reaktionen på&lt;br&gt;brottet blir strängare än den som skulle ha utdömts enligt de nu gällande&lt;br&gt;reglerna. Något hinder mot att ge överlämnandepåfölj derna tillämpning&lt;br&gt;också på brott begångna före ikraftträdandet torde därför inte föreligga.&lt;br&gt;En uttrycklig regel härom bör också införas. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten bör dock de ovan&lt;br&gt;angivna principerna beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll&lt;br&gt;såsom alternativ till fängelse i anstalt avser enbart verkställighet av straff.&lt;br&gt;Därmed torde, i enlighet med vad som tidigare anförts, de principer som&lt;br&gt;ligger till grund för 2 kap. 10 § regeringsformen och 5 § lagen om&lt;br&gt;införande av brottsbalken inte vara tillämpliga. De nya bestämmelserna&lt;br&gt;bör därför kunna bölja tillämpas omedelbart. Någon särskild&lt;br&gt;övergångsbestämmelse är inte erforderlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna av villkorlig frigivning avser också verkställighet av&lt;br&gt;straff. I detta hänseende är det rimligt att de som har dömts före&lt;br&gt;ikraftträdandet inte far avtjäna längre tid i anstalt än enligt de gamla&lt;br&gt;reglerna och inte heller längre tid än de som döms enligt de nya reglerna.&lt;br&gt;De nya reglerna för den minsta tid som skall avtjänas i anstalt innan&lt;br&gt;villkorlig frigivning kan få ske bör därför gälla även dem som enligt den&lt;br&gt;gamla lagstiftningen inte skulle ha frigetts villkorligt. Däremot bör de&lt;br&gt;som enligt de gamla frigivningsreglema hade möjlighet att friges fore&lt;br&gt;tvåtredjedelsdagen inte behöva avtjäna längre tid än enligt dessa regler.&lt;br&gt;Den förslagna övergångsregleringen innebär att 26 kap. 6 och 6 a och&lt;br&gt;9 §§ brottsbalken i dess lydelse före ikraftträdandet skall tillämpas&lt;br&gt;beträffande dem som före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss tid&lt;br&gt;som uppgår till minst tre månader. Kriminalvårdsstyrelsen skall dock,&lt;br&gt;även om äldre bestämmelser tillämpas, fatta beslut som avses i 26 kap.&lt;br&gt;6 § femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 26 kap. 7 § brottsbalken i dess nuvarande lydelse finns&lt;br&gt;möjlighet att förskjuta tidpunkten för villkorlig frigivning med beaktande&lt;br&gt;av om förutsättningarna för den intagnes anpassning i samhället framstår&lt;br&gt;som ogynnsamma med hänsyn till frigivningsförhållandena, hans&lt;br&gt;uppförande under anstaltsvistelsen eller andra särskilda omständigheter.&lt;br&gt;Bestämmelsen, som endast har tillämpas vid ett fåtal tillfallen vaije år,&lt;br&gt;har nästan uteslutande använts för att förlänga anstaltsvistelsen för dem&lt;br&gt;som avtjänar fängelsestraff som understiger två år. Det innebär att&lt;br&gt;bestämmelsen i praktiken har medfört att intagna som skulle frigivits&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkorligt enligt 26 kap. 6 § brottsbalken fått sin tid i anstalt förlängd, i&lt;br&gt;vissa fall till tider som överstiger två tredjedelar av strafftiden. Det bör&lt;br&gt;efter genomförandet av de nu föreslagna förändringarna inte vara möjligt&lt;br&gt;att låta personer avtjäna längre tid i anstalt än två tredjedelar av&lt;br&gt;strafftiden, utom vid tillämpning av bestämmelsen om senareläggning på&lt;br&gt;grund av misskötsamhet enligt 26 kap. 7 § brottsbalken i förslaget eller&lt;br&gt;på den dömdes egen begäran. En fortsatt tillämpning av 26 kap. 7 §&lt;br&gt;brottsbalken i dess nuvarande lydelse skapar dessutom&lt;br&gt;tillämpningsproblem beträffande dem som gemensamt avtjänar straff&lt;br&gt;som dömts ut före och efter ikraftträdandet. 26 kap. 7 § brottsbalken i&lt;br&gt;dess nuvarande lydelse bör därför upphöra att gälla vid ikraftträdandet.&lt;br&gt;Beslut som före ikraftträdandet meddelats med stöd av 27 kap. 7 §&lt;br&gt;brottsbalken bör dock fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller prövotid bör de nya bestämmelserna vara tillämpliga på&lt;br&gt;dem som friges villkorligt efter ikraftträdandet. Bestämmelserna om&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven frihet bör inte kunna tillämpas&lt;br&gt;beträffande gärningar som begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 47 § andra stycket 2 lagen (1974:204) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt (KvaL) bör dock kunna fattas efter ikraftträdandet om prövningen&lt;br&gt;avser förhållanden som inträffat före den 1 januari 1999. Beslut som före&lt;br&gt;ikraftträdandet fattats enligt 47 kap. andra stycket 2 KvaL bör också&lt;br&gt;fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Kostnadseffekter m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Alternativen till kriminalvård i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag skall systemet med användning av&lt;br&gt;samhällstjänst som ett alternativ till fängelse permanentas och utvidgas.&lt;br&gt;En föreskift om samhällstjänst skall kunna meddelas vid såväl villkorlig&lt;br&gt;dom som skyddstillsyn. Kriminalvården skall även fortsättningsvis svara&lt;br&gt;för verkställigheten. Förslaget kan antas innebära en besparing för&lt;br&gt;kriminalvårdens del, eftersom samhällstjänst är en betydligt billigare&lt;br&gt;verkställighetsform än fängelse. Det är emellertid svårt att mera exakt&lt;br&gt;förutse i vilken utsträckning det utvidgade tillämpningsområdet kommer&lt;br&gt;att leda till en ökad användning av samhällstjänst. Därför är det inte&lt;br&gt;möjligt att närmare ange hur stor besparingen kommer att bli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att permanenta intensivövervakning genom elektronisk&lt;br&gt;kontroll som en verkställighetsform vid korta fängelsestraff är&lt;br&gt;kostnadsneutralt i förhållande till i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade regler för villkorlig frigivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i reglerna om villkorlig frigivning innebär att&lt;br&gt;möjligheterna till halvtidsfrigivning avskaffas och att villkorlig&lt;br&gt;frigivning efter två tredjedelar av strafftiden tillämpas generellt.&lt;br&gt;Förslaget innebär också att minimitiden som skall verkställas i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innan villkorlig frigivning kan komma i fråga sänks från två månader till&lt;br&gt;en månad. Sammantaget medför regeringens förslag ett ökat behov av&lt;br&gt;anstaltsplatser. Enligt preliminära bedömningar motsvarar ökningen 145-&lt;br&gt;195 årsplatser. Införandet av villkorlig frigivning efter två tredjedelar av&lt;br&gt;strafftiden medför nämligen ett ökat behov av 180-230 årsplatser medan&lt;br&gt;den sänkta minimitiden innebär ett minskat behov av ca 35 årsplatser.&lt;br&gt;Kostnaden för den ökningen kan uppskattas till 90-120 milj, kr, beräknat&lt;br&gt;utifrån den genomsnittliga dygnskostnaden för en anstaltsplats (1 645&lt;br&gt;kr). I det beloppet ingår alla kostnader, såväl fasta som löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att ta ett ökat antal anstaltsplatser i anspråk kommer att&lt;br&gt;uppstå successivt under en följd av år. Förändringarna skall enligt&lt;br&gt;förslaget träda i kraft den 1 januari 1999. Det förslås dock&lt;br&gt;övergångsbestämmelser som innebär att äldre bestämmelser skall&lt;br&gt;tillämpas beträffande personer som dömts före ikraftträdandet. Under&lt;br&gt;flera år efter den 1 januari 1999 kommer det därför att finnas en grupp&lt;br&gt;intagna som skall friges villkorligt enligt de äldre bestämmelserna. Den&lt;br&gt;förslagna minskningen av minimitiden för villkorlig frigivning träder&lt;br&gt;omedelbart i kraft vilket ger en mindre besparing för kriminalvårdens del&lt;br&gt;under 1999, eftersom de löpande kostnaderna för anstaltsplatsema kan&lt;br&gt;beräknas minska med ca 3 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att det i dag finns en outnyttjad beläggningsresurs i&lt;br&gt;anstalterna är det inte nödvändigt att tillskapa nya platser för att klara&lt;br&gt;reformen. Kostnadsökningen för kriminalvårdens del motsvaras därför av&lt;br&gt;ökningen av de löpande kostnaderna för 145-195 årsplatser, 15-20 milj,&lt;br&gt;kr, när reformen är genomförd. Regeringen gör bedömningen att&lt;br&gt;kriminalvården kan klara de föreslagna förändringarna i reglerna om&lt;br&gt;villkorlig frigivning utan att tillföras några extra resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sluten ungdomsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i denna del syftar till att unga som begår brott inte skall tas om&lt;br&gt;hand inom kriminalvården utan av de sociala myndigheterna. Den som i&lt;br&gt;dag döms till högst sex års fängelse för brott som han begått innan han&lt;br&gt;fyllt 18 år skall i princip inte dömas till fängelse utan i stället till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga dygnskostnaden för en anstaltsplacering för en ung&lt;br&gt;lagöverträdare uppgick under 1996 till 1 645 kr eller ca 600 000 kr per&lt;br&gt;år. Kostnaden för vård vid särskilt ungdomshem är betydligt högre.&lt;br&gt;Förslaget innebär således att den totala kostnaden för ungdomar i&lt;br&gt;åldersgruppen 15-17 år som måste frihetsberövas ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss del av dem som kommer att dömas till den nya påföljden sluten&lt;br&gt;ungdomsvård är sådana som redan varit föremål för vård vid särskilda&lt;br&gt;ungdomshem. Det är inte osannolikt att en stor del av dem som döms till&lt;br&gt;ungdomshemplacering hade placerats på särskilda ungdomshem om de&lt;br&gt;inte blivit dömda. Verkställigheten av sluten ungdomsvård kommer att&lt;br&gt;vara inriktad på vård och behandling av den dömde. Dessa&lt;br&gt;omständigheter talar i och för sig för att kommunerna skall svara för en&lt;br&gt;del av kostnaden för placering i särskilt ungdomshem. Vid&lt;br&gt;påföljdsbestämningen skall emellertid den unges vårdbehov inte tillmätas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon betydelse och kommunerna saknar inflytande i denna del. Det är&lt;br&gt;därför rimligt att staten svarar för hela kostnaden för den nya påföljden&lt;br&gt;sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse skall ha ansvaret för ungdomshemmen.&lt;br&gt;Under 1998 måste styrelsen göra vissa investeringar, utbilda personal&lt;br&gt;och vidta andra förberedande åtgärder för att kunna starta verksamheten&lt;br&gt;1999. Kostnaden för förberedelserna är enligt styrelsen ca 4,3 miljoner&lt;br&gt;kronor. Enligt styrelsen kommer kostnaderna för verksamheten därefter&lt;br&gt;att uppgå till ca 4 300 kr per dygn och plats eller 1,56 miljoner kronor per&lt;br&gt;plats och år. Beräknat på tio årsplatser krävs således ett resurstillskott till&lt;br&gt;om f.n.15,6 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget torde innebära ett minskat behov av platser på&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt för den berörda gruppen med ca 10 platser per år.&lt;br&gt;Detta innebär teoretiskt en besparing för kriminalvården med ca 5,5&lt;br&gt;miljoner kronor inräknat både fasta och löpande kostnader. Besparingen&lt;br&gt;är teoretisk eftersom det minskade behovet av platser för intagna inte&lt;br&gt;kommer att medföra att några hela avdelningar i anstalterna kommer att&lt;br&gt;kunna stängas som en följd av förslaget. De fasta kostnaderna kommer&lt;br&gt;alltså inte att minska. De löpande kostnaderna minskar med knappt 1&lt;br&gt;miljon kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att kostnaderna för de förberedande&lt;br&gt;åtgärderna kan finansieras genom att medel överförs från kriminalvården&lt;br&gt;till Statens institutionsstyrelse. Även kostnaderna för de tio årsplatserna&lt;br&gt;finansieras genom att medel överförs från kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande till vård inom socialtjänsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna av påföljden överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten syftar till att stärka överlämnandepåföljdens ställning i&lt;br&gt;påföljdssystemet. De ökade inslagen av förutsebarhet, proportionalitet&lt;br&gt;och konsekvens ger påföljden större trovärdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår under avsnitt 10.2 skall de yttranden som ges in till&lt;br&gt;domstol ges ett utförligare innehåll samt innehålla en vårdplan. För&lt;br&gt;socialnämndernas del innebär detta att de till huvudförhandlingen måste&lt;br&gt;kunna redovisa en vårdplan. Skillnaden i förhållande till vad som gäller i&lt;br&gt;dag torde i huvudsak bestå i att den vård eller de åtgärder som är&lt;br&gt;planerade för den unge skall dokumenteras och redovisas till domstolen.&lt;br&gt;Uppsala kommun har i sitt remissyttrande framhållit att yttrandena redan&lt;br&gt;för närvarande innehåller en mycket utförlig redogörelse för både&lt;br&gt;tidigare och planerade åtgärder. För kommunernas del kan förslaget&lt;br&gt;emellertid innebära en ökad belastning genom att den tid som står till&lt;br&gt;socialnämndens förfogande är begränsad. Som framgår i avsnitt 10.2&lt;br&gt;föreslår regeringen att den tidfrist som anges i lagen (1964:167) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare förlängs. Härigenom&lt;br&gt;minskas risken för en ökad arbetsbelastning för socialnämdema.&lt;br&gt;Åtgärden att upprätta en vårdplan måste dessutom anses kunna bidra till&lt;br&gt;en effektiv användning av socialtjänstens resurser vid genomförandet av&lt;br&gt;vården eftersom en målinriktad och långsiktig planering av verksamheten&lt;br&gt;skapar förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande. Förslaget om att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialnämnden skall underrätta åklagarmyndigheten om vården eller de&lt;br&gt;åtgärder som redovisats i vårdplanen inte kommer till stånd torde vara av&lt;br&gt;begränsad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller regeringens förslag om att domstolen skall ges möjlighet&lt;br&gt;att förena överlämnandepåföljden med en föreskrift om ungdomstjänst&lt;br&gt;kan till en böijan konstateras att flera kommuner redan i dag - inom&lt;br&gt;ramen för sin nuvarande verksamhet - kan erbjuda sådana aktiviteter som&lt;br&gt;kan utgöra innehåll i en ungdomstjänst. I dessa fall torde inte några&lt;br&gt;ökade kostnader uppkomma för kommunernas del. Regeringens förslag&lt;br&gt;innebär inte heller något formellt åläggande för kommunerna att ordna&lt;br&gt;ungdomstjänst. I de fall kommunen inte kan erbjuda ungdomstjänst far&lt;br&gt;domstolen — i de fall socialtjänstens planerade åtgärder inte kan anses&lt;br&gt;utgöra en tillräcklig reaktion på brottsligheten - i stället välja en påföljd&lt;br&gt;inom kriminalvårdens ram. Detta är å andra sidan i strid med avsikten&lt;br&gt;med reformen. För att ungdomstjänst skall kunna erbjudas i de fall detta&lt;br&gt;framstår som en adekvat åtgärd torde erfordras visst merarbete med&lt;br&gt;därav följande kostnader för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i denna del innebär sammantaget att en viss&lt;br&gt;resursförstärkning är påkallad för kommunernas del. Regeringen har efter&lt;br&gt;samråd med Svenska Kommunförbundet gjort bedömningen att&lt;br&gt;kommunerna bör tillföras 8 milj. kr. av statliga medel. Dett bör ske&lt;br&gt;genom en överföring från utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och&lt;br&gt;social omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att utvärdera reformen när den varit i kraft en&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Förslag till lag om verkställighet av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Lagens bestämmelser&lt;br&gt;gäller endast i fråga om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 31&lt;br&gt;kap. 1 a § brottsbalken som påföljd för brott. Den som vårdas vid ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem med stöd av bestämmelserna i lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) omfattas således inte av denna reglering. Om den dömde&lt;br&gt;samtidigt är föremål för omhändertagande med stöd av LVU och sluten&lt;br&gt;ungdomsvård och i den mån olika regler gäller för de olika grupperna,&lt;br&gt;har bestämmelserna i verkställighetslagen företräde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lf&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om&lt;br&gt;målsättningen för verkställigheten vid det särskilda ungdomshemmet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av denna paragraf följer att Statens institutionsstyrelse ansvarar för&lt;br&gt;verkställigheten av påföljden sluten ungdomsvård. Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för sådana hem som&lt;br&gt;avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga. I paragrafen har intagits en bestämmelse om att verkställigheten&lt;br&gt;skall planläggas och genomföras i nära samarbete med socialnämnden i&lt;br&gt;den dömdes hemort. Denna bestämmelse har införts för att betona att&lt;br&gt;socialtjänstens ansvar, som följer av 12 § socialtjänstlagen, gäller även de&lt;br&gt;ungdomar som vistas på de särskilda ungdomshemmen på straffrättslig&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges när verkställigheten av sluten ungdomsvård&lt;br&gt;inleds.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar när verkställigheten av en dom på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård far inledas. Innehållet i paragrafen överensstämmer i sak&lt;br&gt;med 2 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att verkställigheten far inledas omedelbart om den&lt;br&gt;dömde lämnar en nöjdförklaring. En nöjdförklaring innebär att den&lt;br&gt;dömde avstår från att överklaga domen i påföljdsdelen och medger att&lt;br&gt;den far verkställas. Verkställigheten far således inledas redan innan&lt;br&gt;överklagandetiden har löpt ut om en sådan förklaring har lämnats. Den&lt;br&gt;dömde är oavsett en nöjdförklaring oförhindrad att överklaga domen i&lt;br&gt;andra avseenden än i fråga om påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges vem som är behörig att ta emot en&lt;br&gt;nöjdförklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket följer att en nöjdförklaring far avges även inför någon&lt;br&gt;annan tjänsteman än chefen för häktet eller den som som förestår vården&lt;br&gt;vid ett särskilt ungdomhem. Bestämmelsen har sin grund i att en&lt;br&gt;nöjdförklaring skall kunna mottas under veckans alla dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket följer att den dömde skall upplysas om att han har&lt;br&gt;rätt att lämna en nöjdförklaring. En sådan upplysning skall lämnas av den&lt;br&gt;tjänsteman som enligt förevarande paragraf har rätt att ta emot en&lt;br&gt;nöjdförklaring. Tjänstemannen skall vidare upplysa den dömde om när&lt;br&gt;och hur det kan ske. Så snart en nöjdförklaring kan lämnas är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstemannnen skyldig att fråga den dömde om han vill lämna en sådan&lt;br&gt;förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i huvudsak vad som gäller&lt;br&gt;i fråga om nöjdförklaring beträffande dom på fängelse enligt 3, 4 och&lt;br&gt;6 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om formerna för avgivande av&lt;br&gt;nöjdförklaring. Bestämmelsen motsvarar 7 § lagen (1974:202) om&lt;br&gt;beräkning av strafftid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att den dömde måste ha haft betänketid till&lt;br&gt;andra dagen efter den dag då domen avkunnandes för honom eller på&lt;br&gt;annat sätt delgavs honom för att en nöjdförklaring skall bli gällande. Om&lt;br&gt;domen inte har avkunnats för den dömde börjar betänketiden löpa först&lt;br&gt;sedan han fått del av domen i dess helhet och alltså inte bara domsbevis.&lt;br&gt;Den dömde skall ges tillfälle att under betänketiden samråda med sin&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att en nöjdförklaring inte får tas tillbaka. Om&lt;br&gt;den dömde har överklagat domen i fråga om påföljden och lämnar han&lt;br&gt;därefter en nöjdförklaring anses överklagandet återkallat genom&lt;br&gt;nöjdförklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket följer att den som är behörig att ta emot en&lt;br&gt;nöjdförklaring enligt 6 § andra stycket 1 eller 2 eller sådan tjänsteman&lt;br&gt;som har förordnats att ta emot en sådan nöjdförklaring enligt 6 § tredje&lt;br&gt;stycket omedelbart skall se till att domen verkställs. Om en&lt;br&gt;nöjdförklaring lämnas inför en polismyndighet skall den som tagit emot&lt;br&gt;förklaringen se till att den dömde förpassas till det särskilda&lt;br&gt;ungdomshem där verkställigheten skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i huvudsak vad som gäller&lt;br&gt;i fråga om nöjdförklaring enligt 4 § andra stycket, 8 §, 9 § första stycket&lt;br&gt;och 10 § tredje stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket i denna paragraf följer att Statens instiututionsstyrelse&lt;br&gt;skall bestämma vid vilket särskilt ungdomshem verkställigheten skall&lt;br&gt;ske. När domen får verkställas skall Statens institutionsstyrelse förelägga&lt;br&gt;den dömde att inställa sig senast en viss dag vid det särskilda&lt;br&gt;ungdomshem som styrelsen har bestämt. Bestämmelsen gäller då den&lt;br&gt;dömde är på fri fot när domen får verkställas. Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;skall se till att intagning sker så snart det är möjligt efter det att domen&lt;br&gt;får verkställas. Det är angeläget att samhällets reaktion på brottet sker i&lt;br&gt;nära anslutning till brottet. Det bör därför endast undantagsvis komma i&lt;br&gt;fråga att dagen för inställelse fastställs till en dag som inte ligger i nära&lt;br&gt;anslutning till den tidpunkt från vilken domen får verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att Statens institutionsstyrelse kan begära att&lt;br&gt;polismyndigheten skall förpassa den dömde till det anvisade hemmet om&lt;br&gt;den dömde inte rättar sig efter ett föreläggande, eller inte kan nås av ett&lt;br&gt;föreläggande att inställa sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av sista stycket följer att den dömde far förvaras i häkte eller i&lt;br&gt;polisarrest i väntan på förpassning om det är nödvändigt för att&lt;br&gt;förpassningen skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i huvudsak&lt;br&gt;bestämmelserna i 10 § första och andra styckena och 11 § lagen&lt;br&gt;(1974:202) om beräkning av strafftid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf regleras situationer då den dömde är häktad eller intagen&lt;br&gt;i ett särskilt ungdomshem när domen far verkställas. I sådana fall skall&lt;br&gt;häktet eller det särskilda ungdomshemmet se till att domen verkställs och&lt;br&gt;att den dömde omedelbart förpassas till det särskilda ungdomshem som&lt;br&gt;styrelsen bestämmer. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 9 § lagen&lt;br&gt;(1974:202) om beräkning av strafftid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;II §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas hur beräkningen av verkställighetstiden skall ske.&lt;br&gt;Av bestämmelsen följer att 19, 21-23 och 25 §§ lagen (1974:202) om&lt;br&gt;beräkning av strafftid m.m. skall tillämpas på motsvarande sätt vid&lt;br&gt;beräkning av tiden för verkställighet i fråga om den som är föremål för&lt;br&gt;sluten ungdomsvård enligt denna lag. Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;ansvarar för beräkningen av denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart domen på sluten ungdomsvård har börjat verkställas skall&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse fastställa dagen för verkställighetens slut. Om&lt;br&gt;avbrott sker i verkställigheten skall en ny slutdag bestämmas. Detsamma&lt;br&gt;gäller om det blir aktuellt med sammanläggning av domar på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att den dömde skall beredas nödvändig vård och&lt;br&gt;behandling. I paragrafen anges vidare vissa primära rättigheter för den&lt;br&gt;som är föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård. Uppräkningen&lt;br&gt;är exemplifierande och inte uttömmande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av denna paragraf följer att den dömdes rörelsefrihet far inskränkas.&lt;br&gt;Sluten ungdomsvård är en frihetsberövande påföljd och det ligger i&lt;br&gt;sakens natur att den dömde inte får röra sig fritt. Av paragrafen följer att&lt;br&gt;den dömde far hindras från att lämna det särskilda ungdomshemmet och i&lt;br&gt;övrigt underkastas den begränsning i friheten som är nödvändig för att&lt;br&gt;verkställigheten skall kunna genomföras. En motsvarande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns i 15 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga (LVU) till säkerställande av att vården skall kunna genomföras i&lt;br&gt;fråga om dem som vistas på ett särskilt ungdomshem med stöd av LVU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av den bestämmelsen bör kunna tjäna som vägledning&lt;br&gt;också till nu föreslagen regel. Vid tillämpningen bör dock beaktas att&lt;br&gt;sluten ungdomsvård är en påföljd för brott och att det med hänsyn till&lt;br&gt;trovärdigheten av påföljden är väsentligt att frihetsberövandet&lt;br&gt;upprätthålls. Av paragrafen följer vidare att inskränkningar far ske i&lt;br&gt;rörelsefriheten också när det är nödvändigt av hänsyn till andra intagnas&lt;br&gt;eller personalens säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen följer att verkställigheten av en dom på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård skall inledas på en låsbar enhet. Som framgår av den&lt;br&gt;allmänna motiveringen skall den unges behov av vård inte tillmätas&lt;br&gt;någon betydelse vid påföljdsvalet. Under verkställigheten har dock&lt;br&gt;vårdbehovet stor betydelse. Verkställigheten bör som regel inledas med&lt;br&gt;att den dömde blir placerad på en utredningsavdelning. Resultatet av&lt;br&gt;utredningen skall ge underlag för en bedömning av den dömdes&lt;br&gt;vårdbehov och möjliggöra att verkställigheten kan ordnas så att&lt;br&gt;orsakerna till den unges kriminalitet kan angripas så effektivt som&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minimera risken för de skadeverkningar ett frihetsberövande&lt;br&gt;innebär bör den dömde inte underkastas mer ingripande begränsningar än&lt;br&gt;nödvändigt. Den dömde bör därför ges möjlighet till vistelse under&lt;br&gt;öppnare former så snart säkerhetsaspekten medger det. Frågan om den&lt;br&gt;dömde skall ges möjlighet till vistelse under öppnare former skall prövas&lt;br&gt;fortlöpande av Statens institutionsstyrelse, dock minst en gång varannan&lt;br&gt;månad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att 16, 17, 19 och 20 §§ lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga gällande bl.a. innehav av&lt;br&gt;narkotika m.m, kroppsvisitering och kroppsbesiktning, övervakning av&lt;br&gt;brev och andra försändelser samt förverkande skall gälla också i fråga&lt;br&gt;om den som är föremål för verkställighet av påföljden sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser som gör det möjligt att inskränka&lt;br&gt;den dömdes möjligheter till besök och rätt att ringa och ta emot&lt;br&gt;telefonsamtal. De skäl som kan motivera en inskränkning är att&lt;br&gt;säkerheten vid det särskilda ungdomshemmet äventyras eller vägande&lt;br&gt;behandlingsskäl. En inskränkning kan även vara motiverad av att det&lt;br&gt;bedöms vara till skada för den dömde eller någon annan. Möjligheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att begränsa den unges kontakter med yttervärlden bör användas Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en bestämmelse om avskiljande. Den innebär att&lt;br&gt;den dömde kan hållas avskild från övriga vid hemmet om han uppträder&lt;br&gt;våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han inte kan hållas&lt;br&gt;till ordningen. Ett sådant avskiljande förutsätter att han står under&lt;br&gt;fortlöpande uppsikt av personalen. Ett avskiljande får inte fortgå längre&lt;br&gt;tid än som är absolut nödvändigt och inte i något fall under längre tid än&lt;br&gt;24 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande bestämmelse finns i 27 § socialtjänstförordningen&lt;br&gt;avseende dem som är föremål för vård enligt lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att den dömde skall ges tillåtelse att vistas utanför&lt;br&gt;det särskilda ungdomshemmet i den utsträckning kravet på&lt;br&gt;samhällsskydd medger det, om det bedöms lämpligt för att främja hans&lt;br&gt;anpassning i samhället. Statens institutionsstyrelse kan med stöd av&lt;br&gt;denna paragraf bland annat låta den dömde vistas utanför institutionen&lt;br&gt;under en viss del av dygnet. Med stöd av denna bestämmelse kan den&lt;br&gt;dömde även bli placerad utanför det särskilda ungdomshemmet. Det är i&lt;br&gt;sammanhanget viktigt att framhålla att det är fråga om verkställighet av&lt;br&gt;en frihetsberövande påföljd. Det är därför av största vikt att påföljden&lt;br&gt;inte urholkas så att den far en annan innebörd genom att möjligheterna&lt;br&gt;enligt denna paragraf till vistelse utanför hemmet kommer till&lt;br&gt;användning i alltför stor utsträckning. Av första stycket framgår vidare&lt;br&gt;att vistelse utanför det särskilda hemmet kan medges om det annars finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Med särskilda skäl avses situationer i vilka den dömde bör&lt;br&gt;medges vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet på annan grund än&lt;br&gt;främjandet av hans anpassning i samhället, exempelvis för att inställa sig&lt;br&gt;inför domstol eller gå på begravning. Av första stycket andra meningen&lt;br&gt;följer att ett medgivande om vistelse utanför det särskilda hemmet kan&lt;br&gt;förenas med särskilda villkor. Det innebär att den dömde exempelvis kan&lt;br&gt;åläggas att hålla sig fri från droger och andra berusningsmedel, att&lt;br&gt;underkasta sig erforderlig vård och behandling, att hålla kontakt med viss&lt;br&gt;person eller att delta i utbildning. Behovet av villkor skall prövas av&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse i samråd med socialtjänsten. Den som bryter&lt;br&gt;mot ett villkor eller på annat sätt missköter sig skall snabbt kunna&lt;br&gt;återföras till det särskilda ungdomshemmet. Vistelsen utanför hemmet&lt;br&gt;måste därför anordnas så att företrädare för det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet kan följa den unges förehavanden. Som framgår ovan&lt;br&gt;av 3 § ansvarar Statens institutionsstyrelse för verkställigheten. Det&lt;br&gt;innebär att ansvaret för verkställigheten ligger kvar hos&lt;br&gt;institutionsstyrelsen även när den dömde vistas utanför hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att tid för vistelse utanför det särskilda Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;ungdomshemmet skall inräknas i verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om hälso- och sjukvård. första&lt;br&gt;stycket följer att en dömd som behöver hälso- och sjukvård skall vårdas&lt;br&gt;enligt de anvisningar som ges av läkare. Om nödvändig undersökning&lt;br&gt;och behandling inte kan ske vid det särskilda ungdomshemmet skall den&lt;br&gt;allmänna sjukvården anlitas. Den dömde far även föras över till ett&lt;br&gt;allmänt sjukhus om det behövs. Paragrafen innehåller även en&lt;br&gt;underrättelseskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal som är verksam&lt;br&gt;vid ett särskilt ungdomhem i fråga om sådana smittsamma sjukdomar&lt;br&gt;som avses i smittskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att en dömd som vistas utanför det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet med stöd av denna paragraf far stå under bevakning&lt;br&gt;eller vara underkastad särskilda föreskrifter. Av detta stycke följer vidare&lt;br&gt;att tid för vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet med stöd av&lt;br&gt;denna paragraf skall räknas in i verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket följer att de föreskrifter som reglerar frågor om&lt;br&gt;användning av olika former av tvångsåtgärder mot en intagen som&lt;br&gt;genomgår psykiatrisk tvångsvård skall tillämpas även beträffande en&lt;br&gt;dömd som har gett sitt samtycke till psykiatrisk vård och som har förts&lt;br&gt;över till en sådan sjukvårdsinrättning som efter regeringens godkännande&lt;br&gt;får ge psykiatrisk tvångsvård åt intagna m.fl. frihetsberövade. Vistelsen&lt;br&gt;för psykiatrisk vård vid den aktuella vårdinrättningen förutsätter den&lt;br&gt;dömdes samtycke. Återtar den dömde sitt samtycke skall han föras&lt;br&gt;tillbaka till det särskilda ungdomshemmet. Till dess så kan ske har&lt;br&gt;personalen befogenhet att vidta de tvångsåtgärder som följer av&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 37 § lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för den som&lt;br&gt;förestår vården vid ett särskilt ungdomshem att begära polishandräckning&lt;br&gt;då det är nödvändigt. En motsvarande bestämmelse finns i lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Bestämmelsen&lt;br&gt;behövs för att den som förestår vården vid ett särskilt ungdomshem skall&lt;br&gt;kunna begära polishandräckning också i fråga om dem som befinner sig&lt;br&gt;på det särskilda ungdomshemmet på straffrättslig grund.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar Statens institutionsstyrelses underrättelseskyldighet&lt;br&gt;till målsägande. De närmare skälen för denna bestämmelse har redovisats&lt;br&gt;i avsnitt 10.7. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att om en dömd avtjänar sluten ungdomsvård&lt;br&gt;for ett brott som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall&lt;br&gt;målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om vid vilket&lt;br&gt;särskilt ungdomshem den dömde befinner sig samt om han förflyttas,&lt;br&gt;vistas utanför det särskilda ungdomshemmet eller rymmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att det är möjligt att göra undantag från&lt;br&gt;skyldigheten att underrätta målsäganden. Undantagen är avsedda att&lt;br&gt;tillämpas restriktivt. En underrättelse behöver inte lämnas om en sådan&lt;br&gt;underrättelse på grund av beslutad bevakning eller andra förhållanden&lt;br&gt;framstår som uppenbart obehövlig. En underrättelse behöver heller inte&lt;br&gt;lämnas om en sådan underrättelse på goda grunder kan antas allvarligt&lt;br&gt;äventyra den dömdes egen säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket följer att en underrättelse skall lämnas så tidigt som&lt;br&gt;möjligt. Vidare följer att informationen till målsäganden t.ex. om tid och&lt;br&gt;plats för vistelsen utanför det särskilda hemmet far modifieras med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av denna paragraf följer att Statens institutionsstyrelse fattar beslut i&lt;br&gt;frågor som rör verkställigheten. I frågor som av praktiska skäl inte bör&lt;br&gt;fattas på central nivå bör Statens institutionsstyrelse genom interna&lt;br&gt;föreskrifter kunna delegera beslutanderätten till den som förestår vården&lt;br&gt;vid det särskilda ungdomshemmet. Som påpekats från Lagrådet bör det&lt;br&gt;finnas en möjlighet att kunna delegera beslutanderätten även till annan än&lt;br&gt;den som normalt förutsätts företräda styrelsen då denne inte finns&lt;br&gt;omdelbart tillgänglig. Vid behov bör styrelsen således delegera&lt;br&gt;beslutanderätten i sådana frågor till någon annan tjänsteman inom Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse än den som förestår vården. Också denna fråga bör&lt;br&gt;regleras inom Statens institutionsstyrelse genom interna föreskrifter. När&lt;br&gt;det gäller frågor om vistelse under öppnare former och i fråga om&lt;br&gt;vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet skall samråd ske med&lt;br&gt;socialnämnden i den dömdes hemort. Samråd bör dock inte ske om det är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt. Beslut som fattas med stöd av denna lag gäller&lt;br&gt;omedelbart om inte annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar möjligheten att överklaga de beslut som fattas med&lt;br&gt;stöd av denna lag. Den dömde har rätt att överklaga alla beslut av&lt;br&gt;inskränkande karaktär. Uttryckssättet i särskilda fall har använts i syfte&lt;br&gt;att markera att allmänna ordningsregler inom det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet inte får överklagas. Prövningstillstånd krävs vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;26 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om att den som dömts till fängelse skall&lt;br&gt;tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av straffet. I bestämmelsen&lt;br&gt;har gjorts ett undantag för de fall annat är särskilt föreskrivet. Ändringen&lt;br&gt;har föranletts av att intensivövervakning med elektronisk kontroll införs&lt;br&gt;permanent som en verkställighetsform för fängelsestraff. I de fall&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll används skall den dömde&lt;br&gt;inte tas in i anstalt för verkställighet. Bestämmelser om sådan&lt;br&gt;verkställighet finns i lagen (1994:451) om intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra mening har som obehövlig tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om villkorlig&lt;br&gt;frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att det råder en presumtion för villkorlig&lt;br&gt;frigivning när två tredjedelar av det utdömda straffet har avtjänats men&lt;br&gt;att denna presumtion kan brytas. Bestämmelsen innebär att den dömde&lt;br&gt;skall friges vid den tidigaste tidpunkten för villkorlig frigivning om&lt;br&gt;tidpunkten inte skjuts upp enligt tredje stycket eller senareläggs enligt 26&lt;br&gt;kap. 7 §. I första stycket görs också en hänvisning till andra stycket som&lt;br&gt;reglerar de tidsbestämda straff som inte omfattas av reglerna om&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Vidare framgår att villkorlig frigivning inte far ske&lt;br&gt;innan två tredjedelar av det utdömda straffet har avtjänats och att&lt;br&gt;villkorlig frigivning inte kommer i fråga förrän minst en månad har&lt;br&gt;avtjänats. Enligt 20 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid skall&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen, så snart det kan ske, fastställa dagen för&lt;br&gt;strafftidens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i nuvarande 26 kap. 6 § första stycket andra meningen, att&lt;br&gt;fängelse enligt 28 kap. 3 § och förvandlingsstraff för böter inte omfattas&lt;br&gt;av villkorlig frigivning, tas in i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln i 26 kap. 6 § femte stycket, att frigivningen får&lt;br&gt;skjutas upp om den dömde begär det, tas in som ett tredje stycke i&lt;br&gt;paragrafen. Vissa språkliga justeringar har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om senareläggning av villkorlig&lt;br&gt;frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges under vilka förutsättningar senareläggning kan&lt;br&gt;komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senareläggning kan ske när den dömde i väsentlig grad bryter mot vad&lt;br&gt;som gäller för verkställigheten i anstalt. Av detta följer att&lt;br&gt;senareläggning inte kan ske vid verkställighet enligt lagen (1994:451) om&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll. Vid misskötsamhet under&lt;br&gt;sådan verkställighet skall beslutet om verkställighet utanför anstalt&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”i väsentlig grad” innebär att senareläggning skall tillgripas&lt;br&gt;endast i de mera flagranta fallen. En mera allmän bedömning som går ut&lt;br&gt;på att den intagne har misskött sig får alltså inte läggas till grund för ett&lt;br&gt;beslut om senareläggning. Bedömningen av vilken typ av misskötsamhet&lt;br&gt;som det skall vara frågan om bör i huvudsak kunna ansluta till de skäl&lt;br&gt;som för närvarande åberopas av kriminalvårdsmyndighetema för&lt;br&gt;disciplinär bestraffning. Här kan bl.a. hänvisas till&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsens Allmänna råd (ARK 1993:1). Det kan således&lt;br&gt;vara frågan om rymningar eller rymningsförsök, arbetsvägran, berusning,&lt;br&gt;befattning med narkotika (som inte föranleder åtal), vägran att lämna&lt;br&gt;urinprov, våld eller hot mot tjänsteman (som inte föranleder åtal), våld&lt;br&gt;eller hot mot medintagen (som inte föranleder åtal) och innehav av&lt;br&gt;otillåtet föremål. Senareläggning skall inte beslutas i de fall&lt;br&gt;misskötsamheten utgör brott och blir föremål för åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika former av permissionsmissbruk torde, förutom att påverka&lt;br&gt;möjligheterna till fortsatta permissioner, för närvarande resultera i att&lt;br&gt;tiden enligt 39 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) inte&lt;br&gt;räknas in i verkställigheten. Någon ändring av denna princip bör inte ske.&lt;br&gt;Permissionsmissbruk bör alltså även i fortsättningen hanteras inom&lt;br&gt;ramen för permissionsinstitutet. Detta hindrar inte att det någon gång kan&lt;br&gt;finnas anledning att låta ett missbruk av en permission påverka beslutet&lt;br&gt;om villkorlig frigivning. Så kan vara fallet om misskötsamheten ägt rum&lt;br&gt;på ett så sent stadium av verkställigheten att det inte finns några fler&lt;br&gt;regelbundna permissioner som kan dras in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att senareläggning får beslutas med högst 15&lt;br&gt;dagar varje gång. Vid beslut om senareläggning bör man inte göra någon&lt;br&gt;fingradering längs hela den tillåtna skalan, dvs. från en till 15 dagar, utan&lt;br&gt;man bör hålla sig till vissa schabloner. En lämplig ordning är att&lt;br&gt;&amp;quot;normalförseelsen&amp;quot; ger tio dagars senareläggning och att man endast för&lt;br&gt;de grövre fallen ger maximum, dvs. 15 dagar. En senareläggning med 15&lt;br&gt;dagar bör dock även kunna användas när det är fråga om flera förseelser&lt;br&gt;som skall bedömas vid ett och samma tillfälle. För de lindrigaste fallen&lt;br&gt;bör man ge fem dagar. Senareläggning med mindre än fem dagar bör inte&lt;br&gt;förekomma annat än i undantagsfall. Arbetsvägran bör kunna utgöra ett&lt;br&gt;sådant exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket i paragrafen innebär att det vid prövning av frågan om&lt;br&gt;senareläggning av tidpunkten för villkorlig frigivning skall beaktas, om&lt;br&gt;förseelsen far eller kan bedömas få andra negativa följder för den dömde.&lt;br&gt;Bestämmelsen motsvarar nuvarande 48 § KvaL. Beslut om&lt;br&gt;senareläggning bör fattas i anslutning till den begångna förseelsen men&lt;br&gt;om misskötsamheten aktualiserar frågan om andra följder, t.ex.&lt;br&gt;indragning av en frigång, bör beslutet om detta avvaktas innan beslut&lt;br&gt;fattas rörande den villkorliga frigivningen med anledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;misskötsamheten i fråga. Om flera förseelser skall bedömas samtidigt bör&lt;br&gt;ett gemensamt beslut fattas om senareläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om vem det är som skall besluta om&lt;br&gt;att skjuta upp eller senarelägga den villkorliga frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutanderätten läggs enligt första stycket på Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan dock regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer föreskriva att någon annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet ges rätt att fatta sådana beslut. Detta motsvarar i&lt;br&gt;huvudsak den reglering som för närvarande gäller för beslut om&lt;br&gt;tidstillägg enligt 47 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL).&lt;br&gt;Som anförts i den allmänna motiveringen bör beslut av denna karaktär&lt;br&gt;kunna delegeras till de nya lokala kriminalvårdsmyndighetema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om att skjuta upp eller senarelägga den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen gäller enligt tredje stycket omedelbart. Motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse finns i den nuvarande regleringen om tidstillägg (58 §&lt;br&gt;KvaL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om att skjuta upp eller senarelägga villkorlig frigivning&lt;br&gt;kan enligt 38 kap. 14 § överklagas hos förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande tredje stycket i 26 kap. 9 § tas bort. Av 20 § andra&lt;br&gt;stycket lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.m. framgår att&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen skall ändra ett beslut om tidpunkten för&lt;br&gt;strafftidens slut, tidpunkten för villkorlig frigivning och tidpunkten för&lt;br&gt;prövotidens utgång när omständigheterna ger anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som reglerar vad som gäller i fråga om prövotid efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning, har behandlats under avsnitt 9.5. Bestämmelsen&lt;br&gt;innebär att prövotiden i större utsträckning anpassas efter längden på&lt;br&gt;reststraffet. Prövotiden motsvarar den vid frigivningen återstående&lt;br&gt;strafftiden. Den kortaste prövotiden är ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11-15 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en förändring av kriminalvårdsorganisationen har lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheter inrättats. Inom dessa myndigheter bedrivs&lt;br&gt;verksamhet inom häkte, anstalt och frivård. Till följd härav har i&lt;br&gt;paragraferna ordet frivårdsmyndighet i olika böjningsformer ersatts av&lt;br&gt;den nya benämningen den lokala kriminalvårdsmyndigheten. Vidare har&lt;br&gt;språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om vem som får meddela föreskrifter&lt;br&gt;enligt 26 kap. 15 §. I paragrafen har ordet frivårdsmyndigheten ersatts av&lt;br&gt;den nya benämningen den lokala kriminalvårdsmyndigheten till följd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den lokala kriminalvårdsorganisationen ändrats. Vidare har andra Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;meningen i första stycket tagits bort till följd av att&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden inte längre skall fatta beslut i frågor om villkorlig&lt;br&gt;frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet på grund av misskötsamhet. Paragrafen har i förhållande till dess&lt;br&gt;nuvarande lydelse endast ändrats på så sätt att den tid som vaije gång får&lt;br&gt;förklaras förverkad vid misskötsamhet begränsas, från en månad till&lt;br&gt;femton dagar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. I första stycket föreskrivs att villkorlig dom kan förenas&lt;br&gt;med en föreskrift om samhällstjänst. Skälen härför har utvecklats&lt;br&gt;närmare i avsnitt 5.1. En förutsättning för att meddela en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst är att den tilltalade samtycker till det. Frågan om samtycke&lt;br&gt;har behandlats i avsnitt 5.5. Samtycket måste föreligga innan rätten fattar&lt;br&gt;beslut i påfölj dsffågan. Om den tilltalade återtar sitt samtycke i högre rätt&lt;br&gt;utgör detta hinder mot att fastställa en föreskrift om samhällstjänst som&lt;br&gt;har beslutats av lägre rätt. Rätten har i sådana fall möjlighet att i stället&lt;br&gt;välja fängelse som påföljd (se förslaget till ändring i 51 kap. 25 §&lt;br&gt;rättegångsbalken). Övriga förutsättningar för att döma till villkorlig dom&lt;br&gt;med föreskrift om samhällstjänst behandlas i kommentaren till 30 kap.&lt;br&gt;7§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om samhällstjänst skall omfatta skyldighet att utföra&lt;br&gt;oavlönat arbete i lägst 40 och högst 240 timmar. Detta innebär en höjning&lt;br&gt;av de maximala antalet timmar med 40. Antalet timmar samhällstjänst&lt;br&gt;skall stå i proportion till längden på det fängelsestraff som hade dömts ut&lt;br&gt;om fängelse hade valts som påföljd. De principer som bör tillämpas vid&lt;br&gt;bestämmande av antalet timmar samhällstjänst har redovisats i avsnitt&lt;br&gt;5.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att rätten, när den meddelar en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst, skall ange i domslutet hur långt fängelsestraff som skulle&lt;br&gt;ha dömts ut om fängelse i stället hade valts som påföljd. Bestämmelsen&lt;br&gt;motsvarar innehållet i 1 § andra stycket i den nuvarande lagen om&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket kan en föreskrift om samhällstjänst ändras eller&lt;br&gt;upphävas på talan av åklagare, när det finns skäl till det. Till skillnad från&lt;br&gt;vad som gäller vid samhällstjänst som föreskrivits i samband med&lt;br&gt;skyddstillsyn tillkommer det alltså rätten och inte övervakningsnämnden&lt;br&gt;att besluta om ändring eller upphävande av samhällstjänst. Detta hänger&lt;br&gt;samman med att det vid villkorlig dom är rätten och inte&lt;br&gt;övervakningsnämnden som beslutar om eventuella åtgärder i anledning&lt;br&gt;av att den dömde inte iakttar vad som åligger honom på grund av domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen härför har behandlats i avsnitt 5.8 och 5.9. Det torde vara mera&lt;br&gt;sällan som det blir aktuellt att ändra eller upphäva en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst, utan att påföljden i dess helhet undanröjs. I avsnitt 5.8 har&lt;br&gt;angetts två exempel på situationer då bestämmelsen kan komma att vara&lt;br&gt;tillämplig. Bestämmelsen ger endast möjlighet att upphäva föreskriften&lt;br&gt;om samhällstjänst eller att minska antalet timmar. Det är såldes inte&lt;br&gt;möjligt att utöka antalet timmar samhällstjänst med stöd av&lt;br&gt;bestämmelsen. Detta förutsätter en ny dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har endast justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har lagts till paragrafen. Enligt detta skall&lt;br&gt;samhällstjänst som har föreskrivits vid villkorlig dom fullgöras enligt en&lt;br&gt;arbetsplan som upprättas av den lokala kriminalvårdsmyndigheten.&lt;br&gt;Avsikten är att den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall svara för&lt;br&gt;verkställigheten. Regeringen avser att i förordning meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter därom. Frågor om verkställigheten har behandlats i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8. En arbetsplan skall innehålla uppgifter om var arbetet skall fullgöras,&lt;br&gt;vilka arbetstider som skall gälla, det minsta och det högsta antalet timmar&lt;br&gt;som den dömde får tillgodoräkna sig per vecka eller månad samt de&lt;br&gt;övriga föreskrifter som är nödvändiga för verkställigheten. Arbetsplanen&lt;br&gt;får emellertid endast innehålla föreskrifter som avser fullgörandet av&lt;br&gt;själva samhällstjänsten. Det saknas således stöd för att meddela sådana&lt;br&gt;föreskrifter om den dömdes livsföring som kan meddelas inom ramen för&lt;br&gt;skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelsen görs klart att den dömde måste följa den&lt;br&gt;uppgjorda arbetsplanen för att påföljden skall kunna anses verkställd. Det&lt;br&gt;är alltså inte tillräckligt att den dömde fullgör det föreskrivna antalet&lt;br&gt;timmar i och för sig, utan detta skall ske i enlighet med arbetsplanen och&lt;br&gt;således med beaktande av den s.k. awecklingstid som&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten har bestämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde inte följer arbetsplanen eller på annat sätt missköter&lt;br&gt;fullgörandet av samhällstjänsten tillämpas 27 kap. 6 §, se vidare avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka reaktioner som kan bli&lt;br&gt;aktuella vid misskötsamhet efter villkorlig dom. Dessa bestämmelser&lt;br&gt;blir, i enlighet med vad tidigare sagts, tillämpliga också när den&lt;br&gt;villkorliga domen förenats med en föreskrift om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena har endast justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till tredje stycket har fogats bestämmelser om vad som skall iakttas&lt;br&gt;när en villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst undanröjs. I ett&lt;br&gt;sådant fall skall rätten, när den bestämmer ny påföljd, beakta såväl&lt;br&gt;eventuella böter som vad den dömde undergått till följd av föreskriften&lt;br&gt;om samhällstjänst. Vidare föreskrivs att rätten får döma till fängelse på&lt;br&gt;kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet samt att rätten, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse väljs som påföljd, skall beakta längden av det i domslutet&lt;br&gt;angivna alternativa fängelsestraffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid undanröjande av en villkorlig dom med samhällstjänst torde det i&lt;br&gt;första hand bli aktuellt att döma till fängelse. Någon gång kan det&lt;br&gt;emellertid tänkas att skyddstillsyn i stället kommer i fråga, särskilt om&lt;br&gt;den dömde har missbruksproblem och det kan bli aktuellt med&lt;br&gt;kontraktsvård. I sådana fall blir förevarande bestämmelser endast i&lt;br&gt;mindre utsträckning tillämpliga. Om däremot fängelse väljs som ny&lt;br&gt;påföljd är det naturligt att det i domslutet angivna alternativa straffet tas&lt;br&gt;som utgångspunkt vid bestämmande av fängelsestraffets längd. Detta bör&lt;br&gt;sedan minskas om den dömde redan hunnit fullgöra någon del av&lt;br&gt;samhällstjänsten och denna del inte är helt obetydlig. Det är knappast&lt;br&gt;möjligt att ange någon formel för hur denna minskning skall ske, utan en&lt;br&gt;bedömning måste göras i vaije enskilt fall, med beaktande av samtliga&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;28 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och reglerar möjligheten att förena skyddstillsyn med en&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst. Innehållet i paragrafen motsvarar innehållet&lt;br&gt;i 27 kap. 2 a §, som har kommenterats tidigare, utom vad gäller den&lt;br&gt;instans som far ändra eller upphäva en föreskrift om samhällstjänst.&lt;br&gt;Enligt tredje stycket har denna uppgift tilldelats övervakningsnämnden.&lt;br&gt;Detta överensstämmer med vad som gäller enligt 2 § första stycket första&lt;br&gt;meningen i den nuvarande lagen om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har lagts till en bestämmelse av innebörd att rätten inte får&lt;br&gt;meddela en föreskrift om samhällstjänst när den dömer till skyddstillsyn i&lt;br&gt;kombination med fängelse med stöd av första stycket i paragrafen.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har endast justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har lagts till en hänvisning till 5 a § som är ny och enligt&lt;br&gt;vilken det är möjligt att i vissa fall förlänga övervakningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har endast justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om verkställighet av&lt;br&gt;skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 27 kap. 4 § andra stycket som har&lt;br&gt;kommenterats tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en bestämmelse som gör det möjligt att&lt;br&gt;förlänga övervakningen om detta behövs för att den dömde skall stå&lt;br&gt;under övervakning under hela den tid som han fullgör samhällstjänst.&lt;br&gt;Bestämmelsen motsvarar 2 § andra stycket i den nuvarande lagen om&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anförts i avsnitt 5.8. om den s.k.&lt;br&gt;awecklingstiden för samhällstjänsten kommer denna som regel att&lt;br&gt;understiga ett år. Därav följer att den dömde normalt kommer att stå&lt;br&gt;under övervakning under hela den tid som han fullgör samhällstjänst utan&lt;br&gt;att något särskilt beslut behöver fattas om det. Det kan emellertid, på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller av annat skäl, uppstå situationer då&lt;br&gt;övervakningen enligt huvudregeln i 5 § kommer att upphöra innan&lt;br&gt;samhällstjänsten fullgjorts. För dessa fall bör övervakningsnämnden&lt;br&gt;liksom i dag ha möjlighet att förlänga övervakningen. Detta bör&lt;br&gt;emellertid inte ske med automatik, utan endast i de fall då&lt;br&gt;övervakningsnämnden anser att det behövs med hänsyn till den dömdes&lt;br&gt;personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har endast språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av att kriminalvårdsorganisationen ändrats har i paragrafens&lt;br&gt;tredje stycke ordet frivårdsmyndigheten ersatts av den nya benämningen&lt;br&gt;den lokala kriminalvårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har förts in en hänvisning till 2 a §. Ändringen innebär att&lt;br&gt;rätten, om den undanröjer en skyddstillsyn med samhällstjänst och i&lt;br&gt;stället väljer fängelse som påföljd, vid bestämmande av fängelsestraffets&lt;br&gt;längd skall beakta det alternativa straff som angetts i domslutet.&lt;br&gt;Motsvarande bestämmelse avseende undanröjande av villkorlig dom har&lt;br&gt;kommenterats under 27 kap. 6 §. Bestämmelsen har även justerats&lt;br&gt;språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har endast justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges under vilka förutsättningar unga lagöverträdare får&lt;br&gt;dömas till fängelse. I första stycket har en mening lagts till av vilken&lt;br&gt;följer att rätten, om synnerliga skäl finns att döma den som begått brott&lt;br&gt;innan han fyllt arton år till fängelse, i första hand skall bestämma&lt;br&gt;påföljden till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. I paragrafen finns&lt;br&gt;en hänvisning till 31 kap. 1 a §. På Lagrådets inrådan har orden ”i vissa&lt;br&gt;fall”ersatts med orden ”i första hand”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har fogats till paragrafen. Enligt lagrummet får&lt;br&gt;rätten såsom särskilda skäl för att döma till villkorlig dom i stället för&lt;br&gt;fängelse beakta att den tilltalade samtycker till att domen förenas med en&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med&lt;br&gt;hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. I&lt;br&gt;bestämmelsen regleras möjligheten att döma till villkorlig dom i förening&lt;br&gt;med samhällstjänst i stället för fängelse. Avsikten är att en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst liksom i dag skall meddelas endast när alternativet är att&lt;br&gt;döma till ett fängelsestraff. Detta uttrycks så att rätten får beakta&lt;br&gt;samhällstjänsten såsom ett särskilt skäl att välja villkorlig dom i stället&lt;br&gt;för fängelse. Om det redan vid en första prövning enligt 4 § står klart att&lt;br&gt;det inte finns tillräckliga skäl för att välja fängelse som påföljd för&lt;br&gt;brottsligheten aktualiseras inte möjligheten att meddela en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. I ett sådant fall kan rätten döma till villkorlig dom redan&lt;br&gt;med stöd av första stycket i 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det däremot finns sådana skäl att välja fängelse som anges i 4 §&lt;br&gt;andra stycket kan det förhållandet att förutsättningarna för att meddela en&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst är uppfyllda utgöra särskilda skäl att välja en&lt;br&gt;villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd. För detta krävs&lt;br&gt;naturligtvis även att det i enlighet med vad som sägs i 7 § första stycket&lt;br&gt;saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig&lt;br&gt;skyldig till fortsatt brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för att meddela en föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;är att den tilltalade samtycker till det. Detta framgår redan av 27 kap.&lt;br&gt;2 a §. Därutöver krävs att samhällstjänsten är lämplig med hänsyn till den&lt;br&gt;tilltalades person och övriga omständigheter. Härmed avses andra&lt;br&gt;förhållanden än sådana som är hänförliga till brottsligheten. Som angetts&lt;br&gt;i avsnitt 5.6 ankommer det på domstolen att med utgångspunkt i vad som&lt;br&gt;är känt om den tilltalades personliga förhållanden göra en bedömning av&lt;br&gt;hans möjligheter att fullgöra samhällstjänsten. Därvid måste bl.a.&lt;br&gt;eventuella missbruksproblem beaktas även om inte sådana omedelbart&lt;br&gt;bör diskvalificera från samhällstjänst. Det ankommer på domstolen att&lt;br&gt;göra en samlad bedömning i vaije enskilt fall. Också den tilltalades&lt;br&gt;tidigare brottslighet är av betydelse vid bedömningen av om det är&lt;br&gt;lämpligt att föreskriva samhällstjänst. Om det är fråga om återfall efter&lt;br&gt;en tidigare dom som innefattat föreskrift om samhällstjänst kan det&lt;br&gt;endast undantagsvis anses lämpligt att på nytt låta samhällstjänst ingå i&lt;br&gt;påföljden. Denna bedömning blir givetvis mera sällan aktuell att göra&lt;br&gt;med utgångspunkt i förevarande lagrum, eftersom återfallet normalt torde&lt;br&gt;medföra att det över huvud taget inte finns förutsättningar att döma till&lt;br&gt;villkorlig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om särskilda skäl enligt vad som nu sagts föreligger för att välja&lt;br&gt;villkorlig dom i stället för fängelse innebär detta givetvis inte att&lt;br&gt;påföljdsvalet därmed är klart. De särskilda skälen måste vägas mot de&lt;br&gt;skäl som föreligger enligt 4 § andra stycket för att välja fängelse. När det&lt;br&gt;gäller de närmare utgångspunkterna för denna bedömning hänvisas till&lt;br&gt;avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen gäller en presumtion för att villkorlig dom skall förenas&lt;br&gt;med dagsböter. Denna presumtion kan brytas av att ett bötesstraff med&lt;br&gt;hänsyn till skyldighet att fullgöra samhällstjänst eller andra följder av&lt;br&gt;brottet skulle drabba den tilltalade alltför hårt eller av att det finns andra&lt;br&gt;särskilda skäl mot att döma till böter. Ändringen innebär att det&lt;br&gt;uttryckligen anges även att skyldighet att fullgöra samhällstjänst skall&lt;br&gt;beaktas som ett skäl för att inte döma ut böter med den villkorliga&lt;br&gt;domen. Om rätten avser att förena den villkorliga domen med en&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst skall det således inte gälla någon presumtion&lt;br&gt;för att domen också skall förenas med ett bötesstraff. I stället skall rätten&lt;br&gt;göra en bedömning i varje enskilt fall om ett bötesstraff är påkallat eller&lt;br&gt;inte. De närmare utgångspunkterna för denna bedömning redovisas i&lt;br&gt;avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I inledningen till andra stycket har orden ”i stället för fängelse” förts in.&lt;br&gt;Detta överensstämmer med vårt förslag till nytt andra stycke till 7 §.&lt;br&gt;Någon saklig ändring är inte avsedd. Redan i dag torde de&lt;br&gt;omständigheter som anges i punkterna 1-3 i andra stycket uteslutande&lt;br&gt;vara av betydelse vid valet mellan skyddstillsyn och fängelse. Om det&lt;br&gt;redan vid en första prövning enligt 4 § står klart att det inte föreligger&lt;br&gt;skäl att välja fängelse framför en icke frihetsberövande påföljd, är det&lt;br&gt;tillräckligt att den förutsättning som anges i 9 § första stycket är uppfylld&lt;br&gt;för att skyddstillsyn skall väljas som påföljd. I ett sådant fall blir det inte&lt;br&gt;aktuellt att bedöma om någon av de omständigheter som anges i andra&lt;br&gt;stycket föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till andra stycket har vidare fogats en ny fjärde punkt. Innehållet i&lt;br&gt;denna överensstämmer sakligt sett med förslaget till nytt andra stycke till&lt;br&gt;7 §. Avsikten är således att möjligheten att föreskriva samhällstjänst skall&lt;br&gt;kunna beaktas som ett särskilt skäl att välja skyddstillsyn som påföljd i&lt;br&gt;stället för fängelse. Beträffande den närmare tillämpningen hänvisas till&lt;br&gt;kommentaren till 7 § och till avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som innehåller bestämmelser om påföljden överlämnande till&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten har kompletterats för att principerna om&lt;br&gt;förutsebarhet, proportionalitet och konsekvens skall fa ökat genomslag&lt;br&gt;även i fråga om denna påföljd. De närmare skälen härför har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 10.2-10.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iförsta stycket första meningen har ett tillägg gjorts av vilket framgår&lt;br&gt;att rätten kan föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten enligt en&lt;br&gt;för den tilltalade av nämnden uppgjord vårdplan. Förslaget i denna del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftar till att öka förutsebarheten. Som redovisats i avsnitt 10.2 har ett&lt;br&gt;tillägg gjorts till 11 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare (LUL). Tillägget innebär att socialnämndens&lt;br&gt;yttrande, utöver en redogörelse för de åtgärder som nämnden tidigare har&lt;br&gt;vidtagit beträffande den unge, skall innehålla en redogörelse för planerad&lt;br&gt;vård. Ändringen i förevarande paragraf innebär att det måste finnas en&lt;br&gt;vårdplan tillgänglig i målet för att domstolen skall kunna bestämma&lt;br&gt;påföljden till vård inom socialtjänsten. I första stycket har en andra&lt;br&gt;mening lagts till. Av den följer att domstolen far överlämna den tilltalade&lt;br&gt;till vård inom socialtjänsten endast om socialtjänstens planerade åtgärder&lt;br&gt;- eventuellt i förening med böter eller föreskrift om ungdomstjänst - kan&lt;br&gt;anses tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde&lt;br&gt;och art samt den tilltalades tidigare brottslighet. Ett överlämnande skall&lt;br&gt;således inte ske, om domstolen finner att det brister i proportionerna&lt;br&gt;mellan brottet och de planerade åtgärderna samt att bristen inte kan läkas&lt;br&gt;med hjälp av böter eller ungdomstjänst enligt tredje stycket. Domstolen&lt;br&gt;måste då välja någon annan påföljd. Förslaget i denna del syftar till att ge&lt;br&gt;principen om proportionalitet ett större genomslag. Utrymmet för att&lt;br&gt;välja ett överlämnande till vård inom socialtjänsten bör vara större för&lt;br&gt;den som vid tiden för brottet nyligen fyllt 15 år än för äldre ungdomar.&lt;br&gt;Kommer den unge att bli föremål för vård med stöd av lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) med placering vid&lt;br&gt;ett § 12-hem bör påföljden kunna bestämmas till vård inom socialtjänsten&lt;br&gt;även vid allvarlig brottslighet. Framgår av vårdplanen att avsikten är att&lt;br&gt;den unge skall bli föremål för åtgärder med stöd av socialtjänstlagen, far&lt;br&gt;domstolen pröva graden av ingripande med ledning främst av arten och&lt;br&gt;omfattningen av vårdinsatserna samt deras varaktighet. De närmare&lt;br&gt;utgångspunkterna för bedömningen har redovisats i avsnitt 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har fogats till paragrafen. Av det följer att rätten&lt;br&gt;skall meddela en föreskrift om att den tilltalade skall genomgå vård eller&lt;br&gt;annan av socialtjänsten planerad åtgärd om det av vårdplanen framgår att&lt;br&gt;den unge skall bli föremål för insatser med stöd av socialtjänstlagen.&lt;br&gt;Någon föreskrift skall däremot inte meddelas när det av socialnämndens&lt;br&gt;vårdplan framgår att den unge skall beredas tvångsvård med stöd av&lt;br&gt;LVU. En föreskrift riktar sig enbart till den dömde. Syftet är dels att ge&lt;br&gt;den unge ett tydligt besked om vad som fordras av honom, dels att skapa&lt;br&gt;underlag för prövningen om det finns skäl att meddela den dömde&lt;br&gt;varning eller undanröja överlämnandepåföljden. Beträffande de närmare&lt;br&gt;förutsättningarna för undanröjande av överlämnandepåföljden hänvisas&lt;br&gt;till kommentaren till 38 kap. 2 §. Det är viktigt att rätten utformar&lt;br&gt;föreskriften i domslutet så att det klart framgår vad som förväntas av den&lt;br&gt;unge. Föreskriften bör utformas så att den unge åläggs att genomgå den&lt;br&gt;vård eller de åtgärder som anges i den i målet ingivna vårdplanen, vilken&lt;br&gt;lämpligen kan fogas till domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har kompletterats så att rätten - som ett alternativ till att&lt;br&gt;döma ut dagsböter - ges möjlighet att meddela en särskild föreskrift om&lt;br&gt;ungdomstjänst om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde&lt;br&gt;eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomstjänsten är konstruerad som en särskild form av föreskrift vid&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten och innebär att den dömde&lt;br&gt;åläggs att utföra oavlönat arbete eller att delta i annan särskilt anordnad&lt;br&gt;verksamhet. Domstolen skall ange det antal timmar som&lt;br&gt;ungdomstjänsten skall omfatta. Antalet timmar under vilken&lt;br&gt;ungdomstjänst skall utföras skall bestämmas till lägst 20 och högst 100&lt;br&gt;efter brottets straffvärde. En förutsättning för att domstolen skall kunna&lt;br&gt;meddela en föreskrift om ungdomstjänst är att den tilltalade samtycker&lt;br&gt;till det. Domstolen bör vidare göra en bedömning av den tilltalades&lt;br&gt;förutsättningar att fullgöra vad som åläggs honom. Är den unges&lt;br&gt;personliga förhållanden sådana att det inte framstår som troligt att han&lt;br&gt;kommer att kunna klara av att fullgöra ungdomstjänsten, bör domstolen&lt;br&gt;avstå från detta alternativ. Bestämmelsen har kommenterats närmare i&lt;br&gt;avsnitt 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att kunna meddela en föreskrift om&lt;br&gt;ungdomstjänst är som framgår ovan de samma som för att kunna förena&lt;br&gt;överlämnandepåföljden med böter. Avsikten är att vidga&lt;br&gt;tillämpningsområdet för denna påföljd och ge domstolen ytterligare en&lt;br&gt;möjlighet att göra reaktionen mot brottsligheten mer kännbar för den&lt;br&gt;tilltalade då det är nödvändigt. Ungdomstjänst bör främst komma ifråga&lt;br&gt;då de av socialtjänsten planerade åtgärderna inte ensamma kan anses vara&lt;br&gt;en tillräcklig reaktion på brottet och då alternativet är en påföljd inom&lt;br&gt;kriminalvårdens ram. Det kan dock inte uteslutas att ungdomstjänst kan&lt;br&gt;komma i fråga även i sådana fall då alternativet i det enskilda fallet inte&lt;br&gt;är en påföljd inom kriminalvårdens ram. Det är inte möjligt att förena ett&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten med både böter och&lt;br&gt;ungdomstjänst. Möjligheten att meddela en föreskrift om ungdomstjänst&lt;br&gt;bör i princip komma i fråga enbart för lagöverträdare i åldersgruppen 15-&lt;br&gt;17 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket följer att en föreskrift om ungdomstjänst får ändras&lt;br&gt;eller upphävas på talan av åklagare, när det finns skäl för det. Denna&lt;br&gt;bestämmelse motsvarar vad som gäller i fråga om föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomstjänsten skall administreras av socialtjänsten och den närmare&lt;br&gt;utformningen av dess innehåll, vilken behandlas i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, skall anförtros åt nämnden. Socialnämnden bör i sitt&lt;br&gt;yttrande enligt 11 § LUL lämna en redovisning för hur ungdomstjänsten&lt;br&gt;skulle kunna utformas i det föreliggande fallet. Sedan den tilltalade ålagts&lt;br&gt;ungdomstjänst ankommer det på socialnämnden att snarast upprätta en&lt;br&gt;plan för hur denna skall verkställas. Domstolens föreskrift om&lt;br&gt;ungdomstjänst innebär att den dömde är skyldig att följa den upprättade&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon bestämmelse om huruvida domstols beslut om överlämnande&lt;br&gt;till vård inom socialtjänsten skall lända till efterrättelse genast eller först&lt;br&gt;sedan domen har vunnit laga kraft finns inte. En sådan bestämmelse har&lt;br&gt;ansetts obehövlig, eftersom socialtjänstens organ oavsett innehållet i&lt;br&gt;domen, självständigt skall vidta de åtgärder som ankommer på dem&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen. I vissa fall - om t.ex. den unge överklagar domen&lt;br&gt;under påstående att han är oskyldig - kan det dock finnas anledning för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialnämnden att avvakta utgången i överrätten. Detta gäller särskilt om Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;överlämnandepåföljden är förenad med en föreskrift om ungdomstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;la§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller de närmare förutsättningarna för att&lt;br&gt;påföljden sluten ungdomsvård skall komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket stadgas som huvudregel att om rätten med tillämpning&lt;br&gt;av bestämmelserna i 30 kap. finner att någon som begått brott innan han&lt;br&gt;fyllt 18 år bör dömas till fängelse, så skall den i stället bestämma&lt;br&gt;påföljden till sluten ungdomsvård under viss tid. Enligt första stycket&lt;br&gt;andra meningen skall dock rätten inte bestämma påföljden till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård om det, med hänsyn till den tilltalade ålder vid lagföringen&lt;br&gt;eller annan omständighet, finns särskilda skäl häremot. På Lagrådets&lt;br&gt;inrådan har första meningen kompletteterats med orden ”under viss tid”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagtekniska konstruktionen förutsätter att rätten tillämpat&lt;br&gt;bestämmelserna i såväl 29 som 30 kap. och därvid funnit att påföljden&lt;br&gt;bör bestämmas till fängelse av viss längd. Det innebär bl.a. att rätten&lt;br&gt;måste ta hänsyn straffmätningsbestämmelsen i 29 kap. 7 § och till&lt;br&gt;bestämmelsen i 30 kap. 4 § som innebär att rätten först måste ha beaktat&lt;br&gt;de särskilda omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än&lt;br&gt;fängelse. Rätten måste vidare ha kunnat konstatera att det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl enligt 30 kap. 5 §. Om rätten härefter gör den&lt;br&gt;bedömningen att påföljden bör bestämmas till fängelse av viss längd&lt;br&gt;skall den i stället för fängelse bestämma påföljden till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård om det inte finns särskilda skäl däremot. Här bör anmärkas&lt;br&gt;att rätten även måste ha konstaterat att den den tilltalade inte begått det&lt;br&gt;aktuella brottet under påverkan av en sådan allvarlig psykisk störning&lt;br&gt;som avses i 30 kap. 6 §. I sådant fall far den tilltalade inte dömas till&lt;br&gt;fängelse. Rätten far då heller inte bestämma påföljden till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalades ålder vid lagföringen kan utgöra ett särskilt skäl som&lt;br&gt;talar emot att påföljden bestäms till sluten ungdomsvård. Om det förflutit&lt;br&gt;så lång tid mellan brottet och lagföringen att den tilltalade åldersmässigt&lt;br&gt;inte längre passar in vid ett särskilt ungdomshem bör påföljden i stället&lt;br&gt;bestämmas till fängelse. De ungdomar som vårdas på dessa hem är i&lt;br&gt;regel föremål för vård med stöd av 3 § lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga (LVU). Enligt 21 § i nämnda lag skall&lt;br&gt;vården upphöra senast när den unge fyller 21 år. Av ändamålsskäl bör det&lt;br&gt;undvikas att personer som är flera år äldre blir föremål för verkställighet&lt;br&gt;av sluten ungdomsvård vid särskilda ungdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare omständighet som gör att det kan anses finnas särskilda&lt;br&gt;skäl emot att döma till sluten ungdomsvård kan vara att den tilltalade&lt;br&gt;skall lagföras för allvarlig och omfattande brottslighet som begåtts såväl&lt;br&gt;före som efter 18 års ålder. Har huvuddelen av brottsligheten begåtts&lt;br&gt;efter 18 års ålder bör sluten ungdomsvård inte komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att rätten far bestämma tiden för den slutna&lt;br&gt;ungdomsvården till lägst fjorton dagar och högst fyra år. Skälet för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsa tiden för sluten ungdomsvård på detta sätt har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 10.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågan om under vilken tid den tilltalade bör vara frihetsberövad i&lt;br&gt;form av sluten ungdomsvård skall utgångspunkten vara den bedömning&lt;br&gt;rätten gjort när den funnit att påföljden bör bestämmas till fängelse av&lt;br&gt;viss längd. Detta innebär att rätten skall ha tagit hänsyn till samtliga&lt;br&gt;bestämmelser som är relevanta vid bestämmandet av ett fängelsestraffs&lt;br&gt;längd. Härutöver skall beaktas att den som döms till sluten ungdomsvård&lt;br&gt;inte blir föremål för villkorlig frigivning. Det faktiska frihetsberövandet&lt;br&gt;bör inte bli längre än vad det skulle ha blivit vid dom på fängelse. Finner&lt;br&gt;rätten att tiden för frihetsberövandet kan bestämmas till lägst fjorton&lt;br&gt;dagar och högst fyra år skall huvudregeln vara att påföljden bestäms till&lt;br&gt;sluten ungdomsvård i stället för fängelse. Om rätten finner att&lt;br&gt;straffvärdet avseende den aktuella brottsligheten är så högt att tiden for&lt;br&gt;frihetsberövandet inte kan bestämmas till fyra år eller kortare tid utgör&lt;br&gt;denna omständighet ett särskilt skäl enligt första stycket mot att döma&lt;br&gt;den unge till sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att även andra situationer kan finnas då det&lt;br&gt;måste anses finnas särskilda skäl som gör att påföljden inte skall&lt;br&gt;bestämmas till sluten ungdomsvård. Huvudregeln skall dock vara att&lt;br&gt;sluten ungdomsvård skall dömas ut i stället för fängelse då detta är&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör påpekas att någon formell inskränkning av&lt;br&gt;möjligheten att döma personer i den nu aktuella åldersgruppen till&lt;br&gt;skyddstillsyn i kombination med fängelse enligt 28 kap. 3 § inte finns.&lt;br&gt;Behovet av att använda denna påföljdskombination för brott som någon&lt;br&gt;har begått innan han fyllt 18 år torde dock minska avsevärt genom&lt;br&gt;förevarande reform av påföljdssystemet för unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler för hur anhållnings- och häktningstid skall&lt;br&gt;tillgodoräknas den som döms till påföljd för brott. I paragrafen har&lt;br&gt;påföljden sluten ungdomsvård lagts till de övriga påföljder som omfattas&lt;br&gt;av bestämmelsen. Ändringarna är påkallade av att den som döms till&lt;br&gt;sluten ungdomsvård i detta avseende bör behandlas på samma sätt som&lt;br&gt;den som döms till fängelse. Det innebär att den som döms till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård skall fa avräkna den tid under vilken han varit berövad&lt;br&gt;friheten som anhållen eller häktad i målet såvida det inte samtidigt skett&lt;br&gt;verkställighet av dom i annat mål. Därutöver har vissa språkliga&lt;br&gt;ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2C&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;34 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna för den&lt;br&gt;konkurrenssituation som föreligger då någon som i tidigare rättegång&lt;br&gt;dömts till påföljd har begått annat brott. I första stycket har sluten&lt;br&gt;ungdomsvård förts in bland de påföljder som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna. Det innebär att domstolen har möjlighet att hantera&lt;br&gt;denna påföljd enligt de tre olika alternativ som anges i paragrafens första&lt;br&gt;stycke. Vid valet mellan dessa alternativ bör beaktas dels&lt;br&gt;frihetsberövandets längd, dels hur lång tid som återstår av&lt;br&gt;verkställigheten av domen på sluten ungdomsvård. Med hänsyn bl.a. till&lt;br&gt;att den som dömts till sluten ungdomsvård kommer att bli föremål för&lt;br&gt;utslussning kan det normalt inte anses lämpligt att döma särskilt till&lt;br&gt;fängelse innan verkställigheten av sluten ungdomsvård har löpt ut, och&lt;br&gt;därigenom åstadkomma att verkställighet av en sluten ungdomsvård&lt;br&gt;direkt åtföljs av ett fängelsestraff. I en sådan situation bör i första hand&lt;br&gt;övervägas att med stöd av första punkten låta tidigare utdömd påföljd&lt;br&gt;avse även det nya brottet eller att med stöd av tredje punkten undanröja&lt;br&gt;den tidigare påföljden och döma till påföljd av annan art. Är det fråga om&lt;br&gt;ett längre fängelsestraff bör i första hand övervägas att med stöd av tredje&lt;br&gt;punkten undanröja den tidigare domen på sluten ungdomsvård och i&lt;br&gt;stället döma till ett gemensamt fängelsestraff för den samlade&lt;br&gt;brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser för det fall den som har frigetts&lt;br&gt;villkorligt från fängelse begått nytt brott under prövotiden.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges i vilka fall rätten skall förklara villkorligt&lt;br&gt;medgiven frihet förverkad. Till skillnad från för närvarande uttrycks en&lt;br&gt;presumtion för att förverkande av villkorligt medgiven frihet - helt eller&lt;br&gt;delvis - skall ske om brottet har begåtts under prövotiden och inte&lt;br&gt;särskilda skäl talar mot ett förverkande. Har endast delförverkande skett&lt;br&gt;är det, liksom enligt nuvarande reglering, möjligt att i en senare dom&lt;br&gt;avseende ytterligare brott under prövotiden förverka återstoden av den&lt;br&gt;villkorligt medgivna friheten eller en del av denna. I första stycket har&lt;br&gt;även språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges sådana särskilda skäl som rätten kan beakta för&lt;br&gt;att inte förverka eller för att endast förverka del av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet. Punkten 1 tar upp det fallet att brottsligheten är av lindrig&lt;br&gt;beskaffenhet. Punkten 2 tar upp det fallet där lång tid förflutit mellan&lt;br&gt;brotten. I tredje punkten behandlas de fall där ett förverkande annars&lt;br&gt;skulle framstå som oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har orden ”vid frigivningen bestämda tiden” ersatts av&lt;br&gt;en hänvisning till 26 kap. 10 § eftersom prövotidens längd framgår av&lt;br&gt;den paragrafen. Tredje stycket har även justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket far åtgärd som avses i tredje stycket, dvs. beslut&lt;br&gt;om åtgärd som avses i 26 kap. 18 § eller beslut att förlänga prövotiden,&lt;br&gt;endast fattas före prövotidens utgång. Enligt den nuvarande lydelsen far&lt;br&gt;sådant beslut fattas om frågan uppkommer i ett mål där den frigivne&lt;br&gt;häktats eller fått del av åtalet före prövotidens utgång. Möjligheten till&lt;br&gt;sådant beslut har således inskränkts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare far förverkande enligt den föreslagna lydelsen beslutas endast&lt;br&gt;om det uppkommer fråga därom i ett mål där den frigivne häktats eller&lt;br&gt;fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång. Jämfört med den&lt;br&gt;motsvarande bestämmelsen i nuvarande 34 kap. 4 § har den senaste&lt;br&gt;tidpunkten ändrats från före prövotidens utgång till inom ett år från&lt;br&gt;prövotidens utgång. Skälen för ändringarna har utvecklats i avsnitt 9.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har två nya stycken förts in vilka i paragrafens nya lydelse&lt;br&gt;kommer att utgöra tredje och femte styckena. Ändringarna är föranledda&lt;br&gt;av att bestämmelserna om samhällstjänst arbetats in i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har förts in bestämmelser som tar sikte på det fall att&lt;br&gt;någon som har dömts till villkorlig dom visar sig ha begått ytterligare&lt;br&gt;brott före prövotidens böijan vilka inte omfattas av den första domen. I&lt;br&gt;en sådan situation kan rätten enligt 1 § 1 jämförd med 5 § första stycket&lt;br&gt;förordna att den villkorliga domen också skall omfatta de nya brotten.&lt;br&gt;Det kan emellertid vara så att brottsligheten sammantaget är så&lt;br&gt;omfattande eller allvarlig att en villkorlig dom ensam eller tillsammans&lt;br&gt;med böter inte utgör en tillräckligt ingripande påföljd. För dessa fall ges&lt;br&gt;rätten genom den nya bestämmelsen möjlighet att meddela föreskrift om&lt;br&gt;att den villkorliga domen skall förenas med samhällstjänst, förutsatt att&lt;br&gt;de kriterier som anges i 30 kap. 7 § är uppfyllda. Detta innebär att rätten&lt;br&gt;har möjlighet att åstadkomma samma resultat i påföljdshänseende som&lt;br&gt;om brottsligheten från böijan hade bedömts i ett sammanhang enligt 30&lt;br&gt;kap. Om rätten meddelar en föreskrift om samhällstjänst följer det av&lt;br&gt;sista meningen att den skall ange längden av det alternativa straff som&lt;br&gt;hade dömts ut om fängelse hade valts som påföljd. Det förtjänar upprepas&lt;br&gt;att förevarande stycke inte blir tillämpligt om den nya brottsligheten har&lt;br&gt;begåtts efter prövotidens böijan. I ett sådant fall är det inte möjligt att&lt;br&gt;förordna att den villkorliga domen skall avse även den nya brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket har förts in bestämmelser om hur rätten skall förfara om&lt;br&gt;en villkorlig dom undanröjs till följd av att den tilltalade har begått&lt;br&gt;ytterligare brott. Innehållet motsvarar i sak den föreslagna nya lydelsen&lt;br&gt;av 27 kap. 6 § andra stycket. Beträffande tillämpningen hänvisas till&lt;br&gt;kommentaren till den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i övrigt justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i den nuvarande lydelsen har delats upp i två stycken.&lt;br&gt;Mellan dessa har förts in ett nytt andra stycke. Innehållet i detta&lt;br&gt;motsvarar i sak förslaget till nytt tredje stycke i 5 §. Till skillnad från det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagrummet blir emellertid förevarade bestämmelser tillämpliga också när&lt;br&gt;den tilltalade återfallit i brott under prövotiden. Det är således möjligt att&lt;br&gt;med stöd av 1 § 1 förordna att en skyddstillsyn skall omfatta annan&lt;br&gt;brottslighet även om denna har begåtts efter prövotidens böijan. Detta&lt;br&gt;innebär att rätten, i stället för att undanröja skyddstillsynen och döma till&lt;br&gt;ett fängelsestraff vid återfall i brott under prövotiden, har möjlighet att&lt;br&gt;förordna om s.k. fortsatt skyddstillsyn och meddela föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. Därvid måste givetvis de kriterier som anges i 30 kap. 9 §&lt;br&gt;andra stycket 4 vara uppfyllda. Vad nu sagts torde överensstämma med&lt;br&gt;vad som redan gäller enligt 1 § i den nuvarande lagen om samhällstjänst.&lt;br&gt;Frågan om användning av samhällstjänst efter återfall i brott har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket enligt den nya lydelsen har förts in en hänvisning till&lt;br&gt;den föreslagna 28 kap. 2 a §. Rätten skall således, om den undanröjer&lt;br&gt;skyddstillsyn med samhällstjänst och i stället dömer till fängelse, vid&lt;br&gt;bestämmande av fängelsestraffets längd beakta längden av det alternativa&lt;br&gt;straff som har angetts i domslutet. Den sålunda angivna tiden bör tas som&lt;br&gt;utgångspunkt vid bestämmande av fängelsestraffets längd. Detta bör&lt;br&gt;sedan minskas om den dömde redan hunnit fullgöra någon del av&lt;br&gt;samhällstjänsten och denna del inte är helt obetydlig. Det är knappast&lt;br&gt;möjligt att ange någon formel för hur denna minskning skall ske, utan en&lt;br&gt;bedömning måste göras i vaije enskilt fall, med beaktande av samtliga&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje och sjätte styckena har ändrats så till vida att hänvisningarna i&lt;br&gt;lagtexten har anpassats till den nya styckeindelningen av paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har även justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och behandlar den konkurrenssituation som uppkommer&lt;br&gt;om den tidigare ådömda påföljden är sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att förordnande enligt 1 § 1 om att den tidigare&lt;br&gt;utdömda påföljden skall avse också det andra brottet far meddelas endast&lt;br&gt;om det är uppenbart att det andra brottet i jämförelse med det förra är&lt;br&gt;utan nämnvärd betydelse för påföljden eller om det annars finns särskilda&lt;br&gt;skäl för ett sådant förordnande. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad&lt;br&gt;som gäller om den tidigare påföljden är fängelse på viss tid. Enligt&lt;br&gt;förevarande bestämmelse är det emellertid möjligt att meddela ett&lt;br&gt;förordnande med stöd av 1 § 1 om det annars finns särskilda skäl.&lt;br&gt;Särskilda skäl torde kunna anses föreligga i en situation då den tilltalade&lt;br&gt;har begått ett nytt brott innan den utdömda påföljden till fullo verkställts&lt;br&gt;men det förefaller olämpligt i enlighet med vad som sagts i kommentaren&lt;br&gt;till 34 kap. 1 § att döma särskilt till ett kortare fängelsestraff och det inte&lt;br&gt;heller är rimligt att undaröja tidigare utdömd påföljd och döma till&lt;br&gt;påföljd av annan art. Det innebär att ett förordnande enligt 1 § 1 kan&lt;br&gt;användas i något större utsträckning då den tidigare påföljden är sluten&lt;br&gt;ungdomsvård än om den tidigare påföljden är fängelse. Ett förordnande&lt;br&gt;med stöd av denna bestämmelse är möjligt även i fråga om brott som&lt;br&gt;begåtts av den tilltalade efter det att han fyllt arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller regler för hur påföljden skall bestämmas när&lt;br&gt;rätten med stöd av 1 § 2 dömer särskilt till påföljd för brott som har&lt;br&gt;begåtts innan en tidigare dom på sluten ungdomsvård har böljat&lt;br&gt;verkställas. Rätten skall då se till att påföljderna tillsammans inte&lt;br&gt;överstiger vad som skulle ha dömts ut om samtliga brott varit föremål för&lt;br&gt;lagföring vid ett och samma tillfälle. I dessa fall får dömas till lindrigare&lt;br&gt;straff än vad som är föreskrivet för brottet. Bestämmelsen är avsedd att&lt;br&gt;utgöra en motsvarighet till 3 § andra stycket då den tidigare påföljden är&lt;br&gt;sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket ges bestämmelser för det fall rätten finner att den&lt;br&gt;tidigare domen på sluten ungdomsvård med stöd av 1 § 3 bör undanröjas&lt;br&gt;och att påföljd av annan art i stället bör dömas ut för den samlade&lt;br&gt;brottsligheten. En dom på sluten ungdomsvård får undanröjas endast om&lt;br&gt;dom meddelas innan den fastställda verkställighetstiden löpt ut. Vad som&lt;br&gt;avses är den av domstolen utmätta tiden för frihetsberövandet. Huruvida&lt;br&gt;den dömde medgivits att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet&lt;br&gt;eller inte saknar betydelse i detta sammanhang. Bestäms den nya&lt;br&gt;påföljden till fängelse skall rätten vid straffmätningen beakta vad den&lt;br&gt;unge undergått till följd av domen på sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om vad som gäller vid ny&lt;br&gt;domstolsprövning vid sammanträffande av brott. I paragrafen har sluten&lt;br&gt;ungdomsvård förts in bland de påföljder som omfattas av bestämmelsen.&lt;br&gt;I övrigt har paragrafen justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser för den konkurrenssituation som&lt;br&gt;uppkommer om det till verkställighet samtidigt föreligger påföljd som&lt;br&gt;innebär långvarigt frihetsberövande och annan i bestämmelsen angiven&lt;br&gt;påföljd. I första stycket har påföljden sluten ungdomsvård förts in bland&lt;br&gt;de påföljder som anges i paragrafen och för vilka fängelse på livstid&lt;br&gt;träder i stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har dom på sluten ungdomsvård i minst två år likställts&lt;br&gt;med dom på fängelse på viss tid i minst två år. En dom på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård skall sålunda träda i stället för böter eller förvandlingsstraff&lt;br&gt;för böter under de förutsättningar som anges i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;35 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om påföljdspreskription&lt;br&gt;beträffande påföljden sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av jorsta stycket framgår att sluten ungdomsvård bortfaller om den&lt;br&gt;inte har börjat verkställas innan fem år förflutit från det att domen vann&lt;br&gt;laga kraft. Femårsgränsen skall gälla oavsett påföljdens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2(&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket behandlas den situationen att avbrott sker i påbörjad Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;verkställighet. Preskriptionstiden börjar löpa från den dag då avbrottet&lt;br&gt;skedde och har verkställigheten inte återupptagits inom fem år därefter är&lt;br&gt;dom på sluten ungdomsvård till återstående tid preskriberad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;37 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om prövning av frivårdsmyndighets&lt;br&gt;eller övervakningsnämnds beslut. Till följd av att&lt;br&gt;kriminalvårdsorganisationen ändrats har i första stycket ordet&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten ersatts av den nya benämningen den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten. Första stycket har även justerats språkligt.&lt;br&gt;Vidare har tredje stycket tagits bort till följd av att&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden inte längre skall fatta beslut i frågor om villkorlig&lt;br&gt;frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har ordet frivårdsmyndigheten ersatts av den nya&lt;br&gt;benämningen den lokala kriminalvårdsmyndigheten. Vidare har språkliga&lt;br&gt;justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;38 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första och andra styckena har språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har ett tillägg gjorts. Av det framgår att det är särskilt&lt;br&gt;stadgat angående nöjdförklaring när det gäller sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf finns bestämmelser om undanröjande av förordnande&lt;br&gt;om överlämnande till vård inom socialtjänsten. Första stycket har&lt;br&gt;omarbetats. Ett nytt andra stycke har fogats till paragrafen. Tredje stycket&lt;br&gt;har kompletterats. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag. Skälen for ändringarna är föranledda av kravet på konsekvens&lt;br&gt;och har motiverats närmare i avsnitt 10.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att rätten kan undanröja&lt;br&gt;överlämnandepåföljden om den dömde bryter mot en föreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 31 kap. 1 § andra eller tredje stycket 2.&lt;br&gt;Undanröjande av en överlämnandepåföljd bör inte komma i fråga vid alla&lt;br&gt;fall av avvikelser från en föreskrift. Endast i fall då den dömde i&lt;br&gt;väsentlig grad bryter mot en föreskrift bör ett undanröjande bli aktuellt.&lt;br&gt;Om rätten undanröjer ett förordnande om överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten som kombinerats med en föreskrift om ungdomstjänst&lt;br&gt;omfattar undanröjandet även föreskriften om ungdomstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten undanröjer ett förordnande om överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten skall skälig hänsyn tas till böter som har dömts ut enligt 31&lt;br&gt;kap. 1 § tredje stycket 1 samt till vad den dömde undergått till följd av en&lt;br&gt;föreskrift enligt 31 kap 1 § tredje stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överlämnandepåföljd bör undanröjas om den dömde genom sitt&lt;br&gt;agerande tydligt visar att han inte har för avsikt att underkasta sig vad&lt;br&gt;som förutsattes vid överlämnandet. Mindre allvarliga avvikelser från&lt;br&gt;vårdplanen eller mindre allvarlig misskötsamhet vid utförandet av&lt;br&gt;ungdomstjänsten vid något eller några enstaka tillfällen bör däremot inte&lt;br&gt;föranleda ett undanröjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att rätten i stället för att undanröja&lt;br&gt;överlämnandepåföljden kan besluta att varning skall meddelas den&lt;br&gt;dömde, om detta är en tillräcklig åtgärd. Denna bestämmelse är ny. En&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse finns bl.a. beträffande villkorlig dom. I 38&lt;br&gt;kap. 10 § finns en bestämmelse om sättet för meddelande av sådan&lt;br&gt;varning. Möjligheten att meddela varning bör komma till användning då&lt;br&gt;den dömde brutit mot föreskriften i sådan grad att det finns anledning att&lt;br&gt;klargöra allvaret i detta för den unge men då överlämnandepåföljden&lt;br&gt;ändå framstår som den mest adekvata påföljden. Som Lagrådet framhållit&lt;br&gt;innebär den föreslagna regleringen att en åklagare inte far begränsa en&lt;br&gt;ansökan enligt första stycket till att bara gälla att den dömde skall&lt;br&gt;tilldelas en varning. Liksom tidigare kan domstolen även avböja att&lt;br&gt;undanröja ett förordnande. Någon ändring i sak är härvid inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har kompletterats med en ny första mening. I första&lt;br&gt;meningen i behandlas den situation som uppstår om den vård som&lt;br&gt;socialnämnden angivit i sin vårdplan inte kommer till stånd eller far ett&lt;br&gt;väsentligt annat innehåll på grund av någon omständighet som inte är att&lt;br&gt;hänföra till den dömde. Första meningen motsvarar närmast innehållet i&lt;br&gt;första stycket i dess nuvarande lydelse. Innehållet i sak är ändrat på så&lt;br&gt;sätt att bestämmelsen är tillämplig inte bara om de lagliga&lt;br&gt;förutsättningarna brister för den planerade vården utan även om&lt;br&gt;avvikelsen i vårdplanen beror på att socialnämnden efter rättens val av&lt;br&gt;påföljd ändrat uppfattning i fråga om vilka insatser som skall göras för&lt;br&gt;den dömde. Vad som avses är en situation då den planerade vården&lt;br&gt;uteblir eller far ett väsentligt annat innehåll på grund av att företrädare&lt;br&gt;for socialtjänsten efter rättens val av påföljd ändrat uppfattning i fråga&lt;br&gt;om vilken vård som den unge bör bli föremål för. Det kan exempelvis&lt;br&gt;vara så att socialnämnden inte längre anser att det är nödvändigt med&lt;br&gt;åtgärder enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga eller att en viss planerad behandling inte längre anses lämplig.&lt;br&gt;Socialnämnden skall visserligen göra en självständig bedömning av den&lt;br&gt;unges vårdbehov och är inte skyldig att vidta de åtgärder som redovisats&lt;br&gt;för rätten i vårdplanen, men utgångspunkten måste vara att nämnden bör&lt;br&gt;verka för att de i planen angivna åtgärderna verkligen kommer till stånd.&lt;br&gt;Syftet med bestämmelsen är att förhindra att det uppkommer resultat som&lt;br&gt;kan uppfattas som stötande. Ett undanröjande bör som regel inte komma i&lt;br&gt;fråga om den planerade vården uteblir på grund av att den unges situation&lt;br&gt;har förbättrats i sådan grad att vården inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har första meningen kompletterats så att bestämmelsen&lt;br&gt;även avser villkorlig dom. Om rätten undanröjer en villkorlig dom med&lt;br&gt;stöd av första stycket skall den således vid straffmätningen beakta vad&lt;br&gt;den dömde undergått till följd av den villkorliga domen. Ändringen är&lt;br&gt;främst avsedd att fa betydelse i de fall då den villkorliga domen har&lt;br&gt;förenats med en föreskrift om samhällstjänst. I andra meningen har&lt;br&gt;påföljden sluten ungdomsvård förts in vid sidan av fängelse. Det innebär&lt;br&gt;att rätten om den undanröjer en dom på sluten ungdomsvård skall beakta&lt;br&gt;den tid under vilken denna påföljd har verkställts på motsvarande sätt&lt;br&gt;som i fråga om fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa forumregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har kompletterats. Av kompletteringen följer att frågan&lt;br&gt;om att upphäva eller ändra en föreskrift om samhälltjänst eller&lt;br&gt;ungdomstjänst skall tas upp i den tingsrätt som först avgjort det mål i&lt;br&gt;vilket den aktuella påföljden dömts ut. Detta gäller även om tingsrätten&lt;br&gt;har dömt till annan påföljd i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra och tredje styckena har justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller domförhetsregler för vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har kompletterats. Av kompletteringen följer att&lt;br&gt;tingsrätten är domför med en lagfaren domare när det gäller frågan om att&lt;br&gt;upphäva eller ändra en föreskrift om samhällstjänst eller ungdomtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har kompletterats så att det även omfattar fråga om&lt;br&gt;ändring eller upphävande av en föreskrift om samhällstjänst eller&lt;br&gt;ungdomstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som behandlas i paragrafen gäller rättens beslut omedelbart om&lt;br&gt;något annat inte förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har kompletterats. Härav följer att detta gäller även i fråga&lt;br&gt;om beslut om upphävande eller ändring av föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;eller ungdomstjänst. Paragrafen har vidare justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har ordet frivårdsmyndigheter ersatts av den nya&lt;br&gt;benämningen lokala kriminalvårdsmyndigheter. Vidare har vissa&lt;br&gt;språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har ordet frivårdsmyndighet ersatts av den nya&lt;br&gt;benämningen en lokal kriminalvårdsmyndighet. I andra stycket har på&lt;br&gt;Lagrådets inrådan en hänvisning till 26 kap. 6 § tredje stycket och 7 §&lt;br&gt;inforts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, föreskrivs i första stycket att&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen far ändra beslut som efter bemyndigande har&lt;br&gt;meddelats av någon annan kriminalvårdsmyndighet. Vidare föreskrivs att&lt;br&gt;den som beslutet angår far begära styrelsens prövning av beslutet, om det&lt;br&gt;gått honom emot. Motsvarande bestämmelser beträffande det nuvarande&lt;br&gt;s.k. tidstillägget finns i 61 § första stycket lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att Kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt 26&lt;br&gt;kap. 6 § tredje stycket och 7 § far överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Den första domstolsprövningen av ett sådant beslut&lt;br&gt;skall alltså göras i länsrätt. Detta överensstämmer med vad som i&lt;br&gt;allmänhet gäller beträffande kriminalvårdsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att det krävs prövningstillstånd vid överklagande&lt;br&gt;till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. I paragrafens första stycke regleras&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsens möjlighet att överta lägre myndighets uppgift att&lt;br&gt;fora det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. 17 a §&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen (1971:291) föreskrivs att om en enskild&lt;br&gt;överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som&lt;br&gt;först beslutade i saken vara den enskildes motpart. Om beslutanderätten i&lt;br&gt;frågor om att skjuta upp eller senarelägga den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;med stöd av 26 kap. 9 § delegerats till annan kriminalsvårdsmyndighet än&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen skall styrelsen ha rätt att träda in som motpart i&lt;br&gt;stället för den kriminalvårdsmyndighet som först beslutade i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att Kriminalvårdsstyrelsen alltid skall föra det&lt;br&gt;allmännas talan i Regeringsrätten. Motsvarande bestämmelse finns i 59&lt;br&gt;a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21(&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller ett bemyndigande för regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;ersättning från staten för skada som orsakas av den som fullgör&lt;br&gt;samhällstjänst eller ungdomstjänst. Bestämmelsen motsvarar i princip 5 §&lt;br&gt;lagen (1989:928) om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 1 föreskrivs att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 2 reglerar införandet av de nya bestämmelserna om villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Den nya minimitiden för villkorlig frigivning om en månad&lt;br&gt;gäller omedelbart medan den längre tiden i anstalt som kan bli aktuell&lt;br&gt;med reglerna om frigivning efter två tredjedelar av strafftiden inte skall&lt;br&gt;gälla dem som dömts före ikraftträdandet. Grundtanken bakom detta är&lt;br&gt;att de som dömts innan de nya reglerna har trätt i kraft inte genom dessa&lt;br&gt;skall drabbas av en förlängd anstaltsvistelse men däremot komma i&lt;br&gt;åtnjutande av en förkortad sådan. Övergångsbestämmelserna omfattar&lt;br&gt;endast dem som dömts till fängelse på viss tid vilket innebär att de nya&lt;br&gt;reglerna skall tillämpas beträffande den som dömts till fängelse på livstid&lt;br&gt;och efter ikraftträdandet genom nåd far sitt livstidsstraff omvandlat till en&lt;br&gt;tidsbestämd påföljd. Bestämmelsen har utformats så att&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden alltjämt skall pröva frågan om de som före&lt;br&gt;ikraftträdandet dömts till strafftider på två år eller mer skall friges efter&lt;br&gt;att halva strafftiden har avtjänats eller om de med tillämpning av&lt;br&gt;nuvarande 26 kap. 6 a § skall avtjäna två tredjedelar av strafftiden innan&lt;br&gt;villkorlig frigivning skall fa ske. Kriminalvårdsnämnden skall inte pröva&lt;br&gt;frågor om att skjuta upp den villkorliga frigivningen på den dömdes&lt;br&gt;begäran. Detta framgår av punkten 2, första stycket andra meningen.&lt;br&gt;Nämnden skall inte heller pröva frågor om senareläggning på grund av&lt;br&gt;misskötsamhet enligt 26 kap. 7 § i dess lydelse efter ikraftträdandet.&lt;br&gt;Dessa frågor prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller den&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet som styrelsen utser, även när det gäller dem&lt;br&gt;som dömts före ikraftträdandet. Bestämmelserna skall, enligt andra&lt;br&gt;stycket i punkten 2, tillämpas även när fängelse verkställs samtidigt med&lt;br&gt;fängelse som dömts ut efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 26 kap. 7 § i dess nya lydelse far endast grundas på&lt;br&gt;förhållanden som inträffat efter ikraftträdandet. Detta framgår av punkten&lt;br&gt;3 i övergångsbestämmelserna. Bestämmelsen i 26 kap. 7 § i dess&lt;br&gt;nuvarande lydelse upphävs vid ikraftträdandet. Beslut som före&lt;br&gt;ikraftträdandet meddelats med stöd av 26 kap. 7 § skall dock fortfarande&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 4 och 5 har införts efter förslag från Lagrådet. Av punkten 4&lt;br&gt;framgår att de nya bestämmelserna om prövotid endast skall tillämpas&lt;br&gt;beträffande den som friges villkorligt efter ikraftträdandet och av&lt;br&gt;punkten 5 framgår att de nya reglerna om förverkande av villkorligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medgiven frihet inte skall tillämpas beträffande gärningar som begåtts&lt;br&gt;före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 6 föreskrivs att bestämmelserna om överlämnande till vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten och sluten ungdomsvård skall tillämpas i sin nya&lt;br&gt;lydelse även på gärningar som begåtts före ikraftträdandet. Skälet härför,&lt;br&gt;vilka närmare utvecklats i den allmänna motiveringen är i huvudsak att&lt;br&gt;bestämmelserna, med hänsyn till sitt ändamål, bör ges vidast möjliga&lt;br&gt;tillämpning. Med beaktande av de rättsgrundsatser som ligger till grund&lt;br&gt;för regleringen i 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken bör&lt;br&gt;dock vid tillämpningen av 31 kap. 1 § brottsbalken tillses att domstolen i&lt;br&gt;det enskilda fallet inte utmäter en reaktion på brottet som sammantaget&lt;br&gt;kan uppfattas som strängare än den som skulle ha följt av en tillämpning&lt;br&gt;av påfölj dsreglema i sin äldre utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 7 upphävs lagen (1989:928) om samhällstjänst.&lt;br&gt;Bestämmelserna om samhällstjänst har arbetats in i balken. När det gäller&lt;br&gt;verkställigheten av samhällstjänst som utgör en föreskrift vid&lt;br&gt;skyddstillsyn föreslås ingen ändring i sak. De nya bestämmelserna bör&lt;br&gt;därför kunna tillämpas även beträffande en föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av den nuvarande lagen. I enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets påpekande föreskrivs dock i andra meningen att 4 § lagen om&lt;br&gt;samhällstjänst skall fortsätta att gälla beträffande den som utför&lt;br&gt;samhällstjänst enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av den&lt;br&gt;lagen. Därigenom klargörs att personskadeskyddet även omfattar dem&lt;br&gt;som dömts till skyddstillsyn med samhällstjänst före ikraftträdandet men&lt;br&gt;utför det oavlönade arbetet därefter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;29 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler för hur omröstning skall ske i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att rätten skall rösta särskilt i frågan om den&lt;br&gt;tilltalade bör överlämnas till särskild vård. Genom tillägget i tredje&lt;br&gt;stycket undantas sluten ungdomsvård från övriga vårdpåföljder. Detta är&lt;br&gt;motiverat av att sluten ungdomsvård - till skillnad från övriga&lt;br&gt;vårdpåföljder - går att jämföra med andra påföljder i svårhetshänseende.&lt;br&gt;Vid en jämförelse mellan sluten ungdomsvård och fängelse bör beaktas&lt;br&gt;att villkorlig frigivning inte förekommer vid sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar möjligheterna att utfärda dom i förenklad form. I&lt;br&gt;första stycket har ett tillägg gjorts. Av det följer att dom inte får utfärdas i&lt;br&gt;förenklad form om påföljden bestäms till sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;48 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande av böter eller&lt;br&gt;villkorlig dom genom strafföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har kompletterats med en bestämmelse om att villkorlig&lt;br&gt;dom inte far föreläggas genom strafföreläggande om det finns skäl att&lt;br&gt;förena den villkorliga domen med en föreskrift om samhällstjänst. Härav&lt;br&gt;följer att en föreskrift om samhällstjänst endast kan meddelas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;51 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om när hovrätten får avgöra brottmål&lt;br&gt;utan att hålla huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till andra stycket har fogats en ny mening. Av denna följer att&lt;br&gt;hovrätten inte får döma till villkorlig dom med föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst utan att hålla huvudförhandling i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två nya stycken har fogats till paragrafen. Andra stycket har formulerats&lt;br&gt;med beaktande av Lagrådets synpunkter. Av andra stycket följer att&lt;br&gt;hovrätten vid tillämpningen av första stycket skall jämställa sluten&lt;br&gt;ungdomsvård enligt 31 kap. 1 a § med fängelse. Härav följer att sluten&lt;br&gt;ungdomsvård undantas från övriga vårdpåföljder i första styckets andra&lt;br&gt;mening. Sluten ungdomsvård är således jämställt med fängelse vid&lt;br&gt;tillämpningen av denna paragraf. Det innebär bl.a. att hovrätten, när&lt;br&gt;tingsrätten dömt den tilltalade till villkorlig dom eller skyddstillsyn, inte&lt;br&gt;får döma till sluten ungdomsvård. Har tingsrätten överlämnat den&lt;br&gt;tilltalade till vård inom socialtjänsten är hovrätten emellertid oförhindrad&lt;br&gt;att döma till sluten ungdomsvård. Med den föreslagna regleringen finns&lt;br&gt;inte heller något hinder mot att hovrätten bestämmer påföljden till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård när tingsrätten dömt till fängelse eller att hovrätten&lt;br&gt;bestämmer påföljden till fängelse när tingsrätten dömt till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård. Hovrätten bör dock inte bestämma påföljden så att det&lt;br&gt;faktiska frihetsberövandet blir längre än vad det skulle ha blivit om&lt;br&gt;tingsrättens dom inte hade överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt tredje stycke har fogats till paragrafen. I bestämmelsen görs&lt;br&gt;undantag från förbudet mot reformatio in pejus i första stycket för det fall&lt;br&gt;tingsrätten förenat en villkorlig dom eller en skyddstillsyn med en&lt;br&gt;föreskrift som förutsätter samtycke och samtycket inte längre föreligger&lt;br&gt;vid hovrättens prövning av målet. Eftersom samtycke är en nödvändig&lt;br&gt;förutsättning för att meddela en föreskrift om samhällstjänst är rätten i en&lt;br&gt;sådan situation förhindrad att fastställa den överklagade domen. Avsikten&lt;br&gt;är att högre rätt i ett sådant fall skall ha möjlighet att döma till en mer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingripande påföljd, trots att den tilltalade ensam har överklagat domen. I&lt;br&gt;annat fall skulle rätten av processuella skäl vara tvungen att mildra&lt;br&gt;påföljden även i fall där detta inte är sakligt motiverat. Även när en dom&lt;br&gt;på skyddstillsyn förenats med s.k. kontraktsvård kan motsvarande&lt;br&gt;situation uppstå (se t.ex. RH 1997:36). Genom den nya lydelsen omfattas&lt;br&gt;även det fallet av undantaget från forbudet mot reformatio in pejus.&lt;br&gt;Bestämmelsen är avsedd att kunna tillämpas både i fall där den tilltalade i&lt;br&gt;högre rätt återtar sitt samtycke och i fall då han hävdar att han aldrig&lt;br&gt;lämnat något samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om&lt;br&gt;införande av nya rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;19 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket är föranledd av att en dom på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård far verkställas utan hinder av att åklagaren eller&lt;br&gt;målsäganden fullföljt talan mot domen, om den dömde inte inom&lt;br&gt;föreskriven tid överklagat såvitt gäller påföljden. Den dömde skall i&lt;br&gt;angivna avseende anses som häktad för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om&lt;br&gt;allmänt kriminalregister&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sluten ungdomsvård har förts in bland de påföljder som enligt första&lt;br&gt;stycket första punkten skall antecknas i kriminalregistret. En sådan&lt;br&gt;anteckning är nödvändig för att domstolen skall kunna tillämpa&lt;br&gt;bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken i fråga om denna påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vad som skall antecknas i kriminalregistret i fråga om&lt;br&gt;verkställighet av påföljder. En tredje punkt har fogats till paragrafen av&lt;br&gt;vilken följer att registret skall innehålla anteckning om verkställighetens&lt;br&gt;böijan och slut beträffande den som dömts till sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med &lt;sup&gt;Prop&lt;/sup&gt;- &lt;sup&gt;1997/98:96&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har endast gjorts den ändringen att den tid inom vilken&lt;br&gt;förundersökning skall vara avlutad och åtal väckt har ändrats från fyra till&lt;br&gt;sex veckor. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 10.2.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;II §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om när yttranden från&lt;br&gt;socialnämnden skall inhämtas och vad yttrandet skall innehålla samt om&lt;br&gt;socialnämndes upplysningsskyldighet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har kompletterats. Av detta stycke följer att&lt;br&gt;socialnämndens yttrande skall innehålla en redogörelse för vilka åtgärder&lt;br&gt;som nämnden tidigare har vidtagit beträffande den unge. Socialnämnden&lt;br&gt;bör redovisa alla uppgifter som är relevanta och erforderliga för att rätten&lt;br&gt;skall kunna bilda sig en uppfattning om vad som, i förekommande fall,&lt;br&gt;tidigare förevarit i kontakterna mellan socialtjänsten och den unge.&lt;br&gt;Yttrandet skall vidare innehålla en plan för de åtgärder som nämnden&lt;br&gt;avser att vidta, varvid arten, omfattningen och varaktigheten skall&lt;br&gt;framgå. Sådana uppgifter lämnas redan i många fall, men genom&lt;br&gt;lagändringen åläggs socialnämnderna att i samtliga yttranden redovisa&lt;br&gt;planerade åtgärder i form av en vårdplan. Vårdplanen kan utformas på i&lt;br&gt;stort sett samma sätt som vid s.k. kontraktsvård. Av 31 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket brottsbalken följer att det måste finnas en sådan plan tillgänglig i&lt;br&gt;målet för att domstolen skall kunna bestämma påföljden till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om&lt;br&gt;beräkning av strafftid&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om fastställande av dagen för&lt;br&gt;strafftidens slut, tidigaste tidpunkten för villkorlig frigivning och&lt;br&gt;tidpunkten för prövotidens utgång. Första stycket har ändrats till följd av&lt;br&gt;att minimitiden för villkorlig frigivning sänkts från två månader till en&lt;br&gt;månad. Ändringen mnebär att Kriminalvårdsstyrelsen, om strafftiden&lt;br&gt;uppgår till mer än en månad - till skillnad från tidigare två månader -&lt;br&gt;skall fastställa den preliminära tidpunkten för villkorlig frigivning enligt&lt;br&gt;26 kap. 6 § brottsbalken. Tredje meningen i första stycket har tagits bort&lt;br&gt;till foljd av att 26 kap. 9 § brottsbalken getts ett ändrat innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har ett nytt tredje stycke förts in. I tredje stycket görs en&lt;br&gt;hänvisning till lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk&lt;br&gt;kontroll. I den angivna lagen finns bestämmelser som skall tillämpas när&lt;br&gt;ett fängelsestraff verkställs utanför anstalt i form av intensivövervakning&lt;br&gt;med elektronisk kontroll. Bestämmelserna innebär att lagen om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt inte är tillämplig vid sådan verkställighet för tiden&lt;br&gt;fram till dess att villkorlig frigivning sker. Vidare har andra stycket&lt;br&gt;justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har i första stycket införts en hänvisning till 49 § i stället för&lt;br&gt;tidigare hänvisning till disciplinärende. Genom ändringen framgår att&lt;br&gt;bestämmelsen är tillämplig i ärenden om senareläggning av villkorlig&lt;br&gt;frigivning enligt 26 kap. 7 § brottsbalken och varning enligt 49 §. Vidare&lt;br&gt;har paragrafen justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;35 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har en hänvisning till 33 § tagits bort till följd av att&lt;br&gt;möjligheten till frigivningspermission enligt 33 § avskaffats. Vidare har&lt;br&gt;paragrafen justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;36 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar de intagnas rätt att överlägga med anstaltsledningen.&lt;br&gt;Till följd av en förändring av den lokala kriminalvårdsorganisationen&lt;br&gt;skall verksamhet inom anstalt bedrivas inom lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheter. Paragrafen har justerats i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;39 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har hänvisningar till 33 och 38 §§ tagits bort, den första till&lt;br&gt;följd av att den paragrafen upphävs och den andra till följd av att&lt;br&gt;paragrafen inte längre är gällande. Vidare har paragrafen justerats&lt;br&gt;språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;49 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har en hänvisning till föreskrifterna om senareläggning av&lt;br&gt;villkorlig frigivning i 26 kap. 7 § brottsbalken tagits in. I denna paragraf&lt;br&gt;har också tagits in en bestämmelse om varning som tidigare reglerades i&lt;br&gt;47 §, som nu upphävs. Varning kan enligt bestämmelsen tilldelas en&lt;br&gt;intagen på samma grunder som gäller för senareläggning av villkorlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frigivning, alltså om en intagen i väsentlig grad bryter mot vad som&lt;br&gt;gäller för verkställigheten. Vamingsinstitutet skall användas när det inte&lt;br&gt;finns tillräckliga skäl för en senareläggning och det inte bedöms räcka&lt;br&gt;med en tillsägelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;50 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har införts en hänvisning till 49 § i stället för tidigare&lt;br&gt;hänvisning till disciplinärende. Genom ändringen framgår att&lt;br&gt;bestämmelsen är tillämplig i ärenden om senareläggning av villkorlig&lt;br&gt;frigivning enligt 26 kap. 7 § brottsbalken och varning enligt 49 §. Vidare&lt;br&gt;har paragrafen justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;51 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har införts en hänvisning till 49 § i stället för tidigare&lt;br&gt;hänvisning till disciplinärende. Genom ändringen framgår att&lt;br&gt;bestämmelsen är tillämplig i ärenden om senareläggning av villkorlig&lt;br&gt;frigivning enligt 26 kap. 7 § brottsbalken och varning enligt 49 §. Vidare&lt;br&gt;har paragrafen justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;54 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att frågor om vistelse utanför anstalt med stöd av&lt;br&gt;34 § prövas av Kriminalvårdsnämnden om den intagne dömts till&lt;br&gt;fängelse i lägst två år och i övriga fall av den övervakningsnämnd, till&lt;br&gt;vars verksamhetsområde anstalten hör. Paragrafens första mening, som&lt;br&gt;reglerade prövning av frågor om frigivningspermission enligt 33 §, har&lt;br&gt;tagits bort eftersom möjligheten till frigivningspermission avskaffas.&lt;br&gt;Vidare har paragrafen justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;55 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har en hänvisning till 33 § tagits bort till följd av att den&lt;br&gt;paragrafen upphävs. Vidare har paragrafen justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;56 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har en hänvisning till 33 § tagits bort till följd av den&lt;br&gt;paragrafen upphävs. Vidare har paragrafen justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;59 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras frågan om talan mot Kriminalvårdsstyrelsen beslut.&lt;br&gt;Första stycket har justerats språkligt. Ett nytt tredje stycke har förts till&lt;br&gt;paragrafen. I det tredje stycket finns en hänvisning till 38 kap.&lt;br&gt;brottsbalken beträffande överklagande av beslut som avses i 49 § första&lt;br&gt;meningen, dvs. beslut i fråga om senareläggning av den villkorliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frigivningen. I fråga om beslut som avses i 49 § andra meningen, dvs.&lt;br&gt;beslut om varning, tillämpas bestämmelserna i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;61 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras Kriminalvårdsstyrelsens rätt att ändra ett beslut som&lt;br&gt;med stöd av bemyndigande meddelats av en annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet och rätten att påkalla styrelsens prövning av ett&lt;br&gt;sådant beslut. Beträffande beslut i fråga om att skjuta upp eller&lt;br&gt;senarelägga en villkorlig frigivning har en motsvarande bestämmelse&lt;br&gt;införts i 38 kap. 14 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har endast justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har tagits bort. I andra stycket reglerades&lt;br&gt;skyldigheten att anmäla ett beslut enligt 47 § andra stycket 2 till&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen i de fall annan kriminalvårdsmyndighet hade&lt;br&gt;meddelat ett sådant beslut. Någon motsvarande skyldighet har här inte&lt;br&gt;införts i de fall annan kriminalvårdsmyndighet än Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;med stöd av bemyndigande meddelar beslut om att senarelägga den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen enligt 26 kap. 7 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;63 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Orden kriminalvårdsanstalten, i andra stycket, och anstaltens, i femte&lt;br&gt;stycket, har bytts ut mot den nya benämningen den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten i motsvarande böjningsformer. Vidare har&lt;br&gt;vissa språkliga justeringar gjorts i andra, tredje och femte styckena.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;64 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ordet kriminalvårdsanstalt har bytts ut mot den nya benämningen den&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndigheten. Vidare har vissa språkliga justeringar&lt;br&gt;gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:515) om&lt;br&gt;ersättning vid frihetskränkning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har påföljden sluten ungdomsvård förts in vid sidan av&lt;br&gt;fängelse. Det innebär att den som varit föremål för sluten ungdomsvård&lt;br&gt;har rätt till ersättning i samma utsträckning som övriga frihetsberövade&lt;br&gt;enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandling av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;17 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges för vilka andra än häktade personer som lagens&lt;br&gt;bestämmelser är tillämpliga. En ny femte punkt har fogats till paragrafen.&lt;br&gt;Som framgår av 9 § i den föreslagna lagen om verkställighet av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård skall den som dömts till sluten ungdomsvård kunna&lt;br&gt;förvaras i allmänt häkte eller i polisarrest i väntan på att polismyndighet&lt;br&gt;skall förpassa honom till det särskilda ungdomshemmet. Genom tillägget&lt;br&gt;i förevarande paragraf kommer lagens bestämmelser att gälla även för&lt;br&gt;den som förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i väntan på sådan&lt;br&gt;förpassning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tre nya punkter, 4-6 har lagts till paragrafen. Genom dessa görs lagen&lt;br&gt;tillämplig på den som utför samhällstjänst, ungdomstjänst eller sådant&lt;br&gt;oavlönat arbete som kan föreskrivas inom ramen för intensivövervakning&lt;br&gt;med elektronisk kontroll. Såvitt avser samhällstjänst motsvaras&lt;br&gt;bestämmelsen av innehållet i 4 § lagen (1989:928) om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har lagts till paragrafen. Detta reglerar omfattningen&lt;br&gt;av personskadeskyddet för den som fullgör samhällstjänst,&lt;br&gt;ungdomstjänst eller sådant oavlönat arbete som kan föreskrivas inom&lt;br&gt;ramen för intensivövervakning med elektronisk kontroll. Med platsen för&lt;br&gt;verksamheten avses den plats där arbetet skall utföras enligt den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighetens eller - såvitt avser ungdomstjänst - social-&lt;br&gt;nämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.12 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket andra meningen har beslut om sluten ungdomsvård&lt;br&gt;undantagits från sekretess på samma sätt som gäller i fråga om beslut om&lt;br&gt;omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har ett tillägg gjorts som innebär att verksamhet som&lt;br&gt;enligt lag handhas av Statens institutionsstyrelse även omfattas av&lt;br&gt;sekretess enligt denna paragraf. Ändringen innebär att samma&lt;br&gt;sekretessbestämmelser gäller för den som är föremål för vård med stöd&lt;br&gt;av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga som för&lt;br&gt;den som är föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård vid ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket tredje punkten har ett tillägg gjorts. Det innebär att&lt;br&gt;sekretess gäller hos polismyndighet för sådan uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden som hänför sig till ärende om handräckning&lt;br&gt;enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård. Ändringen är&lt;br&gt;föranledd av att den som förestår vården vid ett särskilt ungdomshem&lt;br&gt;enligt 20 § i den föreslagna lagen om verkställighet av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård har rätt att begära polishandräckning om det är nödvändigt.&lt;br&gt;En liknande rätt för Statens institutionsstyrelse finns i 9 § andra stycket i&lt;br&gt;nyssnämnda lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges vilka tystnadsplikter som har företräde framför&lt;br&gt;principen om meddelarfrihet. I tredje punkten har ett tillägg gjorts av&lt;br&gt;vilket följer att uppgift om verkställighet av beslut om sluten&lt;br&gt;ungdomsvård - i likhet med vad som gäller i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke -&lt;br&gt;undantas från begränsningen i meddelarfriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtj änstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;65 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Av första stycket följer att socialnämnden, i fråga om&lt;br&gt;den som överlämnats till vård inom socialtjänsten som påföljd för brott,&lt;br&gt;är skyldig att underrätta åklagaren om vården eller de åtgärder som&lt;br&gt;redovisats i vårdplanen inte kommer till stånd. Med vårdplan avses den&lt;br&gt;plan som socialnämnden skall redovisa i sitt yttrande enligt 11 § lagen&lt;br&gt;(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;br&gt;Underrättelseskyldigheten gäller oavsett om vården ges med stöd av&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att socialnämndens underrättelsskyldighet&lt;br&gt;gäller även i fråga om den som bryter mot en föreskrift om&lt;br&gt;ungdomstjänst som meddelats med stöd av 31 kap. 1 § tredje stycket 2&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelsen till åklagaren bör ske i skriftlig form. Den bör vidare&lt;br&gt;innehålla de uppgifter som erfordras för att åklagaren skall kunna bilda&lt;br&gt;sig en uppfattning om huruvida det finns anledning att med stöd av 38&lt;br&gt;kap. 2 § brottsbalken ansöka om undanröjande av rättens förordnande om&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har kompletterats med ett andra stycke. Av det följer att det&lt;br&gt;skall vara möjligt att besluta om vård i fråga om den som dömts till&lt;br&gt;sluten ungdomsvård med stöd av 31 kap 1 a § brottsbalken om den&lt;br&gt;dömde vid verkställighetstidens slut bedöms vara i uppenbart behov av&lt;br&gt;fortsatt vård enligt 3 §. Att detta inte kan bli aktuellt i fråga om den som&lt;br&gt;har fyllt 20 år följer av 1 §. Beslut fattas av förvaltningsdomstol efter&lt;br&gt;ansökan av socialnämnden i vanlig ordning. Syftet med ändringen är att&lt;br&gt;tona ned kravet som följer av första stycket på att risken för skada skall&lt;br&gt;ha viss aktualitet, i fråga om dem som dömts till sluten ungdomsvård och&lt;br&gt;har behandlats närmare i avsnitt 10.9. Ändringen innebär att beslut om&lt;br&gt;vård skall fattas om det är uppenbart att den unge efter utskrivningen från&lt;br&gt;det särskilda ungdomshemmet annars skulle riskera att skada sin hälsa&lt;br&gt;eller utveckling genom missbruk av beroendeframkallande medel,&lt;br&gt;brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.&lt;br&gt;Härigenom skapas bättre förutsättningar för att säkerställa kontinuiteten i&lt;br&gt;vården av de unga som är i behov av vård under längre tid än vad&lt;br&gt;domstolen dömt ut genom domen på sluten ungdomsvård. Beslut om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård skall fattas oavsett om behovet gäller fortsatt vård vid särskilt Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;ungdomshem eller någon annan form av tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En ny punkt har fogats till paragrafen. Av fjärde punkten följer att lagen&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård gäller den som är intagen på ett särskilt&lt;br&gt;ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 31 kap.&lt;br&gt;1 a § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har kompletterats så att även de som avses 1 § fjärde&lt;br&gt;punkten far ges rättspsykiatrisk vård i enlighet med denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har kompletterats på så sätt att den som är intagen på ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt&lt;br&gt;31 kap. 1 a § brottsbalken omfattas av paragrafens tredje stycke. Härav&lt;br&gt;följer att något vårdintyg inte erfordas för den som är intagen på ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem och som förts över till en sjukvårdsinrättning för&lt;br&gt;frivillig psykiatrisk vård. Motsvarande gäller för den som är intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket andra meningen har kompletterats till följd av att 1 §&lt;br&gt;första stycket har utökats med en fjärde punkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras frågor om behandlingen av patienter på&lt;br&gt;vårdinrättningen. I andra stycket har införts en bestämmelse som innebär&lt;br&gt;att Statens institutionsstyrelse i särskilda fall får besluta om särskilda&lt;br&gt;inskränkningar i rätten att ta emot eller skicka försändelser, att ta emot&lt;br&gt;besök eller att samtala i telefon med utomstående, om det är påkallat från&lt;br&gt;ordnings- eller säkerhetssynpunkt. Kriminalvårdsstyrelsen har&lt;br&gt;motsvarande befogenhet i fråga om den som är intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt. Av första stycket framgår vidare att brev som avses&lt;br&gt;i 19 § andra stycket lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga, skall vidarebefordras utan föregående granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;U §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras frågan om vistelse utanför sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område. Paragrafen har kompletterats så att även den som är föremål för&lt;br&gt;sluten ungdomsvård omfattas av bestämmelsen. Av andra stycket följer&lt;br&gt;att en fråga om tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område avgörs av Statens institutionsstyrelse efter&lt;br&gt;ansökan av chefsöverläkaren eller patienten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har kompletterats med en fjärde punkt. Av den följer att&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård beträffande den som är intagen på ett särskilt&lt;br&gt;ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 31 kap.&lt;br&gt;1 a § upphör senast vid verkställighetens slut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har kompletterats. Av kompletteringen följer att beslut som&lt;br&gt;fattas av Statens institutionsstyrelse enligt 8 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen eller 11 § andra stycket får överklagas av patienten hos&lt;br&gt;kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Till paragrafen har fogats ett nytt andra stycke. Av detta stycke följer att&lt;br&gt;en chefsöverläkare är skyldig att lämna uppgifter till Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse beträffande den som efter den rättspsykiatriska&lt;br&gt;vårdens upphörande skall förpassas till ett särskilt ungdomshem.&lt;br&gt;Motsvarande skyldighet gäller för chefsöverläkare gentemot&lt;br&gt;kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med intensivövervakning med&lt;br&gt;elektronisk kontroll&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om när en ansökan om verkställighet&lt;br&gt;av ett fängelsestraff genom intensivövervakning skall avslås samt vissa&lt;br&gt;bestämmelser om verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har endast justerats språkligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har fogats till paragrafen. Av detta följer att en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet av ett fängelsestraff genom&lt;br&gt;intensivövervakning skall avslås om sökanden tidigare undergått sådan&lt;br&gt;verkställighet och det inte därefter förflutit en period av minst tre år&lt;br&gt;under vilken den dömde avhållit sig från att begå brott. Därvid skall dock&lt;br&gt;bortses från sådana brott som endast föranlett böter. Skälen för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3. Bestämmelsen innebär alltså&lt;br&gt;att en person som undergått intensivövervakning med elektronisk&lt;br&gt;kontroll på nytt kan komma i fråga för denna verkställighetsform endast&lt;br&gt;om han därefter under en period av minst tre år avhåller sig från att begå&lt;br&gt;brott som föranleder strängare påföljd än böter. Treårsperioden behöver&lt;br&gt;inte infalla omedelbart efter den första intensivövervakningen. Det är&lt;br&gt;tillräckligt att det någon gång efter den första intensivövervakningen har&lt;br&gt;förflutit en sammanhängande tid under vilken den dömde inte begått&lt;br&gt;något brott som lett till strängare påföljd än böter. Om så är fallet torde&lt;br&gt;framgå av kriminalregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har hänvisningen till 26 kap. 5 § tagits bort. Den&lt;br&gt;paragrafen föreslås ändrad så att det därav framgår att en dom på&lt;br&gt;fängelse inte alltid behöver medföra intagning i kriminalvårdsanstalt.&lt;br&gt;Dessutom har hänvisningen till 26 kap. 7 § brottsbalken tagits bort&lt;br&gt;eftersom de nuvarande bestämmelserna i den paragrafen, vilka avser&lt;br&gt;senarelägganing i vissa fall av tidpunkten för villkorlig frigivning,&lt;br&gt;föreslås upphävda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande fjärde stycket har tagits in som en andra mening i tredje&lt;br&gt;stycket. Vidare har bestämmelsen ändrats på så sätt att ordet&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten har bytts ut mot den nya benämningen den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket motsvarar andra meningen i tredje stycket i dess&lt;br&gt;nuvarande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om verkställigheten av&lt;br&gt;intensivövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har dels justerats så att det tydligare framgår att&lt;br&gt;noggrann tillsyn skall utövas över den dömde, dels kompletterats med en&lt;br&gt;bestämmelse om att den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall förmedla&lt;br&gt;stöd och hjälp till den dömde och därmed verka för att denne inte&lt;br&gt;fortsätter att begå brott. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 8.3.&lt;br&gt;Av särskild betydelse är att hjälpa den dömde med att komma till rätta&lt;br&gt;med eventuella missbruksproblem. Det kan t.ex. handla om att motivera&lt;br&gt;den dömde till att påböija behandling samt att upplysa om vilka&lt;br&gt;möjligheter som står till buds i detta hänseende. Den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten bör också kunna hjälpa till med att knyta den&lt;br&gt;första kontakten med de olika vårdinrättningar eller andra organ som kan&lt;br&gt;vara av betydelse för den dömdes långsiktiga rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har endast ändrats på så sätt att ordet&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten har bytts ut mot den nya benämningen den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i paragrafens nuvarande lydelelse har arbetats in i lagen&lt;br&gt;(1977:265) om statlig personskadeskydd. Andra stycket har justerats i&lt;br&gt;enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övergångsbestämmelsen har bestämmelsen om tidsbegränsad giltighet&lt;br&gt;samt de bestämmelser som föranleds av tidsbegränsningen tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen' 1997/98. 1 saml. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Ett reformerat straffsystem&lt;br&gt;(SOU 1995:91)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Brottsbalken innehöll när den trädde i kraft år 1965 ett påföljdssystem&lt;br&gt;som till stora delar byggde på andra idéer än de som präglade den gamla&lt;br&gt;strafflagen. Tyngdpunkten vid påföljdsbestämningen blev nu att välja en&lt;br&gt;påföljd som tillgodosåg den tilltalades behov av vård och behandling i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Valet skulle grundas på en prognostisk bedömning av&lt;br&gt;detta vårdbehov, hur stort det var och hur det lämpligen borde mötas.&lt;br&gt;Den brottsliga gärningen och dess straffvärde sköts därmed i bakgrunden&lt;br&gt;och tillmättes i många fall liten betydelse när det gällde det straffrättsliga&lt;br&gt;ingripandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i samband med tillkomsten av brottsbalken fanns kritik mot&lt;br&gt;behandlingstanken. Denna kritik växte sig sedan allt starkare. Den fick&lt;br&gt;stöd i forskningsrapporter som visade att de behandlingsinriktade&lt;br&gt;påföljderna inte gav de förväntade resultaten. Man kunde också påvisa att&lt;br&gt;det faktiskt inte var möjligt att med någon större säkerhet ställa&lt;br&gt;prognoser i enskilda fall. Ett system som byggde på behandlingstanken&lt;br&gt;framstod därför allt mer som inkonsekvent och orättvist samt saknade&lt;br&gt;trovärdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritiken kom till samlat uttryck i rapporten Nytt straffsystem (1977:7),&lt;br&gt;som presenterades av en arbetsgrupp inom BRÅ. I rapporten skisserades&lt;br&gt;också en annan ordning som grundades bl.a. på sådana principer som att&lt;br&gt;man inte straffas för att man behöver vård utan därför att man har begått&lt;br&gt;ett brott samt att straffet skall vara förutsebart och stå i rimlig proportion&lt;br&gt;till brottet. Arbetsgruppens betonande av rättvisa, förutsebarhet, likhet&lt;br&gt;inför lagen och krav på proportionalitet mellan brott och straff blev&lt;br&gt;vägledande för den fortsatta straffrättspolitiken. Uppgiften att föreslå&lt;br&gt;förändringar av det straffrättsliga påföljdssystemet lades därefter på&lt;br&gt;Fängelsestraffkommittén och Frivårdskommittén. I sitt betänkande&lt;br&gt;Påföljd för brott (SOU 1986:13-15) förordade Fängelsestraffkommittén&lt;br&gt;bl.a. nya regler för straffmätning och påföljdsval. Dessa förslag ledde till&lt;br&gt;lagstiftning år 1989. Därigenom fördes de nya kriminalpolitiska idéerna&lt;br&gt;in i BrB. Ändringarna var emellertid inte heltäckande och delar av&lt;br&gt;påföljdssystemet kom fortfarande att präglas av behandlingstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivårdskommitténs huvuduppgift var att finna effektiva alternativ till&lt;br&gt;frihetsstraff. Kommitténs arbete resulterade bl.a. i att kontraktsvård&lt;br&gt;infördes som en möjlig föreskrift vid skyddstillsyn. År 1989 påbörjades&lt;br&gt;också ett försök med samhällstjänst. Även samhällstjänst, som&lt;br&gt;fortfarande är föremål för en försöksverksamhet, kan meddelas som en&lt;br&gt;föreskrift vid skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt uppdrag har varit att göra en genomgripande översyn av BrB:s&lt;br&gt;påföljdssystem. Därvid har vi tagit avstånd från den behandlingstanke&lt;br&gt;och det prognostänkande som tidigare präglade detta system. Vi har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansett det vara ett övergripande mål att se till att påföljdssystemet&lt;br&gt;tillgodoser de krav på proportionalitet, rättvisa, klarhet, förutsebarhet och&lt;br&gt;konsekvens som måste ställas samt att det präglas av humanitet. En&lt;br&gt;utgångspunkt har således varit att fortsätta på den väg som stakades ut&lt;br&gt;genom 1989 års påföljdsbestämningsreform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis är det angeläget att påföljdssystemet är utformat på ett sådant&lt;br&gt;sätt att brottslighet motverkas. Därför måste allmänpreventiva&lt;br&gt;överväganden beaktas. Vi menar att detta skall ske på lagstiftningsnivå,&lt;br&gt;t.ex. vid beslut om kriminalisering. Någon gång kan det också finnas skäl&lt;br&gt;för Högsta domstolen att vid sin prejudikatbildning beakta&lt;br&gt;allmänpreventiva skäl. Vid bestämmandet av straff i det enskilda fallet,&lt;br&gt;dvs. vid val av straff och vid straffmätningen, bör dock i övrigt inga&lt;br&gt;allmänpreventiva överväganden göras av domstolarna. Detta hänger&lt;br&gt;samman bl.a. med att enskilda domar som regel antas sakna&lt;br&gt;allmänpreventiv betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt mål för en reform av straffsystemet är att skapa ett&lt;br&gt;sammanhållet system med olika straff vilkas användning i det enskilda&lt;br&gt;fallet styrs av samma typ av kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att minska användningen av fängelsestraff är ett annat viktigt mål.&lt;br&gt;Fängelse är ett straff som allmänt sett har negativa effekter på den som&lt;br&gt;drabbas av det. Inlåsningen innebär att den dömde isoleras,&lt;br&gt;anstaltsanpassas och många gånger far svårt att återgå till ett normalt&lt;br&gt;samhällsliv. Fängelse är också från samhällsekonomisk synpunkt mycket&lt;br&gt;dyrt. För användning av fängelse anförs ofta allmänpreventiva skäl eller&lt;br&gt;inkapaciteringsskäl. Det finns dock inga belägg för att fängelse generellt&lt;br&gt;sett skulle ha bättre allmänpreventiva verkningar än andra straff.&lt;br&gt;Undersökningsresultat visar också att inkapaciteringseffektema av&lt;br&gt;fängelse är blygsamma. Det krävs en avsevärd ökning av&lt;br&gt;fängelseanvändningen om man skall nå annat än marginella resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under lång tid har det funnits en ambition att minska användningen av&lt;br&gt;fängelse. Utvecklingen har emellertid gått i motsatt riktning, även om&lt;br&gt;antalet fängelsestraff under år 1994 sjönk något jämfört med föregående&lt;br&gt;år. Det krävs enligt vår bedömning kraftfulla åtgärder, om målsättningen&lt;br&gt;att påtagligt minska åtminstone de korta fängelsestraffen skall nås. Detta&lt;br&gt;förutsätter att man kan anvisa bärkraftiga alternativ till fängelse. Men&lt;br&gt;minst lika viktigt är att det i lagstiftningen finns tydliga kriterier som&lt;br&gt;klargör i vilka situationer domstolen skall använda de olika straffen.&lt;br&gt;Särskilt försöksverksamheten med samhällstjänst har visat behovet av&lt;br&gt;sådana. Trots att inställningen till samhällstjänsten genomgående är&lt;br&gt;positiv har samhällstjänst använts i liten omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Alternativen till fängelse (kap. 5)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att det skall vara möjligt att nedbringa antalet&lt;br&gt;fängelsestraff är således att det finns bärkraftiga alternativ till fängelse.&lt;br&gt;Vårt förslag innebär att straffsystemet liksom nu bör erbjuda domstolarna&lt;br&gt;möjligheter att döma både till straff som verkställs med kontroll i frihet&lt;br&gt;och till straff som saknar detta inslag. Vidare bör samhällstjänst och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elektronisk övervakning införas som självständiga straff i det ordinarie&lt;br&gt;straffsystemet. Också kontraktsvård bör utformas som ett självständigt&lt;br&gt;straff. Genom de olika alternativen till fängelse kan man åstadkomma&lt;br&gt;reaktioner som såväl allmänheten som de dömda kan uppfatta som så&lt;br&gt;ingripande att de kan jämföras med även en längre tids fängelsestraff.&lt;br&gt;Samtidigt blir straffsystemet humanare. Dessutom kan betydande&lt;br&gt;samhällsekonomiska besparingar göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller straffsystemets uppbyggnad måste en grundläggande&lt;br&gt;regel vara att systemet tillgodoser berättigade krav på klarhet och&lt;br&gt;enkelhet. Man kan generellt tycka att ett system, som anvisar många&lt;br&gt;olika straff på olika nivåer och med olika grader av tvång, kan verka&lt;br&gt;komplicerat. Det förutsätts nämligen att man bestämmer kriterier för&lt;br&gt;tillämpningen av de olika straffen och reglerar hur straffen skall förhålla&lt;br&gt;sig till varandra. En tanke som därför har förts fram har varit att man bara&lt;br&gt;skall ha två straff i systemet, nämligen fängelse och böter. Det skulle&lt;br&gt;dock inte vara nödvändigt att i varje särskilt fall låta ett fängelsestraff gå&lt;br&gt;i verkställighet. I stället kunde man döma till villkorligt fängelse.&lt;br&gt;Verkställigheten skulle därmed kunna anstå, om den dömde underkastade&lt;br&gt;sig vissa ingripanden i frihet, t.ex. övervakning, samhällstjänst eller&lt;br&gt;elektronisk övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har under utredningsarbetet ingående diskuterat ett sådant&lt;br&gt;straffsystem. Man kan likna det vid en &amp;quot;hatt&amp;quot; som träs över de icke&lt;br&gt;frihetsberövande straffen medan fängelse och böter står kvar utanför&lt;br&gt;&amp;quot;hatten&amp;quot;. När domstolen dömde till fängelse skulle den samtidigt&lt;br&gt;bestämma, om straffet skulle vara villkorligt och i så fall vilka&lt;br&gt;ingripanden i frihet som den dömde under en viss bestämd prövotid&lt;br&gt;skulle underkastas. Bröt den dömde mot de villkor som gällde under&lt;br&gt;prövotiden, skulle fängelsestraffet i princip gå i verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning av detta slag, som mycket påminner om den som&lt;br&gt;tillämpades på den gamla strafflagens tid, kan vid ett första påseende&lt;br&gt;förefalla bestickande enkel, lättöverskådlig och värd att pröva. När det&lt;br&gt;gäller att se hur &amp;quot;hattmodellen&amp;quot; skulle komma att fungera i praktiken&lt;br&gt;uppkommer dock en rad skäl som talar mot den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan till en böijan fråga sig, om det verkligen är nödvändigt att i&lt;br&gt;alla fall, där varken brottets straffvärde eller art eller återfallssituationen&lt;br&gt;talar för fängelse, likväl döma till detta straff. För den som för första&lt;br&gt;gången och kanske aldrig mer gör sig skyldig till brott av inte alltför&lt;br&gt;allvarlig beskaffenhet, förefaller fängelse vara ett alltför drastiskt straff,&lt;br&gt;låt vara att det kan bli villkorligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att straffsystemet skall uppfattas som trovärdigt måste man hålla&lt;br&gt;fast vid kravet att den som inte uppfyller de villkor som bestämts för&lt;br&gt;prövotiden far underkasta sig det utmätta straffet. Eftersom&lt;br&gt;återfallsfrekvensen är och även i framtiden kan förväntas vara&lt;br&gt;förhållandevis hög, kommer detta i praktiken innebära att &amp;quot;hattmodellen&amp;quot;&lt;br&gt;leder till ett ökat bruk av fängelse i anstalt. Inte minst för de yngre&lt;br&gt;lagöverträdarna skulle den innebära en kortare väg mot fängelse. Detta är&lt;br&gt;ett ytterligare skäl som talar mot att införa en sådan form av villkorligt&lt;br&gt;fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhåller sig inte heller så att villkorligt fängelse enligt denna&lt;br&gt;modell blir så enkelt och lättöverskådligt som det vid ett första påseende&lt;br&gt;kan förefalla. Avsikten är ju att &amp;quot;hatten&amp;quot; skall rymma alla de icke&lt;br&gt;frihetsberövande straff som kan vara alternativ till fängelse. Domstolen&lt;br&gt;kan alltså inte nöja sig med att döma till villkorligt fängelse utan måste&lt;br&gt;bestämma vilken annan reaktion som skall ersätta straffet under&lt;br&gt;prövotiden. Skall domstolen förordna om övervakning, samhällstjänst&lt;br&gt;eller elektronisk övervakning? Och vad bör närmare gälla för&lt;br&gt;verkställigheten? Hur skall de olika formerna av villkorligt fängelse&lt;br&gt;förhålla sig till varandra? Hur skall domstolen förfara om den dömde&lt;br&gt;missköter sig - skall detta alltid leda till ovillkorligt fängelse eller skall&lt;br&gt;man i vissa fall kunna &amp;quot;se mellan fingrarna&amp;quot;? I vad mån skall domstolen&lt;br&gt;ta hänsyn till att en del av straffet verkställts innan det blir tal om ett&lt;br&gt;ovillkorligt fängelsestraff? Det uppkommer en rad sådana frågor som&lt;br&gt;måste besvaras och som kräver lagreglering, om inte det villkorliga&lt;br&gt;fängelset skall bli svåröverskådligt och strida mot principerna om&lt;br&gt;förutsebarhet och konsekvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har under utredningsarbetet undersökt om det är möjligt att i olika&lt;br&gt;hänseenden modifiera &amp;quot;hattmodellen&amp;quot; för att därmed undgå de&lt;br&gt;allvarligaste bristema med denna. En möjlighet att minska behovet av&lt;br&gt;omvandling till ovillkorligt fängelsestraff skulle kunna vara att förkorta&lt;br&gt;prövotiden, så att den svarade mot det utmätta fängelsestraffets längd.&lt;br&gt;Men inte heller denna väg skulle enligt vår uppfattning lösa problemen.&lt;br&gt;Undersökningar visar nämligen att återfall i mycket stor utsträckning&lt;br&gt;inträffar under början av en prövotid. Det kan inte heller anses&lt;br&gt;meningsfullt att förordna om övervakning under så korta prövotider -&lt;br&gt;ofta en eller ett par månader - som det i regel skulle bli fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår slutsats har blivit att en &amp;quot;hattmodell&amp;quot; med villkorligt fängelse är&lt;br&gt;förbunden med så allvarliga svagheter att en sådan inte bör förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i stället övervägt ett införande av villkorligt fängelse enligt&lt;br&gt;andra modeller. En sådan skulle kunna vara att konstruera villkorligt&lt;br&gt;fängelse som ett självständigt straff som kunde tillämpas först när andra&lt;br&gt;icke frihetsberövande straff redan prövats eller ett fängelsestraff annars&lt;br&gt;framstod som ofrånkomligt. Domstolen skulle i så fall kunna döma till&lt;br&gt;villkorligt fängelse samt förordna att den dömde under en prövotid skulle&lt;br&gt;underkasta sig samhällstjänst eller kontraktsvård. Ett annat alternativ är&lt;br&gt;att låta intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel omfattas av&lt;br&gt;villkorligt fängelse. Vi menar dock att det är avsevärt bättre att göra&lt;br&gt;samhällstjänst och kontraktsvård till självständiga straff där ett alternativt&lt;br&gt;fängelsestraff anges i domen samt intensivövervakning med elektroniska&lt;br&gt;hjälpmedel till en form av fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har sålunda kommit fram till att straffsystemet inte bör innefatta&lt;br&gt;villkorligt fängelse. I stället förordar vi att i straffsystemet skall ingå de&lt;br&gt;självständiga straffen böter, prövotidsstraff, övervakningsstraff,&lt;br&gt;samhällstjänst, fängelse och kontraktsvård. När rätten dömer till fängelse&lt;br&gt;skall den bestämma om straffet skall verkställas genom elektronisk&lt;br&gt;övervakning eller i anstalt. Prövotidsstraff och övervakningsstraff svarar&lt;br&gt;mot de nuvarande påföljderna villkorlig dom respektive skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Straffbestärnningsprinciper (kap. 6)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledande synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör av flera skäl vara försiktig när det gäller att ändra grunderna för&lt;br&gt;reglerna om straffbestämning. De ändringar som genomfördes år 1989&lt;br&gt;har mottagits väl och bör i stora delar ligga fast. Det finns trots detta&lt;br&gt;anledning att genomföra en rad olika reformer. Det är sålunda ologiskt att&lt;br&gt;prognosbetonade och behandlingsinriktade skäl alltjämt är bestämmande&lt;br&gt;för tillämpningen av villkorlig dom och skyddstillsyn, sedan de på goda&lt;br&gt;grunder avskaffats för fängelse. Vidare krävs det delvis andra regler för&lt;br&gt;straffbestämningen, om man verkligen skall kunna ersätta fängelsestraff&lt;br&gt;med alternativa reaktioner. När samhällstjänst och fängelse genom&lt;br&gt;elektronisk övervakning införs i straffsystemet måste det dessutom finnas&lt;br&gt;klara kriterier för användningen av dessa straff, så att de inte i praktiken&lt;br&gt;kommer att ersätta prövotidsstraff eller övervakningsstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriterier för straffbestämningen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att i princip samma kriterier - brottets straffvärde&lt;br&gt;och art samt den tilltalades tidigare brottslighet - kommer att styra valet&lt;br&gt;av samtliga straff. Prognostiska och behandlingsinriktade kriterier som&lt;br&gt;tar sikte på lagöverträdarens behov av straff och dess verkan i framtiden&lt;br&gt;anser vi av flera skäl vara olämpliga. Kriminologisk forskning har&lt;br&gt;nämligen visat både att det faktiskt inte är möjligt att i det enskilda fallet&lt;br&gt;göra träffsäkra prognoser om skötsamhet och &amp;quot;välförhållanden&amp;quot;&lt;br&gt;(återfallsrisker) och att de individualpreventiva verkningarna av olika&lt;br&gt;straffrättsliga ingripanden i hög grad är osäkra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet straffvärde bör således behållas och liksom nu utgöra&lt;br&gt;grunden för valet av straff. Brottets art kan enligt nuvarande ordning&lt;br&gt;medföra att domstolen bestämmer straffet till fängelse trots att varken&lt;br&gt;brottets straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet motiverar ett&lt;br&gt;sådant straff. Vårt förslag innebär att det även i fortsättningen skall vara&lt;br&gt;möjligt att vid straffbestämningen särbehandla vissa brott med&lt;br&gt;hänvisning till arten. Vi framhåller emellertid vikten av att en&lt;br&gt;helhetsbedömning av brottets straffvärde och art görs. Resultatet av&lt;br&gt;denna samlade bedömning benämner vi brottets karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de prognostiska behovskriterierna tas bort innebär inte att&lt;br&gt;personliga omständigheter skall sakna betydelse för straffbestämningen.&lt;br&gt;Hänsyn till lagöverträdarens personliga förhållanden, hans agerande efter&lt;br&gt;brottet m.m. skall tas framför allt genom beaktande av s.k. billighetsskäl&lt;br&gt;(nuvarande 29 kap. 5 § BrB). Vi föreslår också att billighetsskälen&lt;br&gt;utvidgas med ytterligare en punkt, som innebär att hänsyn vid&lt;br&gt;straffbestämningen skall kunna tas till att den tilltalade genomgår eller&lt;br&gt;har genomgått behandling för missbruk som har samband med&lt;br&gt;brottsligheten. För närvarande kan en omständighet av detta slag&lt;br&gt;åberopas endast som ett särskilt skäl för skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare brottslighet (återfall) skall också kunna tillmätas vikt vid&lt;br&gt;straffbestämningen (se nedan). Har sådan förekommit skall detta kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medföra att domstolen väljer ett strängare straff än brottets karaktär&lt;br&gt;motiverar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att brottets karaktär utgör&lt;br&gt;utgångspunkten för straffvalet. Billighetsskäl kan medföra att ett&lt;br&gt;lindrigare straff kan komma i fråga medan återfall i brott pekar i motsatt&lt;br&gt;riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av de enhetliga kriterierna för straffvalet föreslår&lt;br&gt;vi att de normala reaktionerna mot brott genomgående benämns straff.&lt;br&gt;Av samma skäl föreslår vi att de olika straffen rangordnas i&lt;br&gt;stränghetshänseende efter graden av ingripande som de innebär. Straffen&lt;br&gt;skall vara att bedöma i ordningen böter, prövotidsstraff,&lt;br&gt;övervakningsstraff, samhällstjänst, fängelse genom elektronisk&lt;br&gt;övervakning och fängelse i anstalt. Kontraktsvård skall utgöra ett&lt;br&gt;alternativ till samhällstjänst och de två formerna av fängelse. I&lt;br&gt;stränghetshänseende bör därför kontraktsvården inte graderas på annat&lt;br&gt;sätt än att den anses som strängare än övervakningsstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om valet av de olika straffen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillämpningsområdet för de olika straffen anser vi att böter&lt;br&gt;bör ha en viktig position i straffsystemet. Böter bör således tillämpas i&lt;br&gt;stor utsträckning. Är böter inte ett tillräckligt ingripande straff,&lt;br&gt;aktualiseras i första hand prövotidsstraff eller övervakningsstraff. Dessa&lt;br&gt;straff kan emellertid inte anses tillräckligt ingripande vid hur allvarlig&lt;br&gt;brottslighet som helst. För närvarande råder en presumtion för fängelse,&lt;br&gt;om straffvärdet uppgår till fängelse i ett år eller mer. Är straffvärdet lägre&lt;br&gt;har en icke frihetsberövande påföljd företräde. Vi har bedömt att&lt;br&gt;ettårsgränsen bör finnas kvar. Är straffvärdet ett år eller mer rör det sig&lt;br&gt;om så allvarlig brottslighet att fängelse i anstalt normalt bör dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritik har riktats mot att ettårsgränsen skapar en tröskel som kan ge&lt;br&gt;otillfredsställande resultat. Den som begår ett brott vilket bedöms ha ett&lt;br&gt;straffvärde på t.ex. fängelse i tio månader kan sålunda få villkorlig dom&lt;br&gt;medan ett bara något högre straffvärde medför ett fängelsestraff på ett år.&lt;br&gt;För att mildra denna tröskeleffekt föreslår vi att samhällstjänst skall&lt;br&gt;fogas in som ett steg mellan, å ena sidan, prövotidsstraff och&lt;br&gt;övervakningsstraff och, å andra sidan, fängelse. Är straffvärdet högre än&lt;br&gt;fängelse i åtta månader men lägre än ett år bör samhällstjänst ha företräde&lt;br&gt;vid straffvalet. Den övre gränsen för prövotidsstraff och&lt;br&gt;övervakningsstraff kommer alltså normalt att gå vid ett straffvärde&lt;br&gt;motsvarande åtta månaders fängelse. Föreligger billighetsskäl skall som&lt;br&gt;regel hänsyn först tas till dessa innan domstolen bedömer vilket straff&lt;br&gt;som har företräde. Är brottets art sådan att det finns starkare skäl för&lt;br&gt;fängelse än annars, sänks de angivna gränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för valet mellan prövotidsstraff och övervakningsstraff blir&lt;br&gt;om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott. Ett sådant&lt;br&gt;återfallskriterium ansluter ganska väl till den nuvarande tillämpningen.&lt;br&gt;Vi menar dock att det i vissa fall bör vara möjligt för domstolen att döma&lt;br&gt;till övervakningsstraff även om den tilltalade inte tidigare har dömts till&lt;br&gt;prövotidsstraff. Så kan vara fallet, om den tilltalade tidigare har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelats ett antal åtalsunderlåtelser eller om han skall lagföras för en&lt;br&gt;större mängd brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts kan brottets art enligt nuvarande ordning medföra&lt;br&gt;att den tilltalade döms till fängelse trots att varken brottets straffvärde&lt;br&gt;eller den tilltalades tidigare brottslighet motiverar ett sådant straff.&lt;br&gt;Straffbestämmelser vid vilkas tillämpning domstolarna i dag åberopar&lt;br&gt;brottets art vid påföljdsbestämningen är t.ex. grovt rattfylleri, våld eller&lt;br&gt;hot mot Ijänsteman, narkotikabrott samt oprovocerad gatumisshandel. I&lt;br&gt;dessa fall skall domstolen enligt vårt förslag, med hänvisning till brottets&lt;br&gt;karaktär, normalt döma till fängelse genom elektronisk övervakning.&lt;br&gt;Detta straff kommer således att fa ett stort tillämpningsområde vid s.k.&lt;br&gt;artbrottslighet. Men även samhällsljänst kan här komma i fråga. Vårt&lt;br&gt;förslag innebär inte att de nuvarande möjligheterna att vid artbrottslighet&lt;br&gt;döma till samhällstjänst blir mindre. Vi föreslår vidare att samhällstjänst&lt;br&gt;skall vara normalstraffet vid brott mot totalförsvarsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återfall får den betydelsen för straffvalet att den som upprepade gånger döms&lt;br&gt;för brott efter hand skall dömas till allt strängare straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att de särskilda begränsningar som för närvarande&lt;br&gt;gäller för samhällstjänst tas bort. Även i fortsättningen skall dock krävas&lt;br&gt;samtycke från den tilltalade. Ett sådant krav har vi också ställt upp för&lt;br&gt;fängelse genom elektronisk övervakning. För unga lagöverträdare skall&lt;br&gt;inte finnas några särskilda begränsningar i fråga om dessa straff förutom&lt;br&gt;att det, liksom för närvarande vid fängelse, skall krävas synnerliga skäl&lt;br&gt;för dem som är 15-17 år och särskilda skäl för dem som är 18-20 år för&lt;br&gt;att domstolen skall kunna döma ut de straffen. Detta hänger samman bl.a.&lt;br&gt;med att fängelse i anstalt blir följden om den unge inte samtycker till&lt;br&gt;samhällstjänst eller elektronisk övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon bedömning av den tilltalades förutsättningar att genomföra&lt;br&gt;verkställigheten skall alltså normalt inte göras, vare sig vid&lt;br&gt;samhällstjänst eller vid fängelse genom elektronisk övervakning. Men&lt;br&gt;om den tilltalade uppfyller förutsättningarna för kontraktsvård, skall han&lt;br&gt;i regel dömas till detta straff i stället. Kontraktsvård skall utgöra ett&lt;br&gt;alternativ till såväl samhällstjänst och fängelse genom elektronisk&lt;br&gt;övervakning som till fängelse i anstalt med strafftider upp till två år.&lt;br&gt;Domstolen skall välja kontraktsvård om missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande&lt;br&gt;föreligger som påkallar vård eller annan behandling och som har bidragit&lt;br&gt;till att brottet har begåtts. Givetvis krävs liksom för närvarande samtycke&lt;br&gt;från den tilltalade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande möjligheten enligt 28 kap. 3 § BrB att kombinera&lt;br&gt;skyddstillsyn med fängelse skall med vårt förslag upphävas. Däremot&lt;br&gt;skall vid flerfaldig brottslighet möjlighet finnas att döma till någon form&lt;br&gt;av fängelse för ett eller flera brott och samtidigt döma till prövotidsstraff&lt;br&gt;eller övervakningsstraff för brottsligheten i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövotidsstraff och övervakningsstraff skall kunna kombineras med&lt;br&gt;böter. Någon möjlighet att kombinera de andra straffen med böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslår vi inte. Vi föreslår vidare en starkare presumtion än den som nu&lt;br&gt;gäller för att prövotidsstraff skall kombineras med böter. Detta medför&lt;br&gt;bl.a. att domstolarna inte, såsom nu ibland sker, skall kunna underlåta att&lt;br&gt;döma ut böter därför att den tilltalade i domen ålagts att betala&lt;br&gt;skadestånd som motsvarar hans vinning av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Verkan av tidigare brottslighet (kap. 7)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tidigare brottslighet skall enligt vårt förslag, liksom för närvarande,&lt;br&gt;kunna beaktas både vid valet av straff, vid straffmätningen och genom&lt;br&gt;förverkande av villkorlig frihet. Vi föreslår vissa ändringar för att dessa&lt;br&gt;regler skall bli tydligare. Ändringarna ansluter i huvudsak till den&lt;br&gt;nuvarande rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det viktigt att slå fast i vilken utsträckning de olika formerna&lt;br&gt;för återfallsskärpning skall användas. När det gäller förverkande av&lt;br&gt;villkorlig frihet vid nya brott skall det enligt vår mening närmast råda en&lt;br&gt;presumtion för att förverkande skall ske. Däremot skall i fråga om skärpt&lt;br&gt;straffmätning vid återfall det omvända gälla. Endast i sista hand skall&lt;br&gt;således högre straff mätas ut på grund av återfall. För skärpt val av straff&lt;br&gt;på grund av tidigare brottslighet skall det visserligen inte råda en&lt;br&gt;presumtion för att så skall ske, men å andra sidan inte heller krävas&lt;br&gt;särskilt starka skäl för det. Man kan här tala om ett &amp;quot;mellanläge&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad därefter gäller frågan, vilka omständigheter domstolen skall&lt;br&gt;beakta vid bedömningen av om tidigare brottslighet skall medföra&lt;br&gt;återfallsskärpning, anser vi att nuvarande domstolspraxis bör vara&lt;br&gt;vägledande. Vi framhåller vikten av att domstolen gör en samlad&lt;br&gt;bedömning av de skäl som talar för respektive emot en&lt;br&gt;återfallsskärpning. Hänsyn skall tas till brottslighetens omfattning och&lt;br&gt;typ samt till den tid som har förflutit sedan det tidigare brottet begicks.&lt;br&gt;Vid bedömningen av den tidigare brottslighetens betydelse bör frågan,&lt;br&gt;om brottsligheten från mera formella utgångspunkter är likartad eller ej,&lt;br&gt;tillmätas mindre betydelse. I stället bör man fästa avseende vid om&lt;br&gt;brotten rent allmänt tyder på att den tilltalade systematiskt sätter sig över&lt;br&gt;centrala normer i samhället. Liksom för närvarande bör man både vid&lt;br&gt;straffmätningen och vid förverkande av villkorlig frihet väga in&lt;br&gt;brottslighetens allvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Böter (kap. 8)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår en vidgad användning av böter genom att gränsen mellan den&lt;br&gt;lägre graden och normalgraden vid de centrala förmögenhetsbrotten och&lt;br&gt;häleribrottet höjs. Vidare föreslår vi att brottsbeteckningama snatteri,&lt;br&gt;bedrägligt beteende och undandräkt utmönstras och att den lägre graden&lt;br&gt;av de aktuella brotten far samma beteckning som normalgraden av&lt;br&gt;respektive brott samt att beteckningen häleriförseelse reserveras för&lt;br&gt;häleribrott som inte är uppsåtligt. Enligt vår bedömning kan detta&lt;br&gt;medföra en påtaglig ökning av bötesstraffets användning samtidigt som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de lindriga formerna av de aktuella brotten tillmäts ett mer rimligt&lt;br&gt;straffvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med år 1992 har genomgripande förändringar genomförts i&lt;br&gt;fråga om bötesstraffens storlek. Böterna far nu anses ligga på en hög nivå&lt;br&gt;och vi föreslår bara på en punkt ändring av nuvarande ordning. Enligt vår&lt;br&gt;uppfattning är skillnaderna i levnadsstandard och betalningsförmåga,&lt;br&gt;bl.a. till följd av de sociala trygghetssystemen, i realiteten ofta mindre än&lt;br&gt;vad de skillnader i inkomst och andra förhållanden som läggs till grund&lt;br&gt;för dagsbotsberäkningen kan ge sken av. Vi föreslår därför att skillnaden&lt;br&gt;mellan det lägsta och det högsta dagsbotsbeloppet minskas genom en&lt;br&gt;höjning av det lägsta dagsbotsbeloppet från 30 till 50 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det nuvarande systemet för förvandling av böter bör&lt;br&gt;behållas med den ändringen att förvandling i första hand skall ske till&lt;br&gt;samhällstjänst i stället för till fängelse i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övriga icke frihetsberövande straff (kap. 9-11 och 13)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För straffsystemets klarhet och tydlighet är det viktigt att de olika&lt;br&gt;straffen har benämningar som ger besked om det centrala innehållet i&lt;br&gt;dem. Detta är ett skäl till att benämningen villkorlig dom ersätts med&lt;br&gt;prövotidsstraff och skyddstillsyn med övervakningsstraff. Samhällstjänst&lt;br&gt;och kontraktsvård är inarbetade begrepp. De bör användas även inom&lt;br&gt;ramen för ett reformerat straffsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det nuvarande systemet innehåller olika övervaknings- och&lt;br&gt;prövotider upplevs av många som svårbegripligt. De flesta återfallen sker&lt;br&gt;inom ett år och vi anser bl.a. av detta skäl att längre prövotider inte&lt;br&gt;behövs. Vi föreslår därför att en ettårig prövotid skall gälla vid&lt;br&gt;prövotidsstraff och att en lika lång verkställighetstid skall gälla för&lt;br&gt;övervakningsstraff, samhällstjänst och kontraktsvård. Vid kontraktsvård&lt;br&gt;skall det dock vara möjligt för rätten att förordna om en längre&lt;br&gt;verkställighetstid, längst två år. Under hela verkställighetstiden skall den&lt;br&gt;som dömts till övervakningsstraff, samhällstjänst eller kontraktsvård stå&lt;br&gt;under övervakning. Därigenom slipper man den nuvarande ordningen&lt;br&gt;med en särskild övervakningstid som tidsmässigt skiljer sig från&lt;br&gt;prövotiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller vid skyddstillsyn, och därmed även vid&lt;br&gt;samhällsljänst och kontraktsvård, att domen går i verkställighet&lt;br&gt;omedelbart. Detta hänger samman med att man ansett det betydelsefullt&lt;br&gt;att övervakningen kommer igång genast. Vi anser emellertid att den&lt;br&gt;allmänna rättsprincipen att den dömde inte skall behöva undergå något&lt;br&gt;straff innan domen har vunnit laga kraft väger tyngre. Det är därvid att&lt;br&gt;märka att det regelmässigt har förflutit en inte obetydlig tid mellan&lt;br&gt;brottstillfället och domstolsförhandlingen. Vi föreslår därför för samtliga&lt;br&gt;alternativ till fängelse att verkställigheten inte skall påbörjas förrän&lt;br&gt;domen har vunnit laga kraft, antingen genom att den inte överklagas eller&lt;br&gt;genom att den dömde förklarar sig nöjd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från den nu angivna ordningen bör kunna ske vid Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;kontraktsvård. När rätten dömer till kontraktsvård finns därför enligt vårt Bilaga 1&lt;br&gt;förslag möjlighet att i vissa fall förordna om omedelbar verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna av kriterierna för straffvalet och utformningen av de olika&lt;br&gt;straffen gör att behovet av personutredning förändras. Normalt kommer&lt;br&gt;domstolen inte att behöva någon sådan utredning för att kunna döma till&lt;br&gt;prövotidsstraff eller övervakningsstraff. Är något av de andra straffen&lt;br&gt;aktuellt, kommer domstolen emellertid i regel att behöva en&lt;br&gt;personutredning. Det domstolen behöver veta är i första hand, om&lt;br&gt;förutsättningar föreligger för kontraktsvård. I så fall behövs en&lt;br&gt;kontraktsvårdsutredning. Bedömer övervakningsmyndigheten - som vi&lt;br&gt;föreslår att frivårdsmyndigheten skall benämnas - att den tilltalade inte&lt;br&gt;har sådana problem som aktualiserar kontraktsvård, återstår för&lt;br&gt;myndigheten att informera om vad samhällstjänst och fängelse genom&lt;br&gt;elektronisk övervakning allmänt sett innebär. Vidare skall myndigheten&lt;br&gt;utröna den tilltalades inställning till dessa straff och rapportera detta till&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövotidsstraff motsvarar således den nuvarande villkorliga domen&lt;br&gt;med den ändringen att prövotiden kortas från två till ett år. Vi föreslår&lt;br&gt;också att det i lagen uttryckligen skall anges att straffet skall bestämmas&lt;br&gt;till övervakningsstraff när ett prövotidsstraff undanröjs till följd av&lt;br&gt;misskötsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande innehållet i motsvarigheten till skyddstillsyn -&lt;br&gt;övervakningsstraff - skall även i fortsättningen vara övervakning. Denna&lt;br&gt;skall fortgå under hela den ettåriga verkställighetstiden. Som en&lt;br&gt;ytterligare åtgärd för att öka tydligheten och ge övervakningsstraffet ett&lt;br&gt;strukturerat grundinnehåll föreslår vi att deltagande i påverkansprogram&lt;br&gt;skall vara obligatoriskt. Sådana påverkansprogram kan rikta sig mot dem&lt;br&gt;som döms för trafiknykterhetsbrott, våldsbrott eller sexualbrott. En annan&lt;br&gt;målgrupp kan vara narkotikamissbrukare. Påverkansprogrammen kan&lt;br&gt;emellertid också ha ett mer generellt innehåll. I övrigt innebär vårt&lt;br&gt;förslag att övervakningsstraffets innehåll i huvudsak skall vara&lt;br&gt;oförändrat. Som en konsekvens av införandet av benämningen&lt;br&gt;övervakningsstraff, men också i syfte att förtydliga, föreslår vi som&lt;br&gt;tidigare nämnts att beteckningen frivårdmyndighet byts till&lt;br&gt;övervakningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällstjänst skall, liksom för närvarande, innebära att den dömde&lt;br&gt;åläggs att utföra oavlönat arbete. Verkställigheten i övrigt skall i princip&lt;br&gt;vara densamma som vid övervakningsstraff. Den som döms till&lt;br&gt;samhällstjänst skall åläggas att utföra oavlönat arbete i lägst 40 och högst&lt;br&gt;240 timmar. Domstolen skall ange ett alternativt fängelsestraff när den&lt;br&gt;dömer till samhällstjänst. En månads altemativstraff skall motsvara 40&lt;br&gt;timmar samhällstjänst och varje ytterligare månad ett tillägg med 20&lt;br&gt;timmar. En samhällstjänstplats behöver inte vara ordnad redan när&lt;br&gt;domstolen dömer till samhällstjänst. I stället blir det en uppgift för&lt;br&gt;övervakningsmyndigheten att efter domen bestämma var&lt;br&gt;samhällstjänsten skall utföras. Det vidgade tillämpningsområdet för&lt;br&gt;samhällstjänst leder till ett ökat platsbehov. Även om ideell verksamhet&lt;br&gt;alltjämt i huvudsak bör användas vid verkställighet av samhällstjänst,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslår vi därför att även offentlig verksamhet skall kunna komma i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontraktsvård skall, som nämnts, utgöra ett självständigt straff och&lt;br&gt;tillgripas när rätten annars skulle ha dömt till samhällstjänst eller till&lt;br&gt;någon av de två formerna av fängelse. Det alternativa fängelsestraffets&lt;br&gt;längd skall alltid anges. Det förberedande arbetet bör kunna utföras på i&lt;br&gt;princip samma sätt som i dag. Ett problem är dock finansieringen av&lt;br&gt;kontraktsvården. Vi föreslår att kostnadsfrågan under den fortsatta&lt;br&gt;beredningen av vårt förslag ges en lösning som innebär att finansieringen&lt;br&gt;inte far utgöra ett hinder för domstolen att döma till kontraktsvård. De&lt;br&gt;behandlingsformer som kan användas i dag skall kunna användas även i&lt;br&gt;fortsättningen. Verkställighetsinnehållet och reaktionerna vid&lt;br&gt;misskötsamhet överensstämmer även i övrigt med vad som gäller för&lt;br&gt;närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Fängelse genom elektronisk övervakning (kap. 12)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fängelse skall alltså finnas i två former - fängelse genom elektronisk&lt;br&gt;övervakning och fängelse i anstalt. Detta innebär att fängelse genom&lt;br&gt;elektronisk övervakning skall vara en form av straff som döms ut av&lt;br&gt;domstol. Även för fängelse genom elektronisk övervakning gäller att&lt;br&gt;praktiska hinder inte får finnas för att domstolen skall kunna döma den&lt;br&gt;som uppfyller de legala förutsättningarna till detta straff. Det skall därför&lt;br&gt;ankomma på övervakningsmyndigheten att se till att förutsättningar i det&lt;br&gt;enskilda fallet finns för att genomföra verkställigheten. Myndigheten&lt;br&gt;skall också ansvara för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande innehållet i fängelse genom elektronisk&lt;br&gt;övervakning skall utgöras av en intensiv övervakning av den dömde och&lt;br&gt;ett förbud för honom att vistas utanför sin bostad annat än på särskilt&lt;br&gt;angivna tider. Övervakningen skall alltså, på samma sätt som under den&lt;br&gt;försöksverksamhet som bedrivits med elektronisk övervakning, vara&lt;br&gt;väsentligt intensivare än den som för närvarande förekommer vid&lt;br&gt;skyddstillsyn. Under hela verkställigheten skall elektroniska hjälpmedel&lt;br&gt;användas för kontroll av att utegångsförbudet efterlevs. Deltagande i&lt;br&gt;påverkansprogram skall utgöra ett obligatoriskt inslag i verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten skall pågå under den i domen angivna strafftiden. Vi&lt;br&gt;har övervägt om någon motsvarighet till institutet villkorlig frigivning&lt;br&gt;bör införas vid fängelse genom elektronisk övervakning, men funnit att&lt;br&gt;ett sådant system skulle ha alltför stora nackdelar. Vi föreslår därför i&lt;br&gt;stället att utegångsförbudet, vid längre strafftider, efter hand skall kunna&lt;br&gt;lindras något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under verkställigheten skall den dömde vara underkastad ett krav på&lt;br&gt;fullständig avhållsamhet från varje form av berusningsmedel. Någon&lt;br&gt;avgift motsvarande den som gäller under försöksverksamheten skall inte&lt;br&gt;tas ut av den som döms till fängelse genom elektronisk övervakning. De&lt;br&gt;rättviseskäl som motiverade en sådan avgift under försöksverksamheten&lt;br&gt;har inte bärighet när elektronisk övervakning införs som en permanent&lt;br&gt;del av straffsystemet. I vissa avseenden skall det vara obligatoriskt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddela den dömde beslut om vad han skall iaktta under Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;verkställigheten. Det gäller t.ex. bostad under verkställigheten, Bilaga 1&lt;br&gt;sysselsättning och tider under vilka han tillåts att vistas utanför sin&lt;br&gt;bostad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Villkorlig frigivning, m.m. (kap. 14)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för villkorlig frigivning har särskilt under de senaste årtiondena&lt;br&gt;varit föremål för åtskilliga förändringar. Vårt uppdrag har varit att från&lt;br&gt;grunden pröva om systemet med villkorlig frigivning skall behållas och&lt;br&gt;hur det i så fall skall vara utformat. Tanken är att man skall kunna finna&lt;br&gt;en varaktig lösning, så att frågan om den villkorliga frigivningen under&lt;br&gt;en längre tid skall kunna avföras från den straffrättspolitiska&lt;br&gt;dagordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning ger möjligheter att skapa ett system dels för&lt;br&gt;övergången från vistelsen i anstalt till livet i frihet, dels för reaktionerna&lt;br&gt;vid återfall i brott. Villkorlig frigivning finns i alla andra länder som har&lt;br&gt;ett utbyggt straffsystem och ett slopande av detta institut utan&lt;br&gt;kompensationsåtgärder skulle innebära en oacceptabel ökning av&lt;br&gt;fängelsepopulationen. Då sådana åtgärder - främst straffskaleändringar -&lt;br&gt;är svåra att genomfora, har vi funnit att övervägande skäl talar för att&lt;br&gt;behålla ett system med villkorlig frigivning. Däremot anser vi att det&lt;br&gt;finns skäl till betydande ändringar i den ordning som nu gäller. Vår&lt;br&gt;målsättning har varit att skapa ett system som är enkelt och&lt;br&gt;lättöverskådligt och som kan accepteras av alla. Det skall finnas en rimlig&lt;br&gt;överensstämmelse mellan den utdömda och den avtjänade strafftiden.&lt;br&gt;Och de regler som skall styra frigivningen skall vara sådana att de&lt;br&gt;verkligen är tillämpbara i praktiken. Sist men inte minst bör den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen konstrueras så att den möjliggör en lämplig&lt;br&gt;övergång från anstaltsvistelsen till livet i frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en prövning av om regelsystemet för den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;bör vara obligatoriskt eller fakultativt har vi funnit att obligatoriska&lt;br&gt;regler har fördelar, t.ex. när det gäller rättssäkerhet, förutsebarhet och&lt;br&gt;rättslig likabehandling. Å andra sidan är det högst tvivelaktigt om en helt&lt;br&gt;obligatorisk villkorlig frigivning är befogad. Den framstår ju då endast&lt;br&gt;som ett sätt att korta ned anstaltstidema. Det är också rimligt att den&lt;br&gt;dömdes uppförande på något sätt skall kunna påverka&lt;br&gt;frigivningstidpunkten. Våra överväganden har lett fram till att den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen i betydande utsträckning bör styras av&lt;br&gt;obligatoriska regler men att den också bör ha ett fakultativt inslag. Detta&lt;br&gt;skall bestå i att tidpunkten för den villkorliga frigivningen får&lt;br&gt;senareläggas, om den intagne missköter sig under anstaltstiden. Beslut&lt;br&gt;om senareläggning skall fattas av kriminalvårdsanstalten omedelbart&lt;br&gt;efter misskötsamheten. Vid vaije beslutstillfälle skall senareläggningen&lt;br&gt;kunna uppgå till högst 15 dagar. Anstaltens beslut skall kunna överklagas&lt;br&gt;till allmän förvaltningsdomstol. Förslaget innebär att tidstillägg som en&lt;br&gt;form för disciplinär bestraffning slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att villkorlig frigivning skall kunna ske tidigast när två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden har avtjänats och att endast denna kvotdel skall&lt;br&gt;förekomma. Den tid som minst måste avljänas i anstalt innan villkorlig&lt;br&gt;frigivning får ske skall enligt forslaget vara 20 dagar i stället för&lt;br&gt;nuvarande två månader. Samtidigt föreslår vi att allmänna&lt;br&gt;fangelseminimum höjs från 14 dagar till en månad. Härigenom kommer i&lt;br&gt;princip alla som döms till fängelse att vara aktuella för villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Vi ser flera fordelar med detta. Man kommer ifrån den&lt;br&gt;nuvarande ordningen, att den som döms till fängelse i två månader i&lt;br&gt;princip får samma verkställighetstid i anstalt som den som döms till tre&lt;br&gt;månaders fängelse. Vidare öppnar sig en generell möjlighet till&lt;br&gt;förverkande av villkorlig frihet vid återfall i brott. Genom att villkorlig&lt;br&gt;frigivning kommer att kunna ske även från fängelsestraff på en månad&lt;br&gt;kommer höjningen av allmänna fangelseminimum att innebära att tiden&lt;br&gt;för den kortaste anstaltsvistelsen höjs från 14 till 20 dagar. Villkorlig&lt;br&gt;frigivning skall inte kunna ske från förvandlingsstraff för böter och inte&lt;br&gt;heller vid förverkande av villkorlig frihet som beslutats på grund av&lt;br&gt;misskötsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har diskuterat om någon kategori av dömda, t.ex. ungdomar eller de&lt;br&gt;som första gången döms till fängelse eller de som i domen också blir&lt;br&gt;utvisade, skall särbehandlas när det gäller tidpunkten för villkorlig&lt;br&gt;frigivning, men kommit fram till att så inte bör ske. Det är svårt att göra&lt;br&gt;en sådan reglering någorlunda enkel. Men även andra skäl emot finns.&lt;br&gt;Ungdomar särbehandlas redan vid straffbestämningen, t.ex. genom att de&lt;br&gt;får kortare fängelsestraff än vuxna och det är inte lämpligt att samma&lt;br&gt;omständighet också skall påverka frigivningstidpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid villkorlig frigivning skall en prövotid, liksom for närvarande,&lt;br&gt;börja löpa. Den skall vara lika lång som reststraffet, dock minst ett år.&lt;br&gt;Någon övre gräns för prövotiden föreslår vi inte. Även i fortsättningen&lt;br&gt;skall den frigivne kunna ställas under övervakning. Men någon&lt;br&gt;bedömning av behovet av övervakning i det enskilda fallet skall inte&lt;br&gt;längre göras. Vi menar att det finns lika goda skäl att undvika ett&lt;br&gt;prognos- och behovstänkande vid beslut om övervakning efter villkorlig&lt;br&gt;frigivning som vid domstolens straffbestämning. En fast regel om i vilka&lt;br&gt;fall övervakning skall ske krävs därför. Vi har konstruerat den så att alla&lt;br&gt;frigivna som undergått fängelsestraff på sex månader eller mer eller, om&lt;br&gt;den frigivne är under 21 år, fyra månader eller mer generellt skall ställas&lt;br&gt;under övervakning. Vår bedömning är att detta innebär att&lt;br&gt;övervakningsresursema sätts in i de fall där övervakning typiskt sett är&lt;br&gt;mest motiverad. Liksom för närvarande skall övervakningen pågå under&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om reaktionerna vid misskötsamhet föreslår vi två ändringar.&lt;br&gt;Den längsta tid som vid ett tillfälle skall kunna förklaras förverkad på&lt;br&gt;grund av misskötsamhet föreslår vi sänkt från en månad till 15 dagar.&lt;br&gt;Vidare föreslår vi att förverkande av villkorlig frihet på grund av brott&lt;br&gt;som har begåtts under prövotiden skall kunna ske under längre tid än för&lt;br&gt;närvarande. Om den frigivne häktas eller får del av åtal under eller inom&lt;br&gt;ett år från prövotidens utgång skall förverkandemöjligheten stå öppen.&lt;br&gt;Den nuvarande ordningen att häktning eller delgivning av åtal måste ske&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom prövotiden medför nämligen att det inte sällan blir omöjligt att&lt;br&gt;förverka trots att brottet har begåtts under prövotiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av våra ändringar avseende beslutsordningen vid&lt;br&gt;villkorlig frigivning föreslår vi att Kriminalvårdsnämnden upphör och att&lt;br&gt;dess återstående uppgifter fördelas mellan kriminalvården och allmän&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det angeläget att en ordning införs som innebär att den sista&lt;br&gt;delen av ett fängelsestraff avtjänas utanför anstalten genom elektronisk&lt;br&gt;övervakning (s.k. back door-system). Vi lägger emellertid inte fram ett&lt;br&gt;konkret förslag härom. De personer som skulle omfattas av en sådan&lt;br&gt;ordning kan nämligen förväntas ge upphov till annorlunda krav på&lt;br&gt;verkställighetens utformning än de som man stött på under den&lt;br&gt;nuvarande försöksverksamheten. Vi menar att man bör inleda en&lt;br&gt;försöksverksamhet med &amp;quot;back door&amp;quot;. Försöket skulle kunna läggas upp&lt;br&gt;på det viset att den som varit skötsam och avtjänat en viss minsta del att&lt;br&gt;strafftiden, skulle kunna fa lämna anstalten för att avljäna återstående del&lt;br&gt;fram till frigivningstidpunkten under elektronisk övervakning. Genom&lt;br&gt;sådan övervakning skulle det vara möjligt att i viss mån upprätthålla den&lt;br&gt;frihetsinskränkning och kontroll som tidigare skett innanför&lt;br&gt;anstaltsmurama.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kostnader (kap. 16)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som ett av flera skäl för att minska användningen av fängelse har&lt;br&gt;framhållits, att man därmed skulle kunna göra besparingar. Vi har därför&lt;br&gt;ansett det angeläget att göra en kostnadsberäkning som så långt det är&lt;br&gt;möjligt beskriver utfallet av det reformerade straffsystem som vi föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid våra beräkningar har vi försökt att väga in samtliga förslag med&lt;br&gt;kostnadseffekter. Störst genomslagskraft har den minskade användningen&lt;br&gt;av fängelse till förmån för elektronisk övervakning och samhällstjänst.&lt;br&gt;Här blir det fråga om stora besparingar. Även den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen är viktig. Förslaget i den delen innehåller emellertid såväl&lt;br&gt;kostnadsbesparande som kostnadsdrivande förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi beräknar att den av oss föreslagna utformningen av straffsystemet&lt;br&gt;medför en årlig besparing med drygt 200 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reform av straffsystemet som vi föreslår kräver naturligtvis en hel&lt;br&gt;del förberedande åtgärder innan förslaget kan genomföras. Vi har dock&lt;br&gt;bedömt att man i stor utsträckning skall kunna bygga på den grund som&lt;br&gt;redan är lagd under de senaste årens kriminalpolitiska utvecklingsarbete.&lt;br&gt;Det finns skäl att samordna reformverksamheten med de förslag till&lt;br&gt;ändringar i straffsystemet som nyligen lagts fram i andra sammanhang,&lt;br&gt;t.ex. av Ungdomsbrottskommittén. Härigenom skapas förutsättningar för&lt;br&gt;ett väl sammanhållet straffsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör de förändringar som föreslås i BrB och i till&lt;br&gt;balken angränsande lagar kunna träda i kraft senast den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna - Ett reformerat straffsystem&lt;br&gt;(SOU 1995:91)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet Ett reformerat straffsystem&lt;br&gt;(SOU 1995:91, Del I-III) avgetts av Riksdagens ombudsmän, Svea&lt;br&gt;hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Övre Norrland,&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Falu tingsrätt,&lt;br&gt;Helsingborgs tingsrätt, Norrtälje tingsrätt, Umeå tingsrätt, Östersunds&lt;br&gt;tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Kalmar län, Länsrätten&lt;br&gt;i Malmöhus län, Länsrätten i Norrbottens län, Justitiekanslem,&lt;br&gt;Domstolsverket, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksåklagaren,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rikspolisstyrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvårdsnämnden, Övervakningsnämnden&lt;br&gt;i Örebro, Göteborgs första övervakningsnämnd, Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet, Brottsoffermyndigheten, Datainspektionen, Försvarsmakten,&lt;br&gt;Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Jämställdhetsombudsmannen, Statens institutionsstyrelse, Post- och&lt;br&gt;telestyrelsen, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Generaltullstyrelsen,&lt;br&gt;Statskontoret, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,&lt;br&gt;Ungdomsstyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,&lt;br&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation, Svenska polisförbundet, Sveriges&lt;br&gt;köpmannaförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Föreningen Styresmän och Assistenter inom Kriminalvården, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges frivårdstjänstemän, Svenska fångvårdssällskapet, Riksförbundet&lt;br&gt;Frivilliga Samhällsarbetare, Brottsoffeijouremas riksförbund (BOJ),&lt;br&gt;Riksorganisationerna för Kvinnojourer i Sverige (ROKS),&lt;br&gt;Akademikerförbundet SSR, Svenska Skyddsförbundet, Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund, Svenska Röda Korset, Riksförbundet för hjälp åt&lt;br&gt;läkemedelsmissbrukare (RFHL) och Sveriges Kristna Råd (SKR).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har till sitt remissvar fogat yttranden från&lt;br&gt;Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, från&lt;br&gt;regionåklagarmyndighetema i Göteborg, Jönköping, Kalmar, Karlstad,&lt;br&gt;Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå och Västerås samt från&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna i Enköping, Göteborg, Halmstad, Huddinge,&lt;br&gt;Karlskrona, Kungälv, Köping, Luleå, Malmö, Mölndal, Nacka, Norrtälje,&lt;br&gt;Oskarshamn, Sala, Stockholm, Tierp, Uddevalla, Uppsala, Umeå,&lt;br&gt;Varberg, Visby, Västerås och Växjö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten har till sitt remissvar fogat yttrande från Föreningen&lt;br&gt;Sveriges Auditörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har till sitt remissvar fogat yttranden från&lt;br&gt;skattemyndigheterna i Kopparbergs län och Malmöhus län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation(SACO), som inbjudits att&lt;br&gt;lämna synpunkter, har skickat in yttranden från Sveriges&lt;br&gt;Psykologförbund och SACO:s samverkansorgan inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen och&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige har inbjudits att lämna synpunkter men&lt;br&gt;avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har skrifter inkommit från enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning - departementspromemorian&lt;br&gt;Påföljder för unga lagöverträdare (Ds 1997:32)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Påföljdssystemet för unga lagöverträdare bygger på principen att barn&lt;br&gt;och ungdomar som har begått brott i första hand skall bli föremål för&lt;br&gt;insatser inom socialtjänsten. De bör så långt det är möjligt hållas utanför&lt;br&gt;kriminalvården i allmänhet och fängelserna i synnerhet. I denna&lt;br&gt;promemoria lämnas förslag som syftar till att denna ordning skall kunna&lt;br&gt;bibehållas. I kapitel 4 föreslås förändringar av påföljden överlämnande&lt;br&gt;till vård inom socialtjänsten. Avsikten är att strama upp utformningen av&lt;br&gt;denna påföljd, så att den kan utgöra ett trovärdigt alternativ även i&lt;br&gt;framtiden. I kapitel 5 lämnas förslag till en ny frihetsberövande påföljd i&lt;br&gt;syfte att drastiskt minska användningen av fängelsestraff för de yngsta&lt;br&gt;lagöverträdarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av grundpelarna i påföljdssystemet för unga lagöverträdare är&lt;br&gt;bestämmelsen i 31 kap. 1 § BrB, enligt vilken den som är under 21 år kan&lt;br&gt;överlämnas till vård inom socialtjänsten som påföljd för brott. Påföljden&lt;br&gt;är alltjämt utformad på i stort sett samma sätt som vid brottsbalkens&lt;br&gt;införande 1965, trots att betydande förändringar därefter har ägt rum&lt;br&gt;inom såväl straffrätten som socialrätten. Förändringarna är sådana att&lt;br&gt;påföljdens närmare utformning nu bör ses över. Utgångspunkten är att&lt;br&gt;påföljden skall fmnas kvar och att de straffrättsligt motiverade kraven på&lt;br&gt;förutsebarhet, konsekvens och proportionalitet skall få ett större&lt;br&gt;utrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att i ökad utsträckning tillgodose kravet på förutsebarhet föreslås&lt;br&gt;att de yttranden som socialnämnden lämnar i ungdomsmål skall ges ett&lt;br&gt;utförligare innehåll. Socialnämnden skall ge ett tydligt besked om vilka&lt;br&gt;insatser som nämnden planerar för den unge och i yttrandet skall en&lt;br&gt;vårdplan redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose kravet på konsekvens föreslås en effektivare ordning&lt;br&gt;för att ompröva valet av påföljd när den planerade vård som&lt;br&gt;socialnämnden angett i sitt yttrande inte kommer till stånd efter&lt;br&gt;domstolens överlämnande till vård inom socialtjänsten. Framgår av&lt;br&gt;socialnämndens yttrande att vården av den unge skall ske på frivillig&lt;br&gt;grund med stöd av socialtjänstlagen, skall domstolen vid överlämnandet&lt;br&gt;meddela en särskild föreskrift om att den unge skall underkasta sig den&lt;br&gt;av socialnämnden planerade vården. Härigenom erhålls ett bättre&lt;br&gt;underlag för prövningen av om överlämnandet bör undanröjas och&lt;br&gt;ersättas med någon annan påföljd med stöd av bestämmelsen i 38 kap.&lt;br&gt;2 § BrB. Samtidigt får den dömde ett tydligt besked om vad som&lt;br&gt;förväntas av honom för att valet av påföljd inte skall undanröjas. En&lt;br&gt;föreskrift av det slag som nu föreslås syftar inte till att domstolen skall&lt;br&gt;styra socialtjänstens insatser. Socialtjänsten skall även i fortsättningen&lt;br&gt;verka självständigt under de socialrättsliga lagarna. Föreskriften riktar sig&lt;br&gt;således enbart till den dömde. Om han inte följer den meddelade&lt;br&gt;föreskriften, riskerar han att överlämnandet undanröjs och ersätts av&lt;br&gt;någon annan påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överlämnande till vård inom socialtjänsten skall liksom tidigare&lt;br&gt;kunna undanröjas när det efter överlämnandet visar sig att den vård som&lt;br&gt;socialnämnden angett i sitt yttrande inte lagligen kan komma till stånd.&lt;br&gt;Ett undanröjande skall dessutom kunna ske när den planerade vården&lt;br&gt;uteblir på grund av att socialtjänsten ändrat uppfattning om vilka insatser&lt;br&gt;som bör göras för den dömde. Rutinerna för rättsväsendets kontroll av&lt;br&gt;vad som sker efter överlämnandet stramas upp genom att socialnämnden&lt;br&gt;åläggs att fortlöpande hålla åklagaren underrättad om vårdens fortgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma ett större mått av proportionalitet föreslås att&lt;br&gt;domstolen på ett mer uttalat sätt än för närvarande skall pröva om&lt;br&gt;socialnämndens planerade insatser är tillräckligt ingripande med hänsyn&lt;br&gt;till brottslighetens karaktär. Ett större mått av proportionalitet skall&lt;br&gt;åstadkommas också genom att ett överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten i större utsträckning förenas med dagsböter. Dessutom&lt;br&gt;införs en möjlighet att meddela en särskild föreskrift om ungdomstjänst.&lt;br&gt;Avsikten är att vidga tillämpningsområdet för överlämnandepåföljden,&lt;br&gt;särskilt i de fall alternativet är en frihetsberövande påföljd.&lt;br&gt;Ungdomsljänsten skall dömas ut i form av en särskild föreskrift vid&lt;br&gt;överlämnande till vård inom socialtjänsten. Föreskriften innnebär att den&lt;br&gt;unge åläggs att utföra oavlönat arbete eller att delta i särskilt anordnad&lt;br&gt;verksamhet under ett visst antal timmar. Ungdomstjänsten skall&lt;br&gt;administreras av socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5 lämnas förslag till en ny frihetsberövande påföljd, vilken&lt;br&gt;skall kunna dömas ut för brott som någon har begått innan han fyllt 18 år.&lt;br&gt;Syftet är att dessa lagöverträdare skall kunna hållas utanför&lt;br&gt;kriminalvårdens anstalter och att frihetsberövandet skall verkställas med&lt;br&gt;beaktande av de särskilda hänsyn som måste tas vid frihetsberövanden av&lt;br&gt;barn och ungdomar. Verkställigheten skall utformas så, att risken för&lt;br&gt;skadeverkningar av frihetsberövandet minimeras samtidigt som&lt;br&gt;möjligheterna att ge en kvalificerad vård och behandling tas tillvara.&lt;br&gt;Verkställigheten måste dock ske under sådana former att&lt;br&gt;frihetsberövandet kan genomföras med en tillräcklig grad av säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna påföljden benämns överlämnande till vård vid särskilt&lt;br&gt;ungdomshem. Ansvaret för verkställigheten skall anförtros åt Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse, vilken skall genomföra den i nära samarbete med&lt;br&gt;socialtjänsten i den dömdes hemkommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får bestämma påföljden till överlämnande till vård vid&lt;br&gt;särskilt ungdomshem endast om det föreligger synnerliga skäl. Vad som i&lt;br&gt;första hand kan utgöra ett sådant skäl är att brottet har ett mycket högt&lt;br&gt;straffvärde, men även upprepade återfall i allvarlig brottslighet kan i&lt;br&gt;vissa fall motivera att påföljden bestäms till överlämnande till vård vid&lt;br&gt;särskilt ungdomshem. Påföljden skall tidsbestämmas av domstolen i&lt;br&gt;brottmålet efter brottets straffvärde till lägst två månader och högst fyra&lt;br&gt;år. Den unges behov av vård skall inte tillmätas någon betydelse vid&lt;br&gt;påfölj dsbestämningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten skall ske vid ett sådant särskilt ungdomshem som&lt;br&gt;avses i 12 § LVU och den skall regleras i en särskild lag. Flertalet av de&lt;br&gt;regler som gäller för LVU-vård vid särskilt ungdomshem skall gälla även&lt;br&gt;för dem som överlämnas till vård vid sådant hem i den nu föreslagna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningen, men i vissa avseenden skall särskilda regler gälla. Det gäller Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl. a. möjligheten till inlåsning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 30 kap. 5 §, 31 kap. 1 § , 33 kap. 5 §, 34 kap 1,6,10 och 11 §§&lt;br&gt;samt 38 kap. 2 och 2a §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 31 kap. 1 a §, 34&lt;br&gt;kap 7 § och 35 kap. 10 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;42&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott som någon begått innan För brott som någon begått innan&lt;br&gt;han fyllt arton år far rätten döma till han fyllt arton år far rätten döma till&lt;br&gt;fängelse endast om det finns fängelse endast om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;synnerliga skäl för ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frihetsberövande och överläm-&lt;br&gt;nande till vård vid särskilt&lt;br&gt;ungdomshem inte kan komma i&lt;br&gt;fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott som någon begått efter det att han fyllt arton men innan han&lt;br&gt;fyllt tjugoett år får rätten döma till fängelse endast om det med hänsyn&lt;br&gt;till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan den som är under tjugoett år&lt;br&gt;och som begått brottslig gärning bli&lt;br&gt;föremål för vård eller annan åtgärd&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;eller lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga får&lt;br&gt;rätten överlämna åt socialnämnden&lt;br&gt;att föranstalta om erforderlig vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;43&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan den som är under tjugoett år&lt;br&gt;och som begått brottslig gärning bli&lt;br&gt;föremål för vård eller annan åtgärd&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;eller lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga får&lt;br&gt;rätten överlämna åt socialnämnden&lt;br&gt;att föranstalta om erforderlig vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten enligt en för&lt;br&gt;den tilltalade uppgjord vårdplan.&lt;br&gt;Överlämnande får ske endast om&lt;br&gt;socialtjänstens planerade åtgärder,&lt;br&gt;i förekommande fall i förening med&lt;br&gt;böter eller med särskild föreskrift&lt;br&gt;om ungdomstjänst enligt tredje&lt;br&gt;eller fjärde stycket, kan anses&lt;br&gt;tillräckligt ingripande med hänsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;42&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;43&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till brottslighetens strafjvärde och&lt;br&gt;art samt den tilltalades tidigare&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår av den upprättade&lt;br&gt;planen att den tilltalade skall&lt;br&gt;vårdas med stöd av social-&lt;br&gt;tjänstlagen, skall rätten meddela&lt;br&gt;föreskrift om att han skall under-&lt;br&gt;kasta sig vård enligt planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brottslighetens strafjvärde Överlämnande till vård inom&lt;br&gt;eller art eller den tilltalades socialtjänsten skall jorenas med&lt;br&gt;tidigare brottslighet påkallar det, dagsböter, högst tvåhundra, vare sig&lt;br&gt;får jämte överlämnande till vård böter har föreskrivits för brottet&lt;br&gt;inom socialtjänsten dömas till eller inte, om inte ett bötesstraff&lt;br&gt;dagsböter, högst tvåhundra, vare sig med hänsyn till socialtjänstens&lt;br&gt;böter har föreskrivits för brottet planerade åtgärder eller andra&lt;br&gt;eller inte. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;följder av brottet skulle drabba den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tilltalade alltför hårt eller om det&lt;br&gt;finns andra särskilda skäl mot att&lt;br&gt;döma till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat med hänsyn&lt;br&gt;till brottslighetens strafjvärde eller&lt;br&gt;art eller den tilltalades tidigare&lt;br&gt;brottslighet, får rätten meddela&lt;br&gt;särskild föreskrift om att den&lt;br&gt;tilltalade &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomstjänst i lägst tjugo och&lt;br&gt;högst etthundra timmar. Detta&lt;br&gt;gäller dock endast under&lt;br&gt;förutsättning att den tilltalade&lt;br&gt;förklarat sig villig att följa en&lt;br&gt;sådan föreskrift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms&lt;br&gt;vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten, i&lt;br&gt;samband med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den&lt;br&gt;dömde på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande&lt;br&gt;med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller&lt;br&gt;som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt.&lt;br&gt;Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;W&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;För brott som någon har begått&lt;br&gt;innan han fyllt arton år får rätten&lt;br&gt;överlämna till vård vid särskilt&lt;br&gt;ungdomshem, om synnerliga skäl&lt;br&gt;enligt 30 kap. 5 § första stycket&lt;br&gt;föreligger. Rätten skall bestämma&lt;br&gt;tiden för intagningen på det&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmet till lägst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;två månader och högst fyra år. Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härvid skall vad som föreskrivs i Bilaga 4&lt;br&gt;29 kap. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dömes någon till fängelse på viss&lt;br&gt;tid eller förordnar rätten, med&lt;br&gt;tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att&lt;br&gt;sådan påföljd skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och har den dömde med&lt;br&gt;anledning av misstanke om brott,&lt;br&gt;som prövats genom dom i målet,&lt;br&gt;under en sammanhängande tid av&lt;br&gt;minst tjugofyra timmar varit&lt;br&gt;berövad friheten som anhållen, häk&lt;br&gt;tad eller intagen på en enhet för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning med&lt;br&gt;stöd av 10 § lagen (1991:1137) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning, skall&lt;br&gt;tiden för frihetsberövandet, till den&lt;br&gt;del därunder icke samtidigt skett&lt;br&gt;verkställighet av dom i annat mål,&lt;br&gt;anses som tid under vilken den&lt;br&gt;ådömda påföljden verkställts i&lt;br&gt;anstalt. Domstolen skall i domen&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;33 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 g&lt;sup&gt;44&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms någon till fängelse på viss&lt;br&gt;tid eller överlämnas han till vård&lt;br&gt;vid särskilt ungdomshem eller&lt;br&gt;förordnar rätten, med tillämpning&lt;br&gt;av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd&lt;br&gt;skall avse ytterligare brott, och har&lt;br&gt;den dömde med anledning av&lt;br&gt;misstanke om brott, som prövats&lt;br&gt;genom dom i målet, under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av minst&lt;br&gt;tjugofyra timmar varit berövad&lt;br&gt;friheten som anhållen, häktad eller&lt;br&gt;intagen på en enhet för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning med&lt;br&gt;stöd av 10 § lagen (1991:1137) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning, skall&lt;br&gt;tiden för frihetsberövandet, till den&lt;br&gt;del därunder inte samtidigt skett&lt;br&gt;verkställighet av dom i annat mål,&lt;br&gt;anses som tid under vilken den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angiva det antal dagar påföljden&lt;br&gt;skall anses verkställd. Är den tid&lt;br&gt;varmed ådömt fängelse överstiger&lt;br&gt;frihetsberövandet ringa, må&lt;br&gt;förordnas att fängelsestraffet skall&lt;br&gt;anses helt verkställt genom&lt;br&gt;frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ådömda påföljden verkställts i&lt;br&gt;anstalt eller vid särskilt ung-&lt;br&gt;domshem. Domstolen skall i domen&lt;br&gt;ange det antal dagar påföljden skall&lt;br&gt;anses verkställd. Är den tid varmed&lt;br&gt;påföljden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överstiger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frihetsberövandet ringa, får&lt;br&gt;förordnas att påföljden skall anses&lt;br&gt;helt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verkställd&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjes villkorlig dom eller Undanröjs villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn och dömes i stället till skyddstillsyn och döms i stället till&lt;br&gt;fängelse på viss tid, äger, i den mån fängelse på viss tid eller&lt;br&gt;tillgodoräknande inte skett enligt överlämnas till vård vid särskilt&lt;br&gt;första eller tredje stycket, första ungdomshem, äger, i den mån&lt;br&gt;stycket tillämpning även i fråga om tillgodoräknande inte skett enligt&lt;br&gt;första eller tredje stycket, första&lt;br&gt;stycket tillämpning även i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frihetsberövande som föregått den villkorliga domen eller domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:373&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den&lt;br&gt;villkorliga domen eller skyddstillsynen skall avse ytterligare brott samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 6 b § eller 11 § tredje&lt;br&gt;stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dömes någon till böter och har Döms någon till böter och har&lt;br&gt;han med anledning av misstanke han med anledning av misstanke&lt;br&gt;om brott, som prövats genom dom i om brott, som prövats genom dom i&lt;br&gt;målet, varit berövad friheten på sätt målet, varit berövad friheten på sätt&lt;br&gt;som angives i första stycket, må som anges i första stycket, får&lt;br&gt;förordnas att påföljden skall anses förordnas att påföljden skall anses&lt;br&gt;helt eller delvis verkställd genom helt eller delvis verkställd genom&lt;br&gt;frihetsberövandet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;34 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;sup&gt;45&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes den som för brott dömts Har den som för brott dömts till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till fängelse, villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn ha begått annat brott&lt;br&gt;före domen eller begår han nytt&lt;br&gt;brott efter domen men innan&lt;br&gt;påföljden till fullo verkställts eller&lt;br&gt;eljest upphört, må rätten, med&lt;br&gt;iakttagande av vad för vissa fall är&lt;br&gt;föreskrivet i 2-6 §§, efter&lt;br&gt;omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förordna att den tidigare ådör&lt;br&gt;andra brottet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse, villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn eller överlämnats till&lt;br&gt;vård vid särskilt ungdomshem&lt;br&gt;begått annat brott före domen eller&lt;br&gt;begår han nytt brott efter domen&lt;br&gt;men innan påföljden till fullo&lt;br&gt;verkställts eller annars upphört, får&lt;br&gt;rätten, med iakttagande av vad för&lt;br&gt;vissa fall är föreskrivet i 2-7 §§,&lt;br&gt;efter omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ida påföljden skall avse jämväl det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. därest den tidigare domen 3. om den tidigare domen vunnit&lt;br&gt;vunnit laga kraft, undanröja den laga kraft, undanröja den ådömda&lt;br&gt;ådömda påföljden och för brotten påföljden och för brotten döma till&lt;br&gt;döma till påföljd av annan art. påföljd av annan art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jämte skyddstillsyn ådömts fängelse enligt 28 kap. 3 §, skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel den ådömda&lt;br&gt;fängelsepåföljden anses som en del av skyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; §&lt;sup&gt;46&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden skyddstillsyn, far rätten vid tillämpning av&lt;br&gt;1 § 1, om den nya brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades&lt;br&gt;tidigare brottslighet påkallar det, även döma till dagsböter, högst&lt;br&gt;tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Är fängelse&lt;br&gt;föreskrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till sådana&lt;br&gt;omständigheter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas med mindre&lt;br&gt;än att sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får rätten i&lt;br&gt;stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;45&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:211.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;46&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § 1 eller 2 far rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 §&lt;br&gt;eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att&lt;br&gt;följa en sådan behandlingsplan som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3,&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade med Döms den tilltalade med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av 1 § 3 till fängelse, tillämpning av 1 § 3 till fängelse&lt;br&gt;skall när straffets längd bestäms eller överlämnas han till vård vid&lt;br&gt;skälig hänsyn tas till vad han har särskilt ungdomshem, skall när&lt;br&gt;undergått till följd av domen på påföljdens längd bestäms skälig&lt;br&gt;skyddstillsyn och till vad han har&lt;br&gt;avtjänat av fängelse som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § liksom till böter som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §. I fall som här avses får&lt;br&gt;fängelse dömas ut på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har uppgift som avses i 28 kap. 6&lt;br&gt;a § första stycket lämnats i domen&lt;br&gt;skall, om fängelse döms ut, detta&lt;br&gt;beaktas, när straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn tas till vad han har&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn och till vad han har&lt;br&gt;avtjänat av fängelse som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;br&gt;3 § liksom till böter som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;br&gt;2 §. I fall som här avses får&lt;br&gt;fängelse dömas ut på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Har uppgift som avses i 28 kap. 6&lt;br&gt;a § första stycket lämnats i domen&lt;br&gt;skall, om fängelse döms ut, detta&lt;br&gt;beaktas, när straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse enligt första stycket får inte dömas ut och beslut enligt andra&lt;br&gt;stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn får inte meddelas, i&lt;br&gt;annat fall än när fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats&lt;br&gt;eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden vård&lt;br&gt;vid särskilt ungdomshem, får&lt;br&gt;förordnande enligt 1 § 1 meddelas&lt;br&gt;endast om det är uppenbart, att det&lt;br&gt;nya brottet med hänsyn till&lt;br&gt;påföljden är utan nämnvärd&lt;br&gt;betydelse i jämförelse med det förra&lt;br&gt;eller det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms med tillämpning av 1 § 2 till&lt;br&gt;påföljd for brott som begåtts innan&lt;br&gt;den tidigare domen börjat&lt;br&gt;verkställas, skall vid påföljdens&lt;br&gt;bestämmande iakttas, att&lt;br&gt;påföljderna tillsammans inte&lt;br&gt;överstiger vad som skulle ha dömts&lt;br&gt;ut för båda brotten. I dessa fall får&lt;br&gt;dömas till lindrigare påföljd än vad&lt;br&gt;som är föreskrivet for brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av 1 § 3 till fängelse,&lt;br&gt;skall när straffets längd bestäms&lt;br&gt;skälig hänsyn tas till vad han har&lt;br&gt;undergått till följd av förordnandet&lt;br&gt;om överlämnande till vård vid&lt;br&gt;särskilt ungdomshem. Beslut om&lt;br&gt;undanröjande av sådant&lt;br&gt;förordnande får ske endast om dom&lt;br&gt;meddelas innan den fastställda&lt;br&gt;verkställighetstiden har löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;47&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har med tillämpning av 1 § 1&lt;br&gt;genom lagakraftvunnen dom&lt;br&gt;förordnats, att fängelse, villkorlig&lt;br&gt;dom eller skyddstillsyn som ådömts&lt;br&gt;i tidigare mål skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och ändras den tidigare&lt;br&gt;ådömda påföljden av högre rätt&lt;br&gt;genom dom som vinner laga kraft,&lt;br&gt;skall frågan om påföljd för sagda&lt;br&gt;brott efter anmälan av åklagare&lt;br&gt;ånyo prövas av domstol. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla, när straff bestäms med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;och det tidigare ådömda straffet&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes, när dom å fängelse på&lt;br&gt;viss tid skall verkställas, att den&lt;br&gt;dömde begått brottet innan sådant&lt;br&gt;straff som ådömts honom för annat&lt;br&gt;brott börjat verkställas, och framgår&lt;br&gt;ej av domarna att det andra straffet&lt;br&gt;beaktats, skall sedan domarna&lt;br&gt;vunnit laga kraft domstol, efter&lt;br&gt;anmälan av åklagare, med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;bestämma det straff den dömde&lt;br&gt;skall undergå till följd av den dom,&lt;br&gt;som sist förekommer till&lt;br&gt;verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har med tillämpning av 1 § 1&lt;br&gt;genom lagakraftvunnen dom&lt;br&gt;förordnats, att fängelse, villkorlig&lt;br&gt;dom, skyddstillsyn eller vård vid&lt;br&gt;särskilt ungdomshem som ådömts i&lt;br&gt;tidigare mål skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och ändras den tidigare&lt;br&gt;ådömda påföljden av högre rätt&lt;br&gt;genom dom som vinner laga kraft,&lt;br&gt;skall frågan om påföljd för sagda&lt;br&gt;brott efter anmälan av åklagare på&lt;br&gt;nytt prövas av domstol. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla, när påföljd bestäms med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;eller 7 § andra stycket och den&lt;br&gt;tidigare ådömda påföljden ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes, när dom på fängelse på&lt;br&gt;viss tid eller förordnande om&lt;br&gt;överlämnande tiZl vård vzd särskilt&lt;br&gt;ungdomshem skall verkställas, att&lt;br&gt;den dömde begått brottet innan&lt;br&gt;sådan påföljd som ådömts honom&lt;br&gt;för annat brott börjat verkställas,&lt;br&gt;och framgår inte av domarna att&lt;br&gt;den andra påföljden beaktats, skall&lt;br&gt;sedan domarna vunnit laga kraft&lt;br&gt;domstol, efter anmälan av åklagare,&lt;br&gt;med tillämpning av 3 § andra&lt;br&gt;stycket eller 7 § andra stycket&lt;br&gt;bestämma vad den dömde skall&lt;br&gt;undergå till följd av den dom, som&lt;br&gt;sist förekommer till verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;47&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 s&lt;sup&gt;48&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång dom på fängelse på livstid&lt;br&gt;och dom på böter,&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter,&lt;br&gt;fängelse på viss tid, villkorlig dom&lt;br&gt;eller skyddstillsyn, skall&lt;br&gt;livstidsstraffet träda i stället for den&lt;br&gt;andra påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång dom på fängelse på livstid&lt;br&gt;och dom på böter,&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter,&lt;br&gt;fängelse på viss tid, villkorlig dom,&lt;br&gt;skyddstillsyn eller överlämnande&lt;br&gt;till vård vid särskilt ungdomshem,&lt;br&gt;skall livstidsstraffet träda i stället&lt;br&gt;för den andra påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång en dom på fängelse på viss&lt;br&gt;tid i minst två år och en dom på&lt;br&gt;böter eller förvandlingsstraff för&lt;br&gt;böter som har meddelats innan det&lt;br&gt;förstnämnda fängelsestraffet har&lt;br&gt;böljat avtjänas, skall det straffet&lt;br&gt;träda i ställe för den andra&lt;br&gt;påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång en dom på fängelse på viss&lt;br&gt;tid i minst två år eller på&lt;br&gt;förordnande om överlämnande till&lt;br&gt;vård vid särskilt ungdomshem i&lt;br&gt;minst två år och en dom på böter&lt;br&gt;eller förvandlingsstraff för böter&lt;br&gt;som har meddelats innan den&lt;br&gt;förstnämnda påföljden har börjat&lt;br&gt;avtjänas, skall den påföljden träda i&lt;br&gt;stället för den andra påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;W&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förordnande om överlämnande&lt;br&gt;till vård vid särskilt ungdomshem&lt;br&gt;bortfaller, om domen inte börjat&lt;br&gt;verkställas innan fem år förflutit&lt;br&gt;från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbryts verkställigheten av en&lt;br&gt;sådan dom som avses i första&lt;br&gt;stycket skall vad som där sägs&lt;br&gt;tillämpas på motsvarande sätt i&lt;br&gt;fråga om den fortsatta&lt;br&gt;verkställigheten. Tiden skall räknas&lt;br&gt;från den dag avbrottet skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;38 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; §49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol med stöd av 31 kap. Har domstol med stöd av 31 kap.&lt;br&gt;1 § överlämnat någon till vård inom 1 § överlämnat någon till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten men finnes därefter socialtjänsten och bryter därefter&lt;br&gt;att vården ej kan genomföras med den dömde i väsentlig mån mot&lt;br&gt;den dömdes samtycke eller, vid föreskrift som meddelats med stöd&lt;br&gt;prövning i därför stadgad ordning, av 31 kap. 1 § andra eller fjärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;48&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:645.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;49&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att i lag angivna förutsättningar stycket, får efter ansökan av&lt;br&gt;brister för vård av det slag som åklagare den rätt som först dömt i&lt;br&gt;socialnämnd i yttrande till målet undanröja förordnandet om&lt;br&gt;domstolen förklarat sig ämna överlämnande till vård och döma&lt;br&gt;anordna, äger efter ansökan av till annan påföljd for brottet,&lt;br&gt;åklagare den rätt som först dömt i Detsamma gäller om den planerade&lt;br&gt;målet undanröja förordnandet om vård som socialnämnden redovisat&lt;br&gt;överlämnande till vård och döma i yttrande enligt 11 § lagen&lt;br&gt;till annan påföljd för brottet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(1964:167) med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare inte kommer till&lt;br&gt;stånd eller om vården i väsentlig&lt;br&gt;mån avviker från den redovisade&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu har sagts gäller på motsvarande sätt när domstolen har&lt;br&gt;överlämnat någon till vård med stöd av 31 kap. 2 § och den vård som&lt;br&gt;socialnämnden i yttrande till domstolen har förklarat sig ämna föranstalta&lt;br&gt;om visar sig inte kunna anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;sup&gt;50&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har vid straffmätning eller val av påföljd enligt vad som framgår av&lt;br&gt;domen särskilt beaktats huruvida den tilltalade till följd av brottet kan&lt;br&gt;komma att drabbas av avskedande eller uppsägning från arbetsanställning&lt;br&gt;och har det antagande som i detta hänseende legat till grund för domen&lt;br&gt;visat sig felaktigt, får den rätt som först dömt i målet efter ansökan av&lt;br&gt;åklagaren eller den dömde undanröja den ådömda påföljden och döma till&lt;br&gt;ny påföljd för brottet. Detta gäller dock endast om den tidigare ådömda&lt;br&gt;påföljden inte har till fullo verkställts. Görs en sådan ansökan, får rätten&lt;br&gt;förordna att den tidigare ådömda påföljden tills vidare inte får&lt;br&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden Är den tidigare påföljden&lt;br&gt;skyddstillsyn och bestäms den nya skyddstillsyn och bestäms den nya&lt;br&gt;påföljden till fängelse, skall vid påföljden till fängelse eller vård vid&lt;br&gt;straffets bestämmande skälig särskilt ungdomshem, skall vid&lt;br&gt;hänsyn tas till vad den dömde påföljdens bestämmande skälig&lt;br&gt;undergått till följd av domen på hänsyn tas till vad den dömde&lt;br&gt;skyddstillsyn. Härvid får dömas till undergått till följd av domen på&lt;br&gt;fängelse på kortare tid än vad som skyddstillsyn. Härvid får dömas till&lt;br&gt;är föreskrivet för brottet. Undanröjs fängelse på kortare tid än vad som&lt;br&gt;fängelse och dömer rätten till nytt är föreskrivet för brottet. Undanröjs&lt;br&gt;fängelsestraff, skall den tid under fängelse eller vård vid särskilt&lt;br&gt;vilken det tidigare straffet ungdomshem och dömer rätten till&lt;br&gt;verkställts anses som verkställighet ny påföljd av nu angiven art, skall&lt;br&gt;av det nya straffet. Rätten skall i den tid under vilken den tidigare&lt;br&gt;beslutet ange den sålunda påföljden verkställts anses som&lt;br&gt;verkställda tiden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verkställighet av den nya påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall i beslutet ange den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;50&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sålunda verkställda tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 29 kap. 2 § och&lt;br&gt;51 kap. 25 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över frågor som avser ansvar skall röstas i ett sammanhang. Om det&lt;br&gt;kan påverka utgången i målet, skall dock röstas särskilt angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frågan om den tilltalade begått gärningen och hur denna i sådant fall&lt;br&gt;skall bedömas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har omedelbar&lt;br&gt;betydelse för bestämmande av påföljd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. frågan om påföljd, utom såvitt gäller storleken av dagsbot,&lt;br&gt;föreskrifter, varning, övervakning, förlängning av prövotid eller&lt;br&gt;verkställighet av påföljd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återstående frågor som avser ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser någon ledamot att den Anser någon ledamot att den&lt;br&gt;tilltalade skall överlämnas till tilltalade skall överlämnas till&lt;br&gt;särskild vård, skall före omröstning särskild vård av annat slag än som&lt;br&gt;enligt andra stycket 3 röstas särskilt avses i 31 kap. 1 a § brottsbalken,&lt;br&gt;angående denna mening. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall före omröstning enligt andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket 3 röstas särskilt angående&lt;br&gt;denna mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;51 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 S&lt;sup&gt;52&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte med anledning&lt;br&gt;av den tilltalades överklagande eller&lt;br&gt;av åklagarens överklagande till&lt;br&gt;hans förmån döma till en&lt;br&gt;brottspåföljd som är att anse som&lt;br&gt;svårare eller mer ingripande för den&lt;br&gt;tilltalade än den som tingsrätten&lt;br&gt;dömt till. Hovrätten får dock&lt;br&gt;besluta om överlämnande till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte med anledning&lt;br&gt;av den tilltalades överklagande eller&lt;br&gt;av åklagarens överklagande till&lt;br&gt;hans förmån döma till en&lt;br&gt;brottspåföljd som är att anse som&lt;br&gt;svårare eller mer ingripande för den&lt;br&gt;tilltalade än den som tingsrätten&lt;br&gt;dömt till. Hovrätten far dock&lt;br&gt;besluta om överlämnande till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild vård eller, om tingsrätten&lt;br&gt;beslutat om sådan vård, döma till&lt;br&gt;annan påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild vård av annat slag än som&lt;br&gt;avses i 31 kap. 1 a§ brottsbalken.&lt;br&gt;Om tingsrätten beslutat om särskild&lt;br&gt;vård enligt 31 kap. brottsbalken,&lt;br&gt;får hovrätten döma till annan&lt;br&gt;påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;51&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1369.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;52&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten far inte heller med anledning av ett överklagande som anges&lt;br&gt;i första stycket besluta om utvisning, om tingsrätten inte har meddelat ett&lt;br&gt;sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för&lt;br&gt;den tilltalade att återvända till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om införande&lt;br&gt;av nya rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1946:804) om införande av nya&lt;br&gt;rättegångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;53&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon genom dom, som får Har någon genom dom, som får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas, trots att den inte äger&lt;br&gt;laga kraft, dömts till straff eller&lt;br&gt;annan påföljd för brott och är han&lt;br&gt;för sådan verkställighet intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, skall han vid&lt;br&gt;fullföljd av talan i målet anses som&lt;br&gt;häktad för brottet. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om den som är&lt;br&gt;omhändertagen enligt 28 kap. 11 §&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål skall,&lt;br&gt;om inte annat är föreskrivet, i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla, då mot&lt;br&gt;någon, som blivit dömd för brott,&lt;br&gt;vid domstol inleds förfarande, som&lt;br&gt;avser undanröjande av påföljd och&lt;br&gt;ådömande av annan påföljd för&lt;br&gt;brott eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han&lt;br&gt;intagen i anstalt som avses i första&lt;br&gt;stycket, skall han anses som häktad&lt;br&gt;för brottet. Har offentlig försvarare&lt;br&gt;förordnats för den dömde, skall&lt;br&gt;ersättning till försvararen alltid&lt;br&gt;betalas av staten. Även kostnad för&lt;br&gt;annan rättshjälp åt den dömde skall&lt;br&gt;betalas av staten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas, trots att den inte äger&lt;br&gt;laga kraft, dömts till straff eller&lt;br&gt;annan påföljd för brott och är han&lt;br&gt;för sådan verkställighet intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt eller sådant&lt;br&gt;särskilt ungdomshem som avses i&lt;br&gt;31 kap. 1 a§ brottsbalken, skall&lt;br&gt;han vid fullföljd av talan i målet&lt;br&gt;anses som häktad för brottet.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om den&lt;br&gt;som är omhändertagen enligt 28&lt;br&gt;kap. 11 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål skall,&lt;br&gt;om inte annat är föreskrivet, i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla, då mot&lt;br&gt;någon, som blivit dömd för brott,&lt;br&gt;vid domstol inleds förfarande, som&lt;br&gt;avser undanröjande av påföljd och&lt;br&gt;ådömande av annan påföljd för&lt;br&gt;brott eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han för&lt;br&gt;verkställighet av påföljd intagen i&lt;br&gt;anstalt eller hem som avses i första&lt;br&gt;stycket, skall han anses som häktad&lt;br&gt;för brottet. Har offentlig försvarare&lt;br&gt;förordnats for den dömde, skall&lt;br&gt;ersättning till försvararen alltid&lt;br&gt;betalas av staten. Även kostnad för&lt;br&gt;annan rättshjälp åt den dömde skall&lt;br&gt;betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;53&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:763.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning Prop. 1997/98:96&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;vid frihetsinskränkning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:515) om ersättning vid&lt;br&gt;frihetsinskränkning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0396/prop_199798__96-4.png" style="width:18pt;height:10pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Den som har undergått fängelse, Den som har undergått fängelse,&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter eller förvandlingsstraff för böter eller&lt;br&gt;utegångsförbud enligt lagen utegångsförbud enligt lagen&lt;br&gt;(1986:644) om disciplinförseelser (1986:644) om disciplinförseelser&lt;br&gt;av krigsmän, m.m. har rätt till av krigsmän, m.m. har rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten, om efter ersättning av staten, om efter&lt;br&gt;fullföljd av talan eller anlitande av fullföljd av talan eller anlitande av&lt;br&gt;särskilt rättsmedel frikännande dom särskilt rättsmedel frikännande dom&lt;br&gt;meddelas eller mindre ingripande meddelas eller mindre ingripande&lt;br&gt;påföljd ådöms eller dom eller beslut påföljd ådöms eller dom eller beslut&lt;br&gt;som legat till grund för som legat till grund för&lt;br&gt;verkställigheten undanröjs utan verkställigheten undanröjs utan&lt;br&gt;förordnande om ny handläggning, förordnande om ny handläggning.&lt;br&gt;Detsamma gäller den som efter Detsamma gäller den som efter&lt;br&gt;förordnande av domstol enligt 31 förordnande av domstol har&lt;br&gt;kap. 3 § brottsbalken har genomgått vård vid särskilt&lt;br&gt;genomgått rättspsykiatrisk vård. ungdomshem enligt 31 kap. 1 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbalken eller rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård enligt 31 kap. 3 §&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;54&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1146.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;kriminalregister &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1963:197) om allmänt&lt;br&gt;kriminalregister skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;55&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i&lt;br&gt;riket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dömts till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överlämnats&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till 2. överlämnats till vård vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk vård eller, om för särskilt ungdomshem, rätts-&lt;br&gt;brottet är föreskrivet fängelse, till psykiatrisk vård eller, om för&lt;br&gt;vård enligt lagen (1988:870) om brottet är föreskrivet fängelse, till&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall; vård enligt lagen (1988:870) om&lt;br&gt;eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vård av missbrukare i vissa fall;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ålagts förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har brott, för vilket dömts till Har brott, för vilket dömts till&lt;br&gt;skyddstillsyn eller villkorlig dom, skyddstillsyn eller villkorlig dom&lt;br&gt;enligt domen &amp;nbsp;&amp;nbsp;begåtts&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;under eller överlämnats till vård vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkan av en allvarlig psykisk särskilt ungdomshem, enligt domen&lt;br&gt;störning, skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;detta&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;särskilt begåtts under påverkan av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anmärkas i registret. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;allvarlig psykisk störning, skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta särskilt anmärkas i registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd&lt;br&gt;personutredning och om domen eller beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;56&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall innehålla Registret skall innehålla anteckning&lt;br&gt;anteckning om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verkställighetens böijan 1. verkställighetens början&lt;br&gt;beträffande den som dömts till beträffande den som dömts till&lt;br&gt;fängelse eller ålagts förvandlings- fängelse eller ålagts förvandlings-&lt;br&gt;straff för böter samt frigivning från straff för böter samt frigivning från&lt;br&gt;sådana straff, med angivande vid sådana straff, med angivande vid&lt;br&gt;villkorlig frigivning av prövotiden villkorlig frigivning av prövotiden&lt;br&gt;och den återstående strafftiden; och den återstående strafftiden;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande om anstånd med 2. förordnande om anstånd med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakning eller om att vidare övervakning eller om att vidare&lt;br&gt;verkställighet ej får äga rum verkställighet ej far äga rum&lt;br&gt;beträffande den som dömts till beträffande den som dömts till&lt;br&gt;skyddstillsyn. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skyddstillsyn; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verkställighetens början och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;55&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1141.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;56&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:357.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slut beträffande den som&lt;br&gt;överlämnats till vård vid särskilt&lt;br&gt;ungdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till förordning om ändring i&lt;br&gt;kriminalregisterkungörelsen (1973:58)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;57&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag av kriminalregistret skall inhämtas när framställning om&lt;br&gt;häktning görs samt innan någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. döms till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överlämnas till rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård eller, om fängelse&lt;br&gt;är föreskrivet för brottet, till vård&lt;br&gt;enligt lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;miss-brukare i vissa fall, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åläggs förvandlingsstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överlämnas till vård vid&lt;br&gt;särskilt ungdomshem, rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård eller, om fängelse&lt;br&gt;är föreskrivet för brottet, till vård&lt;br&gt;enligt lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;37&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;58&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som misstänks för att ha begått brott innan han fyllt&lt;br&gt;arton år skall åklagaren, innan han fattar beslut i åtalsfrågan, inhämta&lt;br&gt;yttrande från socialnämnden i den kommun som enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) har ansvaret för den unge, om denne har erkänt gärningen&lt;br&gt;eller det annars finns skälig misstanke att han har begått brottet. Yttrande&lt;br&gt;behöver inte inhämtas om brottet är ringa, om det är uppenbart att det&lt;br&gt;finns förutsättningar för åtalsunderlåtelse eller det annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande enligt första stycket Ett yttrande enligt första stycket&lt;br&gt;skall avse frågan om nämnden har skall innehålla en redogörelse för&lt;br&gt;vidtagit eller avser att vidta någon de åtgärder som nämnden tidigare&lt;br&gt;åtgärd beträffande den unge och har vidtagit beträffande den unge&lt;br&gt;om en sådan åtgärd enligt samt en plan för de åtgärder som&lt;br&gt;nämndens mening är den nämnden avser att vidta, varvid&lt;br&gt;lämpligaste för honom. Yttrandet arten, omfattningen och&lt;br&gt;skall, om åklagaren begär det eller varaktigheten av åtgärderna skall&lt;br&gt;om nämnden finner det nödvändigt, framgå. Yttrandet skall, om&lt;br&gt;även innehålla en redogörelse för åklagaren begär det eller om&lt;br&gt;den unges personliga utveckling nämnden finner det nödvändigt,&lt;br&gt;och hans levnadsomständigheter i även innehålla en redogörelse för&lt;br&gt;övrigt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den unges personliga utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och hans levnadsomständigheter i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även i samband med yttrande lämna åklagaren de&lt;br&gt;upplysningar som denne begär i fråga om den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;58&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1760.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;26&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till förordning om ändring i förordningen&lt;br&gt;(1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (1994:1763) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol överlämnat någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vård inom socialtjänsten, skall&lt;br&gt;åklagaren inhämta upplysning om&lt;br&gt;vilken vård som har anordnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer fråga om att ådöma Uppkommer fråga om att ådöma&lt;br&gt;annan påföljd enligt 38 kap. 2 § annan påföljd enligt 38 kap. 2 §&lt;br&gt;brottsbalken skall åklagaren genast brottsbalken skall åklagaren genast&lt;br&gt;vidta de åtgärder som är vidta de åtgärder som är&lt;br&gt;nödvändiga. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;sup&gt;59&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdsanstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har tillfälligt placerats&lt;br&gt;i häkte med stöd av 23 § tredje&lt;br&gt;stycket, 43 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen eller 50 § tredje&lt;br&gt;meningen lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har omhändertagits&lt;br&gt;enligt 28 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;brottsbalken i avvaktan på att beslut&lt;br&gt;om undanröjande av skyddstillsyn&lt;br&gt;vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har tillfälligt placerats i&lt;br&gt;häkte med stöd av 23 § tredje&lt;br&gt;stycket, 43 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen eller 50 § tredje&lt;br&gt;meningen lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har omhändertagits&lt;br&gt;enligt 28 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;brottsbalken i avvaktan på att beslut&lt;br&gt;om undanröjande av skyddstillsyn&lt;br&gt;vinner laga kraft, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som intagits i häkte eller&lt;br&gt;polisarrest för förpassning till&lt;br&gt;särskilt ungdomshem med stöd av&lt;br&gt;9 § tredje stycket lagen (1997:000)&lt;br&gt;om verkställighet av dom på&lt;br&gt;överlämnande till vård vid särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte på den som har gripits enligt 34 § lagen&lt;br&gt;(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;59&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1761.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0396/prop_199798__96-5.png" style="width:15pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §“&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller ersättning av Denna lag gäller ersättning av&lt;br&gt;staten vid personskada och staten vid personskada och&lt;br&gt;tillämpas på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som tjänstgör enligt lagen 1. den som tjänstgör enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:1809) om totalförsvarsplikt (1994:1809) om totalförsvarsplikt&lt;br&gt;eller inställer sig till mönstring, eller inställer sig till mönstring,&lt;br&gt;eller annan uttagning enligt den eller annan uttagning enligt den&lt;br&gt;lagen eller till antagningsprövning lagen eller till antaghingsprövning&lt;br&gt;enligt lagen (1994:1810) om enligt lagen (1994:1810) om&lt;br&gt;möjlighet för kvinnor att fullgöra möjlighet för kvinnor att fullgöra&lt;br&gt;värnplikt eller civilplikt med längre värnplikt eller civilplikt med längre&lt;br&gt;grundutbildning, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;grundutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;den som medverkar i 2. den som medverkar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räddningstjänst eller i övning med&lt;br&gt;räddningskår enligt räddningstjänst-&lt;br&gt;lagen (1986:1102) eller i räddnings-&lt;br&gt;tjänst enligt 11 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket luftfartslagen (1957:297),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är intagen för vård i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, i ett hem som&lt;br&gt;avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga, i ett hem som avses i 22 §&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall samt den&lt;br&gt;som är häktad eller anhållen eller i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räddningstjänst eller i övning med&lt;br&gt;räddningskår enligt räddningstjänst-&lt;br&gt;lagen (1986:1102) eller i räddnings-&lt;br&gt;tjänst enligt 11 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket luftfartslagen (1957:297),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är intagen för vård i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, i ett hem som&lt;br&gt;avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga, i ett hem som avses i 22 §&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall samt den&lt;br&gt;som är häktad eller anhållen eller i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat fall intagen eller tagen i annat fall intagen eller tagen i&lt;br&gt;förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte&lt;br&gt;eller polisarrest. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller polisarrest,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som utför ungdomstjänst&lt;br&gt;på grund av föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 31 kap. 1 §&lt;br&gt;fjärde stycket brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas även på den som i&lt;br&gt;annat fall än som avses i första stycket frivilligt deltar i verksamhet inom&lt;br&gt;totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på&lt;br&gt;människor eller egendom eller i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;60&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:2073.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personskadeskyddet inträder när Personskadeskyddet inträder när Bilaga 4&lt;br&gt;den första färden påbörjas till den första färden påböijas till&lt;br&gt;verksamhet eller intagning som verksamhet eller intagning som&lt;br&gt;avses i 1 § och gäller till dess den avses i 1 § 1-3 och gäller till dess&lt;br&gt;sista färden från verksamheten eller den sista färden från verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;intagningen avslutats.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller intagningen avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sådan verksamhet som avses&lt;br&gt;i 1 § 4 inträder personskadeskyddet&lt;br&gt;när den dömde påbörjar en resa till&lt;br&gt;platsen för verksamheten i enlighet&lt;br&gt;med den av socialnämnden&lt;br&gt;uppgjorda planen och upphör när&lt;br&gt;resa från platsen avslutats.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;26&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) Prop. 1997/98:96&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620) skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 65 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som påföljd för brott&lt;br&gt;överlämnats till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten, skall socialnämnden&lt;br&gt;fortlöpande underrätta åklagaren&lt;br&gt;om vårdens fortgång. Sådan&lt;br&gt;underrättelse skall lämnas minst en&lt;br&gt;gång varannan månad så länge&lt;br&gt;vården pågår enligt den uppgjorda&lt;br&gt;vårdplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den som överlämnats till&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten ålagts att&lt;br&gt;utföra ungdomstjänst med stöd av&lt;br&gt;31 kap. 1 § fjärde stycket&lt;br&gt;brottsbalken, skall socialnämnden i&lt;br&gt;underrättelsen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åklagaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redogöra för den dömdes&lt;br&gt;fullgörande av ungdomstjänsten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till förordning om ändring i&lt;br&gt;socialtjänstförordningen (1981:750)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 25 § socialtjänstförordningen (1981:750)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;sup&gt;61&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse anger vilka av de hem som avses i 23 a §&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) som utgör hem för särskild tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 26-28 §§ gäller Föreskrifterna i 26-28 §§ gäller&lt;br&gt;dem som vårdas i ett sådant hem. dem som vårdas i ett sådant hem på&lt;br&gt;någon annan grund än domstols&lt;br&gt;förordnande enligt 31 kap. 1 a§&lt;br&gt;brottsbalken om vård vid särskilt&lt;br&gt;ungdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i de frågor som avses i 26-28 §§ fattas av föreståndaren, som&lt;br&gt;underrättar huvudmannen om besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;61&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:751.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller&lt;br&gt;utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat&lt;br&gt;socialt nedbrytande beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård skall också beslutas om den&lt;br&gt;som överlämnats till vård vid&lt;br&gt;särskilt ungdomshem enligt 31 kap.&lt;br&gt;1 a § brottsbalken vid&lt;br&gt;verkställighetens slut bedöms vara i&lt;br&gt;uppenbart behov av fortsatt vård&lt;br&gt;för att inte löpa sådan risk som&lt;br&gt;avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till förordning om ändring i förordningen&lt;br&gt;(1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1990:893) om&lt;br&gt;underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. införs en ny paragraf,&lt;br&gt;19 a §, av följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen beslutar att den&lt;br&gt;tilltalade skall överlämnas till vård&lt;br&gt;vid särskilt ungdomshem med stöd&lt;br&gt;av 31 kap. 1 a § brottsbalken, skall&lt;br&gt;en kopia av domen samma dag&lt;br&gt;sändas till socialnämnden och&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse. Till&lt;br&gt;domen skall fogas handlingar som&lt;br&gt;anges i 3 § jämte yttrande enligt&lt;br&gt;11 § lagen (1964:167) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År den dömde häktad, skall en&lt;br&gt;kopia av domen samma dag sändas&lt;br&gt;till häktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första och&lt;br&gt;andra styckena gäller även i fråga&lt;br&gt;om dom varigenom domstolen&lt;br&gt;förordnat att tidigare ådömt&lt;br&gt;överlämnande enligt 31 kap. 1 a§&lt;br&gt;skall avse ytterligare brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en högre rätt ändrar en dom&lt;br&gt;som anges i första eller tredje&lt;br&gt;stycket såvitt rör påföljden, skall en&lt;br&gt;kopia av den högre rättens dom&lt;br&gt;samma dag sändas till&lt;br&gt;socialnämnden och Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för domen får domsbevis&lt;br&gt;sändas, varvid 2§ andra stycket&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förordning träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till lag om verkställighet av dom på överlämnande&lt;br&gt;till vård vid särskilt ungdomshem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag avser verkställighet av dom på överlämnande till vård vid&lt;br&gt;särskilt ungdomshem enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Verkställigheten skall utformas så att de skadliga följderna av&lt;br&gt;frihetsberövandet motverkas och så att den dömdes anpassning i&lt;br&gt;samhället främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Statens institutionsstyrelse leder och har inseende över&lt;br&gt;verkställigheten, vilken skall planläggas och genomforas i samarbete&lt;br&gt;med socialnämnden i den dömdes hemort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Intagningen m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Verkställigheten skall inledas genom att den dömde tas in på ett&lt;br&gt;sådant särskilt ungdomshem som anges i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga. Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;skall anvisa plats vid ett sådant hem. Intagningen skall ske utan dröjsmål&lt;br&gt;så snart domen far verkställas enligt 5 eller 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Verkställigheten får inledas när domen har vunnit laga kraft.&lt;br&gt;Verkställigheten får inledas även om åklagaren eller målsägande har&lt;br&gt;överklagat domen, såvida den dömde inte inom föreskriven tid har&lt;br&gt;överklagat domen beträffande påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Verkställigheten får inledas omedelbart, om den dömde före&lt;br&gt;överklagandetidens utgång avger förklaring att han avstår från att&lt;br&gt;överklaga domen beträffande påföljden och medger att den får&lt;br&gt;verkställas (nöjdförklaring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nöjdförklaring får avges inför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. chefen för allmänt häkte, av den som är häktad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreståndaren för ett sådant särskilt ungdomshem som avses i denna&lt;br&gt;lag, av den som är intagen vid sådant hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som får ta emot nöjdförklaring enligt andra stycket 1 eller 2 skall&lt;br&gt;så snart det kan ske erinra den dömde om hans rätt att avge sådan&lt;br&gt;förklaring samt upplysa den dömde om när och hur det kan ske. Det&lt;br&gt;åligger honom vidare att den dag, då nöjdförklaring först kan avges,&lt;br&gt;efterhöra om den dömde vill avge sådan förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När nöjdförklaring avges skall vittne närvara. Den som har mottagit&lt;br&gt;förklaringen skall göra anteckning därom på domen eller på rättens bevis&lt;br&gt;om målets utgång, såvitt rör den dömde (domsbevis). Anteckningen skall&lt;br&gt;undertecknas av mottagaren, den dömde och vittnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Nöjdförklaring gäller endast om den dömde har haft betänketid till&lt;br&gt;andra dagen efter den dag då domen avkunnades för honom vid rätten&lt;br&gt;eller på annat sätt delgavs honom och om den som skall ta emot&lt;br&gt;förklaringen har tillgång till domen eller domsbevis. Den dömde skall&lt;br&gt;beredas tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nöjdförklaring som har avgivits enligt denna lag far inte återkallas.&lt;br&gt;Har den dömde överklagat domen såvitt angår påföljden, skall&lt;br&gt;överklagandet anses återkallat genom nöjdförklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avger den dömde nöjdförklaring inför sådan befattningshavare som&lt;br&gt;anges i 6 § andra stycket 1 eller 2, skall denne omedelbart befordra&lt;br&gt;domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför&lt;br&gt;polismyndighet, skall den som tar emot förklaringen se till att den dömde&lt;br&gt;förpassas till särskilt ungdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När domen far verkställas skall Statens institutionsstyrelse utan&lt;br&gt;dröjsmål förelägga den dömde att senast viss dag inställa sig vid det&lt;br&gt;särskilda ungdomshem där domen skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde inte rättar sig efter eller inte kan nås av föreläggande&lt;br&gt;enligt första stycket, skall polismyndigheten i den ort där han vistas på&lt;br&gt;begäran av Statens institutionsstyrelse förpassa honom till hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dömde far i väntan på förpassning förvaras i allmänt häkte eller i&lt;br&gt;polisarrest, om det är nödvändigt för att förpassningen skall kunna&lt;br&gt;säkerställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Är den dömde när domen far verkställas häktad eller intagen på&lt;br&gt;särskilt ungdomshem med stöd av lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga, skall häktet eller det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet omedelbart befordra domen till verkställighet och den&lt;br&gt;dömde skall omedelbart förpassas till det särskilda ungdomshem där&lt;br&gt;verkställigheten skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I fråga om beräkning av den tid som verkställigheten skall pågå,&lt;br&gt;skall 19, 21-23 och 25-26 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid&lt;br&gt;m.m gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart den dömde påbörjat verkställighet av ett förordnande om&lt;br&gt;överlämnande till vård vid särskilt ungdomshem, skall Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse fastställa dagen för verkställighetens slut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genomförandet av verkställigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den dömde far hindras att lämna det särskilda ungdomshemmet och&lt;br&gt;i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig&lt;br&gt;för att verkställigheten skall kunna genomföras. Den dömdes&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörelsefrihet får också inskränkas när det behövs av hänsyn till andra&lt;br&gt;intagnas eller personalens säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Verkställigheten skall inledas på en låsbar enhet. Så snart&lt;br&gt;förhållandena medger det, skall den dömde överföras till vistelse under&lt;br&gt;öppnare former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den dömde kan överföras från låsbar enhet skall prövas&lt;br&gt;fortgående, dock minst en gång varannan månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Bestämmelserna i 16, 17, 19 och 20 §§ lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga skall tillämpas även för den som&lt;br&gt;verkställer förordnande om överlämnande till vård vid särskilt&lt;br&gt;ungdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om det är särskilt påkallat av att den dömde uppträder våldsamt&lt;br&gt;eller är så påverkad av berusningsmedel att han inte kan hållas till&lt;br&gt;ordningen, får han hållas avskild från de övriga vid hemmet under&lt;br&gt;förutsättning att han står under fortlöpande uppsikt av personalen. Han&lt;br&gt;får dock inte hållas i sådan avskildhet längre tid än som är oundgängligen&lt;br&gt;nödvändigt och inte i något fall under längre tid än 24 timmar i följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den dömde skall tillåtas att vistas utanför det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet i den utsträckning som kravet på samhällsskydd&lt;br&gt;medger, om det bedöms lämpligt för att främja hans anpassning i&lt;br&gt;samhället. Därvid skall de villkor ställas som kan anses erforderliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Beslut enligt denna lag fattas av Statens institutionsstyrelse. I frågor&lt;br&gt;som avses i 13 och 16 §§ skall samråd ske med socialnämnden i den&lt;br&gt;dömdes hemort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att föreståndaren för det särskilda ungdomshemmet får&lt;br&gt;meddela beslut enligt 13 och 16 §§ beträffande viss intagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Beslut av Statens institutionsstyrelse i frågor som avses i 4, 9 och&lt;br&gt;11 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av föreståndaren för det särskilda ungdomshem där den&lt;br&gt;dömde tagits in får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om&lt;br&gt;beslutet avser förstörande eller försäljning av egendom enligt 20 § lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanser- Påföljder för unga lagöverträdare&lt;br&gt;(Ds 1997:32)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över departementspromemorian Påföljder for&lt;br&gt;unga lagöverträdare, Ds 1997:32, avgetts av Riksdagens ombudsmän,&lt;br&gt;Svea hovrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge, Göteborgs tingsrätt, Handens tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt,&lt;br&gt;Eskilstuna tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Gävle tingsrätt, Kammarrätten&lt;br&gt;i Jönköping, Länsrätten i Örebro län, Länsrätten i Södermanlands län,&lt;br&gt;Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndig-&lt;br&gt;heten, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Kriminologiska institutionen vid&lt;br&gt;Stockholms universitet, Svenska Kommunförbundet, Malmö kommun,&lt;br&gt;Växjö kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun, Umeå kommun,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers&lt;br&gt;centralorganisation, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges ffivårdstjänstemän, Akademikerförbundet SSR,&lt;br&gt;Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Organisationen för barnens rätt&lt;br&gt;i samhället, Rädda Barnens riksförbund, Riksorganisationen för anhöriga&lt;br&gt;till våldsdödade ungdomar samt Riksorganisationen för Hvb-hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har till sitt yttrande fogat remissyttranden från&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna i Stockholm, Linköping, Malmö, Göteborg,&lt;br&gt;Västerås, Sundsvall och Umeå. Dessa myndigheter i vissa fall i sin tur&lt;br&gt;inhämtat yttranden från de lokala åklagarkamrama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO har lämnat ett yttrande från medlemsförbundet Sveriges&lt;br&gt;psykologförbund. TCO har lämnat ett yttrande från&lt;br&gt;Statstjänstemannaförbundet. Akademikerförbundet SSR har ingett ett&lt;br&gt;yttrande från SACOs samverkansorgan inom KW och SIS som sitt eget&lt;br&gt;yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Falu kommun, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivarföreningen,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige och Riksförbundet för hem och skola har&lt;br&gt;inbjudits att lämna synpunkter men har avstått från att yttra sig. Bam-&lt;br&gt;och ungdomsdelegationen kommer att beredas tillfälle att yttra sig i&lt;br&gt;särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har professor Nils Jareborg, Uppsala universitet, inkommit med&lt;br&gt;synpunkter på förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;27:&lt;/h3&gt;
&lt;h2&gt;Den utvidgade försöksverksamheten med&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1997 utvidgades försöksverksamheten med&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll till att gälla hela landet och&lt;br&gt;till att omfatta fängelsestraff på högst tre månader. Föreliggande rapport&lt;br&gt;är en delredovisning av ett regeringsuppdrag att utvärdera den fortsatta&lt;br&gt;försöksverksamheten. Undersökningen omfattar vissa delar av&lt;br&gt;verksamheten under det första halvåret 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den första delen av undersökningen redogörs för flödet av ärenden, från&lt;br&gt;dom till fullföljd verkställighet. Sammanfattningsvis visar&lt;br&gt;undersökningen följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Under verksamhetens sex första månader erbjöds 4.269 personer att&lt;br&gt;ansöka om att avtjäna det utdömda fängelsestraffet i form av&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll. Den yngste som erbjöds&lt;br&gt;var 18 år gammal, den äldste 77 år. Två av tre har tidigare lagförts för&lt;br&gt;brott och nästan hälften har tidigare dömts till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Nästan hälften av de som erbjöds delta var dömda för&lt;br&gt;trafikonykterhetsbrott och en av fem var dömd för misshandel. Den&lt;br&gt;&amp;quot;nya&amp;quot; gruppen dömda, de som dömts till fängelse i tre månader, utgjorde&lt;br&gt;418 personer, eller knappt tio procent av samtliga som erbjöds ansöka.&lt;br&gt;De som dömts till fängelse i en månad dominerar, de utgjorde 64 procent&lt;br&gt;av samtliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Cirka 30 procent av dem som erbjöds att ansöka om att delta i&lt;br&gt;försöksverksamheten valde att inte ansöka. Personer med tidigare&lt;br&gt;kriminell belastning ansökte i mindre utsträckning än andra, äldre&lt;br&gt;ansökte något oftare än yngre och benägenheten att ansöka om att delta&lt;br&gt;var lägre bland dem som dömts för narkotikabrott eller stöldbrott än&lt;br&gt;bland andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Visserligen ansökte de med längre strafftider i mindre utsträckning än&lt;br&gt;andra, men detta hänger samman med att de som dömts till två eller tre&lt;br&gt;månaders fängelse skiljer sig från övriga med avseende på bland annat&lt;br&gt;ålder, tidigare kriminell belastning och typ av brott i den aktuella domen.&lt;br&gt;Strafftiden hade i sig ingen betydelse för om den dömde skulle ansöka&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Lite drygt 12 procent av ansökningarna om att delta avslogs. Vanligaste&lt;br&gt;orsaken till att ansökan avslogs var att den dömde inte medverkat i den&lt;br&gt;utredning som skall föregå verkställigheten. Den näst vanligaste orsaken&lt;br&gt;till avslag var att den dömde ej bedömdes som lämplig att delta, på grund&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av drogmissbruk eller att den dömde uppträdde aggressivt under&lt;br&gt;utredningen. Ofta anges fler än ett skäl till avslag. Det är t.ex. sällan som&lt;br&gt;den dömdes missbruk ensamt är orsak till att ansökan avslås, vanligtvis&lt;br&gt;är detta kombinerat med något annat skäl, som att den dömde obstruerar&lt;br&gt;eller på annat sätt inte medverkar under utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-1 vart femte avslag (vilket motsvarar 2,6 procent av samtliga beslut som&lt;br&gt;tagits) anförs som skäl att den dömde inte hade eller kunnat ordna&lt;br&gt;lämplig sysselsättning eller bostad. Även detta skäl förekommer ofta i&lt;br&gt;kombination med någon annan orsak, som att den dömde ej medverkat&lt;br&gt;under utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sannolikheten för avslag samvarierar med den dömdes tidigare&lt;br&gt;kriminella belastning, med typ av brott i aktuell dom och med den&lt;br&gt;utdömda strafftiden. Ansökningar från dem som tidigare lagförts för brott&lt;br&gt;beviljas något mer sällan än andras. Så är också fallet för dem som dömts&lt;br&gt;till två eller tre månaders fängelse och för dem som dömts för&lt;br&gt;narkotikabrott eller stöldbrott. Detta hänger främst samman med att dessa&lt;br&gt;personer oftare än andra inte medverkar i frivårdens utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Andelen som ansöker om att delta och andelen som beviljas delta&lt;br&gt;varierar mellan olika frivårdsmyndigheter. I ett av de 43 distrikt som&lt;br&gt;handlägger dessa ärenden är andelen så låg som 48 procent och i ett annat&lt;br&gt;så hög som 91 procent. Vad gäller andelen som beviljas varierar denna&lt;br&gt;mellan 70 och 98 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den främsta orsaken till de stora variationerna i andelen som ansöker&lt;br&gt;och andelen som beviljas delta, är att klientsammansättningen skiljer sig&lt;br&gt;mellan olika distrikt. Genomgående gäller att i storstadsdistrikten, där&lt;br&gt;andelen av de dömda som är tidigare kriminellt belastade är&lt;br&gt;jämförelsevis hög, är andelen av de som erbjuds som påbörjar&lt;br&gt;verkställighet i intensivövervakning lägre än på andra orter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-1 undersökningen framhålls dock att det kan finnas andra orsaker som&lt;br&gt;bidrar till de stora variationerna. Bland annat nämns möjligheten att&lt;br&gt;förmågan och beredvilligheten att ordna sysselsättning till dem utan&lt;br&gt;arbete och tålamod med dem som missköter sig under utredningen, kan&lt;br&gt;variera mellan olika frivårdsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Under verkställigheten har frivården (eller någon av frivården anlitat&lt;br&gt;biträde) gjort i genomsnitt 2,6 oanmälda hembesök i veckan hos de&lt;br&gt;dömda och i genomsnitt genomfört 2,9 utandningsprov i veckan för att&lt;br&gt;kontrollera efterlevnaden av förbudet att använda alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Andelen verkställigheter som avbrutits p.g.a. den dömdes&lt;br&gt;misskötsamhet uppgick till fem procent. Det vanligast förekommande&lt;br&gt;skälet till avbrott var att den dömde använt alkohol. Det föreligger ett&lt;br&gt;visst samband mellan strafftidens längd och sannolikheten för att&lt;br&gt;intensivövervakningen skall avbrytas. De som dömts till tre månaders&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse missköter sig i något högre utsträckning än andra, men även&lt;br&gt;bland dem fullföljer mer än 90 procent verkställigheten tiden ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undersökningen redovisas också vissa resultat från en&lt;br&gt;enkätundersökning som syftar till att mäta inställningen till olika delar av&lt;br&gt;verkställigheten hos dem som avtjänar straffet i form av&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll. Av denna redovisning&lt;br&gt;framgår bl.a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Mycket fa av de som verkställt straffet i intensivövervakning ångrar sitt&lt;br&gt;beslut och nästan alla skulle rekommendera en vän i samma situation att&lt;br&gt;ansöka om att delta. Majoriteten av de som svarat anser att&lt;br&gt;intensivövervakning är i stort sett lika strängt som ett fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skillnaden i inställningen till påföljdens straffvärde mellan dem som&lt;br&gt;dömts till ett kort och dem som dömts till ett något längre fängelsestraff&lt;br&gt;är liten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Mycket få upplever att risken för upptäckt om man bryter mot&lt;br&gt;utegångsförbudet är liten. Den stora majoriteten upplever i stället risken&lt;br&gt;som mycket eller extremt stor. Risken för upptäckt om man bryter mot&lt;br&gt;förbudet att använda alkohol upplevs som något mindre, men majoriteten&lt;br&gt;upplever risken som mycket eller extremt stor också då. Upptäcktsrisken&lt;br&gt;om man lämnar sysselsättningsplatsen utan tillstånd upplevs av mindre&lt;br&gt;än hälften som stor och av 13 procent som mycket liten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den avslutande delen av undersökningen redovisas resultat från en&lt;br&gt;delundersökning om syftar till att närmare belysa orsakerna till varför&lt;br&gt;relativt många inte ansöker om att delta i försöksverksamheten med&lt;br&gt;elektronisk kontroll. Där framgår bl.a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det absolut vanligast förekommande skälet för att inte ansöka om att&lt;br&gt;delta i försöksverksamheten, är att man uppfattar verkställighet i anstalt&lt;br&gt;som mindre betungande än verkställighet i det egna hemmet. Många&lt;br&gt;pekar på de oanmälda hembesöken och känslan av ensamhet som&lt;br&gt;huvudorsak till att de valt att inte ansöks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Undersökningen pekar också på att det finns de som inte ansökt därför&lt;br&gt;att de uppfattat informationen från frivårdsmyndighetema så att de inte&lt;br&gt;ansett det vara ide att ens ansöka. Bland annat pekar somliga på att de&lt;br&gt;inte tror sig ha råd att betala avgiften om 50 kronor per dag under&lt;br&gt;verkställigheten och några menar att de inte ansökt därför att de saknat&lt;br&gt;ordnad sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utvärderingen har ännu inte funnits tid till att närmare analysera&lt;br&gt;kostnaderna för elektronisk övervakning. I en tidigare rapport&lt;sup&gt;62&lt;/sup&gt; gjordes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;62&lt;/sup&gt; Andersson, J &amp;amp; Grevholm, E (1997): Intensivövervakning med elektronisk kontroll - en&lt;br&gt;sammanställning av utvärderingsresultaten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådet. Stencil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömningen att den faktiska kostnaden per övervakningsdygn och&lt;br&gt;person inte skulle behöva överstiga 450 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att kostnaden skulle stanna vid denna nivå var att&lt;br&gt;antalet övervakade klienter per dygn i relation till antalet personer som&lt;br&gt;anställts med anledning av försöksverksamheten, var minst åtta. Detta är&lt;br&gt;av allt att döma också Kriminalvårdsstyrelsens bedömning. I deras&lt;br&gt;budgetanalys inför den utvidgade försöksverksamheten används just&lt;br&gt;denna personaltäthet (minst åtta klienter per ffivårdsinspektör) som&lt;br&gt;nyckeltal för de ekonomiska bedömningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock skäl att anta att de faktiska kostnaderna, i vart fall under&lt;br&gt;de sex första månaderna av den utvidgade försöksverksamheten, varit&lt;br&gt;något högre än vad som initialt beräknats. Det finns flera skäl för detta&lt;br&gt;antagande och här pekas på två:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vid många av frivårdsmyndighetema har antalet klienter per&lt;br&gt;ffivårdsinspektör genomsnittligt varit betydligt lägre än vad som angetts&lt;br&gt;som det optimala, dvs. minst åtta. Visserligen är det nödvändigt att bygga&lt;br&gt;upp en basorganisation vid var och en av myndigheterna för denna&lt;br&gt;verksamhet, även i de distrikt där klientunderlaget är förhållandevis litet,&lt;br&gt;men med mer samarbete och samordning mellan frivårdsmyndigheter&lt;br&gt;med närliggande verksamhetsområden kan det antas att effektiviteten&lt;br&gt;hade kunnat vara större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den tekniska utrustningen, som inköptes inför den utvidgade&lt;br&gt;försöksverksamheten, har inte fungerat tillfredsställande. Problemen har&lt;br&gt;dock inte varit av den natur att den dömde lämnats obevakad i bostaden. I&lt;br&gt;stället har antalet falsklarm och larm om att delar av den tekniska&lt;br&gt;utrustningen behöver bytas ut, förekommit relativt ofta. Detta har i sin tur&lt;br&gt;lett till att frivårdspersonal har tvingats göra onödiga, ibland mycket&lt;br&gt;tidskrävande, resor för att kontrollera att tekniken fungerat hos den&lt;br&gt;dömde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag avser verkställighet av sluten ungdomsvård enligt 31&lt;br&gt;kap. 1 a § brottsbalken. Verkställigheten av sluten ungdomsvård skall ske&lt;br&gt;vid sådana särskilda ungdomshem som avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Verkställigheten av sluten ungdomsvård skall utformas så att den&lt;br&gt;dömdes anpassning i samhället främjas och att de skadliga följderna av&lt;br&gt;frihetsberövandet motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Statens institutionsstyrelse ansvarar för verkställigheten.&lt;br&gt;Verkställigheten skall planläggas och genomföras i nära samarbete med&lt;br&gt;socialnämnden i den dömdes hemort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Intagning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Verkställigheten inleds genom att den dömde tas in på ett sådant&lt;br&gt;särskilt ungdomshem som avses i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Verkställigheten far inledas om den dömde inte inom föreskriven&lt;br&gt;tid har överklagat domen när det gäller påföljden. Detta gäller även om&lt;br&gt;åklagaren eller målsäganden har överklagat domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Verkställigheten får inledas omedelbart, om den dömde före&lt;br&gt;överklagandetidens utgång förklarar att han avstår från att överklaga&lt;br&gt;domen när det gäller påföljden och medger att den får verkställas&lt;br&gt;(nöjdförklaring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nöjdförklaring får lämnas inför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. chefen för häktet, av den som är häktad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som förestår vården vid ett särskilt ungdomshem, av den som är&lt;br&gt;intagen vid ett sådant hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nöjdförklaring enligt andra stycket 1 eller 2 far lämnas även inför en&lt;br&gt;annan tjänsteman vid ett häkte eller ett särskilt ungdomshem som har&lt;br&gt;förordnats att ta emot en sådan förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tjänsteman som avses i andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket&lt;br&gt;skall så snart det kan ske upplysa den dömde om att han har rätt att lämna&lt;br&gt;en sådan förklaring samt om när och hur det kan ske. En sådan&lt;br&gt;tjänsteman är vidare skyldig att den dag, då nöjdförklaring först kan&lt;br&gt;lämnas, fråga om den dömde vill lämna en sådan förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När nöjdförklaring lämnas skall ett vittne närvara. Den som har&lt;br&gt;tagit emot förklaringen skall anteckna detta på domen eller på rättens&lt;br&gt;bevis om målets utgång, såvitt rör den dömde (domsbevis).&lt;br&gt;Anteckningen skall undertecknas av mottagaren, den dömde och vittnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En nöjdförklaring gäller endast om den dömde har haft betänketid&lt;br&gt;till andra dagen efter den dag då domen avkunnades för honom vid rätten&lt;br&gt;eller på annat sätt delgavs honom och om den som skall ta emot&lt;br&gt;förklaringen har tillgång till domen eller domsbevis. Den dömde skall&lt;br&gt;ges tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nöjdförklaring som har lämnats enligt denna lag far inte tas tillbaka.&lt;br&gt;Har den dömde överklagat domen när det gäller påföljden, skall&lt;br&gt;överklagandet anses återkallat genom nöjdförklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnar den dömde nöjdförklaring inför en sådan tjänsteman som&lt;br&gt;avses i 6 § andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, skall denne&lt;br&gt;omedelbart se till att domen verkställs. Lämnar den dömde&lt;br&gt;nöjdförklaring inför en polismyndighet, skall den som tar emot&lt;br&gt;förklaringen se till att den dömde transporteras till det särskilda&lt;br&gt;ungdomshem där verkställigheten skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När domen får verkställas skall Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;förelägga den dömde att senast en viss dag inställa sig vid det särskilda&lt;br&gt;ungdomshem som styrelsen bestämmer. Statens institutionsstyrelse skall&lt;br&gt;se till att intagning sker så snart som möjligt efter det att domen far&lt;br&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde inte rättar sig efter eller inte kan nås av ett&lt;br&gt;föreläggande enligt första stycket, skall polismyndigheten i den ort där&lt;br&gt;han vistas på begäran av Statens institutionsstyrelse transportera honom&lt;br&gt;till hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dömde får i väntan på transport förvaras i häkte eller i polisarrest,&lt;br&gt;om det är nödvändigt för att transporten skall kunna säkerställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Är den dömde, när domen far verkställas, häktad eller intagen på&lt;br&gt;ett särskilt ungdomshem med stöd av lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga, skall häktet eller det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet omedelbart se till att domen verkställs och att den&lt;br&gt;dömde omedelbart transporteras till det särskilda ungdomshem som&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse betämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § I fråga om beräkning av den tid som verkställigheten skall pågå,&lt;br&gt;skall 19, 21-23 och 25 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid&lt;br&gt;m.m. tillämpas på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;27&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Så snart domen på sluten ungdomsvård har böijat verkställas, skall&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse fastställa dagen för verkställighetens slut.&lt;br&gt;Styrelsen skall fastställa en ny sådan slutdag om omständigheterna ger&lt;br&gt;anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genomförande av verkställigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Den dömde skall ges nödvändig vård och behandling och ges&lt;br&gt;tillfälle till utbildning, aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse&lt;br&gt;utomhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den dömde får hindras att lämna det särskilda ungdomshemmet&lt;br&gt;och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är&lt;br&gt;nödvändig för att verkställigheten skall kunna genomföras. Den dömdes&lt;br&gt;rörelsefrihet far också inskränkas, när det behövs av hänsyn till andra&lt;br&gt;intagnas eller personalens säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Verkställigheten skall inledas på en låsbar enhet. Så snart&lt;br&gt;förhållandena medger det, skall den dömde ges möjlighet till vistelse&lt;br&gt;under öppnare former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den dömde kan ges möjlighet till vistelse under öppnare&lt;br&gt;former skall prövas fortlöpande, dock minst en gång varannan månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Vad som sägs i 16, 17, 19 och 20 §§ lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga skall gälla även för den som är&lt;br&gt;föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den dömde har rätt att ringa och ta emot telefonsamtal och ta&lt;br&gt;emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den dömde får&lt;br&gt;dock förvägras telefonsamtal och besök, om det kan äventyra säkerheten&lt;br&gt;vid det särskilda ungdomshemmet eller kan motverka hans anpassning i&lt;br&gt;samhället eller annars vara till skada för honom eller någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om det är särskilt påkallat av att den dömde uppträder våldsamt&lt;br&gt;eller är så påverkad av berusningsmedel att han inte kan hållas till&lt;br&gt;ordningen, får han hållas avskild från de övriga vid hemmet under&lt;br&gt;förutsättning att han står under fortlöpande uppsikt av personalen. Han&lt;br&gt;får dock inte hållas i sådan avskildhet längre tid än som är absolut&lt;br&gt;nödvändigt och inte i något fall under längre tid än 24 timmar i följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Den dömde skall tillåtas att vistas utanför det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet i den utsträckning som kravet på samhällsskydd&lt;br&gt;medger, om det bedöms lämpligt för att främja hans anpassning i&lt;br&gt;samhället eller det annars finns särskilda skäl. Därvid skall de villkor&lt;br&gt;ställas som kan anses nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid för vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet enligt första&lt;br&gt;stycket skall räknas in i verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bestämmelser om hälso- och sjukvård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;19 § Om den dömde behöver hälso- och sjukvård, skall han vårdas&lt;br&gt;enligt de anvisningar som ges av läkare. Kan nödvändig undersökning&lt;br&gt;och behandling inte lämpligen genomföras vid det särskilda&lt;br&gt;ungdomhemmet, bör den allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs,&lt;br&gt;får den dömde föras över till ett allmänt sjukhus. Får någon som tillhör&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen och är verksam vid ett särskilt&lt;br&gt;ungdomshem kännedom om att den dömde har en sådan smittsam&lt;br&gt;sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en&lt;br&gt;samhällsfarlig sjukdom, skall den som förestår hemmet underrättas, om&lt;br&gt;det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning. Föreskrifter om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård ges i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning till det, skall den som enligt första stycket&lt;br&gt;vistas utanför det särskilda ungdomshemmet stå under bevakning eller&lt;br&gt;vara underkastad särskilda föreskrifter. Tiden för sådan vistelse skall&lt;br&gt;räknas in i verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behandlingen av den som har förts över till en sådan&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård for frivillig psykiatrisk vård, tillämpas&lt;br&gt;föreskrifterna i 18-24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;samt bestämmelserna i 8 § andra stycket lagen om rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;om befogenhet för Statens institutionsstyrelse att besluta om särskilda&lt;br&gt;restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Polishandräckning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Polismyndigheten skall på begäran av den som förestår vården vid&lt;br&gt;ett särskilt ungdomshem lämna biträde för att söka efter och hämta&lt;br&gt;tillbaka den som dömts till sluten ungdomsvård om den dömde avvikit&lt;br&gt;eller för att ombesöija förflyttning av honom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Underrättelse till målsägande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Om den dömde undergår sluten ungdomsvård för ett brott som har&lt;br&gt;riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden&lt;br&gt;tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om vid vilket särskilt&lt;br&gt;ungdomshem den dömde befinner sig samt om han förflyttas, vistas&lt;br&gt;utanför det särskilda ungdomshemmet eller rymmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målsäganden begärt underrättelse skall den lämnas så tidigt som&lt;br&gt;möjligt. Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är lämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna i vaije enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse behöver inte lämnas om den kan befaras medföra fara för&lt;br&gt;den dömdes liv eller hälsa. Detsamma gäller om en vistelse utanför det&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmet på grund av bevakning eller omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt har en sådan utformning att en underrättelse framstår som&lt;br&gt;uppenbart obehövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2f&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § Beslut enligt denna lag fattas av Statens institutionsstyrelse. I&lt;br&gt;frågor som avses i 14 och 18 §§ skall samråd ske med socialnämnden i&lt;br&gt;den dömdes hemort om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat&lt;br&gt;förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Beslut av Statens institutionsstyrelse enligt denna lag i särskilda&lt;br&gt;fall far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nio nya paragrafer skall inforas 27 kap. 2 a §, 28 kap. 2 a och 5&lt;br&gt;a §§, 31 kap. 1 a §, 34 kap. 7 §, 35 kap. 10 § samt 38 kap. 14, 15 och&lt;br&gt;16§§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 26 kap. 5, 6, 7, 9-16 och 19 §§, 27 kap. 4 och 6 §§, 28 kap. 3,&lt;br&gt;5, 6 a och 9 §§, 30 kap. 5 och 7-9 §§, 31 kap. 1 §, 33 kap. 5 §, 34 kap. 1,&lt;br&gt;4-6, 10 och 11 §§, 37 kap. 7 och 10 §§ samt 38 kap. 1, 2, 2 a, 3, 6, 8, 9,&lt;br&gt;12, och 13§§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;63&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som dömts till fängelse skall Den som dömts till fängelse skall&lt;br&gt;för verkställighet av straffet intagas för verkställighet av straffet tas in i&lt;br&gt;i kriminalvårdsanstalt. Härom är kriminalvårdsanstalt om inte annat&lt;br&gt;särskilt stadgat. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;64&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avtjänar fängelse på Den som avtjänar fängelse på&lt;br&gt;viss tid får medges villkorlig viss tid skall, om inte annat följer&lt;br&gt;frigivning. Villkorlig frigivning får av andra eller tredje stycket eller&lt;br&gt;dock inte ske från fängelse som har av 7 §, friges villkorligt när två&lt;br&gt;dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller tredjedelar av strafftiden, dock&lt;br&gt;från ett förvandlingsstraff för böter, minst en månad, har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är högst ett år, får Villkorlig frigivning får inte ske&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske tidigast när från fängelse som har dömts ut&lt;br&gt;två tredjedelar av strafftiden, dock enligt 28 kap. 3 § eller från ett&lt;br&gt;minst två månader, har avtjänats. förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är längre än ett år&lt;br&gt;men kortare än två år, får villkorlig&lt;br&gt;frigivning ske tidigast när åtta&lt;br&gt;månader samt en tredjedel av den&lt;br&gt;tid som överstiger ett år har&lt;br&gt;avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är två år eller mer&lt;br&gt;och annat inte följer av 6 a §, får&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske tidigast när&lt;br&gt;halva strafftiden har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde begär det, kan Om den dömde begär det, får den&lt;br&gt;frigivningen uppskjutas till senare villkorliga frigivningen skjutas upp&lt;br&gt;tidpunkt än som följer av andra- till en senare tidpunkt än den som&lt;br&gt;fjärde styckena. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;följer av första stycket eller av 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;63&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1974:205.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;64&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240 och 1993:201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;65&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan, om den Bryter den dömde i väsentlig Bilaga 7&lt;br&gt;villkorliga frigivningen bör ske utsträckning mot vad som gäller för&lt;br&gt;senare än vid den tidigaste tidpunkt verkställigheten i anstalt, far&lt;br&gt;som anges i 6 eller 6 a §, skall det tidpunkten för villkorlig frigivning&lt;br&gt;särskilt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beaktas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om senareläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningarna for den intagnes Senareläggning får ske med&lt;br&gt;anpassning i samhället framstår högst femton dagar varje gång,&lt;br&gt;som speciellt ogynnsamma med Vid prövning av frågan om&lt;br&gt;hänsyn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till senareläggning skall beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frigivningsförhållandena, hans förseelsen får eller kan bedömas få&lt;br&gt;uppförande under anstaltsvistelsen andra negativa följder för den&lt;br&gt;eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;särskilda dömde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;sup&gt;66&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som har dömts Kriminalvårdsstyrelsen fattar&lt;br&gt;till fängelse i lägst två år prövar beslut i fråga om att skjuta upp den&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden frågan om villkorliga frigivningen enligt 6 §&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straffet tredje stycket och att senarelägga&lt;br&gt;eller, om annat straff samtidigt den villkorliga frigivningen enligt&lt;br&gt;verkställs, från den sammanlagda 7&lt;br&gt;strafftiden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringen eller den myndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;annan som styrelsen efter föreskriva att någon annan&lt;br&gt;regeringens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bemyndigande&amp;nbsp;kriminalvårdsmyndighet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriver får påkalla att Kriminalvårdsstyrelsen får fatta&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden även i beslut i fråga om att skjuta upp&lt;br&gt;annat fall prövar frågan om eller att senarelägga den villkorliga&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Påkallas inte frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning skall den dömde friges vid Beslut i frågor som avses i första&lt;br&gt;den tidpunkt då villkorlig frigivning stycket gäller direkt om inte något&lt;br&gt;enligt 6 § andra och tredje styckena annat förordnas,&lt;br&gt;tidigast kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om villkorlig frigivning&lt;br&gt;som inte har gått i verkställighet&lt;br&gt;kan ändras, om den dömde begär&lt;br&gt;att frigivningen skall uppskjutas&lt;br&gt;eller det annars föranleds av&lt;br&gt;ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;67&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som villkorligt friges Efter den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;gäller en prövotid av ett år. I beslut gäller en prövotid som motsvarar&lt;br&gt;om villkorlig frigivning som den strafftid som återstår vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;65&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;66&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;67&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelas av Kriminalvårds- frigivningen, dock minst ett år.&lt;br&gt;nämnden kan dock fastställas en&lt;br&gt;längre prövotid, högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;68&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att villkorlig Det kan i anslutning till att&lt;br&gt;frigivning äger rum eller senare kan villkorlig frigivning äger rum eller&lt;br&gt;beslutas att den villkorligt frigivne senare beslutas att den villkorligt&lt;br&gt;skall stå under övervakning, om det frigivne skall stå under&lt;br&gt;bedöms som påkallat. Beslut om övervakning, om det bedöms som&lt;br&gt;övervakning meddelas av frivårds- påkallat. Beslut om övervakning&lt;br&gt;myndighet i Kriminalvårdsverket. meddelas av den lokala&lt;br&gt;Har övervakning beslutats men kriminalvårdsmyndigheten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedöms därefter att övervakningen övervakning beslutats men bedöms&lt;br&gt;inte längre är &amp;nbsp;påkallad, far därefter att övervakningen inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnden besluta att längre är påkallad, far&lt;br&gt;övervakningen skall upphöra, övervakningsnämnden besluta att&lt;br&gt;Övervakningen skall utan något övervakningen skall upphöra,&lt;br&gt;särskilt beslut upphöra sedan ett år Övervakningen skall utan något&lt;br&gt;av prövotiden har förflutit, om inte särskilt beslut upphöra sedan ett år&lt;br&gt;annat följer av 18 §. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av prövotiden har förflutit, om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;69&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen och kriminal- Övervakningen och kriminal-&lt;br&gt;vården i frihet i övrigt bedrivs vården i frihet i övrigt bedrivs&lt;br&gt;under ledning av frivårdsmyndig- under ledning av den lokala&lt;br&gt;heten. Myndigheten förordnar kriminalvårdsmyndigheten. Myn-&lt;br&gt;också övervakare och kan vid digheten förordnar också över-&lt;br&gt;behov förordna en eller flera vakare och kan vid behov förordna&lt;br&gt;personer att biträda vid över- en eller flera personer att biträda&lt;br&gt;vakningen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vid övervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frigivne skall, om han står&lt;br&gt;under övervakning, hålla&lt;br&gt;övervakaren underrättad om sin&lt;br&gt;bostad, sin arbetsanställning och&lt;br&gt;andra förhållanden av betydelse för&lt;br&gt;övervakningen, på kallelse inställa&lt;br&gt;sig hos övervakaren och i övrigt&lt;br&gt;enligt hans anvisningar upprätthålla&lt;br&gt;förbindelse med honom. I den mån&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten har bestämt&lt;br&gt;det, gäller vad som nyss har sagts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frigivne skall, om han står&lt;br&gt;under övervakning, hålla&lt;br&gt;övervakaren underrättad om sin&lt;br&gt;bostad, sin arbetsanställning och&lt;br&gt;andra förhållanden av betydelse för&lt;br&gt;övervakningen, på kallelse inställa&lt;br&gt;sig hos övervakaren och i övrigt&lt;br&gt;enligt hans anvisningar upprätthålla&lt;br&gt;förbindelse med honom. I den mån&lt;br&gt;den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;myndigheten har bestämt det, gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;68&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;69&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;70&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om övervakaren även tjänsteman vad som nyss har sagts om&lt;br&gt;vid frivårdsmyndigheten eller annan övervakaren även tjänsteman vid&lt;br&gt;person. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den lokala kriminalvårdsmyndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten eller annan person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;71&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frigivne skall under Den frigivne skall under&lt;br&gt;prövotiden iaktta skötsamhet, efter prövotiden vara skötsam, efter&lt;br&gt;förmåga söka försöija sig samt i förmåga försöka försöija sig samt i&lt;br&gt;övrigt ställa sig till efterrättelse vad övrigt rätta sig efter vad som&lt;br&gt;som åligger honom enligt denna åligger honom enligt denna balk&lt;br&gt;balk eller enligt föreskrift eller eller enligt föreskrifter eller&lt;br&gt;anvisning som meddelats med stöd anvisningar som meddelats med&lt;br&gt;därav. Han är skyldig att på kallelse stöd av den. Han är skyldig att på&lt;br&gt;inställa sig hos frivårdsmyndig- kallelse inställa sig hos den lokala&lt;br&gt;heten. Har han förpliktats ersätta kriminalvårdsmyndigheten. Har han&lt;br&gt;genom brottet uppkommen skada, förpliktats att ersätta genom brottet&lt;br&gt;skall han göra vad i hans förmåga uppkommen skada, skall han göra&lt;br&gt;står att fullgöra denna skyldighet. vad han kan för att fullgöra denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den frigivne står under skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakning, skall frivårdsmyndig- När den frigivne står under&lt;br&gt;heten genom tillsyn och förmedling övervakning, skall den lokala&lt;br&gt;av stöd och hjälp verka för att kriminalvårdsmyndigheten genom&lt;br&gt;denne inte återfaller i brott och för tillsyn och förmedling av stöd och&lt;br&gt;att hans anpassning i samhället hjälp verka för att den frigivne inte&lt;br&gt;även i övrigt främjas. Frivårds- återfaller i brott och för att hans&lt;br&gt;myndigheten skall för detta anpassning i samhället även i övrigt&lt;br&gt;ändamål fortlöpande hålla sig främjas. Den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;underrättad om den frigivnes myndigheten skall for detta&lt;br&gt;livsföring och om hans ändamål fortlöpande hålla sig&lt;br&gt;förhållanden i övrigt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;underrättad om den frigivnes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsföring och om hans&lt;br&gt;förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;72&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns skäl att anta att den När det finns skäl att anta att den&lt;br&gt;frigivne för sin anpassning i frigivne för sin anpassning i&lt;br&gt;samhället behöver stöd av en samhället behöver stöd av en&lt;br&gt;särskild föreskrift om vad han har särskild föreskrift om vad han skall&lt;br&gt;att iaktta under prövotiden, far en iaktta under prövotiden, far en&lt;br&gt;sådan föreskrift meddelas för viss sådan föreskrift meddelas för en&lt;br&gt;tid eller tills vidare. Särskild viss tid eller tills vidare. Särskild&lt;br&gt;föreskrift far avse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskrift far avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vistelseort eller bostad under 1. vistelseort eller bostad under&lt;br&gt;viss tid, högst ett år åt gången, viss tid, högst ett år åt gången,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;arbetsanställning, annan 2. arbetsanställning, annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;71&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;72&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller förvärvsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildning, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. läkarvård, nykterhetsvård eller 3. läkarvård, nykterhetsvård eller&lt;br&gt;annan vård eller behandling i eller annan vård eller behandling i eller&lt;br&gt;utom sjukhus eller annan dylik utanför sjukhus eller annan dylik&lt;br&gt;inrättning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne skall undergå vård eller behandling enligt första&lt;br&gt;stycket 3, far det föreskrivas att han därvid skall vara skyldig att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;av beroendeffamkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne förpliktats Har den frigivne förpliktats att&lt;br&gt;ersätta genom brottet uppkommen ersätta genom brottet uppkommen&lt;br&gt;skada, må meddelas föreskrifter skada, får föreskrifter meddelas om&lt;br&gt;rörande tid och sätt för tid och sätt för skadestånds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeståndsskyldighetens full-&lt;br&gt;görande i den mån sådana&lt;br&gt;föreskrifter ej med hänsyn till den&lt;br&gt;frigivnes ekonomiska situation och&lt;br&gt;övriga omständigheter kan antagas&lt;br&gt;motverka hans anpassning i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne står under&lt;br&gt;övervakning, får särskild föreskrift&lt;br&gt;meddelas om vad som skall gälla&lt;br&gt;för denna. I sådan föreskrift far&lt;br&gt;anges på vilket sätt och i vilken&lt;br&gt;omfattning den frigivne skall hålla&lt;br&gt;kontakt med övervakaren eller&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten. Vidare far&lt;br&gt;föreskrivas skyldighet för den&lt;br&gt;frigivne att lämna underrättelse till&lt;br&gt;övervakaren eller frivårdsmyndig-&lt;br&gt;heten om utevaro från arbetsplats,&lt;br&gt;skola eller annan i föreskriften&lt;br&gt;angiven verksamhet eller inrättning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldighetens fullgörande i den&lt;br&gt;utsträckning sådana föreskrifter&lt;br&gt;inte med hänsyn till den frigivnes&lt;br&gt;ekonomiska situation och övriga&lt;br&gt;omständigheter kan antas motverka&lt;br&gt;hans anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne står under&lt;br&gt;övervakning, får särskild föreskrift&lt;br&gt;meddelas om vad som skall gälla&lt;br&gt;för övervakningen. I en sådan&lt;br&gt;föreskrift får anges på vilket sätt&lt;br&gt;och i vilken omfattning den frigivne&lt;br&gt;skall hålla kontakt med&lt;br&gt;övervakaren eller den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten. Vidare&lt;br&gt;får föreskrivas skyldighet for den&lt;br&gt;frigivne att lämna underrättelse till&lt;br&gt;övervakaren eller den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten om att&lt;br&gt;han uteblivit från en arbetsplats,&lt;br&gt;skola eller annan i föreskriften&lt;br&gt;angiven verksamhet eller inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;73&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrift enligt 15 § meddelas Föreskrift enligt 15 § meddelas&lt;br&gt;av övervakningsnämnd. Frivårds- av övervakningsnämnd. Den lokala&lt;br&gt;myndigheten får meddela sådan kriminalvårdsmyndigheten får&lt;br&gt;föreskrift för tiden intill dess meddela sådan föreskrift for tiden&lt;br&gt;nämnden har beslutat i frågan, intill dess nämnden har beslutat i&lt;br&gt;Vidare får kriminalvårdsnämnden frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddela sådan föreskrift i beslut&lt;br&gt;om villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;73&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;föranleder det, får övervakningsnämnden ändra eller upphäva meddelad Bilaga 7&lt;br&gt;föreskrift eller meddela ny föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;74&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne allvarligt Har den frigivne allvarligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åsidosatt sina åligganden och kan&lt;br&gt;det antas att han inte kommer att&lt;br&gt;låta rätta sig genom någon annan&lt;br&gt;åtgärd som övervakningsnämnden&lt;br&gt;kan vidta, får nämnden förklara den&lt;br&gt;villkorligt medgivna friheten&lt;br&gt;förverkad till en tid av högst en&lt;br&gt;månad varje gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åsidosatt sina åligganden och kan&lt;br&gt;det antas att han inte kommer att&lt;br&gt;låta rätta sig genom någon annan&lt;br&gt;åtgärd som övervakningsnämnden&lt;br&gt;kan vidta, får nämnden förklara den&lt;br&gt;villkorligt medgivna friheten&lt;br&gt;förverkad till en tid av högst femton&lt;br&gt;dagar vaije gång.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom får, om den&lt;br&gt;tilltalade samtycker till det, förenas&lt;br&gt;med en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. En sådan föreskrift&lt;br&gt;skall avse skyldighet att utföra&lt;br&gt;oavlönat arbete i lägst fyrtio och&lt;br&gt;högst tvåhundrafyrtio timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rätten meddelar en föreskrift&lt;br&gt;om samhällstjänst skall den i&lt;br&gt;domslutet ange hur långt&lt;br&gt;fängelsestraff som skulle ha dömts&lt;br&gt;ut, om fängelse i stället hade valts&lt;br&gt;som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;får ändras eller upphävas på talan&lt;br&gt;av åklagare, när det finns skäl till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;75&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dömde skall under Den dömde skall under prövotiden&lt;br&gt;prövotiden iakttaga skötsamhet och vara skötsam och efter förmåga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter förmåga söka försöija sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försöka försöija sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den villkorliga domen har&lt;br&gt;förenats med samhällstjänst skall&lt;br&gt;den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dömde&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fullgöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällstjänsten enligt en&lt;br&gt;arbetsplan som upprättas av den&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;74&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;73&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1973:918.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iakttager den dömde icke vad&lt;br&gt;som åligger honom till följd av den&lt;br&gt;villkorliga domen, må domstol, om&lt;br&gt;åklagare före prövotidens utgång&lt;br&gt;anhängiggör talan därom, efter&lt;br&gt;omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;besluta att varning skall&lt;br&gt;meddelas den dömde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. meddela föreskrift enligt 5 §&lt;br&gt;eller ändra tidigare meddelad&lt;br&gt;föreskrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;undanröja den villkorliga&lt;br&gt;domen och bestämma annan påföljd&lt;br&gt;för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd enligt första stycket 1&lt;br&gt;eller 2 må ej beslutas efter&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjes den villkorliga&lt;br&gt;domen, skall vid påföljdens&lt;br&gt;bestämmande skälig hänsyn tagas&lt;br&gt;till böter som ådömts enligt 2 § och&lt;br&gt;34 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;76&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde inte iakttar vad&lt;br&gt;som åligger honom enligt den&lt;br&gt;villkorliga domen, får domstolen,&lt;br&gt;under förutsättning att en åklagare&lt;br&gt;före prövotidens slut har begärt&lt;br&gt;det, efter omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;besluta att varning skall&lt;br&gt;meddelas den dömde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. meddela föreskrift enligt 5 §&lt;br&gt;eller ändra tidigare meddelad&lt;br&gt;föreskift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;undanröja den villkorliga&lt;br&gt;domen och bestämma annan påföljd&lt;br&gt;för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd enligt första stycket 1&lt;br&gt;eller 2 får inte beslutas efter&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs den villkorliga&lt;br&gt;domen, skall vid påföljdens&lt;br&gt;bestämmande skälig hänsyn tas till&lt;br&gt;böter som dömts ut enligt 2 § och&lt;br&gt;34 kap. 5 § samt till vad den dömde&lt;br&gt;undergått till följd av föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. Härvid får dömas&lt;br&gt;till föngelse på kortare tid än som&lt;br&gt;är föreskrivet för brottet. Har&lt;br&gt;uppgift som avses i 2 a § andra&lt;br&gt;stycket lämnats i domen skall, om&lt;br&gt;föngelse döms ut, detta beaktas när&lt;br&gt;straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;28 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyddstillsyn får, om den&lt;br&gt;tilltalade samtycker till det, förenas&lt;br&gt;med en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. En sådan föreskrift&lt;br&gt;skall avse skyldighet att utföra&lt;br&gt;oavlönat arbete i lägst fyrtio och&lt;br&gt;högst tvåhundrafyrtio timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rätten meddelar en föreskrift&lt;br&gt;om samhällstjänst skall den i&lt;br&gt;domslutet ange hur långt&lt;br&gt;fängelsestraff som skulle ha dömts&lt;br&gt;ut, om föngelse i stället hade valts&lt;br&gt;som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;76&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1975:1395.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningsnämnden får ändra Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;eller upphäva en föreskrift om Bilaga 7&lt;br&gt;samhällstjänst, när det finns skäl&lt;br&gt;till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;77&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddstillsyn får förenas med fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten dömer till fängelse Om rätten förenar skyddstillsyn&lt;br&gt;jämte skyddstillsyn får den inte med fängelse, får den inte samtidigt&lt;br&gt;samtidigt döma till böter enligt 2 §. döma till böter enligt 2 § eller&lt;br&gt;meddela föreskrift &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förhållandena påkallar det, Om förhållandena kräver det, får&lt;br&gt;får rätten förordna att domen på rätten förordna att domen på&lt;br&gt;fängelse skall gå i verkställighet fängelse skall gå i verkställighet&lt;br&gt;utan hinder av att den inte har trots att den inte har vunnit laga&lt;br&gt;vunnit laga kraft. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;78&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från dagen för domen.&lt;br&gt;Rätten får dock förordna att övervakningen skall anstå till dess domen&lt;br&gt;har vunnit laga kraft mot den dömde. Om domen överklagas, kan högre&lt;br&gt;rätt förordna att vidare verkställighet inte får äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen skall upphöra Övervakningen skall upphöra&lt;br&gt;utan något särskilt förordnande när utan något särskilt förordnande när&lt;br&gt;ett år av prövotiden har förflutit, ett år av prövotiden har förflutit,&lt;br&gt;om inte annat följer av gärde om inte annat följer av gärde&lt;br&gt;stycket eller av 7 eller 9 §. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stycket eller av 5 a, 7 eller 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har verkställigheten avbrutits till Har verkställigheten avbrutits till&lt;br&gt;följd av beslut av högre rätt men följd av beslut av högre rätt men&lt;br&gt;döms den tilltalade därefter ändå till döms den tilltalade därefter ändå till&lt;br&gt;skyddstillsyn, skall den tid under skyddstillsyn skall den tid under&lt;br&gt;vilken verkställighet ej ägt rum inte vilken verkställighet inte ägt rum&lt;br&gt;räknas in i prövotiden eller den tid inte räknas in i prövotiden eller den&lt;br&gt;som anges i andra stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tid som anges i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skyddstillsyn förenats med behandlingsplan som den dömde har&lt;br&gt;åtagit sig att följa, får rätten i domen förordna om längre övervakningstid&lt;br&gt;än vad som anges i andra stycket. Tiden får dock inte sättas längre än vad&lt;br&gt;som behövs för att behandlingen skall kunna slutföras och får inte&lt;br&gt;överstiga prövotiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skyddstillsyn förenats med&lt;br&gt;en föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;skall den dömde fullgöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;77&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;78&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:761.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällstjänsten enligt en&lt;br&gt;arbetsplan som upprättas av den&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att den dömde&lt;br&gt;skall stå under övervakning till dess&lt;br&gt;samhällstjänsten fullgjorts, får&lt;br&gt;övervakningsnämnden besluta om&lt;br&gt;övervakning av den dömde under&lt;br&gt;viss tid efter det att ett år av&lt;br&gt;prövotiden har förflutit, dock längst&lt;br&gt;till prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;sup&gt;79&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 30 kap. 9 § andra I fall som avses i 30 kap. 9 § andra&lt;br&gt;stycket 3 skall rätten, om den stycket 3 skall rätten, om den&lt;br&gt;planerade behandlingen är av planerade behandlingen är av&lt;br&gt;avgörande betydelse för att döma avgörande betydelse för att döma&lt;br&gt;till skyddstillsyn, i domslutet ange till skyddstillsyn, i domslutet ange&lt;br&gt;hur långt fängelsestraff som skulle hur långt fängelsestraff som skulle&lt;br&gt;ha ådömts, om fängelse i stället ha dömts ut, om fängelse i stället&lt;br&gt;hade valts som påföljd. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hade valts som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådant fall skall vidare i domen alltid meddelas föreskrift om den&lt;br&gt;behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en sådan&lt;br&gt;behandlingsplan far föreskrivas att&lt;br&gt;den som ansvarar för behandlingen&lt;br&gt;skall anmäla till frivårdsmyndig-&lt;br&gt;heten och åklagaren om den dömde&lt;br&gt;allvarligt åsidosätter sina&lt;br&gt;åligganden enligt planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs skyddstillsynen, skall&lt;br&gt;rätten bestämma annan påföljd för&lt;br&gt;brottet. Därvid skall skälig hänsyn&lt;br&gt;tas till vad den dömde har undergått&lt;br&gt;till följd av domen på skyddstillsyn&lt;br&gt;samt till böter eller fängelse som&lt;br&gt;ådömts enligt 2 eller 3 § eller 34&lt;br&gt;kap. 6 §. I fall som här avses far&lt;br&gt;fängelse ådömas på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Har uppgift som avses i 6 a § första&lt;br&gt;stycket lämnats i domen skall, om&lt;br&gt;fängelse ådöms, detta beaktas när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;79&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;80&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en sådan&lt;br&gt;behandlingsplan får föreskrivas att&lt;br&gt;den som ansvarar för behandlingen&lt;br&gt;skall anmäla till den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheten och&lt;br&gt;åklagaren, om den dömde allvarligt&lt;br&gt;åsidosätter sina åligganden enligt&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;80&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs skyddstillsynen, skall&lt;br&gt;rätten bestämma annan påföljd för&lt;br&gt;brottet. Därvid skall skälig hänsyn&lt;br&gt;tas till vad den dömde har undergått&lt;br&gt;till följd av domen på skyddstillsyn&lt;br&gt;samt till böter eller fängelse som&lt;br&gt;dömts ut enligt 2 eller 3 § eller 34&lt;br&gt;kap. 6 §. I fall som här avses får&lt;br&gt;dömas till fängelse på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Har uppgift som avses i 2 a § andra&lt;br&gt;stycket eller 6 a § första stycket&lt;br&gt;lämnats i domen skall rätten, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straffets längd bestäms. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den dömer till fängelse, beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta när straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnas tillräckliga skäl ej Om det inte finns tillräckliga skäl&lt;br&gt;föreligga att undanröja for att undanröja skyddstillsynen,&lt;br&gt;skyddstillsynen, må rätten i stället far rätten i stället besluta om en&lt;br&gt;besluta åtgärd som avses i 7 §. åtgärd som avses i 7 §. En sådan&lt;br&gt;Sådan åtgärd må ej beslutas efter åtgärd får inte beslutas efter&lt;br&gt;prövotidens utgång. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;81&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott som någon begått innan För brott som någon begått innan&lt;br&gt;han fyllt arton år får rätten döma till han fyllt arton år får rätten döma till&lt;br&gt;fängelse endast om det finns fängelse endast om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;synnerliga skäl. Att rätten därvid i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall skall bestämma påföljden&lt;br&gt;till sluten ungdomsvård i stället för&lt;br&gt;fängelse framgår av 31 kap. 1 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott som någon begått efter det att han fyllt arton men innan han&lt;br&gt;fyllt tjugoett år får rätten döma till fängelse endast om det med hänsyn&lt;br&gt;till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;82&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid val av påföljd skall rätten som skäl för villkorlig dom beakta om&lt;br&gt;det saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra&lt;br&gt;sig skyldig till fortsatt brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom särskilda skäl for&lt;br&gt;villkorlig dom i stället for fängelse&lt;br&gt;kan rätten beakta, om den tilltalade&lt;br&gt;samtycker till att domen förenas&lt;br&gt;med en föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;och en sådan föreskrift är lämplig&lt;br&gt;med hänsyn till den tilltalades&lt;br&gt;person och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;sup&gt;83&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom skall förenas med Villkorlig dom skall förenas med&lt;br&gt;dagsböter, om inte ett bötesstraff dagsböter, om inte ett bötesstraff&lt;br&gt;med hänsyn till andra följder av med hänsyn till skyldighet att&lt;br&gt;brottet skulle drabba den tilltalade fullgöra samhällstjänst eller andra&lt;br&gt;alltför hårt eller om det finns andra följder av brottet skulle drabba den&lt;br&gt;särskilda skäl mot att döma till tilltalade alltför hårt eller om det&lt;br&gt;böter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;finns andra särskilda skäl mot att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döma till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;81&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;82&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;83&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid val av påföljd skall rätten som skäl för skyddstillsyn beakta om det&lt;br&gt;finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avhåller sig från fortsatt brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som särskilda skäl för&lt;br&gt;skyddstillsyn kan rätten beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;om en påtaglig förbättring&lt;br&gt;skett av den tilltalades personliga&lt;br&gt;eller sociala situation i något&lt;br&gt;hänseende som kan antas ha haft&lt;br&gt;samband med hans brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;om den tilltalade undergår&lt;br&gt;behandling för missbruk eller annat&lt;br&gt;förhållande som kan antas ha&lt;br&gt;samband med hans brottslighet&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel eller&lt;br&gt;något annat särskilt förhållande&lt;br&gt;som påkallar vård eller annan&lt;br&gt;behandling i väsentlig grad har&lt;br&gt;bidragit till att brottet har begåtts&lt;br&gt;och den tilltalade förklarar sig villig&lt;br&gt;att undergå lämplig behandling&lt;br&gt;som enligt en för honom uppgjord&lt;br&gt;plan kan anordnas i samband med&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som särskilda skäl för&lt;br&gt;skyddstillsyn i stället för föngelse&lt;br&gt;kan rätten beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;om en påtaglig förbättring&lt;br&gt;skett av den tilltalades personliga&lt;br&gt;eller sociala situation i något&lt;br&gt;hänseende som kan antas ha haft&lt;br&gt;samband med hans brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;om den tilltalade undergår&lt;br&gt;behandling för missbruk eller annat&lt;br&gt;förhållande som kan antas ha&lt;br&gt;samband med hans brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel eller&lt;br&gt;något annat särskilt förhållande&lt;br&gt;som kräver vård eller annan&lt;br&gt;behandling i väsentlig grad har&lt;br&gt;bidragit till att brottet har begåtts&lt;br&gt;och den tilltalade förklarar sig villig&lt;br&gt;att gå igenom lämplig behandling&lt;br&gt;som enligt en för honom uppgjord&lt;br&gt;plan kan anordnas i samband med&lt;br&gt;verkställigheten eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om den tilltalade samtycker till&lt;br&gt;att skyddstillsynen förenas med en&lt;br&gt;föreskrift om samhällstjänst och en&lt;br&gt;sådan föreskrift är lämplig med&lt;br&gt;hänsyn till den tilltalades person&lt;br&gt;och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;h3&gt;1 §&lt;sup&gt;84&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kan den som är under tjugoett år Kan den som är under tjugoett år&lt;br&gt;och som begått brottslig gärning bli och som begått brott bli föremål för&lt;br&gt;föremål för vård eller annan åtgärd vård eller annan åtgärd enligt&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen (1980:620) socialtjänstlagen (1980:620) eller&lt;br&gt;eller lagen (1990:52) med särskilda lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga far bestämmelser om vård av unga får&lt;br&gt;rätten överlämna åt socialnämnden rätten överlämna åt socialnämnden&lt;br&gt;att föranstalta om erforderlig vård att föranstalta om nödvändig vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom socialtjänsten enligt en för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tilltalade uppgjord vårdplan.&lt;br&gt;Överlämnande får ske endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänstens planerade åtgärder,&lt;br&gt;i förekommande fall i förening med&lt;br&gt;böter eller med särskild föreskrift&lt;br&gt;om ungdomstjänst enligt tredje&lt;br&gt;stycket, kan anses tillräckligt&lt;br&gt;ingripande med hänsyn till&lt;br&gt;brottslighetens strafjvärde och art&lt;br&gt;samt den tilltalades tidigare&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det av den upprättade&lt;br&gt;planen att den tilltalade skall bli&lt;br&gt;föremål för vård eller annan åtgärd&lt;br&gt;med stöd av socialtjänstlagen, skall&lt;br&gt;rätten meddela föreskrift om att&lt;br&gt;han skall genomgå vård eller annan&lt;br&gt;av socialtjänsten planerad åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brottslighetens straffvärde Om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;eller art eller den tilltalades tidigare brottslighetens straffvärde eller art&lt;br&gt;brottslighet påkallar det, far jämte eller den tilltalades tidigare&lt;br&gt;överlämnande till vård inom brottslighet, får rätten förena ett&lt;br&gt;socialtjänsten dömas till dagsböter, överlämnande till vård inom&lt;br&gt;högst tvåhundra, vare sig böter har socialtjänsten med&lt;br&gt;föreskrivits för brottet eller inte. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1. dagsböter, högst tvåhundra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vare sig böter har föreskrivits för&lt;br&gt;brottet eller inte, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en särskild föreskrift om att&lt;br&gt;den tilltalade skall utföra oavlönat&lt;br&gt;arbete eller delta i annan särskilt&lt;br&gt;anordnad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ungdomstjänst) i lägst tjugo och&lt;br&gt;högst etthundra timmar, om den&lt;br&gt;tilltalade samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift om ungdomstjänst&lt;br&gt;får ändras eller upphävas på talan&lt;br&gt;av åklagare, när det finns skäl till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms&lt;br&gt;vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, far rätten, i&lt;br&gt;samband med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den&lt;br&gt;dömde på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande&lt;br&gt;med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller&lt;br&gt;som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt.&lt;br&gt;Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;W&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Har någon begått brott innan&lt;br&gt;han fyllt 18 år och finner rätten&lt;br&gt;med tillämpning av 30 kap. att&lt;br&gt;påföljden bör bestämmas till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse, skall den i stället Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;bestämma påföljden till sluten Bilaga 7&lt;br&gt;ungdomsvård. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om det, med hänsyn till den&lt;br&gt;tilltalades ålder vid lagföringen&lt;br&gt;eller annan omständighet, finns&lt;br&gt;särskilda skäl däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får bestämma tiden för&lt;br&gt;sluten ungdomsvård till lägst&lt;br&gt;fiorton dagar och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om verkställighet&lt;br&gt;finns i lagen (1998:000) om&lt;br&gt;verkställighet av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap.&lt;br&gt;■5 §&lt;sup&gt;85&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dömes någon till fängelse på viss Döms någon till fängelse på viss&lt;br&gt;tid eller förordnar rätten, med tid eller till sluten ungdomsvård&lt;br&gt;tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att eller förordnar rätten, med&lt;br&gt;sådan påföljd skall avse ytterligare tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att&lt;br&gt;brott, och har den dömde med sådan påföljd skall avse ytterligare&lt;br&gt;anledning av misstanke om brott, brott, och har den dömde med&lt;br&gt;som prövats genom dom i målet, anledning av misstanke om brott&lt;br&gt;under en sammanhängande tid av som prövats genom dom i målet,&lt;br&gt;minst tjugofyra &amp;nbsp;timmar varit under en sammanhängande tid av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berövad friheten som anhållen, minst tjugofyra timmar varit&lt;br&gt;häktad eller intagen på en enhet för berövad friheten som anhållen,&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning med häktad eller intagen på en enhet för&lt;br&gt;stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning med&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning, skall stöd av 10 § lagen (1991:1137) om&lt;br&gt;tiden för frihetsberövandet, till den rättspsykiatrisk undersökning, skall&lt;br&gt;del därunder icke samtidigt skett tiden för frihetsberövandet, till den&lt;br&gt;verkställighet av dom i annat mål, del under vilken inte samtidigt en&lt;br&gt;anses som tid under vilken den dom i ett annat mål verkställts,&lt;br&gt;ådömda påföljden verkställts i anses som tid under vilken den&lt;br&gt;anstalt. Domstolen skall i domen utdömda påföljden verkställts i&lt;br&gt;angiva det antal dagar påföljden anstalt eller vid särskilt&lt;br&gt;skall anses verkställd. Är den tid ungdomshem. Domstolen skall i&lt;br&gt;varmed ådömt fängelse överstiger domen ange det antal dagar&lt;br&gt;frihetsberövandet ringa, må påföljden skall anses verkställd. Är&lt;br&gt;förordnas att fängelsestraffet skall den tid med vilken påföljden&lt;br&gt;anses helt verkställt genom överstiger frihetsberövandet ringa,&lt;br&gt;frihetsberövandet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får förordnas att påföljden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anses helt verkställd genom&lt;br&gt;frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjes villkorlig dom eller Undanröjs villkorlig dom eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;85&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:373.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddstillsyn och dömes i stället till skyddstillsyn och döms i stället till&lt;br&gt;fängelse på viss tid, äger, i den mån fängelse på viss tid eller till sluten&lt;br&gt;tillgodoräknande inte skett enligt ungdomsvård, skall, om&lt;br&gt;första eller tredje stycket, första tillgodoräknande inte skett enligt&lt;br&gt;stycket tillämpning även i fråga om första eller tredje stycket, första&lt;br&gt;stycket tillämpas även i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frihetsberövande som föregått den villkorliga domen eller domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den&lt;br&gt;villkorliga domen eller skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 6 b § eller 11 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dömes någon till böter och har Döms någon till böter och har&lt;br&gt;han med anledning av misstanke han med anledning av misstanke&lt;br&gt;om brott, som prövats genom dom i om brott som prövats genom dom i&lt;br&gt;målet, varit berövad friheten på sätt målet varit berövad friheten på sätt&lt;br&gt;som angives i första stycket, må som anges i första stycket, får&lt;br&gt;förordnas att påföljden skall anses förordnas att påföljden skall anses&lt;br&gt;helt eller delvis verkställd genom helt eller delvis verkställd genom&lt;br&gt;frihetsberövandet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;34 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;86&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes den som för brott dömts Har den som för brott dömts till&lt;br&gt;till fängelse, villkorlig dom eller fängelse, villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn ha begått annat brott skyddstillsyn eller sluten&lt;br&gt;före domen eller begår han nytt ungdomsvård begått annat brott&lt;br&gt;brott efter domen men innan före domen eller begår han nytt&lt;br&gt;påföljden till fullo verkställts eller brott efter domen men innan&lt;br&gt;eljest upphört, må rätten, med påföljden till fullo verkställts eller&lt;br&gt;iakttagande av vad för vissa fall är annars upphört, får rätten, med&lt;br&gt;föreskrivet i 2-6 §§, efter iakttagande av vad för vissa fall är&lt;br&gt;omständigheterna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskrivet i 2-7 §§, efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;förordna att den tidigare 1. förordna att den tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ådömda påföljden skall avse jämväl utdömda påföljden skall avse också&lt;br&gt;det andra brottet, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;det andra brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. därest den tidigare domen 3. om den tidigare domen vunnit&lt;br&gt;vunnit laga kraft, undanröja den laga kraft, undanröja den utömda&lt;br&gt;ådömda påföljden och för brotten påföljden och för brotten döma till&lt;br&gt;döma till påföljd av annan art. påföljd av annan art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har jämte skyddstillsyn ådömts Har en skyddstillsyn förenats&lt;br&gt;fängelse enligt 28 kap. 3 §, skall vid med fängelse enligt 28 kap. 3 §,&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelserna i skall vid tillämpningen av&lt;br&gt;detta kapitel den ådömda bestämmelserna i detta kapitel den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;86&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:211.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelsepåföljden anses som en del utdömda fängelsepåföljden anses&lt;br&gt;av skyddstillsynen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som en del av skyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;87&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller 2 Tillämpas 1 § 1 eller 2 i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande någon som villkorligt någon som villkorligt frigivits från&lt;br&gt;frigivits från fängelse, må, om fängelse, skall, om brottet begåtts&lt;br&gt;brottet begåtts under prövotiden, under prövotiden och inte särskilda&lt;br&gt;den villkorligt medgivna friheten skäl talar mot det, den villkorligt&lt;br&gt;eller del därav förklaras förverkad, medgivna friheten eller en del av&lt;br&gt;denna förklaras förverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om Såsom särskilda skäl för att inte&lt;br&gt;förverkande bör beslutas och i så förverka eller för att förverka&lt;br&gt;fall av hur stor del av den endast en del av villkorligt&lt;br&gt;villkorligt medgivna friheten som medgiven frihet kan rätten beakta&lt;br&gt;skall förklaras förverkad skall tid 1. om den nya brottsligheten i&lt;br&gt;beaktas, om den tidigare och den förhållande till den tidigare är av&lt;br&gt;nya brottsligheten är likartade, om lindrig beskaffenhet,&lt;br&gt;brottsligheten i båda fallen är 2. om lång tid har förflutit mellan&lt;br&gt;allvarlig samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;om den nya brotten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsligheten är svårare eller 3. om ett förverkande annars skulle&lt;br&gt;lindrigare än den tidigare. Vidare framstå som oskäligt,&lt;br&gt;skall beaktas den tid som förflutit&lt;br&gt;mellan brotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutas ej förverkande enligt Beslutas inte förverkande enligt&lt;br&gt;första stycket, äger rätten besluta första stycket, får rätten besluta en&lt;br&gt;åtgärd som avses i 26 kap. 18 § åtgärd som avses i 26 kap. 18 §&lt;br&gt;eller förlänga prövotiden med högst eller förlänga prövotiden med högst&lt;br&gt;ett år utöver den vid frigivningen ett år utöver den tid som följer av&lt;br&gt;bestämda tiden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26 kap. 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande eller åtgärd som En åtgärd enligt tredje stycket får&lt;br&gt;nyss sagts må ej beslutas, med endast beslutas före prövotidens&lt;br&gt;mindre fråga därom uppkommer i utgång. Förverkande får beslutas&lt;br&gt;mål vari den frigivne häktats eller endast om fråga därom uppkommer&lt;br&gt;erhållit del av åtal före prövotidens i ett mål där den frigivne häktats&lt;br&gt;utgång. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller fått del av åtal inom ett år från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; §&lt;sup&gt;88&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden villkorlig dom, far förordnande enligt 1 § 1&lt;br&gt;meddelas endast för brott som begåtts före prövotidens böijan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelas förordnande enligt 1 § 1, far rätten, om den nya&lt;br&gt;brottslighetens straffvärde eller art påkallar det, även döma till dagsböter,&lt;br&gt;högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att rätten skall&lt;br&gt;kunna tillämpa 1 § 1 i stället för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;87&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;88&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § 1 eller 2, far rätten&lt;br&gt;besluta åtgärd som sägs i 27 kap.&lt;br&gt;6 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 eller 2 eller förlänga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövotiden till tre år, dock endast&lt;br&gt;om fråga därom uppkommer i mål&lt;br&gt;vari den dömde häktats eller fått del&lt;br&gt;av åtal före prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjande av villkorlig dom&lt;br&gt;enligt 1 § 3 far inte ske, med&lt;br&gt;mindre fråga därom uppkommer i&lt;br&gt;mål vari den dömde häktats eller&lt;br&gt;erhållit del av åtal inom ett år från&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden&lt;br&gt;skyddstillsyn, får rätten vid&lt;br&gt;tillämpning av 1 § 1, om den nya&lt;br&gt;brottslighetens straffvärde eller art&lt;br&gt;eller den tilltalades tidigare&lt;br&gt;brottslighet påkallar det, även&lt;br&gt;döma till dagsböter, högst&lt;br&gt;tvåhundra, vare sig böter är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undanröja den villkorliga domen&lt;br&gt;enligt 1 § 3 och döma till fängelse,&lt;br&gt;får rätten, om det finns sådana&lt;br&gt;särskilda skäl som anges i 30 kap.&lt;br&gt;7 § andra stycket, meddela&lt;br&gt;föreskrift om att den villkorliga&lt;br&gt;domen skall förenas med&lt;br&gt;samhällstjänst. Meddelas en sådan&lt;br&gt;föreskrift skall rätten tillämpa 27&lt;br&gt;kap. 2 a § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § 1 eller 2, far rätten&lt;br&gt;besluta en åtgärd enligt 27 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 eller 2 eller forlänga prövotiden&lt;br&gt;till tre år, dock endast om fråga&lt;br&gt;därom uppkommer i mål där den&lt;br&gt;dömde häktats eller fått del åtal före&lt;br&gt;prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanröjs en villkorlig dom med&lt;br&gt;stöd av 1 § 3 skall rätten, när den&lt;br&gt;bestämmer ny påföljd, ta skälig&lt;br&gt;hänsyn till böter som har dömts ut&lt;br&gt;enligt andra stycket eller 27 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § samt till vad den dömde&lt;br&gt;undergått till följd av föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst. Härvid får dömas&lt;br&gt;till föngelse på kortare tid än vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet. Har&lt;br&gt;en uppgift som avses i 27 kap. 2 a §&lt;br&gt;andra stycket lämnats skall, om&lt;br&gt;föngelse döms ut, detta beaktas när&lt;br&gt;straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En villkorlig dom får undanröjas&lt;br&gt;enligt 1 § 3 endast om fråga därom&lt;br&gt;uppkommer i mål där den dömde&lt;br&gt;häktats eller fått del av åtal inom ett&lt;br&gt;år från prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden&lt;br&gt;skyddstillsyn, får rätten vid&lt;br&gt;tillämpning av 1 § 1, om den nya&lt;br&gt;brottslighetens straffvärde eller art&lt;br&gt;eller den tilltalades tidigare&lt;br&gt;brottslighet kräver det, även döma&lt;br&gt;till dagsböter, högst tvåhundra,&lt;br&gt;oavsett om böter är föreskrivet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;89&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivet för brottet eller inte. Är brottet eller inte. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse föreskrivet för det nya &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottet och kan, med hänsyn till&lt;br&gt;sådana omständigheter som i 30&lt;br&gt;kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas&lt;br&gt;med mindre än att sådant&lt;br&gt;förordnande förenas med&lt;br&gt;frihetsberövande, far rätten i stället&lt;br&gt;for att döma till böter döma till&lt;br&gt;fängelse enligt 28 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att rätten skall&lt;br&gt;kunna tillämpa 1 § 1 i stället för att&lt;br&gt;undanröja skyddstillsynen med stöd&lt;br&gt;av 1 § 3 och döma till fängelse, får&lt;br&gt;rätten, om det finns sådana&lt;br&gt;särskilda skäl som anges i 30 kap.&lt;br&gt;9 § andra stycket 4, besluta att&lt;br&gt;skyddstillsynen skall förenas med&lt;br&gt;en föreskrift om samhällstjänst.&lt;br&gt;Meddelas en sådan föreskrift skall&lt;br&gt;rätten tillämpa 28 kap. 2 a § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är fängelse föreskrivet för det&lt;br&gt;nya brottet och kan, med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheter som i 30 kap. 11 §&lt;br&gt;sägs, 1 § 1 inte tillämpas utan att&lt;br&gt;sådant förordnande förenas med&lt;br&gt;frihetsberövande, far rätten i stället&lt;br&gt;för att döma till böter enligt första&lt;br&gt;stycket döma till fängelse enligt 28&lt;br&gt;kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpas 1 § 1 eller 2 far rätten Tillämpas 1 § 1 eller 2 får rätten&lt;br&gt;besluta åtgärd som avses i 28 kap. besluta en åtgärd som avses i 28&lt;br&gt;9 § eller förlänga prövotiden till kap. 9 § eller förlänga prövotiden&lt;br&gt;högst fem år. Har den dömde åtagit till högst fem år. Har den dömde&lt;br&gt;sig att följa en sådan åtagit sig att följa en sådan&lt;br&gt;behandlingsplan som avses i 30 behandlingsplan som avses i 30&lt;br&gt;kap. 9 § andra stycket 3, tillämpas kap. 9 § andra stycket 3, tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i 28 kap. 6 a §. bestämmelserna i 28 kap. 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade med Döms den tilltalade med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av 1 § 3 till fängelse,&lt;br&gt;skall när straffets längd bestäms&lt;br&gt;skälig hänsyn tas till vad han har&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn och till vad han har&lt;br&gt;avtjänat av fängelse som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;br&gt;3 § liksom till böter som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning av 1 § 3 till fängelse,&lt;br&gt;skall, när straffets längd bestäms,&lt;br&gt;skälig hänsyn tas till vad han har&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn och till vad han har&lt;br&gt;avtjänat av fängelse som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;br&gt;3 § liksom till böter som dömts ut&lt;br&gt;enligt första stycket eller 28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §. I fall som här avses får 2 §. I fall som här avses får Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;fängelse dömas ut på kortare tid än fängelse dömas ut på kortare tid än Bilaga 7&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet, vad som är föreskrivet för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har uppgift som avses i 28 kap. 6&lt;br&gt;a § första stycket lämnats i domen&lt;br&gt;skall, om fängelse döms ut, detta&lt;br&gt;beaktas, när straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse enligt första stycket får&lt;br&gt;inte dömas ut och beslut enligt&lt;br&gt;andra stycket eller beslut om&lt;br&gt;undanröjande av skyddstillsyn får&lt;br&gt;inte meddelas, i annat fall än när&lt;br&gt;fråga därom uppkommer i mål vari&lt;br&gt;den dömde häktats eller erhållit del&lt;br&gt;av åtal före prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en uppgift som avses i 28 kap.&lt;br&gt;2 a § andra stycket eller 6 a § första&lt;br&gt;stycket lämnats i domen skall, om&lt;br&gt;fängelse döms ut, detta beaktas, när&lt;br&gt;straffets längd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse enligt tredje stycket får&lt;br&gt;inte dömas ut och föreskrift enligt&lt;br&gt;andra stycket, beslut enligt fjärde&lt;br&gt;stycket eller beslut om&lt;br&gt;undanröjande av skyddstillsyn får&lt;br&gt;inte meddelas, i annat fall än när&lt;br&gt;fråga därom uppkommer i mål vari&lt;br&gt;den dömde häktats eller erhållit del&lt;br&gt;av åtal före prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7J&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År den tidigare påföljden sluten&lt;br&gt;ungdomsvård får förordnande&lt;br&gt;enligt 1 § 1 meddelas endast om det&lt;br&gt;är uppenbart, att det nya brottet i&lt;br&gt;jämförelse med det förra är med&lt;br&gt;hänsyn till påföljden utan&lt;br&gt;nämnvärd betydelse, eller det&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms med tillämpning av 1 § 2&lt;br&gt;till påföljd för brott som begåtts&lt;br&gt;innan den tidigare domen börjat&lt;br&gt;verkställas, skall vid påföljdens&lt;br&gt;bestämmande iakttas att&lt;br&gt;påföljderna tillsammans inte&lt;br&gt;överstiger vad som skulle ha dömts&lt;br&gt;utför båda brotten. I dessa fall får&lt;br&gt;dömas till lindrigare straff än vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade med&lt;br&gt;tillämpning av 1 § 3 till föngelse,&lt;br&gt;skall, när straffets längd bestäms,&lt;br&gt;skälig hänsyn tas till vad han har&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;sluten ungdomsvård. Beslut om&lt;br&gt;undanröjande av sluten&lt;br&gt;ungdomsvård får ske endast om&lt;br&gt;dom meddelas innan den fastställda&lt;br&gt;verkställighetstiden har löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §’°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har med tillämpning av 1 § 1 Har med tillämpning av 1 § 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom lagakraftvunnen dom&lt;br&gt;förordnats, att fängelse, villkorlig&lt;br&gt;dom eller skyddstillsyn som ådömts&lt;br&gt;i tidigare mål skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och ändras den tidigare&lt;br&gt;ådömda påföljden av högre rätt&lt;br&gt;genom dom som vinner laga kraft,&lt;br&gt;skall frågan om påföljd för sagda&lt;br&gt;brott efter anmälan av åklagare&lt;br&gt;ånyo prövas av domstol. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla, när straff bestäms med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;och det tidigare ådömda straffet&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes, när dom å fängelse på&lt;br&gt;viss tid skall verkställas, att den&lt;br&gt;dömde begått brottet innan sådant&lt;br&gt;straff som ådömts honom for annat&lt;br&gt;brott börjat verkställas, och&lt;br&gt;framgår ej av domarna att det andra&lt;br&gt;straffet beaktats, skall sedan&lt;br&gt;domarna vunnit laga kraft domstol,&lt;br&gt;efter anmälan av åklagare, med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;bestämma det straff den dömde&lt;br&gt;skall undergå till följd av den dom,&lt;br&gt;som sist förekommer till&lt;br&gt;verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång dom på fängelse på livstid&lt;br&gt;och dom på böter,&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter,&lt;br&gt;fängelse på viss tid, villkorlig dom&lt;br&gt;eller skyddstillsyn, skall&lt;br&gt;livstidsstraffet träda i stället för den&lt;br&gt;andra påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång en dom på fängelse på viss&lt;br&gt;tid i minst två år och en dom på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom lagakraftvunnen dom&lt;br&gt;förordnats, att fängelse, villkorlig&lt;br&gt;dom, skyddstillsyn eller sluten&lt;br&gt;ungdomsvård som dömts ut i&lt;br&gt;tidigare mål skall avse ytterligare&lt;br&gt;brott, och ändras den tidigare&lt;br&gt;påföljden av högre rätt genom dom&lt;br&gt;som vinner laga kraft, skall frågan&lt;br&gt;om påföljd för sagda brott efter&lt;br&gt;anmälan av åklagare på nytt prövas&lt;br&gt;av domstol. Detsamma skall gälla,&lt;br&gt;när påföljd bestäms med&lt;br&gt;tillämpning av 3 § andra stycket&lt;br&gt;eller 7 § andra stycket och den&lt;br&gt;tidigare påföljden ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar det sig, när en dom på&lt;br&gt;fängelse på viss tid eller på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård skall verkställas, att&lt;br&gt;den dömde begått brottet innan en&lt;br&gt;påföljd som han dömts till för något&lt;br&gt;annat brott börjat verkställas, och&lt;br&gt;framgår det inte av domarna att den&lt;br&gt;andra påföljden har beaktats, skall,&lt;br&gt;sedan domarna vunnit laga kraft,&lt;br&gt;domstol efter anmälan av åklagare&lt;br&gt;med tillämpning av 3 § andra&lt;br&gt;stycket eller 7 § andra stycket&lt;br&gt;bestämma vad den dömde skall&lt;br&gt;undergå till följd av den dom som&lt;br&gt;sist skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[ §*'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång dom på fängelse på livstid&lt;br&gt;och dom på böter,&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter,&lt;br&gt;fängelse på viss tid, villkorlig dom,&lt;br&gt;skyddstillsyn eller sluten&lt;br&gt;ungdomsvård, skall livstidsstraffet&lt;br&gt;träda i stället för den andra&lt;br&gt;påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer till verkställighet på&lt;br&gt;en gång en dom på fängelse på viss&lt;br&gt;tid i minst två år eller sluten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;90&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:211.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;91&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:645.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böter eller förvandlingsstraff för ungdomsvård i minst två år och en&lt;br&gt;böter som har meddelats innan det dom på böter eller&lt;br&gt;förstnämnda fängelsestraffet har förvandlingsstraff för böter som har&lt;br&gt;böljat avtjänas, skall det straffet meddelats innan de förstnämnda&lt;br&gt;träda i ställe för den andra påföljderna har böljat verkställas,&lt;br&gt;påföljden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall fängelsestraffet eller utdömd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluten ungdomsvård träda i stället&lt;br&gt;för den andra påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;35 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sluten ungdomsvård bortfaller,&lt;br&gt;om domen inte börjat verkställas&lt;br&gt;innan fem år förflutit från det att&lt;br&gt;domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbryts verkställigheten av dom&lt;br&gt;på sluten ungdomsvård skall vad&lt;br&gt;som sägs i första stycket tillämpas&lt;br&gt;på motsvarande sätt i fråga om den&lt;br&gt;fortsatta verkställigheten. Tiden&lt;br&gt;skall räknas från dagen för&lt;br&gt;avbrottet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;37 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;92&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har dömts till fängelse Den som har dömts till fängelse&lt;br&gt;får begära prövning av en får begära prövning av den lokala&lt;br&gt;frivårdsmyndighets beslut enligt 26 kriminalvårdsmyndighetens beslut&lt;br&gt;kap. 11 §, 12 § andra meningen enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra&lt;br&gt;eller 13 § andra meningen hos den meningen eller 13 § andra&lt;br&gt;övervakningsnämnd inom vars meningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hos&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhetsområde &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;övervakningsnämnd inom vars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frivårdsmyndigheten är verksam, verksamhetsområde den lokala&lt;br&gt;Nämnden får också självmant ta kriminalvårdsmyndigheten är&lt;br&gt;upp ett sådant beslut till verksam. Nämnden får också&lt;br&gt;omprövning och i övrigt fatta beslut självmant ta upp ett sådant beslut&lt;br&gt;i ett ärende, vars avgörande enligt till omprövning och i övrigt fatta&lt;br&gt;någon av de bestämmelser som har beslut i ett ärende vars avgörande&lt;br&gt;angetts nu ankommer på enligt någon av de bestämmelser&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som har angetts nu är den lokala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivårdsmyndigheten kan hänskjuta kriminalvårdsmyndighetens uppgift.&lt;br&gt;ett sådant ärende till nämnden för Den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lokala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kriminalvårdsmyndigheten kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlämna ett sådant ärende till&lt;br&gt;nämnden för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;92&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med ett beslut av en&lt;br&gt;övervakningsnämnd enligt 26 kap. 11, 15, 18, 19 eller 22 § får han hos&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden begära prövning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsnämnden kan i&lt;br&gt;samband med beslut om villkorlig&lt;br&gt;frigivning enligt 26 kap. 9 §&lt;br&gt;meddela sådant förordnande om&lt;br&gt;övervakning som enligt 11 § samma&lt;br&gt;kapitel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ankommer&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frivårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivårdsmyndighets &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnds beslut som&lt;br&gt;avses i 7 och 8 §§ länder&lt;br&gt;omedelbart till efterrättelse, såvida&lt;br&gt;ej annorlunda förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lokala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdsmyndighetens och&lt;br&gt;övervakningsnämndens beslut som&lt;br&gt;avses i 7 och 8 §§ gäller&lt;br&gt;omedelbart, om inte något annat&lt;br&gt;förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;38 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;94&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har dömts till villkorlig Den som har dömts till villkorlig&lt;br&gt;dom får före fullföljdstidens utgång dom får före överklagandetidens&lt;br&gt;avge förklaring, att han är nöjd med utgång lämna förklaring, att han är&lt;br&gt;domen i vad gäller den ådömda nöjd med domen när det gäller den&lt;br&gt;påföljden. Sådan förklaring skall utdömda påföljden. En sådan&lt;br&gt;avse även böter, som ådömts med förklaring skall avse även böter,&lt;br&gt;stöd av 27 kap. 2 §. Förklaringen som ådömts med stöd av 27 kap.&lt;br&gt;avges i den ordning regeringen 2 §. Förklaringen avges i den&lt;br&gt;föreskriver. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ordning regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring som avgivits i En förklaring som lämnats i&lt;br&gt;föreskriven ordning, må icke föreskriven ordning får inte tas&lt;br&gt;återtagas. Har den dömde fullföljt tillbaka. Har den dömde överklagat&lt;br&gt;talan mot domen, skall hans talan domen, skall hans talan när det&lt;br&gt;vad angår påföljd för brottet anses gäller påföljden för brottet anses&lt;br&gt;återkallad genom förklaringen. återkallad genom förklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga&lt;br&gt;om dom på fängelse är särskilt om dom på fängelse och dom på&lt;br&gt;stadgat. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sluten ungdomsvård är särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;95&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol med stöd av 31 kap. Har domstol med stöd av 31 kap.&lt;br&gt;1 § överlämnat någon till vård inom 1 § överlämnat någon till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten men finnes därefter socialtjänsten och bryter därefter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;93&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;94&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;95&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vården ej kan genomföras med den dömde i väsentlig utsträckning Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;den dömdes samtycke eller, vid mot en föreskrift som meddelats Bilaga 7&lt;br&gt;prövning i därför stadgad ordning, med stöd av 31 kap. 1 § andra eller&lt;br&gt;att i lag angivna förutsättningar tredje stycket, får efter ansökan av&lt;br&gt;brister för vård av det slag som åklagare den rätt som först dömt i&lt;br&gt;socialnämnd i yttrande till målet undanröja förordnandet om&lt;br&gt;domstolen förklarat sig ämna överlämnande till vård och döma&lt;br&gt;anordna, äger efter ansökan av till annan påföljd för brottet. Därvid&lt;br&gt;åklagare den rätt som först dömt i skall skälig hänsyn tas till böter&lt;br&gt;målet undanröja förordnandet om som har dömts ut enligt 31 kap. 1 §&lt;br&gt;överlämnande till vård och döma tredje stycket 1 och till vad den&lt;br&gt;till annan påföljd för brottet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dömde undergått till följd av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrift om ungdomstjänst enligt&lt;br&gt;31 kap. 1 § tredje stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten kan, i stället för att&lt;br&gt;undanröja förordnandet enligt&lt;br&gt;första stycket, besluta att varning&lt;br&gt;skall meddelas den dömde, om&lt;br&gt;detta är en tillräcklig åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas på&lt;br&gt;motsvarande sätt om den planerade&lt;br&gt;vården eller åtgärderna som&lt;br&gt;socialnämnden redovisat i yttrande&lt;br&gt;enligt 11 § lagen (1964:167) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare inte kommer till&lt;br&gt;stånd eller om vården i väsentlig&lt;br&gt;utsträckning avviker från den i&lt;br&gt;yttrandet redovisade planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu har sagts gäller på Vad som sagts i första stycket&lt;br&gt;motsvarande sätt när domstolen har gäller på motsvarande sätt när&lt;br&gt;överlämnat någon till vård med stöd domstolen har överlämnat någon&lt;br&gt;av 31 kap. 2 § och den vård som till vård med stöd av 31 kap. 2 §&lt;br&gt;socialnämnden i yttrande till och den vård som socialnämnden i&lt;br&gt;domstolen har förklarat sig ämna yttrande till domstolen har förklarat&lt;br&gt;föranstalta om visar sig inte kunna sig ämna föranstalta om visar sig&lt;br&gt;anordnas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte kunna anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;sup&gt;96&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har vid straffmätning eller val av påföljd enligt vad som framgår av&lt;br&gt;domen särskilt beaktats huruvida den tilltalade till följd av brottet kan&lt;br&gt;komma att drabbas av avskedande eller uppsägning från arbetsanställning&lt;br&gt;och har det antagande som i detta hänseende legat till grund för domen&lt;br&gt;visat sig felaktigt, far den rätt som först dömt i målet efter ansökan av&lt;br&gt;åklagaren eller den dömde undanröja den ådömda påföljden och döma till&lt;br&gt;ny påföljd för brottet. Detta gäller dock endast om den tidigare ådömda&lt;br&gt;påföljden inte har till fullo verkställts. Görs en sådan ansökan, får rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;96&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942 och 1990:36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordna att den tidigare ådömda påföljden tills vidare inte far&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden&lt;br&gt;skyddstillsyn och bestäms den nya&lt;br&gt;påföljden till fängelse, skall vid&lt;br&gt;straffets bestämmande skälig&lt;br&gt;hänsyn tas till vad den dömde&lt;br&gt;undergått till följd av domen på&lt;br&gt;skyddstillsyn. Härvid far dömas till&lt;br&gt;fängelse på kortare tid än vad som&lt;br&gt;är föreskrivet för brottet. Undanröjs&lt;br&gt;fängelse och dömer rätten till nytt&lt;br&gt;fängelsestraff, skall den tid under&lt;br&gt;vilken det tidigare straffet&lt;br&gt;verkställts anses som verkställighet&lt;br&gt;av det nya straffet. Rätten skall i&lt;br&gt;beslutet ange den sålunda&lt;br&gt;verkställda tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tidigare påföljden&lt;br&gt;villkorlig dom eller skyddstillsyn&lt;br&gt;och bestäms den nya påföljden till&lt;br&gt;fängelse, skall vid straffets&lt;br&gt;bestämmande skälig hänsyn tas till&lt;br&gt;vad den dömde undergått till följd&lt;br&gt;av den villkorliga domen eller&lt;br&gt;domen på skyddstillsyn. Härvid far&lt;br&gt;dömas till fängelse på kortare tid än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för brottet.&lt;br&gt;Undanröjs fängelse eller sluten&lt;br&gt;ungdomsvård och dömer rätten till&lt;br&gt;ny påföljd av nu angiven art, skall&lt;br&gt;den tid under vilken den tidigare&lt;br&gt;påföljden verkställts anses som&lt;br&gt;verkställighet av den nya påföljden.&lt;br&gt;Rätten skall i beslutet ange den&lt;br&gt;redan verkställda tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;97&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om åtgärd enligt 27 kap. Fråga om åtgärd enligt 27 kap.&lt;br&gt;5 § tredje stycket eller 6 § upptages 2 a § tredje stycket, 5 § tredje&lt;br&gt;av den rätt som först avgjort det stycket eller 6 § tas upp av den rätt&lt;br&gt;mål vari meddelats villkorlig dom. som först avgjort det mål där&lt;br&gt;villkorlig dom meddelats. Fråga&lt;br&gt;om åtgärd enligt 31 kap. 1 § fjärde&lt;br&gt;stycket tas upp av den rätt som först&lt;br&gt;avgjort det mål i vilket dömts till&lt;br&gt;överlämnande till vård inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid&lt;br&gt;tingsrätt, inom vars område den den tingsrätt, inom vars område den&lt;br&gt;övervakningsnämnd som har gjort övervakningsnämnd som har gjort&lt;br&gt;framställning i ärendet är verksam, framställning i ärendet är verksam,&lt;br&gt;eller vid den rätt som först avgjort eller vid den rätt som först avgjort&lt;br&gt;det mål vari skyddstillsyn ådömts. det mål där skyddstillsyn dömts ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som avses i denna paragraf Mål som avses i denna paragraf&lt;br&gt;må ock upptagas av domstol, där får också tas upp av en domstol,&lt;br&gt;brottmål mot den dömde är där brottmål mot den dömde är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anhängigt, eller av rätten i den ort, anhängigt, eller av rätten i den ort,&lt;br&gt;där den dömde mera varaktigt där den dömde mera varaktigt&lt;br&gt;uppehåller sig, om rätten med uppehåller sig, om rätten med&lt;br&gt;hänsyn till utredningen samt hänsyn till utredningen samt&lt;br&gt;kostnader och andra omständigheter kostnader och andra omständigheter&lt;br&gt;finner det lämpligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;finner det lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;97&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:761.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;br&gt;Nämndemän skall deltaga vid&lt;br&gt;underrätts avgörande av fråga, som&lt;br&gt;avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap.&lt;br&gt;6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 10 §&lt;br&gt;andra stycket eller 18 §. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla i fråga om undanröjande&lt;br&gt;av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3,&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet eller annan åtgärd enligt 34&lt;br&gt;kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 kap.&lt;br&gt;5 § tredje stycket eller 34 kap. 6 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av en fråga som&lt;br&gt;avses i 27 kap. 5 § tredje stycket&lt;br&gt;eller 28 kap. 11 § första och andra&lt;br&gt;styckena, är underrätt domför med&lt;br&gt;en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om åtgärd enligt 2 eller&lt;br&gt;2 a § eller 27 kap. 5 § tredje stycket&lt;br&gt;eller 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap.&lt;br&gt;10 § andra stycket skall underätt&lt;br&gt;lämna den dömde tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig. Begär han att bliva muntligen&lt;br&gt;hörd, skall tillfälle därtill beredas&lt;br&gt;honom. I mål om åtgärd enligt 34&lt;br&gt;kap. 18 § skall den dömde lämnas&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig där så är&lt;br&gt;möjligt. Rättens avgörande av&lt;br&gt;saken sker genom beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd enligt 28 kap. 11 § första&lt;br&gt;och andra styckena får beslutas utan&lt;br&gt;att tillfälle bereds den dömde att&lt;br&gt;yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndemän skall delta när en&lt;br&gt;tingsrätt avgör en fråga, som avses&lt;br&gt;i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 6 §, 28&lt;br&gt;kap. 9 § eller 34 kap. 10 § andra&lt;br&gt;stycket eller 18 §. Detsamma skall&lt;br&gt;gälla i fråga om undanröjande av&lt;br&gt;påföljd enligt 34 kap. 1 § 3,&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet eller annan åtgärd enligt 34&lt;br&gt;kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 kap.&lt;br&gt;5 § tredje stycket eller 34 kap. 6 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av en fråga som&lt;br&gt;avses i 27 kap. 2 a § tredje stycket&lt;br&gt;eller 5 § tredje stycket, 28 kap. 11 §&lt;br&gt;första och andra styckena eller 31&lt;br&gt;kap. 1 § fjärde stycket, är en&lt;br&gt;tingsrätt domför med en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om åtgärd enligt 2 eller&lt;br&gt;2 a § eller 27 kap. 2 a § tredje&lt;br&gt;stycket, 5 § tredje stycket eller 6 §,&lt;br&gt;28 kap. 9 §, 31 kap. 1 § jjärde&lt;br&gt;stycket eller 34 kap. 10 § andra&lt;br&gt;stycket skall tingsrätten ge den&lt;br&gt;dömde tillfälle att yttra sig. Begär&lt;br&gt;han att bli hörd muntligen, skall han&lt;br&gt;ges tillfälle till det. I mål om åtgärd&lt;br&gt;enligt 34 kap. 18 § skall den dömde&lt;br&gt;ges tillfälle att yttra sig, om det är&lt;br&gt;möjligt. Rättens avgörande av&lt;br&gt;saken sker genom beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En åtgärd enligt 28 kap. 11 §&lt;br&gt;första och andra styckena far&lt;br&gt;beslutas utan att den dömde ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;sup&gt;100&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt&lt;br&gt;27 kap. 5 § tredje stycket, 28 kap. 27 kap. 2 a § tredje stycket eller 5 §&lt;br&gt;11 § första och andra styckena eller tredje stycket, 28 kap. 11 § första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;98&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;99&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;100&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:761&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 kap. 10 § andra stycket eller och andra styckena, 31 kap. 1§ Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;18 § länder omedelbart till fjärde stycket eller 34 kap. 10 § Bilaga 7&lt;br&gt;efterrättelse om ej annorlunda andra stycket eller 18 § gäller&lt;br&gt;forordnas. Detsamma gäller omedelbart, om inte något annat&lt;br&gt;avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 förordnas. Detsamma gäller&lt;br&gt;kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5 eller 6 § avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28&lt;br&gt;angående föreskrifter, övervakning kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5 eller 6 §&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller prövotid.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;angående föreskrifter, övervakning&lt;br&gt;eller prövotid.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;12 6°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger polismyndighet att&lt;br&gt;lämna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakningsnämnd,&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frivårdsmyndighet handräckning för&lt;br&gt;den dömdes inställande i mål eller&lt;br&gt;ärende enligt denna balk eller för&lt;br&gt;hans omhändertagande enligt 26&lt;br&gt;kap. 22 § eller 28 kap. 6 b § eller&lt;br&gt;11 §-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall lämna&lt;br&gt;domstolar, övervakningsnämnder,&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden och lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndigheter&lt;br&gt;handräckning för den dömdes&lt;br&gt;inställelse i mål eller ärende enligt&lt;br&gt;denna balk eller för hans&lt;br&gt;omhändertagande enligt 26 kap.&lt;br&gt;22 § eller 28 kap. 6 b § eller 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;102&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller, Kriminalvårdsstyrelsen eller,&lt;br&gt;efter styrelsens bemyndigande, efter styrelsens bemyndigande,&lt;br&gt;chefen för kriminalvårdsregionen, chefen för kriminalvårdsregionen,&lt;br&gt;kan ändra vad en frivårdsmyndighet kan ändra vad en lokal&lt;br&gt;har beslutat enligt denna balk, kriminalvårdsmyndighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut i en sådan fråga beslutat enligt denna balk,&lt;br&gt;kan inte överklagas. Detsamma Styrelsens beslut i en sådan fråga&lt;br&gt;gäller i fråga om regionchefens kan inte överklagas. Detsamma&lt;br&gt;beslut, som dock kan ändras av gäller i fråga om regionchefens&lt;br&gt;styrelsen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslut, som dock kan ändras av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte beslut som avses i 26 kap. 11 §, 12 § andra&lt;br&gt;meningen, 13 § andra meningen eller 16 § första stycket andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 £&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen kan&lt;br&gt;ändra ett beslut i fråga om att&lt;br&gt;skjuta upp eller senarelägga&lt;br&gt;villkorlig frigivning som enligt&lt;br&gt;bemyndigandet i 26 kap. 9 § andra&lt;br&gt;stycket meddelats av en annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet. Den som&lt;br&gt;beslutet angår får begära styrelsens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;101&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:207.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;102&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning av ett sådant beslut, om&lt;br&gt;det har gått honom emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens beslut&lt;br&gt;enligt 26 kap. 6 § tredje stycket och&lt;br&gt;7 § får överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen får&lt;br&gt;överta uppgiften enligt 7 a §&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291) att i länsrätt och&lt;br&gt;kammarrätt föra det allmännas&lt;br&gt;talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen för det&lt;br&gt;allmännas talan i Regeringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om ersättning&lt;br&gt;från staten för skador som har&lt;br&gt;orsakats av den dömde vid sådant&lt;br&gt;oavlönat arbete som avses i 27 kap.&lt;br&gt;2 a § första stycket, 28 kap. 2 a §&lt;br&gt;första stycket samt 31 kap. 1 §&lt;br&gt;tredje stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 26 kap. 6,6a, och 9 §§ skall tillämpas i sin äldre&lt;br&gt;lydelse i fråga om den som fore ikraftträdandet dömts till fängelse på viss&lt;br&gt;tid, lägst tre månader. Beslut som avses i 6 § femte stycket skall dock&lt;br&gt;fattas av Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas även på fängelse som verkställs gemensamt&lt;br&gt;med fängelse som dömts ut efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Beslut enligt 26 kap. 7 § i dess nya lydelse får endast grundas på&lt;br&gt;förhållanden som har inträffat efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Bestämmelserna i 31 kap. 1 § och 1 a § i deras nya lydelser skall&lt;br&gt;tillämpas också på gärningar som begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Genom denna lag upphävs lagen (1989:928) om samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 29 kap. 2 §, 30 kap. 6 §, 48 kap. 4 § samt 51&lt;br&gt;kap. 13 och 25 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;l&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över frågor som avser ansvar skall röstas i ett sammanhang. Om det&lt;br&gt;kan påverka utgången i målet, skall dock röstas särskilt angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frågan om den tilltalade begått gärningen och hur denna i sådant fall&lt;br&gt;skall bedömas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har omedelbar&lt;br&gt;betydelse för bestämmande av påföljd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. frågan om påföljd, utom såvitt gäller storleken av dagsbot,&lt;br&gt;föreskrifter, varning, övervakning, förlängning av prövotid eller&lt;br&gt;verkställighet av påföljd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återstående frågor som avser ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser någon ledamot att den Anser någon ledamot att den&lt;br&gt;tilltalade skall &amp;nbsp;överlämnas till tilltalade skall överlämnas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild vård, skall före omröstning särskild vård av annat slag än som&lt;br&gt;enligt andra stycket 3 röstas särskilt avses i 31 kap. 1 a § brottsbalken,&lt;br&gt;angående denna mening. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall före omröstning enligt andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket 3 röstas särskilt angående&lt;br&gt;denna mening.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den tilltalade erkänt Har den tilltalade erkänt&lt;br&gt;gärningen och bestäms gärningen och bestäms&lt;br&gt;brottspåföljden till annat än brottspåföljden till annat än&lt;br&gt;fängelse eller till fängelse i högst fängelse eller sluten ungdomvård&lt;br&gt;sex månader, får domen utfärdas i eller till fängelse i högst sex&lt;br&gt;förenklad form. Dom, varigenom månader, får domen utfärdas i&lt;br&gt;högre rätt fastställer lägre rätts förenklad form. Dom, varigenom&lt;br&gt;dom, får också utfärdas i förenklad högre rätt fastställer lägre rätts&lt;br&gt;form. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dom, får också utfärdas i förenklad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning av brott, gäller vad&lt;br&gt;som sägs i första stycket första meningen endast om den tilltalde medger&lt;br&gt;anspråket eller om rätten finner saken vara uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1369.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1093.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;48 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bötesstraff får föreläggas genom strafföreläggande beträffande brott,&lt;br&gt;for vilket böter ingår i straffskalan, dock inte normerade böter. Det finns&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om föreläggande av bötesstraff för brott som har&lt;br&gt;begåtts av någon som är under arton år. Bestämmelsen i 34 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 2 brottsbalken är tillämplig vid föreläggande av bötesstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom eller sådan Villkorlig dom eller sådan&lt;br&gt;påföljd i förening med böter far påföljd i förening med böter får&lt;br&gt;föreläggas genom strafföreläggande föreläggas genom strafföreläggande&lt;br&gt;i fall då det är uppenbart att rätten i fall då det är uppenbart att rätten&lt;br&gt;skulle döma till sådan påföljd. Vad skulle döma till sådan påföljd.&lt;br&gt;nu sagts gäller dock inte Detta gäller dock inte för brott som&lt;br&gt;beträffande brott som har begåtts har begåtts av någon som inte har&lt;br&gt;av någon som inte har fyllt 18 år. fyllt 18 år eller om det finns&lt;br&gt;anledning att förena den villkorliga&lt;br&gt;domen med en föreskrift om&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;51 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om endast den tilltalade överklagat och hans ändringsyrkande godtas&lt;br&gt;av motparten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det inte finns anledning att 4. om det inte finns anledning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döma den tilltalade till ansvar eller döma den tilltalade till ansvar, att&lt;br&gt;ådöma honom påföljd, eller döma döma honom till påföljd, eller att&lt;br&gt;honom till annan påföljd än böter döma honom till annan påföljd än&lt;br&gt;eller villkorlig dom eller sådana böter eller villkorlig dom utan&lt;br&gt;påföljder i förening. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;föreskrift om samhällstjänst eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana påföljder i förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs vite och, om det&lt;br&gt;inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet från&lt;br&gt;fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket 1&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fall som avses i första stycket en part begärt huvudförhandling,&lt;br&gt;skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser överklagandet även annat än ansvar, får målet avgöras utan&lt;br&gt;huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 § får prövas&lt;br&gt;utan huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling&lt;br&gt;inte hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1996:1462.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte med anledning Hovrätten får inte med anledning Bilaga 7&lt;br&gt;av den tilltalades överklagande eller av den tilltalades överklagande eller&lt;br&gt;av åklagarens överklagande till av åklagarens överklagande till&lt;br&gt;hans förmån döma till en hans förmån döma till en&lt;br&gt;brottspåföljd som är att anse som brottspåföljd som är att anse som&lt;br&gt;svårare eller mer ingripande för den svårare eller mer ingripande för den&lt;br&gt;tilltalade än den som tingsrätten tilltalade än den som tingsrätten&lt;br&gt;dömt till. Hovrätten får dock dömt till. Hovrätten får dock&lt;br&gt;besluta om överlämnande till besluta om överlämnande till&lt;br&gt;särskild vård eller, om tingsrätten särskild vård av annat slag än som&lt;br&gt;beslutat om sådan vård, döma till avses i 31 kap. 1 a§ brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;annan påföljd.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten beslutat om särskild&lt;br&gt;vård enligt 31 kap. brottsbalken,&lt;br&gt;får hovrätten döma till annan&lt;br&gt;påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tingsrätten förenat villkorlig&lt;br&gt;dom eller skyddstillsyn med en&lt;br&gt;föreskrift som föutsätter samtycke&lt;br&gt;och samtycker den dömde inte&lt;br&gt;längre till föreskriften, får&lt;br&gt;hovrätten trots första stycket döma&lt;br&gt;till en mer ingripande påföljd.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte heller med anledning av ett överklagande som anges&lt;br&gt;i första stycket besluta om utvisning, om tingsrätten inte har meddelat&lt;br&gt;sådant beslut, eller bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för&lt;br&gt;den tilltalade att återvända till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:943 och 1994:1034.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av&lt;br&gt;nya rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1946:804) om införande av nya&lt;br&gt;rättegångsbalken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon genom dom, som får Har någon genom dom, som får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas, trots att den inte äger&lt;br&gt;laga kraft, dömts till straff eller&lt;br&gt;annan påföljd för brott och är han&lt;br&gt;för sådan verkställighet intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, skall han vid&lt;br&gt;fullföljd av talan i målet anses som&lt;br&gt;häktad för brottet. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om den som är&lt;br&gt;omhändertagen enligt 28 kap. 11 §&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål skall,&lt;br&gt;om inte annat är föreskrivet, i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla, då mot&lt;br&gt;någon, som blivit dömd för brott,&lt;br&gt;vid domstol inleds förfarande, som&lt;br&gt;avser undanröjande av påföljd och&lt;br&gt;ådömande av annan påföljd för&lt;br&gt;brott eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han&lt;br&gt;intagen i anstalt som avses i första&lt;br&gt;stycket, skall han anses som häktad&lt;br&gt;för brottet. Har offentlig försvarare&lt;br&gt;förordnats för den dömde, skall&lt;br&gt;ersättning till försvararen alltid&lt;br&gt;betalas av staten. Även kostnad för&lt;br&gt;annan rättshjälp åt den dömde skall&lt;br&gt;betalas av staten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas, trots att den inte äger&lt;br&gt;laga kraft, dömts till straff eller&lt;br&gt;annan påföljd för brott och är han&lt;br&gt;för sådan verkställighet intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt eller särskilt&lt;br&gt;ungdomshem enligt i 31 kap. 1 a §&lt;br&gt;brottsbalken, skall han vid fullföljd&lt;br&gt;av talan i målet anses som häktad&lt;br&gt;för brottet. Detsamma gäller i fråga&lt;br&gt;om den som är omhändertagen&lt;br&gt;enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i nya rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskrivet angående brottmål skall,&lt;br&gt;om inte annat är föreskrivet, i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla, då mot&lt;br&gt;någon, som blivit dömd för brott,&lt;br&gt;vid domstol inleds förfarande, som&lt;br&gt;avser undanröjande av påföljd och&lt;br&gt;ådömande av annan påföljd för&lt;br&gt;brott eller som avser annan åtgärd i&lt;br&gt;fråga om ådömd påföljd; är han för&lt;br&gt;verkställighet av påföljd intagen i&lt;br&gt;anstalt eller särskilt ungdomshem&lt;br&gt;som avses i första stycket, skall han&lt;br&gt;anses som häktad för brottet. Har&lt;br&gt;offentlig försvarare förordnats för&lt;br&gt;den dömde, skall ersättning till&lt;br&gt;försvararen alltid betalas av staten.&lt;br&gt;Även kostnad för annan rättshjälp&lt;br&gt;åt den dömde skall betalas av&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1987:763.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt&lt;br&gt;kriminalregister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1963:197) om allmänt&lt;br&gt;kriminalregister skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2§‘&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i&lt;br&gt;riket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dömts till fängelse, villkorlig 1. dömts till fängelse, villkorlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom eller skyddstillsyn; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dom, skyddstillsyn eller sluten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomsvård;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överlämnats till rättspsykiatrisk vård eller, om för brottet är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse, till vård enligt lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ålagts förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn eller villkorlig dom, enligt&lt;br&gt;domen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, skall&lt;br&gt;detta särskilt anmärkas i registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra stycket gäller även dem som förelagts&lt;br&gt;villkorlig dom enligt 48 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd&lt;br&gt;personutredning och om domen, beslutet eller föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall innehålla anteckning om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verkställighetens början 1. verkställighetens början&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande den som dömts till beträffande den som dömts till&lt;br&gt;fängelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ålagts fängelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ålagts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvandlingsstraff för böter samt förvandlingsstraff för böter samt&lt;br&gt;frigivning från sådana straff, med frigivning från sådana straff, med&lt;br&gt;angivande vid villkorlig frigivning angivande vid villkorlig frigivning&lt;br&gt;av prövotiden och den återstående av prövotiden och den återstående&lt;br&gt;strafftiden; samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;strafftiden;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande om anstånd med 2. förordnande om anstånd med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervakning eller om att vidare övervakning eller om att vidare&lt;br&gt;verkställighet ej far äga rum verkställighet ej får äga rum&lt;br&gt;beträffande den som dömts till beträffande den som dömts till&lt;br&gt;skyddstillsyn. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skyddstillsyn; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verkställighetens början och&lt;br&gt;slut för den som dömts till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1463.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:357.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 och 11 §§ lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt 18 år och som gäller&lt;br&gt;brott för vilket det är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i mer än sex månader skall&lt;br&gt;bedrivas med särskild skyndsamhet.&lt;br&gt;Förundersökningen skall avslutas&lt;br&gt;och beslut i åtalsfrågan fattas så&lt;br&gt;snart det kan ske och senast inom&lt;br&gt;sex veckor från dagen för&lt;br&gt;delgivning av brottsmisstanke&lt;br&gt;enligt 23 kap. 18 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken. Tidsfristen far&lt;br&gt;överskridas endast om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till&lt;br&gt;utredningens beskaffenhet eller&lt;br&gt;andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som misstänks för&lt;br&gt;att ha begått brott innan han fyllt&lt;br&gt;arton år skall åklagaren, innan han&lt;br&gt;fattar beslut i åtalsfrågan, hämta in&lt;br&gt;yttrande från socialnämnden i den&lt;br&gt;kommun &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänstlagen (1980:620) har&lt;br&gt;ansvaret för den unge, om denne&lt;br&gt;har erkänt gärningen eller det&lt;br&gt;annars finns skälig misstanke att&lt;br&gt;han har begått brottet. Yttrande&lt;br&gt;behöver inte hämtas in om brottet&lt;br&gt;är ringa, om det är uppenbart att det&lt;br&gt;finns förutsättningar för&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse eller om det&lt;br&gt;annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande enligt första stycket&lt;br&gt;skall innehålla en redogörelse för&lt;br&gt;de åtgärder som nämnden tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt 18 år och som gäller&lt;br&gt;brott för vilket det är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i mer än sex månader skall&lt;br&gt;bedrivas med särskild skyndsamhet.&lt;br&gt;Förundersökningen skall avslutas&lt;br&gt;och beslut i åtalsfrågan fattas så&lt;br&gt;snart det kan ske och senast inom&lt;br&gt;fyra vekor från dagen för&lt;br&gt;delgivning av brottsmisstanke&lt;br&gt;enligt 23 kap. 18 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken. Tidsfristen far&lt;br&gt;överskridas endast om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till&lt;br&gt;utredningens beskaffenhet eller&lt;br&gt;andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som misstänks för&lt;br&gt;att ha begått brott innan han fyllt&lt;br&gt;arton år skall åklagaren, innan han&lt;br&gt;fattar beslut i åtalsfrågan, inhämta&lt;br&gt;yttrande från socialnämnden i den&lt;br&gt;kommun &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänstlagen (1980:620) har&lt;br&gt;ansvaret för den unge, om denne&lt;br&gt;har erkänt gärningen eller det&lt;br&gt;annars finns skälig misstanke att&lt;br&gt;han har begått brottet. Yttrande&lt;br&gt;behöver inte inhämtas om brottet är&lt;br&gt;ringa, om det är uppenbart att det&lt;br&gt;finns förutsättningar för&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse eller om det&lt;br&gt;annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande enligt första stycket&lt;br&gt;skall avse frågan om nämnden har&lt;br&gt;vidtagit eller avser att vidta någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1760.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1760.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärd beträffande den unge och har vidtagit i fråga om den unge&lt;br&gt;om en sådan åtgärd enligt samt en plan för de åtgärder som&lt;br&gt;nämndens mening är den nämnden avser att vidta, varvid&lt;br&gt;lämpligaste för honom. Yttrandet arten, omfattningen och&lt;br&gt;skall, om åklagaren begär det eller varaktigheten av åtgärderna skall&lt;br&gt;om nämnden finner det nödvändigt, framgå. Yttrandet skall, om&lt;br&gt;även innehålla en redogörelse för åklagaren begär det eller om&lt;br&gt;den unges personliga utveckling nämnden finner det nödvändigt,&lt;br&gt;och hans levnadsomständigheter i även innehålla en redogörelse för&lt;br&gt;övrigt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den unges personliga utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och hans levnadsomständigheter i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även utan samband med yttrande lämna åklagaren de&lt;br&gt;upplysningar som denne begär i fråga om den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 6&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har böljat avtjäna&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen så snart det&lt;br&gt;kan ske fastställa dagen för&lt;br&gt;strafftidens slut. Om strafftiden&lt;br&gt;överstiger två månader skall&lt;br&gt;styrelsen därvid även fastställa den&lt;br&gt;tidigaste tidpunkt då villkorlig&lt;br&gt;frigivning kan komma i fråga samt&lt;br&gt;tidpunkten för prövotidens utgång.&lt;br&gt;År det fråga om ett sådant fall som&lt;br&gt;avses i 26 kap. 9 § första stycket&lt;br&gt;brottsbalken, skall i stället den eller&lt;br&gt;de dagar anges, som är av&lt;br&gt;betydelse för tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna om sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har böijat avtjäna&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen så snart det&lt;br&gt;kan ske fastställa dagen för&lt;br&gt;strafftidens slut. Om strafftiden&lt;br&gt;uppgår till mer än en månad skall&lt;br&gt;styrelsen därvid även fastställa den&lt;br&gt;tidigaste tidpunkten då villkorlig&lt;br&gt;frigivning kan komma i fråga samt&lt;br&gt;tidpunkten för prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frigivning, samt den strafftid som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;då återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omständigheterna ger anledning till det, skall ett beslut enligt&lt;br&gt;första stycket ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:202.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård&lt;br&gt;i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 33,47 och 48 § § skall upphöra att gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 30, 35, 36, 39, 49-51, 54-56, 59, 61, 63 och 64 §§ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrives i lagen om Vad som föreskrivs i lagen om&lt;br&gt;den som dömts till fängelse gäller den som dömts till fängelse gäller&lt;br&gt;även den som ålagts fängelse som även den som ålagts fängelse som&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om verkställighet&lt;br&gt;av fängelsestraff i vissa fall finns i&lt;br&gt;lagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(1994:451)&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intensivövervakning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefonsamtal mellan intagna&lt;br&gt;och personer utom anstalten får äga&lt;br&gt;rum i den utsträckning det&lt;br&gt;lämpligen kan ske. En intagen kan&lt;br&gt;förvägras telefonsamtal som är&lt;br&gt;ägnat att äventyra säkerheten i&lt;br&gt;anstalten eller som kan motverka&lt;br&gt;hans anpassning i samhället eller&lt;br&gt;annars vara till skada för honom&lt;br&gt;eller någon annan. Om en intagen&lt;br&gt;under utredningen av ett&lt;br&gt;disciplinärende hålls avskild från&lt;br&gt;andra intagna, får han också hindras&lt;br&gt;från kontakter med andra personer&lt;br&gt;genom telefonsamtal i den mån det&lt;br&gt;är oundgängligen nödvändigt för att&lt;br&gt;syftet med utredningen inte skall&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som den intagne&lt;br&gt;önskar samtala med kan sådan&lt;br&gt;kontroll som avses i 29 § andra&lt;br&gt;stycket göras i den mån det anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefonsamtal mellan intagna&lt;br&gt;och personer utanför anstalten får&lt;br&gt;äga rum i den utsträckning det&lt;br&gt;lämpligen kan ske. En intagen kan&lt;br&gt;förvägras telefonsamtal som är&lt;br&gt;ägnade att äventyra säkerheten i&lt;br&gt;anstalten eller som kan motverka&lt;br&gt;hans anpassning i samhället eller&lt;br&gt;annars vara till skada för honom&lt;br&gt;eller någon annan. Om en intagen&lt;br&gt;under utredningen av frågor som&lt;br&gt;avses i 49 § hålls avskild från andra&lt;br&gt;intagna, får han också hindras från&lt;br&gt;kontakter med andra personer&lt;br&gt;genom telefonsamtal i den&lt;br&gt;utsträckning det är absolut&lt;br&gt;nödvändigt för att syftet med&lt;br&gt;utredningen inte skall äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som den intagne&lt;br&gt;önskar samtala med kan sådan&lt;br&gt;kontroll som avses i 29 § andra&lt;br&gt;stycket göras i den utsträckning det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lag omtryckt 1990:1011&lt;br&gt;senaste lydelse av 33 § 1993:203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anses behövligt.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat med hänsyn Om det är nödvändigt med Bilaga 7&lt;br&gt;till säkerheten, skall tjänsteman på hänsyn till säkerheten, skall en&lt;br&gt;lämpligt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sätt&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avlyssna tjänsteman på lämpligt sätt avlyssna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;telefonsamtal. Avlyssning får äga telefonsamtal. Avlyssning far&lt;br&gt;rum endast med den intagnes endast ske om den intagne känner&lt;br&gt;vetskap. Telefonsamtal med till det. Telefonsamtal med advokat&lt;br&gt;advokat som biträder den intagne i som biträder den intagne i en&lt;br&gt;rättslig angelägenhet får icke rättslig angelägenhet får inte&lt;br&gt;avlyssnas utan den intagnes avlyssnas utan den intagnes&lt;br&gt;medgivande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen avtjänat straff för Om en intagen avtjänat straff för&lt;br&gt;ett brott som har riktat sig mot ett brott som har riktat sig mot&lt;br&gt;någons liv, hälsa, frihet eller frid, någons liv, hälsa, frihet eller frid,&lt;br&gt;skall målsäganden tillfrågas om han skall målsäganden tillfrågas om han&lt;br&gt;eller hon vill bli underrättad om i eller hon vill bli underrättad om&lt;br&gt;vilken kriminalvårdsanstalt den följande'.&lt;br&gt;intagne befinner sig, den intagnes -i vilken anstalt den intagne&lt;br&gt;förflyttning till öppen anstalt, befinner sig,&lt;br&gt;permissioner och vistelser utanför -om den intagne förflyttas till&lt;br&gt;anstalten enligt 32-34 §§, öppen anstalt,&lt;br&gt;frigivning, rymning och uteblivande — om den intagne får permission&lt;br&gt;efter permission. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt 32 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-om den intagne vistas utanför&lt;br&gt;anstalt enligt 34 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den intagne friges,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den intagne rymmer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den intagne uteblir efter&lt;br&gt;permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målsäganden begärt Har målsäganden begärt&lt;br&gt;underrättelse, skall den lämnas underrättelse, skall den vid&lt;br&gt;beträffande frigivning lämplig tid frigivning lämnas i lämplig tid före&lt;br&gt;före frigivningen och i andra fall så frigivningen och i andra fall så&lt;br&gt;tidigt som möjligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tidigt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de begränsningar som följer Med de begränsningar som följer&lt;br&gt;av gällande bestämmelser och avtal av gällande bestämmelser och avtal&lt;br&gt;för verksamheten inom för verksamheten inom&lt;br&gt;kriminalvården har de intagna rätt kriminalvården har de intagna rätt&lt;br&gt;att i lämplig ordning överlägga med att i lämplig ordning överlägga med&lt;br&gt;anstaltsledningen i frågor som är av ledningen för den lokala&lt;br&gt;gemensamt intresse för de intagna, kriminalvårdsmyndigheten i frågor&lt;br&gt;De har också rätt att i lämplig som är av gemensamt intresse för&lt;br&gt;ordning sammanträda med varandra de intagna. De har också rätt att i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:422.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för överläggning i sådana frågor, lämplig ordning sammanträda med&lt;br&gt;Intagen som hålls avskild från varandra för överläggning i sådana&lt;br&gt;andra intagna får dock deltaga i frågor. Intagen som hålls avskild&lt;br&gt;överläggning eller sammanträde från andra intagna får dock deltaga&lt;br&gt;endast om det kan ske utan i överläggning eller sammanträde&lt;br&gt;olägenhet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;endast om det kan ske utan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid för vistelse utanför anstalt Tid för vistelse utanför anstalt&lt;br&gt;enligt 11 §, 14 § andra stycket eller enligt 11 §, 14 § andra stycket eller&lt;br&gt;32, 33, 34 eller 37 § eller enligt 32, 34 eller 37 § räknas in i&lt;br&gt;bestämmelse som avses i 38 § verkställighetstiden, om inte&lt;br&gt;inräknas i verkställighetstiden, om särskilda skäl talar mot det.&lt;br&gt;inte särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger flera förseelser skall Bestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disciplinär bestraffning bestämmas senareläggning av tidpunkten för&lt;br&gt;gemensamt för samtliga förseelser, villkorlig frigivning av en intagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom upprepade förordnanden som i väsentlig utsträckning bryter&lt;br&gt;enligt 47 § andra stycket 2 får den mot vad som gäller för&lt;br&gt;tid som inte skall inräknas i verkställigheten finns i 26 kap. 7 §&lt;br&gt;verkställighetstiden ej överstiga, brottsbalken. Om det inte finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beträffande den som undergår tillräckliga skäl att senarelägga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse i högst en månad den villkorliga frigivningen av en&lt;br&gt;sammanlagt tio dagar, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sådan intagen, får han, om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande den som undergår bedöms att han inte kommer att&lt;br&gt;fängelse i mer än en men högst fyra rätta sig av en tillsägelse, tilldelas&lt;br&gt;månader sammanlagt femton dagar en varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beträffande den som undergår&lt;br&gt;fängelse på längre tid än fyra&lt;br&gt;månader sammanlagt fyrtiofem&lt;br&gt;dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredningen av ett Under utredningen av frågor som&lt;br&gt;disciplinärende får en intagen avses i 49 § får en intagen tillfälligt&lt;br&gt;tillfälligt hållas avskild från andra hållas avskild från andra intagna i&lt;br&gt;intagna i den mån det är den utsträckning det är absolut&lt;br&gt;oundgängligen nödvändigt för att nödvändigt för att syftet med&lt;br&gt;syftet med utredningen ej skall utredningen inte skall äventyras,&lt;br&gt;äventyras. Åtgärden får z intet fall Åtgärden får inte bestå längre än&lt;br&gt;bestå längre än fyra dygn. Kan den fyra dygn. Kan den intagne inte&lt;br&gt;intagne inte hållas avskild på hållas avskild på anstalten, får han&lt;br&gt;anstalten, får han placeras i allmänt placeras i allmänt häkte, om detta är&lt;br&gt;häkte, om detta är lämpligare än att lämpligare än att han förs över till&lt;br&gt;han förs över till en annan anstalt, en annan anstalt. Den intagne skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den intagne skall få den lättnad i få den lättnad i avskildheten som är&lt;br&gt;avskildheten som är möjlig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinärenden skall avgöras Frågor som avses i 49 § skall&lt;br&gt;skyndsamt. Innan beslut meddelas avgöras skyndsamt. Innan beslut&lt;br&gt;skall förhör hållas med den intagne, meddelas skall förhör hållas med&lt;br&gt;Över vad som förekommit vid den intagne. Över vad som&lt;br&gt;förhör och annan undersökning förekommit vid förhör och annan&lt;br&gt;skall protokoll föras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;undersökning skall föras protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som avses i 33 § prövas Frågor enligt 34 § prövas av&lt;br&gt;av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kriminalvårdsnämnden. Kriminalvårdsnämnden, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller frågor som avses intagne har dömts till föngelse i&lt;br&gt;i 34 §, om den intagne har dömts lägst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till föngelse i lägst två år. Övriga Övriga frågor enligt 34 § prövas&lt;br&gt;frågor enligt 34 § prövas av den av den övervakningsnämnd till vars&lt;br&gt;övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.&lt;br&gt;verksamhetsområde anstalten hör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan förordna att Regeringen kan förordna att&lt;br&gt;tillämpningen av 33 och 34 §§ får tillämpningen av 34 § får flyttas&lt;br&gt;överflyttas från kriminalvårds- över från Kriminalvårdsnämnden&lt;br&gt;nämnden till den övervaknings- till den övervakningsnämnd, till&lt;br&gt;nämnd, till vars verksamhets- vars verksamhetsområde anstalten&lt;br&gt;område anstalten hör. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen får hos kriminalvårds- En intagen får hos Kriminal-&lt;br&gt;nämnden påkalla prövning av vårdsnämnden begära prövning av&lt;br&gt;övervakningsnämndens beslut i övervakningsnämndens beslut i&lt;br&gt;frågor som avses i 33 och 34 §J&amp;gt;'. frågor som avses i 34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens beslut i Kriminalvårdsstyrelsens beslut i&lt;br&gt;särskilt fall enligt denna lag får särskilda fall enligt denna lag får&lt;br&gt;överklagas hos allmän överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Beslut i fråga förvaltningsdomstol. Beslut i fråga&lt;br&gt;om vistelse utom anstalt för en om vistelse utanför anstalt för en&lt;br&gt;intagen beträffande vilken intagen for vilken regeringen har&lt;br&gt;regeringen har meddelat meddelat förordnande enligt 31 §&lt;br&gt;förordnande enligt 31 § överklagas överklagas dock hos regeringen,&lt;br&gt;dock hos regeringen. Detsamma Detsamma gäller andra beslut av&lt;br&gt;gäller andra beslut av styrelsen styrelsen enligt denna lag än som&lt;br&gt;enligt denna lag än som nu har nu har angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ fråga om överklagande av&lt;br&gt;beslut som avses i 49 § första&lt;br&gt;meningen finns bestämmelser i 38&lt;br&gt;kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra&lt;br&gt;beslut i andra frågor än som avses i beslut i andra frågor än som avses i&lt;br&gt;54-56 §§ som efter bemyndigande 54-56 §§ som efter bemyndigande&lt;br&gt;enligt 60 § har meddelats av en enligt 60 § har meddelats av en&lt;br&gt;annan kriminalvårdsmyndighet. annan kriminalvårdsmyndighet.&lt;br&gt;Den som beslutet angår far påkalla Den som beslutet angår får begära&lt;br&gt;styrelsens prövning av ett sådant styrelsens prövning av ett sådant&lt;br&gt;beslut, om det har gått honom emot, beslut, om det har gått honom emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har till följd av en föreskrift&lt;br&gt;enligt 60 § någon annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdsstyrelsen meddelat&lt;br&gt;beslut enligt 47 § andra stycket 2&lt;br&gt;om disciplinär åtgärd, skall&lt;br&gt;beslutet omedelbart anmälas för&lt;br&gt;kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;br&gt;Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel får omhändertas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om de påträffas hos en intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en intagen får dem sig tillsända,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägare till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsanstalten skall låta&lt;br&gt;förstöra eller försälja den&lt;br&gt;omhändertagna egendomen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna om beslagtagen&lt;br&gt;egendom i 2 § 1 första stycket lagen&lt;br&gt;(1958:205) om förverkande av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och&lt;br&gt;andra styckena tillämpas även i&lt;br&gt;fråga om injektionsspruta eller&lt;br&gt;kanyl som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen&lt;br&gt;eller i fråga om andra föremål som&lt;br&gt;är särskilt ägnade att användas för&lt;br&gt;missbruk av eller annan befattning&lt;br&gt;med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala kriminalvårdsmyndig-&lt;br&gt;heten skall låta förstöra eller sälja&lt;br&gt;den omhändertagna egendomen&lt;br&gt;enligt bestämmelserna om&lt;br&gt;beslagtagen egendom i 2 § 1 första&lt;br&gt;stycket lagen (1958:205) om&lt;br&gt;förverkande av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och&lt;br&gt;andra styckena tillämpas även i&lt;br&gt;fråga om injektionssprutor eller&lt;br&gt;kanyler som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen&lt;br&gt;eller i fråga om andra föremål som&lt;br&gt;är särskilt ägnade att användas för&lt;br&gt;missbruk av eller annan befattning&lt;br&gt;med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar, som påträffas hos eller&lt;br&gt;ankommer till en intagen i strid&lt;br&gt;med vad som är särskilt föreskrivet&lt;br&gt;om intagnas rätt att inneha pengar,&lt;br&gt;skall omhändertas, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt. Omhändertagna&lt;br&gt;pengar skall genom anstaltens&lt;br&gt;försorg göras räntebärande men far&lt;br&gt;ej disponeras av den intagne förrän&lt;br&gt;vid anstaltsvårdens slut, om det&lt;br&gt;inte föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar som påträffas hos eller&lt;br&gt;ankommer till en intagen i strid&lt;br&gt;med vad som är särskilt föreskrivet&lt;br&gt;om intagnas rätt att inneha pengar,&lt;br&gt;skall omhändertas, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt. Omhändertagna&lt;br&gt;pengar skall genom den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighetens försorg&lt;br&gt;göras räntebärande men far inte&lt;br&gt;disponeras av den intagne förrän&lt;br&gt;vid anstaltsvistelsens slut, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas i andra fall än som Anträffas i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 63 § inom anstalten avses i 63 § inom anstalten&lt;br&gt;egendom som kan antas bli tagen i egendom som kan antas bli tagen i&lt;br&gt;beslag, far kriminalvårdsanstalten beslag, far den lokala&lt;br&gt;omhänderta egendomen i avvaktan kriminalvårdsmyndigheten&lt;br&gt;på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;därom, omhänderta egendomen i avvaktan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omhändertagandet skall så snart på beslut i frågan,&lt;br&gt;det kan ske anmälas till den som far Omhändertagandet skall så snart&lt;br&gt;besluta om beslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som möjligt anmälas till den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får besluta om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 47 § skall även fortsättningsvis gälla i fråga om&lt;br&gt;förhållanden som har inträffat före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;31&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändrmg i lagen (1974:515) om ersättning&lt;br&gt;vid frihetsinskränkning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:515) om ersättning vid&lt;br&gt;frihetsinskränkning&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har undergått föngelse,&lt;br&gt;förvandlingsstraff för böter eller&lt;br&gt;utegångsförbud enligt lagen&lt;br&gt;(1986:644) om disciplinförseelser&lt;br&gt;av krigsmän, m.m. har rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten, om efter&lt;br&gt;fullföljd av talan eller anlitande av&lt;br&gt;särskilt rättsmedel frikännande dom&lt;br&gt;meddelas eller mindre ingripande&lt;br&gt;påföljd ådöms eller dom eller beslut&lt;br&gt;som legat till grund för&lt;br&gt;verkställigheten undanröjs utan&lt;br&gt;förordnande om ny handläggning.&lt;br&gt;Detsamma gäller den som efter&lt;br&gt;förordnande av domstol enligt 31&lt;br&gt;kap. 3 § brottsbalken har genomgått&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har undergått föngelse,&lt;br&gt;sluten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ungdomsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvandlingsstraff för böter eller&lt;br&gt;utegångsförbud enligt lagen&lt;br&gt;(1986:644) om disciplinförseelser&lt;br&gt;av krigsmän, m.m. har rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten, om efter&lt;br&gt;fullföljd av talan eller anlitande av&lt;br&gt;särskilt rättsmedel frikännande dom&lt;br&gt;meddelas eller mindre ingripande&lt;br&gt;påföljd ådöms eller dom eller beslut&lt;br&gt;som legat till grund för&lt;br&gt;verkställigheten undanröjs utan&lt;br&gt;förordnande om ny handläggning.&lt;br&gt;Detsamma gäller den som efter&lt;br&gt;förordnande av domstol enligt 31&lt;br&gt;kap. 3 § brottsbalken har genomgått&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1980:422.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1146.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 S’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om&lt;br&gt;häktad har motsvarande&lt;br&gt;tillämpning på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som anhållits eller gripits&lt;br&gt;på grund av misstanke om brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har intagits i häkte&lt;br&gt;eller polisarrest för förpassning till&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har tillfälligt placerats&lt;br&gt;i häkte med stöd av 23 § tredje&lt;br&gt;stycket, 43 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen eller 50 § tredje&lt;br&gt;meningen lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om&lt;br&gt;häktad skall också tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som anhållits eller gripits&lt;br&gt;på grund av misstanke om brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har tagits in i häkte&lt;br&gt;eller polisarrest för förpassning till&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har tillfälligt placerats&lt;br&gt;i häkte med stöd av 23 § tredje&lt;br&gt;stycket, 43 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen eller 50 § tredje&lt;br&gt;meningen lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har omhändertagits 4. den som har omhändertagits&lt;br&gt;enligt 28 kap. 11 § tredje stycket enligt 28 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;brottsbalken i avvaktan på att beslut brottsbalken i avvaktan på att beslut&lt;br&gt;om undanröjande av skyddstillsyn om undanröjande av skyddstillsyn&lt;br&gt;vinner laga kraft. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vinner laga kraft, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som tagits in i häkte eller&lt;br&gt;polisarrest för transport till särskilt&lt;br&gt;ungdomshem med stöd av 9 § tredje&lt;br&gt;stycket lagen (1998:000) om&lt;br&gt;verkställighet av dom på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte på den som har gripits enligt 34 § lagen&lt;br&gt;(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1761.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller ersättning av Denna lag gäller ersättning av&lt;br&gt;staten vid personskada och staten vid personskada och&lt;br&gt;tillämpas på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt&lt;br&gt;eller inställer sig till mönstring, eller annan uttagning enligt den lagen&lt;br&gt;eller till antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för&lt;br&gt;kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med&lt;br&gt;räddningskår enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) eller i&lt;br&gt;räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (1957:297),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som&lt;br&gt;avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga, i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i&lt;br&gt;annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller&lt;br&gt;polisarrest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som utför samhällstjänst&lt;br&gt;på grund av en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 27 kap.&lt;br&gt;2 a § eller 28 kap. 2 a §&lt;br&gt;brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som utför ungdomstjänst&lt;br&gt;på grund av en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 31 kap. 1 §&lt;br&gt;tredje stycket 2 brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. den som utför oavlönat arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt en föreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 8 § första&lt;br&gt;stycket 2 lagen (1994:451) om&lt;br&gt;intensivövervakning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far föreskriva att lagen skall tillämpas även på den som i&lt;br&gt;annat fall än som avses i första stycket frivilligt deltar i verksamhet inom&lt;br&gt;totalförsvaret eller i verksamhet för att avvälja eller begränsa skada på&lt;br&gt;människor eller egendom eller i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:2073.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:2073.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personskadeskyddet inträder när Personskadeskyddet inträder när Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;den första färden påbörjas till den första färden påbörjas till Bilaga 7&lt;br&gt;verksamhet eller intagning som verksamhet eller intagning som&lt;br&gt;avses i 1 § och gäller till dess den avses i 1 § 1-3 och gäller till dess&lt;br&gt;sista färden från verksamheten eller den sista färden från verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;intagningen avslutats.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller intagningen avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sådan verksamhet som avses&lt;br&gt;i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4-6&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inträder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personskadeskyddet när den dömde&lt;br&gt;påbörjar resa till platsen för&lt;br&gt;verksamheten och upphör när resa&lt;br&gt;från platsen avslutats.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;32&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 och 19 § samt 16 kap 1 §&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom Sekretess gäller inom&lt;br&gt;socialtjänsten för uppgift om socialtjänsten för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden, enskilds personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgiften om det inte står klart att uppgiften&lt;br&gt;kan röjas utan att den enskilde eller kan röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider men. någon honom närstående lider men.&lt;br&gt;Sekretessen gäller dock inte beslut Sekretessen gäller dock inte beslut&lt;br&gt;om omhändertagande eller beslut om omhändertagande eller beslut&lt;br&gt;om vård utan samtycke. Utan om vård utan samtycke eller beslut&lt;br&gt;hinder av sekretessen far uppgift om sluten ungdomsvård. Utan&lt;br&gt;lämnas till enskild som uppnått hinder av sekretessen far uppgift&lt;br&gt;myndig ålder om förhållanden av lämnas till enskild som uppnått&lt;br&gt;betydelse för att denne skall fa myndig ålder om förhållanden av&lt;br&gt;vetskap om vilka hans biologiska betydelse för att denne skall fa&lt;br&gt;föräldrar är. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vetskap om vilka hans biologiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föräldrar är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som&lt;br&gt;enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med&lt;br&gt;rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås Med socialtjänst förstås&lt;br&gt;verksamhet enligt lagstiftningen om verksamhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda socialtjänst och den särskilda&lt;br&gt;lagstiftningen om vård av unga och lagstiftningen om vård av unga och&lt;br&gt;av missbrukare utan samtycke samt av missbrukare utan samtycke samt&lt;br&gt;verksamhet som i annat fall enligt verksamhet som i annat fall enligt&lt;br&gt;lag handhas av socialnämnd. Till lag handhas av socialnämnd eller&lt;br&gt;socialtjänst räknas också av Statens institutionsstyrelse. Till&lt;br&gt;verksamhet hos annan myndighet socialtjänst räknas också&lt;br&gt;som innefattar omprövning av verksamhet hos annan myndighet&lt;br&gt;socialnämnds beslut eller särskild som innefattar omprövning av&lt;br&gt;tillsyn över nämndens verksamhet socialnämnds beslut eller särskild&lt;br&gt;samt verksamhet hos kommunal tillsyn över nämndens verksamhet&lt;br&gt;invandrarbyrå. Med socialtjänst samt verksamhet hos kommunal&lt;br&gt;jämställs ärenden om bistånd åt invandrarbyrå. Med socialtjänst&lt;br&gt;asylsökande och andra utlänningar, jämställs ärenden om bistånd åt&lt;br&gt;ärenden om introduktionsersättning asylsökande och andra utlänningar,&lt;br&gt;för flyktingar och vissa andra ärenden om introduktionsersättning&lt;br&gt;utlänningar, ärenden om tillstånd för flyktingar och vissa andra&lt;br&gt;till parkering för rörelsehindrade utlänningar, ärenden om tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:738.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt verksamhet enligt till parkering för rörelsehindrade&lt;br&gt;lagstiftningen om stöd och service samt verksamhet enligt&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagstiftningen om stöd och service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av&lt;br&gt;personakt enligt 70 c § socialtjänstlagen (1980:620) för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen far uppgift&lt;br&gt;lämnas till socialnämnd om uppgiften behövs för handläggning av ärende&lt;br&gt;eller genomförande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och&lt;br&gt;det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom&lt;br&gt;kommunal hälso- och sjukvård, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal&lt;br&gt;inom kommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att&lt;br&gt;den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande&lt;br&gt;men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos polismyndighet för sådan uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden som hänför sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamhet som enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärende om omhändertagande eller handräckning enligt lagstiftningen&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård eller om vård av&lt;br&gt;missbrukare utan samtycke inom socialtjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ärende om handräckning enligt 3. ärende om handräckning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen om omsorger om lagstiftningen om omsorger om&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörda eller psykiskt utvecklingsstörda eller&lt;br&gt;vård av unga utan samtycke inom vård av unga utan samtycke inom&lt;br&gt;socialtjänsten, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;socialtjänsten eller lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1998:000) om verkställighet av&lt;br&gt;sluten ungdomsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ärende som avses i 21 kap. föräldrabalken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verksamhet som innefattar handräckning enligt&lt;br&gt;smittskyddslagstiftningen eller annat bistånd åt smittskyddsläkare, om&lt;br&gt;det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men&lt;br&gt;om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i ärende enligt lagen (1988:688) om besöksförbud för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.&lt;br&gt;Sekretessen gäller inte beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;32&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;16 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;h3&gt;1§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7&lt;br&gt;kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen eller 2 kap. 3 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 2—4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift vars röjande&lt;br&gt;kan antas sätta rikets&lt;br&gt;säkerhet i fara eller annars&lt;br&gt;skada landet allvarligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift hos&lt;br&gt;Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om&lt;br&gt;kvarhållande av försändelse på&lt;br&gt;befordringsföretag, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teleavlyssning och hemlig&lt;br&gt;teleövervakning eller hemlig&lt;br&gt;kameraövervakning på grund av&lt;br&gt;beslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningsledare eller åklagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om annat än&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om&lt;br&gt;omhändertagande eller beslut om&lt;br&gt;vård utan samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift i anmälan till&lt;br&gt;Hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;ansvarsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om annat än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;verkställigheten av beslut om Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;omhändertagande eller beslut om Bilaga 7&lt;br&gt;vård utan samtycke&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 9 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till annat än ärende om&lt;br&gt;tillrättaförande av elev eller&lt;br&gt;skiljande av elev från vidare studier&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 11 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, 12 § andra stycket eller&lt;br&gt;14 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift vars röjande&lt;br&gt;kan antas medföra fara för att&lt;br&gt;någon utsätts för våld eller annat&lt;br&gt;allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 6 andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om andra&lt;br&gt;ekonomiska eller personliga&lt;br&gt;förhållanden än affärs- eller&lt;br&gt;driftförhållanden för den som trätt i&lt;br&gt;affärsförbindelse eller liknande&lt;br&gt;förbindelse med den som är&lt;br&gt;föremål för myndighetens&lt;br&gt;verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 7 § första stycket 2 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 8 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till myndighets affärsmässiga&lt;br&gt;utlåningsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §, 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § eller 15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 23 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 1—4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden vars&lt;br&gt;röjande kan vålla allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om&lt;br&gt;registrerads förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;33&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 7 §, 8 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, 9 § eller 10 § första stycket&lt;br&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1—8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av&lt;br&gt;uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7&lt;br&gt;kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i&lt;br&gt;övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3 kap. 3 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen eller 2&lt;br&gt;kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift vars röjande&lt;br&gt;kan antas sätta rikets säkerhet i fara&lt;br&gt;eller annars skada landet allvarligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift hos&lt;br&gt;Riksbanken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om&lt;br&gt;kvarhållande av försändelse på&lt;br&gt;befordringsföretag, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teleavlyssning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teleövervakning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller hemlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kameraövervakning på grund av&lt;br&gt;beslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningsledare eller åklagare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 2-4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om annat än&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om&lt;br&gt;omhändertagande eller beslut om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård utan samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift i anmälan till&lt;br&gt;Hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;ansvarsnämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om annat än&lt;br&gt;verkställigheten av beslut om&lt;br&gt;omhändertagande eller beslut om&lt;br&gt;vård utan samtycke eller beslut om&lt;br&gt;sluten ungdomsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till annat än ärende om&lt;br&gt;tillrättaförande av elev eller&lt;br&gt;skiljande av elev från vidare studier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 11 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, 12 § andra stycket eller&lt;br&gt;14 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 6 andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift vars röjande&lt;br&gt;kan antas medföra fara för att&lt;br&gt;någon utsätts för våld eller annat&lt;br&gt;allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 7 § första stycket 2 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 8 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om andra&lt;br&gt;ekonomiska eller personliga&lt;br&gt;förhållanden än affärs- eller&lt;br&gt;driftförhållanden för den som trätt i&lt;br&gt;affärsförbindelse eller liknande&lt;br&gt;förbindelse med den som är&lt;br&gt;föremål för myndighetens&lt;br&gt;verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till myndighets affärsmässiga&lt;br&gt;utlåningsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §, 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § elle 15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;33:&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;personliga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förhållanden&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vars Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;röj ande kan vålla allvarligt men &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 23 § första stycket 2&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 1-4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 6 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registrerads förhållanden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;9kap. 7 §, 8 § första eller andra&lt;br&gt;stycket, 9 § eller 10 § första stycket&lt;br&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till ärende om annat än&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till enskild&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 5 eller 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620) skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 65 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som påföljd för brott&lt;br&gt;överlämnats till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten, skall socialnämnden&lt;br&gt;underrätta åklagarmyndigheten, om&lt;br&gt;vården eller de andra åtgärder som&lt;br&gt;redovisats i vårdplanen inte&lt;br&gt;kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om den som&lt;br&gt;överlämnats till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten bryter mot en&lt;br&gt;föreskrift som meddelats med stöd&lt;br&gt;av 31 kap. 1 § tredje stycket 2&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;33&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller&lt;br&gt;utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat&lt;br&gt;socialt nedbrytande beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård skall också beslutas om den&lt;br&gt;som dömts till sluten ungdomsvård&lt;br&gt;enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken vid&lt;br&gt;verkställighetens slut bedöms vara i&lt;br&gt;uppenbart behov av fortsatt vård&lt;br&gt;för att inte löpa sådan risk som&lt;br&gt;avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 4, 5, 8, 11, 15, 19 och 29 §§ lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande&lt;br&gt;och annat tvång i andra fall än som avses i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård (rättspsykiatrisk vård) ges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. efter beslut av domstol skall ges rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. är&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;anhållen,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;häktad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. är&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;anhållen,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;häktad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;intagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;på en&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;enhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;för&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;intagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;på en&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;enhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;för&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="4"&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk undersökning eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk undersökning,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. är&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;intagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skall&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. är&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;intagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skall&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;förpassas till kriminalvårdsanstalt. förpassas till kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. är intagen på ett särskilt&lt;br&gt;ungdomshem till följd av en dom på&lt;br&gt;sluten ungdomsvård enligt 31 kap.&lt;br&gt;1 a § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avses i 1 § andra Den som avses i 1 § andra&lt;br&gt;stycket 2 eller 3 far ges stycket 2, 3 eller 4 far ges&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättspsykiatrisk vård om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han lider av en allvarlig psykisk störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han med hänsyn till sitt psykiska tillstånd och sina personliga&lt;br&gt;förhållanden i övrigt har behov av psykiatrisk vård, som kan tillgodoses&lt;br&gt;genom att han är intagen på en sjukvårdsinrättning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han motsätter sig sådan vård eller till följd av sitt psykiska tillstånd&lt;br&gt;uppenbart saknar förmåga att ge uttryck for ett grundat ställningstagande&lt;br&gt;i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård anhålls, häktas, tas in på en enhet för rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning eller tas in i eller förpassas till kriminalvårdsanstalt, skall&lt;br&gt;beslutet om sådan vård anses som ett beslut om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om intagning för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § första stycket&lt;br&gt;fattas av en chefsöverläkare vid en enhet som avses i 6 § första stycket&lt;br&gt;andra meningen eller andra stycket. För ett sådant beslut krävs att ett&lt;br&gt;vårdintyg har utfärdats av någon annan läkare. Beträffande vårdintyg och&lt;br&gt;undersökning för vårdintyg gäller därvid bestämmelserna i 4 § första och&lt;br&gt;andra styckena, 5 § och 6 § första stycket tredje meningen lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om intagning för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § första stycket&lt;br&gt;skall avgöras skyndsamt efter undersökning av patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten har fattat beslut om Om rätten har fattat beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk undersökning och&lt;br&gt;den misstänkte har tagits in på&lt;br&gt;undersökningsenheten, krävs inte&lt;br&gt;något vårdintyg for beslut om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som är anhållen, häktad&lt;br&gt;eller intagen i eller skall förpassas&lt;br&gt;till kriminalvårdsanstalt och som&lt;br&gt;förts till en sådan&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen för&lt;br&gt;frivillig psykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk undersökning och&lt;br&gt;den misstänkte har tagits in på&lt;br&gt;undersökningsenheten, krävs inte&lt;br&gt;något vårdintyg för beslut om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård. Detsamma&lt;br&gt;gäller den som är anhållen, häktad,&lt;br&gt;intagen i eller skall förpassas till&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt eller som är&lt;br&gt;intagen på ett särskilt ungdomshem&lt;br&gt;till följd av en dom på sluten&lt;br&gt;ungdomsvård enligt 31 kap. 1 a§&lt;br&gt;brottsbalken och som förts till en&lt;br&gt;sådan sjukvårdsinrättning som&lt;br&gt;avses i 6 § första stycket andra&lt;br&gt;meningen för frivillig psykiatrisk&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättspsykiatrisk vård gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i&lt;br&gt;18-24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är anhållen,&lt;br&gt;häktad eller intagen i eller skall&lt;br&gt;förpassas till kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;far kriminalvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;särskilda fall, om det är påkallat&lt;br&gt;från &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ordnings-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetssynpunkt, besluta om&lt;br&gt;särskilda inskränkningar i rätten att&lt;br&gt;ta emot eller skicka försändelser, att&lt;br&gt;ta emot besök eller att samtala i&lt;br&gt;telefon med utomstående. Brev som&lt;br&gt;avses i 9 § första stycket första&lt;br&gt;meningen lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl. från den som är&lt;br&gt;häktad eller anhållen liksom brev&lt;br&gt;som avses i 25 § första stycket&lt;br&gt;första meningen lagen (1974:203)&lt;br&gt;om kriminalvård i anstalt från den&lt;br&gt;som är intagen skall dock alltid&lt;br&gt;vidarebefordras utan föregående&lt;br&gt;granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är anhållen,&lt;br&gt;häktad eller intagen i eller skall&lt;br&gt;förpassas till kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;far kriminalvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;särskilda fall, om det är påkallat&lt;br&gt;från &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ordnings-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetssynpunkt, besluta om&lt;br&gt;särskilda inskränkningar i rätten att&lt;br&gt;ta emot eller skicka försändelser, att&lt;br&gt;ta emot besök eller att samtala i&lt;br&gt;telefon med utomstående.&lt;br&gt;Beträffande den som är intagen på&lt;br&gt;ett särskilt ungdomshem till följd av&lt;br&gt;en dom på sluten ungdomsvård&lt;br&gt;enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken får&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse fatta&lt;br&gt;motsvarande beslut. Brev som&lt;br&gt;avses i 9 § första stycket första&lt;br&gt;meningen lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl. från den som är&lt;br&gt;häktad eller anhållen, brev som&lt;br&gt;avses i 25 § första stycket första&lt;br&gt;meningen lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt från den som&lt;br&gt;är intagen liksom brev som avses i&lt;br&gt;19 § andra stycket lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga skall dock alltid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidarebefordras utan föregående Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;granskning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som ges rättspsykiatrisk vård efter beslut av domstol&lt;br&gt;eller som är intagen i kriminalvårdsanstalt far regeringen i särskilda fall,&lt;br&gt;om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller till risken för att&lt;br&gt;denne under vistelsen på sjukvårdsinrättningen medverkar till brott som&lt;br&gt;innefattar användande av våld, hot eller tvång för politiska syften, besluta&lt;br&gt;om särskilda inskränkningar i rätten att ta emot eller skicka försändelser,&lt;br&gt;ta emot besök eller samtala i telefon med utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt och som&lt;br&gt;genomgår rättspsykiatrisk vård får&lt;br&gt;ges tillstånd att under en viss del av&lt;br&gt;vårdtiden vistas utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område.&lt;br&gt;Därvid gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;25 § första stycket andra meningen&lt;br&gt;och andra stycket lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt första&lt;br&gt;stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avgörs&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdsstyrelsen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan av chefsöverläkaren eller&lt;br&gt;patienten. Om ansökan har gjorts av&lt;br&gt;patienten, skall yttrande inhämtas&lt;br&gt;från chefsöverläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt eller på ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem till följd av en&lt;br&gt;dom på sluten ungdomsvård enligt&lt;br&gt;31 kap. 1 a § brottsbalken och som&lt;br&gt;genomgår rättspsykiatrisk vård far&lt;br&gt;ges tillstånd att under en viss del av&lt;br&gt;vårdtiden vistas utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område.&lt;br&gt;Därvid gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;25 § första stycket andra meningen&lt;br&gt;och andra stycket lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt första&lt;br&gt;stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avgörs&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdsstyrelsen i fråga om&lt;br&gt;den som är intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdanstalt och av Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse i fråga om den&lt;br&gt;som är intagen på ett särskilt&lt;br&gt;ungdomshem efter ansökan av&lt;br&gt;chefsöverläkaren eller patienten.&lt;br&gt;Om ansökan har gjorts av patienten,&lt;br&gt;skall yttrande inhämtas från&lt;br&gt;chefsöverläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far genom&lt;br&gt;föreskrifter eller beslut i särskilda fall flytta över kriminalvårdsstyrelsens&lt;br&gt;befogenhet enligt andra stycket till någon arman kriminalvårdsmyndighet&lt;br&gt;än styrelsen eller till tjänstemän inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård enligt 4 § skall upphöra senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beträffande den som är anhållen eller häktad, när beslutet om&lt;br&gt;frihetsberövande upphört att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande den som är intagen med stöd av 10 § lagen (1991:1137)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk undersökning, när denne inte längre far hållas kvar på&lt;br&gt;undersökningsenheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beträffande den som är intagen 3. beträffande den som är intagen Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i kriminalvårdsanstalt,&lt;br&gt;frigivning sker.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;när i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kriminalvårdsanstalt,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;när Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frigivning sker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beträffande den som är intagen&lt;br&gt;på ett särskilt ungdomshem till följd&lt;br&gt;av en dom på sluten ungdomsvård&lt;br&gt;enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken,&lt;br&gt;vid verkställighetens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;beslut Kriminalvårdsstyrelsens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;enligt 8 § andra stycket första Statens institutionsstyrelses beslut&lt;br&gt;meningen eller 11 § andra stycket enligt 8 § andra stycket första&lt;br&gt;far överklagas av patienten hos meningen eller 11 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kammarrätten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;far överklagas av patienten hos&lt;br&gt;kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §'&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är&lt;br&gt;chefsöverläkaren skyldig att till kriminalvården lämna ut uppgift om en&lt;br&gt;patient som efter den rättspsykiatriska vårdens upphörande skall&lt;br&gt;förpassas till häkte eller kriminalvårdsanstalt, om uppgiften behövs inom&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kriminalvården.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande skyldighet att&lt;br&gt;lämna uppgifter gäller jor&lt;br&gt;chefsöverläkaren i förhållande till&lt;br&gt;Statens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;institutionsstyrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande den som efter den&lt;br&gt;rättspsykiatriska &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vårdens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphörande skall förpassas till ett&lt;br&gt;särskilt ungdomhem till joljd av en&lt;br&gt;dom på sluten ungdomsvård enligt&lt;br&gt;31 kap. 1 a § brottsbalken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk&lt;br&gt;kontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i 7, 8, 10, 13, 15, 16, 18 och 18 a §§ ordet&lt;br&gt;”frivårdsmyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”den&lt;br&gt;lokala kriminalvårdsmyndigheten” i motsvarande form,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken, 2, &amp;nbsp;&amp;nbsp;6 och 20 §§ samt punkt 1 i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lag om intensivövervakning med elektronisk kontroll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 1 § far, på&lt;br&gt;ansökan av den dömde, beslutas att&lt;br&gt;fängelsestraffet skall verkställas&lt;br&gt;utanför anstalt. En ansökan far inte&lt;br&gt;bifallas om den dömde är häktad&lt;br&gt;eller intagen i kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;av någon annan anledning än för&lt;br&gt;verkställighet av det straff som&lt;br&gt;ansökan avser eller om särskilda&lt;br&gt;skäl annars talar mot verkställighet&lt;br&gt;utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande verkställigheten&lt;br&gt;utanför anstalt skall, i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i 26 kap. 5 §&lt;br&gt;brottsbalken och lagen (1974:203)&lt;br&gt;om kriminalvård i anstalt, gälla vad&lt;br&gt;som föreskrivs i denna lag. Äger&lt;br&gt;villkorlig frigivning rum, skall&lt;br&gt;denna lag inte tillämpas på den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 1 § far, på&lt;br&gt;ansökan av den dömde, beslutas att&lt;br&gt;fängelsestraffet skall verkställas&lt;br&gt;utanför anstalt. En ansökan far inte&lt;br&gt;bifallas, om den dömde är häktad&lt;br&gt;eller intagen i kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;av någon annan anledning än för&lt;br&gt;verkställighet av det straff som&lt;br&gt;ansökan avser eller om särskilda&lt;br&gt;skäl annars talar mot verkställighet&lt;br&gt;utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den dömde tidigare&lt;br&gt;undergått verkställighet utanför&lt;br&gt;anstalt i form av&lt;br&gt;intensivövervakning, får en&lt;br&gt;ansökan bifallas endast om det&lt;br&gt;därefter förflutit en period av minst&lt;br&gt;tre år under vilken den dömde inte&lt;br&gt;begått något brott som har föranlett&lt;br&gt;strängare påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verkställigheten utanför&lt;br&gt;anstalt skall gälla vad som&lt;br&gt;föreskrivs i denna lag.&lt;br&gt;Verkställigheten bedrivs under&lt;br&gt;ledning av den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmydighet inom vars&lt;br&gt;verksamhetsområde den dömde har&lt;br&gt;sin bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 16 § 1996:784.&lt;br&gt;Senaste lydelse av 18 a § 1996:784.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:784.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsatta verkställigheten av Äger villkorlig frigivning rum, Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;fängelsestraffet. Vad som gäller för skall bestämmelserna i lagen Bilaga 7&lt;br&gt;intagna enligt 26 kap. 7 § (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;brottsbalken gäller också för dem anstalt tillämpas på den fortsatta&lt;br&gt;som undergår verkställighet verkställigheten av fängelsestraffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet utanför anstalt&lt;br&gt;bedrivs under ledning av den&lt;br&gt;frivårdsmyndighet inom vars&lt;br&gt;verksamhetsområde den dömde har&lt;br&gt;sin bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivårdsmyndigheten skall under Den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;den tid verkställigheten utanför myndigheten skall under den tid&lt;br&gt;anstalt pågår utöva tillsyn över den verkställigheten utanför anstalt&lt;br&gt;dömde och fortlöpande hålla sig pågår utöva noggrann tillsyn över&lt;br&gt;underrättad om hans förhållanden, den dömde och fortlöpande hålla&lt;br&gt;sig underrättad om hans&lt;br&gt;förhållanden. Myndigheten skall&lt;br&gt;också genom förmedling av stöd&lt;br&gt;och hjälp verka för att den dömde&lt;br&gt;inte fortsätter att begå brott och för&lt;br&gt;att hans anpassning i samhället&lt;br&gt;även i övrigt främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivårdsmyndigheten kan vid Den lokala kriminalvårds-&lt;br&gt;behov förordna en eller flera myndigheten kan vid behov&lt;br&gt;personer att biträda vid tillsynen. förordna en eller flera personer att&lt;br&gt;biträda vid tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;20&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd skall tillämpas&lt;br&gt;på den som utför oavlönat arbete&lt;br&gt;enligt en föreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 8 § första&lt;br&gt;stycket 2 denna lag. I stället för vad&lt;br&gt;som föreskrivs om skyddstid i 4 §&lt;br&gt;lagen om statligt personskadeskydd&lt;br&gt;gäller att personskadeskyddet&lt;br&gt;inträder när den dömde påbörjar&lt;br&gt;en resa till arbetsplatsen i enlighet&lt;br&gt;med föreskriften och upphör när en&lt;br&gt;resa från arbetsplatsen avslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om ersättning&lt;br&gt;från staten för skador som orsakats&lt;br&gt;av den dömde vid sådant arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om ersättning&lt;br&gt;från staten för skador som orsakats&lt;br&gt;av den dömde vid oavlönat arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som utförts enligt en föreskrift som Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 8 § Bilaga 7&lt;br&gt;första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1. Denna lag träder i kraft den 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;augusti 1994 och upphör att gälla augusti 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid utgången av år 1998. Lagen&lt;br&gt;skall dock även därefter tillämpas&lt;br&gt;på verkställighet utanför anstalt&lt;br&gt;som pågår eller om vilken beslut&lt;br&gt;föreligger när lagen upphör att&lt;br&gt;gälla. En ansökan enligt 9 § första&lt;br&gt;stycket som har gjorts innan lagen&lt;br&gt;upphört att gälla skall prövas enligt&lt;br&gt;lagen. Beslutas det i sådant fall om&lt;br&gt;verkställighet utanför anstalt skall&lt;br&gt;lagen fortsätta att tillämpas på&lt;br&gt;denna verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-06&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Sigvard&lt;br&gt;Holstad, justitierådet Ingegerd Westlander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 15 januari 1998 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya&lt;br&gt;rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid&lt;br&gt;frihetsinskränkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandling av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Anders Perklev&lt;br&gt;samt hovrättsassessorerna Agneta Bäcklund och Monika Sörbom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8-10 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa paragrafer ingår på skilda ställen föreskrifter i vilka det anges att&lt;br&gt;den dömde skall &amp;quot;transporteras&amp;quot; till särskilt ungdomshem, i väntan på&lt;br&gt;&amp;quot;transport&amp;quot; skall förvaras i häkte eller polisarrest eller där orden&lt;br&gt;&amp;quot;transportera&amp;quot; och &amp;quot;transporten&amp;quot; annars används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har vid föredragningen inför Lagrådet upplysts att nämnda ord av&lt;br&gt;språkliga skäl ansetts lämpligare än motsvarande böjningsformer av&lt;br&gt;ordet förpassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 § i förevarande lagförslag finns bestämmelser om beräkning av den&lt;br&gt;tid som verkställigheten av en ådömd sluten ungdomsvård skall pågå.&lt;br&gt;Där hänvisas till vissa paragrafer i lagen (1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m., bl.a. till 19 §. Av den paragrafens första stycke framgår&lt;br&gt;bl.a. att utgångsdagen vid en sådan beräkning kan vara den dag då&lt;br&gt;vederbörande &amp;quot;omhändertages av polismyndighet för förpassning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För undvikande av onödiga missförstånd bland berörda myndigheter&lt;br&gt;torde det vara en klar fördel om man även i förevarande lag använder den&lt;br&gt;vedertagna terminologin på området, dvs. tillämpliga varianter av ordet&lt;br&gt;förpassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första styckets första mening anges att verkställigheten av påföljden&lt;br&gt;skall inledas på &amp;quot;låsbar&amp;quot; enhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har under föredragningen upplysts, att den angivna beskrivningen av&lt;br&gt;vad det uppenbarligen är fråga om, nämligen en sluten eller låst enhet,&lt;br&gt;har hämtats från 26 § i socialtjänstförordningen (1981:750). Det oaktat&lt;br&gt;kan Lagrådet inte underlåta notera, att även öppna utrymmen normalt&lt;br&gt;torde vara försedda med låsbara dörrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse i vissa fall till&lt;br&gt;målsägande angående den dömdes förhållanden under verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges under vilka förutsättningar en av målsäganden&lt;br&gt;begärd underrättelse inte behöver lämnas, nämligen om underrättelsen&lt;br&gt;&amp;quot;kan befaras medföra fara för den dömdes liv eller hälsa&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening borde de med ifrågavarande något drastiska&lt;br&gt;ordval uttryckta farhågorna, i vart fall i förevarande sammanhang, kunna&lt;br&gt;bli tillräckligt tydligt markerade om de föreslagna andra och tredje&lt;br&gt;styckena ersätts av bestämmelser med följande lydelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Underrättelse behöver inte lämnas angående en planerad vistelse utanför&lt;br&gt;det särskilda ungdomshemmet när en underrättelse på grund av beslutad&lt;br&gt;bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig.&lt;br&gt;Detsamma gäller när en underrättelse på goda grunder kan antas&lt;br&gt;allvarligt äventyra den dömdes egen säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till målsägande skall lämnas så tidigt som möjligt och&lt;br&gt;utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i&lt;br&gt;det enskilda fallet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke främst på tillfallen då den av Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;tillsatte chefen för ett särskilt ungdomshem, i lagtexten betecknad som&lt;br&gt;&amp;quot;den som förestår vården vid ett särskilt ungdomshem&amp;quot; (jfr bl.a. 6 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket 2), inte finns omedelbart tillgänglig kan ifrågasättas om&lt;br&gt;inte förevarande paragraf bör kompletteras med en möjlighet för&lt;br&gt;styrelsen att delegera till annan än den som normalt förutsätts företräda&lt;br&gt;styrelsen att fatta beslut i vissa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i brottsbalken gäller i huvudsak&lt;br&gt;samhällstjänstens ställning i påföljdssystemet, institutet villkorlig&lt;br&gt;frigivning samt en reformering av bestämmelserna om överlämnande till&lt;br&gt;särskild vård, såvitt avser unga lagöverträdare. Den klart uttalade&lt;br&gt;målsättningen med förslagen angående samhällstjänst och unga&lt;br&gt;lagöverträdare är att mot bakgrund av fängelsestraffets ofta negativa&lt;br&gt;verkningar söka ytterligare minska användningen av denna påföljd, i&lt;br&gt;synnerhet för ungdomar. Samma insikt finns bakom den i remissen&lt;br&gt;likaledes behandlade frågan om en permanentning av den&lt;br&gt;försöksverksamhet under vilken kortare fängelsestraff kunnat verkställas&lt;br&gt;genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. Förslagen&lt;br&gt;angående den villkorliga frigivningen avviker därmed rätt markant från&lt;br&gt;de övriga förslagen genom att de sannolikt far till följd att ett inte&lt;br&gt;obetydligt antal dömda på grund av samma brottslighet kommer att bli&lt;br&gt;intagna i kriminalvårdsanstalt under längre tid än för närvarande. Vad&lt;br&gt;som nu sagts gäller särskilt dem som är dömda till långa fängelsestraff&lt;br&gt;och som återfaller i brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin granskning har Lagrådet inte funnit anledning till andra&lt;br&gt;invändningar eller erinringar än som redovisas nedan i anslutning till&lt;br&gt;skilda bestämmelser i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen införs bestämmelser om det föreslagna nya institutet&lt;br&gt;&amp;quot;senareläggning av tidpunkten for villkorlig frigivning&amp;quot; på grund av&lt;br&gt;bristande skötsamhet under anstaltsvistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den allmänna motiveringen framgår bl.a. att institutet inte avses bli&lt;br&gt;använt i anledning av &amp;quot;den intagnes uppförande i största allmänhet&amp;quot;. Det&lt;br&gt;skall i det enskilda fallet vara fråga om att den intagne &amp;quot;klart och på ett&lt;br&gt;allvarligt sätt brutit mot de regler och anvisningar som gällt&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagtexten preciseras ifrågavarande krav med uttrycket att den dömde i&lt;br&gt;&amp;quot;väsentlig utsträckning&amp;quot; bryter mot vad som gäller för verkställigheten i&lt;br&gt;anstalt. I författningskommentaren sägs att nämnda uttryck innebär att&lt;br&gt;senareläggning skall tillgripas endast i &amp;quot;de mera flagranta fallen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om det sålunda valda&lt;br&gt;uttryckssättet står i god överensstämmelse med de nyss återgivna&lt;br&gt;motivuttalandena. &amp;quot;Utsträckning&amp;quot; leder tanken snarare till omfattning än&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårhetsgrad. Uttrycket &amp;quot;i väsentlig utsträckning&amp;quot; bör därför lämpligen&lt;br&gt;ersättas med &amp;quot;på allvarligt sätt&amp;quot; eller någon liknande formulering som&lt;br&gt;tydligare betonar regelbrottets förutsatta allvarliga karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett föreslaget nytt andra stycke anges att samhällstjänst som föreskrivits&lt;br&gt;vid villkorlig dom skall fullgöras enligt en arbetsplan som upprättats av&lt;br&gt;den lokala kriminalvårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt författningskommentaren &amp;quot;verkställs alltså&amp;quot; föreskriften om&lt;br&gt;samhällstjänst av den angivna myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill i anledning av de citerade orden påpeka att den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten i andra stycket endast reglerar den lokala&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighetens befattning med arbetsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad Lagrådet anfört i anslutning till andra stycket i 27 kap. 4 § är även&lt;br&gt;tillämpligt beträffande det föreslagna första stycket i förevarande&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragrafs nuvarande första stycke finns regeln om att rätten, för&lt;br&gt;brott som någon begått innan han fyllt arton år, far döma till fängelse&lt;br&gt;endast om det finns &amp;quot;synnerliga skäl&amp;quot;. I en ny andra mening sägs att&lt;br&gt;rätten därvid &amp;quot;i vissa fall&amp;quot; i stället skall bestämma påföljden till sluten&lt;br&gt;ungdomsvård samt hänvisas till bestämmelserna därom i 31 kap. 1 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av motiveringen i lagrådsremissen framgår klart att avsikten med den&lt;br&gt;nya påföljden sluten ungdomsvård är att den skall tillgripas i stället för&lt;br&gt;fängelse så snart detta är möjligt. Lagtexten i 31 kap. 1 a § ger också&lt;br&gt;uttryck för att huvudregeln är, att rätten när synnerliga skäl att döma till&lt;br&gt;fängelse föreligger i stället skall döma till sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot angivna bakgrund bör orden &amp;quot;i vissa fall&amp;quot; i den föreslagna nya andra&lt;br&gt;meningen lämpligen bytas ut mot &amp;quot;i första hand&amp;quot; eller &amp;quot;i regel&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap. 1 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om den föreslagna nya påföljden&lt;br&gt;sluten ungdomsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att den första meningen i första stycket kompletteras&lt;br&gt;med orden &amp;quot;under viss tid&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa bestämmelser angående undanröjande av&lt;br&gt;förordnanden om överlämnande till vård enligt 31 kap. 1 § eller 2 §.&lt;br&gt;Enligt förslaget behandlas i första stycket det fallet att en dömd i&lt;br&gt;&amp;quot;väsentlig utsträckning&amp;quot; bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap. 1 § andra eller tredje stycket. Det citerade uttrycket återfinns&lt;br&gt;också i förslaget till ett nytt tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet hänvisar i denna del till vad som tidigare anförts om&lt;br&gt;motsvarande uttryck i 26 kap. 7 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke föreslås bestämmelser om möjlighet för rätten att&lt;br&gt;meddela den dömde varning. Lagrådet noterar här att den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten klargör, att en åklagare inte far begränsa en ansökan enligt&lt;br&gt;första stycket till att bara gälla att den dömde skall tilldelas en varning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de föreslagna tredje och fjärde styckena ges bestämmelser om&lt;br&gt;undanröjande av förordnande om överlämnande till vård enligt 31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § respektive 2 § av anledningar som är helt ffikopplade från den&lt;br&gt;dömdes eget agerande. Dessa förhållanden skulle enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening bli tydligare markerade om förevarande båda stycken förs&lt;br&gt;samman till ett nytt tredje stycke med följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Även om fall som avses i första stycket inte föreligger skall&lt;br&gt;bestämmelserna där tillämpas på motsvarande sätt om den planerade&lt;br&gt;vården eller åtgärderna som socialnämnden redovisat i yttrande enligt&lt;br&gt;11 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare inte kommer till stånd eller om vården i väsentlig&lt;br&gt;utsträckning avviker från den i yttrandet redovisade planen. Detsamma&lt;br&gt;gäller när domstolen har överlämnat någon till vård med stöd av 31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § och den vård som socialnämnden i yttrande till domstolen har&lt;br&gt;förklarat sig ämna föranstalta om visar sig inte kunna anordnas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 kap. 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att andra stycket i paragrafen, som undantar vissa&lt;br&gt;beslut från första styckets tillämpningsområde, kompletteras med&lt;br&gt;hänvisning även till 6 § tredje stycket och 7 § i 26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har berörts inledningsvis innebär de föreslagna ändringarna&lt;br&gt;angående villkorlig frigivning en del inte obetydliga skärpningar av den&lt;br&gt;nuvarande ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller enligt 26 kap. 6 § brottsbalken att villkorlig&lt;br&gt;frigivning vid strafftider på högst ett år får ske tidigast då två tredjedelar&lt;br&gt;av strafftiden, dock minst två månader, har avtjänats. Vid längre&lt;br&gt;strafftider på upp till två år samt på två år eller mer får villkorlig&lt;br&gt;frigivning ske tidigast, i första fallet sedan åtta månader samt en tredjedel&lt;br&gt;av den tid som överstiger ett år har avtjänats samt i det andra fallet sedan&lt;br&gt;hälften av strafftiden har avtjänats. Vid strafftider på mer än två år&lt;br&gt;avseende särskilt allvarlig brottslighet av kvalificerat slag får villkorlig&lt;br&gt;frigivning i vissa fall enligt 26 kap. 6 a § brottsbalken inte ske förrän två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till ny lydelse av 26 kap. 6 § brottsbalken skall villkorlig&lt;br&gt;frigivning normalt ske när två tredjedelar, dock minst en månad, av&lt;br&gt;strafftiden har avtjänats. 26 kap. 6 a § brottsbalken föreslås upphävd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övergångsbestämmelserna 2. föreskrivs att bestämmelserna i 26 kap.&lt;br&gt;6 § och 6 a § brottsbalken skall tillämpas enligt de äldre lydelserna i&lt;br&gt;fråga om dem som före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss tid,&lt;br&gt;lägst tre månader. Det innebär att den nya minimitiden för villkorlig&lt;br&gt;frigivning om en månad gäller omedelbart för de som dömts till fängelse&lt;br&gt;under tre månader. För övriga kommer prövningen av frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning att ske i samma ordning och enligt samma materiella&lt;br&gt;bestämmelser som gäller nu, dvs. med möjlighet för den som dömts till&lt;br&gt;fängelse för längre tid än ett år att kunna bli villkorligt frigiven innan två&lt;br&gt;tredjedelar av straffet har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vid ikraftträdandet har begått brott för vilka han riskerar ett&lt;br&gt;fängelsestraff på mer än ett år men då ännu inte dömts kommer alltså,&lt;br&gt;bortsett från sådana fall då 26 kap. 6 a § brottsbalken skulle ha tillämpats,&lt;br&gt;att kunna gå miste om tidigare nämnda möjlighet till frigivning innan två&lt;br&gt;tredjedelar av straffet har verkställts. Det kan diskuteras om&lt;br&gt;lagöverträdaren härigenom kan sägas bli ådömd en brottspåföljd som är&lt;br&gt;svårare än den som var föreskriven då gärningen begicks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid är det här inte fråga om att den enskilde kan ådömas en&lt;br&gt;svårare brottspåföljd än den som var föreskriven då gärningen begicks&lt;br&gt;utan om att han på grund av att reglerna för verkställigheten av påföljden&lt;br&gt;ändrats kan fa avtjäna en större andel av det ådömda straffet än som&lt;br&gt;skulle ha följt av de äldre reglerna. Som anges i lagrådsremissen har i&lt;br&gt;tidigare lagstiftningsärende också uttalats att bestämmelserna i 2 kap.&lt;br&gt;10 § regeringsformen, artikel 7 i Europakonventionen och 5 § andra&lt;br&gt;stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken i princip inte&lt;br&gt;torde gälla i fråga om verkställighet av brottspåföljder. I sammanhanget&lt;br&gt;bör också beaktas att nuvarande regler innebär en möjlighet men inte en&lt;br&gt;rätt till villkorlig frigivning tidigare än enligt de nya bestämmelserna och&lt;br&gt;att det enligt nuvarande regler är möjligt att den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;sker senare än när två tredjedelar av straffet har avtjänats. Lagrådet finner&lt;br&gt;mot den nu angivna bakgrunden inte att det föreligger något avgörande&lt;br&gt;hinder mot att övergångsbestämmelserna i nu avsett hänseende utformas&lt;br&gt;i enlighet med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid misskötsamhet från den intagnes sida under anstaltsvistelsen kan&lt;br&gt;enligt 47 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt förordnas att viss&lt;br&gt;bestämd tid, högst tio dagar, inte skall inräknas i verkställighetstiden. Av&lt;br&gt;49 § samma lag framgår att sådana förordnanden sammanlagt får avse&lt;br&gt;högst tio dagar om strafftiden är högst en månad, högst 15 dagar om&lt;br&gt;strafftiden är högst fyra månader och högst 45 dagar vid strafftider&lt;br&gt;härutöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;34&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till ny lydelse av 26 kap. 7 § brottsbalken far, om den&lt;br&gt;intagne missköter sig under anstaltsvistelsen, tidpunkten för den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen senareläggas med högst 15 dagar vid vaije&lt;br&gt;beslutstillfalle. Det innebär, som en yttersta konsekvens, att en intagen&lt;br&gt;genom senareläggningsbeslut kan komma att fa avtjäna hela strafftiden i&lt;br&gt;anstalt utan att komma i åtnjutande av någon villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övergångsbestämmelserna 3. föreskrivs att beslut enligt 26 kap. 7 §&lt;br&gt;brottsbalken i lagrummets föreslagna nya lydelse endast far grundas på&lt;br&gt;förhållanden som har inträffat efter ikraftträdandet. Även här gäller&lt;br&gt;således för den som före ikraftträdandet har begått brott att&lt;br&gt;verkställigheten av det ådömda fängelsestraffet kan komma att skärpas i&lt;br&gt;förhållande till vad som skulle ha varit möjligt, om de regler som gällde&lt;br&gt;vid brottets begående fortfarande hade gällt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de nya föreslagna reglerna skall komma att tillämpas eller ej i ett&lt;br&gt;enskilt fall beror emellertid enbart på hur den intagne själv väljer att&lt;br&gt;förhålla sig under anstaltsvistelsen eller dess fortsättning. Genom att inte&lt;br&gt;bryta mot vad som gäller för verkställigheten undgår han att fa den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen senarelagd. Lagrådet finner därför inte heller i&lt;br&gt;denna del anledning att göra någon invändning mot de föreslagna&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som villkorligt friges gäller för närvarande enligt 26 kap. 10 §&lt;br&gt;brottsbalken normalt en prövotid av ett år. För den som har dömts till&lt;br&gt;fängelse i lägst två år och även i vissa andra fall prövar&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden frågan om villkorlig frigivning och kan därvid&lt;br&gt;fastställa en längre prövotid, högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till ny lydelse av 26 kap. 10 § brottsbalken gäller efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning en prövotid motsvarande den strafftid som återstår&lt;br&gt;vid frigivningen, dock minst ett år. Detta torde innebära att prövotiden&lt;br&gt;efter långa fängelsestraff inte sällan kan bli avsevärt längre än f.n.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med remissens förslag till övergångsbestämmelser kan tvekan uppstå vad&lt;br&gt;som avses gälla när de nya bestämmelserna innebär att prövotiden efter&lt;br&gt;en villkorlig frigivning förlängs. Det kan i sådant fall inte rimligen&lt;br&gt;godtas att en redan vid ikraftträdandet utgången prövotid &amp;quot;återuppstår&amp;quot;.&lt;br&gt;Till yttermera visso saknas föreskrifter om hur &amp;quot;mellantiden&amp;quot; därvid&lt;br&gt;skulle tas med i beräkningen. Det kan också ifrågasättas om det är&lt;br&gt;lämpligt att en redan fastställd prövotid, till synes utan orsak, plötsligt&lt;br&gt;förlängs. Mot bakgrund härav förordar Lagrådet att det i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna föreskrivs, att de nya bestämmelserna i&lt;br&gt;26 kap. 10 § inte skall tillämpas i fall då en villkorlig frigivning ägt rum&lt;br&gt;före lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begår den som villkorligt frigivits från fängelse nytt brott under&lt;br&gt;prövotiden kan rätten enligt 34 kap. 1 § 1 eller 2 brottsbalken förordna att&lt;br&gt;det tidigare ådömda fängelsestraffet skall avse också det nya brottet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döma särskilt till påföljd för detta samt enligt 4 § samma kapitel förklara&lt;br&gt;den villkorligt medgivna friheten helt eller delvis förverkad. Förverkande&lt;br&gt;får beslutas endast om fråga därom uppkommer i ett mål vari den&lt;br&gt;frigivne häktats eller fatt del av åtal före prövotidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till ny lydelse av 34 kap. 4 § brottsbalken kommer det till&lt;br&gt;skillnad från vad som nu gäller att föreligga en presumtion för att&lt;br&gt;förverkande av villkorligt medgiven frihet helt eller delvis skall ske om&lt;br&gt;brottet har skett under prövotiden och inte särskilda skäl talar mot&lt;br&gt;förverkande. Härtill kommer att den tid under vilken förverkande kan ske&lt;br&gt;har förlängts med ett år på så sätt att förverkande får beslutas om fråga&lt;br&gt;därom uppkommer i ett mål där den frigivne häktats eller fatt del av åtal&lt;br&gt;inom ett år från prövotidens utgång. Några särskilda&lt;br&gt;övergångsbestämmelser har inte föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad nyss anförts framgår att de föreslagna ändringarna avseende&lt;br&gt;villkorlig frigivning innebär, att den som återfaller i brott under&lt;br&gt;prövotiden under längre tid än f.n. riskerar att få återstoden av&lt;br&gt;strafftiden förverkad. Enligt Lagrådets mening kan det under sådana&lt;br&gt;förhållanden starkt ifrågasättas om inte grunderna bakom bestämmelsen i&lt;br&gt;5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken i detta sammanhang&lt;br&gt;bör leda till att det i övergångsbestämmelserna även föreskrivs, att de nya&lt;br&gt;reglerna om förverkande av villkorlig frigivning inte skall tillämpas i&lt;br&gt;anledning av brott som har begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet återkommer till förevarande övergångsbestämmelser i&lt;br&gt;anslutning till sitt yttrande angående förslaget till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1977:265) om statligt personskadeskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 kap. 25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket första meningen får hovrätten inte med anledning av&lt;br&gt;den tilltalades överklagande eller av åklagarens överklagande till den&lt;br&gt;tilltalades förmån döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare&lt;br&gt;eller mer ingripande än den som tingsrätten dömt till. I andra meningen&lt;br&gt;görs det undantaget att hovrätten får besluta om överlämnande till&lt;br&gt;särskild vård eller, om tingsrätten beslutat om sådan vård, döma till&lt;br&gt;annan påföljd. I författningskommentaren framhålls att undantaget är ett&lt;br&gt;uttryck för att överlämnandepåföljderna inte kan jämföras med övriga&lt;br&gt;påföljder i svårhetshänseende. Vidare sägs att detta inte gäller påföljden&lt;br&gt;sluten ungdomsvård (se förslaget till 31 kap. 1 a § brottsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden har undantagsregeln i andra meningen&lt;br&gt;delats upp i två meningar. Enligt den nya andra meningen får hovrätten&lt;br&gt;besluta om överlämnande till särskild vård av annat slag än som avses i&lt;br&gt;31 kap. 1 a§ brottsbalken. I den nya tredje meningen föreskrivs att&lt;br&gt;hovrätten, om tingsrätten beslutat om särskild vård enligt 31 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, får döma till annan påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förslaget är avfattat synes det innebära att hovrätten vid Prop. 1997/98:96&lt;br&gt;överklagande som här avses inte har möjlighet att, när tingsrätten dömt Bilaga 8&lt;br&gt;till fängelse, ändra påföljden till sluten ungdomsvård. En sådan ordning&lt;br&gt;torde inte vara avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör en annan utformning av förslaget väljas. En&lt;br&gt;lösning som bättre överensstämmer med intentionerna bakom förslaget&lt;br&gt;om införande av påföljden sluten ungdomsvård skulle vara att inte göra&lt;br&gt;någon ändring i första stycket men i stället i ett nytt andra stycke&lt;br&gt;föreskriva att sluten ungdomsvård, vid tillämpning av första stycket, skall&lt;br&gt;jämställas med fängelse. Med en sådan bestämmelse blir hovrätten i det&lt;br&gt;nyssnämnda fallet oförhindrad att döma till sluten ungdomsvård. Vidare&lt;br&gt;klargörs att en tilltalad som i tingsrätten dömts till villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn inte får dömas till sluten ungdomsvård. Dessutom framgår&lt;br&gt;bl.a. att hovrätten, när tingsrätten dömt till fängelse viss tid inte får döma&lt;br&gt;till sluten ungdomsvård under längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att paragrafen ändras i enlighet med det anförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första meningen ges en hänvisning till bestämmelserna om&lt;br&gt;senareläggning av tidpunkten för villkorlig frigivning i 26 kap. 7 §&lt;br&gt;brottsbalken. I texten ingår därvid uttrycket &amp;quot;väsentlig utsträckning&amp;quot; som&lt;br&gt;Lagrådet berört i anslutning till nämnda lagrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till paragrafens första stycke har förts tre nya punkter, varav den första&lt;br&gt;(4.) gäller den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken. En&lt;br&gt;motsvarighet till sistnämnda bestämmelse finns f.n. i lag (1989:928) om&lt;br&gt;samhällstjänst, vilken lag nu föreslås upphävd under 5. i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till förslag om ändring i brottsbalken. I 1989&lt;br&gt;års lag finns även en bestämmelse (4 §) med samma innebörd som den&lt;br&gt;föreslagna 4. i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på fall då någon, på grund av föreskrift som meddelats före nu&lt;br&gt;aktuella lagändringars ikraftträdande, därefter utför arbete i form av&lt;br&gt;samhällstjänst bör 5. i övergångsbestämmelserna till förslag om ändring i&lt;br&gt;brottsbalken kompletteras med en föreskrift som anger, att den upphävda&lt;br&gt;lagens bestämmelser i 4 § fortfarande gäller i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar forslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden,&lt;br&gt;Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Ulvskog, Johansson, von&lt;br&gt;Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:96 Vissa reformer av&lt;br&gt;påfölj dssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 55880, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall yrk 8,10 i övrigt bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JuU21</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:LU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-03-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:55:08</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL0396</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:22</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:55:08</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:JuU21</uppgift>
<ref_dok_id>GL01JuU21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:LU27</uppgift>
<ref_dok_id>GL01LU27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Det allmännas skadeståndsansvar, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alice Åström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alice Åström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kia Andreasson  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kia Andreasson  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Åbjörnsson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Åbjörnsson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Siw Persson  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:96&lt;br/&gt;
Vissa reformer av påföljdssystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Siw Persson  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>