<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2222982</hangar_id>
 <dok_id>GL0395</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>95</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:95</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>95</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-03-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:03:10</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0395/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0395</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0395</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:95&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0395/prop_199798__95-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 5 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt (KvaL) i syfte att förbättra förutsättningarna för bedömningen i det&lt;br&gt;enskilda fallet av frågor som rör säkerheten kring en långtidsdömd&lt;br&gt;intagens anstaltsplacering och hans möjligheter till permissioner och andra&lt;br&gt;vistelser utanför anstalten. Den formella klassificeringen av vissa&lt;br&gt;långtidsdömda enligt 7 § tredje stycket KvaL avskaffas och ersätts av ett&lt;br&gt;individualiserat beslut om de särskilda villkor for placering i anstalt och&lt;br&gt;vistelser utanför anstalt som skall gälla för verkställigheten. Särskilda&lt;br&gt;villkor skall beslutas för den som avtjänar lägst fyra års fängelse eller, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl, har dömts till minst två års fängelse. Avsikten är&lt;br&gt;att åstadkomma ett system med bibehållen säkerhet mot misskötsamhet&lt;br&gt;och rymningar och samtidigt fa till stånd en reglering for alla&lt;br&gt;långtidsdömda, som är rättvis och enhetlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås ändringar i KvaL om placeringen av unga intagna.&lt;br&gt;Syftet är att tydliggöra att reglerna står i överensstämmelse med FN:s&lt;br&gt;konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär också att det införs en särskild bestämmelse i KvaL&lt;br&gt;om anstaltsplaceringen av kvinnor. Av den framgår att kvinnor normalt&lt;br&gt;skall placeras på anstalter eller avdelningar avsedda för enbart kvinnor.&lt;br&gt;En kvinna skall dessutom inte utan eget medgivande kunna placeras i&lt;br&gt;någon annan anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen tas även upp frågor som gäller sysselsättning och&lt;br&gt;annan verksamhet under anstaltsvistelsen samt permissioner och andra&lt;br&gt;vistelser utanför anstalten. De nu angivna förslagen grundar sig på&lt;br&gt;Fängelseutredningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också att det infors lagstöd för&lt;br&gt;kriminalvårdens och polisens användning av privata vaktbolag för vissa&lt;br&gt;bevakningsuppgifter. Det föreslås vidare att omfattningen av kriminal-&lt;br&gt;vårdens skyldighet att underrätta målsäganden anpassas till sådana fall&lt;br&gt;där underrättelsen fyller ett verkligt behov. Detta gäller när intagna som&lt;br&gt;har gjort sig skyldiga till brott mot liv, hälsa, frihet eller frid friges eller&lt;br&gt;vistas utanför anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. I propositionen&lt;br&gt;föreslås också en smärre ändring i brottsbalken som innebär att&lt;br&gt;regeringen skall få möjlighet att uppdra åt någon annan myndighet att&lt;br&gt;förordna ordförande och vice ordförande i övervakningsnämndema. Den&lt;br&gt;ändringen föreslås träda i kraft den 1 september 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till ändring i brottsbalken.......................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvård i anstalt..........................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl......................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387).........20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande förhållanden..................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkterna för en reform.....................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särbehandling av vissa långtidsdömda...........................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Säkerhetsklassificering enligt 7 § tredje stycket KvaL.....30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Säkerhetsavdelning...........................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Placering av ungdomar....................................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvinnor i anstalt..............................................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sysselsättning och behandling........................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Behandling av män dömda för övergrepp mot kvinnor och barn ... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Övriga förslag som avser vistelser utanför anstalt..........................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Permissioner.....................................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Placering enligt 34 § KvaL...............................................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Frigång..............................................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fritidsvistelser utanför anstalten.......................................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Användning av privata vaktbolag för vissa bevakningsuppdrag .... 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kriminalvårdens användning av privata vaktbolag..........64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Polisens användning av arrestantvakter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;passkontrollanter från privata vaktbolag..........................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Underrättelse till målsäganden........................................................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Ö vervakningsnämndema.................................................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;Ikraftträdande och övergångsbestämmelser....................................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 &amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i brottsbalken.........................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvård i anstalt........................................................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl......................81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)......81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Fängelseutredningens sammanfattning av sitt&lt;br&gt;huvudbetänkande Verkställighet av fängelsestraff (SOU&lt;br&gt;1993:76)................................................................................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Remissinstanserna - Verkställighet av fängelsestraff (SOU&lt;br&gt;1993:76)................................................................................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Fängelseutredningens sammanfattning av sitt slutbetänkande&lt;br&gt;Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5)............................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Remissinstanserna - Kriminalvård och psykiatri (SOU&lt;br&gt;1994:5)................................................................................107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Sammanfattningen i promemorian Användning av privata&lt;br&gt;vaktbolag för bevakningsuppdrag inom kriminalvården .... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...............................................109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998.........127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i polislagen (1984:387).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 kap. 2 § brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar ordför-&lt;br&gt;ande och vice ordförande i&lt;br&gt;övervakningsnämndema. Vice&lt;br&gt;ordföranden tjänstgör vid förfall&lt;br&gt;för ordföranden i dennes ställe.&lt;br&gt;Vid förfall för både ordföranden&lt;br&gt;och vice ordföranden förordnas&lt;br&gt;tillfällig ersättare av kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden, vice ordföranden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer&lt;br&gt;förordnar ordförande och vice&lt;br&gt;ordförande i övervaknings-&lt;br&gt;nämndema. Vice ordföranden&lt;br&gt;tjänstgör vid förfall för ord-&lt;br&gt;föranden i dennes ställe. Vid&lt;br&gt;förfall för både ordföranden och&lt;br&gt;vice ordföranden förordnas till-&lt;br&gt;fällig ersättare av kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tillfällig ersättare skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika många&lt;br&gt;ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om övervaknings-&lt;br&gt;nämndens verksamhetsområde omfattar endast en kommun, och annars&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av landstingsfullmäktige. Om det inom nämndens verksamhetsområde&lt;br&gt;även finns en kommun som ej ingår i ett landsting, förrättas valet av&lt;br&gt;landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige med den fördelning dem&lt;br&gt;emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Ingår flera&lt;br&gt;län eller delar av län i övervakningsnämnds verksamhetsområde,&lt;br&gt;fastställer regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och ersättare&lt;br&gt;för varje län eller del av län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av ledamöter&lt;br&gt;eller ersättare skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många&lt;br&gt;ledamöter i landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som&lt;br&gt;motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas&lt;br&gt;med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett&lt;br&gt;brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet&lt;br&gt;vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om&lt;br&gt;proportionellt valsätt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall vid&lt;br&gt;valet även den ordning bestämmas, i vilken de skall kallas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1622&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamot och annan än tillfällig ersättare utses för fyra år. Om en&lt;br&gt;ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår före tidens utgång,&lt;br&gt;inträder en ersättare enligt den ordning mellan ersättarna som har&lt;br&gt;bestämts vid valet. Avgår en ledamot eller ersättare som inte har utsetts&lt;br&gt;vid proportionellt val, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden&lt;br&gt;av tiden. Tillfällig ersättare förordnas för högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då ledamot eller ersättare skall utses skall övervakningsnämnden göra&lt;br&gt;anmälan därom till den som skall utse honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 september 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3, 7, 8, 10-12, 14, 18, 20 a-22, 32, 34, 35 och 60 §§ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 a § och 61 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0395/prop_199798__95-2.png" style="width:16pt;height:12pt;"/&gt;
&lt;p&gt;En kriminalvårdsanstalt eller en&lt;br&gt;avdelning av en anstalt skall med&lt;br&gt;hänsyn till graden av säkerhet vara&lt;br&gt;öppen eller sluten. För placering&lt;br&gt;av sådana intagna som avses i&lt;br&gt;20 a § kan en sluten avdelning&lt;br&gt;inrättas som specialavdelning med&lt;br&gt;särskild övervakning och&lt;br&gt;begränsad gemensamhet mellan de&lt;br&gt;intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet,&lt;br&gt;som regeringen bestämmer,&lt;br&gt;beslutar vilka anstalter eller&lt;br&gt;anstaltsavdelningar som skall vara&lt;br&gt;öppna eller slutna och vilka slutna&lt;br&gt;avdelningar som skall vara&lt;br&gt;specialavdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag sägs om en&lt;br&gt;öppen eller en sluten anstalt gäller&lt;br&gt;även en öppen eller en sluten&lt;br&gt;avdelning av en anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen bör placeras i en&lt;br&gt;öppen anstalt, om inte placering i&lt;br&gt;en sluten anstalt är nödvändig av&lt;br&gt;säkerhetsskäl eller för att den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagne skall fa möjlighet till&lt;br&gt;sådant arbete eller sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kriminalvårdsanstalt eller en&lt;br&gt;avdelning av en anstalt skall med&lt;br&gt;hänsyn till graden av säkerhet vara&lt;br&gt;öppen eller sluten. För placering&lt;br&gt;av sådana intagna som avses i&lt;br&gt;20 a § kan en sluten avdelning&lt;br&gt;inrättas som säkerhetsavdelning&lt;br&gt;med särskild övervakning och&lt;br&gt;begränsad gemensamhet mellan de&lt;br&gt;intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer&lt;br&gt;beslutar vilka anstalter eller&lt;br&gt;anstaltsavdelningar som skall vara&lt;br&gt;öppna eller slutna och vilka slutna&lt;br&gt;avdelningar som skall vara&lt;br&gt;säkerhetsavdeln ingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag sägs om öppna&lt;br&gt;eller slutna anstalter gäller även&lt;br&gt;öppna eller slutna avdelningar av&lt;br&gt;anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen bör placeras i en&lt;br&gt;öppen anstalt, om inte placering i&lt;br&gt;en sluten anstalt är nödvändig av&lt;br&gt;säkerhetsskäl eller för att den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagne skall fa möjlighet till&lt;br&gt;sådant arbete eller sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:492.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:492.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undervisning, utbildning eller&lt;br&gt;särskild behandling som inte&lt;br&gt;lämpligen kan ordnas i en öppen&lt;br&gt;anstalt. Vid bedömningen av om&lt;br&gt;det av säkerhetsskäl är nödvändigt&lt;br&gt;med placering i en sluten anstalt&lt;br&gt;skall bland andra omständigheter&lt;br&gt;beaktas om det finns risk för att&lt;br&gt;den intagne skall avvika. Vidare&lt;br&gt;skall den som kan befaras&lt;br&gt;missbruka eller på annat sätt ta&lt;br&gt;befattning med narkotika under&lt;br&gt;verkställigheten företrädesvis&lt;br&gt;placeras i en sluten anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra år och den som i annat&lt;br&gt;fall har dömts till fängelse i lägst&lt;br&gt;två år för grovt narkotikabrott&lt;br&gt;eller grov varusmuggling som&lt;br&gt;avser narkotika eller for försök,&lt;br&gt;förberedelse, stämpling eller&lt;br&gt;medverkan till brott som nu&lt;br&gt;angetts skall placeras i en sluten&lt;br&gt;anstalt, om det med hänsyn till&lt;br&gt;arten av hans brottslighet eller&lt;br&gt;annars kan befaras att han är&lt;br&gt;särskilt benägen att avvika eller&lt;br&gt;fortsätta en brottslig verksamhet&lt;br&gt;av allvarlig karaktär innan&lt;br&gt;verkställigheten i anstalt har&lt;br&gt;avslutats. Placeringen skall&lt;br&gt;företrädesvis ske i en sådan&lt;br&gt;anstalt eller avdelning av anstalt&lt;br&gt;som är särskilt lämpad att&lt;br&gt;tillgodose kraven på hög säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av om placering i&lt;br&gt;sluten anstalt skall ske med stöd av&lt;br&gt;tredje stycket skall ske så snart&lt;br&gt;verkställighet påböijas eller&lt;br&gt;annars så snart det finns anledning&lt;br&gt;till det. Ett beslut om sådan&lt;br&gt;placering skall omprövas när det&lt;br&gt;finns anledning till det, dock alltid&lt;br&gt;inom sex månader från föregående&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undervisning, utbildning eller Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;särskild behandling som inte&lt;br&gt;lämpligen kan ordnas i en öppen&lt;br&gt;anstalt. Vid bedömningen av om&lt;br&gt;det av säkerhetsskäl är nödvändigt&lt;br&gt;med placering i en sluten anstalt&lt;br&gt;skall bland andra omständigheter&lt;br&gt;beaktas om det finns risk för att&lt;br&gt;den intagne skall avvika eller&lt;br&gt;fortsätta med brottslig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall den som kan befaras&lt;br&gt;missbruka eller på annat sätt ta&lt;br&gt;befattning med narkotika under&lt;br&gt;verkställigheten företrädesvis&lt;br&gt;placeras i en sluten anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som avtjänar fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra år skall det särskilt&lt;br&gt;beslutas om de villkor som skall&lt;br&gt;gälla för verkställigheten när det&lt;br&gt;gäller placering i anstalt samt&lt;br&gt;permissioner och vistelser utanför&lt;br&gt;anstalt enligt 11, 14, 32 och 34 §§.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl skall&lt;br&gt;sådana villkor beslutas också för&lt;br&gt;annan intagen som dömts till&lt;br&gt;fängelse i lägst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av vilka särskilda&lt;br&gt;villkor som skall gälla för&lt;br&gt;verkställigheten enligt tredje&lt;br&gt;stycket skall ske så snart&lt;br&gt;verkställigheten påböijas eller&lt;br&gt;annars så snart behov därav&lt;br&gt;uppkommer. Villkoren skall&lt;br&gt;omprövas när det finns anledning&lt;br&gt;till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om anstaltsplacering,&lt;br&gt;förflyttning till annan anstalt samt&lt;br&gt;permissioner och vistelser utanför&lt;br&gt;anstalt enligt 11, 14, 32 och 34 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som strider mot de särskilda Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;villkoren får inte meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid placering av intagen som ej&lt;br&gt;fyllt 21 år skall särskilt beaktas att&lt;br&gt;han, om ej särskilda skäl&lt;br&gt;föranleder annat, hålles åtskild&lt;br&gt;från sådana intagna som kan&lt;br&gt;inverka menligt på hans&lt;br&gt;anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år får inte placeras i en&lt;br&gt;anstalt där han vistas tillsammans&lt;br&gt;med intagna över arton år, om det&lt;br&gt;inte kan anses vara till hans bästa.&lt;br&gt;Han skall hållas åtskild från&lt;br&gt;sådana intagna som kan inverka&lt;br&gt;menligt på hans anpassning i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som har fyllt arton&lt;br&gt;men inte tjugoett år skall, om inte&lt;br&gt;särskilda skäl föranleder annat,&lt;br&gt;hållas åtskild från sådana intagna&lt;br&gt;som kan inverka menligt på hans&lt;br&gt;anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte har fyllt tjugoett&lt;br&gt;år och som inte placeras på en&lt;br&gt;öppen anstalt skall företrädesvis&lt;br&gt;placeras i en anstalt med särskild&lt;br&gt;verksamhet för yngre intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kvinna skall normalt&lt;br&gt;placeras i en anstalt som är av-&lt;br&gt;sedd för enbart kvinnor. En kvinna&lt;br&gt;får inte utan eget medgivande&lt;br&gt;placeras i en annan anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen skall beredas lämpligt&lt;br&gt;arbete som såvitt möjligt främjar&lt;br&gt;utsikterna för honom att efter&lt;br&gt;ffigivningen inordna sig i&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har intagen behov av&lt;br&gt;undervisning, utbildning, arbets-&lt;br&gt;träning eller någon annan syssel-&lt;br&gt;sättning eller av medicinsk-&lt;br&gt;psykologisk eller någon arman&lt;br&gt;särskild behandling, skall sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen skall under arbetstid&lt;br&gt;ges möjlighet till arbete,&lt;br&gt;undervisning, utbildning, arbets-&lt;br&gt;träning, särskilt anordnad verk-&lt;br&gt;samhet som syftar till att motverka&lt;br&gt;brott eller missbruk eller någon&lt;br&gt;annan lämplig sysselsättning som&lt;br&gt;såvitt möjligt främjar utsikterna&lt;br&gt;för honom att efter frigivningen&lt;br&gt;inordna sig i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en intagen behov av&lt;br&gt;medicinskpsykologisk eller någon&lt;br&gt;annan särskild behandling skall&lt;br&gt;sådan beredas honom, om det kan&lt;br&gt;ske med hänsyn till anstaltstidens&lt;br&gt;längd och hans förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredas honom under arbetstiden,&lt;br&gt;om det kan ske med hänsyn till&lt;br&gt;anstaltstidens längd och den&lt;br&gt;intagnes förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan en intagen medges&lt;br&gt;att under arbetstid utföra arbete&lt;br&gt;eller delta i undervisning,&lt;br&gt;utbildning eller annan särskilt&lt;br&gt;anordnad verksamhet utanför&lt;br&gt;anstalten. Detta gäller inte en&lt;br&gt;intagen som avses i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlingen skall om möjligt ske&lt;br&gt;under arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen är skyldig att utföra det&lt;br&gt;arbete, delta i den undervisning,&lt;br&gt;utbildning eller arbetsträning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan en intagen medges&lt;br&gt;att få vistas utanför anstalten&lt;br&gt;under arbetstid för att utföra&lt;br&gt;arbete, delta i undervisning eller&lt;br&gt;utbildning, erhålla behandling&lt;br&gt;eller delta i någon annan särskilt&lt;br&gt;anordnad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan vistelse får dock inte&lt;br&gt;medges om det på grund av viss&lt;br&gt;omständighet kan befaras att den&lt;br&gt;intagne kommer att avvika,&lt;br&gt;återfalla i brott eller missbruka&lt;br&gt;alkohol, narkotika, andra&lt;br&gt;beroendeframkallande medel eller&lt;br&gt;något sådant dopningsmedel som&lt;br&gt;avses i 1 § lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel.&lt;br&gt;För vistelsen får ställas de villkor&lt;br&gt;som kan anses nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av medgivande&lt;br&gt;för en intagen att utföra arbete&lt;br&gt;eller delta i någon annan särskilt&lt;br&gt;anordnad verksamhet utanför&lt;br&gt;anstalten skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;den intagne behöver inskolning i&lt;br&gt;arbetslivet eller om ett med-&lt;br&gt;givande annars kan antas&lt;br&gt;väsentligt förbättra hans&lt;br&gt;möjligheter att försörja sig efter&lt;br&gt;frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § följer att beslut enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse om vistelse&lt;br&gt;utanför anstalten inte får meddelas&lt;br&gt;i strid mot de särskilda villkor som&lt;br&gt;gäller för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är skyldig att delta i&lt;br&gt;den verksamhet och ha den&lt;br&gt;sysselsättning i övrigt som anvisas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:492.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha den sysselsättning i övrigt som&lt;br&gt;anvisas honom. Den som erhåller&lt;br&gt;ålderspension enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;får dock inte åläggas att ha någon&lt;br&gt;sysselsättning, och den som&lt;br&gt;erhåller förtidspension eller&lt;br&gt;sjukbidrag enligt nämnda lag far&lt;br&gt;åläggas att ha sysselsättning bara&lt;br&gt;av den art och omfattning som kan&lt;br&gt;anses lämplig för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen skall beredas tillfälle till&lt;br&gt;lämplig fritidssysselsättning. Han&lt;br&gt;bör uppmuntras att ägna sig åt&lt;br&gt;egna intressen som kan bidra till&lt;br&gt;hans utveckling. I den utsträckning&lt;br&gt;det lämpligen kan ske bör han få&lt;br&gt;möjligheter att genom tidningar,&lt;br&gt;radio och television följa vad som&lt;br&gt;händer i omvärlden. Hans behov&lt;br&gt;av förströelse bör tillgodoses i&lt;br&gt;skälig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det lämpligen kan ske, bör&lt;br&gt;intagen beredas tillfälle att utom&lt;br&gt;anstalten på fritid deltaga i sådan&lt;br&gt;föreningsverksamhet eller annan&lt;br&gt;liknande verksamhet som är ägnad&lt;br&gt;att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället. Därvid kan föreskrivas&lt;br&gt;att den intagne skall stå under&lt;br&gt;tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller ej en&lt;br&gt;intagen som avses i 7 tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;honom. Den som får ålderspension Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring får dock inte åläggas att&lt;br&gt;ha någon sysselsättning, och den&lt;br&gt;som får förtidspension eller&lt;br&gt;sjukbidrag enligt den lagen får&lt;br&gt;åläggas att ha sysselsättning bara&lt;br&gt;av den art och omfattning som kan&lt;br&gt;anses lämplig för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen skall ges tillfälle till&lt;br&gt;lämplig fritidssysselsättning. Han&lt;br&gt;bör uppmuntras att ägna sig åt&lt;br&gt;egna intressen som kan bidra till&lt;br&gt;hans utveckling. I den utsträckning&lt;br&gt;det lämpligen kan ske bör han få&lt;br&gt;möjligheter att genom tidningar,&lt;br&gt;radio och television följa vad som&lt;br&gt;händer i omvärlden. Hans behov&lt;br&gt;av förströelse bör tillgodoses i&lt;br&gt;skälig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det lämpligen kan ske, bör&lt;br&gt;en intagen ges tillfälle att vistas&lt;br&gt;utanför anstalten för att på fritiden&lt;br&gt;delta i sådan föreningsverksamhet&lt;br&gt;eller annan liknande verksamhet&lt;br&gt;som är ägnad att underlätta&lt;br&gt;anpassningen i samhället. För&lt;br&gt;sådan vistelse får ställas de villkor&lt;br&gt;som kan anses nödvändiga. Därvid&lt;br&gt;kan föreskrivas att den intagne&lt;br&gt;skall stå under tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan vistelse utanför anstalten&lt;br&gt;får inte medges om det på grund&lt;br&gt;av viss omständighet kan befaras&lt;br&gt;att den intagne kommer att avvika,&lt;br&gt;återfalla i brott eller missbruka&lt;br&gt;alkohol, narkotika, andra&lt;br&gt;beroendeframkallande medel eller&lt;br&gt;något sådant dopningsmedel som&lt;br&gt;avses i 1 § lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § följer att beslut enligt&lt;br&gt;andra stycket om vistelse utanför&lt;br&gt;anstalten inte får meddelas i strid&lt;br&gt;mot de särskilda villkor som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen far på egen begäran&lt;br&gt;ha anvisad sysselsättning i enrum,&lt;br&gt;om lämplig plats kan beredas&lt;br&gt;honom och särskilda skäl inte talar&lt;br&gt;mot det. Medgivande härtill skall&lt;br&gt;omprövas så ofta det finns&lt;br&gt;anledning till det, dock minst en&lt;br&gt;gång i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare skall undersöka en&lt;br&gt;intagen som har anvisad&lt;br&gt;sysselsättning i enrum, om det&lt;br&gt;behövs med hänsyn till dennes&lt;br&gt;tillstånd. Har den intagne haft&lt;br&gt;sysselsättning i enrum under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av en månad,&lt;br&gt;skall en sådan undersökning alltid&lt;br&gt;äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det i fall som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket anledning anta att de&lt;br&gt;förhållanden som där avses&lt;br&gt;kommer att bestå en längre tid, far&lt;br&gt;den intagne placeras på en&lt;br&gt;specialavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen far också placeras på&lt;br&gt;en specialavdelning, om det finns&lt;br&gt;särskild anledning anta att det är&lt;br&gt;påkallat för att hindra honom från&lt;br&gt;brottslig verksamhet av allvarligt&lt;br&gt;slag under vistelsen i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om placering på en&lt;br&gt;specialavdelning skall omprövas&lt;br&gt;så ofta det finns anledning till det,&lt;br&gt;dock minst en gång i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får på egen begäran&lt;br&gt;vistas avskild från andra intagna,&lt;br&gt;om det finns lämpliga förutsätt-&lt;br&gt;ningar för det och särskilda skäl&lt;br&gt;inte talar däremot. Ett medgivande&lt;br&gt;till en sådan avskildhet skall&lt;br&gt;omprövas så ofta det finns&lt;br&gt;anledning till det, dock minst en&lt;br&gt;gång i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare skall undersöka en&lt;br&gt;intagen som på grund av&lt;br&gt;medgivande enligt första stycket&lt;br&gt;vistas avskild från andra intagna,&lt;br&gt;om det behövs med hänsyn till den&lt;br&gt;intagnes hälsotillstånd. Har den&lt;br&gt;intagne inte vistats tillsammans&lt;br&gt;med andra intagna under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av en månad,&lt;br&gt;skall en sådan undersökning alltid&lt;br&gt;äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det i fall som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket anledning anta att de&lt;br&gt;förhållanden som där avses&lt;br&gt;kommer att bestå en längre tid, får&lt;br&gt;den intagne placeras på en&lt;br&gt;säkerhetsavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får också placeras på&lt;br&gt;en säkerhetsavdelning, om det&lt;br&gt;finns särskild anledning anta att&lt;br&gt;det behövs för att hindra honom&lt;br&gt;från brottslig verksamhet av&lt;br&gt;allvarligt slag under vistelsen i&lt;br&gt;anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om placering på en&lt;br&gt;säkerhetsavdelning skall omprövas&lt;br&gt;så ofta det finns anledning till det,&lt;br&gt;dock minst en gång i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen har rätt att i stället&lt;br&gt;for att bli placerad på en säker-&lt;br&gt;hetsavdelning vistas avskild från&lt;br&gt;andra intagna om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;hans hälsa talar mot det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;det av säkerhetsskäl är av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synnerlig vikt att han inte placeras Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;utanför säkerhetsavdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som hålls avskild&lt;br&gt;från andra intagna enligt 20 § skall&lt;br&gt;få den lättnad i avskildheten som&lt;br&gt;är möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som hålls avskild&lt;br&gt;från andra intagna enligt 20 § eller&lt;br&gt;20 a § skall få den lättnad i&lt;br&gt;avskildheten som är möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan beslut meddelas om en&lt;br&gt;åtgärd enligt 20 eller 20 a § och&lt;br&gt;vid omprövning av ett sådant&lt;br&gt;beslut skall utredning ske rörande&lt;br&gt;de omständigheter som inverkar på&lt;br&gt;frågans avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls avskild på grund&lt;br&gt;av att han är farlig för sin egen&lt;br&gt;säkerhet till liv eller hälsa skall&lt;br&gt;undersökas av läkare så snart det&lt;br&gt;kan ske. Annan intagen som hålls&lt;br&gt;avskild enligt 20 § och sådan&lt;br&gt;intagen som är placerad på en&lt;br&gt;specialavdelning skall undersökas&lt;br&gt;av läkare, om det behövs med&lt;br&gt;hänsyn till den intagnes tillstånd.&lt;br&gt;Har en intagen hållits avskild&lt;br&gt;under en sammanhängande tid av&lt;br&gt;en månad skall en sådan&lt;br&gt;undersökning alltid äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över vad som förekommit vid&lt;br&gt;utredning enligt första stycket&lt;br&gt;skall protokoll föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan intagen beviljas&lt;br&gt;tillstånd att lämna anstalten för&lt;br&gt;viss kort tid (korttidspermission),&lt;br&gt;om ej påtaglig fara för fortsatt&lt;br&gt;brottslig verksamhet eller avsevärd&lt;br&gt;fara för annat missbruk föreligger.&lt;br&gt;Vid bedömningen skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om den intagne har nyttjat&lt;br&gt;eller förfarit olagligt med&lt;br&gt;narkotika inom anstalten eller utan&lt;br&gt;giltigt skäl vägrat att lämna&lt;br&gt;urinprov enligt 52 d §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan beslut meddelas om en&lt;br&gt;åtgärd enligt 20 eller 20 a § och&lt;br&gt;vid omprövning av ett sådant&lt;br&gt;beslut skall de omständigheter&lt;br&gt;utredas som inverkar på frågans&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls avskild på grund&lt;br&gt;av att han är farlig för sin egen&lt;br&gt;säkerhet till liv eller hälsa skall&lt;br&gt;undersökas av läkare så snart det&lt;br&gt;kan ske. Andra intagna som hålls&lt;br&gt;avskilda enligt 20 § eller 20 a §&lt;br&gt;och sådana intagna som är&lt;br&gt;placerade på en säkerhets-&lt;br&gt;avdelning skall undersökas av&lt;br&gt;läkare, om det behövs med hänsyn&lt;br&gt;till den intagnes tillstånd. Har en&lt;br&gt;intagen hållits avskild under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av en månad&lt;br&gt;skall en sådan undersökning alltid&lt;br&gt;äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll skall föras över vad&lt;br&gt;som kommit fram vid utredning&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan en intagen beviljas&lt;br&gt;tillstånd att lämna anstalten för&lt;br&gt;viss kort tid (normalpermission),&lt;br&gt;om det inte finns påtaglig fara för&lt;br&gt;fortsatt brottslig verksamhet eller&lt;br&gt;avsevärd fara för annat missbruk.&lt;br&gt;Vid bedömningen skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om den intagne har nyttjat&lt;br&gt;eller förfarit olagligt med&lt;br&gt;narkotika inom anstalten eller utan&lt;br&gt;giltigt skäl vägrat att lämna&lt;br&gt;urinprov enligt 52 d §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korttidspermission får också&lt;br&gt;ges, om annan särskild anledning&lt;br&gt;föreligger än som anges i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som avses i 7 §&lt;br&gt;tredje stycket får ej beviljas&lt;br&gt;korttidspermission med stöd av&lt;br&gt;första stycket och får i övrigt&lt;br&gt;beviljas sådan permission endast&lt;br&gt;om synnerliga skäl föreligger&lt;br&gt;därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För korttidspermission får&lt;br&gt;ställas de villkor som kan anses&lt;br&gt;erforderliga beträffande vistelse-&lt;br&gt;ort, anmälningsskyldighet eller&lt;br&gt;annat. År noggrann tillsyn&lt;br&gt;behövlig, kan föreskrivas att den&lt;br&gt;intagne under permissionen skall&lt;br&gt;vara ställd under bevakning.&lt;br&gt;Intagna som avses i tredje stycket&lt;br&gt;skall vara ställda under&lt;br&gt;bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan en intagen genom vistelse&lt;br&gt;utanför anstalt bli föremål för&lt;br&gt;särskilda åtgärder som kan antas&lt;br&gt;underlätta hans anpassning i&lt;br&gt;samhället, kan han få medgivande&lt;br&gt;att för sådant ändamål vistas&lt;br&gt;utanför anstalten under lämplig&lt;br&gt;tid, om särskilda skäl föreligger.&lt;br&gt;Därvid skall särskilt beaktas om&lt;br&gt;den intagne behöver vård eller&lt;br&gt;annan behandling mot missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall de villkor&lt;br&gt;ställas som kan anses erforderliga.&lt;br&gt;I samband med vård eller annan&lt;br&gt;behandling får det föreskrivas att&lt;br&gt;den intagne skall vara skyldig att&lt;br&gt;lämna blod-, urin- eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission får också ges, om&lt;br&gt;det finns någon annan särskild&lt;br&gt;anledning än den som anges i&lt;br&gt;första stycket (särskild&lt;br&gt;permission).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalpermission eller&lt;br&gt;särskild permission får ställas de&lt;br&gt;villkor som kan anses nödvändiga&lt;br&gt;när det gäller vistelseort, anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet eller annat. Om&lt;br&gt;noggrann tillsyn behövs, kan det&lt;br&gt;föreskrivas att den intagne under&lt;br&gt;permissionen skall vara ställd&lt;br&gt;under bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § följer att beslut om&lt;br&gt;permission inte får meddelas i&lt;br&gt;strid mot de särskilda villkor som&lt;br&gt;gäller för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan en intagen genom vistelse&lt;br&gt;utanför anstalt bli föremål för&lt;br&gt;särskilda åtgärder som kan antas&lt;br&gt;underlätta hans anpassning i&lt;br&gt;samhället, kan han få medgivande&lt;br&gt;att för ett sådant ändamål vistas&lt;br&gt;utanför anstalten under lämplig&lt;br&gt;tid, om det finns särskilda skäl.&lt;br&gt;Därvid skall särskilt beaktas om&lt;br&gt;den intagne behöver vård eller&lt;br&gt;annan behandling mot missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall de villkor&lt;br&gt;ställas som kan anses nödvändiga.&lt;br&gt;I samband med vård eller någon&lt;br&gt;annan behandling får det&lt;br&gt;föreskrivas att den intagne skall&lt;br&gt;vara skyldig att lämna blod-, urin-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:210.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utandningsprov för kontroll av att&lt;br&gt;han inte är påverkad av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utom anstalt för vård&lt;br&gt;eller behandling bör inte påbörjas&lt;br&gt;så tidigt att den planerade vård-&lt;br&gt;eller behandlingstiden blir kortare&lt;br&gt;än den beräknade återstående&lt;br&gt;verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej en&lt;br&gt;intagen som avses i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen avtjänar straff för&lt;br&gt;ett brott som har riktat sig mot&lt;br&gt;någons liv, hälsa, frihet eller frid,&lt;br&gt;skall målsäganden tillfrågas om&lt;br&gt;han eller hon vill bli underrättad&lt;br&gt;om i vilken kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;den intagne befinner sig, den&lt;br&gt;intagnes förflyttning till öppen&lt;br&gt;anstalt, permissioner och vistelser&lt;br&gt;utanför anstalten enligt 32-34 §§,&lt;br&gt;frigivning, rymning och&lt;br&gt;uteblivande efter permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller utandningsprov för kontroll&lt;br&gt;av att han inte är påverkad av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel eller&lt;br&gt;något sådant dopningsmedel som&lt;br&gt;avses i 1 § lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl kan i&lt;br&gt;samband med beslut enligt första&lt;br&gt;stycket meddelas föreskrift enligt&lt;br&gt;26 kap. 15 § första stycket 3&lt;br&gt;brottsbalken att gälla för tid efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utanför anstalt för vård&lt;br&gt;eller behandling bör inte påbörjas&lt;br&gt;så tidigt att den planerade vård-&lt;br&gt;eller behandlingstiden blir kortare&lt;br&gt;än den beräknade återstående&lt;br&gt;verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 följer att beslut enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse inte får&lt;br&gt;meddelas i strid mot de särskilda&lt;br&gt;villkor som gäller för verk-&lt;br&gt;ställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen avtjänar straff för&lt;br&gt;ett brott som har riktat sig mot&lt;br&gt;någons liv, hälsa, frihet eller frid,&lt;br&gt;skall målsäganden tillfrågas om&lt;br&gt;han eller hon vill bli underrättad&lt;br&gt;om följande '.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i vilken anstalt den intagne&lt;br&gt;befinner sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne förflyttas till&lt;br&gt;öppen anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;om den intagne får&lt;br&gt;permission enligt 32 § eller 33 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne vistas utanför&lt;br&gt;anstalt enligt 11, 14, 34, 37 eller&lt;br&gt;43§§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne friges,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne rymmer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne uteblir efter&lt;br&gt;permission eller någon annan&lt;br&gt;vistelse utanför anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begärd underrättelse&lt;br&gt;behöver inte lämnas angående en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:422.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målsäganden begärt&lt;br&gt;underrättelse, skall den lämnas&lt;br&gt;beträffande frigivning i lämplig tid&lt;br&gt;före frigivningen och i andra fall&lt;br&gt;så tidigt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer kan&lt;br&gt;föreskriva om överflyttning till&lt;br&gt;någon annan kriminalvårds-&lt;br&gt;myndighet än kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller till tjänstemän inom&lt;br&gt;kriminalvården av övervaknings-&lt;br&gt;nämnds befogenhet enligt 54 och&lt;br&gt;55 §§ samt av kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsens befogenhet enligt denna&lt;br&gt;lag i andra fall än som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket samt 20 a §.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planerad vistelse utanför anstalten&lt;br&gt;när en underrättelse på grund av&lt;br&gt;beslutad bevakning eller andra&lt;br&gt;förhållanden framstår som&lt;br&gt;uppenbart obehövlig. Detsamma&lt;br&gt;gäller när en underrättelse kan&lt;br&gt;befaras medföra fara för den&lt;br&gt;intagnes liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till målsägande&lt;br&gt;angående frigivning skall lämnas i&lt;br&gt;lämplig tid före frigivningen och i&lt;br&gt;andra fall så tidigt som möjligt.&lt;br&gt;Underrättelsen skall utformas på&lt;br&gt;ett sätt som är lämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna i det&lt;br&gt;enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;flytta över övervakningsnämndens&lt;br&gt;befogenhet enligt 54 och 55 §§&lt;br&gt;samt Kriminalvårdsstyrelsens be-&lt;br&gt;fogenhet enligt denna lag i andra&lt;br&gt;fall än som avses i 20 § andra&lt;br&gt;stycket eller 20 a §.&lt;br&gt;Befogenheterna får flyttas över till&lt;br&gt;någon annan kriminalvårds-&lt;br&gt;myndighet än Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller till tjänstemän inom&lt;br&gt;kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller&lt;br&gt;den kriminalvårdsmyndighet som&lt;br&gt;styrelsen bestämmer får förordna&lt;br&gt;en väktare i ett auktoriserat bevak-&lt;br&gt;ningsföretag att, inom ramen för&lt;br&gt;sin anställning där utföra vissa be-&lt;br&gt;vakningsuppdrag, när en intagen&lt;br&gt;skall vistas utanför anstalten. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl får förord-&lt;br&gt;nandet även avse vissa bevak-&lt;br&gt;ningsuppgifter inom anstalten. I&lt;br&gt;förordnandet skall uppdragets art&lt;br&gt;och omfattning anges. Förord-&lt;br&gt;nandet får återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väktaren får inte obehörigen&lt;br&gt;röja eller utnyttja vad han på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund av sitt uppdrag har fått veta&lt;br&gt;om enskilds personliga förhål-&lt;br&gt;landen eller förhållanden av&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet eller&lt;br&gt;för beivrandet av brott. I det&lt;br&gt;allmännas verksamhet tillämpas&lt;br&gt;istället bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. För den som vid&lt;br&gt;ikraftträdandet är placerad i sluten anstalt efter prövning enligt 7 § tredje&lt;br&gt;stycket i dess äldre lydelse skall meddelas beslut om särskilda villkor för&lt;br&gt;verkställigheten enligt 7 § i dess nya lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. att det i lagen skall införas en ny paragraf,&lt;br&gt;16 e §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16e§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den kriminalvårdsmyndighet som&lt;br&gt;styrelsen bestämmer får förordna&lt;br&gt;en väktare i ett auktoriserat&lt;br&gt;bevakningsföretag att, inom ramen&lt;br&gt;för sin anställning där, utföra&lt;br&gt;vissa bevakningsuppdrag när en&lt;br&gt;häktad skall vistas utanför&lt;br&gt;förvaringslokalen. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl får ett sådant&lt;br&gt;förordnande även avse vissa&lt;br&gt;bevakningsuppgifter inom för-&lt;br&gt;varingslokalen. I förordnandet&lt;br&gt;skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;uppdragets&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;art&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattning anges. Förordnandet&lt;br&gt;får återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väktaren får inte obehörigen&lt;br&gt;röja eller utnyttja vad han på&lt;br&gt;grund av sitt uppdrag har fått veta&lt;br&gt;om enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållanden eller förhållanden av&lt;br&gt;betydelse för rikets säkerhet eller&lt;br&gt;för beivrandet av brott. I det&lt;br&gt;allmännas verksamhet tillämpas&lt;br&gt;i stället bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) Prop. 1997/98:95&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387) att det skall&lt;br&gt;inforas en ny paragraf, 23 a §, med följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;meddelar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordnande att vara arrestantvakt&lt;br&gt;eller passkontrollant för den som&lt;br&gt;inte är anställd som sådan inom&lt;br&gt;polisväsendet och inte heller är&lt;br&gt;polisman. Ett förordnande för en&lt;br&gt;arrestantvakt får avse även&lt;br&gt;bevakningsuppdrag utanför för-&lt;br&gt;varingslokalen. I förordnandet&lt;br&gt;skall verksamhetens art och&lt;br&gt;omfattning anges. Förordnandet&lt;br&gt;får återkallas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet i april 1992 en kommitté med uppdrag att göra en&lt;br&gt;utvärdering av kriminalvården i anstalt efter 1974 års&lt;br&gt;kriminalvårdsreform. Kommittén antog namnet Fängelseutredningen (Ju&lt;br&gt;1992:06).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen lämnade i augusti 1993 sitt huvudbetänkande&lt;br&gt;Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76). Utredningens&lt;br&gt;sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen lämnade i januari 1994 sitt slutbetänkande&lt;br&gt;Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5). Utredningens sammanfattning&lt;br&gt;finns i bilaga 3. Även detta betänkande har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställningar av remissyttrandena har upprättats i&lt;br&gt;Justitiedepartementet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Ju&lt;br&gt;93-3262 och Ju 94/320).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1994/95:124 behandlades vissa av utredningens förslag,&lt;br&gt;nämligen de om anstaltsindelningen, regler för placering av intagna i&lt;br&gt;allmänhet, brevgranskning, besök, användning av fängsel vid transport,&lt;br&gt;kroppsvisitation, kroppsbesiktning samt omhändertagande av föremål&lt;br&gt;som skall tas i beslag. Ändringar med anledning av denna proposition&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1995 (bet. 1994/95:JuU20, rskr. 1994/95:331,&lt;br&gt;SFS 1995:492).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1994/95:194 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;(Socialdepartementet) tog regeringen upp ytterligare några av&lt;br&gt;Fängelseutredningens förslag, nämligen de om godkännande av&lt;br&gt;vårdinrättningar för rättspsykiatrisk vård av anhållna, häktade och&lt;br&gt;intagna i kriminalvården samt den föreslagna ändringen i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen av utomlänsvård för kriminalvårdspatienter. Frågor om&lt;br&gt;psykiatrisk vård för intagna inom kriminalvården har även tagits upp i&lt;br&gt;regleringsbrev för kriminalvården för budgetåren 1995/96, 1997 och&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar nu slutlig ställning till Fängelseutredningens förslag. I&lt;br&gt;samband med det behandlas ett yttrande från Justitiekanslem den 31 mars&lt;br&gt;1993 om ett uppdrag från regeringen att granska och redovisa&lt;br&gt;omständigheterna kring verkställigheten av fängelsestraff i två fall där&lt;br&gt;misstanke uppkommit om brott begångna bl.a. i samband med frigång&lt;br&gt;(dnr Ju 93/1423).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas även några övriga frågor som rör ändringar i&lt;br&gt;kriminalvårdslagstiftningen och som varit föremål för utlåtande från&lt;br&gt;Justitiekanslem eller beslut av Justitieombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ett utlåtande av Justitiekanslem den 14 april 1994, som&lt;br&gt;överlämnats till Justitiedepartementet (dnr Ju 94/1515), där det&lt;br&gt;konstaterades att det saknades nödvändigt författningsmässigt stöd för&lt;br&gt;kriminalvården att överlämna vissa bevakningsuppgifter till privata&lt;br&gt;vaktbolag har Kriminalvårdsstyrelsen i en skrivelse till regeringen den 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;december 1994 gjort en framställning om att kriminalvården bör ges ett&lt;br&gt;sådant författningsmässigt stöd (dnr Ju 94/4685). Med anledning av&lt;br&gt;framställningen utarbetades inom departementet den 6 februari 1996 en&lt;br&gt;promemoria Användning av privata vaktbolag för bevakningsuppdrag&lt;br&gt;inom kriminalvården. Promemorian har remissbehandlats. En&lt;br&gt;sammanfattning av promemorians förslag och en förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i&lt;br&gt;lagstiftningsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om innebörden av kriminalvårdens skyldighet enligt 35 § KvaL&lt;br&gt;att i vissa fall underrätta målsäganden har nyligen granskats av&lt;br&gt;Justitieombudsmannen. I sitt beslut den 28 maj 1997 (dnr 2581-1996),&lt;br&gt;som överlämnats till Justitiedepartementet, konstaterar JO att det enligt&lt;br&gt;vad som kommit fram genom utredningen i ärendet är uppenbart att det&lt;br&gt;kan uppstå ett flertal olika problem vid tillämpningen av 35 § KvaL.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har i anledning av JO:s beslut gjort en&lt;br&gt;framställning till regeringen om ändringar i underrättelseskyldigheten&lt;br&gt;(dnr Ju 97/5195). Regeringen finner att det i detta sammanhang, när ändå&lt;br&gt;andra bestämmelser i KvaL som har ett samband med bestämmelsen i&lt;br&gt;35 § KvaL ses över, finns skäl att behandla den närmare innebörden och&lt;br&gt;syftet med underrättelseskyldigheten. Synpunkter har vid delningen av&lt;br&gt;lagrådsremissen inhämtats från vissa berörda myndigheter och&lt;br&gt;organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare behandlas i propositionen en fråga som har varit föremål för ett&lt;br&gt;beslut av Justitieombudsmannen den 23 januari 1997 (dnr 1375-1995)&lt;br&gt;och som överlämnats till Justitiedepartementet. I beslutet behandlas såvitt&lt;br&gt;här är av intresse den rättsliga befogenheten för en polismyndighet att&lt;br&gt;överlämna förvaltningsuppgifter till ett privaträttsligt subjekt genom&lt;br&gt;förordnande av arrestantvakter enligt 7 kap. 14 § polisförordningen. De&lt;br&gt;frågeställningar som aktualiseras genom beslutet är likartade med dem&lt;br&gt;som behandlas i den tidigare nämnda promemorian angående&lt;br&gt;kriminalvårdens befogenheter att överlämna förvaltningsuppgifter och&lt;br&gt;gäller frågan om förordnande av arrestantvakter från privata vaktbolag&lt;br&gt;bör ha mer uttryckligt stöd i lag eller om det räcker med den nuvarande&lt;br&gt;regleringen i polisförordningen. Regeringen finner därför att det är&lt;br&gt;lämpligt att behandla frågan i denna proposition. Lagrådsremissen&lt;br&gt;skickades till berörda myndigheter och andra for synpunkter. Regeringen&lt;br&gt;gör bedömningen att det därutöver inte krävs något ytterligare&lt;br&gt;beredningsunderlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 januari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de förslag som finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa&lt;br&gt;justeringar. Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi&lt;br&gt;återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 12 samt i&lt;br&gt;författningskommentaren. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar också i propositionen upp ett förslag om ändring i 37 kap.&lt;br&gt;2 § brottsbalken som innebär att regeringen får delegera uppgiften att&lt;br&gt;förordna ordförande och vice ordförande i övervakningsnämnd till en&lt;br&gt;annan myndighet. I denna del har regeringen inhämtat synpunkter från&lt;br&gt;Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen. Regeringen gör&lt;br&gt;bedömningen att det därutöver inte krävs något ytterligare&lt;br&gt;beredningsunderlag. Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets&lt;br&gt;hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Nuvarande förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I 26 kap. BrB finns bestämmelser om fängelsestraffets längd, fängelse&lt;br&gt;som gemensamt straff for flera brott och villkorlig frigivning. Det&lt;br&gt;närmare innehållet i verkställigheten av fängelsestraff i anstalt regleras i&lt;br&gt;en särskild lag, lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KvaL tillkom genom 1974 års kriminalvårdsreform och har därefter&lt;br&gt;genomgått ett flertal ändringar. Den senaste år 1995, som ett resultat av&lt;br&gt;Fängelseutredningens arbete, när bl.a. nya bestämmelser om&lt;br&gt;anstaltsindelning, placering i anstalt i allmänhet, granskning av&lt;br&gt;försändelser och möjligheter till kroppsvisitation efter vistelser utanför&lt;br&gt;anstalten infördes. I det följande görs en kortfattad genomgång av de&lt;br&gt;bestämmelser i KvaL som är av betydelse för förslagen i denna&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § är en anstalt eller en avdelning av en anstalt med hänsyn till&lt;br&gt;graden av säkerhet antingen öppen eller sluten, varvid en sluten&lt;br&gt;avdelning för placering av intagna som avses i 20 a § kan inrättas som&lt;br&gt;specialavdelning med särskild övervakning och begränsad gemensamhet&lt;br&gt;mellan de intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § anges målsättningen med kriminalvården i anstalt. Den skall&lt;br&gt;utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas&lt;br&gt;(rehabilitering') och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas&lt;br&gt;(omvårdnad). I den utsträckning det kan ske utan att kravet på&lt;br&gt;samhällsskydd eftersätts (samhällsskydd) bör verksamheten redan från&lt;br&gt;början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron&lt;br&gt;utanför anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § andra stycket ges de grundläggande reglerna för valet mellan&lt;br&gt;öppen och sluten anstalt. En intagen bör placeras i öppen anstalt, om inte&lt;br&gt;placering i en sluten anstalt är nödvändigt av säkerhetsskäl eller för att&lt;br&gt;den intagne skall få möjlighet till sådant arbete, sådan undervisning,&lt;br&gt;utbildning eller särskild behandling som inte lämpligen kan ordnas i en&lt;br&gt;öppen anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § tredje stycket ges vissa särregler vid anstaltsplaceringen av vissa&lt;br&gt;långtidsdömda. Den som undergår fångelse i lägst fyra år och den som i&lt;br&gt;annat fall har dömts till fångelse i lägst två år för grov&lt;br&gt;narkotikabrottslighet skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt&lt;br&gt;benägen att avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig&lt;br&gt;karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats. Placeringen av de&lt;br&gt;intagna som bedöms uppfylla kriterierna (s.k. 7:3or) skall företrädesvis&lt;br&gt;ske i en sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad att&lt;br&gt;tillgodose kraven på hög säkerhet. Även enligt andra bestämmelser i&lt;br&gt;KvaL, som kommer att beröras i det följande, gäller särskilda&lt;br&gt;restriktioner för intagna som avses i 7 § tredje stycket KvaL. De får inte&lt;br&gt;beviljas annat än särskild permission under bevakning och då endast om&lt;br&gt;det föreligger synnerliga skäl. Vidare får de inte medges frigång,&lt;br&gt;fritidsvistelse utanför anstalten eller s.k. § 34-placering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid placering av en intagen som inte har fyllt 21 år skall enligt 8 §&lt;br&gt;särskilt beaktas, om inte särskilda skäl föranleder annat, att han hålls&lt;br&gt;åtskild från andra intagna som kan inverka menligt på hans anpassning i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om en intagens sysselsättning finns i 10 §. Den intagne&lt;br&gt;skall beredas lämpligt arbete som om möjligt underlättar för honom att&lt;br&gt;efter frigivningen inordna sig i arbetslivet. Har han behov av undervisning,&lt;br&gt;utbildning, arbetsträning eller någon annan sysselsättning skall han få&lt;br&gt;sådan under arbetstid, om det är möjligt med hänsyn till anstaltstidens&lt;br&gt;längd och den intagnes förutsättningar. Samma gäller om han har behov av&lt;br&gt;medicinskpsykologisk eller någon annan särskild behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111 § finns bestämmelser om s.k. frigång. Intagen kan för att underlätta&lt;br&gt;anpassningen i samhället medges att under arbetstid få utföra arbete eller&lt;br&gt;delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet&lt;br&gt;utanför anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § gäller sysselsättningsplikt för en intagen, som inte är&lt;br&gt;ålderspensionär. Vissa begränsningar gäller dock för intagna med&lt;br&gt;förtidspension eller sjukbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om de intagnas fritidssysselsättning finns i 14 §. Enligt&lt;br&gt;andra stycket kan den intagne under vissa förutsättningar tillåtas att vistas&lt;br&gt;utanför anstalten för fritidsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om permission finns i 32 och 33 §§. För att underlätta&lt;br&gt;anpassningen i samhället kan intagen med stöd av 32 § första stycket&lt;br&gt;beviljas korttidspermission, om det inte föreligger påtaglig fara för fortsatt&lt;br&gt;brottslighet eller avsevärd fara för annat missbruk. Enligt 32 § andra&lt;br&gt;stycket kan korttidspermission också ges, om det finns annan särskild&lt;br&gt;anledning härför. En tredje form av permission är frigivningspermission&lt;br&gt;enligt 33 §, som till förberedande av frigivning kan beviljas under viss&lt;br&gt;längre tid. Regeringen föreslår i propositionen Vissa reformer av&lt;br&gt;påföljdssystemet (prop. 1997/98:96) att den nuvarande möjligheten till&lt;br&gt;frigivningspermission skall slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl, kan en intagen enligt 34 § medges att&lt;br&gt;vistas utanför anstalten för särskilda åtgärder, som kan antas underlätta&lt;br&gt;hans anpassning i samhället. Sådan s.k. § 34-placering beviljas&lt;br&gt;huvudsakligen missbrukare för att de skall genomgå behandling på&lt;br&gt;behandlingshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om besluts- och besvärsordningen finns i 54-59 §§. I 60 §&lt;br&gt;ges möjlighet att delegera beslutanderätt. Enligt 61 § får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen med vissa undantag ändra beslut som efter Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;bemyndigande enligt 60 § meddelats av en annan kriminalvårds-&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare bestämmelser om kriminalvården i anstalt finns i&lt;br&gt;förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt (KvaF) samt i&lt;br&gt;Kriminalvårdsverkets olika föreskrifter och allmänna råd, varvid särskilt&lt;br&gt;bör nämnas anstaltsföreskriftema (KWFS 1997:16), Föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd om verksamheten i specialavdelningarna (KWFS 1991:1),&lt;br&gt;Föreskrifter och allmänna råd för verksamhet vid stödavdelning (KWFS&lt;br&gt;1997:1), Föreskrifter och allmänna råd om mottagningsförfarande och&lt;br&gt;beslutsadministration vid riksmottagningen (KWFS 1997:3) samt&lt;br&gt;Föreskrifter och allmänna råd om permissioner (KWFS 1997:4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också konventioner och resolutioner som reglerar&lt;br&gt;verkställighet av fängelsestraff och behandling av fångar. I det&lt;br&gt;sammanhanget kan särskilt nämnas FN:s resolution om&lt;br&gt;standardminimiregler för behandling av interner (1955), FN:s konvention&lt;br&gt;om de medborgerliga och politiska rättigheterna (1966), FN:s konvention&lt;br&gt;om barnets rättigheter (1988) och Europeiska fängelseregler antagna av&lt;br&gt;Europarådets ministerkommitté (1987).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Utgångspunkterna för en reform&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ändra eller&lt;br&gt;komplettera de huvudprinciper som de nuvarande bestämmelserna i&lt;br&gt;KvaL vilar på. Någon ny portalparagraf bör därför inte införas. Någon&lt;br&gt;ny lag om verkställighet av fängelsestraff bör för närvarande inte&lt;br&gt;läggas fram. Däremot bör vissa angelägna delreformer som gäller&lt;br&gt;särbehandling av vissa långtidsdömda, anstaltsplacering av ungdomar&lt;br&gt;och kvinnor, vistelser utanför anstalt och verksamheten i anstalt&lt;br&gt;genomföras nu. Frågor om placering och behandling av psykiskt&lt;br&gt;störda intagna kräver för närvarande inga lagstiftningsåtgärder och&lt;br&gt;bör därför behandlas i samband med budgetarbetet och i&lt;br&gt;regleringsbrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: 1 en ny portalparagraf skall förutom de&lt;br&gt;nuvarande huvudprinciperna också anges att ändamålet med&lt;br&gt;straffbestämningen skall beaktas. KvaL skall ersättas med en ny lag om&lt;br&gt;verkställighet av fängelsestraff (Fängelselagen), till vilken dock åtskilliga&lt;br&gt;bestämmelser i KvaL kan överföras i oförändrat skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat vad gäller förslaget om&lt;br&gt;en ny portalparagraf. Flera remissinstanser är tveksamma till förslaget&lt;br&gt;om att i lagtexten föreskriva att ändamålet med straffbestämningen skall&lt;br&gt;beaktas vid verkställigheten eftersom de befarar att det kan leda till en&lt;br&gt;ökad repression under verkställigheten medan andra tillstyrker förslaget&lt;br&gt;med hänvisning till att grunden för påfölj dsbestämningen måste&lt;br&gt;återspegla sig också i verkställighetsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om en ny lag om&lt;br&gt;verkställighet av fängelsestraff huvudsakligen på den grunden att namnet&lt;br&gt;”Fängelselagen” bättre ger uttryck för vad det är fråga om, nämligen att&lt;br&gt;ingen döms till fängelse för att han är i behov därav utan for att han har&lt;br&gt;begått ett brott som leder till ett straff. En del remissinstanser pekar dock&lt;br&gt;på att förslaget vad gäller den grundläggande terminologin inte är&lt;br&gt;konsekvent eftersom benämningar som ”kriminalvård” och&lt;br&gt;”kriminalvårdsanstalt” föreslås vara kvar i själva lagtexten. Svea hovrätt,&lt;br&gt;som avstyrker att förslaget läggs till grund for någon större förändring av&lt;br&gt;nuvarande verkställighetsregler, anser att de lagändringar som föreslås i&lt;br&gt;sig inte är lagtekniskt mer omfattande än att de bör kunna genomföras&lt;br&gt;genom ändringar i KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka principer bör styra verkställigheten?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen av verkställigheten av kriminalvård i anstalt&lt;br&gt;tar enligt 4 § KvaL sin utgångspunkt i att ett frihetsberövande är skadligt&lt;br&gt;men att alla åtgärder som kan bör sättas in för att motverka dessa&lt;br&gt;skadliga följder (omvårdnad) och att åtgärderna på verkställighetsplanet&lt;br&gt;har som övergripande syfte att främja den intagnes anpassning i&lt;br&gt;samhället till ett liv utan kriminalitet (rehabilitering). Som en annan och&lt;br&gt;ibland motstående grundprincip gäller dock att detta inte får innebära att&lt;br&gt;kravet på samhällsskydd sätts åt sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsskyddsaspekten far i detta sammanhang anses ha en dubbel&lt;br&gt;betydelse. Under själva anstaltstiden gäller att verkställigheten bör&lt;br&gt;utformas med sådana säkerhetskrav att den intagne inte återfaller i ny&lt;br&gt;brottslighet, men förberedelserna inför frigivningen från straffet måste&lt;br&gt;samtidigt utformas på ett sådant sätt så att den som friges inte genast&lt;br&gt;återfaller i nya brott på grund av den personliga situation som han då&lt;br&gt;befinner sig i. Även om man starkt betonar samhällsskyddsaspekten i det&lt;br&gt;närmare utformandet av verkställigheten är således frigivnings-&lt;br&gt;förberedelsema av central betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen har - med hänsyn till senare års utveckling inom&lt;br&gt;kriminalpolitiken och för att inte domstolens straffbestämning skulle&lt;br&gt;framstå som åsidosatt - föreslagit att ändamålet med straffbestämningen&lt;br&gt;skulle beaktas vid verkställigheten i anstalt vid sidan av de huvudprinciper&lt;br&gt;om omvårdnad, rehabilitering och samhällsskydd som tidigare har berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdens uppgift är att verkställa det av domstolen utmätta&lt;br&gt;frihetsberövandet inom de ramar som lagstiftningen och andra&lt;br&gt;författningar medger. I 4 § KvaL regleras, inom dessa ramar, den&lt;br&gt;målsättning som bör prägla utförandet av uppgiften, nämligen att - i den&lt;br&gt;mån inte kravet på samhällsskydd sätts åt sidan - motverka&lt;br&gt;skadeverkningarna av frihetsberövandet och främja den intagnes&lt;br&gt;anpassning i samhället till ett liv utan kriminalitet. Någon ändring av de&lt;br&gt;mål som bör styra verkställigheten är enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det sammanhanget bör också framhållas att senare års utveckling inom&lt;br&gt;kriminalpolitiken inte har inneburit eller varit avsedd att innebära någon&lt;br&gt;förändring av den s.k. behandlingstankens betydelse på&lt;br&gt;verkställighetsplanet. Tvärtom har i förarbetena till 1988 års reform av&lt;br&gt;bestämmelserna om påföljdsbestämning särskilt markerats att det är av&lt;br&gt;avgörande betydelse för möjligheterna att bibehålla en human och&lt;br&gt;meningsfull kriminalvård att man upprätthåller ambitionerna att inom&lt;br&gt;ramen för de ådömda påföljderna så långt det är möjligt genom stöd och&lt;br&gt;hjälp söka underlätta de intagnas återanpassning i samhället och att det då&lt;br&gt;är självfallet att åtgärderna måste anpassas efter den intagnes behov i det&lt;br&gt;enskilda fallet (se SOU 1986:14 s. 76 f. och prop. 1987/88:120 s. 38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härmed är inte sagt att domstolens påföljdsbestämning skall kunna&lt;br&gt;åsidosättas genom att verkställigheten blir väsentligen mindre ingripande&lt;br&gt;för den intagne än vad som rimligen kunde förväntas, t.ex. genom att en&lt;br&gt;intagen, som dömts till ett längre fängelsestraff, redan i inledningsskedet&lt;br&gt;av verkställigheten erhåller vidlyftiga möjligheter till att vistas utanför&lt;br&gt;anstalten utan erforderlig kontroll. I de såvitt kan bedömas ytterst fåtaliga&lt;br&gt;fall där inte kravet på samhällsskydd eller andra säkerhetsmässiga eller&lt;br&gt;behandlingsmässiga skäl skulle hindra en sådan utformning av&lt;br&gt;verkställigheten bör det yttre ramverkets uppbyggnad vara sådant att det&lt;br&gt;säkerställer att så inte kan ske. De bestämmelser om anstaltsplacering och&lt;br&gt;vistelser utom anstalt som framgår av KvaL, KvaF och av kriminalvårdens&lt;br&gt;interna föreskrifter, t.ex. bestämmelserna om kvalifikationstid för&lt;br&gt;normalpermission enligt 5 § i föreskrifter och allmänna råd om&lt;br&gt;permissioner (KWFS 1997:4), ger en god grund för en sådan tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner sammanfattningsvis inte skäl att avvika från eller&lt;br&gt;komplettera de huvudprinciper som de nuvarande bestämmelserna i KvaL&lt;br&gt;vilar på. Det saknas således anledning att genomföra Fängelseutredningens&lt;br&gt;förslag på denna punkt. Någon ny portalparagraf bör med andra ord inte&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en ny verkställighetslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner inte tillräckliga skäl att av huvudsakligen terminologiska&lt;br&gt;orsaker införa en ny verkställighetslag. Som regeringen tidigare&lt;br&gt;tillkännagett finns det i och för sig omständigheter som talar för att man på&lt;br&gt;sikt bör utforma en ny lag om verkställighet av fängelsestraff. Detta kräver&lt;br&gt;emellertid att det vidtas en mer genomgripande redaktionell översyn av&lt;br&gt;samtliga bestämmelser i KvaL, något som Fängelseutredningen med&lt;br&gt;hänsyn till den korta tid som stod till förfogande inte hade möjlighet att&lt;br&gt;göra. Dessutom har kriminalvårdens verksamhet under senare år&lt;br&gt;genomgått en hel del förändringar såväl organisatoriskt som vad gäller den&lt;br&gt;närmare utformningen av verkställighetens innehåll. Det är därför&lt;br&gt;oundvikligt att det krävs ytterligare överväganden innan en ny&lt;br&gt;verkställighetslag kan föreslås. Den nuvarande regleringen i KvaL har inte&lt;br&gt;heller såvitt regeringen kan bedöma fört med sig några mer påtagliga&lt;br&gt;tillämpningsproblem för de verkställande myndigheterna. Någon ny&lt;br&gt;verkställighetslag bör därför för närvarande inte läggas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället föreslår regeringen att det nu genomförs några angelägna&lt;br&gt;delreformer i KvaL. Det gäller bestämmelser om särbehandling av vissa&lt;br&gt;långtidsdömda, bestämmelser om anstaltsplaceringen för ungdomar och&lt;br&gt;kvinnor och vissa ändringar i de bestämmelser som reglerar permissioner&lt;br&gt;och andra vistelser utanför anstalten samt i de bestämmelser som rör&lt;br&gt;verksamheten i anstalt. Däremot behandlas inte frågor om disciplinär&lt;br&gt;bestraffning, innehav av personliga tillhörigheter och husrannsakan&lt;br&gt;eftersom de bör behandlas i samband med utformandet av en ny&lt;br&gt;verkställighetslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas inte, med undantag för övervägandena i&lt;br&gt;kapitel 10, frågor om placering och behandling av psykiskt störda&lt;br&gt;intagna. Fängelseutredningens förslag om stödavdelningar har som&lt;br&gt;nämnts redan behandlats i prop. 1994/95:194 och i kriminalvårdens&lt;br&gt;regleringsbrev för budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Eftersom det inte&lt;br&gt;torde krävas några författningsändringar bör frågan om stödavdelningar&lt;br&gt;framöver behandlas i samband med budgetarbetet och i regleringsbrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av remissinstanserna beklagade att det inte inom ramen för&lt;br&gt;Fängelseutredningens arbete funnits möjlighet att göra en kartläggning&lt;br&gt;och närmare analys av det egentliga behovet av psykiatrisk vård för&lt;br&gt;intagna inom kriminalvården. Justitieutskottet har därefter i ett av&lt;br&gt;riksdagen godkänt betänkande utgått ifrån att regeringen i samband med&lt;br&gt;sina förslag till följd av Fängelseutredningens översynsarbete avger en&lt;br&gt;redovisning av situationen inom kriminalvården vad gäller de psykiskt&lt;br&gt;störda lagöverträdarna (se 1994/95:JuUl6 s. 13). För närvarande&lt;br&gt;genomför Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;en studie som bl.a. syftar till att kartlägga behovet av psykiatrisk vård för&lt;br&gt;fängelsedömda. Studien omfattar tidsperioden den 16 september 1996-&lt;br&gt;15 september 1997. Avsikten är att resultatet av studien, som måste&lt;br&gt;analyseras och bearbetas, skall redovisas i en rapport i böijan av 1998. I&lt;br&gt;budgetpropositionen, prop. 1997/98:1, har regeringen uttalat att intagna&lt;br&gt;som är i behov av psykiatrisk sjukhusvård måste beredas sådan vård och&lt;br&gt;att regeringen, när den studie som Kriminalvårdsstyrelsen utför&lt;br&gt;tillsammans med Rättsmedicinalverket är avslutad, kommer att ta&lt;br&gt;ställning till om det krävs några ytterligare åtgärder för att tillgodose&lt;br&gt;detta behov. Det saknas därför skäl att nu föregripa resultatet av studien&lt;br&gt;och de åtgärder som regeringen i anledning av den kan komma att vidta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En human kriminalvård med bibehållen säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdens verksamhet skall kännetecknas av en human&lt;br&gt;människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete med&lt;br&gt;iakttagande av hög grad av säkerhet samt respekt för den enskildes&lt;br&gt;integritet och rättssäkerhet. Verksamheten skall inriktas på åtgärder som&lt;br&gt;påverkar den dömde att inte återfalla i brott. Målsättningen bör vara att&lt;br&gt;kriminalvårdslagstiftningen är utformad på ett sådant sätt att ett&lt;br&gt;uppfyllande av verksamhetsinriktningen främjas. Med andra ord skall&lt;br&gt;den utgöra ett bra verktyg för att främja och bevara en human&lt;br&gt;kriminalvård med bibehållen säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En human kriminalvård är individinriktad. Den är avsedd att så långt&lt;br&gt;det är möjligt tillgodose den intagnes särskilda behov och skapa ett&lt;br&gt;meningsfullt verkställighetsinnehåll som är anpassat till den enskilde&lt;br&gt;intagnes problem och förutsättningar. Den grundläggande betydelsen av&lt;br&gt;humanitet är just att se till den enskilda människan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En human kriminalvård får inte och behöver inte heller innebära att&lt;br&gt;säkerhetsaspekterna tonas ned. Det är av vital betydelse för tilltron till&lt;br&gt;kriminalvårdens insatser och till straffsystemet i stort att verkställigheten&lt;br&gt;sker med högt ställda krav på säkerhet där återfall i ny brottslighet under&lt;br&gt;verkställighetstiden i princip inte skall fa inträffa. För upprätthållandet av&lt;br&gt;en sådan säkerhetsnivå krävs både att anstalterna har ett i förhållande till&lt;br&gt;sina intagna lämpligt säkerhetsskydd mot avvikelser och att det sker en&lt;br&gt;noggrann planering av verkställighetsinnehållet grundat på ett&lt;br&gt;förtroendefullt och ömsesidigt förpliktande förhållande mellan&lt;br&gt;kriminalvårdens personal och de intagna. Utvecklingen under senare år&lt;br&gt;med ett utbyggt kontaktmannaskap och tillkomsten av särskilda&lt;br&gt;brottsförebyggande program för påverkan, motivation och behandling av&lt;br&gt;de intagna är värdefulla steg på vägen mot etablerandet av ett sådant&lt;br&gt;förhållande med gynnsamma effekter för säkerheten och&lt;br&gt;samhällsskyddet. Kärnan i all säkerhet vid tvångsmässiga frihets-&lt;br&gt;berövanden utgörs nämligen ytterst av relationen mellan den personal&lt;br&gt;som verkställer frihetsberövandet och de personer som är föremål för&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan mycket viktig komponent i en human kriminalvård med&lt;br&gt;bibehållen säkerhet - en kriminalvård där det brottsförebyggande arbetet&lt;br&gt;sätts i centrum - är bra och effektiva frigivningsförberedelser. Det är&lt;br&gt;viktigt att öka de insatser som görs för att de intagna skall få bostad,&lt;br&gt;sysselsättning och försörjning när de återvänder ut i samhället samt att se&lt;br&gt;till att samarbetet mellan kriminalvården och andra myndigheter fungerar&lt;br&gt;så att de intagna i enlighet med normaliseringsprincipen får samma&lt;br&gt;samhällsservice som andra medborgare. Det är också viktigt att prioritera&lt;br&gt;insatser som medför att behandling och andra brottsförebyggande&lt;br&gt;åtgärder som inletts under verkställigheten kan fullföljas även efter&lt;br&gt;verkställighetens slut. Härför krävs naturligtvis i första hand faktiska,&lt;br&gt;konkreta åtgärder och en ökad samverkan mellan kriminalvården och&lt;br&gt;andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det sammanhanget bör också framhållas den viktiga roll som&lt;br&gt;kriminalvården har i det brottsförebyggande arbetet. Det är angeläget att&lt;br&gt;man fortsätter att utveckla verkställighetsinnehållet så att detta i&lt;br&gt;framtiden alltmera präglas av åtgärder som på olika sätt syftar till att&lt;br&gt;aktivt påverka och motivera de intagna att inte återfalla i brott. Det finns&lt;br&gt;därför skäl att i lagstiftningen lyfta fram den verksamhet inom&lt;br&gt;programverksamheten som särskilt syftar till att motverka brott eller&lt;br&gt;missbruk (de s.k. brotts- och missbruksrelaterade programmen) som en&lt;br&gt;viktig del i skapandet av ett mer meningsfullt verkställighetsinnehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övrigt bör innehållet i verkställigheten utvecklas. Många av de&lt;br&gt;intagna saknar grundläggande utbildning. En viktig uppgift för&lt;br&gt;kriminalvården är därför att se till de intagna erbjuds sådan utbildning.&lt;br&gt;Inriktningen för framtiden bör vara att verksamhet som utbildning, social&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träning och annan höjning av den sociala kompetensen ökar samt att&lt;br&gt;arbetsuppgifterna i produktionen anpassas och görs mer meningsfulla&lt;br&gt;med mer inslag av lärande, träning och utbildning. Kriminalvården måste&lt;br&gt;också med normaliseringsprincipen som grund - i samverkan med&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen och kommunerna - medverka till att de intagna&lt;br&gt;som vill och har behov av missbruks- eller psykiatrisk vård får tillgång&lt;br&gt;till sådan vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som läggs fram i propositionen bygger på den nu angivna&lt;br&gt;grundsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Särbehandling av vissa långtidsdömda&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6.1 Säkerhetsklassificering enligt 7 § tredje stycket KvaL&lt;br&gt;Regeringens förslag: Den formella klassificeringen för särbehandling&lt;br&gt;enligt 7 § tredje stycket KvaL avskaffas och ersätts av en mer&lt;br&gt;individualiserad bedömning. För alla som avtjänar lägst fyra års fängelse&lt;br&gt;skall det fattas ett beslut om de särskilda villkor som skall gälla för&lt;br&gt;verkställigheten när det gäller anstaltsplacering och vistelser utanför&lt;br&gt;anstalten. Om det finns särskilda skäl skall ett sådant beslut också kunna&lt;br&gt;fattas i fråga om andra intagna som har dömts till lägst två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: Det skall även i fortsättningen kunna&lt;br&gt;fattas ett särskilt beslut om särbehandling av vissa långtidsdömda, som&lt;br&gt;begått brott av särskilt samhällsfarlig natur. Rekvisiten för&lt;br&gt;säkerhetsklassificering skall i allt väsentlig anknyta till vad som gäller&lt;br&gt;för närvarande. Kraven på viss lägsta strafftid bör dock bestämmas till&lt;br&gt;fyra år för all slags brottslighet. Placering bör i normalfallet ske i sluten&lt;br&gt;anstalt med mycket hög säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig delar&lt;br&gt;utredningens bedömning att möjligheten till säkerhetsklassificering bör&lt;br&gt;behållas. Svea hovrätt är tveksam till om det finns skäl att ta bort den&lt;br&gt;särskilda gräns på två års fängelse som gäller intagna som dömts för&lt;br&gt;narkotikabrott. Åklagarmyndigheten i Göteborg föreslår en regel utan&lt;br&gt;fixerad längd på straffet. Kriminalvårdsstyrelsen har i sitt remissyttrande&lt;br&gt;pekat på att det i förlängningen av arbetet med säkerhetsklassificering av&lt;br&gt;anstalter och mot bakgrund av ökade möjligheter till begränsning av de&lt;br&gt;intagnas kontakter med yttervärlden kan finnas skäl att överväga&lt;br&gt;alternativa metoder för att hantera verkställigheten för de som i dag&lt;br&gt;omfattas av 7 § tredje stycket KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande reglering och frågans tidigare behandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § 3 st KvaL finns bestämmelser om särbehandling av vissa&lt;br&gt;långtidsdömda. Bestämmelsen innebär att den som undergår fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra år och den som i annat fall har dömts till fängelse i lägst två år&lt;br&gt;for grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avser narkotika&lt;br&gt;eller för försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till brott som nu&lt;br&gt;angivits, skall placeras i en sluten anstalt, om det med hänsyn till arten av&lt;br&gt;hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att&lt;br&gt;avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan&lt;br&gt;verkställigheten i anstalt har avslutats. Placeringen skall företrädesvis ske&lt;br&gt;i en sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad att&lt;br&gt;tillgodose kraven på hög säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särbehandlingen innebär också att sådan intagen inte får beviljas annan&lt;br&gt;permission än särskild permission och då endast om synnerliga skäl&lt;br&gt;föreligger. Permissionen skall alltid vara bevakad. Det råder vidare ett&lt;br&gt;förbud mot att bevilja frigång enligt 11 § KvaL, ffitidsvistelse utanför&lt;br&gt;anstalten enligt 14 § andra stycket KvaL eller s.k. § 34-placering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet om klassificering enligt 7 § tredje stycket KvaL fattas av&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen utan möjligheter till delegation. Den nuvarande&lt;br&gt;interna beslutsordningen på styrelsen innebär att beslutet om 7:3-&lt;br&gt;klassificering normalt - efter föredragning - fattas av chefen för&lt;br&gt;klientenheten eller en särskilt utsedd tjänsteman. Beslut om&lt;br&gt;anstaltsplacering och beslut om normalpermissioner, särskilda&lt;br&gt;permissioner, frigång eller fritidsvistelser utanför anstalten fattas annars&lt;br&gt;normalt av den lokala kriminalvårdsmyndigheten (se 112 §&lt;br&gt;anstaltsföreskriftema [KWFS 1997:16]).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundtanke i 1974 års kriminalvårdsreform var att anstaltsvistelsen&lt;br&gt;redan från början skulle inriktas på konkreta åtgärder som förbereder den&lt;br&gt;intagne för tillvaron utom anstalten, allt i den utsträckning det kan ske&lt;br&gt;utan att kravet på samhällsskydd blir eftersatt (prop. 1974:20 s. 83). För&lt;br&gt;det stora flertalet intagna innebar detta bl.a. vidgade möjligheter att för&lt;br&gt;viss tid vistas utanför anstalten. För en mindre kategori intagna medförde&lt;br&gt;emellertid kriminalvårdsreformen strängare regler för verkställigheten&lt;br&gt;när det gällde valet av anstalt och anstaltsavdelning liksom beträffande&lt;br&gt;vistelse utanför anstalten. Det var här fråga om lagöverträdare med&lt;br&gt;strafftider på lägst två år, som ägnat sig åt organiserad eller systematisk&lt;br&gt;kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig natur, inte sällan med&lt;br&gt;internationell anknytning, och beträffande vilka samhälleliga&lt;br&gt;stödåtgärder kunde förväntas sakna effekt. Främst avsågs personer som&lt;br&gt;ägnat sig åt grov narkotikabrottslighet (se prop. 1974:20 s. 90).&lt;br&gt;Bakgrunden till restriktionerna för denna grupp var det då stigande&lt;br&gt;antalet rymningar under pågående verkställighet. Ofta var det fråga om&lt;br&gt;intagna, som dömts till långvariga frihetsstraff och som saknade fast&lt;br&gt;anknytning till Sverige. I många fall rörde det sig om grova&lt;br&gt;narkotikabrott av yrkesmässig karaktär. Den aktuella bestämmelsen&lt;br&gt;infördes i 7 § tredje stycket KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen av denna grupp har ändrats vid flera tillfällen. År 1979&lt;br&gt;utvidgades gruppen till att omfatta inte bara personer som begått grova&lt;br&gt;narkotikabrott eller brott med internationell anknytning utan även&lt;br&gt;lagöverträdare som hade ägnat sig åt annan brottslighet av särskilt&lt;br&gt;allvarlig karaktär och därigenom visat likgiltighet för annans liv eller&lt;br&gt;hälsa eller särskild hänsynslöshet (prop. 1978/79:62).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1982 begränsades den aktuella gruppen till att inbegripa enbart dem&lt;br&gt;som dömts för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling avseende&lt;br&gt;narkotika (prop. 1981/82:141). Begränsningen tillkom vid&lt;br&gt;riksdagsbehandlingen av ett regeringsförslag som syftade till att förbättra&lt;br&gt;möjligheterna att komma till rätta med narkotikamissbruk och&lt;br&gt;brottslighet från de dömdas sida under anstaltstiden, bl.a. genom att öka&lt;br&gt;möjligheterna till särbehandling av särskilt brottsbenägna intagna som&lt;br&gt;dömts till längre fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL ändrades återigen år 1984.&lt;br&gt;Stadgandet utvidgades då till att omfatta även intagna som lagförts för&lt;br&gt;försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till grovt narkotikabrott&lt;br&gt;eller till grov varusmuggling avseende narkotika (prop. 1983/84:148).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en lagändring år 1988 fick den aktuella gruppen sin nuvarande&lt;br&gt;avgränsning. Ändringarna innebar bl.a. att den grupp intagna som skall&lt;br&gt;kunna särbehandlas i fråga om placering i och vistelse utanför anstalten&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta, förutom intagna som har dömts för grov&lt;br&gt;narkotikabrottslighet till fängelse i lägst två år, andra intagna som&lt;br&gt;avtjänar fängelse i lägst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild utredning på riksmottagningsavdelningen vid Kumla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 1 april 1997 har ett samordnat kvalificerat mottagnings-&lt;br&gt;förfarande skett på riksmottagningen vid Kriminalvårdsanstalten Kumla&lt;br&gt;för att möjliggöra en lämplig placering i anstalt av dömda personer som&lt;br&gt;kräver särskild uppmärksamhet från säkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksmottagningen placeras alla dömda män, som är häktade, med en&lt;br&gt;verkställbar dom om sammanlagt lägst fyra års fängelse. Efter samråd&lt;br&gt;med Kriminalvårdsstyrelsen kan också andra män, där behov av särskild&lt;br&gt;utredning bedöms föreligga inför beslut om anstaltsplacering, placeras på&lt;br&gt;riksmottagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den intagnes vistelse på riksmottagningen skall en individuell&lt;br&gt;riskprofil och behovsprofil tas fram för att bl.a utgöra skriftligt&lt;br&gt;beslutsunderlag för kategoriprövning enligt 7 § tredje stycket KvaL och&lt;br&gt;för anstaltsplacering. Beslutsunderlaget är avsett att beaktas också under&lt;br&gt;den fortsatta verkställigheten. Särskilt gäller detta vid omprövning av&lt;br&gt;kategoritillhörighet, permissions- och förflyttningsbeslut samt vid val av&lt;br&gt;utbildningsinsatser och påverkansprogram. Profilerna skall&lt;br&gt;sammanställas och delges den intagne. Riskprofilen skall innehålla de&lt;br&gt;fakta och bedömningar som behövs inför kategoriprövningen enligt 7 §&lt;br&gt;tredje stycket KvaL och för övrig säkerhetsbedömning. Behovsprofilen&lt;br&gt;skall ge vägledning ifråga om anstaltsplacering och verkställighets-&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Profilerna tas fram genom strukturerade intervjuer med den intagne, Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;personlighetstester och andra tester som genomförs med den intagne,&lt;br&gt;sammanfattningar av de uppgifter om den intagne som finns&lt;br&gt;dokumenterade i domen och i personakten, införskaffande av information&lt;br&gt;från kriminalvårdsmyndigheter, polis, åklagare, sociala myndigheter och&lt;br&gt;andra informationskällor samt genom observationer av den intagne under&lt;br&gt;vistelsen på avdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om kategoriprövning enligt 7 § tredje stycket KvaL och beslut&lt;br&gt;om placering i anstalt för den som bedöms tillhöra denna kategori skall&lt;br&gt;meddelas den intagne under vistelsen på mottagningsavdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens analysarbete efter Tidaholmsupploppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 22-23 juli 1994 deltog ca 120 intagna vid kriminalvårdsanstalten&lt;br&gt;Tidaholm i en allvarlig ordningsstöming. Brand anlades och flera&lt;br&gt;byggnader förstördes. Under morgonen den 23 juli kunde anstaltens&lt;br&gt;personal med stöd av en större polisstyrka låsa in samtliga intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av händelserna på Tidaholmsanstalten tillsattes en&lt;br&gt;arbetsgrupp inom kriminalvården (analysgruppen) med uppdrag att&lt;br&gt;föreslå prioriteringar och åtgärder inom klass I och II-anstaltema som&lt;br&gt;kunde tjäna som ett underlag för en övergripande strategi syftande till att&lt;br&gt;minska riskerna för allvarliga ordningsstömingar på anstalterna.&lt;br&gt;Analysgruppen presenterade sina förslag i promemorian Oro och upplopp&lt;br&gt;på fängelser - ett förslag till motverkan (1995).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysgruppen föreslog bl.a. att Kriminalvårdsstyrelsen borde verka&lt;br&gt;för att 7:3-klassificeringen avskaffas. Enligt promemorian är det en&lt;br&gt;utbredd uppfattning inom gruppen långtidsdömda - i första hand de&lt;br&gt;intagna som bedöms tillhöra kategorin 7:3 - att styrelsen gör sig skyldig&lt;br&gt;till både orättvisa och godtycke när man hänför intagna till kategori 7:3.&lt;br&gt;Många intagna anser enligt analysgruppen att klassificeringen vilar på&lt;br&gt;mer eller mindre lösa antaganden, att de återkommande omprövningarna&lt;br&gt;inte tjänar någon egentligt syfte och att man under lång tid tvingas leva i&lt;br&gt;ovisshet om när klassificeringen eventuellt kommer att upphöra. Bakom&lt;br&gt;denna inställning ligger enligt analysgruppen givetvis ett allmänt&lt;br&gt;missnöje hos de intagna över att 7:3-lagstiftningen som sådan&lt;br&gt;överhuvudtaget finns. En vanlig kritik är också att man upplever&lt;br&gt;klassificeringen som ett ”straff i straffet”; att man döms på nytt av en&lt;br&gt;myndighet som inte är domstol. Den som väl klassificerats ser dessutom&lt;br&gt;små eller inga möjligheter att påverka anstaltens och framför allt&lt;br&gt;styrelsens inställning i klassificeringsfrågan. Enligt analysgruppen är en&lt;br&gt;inte helt ovanlig komplikation i sammanhanget att den intagne finner sig&lt;br&gt;ha anstalten på sin sida mot styrelsen. Den intagne noterar att personer på&lt;br&gt;anstalten som kanske under lång tid skaffat sig förstahandskunskap om&lt;br&gt;honom inte far gehör för sina synpunkter, vilket ytterligare undergräver&lt;br&gt;den intagnes tilltro till den beslutande myndighetens förmåga - som han&lt;br&gt;ser det - att behandla honom rättvist. Många intagna, som har&lt;br&gt;klassificerats, jämför sig också med medintagna som inte har&lt;br&gt;klassificerats och ser därvid inga stora skillnader, vilket förstärker den&lt;br&gt;uppfattning man redan har om att klassificeringen är godtycklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt analysgruppen finns det i den förhållandevis stora gruppen&lt;br&gt;intagna som bedöms tillhöra kategori 7:3 inte så få som känner&lt;br&gt;uppgivenhet och frustration över sin situation och inte minst misstro till&lt;br&gt;den centrala myndigheten. Missnöjet gäller inte det faktum att man&lt;br&gt;avtjänar ett långt straff utan den extra börda som 7:3-klassificeringen&lt;br&gt;innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysgruppen pekar i promemorian på att säkerheten på klass I och&lt;br&gt;de flesta klass Il-anstalter har höjts kraftigt under senare år och att den&lt;br&gt;tilltänkta mottagningsavdelningen vid kriminalvårdsanstalten Kumla&lt;br&gt;kommer att skapa förutsättningar för en mycket precis och adekvat&lt;br&gt;bedömning av de intagna med avseende på anstaltsplaceringen, såväl&lt;br&gt;säkerhetsmässigt som behandlingsmässigt. Vidare hänvisar analys-&lt;br&gt;gruppen till att den ändrade vårdarrollen med kontaktmannaskap kommer&lt;br&gt;att skapa förutsättningar för en mer ingående kunskap om den intagne&lt;br&gt;och för en individuell behandling av denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysgruppen ansåg därför att de säkerhetsintressen som i allt&lt;br&gt;väsentligt motiverar särbehandlingen enligt 7 § tredje stycket KvaL&lt;br&gt;mycket väl kan tillgodoses utan den regleringen. Styrelsen kunde&lt;br&gt;dessutom enligt arbetsgruppen förbehålla sig rätten att besluta om&lt;br&gt;utevistelser för vissa intagna om det bedöms som nödvändigt.&lt;br&gt;Analysgruppen menade att en ”ökad” individualisering av de intagnas&lt;br&gt;behandling torde minska många intagnas känsla av ”hopplöshet” och&lt;br&gt;därigenom förbättra atmosfären på anstalterna. Inte minst ett ökat&lt;br&gt;personalinflytande i dessa frågor skulle enligt arbetsgruppen komma att&lt;br&gt;bidra därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en kategoriserad säkerhetsklassificering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första fråga man måste ställa är om det verkligen finns behov av en&lt;br&gt;formell kategoriindelning av den typ som klassificeringen enligt 7 §&lt;br&gt;tredje stycket KvaL utgör eller om de säkerhetsintressen som gör sig&lt;br&gt;gällande i dessa fall kan tillgodoses ändå. Alldeles oberoende av ett&lt;br&gt;särskilt klassificeringsbeslut har ju kriminalvården ett ansvar för att de&lt;br&gt;intagna inte avviker eller gör sig skyldiga till brott under verkställigheten&lt;br&gt;i anstalt. Placeringen i anstalter av olika säkerhetsnivå och bedömningen&lt;br&gt;av risken för missbruk inför beviljande av permissioner och andra&lt;br&gt;vistelser utanför anstalten måste också for andra intagna än de som&lt;br&gt;omfattas av 7 § tredje stycket KvaL ske på ett sådant sätt att kravet på&lt;br&gt;samhällsskydd inte åsidosätts. Kravet på samhällsskydd kan visserligen&lt;br&gt;sägas vara särskilt uttalat beträffande intagna som dömts till långa straff&lt;br&gt;för brott mot liv och hälsa eller for grövre narkotikabrott, men alla som&lt;br&gt;dömts for sådana brott omfattas inte av de begränsningar som den&lt;br&gt;nuvarande säkerhetsklassificeringen innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen var inne på frågan om det verkligen behövs ett&lt;br&gt;särskilt klassificeringsbeslut för att förhindra att intagna, som gjort sig&lt;br&gt;skyldiga till allvarliga brott och dömts till långvariga fängelsestraff,&lt;br&gt;avviker eller fortsätter sin brottsliga verksamhet under&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställighetstiden. Fängelseutredningen ansåg att den nuvarande Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;särbehandlingen enligt 7 § tredje stycket KvaL skall behållas. Enligt&lt;br&gt;kommittén är en fördel med klassificeringen att den intagne redan från&lt;br&gt;början vet att han inte kan påräkna någon vistelse utanför anstalten under&lt;br&gt;avsevärd tid. Ytterligare en fördel enligt kommittén är att det dagliga&lt;br&gt;umgänget mellan de intagna som tillhör kategorin 7:3-or och personalen&lt;br&gt;inte behöver präglas av långa resonemang om huruvida den intagne skall&lt;br&gt;fa t.ex. permission utan att intresset i stället kan riktas mot att göra&lt;br&gt;anstaltsvistelsen så meningsfylld som omständigheterna tillåter. Härtill&lt;br&gt;kommer enligt Fängelseutredningen att klassificeringen kan ses som en&lt;br&gt;markering av att kriminalvården fäster särskilt avseende vid kravet på&lt;br&gt;samhällsskydd när det gäller intagna som gjort sig skyldiga till allvarlig&lt;br&gt;brottslighet av samhällsfarlig art, vilket inte är utan betydelse för&lt;br&gt;allmänhetens förtroende for kriminalvårdens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förhållandevis få remissinstanser som yttrat sig har instämt i att&lt;br&gt;särbehandlingen bör vara kvar även om Kriminalvårdsstyrelsen pekat på&lt;br&gt;att alternativa modeller kan komma att utvecklas i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som analysgruppen framförde i sin rapport har säkerheten på klass I&lt;br&gt;och flera klass Il-anstalter markant förbättrats under senare år. Detta&lt;br&gt;framgår bl.a. av det faktum att rymningar direkt från anstalter i&lt;br&gt;säkerhetsklass I eller II numera är mycket sällsynta. Det utvidgade&lt;br&gt;kontaktmannaskapet kan dessutom förutsättas ge möjligheter att erhålla&lt;br&gt;en bättre kunskap om den intagnes person och därmed ett bättre underlag&lt;br&gt;för att bedöma hans förmåga att klara av permissioner och olika vistelser&lt;br&gt;utanför anstalten utan att missköta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nyligen etablerade mottagningsavdelningen vid Kumlaanstalten,&lt;br&gt;som har tillskapats efter det att Fängelseutredningen lämnade sitt förslag,&lt;br&gt;har också på ett påtagligt sätt ökat förutsättningarna för kriminalvården&lt;br&gt;att skaffa sig ett bättre underlag för bl.a. de säkerhetsmässiga&lt;br&gt;övervägandena avseende anstaltsplacering och den inledande&lt;br&gt;verkställigheten för de långtidsdömda. Utformandet av en specifik&lt;br&gt;riskprofil for vaije intagen innebär dessutom en ökad individualisering av&lt;br&gt;bedömningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självklart så att det redan i dag görs en bedömning i vaije enskilt&lt;br&gt;fall om en intagen skall klassas enligt 7 § tredje stycket KvaL. En&lt;br&gt;kategoriindelning som bl.a. medför ett forbud mot normalpermissioner&lt;br&gt;och andra typer av vistelser utanför anstalten om man tillhör den ena&lt;br&gt;kategorin och inga formella begränsningar i detta hänseende för den&lt;br&gt;andra för dock alltid med sig avgränsningsproblem och tröskeleffekter.&lt;br&gt;Detta skulle kunna avhjälpas genom införande av en mer individualiserad&lt;br&gt;bedömning. Dessutom skulle en ökad individualisering innebära att det&lt;br&gt;kan ske en större differentiering inom den grupp som i dag särbehandlas&lt;br&gt;enligt 7 § tredje stycket KvaL, vilket är angeläget såväl av&lt;br&gt;effektivitetsskäl som av humanitära skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En påtaglig brist i det nuvarande systemet är nämligen att det är&lt;br&gt;trubbigt och oflexibelt. De som blir föremål för säkerhetsklassificeringen&lt;br&gt;upplever inte sällan att de på ett påtagligt sätt missgynnas framför andra&lt;br&gt;intagna med en likartad bakgrund, något som i sin tur kan utgöra en&lt;br&gt;grogrund för missnöje och leda till sämre inre säkerhet på anstalterna. En&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kategorisering av nuvarande slag medför dessutom ofta att den intagne,&lt;br&gt;som väl har fatt stämpeln ”7:3: a”, upplever sig ha få om ens några&lt;br&gt;möjligheter att genom egna åtgärder visa att han inte längre bör&lt;br&gt;särbehandlas. En klassificering innebär därtill att skillnaden mellan&lt;br&gt;grupperna framstår som större än de i själva verket är eller behöver vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett borttagande av den särskilda 7:3-klassningen skulle innebära att&lt;br&gt;bedömningen blir mer individuell och många intagna skulle genom en&lt;br&gt;sådan reform uppleva att de har större möjligheter att genom ett aktivt&lt;br&gt;arbete med sin situation påverka den närmare utformningen av&lt;br&gt;verkställigheten. Detta bör i sin tur som analysgruppen var inne på&lt;br&gt;medföra ett förbättrat anstaltsklimat på vissa tyngre anstalter genom att&lt;br&gt;de intagna där känner mindre hopplöshet och frustration över sin&lt;br&gt;situation till fördel för den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser det därför som angeläget att det sker en övergång till&lt;br&gt;ett mer effektivt och individualiserat system för säkerhetsbedömningar&lt;br&gt;där man inte är låst till en på förhand gjord kategorisering. Den&lt;br&gt;kompetens som redan finns och kommer att ytterligare byggas upp inom&lt;br&gt;ramen för riksmottagningen bör utnyttjas till att - i stället för att göra en&lt;br&gt;kategoriprövning - meddela ett beslut som individuellt anger de&lt;br&gt;säkerhetsmässiga villkor som skall gälla för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ersättande av kategoriprövningen med ett beslut om särskilda&lt;br&gt;villkor för anstaltsplacering och vistelser utanför anstalten för samtliga&lt;br&gt;långtidsdömda innebär ingen försämring av forutsebarheten för den&lt;br&gt;intagne. Tvärtom kan det förutsättas leda till ökad förutsebarhet. I&lt;br&gt;beslutet bör t.ex. så noga det låter sig göras anges när förflyttning till en&lt;br&gt;anstalt med lägre säkerhet eller när vistelser utanför anstalt kan bli&lt;br&gt;aktuella. En intagen som inte kan påräkna någon permission förrän&lt;br&gt;avsevärd tid har förflutit skulle med andra ord fa detta klart för sig redan&lt;br&gt;genom beslutet om de särskilda villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan bör hans möjligheter att genom sitt eget agerande få till&lt;br&gt;stånd en ändrad inriktning av verkställighetsinnehållet öka. En mer&lt;br&gt;individualiserad ordning ställer härigenom också krav på ett ökat&lt;br&gt;ansvarstagande från de intagnas sida. De intagna skall motiveras att&lt;br&gt;aktivt delta i beslutsprocessen och verkställighetsplaneringen. Med större&lt;br&gt;möjligheter att påverka sin situation följer också ofrånkomligen ett ökat&lt;br&gt;ansvar. Vid misskötsamhet påverkas ramarna i för den intagne ogynnsam&lt;br&gt;riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avskaffande av den särskilda kategorin ”7:3-or” far naturligtvis inte&lt;br&gt;innebära att de starka samhällsskyddskrav som generellt sett gör sig&lt;br&gt;gällande för långtidsdömda åsidosätts. De allmänna bestämmelserna om&lt;br&gt;placering av intagna och om permissioner och andra vistelser utanför&lt;br&gt;anstalten bör i stället utformas på ett sådant sätt att det klart framgår att&lt;br&gt;de säkerhetsintressen som i allt väsentligt motiverar 7:3-klassificeringen&lt;br&gt;ändå tillgodoses. För att markera den hänsyn som skall tas till&lt;br&gt;samhällsskyddet bör t.ex. direkt föreskrivas i 7 § andra stycket KvaL att&lt;br&gt;det vid all anstaltsplacering skall beaktas om det föreligger en risk för att&lt;br&gt;den intagne återfaller i brott. Bedöms det föreligga en sådan risk skall&lt;br&gt;den intagne placeras på en sluten anstalt. Är det fråga om risk för återfall&lt;br&gt;i allvarlig brottslighet talar det naturligtvis för att placeringen skall ske på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en anstalt med högt ställda krav på säkerhet, d.v.s. en klass I eller klass&lt;br&gt;Il-anstalt beroende på om det bedöms föreligga en risk för fritagning&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning finns det därför, även med beaktande av&lt;br&gt;de skäl som Fängelseutredningen anfört, inte anledning att hålla fast vid&lt;br&gt;den särskilda klassificeringen enligt 7 § tredje stycket KvaL. Regeringen&lt;br&gt;föreslår således att den formella kategoriseringen enligt 7 § tredje stycket&lt;br&gt;KvaL avskaffas och ersätts av ett beslut om de särskilda villkor som skall&lt;br&gt;gälla för verkställigheten när det gäller placering i anstalt, förflyttning till&lt;br&gt;annan anstalt och vistelser utanför anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om de särskilda villkoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om särskilda villkor för verkställigheten bör fattas för alla som&lt;br&gt;avtjänar lägst fyra års fängelse. Om det föreligger särskilda skäl bör ett&lt;br&gt;sådant beslut kunna fattas även för andra intagna som har dömts till lägst&lt;br&gt;två års fängelse och som därmed enligt 20 a § KvaL under vissa&lt;br&gt;ytterligare förutsättningar kan placeras på en säkerhetsavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna ordningen uppnås en enhetligare reglering för&lt;br&gt;samtliga långtidsdömda, vilket ligger i linje med vad justitieutskottet i&lt;br&gt;olika sammanhang har uttalat (se t.ex. 1987/88 :JuU43 s. 11 och&lt;br&gt;1990/91 :JuU 17 s. 14). Ett beslut om vilka villkor som skall gälla för&lt;br&gt;verkställigheten är tänkt att omfatta alla, oberoende av brottstyp, som&lt;br&gt;avtjänar fängelse i lägst fyra år. Som exempel kan nämnas att även de&lt;br&gt;som har dömts till långvariga straff för ekonomisk brottslighet skall&lt;br&gt;omfattas av sådana villkor. Tanken är nämligen att ingen som uppfyller&lt;br&gt;fyraårs-gränsen skall direkt undantas från den särskilda&lt;br&gt;säkerhetsbedömningen på det sätt som sker i dagens system. Villkoren&lt;br&gt;kommer naturligtvis däremot att ibland se olika ut för olika intagna&lt;br&gt;beroende på utfallet av den individuella bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med en särskild mottagningsavdelning för hela riket utgör en&lt;br&gt;viktig komponent i ett reformerat system. Under vistelsen på&lt;br&gt;mottagningsavdelningen skall villkoren och underlaget för säkerhets-&lt;br&gt;bedömningen arbetas fram och diskuteras med den intagne. Den intagne&lt;br&gt;skall få möjligheter att framföra sina åsikter innan beslutet om vilka&lt;br&gt;särskilda villkor som skall gälla fattas. Han skall också vid ett möte&lt;br&gt;muntligen fa förklarat för sig de närmare motiven till beslutet.&lt;br&gt;Förfarandet är likartat med det som gäller redan i dag inför beslut om&lt;br&gt;kategoritillhörighet och anstaltsplacering (se 4 § i Föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd om mottagningsförfarande och beslutsadministration vid&lt;br&gt;riksmottagningen [KWFS 1997:3]). Samma förfarande far tillämpas vid&lt;br&gt;Kriminalvårdsanstalten Hinseberg när det gäller de i och för sig fåtaliga&lt;br&gt;kvinnliga intagna för vilka det skall beslutas om särskilda villkor för&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet om vilka särskilda villkor som skall gälla för verkställigheten&lt;br&gt;bör bygga på den risk- och behovsprofil som tas fram under vistelsen på&lt;br&gt;riskmottagningen. Avsikten är att villkoren skall sätta de yttre ramarna&lt;br&gt;för den intagnes verkställighet vad gäller säkerheten. Villkoren bör&lt;br&gt;omprövas med jämna mellanrum. Någon fast tidsgräns bör emellertid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte fastställas, utan villkoren bör omprövas när det finns anledning till&lt;br&gt;det. En begäran om en anstaltsplacering eller vistelse utanför anstalten&lt;br&gt;som står i strid med villkoren leder också automatiskt till en omprövning&lt;br&gt;av dessa, eftersom en sådan begäran inte far bifallas utan att villkoren&lt;br&gt;ändras. Olika åtgärder som sätts in under verkställigheten bör också&lt;br&gt;kunna medföra att villkoren ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det far ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att i sitt pågående arbete&lt;br&gt;med en översyn av verkställighetsplaneringen utfärda närmare&lt;br&gt;föreskrifter om hur ett system där det nuvarande beslutet om&lt;br&gt;kategoritillhörighet enligt 7 § tredje stycket KvaL avskaffas och ersätts&lt;br&gt;med ett beslut om de särskilda villkor som skall gälla för verkställigheten&lt;br&gt;mera i detalj skall vara utformat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsordningen och möjligheter att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen innebär att beslut om kategoritillhörighet&lt;br&gt;enligt 7 § tredje stycket KvaL meddelas av Kriminalvårdsstyrelsen utan&lt;br&gt;delegationsmöjligheter till andra kriminalvårdsmyndigheter (se 19 §&lt;br&gt;första stycket 1-2 KvaF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kritik som ofta riktats mot gällande ordning för&lt;br&gt;säkerhetsklassificering har gällt vem som fattar beslutet. Kritiken, som&lt;br&gt;främst har kommit från intagna eller företrädare för dessa, har gått ut på&lt;br&gt;att den innebär en dubbelbestraffning genom att Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;på i huvudsak samma underlag som legat till grund för rättens&lt;br&gt;påfölj dsbestämning beslutar om en långtgående särbehandling samt att&lt;br&gt;det med hänsyn till rättssäkerheten inte är acceptabelt att frågan avgörs i&lt;br&gt;annat än domstolsmässiga former. Permissionsutredningen föreslog&lt;br&gt;också på sin tid att domstolen skulle kunna förordna om särskild&lt;br&gt;verkställighet av fängelsestraffet för de intagna som kräver särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet från säkerhetssynpunkt (se departementspromemorian&lt;br&gt;Straffverkställighet för vissa långtidsdömda m.m. [Ds Ju 1981:14 s. 117-&lt;br&gt;124]). Förslaget blev emellertid utsatt för kritik under&lt;br&gt;remissbehandlingen och genomfördes aldrig (se prop. 1981/82:141 s. 27&lt;br&gt;f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen anförde i huvudbetänkandet att man avsåg att i&lt;br&gt;sitt slutbetänkande redovisa överväganden i frågan om den klassificering&lt;br&gt;som hänför sig till verkställighetens böljan skall kunna bestämmas redan&lt;br&gt;i brottmålsdomen (se SOU 1993:76 s. 197). Många remissinstanser&lt;br&gt;påpekade också i sina remissvar att frågan om beslutsordningen var&lt;br&gt;viktig. Fängelseutredningen redovisade emellertid sedermera inga&lt;br&gt;överväganden vad gäller beslutsordningen i sitt slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag att ersätta det särskilda klassificeringsbeslutet&lt;br&gt;med ett beslut som anger de särskilda villkoren för verkställigheten när&lt;br&gt;det gäller anstaltsplacering och vistelser utanför anstalten medför att det&lt;br&gt;är mindre lämpligt att låta någon annan än kriminalvården vara första&lt;br&gt;beslutsinstans. Tanken är nämligen att beslutet skall ingå i och påverka&lt;br&gt;den närmare utformningen av den intagnes individuella verkställighets-&lt;br&gt;plan. Den verkställande myndigheten har generellt sett bättre möjligheter&lt;br&gt;än en domstol att besluta i mera detaljerade frågor som rör själva&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställighetsinnehållet. Frågan om brottmålsdomstolens medverkan Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;blir därför inte längre aktuell. Dessutom har förfarandet vid&lt;br&gt;riksmottagningen inneburit utökade möjligheterna till muntlighet och&lt;br&gt;större insyn från den intagnes sida i beslutsunderlaget. Beslutsprocessen&lt;br&gt;har därigenom fått en mer formaliserad handläggning, vilket är ägnat att&lt;br&gt;stärka rättssäkerheten. Detta är inslag som kommer att bibehållas i ett&lt;br&gt;reformerat system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot uppkommer frågan på vilken nivå inom kriminalvårds-&lt;br&gt;organisationen som beslutet om särskilda villkor skall fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 januari 1998 gäller en ny lokal organisation inom&lt;br&gt;kriminalvården. Den innebär att drygt 140 lokala myndigheter ersätts&lt;br&gt;med 37 kriminalvårdsmyndigheter. Den nya lokala organisationen med&lt;br&gt;större myndigheter och förstärkt kompetens på handläggarsidan innebär&lt;br&gt;ökade förutsättningar för att beslut som berör behandlingen av de intagna&lt;br&gt;skall kunna beslutas lokalt även för den kategori intagna som i dag&lt;br&gt;omfattas av regleringen i 7 § tredje stycket KvaL. Frågor om förflyttning&lt;br&gt;till en annan anstalt och medgivande av vistelser utanför anstalten som&lt;br&gt;inte strider mot de särskilda villkoren bör därför normalt kunna fattas&lt;br&gt;inom den lokala kriminalvårdsmyndigheten. För vissa fall bör&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen dock alltjämt förbehålla sig beslutanderätten. Det&lt;br&gt;kan t.ex. gälla mycket uppmärksammade fall eller när det rör sig om&lt;br&gt;intagna som begått brott av terroristkaraktär eller brott mot rikets&lt;br&gt;säkerhet. Det formella beslutet bör i dessa fall tas på verkledningsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller beslutet om de särskilda villkoren bör besluts-&lt;br&gt;kompetensen i vart fall till en böijan ligga kvar hos&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen som i dag fattar beslut om säkerhets-&lt;br&gt;klassificeringen enligt 7 § tredje stycket KvaL. När en stabil praxis har&lt;br&gt;etablerats och den lokala kriminalvårdsmyndigheten har fått tillräcklig&lt;br&gt;kompetens kan man överväga att delegera beslutanderätten till&lt;br&gt;kriminalvårdschefen eller någon annan särskilt utsedd tjänsteman inom&lt;br&gt;de lokala kriminalvårdsmyndighetema. Det bör ankomma på&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter om&lt;br&gt;beslutsordningen och göra framställningar om de förordningsändringar&lt;br&gt;som styrelsen bedömer som nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet om de särskilda villkoren avser att - utifrån det underlag som&lt;br&gt;tas fram under vistelsen på riksmottagningen vid utarbetandet av en&lt;br&gt;individuell risk- och behovsprofil - lägga fast de säkerhetsmässiga kraven&lt;br&gt;för placeringen i anstalt och för permissioner och andra vistelser utanför&lt;br&gt;anstalten som tills vidare bör gälla för verkställigheten. Beslutet är&lt;br&gt;normerande. Av föreslagna ändringar i KvaL framgår att beslut om&lt;br&gt;anstaltsplacering, förflyttning till annan anstalt eller medgivande av&lt;br&gt;vistelser utanför anstalten som strider mot de särskilda villkoren inte får&lt;br&gt;meddelas. Beslutet om de särskilda villkoren har därför sådana påtagliga&lt;br&gt;rättsverkningar för den intagne som berörs att det kan överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol (jfr RÅ 1992 ref 65). Prövningstillstånd bör&lt;br&gt;liksom i andra kriminalvårdsmål krävas för prövning i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser för regleringen av vistelser utanför anstalten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget att avskaffa den formella säkerhetsklassificeringen&lt;br&gt;enligt 7 § tredje stycket KvaL försvinner de nuvarande legala&lt;br&gt;inskränkningarna för denna kategori när det gäller permissioner. I stället&lt;br&gt;skall i dessa fall liksom i alla andra göras en bedömning i vaije enskilt&lt;br&gt;fall av om, när och under vilka förhållanden som permission bör medges.&lt;br&gt;Vid denna bedömning skall bl.a. särskilt beaktas verkställighetens längd,&lt;br&gt;brottslighetens typ och omfattning, risken för att den intagne återfaller i&lt;br&gt;brott och faran för att den intagne avviker eller på annat sätt missköter en&lt;br&gt;permission. De särskilda villkoren sätter emellertid upp de&lt;br&gt;säkerhetsmässiga ramarna för alla vistelser utanför anstalten. Med&lt;br&gt;beaktande av den typ av brottslighet som dessa intagna nästan&lt;br&gt;undantagslöst har gjort sig skyldiga till torde de särskilda villkoren bli&lt;br&gt;restriktiva för permissioner och t.ex. normalpermission inte tillåtas förrän&lt;br&gt;avsevärd tid har förflutit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget att avskaffa den formella kategoriseringen enligt 7 §&lt;br&gt;tredje stycket KvaL försvinner också det nuvarande förbudet mot att&lt;br&gt;medge dessa intagna § 34-placeringar, frigång och fritidsvistelser utanför&lt;br&gt;anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I verkställighetsplaneringen kan det för alla långtidsdömda finnas skäl&lt;br&gt;att överväga om en § 34-placering är möjlig. Här spelar naturligtvis&lt;br&gt;samhällsskyddsfaktorer och bakgrundsfaktorer en stor roll vid sidan av&lt;br&gt;den intagnes behov och åtgärder som krävs för hans anpassning i&lt;br&gt;samhället. Regeringen ser det emellertid som en fördel att intagna som&lt;br&gt;avses i nuvarande 7 § tredje stycket KvaL inte på förhand är helt&lt;br&gt;uteslutna för en sådan placering i ett senare skede av verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera den hänsyn som vid beslut om frigång och&lt;br&gt;fritidsvistelser utanför anstalt alltid skall tas till samhällsskyddsfaktorer&lt;br&gt;bör det som kommer att framgå i det följande enligt regeringens mening&lt;br&gt;föreskrivas att sådana vistelser utanför anstalten inte skall kunna beviljas&lt;br&gt;om det på grund av viss omständighet kan befaras att den intagne&lt;br&gt;kommer att avvika, återfalla i brott eller missbruka alkohol, narkotika,&lt;br&gt;andra beroendeframkallande medel eller dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom frigång förekommer nästan enbart från anstalter i klass III&lt;br&gt;eller IV och med hänsyn till att kravet på samhällsskydd särskilt har&lt;br&gt;markerats i frigångsbestämmelsen torde frigång ytterst sällan aktualiseras&lt;br&gt;i fall som i dag hänförs till 7 § tredje stycket KvaL annat än möjligtvis i&lt;br&gt;slutskedet av verkställigheten som en successiv övergång inför&lt;br&gt;frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också vad gäller s.k. § 14-vistelser (fritidsvistelser utanför anstalt)&lt;br&gt;skall det i varje enskilt fall göras en bedömning av om, när och under&lt;br&gt;vilka villkor som en sådan vistelse utanför anstalten kan medges. Om&lt;br&gt;sådana fritidsaktiviteter medges för intagna som enligt dagens&lt;br&gt;regelsystem skulle ha omfattats av 7 § tredje stycket KvaL, trots den&lt;br&gt;farebedömning som skall göras enligt lagtexten, torde de nästan&lt;br&gt;undantagslöst äga rum under tillsyn, möjligen med undantag för när&lt;br&gt;tidpunkten för villkorlig frigivning är nära förestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Säkerhetsavdelning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om&lt;br&gt;specialavdelning behålls, men specialavdelningar skall i fortsättningen&lt;br&gt;benämnas säkerhetsavdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den intagne skall i princip ha rätt att vistas avskild från andra&lt;br&gt;intagna stället för att bli placerad på en säkerhetsavdelning. Endast om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl med hänsyn till den intagnes hälsa eller det av&lt;br&gt;säkerhetsskäl är av synnerlig vikt att han är placerad inom&lt;br&gt;säkerhetsavdelningen skall denna rätt kunna inskränkas. Regleringen&lt;br&gt;skall framgå av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens&lt;br&gt;förslag förutom att utredningen ansåg att rätten att välja enrumsplacering&lt;br&gt;i stället för placering på specialavdelning bör vara ovillkorlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i&lt;br&gt;frågan tillstyrker utredningens förslag. Kammarrätten i Jönköping anser&lt;br&gt;att rätten att välja enrumsplacering i stället för placering på&lt;br&gt;specialavdelning bör framgå av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Bland de intagna i kriminalvårdsanstaltema finns ett antal&lt;br&gt;för vilka säkerhetskravet med hänsyn till risken för fritagning, rymning&lt;br&gt;eller återfall i brott gör sig särskilt starkt gällande. En åtgärd som kan&lt;br&gt;vidtas av säkerhetsskäl mot dessa intagna är enligt 20 § KvaL att hålla&lt;br&gt;dem avskilda från andra intagna i anstalten. Enligt första stycket får&lt;br&gt;sådan placering ske i vissa särskilt angivna situationer, däribland när det&lt;br&gt;behövs med hänsyn till rikets säkerhet eller med hänsyn till föreliggande&lt;br&gt;fara för den intagnes eller annans liv eller hälsa liksom när det är&lt;br&gt;nödvändigt för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen&lt;br&gt;att allvarligt störa ordningen inom anstalten. I paragrafens andra stycke&lt;br&gt;stadgas att en intagen som dömts till fängelse i lägst två år och är&lt;br&gt;placerad i sluten anstalt får hållas avskild från andra intagna, om det kan&lt;br&gt;befaras att han planlägger rymning eller att någon annan planlägger ett&lt;br&gt;fritagningsförsök av honom och avskildheten är nödvändig för att hindra&lt;br&gt;att en sådan plan sätts i verket samt det med hänsyn till den intagnes&lt;br&gt;brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att&lt;br&gt;fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i fall som avses i 20 § andra stycket finns anledning anta att de&lt;br&gt;förhållanden som där avses kommer att bestå en längre tid, får den&lt;br&gt;intagne enligt 20 a § placeras på en specialavdelning. En intagen får&lt;br&gt;också placeras på en specialavdelning om det finns särskild anledning&lt;br&gt;anta att det är påkallat för att hindra honom från brottslig verksamhet av&lt;br&gt;allvarligt slag under vistelsen i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialavdelningar finns for närvarande vid tre av landets slutna&lt;br&gt;anstalter, nämligen på Kriminalvårdsanstaltema Kumla, Hall och&lt;br&gt;Tidaholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip beträffande kriminalvården i anstalt är att&lt;br&gt;innehållet i verkställigheten i största möjliga utsträckning bör inriktas på&lt;br&gt;en individuell behandling av varje intagen, som ger den enskilde&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar för en återanpassning i samhället. När det gäller de Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;intagna i en specialavdelning är emellertid säkerhetsintresset mycket&lt;br&gt;framträdande. Verksamheten på dessa avdelningar präglas därför mer av&lt;br&gt;säkerhetstänkande än av påverkan och behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som Fängelseutredningen har anfört&lt;br&gt;har inget framkommit som tyder på att behovet av särskild placering för&lt;br&gt;vissa intagna på grund av säkerhetsskäl har minskat. Härvid står liksom&lt;br&gt;tidigare två alternativ till buds, nämligen enrumsplacering (isolering)&lt;br&gt;eller vistelse på specialavdelning med särskild övervakning och&lt;br&gt;begränsad gemensamhet mellan de intagna. Vid valet mellan&lt;br&gt;enrumsplacering och vistelse på specialavdelning måste beaktas att en&lt;br&gt;långvarig isolering otvivelaktigt innebär stora risker för skadeverkningar.&lt;br&gt;Som kommittén påpekat torde specialavdelningar från humanitär&lt;br&gt;synpunkt vara att föredra. Regeringen anser därför att det även i&lt;br&gt;fortsättningen skall finnas vissa avdelningar med särskilt hög säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande benämningen på dessa avdelningar med särskilt hög&lt;br&gt;säkerhet, specialavdelningar, är mindre lämplig, eftersom som man i&lt;br&gt;andra sammanhang talar om specialavdelningar t.ex. när det gäller&lt;br&gt;avdelningar för ungdomar eller avdelningar för kvinnor. Som kommittén&lt;br&gt;har föreslagit bör de i stället benämnas säkerhetsavdelningar, vilket också&lt;br&gt;på ett tydligare sätt anger avdelningarnas funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av en säkerhetsavdelnings mycket speciella karaktär är det&lt;br&gt;emellertid inte säkert att det framstår som mer fördelaktigt för en intagen&lt;br&gt;med en sådan placering än att han vistas avskild från andra intagna på en&lt;br&gt;annan avdelning. Som kommittén med instämmande av remiss-&lt;br&gt;instanserna anger måste den intagne normalt ha rätt att slippa placering&lt;br&gt;på säkerhetsavdelning om han så önskar. Denna rätt bör framgå av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika att en frivillig isolering mera påtagligt ger upphov till&lt;br&gt;allvarliga risker för den intagnes psykiska hälsa bör emellertid rätten till&lt;br&gt;avskildhet inte vara helt ovillkorlig. Det finns också situationer när det av&lt;br&gt;säkerhetsskäl är omöjligt med avskildhet utanför säkerhetsavdelningen&lt;br&gt;och där ett sådant önskemål i stället får tillgodoses inom själva&lt;br&gt;avdelningen. Regeringen föreslår därför att en begäran om avskildhet i&lt;br&gt;stället för placering på säkerhetsavdelning skall kunna vägras om&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till den intagnes hälsa talar däremot eller om&lt;br&gt;det är av säkerhetsskäl är av synnerlig vikt att den intagne inte placeras&lt;br&gt;någon annanstans än på en säkerhetsavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ifrågasatte i betänkandet om inte förhållandena inne på&lt;br&gt;avdelningarna måste utformas något mindre restriktivt för de intagna och&lt;br&gt;hänvisade i det sammanhanget bl.a. till Tortyrkommitténs&lt;br&gt;rekommendationer efter ett besök på specialavdelningen vid&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalten Kumla våren 1991. Rekommendationerna innebar&lt;br&gt;bl.a. att det s.k. gruppsystemet bör ses över och att de intagna på&lt;br&gt;specialavdelningarna bör erbjudas mer meningsfulla arbetsuppgifter och&lt;br&gt;viss organiserad fritidsverksamhet. Tortyrkommitténs rekommendationer&lt;br&gt;har lett till vissa förändringar, bl.a. har gruppsystemet avskaffats.&lt;br&gt;Regeringen håller dock med Fängelseutredningen om att en allmän&lt;br&gt;strävan bör vara att de inre förhållandena på säkerhetsavdelningarna inte&lt;br&gt;utformas mer restriktivt för de intagna än vad som krävs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upprätthålla kravet på säkerhet. En mycket hög yttre säkerhet bör leda till&lt;br&gt;farre restriktioner vad gäller verksamheten inne på själva avdelningen.&lt;br&gt;Det finns i det sammanhanget också anledning att peka på att säkerheten&lt;br&gt;gagnas bäst av att det råder ett gott förhållande mellan personalen och de&lt;br&gt;intagna. Det är också av särskild vikt - inte minst ur säkerhetssynpunkt -&lt;br&gt;att de intagna på säkerhetsavdelningarna erbjuds meningsfulla och&lt;br&gt;stimulerande aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Placering av ungdomar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Barnkonventionens bestämmelse förs in i KvaL.&lt;br&gt;En intagen som inte har fyllt 18 år far inte placeras i en anstalt där han&lt;br&gt;vistas tillsammans med intagna över 18 år om det inte kan anses vara till&lt;br&gt;hans bästa. Den nuvarande bestämmelsen i 8 § KvaL bibehålls för&lt;br&gt;intagna som har fyllt 18 men inte fyllt 21 år. Placering på en sluten&lt;br&gt;anstalt skall för alla intagna som inte har fyllt 21 år företrädesvis ske på&lt;br&gt;en anstalt med särskild verksamhet för yngre intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: Den tolkning av barnkonventionen som&lt;br&gt;hittills accepterats i Sverige bör inte frångås. Någon lagändring&lt;br&gt;beträffande unga intagna föreslås därför inte. Placering av intagna under&lt;br&gt;21 år skall företrädesvis ske i anstalter som är avsedda för yngre intagna.&lt;br&gt;Ungdomar bör i första hand placeras i öppen anstalt. Minst en öppen och&lt;br&gt;en sluten anstalt inom varje region bör reserveras för yngre intagna. Vid&lt;br&gt;dessa anstalter bör finnas en särskild kompetens för att ta emot&lt;br&gt;ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna instämmer i&lt;br&gt;utredningens förslag att den tolkning av barnkonventionen som hittills&lt;br&gt;accepterats i Sverige inte bör frångås. Enligt Barnombudsmannen kan det&lt;br&gt;i princip aldrig anses vara till barnets bästa att umgås med äldre&lt;br&gt;kriminella. Mot bakgrund av att lagöverträdare under 18 år är en grupp&lt;br&gt;som lagstiftningen särbehandlar i övriga avseenden och mot bakgrund av&lt;br&gt;Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen är det enligt Barnombuds-&lt;br&gt;mannen nödvändigt med särbestämmelser för denna grupp. Brottsoffer-&lt;br&gt;jourernas riksförbund anser att behandling av ungdomar bättre kan&lt;br&gt;tillgodoses om de samlas i en central avdelning för hela landet.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen uppger att man har negativa erfarenheter av&lt;br&gt;särskilda anstalter för ungdomar. En koncentration av alltför många unga&lt;br&gt;på ett och samma ställe har givit upphov till svåra disciplin- och&lt;br&gt;ordningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Enligt 7 a § KvaL skall den som har behov av utbildning&lt;br&gt;eller behandling som anordnas i viss anstalt, om det är lämpligt, placeras&lt;br&gt;i denna. Vidare skall den placering eftersträvas som är ägnad att främja&lt;br&gt;en ändamålsenlig planering av frigivningen. Behovet av behandling och&lt;br&gt;utbildning gör sig särskilt starkt gällande när det gäller unga personer&lt;br&gt;under 18 år, som ännu inte har skaffat sig en kriminell identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § KvaL skall vid placering av intagen som ej fyllt 21 år&lt;br&gt;särskilt beaktas att han, om ej särskilda skäl föranleder annat, hålles&lt;br&gt;åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans anpassning i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens principer för placering av intagna under 18 år&lt;br&gt;innebär att det i vaije enskilt fall skall göras en bedömning av vad som är&lt;br&gt;till den unges bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid längre fängelsestraff finns det vissa särregler vid placeringen.&lt;br&gt;Allmänt gäller att de unga under 18 år som dömts till fängelse i minst två&lt;br&gt;år placeras på Kriminalvårdsanstalten Mariefred. Anstalten har en&lt;br&gt;anstaltspopulation som till mer än hälften består av unga personer (under&lt;br&gt;25 år) och ett verkställighetsinnehåll som är inriktat mot yrkesutbildning&lt;br&gt;och studier. Dessutom finns påverkansprogram för särskilda typer av&lt;br&gt;brott, t.ex. program för unga rånare och misshandlare, samt olika former&lt;br&gt;av missbruksrelaterade program. Man har också möjligheter att tillämpa&lt;br&gt;differentiering inom anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en dom till fängelse på fyra år och däröver, där brottets grovhet&lt;br&gt;och speciella art är knutet till den dömdes psykiska status, kan placering&lt;br&gt;ske vid en av de tre särskilda avdelningarna på Kriminalvårdsanstalten&lt;br&gt;Norrköping. Varje avdelning har plats för fem intagna. Vid dessa&lt;br&gt;avdelningar placeras unga intagna, upp till omkring 25 år, vilka saknar&lt;br&gt;tidigare erfarenhet från anstalt. Avsikten är att man genom att hålla denna&lt;br&gt;grupp avskilda från övriga intagna skall förhindra att de far en kriminell&lt;br&gt;identitet. Sysselsättningen vid dessa avdelningar är huvudsakligen&lt;br&gt;inriktad på studier. De intagna har tillgång till psykolog. Man satsar&lt;br&gt;också på kontakter med utomstående, bl.a. genom idrottsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 37 c i FN:s barnkonvention skall vaije frihetsberövat&lt;br&gt;barn hållas åtskilt från vuxna om det inte kan anses vara till barnets bästa&lt;br&gt;att inte göra detta. Sverige har reserverat sig mot artikel 10 i FN-&lt;br&gt;konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som innehåller&lt;br&gt;ett mer långtgående krav på att hålla ungdomsbrottslingar avskilda från&lt;br&gt;vuxna. När barnkonventionen skulle ratificeras föreslog regeringen att&lt;br&gt;man skulle reservera sig även mot denna. Riksdagen ansåg dock att det&lt;br&gt;inte behövdes någon reservation, men att det borde göras en närmare&lt;br&gt;analys av hur långt konventionens krav i denna del får anses gå. Skulle&lt;br&gt;denna analys visa på någon brist i svensk lagstiftning eller praxis på&lt;br&gt;området anfördes att detta naturligtvis borde leda till att en ändring på&lt;br&gt;lämpligt sätt övervägdes (rskr. 1989/90:350). Vid sin behandling av&lt;br&gt;Sveriges rapport år 1992 var FN:s bamkommitté kritisk till att regeringen&lt;br&gt;inte försäkrade att frihetsberövade unga hålls avskilda från vuxna och&lt;br&gt;föreslog att man skulle överväga detta ytterligare. Sverige skall lämna en&lt;br&gt;ny rapport till kommittén under innevarande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén har i sitt betänkande Barnets bästa i främsta rummet&lt;br&gt;(SOU 1997:116 s. 483) som sin mening uttalat att reglerna för placering&lt;br&gt;av unga på anstalt bör utformas i enlighet med vad som föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 37 c i barnkonventionen, dvs. att varje frihetsberövat barn skall&lt;br&gt;hållas åtskilt från vuxna, om det inte kan anses vara till barnets bästa att&lt;br&gt;så inte sker. Kommittén har vidare anfört att detta numera synes vara de&lt;br&gt;riktlinjer som kriminalvården tillämpar när den placerar ungdomar under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 år. Enligt kommittén bör vaije beslut där en intagen under 18 år&lt;br&gt;placeras tillsammans med äldre intagna särskilt kunna motiveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Vissa reformer av påföljdssystemet (prop. 1997/98: 96)&lt;br&gt;föreslår regeringen att det skall införas en ny frihetsberövande påföljd,&lt;br&gt;sluten ungdomsvård, för den som har begått brott innan han fyllt 18 år.&lt;br&gt;Påföljden är tänkt att vara tidsbestämd. Tiden för sluten ungdomsvård&lt;br&gt;skall bestämmas efter brottets straffvärde till lägst fjorton dagar och&lt;br&gt;högst fyra år. Påföljden skall kunna utdömas endast om rätten vid en&lt;br&gt;tillämpning av de allmänna reglerna om påfölj dsval finner att det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för att döma till fängelse. Förslaget innebär enligt&lt;br&gt;motiven att sluten ungdomsvård i princip kommer att ersätta&lt;br&gt;fängelsestraffet för lagöverträdare under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnkonventionens bestämmelse förs in i KvaL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande anges i lagstiftningen endast att vid placering av intagna&lt;br&gt;som inte har fyllt 21 år särskilt skall beaktas att de, om inte särskilda skäl&lt;br&gt;föranleder annat, hålles avskilda från sådana intagna som kan inverka&lt;br&gt;menligt på deras anpassning i samhället. Någon särskild bestämmelse&lt;br&gt;som tar sikte på intagna som inte har fyllt 18 år finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man skall hålla intagna under 18 år helt åtskilda från vuxna&lt;br&gt;intagna finns, såsom Fängelseutredningen har anfört, endast två&lt;br&gt;alternativa lösningar; antingen samlas de i en central anstalt för hela&lt;br&gt;landet eller placeras de nära hemorten men isolerade från andra intagna.&lt;br&gt;Vid ett genomförande av den nya påföljden för ungdomar, sluten&lt;br&gt;ungdomsvård, blir det endast fråga om enstaka fall per år där unga under&lt;br&gt;18 år kommer att dömas till fängelse och dessutom börjar avtjäna straffet&lt;br&gt;innan de blir myndiga. Det torde kunna förutsägas att det i samtliga dessa&lt;br&gt;fall kommer att röra sig om mycket långa straff för grova våldsbrott som&lt;br&gt;mord eller dråp. I praktiken skulle därför den ursprungliga placeringen&lt;br&gt;med nuvarande rutiner alltid ske på en av de tre särskilda avdelningarna&lt;br&gt;vid Norrköpingsanstalten eller, möjligtvis, på Marieffedsanstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika uppfattningar om den nuvarande bestämmelsen i 8 §&lt;br&gt;KvaL fullt ut svarar mot det åtagande Sverige har gjort genom&lt;br&gt;ratificeringen av barnkonventionen. Enligt regeringens mening finns det&lt;br&gt;skäl att - såsom också Bamkommittén uttalat - ta in bestämmelsen från&lt;br&gt;barnkonventionen direkt i lagstiftningen och i en särskild regel föreskriva&lt;br&gt;att intagna som inte har fyllt 18 år endast far komma i kontakt med vuxna&lt;br&gt;intagna om detta kan anses vara till den unges bästa. Däremot bör det inte&lt;br&gt;införas något absolut förbud mot att intagna under 18 år kommer i&lt;br&gt;kontakt med intagna som har uppnått myndighetsåldern. En sådan&lt;br&gt;ordning skulle rent faktiskt kunna komma att stå i strid med&lt;br&gt;barnkonventionens allmänna krav på att alltid se till barnets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett genomförande av den nya ungdomspåföljden sluten&lt;br&gt;ungdomsvård torde nämligen som nämnts tidigare antalet intagna under&lt;br&gt;18 år bli så fa till antalet att alternativet till att tillåta en viss integrering&lt;br&gt;mellan dem och andra intagna i praktiken blir att deras straff skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas mer eller mindre i avskildhet. En sådan ordning med isolering&lt;br&gt;från andra intagna skulle säkerligen i många fall få betydligt mer&lt;br&gt;negativa konsekvenser för en ung intagen jämfört med att han eller hon i&lt;br&gt;viss utsträckning kommer i kontakt med andra intagna som är över 18 år.&lt;br&gt;En sådan ordning är därför normalt inte till den unges bästa. Det bör dock&lt;br&gt;poängteras att det naturligtvis i vaije enskilt fall skall göras en individuell&lt;br&gt;prövning av vad som är till den unges bästa i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som också bör betonas är att den unge inte kommer i kontakt med&lt;br&gt;intagna som kan bedömas inverka menligt på hans möjligheter att leva ett&lt;br&gt;liv utan kriminalitet. Vid denna bedömning bör beaktas i vilken&lt;br&gt;omfattning den unge kommer i kontakt med andra medintagna. Mycket&lt;br&gt;stora krav måste ställas beträffande de intagna som den unge träffar&lt;br&gt;under längre tid, t.ex. de som bor på samma avdelning eller de som den&lt;br&gt;unge har sysselsättning tillsammans med. När det gäller intagna som den&lt;br&gt;unge träffar kortare tid och i närvaro av vårdarpersonal t.ex. i samband&lt;br&gt;med idrott är riskerna för negativ inverkan mindre. Det är inte heller med&lt;br&gt;nödvändighet så att andra intagna under 18 år alltid är ett lämpligt&lt;br&gt;sällskap för den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av vital betydelse att man motverkar att ungdomar skaffar sig&lt;br&gt;och befäster en kriminell identitet under vistelsen i anstalt.&lt;br&gt;Verkställigheten bör därför så långt det är möjligt vara ägnad att bryta en&lt;br&gt;sådan utveckling. Enligt regeringens bedömning medför en placering på&lt;br&gt;en särskild avdelning med mycket få intagna och med särskild&lt;br&gt;verksamhet för yngre fangelsedömda inriktat mot studier och&lt;br&gt;arbetsträning en i det sammanhanget godtagbar lösning. Vad som nu&lt;br&gt;sagts bör inte skymma det faktum att det slutliga målet måste vara att&lt;br&gt;straffsystemet är utformat på ett sådant sätt att lagöverträdare under 18 år&lt;br&gt;inte döms till fängelse överhuvudtaget. Kraftfulla åtgärder inom ramen&lt;br&gt;för socialtjänsten eller på ett särskilt ungdomshem är oftast såväl ur den&lt;br&gt;unges som ur samhällets synvinkel att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår sammanfattningsvis att barnkonventionens&lt;br&gt;bestämmelse förs in i KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placering i anstalt för den som inte har fyllt 21 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör intagna som har fyllt 18 år men som är&lt;br&gt;under 21 år alltjämt i viss mån särbehandlas. För denna kategori krävs&lt;br&gt;enligt 30 kap. 5 § BrB särskilda skäl för att välja fängelse som påföljd.&lt;br&gt;Det ter sig därför naturligt att de i viss mån blir föremål för en särskild&lt;br&gt;behandling också på verkställighetsstadiet. Den nuvarande bestämmelsen&lt;br&gt;i 8 § KvaL bör därför behållas för dessa intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placering på en anstalt med särskild verksamhet för yngre intagna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel gäller enligt 7 § KvaL för alla intagna en presumtion för&lt;br&gt;placering på en öppen anstalt. Den regeln gäller således även dem som&lt;br&gt;inte har fyllt 21 år. Det saknas därför enligt regeringens uppfattning skäl&lt;br&gt;att därutöver särskilt föreskriva att den som inte fyllt 21 år företrädesvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall placeras på en öppen anstalt. Utredningens förslag i den delen bör&lt;br&gt;följaktligen inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är det rent allmänt så att intagning i en öppen anstalt ofta är&lt;br&gt;mindre skadligt för yngre intagna än om de tas in på en sluten anstalt. I&lt;br&gt;det perspektivet kan det hävdas att presumtionen i 7 § KvaL gör sig&lt;br&gt;gällande med särskild styrka beträffande just yngre fangelsedömda. Till&lt;br&gt;denna kategori kan framför allt de som döms till fängelse huvudsakligen&lt;br&gt;på grund av brottets art hänföras. Det gäller särskilt dem som döms till&lt;br&gt;korta fängelsestraff för t.ex. grovt rattfylleri och misshandel. Dock bör&lt;br&gt;noteras att en övervägande majoritet av dem i dag torde kunna avtjäna&lt;br&gt;sitt fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;br&gt;Ytterst blir det en avvägning i det enskilda fallet som blir avgörande för&lt;br&gt;vilken placering som skall väljas. Det är emellertid viktigt att det i lag&lt;br&gt;slås fast att en intagen som inte har fyllt 21 år och som placeras på en&lt;br&gt;sluten anstalt företrädesvis skall placeras på en anstalt med särskild&lt;br&gt;verksamhet för yngre intagna. Regeringen föreslår därför att en&lt;br&gt;bestämmelse med denna innebörd tas in i KvaL. Därigenom markeras&lt;br&gt;den vikt som under verkställighetstiden bör läggas vid att bryta&lt;br&gt;utvecklingen för den som är på väg att etablera eller befästa en kriminell&lt;br&gt;identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kriminalvården finns det redan brottsrelaterade program som&lt;br&gt;riktar sig särskilt till yngre fängelsedömda. Programverksamheten är&lt;br&gt;under utveckling och nya program som särskilt riktar sig till unga intagna&lt;br&gt;håller på att arbetas fram. Regeringen ser detta som en angelägen och&lt;br&gt;prioriterad uppgift för kriminalvården. Den föreslagna ändringen i KvaL&lt;br&gt;bör kunna utgöra en drivkraft för en fortsatt utveckling av denna&lt;br&gt;programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Kvinnor i anstalt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En särskild bestämmelse om placering av kvinnor&lt;br&gt;tas in i KvaL. Kvinnor som avtjänar ett fängelsestraff skall normalt&lt;br&gt;placeras i anstalter eller avdelningar i en anstalt avsedda för enbart&lt;br&gt;kvinnor. En kvinna skall inte heller utan eget medgivande kunna placeras&lt;br&gt;i en annan anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;utgångspunkter men regeringens förslag innebär en starkare presumtion&lt;br&gt;för en placering på en anstalt eller avdelning avsedd för enbart kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig i denna&lt;br&gt;del tillstyrker utredningens förslag. Kriminalvårdsstyrelsen framhåller&lt;br&gt;dock att antalet kvinnor i anstaltspopulationen är så litet att detta utgör en&lt;br&gt;begränsning av antalet renodlade kvinnoanstalter och att det därför även i&lt;br&gt;fortsättningen måste finnas vissa blandade anstalter. Enligt&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen är det viktigt att antalet kvinnor vid en anstalt blir&lt;br&gt;tillräckligt stort för att skapa en meningsfull verksamhet utifrån kvinnors&lt;br&gt;särskilda behov. Kriminalvårdsregionen i Göteborg anser att det kan vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problem att inhämta samtycke från kvinnor på fri fot och anser därför att&lt;br&gt;det i lagtexten i stället bör framgå att en kvinna, som så begär, alltid skall&lt;br&gt;placeras i en anstalt där gemensamhet med manliga intagna inte&lt;br&gt;förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Andelen kvinnor som är inskrivna i anstalt har mer än&lt;br&gt;fördubblats under den senaste tjugoårsperioden. Numera utgör andelen&lt;br&gt;kvinnor ca fem procent av den vid vaije tid förekommande&lt;br&gt;anstaltspopulationen. Den 1 september 1997 fanns 184 intagna kvinnor.&lt;br&gt;Enligt beräkningar kommer ca 300 kvinnor årligen att avtjäna sitt&lt;br&gt;fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;br&gt;Framför allt gäller detta kvinnor som annars hade placerats på öppna&lt;br&gt;anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av redovisningen i Fängelseutredningens betänkande&lt;br&gt;består de intagna kvinnorna nämligen, något förenklat, av två&lt;br&gt;huvudgrupper. En stor grupp utgörs av kvinnor som avtjänar korta&lt;br&gt;fängelsestraff, t.ex. for grovt rattfylleri. De är sällan tidigare straffade&lt;br&gt;och lever normalt under ordnade förhållanden. De avtjänar normalt sitt&lt;br&gt;straff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll eller så&lt;br&gt;placeras de på öppna anstalter. Den andra huvudgruppen är kvinnor som&lt;br&gt;lever i kriminella miljöer och som har omfattande missbruksproblem.&lt;br&gt;Undersökningar har visat att närmare hälften av de kvinnliga intagna har&lt;br&gt;narkotikaproblem. En vanlig uppfattning bland anstaltspersonalen är att&lt;br&gt;många av kvinnorna i den andra gruppen är mycket mer nedgångna än&lt;br&gt;intagna män. Det sagda gäller särskilt vid den första verkställigheten.&lt;br&gt;Dessa kvinnor, ofta med ett långvarigt missbruk, har nästan alltid ett stort&lt;br&gt;behov av stöd och hjälp för att komma till rätta med sin livssituation. För&lt;br&gt;denna grupp finns det därför sammantaget starka skäl för en placering på&lt;br&gt;en sluten anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta Nationernas standardminimiregler för behandling av interner&lt;br&gt;föreskriver att män och kvinnor skall, såvitt möjligt, placeras i skilda&lt;br&gt;anstalter. Vid anstalter som tar emot både män och kvinnor skall den del&lt;br&gt;av anläggningen som är avsedd för kvinnor vara helt skild från andra&lt;br&gt;delar av anläggningen. Enligt artikel 11 i de europeiska fängelsereglema&lt;br&gt;skall manliga och kvinnliga intagna i princip hållas skilda från varandra.&lt;br&gt;De kan dock delta tillsammans i organiserade aktiviteter vilka ingår som&lt;br&gt;inslag i ett uppgjort behandlingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från tidigare lagstiftning innehåller KvaL inga&lt;br&gt;bestämmelser om att män och kvinnor skall hållas åtskilda. De tidigare&lt;br&gt;reglerna fanns i lagen (1964:541) om behandling i fangvårdsanstalt. I den&lt;br&gt;lagen föreskrevs i 25 § andra stycket att män och kvinnor skulle hållas&lt;br&gt;åtskilda, såvitt möjligt i särskilda anstalter. Denna bestämmelse hade&lt;br&gt;överförts från äldre lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till KvaL framhöll departementschefen att det inte&lt;br&gt;behövdes någon särskild lagbestämmelse om att män och kvinnor skulle&lt;br&gt;hållas åtskilda. Vidare anfördes att det inte torde vara möjligt att inrätta&lt;br&gt;särskilda lokalanstalter för kvinnor inom ramen för det nya&lt;br&gt;anstaltssystemet, eftersom de kvinnliga intagna var så fa till antalet. För&lt;br&gt;att tillgodose även kvinnornas behov av anstaltsplacering i närheten av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hemorten föreslogs att särskilda avdelningar för kvinnor skulle inrättas&lt;br&gt;vid vissa lokalanstalter, (se prop. 1974:20 s. 91)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat att det är angeläget dels&lt;br&gt;att alla kvinnor som så önskar kan genomföra sin anstaltsvistelse skilda&lt;br&gt;från manliga intagna, dels att intagna kvinnors särskilda behov kan&lt;br&gt;tillgodoses också i anstalter med både manliga och kvinnliga intagna (se&lt;br&gt;1990/91 :JuU17s. 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den tidpunkt när Fängelseutredningen lade fram sina förslag&lt;br&gt;(1993) var kvinnor placerade på en mängd olika anstalter. Förutom på&lt;br&gt;kvinnoanstaltema Hinseberg och Färingsö fanns det 84 kvinnoplatser på&lt;br&gt;åtta slutna och tio öppna lokalanstalter. Antalet kvinnoplatser på de olika&lt;br&gt;anstalterna var med några få undantag begränsade till några fa, upp till ca&lt;br&gt;fem platser. Särskilda drogprogram för kvinnor fanns endast vid de två&lt;br&gt;renodlade kvinnoanstaltema. Vid de andra anstalterna erbjöds kvinnorna&lt;br&gt;med något undantag samma verksamhet som männen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det skett en utveckling inom kriminalvården mot&lt;br&gt;att i större utsträckning koncentrera kvinnoplatsema till ett färre antal&lt;br&gt;anstalter för att fa ett tillräckligt klientunderlag till uppbyggnad av en&lt;br&gt;verksamhet som riktar sig särskilt till kvinnor. För närvarande finns tre&lt;br&gt;anstalter, Hinseberg (klass II-IV), Färingsö (klass III) och Ljustadalen&lt;br&gt;(klass IV) som enbart är avdelade för kvinnor. På ytterligare två anstalter&lt;br&gt;med särskilda kvinnoplatser, Lindome (klass IV) och Ystad (klass III),&lt;br&gt;finns både kvinnor och män, men vid anstalten i Ystad förekommer ingen&lt;br&gt;gemensamhet med manliga intagna och den kan därför i praktiken sägas&lt;br&gt;vara en renodlad kvinnoanstalt. Från tid till annan placeras kvinnor också&lt;br&gt;på andra blandade anstalter, ofta i samband med frigång i slutet av&lt;br&gt;verkställigheten eller för att tillgodose särskilda önskemål om närhet till&lt;br&gt;hemorten. Inom kriminalvården pågår dock ett arbete med att ersätta&lt;br&gt;dessa platser med särskilda utslussningsplatser i anslutning till de&lt;br&gt;anstalter eller avdelningar som är avsedda för enbart kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I likhet med Fängelseutredningen&lt;br&gt;anser regeringen att det är angeläget att straffverkställigheten för kvinnor&lt;br&gt;utformas så att de inte utsätts för förtryck av kriminella män under tiden i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt. Det är också viktigt att verkställighetsinnehållet kan&lt;br&gt;anpassas efter kvinnornas särskilda behov. Inom kriminalvården har man&lt;br&gt;dessutom den erfarenheten att kvinnor får en bättre verkställighet och&lt;br&gt;bättre förutsättningar inför frigivningen om de avtjänar sitt straff utan att&lt;br&gt;komma i kontakt med manliga intagna. Med hänsyn härtill och mot&lt;br&gt;bakgrund av de internationella reglerna om att män och kvinnor i princip&lt;br&gt;bör hållas åtskilda anser regeringen att utgångspunkten måste vara att&lt;br&gt;kvinnor normalt skall placeras i anstalter eller avskilda avdelningar&lt;br&gt;avsedda för enbart kvinnor. Vad som nu har sagts bör komma till uttryck&lt;br&gt;genom att det i KvaL införs en särskild bestämmelse för placering av&lt;br&gt;kvinnor i anstalt med detta innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning måste det åtminstone för en tid finnas&lt;br&gt;kvar någon eller några blandade anstalter. Den föreslagna&lt;br&gt;placeringsregeln bör därför utformas som en presumtion för och inte som&lt;br&gt;ett krav på en placering vid en renodlad kvinnoanstalt eller&lt;br&gt;kvinnoavdelning. I framtiden är det möjligt att dessa platser på blandade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anstalter kan ersättas av särskilda utslussningsplatser i anslutning till de&lt;br&gt;renodlade kvinnoanstaltema eller kvinnoavdelningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla kvinnor bör emellertid enligt regeringens mening ha en ovillkorlig&lt;br&gt;och lagstadgad rätt att avtjäna fängelsestraffet utan att komma i kontakt&lt;br&gt;med manliga intagna. Att som Kriminalvårdsregionen i Göteborg&lt;br&gt;föreslagit göra detta beroende av om kvinnan själv begärt det är enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte tillräckligt, utan placering i en anstalt där hon&lt;br&gt;vistas tillsammans med manliga intagna bör endast fa ske om kvinnan&lt;br&gt;har lämnat sitt medgivande därtill. Införandet av en sådan rätt till&lt;br&gt;placering på en renodlad kvinnoanstalt är ett viktigt led i arbetet med att&lt;br&gt;skapa förutsättningar för en trygg och effektiv verkställighet för utsatta&lt;br&gt;kvinnor. Önskemål om placering på en anstalt utan någon gemensamhet&lt;br&gt;med män torde redan i dag tillgodoses av kriminalvården, men det är en&lt;br&gt;viktig markering att rätten därtill framgår av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Sysselsättning och behandling&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arbete och andra former av sysselsättning som&lt;br&gt;utbildning, undervisning, arbetsträning och social färdighetsträning&lt;br&gt;jämställs och integreras med varandra. Särskilt anordnad verksamhet som&lt;br&gt;syftar till att motverka brott eller missbruk förs in som en särskild form&lt;br&gt;av sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: En sysselsättningsplikt skall fortfarande&lt;br&gt;gälla. Behöver den intagne genomgå utbildning eller annan sysselsättning&lt;br&gt;än arbete, skall han ha rätt och skyldighet att göra det på arbetstid.&lt;br&gt;Undantagen från sysselsättningsplikten för dem som erhåller ålders- eller&lt;br&gt;förtidspension skall finnas kvar. Ett rikt utbud av utbildning med olika&lt;br&gt;inriktning bör eftersträvas så att man underlättar for den intagne att finna&lt;br&gt;en for honom lämplig utbildning. På sikt bör kriminalvården fasta större&lt;br&gt;vikt vid utbildning och mindre vid produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig delar&lt;br&gt;kommitténs uppfattning att sysselsättningsplikten skall behållas och att&lt;br&gt;utbildning bör tillmätas större betydelse i framtiden. Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen och flera av kriminalvårdens regionmyndigheter pekar på att&lt;br&gt;den alltmer utbyggda programverksamheten bör lyftas fram som ett&lt;br&gt;viktigt moment i verkställighetsinnehållet. Styrelsen framhåller att&lt;br&gt;programverksamheten bör intensifieras och integreras med arbete och&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen skall enligt 10 § KvaL beredas lämpligt arbete som såvitt&lt;br&gt;möjligt främjar utsikterna for honom att efter frigivningen inordna sig i&lt;br&gt;arbetslivet. Har han behov av undervisning, utbildning, arbetsträning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller någon annan sysselsättning eller av medicinskpsykologisk Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;behandling eller någon annan särskild behandling, skall enligt andra&lt;br&gt;stycket nämnda paragraf sådan beredas honom under arbetstiden, om det&lt;br&gt;kan ske med hänsyn till anstaltstidens längd och den intagnes&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § KvaL är den intagne skyldig att utföra det arbete, delta i&lt;br&gt;den undervisning, utbildning eller arbetsträning eller ha den&lt;br&gt;sysselsättning i övrigt som anvisas honom. Med andra ord råder en&lt;br&gt;sysselsättningsplikt. Den som erhåller ålderspension får dock inte åläggas&lt;br&gt;någon sysselsättning. En intagen som erhåller förtidspension eller&lt;br&gt;sjukbidrag far åläggas sysselsättning enbart av sådan art och omfattning&lt;br&gt;som kan anses lämplig för honom. Det är förutsatt att&lt;br&gt;sysselsättningsplikten inte omfattar behandling av mera medicinsk&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programverksamheten inom kriminalvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare har det inom kriminalvården pågått ett arbete med att&lt;br&gt;utveckla ett mer målinriktat verkställighetsinnehåll, vilket bl.a. tagit sig&lt;br&gt;uttryck i tillkomsten av en programverksamhet. Programmen kan bestå&lt;br&gt;av arbete, teoretisk och praktisk utbildning, brotts- och&lt;br&gt;missbruksrelaterade program och social färdighetsträning men det finns&lt;br&gt;också t.ex. fritids-, kultur- och friskvårdsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brotts- och missbruksrelaterade program utgör en särskild form av&lt;br&gt;program som tar sin utgångspunkt i de intagnas kriminalitet, deras brott&lt;br&gt;eller missbruk och syftar till att förebygga återfall i brott eller missbruk.&lt;br&gt;Ibland benämns de påverkansprogram. Programmen inriktas mot åtgärder&lt;br&gt;som visats eller kan antas leda till att risken för återfall i brott minskar.&lt;br&gt;De kan ta sikte på arten av missbruk eller en specifik brottstyp men kan&lt;br&gt;också vända sig till en viss målgrupp. Alkohol-, narkotika- våldsbrotts-&lt;br&gt;eller sexualbrottsrelaterade program är exempel på den förstnämnda&lt;br&gt;typen av program medan brottspreventiva ungdoms- och kvinnoprogram&lt;br&gt;är exempel på mer målgruppsinriktade program. Man brukar också skilja&lt;br&gt;mellan olika programslag där informationsprogram har till syfte att&lt;br&gt;informera och ge ny kunskap, motivationsprogram att motivera och ge&lt;br&gt;nya insikter och behandlingsprogram att genom behandling uppnå ett&lt;br&gt;förändrat beteende och förhållningssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att verkställighetstiden&lt;br&gt;tas till vara på ett meningsfullt sätt som är ägnat att motverka återfall i&lt;br&gt;brott. Många av de intagna har en bristande kompetens både vad gäller&lt;br&gt;arbetslivserfarenhet, grundläggande utbildning och förmågan att socialt&lt;br&gt;anpassa sig till ett liv utan kriminalitet. En höjning av deras sociala&lt;br&gt;kompetens i olika hänseenden är därför en mycket viktig faktor i det&lt;br&gt;brottsförebyggande arbetet. Därigenom skapas bättre förutsättningar för&lt;br&gt;att de skall kunna klara av att leva ett laglydigt liv. Något som i sin tur&lt;br&gt;stärker samhällsskyddet på lång sikt. Många av de intagna har också läs-&lt;br&gt;och skrivsvårigheter, vilket är ett social handikapp som på ett högst&lt;br&gt;påtagligt sätt försvårar deras möjligheter att anpassa sig till samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därför ett stort behov av undervisning på grundskolenivå,&lt;br&gt;framför allt för yngre intagna. I en del fall rör det sig sannolikt om&lt;br&gt;dyslexi som kräver särskilda behandlingsinsatser. Insatser på detta&lt;br&gt;område far därför ses som en viktig uppgift for kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättningen i anstalt har av tradition präglats av arbetsinriktad&lt;br&gt;produktion. Även om undervisning, utbildning, arbetsträning, social&lt;br&gt;färdighetsträning och brotts- och missbruksrelaterade program fått ett&lt;br&gt;ökat utrymme under senare år är arbete av olika slag en dominerande&lt;br&gt;form av sysselsättning. Enligt kriminalvårdens årsredovisning för&lt;br&gt;kalenderåret 1997 utgjorde andelen timmar i utbildning och olika former&lt;br&gt;av brotts- och missbruksrelaterade program sammanlagt närmare en&lt;br&gt;fjärdedel av den totala programverksamheten, medan arbetsdrift samt&lt;br&gt;service och tjänster stod för närmare hälften. En strävan bör vara att&lt;br&gt;ytterligare förstärka inslaget av grundläggande praktisk och teoretisk&lt;br&gt;utbildning samt att utvidga och utveckla den särskilt anordnade&lt;br&gt;verksamhet som syftar till att motverka brott eller missbruk (brotts- och&lt;br&gt;missbruksrelaterade program). De intagna som bedöms vara i behov av&lt;br&gt;deltagande i sådana program bör erbjudas möjlighet att delta. Den&lt;br&gt;utökade verksamheten bör i första hand ske genom en ökning av&lt;br&gt;sysselsättningsgraden och i andra hand genom en minskning av&lt;br&gt;sysselsättningen service och tjänster (t.ex. städning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör produktionsarbetet, som alltjämt kommer att vara ett&lt;br&gt;dominerande inslag i verkställighetsinnehållet, ändras genom att&lt;br&gt;arbetsuppgifterna görs mer meningsfulla och anpassade efter de intagna&lt;br&gt;och far mer inslag av lärande, träning och utbildning. Överhuvudtaget&lt;br&gt;finns det målsättning inom kriminalvården att bättre integrera de olika&lt;br&gt;typerna av programverksamhet med varandra. En målsättning som&lt;br&gt;regeringen understödjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att allt vad som nu sagts kommer till uttryck i&lt;br&gt;KvaL genom att arbete och andra former av sysselsättning jämställs.&lt;br&gt;Vidare bör, för att markera betydelsen därav, särskilt anordnad&lt;br&gt;verksamhet som syftar till att motverka brott eller missbruk föras in som&lt;br&gt;en särskild form av sysselsättning. Härmed avses alltså vad som inom&lt;br&gt;kriminalvården benämns som brotts- och missbruksrelaterade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Behandling av män dömda för övergrepp mot &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P 1997/98:95&lt;br&gt;kvinnor och barn&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kriminalvårdsstyrelsen har beslutat att&lt;br&gt;inrätta särskilda platser för sexualbrottsdömda och regeringen har&lt;br&gt;meddelat direktiv i regleringsbrev om att alla de sexualbrottsdömda&lt;br&gt;som vill och har behov av det skall erbjudas behandling. Några&lt;br&gt;ytterligare åtgärder från regeringens sida som gäller behandling av&lt;br&gt;dessa gärningsmän är därför för närvarande inte nödvändiga.&lt;br&gt;Deltagande i behandlingsprogram skall alltid bygga på frivillighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller våldsbrottsdömda bör den kartläggning av vårdbehovet&lt;br&gt;och den utvärdering av behandlingsinsatserna som regeringen nyligen&lt;br&gt;tagit initiativ till avvaktas innan några ytterligare åtgärder vidtas från&lt;br&gt;regeringens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: Kriminalvårdsstyrelsen och region-&lt;br&gt;myndigheterna bör avgöra vilka anstalter som skall användas för män&lt;br&gt;som är dömda för övergrepp mot kvinnor och barn samt vilken&lt;br&gt;behandlingsinriktning som skall finnas vid de olika anstalterna.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen bör upprätta allmänna riktlinjer för hur&lt;br&gt;behandlingen skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna accepterar&lt;br&gt;kommitténs förslag, även om många av remissinstanserna anser att&lt;br&gt;förslagen inte tillför något nytt. Många av remissinstanserna framhåller&lt;br&gt;behovet av forskning på området, både beträffande psykoterapeutisk&lt;br&gt;behandling och hormonbehandling. Enligt Sveriges läkarförbund finns&lt;br&gt;det för närvarande inget vetenskapligt stöd för att psykoterapi skulle&lt;br&gt;minska benägenheten för återfall i sexualbrottshänseende. SACO inom&lt;br&gt;kriminalvården samt Diskrimineringsombudsmannen lyfter fram behovet&lt;br&gt;av behandling av dömda med utländsk bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen har uttalat att målet&lt;br&gt;måste vara att de intagna, dömda för sexualbrott och våldsbrott, som vill&lt;br&gt;och har behov av det skall erhålla behandling. (1990/91:JuU17 s.15,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:154).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att säkerställa att män, som är dömda för övergrepp mot kvinnor och&lt;br&gt;barn, erbjuds lämplig behandling är egentligen inte någon&lt;br&gt;lagstiftningsfråga, utan bör behandlas i samband med budgetarbetet och i&lt;br&gt;regleringsbrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag om anstalter med en särskild inriktning&lt;br&gt;mot sexualbrottsdömda och riktlinjer för behandlingen har i sak redan&lt;br&gt;uppfyllts genom att Kriminalvårdsstyrelsen har inrättat särskilda platser&lt;br&gt;för sexualbrottsdömda och utarbetat särskilda program för denna&lt;br&gt;kategori. Regeringen har vidare vad gäller behandlingen av dömda för&lt;br&gt;sexualbrott i regleringsbrevet för år 1997 och för år 1998 uttalat att&lt;br&gt;kriminalvården skall se till att intagna som är dömda för sexualbrott och&lt;br&gt;som vill och har behov därav erhåller behandling som är inriktad på att&lt;br&gt;förhindra återfall i sådana brott. Vidare har angivits att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen i sin återrapportering skall redovisa antalet&lt;br&gt;intagna som är dömda för sexualbrott och hur många av dem som har&lt;br&gt;erbjudits eller erhållit behandling som är inriktad på att förhindra återfall&lt;br&gt;i sådana brott. Några ytterligare åtgärder från regeringens sida i denna&lt;br&gt;fråga är därför för närvarande inte påkallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagen har vid flera tillfällen i motioner framförts önskemål om att&lt;br&gt;intagna som ett obligatoriskt inslag i verkställigheten skall kunna åläggas&lt;br&gt;att delta i vissa former av behandlingsprogram för att förebygga återfall i&lt;br&gt;brott. Det har särskilt gällt sexualbrottsdömda. Frivillighet är i dag&lt;br&gt;förutsatt vad avser medicinsk-psykologisk eller annan behandling enligt&lt;br&gt;10 § andra stycket KvaL. Den nuvarande sysselsättningsplikten enligt&lt;br&gt;12 § KvaL omfattar således inte vård eller behandling av medicinsk&lt;br&gt;karaktär (se prop. 1989/90:154 s. 29). Regeringen anser i likhet med vad&lt;br&gt;justitieutskottet tidigare har uttalat att denna ordning av principiella och&lt;br&gt;medicinskt-etiska skäl fortfarande skall råda (jfr 1996/97:JuUl 1 s. 19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser behandling för dem som dömts för våldsbrott mot kvinnor&lt;br&gt;(eller barn) har Kvinnovåldskommissionen i sitt betänkande Kvinnofrid&lt;br&gt;(SOU 1995:60) föreslagit att Kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att&lt;br&gt;kartlägga vilka behov som finns när det gäller behandling av dessa män&lt;br&gt;och hur många intagna som är hänförda till olika kategorier. Ett sådant&lt;br&gt;uppdrag bör enligt kommissionen också innefatta utarbetande av ett&lt;br&gt;behandlingsprogram för behandlingen av män som gjort sig skyldiga till&lt;br&gt;övergrepp mot närstående liknande det som tidigare utarbetats när det&lt;br&gt;gäller sexualbrottsdömda. Kvinnovåldskommissionens förslag har&lt;br&gt;remissbehandlats. Regeringen har nyligen uppdragit åt Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen att i samråd med Socialstyrelsen kartlägga vilka metoder som&lt;br&gt;används för behandlingen av män som dömts för våldsbrott mot kvinnor&lt;br&gt;samt redovisa vilka behov som kan finnas för en utbyggnad av&lt;br&gt;behandlingen av dessa män. Uppdraget skall redovisas till regeringen&lt;br&gt;senast i samband med årsredovisningen för år 1998. Vidare har&lt;br&gt;regeringen avsatt medel för en utvärdering av de behandlingsmetoder&lt;br&gt;som förekommer för män som dömts för vålds- och sexualbrott mot&lt;br&gt;kvinnor. Redovisningen av dessa uppdrag bör avvaktas innan några&lt;br&gt;ytterligare åtgärder vidtas från regeringens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Övriga förslag som avser vistelser utanför &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P 1997/98:95&lt;br&gt;anstalt&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Permissioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att anpassa lagtexten till den terminologi&lt;br&gt;som numera används inom kriminalvården förs termerna&lt;br&gt;normalpermission och särskild permission in i KvaL och ersätter den&lt;br&gt;nuvarande benämningen korttidspermission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Fängelseutredningens förslag om ändrade&lt;br&gt;förutsättningar för att medge normalpermission och om krav på en&lt;br&gt;skriftlig permissionsplan inför vaije permissionstillfalle bör inte&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Benämningen &amp;quot;regelbunden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;korttidspermission&amp;quot; ersätts med benämningen &amp;quot;normalpermission&amp;quot; och&lt;br&gt;lagtexten anpassas till den skärpta praxis som numera tillämpas inom&lt;br&gt;kriminalvården, så att sådan permission skall vägras om det föreligger en&lt;br&gt;inte obetydlig fara för fortsatt brottslighet eller annat missbruk. Särskild&lt;br&gt;permission skall inte kunna beviljas om den aktuella angelägenheten kan&lt;br&gt;ombesöijas under en normalpermission. En skriftlig permissionsplan&lt;br&gt;skall upprättas inför varje permissionstillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att den nya&lt;br&gt;formuleringen beträffande de regelbundna korttidspermissionema är&lt;br&gt;olämplig, eftersom den kan bädda för ytterligare inskränkningar i&lt;br&gt;möjligheterna att bevilja permissioner. Också förslaget om en skriftlig&lt;br&gt;permissionsplan kritiseras av flera remissinstanser som alltför&lt;br&gt;omständligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om permission finns i 32 och 33 §§ KvaL samt i 12 §&lt;br&gt;KvaF. Kriminalvårdstyrelsen har nyligen utfärdat nya föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd rörande permissioner (permissionsföreskriftema) [KWFS&lt;br&gt;1997:4], som trätt i kraft den 1 maj 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen enligt 32 §&lt;br&gt;första stycket KvaL beviljas tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid&lt;br&gt;(korttidspermission). I Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter numera&lt;br&gt;benämnd normalpermission. Sådan permission får beviljas om inte&lt;br&gt;påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat&lt;br&gt;missbruk föreligger. Vid bedömningen skall särskilt beaktas om den&lt;br&gt;intagne har nyttjat eller förfarit olagligt med narkotika inom anstalten&lt;br&gt;eller utan giltigt skäl vägrat lämna urinprov enligt 52 d §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om normalpermission skall beviljas avgörs efter en samlad&lt;br&gt;bedömning i vaije enskilt fall. Prövningens syfte är att utröna om det&lt;br&gt;föreligger sådan påtaglig fara för fortsatt brottslighet eller sådan avsevärd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fara för annat missbruk att permissionen inte bör beviljas. Vid Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;prövningen skall enligt permissionsföreskriftema bl.a. arten och&lt;br&gt;omfattningen av den intagnes aktuella och eventuellt tidigare brottslighet,&lt;br&gt;strafftidens längd och den intagnes personliga förhållanden som t.ex.&lt;br&gt;missbruksproblem och förekomsten av psykisk störning beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalpermission skall föregås av en individuellt bestämd&lt;br&gt;kvalifikationstid (5 § permissionsföreskriftema). Därutöver föreskrivs&lt;br&gt;vissa minimitider för beräkningen av denna kvalifikationstid, beroende&lt;br&gt;bl.a. på strafftidens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § andra stycket KvaF far den som dömts till fängelse i lägst&lt;br&gt;två år beviljas normalpermission innan han har avtjänat sex månader av&lt;br&gt;straffet endast om det finns särskilda skäl. Enligt tredje stycket samma&lt;br&gt;paragraf bör den som dömts för s.k. terroristbrott inte beviljas&lt;br&gt;normalpermission annat än om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § andra stycket KvaL får korttidspermission också ges om&lt;br&gt;annan särskild anledning förekommer. I Kriminalvårdsstyrelsens&lt;br&gt;föreskrifter numera benämnd särskild permission. Sådan permission får&lt;br&gt;enligt 8 § permissionsföreskriftema beviljas för att en intagen utanför&lt;br&gt;anstalten skall kunna ombesöija angelägenheter som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för honom och som inte kan ombesöijas genom&lt;br&gt;normalpermission eller på annat sätt. Det kan t.ex. röra sig om närståendes&lt;br&gt;begravning, &amp;nbsp;&amp;nbsp;besök&amp;nbsp;&amp;nbsp;hos tandläkare eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;optiker,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besök&amp;nbsp;&amp;nbsp;hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frivårdsmyndigheten eller sociala myndigheter som en förberedelse inför&lt;br&gt;frigivningen eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;angelägna aktiviteter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ramen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programverksamhet som inte kan tillgodoses genom frigång eller&lt;br&gt;ffitidsvistelse utanför anstalten. Vid särskilda permissioner skall alltid&lt;br&gt;ställas villkor om ändamål och vistelseort. Särskild permission får inte&lt;br&gt;omfatta längre tid än vad som är nödvändigt för att tillgodose syftet med&lt;br&gt;permissionen. Enligt permissionsföreskriftema skall det vid bedömningen&lt;br&gt;av en ansökan om särskild permission alltid göras en avvägning mellan&lt;br&gt;angelägenheten för den intagne å ena sidan och risken för missbruk å andra&lt;br&gt;sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som avses i 7 § tredje stycket KvaL får enligt 32 § tredje&lt;br&gt;stycket samma lag inte beviljas normalpermission och får beviljas&lt;br&gt;särskild permission endast om synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att minska skadeverkningarna av ett långt ffihetsberövande och&lt;br&gt;efter en bedömning av den intagnes behov av en kortare utevistelse och&lt;br&gt;kraven på säkerhet i varje enskilt fall får enligt 11 §&lt;br&gt;permissionsföreskriftema en intagen som särbehandlas enligt 7 § tredje&lt;br&gt;stycket KvaL eller av annan anledning inte medges normalpermission&lt;br&gt;beviljas en kortare bevakad permission, s.k. lufthålspermission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § fiärde stycket KvaL får för normalpermission och särskild&lt;br&gt;permission ställas de villkor som kan anses erforderliga beträffande&lt;br&gt;vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Finns det behov av&lt;br&gt;noggrann tillsyn kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall&lt;br&gt;vara ställd under bevakning. Intagna som avses i 7 § tredje stycket KvaL&lt;br&gt;skall vara ställda under bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid misskötsamhet inträder en ny individuellt anpassad Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;kvalifikationstid. Minimitiden uppgår till sex månader vid allvarligare&lt;br&gt;former av misskötsamhet och annars till fyra månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 33 § KvaL kan en intagen till förberedande av frigivning&lt;br&gt;beviljas permission under viss längre tid (frigivningspermission). Sådan&lt;br&gt;permission får inte beviljas för tid före den dag då villkorlig frigivning&lt;br&gt;tidigast kan komma i fråga. Beslut om frigivningspermission fattas av&lt;br&gt;Kriminal vårdsnämnden. Frågan om frigivningspermission behandlades&lt;br&gt;inte av Fängelseutredningen. Som tidigare har nämnts föreslår regeringen&lt;br&gt;i propositionen Vissa reformer av påföljdssystemet att den nuvarande&lt;br&gt;möjligheten till frigivningspermission skall slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistik över permissioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det totala antalet permissioner ökat, samtidigt som&lt;br&gt;andelen misskötta permissioner har minskat kraftigt. Enligt&lt;br&gt;kriminalvårdens verksamhetsstatistik för 1997 har ca 99 procent av de&lt;br&gt;påböljade permissionerna (51 &amp;nbsp;874 st) genomförts utan känd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;misskötsamhet. Misskötsamhet genom uteblivande skedde i 294 fall (ca&lt;br&gt;6 promille). Mer än 99 procent av de påbörjade permissionerna har därför&lt;br&gt;genomförts utan misskötsamhet genom uteblivande. De nu nämnda&lt;br&gt;siffrorna skall jämföras med böljan av 1990-talet när ca 1 000 fall årligen&lt;br&gt;missköttes genom uteblivande. Den siffran har således mer än halverats&lt;br&gt;sedan dess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: En av grundtankarna&lt;br&gt;i KvaL är att anstaltsvistelsen redan från början skall inriktas på åtgärder&lt;br&gt;som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten.&lt;br&gt;Permissionsinstitutet utgör ett mycket väsentligt inslag i denna strävan&lt;br&gt;och är viktigt för att den intagne skall kunna behålla kontakten med&lt;br&gt;anhöriga och andra personer i hans närhet. Det utgör också ett&lt;br&gt;betydelsefullt medel för att underlätta den intagnes anpassning i&lt;br&gt;samhället och för att motverka anstaltsskador. Permissioner är ofta den&lt;br&gt;mest betydelsefulla länken mellan anstalten och samhället i övrigt för den&lt;br&gt;intagne. Det emellertid också viktigt för kriminalvårdens förtroende hos&lt;br&gt;allmänheten att samhällsskyddsfaktorema tillmäts stor betydelse vid&lt;br&gt;bedömningen av om en permission skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå fördelarna med permissionerna är det nödvändigt med en&lt;br&gt;väl genomtänkt permissionsplanering, så att risken för missbruk&lt;br&gt;minimeras. Den nyss redovisade statistiken visar att permissionsmiss-&lt;br&gt;bruket har minskat till en mycket låg nivå. Detta torde ha sin&lt;br&gt;huvudsakliga förklaring i att planeringen inför permissionerna har&lt;br&gt;avsevärt förbättrats under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av permissionsbestämmelsema fungerar med andra ord&lt;br&gt;för närvarande mycket tillfredställande. Enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;ger också det nuvarande regelverket uttryck för en lämplig avvägning&lt;br&gt;mellan olika intressen där såväl samhällsskyddsfaktorer som den&lt;br&gt;intagnes egna behov beaktas i erforderlig grad. Det saknas därför skäl att&lt;br&gt;i sak förändra bestämmelsen i 32 § KvaL i en mer restriktiv riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag till omformulering av förutsättningarna för&lt;br&gt;normalpermission, som av flera remissinstanser har tolkats som en&lt;br&gt;inskränkning av möjligheterna till permission, bör därför inte&lt;br&gt;genomföras. Däremot är det viktigt att kriminalvården även framöver kan&lt;br&gt;upprätthålla sin höga ambitionsnivå när det gäller permissions-&lt;br&gt;planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag om att det inför varje permission skall&lt;br&gt;upprättas en skriftlig permissionsplan har fått ett delat remissutfall.&lt;br&gt;Kritiken går oftast ut på att ett formellt krav på skriftlig permissionsplan&lt;br&gt;är otympligt och resurskrävande, utan att motsvarande fördelar kan&lt;br&gt;uppnås. Vad som tidigare sagts rörande den förbättrade&lt;br&gt;permissionsplaneringen i allmänhet visar enligt regeringens mening att&lt;br&gt;det saknas behov av nya regleringar som mera i detalj styr tillämpningen&lt;br&gt;av permissionsbestämmelsema. Något formellt krav på en skriftlig&lt;br&gt;permissionsplan bör därför inte ställas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande terminologin i 32 § KvaL är mindre lämplig. I stället&lt;br&gt;bör lagtexten anpassas till den terminologi som numera används inom&lt;br&gt;kriminalvården. Regeringen föreslår därför att termerna&lt;br&gt;normalpermission och särskild permission förs in i KvaL och ersätter den&lt;br&gt;nuvarande benämningen korttidspermission.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Placering enligt 34 § KvaL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Föreskrift om fortsatt behandling för tid efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning skall kunna meddelas redan i samband med beslut&lt;br&gt;om placering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Fängelseutredningens förslag om ett ändrat&lt;br&gt;kostnadsansvar bör inte genomforas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: Möjligheterna till verkställighet utanför&lt;br&gt;anstalten i främst behandlingssyfte (§ 34-placering) behålls, men det&lt;br&gt;skall benämnas behandlingsplacering utom anstalt. Det föreslås ingen&lt;br&gt;ändring av förutsättningarna for behandlingsplacering, men en&lt;br&gt;hänvisning görs till kommitténs förslag att verkställigheten skall&lt;br&gt;utformas så att straffets ändamål beaktas och till förslaget att särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet skall ägnas åt frigivningsförberedelser under den senare&lt;br&gt;hälften av verkställigheten. En behandlingsplacering bör inte ske så tidigt&lt;br&gt;att den planerade vård- eller behandlingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verkställighetstiden. Föreskrift om fortsatt&lt;br&gt;behandling för tid efter villkorlig frigivning skall kunna meddelas redan i&lt;br&gt;samband med beslut om placering. Kostnadsansvaret ändras så att&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har kostnadsansvaret även under prövotid efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning. I storleksordningen 70 miljoner kr av statsbidragen&lt;br&gt;till kommunerna skall föras över till kriminalvården for att täcka detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig i denna&lt;br&gt;del är positiva till att behålla möjligheterna till behandlingsplacering&lt;br&gt;utom anstalt. Ett par remissinstanser anser dock att en sådan placering&lt;br&gt;bara bör få ske för missbruksvård. Samtliga är positiva till att föreskrift&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om fortsatt behandling för prövotid efter villkorlig frigivning skall kunna&lt;br&gt;meddelas redan i samband med beslutet om placering. Beträffande&lt;br&gt;kostnadsansvaret är remissutfallet delat. Till de negativa hör&lt;br&gt;Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen, som menar att det innebär en&lt;br&gt;risk för att kommunerna inte sitt ansvar för missbruksvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål&lt;br&gt;för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i&lt;br&gt;samhället, kan han enligt 34 § KvaL fa medgivande att för sådant&lt;br&gt;ändamål vistas utanför anstalten, om särskilda skäl föreligger (s.k. § 34 -&lt;br&gt;placering). Vid bedömningen skall särskilt beaktas om den intagne&lt;br&gt;behöver vård eller annan behandling mot missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En § 34-placering medges i dag främst för att den intagne skall få&lt;br&gt;möjlighet att undergå behandling mot sitt missbruk på behandlingshem&lt;br&gt;(hem för vård eller boende), men även placering för andra ändamål som&lt;br&gt;studier vid en internatskola och vård i familjehem är möjliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen ansluter&lt;br&gt;sig till Fängelseutredningens uppfattning att det nuvarande institutet §&lt;br&gt;34-placering bör vara kvar för samma ändamål som i dag. Det utgör&lt;br&gt;framför allt ett viktigt institut för att ge drogmissbrukare - som genom&lt;br&gt;missbruksrelaterade motivationsprogram eller på annat sätt kommit till&lt;br&gt;insikt om sina problem - passande vård och behandling utanför anstalten&lt;br&gt;i en miljö som är bättre lämpad för ändamålet. Samhället i stort har&lt;br&gt;oerhört mycket att vinna på att missbrukande intagna kommer till insikt&lt;br&gt;om och är villiga att underkasta sig vård eller behandling för sina&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet § 34-placeringar har minskat under senare år, men det är inte&lt;br&gt;fråga om någon mera drastisk minskning. En bidragande orsak till&lt;br&gt;minskningen kan vara att antalet intagna med medellånga fängelsestraff,&lt;br&gt;som av tradition varit den främsta målgruppen för § 34-placeringar,&lt;br&gt;också har minskat. En annan orsak kan vara att kommunerna inte längre&lt;br&gt;är lika villiga att stå för kostnaden efter tidpunkten för villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Med beaktande av det stora antalet intagna som har&lt;br&gt;drogproblem är det emellertid uppenbart att det finns ett stort behov av&lt;br&gt;att även framöver kunna använda sig av § 34-placeringar, framför allt&lt;br&gt;som ett led i behandlingen vid de särskilda motivations- och&lt;br&gt;behandlingsavdelningar för narkotikamissbrukare som finns vid ett stort&lt;br&gt;antal anstalter. Målsättningen bör därför vara att utveckla verksamheten&lt;br&gt;och undanröja de hinder som finns mot en ökning av antalet § 34-&lt;br&gt;placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att medge en § 34-placering på ett behandlingshem&lt;br&gt;bör vara att hela den planerade behandlingen fullföljs. Det bör därför som&lt;br&gt;Fängelseutredningen med instämmande av remissinstanserna föreslår&lt;br&gt;införas en möjlighet att redan i samband med placeringsbeslutet meddela&lt;br&gt;föreskrift om att behandlingen skall fullföljas även för tid efter den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen. Om den intagne har meddelats en sådan&lt;br&gt;föreskrift och efter frigivningen avviker eller på annat sätt missköter&lt;br&gt;behandlingen kan därför villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad&lt;br&gt;enligt 26 kap. 15 § BrB. Möjligheten att meddela en sådan föreskrift bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock användas endast när det med hänsyn till behandlingens innehåll Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;finns sakliga skäl för det. Utgångspunkten måste vara att&lt;br&gt;frihetsberövande inslag i behandlingen minskar i samband med villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Det bör därför krävas särskilda skäl för att kunna meddela en&lt;br&gt;föreskrift om fortsatt behandling redan i samband med beslutet att&lt;br&gt;medge § 34-placeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag om att kriminalvården skulle överta hela&lt;br&gt;kostnadsansvaret för § 34-placeringama har fatt ett delat remissutfall.&lt;br&gt;Det finns indikationer på att kommunerna av ekonomiska skäl inte längre&lt;br&gt;är lika villiga att stå för sin del av kostnaderna. Några remissinstanser har&lt;br&gt;också pekat på att den nuvarande ordningen kan ge upphov till orättvisa&lt;br&gt;resultat beroende på vilka budgetmässiga överväganden som görs i den&lt;br&gt;intagnes hemkommun. Andra remissinstanser, däribland Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen och Socialstyrelsen, har uttryckt oro för att ett frångående av&lt;br&gt;normalitetsprincipen på denna punkt kan medföra att kommunerna inte&lt;br&gt;tar sitt ansvar för missbruksvården. Problem av i huvudsak samma slag&lt;br&gt;uppträder också i samband med kontraktsvård. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör de problem som hänger samman med fordelningen av&lt;br&gt;kostnadsansvaret vid § 34-placeringar och kontraktsvård bli föremål för&lt;br&gt;ytterligare utredning. Inom regeringskansliet bereds för närvarande&lt;br&gt;direktiv till en särskild utredare att se över dessa frågor.&lt;br&gt;Fängelseutredningens förslag om ett ändrat kostnadsansvar för § 34-&lt;br&gt;placeringama bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Frigång&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att markera den vikt som vid prövningen bör&lt;br&gt;fästas vid samhällsskyddsfaktorer skall det i lag framgå att frigång inte&lt;br&gt;skall kunna beviljas om det på grund av viss omständighet kan befaras att&lt;br&gt;den intagne kommer att avvika, återfalla i brott eller missbruka alkohol,&lt;br&gt;narkotika, andra beroendeframkallande medel eller dopningsmedel. I&lt;br&gt;samband med frigång skall kunna ställas de villkor som kan anses&lt;br&gt;nödvändiga, t.ex. förbud mot alkoholförtäring. Behandling förs in i lagen&lt;br&gt;som ett uttryckligt skäl för frigång. Det väsentlighetsrekvisit som för&lt;br&gt;närvarande framgår av bestämmelsen i 11 § fjärde stycket KvaF förs över&lt;br&gt;till KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: Frigångsinstitutet skall behållas.&lt;br&gt;Möjligheterna till frigång skall dock endast kunna användas för sådana&lt;br&gt;intagna som har ett klart behov av särskilda stödåtgärder. De nuvarande&lt;br&gt;bedömningsgrunderna i 11 § fjärde stycket KvaF bör anges i lag. Frigång&lt;br&gt;far i det enskilda fallet inte beviljas under sådana omständigheter att&lt;br&gt;fängelsestraffet urholkas. För medgivande till frigång bör ställas de&lt;br&gt;villkor som kan anses erforderliga. Det finns anledning för&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen att överväga en bestämmelse om att underrättelse&lt;br&gt;till polis- och åklagarmyndighet skall ske även vid frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Med några undantag är remissinstanserna positiva&lt;br&gt;till att frigångsinstitutet behålls. Flera remissinstanser instämmer i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs uppfattning att möjligheterna till frigång bör stramas upp&lt;br&gt;genom att det skall krävas att det föreligger behov av särskilda&lt;br&gt;stödåtgärder. Samtliga remissinstanser som yttrar sig är positiva till&lt;br&gt;möjligheten att ställa upp villkor i samband med frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Enligt 11 § KvaL kan en intagen för att underlätta&lt;br&gt;anpassningen i samhället medges att under arbetstid utföra arbete eller&lt;br&gt;delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet&lt;br&gt;utanför anstalten (s.k. frigång). Bestämmelsen tillkom i samband med&lt;br&gt;1974 års kriminalvårdsreform och utökade väsentligt möjligheterna till&lt;br&gt;frigång. Som framgår av bestämmelsen kan frigång inte bara ske för att&lt;br&gt;utföra arbete utan också för att intagna skall kunna delta i utbildning av&lt;br&gt;såväl teoretisk som praktisk art. Vidare kan frigång användas bl.a. för&lt;br&gt;gruppaktiviteter och studiebesök. Enligt Kriminalvårdsstyrelsens&lt;br&gt;allmänna råd angående frigång (ARK 1987:1) kan frigång också ske för&lt;br&gt;enbart behandlingsinsatser med stöd av formuleringen ”annan särskilt&lt;br&gt;anordnad verksamhet”. Oftast är det dock fråga om en kombination av&lt;br&gt;behandlingsinsatser och andra åtgärder som t.ex. arbetsträning, utredning&lt;br&gt;vid arbetsmarknadsinstitut eller utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § fjärde stycket KvaF skall vid prövning av om frigång skall&lt;br&gt;medges för att utföra arbete eller delta i särskild anordnad verksamhet&lt;br&gt;utanför anstalten särskilt beaktas om den intagne behöver inskolning i&lt;br&gt;arbetslivet eller ett medgivande annars kan antas väsentligt underlätta&lt;br&gt;hans försörjningsmöjligheter efter frigivningen. För den som dömts för&lt;br&gt;s.k. terroristbrott krävs enligt 12 § tredje stycket KvaF särskilda skäl för&lt;br&gt;att bevilja frigång. Efter en lagändring som tillkom år 1982 får inte&lt;br&gt;intagna som avses i 7 § tredje stycket KvaL medges frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog 1991 åt JK att granska och redovisa&lt;br&gt;omständigheterna kring verkställighet i två fall där misstanke uppkommit&lt;br&gt;om brott begångna i samband med frigång (Ju 93/1423). Ärendet med&lt;br&gt;JK:s yttrande till regeringen står öppet i avvaktan på beredningen av&lt;br&gt;Fängelseutredningens förslag. I sitt yttrande konstaterade JK bl.a att&lt;br&gt;risken för att brott begås i samband med frigång måste bedömas i&lt;br&gt;samband med att man beslutar om tillstånd till utevistelsen och att&lt;br&gt;Fängelseutredningen enligt sina direktiv hade till uppgift att se över om&lt;br&gt;villkoren för frigång kan utformas på ett tydligare sätt. JK instämde&lt;br&gt;vidare i ett tidigare JO-uttalande angående det aktuella fallet om att man&lt;br&gt;vid en bedömning av om en permission eller annan utevistelse skall&lt;br&gt;beviljas inte kan begränsa sig till att ta ställning till varje tillfälle sett&lt;br&gt;isolerat utan att man måste göra en samlad bedömning av den totala&lt;br&gt;omfattningen av utevistelser så att dessa inte kommer att utgöra en alltför&lt;br&gt;stor del av verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Fängelseutredningens förslag att&lt;br&gt;behålla frigångsinstitutet har fått stöd av flertalet remissinstanser.&lt;br&gt;Regeringen instämmer i kommitténs uppfattning att frigångsinstitutet -&lt;br&gt;rätt använt - utgör ett värdefullt instrument för att förbättra den intagnes&lt;br&gt;sysselsättnings- och försörjningsmöjligheter efter frigivningen och att det&lt;br&gt;därför skall behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag går ut på att det skall ske en särskild&lt;br&gt;behovsprövning i varje enskilt fall vid bedömningen av om frigång skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas. Förslaget har i denna del fått kraftigt stöd i remissopinionen.&lt;br&gt;Regeringen instämmer i att en socialt anpassad intagen som kan återgå&lt;br&gt;till förvärvslivet efter frigivningen inte bör medges frigång annat än i&lt;br&gt;sällsynta undantagsfall. Det framgår för närvarande av det&lt;br&gt;väsentlighetsrekvisit som ställs upp i 11 § fjärde stycket KvaF och som&lt;br&gt;bör föras över till 11 § KvaL. Att därutöver, som kommittén föreslagit,&lt;br&gt;ställa upp ytterligare krav på att det skall finnas behov av särskilda&lt;br&gt;stödåtgärder synes inte nödvändigt även om regeringen instämmer i att&lt;br&gt;frigång främst bör användas för rehabilitering och inte för att motverka&lt;br&gt;anstaltsskador. Med beaktande av minskningen av antalet påböljade fall&lt;br&gt;av frigång under senare år och det nuvarande arbetsmarknadsläget finns&lt;br&gt;det knappast skäl att ytterligare inskränka de formella förutsättningarna&lt;br&gt;för frigång. Dessutom torde flertalet intagna med missbruksproblem&lt;br&gt;kunna sägas ha behov av särskilda stödåtgärder inför frigivningen. Det&lt;br&gt;viktiga är i stället att planeringen av frigång sker på ett sätt som&lt;br&gt;minimerar risken för missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera den vikt som vid prövningen bör fastas vid&lt;br&gt;samhällsskyddsfaktorer bör det i lagtexten framgå att frigång inte skall&lt;br&gt;kunna beviljas om det på grund av viss omständighet kan befaras att den&lt;br&gt;intagne kommer att avvika, återfalla i brott eller missbruka alkohol,&lt;br&gt;narkotika, andra beroendeframkallande medel eller dopningsmedel.&lt;br&gt;Härigenom får de anmärkningar som framgår av JK:s utlåtande om att&lt;br&gt;risken för återfall i brott under frigång skall beaktas i huvudsak anses&lt;br&gt;tillgodosedda. I samband med frigång skall också kunna ställas de som&lt;br&gt;kan anses nödvändiga, t.ex. förbud mot alkoholförtäring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall är en fortsatt behandling efter villkorlig frigivning en&lt;br&gt;förutsättning för att den behandling som getts under anstaltstiden skall&lt;br&gt;vara meningsfull. Sådan fortsatt behandling kan ibland ges på&lt;br&gt;behandlingshem (t.ex. efter § 34-placering), men mot bakgrund av det&lt;br&gt;ekonomiska läget i landet föredrar kommunerna ofta behandling i öppen&lt;br&gt;vård. Statsmakterna har understrukit vikten av att frigångsinstitutet&lt;br&gt;utnyttjas även för narkotikamissbrukare (se prop. 1984/85:19 s. 20).&lt;br&gt;Enligt Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd bör frigång för missbrukare&lt;br&gt;kombineras med behandlingsåtgärder. Frigång kan också - med stöd av&lt;br&gt;formuleringen &amp;quot;annan särskilt anordnad verksamhet&amp;quot;- redan i dag&lt;br&gt;förekomma för enbart behandlingsinsatser. Regeringen anser att det finns&lt;br&gt;skäl att utöka användningen av frigång för olika former av&lt;br&gt;öppenvårdsbehandling. Behandling bör därför föras in som ett särskilt&lt;br&gt;skäl för frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Fritidsvistelser utanför anstalten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att markera den vikt som vid prövningen bör&lt;br&gt;fästas vid samhällsskyddsfaktorer skall fritidsvistelse utanför anstalten&lt;br&gt;inte kunna beviljas, om det på grund av viss omständighet kan befaras att&lt;br&gt;en intagen avviker, återfaller i brott eller kommer att missbruka alkohol,&lt;br&gt;narkotika, andra beroendeframkallande medel eller dopningsmedel.&lt;br&gt;Dessutom införs liksom vid frigång en möjlighet att ställa upp de villkor&lt;br&gt;som kan anses nödvändiga, t.ex. förbud mot alkoholförtäring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens när&lt;br&gt;det gäller möjligheten att ställa upp villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig&lt;br&gt;instämmer i förslaget att villkor skall kunna ställas upp i samband med&lt;br&gt;fritidsvistelser utanför anstalten. Åklagarmyndigheten i Göteborg har&lt;br&gt;föreslagit att det bör läggas till att vistelsen utanför anstalten skall vara&lt;br&gt;kortvarig och inte fa formen av partiell frigång. Riksförbundet Frivilliga&lt;br&gt;Samhällsarbetare (FRS) har anfört att fritidssysselsättning, som är&lt;br&gt;meningsfull och utvecklande, för närvarande fungerar dåligt på många&lt;br&gt;anstalter, varför verksamheten bör ses över. Övervakare och&lt;br&gt;besöksgrupper kan enligt förbundet utgöra en resurs i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Enligt 14 § andra stycket KvaL bör en intagen, om det&lt;br&gt;lämpligen kan ske, beredas tillfälle att utom anstalten på fritid delta i&lt;br&gt;sådan föreningsverksamhet eller annan liknande verksamhet som är&lt;br&gt;ägnad att underlätta anpassningen i samhället. Därvid kan föreskrivas att&lt;br&gt;den intagne skall stå under tillsyn. Intagen som avses i 7 § tredje stycket&lt;br&gt;KvaL får inte delta i sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 60 § anstaltsföreskriftema skall fritidsverksamhet utanför&lt;br&gt;anstalten förberedas så att risken för missbruk minimeras.&lt;br&gt;Fritidsverksamhet av detta slag som pågår i flera dagar eller under natt&lt;br&gt;regleras enligt 61 § anstaltsföreskriftema enligt bestämmelserna om&lt;br&gt;särskild permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fritidsaktiviteterna består främst i olika slags friluftslivsaktiviteter,&lt;br&gt;besök vid idrottsevenemang, musik-, bio- och museibesök samt teater&lt;br&gt;och andra kulturevenemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Fritidsaktiviteter utanför anstalten&lt;br&gt;utgör enligt regeringens mening ett viktigt inslag i verkställigheten&lt;br&gt;främst för att motverka de skadeverkningar som anstaltsvistelsen kan ge&lt;br&gt;upphov till. Om de intagna under verkställigheten motiveras till&lt;br&gt;meningsfulla och utvecklande fritidsaktiviteter kan det också medverka&lt;br&gt;till en bättre anpassning i samhället efter frigivningen. Det sistnämnda&lt;br&gt;gäller särskilt om fritidsaktiviteterna utgör ett led i en strukturerad&lt;br&gt;programverksamhet som t.ex. i Österåkersprojektet för rehabilitering av&lt;br&gt;narkotikamissbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Fängelseutredningen anfört har det inte framkommit något behov&lt;br&gt;att ändra förutsättningarna för fritidsverksamhet utanför anstalt. Det är&lt;br&gt;emellertid viktigt, som också framhålls i betänkandet, att det görs en&lt;br&gt;rimlig avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund föreslår regeringen att samhällsskyddsfaktorema särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;markeras i lagtexten genom att det anges att fritidsvistelse utanför&lt;br&gt;anstalten inte skall beviljas om det på grund av viss omständighet kan&lt;br&gt;befaras att en intagen avviker, återfaller i brott eller kommer att&lt;br&gt;missbruka alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel eller&lt;br&gt;dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med Fängelseutredningens förslag, vilket fick stöd av de&lt;br&gt;flesta remissinstanser, bör lagstiftningen också ändras så att det även vid&lt;br&gt;fritidsvistelser kan ställas de villkor som kan anses nödvändiga, t.ex.&lt;br&gt;förbud mot alkoholförtäring.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Användning av privata vaktbolag för vissa&lt;br&gt;bevakningsuppdrag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Kriminalvårdens användning av privata vaktbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kriminalvården far stöd i lag för att förordna&lt;br&gt;väktare från ett auktoriserat bevakningsbolag för vissa bevaknings-&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den övervägande majoriteten av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remissinstanserna tillstyrker förslaget. SEKO (tid. Statsanställdas&lt;br&gt;förbund) och Statstjänstemannaförbundet är kritiska till förslaget. Enligt&lt;br&gt;SEKO skall kriminalvårdens arbetsuppgifter alltid utföras av anställda&lt;br&gt;inom kriminalvården som har den utbildning och erfarenhet som krävs.&lt;br&gt;Om möjligheten att anlita väktare ändå införs måste det klargöras att det&lt;br&gt;rör sig om undantagssituationer och att den personal som i så fall anlitas&lt;br&gt;måste ha genomgått en speciell utbildning för ändamålet. SEKO finner&lt;br&gt;det under alla förhållanden helt oacceptabelt att väktare anlitas för&lt;br&gt;bevakningsuppgifter inom en anstalt eller en förvaringslokal. Enligt&lt;br&gt;Statstjänstemannaförbundets mening skall utförande av bevak-&lt;br&gt;ningsuppgifter inom och utom anstalt/häkte alltid ledas av&lt;br&gt;kriminal vårdstjänstemän. Bestämmelserna bör enligt förbundet endast ge&lt;br&gt;möjlighet att använda väktare för ett fatal bestämda uppdragstyper&lt;br&gt;utanför anstalten eller häktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen och Kammarrätten i Jönköping föreslår att det&lt;br&gt;införs en skyldighet för kriminalvården att underrätta länsstyrelsen om ett&lt;br&gt;förordnande av en väktare återkallas. Kammarrätten påpekar också att&lt;br&gt;det bör göras vissa justeringar i KvaL för att göra klart att ett beslut om&lt;br&gt;förordnande av en väktare kan överklagas också i det fallet att beslutet&lt;br&gt;fattas av någon annan kriminalvårdsmyndighet än Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Frågan om det författningsmässiga stödet för&lt;br&gt;kriminalvårdens användning av privata vaktbolag väcktes i ett ärende hos&lt;br&gt;JK. Ärendet gällde att kriminalvårdsregionen i Umeå vid ett tillfälligt&lt;br&gt;öppnande av ett häkte bemannat detta till större delen med inhyrda&lt;br&gt;väktare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK konstaterade i sitt beslut den 14 april 1994 (dnr. 3859-92-21) att det Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;från rättsliga synpunkter var felaktigt att på det sätt som skett i det&lt;br&gt;aktualiserade ärendet anlita ett vaktbolag för bevakningsuppgifter.&lt;br&gt;Samtidigt ansåg JK att den praxis som utbildats i fråga om att i särskilda&lt;br&gt;situationer anlita utomstående vaktpersonal från vaktbolag för vissa&lt;br&gt;bevakningsuppgifter kan fylla ett behov i fall där ordinarie kriminal-&lt;br&gt;vårdspersonal av en eller annan anledning inte finns att tillgå. En&lt;br&gt;förutsättning for detta är dock, enligt JK:s mening, att Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller de regionala myndigheterna ges författningsmässigt stöd&lt;br&gt;för att enligt en uttrycklig delegationsbestämmelse i förekommande fall&lt;br&gt;uppdra åt ett bevakningsföretag att utföra vissa bevakningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av JK:s beslut har Kriminalvårdsstyrelsen i en skrivelse&lt;br&gt;den 13 december 1994 gjort en framställning till regeringen om&lt;br&gt;författningsstöd för anlitande av privata bevakningsbolag inom&lt;br&gt;kriminalvården. Inom departementet har därefter upprättats den&lt;br&gt;promemoria som har varit föremål för remissbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvården bör få författningsmässigt stöd för att anlita väktare för&lt;br&gt;vissa bevakningsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kriminalvården kan det ibland uppstå situationer där det framstår&lt;br&gt;som mindre ändamålsenligt att använda den ordinarie&lt;br&gt;kriminalvårdspersonalen för långvariga och tämligen rutinmässiga&lt;br&gt;bevakningsuppdrag. Ett sådant exempel är dygnet-runt-bevakning av en&lt;br&gt;intagen som vårdas på sjukhus. Ett annat exempel kan vara långvariga&lt;br&gt;domstolsförhandlingar som kanske sträcker sig över flera dagar. Att&lt;br&gt;alltid i sådana situationer behöva använda sig av den ordinarie&lt;br&gt;kriminalvårdspersonalen, som har schemalagd tjänstgöring vid anstalten&lt;br&gt;eller häktet, kan leda till att säkerheten vid anstalten eller häktet blir&lt;br&gt;eftersatt. Det framstår inte heller som ett bra resursutnyttjande av de&lt;br&gt;personella resurserna inom kriminalvården. Att låta en intagen, som av&lt;br&gt;säkerhetsskäl egentligen kräver ständig tillsyn, vistas på sjukhuset eller i&lt;br&gt;domstolen utan bevakning är givetvis också otillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JK och Kriminalvårdsstyrelsen har gett uttryck för att kriminalvården&lt;br&gt;har ett behov av att i vissa särskilda situationer kunna anlita utomstående&lt;br&gt;personal från ett bevakningsföretag för att utföra bevakningsuppgifter när&lt;br&gt;intagna eller häktade vistas utanför anstalten eller häktet. Flertalet&lt;br&gt;remissinstanser har dessutom tillstyrkt att kriminalvården far möjlighet&lt;br&gt;att anlita privata vaktbolag for vissa bevakningsuppgifter. Regeringen&lt;br&gt;instämmer i denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av särskilda omständigheter i undantagsfall kan det uppstå&lt;br&gt;behov av att använda personal från bevakningsbolag även for vissa&lt;br&gt;specifika uppgifter inom anstalter eller häkten. Ett sådant exempel kan&lt;br&gt;vara minutbevakning av personer som misstänks ha svalt narkotika. Att&lt;br&gt;anlita personal från ett bevakningsbolag för att utföra mera ordinära&lt;br&gt;bevakningsuppgifter inom en anstalt eller ett häkte bör dock inte komma&lt;br&gt;ifråga. Av denna anledning bör det krävas särskilda skäl med hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. I samt. Nr 95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppdragets art för att anlita väktare for bevakningsuppgifter inom&lt;br&gt;anstalten eller häktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte i lag eller annan författning närmare anges vilka typer av&lt;br&gt;uppgifter som kan komma i fråga. I stället bör det ankomma på&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utförande av bevakningsuppgifter inom kriminalvården innefattar,&lt;br&gt;som JK har uttalat, myndighetsutövning. Enligt 11 kap. 6 §&lt;br&gt;regeringsformen måste därför ett överlämnande av uppgifterna till ett&lt;br&gt;privat vaktbolag ha stöd i lag. Ett sådant stöd saknas i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att en bestämmelser av denna innebörd tas&lt;br&gt;in i KvaL samt i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl (HäL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem skall få anlitas för bevakningsuppdrag?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste ställas särskilda krav på de personer som skall kunna anlitas&lt;br&gt;för bevakningsuppdrag inom kriminalvården. Som föreslogs i&lt;br&gt;promemorian bör endast väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag få&lt;br&gt;anlitas for sådana uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom lämnas garantier för att väktarna uppfyller de krav som bör&lt;br&gt;ställas när det gäller lämplighet. Man kan också utgå från att dessa&lt;br&gt;väktare redan har den grundläggande kunskap som erfordras för ett&lt;br&gt;sådant uppdrag. Som Kriminalvårdsstyrelsen och flera remissinstanser&lt;br&gt;har anfört krävs dock att de väktare som anlitas även får kompletterande&lt;br&gt;kunskap om kriminalvården och sina befogenheter.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen bör i samråd med Rikspolisstyrelsen utfärda&lt;br&gt;föreskrifter och allmänna råd vari det närmare anges vilka ytterligare&lt;br&gt;krav på utbildning som bör ställas på väktare som anlitas inom&lt;br&gt;kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag och&lt;br&gt;deras anställda. Det fordras därför inte några ytterligare bestämmelser&lt;br&gt;om tillsyn över de väktare som anlitas av kriminalvården. Däremot bör&lt;br&gt;kriminalvården, såsom vissa remissinstanser påpekat, i förordning&lt;br&gt;åläggas att underrätta länsstyrelsen om ett förordnande återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om tystnadsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till bl.a. de intagnas integritet är det uppenbart att väktare&lt;br&gt;som anlitas bör åläggas tystnadsplikt beträffande de sekretessbelagda&lt;br&gt;uppgifter de får kännedom om vid utförande av sitt uppdrag. I det&lt;br&gt;remitterade förslaget tillgodosågs detta krav genom en föreskrift att&lt;br&gt;bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) skulle gälla för väktaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet ger det remitterade förslaget i denna del anledning till&lt;br&gt;invändningar. Lagrådet ifrågasätter till en böljan om bestämmelsen&lt;br&gt;behövs med hänsyn till regleringen i 1 kap. 6 § sekretesslagen. Mycket&lt;br&gt;talar enligt Lagrådet för att det uppdrag som kan lämnas till väktare inom&lt;br&gt;kriminalvården är av det slag som avses i nämnda bestämmelse. Om&lt;br&gt;regeringen delar den bedömningen bör den föreslagna föreskriften därför&lt;br&gt;ersättas av en bestämmelse som endast innefattar en erinran om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sekretesslagens bestämmelser. Om uppdraget inte anses vara av det slag&lt;br&gt;som avses i 1 kap. 6 § sekretesslagen kan det behov av sekretess som&lt;br&gt;åberopats enligt Lagrådets mening tillgodoses genom en särskild regel&lt;br&gt;som ålägger väktaren tystnadsplikt. Regeln bör emellertid i så fall&lt;br&gt;utformas så att det klar framgår att den endast avser tystnadsplikt och&lt;br&gt;inte även en förpliktelse för väktaren att iaktta sekretesslagens&lt;br&gt;bestämmelser om handlingssekretess. Mot den nu angivna bakgrunden&lt;br&gt;förordar Lagrådet i sitt yttrande att frågan om behovet av och i så fall&lt;br&gt;utformningen av en regel om tystnadsplikt övervägs ytterligare under det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgörande frågan för om det finns ett behov av en särskild regel&lt;br&gt;om tystnadsplikt för en väktare som fullgör bevakningsuppdrag för&lt;br&gt;kriminalvårdens räkning är om uppdraget är av det slag som avses i 1&lt;br&gt;kap. 6 § sekretesslagen. Även om det i en del fall torde vara så att&lt;br&gt;uppdraget har en sådan varaktighet att väktaren kan sägas delta i&lt;br&gt;kriminalvårdens verksamhet på ett sådant sätt att bestämmelsen i 1 kap.&lt;br&gt;6 § blir tillämplig är huvudregeln att sekretesslagen inte gäller för&lt;br&gt;anställda i privata rättssubjekt (se prop. 1979/80:2 s. 128). I ett senare&lt;br&gt;lagstiftningsärende har också konstaterats att t.ex. personal från en&lt;br&gt;kontoristförening eller att bevakningsföretag inte torde vara bundna av&lt;br&gt;sekretesslagens bestämmelser (se prop. 1981/82:186 s. 41). Enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning är det därför oklart om bestämmelsen i 1 kap. 6 §&lt;br&gt;sekretesslagen är tillämplig i alla de fall där kriminalvården anlitar&lt;br&gt;väktare i ett privat vaktbolag för att fullgöra bevakningsuppgifter. Detta&lt;br&gt;gäller framför allt när uppdraget är av kortare varaktighet. På grund härav&lt;br&gt;föreslås att det införs en särskild regel om tystnadsplikt som är avsedd att&lt;br&gt;träda in när bestämmelserna i sekretesslagen inte kan tillämpas på&lt;br&gt;väktaren. I enlighet med vad Lagrådet har föreslagit bör regeln utformas&lt;br&gt;så att det klart framgår att den endast avser tystnadsplikt. Regeln bör&lt;br&gt;utformas efter förebild av 11 § lagen (1980:578) om ordningsvakter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Polisens användning av arrestantvakter och&lt;br&gt;passkontrollanter från privata vaktbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nuvarande regleringen i 7 kap. 14 §&lt;br&gt;polisförordningen som gäller förordnande av arrestantvakter och&lt;br&gt;passkontrollanter förs i huvudsak oförändrat skick över till en ny&lt;br&gt;paragraf i polislagen. I paragrafen läggs till att ett förordnande att vara&lt;br&gt;arrestantvakt även far avse bevakningsuppdrag utanför förvaringslokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: I 7 kap. 14 § polisförordningen anges att polismyndigheten&lt;br&gt;meddelar förordnande att vara arrestantvakt eller passkontrollant för den&lt;br&gt;som inte är anställd som sådan inom polisväsendet och inte heller är&lt;br&gt;polisman. I förordnandet skall verksamhetens art och omfattning anges.&lt;br&gt;Förordnandet far vidare återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den rättsliga befogenheten för en polismyndighet att&lt;br&gt;överlämna förvaltningsuppgifter till väktare i privata vaktbolag med stöd&lt;br&gt;av nämnda bestämmelse i polisförordningen har nyligen varit föremål för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning i ett ärende hos JO. Ärendet gällde omständigheterna kring ett Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;dödsfall vid polismyndighetens förvarslokaler för utlänningar i&lt;br&gt;Carlslund. Bevakningen av förvarslokalen sköttes av personal från ett&lt;br&gt;privat vaktbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt beslut den 23 januari 1997 (Dnr. 1375-1995), som har&lt;br&gt;överlämnats till justitiedepartementet, konstaterade JO att det enligt hans&lt;br&gt;mening inte fanns något stöd i lag för polisens användning av väktare&lt;br&gt;från privata vaktbolag som arrestantvakter. Samtidigt föreställde han att&lt;br&gt;det fanns ett stort behov av att i fråga om förvarslokaler kunna överlämna&lt;br&gt;bevakningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till privata&lt;br&gt;bevakningsföretag och enskilda väktare. Därför kunde det enligt JO vara&lt;br&gt;praktiskt viktigt att dessa myndigheter på sätt som föreskrivs i 11 kap.&lt;br&gt;6 § tredje stycket RF har den rättsliga befogenheten att vidtaga en sådan&lt;br&gt;åtgärd. Han hänvisade också till den promemoria med lagförslag som&lt;br&gt;arbetats fram inom justitiedepartementet avseende kriminalvårdens&lt;br&gt;användning av privata vaktbolag för vissa bevakningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen - som i och för sig kan&lt;br&gt;konstatera att JK i det tidigare berörda ärendet gällande kriminalvårdens&lt;br&gt;användning av väktare uttryckligen har hänvisat till regleringen i 7 kap.&lt;br&gt;14 § polisförordningen och därför torde ha gjort en annan bedömning än&lt;br&gt;JO rörande den rättsliga befogenheten - ser det som i vart fall osäkert om&lt;br&gt;polisen enligt gällande rätt har erforderlig rättslig befogenhet att förordna&lt;br&gt;arrestantvakter. En sådan osäkerhet bör inte finnas beträffande&lt;br&gt;överlämnande av förvaltningsuppgifter som innefattar myndighets-&lt;br&gt;utövning till enskilda subjekt. Regeringen föreslår därför att den&lt;br&gt;nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 14 § polisförordningen i huvudsak&lt;br&gt;oförändrat skick förs över till en ny paragraf i polislagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan, åtminstone vid en strikt tolkning av den nuvarande&lt;br&gt;bestämmelsen i polisförordningen, framstå som i någon mån osäkert om&lt;br&gt;ett förordnande som arrestantvakt också kan avse bevakningsuppdrag&lt;br&gt;utanför själva förvaringslokalen. Enligt regeringens mening är det&lt;br&gt;emellertid rimligt att arrestantvakter, liksom väktare som anlitas av&lt;br&gt;kriminalvården, också skall kunna användas för sådana&lt;br&gt;bevakningsuppdrag, t.ex. bevakning i samband med sjukhusbesök. Detta&lt;br&gt;bör komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Underrättelse till målsäganden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kriminalvårdens skyldighet att underrätta&lt;br&gt;målsäganden enligt 35 § KvaL anpassas till sådana fall när den fyller ett&lt;br&gt;verkligt behov. En underrättelseskyldighet skall tillämpas även vid andra&lt;br&gt;former av vistelser utanför anstalten än permissioner och § 34-vistelser,&lt;br&gt;t.ex. också vid frigång och obevakad fritidsvistelse utanför anstalten.&lt;br&gt;Samtidigt införs vissa restriktiva undantag från denna skyldighet när en&lt;br&gt;underrättelse till målsäganden på grund av beslutad bevakning eller andra&lt;br&gt;förhållanden framstår som uppenbart obehövlig eller när en underrättelse&lt;br&gt;kan befaras medföra fara för den intagnes liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: I 35 § första stycket KvaL föreskrivs att om en intagen&lt;br&gt;avtjänar straff för ett brott som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet&lt;br&gt;eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli&lt;br&gt;underrättad om i vilken kriminalvårdsanstalt den intagne befinner sig,&lt;br&gt;den intagnes förflyttning till öppen anstalt, permissioner och vistelser&lt;br&gt;utanför anstalten enligt 32-34 §§, frigivning, rymning eller uteblivande&lt;br&gt;efter permission. I andra stycket anges att om målsäganden har begärt&lt;br&gt;underrättelse, skall den lämnas beträffande frigivning i lämplig tid före&lt;br&gt;frigivningen och i andra fall så tidigt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 35 § KvaL tillkom år 1994 i syfte att stärka&lt;br&gt;brottsoffrens ställning. Lagregleringen anslöt rätt nära till&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd (ARK 1988:5) om information i&lt;br&gt;vissa fall till den som utsatts för våldsbrott eller hot om våld angående en&lt;br&gt;intagens vistelse utanför anstalt. Bl.a. mot bakgrund av att underrättelser&lt;br&gt;om utevistelser m.m. i fråga om rättspsykiatrisk vård hade reglerats i lag&lt;br&gt;gjorde regeringen bedömningen att underrättelser angående en intagen i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt skulle tas in i KvaL (se prop. 1993/94:143 s. 49).&lt;br&gt;Tanken var också att tydligare än inom den rättspsykiatriska vården&lt;br&gt;precisera i vilka fall underrättelseskyldigheten skulle gälla. Den skulle&lt;br&gt;begränsas till att gälla de fall där en intagen avtjänar straff för ett brott&lt;br&gt;som riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid. I övrigt hänvisades&lt;br&gt;till den reglering som gäller inom den rättspsykiatriska vården och till de&lt;br&gt;utfärdade allmänna råden. Några andra vägledande uttalanden gjordes&lt;br&gt;inte i lagstiftningsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden och omfattningen av kriminalvårdens&lt;br&gt;underrättelseskyldighet har relativt nyligen varit föremål för JO:s&lt;br&gt;prövning. Ärendet gällde en underlåtenhet från kriminalvårdsanstalten&lt;br&gt;Norrköping att underrätta målsägandena när en för mord livstidsdömd&lt;br&gt;person hade en s.k. lufthålspermission. I sitt beslut den 28 maj 1997 (Dnr&lt;br&gt;2581-1996) konstaterade JO att 35 § KvaL enligt sin ordalydelse inte ger&lt;br&gt;utrymme för att underlåta tillfråga målsäganden bl.a. om den intagnes&lt;br&gt;vistelse utanför anstalt och att anstalten därför inte kunde undgå kritik för&lt;br&gt;att den inte i ett tidigare skede än som skett hade tillfrågat målsägandena&lt;br&gt;om de önskade information i de avseenden som avses i paragrafen. Enligt&lt;br&gt;vad som framkommit genom utredningen var det emellertid enligt JO&lt;br&gt;uppenbart att det kan uppstå ett flertal olika problem vid tillämpningen&lt;br&gt;av 35 § KvaL och att dessa inte synes ha uppmärksammats i samband&lt;br&gt;med att bestämmelsen infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har i anledning av tillämpningsproblemen och&lt;br&gt;JO:s beslut kommit in med en framställning till Justitiedepartementet om&lt;br&gt;ändring av reglerna rörande underrättelseskyldigheten till målsäganden&lt;br&gt;enligt 35 § KvaL (Ju 97/5195). Styrelsen har i framställningen hemställt&lt;br&gt;att 35 § KvaL kompletteras och justeras i huvudsaklig överensstämmelse&lt;br&gt;med regeringens förslag, dock att styrelsen föreslagit att undantag från&lt;br&gt;underrättelseskyldigheten skall fa göras också om andra särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har inte varit föremål för sedvanlig&lt;br&gt;beredning. Synpunkter har vid delningen av lagrådsremissen inhämtats&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från vissa berörda myndigheter och organisationer. De remissinstanser&lt;br&gt;som yttrat sig har i huvudsak inte haft någon erinran mot förslaget.&lt;br&gt;Riksåklagaren har anfört att undantaget som avser befarad fara för den&lt;br&gt;intagnes liv eller hälsa också bör tillämpas restriktivt och att en&lt;br&gt;underrättelse därför endast skall kunna underlåtas om det är uppenbart att&lt;br&gt;det föreligger en sådan fara. Sveriges Advokatsamfund har påpekat att&lt;br&gt;underrättelse bör kunna ske även till juridiska personer som är&lt;br&gt;målsägande när det t.ex. är fråga om ett bombhot mot den juridiska&lt;br&gt;personens fastighet och hotet drabbar dess personal som en obestämd&lt;br&gt;krets av personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kriminalvårdsstyrelsens&lt;br&gt;framställning och JO:s beslut väcker en rad frågor om den närmare&lt;br&gt;omfattningen och innebörden av underrättelseskyldigheten enligt 35 §&lt;br&gt;KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelseskyldigheten avser av naturliga skäl främst enskilda&lt;br&gt;personer som drabbats av brottet. Som påpekats från kriminalvården&lt;br&gt;under beredningen av förslaget torde det därför normalt knappast finnas&lt;br&gt;skäl att informera målsägande som är juridiska personer, t.ex. banker&lt;br&gt;eller andra penninginrättningar som har drabbats av rån. Om&lt;br&gt;bankpersonal har intagit ställning av målsägande skall de dock&lt;br&gt;naturligtvis behandlas som andra enskilda personer. Som Sveriges&lt;br&gt;Advokatsamfund påpekat i samband med delningen av ett utkast till&lt;br&gt;lagrådsremissen kan det emellertid finnas andra situationer när ett brott&lt;br&gt;mot liv, hälsa, frihet eller frid riktar sig mot en mera obestämd krets av&lt;br&gt;personer, t.ex. sabotage eller hot om sabotage mot en myndighet eller en&lt;br&gt;organisation där myndighetens eller organisationens personal är drabbade&lt;br&gt;utan att någon enskild person intagit ställning av målsägande. I en sådan&lt;br&gt;situation kan det någon gång finnas skäl att underrätta själva&lt;br&gt;myndigheten eller organisationen, naturligtvis under förutsättning att den&lt;br&gt;intagit ställning som målsägande. Regeringen har därför valt att inte&lt;br&gt;precisera underrättelseskyldigheten till att enbart avse enskilda personer,&lt;br&gt;vilket föreslogs i det utkast till lagrådsremiss som var föremål för&lt;br&gt;delning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte krävas att målsäganden är part i brottmålet utan räcka med&lt;br&gt;att han eller hon anges som målsägande antingen i domen eller i åtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelseskyldigheten bör liksom i dag avse den som drabbats av&lt;br&gt;brott mot liv, hälsa, frihet eller frid. Härmed avses - förutom brott enligt&lt;br&gt;3, 4 och 6 kap. BrB - andra brott där våld, hot om våld eller&lt;br&gt;frihetsberövande ingår eller kan ingå som ett moment i gärningen, främst&lt;br&gt;t.ex. rån, grovt rån, egemäktighet med barn, utpressning och grov&lt;br&gt;skadegörelse samt allmänfarliga brott enligt 13 kap. BrB, vissa brott mot&lt;br&gt;allmän ordning enligt 16 kap. BrB och våld eller hot mot tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelseskyldigheten bör vidare utvidgas till att avse alla fall där&lt;br&gt;en intagen kan vistas utanför anstalten utan bevakning. Den bör därför&lt;br&gt;också gälla vid vistelser utanför anstalt enligt 11, 14 § andra stycket, 37&lt;br&gt;och 43 §§ KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelseskyldigheten bör också förses med vissa restriktiva&lt;br&gt;undantag. Det första undantaget bör gälla när en planerad vistelse utanför&lt;br&gt;anstalten på grund av beslutad bevakning eller andra förhållanden har en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan utformning att en underrättelse framstår som uppenbart obehövlig. Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;Här avses i första hand lufthålspermissioner som säkerhetsmässigt kan&lt;br&gt;jämställas med en vistelse i anstalten eller en transport mellan olika&lt;br&gt;anstalter och där permissionen sker på en plats där det framstår som&lt;br&gt;ytterst osannolikt att målsäganden kommer att befinna sig, t.ex. ute i&lt;br&gt;naturen. Även andra noggrant bevakade utevistelser bör kunna omfattas&lt;br&gt;av undantaget från underrättelseskyldigheten. En förutsättning bör dock&lt;br&gt;vara att utevistelsen inte kommer att äga rum på den ort eller i närheten&lt;br&gt;av den ort där målsäganden bor. Skulle den intagne avvika under den&lt;br&gt;bevakade utevistelsen gäller naturligtvis underrättelseskyldigheten fullt&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra undantaget tar sikte på när en underrättelse kan befaras&lt;br&gt;medföra fara för den intagnes liv eller hälsa. Det kan t.ex. gälla i fall där&lt;br&gt;målsäganden tillhör ett rivaliserande MC-gäng eller om det annars finns&lt;br&gt;en konkret hotbild från målsäganden eller någon i dennes omgivning.&lt;br&gt;Regeringen delar visserligen inte Riksåklagarens synpunkt att det finns&lt;br&gt;skäl att ställa upp ett uppenbarhetsrekvisit också vid detta undantag från&lt;br&gt;skyldigheten att underätta målsäganden, men det bör framhållas att det&lt;br&gt;normalt inte är tillräckligt med uppgifter från den intagne själv om att&lt;br&gt;han är utsatt för fara för att en konkret hotbild skall anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan det finnas skäl att modifiera informationen till&lt;br&gt;målsäganden efter omständigheterna i det enskilda fallet och t.ex.&lt;br&gt;underlåta att ge upplysningar om tid och plats för en utevistelse. Ett&lt;br&gt;sådant fall kan vara om målsäganden tidigare utsatt den intagne för&lt;br&gt;trakasserier utan att det kan befaras föreligga någon fara för dennes liv&lt;br&gt;eller hälsa. Även i andra fall kan det finnas skäl att modifiera&lt;br&gt;informationen av hänsyn till den intagnes personliga förhållanden. Som&lt;br&gt;JO har uttalat i det tidigare berörda beslutet medger visserligen redan den&lt;br&gt;nuvarande regleringen att det olika hänseenden görs modifieringar i&lt;br&gt;informationen till målsäganden. För tydlighets skull och för att undvika&lt;br&gt;onödiga tillämpningsproblem bör detta emellertid framgå av&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Övervakningsnämndema&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen far uppdra åt annan myndighet att&lt;br&gt;förordna ordförande och vice ordförande i övervakningsnämndema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Övervakningsnämndemas organisation och arbetsuppgifter&lt;br&gt;regleras främst genom bestämmelser i brottsbalken, lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt (KvaL), förordningen (1974:248) om kriminalvård&lt;br&gt;i anstalt, frivårdsforordningen (1983:250), lagen (1994:451) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll,&lt;br&gt;förordningen (1988:683) med instruktion for övervakningsnämndema&lt;br&gt;och förordning (1994:351) om övervakningsnämndemas verksamhets-&lt;br&gt;områden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndernas huvudsakliga uppgifter består i att besluta om olika&lt;br&gt;åtgärder beträffande frivårdens klienter, t.ex. varning, föreskrifter,&lt;br&gt;förlängning av övervakningstid samt förverkande av villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet. Övervakningsnämndema prövar också frågor om medgivande till&lt;br&gt;vistelser utanför anstalt enligt 34 § KvaL i de fall den intagne har dömts&lt;br&gt;till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnderna har vidare tillagts vissa arbetsuppgifter enligt andra&lt;br&gt;författningar. Sådana uppgifter finns angivna i lagen (1963:193) om&lt;br&gt;samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående&lt;br&gt;verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen), lagen&lt;br&gt;(1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet&lt;br&gt;samt passlagen (1978:302).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen är i administrativt hänseende chefsmyndighet&lt;br&gt;för övervakningsnämndema. Regeringen bestämmer enligt 37 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken om landets indelning i verksamhetsområden för&lt;br&gt;övervakningsnämndema. En övervakningsnämnd skall bestå av&lt;br&gt;ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter, om inte regeringen&lt;br&gt;forordnar att viss nämnd skall ha fler ledamöter. Nämnden är beslutsför&lt;br&gt;med ordförande och två ledamöter. I brådskande fall och i ärenden av&lt;br&gt;mindre vikt får ordföranden ensam besluta på nämndens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 37 kap 2 § brottsbalken förordnar regeringen ordförande och&lt;br&gt;vice ordförande i övervakningsnämndema. Vice ordföranden tjänstgör&lt;br&gt;vid förfall för ordföranden i dennes ställe. Vid förfall för både&lt;br&gt;ordföranden och vice ordföranden förordnas tillfällig ersättare av&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen. Ordföranden, vice ordföranden och tillfällig&lt;br&gt;ersättare skall vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som&lt;br&gt;domare. Ordföranden och vice ordföranden utses för en tid av fyra år.&lt;br&gt;Till ordförande och vice ordförande har regeringen i första hand&lt;br&gt;förordnat ordinarie domare i allmän domstol. Genom arbetet i&lt;br&gt;övervakningsnämnd far domarna en bättre kännedom om hur olika&lt;br&gt;påföljder fungerar i praktiken, vilket naturligtvis är en fördel i deras&lt;br&gt;dömande verksamhet. Övriga ledamöter utses genom val av&lt;br&gt;kommunfullmäktige eller landstinget for en tid av fyra år. Innevarande&lt;br&gt;mandatperiod upphör den 31 december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Inom regeringskansliet pågår sedan&lt;br&gt;länge ett arbete som syftar till att beslut som inte behöver fattas av&lt;br&gt;regeringen delegeras till underlydande myndigheter. Förordnande av&lt;br&gt;ordförande och vice ordförande i övervakningsnämnd är beslut som&lt;br&gt;enligt regeringens mening är av sådan beskaffenhet att de kan delegeras.&lt;br&gt;Regeringen bör därför ges möjlighet att delegera beslutsbefogenheten i&lt;br&gt;sådana ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningsnämndemas verksamhet påverkar i olika avseenden&lt;br&gt;kriminalvårdens arbete med frivårdens klienter. Nämnderna skall också&lt;br&gt;genom besök i kriminalvårdsanstaltema skaffa sig kännedom om&lt;br&gt;förhållandena där. Mot denna bakgrund är det viktigt att nämnderna har&lt;br&gt;en oberoende ställning gentemot kriminalvården. Det är därför inte&lt;br&gt;lämpligt att överlåta uppgiften att förordna ordförande och vice&lt;br&gt;ordförande till Kriminalvårdsstyrelsen. Ett tänkbart alternativ kan vara att&lt;br&gt;Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet anförtros denna uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lediga uppdrag som ordförande och vice ordförande bör tillkännages&lt;br&gt;av den beslutande myndigheten så att de som är intresserade av och&lt;br&gt;lämpliga för sådana uppdrag ges tillfälle att anmäla sitt intresse. Den&lt;br&gt;nuvarande inriktningen att i första hand ordinarie domare i allmän&lt;br&gt;domstol skall förordnas som ordförande och vice ordförande bör dock&lt;br&gt;inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget skall också nämnas att det nu pågår ett arbete som&lt;br&gt;syftar till att anpassa övervakningsnämndemas verksamhetsområden till&lt;br&gt;den nya lokala kriminalvårdsorganisationen. Avsikten är att den nya&lt;br&gt;nämndorganisationen skall anges i en förordning, som skall träda i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1999. Utformningen av de nya verksamhetsområdena har&lt;br&gt;stor betydelse vid rekryteringen av ordförande och vice ordförande. Det&lt;br&gt;är därför regeringens avsikt att besluta i denna fråga i så god tid att det&lt;br&gt;nya förfarandet kan tillämpas vid förordnade av ordförande och vice&lt;br&gt;ordförande för mandatperioden 1999 - 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Särbehandling av vissa långtidsdömda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att avskaffa den formella klassificeringen enligt 7 § tredje&lt;br&gt;stycket KvaL och övergå till en mera individualiserad bedömning&lt;br&gt;innebär att det kan ske en större differentiering inom den grupp som i dag&lt;br&gt;omfattas av bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL. En sådan&lt;br&gt;differentiering torde medföra vissa kostnadsbesparingar genom att ingen&lt;br&gt;placeras på en anstalt med högre säkerhet eller särbehandlas i vidare mån&lt;br&gt;än vad som verkligen krävs i det enskilda fallet. Å andra sidan medför&lt;br&gt;förslaget att alla som avtjänar lägst fyra års fängelse kommer att omfattas&lt;br&gt;av ett beslut om vilka särskilda villkor som skall gälla för&lt;br&gt;verkställigheten. I en del fall kan detta förutsättas medföra vissa ökade&lt;br&gt;kostnader genom att intagna som för närvarande inte särbehandlas enligt&lt;br&gt;7 § tredje stycket KvaL kommer att placeras i anstalter med högre&lt;br&gt;säkerhet än i dag. Hur kostnadsutfallet blir är i det närmaste omöjligt att&lt;br&gt;mera i detalj förutsäga. Det beror till stor del på den praxis som så&lt;br&gt;småningom kommer att etableras vad avser vilka särskilda villkor för&lt;br&gt;verkställigheten som kommer att beslutas i olika fall. En trolig utveckling&lt;br&gt;är emellertid att de ökade kostnaderna ungefärligen kommer att svara&lt;br&gt;mot kostnadsbesparingarna. Förslaget får därför bedömas vara i&lt;br&gt;huvudsak kostnadsneutralt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget som gäller säkerhetsavdelningarna innebär, förutom en&lt;br&gt;smärre terminologisk ändring, en viss rätt till enrumsplacering i stället&lt;br&gt;för placering på en säkerhetsavdelning. Dygnskostnaden för en&lt;br&gt;anstaltsplats med enrumsplacering torde åtminstone inte vara högre än&lt;br&gt;dygnskostnaden för en anstaltsplats på en säkerhetsavdelning. Även i&lt;br&gt;denna del bedömer regeringen därför att förslaget i huvudsak är&lt;br&gt;kostnadsneutralt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placering av ungdomar och kvinnor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna bestämmelserna om anstaltsplacering av ungdomar och&lt;br&gt;kvinnor ansluter nära till den praxis angående placering i anstalt som&lt;br&gt;redan i dag tillämpas inom kriminalvården. Förslagen får därför bedömas&lt;br&gt;vara kostnadsneutrala i förhållande till vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning och behandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna innebär endast en författningsmässig&lt;br&gt;anpassning till den programverksamhet som redan i dag bedrivs inom&lt;br&gt;kriminalvården och medför således inga kostnadseffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förslag avseende vistelser utanför anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innebär att det införs en möjlighet att meddela en föreskrift om&lt;br&gt;fortsatt behandling redan i samband med att den intagne placeras utanför&lt;br&gt;anstalten enligt 34 § KvaL, att samhällsskyddsfaktorema markeras i lag&lt;br&gt;när det gäller förutsättningarna för frigång och fritidsvistelser utanför&lt;br&gt;anstalt samt att det vid sistnämnda former av vistelser utanför anstalten&lt;br&gt;införs en möjlighet att ställa upp villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att meddela en föreskrift om fortsatt behandling redan i&lt;br&gt;samband med placeringsbeslutet torde innebära en effektivisering av&lt;br&gt;beslutsfattandet. Därigenom kan man i en del fall undvika att&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden eller en övervakningsnämnd i ett senare skede&lt;br&gt;särskilt prövar om en sådan föreskrift skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat hänsynstagande till samhällsskyddsfaktorer vid bedömningen&lt;br&gt;av om frigång eller fritidsvistelser utanför anstalt skall beviljas kan leda&lt;br&gt;till färre vistelser utanför anstalten, vilket i sin tur möjligen kan medföra&lt;br&gt;vissa smärre kostnadsökningar. Å andra sidan bör möjligheten att ställa&lt;br&gt;upp villkor för sådana vistelser utanför anstalten leda till att antalet ökar.&lt;br&gt;Regeringen bedömer att de föreslagna ändringarna i förutsättningarna for&lt;br&gt;att bevilja frigång eller fritidsvistelser utanför anstalten i huvudsak är&lt;br&gt;kostnadsneutrala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av privata vaktbolag för vissa bevakningsuppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innebär endast att kriminalvården och polisen ges&lt;br&gt;författningsmässigt stöd för att använda privata vaktbolag för vissa&lt;br&gt;bevakningsuppdrag. Det förekommer redan i dag att väktare i privata&lt;br&gt;vaktbolag anlitas för sådana uppdrag. Enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;medför förslagen inga kostnadseffekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till målsäganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår en viss utvidgning av underrättelseskyldigheten&lt;br&gt;samtidigt som det infors vissa restriktiva undantag från denna skyldighet.&lt;br&gt;Den utökade skyldigheten att underrätta målsäganden även vid frigång,&lt;br&gt;fritidsvistelser utanför anstalt, sjukhusbesök och besök hos myndigheter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. samt prövningen av om ett undantag från skyldigheten att Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;underrätta kan vara tillämpligt torde endast innebära smärre fördyringar&lt;br&gt;av handläggningen. Dessa far kostnadsmässigt bedömas vara så små att&lt;br&gt;man i detta sammanhang kan bortse från dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens samlade bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer mot bakgrund av vad som anförts att förslagen är i&lt;br&gt;huvudsak kostnadsneutrala.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det krävs ett visst förberedelsearbete inom kriminalvården är en&lt;br&gt;lämplig tidpunkt för ett ikraftträdande av ändringarna i&lt;br&gt;kriminalvårdslagstiftningen den 1 januari 1999. Samma tidpunkt för&lt;br&gt;ikraftträdande bör gälla för ändringen i polislagen. Övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser behövs när det gäller de intagna som vid ikraftträdandet&lt;br&gt;tillhör den kategori som avses i 7 § tredje stycket KvaL. För dessa&lt;br&gt;intagna bör det fattas ett beslut om särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i brottsbalken avseende förordnande av ordförande och&lt;br&gt;vice ordförande bör lämpligen träda i kraft den 1 september 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;17.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;37 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen, som har kommenterats i avsnitt 14, innebär att regeringen&lt;br&gt;bemyndigas att överlåta åt annan myndighet att förordna ordförande och&lt;br&gt;vice ordförande i övervakningsnämndema.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjorts den ändringen att benämningen&lt;br&gt;”specialavdelning” har bytts till ”säkerhetsavdelning”. Dessutom har&lt;br&gt;gjorts vissa mindre språkliga ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats som en följd av att den nuvarande&lt;br&gt;säkerhetsklassificeringen enligt tredje stycket har avskaffats. Ändringen&lt;br&gt;har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.1). Till följd av&lt;br&gt;ändringen har de nuvarande tredje och fjärde styckena tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har lagts till att det vid bedömningen av om det av&lt;br&gt;säkerhetsskäl är nödvändigt med placering i sluten anstalt bland andra&lt;br&gt;omständigheter skall beaktas, förutom risk för avvikelse, om det finns&lt;br&gt;risk för att den intagne skall fortsätta med brottslig verksamhet. Bedöms&lt;br&gt;det föreligga en sådan risk skall den intagne normalt placeras i en sluten&lt;br&gt;anstalt. Vid placeringsbedömningen skall tas hänsyn till en rad faktorer&lt;br&gt;rörande den intagnes bakgrund, vilka krav som samhällsskyddet kräver&lt;br&gt;och vilka individuella behov som den intagne har (se Allmänna råd om&lt;br&gt;placering av dömda/intagna i kriminalvårdsanstalt [ARK 1995:1]). När&lt;br&gt;det gäller att bedöma risken för fortsatt brottslig verksamhet är det främst&lt;br&gt;strafftidens längd, brottslighetens art och omfattning, eventuell tidigare&lt;br&gt;brottslighet samt vissa bakgrundsfaktorer som våldsbenägenhet i anstalt,&lt;br&gt;psykisk störning och pågående missbruk som är av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreskrivs att det för den som avtjänar lägst fyra års&lt;br&gt;fängelse och, om det finns särskilda skäl, för annan intagen som har&lt;br&gt;dömts till lägst två års fängelse, skall särskilt beslutas om de villkor som&lt;br&gt;skall gälla för verkställigheten när det gäller placering i anstalt samt&lt;br&gt;permissioner och vistelser utanför anstalten enligt 11, 14, 32 och 34 §§.&lt;br&gt;Kravet att en intagen skall ”avtjäna” lägst fyra års fängelse innebär att&lt;br&gt;även den som har dömts till ett lägre straff än fyra år kan omfattas av&lt;br&gt;fyraårs-regeln om han efter förverkande av villkorligt medgiven frihet&lt;br&gt;skall verkställa lägst fyra år. Den nya formen av beslut har kommenterats&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen (se avsnitt 6.1). Som framgår där är&lt;br&gt;avsikten bl.a. att alla som vistas på riksmottagningen vid&lt;br&gt;Kriminalvårdsanstalten Kumla skall meddelas ett sådant beslut (jfr&lt;br&gt;Föreskrifter och allmänna råd om mottagningsförfarande och&lt;br&gt;beslutsadministration vid riksmottagningen [KWFS 1997:4]).&lt;br&gt;Regleringen gäller naturligtvis även kvinnliga intagna, även om dem inte&lt;br&gt;placeras på den särskilda mottagningsavdelningen. Beslutet om vilka&lt;br&gt;särskilda villkor som skall gälla är normerande för den fortsatta&lt;br&gt;verkställigheten och är därför att se som ett beslut i särskilt fall som kan&lt;br&gt;överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt 59 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket anges inledningsvis att prövning av vilka särskilda&lt;br&gt;villkor som skall gälla för verkställigheten, liksom prövning av 7:3-&lt;br&gt;tillhörighet enligt dagens system, skall ske så snart verkställigheten&lt;br&gt;påböijas eller annars så snart behov därav uppkommer, dvs. normalt&lt;br&gt;under vistelsen på riksmottagningsavdelningen. Vidare föreskrivs att&lt;br&gt;villkoren skall omprövas när det finns anledning till det. Den intagne&lt;br&gt;själv har givetvis möjlighet att begära en omprövning. Chefen för&lt;br&gt;anstalten eller den som annars har det övergripande ansvaret för den&lt;br&gt;intagnes verkställighet bör vidare ha en skyldighet att påkalla styrelsens&lt;br&gt;prövning av villkoren så snart sådana omständigheter bedöms föreligga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en ändring av dem kan övervägas. Någon i lag fastlagd frist har&lt;br&gt;emellertid inte föreskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya femte stycket föreskrivs att beslut om placering i anstalt,&lt;br&gt;förflyttning till annan anstalt eller vistelser utanför anstalten i form av&lt;br&gt;permissioner, § 34-vistelser, frigång och fritidsvistelser som strider mot&lt;br&gt;de särskilda villkoren inte får meddelas. Villkoren har således&lt;br&gt;rättsverkningar av ett normerande slag för den intagne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny regel om placering av intagna som inte har fyllt 18 år införs i&lt;br&gt;första stycket. Innehållet överensstämmer med artikel 37 c i&lt;br&gt;barnkonventionen. Dessutom har lagts till att en intagen som är under 18&lt;br&gt;år inte får placeras tillsammans med intagna som kan inverka menligt på&lt;br&gt;hans anpassning i samhället. Den nya placeringsregeln har kommenterats&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen (se avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet skulle avsikten med föreskriften komma till bättre&lt;br&gt;uttryck om lokutionen ”om det inte kan anses vara till hans bästa” byts ut&lt;br&gt;mot ”om inte en sådan placering bedöms vara till hans fördel”.&lt;br&gt;Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt. Från mera allmänna&lt;br&gt;utgångspunkter kan det inte under några förhållanden sägas vara till den&lt;br&gt;unges bästa att han tas in i anstalt. Bestämmelsen har emellertid&lt;br&gt;utformats med utgångspunkt från barnkonventionens ordalydelse. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening är det en fördel att den föreslagna bestämmelsen så&lt;br&gt;nära som möjligt ansluter till barnkonventionens bestämmelse.&lt;br&gt;Härigenom kommer det inte råda någon som helst tvekan om att Sverige&lt;br&gt;uppfyller konventionens krav. Regeringen har därför valt att inte följa&lt;br&gt;Lagrådets förslag på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En specialregel för intagna som har fyllt 18 men inte 21 år, som i sak&lt;br&gt;överensstämmer med nuvarande 8 §, behålls enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anges i tredje stycket att en placering i en sluten anstalt för den&lt;br&gt;som inte har fyllt 21 år företrädesvis skall ske i en anstalt med särskild&lt;br&gt;verksamhet för yngre intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har gjorts vissa språkliga justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf angående placeringen av kvinnor. Placering skall normalt&lt;br&gt;ske på en anstalt som är avsedd för enbart kvinnor. Det skall krävas ett&lt;br&gt;uttryckligt medgivande för att placera en kvinna på någon annan anstalt.&lt;br&gt;Den nya bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(se avsnitt 8). Det bör anmärkas att vad som sägs om anstalt enligt 3 §&lt;br&gt;tredje stycket också gäller avdelning av anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats genom att undervisning, utbildning, arbetsträning&lt;br&gt;och annan sysselsättning än arbete får en mer framträdande roll.&lt;br&gt;Dessutom har deltagande i särskilt anordnad verksamhet som syftar till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att motverka brott eller missbruk förts in som en särskild form av&lt;br&gt;sysselsättning och vissa språkliga ändringar gjorts. I övrigt hänvisas till&lt;br&gt;den allmänna motiveringen (se avsnitt 9). Paragrafen har formulerats&lt;br&gt;med beaktande av Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats. Ändringarna kommenteras i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (se avsnitt 11.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandling har förts in i första stycket som ett uttryckligt skäl för&lt;br&gt;frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det absoluta förbudet mot frigång för vissa långtidsdömda försvinner&lt;br&gt;som en följd av att den formella klassificeringen enligt nuvarande 7 §&lt;br&gt;tredje stycket tas bort. I paragrafen har i stället, vilket är nytt, särskilt&lt;br&gt;markerats den betydelse som bör tillmätas samhällsskyddsfaktorer när&lt;br&gt;man överväger om frigång skall medges. Frigång skall inte beviljas om&lt;br&gt;det på grund av viss omständighet kan befaras att det finns flyktfara,&lt;br&gt;recidivfara eller fara för missbruk av olika slag. Uttrycket ”på grund av&lt;br&gt;viss omständighet kan befaras” är avsett att innebära en något lägre grad&lt;br&gt;av risk i jämförelse med ”inte påtaglig fara för fortsatt brottslig&lt;br&gt;verksamhet” i 32 §. Det krävs dock att det finns någon konkret&lt;br&gt;omständighet som medför att sådana risker som avses kan befaras. Det&lt;br&gt;förs vidare in en möjlighet att förena frigång med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen i 11 § fjärde stycket KvaF förs i sak&lt;br&gt;oförändrat skick över till KvaL och tas in i ett nytt tredje stycke. Vissa&lt;br&gt;språkliga justeringar har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt fjärde stycke erinras om att det av 7 § följer att beslut om&lt;br&gt;frigång inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av paragrafen har Lagrådets synpunkter i huvudsak&lt;br&gt;beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter,&lt;br&gt;har inte ändrats i sak. Endast en förkortning av lagtexten och vissa&lt;br&gt;språkliga justeringar har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har förts in en möjlighet att förena fritidsvistelse utanför&lt;br&gt;anstalt med villkor. I tredje stycket, som ändrats, har i likhet med vad&lt;br&gt;som föreskrivs i 11 §, särskilt markerats den vikt som bör fastas vid&lt;br&gt;samhällsskyddsfaktorer vid bedömningen av om en fritidsvistelse utanför&lt;br&gt;anstalten skall medges. En sådan fritidsvistelse skall inte medges om det&lt;br&gt;på grund av viss omständighet kan befaras att det finns flyktfara,&lt;br&gt;recidivfara eller risk för missbruk av olika slag. Farebedömningen skall&lt;br&gt;göras mot bakgrund av att vistelsen kan förenas med tillsyn. I övrigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänvisas till kommentaren till 11 § och till vad som anförts i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (se avsnitt 11.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt fjärde stycke erinras om att det av 7 § följer att beslut om&lt;br&gt;fritidsvistelse utanför anstalten inte far meddelas i strid mot de särskilda&lt;br&gt;villkor som gäller för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har också vidtagits vissa språkliga justeringar. Paragrafen&lt;br&gt;har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har förtydligats utan att någon förändring i sak är avsedd. Den&lt;br&gt;nuvarande lydelsen av paragrafen talar endast om sysselsättning i enrum&lt;br&gt;trots att det i realiteten är fråga om en vistelse i avskildhet på egen&lt;br&gt;begäran. Dessutom har vissa språkliga ändringar gjorts. Paragrafen har&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket, som är nytt, framgår att en intagen i princip har rätt att&lt;br&gt;vistas avskild från andra intagna i stället för att bli placerad i en&lt;br&gt;säkerhetsavdelning. Endast om särskilda skäl med hänsyn till hans hälsa&lt;br&gt;talar däremot eller om det är av synnerlig vikt med hänsyn till&lt;br&gt;säkerhetsintressen kan rätten därtill inskränkas (se avsnitt 6.2). I övrigt&lt;br&gt;har endast gjorts de ändringar som föranleds av att benämningen&lt;br&gt;&amp;quot;specialavdelning&amp;quot; har bytts ut mot &amp;quot;säkerhetsavdelning&amp;quot; samt någon&lt;br&gt;mindre språklig justering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 -22 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna har ändrats som en konsekvens av rätten enligt 20 a § att&lt;br&gt;slippa placering på en säkerhetsavdelning och i stället placeras i&lt;br&gt;avskildhet från andra intagna. Vidare har i 22 § &amp;quot;specialavdelning&amp;quot; bytts&lt;br&gt;ut mot &amp;quot;säkerhetsavdelning&amp;quot; och gjorts några språkliga ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande tredje stycket och sista meningen i fjärde stycket har&lt;br&gt;upphävts till följd av att säkerhetsklassificeringen enligt nuvarande 7 §&lt;br&gt;tredje stycket försvinner. Paragrafen har i övrigt ändrats i det hänseendet&lt;br&gt;att termen &amp;quot;korttidspermission&amp;quot; har bytts ut mot &amp;quot;normalpermission&amp;quot;&lt;br&gt;(första stycket) och &amp;quot;särskild permission&amp;quot; (andra stycket), vilket är en&lt;br&gt;anpassning till den terminologi som används i kriminalvårdens egna&lt;br&gt;permissionsföreskrifter. Dessutom har vissa språkliga ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt fjärde stycke erinras om att det av 7 § följer att permission&lt;br&gt;inte får meddelas i strid mot de särskilda villkor som gäller för&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har förts in en möjlighet att, om särskilda skäl föreligger,&lt;br&gt;redan i samband med beslutet om placering meddela föreskrift enligt 26&lt;br&gt;kap. 15 § 3 BrB. Ändringen har kommenterats i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen (se avsnitt 11.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket har ändrats till följd av att säkerhetsklassificeringen&lt;br&gt;enligt nuvarande 7 § tredje stycket har avskaffats. I stället erinras om att&lt;br&gt;det av 7 § följer att ett beslut om § 34-placering inte far meddelas i strid&lt;br&gt;mot de särskilda villkor som gäller för verkställigheten. Som framgår av&lt;br&gt;den allmänna motiveringen torde det sällan bli fråga om att besluta om&lt;br&gt;en § 34-placering för intagna som i dag omfattas av 7 § tredje stycket och&lt;br&gt;som därför inte får beviljas en sådan placering (se avsnitt 6.1). Man kan&lt;br&gt;utgå i från att tillämpningen blir restriktiv och att en § 34-placering först&lt;br&gt;kan bli aktuell mot slutet av verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har endast lagts till att provtagning, liksom enligt 52d §, far&lt;br&gt;ske även för att utröna om den intagne har tagit dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som kommenterats i den allmänna motiveringen (se avsnitt&lt;br&gt;13), reglerar kriminalvårdens underrättelseskyldighet till målsäganden.&lt;br&gt;Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har ändrats genom att underrättelseskyldigheten har&lt;br&gt;utvidgats till att omfatta även andra vistelser utanför anstalten än&lt;br&gt;permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa undantag från skyldigheten att underrätta målsäganden har förts&lt;br&gt;in i andra stycket. Undantagen är avsedda att tillämpas restriktivt. Endast&lt;br&gt;om en underrättelse på grund av beslutad bevakning av en planerad&lt;br&gt;utevistelse eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig&lt;br&gt;eller om en underrättelse kan befaras medföra fara för den intagnes liv&lt;br&gt;eller hälsa skall kriminalvården kunna underlåta att lämna en sådan&lt;br&gt;underrättelse som avses i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande andra stycket har flyttats till ett nytt tredje stycke.&lt;br&gt;Dessutom har lagts till att informationen till målsäganden, t.ex. om tid&lt;br&gt;och plats för utevistelsen, far modifieras med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har också gjorts några språkliga förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har endast gjorts vissa språkliga justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, föreskrivs i första stycket att&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller den kriminalvårdsmyndighet som styrelsen&lt;br&gt;bestämmer far förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag att&lt;br&gt;utföra viss bevakning. Paragrafen har kommenterats i den allmänna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiveringen (se avsnitt 12.1). Eftersom det rör sig om överlämnande av&lt;br&gt;förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till&lt;br&gt;privaträttsliga subjekt bör Kriminalvårdsstyrelsen ha det övergripande&lt;br&gt;ansvaret. Det krävs därför att styrelsen uttryckligen delegerar ansvaret till&lt;br&gt;någon annan kriminalvårdsmyndighet för att denna skall kunna förordna&lt;br&gt;väktare för vissa bevakningsuppgifter. Därigenom bör beslutet också&lt;br&gt;kunna överklagas enligt 61 § KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras väktarens tystnadsplikt beträffande&lt;br&gt;sekretessbelagda uppgifter som han fått veta vid utövandet av sitt&lt;br&gt;bevakningsuppdrag. Regeringen har i den allmänna motiveringen tagit&lt;br&gt;ställning till Lagrådets invändningar mot det remitterade förslaget (se&lt;br&gt;avsnitt 12.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också gjorts vissa språkliga ändringar i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;16e§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. I den föreskrivs att Kriminalvårdsstyrelsen eller den&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet som styrelsen bestämmer far förordna en&lt;br&gt;väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag att utföra viss bevakning av&lt;br&gt;häktade och anhållna (se avsnitt 12.1 och kommentaren till 60 § KvaL).&lt;br&gt;Också här kan hänvisas till den allmänna motiveringen beträffande&lt;br&gt;tystnadsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;23 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Genom den ges stöd i lag för att polismyndighet kan&lt;br&gt;meddela förordnande att vara arrestantvakt eller passkontrollant för den&lt;br&gt;som inte är anställd som sådan i polisväsendet och inte heller är&lt;br&gt;polisman. Innehållet i paragrafen motsvaras i detta hänseende helt av&lt;br&gt;nuvarande 7 kap. 14 § polisförordningen. Ett förtydligande har gjorts&lt;br&gt;genom att det lagtexten har lagts till att ett förordnande för en&lt;br&gt;arrestantvakt även får avse viss bevakning utanför förvaringslokalen. Det&lt;br&gt;kan t.ex. röra sig om bevakning i samband med sjukhusbesök.&lt;br&gt;Ändringarna har kommenterats i den allmänna motiveringen (se avsnitt&lt;br&gt;12.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Fängelseutredningens sammanfattning av sitt&lt;br&gt;huvudbetänkande Verkställighet av fängelsestraff&lt;br&gt;(SOU 1993:76)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Direktiven för Fängelseutredningen utfärdades den 2 april 1992. Enligt&lt;br&gt;dessa har utredningen haft till uppgift att göra en genomgripande översyn&lt;br&gt;av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års&lt;br&gt;kriminalvårdsreform. Utredningens arbete borde vara avslutat senast den&lt;br&gt;1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen påböljade sitt arbete i maj 1992. Arbetet har&lt;br&gt;bedrivits så intensivt som varit möjligt för en parlamentariskt sammansatt&lt;br&gt;kommitté. Underlag till våra överväganden har bl.a. inhämtats genom ett&lt;br&gt;stort antal studiebesök vid kriminalvårdsanstalter, varvid personal och&lt;br&gt;intagna beretts tillfälle att lägga fram synpunkter. En brett upplagd klientel-&lt;br&gt;undersökning har genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsuppdraget är vidsträckt och inrymmer såväl övergripande&lt;br&gt;frågor av principiell betydelse som åtskilliga detaljfrågor. Det är därför&lt;br&gt;uppenbart att den begränsade tid som vi fått till sitt förfogande varit&lt;br&gt;otillräcklig för djuplodande överväganden och mera genomgripande&lt;br&gt;analyser i alla frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte funnits utrymme för att diskutera mera väsentliga&lt;br&gt;förändringar med avseende på kriminalvårdens arbetsformer och&lt;br&gt;organisation. Arbetet har därför i huvudsak inriktats på vissa frågor av&lt;br&gt;grundläggande principiell betydelse och på att åstadkomma en anpassning&lt;br&gt;av regelverket till den utveckling som ägt rum sedan 1974 års&lt;br&gt;kriminalvårdsreform trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de förändringar som skett sedan år 1974 intar de som är betingade&lt;br&gt;av den sedan den 1 januari 1992 gällande nya lagstiftningen om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård och behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare en särställ-&lt;br&gt;ning. Kriminalvården har tillförts en kategori psykiskt störda&lt;br&gt;lagöverträdare som enligt tidigare lagstiftning skulle ha överlämnats till&lt;br&gt;sluten psykiatrisk vård. Kraven på kriminalvården att kunna tillgodose de&lt;br&gt;intagnas behov av psykiatrisk vård har därmed ökats väsentligt. Vi har&lt;br&gt;gjort den bedömningen att de problem som är förknippade härmed bör&lt;br&gt;övervägas för sig och inte kopplas samman med andra frågor om&lt;br&gt;verkställigheten av fängelsestraff. Därför har vi begärt och medgetts&lt;br&gt;tillstånd att ta upp denna fråga i särskild ordning efter det att arbetet med&lt;br&gt;ett huvudbetänkande avslutats. Till ett slutbetänkande om behandlingen av&lt;br&gt;intagna som är psykiskt störda har vi hänfört också den näraliggande&lt;br&gt;frågan om psykoterapeutisk eller annan behandling av män dömda för&lt;br&gt;övergrepp mot kvinnor och barn. I övrigt har alla i direktiven särskilt&lt;br&gt;angivna frågor tagits upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller beslutsgången inom kriminalvården samt domstolspröv-&lt;br&gt;ningen i kriminalvårdsmål har Domstolsutredningen i sitt betänkande&lt;br&gt;(SOU 1991:106) redovisat vissa överväganden och lämnat en del förslag.&lt;br&gt;Frågor om besluts- och besvärsförfarandet har inte behandlats särskilt i&lt;br&gt;våra direktiv. Det ligger emellertid i sakens natur att frågor av så central&lt;br&gt;betydelse för kriminalvårdens regelverk måste falla inom ramen för vårt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppdrag och att det bör ankomma på oss att självständigt lämna forslag om&lt;br&gt;vilken ordning som lämpligen bör gälla. Vi har för avsikt att behandla även&lt;br&gt;denna fråga i slutbetänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid som vi arbetat har det i annan ordning pågått lagstiftnings-&lt;br&gt;och utredningsverksamhet med avseende på frågor som har ett nära&lt;br&gt;samband med vårt uppdrag. Nya regler om villkorlig frigivning har&lt;br&gt;beslutats och trätt i kraft den 1 juli 1993. Väg- och sjöfyllerikommittén har&lt;br&gt;nyligen lagt fram ett betänkande med bl.a. forslag om verkställighet av&lt;br&gt;fängelsestraff i särskild ordning för personer som dömts för grovt&lt;br&gt;rattfylleri. Frågor om brottspåföljd för ungdomar har utretts av&lt;br&gt;Ungdomsbrottskommittén, vars förslag likaså redovisats nyligen.&lt;br&gt;Straffsystemkommittén, som har till uppgift att se över det straffrättsliga&lt;br&gt;påfölj dssystemets innehåll och uppbyggnad, tillsattes samtidigt med&lt;br&gt;Fängelseutredningen. Dess förslag med överväganden om bl.a. vilka&lt;br&gt;principer som skall ligga till grund för påfölj dsbestämningen väntas inte&lt;br&gt;föreligga före halvårsskiftet 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har haft kontakt och visst samråd med de ovan nämnda&lt;br&gt;kommittéerna. Vi har emellertid ansett det nödvändigt att grunda våra&lt;br&gt;överväganden och förslag på den lagstiftning som gäller nu utan hänsyn till&lt;br&gt;de ändringar som föreslagits eller kan komma att föreslås av andra&lt;br&gt;kommittéer. Detta innebär att frågor om verkställighet av fängelsestraff&lt;br&gt;kan behöva övervägas på nytt mot bakgrund av ändrade förutsättningar till&lt;br&gt;följd av en eventuell ny lagstiftning. Särskilt kan lagändringar som grundas&lt;br&gt;på sådana principiella överväganden om påföljdsbestämningen som&lt;br&gt;ankommer på Straffsystemkommittén få betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för straffverkställigheten måste enligt vår mening vara&lt;br&gt;brottsbalkens regler om och grundläggande principer för påföljdssystemet.&lt;br&gt;Ändamålet med fängelsestraffet måste vara detsamma vid verkställigheten&lt;br&gt;som vid domstolens påföljdsval. Detta bör komma till uttryck i&lt;br&gt;lagregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya regler om straffmätning och påföljdsval som infördes år 1989 ger&lt;br&gt;uttryck för ett i viss mån ändrat synsätt i förhållande till vad som gällde&lt;br&gt;tidigare. Vid tiden för 1974 års kriminalvårdsreform gällde fortfarande&lt;br&gt;som en huvudregel att domstolen skulle fästa särskilt avseende vid att&lt;br&gt;påföljden skulle vara ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället.&lt;br&gt;Regeln gav uttryck för den s.k. behandlingstanken. Denna har genom den&lt;br&gt;nya lagstiftningen fått träda i bakgrunden. Brottets straffvärde och art har&lt;br&gt;tillerkänts en ökad betydelse för påföljdsvalet på bekostnad av&lt;br&gt;överväganden om vilka åtgärder som kan vara ägnade att främja den&lt;br&gt;dömdes samhällsanpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står mot bakgrund av dagens lagstiftning klart att ingen döms till ett&lt;br&gt;fängelsestraff därför att han behöver eller har nytta av den behandling som&lt;br&gt;kan beredas honom i en kriminalvårdsanstalt. Grunden för straffet är&lt;br&gt;uteslutande den brottslighet som lagts den dömde till last. Straffet utmäts i&lt;br&gt;samhällets - inte brottslingens - intresse och är avsett att tillfoga&lt;br&gt;brottslingen ett obehag som står i proportion till den brottslighet för vilken&lt;br&gt;han dömts. Det obehag som fängelsestraffet är avsett att innebära består&lt;br&gt;däri att den dömde under strafftiden skall vara berövad sin frihet och&lt;br&gt;därmed avskuren från normala kontakter med anhöriga och vänner, ställd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför arbetslivet samt förhindrad att begagna sin fritid efter egna&lt;br&gt;önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdens grundläggande uppgift är att verkställa av domstol&lt;br&gt;utmätta straff. Mot bakgrund av det sagda ankommer det sålunda på&lt;br&gt;verkställighetsmyndigheten att se till att den som dömts till fängelse är&lt;br&gt;berövad friheten och vistas i en kriminalvårdsanstalt under den tid som&lt;br&gt;avsetts med domen. Ett ytterligare krav av grundläggande betydelse är att&lt;br&gt;den dömde skall förhindras att begå nya brott under den tid som&lt;br&gt;verkställigheten pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den nuvarande lagstiftningen utgår från att brottet och inte&lt;br&gt;brottslingen står i centrum för påföljdsbestämningen finns det fortfarande&lt;br&gt;ett utrymme för att vid påföljdsvalet ta hänsyn till den dömdes&lt;br&gt;förhållanden. Påföljderna villkorlig dom samt skyddstillsyn med&lt;br&gt;varianterna kontraktsvård och samhällstjänst utgör alternativ till&lt;br&gt;fängelsestraffet. Omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än&lt;br&gt;fängelse skall särskilt beaktas vid påföljdsvalet. De alternativa&lt;br&gt;påföljdsformema har således ett företräde framför fängelse, om inte&lt;br&gt;brottets straffvärde eller art eller den omständigheten att brottsligheten&lt;br&gt;utgör återfall är hinder mot annan påföljd än fängelse. Den tilltalades&lt;br&gt;ungdom eller möjligheterna att få till stånd en angelägen kvalificerad&lt;br&gt;missbruksvård kan ytterligare vidga tillämpningsområdet för alternativen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom lagens ambition att så långt det är möjligt undvika att fängelse-&lt;br&gt;straff utmäts ligger insikten om att straffverkställigheten generellt sett får&lt;br&gt;negativa konsekvenser. Den som är berövad sin frihet drabbas inte bara av&lt;br&gt;det tidsbegränsade obehag som avsetts med domen utan&lt;br&gt;straffverkställigheten kan i många fall ge mera bestående skadeverkningar.&lt;br&gt;Den avskildhet från samhället som frihetsberövandet innebär främjar inte&lt;br&gt;den dömdes anpassning i samhället utan är snarare ägnad att motverka&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att sådana förhållanden som med avseende på på-&lt;br&gt;följdsvalet gett alternativa påfölj dsformer ett företräde framför fängelse&lt;br&gt;beaktas också vid verkställigheten av fängelsestraff. De skadeverkningar&lt;br&gt;som kan vara förknippade med frihetsberövandet måste motverkas och&lt;br&gt;sådana åtgärder som trots frihetsberövandet kan vara ägnade att främja en&lt;br&gt;samhällsanpassning bör vidtas. Det är viktigt att frigivningen förbereds så&lt;br&gt;att den dömde efter verkställigheten kommer i så välordnade sociala&lt;br&gt;förhållanden som möjligt. Behandlingstanken bör - i enlighet med vad&lt;br&gt;departementschefen uttalade i samband med påföljdsreformen - fortfarande&lt;br&gt;tillmätas betydelse för straffverkställigheten. Såtillvida får dock&lt;br&gt;behandlingstanken anses utmönstrad också från verkställighetsplanet att&lt;br&gt;det tvång som utövas inte skall motiveras med hänsyn till den intagnes&lt;br&gt;behov och intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om verkställigheten av fängelsestraff saknas i brottsbalken och&lt;br&gt;har i stället hänförts till en särskild lag, lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt (KvaL). Vi har utgått från att detta bör gälla också i fortsättningen.&lt;br&gt;Därvid har vi funnit att KvaL bör ersättas med en ny lag, till vilken dock&lt;br&gt;åtskilliga bestämmelser från KvaL kan överföras i oförändrat skick. Vi&lt;br&gt;föreslår att den nya lagen skall benämnas lagen om verkställighet av&lt;br&gt;fängelsestraff (Fängelselagen). Detta är mot bakgrund av vår uppfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kriminalvårdens huvuduppgift är att verkställa av domstol utmätta straff&lt;br&gt;en mera realistisk benämning än den nuvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § KvaL anges som ett grundläggande mål för kriminalvården i anstalt&lt;br&gt;uppgiften att främja den dömdes anpassning i samhället och motverka&lt;br&gt;skadliga följder av frihetsberövandet. Även om denna målsättning i och för&lt;br&gt;sig inte har något att göra med straffets ändamål är det uppenbart att den&lt;br&gt;ändå är väl förenlig med grunderna för påföljdssystemet. Det är vår&lt;br&gt;mening att kriminalvårdens verksamhet även fortsättningsvis bör präglas&lt;br&gt;av en brottsförebyggande och social inriktning. Samtidigt är det emellertid&lt;br&gt;tydligt att det föreligger en konflikt mellan denna inriktning av&lt;br&gt;verksamheten och den grundläggande uppgiften att verkställa straff.&lt;br&gt;Sådana åtgärder som är bäst ägnade att främja den dömdes anpassning i&lt;br&gt;samhället förutsätter som regel att den avskildhet från samhället som&lt;br&gt;avsetts med straffet bryts eller att på annat sätt lättnad i verkställigheten&lt;br&gt;medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikten mellan kriminalvårdens olika uppgifter uppmärksammas i&lt;br&gt;4 § KvaL såtillvida att den verksamhet som är inriktad mot den dömdes&lt;br&gt;rehabilitering begränsas med hänsyn till att kravet på samhällsskydd inte&lt;br&gt;får eftersättas. Verkställigheten skall sålunda anpassas till vad som behövs&lt;br&gt;för att motverka att den dömde fortsätter brottslig verksamhet under den tid&lt;br&gt;verkställigheten pågår. Kravet på samhällsskydd är emellertid enligt vår&lt;br&gt;mening inte det enda som begränsar kriminalvårdens möjligheter att på&lt;br&gt;bästa sätt verka för de dömdas samhällsanpassning. Även i de många fall&lt;br&gt;då detta krav inte kan åberopas som hinder mot att den som dömts till&lt;br&gt;fängelse vistas utom anstalten eller medges annan lättnad måste&lt;br&gt;kriminalvården beakta att verkställigheten utformas så att domstolens&lt;br&gt;straffbestämning inte framstår som åsidosatt. Detta är viktigt för att&lt;br&gt;upprätthålla allmänhetens förtroende för rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår mot bakgrund av det sagda att den ifrågavarande bestämmel-&lt;br&gt;sen kompletteras så att det framgår att förutom kravet på samhällsskydd&lt;br&gt;även ändamålet med straffbestämningen skall beaktas (se 4 § lagförslaget).&lt;br&gt;Tillägget innebär i huvudsak ett förtydligande och en anpassning av&lt;br&gt;lagregleringen till en ordning som gäller enligt kriminalvårdens interna&lt;br&gt;föreskrifter och praxis. Enligt vår mening råder nämligen i allt väsentligt i&lt;br&gt;tillämpningen en rimlig balans mellan kriminalvårdens rent repressiva&lt;br&gt;uppgift att verkställa straff och dess uppgift att verka för de dömdas an-&lt;br&gt;passning i samhället. Dock har det i några fall förekommit att intagna&lt;br&gt;beviljats lättnad i verkställigheten i form av vistelser utom anstalten under&lt;br&gt;omständigheter som gjort att det med fog kunnat sättas i fråga om&lt;br&gt;verkställigheten stått i överensstämmelse med straffbestämningen. Det är&lt;br&gt;därför inte helt utan betydelse att det av lagen framgår att&lt;br&gt;straffbestämningen som sådan ibland kan utgöra hinder mot socialt&lt;br&gt;motiverade friförmåner även när dessa inte kan förvägras under hänvisning&lt;br&gt;till kravet på samhällsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen i 4 § KvaL skall åtgärder som förbereder den&lt;br&gt;intagne för tillvaron utanför anstalten vidtas redan från straffverkstäl-&lt;br&gt;lighetens början. Föreskriften är en viktig markering av att hela strafftiden&lt;br&gt;skall genomsyras av en strävan att åstadkomma en frigivning till så socialt&lt;br&gt;välordnade förhållanden som möjligt. Man bör redan i anslutning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagningen ta ställning till om den dömde för sin framtida tillvaro i&lt;br&gt;samhället kan ha nytta av utbildnings-, vård- och behandlingsinsatser som&lt;br&gt;kan erbjudas inom ramen för straffverkställigheten. Det ligger emellertid i&lt;br&gt;sakens natur att åtgärder som direkt tar sikte på frigivnings situationen blir&lt;br&gt;mera aktuella och mera angelägna mot strafftidens slut. Även en intagen&lt;br&gt;som med hänsyn till kravet på samhällsskydd varit föremål för stränga&lt;br&gt;säkerhetsmässiga restriktioner måste mot slutet av verkställigheten ges en&lt;br&gt;rimlig möjlighet att förbereda sin frigivning. Kravet på samhällsskydd och&lt;br&gt;andra skäl för att upprätthålla frihetsberövandet måste efter hand som&lt;br&gt;verkställigheten närmar sig slutet tillmätas allt mindre vikt som hinder mot&lt;br&gt;verksamhetens sociala ambitioner. Vi föreslår att detta synsätt markeras&lt;br&gt;genom att det i 4 § lagförslaget föreskrivs att särskild uppmärksamhet skall&lt;br&gt;ägnas åt förberedelse av frigivningen under den senare hälften av&lt;br&gt;verkställigheten i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1974 års kriminalvårdsreform slogs som princip fast att&lt;br&gt;kriminalvårdens intagna har samma rätt till samhällets stöd- och&lt;br&gt;vårdinsatser som andra medborgare. Den sålunda knäsatta principen brukar&lt;br&gt;benämnas &amp;quot;normaliseringsprincipen&amp;quot;. Till principen knöts som en&lt;br&gt;huvudregel grundsatsen att den service som de intagna sålunda är&lt;br&gt;berättigade till skall tillhandahållas av de organ utanför kriminalvården&lt;br&gt;som normalt har ansvaret för t ex hälso- och sjukvård, socialvård,&lt;br&gt;arbetsförmedling m.m. Kriminalvården borde bygga upp egna resurser&lt;br&gt;endast för sådana fall där frihetsberövandet utgjorde hinder mot andra&lt;br&gt;myndigheters medverkan eller där stödinsatserna uteslutande hade sin&lt;br&gt;grund i kriminalvårdens rehabiliterande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inte funnit någon anledning till avsteg från normaliseringsprin-&lt;br&gt;cipen som sådan. Ett fängelsestraff bör inte innefatta annan begränsning av&lt;br&gt;den dömdes rättigheter än den som ligger i själva frihetsberövandet och det&lt;br&gt;tvång som är förknippat med detta. Även grundsatsen att andra organ än&lt;br&gt;kriminalvården skall ha huvudansvaret för den samhällsservice av olika&lt;br&gt;slag som de intagna behöver bör stå fast. Grundsatsen kan inte anses&lt;br&gt;åsidosatt på grund av den utveckling under senare år varigenom åtskilliga&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalter skaffat sig resurser och kompetens för&lt;br&gt;behandlingsinsatser gentemot bl.a. missbrukare samt män som är dömda&lt;br&gt;för vålds- eller sexualbrott. Denna utveckling bör enligt vår mening&lt;br&gt;fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan princip som slogs fast genom 1974 års kriminalvårdsreform&lt;br&gt;var den s.k. &amp;quot;närhetsprincipen&amp;quot;. Den som dömts till fängelse borde i&lt;br&gt;enlighet med denna princip fa avtjäna sitt straff så nära hemorten som&lt;br&gt;möjligt. Detta skulle underlätta för den dömdes samhällsanpassning nyttiga&lt;br&gt;kontakter med anhöriga och vänner samt med de samhällsorgan som enligt&lt;br&gt;normaliseringsprincipen har huvudansvaret för vård- och stödinsatser i&lt;br&gt;anslutning till frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvent tillämpning av närhetsprincipen förutsätter i vårt för-&lt;br&gt;hållandevis glest befolkade land strängt taget att intagna av alla slag&lt;br&gt;lämpligen kan vistas i samma anstalt. Så är emellertid inte fallet. Det finns&lt;br&gt;ett behov av att fördela de intagna mellan olika anstalter med hänsyn till&lt;br&gt;vilka säkerhetsåtgärder som krävs för att förhindra rymningar och återfall i&lt;br&gt;brott. Det efter hand allt större narkotikaproblemet har gett upphov till ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ytterligare differentieringsbehov. Missbrukare bör helst inte undergå&lt;br&gt;straffverkställighet tillsammans med icke missbrukare. Vidare bör intagna&lt;br&gt;som önskar komma till rätta med sitt missbruk hållas åtskilda från andra&lt;br&gt;missbrukare. Den speciella kompetens som byggts upp vid vissa anstalter&lt;br&gt;förutsätter slutligen att dessa anstalter tillförs sådana intagna som behöver&lt;br&gt;och efterfrågar de behandlingsinsatser som tillhandahålls. Sammantaget&lt;br&gt;har de olika differentieringsbehov som föreligger medfört att&lt;br&gt;närhetsprincipen kommit att i tillämpningen sättas allt mera åt sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vår uppfattning att den utveckling mot en bättre differentiering av&lt;br&gt;de intagna som ägt rum varit värdefull och bör fortsätta. Detta innebär att&lt;br&gt;närhetsprincipen inte kan upprätthållas som en övergripande norm för&lt;br&gt;anstaltsplaceringama. Ett nära samband med närhetsprincipen hade den&lt;br&gt;indelning av anstalterna i riksanstalter och lokalanstalter som gjordes i&lt;br&gt;samband med 1974 års kriminalvårdsreform. Denna indelning är enligt vår&lt;br&gt;mening inte längre ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den av oss föreslagna fangelselagen skall anstalterna indelas i&lt;br&gt;öppna och slutna anstalter. Någon ytterligare indelning behöver enligt vår&lt;br&gt;mening inte lagfästas. Vi anser dock att den av Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;föreslagna indelningen av anstalter i fyra säkerhetsklasser i och för sig är&lt;br&gt;lämplig för praktiskt kriminalvårdsarbete och att den bör kunna läggas till&lt;br&gt;grund för uppbyggnaden av kriminalvårdens anstaltsbestånd och&lt;br&gt;erforderliga tillämpningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår följande bestämmelser för anstaltsplaceringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av anstalt står i första hand mellan sluten eller öppen anstalt.&lt;br&gt;Härvid skall precis som nu gälla att placering i öppen anstalt äger&lt;br&gt;företräde. För placering i sluten anstalt skall särskilda skäl kunna åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med särskilda skäl för placering i sluten anstalt avses företrädesvis&lt;br&gt;säkerhetsskäl. Det skall föreligga omständigheter som talar för att be-&lt;br&gt;vaknings- och kontrollinsatser verkligen behövs för att säkerställa att den&lt;br&gt;intagne stannar kvar i anstalten och inte fortsätter i brottslig verksamhet&lt;br&gt;under verkställigheten. Utgångspunkten bör vara att ingen placeras under&lt;br&gt;mera slutna former än säkerheten i vaije enskilt fall kräver. För en sådan&lt;br&gt;utgångspunkt talar inte bara humanitära skäl utan också det angelägna i att&lt;br&gt;anstaltsbeståndet utnyttjas så effektivt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett skäl för placering i sluten anstalt anges straffets längd. Generellt&lt;br&gt;sett är det uppenbart att risken för rymning- eller fritagning framstår som&lt;br&gt;större ju längre straff den dömde har att avtjäna. Ju allvarligare brott den&lt;br&gt;dömde gjort sig skyldig till, desto större vikt måste fästas vid kravet att&lt;br&gt;kriminalvården skall motverka fortsatt brottslighet under verkställig-&lt;br&gt;hetstiden. Det som nu sagts utesluter inte att en bedömning i det enskilda&lt;br&gt;fallet kan ge vid handen att en långtidsdömd kan placeras i öppen anstalt&lt;br&gt;redan från verkställighetens bötjan. Möjligen bör någon öppen anstalt&lt;br&gt;reserveras för intagna med lång kvarstående verkställighetstid, eftersom en&lt;br&gt;sammanblandning av dessa med korttidsdömda är ägnat att medföra vissa&lt;br&gt;olägenheter. En annan omständighet som skall beaktas vid&lt;br&gt;anstaltsplaceringen är brottslighetens art. Återfallsbenägenheten är&lt;br&gt;generellt sett olika vid olika slags brottslighet. När det gäller dömda som&lt;br&gt;gjort sig skyldiga till allvarlig vålds- eller sexualbrottslighet bör också&lt;br&gt;brottsoffrets trygghet vägas in i bedömningen av behovet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetsåtgärder. För den som tidigare avtjänat fängelsestraff är det vidare&lt;br&gt;uppenbart att valet mellan sluten och öppen anstalt i mycket blir beroende&lt;br&gt;av hur den tidigare verkställigheten förlöpt. Som ett särskilt skäl för&lt;br&gt;placering i sluten anstalt har också angetts den intagnes missbruk av&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet mellan sluten eller öppen anstalt är som tidigare sagts i huvudsak&lt;br&gt;beroende av en bedömning av vad säkerheten kräver. En placering i sluten&lt;br&gt;anstalt måste dock i enskilda fall kunna förekomma utan att säkerhetsskäl&lt;br&gt;kan åberopas. I den mån särskilda utbildnings- eller behandlingsresurser&lt;br&gt;knyts till en viss sluten anstalt bör intagna som har behov av och&lt;br&gt;efterfrågar sådan utbildning eller behandling kunna hänföras till den&lt;br&gt;anstalten oberoende av om den slutna verkställighetsformen är påkallad av&lt;br&gt;säkerhetsskäl eller ej. Den som medgetts frigång för arbete, utbildning eller&lt;br&gt;annat bör, om det i övrigt är lämpligt, kunna placeras i en sluten anstalt, om&lt;br&gt;denna är mest närbelägen den ort där frigångsverksamheten skall äga rum.&lt;br&gt;För en intagen som på egen begäran medgetts verkställighet utan&lt;br&gt;gemenskap med andra intagna finns inte något alternativ till sluten anstalt.&lt;br&gt;Slutligen går det inte att komma ifrån att ett ändamålsenligt utnyttjande av&lt;br&gt;kriminalvårdens resurser ibland förutsätter att intagna som i och för sig är&lt;br&gt;ägnade för verkställighet i öppen anstalt tillfälligtvis placeras i sluten&lt;br&gt;anstalt. Som framgår av det följande föreslås i vissa hänseenden olika&lt;br&gt;regler för slutna och öppna anstalter om kontroll- och säkerhetsåtgärder&lt;br&gt;samt om friförmåner. De strängare regler som är avsedda att gälla för de&lt;br&gt;slutna anstalterna bör, i den mån det är möjligt, inte tillämpas i fråga om&lt;br&gt;sådana intagna som placerats i sluten anstalt utan att säkerhetsskäl&lt;br&gt;förelegat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller fördelningen av de intagna mellan anstalter av samma slag&lt;br&gt;redovisas i lagförslaget två sidoordnade principer. Den först nämnda&lt;br&gt;innebär att en intagen som har behov av utbildning eller behandling som&lt;br&gt;anordnas vid viss anstalt skall placeras i denna, om det är lämpligt. Den&lt;br&gt;särskilda kompetens som utvecklats vid vissa anstalter skall sålunda tas till&lt;br&gt;vara. En ytterligare specialisering av anstalterna kan såsom tidigare anförts&lt;br&gt;vara av värde. För det andra bör emellertid fortfarande närhetsprincipen&lt;br&gt;äga viss betydelse med avseende på valet av anstalt. Detta kommer till&lt;br&gt;uttryck genom att det föreskrivs att den placering skall eftersträvas som är&lt;br&gt;bäst ägnad att främja en ändamålsenlig planering av frigivningen. I&lt;br&gt;allmänhet innebär detta att en placering i närheten av hemorten framstår&lt;br&gt;som fördelaktigast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller särskilda bestämmelser om anstaltsplaceringen&lt;br&gt;av ungdomar och kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ungdomar föreskrivs nu i 8 § KvaL att den som inte fyllt&lt;br&gt;21 år skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, hållas åtskild från&lt;br&gt;sådana intagna som kan inverka menligt på hans anpassning i samhället.&lt;br&gt;Den av oss föreslagna bestämmelsen att den som inte fyllt 21 år skall, om&lt;br&gt;inte särskilda skäl föranleder annat, placeras i en anstalt som företrädesvis&lt;br&gt;är avsedd för yngre intagna torde i allt väsentligt ha samma innebörd. Vi&lt;br&gt;förutsätter att någon eller några anstalter inom var region reserveras för ett&lt;br&gt;yngre klientel - intagna upp till ca 25 år. Bestämmelsen är avsedd att i&lt;br&gt;förekommande fall äga tillämpning också på ungdomar som inte fyllt 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år. Vi ansluter oss sålunda inte till den tolkning av FN:s barnkonvention&lt;br&gt;som gjorts i Danmark och som lett till att intagna under 18 år verkställer&lt;br&gt;straffet på en särskild avdelning vid vilken all kontakt med intagna över 18&lt;br&gt;år är utesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns för närvarande endast två anstalter som är avsedda enbart för&lt;br&gt;kvinnor - Hinseberg och Färingsö. Kvinnliga intagna placeras i övrigt på&lt;br&gt;särskilda avdelningar vid vissa anstalter som också är avsedda för män.&lt;br&gt;Vid dessa anstalter förekommer gemensamhet mellan manliga och&lt;br&gt;kvinnliga intagna under arbetstid och bevakad fritid. Vi har genom våra&lt;br&gt;anstaltsbesök fått den uppfattningen att renodlade kvinnoanstalter av olika&lt;br&gt;skäl är klart att föredra. Kvinnorna utgör emellertid en i förhållande till&lt;br&gt;männen mycket liten klientelgrupp. Inom denna finns samma behov av&lt;br&gt;differentiering med avseende på säkerhetsåtgärder och behandlingsinsatser&lt;br&gt;som när det gäller männen. Detta innebär att en koncentration av kvinnorna&lt;br&gt;till rena kvinnoanstalter skulle åsidosätta såväl närhetsprincipen som&lt;br&gt;ambitionen att finna &amp;quot;rätt&amp;quot; placering med hänsyn till förekommande&lt;br&gt;utbildnings- eller behandlingsbehov. Nuvarande ordning måste därför i&lt;br&gt;huvudsak bibehållas. Vi föreslår emellertid att det i lagen skall föreskrivas&lt;br&gt;dels att kvinna företrädesvis skall placeras i en anstalt som är avsedd för&lt;br&gt;kvinnor, dels att en kvinna bara efter att ha gått med på det skall kunna&lt;br&gt;placeras i en anstalt där gemensamhet med manliga intagna förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I KvaL finns regler om särbehandling av långtidsdömda som begått brott&lt;br&gt;av särskilt samhällsfarlig natur. Den grundläggande bestämmelsen finns i 7&lt;br&gt;§ tredje stycket. Enligt denna bestämmelse skall en intagen som säker -&lt;br&gt;hetsklassificerats verkställa straffet i en sluten anstalt. Andra bestämmelser&lt;br&gt;i KvaL anger att anstaltsplaceringen skall avse en riksanstalt, företrädesvis&lt;br&gt;en anstalt som är särskilt lämpad att tillgodose kraven på hög säkerhet,&lt;br&gt;samt att intagna som avses i 7 § tredje stycket inte får medges vistelse&lt;br&gt;utanför anstalten i annan form än som särskild permission med bevakning.&lt;br&gt;Beslut om säkerhetsklassificering meddelas av Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;br&gt;Beslutet skall omprövas av styrelsen när det finns anledning till det, dock&lt;br&gt;alltid inom sex månader från föregående prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i första hand haft anledning ta ställning till om det finns behov av&lt;br&gt;en säkerhetsklassificering i enlighet med gällande ordning. Med hänsyn till&lt;br&gt;kriminalvårdens ansvar att för vart enskilt fall anordna verkställigheten&lt;br&gt;med beaktande av kravet på samhällsskydd och så att ordning och säkerhet&lt;br&gt;vid anstalterna kan upprätthållas får det förutsättas att det alldeles&lt;br&gt;oberoende av en på förhand gjord formell säkerhetsklassificering inte&lt;br&gt;skulle ha kommit i fråga att placera de intagna som det här gäller i annat än&lt;br&gt;slutna anstalter med hög säkerhet eller att medge dem friförmåner. En&lt;br&gt;fördel med klassificeringen är emellertid att den intagne genom denna får&lt;br&gt;ett klart förhandsbesked om att han inte kan påräkna en lindrigare an-&lt;br&gt;staltsplacering eller friförmåner förrän en längre tid av verkställigheten&lt;br&gt;förflutit. Klassificeringen är härjämte av betydelse för allmänhetens&lt;br&gt;förtroende för kriminalvårdens verksamhet. Den kan uppfattas som ett&lt;br&gt;åtagande från kriminalvårdens sida att fästa särskilt avseende vid kravet på&lt;br&gt;samhällsskydd när det gäller intagna som gjort sig skyldiga till allvarlig&lt;br&gt;brottslighet av samhällsfarlig art. Viktigt i det hänseendet är att den&lt;br&gt;delegation av beslutanderätten i fråga om anstaltsplacering och friförmåner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till myndigheter på lokal nivå som gäller beträffande intagna i allmänhet&lt;br&gt;inte avser dem som säkerhetsklassificerats. Vi anser att det finns skäl att&lt;br&gt;bibehålla en säkerhetsklassificering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kritik som riktats mot gällande ordning för säkerhetsklassificering&lt;br&gt;har framför allt gällt beslutsordningen. Kritiken har främst kommit från&lt;br&gt;intagna eller företrädare för dessa. Man har menat att det innebär en&lt;br&gt;dubbelbestraffning att kriminalvårdsstyrelsen på i huvudsak samma&lt;br&gt;underlag som legat till grund för rättens straffbestämning beslutar om en&lt;br&gt;långtgående särbehandling samt att det med hänsyn till rättssäkerheten inte&lt;br&gt;är acceptabelt att frågan avgörs i annat än domstolsmässiga former. Vi har&lt;br&gt;för avsikt att ta upp denna fråga i slutbetänkandet i anslutning till andra&lt;br&gt;frågor om besluts- och besvärs förfarandet i kriminalvårdsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rekvisit för säkerhetsklassificeringen som vi föreslår anknyter i allt&lt;br&gt;väsentligt till vad som nu gäller enligt 7 § tredje stycket KvaL. Kravet på&lt;br&gt;en viss lägsta strafftid har dock för all slags brottslighet bestämts till fyra&lt;br&gt;år. Med hänsyn till att det i praxis sällan förekommit att någon med kortare&lt;br&gt;strafftid klassificerats har vi inte ansett det nödvändigt att bibehålla en&lt;br&gt;särbestämmelse för personer som dömts för grov narkotikabrottslighet. Att&lt;br&gt;sådan brottslighet i allmänhet är att bedöma som brottslighet av särskilt&lt;br&gt;samhällsfarlig art torde stå klart utan att det nämns särskilt i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av säkerhetsklassificeringen skall enligt vårt förslag vara&lt;br&gt;densamma som nu. Intagning skall ske till en sluten anstalt. Att placering-&lt;br&gt;en företrädesvis skall avse en anstalt som uppfyller högt ställda krav på&lt;br&gt;säkerheten är självklart. Permission och andra friförmåner - förutom&lt;br&gt;särskild permission under bevakning - får inte medges den som säker-&lt;br&gt;hetsklassificerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett särskilt avsnitt av betänkandet tar vi upp frågor om narkotika inom&lt;br&gt;kriminalvården i anstalt. Som framgår av klientelundersökningen är&lt;br&gt;andelen missbrukare hög bland de intagna. De problem som detta för med&lt;br&gt;sig sätter i mycket stor utsträckning sin prägel på kriminalvårdens&lt;br&gt;verksamhet. Denna har i detta sammanhang två skilda inriktningar. Den&lt;br&gt;ena innefattar ambitionen att hålla kriminalvårdsanstaltema fria från&lt;br&gt;narkotika, medan den andra syftar till att på bästa sätt hjälpa de intagna att&lt;br&gt;komma ifrån sitt missbruk. Redan den omständigheten att all befattning&lt;br&gt;med narkotika utgör brott gör det självklart att narkotika inte skall få&lt;br&gt;förekomma i anstalterna. Härtill kommer att ett inflöde av narkotika till&lt;br&gt;anstalterna är ägnat att störa ordningen och säkerheten i anstalterna. Som&lt;br&gt;ett led i kriminalvårdens rehabiliterande och allmänt brottsförebyggande&lt;br&gt;uppgift sker ett aktivt påverkansarbete från anstaltspersonalen, genom&lt;br&gt;erbjudanden om behandlingsinsatser vid vissa anstalter samt genom&lt;br&gt;förmedling av stöd- och behandlingsinsatser utanför kriminalvården. Ett&lt;br&gt;inflöde av narkotika är ägnat att motverka detta påverkans- och be-&lt;br&gt;handlingsarbete. När det gäller målsättningen att hålla anstalterna fria från&lt;br&gt;narkotika är framför allt de kontrollåtgärder av olika slag som står till buds&lt;br&gt;av betydelse. Av största vikt är också fördelningen av de intagna mellan&lt;br&gt;olika anstalter med hänsyn till deras missbruksförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag redovisas i de avsnitt som behandlar olika delar av verksam-&lt;br&gt;heten. Sammanfattningsvis kan emellertid sägas att narkotikaproblemen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligger bakom alla forslag som innefattar möjligheter till skärpta&lt;br&gt;kontrollåtgärder eller större restriktivitet i fråga om friförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av narkotikasituationen föreslår vi i avsnittet om intagnas&lt;br&gt;kontakt med yttervärlden en skärpning när det gäller reglerna om&lt;br&gt;brevgranskning vid slutna anstalter. I samma avsnitt behandlas reglerna om&lt;br&gt;besök till de intagna. Den införsel av narkotika som förekommer sker i stor&lt;br&gt;utsträckning i samband med besöken. Därför föreslår vi en skärpning&lt;br&gt;såtillvida att kontrollerade besök skall få förekomma i större omfattning än&lt;br&gt;enligt nuvarande regler. Vid de slutna anstalter där narkotikaproblemen är&lt;br&gt;särskilt allvarliga bör som huvudregel gälla att besök endast får tas emot&lt;br&gt;under kontroll av anstaltspersonal eller på sätt som omöjliggör fysisk&lt;br&gt;kontakt mellan den intagne och den som besöker honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen med narkotika ligger till en del bakom också de förslag som&lt;br&gt;redovisas i avsnittet om vistelser utom anstalt. Förslagen har emellertid&lt;br&gt;också andra grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § första stycket KvaL kan korttidspermission i form av s.k.&lt;br&gt;regelbunden permission beviljas, om det inte föreligger påtaglig fara för&lt;br&gt;fortsatt brottslighet eller avsevärd fara för annat missbruk. Lagtexten ger&lt;br&gt;uttryck för en stark restriktivitet när det gäller förutsättningarna för att av&lt;br&gt;säkerhetsskäl vägra permissioner. Sådan restriktivitet förekommer inte i&lt;br&gt;tillämpningen. Vi föreslår att lagen anpassas efter den skärpta praxis som&lt;br&gt;numera förekommer i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår också - i syfte att motverka permissionsmissbruk och för att&lt;br&gt;främja en ändamålsenlig användning av permissionsinstitutet - bättre&lt;br&gt;planering av permissionstillfallena samt ställer krav på att vaije enskild&lt;br&gt;permission skall ha en uttalad och godtagbar ändamålsbestämning. Även&lt;br&gt;om nuvarande föreskrifter om kvalifikationstider och permissionsfrekvens&lt;br&gt;enligt vår mening i allt väsentligt kan bibehållas som riktlinjer för att&lt;br&gt;åstadkomma enhetlighet i bedömningen, torde vårt förslag om bättre&lt;br&gt;planering komma att medföra att permission inte beviljas med samma&lt;br&gt;regelbundenhet som hittills. Vi föreslår därför att benämningen&lt;br&gt;&amp;quot;regelbunden permission&amp;quot; byts till &amp;quot;normalpermission&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse för kriminalvårdens rehabiliterande verksamhet är&lt;br&gt;möjligheten att med stöd av 34 § KvaL lämna medgivande till att en&lt;br&gt;vistelse på behandlingshem eller annan vårdinrättning utanför kriminal-&lt;br&gt;vården får tillgodoräknas som straffverkställighet. Institutet har hittills inte&lt;br&gt;haft någon särskild benämning utan vanligen kallats &amp;quot;34 §- placering&amp;quot;. Vi&lt;br&gt;anser att institutet bör bibehållas och föreslår att det skall benämnas&lt;br&gt;&amp;quot;behandlingsplacering utom anstalt&amp;quot; (49 § lagförslaget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår inte någon ändring när det gäller förutsättningarna för att&lt;br&gt;bevilja behandlingsplacering. Dock hänvisar vi till 4 § lagförslaget och de&lt;br&gt;däri föreslagna allmänna föreskrifterna om att dels verkställigheten skall&lt;br&gt;utformas så att straffets ändamål beaktas, dels särskild uppmärksamhet&lt;br&gt;skall ägnas åt förberedelse av den intagnes frigivning under den senare&lt;br&gt;hälften av verkställigheten i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem med behandlingsplaceringama är att en förhållandevis stor&lt;br&gt;andel av dem bryts i förtid. När behandlingstiden sträcker sig förbi&lt;br&gt;tidpunkten för den villkorliga frigivningen är antalet avbrutna behandlingar&lt;br&gt;större än antalet fullföljda. För att motverka avbrott vid tidpunkten för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkorlig frigivning och för att bättre säkerställa att förmånen av be-&lt;br&gt;handlingsplacering reserveras för intagna som verkligen är motiverade för&lt;br&gt;behandlingen föreslår vi att föreskrift som avses i 26 kap 15 § brottsbalken&lt;br&gt;skall få meddelas i anslutning till att medgivandet till behandlingsplacering&lt;br&gt;lämnas. När den avsedda behandlingstiden sträcker sig längre än till&lt;br&gt;tidpunkten för den villkorliga frigivningen föreligger ytterligare ett&lt;br&gt;problem som ibland varit till allvarlig olägenhet för tillämpningen.&lt;br&gt;Problemet hänger samman med att kostnadsansvaret för den behandling&lt;br&gt;som är avsedd att äga rum efter frigivningen ligger inte på kriminalvården&lt;br&gt;utan på den kommunala socialtjänsten. Av skäl som närmare anges i det&lt;br&gt;ifrågavarande avsnittet av betänkandet föreslår vi att detta kostnadsansvar&lt;br&gt;skall övergå till kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma avsnitt behandlar vi också frigångsinstitutet. Därvid hänvisar vi&lt;br&gt;till den allmänna bestämmelsen i 4 § lagförslaget. Att ändamålet med&lt;br&gt;straffbestämningen skall beaktas bör hindra en sådan extensiv tillämpning&lt;br&gt;av frigångsinstitutet som någon gång förekommit och då utsatts för&lt;br&gt;allvarlig kritik. Vidare markeras (51 § lagförslaget) att det skall föreligga&lt;br&gt;ett behov av särskilda stödåtgärder hos den intagne för att frigång skall&lt;br&gt;beviljas. En tillämpning av frigångsinstitutet enligt de förslagna reglerna är&lt;br&gt;enligt vår uppfattning väl förenlig med fängelsestraffets ändamål. När&lt;br&gt;frigång utgör en förutsättning för att åstadkomma acceptabla frigiv-&lt;br&gt;ningsförhållanden eller motverka bestående skadliga effekter av straffet&lt;br&gt;och hinder mot frigång inte möter med hänsyn till kravet på sam-&lt;br&gt;hällsskydd, skulle det tvärtom strida mot straffbestämningens ändamål att&lt;br&gt;avstå från tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår ingen lagändring när det gäller förutsättningarna för intagna&lt;br&gt;att delta i fritidsverksamhet utom anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete och utbildning m.m. vid anstalterna behandlas i ett särskilt&lt;br&gt;avsnitt. Vi föreslår att nuvarande bestämmelser om sysselsättningsplikt står&lt;br&gt;fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att försvåra införseln av narkotika till anstalterna samt narkoti-&lt;br&gt;kahandel mellan de intagna under anstaltsvistelsen föreslår vi skärpta&lt;br&gt;bestämmelser när det gäller intagnas rätt att i anstalten inneha kontanter&lt;br&gt;samt andra personliga tillhörigheter än kontanter. Vi menar härvid att&lt;br&gt;intagna i slutna anstalter inte skall behöva ha någon tillgång alls till&lt;br&gt;kontanter, om kriminalvården - såsom vi förespråkar -låter utfärda&lt;br&gt;betalkort som kan användas vid kioskinköp och för liknande ändamål. För&lt;br&gt;att hindra att annan valuta än kontanter kommer till användning vid&lt;br&gt;narkotikatransaktioner mellan de intagna föreslår vi att dels de intagnas rätt&lt;br&gt;till innehav i anstalten av personliga tillhörigheter skall begränsas till&lt;br&gt;föremål av mindre värde, dels att överlåtelser av sådana föremål till andra&lt;br&gt;intagna skall vara otillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om kontrollåtgärder mot intagna redovisar vi följande förslag&lt;br&gt;till lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår en bestämmelse som medger kriminalvården rätten att genom&lt;br&gt;husrannsakan underkasta den intagnes bostadsrum i anstalten samt väskor&lt;br&gt;och andra förvaringsanordningar kontroll. Kriminalvården har hittills - mot&lt;br&gt;bakgrund av uttalanden i lagförarbeten - ansett sig ha sådan rätt utan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt lagstöd. Vi menar emellertid att regeringsformens bestämmelser&lt;br&gt;om mänskliga fri- och rättigheter torde förutsätta att frågan lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelserna om skyddsvisitation och annan&lt;br&gt;kroppsvisitation föreslår vi ingen ändring i sak. Vi förespråkar emellertid&lt;br&gt;en förenkling av lagregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kontrollåtgärder som i praktiken har störst betydelse för kampen mot&lt;br&gt;narkotika i anstalterna är urinprovstagning och andra former av kroppsbe-&lt;br&gt;siktning. Vi anser att den nuvarande lagstiftningen i och för sig ger&lt;br&gt;kriminalvården tillräckliga möjligheter att tillgripa dessa kontrollåtgärder.&lt;br&gt;Den av oss föreslagna ändringen när det gäller anstaltsindelningen medför&lt;br&gt;dock att den mest ingripande formen av kroppsbesiktning kommer att få&lt;br&gt;användas även i sådana anstalter som nu hänförs till kategorin slutna&lt;br&gt;lokalanstalter. Vi anför i sammanhanget också skäl för att kriminalvården&lt;br&gt;bör införskaffa en sådan urintestapparat som medger tekniska&lt;br&gt;förutsättningar för att genom urinprovstagning konstatera om en person&lt;br&gt;förvarar narkotika i kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förebild i rättegångsbalken föreslår vi en regel om att pro-&lt;br&gt;portionalitetsprincipen skall beaktas vid användningen av tvångsmedel&lt;br&gt;inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som under verkställigheten i anstalt bryter mot anbefalld&lt;br&gt;ordning eller meddelade anvisningar kan enligt gällande bestämmelser&lt;br&gt;tilldelas 'disciplinär bestraffning i form av antingen varning eller tidstillägg,&lt;br&gt;dvs. ett förordnande om att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten.&lt;br&gt;Vid sidan av eller ibland i stället för den såsom disciplinstraff betecknade&lt;br&gt;sanktionen kan disciplinförseelsen medföra andra för den intagne negativa&lt;br&gt;följder. Vanligt är att kvalifikationstiden för medgivande till permission&lt;br&gt;eller annan utevistelse ändras. Det förekommer också att den intagne&lt;br&gt;utsätts för s.k. &amp;quot;knalltransport&amp;quot;, dvs. förflyttning till säkrare anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att sådana åtgärder som nu kan motiveras bara av behand-&lt;br&gt;lingsskäl eller säkerhetsskäl men som i realiteten vidtas som reaktion på en&lt;br&gt;disciplinär förseelse bör ingå i ett mera differentierat disciplinärt sanktions-&lt;br&gt;sytem. Det är i viss mån en fråga om rättssäkerhet att saker och ting ges sin&lt;br&gt;rätta benämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer ytterligare ett skäl för den av oss i detta hänseende&lt;br&gt;föreslagna ordningen. Frågan om s.k. fakultativ villkorlig frigivning&lt;br&gt;övervägs för närvarande av Straffsystemkommittén. Det ankommer därvid&lt;br&gt;på kommittén att ta ställning till frågan i vad mån den intagnes uppförande&lt;br&gt;under verkställigheten skall få inverka på tidpunkten för den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen. Om uppförandet skall beaktas vid prövningen av&lt;br&gt;frigivningsfrågan måste detta emellertid göras på ett sådant sätt att det inte&lt;br&gt;kan uppfattas som en dubbelbestraffning för förseelser som redan medfört&lt;br&gt;sanktioner i annan ordning. En förutsättning för ett sådant system med&lt;br&gt;fakultativ villkorlig frigivning som Straffsystemkommittén sålunda skall&lt;br&gt;överväga är enligt vår mening en ordning för disciplinär bestraffning som&lt;br&gt;innebär att det klart kan utredas vilka åtgärder av disciplinär natur som&lt;br&gt;vidtagits mot den intagne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning kan disciplinära sanktioner tillämpas bara i&lt;br&gt;fråga om förseelser som begåtts under vistelsen i anstalt. Permissions-&lt;br&gt;missbruk o dyl kan inte bestraffas disciplinärt, men föranleder regelmässigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kvalifikationstiden för ny permission påverkas till den intagnes nackdel.&lt;br&gt;Med vår inställning att åtgärder som vidtas av i realiteten disciplinära skäl&lt;br&gt;skall ges sin rätta benämning följer att vi vill att disciplinsystemet skall äga&lt;br&gt;tillämpning också i fråga om förseelser som begåtts i samband med&lt;br&gt;permission eller annan medgiven utevistelse. Överväganden om en ordning&lt;br&gt;med fakultativ villkorlig frigivning spelar också i det här sammanhanget en&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av det anförda föreslår vi att beslut om ändrad kvalifika-&lt;br&gt;tionstid för permission eller annan utevistelse samt om förflyttning av&lt;br&gt;disciplinära skäl till säkrare anstalt eller avdelning formellt skall anses som&lt;br&gt;disciplinära sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det disciplinära sanktionssystemet redovisar vi i övrigt&lt;br&gt;följande överväganden och förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rimlig reaktion på inte alltför allvarliga förseelser av förstagångsnatur&lt;br&gt;är att varning meddelas. Varning bör sålunda stå kvar som sanktionsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss kritik har riktats mot tidstillägget som sanktionsform. Det har&lt;br&gt;ansetts som en verkningslös sanktion mot dömda med lång kvarstående&lt;br&gt;verkställighetstid. När det gäller intagna med så korta straff att villkorlig&lt;br&gt;frigivning inte kommer i fråga har det vidare hävdats att tidstillägget, vilket&lt;br&gt;beslutas inte av domstol utan av myndighet inom kriminalvården, strider&lt;br&gt;mot åtaganden i internationella konventioner. Vår uppfattning är att&lt;br&gt;tidstillägget fortfarande får betraktas som ett lämpligt disciplinärt&lt;br&gt;sanktionsmedel när det gäller intagna med en så kort återstående strafftid&lt;br&gt;att det föreligger en tydlig koppling mellan förseelsen och&lt;br&gt;disciplinbeslutets effekt. Tidstillägget bör sålunda behållas, dock med den&lt;br&gt;med hänsyn till konventionsåtagandena gjorda begränsningen att tillägget i&lt;br&gt;det enskilda fallet inte får medföra att den intagne är berövad friheten&lt;br&gt;under längre tid än som följer av det av domstol utmätta straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kritik som nu anförts mot användningen av tidstillägg när det gäller&lt;br&gt;intagna med lång kvarstående strafftid har vi funnit berättigad. Det&lt;br&gt;föreligger därför behov av ytterligare sanktionsmedel. Som sådana föreslår&lt;br&gt;vi avdrag på den ersättning som utgår till intagen för deltagande i anvisad&lt;br&gt;verksamhet - arbete eller studier - samt ensamvistelse i den intagnes&lt;br&gt;bostadsrum. När det gäller den först nämnda sanktionsformen hänvisar vi&lt;br&gt;till att löneavdrag förekommer som disciplinåtgärd i åtskilliga&lt;br&gt;sammanhang. Förslag om isolering som disciplinär sanktion har framförts&lt;br&gt;tidigare och då avvisats. Vårt förslag skiljer sig på så vis från det tidigare&lt;br&gt;att vi menar att enrumsvistelsen skall verkställas i den intagnes&lt;br&gt;bostadsrum. Därmed minskas den risk för skadeverkningar som anförts&lt;br&gt;som skäl mot det tidigare förslaget. Farhågorna om skadeverkningar anser&lt;br&gt;vi f.ö. något överdrivna med hänsyn till att flertalet av de intagna som kan&lt;br&gt;tänkas drabbade av sanktionen har åtskillig erfarenhet av enrumsvistelse&lt;br&gt;under avsevärt svårare förhållanden i samband med anhållande och&lt;br&gt;häktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innefattar det av oss föreslagna differentierade&lt;br&gt;sanktionssystemet följande sanktionsformer: Varning, tidstillägg, löneav-&lt;br&gt;drag, förbud mot vistelse utom anstalt, förflyttning till annan avdelning&lt;br&gt;eller anstalt samt ensamvistelse i den intagnes bostadsrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna - Verkställighet av fängelsestraff&lt;br&gt;(SOU 1993:76)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Norrköpings&lt;br&gt;tingsrätt, Luleå tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i&lt;br&gt;Södermanlands län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen, Kriminalvårdsnämnden, Stockholms andra övervaknings-&lt;br&gt;nämnd, Övervakningsnämnden i Borlänge, Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;(BRÅ), Straffsystemkommittén (Ju 1992:06), Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Rättsmedicinalverket, Statens institutionsstyrelse, Jämställdhetsombuds-&lt;br&gt;mannen, Barnombudsmannen, Socialtjänstkommittén (S 1991:07),&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Arbetsmarknads-&lt;br&gt;styrelsen, Statens invandrarverk, Malmö kommun, Örebro stad,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation&lt;br&gt;(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges Advokatsamfund,&lt;br&gt;Sveriges Domarförbund, Föreningen Sveriges polischefer,&lt;br&gt;Akademikerförbundet SSR, Föreningen Styresmän och Assistenter m.fl.&lt;br&gt;vid Kriminalvårdsanstaltema (SAK), Föreningen Sveriges&lt;br&gt;Frivårdstjänstemän, Svenska Fångvårdssällskapet, Riksförbundet&lt;br&gt;Frivilliga Samhällsarbetare (RFS), Svenska Röda korset, Svenska&lt;br&gt;kyrkans centralstyrelse, Sveriges Frikyrkosamråd, Brottsoffeijouremas&lt;br&gt;Riksförbund (BOJ), Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige&lt;br&gt;(ROKS) och Svenska Skyddsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet och Svenska arbetsgivarföreningen (SAF)&lt;br&gt;har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid&lt;br&gt;åklagarmyndigheten i Göteborg och vid regionåklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Kalmar, Vänersborg och Gävle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har bifogat yttrande från samtliga&lt;br&gt;regionmyndigheter. Kriminalvårdsstyrelsen har också hållit en hearing&lt;br&gt;med representanter för olika regionala och lokala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun har som svar i ärendet hänvisat till yttrande från&lt;br&gt;kommunstyrelsens socialutskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige har som yttrande över remissen&lt;br&gt;överlämnat yttrande från Statsanställdas förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralorganisationen SACO/SR har som svar överlämnat yttrande&lt;br&gt;från Sveriges Psykologförbund samt hänvisat till yttrandet från&lt;br&gt;Akademikerförbundet SSR. Sveriges psykologförbund har i sin tur&lt;br&gt;åberopat ett yttrande från leg. psykologen Stefan Andersson, ordförande i&lt;br&gt;Sveriges Kriminalvårdspsykologers förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I yttrandet från Sveriges Frikyrkosamråd deltar även Sveriges kristna&lt;br&gt;råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Fängelseutredningens sammanfattning av sitt&lt;br&gt;slutbetänkande Kriminalvård och psykiatri&lt;br&gt;(SOU 1994:5)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen lämnade i augusti 1993 sitt huvudbetänkande&lt;br&gt;&amp;quot;Verkställighet av fängelsestraff' (SOU 1993:76), vari förslag redovisats&lt;br&gt;beträffande åtskilliga frågor som angår straffverkställigheten. I&lt;br&gt;förevarande slutbetänkande behandlas den kvarstående frågan om&lt;br&gt;behandlingen av intagna som är psykiskt sjuka eller störda samt den&lt;br&gt;näraliggande frågan om psykoterapeutisk eller annan behandling av män&lt;br&gt;dömda för övergrepp mot kvinnor och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan gammalt gäller regler om straffrättslig särbehandling av personer&lt;br&gt;som gjort sig skyldiga till brottslig gärning under inflytande av en allvarlig&lt;br&gt;psykisk sjukdom. Före brottsbalkens ikraftträdande 1966 innebar&lt;br&gt;särbehandlingen att den skyldige av domstol förklarades fri från straff.&lt;br&gt;Beslut om tvångsvård ankom härefter på sjukvårdens myndigheter. 1&lt;br&gt;brottsbalken föreskrevs ursprungligen att för brott som någon begått under&lt;br&gt;inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet&lt;br&gt;av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom,&lt;br&gt;inte fick tillämpas annan påföljd än överlämnande till särskild vård, böter&lt;br&gt;eller skyddstillsyn. Vidare föreskrevs i brottsbalken att som brottspåföljd&lt;br&gt;kunde tillämpas överlämnande till sluten psykiatrisk vård inte bara&lt;br&gt;beträffande den som vid brottstillfället handlat under inflytande av&lt;br&gt;sinnessjukdom eller ett därmed jämställt tillstånd utan också den som i&lt;br&gt;annat fall vid domstillfället bedömdes vara i behov av sådan vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ändringar i brottsbalken som trätt i kraft den 1 januari 1992 gäller&lt;br&gt;följande. Den som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk&lt;br&gt;störning far enligt 30 kap 6 § inte dömas till fängelse. Enligt 34 kap 3 § kan&lt;br&gt;rätten i stället besluta att den dömde skall överlämnas till rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga&lt;br&gt;förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.&lt;br&gt;För sådant fall kan rätten besluta att vårdens upphörande skall vara&lt;br&gt;beroende av en särskild utskrivningsprövning genom domstols försorg.&lt;br&gt;Överlämnande till rättspsykiatrisk vård kan enligt samma paragraf komma&lt;br&gt;i fråga också beträffande den som visserligen inte begått brottet under&lt;br&gt;påverkan av en allvarlig psykisk störning men som likväl behöver vården&lt;br&gt;på grund av en sådan störning, dock att för detta fall särskild utskrivnings-&lt;br&gt;prövning inte far föreskrivas. Ändringen av brottsbalken innebar bl.a.,&lt;br&gt;förutom en grundläggande reform av utskrivningsförfarandet, att den&lt;br&gt;kategori lagöverträdare vars psykiska tillstånd tidigare betecknats som&lt;br&gt;jämställt med sinnessjukdom till största delen lämnats utanför den&lt;br&gt;straffrättsliga särbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande for den straffrättsliga särbehandlingen enligt såväl&lt;br&gt;gällande regler som äldre lagstiftning är sålunda att den som är allvarligt&lt;br&gt;psykiskt sjuk och behöver kvalificerad vård för sin sjukdom inte skall&lt;br&gt;dömas till fängelse. Behovet av kvalificerad psykiatrisk vård kan&lt;br&gt;emellertid uppkomma efter det att ett fängelsestraff redan ådömts och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böljat verkställas. Den som undergår straffverkställighet kan vara i behov P&lt;sup&gt;ro&lt;/sup&gt;P- 1997/98:95&lt;br&gt;av psykiatriska vårdåtgärder också om den psykiska störningen inte kan Bilaga 3&lt;br&gt;bedömas som allvarlig eller utan att vårdbehovet förutsätter intagning på&lt;br&gt;en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård. Det är därför ofrånkomligt att&lt;br&gt;straffverkställigheten måste vara så inrättad att de intagnas behov av&lt;br&gt;psykiatrisk vård kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lagstiftningen om straffverkställighet har sin grund i&lt;br&gt;1974 års kriminalvårdsreform. Före denna reform låg ansvaret för att&lt;br&gt;intagna fick den psykiatriska vård och behandling de behövde i allt&lt;br&gt;väsentligt på kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vissa kriminalvårdsanstalter fanns psykiatriska avdelningar. En&lt;br&gt;anstalt hade ställning som sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kriminalvårdsreformen slogs som en grundläggande princip fast&lt;br&gt;att kriminalvårdens intagna skulle ha samma rätt till samhällets stöd - och&lt;br&gt;vårdinsatser som andra medborgare - den s.k. normaliseringsprincipen.&lt;br&gt;Denna princip ansågs bäst tillgodosedd om den service som de intagna&lt;br&gt;sålunda skulle vara berättigade till kunde tillhandahållas av de&lt;br&gt;samhällsorgan som normalt har ansvaret. Kriminalvården borde bygga upp&lt;br&gt;egna resurser endast för sådana fall där frihetsberövandet utgjorde hinder&lt;br&gt;mot andra myndigheters medverkan eller där stödinsatserna uteslutande&lt;br&gt;hade sin grund i kriminalvårdens rehabiliterande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normaliseringsprincipen och grundsatsen om vårdansvar utanför&lt;br&gt;kriminalvården ansågs tillämplig också med avseende på den psykiatriska&lt;br&gt;vården. Därför var det angeläget att anknytningen av kriminal-&lt;br&gt;vårdsklientelet till den allmänna hälso- och sjukvården underlättades&lt;br&gt;genom att intagna i största möjliga utsträckning fick vistas i omedelbar&lt;br&gt;närhet till hemorten så att de lättare kunde upprätthålla kontakten med de&lt;br&gt;läkare och sjukvårdsinrättningar som normalt hade vårdansvaret för dem.&lt;br&gt;Fördelningen av de dömda mellan olika anstalter skulle göras i enlighet&lt;br&gt;med den s.k. närhetsprincipen - en annan för kriminalvårdsreformen&lt;br&gt;grundläggande princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som nu gäller för psykiatrisk vård åt intagna inom&lt;br&gt;kriminalvården är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvården har inga egna resurser för sluten psykiatrisk vård - dvs.&lt;br&gt;vård som förutsätter att patienten läggs in på och behandlas vid sjukhus.&lt;br&gt;Den slutna vården ankommer också i fråga om kriminalvårdsklientelet på&lt;br&gt;den allmänna sjukvården. Ansvaret för denna ligger på landstingen.&lt;br&gt;Grundläggande bestämmelser om vården och vårdansvaret finns i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sluten psykiatrisk vård skiljer man mellan tvångsvård och&lt;br&gt;frivillig vård. Den psykiatriska tvångsvården regleras genom dels lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, dels lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård. Den sist nämnda lagen äger tillämpning -förutom&lt;br&gt;beträffande den som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård - i&lt;br&gt;fråga om den som undergår verkställighet av fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård får ges under förutsättning att den intagne lider av&lt;br&gt;en allvarlig psykisk störning, att han med hänsyn till sitt psykiska tillstånd&lt;br&gt;och sina personliga förhållanden i övrigt har behov av psykiatrisk vård,&lt;br&gt;som kan tillgodoses genom att han är intagen på en sjukvårdsinrättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt att han motsätter sig sådan vård eller till följd av sitt psykiska tillstånd&lt;br&gt;uppenbart saknar förmåga att ge uttryck for ett grundat ställningstagande i&lt;br&gt;frågan. Vården far pågå endast så länge de angivna förutsättningarna är&lt;br&gt;uppfyllda. Den skall upphöra senast när frigivning från fängelsestraffet&lt;br&gt;äger rum, dock att, om ett fortsatt vårdbehov då föreligger, beslut härom&lt;br&gt;kan fattas med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård. Rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård för den som undergår fängelsestraff ges vid vårdinrättningar som för&lt;br&gt;ändamålet godkänts av regeringen. För godkännande krävs att&lt;br&gt;vårdinrättningen är så inrättad att frihetsberövandet av de intagna kan&lt;br&gt;vidmakthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rättspsykiatriska vården är som nämnts en tvångsvård. Den&lt;br&gt;förutsätter att den intagne motsatt sig vård eller att han inte varit i stånd att&lt;br&gt;lämna sitt samtycke. Sluten psykiatrisk vård för den som undergår&lt;br&gt;verkställighet av fängelsestraff kan emellertid komma till stånd också när&lt;br&gt;samtycke föreligger. Detta följer av bestämmelserna i 37 § KvaL (25 §&lt;br&gt;fängelselagen - se SOU 1993:76). Där föreskrivs att en intagen som&lt;br&gt;behöver hälso- och sjukvård skall vårdas enligt anvisningar som ges av&lt;br&gt;läkare. Därvid kan läkaren, om det behövs, besluta att den intagne skall&lt;br&gt;föras över till allmänt sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgörande och självklar skillnad mellan rättspsykiatrisk vård och&lt;br&gt;sluten psykiatrisk vård som grundas på patientens samtycke är att det&lt;br&gt;endast i det först nämnda fallet finns utrymme för att med hänsyn till&lt;br&gt;vårdbehovet vidmakthålla ett frihetsberövande av patienten. En patient&lt;br&gt;som under vårdtiden undergår verkställighet av fängelsestraff skall&lt;br&gt;emellertid ändå med anledning av straffet vara berövad sin frihet. Därför&lt;br&gt;far även den frivilliga vården anordnas vid en sådan sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;som är godkänd för rättspsykiatrisk vård med de möjligheter att med tvång&lt;br&gt;vidmakthålla frihetsberövandet som detta för med sig. Frivillig sluten vård&lt;br&gt;kan emellertid anordnas också vid någon annan psykiatrisk&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning. Därvid ankommer det på kriminalvården att anordna&lt;br&gt;den bevakning och meddela de säkerhetsföreskrifter som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller psykiatrisk vård som inte kräver inläggning och&lt;br&gt;behandling vid sjukhus talar man om öppen vård. Kriminalvården har vissa&lt;br&gt;egna resurser för sådan vård. Sålunda finns vid kriminalvårdsanstaltema&lt;br&gt;Härianda, Härnösand, Kumla, Malmö och Österåker psykiatriska av-&lt;br&gt;delningar med sammanlagt 72 platser (före kriminalvårdsreformen 1974&lt;br&gt;uppgick antalet platser vid psykiatriska avdelningar till 264). Vid tre av&lt;br&gt;anstalterna finns heltidsanställd psykiater medan de två andra har konsult-&lt;br&gt;psykiater. Kriminalvårdens behov av psykiatrisk service i form av öppen&lt;br&gt;vård täcks i övrigt genom vårdinsatser i anstalterna av arvoderade&lt;br&gt;konsulter eller genom att den allmänna sjukvårdens psykiatriska öppen-&lt;br&gt;vårdsavdelningar anlitas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning har som nämnts sin grund i 1974 års kriminalvårds-&lt;br&gt;reform. Mycket har förändrats sedan reformen genomfördes. Viktigast i&lt;br&gt;sammanhanget är den utveckling som ägt rum inom den psykiatriska&lt;br&gt;vården. Det har sålunda skett en markant förskjutning till öppna&lt;br&gt;vårdformer. Åtskilliga psykiska stömingstillstånd som tidigare föranlett&lt;br&gt;sjukhusvård behandlas numera inom den öppna vården. En konsekvens av&lt;br&gt;denna utveckling inom den allmänna psykiatriska vården är att utrymmet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att tillämpa psykiatrisk vård som brottspåföljd i stället för fängelse efter&lt;br&gt;hand minskat - en minskning som i praktiken påböljats redan innan den&lt;br&gt;nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utvecklingstendens inom den psykiatriska vården har varit den&lt;br&gt;s.k. sektoriseringen. Ansvaret för den psykiatriska verksamheten, vilken&lt;br&gt;tidigare legat på staten, har decentraliserats till enheter med geografiskt och&lt;br&gt;befolkningsmässigt avgränsade verksamhetsområden. Härmed har man&lt;br&gt;velat skapa de organisatoriska förutsättningarna for att så långt det är&lt;br&gt;möjligt kunna erbjuda de vårdbehövande erforderlig behandling på&lt;br&gt;hemorten eller i närheten av denna. För kriminalvårdens vidkommande kan&lt;br&gt;det sägas att sektoriseringen i och för sig ökat angelägenheten av en&lt;br&gt;konsekvent tillämpning av närhetsprincipen. Den som undergår&lt;br&gt;verkställighet av ett fängelsestraff långt från hemorten har svårt att fa ett&lt;br&gt;eventuellt behov av psykiatrisk behandling tillgodosett genom hemortens&lt;br&gt;psykiatri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta skall ställas tendensen inom kriminalvården att vid&lt;br&gt;fördelningen av anstaltsplatser alltmera ställa närhetsprincipen åt sidan till&lt;br&gt;förmån for en differentiering av de intagna med hänsyn till vad säkerheten&lt;br&gt;kräver och vilka individuella behandlingsbehov som kan tillgodoses i&lt;br&gt;samband med verkställigheten. Det har efter hand blivit allt vanligare att&lt;br&gt;straffverkställigheten äger rum i en anstalt som ligger långt från den&lt;br&gt;dömdes hemort. Våra förslag i huvudbetänkandet är ägnade att förstärka&lt;br&gt;denna tendens, eftersom vi ansett att andra omständigheter än den intagnes&lt;br&gt;behov av närhet till hemorten bör ges större tyngd vid fördelningen av&lt;br&gt;anstaltsplatser än enligt nu gällande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu beskrivna utvecklingstendenserna har av åtskilliga vittnesbörd att&lt;br&gt;döma, ställt kriminalvårdens myndigheter infor stora svårigheter. Den&lt;br&gt;omständigheten att fängelsestraff numera tillämpas beträffande&lt;br&gt;lagöverträdare som enligt tidigare praxis skulle ha överlämnats till sluten&lt;br&gt;psykiatrisk vård har medfört att de psykiatriska vårdbehoven hos intagna i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstaltema ökat. Antalet vårddagar som inom den slutna&lt;br&gt;psykiatriska vården har tagits i anspråk för kriminalvårdens klientel inkl,&lt;br&gt;häktade har fördubblats från cirka 3 000 under budgetåret 1990/91 till&lt;br&gt;drygt 6 000 under budgetåret 1992/93.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har framstått som tveksamt om och i vilken utsträckning&lt;br&gt;kriminalvården i samarbete med psykiatrin lyckats bemästra problemen.&lt;br&gt;Ibland har det hävdats att den målsättning som normaliseringsprincipen ger&lt;br&gt;uttryck för - att intagna i kriminalvårdsanstalt skall ha samma rätt till&lt;br&gt;samhällets stöd- och vårdinsatser som andra medborgare - inte kunnat&lt;br&gt;uppfyllas när det gäller psykiatrin. Från kriminalvårdens sida har riktats&lt;br&gt;kritik mot psykiatrin för dåligt samarbete och bristande intresse for att&lt;br&gt;medverka med psykiatriska vårdinsatser till kriminalvårdens klientel.&lt;br&gt;Psykiatrin har pekat på svårigheter att vid vanliga psykiatriska enheter ge&lt;br&gt;adekvat behandling till kriminalvårdens intagna när dessa inte hör hemma&lt;br&gt;inom enhetens upptagningsområde och när det på grund av rymningsrisk&lt;br&gt;behövs särskilda bevakningsinsatser genom kriminalvårdens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt utredningsuppdrag är att analysera de förhållanden som råder samt&lt;br&gt;föreslå de förändringar som kan vara motiverade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller analysen måste framhållas att den begränsade tid som stått&lt;br&gt;till vårt förfogande inte medgett någon undersökning som ger en säker bild&lt;br&gt;av vilka behov av psykiatrisk vård och behandling som föreligger när det&lt;br&gt;gäller kriminalvårdens klientel och i vilken omfattning dessa behov blir&lt;br&gt;tillgodosedda. Vår analys har därför måst bygga på uppskattningar som&lt;br&gt;gjorts i andra sammanhang samt på vad som redovisats till oss genom våra&lt;br&gt;kontakter med företrädare för kriminalvården och psykiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts framgår det redan av den omständigheten att antalet&lt;br&gt;inom den slutna psykiatriska vården ianspråktagna vårddagar under senare&lt;br&gt;år fördubblats att behovet av psykiatriska vårdinsatser för kriminalvårdens&lt;br&gt;intagna ökat. En bidragande orsak till det ökade antalet vårddagar kan vara&lt;br&gt;att den allmänna sjukvården under de senaste åren blivit mer benägen att&lt;br&gt;tillgodose de intagnas psykiatriska vårdbehov. Det finns emellertid&lt;br&gt;beräkningar som ger vid handen att det antal vårddagar som faktiskt tas i&lt;br&gt;anspråk inte på långt när täcker det verkliga behovet. Sålunda har&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen i något sammanhang beräknat årsbehovet till drygt&lt;br&gt;20 000 vårddagar, medan Psykiatriutredningen angett detsamma till 9 000-&lt;br&gt;11 000 vårddagar. Båda beräkningarna ger uttryck för att vårdbehövande&lt;br&gt;intagna i stor omfattning skulle bli utan den vård de behöver och har rätt&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad vi själva erfarit genom våra kontakter inom kriminalvården och&lt;br&gt;psykiatrin ger emellertid inte något stöd för att missförhållanden skulle&lt;br&gt;förekomma i sådan omfattning som nämnts. Visserligen har vi som svar på&lt;br&gt;en enkät till landets samtliga kriminalvårdsanstalter från något färre än&lt;br&gt;hälften av anstalterna fått uppgifter om att det skulle ha förekommit att en&lt;br&gt;intagen inte fått den psykiatriska vård han behöver. Det har emellertid för&lt;br&gt;flertalet av dessa anstalter rört sig om endast ett fåtal fall. Större problem i&lt;br&gt;detta hänseende har redovisats i huvudsak endast från några slutna anstalter&lt;br&gt;i närheten av Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller enkäten till kriminalvårdsanstaltema skall anmärkas att&lt;br&gt;den av svaren att döma vanligaste anledningen till att en intagen förvägrats&lt;br&gt;sjukhusvård som han enligt anstaltens uppfattning varit i behov av varit&lt;br&gt;den att anstalten genom konsultläkaren gjort en annan bedömning av&lt;br&gt;vårdbehovet än läkaren vid den anlitade vårdinrättningen. Eftersom den&lt;br&gt;vårdansvarige läkarens bedömning måste anses avgörande bör man enligt&lt;br&gt;vår mening bortse från dessa svar vid bedömningen av frågan om missför-&lt;br&gt;hållanden förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra svar ger mera anledning till kritik mot rådande förhållanden. Det&lt;br&gt;påstås sålunda ha förekommit att vårdbehövande intagna förvägrats&lt;br&gt;sjukhusvård under hänvisning till platsbrist vid den anlitade vårdinrätt-&lt;br&gt;ningen, svårigheter att anordna tillfredsställande bevakning eller problem&lt;br&gt;med betalningsansvaret när den intagne inte hört hemma inom vårdin-&lt;br&gt;rättningens upptagningsområde. Det har också förekommit att vårdin-&lt;br&gt;rättningen gett uttryck för en uppfattning om att vårdansvaret borde ligga&lt;br&gt;på kriminalvården i stället för på den allmänna sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning - mot bakgrund av enkäten och de kontakter som vi i&lt;br&gt;övrigt haft - är att problemen när det gäller att anordna erforderlig sluten&lt;br&gt;psykiatrisk vård åt intagna i kriminalvårdsanstalt är av tämligen begränsad&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att lösa de problem som dock föreligger har det på en del&lt;br&gt;håll väckts tankar om att återföra ansvaret for den slutna psykiatriska&lt;br&gt;vården av fangelsedömda till kriminalvården. Att inrätta ett&lt;br&gt;fängelsesjukhus. Vi förespråkar inte en sådan lösning. Skälen för detta är&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagöverträdare som till följd av en allvarlig psykisk störning är i behov&lt;br&gt;av sjukhusvård under längre tid döms även enligt den nya lagstiftningen i&lt;br&gt;allmänhet inte till fängelse. När det beträffande någon som undergår&lt;br&gt;straffverkställighet föreligger behov av psykiatrisk sjukhusvård rör det sig&lt;br&gt;därför i allmänhet om endast akutvård eller en annars kortvarig be-&lt;br&gt;handlingstid. Det förefaller inte praktiskt att för detta slags vårdbehov&lt;br&gt;inrätta ett fangelsesjukhus, som med nödvändighet måste ha hela landet&lt;br&gt;som sitt upptagningsområde. Vad beträffar de undantagsfall då behovet av&lt;br&gt;psykiatrisk sjukhusvård kan bedömas bli mera långvarigt skulle ett särskilt&lt;br&gt;fängelsesjukhus vara förenat med den olägenheten att behandlingsansvaret&lt;br&gt;inte kan kvarstå hos sjukhuset efter det att den intagne fri getts från sitt&lt;br&gt;straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att ett fängelsesjukhus skulle bli alldeles för litet för&lt;br&gt;att kunna upprätthålla en vårdkvalitet som svarar mot vad som gäller för&lt;br&gt;psykiatriska vårdinrättningar inom den allmänna sjukvården. Det&lt;br&gt;nuvarande ianspråktagandet av drygt 6 000 vårddagar om året svarar mot&lt;br&gt;en genomsnittlig beläggning av endast 16-17 platser. Även om&lt;br&gt;vårdbehovet skulle kunna förmodas vara något större, skulle underlaget bli&lt;br&gt;alltför litet för att sjukhuset skulle kunna knyta till sig kompetent personal.&lt;br&gt;Det skulle vara omöjligt att bygga upp specialistkompetens inom hela det&lt;br&gt;psykiatriska faltet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den målsättning som normaliseringsprincipen ger uttryck för måste&lt;br&gt;enligt vår uppfattning upprätthållas. Därför är det nödvändigt att söka&lt;br&gt;lösningen på föreliggande problem inom ramen för nuvarande ordning,&lt;br&gt;dvs. med ett bibehållet vårdansvar för psykiatrin inom den allmänna&lt;br&gt;sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av redogörelsen för enkätsvaren har en anledning till att&lt;br&gt;intagna inom kriminalvården förvägrats erforderlig vård inom en allmän&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning varit den att den intagne inte hört hemma inom&lt;br&gt;sjukhusets upptagningsområde. En sådan vägran kan i och för sig tänkas ha&lt;br&gt;haft stöd i gällande regler. Ett sjukhus inom vars upptagningsområde en&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt är belägen har nämligen enligt nuvarande ordning inte&lt;br&gt;skyldighet att för en intagen som hör hemma utanför upptagningsområdet&lt;br&gt;lämna annat än akut sjukvård. Vårdinsatser därutöver förutsätter med-&lt;br&gt;givande av den intagnes hemortslandsting, som i och med ett sådant&lt;br&gt;medgivande tar på sig betalningsansvaret för vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det är rimligt att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;oberoende av hemvist far komma i åtnjutande av mera än rent akuta&lt;br&gt;vårdinsatser vid sjukhus i anstaltens närhet. Detta är angeläget inte minst&lt;br&gt;mot bakgrund av tendensen inom kriminalvården att i allt mindre mån&lt;br&gt;beakta närhetsprincipen vid fördelningen av anstaltsplatser. Vi föreslår mot&lt;br&gt;bakgrund härav en ändring i hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de intagnas rätt att i förekommande fall erhålla psykiatrisk&lt;br&gt;sjukhusvård skall ytterligare säkerställas föreslår vi att vaije kriminalvårds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anstalt genom avtal mellan kriminalvården och landstingen knyts till en&lt;br&gt;viss sjukvårdsinrättning. Därvid bör kriminalvårdens slutna anstalter före-&lt;br&gt;trädesvis knytas till sjukhus som godkänts för rättspsykiatrisk vård. Det är&lt;br&gt;angeläget - både med hänsyn till kostnaderna och med hänsyn till&lt;br&gt;vårdförutsättningama - att så mycket som möjligt begränsa behovet av&lt;br&gt;bevakningsinsatser från kriminalvårdens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu angivna önskemålet torde förutsätta att ytterligare sjukhus eller&lt;br&gt;sjukhusavdelningar godkänns för rättspsykiatrisk vård. Därvidlag&lt;br&gt;föreligger det problemet att ett godkännande förutsätter att sjukhuset är så&lt;br&gt;inrättat att det med tillfredsställande säkerhet kan bereda vård även åt&lt;br&gt;häktade med av åklagare meddelade restriktioner. Vi menar att säker-&lt;br&gt;hetskraven i allmänhet kan sättas väsentligt lägre när det gäller flertalet&lt;br&gt;intagna vid slutna kriminalvårdsanstalter. Vi föreslår därför att också&lt;br&gt;sjukhus som inte helt uppfyller de säkerhetskrav som nu ställs skall kunna&lt;br&gt;godkännas för rättspsykiatrisk vård, varvid dock godkännandet bör förses&lt;br&gt;med undantag för häktade med åklagarrestriktioner samt för intagna vid&lt;br&gt;anstalter som hör till den högsta säkerhetsklassen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av enkätsvaren hänför sig det missnöje med samarbetet&lt;br&gt;med psykiatrin som man gett uttryck för vid flera kriminalvårdsanstalter&lt;br&gt;till det förhållandet att anstaltens personal och den anlitade konsultläkaren&lt;br&gt;gjort en annan bedömning av den intagnes vårdbehov än läkaren vid&lt;br&gt;sjukhuset. Vi har stor förståelse för dessa skiljaktigheter i bedömningarna.&lt;br&gt;Utvecklingen inom psykiatrin mot öppna vårdformer har gått snabbt.&lt;br&gt;Sjukdomstillstånd som för bara något år sedan föranledde intagning för&lt;br&gt;sluten vård behandlas nu inom den öppna vården. Det är därför förklarligt&lt;br&gt;att kriminalvårdens personal i många fall ställer större krav på sjukvården&lt;br&gt;än vad denna enligt nuvarande praxis är beredd att tillmötesgå. Detta kan&lt;br&gt;också gälla i fråga om konsultläkare som saknar aktuell erfarenhet av&lt;br&gt;vårdarbetet inom den slutna psykiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att kriminalvårdens personal ges bättre kunskap om vad&lt;br&gt;psykiatrin kan behandla och hur behandlingen är utformad. För bedöm-&lt;br&gt;ningen av intagnas psykiska tillstånd bör vidare anstalterna anlita vårdank-&lt;br&gt;nutna psykiatrer. Detta ger förutom en större säkerhet i bedömningen bättre&lt;br&gt;förutsättningar för ett fungerande samarbete mellan anstalten och vårdin-&lt;br&gt;rättningen. Det är vidare viktigt att kriminalvården på central nivå har&lt;br&gt;tillgång till en psykiater med omfattande erfarenhet av praktiskt behand-&lt;br&gt;lingsarbete inom den allmänna psykiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som hittills redovisats av våra överväganden har avsett sådana fall&lt;br&gt;där den intagnes vårdbehov motiverar en inläggning på sjukhus. Som&lt;br&gt;framgått av det anförda hänför sig behovet av psykiatriska insatser till&lt;br&gt;förmån för kriminalvårdens klientel till den alldeles övervägande delen till&lt;br&gt;åtgärder av öppenvårdskaraktär. Den öppna psykiatriska vården inom&lt;br&gt;kriminalvården tillgodoses dels genom de särskilda psykiatriska avdel-&lt;br&gt;ningarna vid fem slutna anstalter, dels genom de till anstalterna knutna&lt;br&gt;konsultläkama, dels också i någon omfattning med anlitande av den&lt;br&gt;allmänna psykiatriska öppenvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart att behovet av psykiatrisk konsultation och behandling&lt;br&gt;inom kriminalvårdens anstalter ökat under senare år som en följd av den&lt;br&gt;förändrade vårdideologin inom psykiatrin. Omfattningen av de vårdbehov&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som föreligger framgår i någon mån genom vår enkät till&lt;br&gt;kriminalvårdsanstaltema och genom den klientelundersökning som&lt;br&gt;redovisats i vårt huvudbetänkande. Dessa begränsade undersökningar,&lt;br&gt;liksom analyser som gjorts i andra sammanhang, visar enligt vår mening&lt;br&gt;klart att kriminalvården behöver en kompetens- och resursförstärkning for&lt;br&gt;att kunna tillmötesgå behoven. I brist på den mera djupgående analys som&lt;br&gt;vi av tidsskäl fått avstå från att göra saknar vi dock underlag för att ange&lt;br&gt;någon omfattning av forstärkningsbehovet. Våra förslag är därför be-&lt;br&gt;gränsade till att ange riktlinjerna för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt huvudbetänkande har vi förordat att den genom kriminalvårds-&lt;br&gt;reformen fastslagna närhetsprincipen för fördelningen av anstaltsplatser&lt;br&gt;skall stå tillbaka för en bättre differentiering av de intagna med hänsyn till&lt;br&gt;deras brottslighet och behandlingsbehov. När det gäller intagna som är&lt;br&gt;psykiskt störda är differentieringen enligt vår mening särskilt angelägen.&lt;br&gt;Det är viktigt att hushålla med de knappa resurserna för psykiatrisk&lt;br&gt;behandling genom att inte sprida intagna med psykiska problem till alltför&lt;br&gt;många anstalter. Resurserna behöver också koncentreras när det gäller den&lt;br&gt;erforderliga kompetensutvecklingen för kriminalvårdens personal. Vidare&lt;br&gt;skall framhållas att en blandning av psykiskt störda intagna med andra&lt;br&gt;intagna i allmänhet förorsakar olägenheter för båda kategorierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den differentiering som nu görs med hänsyn till intagnas psykiatriska&lt;br&gt;behandlingsbehov avser placeringen på psykiatrisk avdelning. Vi utgår&lt;br&gt;från att dessa avdelningar skall bestå. De bör tas i anspråk för intagna som&lt;br&gt;har ett mera kontinuerligt behandlingsbehov eller som - utan att sluten vård&lt;br&gt;kommer i fråga - behöver sådan behandling som inte kan ges på&lt;br&gt;normalavdelning. Det är enligt vår mening inte osannolikt att antalet&lt;br&gt;platser vid de psykiatriska avdelningarna behöver utökas eller att&lt;br&gt;ytterligare någon avdelning behöver öppnas. Alternativt kan emellertid&lt;br&gt;övervägas att vissa anstalter utan särskild psykiatrisk avdelning tillförs&lt;br&gt;resurser genom att insatserna av konsultläkare där utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har uppmärksammat att en viss kategori psykiskt störda intagna vållar&lt;br&gt;särskilda problem for straffverkställigheten. Det gäller intagna med&lt;br&gt;personlighetsstörningar som tar sig uttryck i ett utagerande beteende,&lt;br&gt;förhöjd aggressivitet och benägenhet för självdestruktiva handlingar.&lt;br&gt;Många av dessa har symptom som enligt tidigare praxis skulle ha&lt;br&gt;jämställts med sinnessjukdom och föranlett intagning for sluten psykiatrisk&lt;br&gt;vård. Att sluten vård inte längre kommer i fråga beror i första hand på att&lt;br&gt;de personlighetsstördas psykiska tillstånd i allmänhet inte anses&lt;br&gt;behandlingsbart och psykiatrisk vård därför oftast är verkningslös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagna som hör till den här nämnda kategorin utgör ett störande inslag i&lt;br&gt;åtskilliga anstalter. De far ofta själva illa av verkställigheten och deras&lt;br&gt;uppträdande inverkar många gånger negativt på behandlingen av andra&lt;br&gt;intagna. Eftersom den grupp som har mer djupgående personlighetsstör-&lt;br&gt;ningar till stor del är ny for kriminalvården saknar personalen tillräckliga&lt;br&gt;kunskaper och erfarenheter för att på ett tillfredsställande sätt ta hand om&lt;br&gt;problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag när det gäller kategorin personlighetsstörda innebär att&lt;br&gt;specialavdelningar inrättas. Dessa avdelningar har vi benämnt stödavdel-&lt;br&gt;ningar. Till en sådan avdelning bör rekryteras personal med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentalskötarutbildning. Psykolog bör vara knuten till avdelningen. Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;Verksamheten bör utformas så att de intagna om möjligt undviker att råka Bilaga 3&lt;br&gt;in i konflikter. Det gäller att försöka begränsa skadeverkningarna av&lt;br&gt;anstaltsvistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en stödavdelning bör hänföras intagna som i en annan anstalt eller&lt;br&gt;avdelning till följd av sin personlighetsstörning eller psykiska särart&lt;br&gt;uppträtt störande för sin omgivning och vars psykiska problem är av den&lt;br&gt;beskaffenheten att någon egentlig vård inte står till buds. Vi räknar med att&lt;br&gt;det bör inrättas några stödavdelningar. Dessa bör företrädesvis knytas till&lt;br&gt;anstalter med psykiatriska avdelningar. Även om de intagna vid en&lt;br&gt;stödavdelning inte kontinuerligt är i behov av psykiatriska behandlingsåt-&lt;br&gt;gärder kan det beträffande flera av dem ibland uppkomma ett akut behov&lt;br&gt;av en psykiatrisk konsultation som i så fall med kort varsel kan ombesöijas&lt;br&gt;genom läkare vid den psykiatriska avdelningen. Det förekommer också att&lt;br&gt;vissa personlighetsstörningar efter hand kan utveckla sig i riktning mot en&lt;br&gt;psykossjukdom, t.ex. paranoid psykos och schizofreni, vilket kan&lt;br&gt;aktualisera en intagning för sluten vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven skall utredningen särskilt ta upp frågor som rör&lt;br&gt;behandlingen av dem som avtjänar straff för sexualbrott. Eftersom&lt;br&gt;sexualbrottslighet enligt en samstämmig bedömning av den expertis som&lt;br&gt;finns på området i flertalet fall har sin grund i psykisk störning äger det&lt;br&gt;som hittills redovisats i och för sig tillämpning också i fråga om de&lt;br&gt;sexualbrottsdömda. Av olika skäl förtjänar dock frågor som rör&lt;br&gt;straffverkställigheten för denna kategori intagna att uppmärksammas&lt;br&gt;särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett speciellt problem när det gäller intagna som är dömda för sexualbrott&lt;br&gt;är att dessa ofta utsätts för våld, hot och andra trakasserier från&lt;br&gt;medintagna. Sådant får inte förekomma och kriminalvården har ett&lt;br&gt;självklart ansvar för att det inte sker. Det fortfarande vanligaste sättet att&lt;br&gt;bereda skydd åt dessa intagna är att placera dem i frivillig isolering på s.k&lt;br&gt;ro-avdelningar. Under senare år har en stor del av de sexualbrottsdömda&lt;br&gt;också koncentrerats till särskilda avdelningar och anstalter. Sådana&lt;br&gt;avdelningar finns eller skall inrättas vid kriminalvårdsanstaltema&lt;br&gt;Kristianstad Centrum, Malmö, Norrtälje, Kalmar, Mariefred, Skenäs,&lt;br&gt;Skogome och Härnösand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av skydd mot trakasserier är dock inte den enda anledningen till&lt;br&gt;att särskilda anstaltsavdelningar för sexualbrottsdömda böljat inrättas.&lt;br&gt;Syftet med avdelningarna är främst att dessa skall kunna erbjuda de&lt;br&gt;intagna adekvat psykoterapeutisk behandling. Längst i utvecklingen i fråga&lt;br&gt;om behandlingsverksamheten har Skogomeanstalten kommit. Till denna&lt;br&gt;har knutits tre halvtidsanställda psykologer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens justitieutskott har i flera sammanhang understrukit att det är&lt;br&gt;viktigt att verkställigheten av fängelsestraffet utnyttjas för att rehabilitera&lt;br&gt;personer som dömts för vålds- och sexualbrott och att det därför är&lt;br&gt;angeläget att den behandlingsverksamhet som på detta område bedrivs&lt;br&gt;inom kriminalvården ytterligare utökas och intensifieras. Målet måste&lt;br&gt;enligt vad utskottet uttalat och riksdagen härefter gett regeringen tillkänna&lt;br&gt;vara att de intagna som vill ha och har behov av behandling skall kunna&lt;br&gt;erhålla sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppgift enligt direktiven är att klarlägga hur stort behovet är av&lt;br&gt;särskild behandling åt sexualbrottsdömda och hur den av riksdagen&lt;br&gt;angivna målsättningen bör förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet intagna som avtjänar straff för sexualbrott har under ett för-&lt;br&gt;hållandevis kort tidsperspektiv mer än fördubblats. I september 1987&lt;br&gt;uppgick sålunda antalet intagna som dömts för denna typ av brott till 159.&lt;br&gt;Motsvarande tal för oktober 1993 var 327. Den kraftiga ökningen har i&lt;br&gt;huvudsak två skilda förklaringar. En är att förskjutningen inom psykiatrin&lt;br&gt;mot öppna vårdformer medfört att en större andel sexualbrottslingar&lt;br&gt;numera döms till fängelse i stället för sluten psykiatrisk vård. En annan&lt;br&gt;förklaring är att benägenheten att anmäla och lagföra sexualbrott efter hand&lt;br&gt;blivit större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för kriminalvårdens rehabiliterande verksamhet är att&lt;br&gt;behandlingsåtgärder förutsätter medgivande från den intagnes sida. Det&lt;br&gt;kan enligt vår mening inte komma i fråga att frångå denna princip när det&lt;br&gt;gäller den behandling av sexualbrottsdömda som avses. Erfarenhetsmässigt&lt;br&gt;räknar man med att omkring tre fjärdedelar av dem som erbjuds&lt;br&gt;behandling accepterar sådan. Detta skulle innebära att den av riksdagen&lt;br&gt;önskade målsättningen förutsätter en behandlingskapacitet beräknad för&lt;br&gt;200-250 intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandling av sexualbrottsdömda i anslutning till verkställigheten av&lt;br&gt;fängelsestraff förekommer också i andra länder. Längst erfarenhet av sådan&lt;br&gt;behandlingsverksamhet har man i USA där också verksamhetens&lt;br&gt;omfattning är den största. Vi har tagit del av såväl amerikanska som&lt;br&gt;inhemska undersökningar angående olika behandlingsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad vi sålunda erfarit måste vi slå fast att det inte finns&lt;br&gt;några verkligt säkra belägg för att den behandling av sexualbrottsdömda&lt;br&gt;som bedrivs enligt olika koncept är framgångsrik. Vissa undersökningar&lt;br&gt;tyder dock på att kvalificerad psykoterapeutisk behandling kan ge en&lt;br&gt;positiv effekt i form av minskad återfallsfrekvens. Sammanfattningsvis&lt;br&gt;föreligger emellertid en betydande osäkerhet om hur man bäst behandlar&lt;br&gt;män som gjort sig skyldiga till sexualbrott. Forskningen på området är&lt;br&gt;eftersatt och behöver intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är att endast kvalificerad psykoterapeutisk behandling&lt;br&gt;som har stöd i vedertagen vetenskap på området bör komma i fråga. Be-&lt;br&gt;handlingen är långvarig och måste i allmänhet fortgå även efter villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Ansvaret för behandlingen bör ovillkorligen ligga på psykolog&lt;br&gt;eller läkare. Annan personal kan dock medverka och kan spela en viktig&lt;br&gt;roll när det gäller att påverka sexualbrottsintagna att påbölja vård. Den&lt;br&gt;omständigheten att behandlingen i allmänhet bör fortgå efter det att straffet&lt;br&gt;avtjänats förutsätter en samverkan med fri vården samt med vårdansvariga&lt;br&gt;inom landsting och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna debatten har ofta s.k. kemisk kastrering eller hormonbe-&lt;br&gt;handling nämnts som ett tänkbart sätt att komma till rätta med sexual-&lt;br&gt;brottslighet. Metoden används i viss omfattning i Danmark. Såvitt vi har&lt;br&gt;förstått kan hormonbehandlingen i vissa fall användas som ett led i en&lt;br&gt;psykoterapeutisk behandling av sexualförbrytare - däremot inte med&lt;br&gt;framgång som en fristående behandlingsmetod. Vi tar inte ställning till i&lt;br&gt;vad mån hormonbehandlingen bör få förekomma. Vår inställning är den att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsverksamheten för närvarande varken kan eller bör låsas fast i&lt;br&gt;bestämda former utan måste hållas öppen for den utveckling på området&lt;br&gt;som förhoppningsvis kan komma. Vi förutsätter att kriminalvården och&lt;br&gt;Socialstyrelsen i samverkan ägnar fortsatt uppmärksamhet åt frågan om&lt;br&gt;lämpliga behandlingsmetoder och därvid också beaktar i vad mån&lt;br&gt;hormonbehandling kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av riksdagen uttalade målsättningen att de sexualbrottsdömda som&lt;br&gt;vill ha och behöver behandling skall erbjudas sådan kan inte uppfyllas utan&lt;br&gt;ett väsentligt tillskott av resurser till kriminalvården. Den förstärkning som&lt;br&gt;krävs såväl kvantitativt som kvalitativt kan enligt vår bedömning inte&lt;br&gt;åstadkommas inom ramen för de resurser som kriminalvården nu har till&lt;br&gt;sitt förfogande. Frågan om en sådan resursförstärkning fordrar ett förnyat&lt;br&gt;politiskt ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utbyggnad av behandlingsverksamhet för sexualbrottsdömda som&lt;br&gt;nu är på gång utgör ett värdefullt steg på vägen. Inrättandet av särskilda&lt;br&gt;anstalter eller avdelningar för sexualbrottsdömda ligger i linje med den&lt;br&gt;differentiering av de intagna som vi förespråkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&amp;lt;&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna - Kriminalvård och psykiatri (SOU&lt;br&gt;1994:5)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän(JO), Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Norrköpings&lt;br&gt;tingsrätt, Luleå tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvårdsnämnden,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Socialstyrelsen, Rättsmedicinalverket,&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse, Kommissionen om våld mot kvinnor (S&lt;br&gt;1993:11), Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik&lt;br&gt;(SPU), Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Medicinska&lt;br&gt;forskningsrådet, SPRI, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,&lt;br&gt;Statens invandrarverk, Landstingsförbundet, Landstinget i Stockholms&lt;br&gt;län, Landstinget i Östergötlands län, Landstinget i Kronobergs län,&lt;br&gt;Landstinget i Västemorrlands län, Malmö kommun, Örebro stad,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges Advokatsamfund,&lt;br&gt;Sveriges Domareförbund, Sveriges läkarförbund, Sveriges&lt;br&gt;Psykologförbund, Akademikerförbundet SSR, Föreningen Sveriges&lt;br&gt;Frivårdstjänstemän, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS),&lt;br&gt;Svenska röda korset, Sveriges Kristna råd, Brottsoffeijouremas&lt;br&gt;Riksförbund (BOJ), Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige&lt;br&gt;(ROKS), Svenska Skyddsförbundet, Riksförbundet för social- och mental&lt;br&gt;hälsa (RSMH), Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och&lt;br&gt;Svenska Föreningen för rättspsykiatriskt samarbete (SFRS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagaren vid&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Göteborg samt från överåklagarna vid&lt;br&gt;regionåklagarmyndighetema i Gävle, Kalmar och Vänersborg.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Akademikerförbundet SSR har&lt;br&gt;bifogat yttrande från SACO inom kriminalvården. Svenska&lt;br&gt;Skyddsförbundet har bifogat yttrande från professor Lars Lidberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet för medinsk-etiska frågor (S 1985: A), Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, Svenska Arbetsgivarförbundet (SAF) och&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO) har avstått från att yttra sig över&lt;br&gt;betänkandet. Centralorganisationen SACO/SR har avstått från att yttra&lt;br&gt;sig och i stället hänvisat till yttranden från Akademikerförbundet SSR,&lt;br&gt;Sveriges Läkarförbund och Sveriges Psykologförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattningen i promemorian Användning av&lt;br&gt;privata vaktbolag för bevakningsuppdrag inom&lt;br&gt;kriminalvården&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att kriminalvården ges möjlighet att anlita&lt;br&gt;väktare från auktoriserat bevakningsbolag för att utföra&lt;br&gt;bevakningsuppdrag när en intagen eller häktad skall vistas utanför&lt;br&gt;anstalten eller häktet. Bestämmelser om detta bör tas in i lagen&lt;br&gt;(1974:203) om kriminalvård i anstalt och lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Hovrätten för Nedre Norrland, Umeå tingsrätt,&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping, Justitiekanslem, Riksåklagaren,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Datainspektionen, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Östergötlands län, Statstjänstemannaförbundet, SEKO och&lt;br&gt;Securitas Sverige AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Socionomers Riksförbund, Föreningen Styresmän och&lt;br&gt;Assistenter (SAK) och Svenska Säkerhetsföretag (SWESEC) har avstått&lt;br&gt;från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lOf&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård&lt;br&gt;i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3, 7, 8, 10-12, 14, 18, 20 a-22, 32, 34, 35 och 60 §§ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kriminalvårdsanstalt eller en&lt;br&gt;avdelning av en anstalt skall med&lt;br&gt;hänsyn till graden av säkerhet&lt;br&gt;vara öppen eller sluten. För&lt;br&gt;placering av sådana intagna som&lt;br&gt;avses i 20 a § kan en sluten&lt;br&gt;avdelning inrättas som&lt;br&gt;specialavdelning med särskild&lt;br&gt;övervakning och begränsad&lt;br&gt;gemensamhet mellan de intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet, som regeringen&lt;br&gt;bestämmer, beslutar vilka&lt;br&gt;anstalter eller anstaltsavdel-&lt;br&gt;ningar som skall vara öppna&lt;br&gt;eller slutna och vilka slutna&lt;br&gt;avdelningar som skall vara&lt;br&gt;specialavdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag sägs om en&lt;br&gt;öppen eller en sluten anstalt&lt;br&gt;gäller även en öppen eller en&lt;br&gt;sluten avdelning av en anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kriminalvårdsanstalt eller en&lt;br&gt;avdelning av en anstalt skall&lt;br&gt;med hänsyn till graden av&lt;br&gt;säkerhet vara öppen eller sluten.&lt;br&gt;För placering av sådana intagna&lt;br&gt;som avses i 20 a § kan en sluten&lt;br&gt;avdelning inrättas som&lt;br&gt;säkerhetsavdelning med särskild&lt;br&gt;övervakning och begränsad&lt;br&gt;gemensamhet mellan de intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer beslutar vilka&lt;br&gt;anstalter eller anstaltsavdel-&lt;br&gt;ningar som skall vara öppna&lt;br&gt;eller slutna och vilka slutna&lt;br&gt;avdelningar som skall vara&lt;br&gt;säkerhetsavdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag sägs om&lt;br&gt;öppna eller slutna anstalter&lt;br&gt;gäller även öppna eller slutna&lt;br&gt;avdelningar av anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:492&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning av de intagna :&lt;br&gt;följande iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen bör placeras i en&lt;br&gt;öppen anstalt, om inte&lt;br&gt;placering i en sluten anstalt är&lt;br&gt;nödvändig av säkerhetsskäl&lt;br&gt;eller för att den intagne skall få&lt;br&gt;möjlighet till sådant arbete&lt;br&gt;eller sådan undervisning,&lt;br&gt;utbildning eller särskild&lt;br&gt;behandling som inte lämpligen&lt;br&gt;kan ordnas i en öppen anstalt.&lt;br&gt;Vid bedömningen av om det av&lt;br&gt;säkerhetsskäl är nödvändigt&lt;br&gt;med placering i en sluten&lt;br&gt;anstalt skall bland andra&lt;br&gt;omständigheter beaktas om det&lt;br&gt;finns risk för att den intagne&lt;br&gt;skall avvika. Vidare skall den&lt;br&gt;som kan befaras missbruka&lt;br&gt;eller på annat sätt ta befattning&lt;br&gt;med narkotika under&lt;br&gt;verkställigheten företrädesvis&lt;br&gt;placeras i en sluten anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fångelse i&lt;br&gt;lägst fyra år och den som i&lt;br&gt;annat fall har dömts till&lt;br&gt;fängelse i lägst två år för grovt&lt;br&gt;narkotikabrott eller grov&lt;br&gt;varusmuggling som avser&lt;br&gt;narkotika eller for försök,&lt;br&gt;förberedelse, stämpling eller&lt;br&gt;medverkan till brott som nu&lt;br&gt;angetts skall placeras i en&lt;br&gt;sluten anstalt, om det med&lt;br&gt;hänsyn till arten av hans&lt;br&gt;brottslighet eller annars kan&lt;br&gt;befaras att han är särskilt&lt;br&gt;benägen att avvika eller&lt;br&gt;fortsätta en brottslig&lt;br&gt;verksamhet av allvarlig&lt;br&gt;karaktär innan verkställigheten&lt;br&gt;i anstalt har avslutats.&lt;br&gt;Placeringen skall företrädesvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öppna och slutna anstalter skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen bör placeras i en&lt;br&gt;öppen anstalt, om inte placering i&lt;br&gt;en sluten anstalt är nödvändig av&lt;br&gt;säkerhetsskäl eller för att den&lt;br&gt;intagne skall få möjlighet till&lt;br&gt;sådant arbete eller sådan&lt;br&gt;undervisning, utbildning eller&lt;br&gt;särskild behandling som inte&lt;br&gt;lämpligen kan ordnas i en öppen&lt;br&gt;anstalt. Vid bedömningen av om&lt;br&gt;det av säkerhetsskäl är nödvändigt&lt;br&gt;med placering i en sluten anstalt&lt;br&gt;skall bland andra omständigheter&lt;br&gt;beaktas om det finns risk för att&lt;br&gt;den intagne skall avvika eller&lt;br&gt;fortsätta med brottslig&lt;br&gt;verksamhet. Vidare skall den som&lt;br&gt;kan befaras missbruka eller på&lt;br&gt;annat sätt ta befattning med&lt;br&gt;narkotika under verkställigheten&lt;br&gt;företrädesvis placeras i en sluten&lt;br&gt;anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som avtjänar fångelse i&lt;br&gt;lägst fyra år skall det särskilt&lt;br&gt;beslutas om de villkor som skall&lt;br&gt;gälla för verkställigheten när det&lt;br&gt;gäller placering i anstalt samt&lt;br&gt;permissioner och vistelser utanför&lt;br&gt;anstalt enligt 11, 14, 32 och&lt;br&gt;34 §§. Om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;skall sådana villkor beslutas&lt;br&gt;också för den som i annat fall&lt;br&gt;dömts tillfångelse i lägst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:492&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ske i en sådan anstalt eller&lt;br&gt;avdelning av anstalt som är&lt;br&gt;särskilt lämpad att tillgodose&lt;br&gt;kraven på hög säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av om placering i&lt;br&gt;sluten anstalt skall ske med&lt;br&gt;stöd av tredje stycket skall ske&lt;br&gt;så snart verkställighet påböijas&lt;br&gt;eller annars så snart det finns&lt;br&gt;anledning till det. Ett beslut om&lt;br&gt;sådan placering skall&lt;br&gt;omprövas när det finns&lt;br&gt;anledning till det, dock alltid&lt;br&gt;inom sex månader från&lt;br&gt;föregående prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av vilka villkor som&lt;br&gt;skall gälla för verkställigheten&lt;br&gt;enligt tredje stycket skall ske så&lt;br&gt;snart verkställighet påböijas eller&lt;br&gt;annars så snart det finns anledning&lt;br&gt;till det. Villkoren skall omprövas&lt;br&gt;när det finns anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid placering av intagen som&lt;br&gt;ej fyllt 21 år skall särskilt&lt;br&gt;beaktas att han, om ej särskilda&lt;br&gt;skäl föranleder annat, hålles&lt;br&gt;åtskild från sådana intagna som&lt;br&gt;kan inverka menligt på hans&lt;br&gt;anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om anstaltsplacering,&lt;br&gt;förflyttning till annan anstalt samt&lt;br&gt;permissioner och vistelser utanför&lt;br&gt;anstalt enligt 11, 14, 32 och 34 §§&lt;br&gt;får inte strida mot de särskilda&lt;br&gt;villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som inte har Jyllt arton&lt;br&gt;år får inte placeras i en anstalt&lt;br&gt;där han vistas tillsammans med&lt;br&gt;intagna över arton år, om det inte&lt;br&gt;kan anses vara till hans bästa.&lt;br&gt;Han skall hållas åtskild från&lt;br&gt;sådana intagna som kan inverka&lt;br&gt;menligt på hans anpassning i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall, om inte särskilda&lt;br&gt;skäl föranleder annat, hållas&lt;br&gt;åtskild från sådana intagna som&lt;br&gt;kan inverka menligt på hans&lt;br&gt;anpassning i samhället. Den som&lt;br&gt;inte placeras på en öppen anstalt&lt;br&gt;skall företrädesvis placeras i en&lt;br&gt;anstalt med särskild verksamhet&lt;br&gt;för yngre intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kvinna skall normalt placeras i&lt;br&gt;en anstalt som är avsedd för&lt;br&gt;enbart kvinnor. En kvinna får inte&lt;br&gt;utan eget medgivande placeras i&lt;br&gt;en anstalt där hon vistas&lt;br&gt;tillsammans med manliga intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen skall beredas lämpligt&lt;br&gt;arbete som såvitt möjligt&lt;br&gt;främjar utsikterna för honom att&lt;br&gt;efter frigivningen inordna sig i&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har intagen behov av&lt;br&gt;undervisning, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsträning eller någon&lt;br&gt;annan sysselsättning eller av&lt;br&gt;medicinskpsykologisk eller&lt;br&gt;någon annan särskild behand-&lt;br&gt;ling, skall sådan beredas&lt;br&gt;honom under arbetstiden, om&lt;br&gt;det kan ske med hänsyn till&lt;br&gt;anstaltstidens längd och den&lt;br&gt;intagnes förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen skall beredas arbete,&lt;br&gt;undervisning, utbildning, arbets-&lt;br&gt;träning, brotts- och missbruks-&lt;br&gt;relaterade program eller någon&lt;br&gt;annan lämplig sysselsättning som&lt;br&gt;såvitt möjligt främjar utsikterna&lt;br&gt;för honom att efter frigivningen&lt;br&gt;inordna sig i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en intagen behov av&lt;br&gt;medicinskpsykologisk eller&lt;br&gt;någon annan särskild behandling&lt;br&gt;skall den ges honom under&lt;br&gt;arbetstiden, om det kan ske med&lt;br&gt;hänsyn till anstaltstidens längd&lt;br&gt;och hans förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen&lt;br&gt;i samhället kan en intagen&lt;br&gt;medges att under arbetstid&lt;br&gt;utföra arbete eller delta i&lt;br&gt;undervisning, utbildning eller&lt;br&gt;annan särskilt anordnad&lt;br&gt;verksamhet utanför anstalten.&lt;br&gt;Detta gäller inte en intagen som&lt;br&gt;avses i 7 j&amp;gt;' tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan en intagen medges&lt;br&gt;att få vistas utanför anstalten&lt;br&gt;under arbetstid for att utföra&lt;br&gt;arbete, delta i undervisning eller&lt;br&gt;utbildning, få behandling eller&lt;br&gt;delta i någon annan särskilt&lt;br&gt;anordnad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan vistelse får dock inte&lt;br&gt;medges om det särskilt kan&lt;br&gt;befaras att den intagne kommer&lt;br&gt;att avvika, återfalla i brott eller&lt;br&gt;missbruka alkohol, narkotika,&lt;br&gt;andra beroendeframkallande&lt;br&gt;medel eller något sådant&lt;br&gt;dopningsmedel som avses i 1 §&lt;br&gt;lagen (1991:1969) om förbud&lt;br&gt;mot vissa dopningsmedel. För&lt;br&gt;vistelsen får ställas de villkor&lt;br&gt;som kan anses nödvändiga när&lt;br&gt;det gäller vistelseort,&lt;br&gt;anmälningsskyldighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1995:492.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av medgivande Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;för en intagen att utföra arbete Bilaga 6&lt;br&gt;eller delta i någon annan särskilt&lt;br&gt;anordnad verksamhet utanför&lt;br&gt;anstalten skall särskilt beaktas,&lt;br&gt;om den intagne behöver&lt;br&gt;inskolning i arbetslivet eller om&lt;br&gt;ett medgivande annars kan antas&lt;br&gt;väsentligt förbättra hans&lt;br&gt;möjligheter att försörja sig efter&lt;br&gt;frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § följer att beslut enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse om vistelse&lt;br&gt;utanför anstalten inte får strida&lt;br&gt;mot de särskilda villkor som kan&lt;br&gt;gälla för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen är skyldig att utföra det&lt;br&gt;arbete, delta i den undervisning,&lt;br&gt;utbildning eller arbetsträning&lt;br&gt;eller ha den sysselsättning i&lt;br&gt;övrigt som anvisas honom. Den&lt;br&gt;som erhåller ålderspension&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring får dock inte&lt;br&gt;åläggas att ha någon&lt;br&gt;sysselsättning, och den som&lt;br&gt;erhåller förtidspension eller&lt;br&gt;sjukbidrag enligt nämnda lag&lt;br&gt;får åläggas att ha sysselsättning&lt;br&gt;bara av den art och omfattning&lt;br&gt;som kan anses lämplig för&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen skall beredas tillfälle&lt;br&gt;till lämplig fritidssysselsättning.&lt;br&gt;Han bör uppmuntras att ägna&lt;br&gt;sig åt egna intressen som kan&lt;br&gt;bidra till hans utveckling. I den&lt;br&gt;utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske bör han få möjligheter att&lt;br&gt;genom tidningar, radio och&lt;br&gt;television följa vad som händer&lt;br&gt;i omvärlden. Hans behov av&lt;br&gt;förströelse bör tillgodoses i&lt;br&gt;skälig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är skyldig att ha den&lt;br&gt;sysselsättning som anvisas&lt;br&gt;honom. Den som får&lt;br&gt;ålderspension enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;får dock inte åläggas att ha någon&lt;br&gt;sysselsättning, och den som får&lt;br&gt;förtidspension eller sjukbidrag&lt;br&gt;enligt den lagen får åläggas att ha&lt;br&gt;sysselsättning bara av den art och&lt;br&gt;omfattning som kan anses&lt;br&gt;lämplig för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen skall ges tillfälle till&lt;br&gt;lämplig fritidssysselsättning. Han&lt;br&gt;bör uppmuntras att ägna sig åt&lt;br&gt;egna intressen som kan bidra till&lt;br&gt;hans utveckling. I den&lt;br&gt;utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske bör han få möjligheter att&lt;br&gt;genom tidningar, radio och&lt;br&gt;television följa vad som händer i&lt;br&gt;omvärlden. Hans behov av&lt;br&gt;förströelse bör tillgodoses i&lt;br&gt;skälig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det lämpligen kan ske,&lt;br&gt;bör intagen beredas tillfälle att&lt;br&gt;utom anstalten på fritid deltaga&lt;br&gt;i sådan föreningsverksamhet&lt;br&gt;eller annan liknande verksamhet&lt;br&gt;som är ägnad att underlätta&lt;br&gt;anpassningen i samhället.&lt;br&gt;Därvid kan föreskrivas att den&lt;br&gt;intagne skall stå under tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller ej en&lt;br&gt;intagen som avses i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det lämpligen kan ske, bör Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;en intagen ges tillfälle att vistas Bilaga 6&lt;br&gt;utanför anstalten för att på&lt;br&gt;fritiden delta i sådan&lt;br&gt;föreningsverksamhet eller annan&lt;br&gt;liknande verksamhet som är&lt;br&gt;ägnad att underlätta anpassningen&lt;br&gt;i samhället. För sådan vistelse&lt;br&gt;får ställas de villkor som kan&lt;br&gt;anses nödvändiga när det gäller&lt;br&gt;vistelseort, anmälningsskyldighet&lt;br&gt;eller annat. Därvid kan&lt;br&gt;föreskrivas att den intagne skall&lt;br&gt;stå under tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan vistelse utanjor&lt;br&gt;anstalten får inte medges om det&lt;br&gt;särskilt kan befaras att den&lt;br&gt;intagne kommer att avvika,&lt;br&gt;återfalla i brott eller missbruka&lt;br&gt;alkohol, narkotika, andra&lt;br&gt;beroendeframkallande medel&lt;br&gt;eller något sådant dopnings-&lt;br&gt;medel som avses i 1 § lagen&lt;br&gt;(1991:1969) om förbud mot vissa&lt;br&gt;dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § följer att beslut enligt&lt;br&gt;andra stycket om vistelse utanför&lt;br&gt;anstalten inte får strida mot de&lt;br&gt;särskilda villkor som kan gälla&lt;br&gt;för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får på egen begäran&lt;br&gt;ha anvisad sysselsättning i&lt;br&gt;enrum, om lämplig plats kan&lt;br&gt;beredas honom och särskilda&lt;br&gt;skäl inte talar mot det.&lt;br&gt;Medgivande härtill skall&lt;br&gt;omprövas så ofta det finns&lt;br&gt;anledning till det, dock minst en&lt;br&gt;gång i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare skall undersöka en&lt;br&gt;intagen som har anvisad&lt;br&gt;sysselsättning i enrum, om det&lt;br&gt;behövs med hänsyn till dennes&lt;br&gt;tillstånd. Har den intagne Ao//&lt;br&gt;sysselsättning i enrum under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får på egen begäran&lt;br&gt;avtjäna sitt straff i enrum avskild&lt;br&gt;från andra intagna, om det finns&lt;br&gt;någon lämplig plats för den&lt;br&gt;intagnes sysselsättning och&lt;br&gt;särskilda skäl inte talar mot det.&lt;br&gt;Ett medgivande till en sådan&lt;br&gt;avskildhet skall omprövas så ofta&lt;br&gt;det finns anledning till det, dock&lt;br&gt;minst en gång i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare skall undersöka en&lt;br&gt;intagen som avtjänar sitt straff i&lt;br&gt;enrum, om det behövs med&lt;br&gt;hänsyn till hans tillstånd. Har den&lt;br&gt;intagne inte vistats tillsammans&lt;br&gt;med andra intagna under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;månad, skall en sådan&lt;br&gt;undersökning alltid äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;månad, skall en sådan&lt;br&gt;undersökning alltid äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det i fall som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket anledning anta att&lt;br&gt;de förhållanden som där avses&lt;br&gt;kommer att bestå en längre tid,&lt;br&gt;far den intagne placeras på en&lt;br&gt;specialavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får också placeras&lt;br&gt;på en specialavdelning, om det&lt;br&gt;finns särskild anledning anta att&lt;br&gt;det är påkallat för att hindra&lt;br&gt;honom från brottslig&lt;br&gt;verksamhet av allvarligt slag&lt;br&gt;under vistelsen i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om placering på en&lt;br&gt;specialavdelning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omprövas så ofta det finns&lt;br&gt;anledning till det, dock minst en&lt;br&gt;gång i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det i fall som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket anledning anta att&lt;br&gt;de förhållanden som där avses&lt;br&gt;kommer att bestå en längre tid,&lt;br&gt;far den intagne placeras på en&lt;br&gt;säkerhetsavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får också placeras&lt;br&gt;på en säkerhetsavdelning, om det&lt;br&gt;finns särskild anledning anta att&lt;br&gt;det behövs för att hindra honom&lt;br&gt;från brottslig verksamhet av&lt;br&gt;allvarligt slag under vistelsen i&lt;br&gt;anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om placering på en&lt;br&gt;säkerhetsavdelning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omprövas så ofta det finns&lt;br&gt;anledning till det, dock minst en&lt;br&gt;gång i månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen har rätt att i stället&lt;br&gt;för placering på en&lt;br&gt;säkerhetsavdelning avtjäna sitt&lt;br&gt;straff i enrum avskild från andra&lt;br&gt;intagna om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;hans hälsa talar mot det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det av säkerhetsskäl är av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synnerlig vikt att han inte&lt;br&gt;placeras &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utanför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetsavdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som hålls avskild&lt;br&gt;från andra intagna enligt 20 §&lt;br&gt;skall fa den lättnad i&lt;br&gt;avskildheten som är möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan beslut meddelas om en&lt;br&gt;åtgärd enligt 20 eller 20 a § och&lt;br&gt;vid omprövning av ett sådant&lt;br&gt;beslut skall utredning ske&lt;br&gt;rörande de omständigheter som&lt;br&gt;inverkar på frågans avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls avskild på&lt;br&gt;grund av att han är farlig för sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som hålls avskild från&lt;br&gt;andra intagna enligt 20 § eller&lt;br&gt;20 a § skall få den lättnad i&lt;br&gt;avskildheten som är möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan beslut meddelas om en&lt;br&gt;åtgärd enligt 20 eller 20 a § och&lt;br&gt;vid omprövning av ett sådant&lt;br&gt;beslut skall de omständigheter&lt;br&gt;utredas som inverkar på frågans&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls avskild på grund&lt;br&gt;av att han är farlig för sin egen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egen säkerhet till liv eller hälsa&lt;br&gt;skall undersökas av läkare så&lt;br&gt;snart det kan ske. Annan&lt;br&gt;intagen som hålls avskild enligt&lt;br&gt;20 § och sådan intagen som är&lt;br&gt;placerad på en specialavdelning&lt;br&gt;skall undersökas av läkare, om&lt;br&gt;det behövs med hänsyn till den&lt;br&gt;intagnes tillstånd. Har en&lt;br&gt;intagen hållits avskild under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av en&lt;br&gt;månad skall en sådan&lt;br&gt;undersökning alltid äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över vad som förekommit vid&lt;br&gt;utredning enligt första stycket&lt;br&gt;skall protokollföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet till liv eller hälsa skall Prop. 1997/98:95&lt;br&gt;undersökas av läkare så snart det Bilaga 6&lt;br&gt;kan ske. Andra intagna som hålls&lt;br&gt;avskilda enligt 20 § eller 20 a §&lt;br&gt;och sådana intagna som är&lt;br&gt;placerade på en säkerhets-&lt;br&gt;avdelning skall undersökas av&lt;br&gt;läkare, om det behövs med&lt;br&gt;hänsyn till deras tillstånd. Har en&lt;br&gt;intagen hållits avskild under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av en&lt;br&gt;månad skall en sådan&lt;br&gt;undersökning alltid äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll skall föras över vad&lt;br&gt;som kommit fram vid utredning&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen&lt;br&gt;i samhället kan intagen beviljas&lt;br&gt;tillstånd att lämna anstalten för&lt;br&gt;viss kort tid (korttidsper-&lt;br&gt;mission), om ej påtaglig fara for&lt;br&gt;fortsatt brottslig verksamhet&lt;br&gt;eller avsevärd fara för annat&lt;br&gt;missbruk föreligger. Vid&lt;br&gt;bedömningen skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om den intagne har&lt;br&gt;nyttjat eller förfarit olagligt med&lt;br&gt;narkotika inom anstalten eller&lt;br&gt;utan giltigt skäl vägrat att lämna&lt;br&gt;urinprov enligt 52 d §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korttidspermission får också&lt;br&gt;ges, om annan särskild&lt;br&gt;anledning föreligger än som&lt;br&gt;anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som avses i 7 §&lt;br&gt;tredje stycket får ej beviljas&lt;br&gt;korttidspermission med stöd av&lt;br&gt;första stycket och får i övrigt&lt;br&gt;beviljas sådan permission&lt;br&gt;endast om synnerliga skäl&lt;br&gt;föreligger därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För korttidspermission far&lt;br&gt;ställas de villkor som kan anses&lt;br&gt;erforderliga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelseort, anmälningsskyldig-&lt;br&gt;het eller annat. År noggrann&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan en intagen beviljas&lt;br&gt;tillstånd att lämna anstalten for&lt;br&gt;viss kort tid (normalpermission),&lt;br&gt;om det inte finns påtaglig fara för&lt;br&gt;fortsatt brottslig verksamhet eller&lt;br&gt;avsevärd fara för annat missbruk.&lt;br&gt;Vid bedömningen skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om den intagne har&lt;br&gt;nyttjat eller förfarit olagligt med&lt;br&gt;narkotika inom anstalten eller&lt;br&gt;utan giltigt skäl vägrat att lämna&lt;br&gt;urinprov enligt 52 d §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission får också ges, om&lt;br&gt;det finns någon annan särskild&lt;br&gt;anledning än den som anges i&lt;br&gt;första stycket (särskild&lt;br&gt;permission).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalpermission eller&lt;br&gt;särskild permission får ställas de&lt;br&gt;villkor som kan anses&lt;br&gt;nödvändiga när det gäller&lt;br&gt;vistelseort, anmälningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsyn behövlig, kan föreskrivas&lt;br&gt;att den intagne under&lt;br&gt;permissionen skall vara ställd&lt;br&gt;under bevakning. Intagna som&lt;br&gt;avses i tredje stycket skall vara&lt;br&gt;ställda under bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan en intagen genom vistelse&lt;br&gt;utanför anstalt bli föremål för&lt;br&gt;särskilda åtgärder som kan antas&lt;br&gt;underlätta hans anpassning i&lt;br&gt;samhället, kan han få&lt;br&gt;medgivande att för sådant&lt;br&gt;ändamål vistas utanför anstalten&lt;br&gt;under lämplig tid, om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger. Därvid skall&lt;br&gt;särskilt beaktas om den intagne&lt;br&gt;behöver vård eller annan&lt;br&gt;behandling mot missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall de villkor&lt;br&gt;ställas som kan anses&lt;br&gt;erforderliga. I samband med&lt;br&gt;vård eller annan behandling får&lt;br&gt;det föreskrivas att den intagne&lt;br&gt;skall vara skyldig att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandnings-&lt;br&gt;prov för kontroll av att han inte&lt;br&gt;är påverkad av beroendefram-&lt;br&gt;kallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utom anstalt för vård&lt;br&gt;eller behandling bör inte&lt;br&gt;påböijas så tidigt att den&lt;br&gt;planerade vård- eller behand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annat. Om noggrann tillsyn&lt;br&gt;behövs, kan det föreskrivas att&lt;br&gt;den intagne under permissionen&lt;br&gt;skall vara ställd under bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § följer att beslut om&lt;br&gt;permission inte får strida mot de&lt;br&gt;särskilda villkor som kan gälla&lt;br&gt;för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan en intagen genom vistelse&lt;br&gt;utanför anstalt bli föremål för&lt;br&gt;särskilda åtgärder som kan antas&lt;br&gt;underlätta hans anpassning i&lt;br&gt;samhället, kan han få&lt;br&gt;medgivande att för ett sådant&lt;br&gt;ändamål vistas utanför anstalten&lt;br&gt;under lämplig tid, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Därvid skall&lt;br&gt;särskilt beaktas om den intagne&lt;br&gt;behöver vård eller annan&lt;br&gt;behandling mot missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall de villkor&lt;br&gt;ställas som kan anses&lt;br&gt;nödvändiga. I samband med vård&lt;br&gt;eller någon annan behandling far&lt;br&gt;det föreskrivas att den intagne&lt;br&gt;skall vara skyldig att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov&lt;br&gt;för kontroll av att han inte är&lt;br&gt;påverkad av beroendefram-&lt;br&gt;kallande medel eller något&lt;br&gt;sådant dopningsmedel som avses&lt;br&gt;i 1 § lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl kan&lt;br&gt;vid beslut enligt första stycket&lt;br&gt;meddelas föreskrift enligt 26 kap.&lt;br&gt;15 § första stycket 3 brottsbalken&lt;br&gt;att gälla för tid efter villkorlig&lt;br&gt;frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utanför anstalt för&lt;br&gt;vård eller behandling bör inte&lt;br&gt;påbörjas så tidigt att den&lt;br&gt;planerade vård- eller behand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verk-&lt;br&gt;ställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej en&lt;br&gt;intagen som avses i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen avtjänar straff&lt;br&gt;för ett brott som har riktat sig&lt;br&gt;mot någons liv, hälsa, frihet&lt;br&gt;eller frid, skall målsäganden&lt;br&gt;tillfrågas om han eller hon vill&lt;br&gt;bli underrättad om i vilken&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagne befinner sig, den&lt;br&gt;intagnes förflyttning till öppen&lt;br&gt;anstalt, permissioner och&lt;br&gt;vistelser utanför anstalten enligt&lt;br&gt;32-34 §§, frigivning, rymning&lt;br&gt;och uteblivande efter&lt;br&gt;permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målsäganden begärt&lt;br&gt;underrättelse, skall den lämnas&lt;br&gt;beträffande frigivning lämplig&lt;br&gt;tid före frigivningen och i andra&lt;br&gt;fall så tidigt som möjligt.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verk-&lt;br&gt;ställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § följer att beslut enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse inte får strida&lt;br&gt;mot de särskilda villkor som kan&lt;br&gt;gälla för verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen avtjänar straff for&lt;br&gt;ett brott som har riktat sig mot&lt;br&gt;någons liv, hälsa, frihet eller frid,&lt;br&gt;skall målsäganden tillfrågas om&lt;br&gt;han eller hon vill bli underrättad&lt;br&gt;om följande '.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— i vilken anstalt den intagne&lt;br&gt;befinner sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne förflyttas till&lt;br&gt;öppen anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;om den intagne för&lt;br&gt;permission enligt 32 § eller 33 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne vistas&lt;br&gt;utanför anstalt enligt 11, 14, 34,&lt;br&gt;37 eller 43 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne friges,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne rymmer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— om den intagne uteblir efter&lt;br&gt;permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har målsäganden begärt&lt;br&gt;underrättelse, skall den vid&lt;br&gt;frigivning lämnas i lämplig tid&lt;br&gt;före frigivningen och i andra fall&lt;br&gt;så tidigt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelsen skall utformas&lt;br&gt;på ett sätt som är lämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna i&lt;br&gt;varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse behöver inte&lt;br&gt;lämnas om den kan befaras&lt;br&gt;medföra fara för den intagnes liv&lt;br&gt;eller hälsa. Detsamma gäller om&lt;br&gt;en vistelse utanför anstalten på&lt;br&gt;grund av bevakning eller&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt har en&lt;br&gt;sådan utformning att en&lt;br&gt;underrättelse framstår som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:422&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer kan&lt;br&gt;föreskriva om överflyttning till&lt;br&gt;någon annan kriminalvårds-&lt;br&gt;myndighet än kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller till tjänstemän&lt;br&gt;inom kriminalvården av&lt;br&gt;övervakningsnämnds befogen-&lt;br&gt;het enligt 54 och 55 §§ samt av&lt;br&gt;kriminalvårdsstyrelsens be-&lt;br&gt;fogenhet enligt denna lag i&lt;br&gt;andra fall än som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket samt 20 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppenbart obehövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;flytta över övervaknings-&lt;br&gt;nämndens befogenhet enligt 54&lt;br&gt;och 55 §§ samt Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsens befogenhet enligt&lt;br&gt;denna lag i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 20 § andra stycket eller&lt;br&gt;20 a §. Befogenheterna får flyttas&lt;br&gt;över till någon annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet än&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller till&lt;br&gt;tjänstemän inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller&lt;br&gt;den kriminalvårdsmyndighet som&lt;br&gt;styrelsen bestämmer får förordna&lt;br&gt;en väktare i ett auktoriserat&lt;br&gt;bevakningsföretag att, inom&lt;br&gt;ramen för sin anställning där&lt;br&gt;utföra vissa bevakningsuppdrag,&lt;br&gt;när en intagen skall vistas&lt;br&gt;utanför anstalten. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl får förordnandet&lt;br&gt;även avse vissa bevaknings-&lt;br&gt;uppgifter inom anstalten. I&lt;br&gt;förordnandet skall uppdragets&lt;br&gt;art och omfattning anges.&lt;br&gt;Förordnandet får återkallas.&lt;br&gt;Bestämmelserna i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) skall tillämpas på&lt;br&gt;väktaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Den som före ikraftträdandet&lt;br&gt;har placerats i sluten anstalt efter prövning enligt 7 § tredje stycket i dess&lt;br&gt;äldre lydelse skall meddelas beslut om särskilda villkor för&lt;br&gt;verkställigheten enligt 7 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- &lt;sup&gt;1997&lt;/sup&gt;/98:95&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 6&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. att det i lagen skall införas en ny paragraf,&lt;br&gt;16 e §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16e§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller den&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen bestämmer får förordna&lt;br&gt;en väktare i ett auktoriserat&lt;br&gt;bevakningsföretag att, inom ramen&lt;br&gt;for sin anställning där, utföra&lt;br&gt;vissa bevakningsuppdrag när en&lt;br&gt;häktad skall vistas utanför&lt;br&gt;förvaringslokalen. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl får ett sådant&lt;br&gt;förordnande även avse vissa&lt;br&gt;bevakningsuppgifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaringslokalen. I förordnandet&lt;br&gt;skall uppdragets &amp;nbsp;&amp;nbsp;art och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattning anges. Förordnandet&lt;br&gt;får återkallas. Bestämmelserna i&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100) skall&lt;br&gt;tillämpas på väktaren.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12C&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Prop&lt;/sup&gt;- 1997/98:95&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387) att det skall införas&lt;br&gt;en ny paragraf, 23 a §, med följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten meddelar&lt;br&gt;förordnande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrestantvakt eller pass-&lt;br&gt;kontrollant för den som inte är&lt;br&gt;anställd som sådan inom&lt;br&gt;polisväsendet och inte heller&lt;br&gt;är polisman. Ett förordnande&lt;br&gt;för en arrestantvakt får avse&lt;br&gt;även &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bevakningsuppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför förvaringslokalen. I&lt;br&gt;förordnandet skall verksam-&lt;br&gt;hetens art och omfattning&lt;br&gt;anges. Förordnandet får&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Sigvard&lt;br&gt;Holstad, justitierådet Ingegerd Westlander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 22 januari 1998 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i polislagen (1984:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Stefan&lt;br&gt;Reimer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket av denna paragraf anges för vilka intagna det skall&lt;br&gt;&amp;quot;särskilt beslutas&amp;quot; om de villkor som skall gälla för verkställigheten&lt;br&gt;beträffande anstaltsplacering samt permissioner och vistelser utanför&lt;br&gt;anstalt. Huvudgruppen utgörs därvid av de som &amp;quot;avtjänar&amp;quot; fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra år. Av motiven framgår att en förverkad villkorlig frigivning&lt;br&gt;från ett tidigare straff ibland kan medföra att ifrågavarande förutsättning&lt;br&gt;skall anses uppfylld. Vid sådant förhållande bör uttrycket &amp;quot;den som i&lt;br&gt;annat fall&amp;quot; i andra meningen i stycket ersättas med orden &amp;quot;annan intagen&lt;br&gt;som&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fjärde stycket anges när den prövning som skall mynna ut i ett&lt;br&gt;beslut enligt tredje stycket skall ske. Med hänsyn till att resultatet av&lt;br&gt;prövningen i fortsättningen benämns &amp;quot;de särskilda villkoren&amp;quot; eller&lt;br&gt;&amp;quot;särskilda villkor&amp;quot; förordar Lagrådet att ordet &amp;quot;särskilda&amp;quot; sätts in framför&lt;br&gt;ordet &amp;quot;villkor&amp;quot; i första meningen. Uttrycket &amp;quot;det finns anledning därtill&amp;quot; i&lt;br&gt;slutet på samma mening, vilket syftar på fall där det på grund av något&lt;br&gt;som inträffat under verkställighetstiden blir aktuellt att pröva frågan om&lt;br&gt;särskilda villkor för den som dömts till fängelse i lägst två år, bör&lt;br&gt;lämpligen ersättas med &amp;quot;behov därav uppkommer&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande det föreslagna femte stycket i paragrafen förordar Lagrådet&lt;br&gt;att orden &amp;quot;får inte strida mot de särskilda villkoren&amp;quot; byts ut mot &amp;quot;som&lt;br&gt;strider mot de särskilda villkoren får inte meddelas&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om ungas placering i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har av hänsyn till FN:s barnkonvention tagits in en&lt;br&gt;undantagsföreskrift från huvudregeln, att den som inte har fyllt arton år&lt;br&gt;inte får placeras i en anstalt där han vistas tillsammans med intagna över&lt;br&gt;arton år, nämligen &amp;quot;om det inte kan anses vara till hans bästa&amp;quot;. Enligt&lt;br&gt;Lagrådet skulle avsikten bakom föreskriften komma till tydligare uttryck&lt;br&gt;med följande lydelse: &amp;quot;om inte en sådan placering bedöms vara till hans&lt;br&gt;övervägande fördel&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar vidare att det i andra stycket första meningen klargörs&lt;br&gt;att där givna bestämmelser avser en intagen som har fyllt arton men inte&lt;br&gt;tjugoett år. Eftersom den föreslagna andra meningen i samma stycke&lt;br&gt;rimligen bör gälla båda de aktuella åldersgrupperna föreslår Lagrådet&lt;br&gt;också att denna mening far utgöra ett självständigt tredje stycke med&lt;br&gt;följande inledning: &amp;quot;Den som inte har fyllt tjugoett år och som inte.....&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att det i skilda paragrafer i lagen görs åtskillnad mellan&lt;br&gt;arbetstid och fritid föreslår Lagrådet, att orden &amp;quot;under arbetstid&amp;quot; förs in i&lt;br&gt;första stycket efter ordet &amp;quot;skall&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i andra stycket har utformats med utgångspunkt från den&lt;br&gt;gällande regleringen i samma stycke. Enligt Lagrådets mening kan&lt;br&gt;tvekan uppstå om regleringens rätta innebörd. Ordalagen tyder närmast&lt;br&gt;på att prövningen gäller om den aktuella behandlingen kan beredas den&lt;br&gt;intagne under arbetstiden. De angivna kriterierna för prövningen,&lt;br&gt;nämligen &amp;quot;om det kan ske med hänsyn till anstaltstidens längd och den&lt;br&gt;intagnes förutsättningar&amp;quot; leder tankarna i motsatt riktning. Förarbetena&lt;br&gt;till paragrafen ger också belägg för att vad prövningen i första hand&lt;br&gt;gäller är om verksamheten eller behandlingen skall komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om det föreslagna andra styckets avsedda innebörd bör på grund&lt;br&gt;av det anförda ägnas ytterligare uppmärksamhet i lagstiftningsärendet. Är&lt;br&gt;arbetstiden i sammanhanget av underordnad betydelse kan en lösning&lt;br&gt;vara, att orden &amp;quot;den ges&amp;quot; byts ut mot &amp;quot;sådan beredas&amp;quot; samtidigt som&lt;br&gt;&amp;quot;under arbetstiden&amp;quot; utgår ur meningen. I en ny andra mening kan i så fall&lt;br&gt;lämpligen föreskrivas att behandlingen om möjligt skall ske under&lt;br&gt;arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf kan en intagen för att anpassningen i samhället&lt;br&gt;skall underlättas medges att utanför anstalten under arbetstid utföra&lt;br&gt;arbete eller delta i utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet,&lt;br&gt;s.k. frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket första meningen far sådan vistelse utanför anstalten&lt;br&gt;inte medges om det särskilt kan befaras att det finns flyktfara, recidivfara&lt;br&gt;eller fara för missbruk av olika slag. Enligt författningskommentaren&lt;br&gt;krävs att det finns någon konkret omständighet som medför att sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risker som avses kan befaras. Lagrådet anser att denna avsikt klarare&lt;br&gt;skulle framgå med formuleringen &amp;quot;om det på grund av viss omständighet&lt;br&gt;kan befaras&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den andra meningen i andra stycket far för vistelsen ställas de&lt;br&gt;villkor som kan anses nödvändiga när det gäller vistelseort, anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet eller annat. I remissen nämns särskilt att det kan vara&lt;br&gt;nödvändigt att t.ex. uppställa förbud mot alkoholförtäring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet menar att den angivna exemplifieringen inte lämpar sig särskilt&lt;br&gt;väl för de vistelser utom anstalt som det här är fråga om. Efter mönster&lt;br&gt;från 34 § framstår det som mer ändamålsenligt att här bara föreskriva att&lt;br&gt;det för vistelsen far ställas de villkor som kan anses nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges vad som särskilt skall beaktas vid prövningen av&lt;br&gt;medgivande enligt andra stycket. Lagrådet föreslår att texten förenklas&lt;br&gt;enligt följande: &amp;quot;Vid prövning enligt andra stycket av frågan om&lt;br&gt;medgivande skall särskilt beaktas, om... efter frigivningen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första meningen föreskrivs att en intagen är skyldig att ha den&lt;br&gt;sysselsättning som anvisas honom. Lagrådet förordar formuleringen: &amp;quot;En&lt;br&gt;intagen är skyldig att delta i den verksamhet eller den sysselsättning i&lt;br&gt;övrigt som anvisas honom.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens med vad Lagrådet har föreslagit i anslutning till 11 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen, föreslår Lagrådet att orden &amp;quot;när det gäller&lt;br&gt;vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat&amp;quot; i andra stycket i&lt;br&gt;förevarande paragraf slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f fråga om uttrycket &amp;quot;särskilt kan befaras&amp;quot; i paragrafens tredje stycke&lt;br&gt;hänvisas till vad lagrådet har uttalat i anslutning till 11 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras förutsättningarna för att en intagen på egen begäran&lt;br&gt;skall få vistas avskild från andra intagna. Vissa ändringar i förtydligande&lt;br&gt;syfte föreslås bl.a. i första stycket första meningen och i andra stycket&lt;br&gt;första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan första stycket första meningen lämpligen&lt;br&gt;ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;En intagen far på egen begäran vistas avskild från andra intagna om det&lt;br&gt;finns lämpliga förutsättningar för det och särskilda skäl inte talar&lt;br&gt;däremot.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslaget följs bör andra stycket andra meningen erhålla följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Läkare skall undersöka en intagen som på grund av medgivande enligt&lt;br&gt;första stycket vistas avskild från andra om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;den intagnes hälsotillstånd.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett nytt fjärde stycke har en intagen i princip rätt att i stället för att&lt;br&gt;bli placerad på en säkerhetsavdelning vistas avskild från andra intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan bestämmelsen i fjärde stycket lämpligen&lt;br&gt;ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;En intagen har rätt att i stället för att bli placerad på en&lt;br&gt;säkerhetsavdelning vistas avskild från andra intagna om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. särskilda skäl med hänsyn till hans hälsa talar mot det, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det av säkerhetsskäl är av synnerlig vikt att han inte placeras utanför&lt;br&gt;säkerhetsavdelningen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller föreskrifter om underrättelser till målsäganden i&lt;br&gt;vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening skulle regleringens innebörd och systematik bli&lt;br&gt;tydligare om föreskrifterna i de föreslagna tre sista styckena i paragrafen&lt;br&gt;fors samman till två stycken med följande lydelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;En begärd underrättelse behöver inte lämnas angående en planerad&lt;br&gt;vistelse utanför anstalten när en underrättelse på grund av beslutad&lt;br&gt;bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig.&lt;br&gt;Detsamma gäller när en underrättelse kan befaras medföra fara för den&lt;br&gt;intagnes liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse till målsägande angående frigivning skall lämnas i lämplig&lt;br&gt;tid före frigivningen och i andra fall så tidigt som möjligt. Underrättelsen&lt;br&gt;skall utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke föreslås bestämmelser som gör det möjligt för bl.a.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen att förordna en väktare i ett auktoriserat&lt;br&gt;bevakningsföretag att inom ramen for sin anställning där utföra vissa&lt;br&gt;bevakningsuppdrag. I stycket har också intagits en föreskrift om&lt;br&gt;sekretess. Det föreslås sålunda att &amp;quot;bestämmelserna i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) skall tillämpas på väktaren.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen anförs angående den föreslagna&lt;br&gt;sekretessregeln att det med hänsyn till bl.a. de intagnas integritet är&lt;br&gt;uppenbart att väktare som anlitas bör åläggas tystnadsplikt beträffande de&lt;br&gt;sekretessbelagda uppgifter de får kännedom om vid utförande av sitt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppdrag. Vidare sägs att detta bör ske genom att det infors en särskild&lt;br&gt;bestämmelse om tystnadsplikt i förevarande lag. Någon närmare&lt;br&gt;kommentar angående bestämmelsens innebörd lämnas inte i remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening ger den föreslagna bestämmelsen anledning till&lt;br&gt;invändningar. Till en böljan kan ifrågasättas om bestämmelsen behövs.&lt;br&gt;Enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen gäller lagens förbud att röja&lt;br&gt;sekretessbelagda uppgifter bl.a. för personer som på grund av uppdrag&lt;br&gt;hos myndighet där uppgiften är sekretessbelagd deltar eller har deltagit i&lt;br&gt;myndighetens verksamhet och därvid har fatt kännedom om uppgiften.&lt;br&gt;Mycket talar för att det uppdrag som kan lämnas till väktare enligt&lt;br&gt;förslaget är av det slag som avses i denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den bedömningen görs att uppdraget är av det angivna slaget bör den&lt;br&gt;föreslagna föreskriften ersättas av en bestämmelse som endast innefattar&lt;br&gt;en erinran om sekretesslagens bestämmelser. En bestämmelse av detta&lt;br&gt;slag finns t.ex. i 11 § andra stycket lagen (1980:578) om ordningsvakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppdraget inte skulle anses vara av det slag som anges i 1 kap. 6 §&lt;br&gt;kan det behov av sekretess som åberopats tillgodoses genom en särskild&lt;br&gt;regel som ålägger väktaren tystnadsplikt. En sådan regel bör emellertid i&lt;br&gt;så fall utformas så att det klart framgår att den endast avser tystnadsplikt.&lt;br&gt;Den regel som föreslås i remissen synes innefatta även en förpliktelse för&lt;br&gt;väktaren att iaktta sekretesslagens regler om handlingssekretess. Det kan&lt;br&gt;tilläggas att det av 2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;följer att en regel av den innebörden skulle kräva att en ändring görs även&lt;br&gt;i sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden förordar Lagrådet att frågan om behovet&lt;br&gt;av och i så fall utformningen av en regel om tystnadsplikt övervägs&lt;br&gt;ytterligare under det fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser slutligen att bestämmelserna i det föreslagna nya andra&lt;br&gt;stycket med hänsyn till sitt innehåll inte lämpligen bör ha sin plats i&lt;br&gt;förevarande paragraf utan att de bör placeras i en ny 61 a § eller 65 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 e §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf som är ny föreslås bestämmelser av i princip samma&lt;br&gt;innebörd som de som föreslås i 60 § lagen om kriminalvård i anstalt.&lt;br&gt;Lagrådet får därför hänvisa till vad Lagrådet anfört i anslutning till den&lt;br&gt;paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&amp;lt;&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von&lt;br&gt;Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårds-&lt;br&gt;lagstiftningen, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 55980, Stockholm 1998&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall yrk 1,2,3 i övrigt bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:JuU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 07:13:23</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL0395</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:21</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 07:13:23</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:JuU19</uppgift>
<ref_dok_id>GL01JuU19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Behandlingen av långtidsdömda, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:95&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:95&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:95&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:95&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alice Åström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:95&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alice Åström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Andre vice talman Görel Thurdin  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:95&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Andre vice talman Görel Thurdin  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carina Hägg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:95&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carina Hägg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:95&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GL02Ju38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>