2344036GL03701997/9870propproppropProposition 1997/98:70PropositionPropositionUtrikesdepartementet7001998-03-05 00:00:002025-12-19 14:03:001998-01-01 00:00:00Att utveckla ett grannlandssamarbete Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999 2001digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL0370/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL0370https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0370
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:70</h1>
<h3>Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges<br>utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa<br>år 1999-2001</h3><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0370/prop_199798__70-1.png" style="width:63pt;height:102pt;"/>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 5 mars 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Pierre Schori</p>
<p>(Utrikesdepartementet)</p>
<h3>Propositionens huvudsakliga innehåll</h3>
<p>I propositionen redogörs för Sveriges utvecklingssamarbete med Central-<br>och Östeuropa för perioden 1999-2001.</p>
<p>Regeringen föreslår att målen för utvecklingssamarbetet fortsatt skall<br>vara:</p>
<p>- att främja en säkerhetsgemenskap,</p>
<p>- att fördjupa demokratins kultur,</p>
<p>- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,</p>
<p>- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.</p>
<p>Allt samarbete skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv.</p>
<p>Som prioriterade samarbetsländer föreslås Estland, Lettland, Litauen,<br>Polen, Ryssland och Ukraina.</p>
<p>Den huvudsakliga inriktningen av utvecklingssamarbetet föreslås vara<br>åtgärder som leder till gott grannskap, en ekonomiskt dynamisk<br>Östersjöregion, medlemskap i Europeiska unionen för Estland, Lettland,<br>Litauen och Polen, en vidare integration av Ryssland och Ukraina i<br>europeiska samarbetsstrukturer samt åtgärder för att förbättra den sociala<br>situationen i samarbetsländema.</p>
<p>I Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 70</p>
<h3>Innehållsförteckning</h3>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4</p>
<p>2 Ärendet och dess beredning..............................................................5</p>
<p>3 Ett integrerat Europa.........................................................................7</p>
<p>3.1 Samarbete för gott grannskap och en utvidgad Europeisk</p>
<p>union...................................................................................7</p>
<p>3.2 Östersjöregionen som vår hemmamarknad......................10</p>
<p>3.3 Utvidgningen av EU.........................................................14</p>
<p>3.4 Rysslands och Ukrainas vidare Europaintegration...........17</p>
<p>3.5 Utvecklingen av en social marknadsekonomi..................18</p>
<p>4 Samarbetets huvudsakliga områden................................................20</p>
<p>4.1 Mål och sektorer...............................................................20</p>
<p>4.2 Att främja en säkerhetsgemenskap...................................22</p>
<p>4.2.1 Säkerhetspolitisk kompetens..........................23</p>
<p>4.2.2 Demokratiskt totalförsvar...............................24</p>
<p>4.2.3 Fredsfrämjande insatser..................................24</p>
<p>4.2.4 Gränsbevakning och insatser för stärkt yttre</p>
<p>gränskontroll...................................................25</p>
<p>4.2.5 Kampen mot internationell och organiserad</p>
<p>brottslighet......................................................26</p>
<p>4.2.6 Asyl- och migrationspolitisk kompetens........27</p>
<p>4.2.7 Beredskap mot olyckor och katastrofer..........28</p>
<p>4.3 Att fördjupa demokratins kultur.......................................29</p>
<p>4.3.1 Demokrati och utveckling..............................29</p>
<p>4.3.2 Rättsområdet...................................................32</p>
<p>4.3.3 Samarbete mellan kommuner, län och</p>
<p>landsting.........................................................34</p>
<p>4.3.4 Samarbete genom enskilda organisationer.....36</p>
<p>4.3.5 Språk- och integrationsstödet.........................37</p>
<p>4.4 Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling........38</p>
<p>4.4.1 De nya marknadsekonomierna.......................38</p>
<p>4.4.2 Fortsatt stöd till den ekonomiska</p>
<p>omvandlingen.................................................40</p>
<p>4.4.3 Den sociala dimensionen................................42</p>
<p>4.4.4 Utökat samarbete på det sociala området.......46</p>
<p>4.5 Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling..................49</p>
<p>4.5.1 Miljösituationen i Östersjöområdet................49</p>
<p>4.5.2 Agenda 21 för Östersj öområdet.....................49</p>
<p>4.5.3 Åtgärdsprogrammet för Östersjön..................50</p>
<p>4.5.4 Kärnsäkerhet och strålskydd..........................51</p>
<p>4.5.5 Energi.............................................................53</p>
<p>4.6 Jämställdhet......................................................................54</p>
<p>5 Samarbetsländema..........................................................................57</p>
<p>5.1 Geografisk prioritering.....................................................57</p>
<p>5.2 Estland..............................................................................59</p>
<p>5.3 Lettland.............................................................................61</p>
<p>5.4 Litauen..............................................................................64</p>
<p>5.5 Polen.................................................................................65</p>
<p>5.6 Ryssland............................................................................67</p>
<p>5.7 Ukraina.............................................................................71</p>
<p>5.8 Vitryssland........................................................................72</p>
<p>5.9 Centraleuropa....................................................................73</p>
<p>5.10 Utvecklingsländerna i regionen........................................74</p>
<p>6 Kanaler, instrument och styrning....................................................76</p>
<p>6.1 Kanaler..............................................................................77</p>
<p>6.1.1 Sida.................................................................77</p>
<p>6.1.2 Svenska institutet............................................78</p>
<p>6.1.3 Swedfund International AB............................79</p>
<p>6.1.4 Swedfund Financial Markets AB...................80</p>
<p>6.1.5 Stiftelsen Östekonomiska Institutet................81</p>
<p>6.1.6 Stiftelsen Östersjöinstitutet.............................82</p>
<p>6.2 Instrument.........................................................................82</p>
<p>6.2.1 Tekniskt samarbete, investeringar, garantier</p>
<p>och krediter.....................................................82</p>
<p>6.2.2 Betalningsbalansstöd i form av lån................83</p>
<p>6.2.3 Exportkreditgarantiramen...............................83</p>
<p>6.2.4 Ökad användning av garantier och krediter... 86</p>
<p>6.2.5 Andra program...............................................87</p>
<p>6.3 Styrning av östsamarbetet.................................................89</p>
<p>7 Europeiska unionens samarbete med Central- och Östeuropa........91</p>
<p>7.1 Phare- och Tacisprogrammen...........................................91</p>
<p>7.2 Europeiska investeringsbanken........................................94</p>
<p>8 Östsamarbetet i ett internationellt perspektiv..................................96</p>
<p>8.1 Regionalt samarbete.........................................................96</p>
<p>8.1.1 Nordiskt samarbete.........................................96</p>
<p>8.1.2 Östersjöstaternas råd.......................................99</p>
<p>8.1.3 Barentsrådet..................................................100</p>
<p>8.2 Andra länders utvecklingssamarbete med Central- och</p>
<p>Östeuropa........................................................................102</p>
<p>8.3 Multilateralt samarbete...................................................104</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av Att utveckla ett grannlandssamarbete</p>
<p>— en utvärdering av Sveriges samarbete med Central- och<br>Östeuropa (Ds 1997:75)...................................................... 110</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser........................................114</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 3 Sammanställning över remissinstansernas yttranden över</p>
<p>Att utveckla ett grannlandssamarbete - en utvärdering av<br>Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa</p>
<p>(Ds 1997:75)....................................................................... 116</p>
<p>Bilaga 4 Förkortningsordlista............................................................</p>
<p>120</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998......... 122</p>
<h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner ett nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med<br>Central- och Östeuropa för perioden 1999-2001 (avsnitt tre),</p>
<p>2. fastställer målen för utvecklingssamarbetet med Central- och<br>Östeuropa till</p>
<p>- att främja en säkerhetsgemenskap,</p>
<p>- att fördjupa demokratins kultur,</p>
<p>- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,</p>
<p>- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.</p>
<p>Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela samarbetet (avsnitt<br>fyra),</p>
<p>3. fastställer att verksamheten skall inriktas på insatser för att främja<br>medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att<br>vidare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbets-<br>strukturer (avsnitt fem).</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<h3>2 Ärendet och dess beredning</h3>
<p>Regeringen initierade hösten 1989 det första svenska samarbets-<br>programmet med Central- och Östeuropa. Tyngdpunkten lades på<br>kunskapsutveckling, vilket bedömdes ha den största strategiska<br>betydelsen i förhållande till de anslagna medlens storlek. År 1991 och<br>1995 antogs nya samarbetsprogram, som förutsatte avsättningar i<br>budgeten på cirka en miljard kronor per år. Sammanlagt har regeringen<br>från 1989 till och med 1998 avsatt cirka 6,5 miljarder kronor till bilateralt<br>utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Inräknas det svenska<br>bidraget till EU:s samarbetsprogram med Central- och Östeuropa, Phare<br>och Tacis, uppgår det totala svenska stödet till närmare 7,7 miljarder<br>kronor. Det tredje samarbetsprogrammet löper ut den 31 december 1998.<br>Det bärande elementet är i dag strävan att bidra till ett integrerat Europa<br>präglat av gemensam säkerhet, demokratins kultur och en bärkraftig<br>utveckling.</p>
<p>Sedan den 1 januari 1997 redovisas medlen för utvecklingssamarbetet<br>under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, verksamhetsområde 7 B<br>Samarbete med Central- och Östeuropa. Härutöver finansierar vissa<br>andra departement och myndigheter insatser inom sina respektive<br>verksamhetsområden.</p>
<p>Föreliggande proposition utgör regeringens förslag på inriktningen av<br>det fjärde samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa avseende<br>perioden 1999-2001. Programmet avser endast insatser som sorterar<br>under utgiftsområde 7 B. I vårpropositionen 1997 (1996/97:150) angavs<br>att:</p>
<p>"Regeringen bedömer att samarbetet med Central- och Östeuropa kommer att<br>fortsätta och har beräknat medel motsvarande en nominellt oförändrad nivå<br>även efter 1998. Regeringen har därför preliminärt beräknat 810 miljoner<br>kronor vardera för åren 1999 och 2000. Innan medel anvisas för samarbetet<br>skall dock en oberoende utvärdering av verksamheten genomföras."</p>
<p>En oberoende utvärdering av samarbetet inlämnades till regeringen i<br>november 1997. I kommande vårproposition (1997/98:150) väntas<br>följdenligt medel fastställas för samarbetsprogrammet avseende åren<br>1999-2001.</p>
<p>Utvärderingen har redovisats i departementsserien under titeln "Att<br>utveckla ett grannlandssamarbete - en utvärdering av Sveriges samarbete<br>med Central- och Östeuropa" (Ds 1997:75). I utvärderingen lämnas<br>förslag på inriktning av det kommande samarbetsprogrammet. Det i<br>regeringsformen föreskrivna beredningskravet (7 kap. 2§ RF) har<br>uppfyllts genom att över hundra remissinstanser har anmodats/beretts<br>möjlighet att inkomma med synpunkter på förslagen. Av dessa har<br>flertalet inkommit med synpunkter. Utvärderingens innehåll redovisas i<br>bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna bifogas i bilaga 2 och i<br>bilaga 3 presenteras en sammanställning över de inkomna remissvaren.</p>
<p>Till grund för propositionen har även legat skrivelser som på<br>regeringens begäran har inkommit från de två centrala förvaltnings-</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>myndigheterna Sida och Svenska institutet avseende förutsättningarna för<br>och behoven av fortsatt samarbete med Central- och Östeuropa.</p>
<p>Härutöver har utvärderingar av det säkerhetsffämjande samarbetet<br>respektive den särskilda exportkreditgarantiramen nyligen presenterats<br>för regeringen.</p>
<p>Sveriges utlandsmyndigheter i Tallinn, Riga, Vilnius, Warszawa,<br>Moskva, S:t Petersburg och Kiev har lämnat synpunkter på utvecklings-<br>samarbetets framtida inriktning.</p>
<p>Tilläggas kan att de, närmare 30, utvärderingar som löpande har gjorts<br>under innevarande samarbetsperiod också utgör ett underlag för<br>bedömningar om det framtida utvecklingssamarbetet. Här kan som<br>exempel nämnas utvärderingar som har genomförts på uppdrag av Sida<br>av stödet till landreformen respektive till vägväsendet i de tre baltiska<br>länderna, det fördjupade vänortssamarbetet i Estland, Lettland, Litauen<br>och Polen, stödet på arbetsmarknadsområdet i Polen, stödet till<br>skogssektorn i Litauen, StartÖstprogrammet och en utvärdering av<br>statistiksamarbetet med Ryssland.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<h3>Ett integrerat Europa</h3>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Regeringens förslag: Ett nytt treårsprogram för utvecklings-<br>samarbetet med Central- och Östeuropa för perioden 1999-2001 skall<br>godkännas.</p>
<p>Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag<br>(bilaga 1).</p>
<p>Remissinstanserna: Har godtagit utredarens förslag (bilaga 3).</p>
<h4>3.1 Samarbete för gott grannskap och en utvidgad<br>Europeisk union</h4>
<p>I februari 1995 lade regeringen fram en proposition (1994/95:160) om<br>Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa för perioden juli 1995 -<br>december 1998, i vilken det bland annat konstaterades att flera länder i<br>Central- och Östeuropa:</p>
<p>"... har kommit långt i att skapa ett demokratiskt samhällssystem och en<br>fungerande marknadsekonomi. Det är en historisk uppgift att befästa denna<br>omvandling och integrera länderna i ett Europa som präglas av gemensam<br>säkerhet, demokratins kultur och en bärkraftig utveckling."</p>
<p>Under de år som har gått sedan propositionen lades fram har den<br>ekonomiska och politiska utvecklingen i flertalet av de berörda länderna<br>accelererat. Reformerna har hunnit påverka så många samhällsområden<br>och har blivit så starkt förankrade hos medborgarna att någon återgång<br>till det gamla systemet ej längre är tänkbar. Samtidigt måste konstateras<br>att omvandlingen ingalunda är fullbordad. Det handlar om en fortgående<br>process där medborgarna ständigt ställs inför nya utmaningar.</p>
<p>Särskilt viktig har utvecklingen varit för närbelägna länder som<br>Sverige. I proposition 1994/95:160 konstaterade regeringen att det<br>program som då lades fram utgjorde en viktig del av svensk utrikes- och<br>säkerhetspolitik:</p>
<p>"Sverige har ett starkt intresse av att genom utrikespolitiskt samarbete främja<br>demokratins och den sociala marknadsekonomins strukturer i regionen, verka<br>för en öppnare handel och en djupare ekonomisk integration samt en<br>intensifierad utrikes- och säkerhetspolitisk dialog med länderna i Central- och<br>Östeuropa.---Samarbetet syftar ytterst till att främja säkerheten, demokratin</p>
<p>och en bärkraftig utveckling i hela Europa. Östersjöregionens betydelse för att<br>skapa ett dynamiskt norra Europa är en grundlinje i samarbetsprogrammet."</p>
<p>Målen för Sveriges bilaterala samarbete med Central- och Östeuropa<br>fastställdes av riksdagen i maj 1995 (proposition 1994/95:160) till:</p>
<p>- att främja en säkerhetsgemenskap,</p>
<p>- att fördjupa demokratins kultur,</p>
<p>- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,</p>
<p>- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.</p>
<p>I juni 1996 beslutade riksdagen att hela utvecklingssamarbetet<br>dessutom skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv.</p>
<p>I enlighet med vad som föreslogs i proposition 1994/95:160 har, på<br>basis av de angivna målen, regeringsbeslut tagits om landstrategier för<br>samarbetet med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och, i mera<br>begränsad form, Ukraina. Landstrategiema syftar till att inom varje<br>målområde ytterligare precisera de sektorer och riktlinjer som skall gälla<br>för samarbetet. Landstrategiema möjliggör den närmare typ av<br>precisering av samarbetets inriktning som efterlyses i utvärderingen.<br>Landstrategiema har dels diskuterats med företrädare för myndigheter<br>och departement i Sverige som är aktiva i östsamarbetet, dels med<br>myndigheterna i samarbetsländema. Prioriteringarna är därför väl<br>förankrade. Landstrategiema skall under andra halvåret 1998 och första<br>halvåret 1999 uppdateras inför den nya programperioden.</p>
<p>I Ds 1997:75 konstateras att flertalet av de närmare trettio program<br>eller projekt som blivit föremål för oberoende utvärderingar, har bedömts<br>vara mycket positiva. Sverige har koncentrerat sina insatser till de<br>närmast belägna central- och östeuropeiska länderna, där - för att citera<br>utvärderingen:</p>
<p>"i stort sett alla insatser ... har positiva effekter från svensk synpunkt".</p>
<p>De positiva bedömningarna visar att inriktningen på verksamheten är<br>relevant. De kan också ses som bekräftelse på att beredningsproceduren<br>är god. Utvärderingen pekar på flera förbättringar i utvecklings-<br>samarbetet, jämfört med den tidigare översyn av östsamarbetet som<br>genomfördes 1994. Organisationen och den interna samordningen av<br>samarbetet har effektiviserats, menar utredaren.</p>
<p>Jämförs de krav som EU ställer på de framtida medlemsländerna, de<br>s.k. Köpenhamnskriteriema, och slutsatserna i Europeiska kommis-<br>sionens utlåtanden från juli 1997 med de hittillsvarande svenska målen,<br>kan konstateras att det, möjligen med undantag för främjandet av en<br>säkerhetsgemenskap, finns en betydande grad av överensstämmelse.<br>Demokrati i vid mening och hållbar ekonomisk utveckling är grund-<br>läggande förutsättningar för medlemskap i EU. Miljön och den sociala<br>sektom nämns som centrala områden för anpassningen. Att de svenska<br>målen väl överensstämmer med EU-kraven noteras även i utvärderingen.</p>
<p>Regeringen anser att de fyra målen fortsatt är relevanta som grund för<br>Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Den<br>politiska och ekonomiska utveckling som ägt rum i länderna sedan målen<br>antogs, liksom den pågående EU-anpassningen och det förstärkta<br>samarbetet mellan EU och Ryssland respektive EU och Ukraina, gör det<br>emellertid önskvärt att kontinuerligt utröna hur de bäst kan uppfyllas.<br>Landstrategiema utgör därvid en god grund. Samtidigt finns ett behov att<br>ytterligare koncentrera de begränsade resurserna till särskilt angelägna<br>delområden. Kriterierna för valen av olika delområden och konkreta<br>prioriteringar diskuteras längre fram i denna proposition.</p>
<p>Efter den första fasen av stöd till i synnerhet de baltiska staternas<br>frigörelse och den andra fasen av stöd till uppbyggnad av de<br>demokratiska och marknadsekonomiska samhällsinstitutionerna i</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Central- och Östeuropa, står vi nu inför en ny fas i Europa - EU-<br>utvidgningen och den bredare Europaintegrationen.</p>
<p>Det är alltjämt viktigt att de central- och östeuropeiska staterna far<br>internationellt stöd för att fullfölja övergången till demokrati och<br>marknadsekonomi. Kontinuitet och flexibilitet har hela tiden varit<br>riktmärken för Sveriges insatser i Central- och Östeuropa. De insatser<br>som aktualiseras efter innevarande programperiod måste utgå ifrån delvis<br>andra förutsättningar. Utvecklingen under de senaste åren har gått in i ett<br>nytt skede, präglat av tre betydelsefulla förändringar:</p>
<p>- Målet att en betydande del av utvecklingssamarbetet med de central-<br>och östeuropeiska staterna skall kunna övergå i ett reguljärt samarbete<br>håller på att uppnås. För vissa av länderna gäller att sådant samarbete<br>redan dominerar.</p>
<p>- Utvidgningen av EU med de associerade centraleuropeiska och<br>baltiska staterna rycker närmare. Förhandlingar om medlemskap<br>kommer att inledas under år 1998. I förlängningen av det ökade<br>reguljära samarbetet ligger alltså en alltmer fullständig europeisk<br>gemenskap.</p>
<p>- Utvecklingen i Ryssland framstår som mer positiv än tidigare. Det<br>finns nu ett genuint ryskt intresse av att delta i en bred europeisk<br>samverkan. EU:s relationer med Ryssland har fått en fast grund med<br>ikraftträdandet av ett omfattande partnerskaps- och samarbetsavtal.<br>Samtidigt står landet inför stora utmaningar att fullfölja den<br>samhälleliga omdaningen, särskilt med avseende på strukturella<br>ekonomiska reformer och på det sociala området.</p>
<p>Det är i ett integrerat Europa som det regionala samarbetets<br>möjligheter till fullo kan utnyttjas. Med den utveckling som nu äger rum<br>skapas gynnsamma förutsättningar för förverkligandet av en dynamisk<br>nordeuropeisk region. Ordförandeskapen i Östersjöstatemas råd 1995/96,<br>Barentsrådet 1996/97 och i Nordiska Ministerrådet 1998 har gett Sverige<br>tillfälle att medverka till att driva denna ambition. Regeringschefsmötena<br>i Visby i maj 1996 och i Riga i januari 1998 har gett nya impulser till ett<br>förstärkt Östersjösamarbete. Europeiska kommissionen markerar genom<br>aktiva insatser i såväl Östersjöstatemas råd som Barentsrådet den vikt<br>den tillmäter den regionala dimensionen av samarbetet med Central- och<br>Östeuropa. Sverige värnar även i detta sammanhang om den trans-<br>atlantiska länken. USA:s aktiva engagemang i Östersjö- och Barents-<br>samarbetet välkomnas.</p>
<p>En nordeuropeisk region som karakteriseras av stabila politiska<br>förhållanden, fördjupat samarbete på grundval av gemensamma<br>värderingar och ansvarsfullt utnyttjande av regionens rika resurser och<br>som utvecklas i växelverkan med andra delar av Europa och världen, kan<br>bli en stor tillgång för Sverige. Att förebygga konflikter inte minst i<br>närområdet har varit och förblir en av de viktigaste uppgifterna för<br>svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Att skydda miljön även från gräns-<br>överskridande hot är centralt i samarbetet. En vidgad "hemmamarknad"<br>är ett starkt svenskt intresse. Kulturellt och annat utbyte mellan</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>samhällena är inte bara ett ömsesidigt intresse, utan även en av<br>förutsättningarna för en demokratisk kultur i vid mening. Svenska<br>folkrörelser och andra enskilda organisationer, liksom regionala och<br>lokala myndigheter och institutioner bygger ut kontakterna med sina<br>motsvarigheter på andra sidan Östersjön. I alla dessa avseenden kan<br>framtiden erbjuda fortsatt gynnsamma utsikter.</p>
<p>Det finns emellertid betydande problem som måste lösas. Vidgade<br>inkomstklyftor, växande sociala problem och ökad obalans mellan olika<br>landsdelar har följt i spåren på de genomgripande samhällsomvand-<br>lingarna. Den organiserade brottsligheten drar nytta av de öppnade<br>gränserna och förbättrade kommunikationerna. Föroreningar och<br>bristfällig kärnsäkerhet är betydande hot mot miljön.</p>
<p>Oberoende av tidtabellen för förhandlingarna om medlemskap i EU för<br>länderna i Central- och Östeuropa, är det klart att alla kandidatländer inte<br>kommer att kunna uppfylla villkoren för anslutning samtidigt. Även om<br>det har gjorts tydligt att EU skall stödja alla kandidatländer i deras<br>medlemskapsförberedelser, bör den psykologiska effekten av differentie-<br>ringen, särskilt om den gäller länder som gränsar till varandra, inte<br>underskattas. Framför allt måste en långvarig ny tudelning av Europa<br>undvikas. Det är viktigt att de nya samarbetsformema med Ryssland och<br>Ukraina och övriga länder i f.d. Sovjetunionen utformas med detta i<br>åtanke.</p>
<p>Utvecklingssamarbetet i denna nya fas måste mot bakgrund av<br>ovanstående inriktas på:</p>
<p>- att underlätta den förestående EU-utvidgningen och särskilt bidra till<br>att Estland, Lettland, Litauen och Polen blir medlemmar i EU,</p>
<p>- att integrera Ryssland och Ukraina närmare i europeiska samarbets-<br>strukturer</p>
<p>- att i ökad utsträckning integrera de sociala frågorna i samhälls-<br>omvandlingen.</p>
<p>Även om nästa samarbetsprogram, liksom tidigare program, omfattar<br>tre år varierar tidshorisonten för utvecklingssamarbetet med olika länder.<br>Utvecklingssamarbetet utgör ett tillfälligt stöd till omvandlingsprocessen<br>och Europaintegrationen med olika lång planeringshorisont beroende på<br>samarbetsländemas utveckling. I flera fall är denna tidsperiod naturligen<br>längre än tre år. Successivt kommer mer reguljära samarbetsformer att<br>dominera. I avsnitt fem redogörs mer i detalj för regeringens syn på<br>samarbetets tidslängd med olika samarbetsländer.</p>
<h4>3.2 Östersjöregionen som vår hemmamarknad</h4>
<p>Länderna kring Östersjön har en inneboende dynamik och potential som<br>ett av Europas tillväxtcentra. De möjligheter till kontakter, utbyte och<br>handel som öppnats under 1990-talet sedan Östersjön åter blivit ett<br>förenande hav måste tillvaratas. Regeringen avser att fortsatt verka för att<br>kontakter knyts över Östersjön, för ökad handel och investeringar i<br>området och för åtgärder som främjar kunskap om språk, historia och</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>10</p>
<p>kultur. Vidare skall regeringen arbeta för att Östersjösamarbetet blir en Prop. 1997/98:70<br>länk mellan Ryssland och EU.</p>
<p>Östersjötoppmötena i Visby och Riga</p>
<p>Under det svenska ordförandeskapet i Östersjöstatemas råd inbjöds<br>regionens regeringschefer tillsammans med kommissionens ordförande<br>till ett toppmöte i Visby i maj 1996. Den s.k. Visbydeklarationen<br>underströk betydelsen av regionalt samarbete för att främja demokrati,<br>marknadsekonomi i kombination med en uthållig utveckling, förbättrat<br>miljöskydd och en ökad europeisk integration. Mötet skapade en bred<br>politisk bas för det fortsatta Östersjösamarbetet. Regeringscheferna<br>tillsatte dessutom vid mötet en särskild grupp av personliga<br>representanter för att samarbeta mot organiserad brottslighet i regionen.<br>Vid det därpå följande utrikesministermötet i Kalmar antogs handlings-<br>program för:</p>
<p>- mellanfolkligt samarbete och civil säkerhet,</p>
<p>- ekonomisk utveckling och integration,</p>
<p>- förstärkt miljöskydd.</p>
<p>Det andra Östersjötoppmötet, 22-23 januari 1998 i Riga, gav en viktig<br>politisk bekräftelse på en framväxande Östersjöidentitet baserad på<br>demokratisk utveckling, intensivare ekonomiskt samarbete samt<br>mellanfolkligt och kulturellt utbyte. Östersjösamarbetet har en roll att<br>spela för att främja dialogen i regionen och for att fa in Ryssland<br>ytterligare i det bredare europeiska samarbetet samt som ett<br>kompletterande instrument för kandidatländernas anpassning till EU.</p>
<p>Mötet i Riga satte strålkastarljuset på behovet av mer samarbete för att<br>främja den ekonomiska utvecklingen i regionen. Frågor rörande tillväxt,<br>nyföretagande och sysselsättning utgjorde viktiga inslag i regerings-<br>chefernas diskussioner. Ett svenskt förslag att samla handelsministrarna<br>för att särskilt uppmärksamma de små och medelstora företagens<br>möjligheter att delta i handelsutbytet fick fullt stöd. Aktionsgruppen mot<br>organiserad brottslighet fick stor uppskattning och dess mandat<br>förlängdes. Detta kan även ses som ett led för att främja regionens<br>attraktionskraft på utländska investeringar. Regeringscheferna uppmärk-<br>sammade också behovet av intensifierat samarbete för att komma till<br>rätta med kommersiellt, sexuellt utnyttjande av barn och insatser för att<br>främja informationsteknologins användande, regionala energilösningar,<br>ökad kärnsäkerhet, ökad civil säkerhet, miljön i Östersjön samt den högre<br>utbildningen i regionen.</p>
<p>11</p>
<p>Att främja ökad handel och investeringar i Östersjöregionen</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Sveriges handel med samarbetsländerna</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0370/prop_199798__70-2.png" style="width:244pt;height:108pt;"/>
<p>* Statistiken for år 1997 omfattar januari-november</p>
<p>Samarbetsländerna är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina</p>
<p>Handeln med våra grannar i öst har ökat markant under senare år, men<br>är fortfarande blygsam jämfört med den stora handel som äger rum med<br>de nordiska grannländerna. Bland Sveriges prioriterade samarbetsländer<br>är Polen den största exportmarknaden, därefter kommer Ryssland.<br>Exporten till de tre baltiska staterna har ökat kraftigt. Den totala handeln<br>med de baltiska länderna uppgick år 1991 till endast 290 miljoner kronor,<br>men hade ökat år 1997 (januari-november) till cirka 10 miljarder kronor,<br>varav handeln med Estland stod för drygt hälften. Handeln med Polen<br>uppgick de första elva månaderna 1997 till drygt 13 miljarder kronor och<br>med Ryssland till drygt 12 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas<br>att handeln med Danmark uppgår till runt 50 miljarder kronor årligen.<br>Potentialen för ökad handel inom Östersjöområdet är betydande.</p>
<p>De svenska direktinvesteringama (netto) i de baltiska länderna under<br>perioden 1992-1997 (september) uppgick till 1 196 miljoner kronor<br>(Estland 499, Lettland 99 och Litauen 598 miljoner kronor).<br>Motsvarande belopp för Polen var 1 364 miljoner kronor. För de baltiska<br>länderna svarar små och medelstora företag för en betydande del av såväl<br>handeln som investeringarna.</p>
<p>Handelspolitiken gentemot våra samarbetsländer styrs genom de avtal<br>som är slutna med EU. Till följd av partnerskaps- och samarbetsavtalen<br>finns redan MGN-behandling (mest-gynnad-nation) med Ryssland och<br>Ukraina. I EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal med Ryssland och<br>Ukraina finns ett beslut om att 1998 undersöka om omständigheterna<br>medger att förhandlingar påbörjas om upprättande av ett frihandels-<br>område. Ett framtida medlemskap i Världhandelsorganisationen (WTO),<br>vilket förutom MGN ger laglig säkerhet i form av uppfyllande av<br>regelverket och tullbindningar, ligger något längre fram i tiden än för<br>våra baltiska grannländer.</p>
<p>Genom Europaavtalen med Estland, Lettland, Litauen och Polen har<br>Sverige frihandelsavtal för industrivaror, vissa lättnader i jordbruks-<br>handeln och tjänstehandeln samt starkare discipliner i övrigt än gängse</p>
<p>12</p>
<p>frihandelsavtal. På sikt kommer ländernas EU-medlemskap föra med sig<br>fullt deltagande på den inre marknaden med fri rörlighet för varor,<br>tjänster, kapital och personer. WTO-medlemskap väntas inom kort för de<br>baltiska länderna, vilket ger en stabilare grund för Europaavtalen men<br>kommer egentligen inte att innebära några nya liberaliseringar för de<br>nuvarande EU-ländema. Europaavtalen är således det viktigaste<br>instrumentet för att anpassa kandidatländerna till den inre marknaden och<br>så småningom medlemskap i EU.</p>
<p>Sverige har dubbelbeskattnings- och investeringsskyddsavtal med<br>samtliga länder kring Östersjön. För att främja frihandel avser regeringen<br>agera multilateralt inom ramen för EU, WTO, Organisationen för<br>ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Östersjöstatemas råd<br>och bilateralt inom ramen för blandade kommittéer och motsvarande.<br>Handelshindrande procedurer och administrativa tullförfaranden kan<br>diskuteras och förenklas med samtliga samarbetsländer.</p>
<p>Att främja handel och företagande i Östersjöregionen är en pågående<br>process. Regeringen planerar ytterligare insatser för att förbättra<br>företagsklimatet kring Östersjön för att lägga grunden till ett ekonomiskt<br>dynamiskt norra Europa. Inom det svenska utvecklingssamarbetet med<br>Central- och Östeuropa sker omfattande insatser för näringslivs-<br>utveckling, såväl genom kunskapsöverföring som genom investeringar.<br>De är av två slag: dels insatser som stärker marknadsekonomins ramverk<br>och institutioner, dels direkt näringslivsutvecklande insatser. De<br>huvudsakliga insatserna på detta område utvecklas under avsnitt 4.4.</p>
<p>Regeringen tillsatte under 1997 en kommitté med experter från svenskt<br>näringsliv och förvaltning, med uppgift att identifiera hinder och föreslå<br>åtgärder för att underlätta handel och investeringar i Östersjöregionen.<br>Uppdraget skall vara avslutat inom kort. Kommittén har hittills särskilt<br>uppmärksammat de problem som sammanhänger med gränspassering och<br>föränderliga och svårtillgängliga regler och villkor för företagen.<br>Kommitténs slutsatser bedöms bli en del i det underlag som regeringen<br>behöver för närmare prioritering av vissa samarbetsinsatser inom det<br>handelsfrämjande området.</p>
<p>Vidare pågår ett arbete i regeringskansliet för att undersöka<br>förutsättningarna för att ytterligare främja kontakter och handel mellan<br>små- och medelstora företag i Sverige och Ryssland. Inom ramen för<br>Barentssamarbetet gjordes 1997 en studie av handelshindren i Barents-<br>regionen.</p>
<p>I januari 1998, i anslutning till regeringschefsmötet i Riga,<br>genomfördes i Stockholm "Baltic Sea Business Summit", ett möte mellan<br>företagsledare i Östersjöregionen. I en rapport som presenterades till<br>toppmötet i Riga föreslog näringslivet en rad åtgärder för att utöka handel<br>och investeringar i Österjöregionen. Viktiga områden som framhölls för<br>utveckling av ett livskraftigt näringsliv i regionen var garantier för<br>äganderätten, en förbättrad lagstiftning och ett bättre transportnät.<br>Svårigheten med riskkapitalförsötjning för små och medelstora företag<br>framstod också som en hämmande faktor. Sverige kan i samarbete med<br>internationella finansiella institutioner och genom det baltiska<br>investeringsprogrammet bidra till att öka tillgången på riskvilligt kapital.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>13</p>
<p>Gränspassager bör underlättas och stöd till gränskontroller och tullväsen<br>bör fortsätta från svensk sida.</p>
<p>Betydande handelsfrämjande insatser sker dessutom inom ramen för<br>det finförgrenade samarbete som äger rum genom länsstyrelserna,<br>landstingen och kommunerna med vänorter och vänregioner på andra<br>sidan Östersjön. Svenska institutets insatser, t.ex. stipendieutbyte och<br>svenskundervisning bidrar till att stimulera kontakterna mellan Sverige<br>och länderna på andra sidan Östersjön.</p>
<p>Åtgärder som seminarier, företagsdelegationer, mässor, informations-<br>kontor, turistinformation och "Sverigedagar" faller inte under<br>utvecklingssamarbetets budget, men utgör, liksom Exportrådets<br>verksamhet, viktiga medel för att främja ökad handel och investeringar i<br>regionen.</p>
<h4>3.3 Utvidgningen av EU</h4>
<p>Under de senaste tio åren har Europa genomgått en utveckling av<br>historiska dimensioner. Utmaningen efter det kalla krigets slut är att<br>skapa ett enat och fritt Europa, att trygga demokrati, säkerhet, stabilitet<br>och välfärd i hela regionen. EU:s utvidgning med länderna i Central- och<br>Östeuropa är den enskilt viktigaste faktorn i arbetet med att lägga<br>grunden för en bestående freds- och säkerhetsordning i Europa.</p>
<p>Tio länder i Central- och Östeuropa samt Cypern och Turkiet har<br>ansökt om medlemskap i EU. Europeiska rådet fattade i Luxemburg 1997<br>ett historiskt beslut om den förestående anslutningsprocessen. Det<br>innebär att denna process i enlighet med Maastrichtfördragets stadbanden<br>(artikel 0) inleds samtidigt med samtliga tio kandidatländer och Cypern<br>den 30 mars 1998.</p>
<p>Anslutningsprocessen äger rum inom en gemensam ram som innefattar<br>samtliga elva kandidatländer. För Estland, Polen, Tjeckien, Slovenien,<br>Ungem samt Cypern inleds individuella mellanstatliga konferenser den<br>31 mars 1998. För samtliga länder sker en genomgång av EU:s regelverk<br>som förberedelse för förhandlingar. När genomgången avslutats, eller<br>avancerat tillräckligt långt, inleds formella förhandlingar med länderna i<br>den förstnämnda gruppen. Ett extra stöd om 100 miljoner ecu har<br>utlovats till de fem kandidatländer som inte inleder mellanstatliga<br>konferenser från start.</p>
<p>Kommissionen skall ge regelbundna rapporter om anpassningen i<br>samtliga kandidatländer med början redan år 1998. Kommissionen kan<br>därvid rekommendera att mellanstatliga konferenser öppnas med ett eller<br>flera av de fem återstående kandidatländerna. Mellanstatliga konferenser<br>kommer bara att inledas med de länder som uppfyller de politiska<br>kriterierna för medlemskap.</p>
<p>Det centrala elementet i den fortsatta utvidgningsprocessen utgörs av<br>kommissionens förstärkta strategi för förberedelse till medlemskap. Det<br>finns inte något kandidatland som idag uppfyller de kriterier som ställs<br>upp för medlemskap i EU. Samtliga länder måste därför inrikta sig på att<br>genomföra fortsatta reformer för att anta EU:s regelverk och göra det<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>14</p>
<p>möjligt att delta i det europeiska samarbetet. Målsättningen med Prop. 1997/98:70<br>förmedlemskapsstrategin är att förbereda länderna för det kommande<br>medlemskapet i EU. Genom att inrätta s.k. partnerskap för anslutning<br>med vatje kandidatland samlas kommissionens insatser inom en ram.<br>Syftet är att underlätta samordningen och ge en god överblick av<br>insatserna till respektive kandidatland. Partnerskapen skall återspegla de<br>utlåtanden som kommissionen presenterade i juli 1997, kompletterade<br>med medlemsländernas synpunkter. Kandidatländerna skall samtidigt<br>anta nationella program för övertagandet av regelverket med mål för<br>reformarbete och tidtabeller för genomförandet.</p>
<p>Det far betraktas som en svensk framgång att anslutningsprocessen kan<br>inledas samtidigt med samtliga kandidatländer och att alla far möjlighet<br>att snabbt påbötja den nödvändiga genomgången av regelverket.<br>Därigenom minskas risken för att skapa nya skiljelinjer i Europa. Den<br>dynamiska utvecklingen i flertalet kandidatländer gör det vanskligt att<br>redan idag göra en definitiv uppdelning av kandidatländerna i grupper.<br>Genom att det redan år 1998 skall ske en genomgång av hur långt<br>anpassningsprocessen kommit i varje kandidatland öppnas en möjlighet<br>även för de länder som ingår i den andra vågen med möjlighet att efter<br>rekommendation från kommissionen inleda förhandlingar.</p>
<p>Förhandlingar om medlemskap i EU far avgörande betydelse för ett<br>lands framtida utveckling. Vägen dit är emellertid inte enkel. Kraven för<br>medlemskap är höga. EU:s kriterier för de centraleuropeiska och baltiska<br>ländernas medlemskap fastställdes vid Europeiska rådets möte i<br>Köpenhamn 1993. Medlemskap förutsätter att kandidatlandet har uppnått<br>en institutionell stabilitet som garanterar demokrati, rättssäkerhet, respekt<br>för mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter.<br>Länderna skall ha en fungerande marknadsekonomi som kan möta<br>konkurrens och marknadskrafter inom EU. Det förutsätts också att landet<br>kan påta sig de skyldigheter som följer med ett medlemskap och ansluta<br>sig till målen för den politiska, ekonomiska och monetära unionen. Till<br>Köpenhamnskriteriema bör man sedan lägga de preciseringar som<br>gjordes i kommissionens i juli 1997 publicerade utlåtanden över samtliga<br>kandidatländer. I dessa noteras bl.a. att samtliga länder behöver göra<br>stora insatser för att uppfylla EU:s krav på miljön, rättsliga och inrikes<br>området samt på den inre marknaden.</p>
<p>Det är i det ljuset Sveriges stöd till kandidatländerna i Central- och<br>Östeuropa skall ses. Regeringen har vid många tillfällen tillkännagivit att<br>Sverige skall medverka aktivt till att underlätta anpassningsprocessen i<br>kandidatländerna och dela med sig av sina färska erfarenheter av<br>medlemskapsförhandlingar. Avsikten är att insatserna skall gagna EU-<br>anpassningen och bidra till uppbyggnaden av nödvändiga strukturer i<br>kandidatländerna.</p>
<p>Det svenska bidraget till stöd för medlemskap i EU för<br>kandidatländerna i Östersjöregionen, dvs. Estland, Lettland, Litauen och<br>Polen, utgörs främst av institutionsbyggande stöd. Med dessa länder, som<br>tillsammans med Ryssland och Ukraina är Sveriges prioriterade<br>samarbetsländer, finns möjligheter att genomföra mer kostnadskrävande<br>projekt, inklusive investeringar på miljö- och energiområdena. I den nya<br></p>
<p>15</p>
<p>förmedlemskapsstrategin kommer större vikt att läggas vid Prop. 1997/98:70<br>infrastrukturinvesteringar, vilket möjliggör ökad svensk samfinansiering<br>med EU och de internationella finansiella institutionerna inom dessa<br>områden. En prioritet är att inom ramen för såväl det tekniska samarbetet<br>som investeringsstödet fokusera insatserna i ännu högre utsträckning på<br>insatser som för dessa kandidatländer närmare ett EU-medlemskap.<br>Närmare 90 % av det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder<br>uppskattas redan nu vara mer eller mindre direkt inriktade på att<br>underlätta framtida EU-medlemskap. Den framtida utmaningen innebär<br>att i ännu högre grad fokusera på det som är direkt relevant i ett EU-<br>perspektiv.</p>
<p>Sverige skall vidare ägna särskild uppmärksamhet åt att förebygga<br>risken för en tudelning av Östersjöregionen. En betydande faktor i det<br>sammanhanget är att den s.k. andra vågen av kandidatländer så snart som<br>möjligt far inleda förhandlingar. Det blir en viktig uppgift att se till att<br>dessa länder får ett så omfattande stöd som möjligt i sina förberedelser<br>för medlemskapet. Detta kan ske genom att fördela stödinsatserna så att<br>extra hjälp ges åt de länder som har störst behov.</p>
<p>Specifika EU-integrationsinsatser genomförs i ökande utsträckning<br>från svensk sida med samtliga kandidatländer i Central- och Östeuropa.<br>Det sker genom en omfattande verksamhet inom Regeringskansliet som<br>Utrikesdepartementet ansvarar för i form av seminarier, studiebesök och<br>personutbyten rörande till exempel inre-marknadsfrågor, förmedlem-<br>skapsstrategi och förhandlingsstrategi. Seminarier och utbyten har<br>genomförts med alla tio kandidatländer under det gångna året. Nu går<br>stödet delvis in i ett nytt skede, där insatser av mer specialiserad karaktär<br>efterfrågas. Denna form av EU-integrationsstöd skall även framöver vara<br>öppen för samtliga tio kandidatländer. Det bör i första hand ske i<br>samverkan med EU och andra medlemsstater.</p>
<p>Samtidigt som anpassningen till ett framtida medlemskap pågår i<br>kandidatländerna, är det viktigt att erinra om de krav som ställs för att<br>EU skall kunna fungera effektivt även efter utvidgningen. Det innebär<br>bl.a. reformer av EU:s politik på jordbruksområdet, strukturpolitiken och<br>den institutionella ramen. Regeringen anser att utvidgningen bör rymmas<br>inom den nuvarande budgetramen på 1,27% av medlemsländernas<br>samlade BNI. En omfattande reform av den gemensamma jordbruks-<br>politiken i riktning mot en ökad marknadsanpassning samt en ökad<br>koncentration, effektivisering och förenkling av regionalpolitiken är<br>viktiga element för att bana väg för en utvidgning.</p>
<p>Ett framtida EU-medlemskap innebär stora förpliktelser för kandidat-<br>länderna. EU:s arbete för en gemensam säkerhet och en ökad välfärd<br>främjas och underlättas av att alla medlemsländer delar samma<br>värderingar. Först när befolkningarna i länderna, inte bara regeringarna,<br>delar samma grundläggande värderingar om en social marknadsekonomi<br>kan unionen och dess nya medlemsländer fungera tillsammans. EU-<br>utvidgningen är därför nära förknippad med den omvandling som nu<br>pågår i samarbetsländerna. Stödet till omvandlingsprocessen är viktigt för<br>att Europaintegrationen och EU-utvidgningen skall bli framgångsrik och</p>
<p>16<br></p>
<p>för att möta människors förväntningar om en gemensam säkerhet och Prop. 1997/98:70<br>ökad välfärd, såväl i medlemsländerna som i andra länder.</p>
<h4>3.4 Rysslands och Ukrainas vidare Europaintegration</h4>
<p>Att på olika sätt stödja Ryssland och Ukrainas vidare integration i Europa<br>och till europeiska samarbetsstukturer är en prioritet i det svenska<br>utvecklingssamarbetet.</p>
<p>Den demokratiska och ekonomiska utvecklingen i Ryssland är, efter<br>flera års turbulens förhållandevis stabil. Ekonomin karaktäriseras av en<br>allt mer påtaglig makroekonomisk stabilisering. Inflationen har sjunkit<br>och växelkursen är stabil vilket har stärkt förtroendet för Ryssland på de<br>finansiella marknaderna och inflödet av investeringskapital har ökat.<br>Trots denna positiva utveckling, finns fortfarande flera stora problem att<br>lösa. Det statsfinansiella läget är vanskligt. Omfattande förseningar av<br>utbetalningar av löner inom den statliga sektorn beror bland annat på<br>otillräckliga skatteinkomster. Ett allvarligt problem är de ökande sociala<br>klyftorna som har uppstått i kölvattnet av de senaste årens reformer. I den<br>ökade dödligheten under omvandlingssprocessen återspeglas en djup<br>samhällsstress. Den fattigdom som finns på många håll, barnens<br>situation, bristande social omsorg, behoven av fungerande och tryggt<br>finansierade pensionssystem samt hälsovårds- och bostadstillgången<br>utgör stora utmaningar för det ryska samhället.</p>
<p>I Ukraina har vissa ekonomiska framsteg gjorts, men bristen på<br>genomgripande strukturella reformer gör att tillväxten uteblir.<br>Framstegen består i avsevärt minskad inflation och en ökad privatise-<br>ringstakt. Problemen är dock många och stora. I avsaknad av strukturella<br>förändringar växer den inofficiella ekonomin och företagens utveckling<br>hindras av bristande avreglering, oklara lagar, licenser och byråkrati.<br>Statsbudgeten är ansträngd och stora brister finns i skatteindrivningen.<br>De utländska investeringarna har ökat i omfattning, men är fortfarande<br>blygsamma i relation till landets storlek. De haltande reformerna har<br>utsatt befolkningen för onödiga påfrestningar och ett stort behov finns av<br>sociala reformer.</p>
<p>Regeringen anser att utvecklingssamarbetet är ett betydelsefullt<br>instrument för att främja Rysslands och Ukrainas vidare integration i<br>Europa. Det är av utomordentlig ekonomisk och säkerhetspolitisk vikt att<br>reformprocesserna i dessa två stora länder i Europa inte drabbas av<br>bakslag. De svenska insatserna, tillsammans med annat internationellt<br>stöd, bidrar till att stärka de institutioner som är ekonomiskt, politiskt och<br>socialt nödvändiga för länderna i ett enat Europa.</p>
<p>Utvecklingssamarbetet med Ryssland och Ukraina har ökat de senaste<br>åren. Regeringen anser att andelen av utvecklingssamarbetet som går till i<br>första hand Ryssland, men även Ukraina, skall expandera ytterligare<br>under kommande samarbetsperiod. Tekniskt stöd på det ekonomiska<br>området, t.ex. avseende skatteförvaltning, skall fortsatt genomföras för<br>att underlätta handel och investeringar mellan Sverige och länderna och<br>samarbetet inom den sociala sektorn skall prioriteras. De många<br></p>
<p>17</p>
<p>kontakter och personutbyten som utvecklingssamarbetet i sig ger upphov Prop. 1997/98:70<br>till är betydelsefulla för den vidare europeiska integrationen. När de<br>politiska och ekonomiska förutsättningarna föreligger är en utvidgning av<br>denna typ av samarbete till Vitryssland naturlig.</p>
<p>Regeringen anser vidare att det är av vikt att Sverige fortsatt verkar för<br>att stärka banden mellan EU och Ryssland respektive EU och Ukraina.<br>EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal med dessa båda länder samt<br>Tacisprogrammet är de redskap som främst kan användas härför.</p>
<p>Regeringen anser också att Östersjösamarbetet, och även Barents-<br>samarbetet, är en viktig länk mellan EU och Ryssland. Det tydligare<br>intresse som Europeiska kommissionen visat för dessa båda regionala<br>samarbetsformer de senaste åren är positivt.</p>
<h4>3.5 Utvecklingen av en social marknadsekonomi</h4>
<p>Samarbetsländemas utveckling mot en social marknadsekonomi är en<br>förutsättning för anpassning till EU och ett framtida medlemskap och ett<br>närmande till europeiska samarbetsstrukturer. Regeringen anser att de<br>sociala frågorna måste fa ökad uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet.</p>
<p>Inom det sociala området har en rad behov uppkommit, en del som en<br>följd av felprioriteringar under planekonomin, en del som en följd av det<br>stora produktionsfall som initialt drabbade samarbetsländerna och<br>ytterligare en del som en följd av brister i den första tidens marknads-<br>ekonomiska reformer. För att skapa bärkraftiga sociala system krävs<br>omfattande strukturella reformer i samarbetsländerna.</p>
<p>Invånarnas levnadsstandard kan främst förbättras genom att de erbjuds<br>möjligheter till meningsfull sysselsättning och förutsättningar att själva<br>förändra och förbättra sina liv. En växande ekonomi, jämte en dynamisk<br>företagssektor samt en rättvis fördelningspolitik, kan erbjuda befolk-<br>ningen en rad möjligheter och utgöra ett viktigt vapen mot fattigdom. Det<br>är därför av vikt att Sverige fortsätter att bidra till att bygga upp de<br>institutioner och det regelverk som bär upp en social marknadsekonomi.<br>Likaså är näringslivsinriktade insatser viktiga.</p>
<p>Ekonomisk tillväxt är nödvändig för att höja befolkningens<br>levnadsnivå, men det är inte tillräckligt. Härtill krävs en aktiv<br>fördelnings- och socialpolitik och ett fungerande socialt system som är<br>finansiellt hållbart och riktat mot dem som mest behöver stöd. Utbildning<br>och ett livslångt lärande är, liksom i Västeuropa, nyckeln till att klara<br>strukturanpassningens omställningsproblem. En fokuserad satsning på<br>bam är sannolikt ett av de mest kostnadseffektiva sätten att höja<br>människors långsiktiga levnadsnivå och åstadkomma en rättvisare<br>inkomstfördelning.</p>
<p>På detta område kan Sverige bidra med kunskapsöverföring och<br>institutionellt samarbete. Flera av samarbetsländerna vänder sig nu till<br>Sverige för att lära av våra erfarenheter avseende t.ex. uppbyggnad av<br>socialförsäkringssystem och pensionssystem, arbetmarknadsåtgärder och<br>utbildning av socialarbetare. Sverige har också kunnande och relevant<br>erfarenhet av frågor som rör barnens situation och jämställdhet.</p>
<p>18</p>
<p>Samarbete pågår redan exempelvis avseende stöd till uppbyggnad av<br>socialförsäkringssystem och pensionssystem i Lettland, Litauen och<br>Ryssland.</p>
<p>Sida har fördubblat sina sociala insatser, i förhållande till totala, från<br>7 % år 1995 till 15 % år 1997. Regeringen anser att det finns ytterligare<br>behov av att öka det sociala samarbetet under kommande programperiod.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>19</p>
<h3>Samarbetets huvudsakliga områden</h3>
<p>Regeringens förslag: De fyra målen för utvecklingssamarbetet med<br>Central- och Östeuropa skall vara:</p>
<p>- att främja en säkerhetsgemenskap,</p>
<p>- att fördjupa demokratins kultur,</p>
<p>- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,</p>
<p>- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.</p>
<p>Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela samarbetet.</p>
<p>Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Till skillnad från utredaren, som föreslår ett särskilt socialt mål,<br>anser regeringen att den sociala betoningen framhävs bättre genom att<br>vara integrerat i det tredje målet (bilaga 1).</p>
<p>Remissinstanserna: Har i huvudsak godtagit utredarens forslag<br>(bilaga 3).</p>
<h4>4.1 Mål och sektorer</h4>
<p>Det kan konstateras att de fyra mål för utvecklingssamarbetet som<br>fastställdes av riksdagen i maj 1995 har haft hög relevans under<br>innevarande samarbetsperiod. Att stödja utvidgningsprocessen av EU och<br>att aktivt främja medlemskap för de ansökande Östersjöländerna samt att<br>ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbets-<br>strukturer, har under de senaste åren satt sin prägel på hela<br>utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Som redan har<br>konstaterats överensstämmer de fyra målen i hög utsträckning med de<br>krav som EU har uppställt för medlemskap, de s.k. Köpenhamns-<br>kriteriema.</p>
<p>Frågan om jämställdhet i östsamarbetet har fatt ökad uppmärksamhet<br>de två senaste åren. I enlighet med riksdagsbeslut i juni 1996 skall allt<br>samarbete med Central- och Östeuropa präglas av ett jämställdhets-<br>perspektiv. Detta är alltså en fråga som måste fa genomslag i alla<br>verksamhetsområden.</p>
<p>Det finns, som redan angivits, starka skäl att behålla de nu gällande<br>fyra målen. Även om utvecklingssamarbetet skall präglas av ett stort mått<br>av flexibilitet för att möta de snabba förändringarna i Central- och<br>Östeuropa så bör målen för samarbetet vara långsiktiga. Flexibiliteten bör<br>finnas i val av samarbetsländer, sektorer, instrument och kanaler.</p>
<p>Samtidigt som de fyra målen är riktgivande för verksamheten utgör de<br>också huvudområden inom vilka samarbetet bedrivs. För att dessa mål<br>skall vara reellt styrande behövs ytterligare preciseringar för valet av<br>insatser, något som också betonas i utvärderingen, Ds 1997:75. Val av<br>sektorer, givet att det finns en efterfrågan från våra samarbetsländer, bör<br>styras av fyra faktorer:</p>
<p>- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana områden som<br>underlättar Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>20</p>
<p>samt vidare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska Prop. 1997/98:70<br>samarbetsstrukturer.</p>
<p>Att inom varje huvudområde fokusera utvecklingssamarbetet med<br>kandidatländerna på insatser som underlättar integrationsprocessen i EU<br>skall ses som högsta prioritet. Kommissionens utlåtanden och<br>partnerskapen för anslutning är viktiga hjälpmedel för att styra insatserna<br>mot de områden som identifierats som kritiska för anslutningsprocessen.<br>För de baltiska länderna framstår åtgärder för att underlätta uppfyllandet<br>av de ekonomiska kriterierna angelägna, liksom samarbete inom det<br>rättsliga och inrikes området, det s.k. tredjepelarområdet. Den<br>kartläggning av det nordiska stödet på tredjepelarområdet till de baltiska<br>länderna som Sverige tog initiativ till under 1997 och som nu har<br>genomförts är ett viktigt hjälpmedel för samordning av fortsatta insatser.<br>För samtliga fyra kandidatländer i Östersjöområdet behövs vidare<br>omfattande åtgärder på miljöområdet för att kunna uppfylla EU:s<br>regelverk.</p>
<p>När det gäller samarbetet med Ryssland och Ukraina i första hand och<br>övriga stater i f.d. Sovjetunionen i andra hand, skall insatser utformas så<br>att de befrämjar europaintegrationen. Detta gäller såväl institutions-<br>stärkande insatser som främjandet av mellanfolkliga kontakter på alla<br>nivåer i samhället.</p>
<p>- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer inom vilka</p>
<p>Sverige har komparativa fördelar, dvs. där den svenska resursbasen<br>har särskild efterfrågad kompetens.</p>
<p>Förslaget i utvärderingen om att samarbetet i högre utsträckning än<br>tidigare bör inriktas på områden inom vilka Sverige har komparativa<br>fördelar är synnerligen relevant. Sektorer där kompetens har byggts upp<br>inom den svenska resursbasen och som efterfrågas av samarbetsländerna,<br>är exempelvis lantmäteri/fastighetsregistrering, system- och institutions-<br>uppbyggnad inom den sociala sektorn, lokalt och regionalt självstyre,<br>skatte- och statistikområdet, miljöområdet särskilt avseende vatten och<br>avloppsrening, energiområdet samt beträffande kärnsäkerhet och<br>strålskydd. Ofta kan med fördel prövade metoder och koncept som varit<br>framgångsrika i ett land överföras till andra länder.</p>
<p>- Stödet skall koordineras med EU och andra finansiärer.</p>
<p>Koordineringen och samordningen med andra aktörer är avgörande för<br>ett effektivt och resultatorienterat samarbete. Detta gäller särskilt stödet<br>till kandidatländernas EU-integration, där det finns en uppenbar risk för<br>att flera aktörer dras till samma samarbetssektorer utifrån kommissionens<br>identifikation av prioriterade sektorer. Det är därför viktigt att ha<br>tillräcklig kunskap om inriktningen av andra givares samarbetsprogram<br>för att svenskt stöd i möjligaste mån skall kunna komplettera EU:s och<br>andra aktörers insatser.</p>
<p>Det kan redan nu konstateras att vissa områden är eftersatta när det<br>gäller utländskt stöd. Det gäller insatser för att främja jämställdhet mellan<br>män och kvinnor samt demokratiinsatser och decentraliserat stöd. Det<br>finns skäl för Sverige, när kompetens finns på området, att inrikta<br>samarbetet på dessa områden. Det gäller naturligtvis även insatser där</p>
<p>21</p>
<p>endast Sverige är lämpat att genomföra samarbete, t.ex. insatser<br>relaterade till svensk kultur och svenskt språk.</p>
<p>- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer som är av<br>särskild betydelse för den regionala utvecklingen i Östersjö- och<br>Barentsområdena.</p>
<p>Insatser som bidrar till att öka säkerheten i Östersjö- och<br>Barentsområdet och till att skapa en ekonomiskt dynamisk region i norra<br>Europa skall prioriteras. Exempel på sådant samarbete är insatser för att<br>undanröja handelshinder och förbättra tillgången på riskvilligt kapital för<br>företagsetableringar i regionen. Investeringarna på vatten- och avlopps-<br>området, energieffektivisering samt för kärnsäkerheten är exempel på<br>miljöinsatser som är betydelsefulla i det regionala perspektivet.<br>Insatserna på tredjepelarområdet, t.ex. avseende gränskontroll och annat<br>säkerhetsfrämjande samarbete bidrar till ökad säkerhet i hela regionen.<br>Sveriges egna erfarenheter av fredsbevarande insatser är en annan<br>tillgång i det regionala sammanhanget.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Fördelning av det svenska stödet 1989-1997</p>
<p>Att stödja en<br>miljömässigt hållbar</p>
<p>utveckling<br>23%</p>
<p>Att fördjupa</p>
<p>Att fränja en</p>
<p>säkerhetsgemenskap</p>
<p>8%</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0370/prop_199798__70-3.png" style="width:47pt;height:48pt;"/>
<p>Att stödja en socialt<br>hållbar ekonomisk</p>
<p>omvandling<br>57%</p>
<p>demokratins kultur</p>
<p>12%</p>
<h4>4.2 Att främja en säkerhetsgemenskap</h4>
<p>Sammanfattning: Det säkerhetsfrämjande samarbetet är av<br>avgörande betydelse för utveckling av en gemensam säkerhet i<br>Östersjöregionen. Samarbetet skall fortsatt koncentreras till:</p>
<p>- uppbyggnad av säkerhetspolitisk kompetens, utveckling av<br>försvarsorganisationer under demokratisk kontroll samt utveckling<br>av det all-europeiska samarbetet och kompetens inom freds-<br>främjande verksamhet,</p>
<p>- stöd till de baltiska ländernas förmåga att bevaka och kontrollera<br>sina gränser,</p>
<p>- bekämpande av den ökande internationella och organiserade<br>brottsligheten, stöd till uppbyggnad av asyl- och migrationspolitisk<br>kompetens samt insatser för att öka beredskapen att hantera olyckor<br>och katastrofer.</p>
<p>22</p>
<p>Det säkerhetsfrämjande samarbetet är en hörnsten i svensk Prop. 1997/98:70<br>Östersjöpolitik. Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i Estland,<br>Lettland och Litauen men omfattar även vissa projekt i övriga delar av<br>Central- och Östeuropa. En utveckling av samarbetet med Ryssland,<br>inklusive Kaliningradområdet, och med Polen är en självklar del i det<br>säkerhetsfrämjande arbetet.</p>
<p>Det säkerhetsfrämjande stödet är i hög grad inriktat på att bygga upp<br>relationer mellan institutioner i Sverige och samarbetsländerna. Vidare<br>syftar samarbetet till att stärka den regionala samhörigheten, överbrygga<br>politiska, kulturella och sociala klyftor samt stärka förtroendet mellan<br>länderna. En förutsättning för ett förtroendefullt samarbete är att det sker<br>inom de ramar som folkrätten anger.</p>
<p>Sveriges säkerhetsfrämjande stöd till Central- och Östeuropa utvecklas<br>i en miljö där många länders bilaterala samarbete flyter in i och<br>samverkar med multilaterala verksamheter som Sverige oftast deltar i,<br>främst inom förberedelsearbetet för berörda länders framtida inträde i<br>eller närmare samarbete med Europeiska unionen men även inom<br>Partnerskap för Fred (PFF) och NATO. Samarbete sker även med<br>Interpol och med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), Internationella<br>Migrationsorganisationen (IOM) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP)<br>och med regionala multilaterala program med anknytning till<br>Östersjöstatemas råd och Barentsrådet.</p>
<p>Med hänsyn till EU-medlemskapets säkerhetspolitiska betydelse, för<br>de enskilda länderna, för regionen i stort och för hela Europeiska<br>unionen, är insatserna till stöd för kandidatländernas inträde i EU av stor<br>säkerhetsfrämjande betydelse. När Amsterdamfördraget träder i kraft<br>kommer även immigrations- och asylfrågorna flyttas över till<br>gemenskapskompetensen inom den s.k. första pelaren.</p>
<p>Med utgångspunkt i den utvärdering av det säkerhetsfrämjande<br>samarbetet med Central- och Östeuropa som nyligen presenterats för<br>regeringen, samt de synpunkter som framförs i Ds 1997:75 och i flertalet<br>yttranden från remissinstanserna, planerar regeringen att genomföra vissa<br>förändringar i beredningen av det säkerhetsfrämjande stödet. Regeringen<br>anser att det är rimligt att delegera beredning och beslut av en del av<br>insatserna till Sida.</p>
<p>De olika delarna i det säkerhetsfrämjande samarbetet kan samman-<br>fattas på följande sätt.</p>
<h5>4.2.1 Säkerhetspolitisk kompetens</h5>
<p>Uppbyggnaden av säkerhetspolitisk kompetens i de baltiska staterna var<br>inledningsvis inriktad på att utveckla ländernas förmåga att agera på den<br>internationella diplomatiska arenan. Stödet omfattade bl.a. finansiering<br>av deltagande i internationella möten och diplomatutbildning. Efterhand<br>har verksamheten alltmer inriktats på nationell säkerhetspolitisk<br>kompetensuppbyggnad, t.ex. stöd till etablering av ett utrikespolitiskt<br>institut i Riga.</p>
<p>23</p>
<p>Sverige bör även fortsättningsvis stödja den säkerhetspolitiska Prop. 1997/98:70<br>kompetensuppbyggnaden i Estland, Lettland och Litauen. Det bör ske<br>dels genom stöd till forskning och utbildning på akademisk nivå, dels<br>genom att i en bred dialog och genom konkreta åtgärder verka för en<br>djupare förståelse av det vidgade säkerhetsbegreppet. Till verksamheten<br>hör även att stärka kunskapen om samt tolkningen och tillämpningen av<br>olika nedrustningsavtal, Wiendokumentet och icke-spridningsavtalet<br>samt rådgivning om genomförande av militära åtaganden inom<br>Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det är<br>viktigt att den folkrättsliga kompetensen stärks och byggs upp på en bred<br>bas.</p>
<h5>4.2.2 Demokratiskt totalförsvar</h5>
<p>Militär personal i de baltiska länderna har sin bakgrund i ett auktoritärt,<br>icke-demokratiskt tänkande. Det saknas traditioner av ett folkligt<br>förankrat totalförsvar, inklusive ett modernt civilförsvar. Utvecklingen av<br>ett nationellt totalförsvar under demokratisk styrning är därför en viktig<br>angelägenhet, till vilken Sverige kan lämna ett betydande bidrag. Sverige<br>bistår de baltiska staterna och Polen i upprättandet av en långsiktig<br>planering av respektive totalförsvar med utgångspunkt i principer om<br>demokratisk kontroll och folklig förankring.</p>
<p>Svensk officersutbildning återspeglar vår syn på försvarets roll i ett<br>öppet samhälle och, när det gäller ledarskapsutbildning, individens<br>rättigheter och ansvar i en demokrati. Som en naturlig del av denna<br>utbildning ingår utbildning i det folkrättsliga regelverket. Sverige stödjer<br>utbildning av baltiska officerare vid svenska militärhögskolor. Sverige<br>leder även en styrgrupp för upprättande av en baltisk försvarshögskola i<br>Tartu, Estland. Sverige bidrar även med uppbyggande av<br>vämpliktssystem, stöd till bildande av militära frivilligorganisationer<br>samt kurser i psykologiskt försvar. Dessutom förekommer<br>kompletterande officersutbildning i bl.a. ledarskapsfrågor, krishantering<br>och informationstjänst. Sverige deltar slutligen också i en internationell<br>rådgivargrupp med syfte att bistå de baltiska ländernas uppbyggnad av<br>demokratiskt försvar.</p>
<p>Med utgångspunkt i den svenska totalförsvarsmodellen kommer<br>Sverige fortsatt att stödja insatser inom totalförsvarets område som bidrar<br>till utvecklingen av demokratiskt kontrollerade försvarsorganisationer<br>och en fördjupad säkerhetsgemenskap. Biståndsfinansierade insatser på<br>detta område kan förutses successivt avvecklas efter den inledande<br>uppbyggnaden. Insatser inom detta område skall även i övrigt ske inom<br>ramen för svensk säkerhetspolitik och i enlighet med vedertagen<br>biståndspraxis.</p>
<h5>4.2.3 Fredsfrämjande insatser</h5>
<p>Som ett särskilt bidrag till att bygga upp demokratiskt styrda<br>försvarsmakter med kapacitet att medverka i fredsfrämjande insatser<br></p>
<p>24</p>
<p>under FN:s eller OSSE:s mandat har svenskt stöd utgått till Prop. 1997/98:70<br>uppbyggandet av en baltisk bataljon for fredsbevarande insatser,<br>BALTBAT. Detta har skett inom ramen för ett multilateralt samarbete<br>med stöd från Sverige, Finland, Norge, Danmark och Storbritannien.<br>Sedermera har USA, Tyskland, Frankrike och Nederländerna tillkommit<br>som finansiärer. Med BALTBAT som förebild har även en marin<br>fredsbevarande baltisk styrka, BALTRON, upprättats. Utbildningscentra<br>för BALTBAT har byggts upp i Paldiski i Estland, i Adazi i Lettland och<br>i Rukla i Litauen. Personal som utbildats inom ramen för detta program<br>har ingått i den nordiska SFOR-kontingenten i Bosnien samt i en norsk<br>FN-kontingent i Libanon. Samarbetet har huvudsakligen omfattat stöd till<br>utbildning av officerare från de baltiska länderna men även leveranser av<br>utrustning. Sverige har tillsammans med övriga givarländer beslutat att<br>stödja en uppgradering av bataljonen i syfte att möjliggöra deltagande i<br>alla typer av fredsfrämjande insatser.</p>
<p>Förutom stödet till BALTBAT, som också har lämnats i<br>utbildningssyfte för att främja framtida baltiskt deltagande i PFF-<br>samarbete, har Sverige även direkt stött de baltiska ländernas medverkan<br>i militära fredsfrämjande övningar med anknytning till detta samarbete.</p>
<p>Det är angeläget att fortsatt stödja konkreta åtgärder för att öka<br>kompetensen inom militärt fredsfrämjande. Det är också angeläget att<br>genom internationell samverkan på det fredsfrämjande området bidra till<br>ökat ömsesidigt förtroende mellan parter som ingår i samarbetet. Detta<br>gäller inte minst förhållandet mellan de tre baltiska länderna och<br>Ryssland. Av bland annat detta skäl fäster Sverige stor vikt vid att alla<br>Östersjöländer, inte minst Ryssland, deltar i verksamhet inom ramen för<br>PFF. Sverige kan bidra härtill, bland annat genom att erbjuda kurser och<br>utbildning vid det regionala PFF-centret. Ett fortsatt politiskt och<br>finansiellt stöd från svensk sida till dessa verksamheter är väsentligt<br>under överskådlig tid. Stödet bör också innefatta införskaffande av viss<br>basmateriel för att möjliggöra deltagande i gemensamma övningar. Det<br>säkerhetsfrämjande stödet i form av överföring av utrustning bör dock<br>under kommande samarbetsprogram successivt kunna minskas.</p>
<h5>4.2.4 Gränsbevakning och insatser för stärkt yttre<br>gränskontroll</h5>
<p>En förutsättning för att gränserna skall kunna bevakas är att gränserna<br>fastställs genom gränsavtal. De baltiska ländernas landgränser var under<br>den sovjetiska tiden obevakade mot Ryssland och Vitryssland medan den<br>litauiska gränsen mot Polen och sjögränsen bevakades av sovjetiska<br>forband vari personal från de baltiska länderna medverkade i mycket<br>begränsad omfattning. På detta område saknade de baltiska, till skillnad<br>från de övriga centraleuropeiska länderna, institutionella erfarenheter att<br>tillämpa vid självständigheten. Att bygga upp en fungerande<br>gränsbevakningskapacitet har därför blivit en angelägenhet för att<br>säkerställa främst de baltiska ländernas suveränitet. Det är också av<br>betydelse att denna kapacitet bidrar till öppenhet och jämbördigt<br></p>
<p>25</p>
<p>samarbete över gränserna. I det ljuset bör man också se det faktum att<br>gränsbevakningen nu är en civil angelägenhet för inrikesministerierna,<br>och inte längre för försvaret. Inte minst det faktum att de baltiska<br>länderna vid EU-medlemskap kommer att ansvara för gränskontrollen av<br>en stor del av EU:s yttre gräns har medfört att externt stöd är väsentligt.<br>Det svenska stödet till Estland, Lettland och Litauen, som har förmedlats<br>via Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt, Rikspolis-<br>styrelsen och Kustbevakningen, har omfattat dels utbildningsinsatser och<br>dels leveranser av fartyg, utrustning som radarstationer, datorer, fordon<br>för gränspatrullering samt kommunikationsutrustning.</p>
<p>Genom öppenhet och förtroendeskapande samarbete bilateralt och i<br>olika multilaterala organisationer på detta område kan Sverige medverka<br>till att utveckla den europeiska integrationsprocessen. Däri ligger inte<br>minst främjandet av samarbete mot gränsöverskridande hot och faror av<br>olika slag. En effektivare gränskontroll innebär i detta sammanhang<br>också ökad säkerhet och stabilitet. Det är även ett starkt svenskt intresse<br>att etablera ett väl fungerande samarbete med de ryska tull- och<br>gränskontrollmyndighetema i närområdet. Att lämna fortsatt stöd till<br>stärkande av de baltiska ländernas förmåga att bevaka sina gränser och<br>att etablera ett effektivt samarbete med berörda myndigheter i Estland,<br>Lettland, Litauen, Ryssland och Polen torde därför vara en väsentlig<br>förutsättning för att uppnå en säkerhetsgemenskap inom det civila<br>området.</p>
<p>En väl fungerande yttre gräns för EU är ett starkt intresse hos samtliga<br>medlemsstater och ett villkor för medlemskap. Svenskt stöd på detta<br>område koordineras i ökande grad med Europeiska kommissionens och<br>Phareprogrammets verksamhet.</p>
<h5>4.2.5 Kampen mot internationell och organiserad brottslighet</h5>
<p>Att lyckas i kampen mot den organiserade brottsligheten framstår som en<br>av de allvarligaste utmaningarna för att skapa en stark säkerhets-<br>gemenskap i Europa och, för Sveriges del, i synnerhet i Östersjöregionen.<br>För att uppnå detta mål bedrivs verksamheter inom en rad olika områden<br>och fora. Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet<br>spelar en betydande roll liksom de aktiviteter som bedrivs inom Interpol.</p>
<p>De svenska insatser som har genomförts av Rikspolisstyrelsen,<br>Generaltullstyrelsen och Statens kämkraftinspektion, har bestått i<br>rådgivnings- och utbildningsinsatser och leveranser av materiel som t.ex.<br>kriminalteknisk laboratorieutrustning, röntgenutrustning för tullkontroll,<br>och telekommunikationsutrustning. Narkotikabekämpningsåtgärder har<br>genomförts tillsammans med FN:s drogbekämpningsprogram (UNDCP),<br>bl.a. för att stoppa tillverkning och distribution av amfetamin. Andra<br>insatser som kan nämnas är inrättandet av en baltisk-nordisk<br>polisakademi och ett tvåårigt chefs- och personalutvecklingsprogram<br>med Generaltullstyrelsen. Statens kämkraftinspektion har huvudsakligen<br>lämnat stöd på lagstiftningsområdet till upprättande av export- och<br>importkontroll samt fysiskt skydd kring anläggningar för produktion och<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>26</p>
<p>bearbetning av kärnämnen. Stöd har utgått till Litauen, Ryssland, Prop. 1997/98:70<br>Ukraina, Vitryssland och Kazakstan. Planer finns på insatser även i<br>Georgien, Uzbekistan och Armenien.</p>
<p>Regeringen anser att det är angeläget att fortsatt stärka förmågan hos<br>myndigheterna runt Östersjön att bekämpa den ökande internationella<br>brottsligheten. Att stärka det praktiska samarbetet mellan berörda<br>myndigheter är väsentligt, främst inom ramen för Aktionsgruppen mot<br>organiserad brottslighet, genom att utveckla nätverk mellan de<br>inblandade myndigheterna och institutionerna men även att genom<br>utvecklingssamarbetet bidra till att stärka den rättskultur och de<br>institutioner som i våra grannländer i öst styr brottsbekämpning. Inom<br>programmet för anpassning av EU-kandidatländema för framtida<br>medlemskap ges prioritet åt skapandet av ett fungerande rättssystem och<br>starka rättsvårdande instanser vad gäller såväl lagstiftning som dömande<br>och verkställande funktioner (se vidare under 4.3.2).</p>
<p>Det svenska säkerhetsfrämjande samarbetet skall fortsätta bidra till<br>kampen mot den organiserade brottsligheten i Central- och Östeuropa, i<br>synnerhet kring Östersjön. Detta stöd bör liksom hittills kanaliseras via<br>de svenska myndigheterna men med en större koordinering av de olika<br>aktiviteterna, bilaterala och multilaterala, som äger rum inom detta<br>område. Kunskapsöverföring inom olika verksamhetsområden bör vara<br>väsentliga delar av ett fortsatt samarbete liksom tillhandahållande av<br>specialutrustning som är avgörande för en framgångsrik brotts-<br>bekämpning. En del av detta samarbete kan förväntas ske inom ramen för<br>respektive myndighets reguljära verksamhet.</p>
<p>Av stor vikt är även utveckling av personkontakter mellan svenska<br>befattningshavare och deras motsvarigheter i Central- och Östeuropa för<br>att skapa väl fungerande nätverk för gränsöverskridande brotts-<br>bekämpning.</p>
<h5>4.2.6 Asyl- och migrationspolitisk kompetens</h5>
<p>Den otillräckliga gränskontrollen ledde inledningsvis till att<br>migrationsrörelser från framför allt Asien och Mellanöstern i riktning<br>mot Skandinavien och Tyskland skapade problem för de oförberedda<br>myndigheterna i främst Estland, Lettland och Litauen, men även i de<br>västryska och nordpolska områdena. Det blev angeläget att stärka<br>framför allt de tre baltiska ländernas kapacitet att hantera flykting-<br>strömmar.</p>
<p>Inom det migrationspolitiska området har det säkerhetsfrämjande<br>samarbetet främst bedrivits med de baltiska staterna dels för att stärka<br>den nationella lagstiftningen och förbättra den internationella rättsliga<br>situationen, dels för att ta hand om inkommande flyktingar och ge dem<br>en acceptabel situation i väntan på personutredningar. Genom samarbetet<br>har Sverige ställt experthjälp till förfogande för utarbetande av<br>flyktinglagstiftning, förbättrad asylhantering och förbättring av flykting-<br>mottagning. Insatserna på detta område har genomförts genom nordisk<br>samverkan och ansvarsfördelning.</p>
<p>27</p>
<p>En del av verksamheten har bedrivits i samarbete med UNHCR och<br>UNDP. Sverige har också tillsammans med bl.a. UNDP stött insatser för<br>att förbättra handläggningen av uppehållstillstånd för den rysktalande<br>befolkningen i Estland.</p>
<p>Stödåtgärder inom detta område kan lämpligen, förutom rådgivning i<br>lagstiftningsfrågor, även fortsättningsvis omfatta åtgärder för en<br>förbättrad praktisk asylhantering och flyktingmottagning.</p>
<p>Illegal immigration har ofta anknytning till annan grov internationell<br>brottslighet. Åtgärder måste därför koordineras med brottsbekämpning<br>och gränskontrollverksamhet. Anknytning finns också till utvecklingen<br>av ett starkt rättssamhälle på demokratisk grund i vilket utsatta<br>människors rätt tas till vara oavsett nationell tillhörighet. Eftersom många<br>bilaterala och multilaterala aktörer, bl.a. UNHCR, är aktiva inom denna<br>sektor bör möjligheterna till samordning via UNDP utvecklas till fler<br>länder. Fortsatt nordisk samverkan är också viktig.</p>
<h5>4.2.7 Beredskap mot olyckor och katastrofer</h5>
<p>Katastrof- och olycksberedskapen på andra sidan Östersjön var svag<br>direkt efter Sovjetunionens upplösning, samtidigt som riskerna ökade<br>som en följd av minskande kontroll och bristande erfarenhet hos i många<br>fall nya eller personellt förändrade ansvariga myndigheter. De tre<br>baltiska ländernas självständighet och upplösningen av den sovjetiska<br>militära kontrollen gjorde det möjligt att söka nya luft- och sjöfartsleder<br>och att undanröja de hot som gamla ammunitions- och mindepåer<br>utgjorde.</p>
<p>Inom det säkerhetsfrämjande samarbetet har stöd lämnats till att<br>upprätta fungerande räddningstjänster i Estland, Lettland och Litauen.<br>Fortsatta utbildningsinsatser inom specifika områden bl.a. brandsäkerhet<br>vid kärnkraftverk, oljeskadeskydd och transporter av farligt gods<br>planeras.</p>
<p>För att stödja en säker civil lufttrafik har luftfartsverket samarbetat för<br>civil/militär integrering av luftrumskontrollen i de baltiska länderna.</p>
<p>För att sanera efter miljöskador som åstadkommits av den sovjetiska<br>militära närvaron har insatser genomförts för att rensa upp icke<br>exploderad övningsammunition och militärt skrot, kartlägga dumpad<br>skarp ammunition samt röja minor. Inom ramen för dessa insatser har<br>utbildning av civila och militärer i ammunitions- och minröjning skett<br>liksom uppmätning av nya farleder till förmån för en säkrare och<br>snabbare sjöfart. Sanerings- och röjningsverksamheten kan komma att<br>fortsätta tillsammans med Storbritannien, Tyskland, Finland och<br>Ryssland. Från svensk sida har Marinen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket<br>och Kungliga tekniska högskolan medverkat. Sverige har för avsikt att<br>ingå räddningsavtal med länderna på andra sidan Östersjön. Samarbetet<br>mellan staterna i Östersjöregionen inom detta verksamhetsområde är i sig<br>själv en förtroendeskapande åtgärd av stor säkerhetspolitisk betydelse.<br>Delar av detta stöd berör samarbetet inom europeiska organisationer av<br>säkerhetsfrämjande art.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>28</p>
<h4>4.3</h4>
<h4>Att fördjupa demokratins kultur</h4>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<h5>Sammanfattning:</h5>
<p>- Ett fortsatt samarbete för att fördjupa demokratins kultur genom<br>uppbyggnad av det civila samhället är angeläget. Det<br>decentraliserade samarbetet på kommun- läns- och landstingsnivå,<br>insatser som genomförs av enskilda organisationer och folkrörelser<br>och det kulturella och akademiska samarbetet är centrala i det<br>sammanhanget. Det lokala och regionala samarbetet förutses öka<br>som ett naturligt led i övergången till normalt grannlandssamarbete.</p>
<p>- Ett fortsatt och fördjupat samarbete på rättsområdet prioriteras i det<br>svenska samarbetet. Detta gäller särskilt för Estland, Lettland och<br>Litauen. Insatser skall omfatta hela rättskedjan med ett<br>helhetsperspektiv på rättsproblematiken.</p>
<p>- Språk- och integrationsstödet till de rysktalande befolkningarna i<br>Estland och Lettland skall utökas och breddas.</p>
<h5>4.3.1 Demokrati och utveckling</h5>
<p>Demokratiska samhällssystem är en förutsättning för stabilitet och<br>säkerhet i vårt närområde. Att bygga hållbara demokratiska strukturer är<br>en långsiktig process som bärs upp av väl fungerande folkrörelser och<br>partier, centralt, regionalt och lokalt. Det förutsätter existensen av fria<br>och oberoende media. Det krävs också demokratiska institutioner som<br>med öppenhet, ansvar och kompetens utövar lagstiftande, exekutiva och<br>dömande funktioner.</p>
<p>Den demokratiska processen i Central- och Östeuropa fortsätter med<br>vissa undantag att utvecklas positivt. Den formella grunden för demokrati<br>är i huvudsak lagd. I allmänhet finns en önskan att utveckla och stärka<br>demokratin samt att leva upp till de åtaganden som anslutning till<br>internationella konventioner om mänskliga rättigheter innebär. Alla<br>länder i Sveriges prioriterade närområde har antagit nya författningar,<br>byggt upp kompetens för att genomföra fria val och lagt grunden för en<br>fri press. Länderna är medlemmar av Europarådet och har ratificerat den<br>Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna<br>och de grundläggande friheterna. Flertalet länder har dock långt att<br>vandra på vägen mot ett civilt samhälle och en genuin demokrati med<br>folkligt deltagande. Det civila samhället är på de flesta håll, med i detta<br>sammanhang undantag särskilt av Polen, fortfarande outvecklat liksom<br>traditionen av ideellt arbete i enskilda organisationer och folkrörelser. En<br>viktig del av utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa är därför<br>att fortsatt arbeta för fördjupning av demokratins kultur i samarbets-<br>ländema.</p>
<p>Regeringen överlämnar, samtidigt med denna proposition, en skrivelse<br>till riksdagen om regeringens politik till stöd för demokratisering och<br>respekt för mänskliga rättigheter genom utvecklingssamarbete (skr.<br>1997/98:76). Skrivelsen syftar till att utveckla regeringens syn på ett<br>sammanhållet förhållningssätt till demokrati och mänskliga rättigheter i</p>
<p>29</p>
<p>utvecklingssamarbetet och därigenom identifiera vad stödet skall bestå i<br>och hur det skall genomföras. Skrivelsen omfattar såväl tematiska som<br>geografiska analyser, vari även situationen i Central- och Östeuropa<br>belyses. Regeringen överlämnar också samtidigt en skrivelse om<br>mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (skr. 1997/98:89).</p>
<p>Demokrati beaktas allt mer i det internationella utvecklingssamarbetet.<br>I det bilaterala utvecklingssamarbetet har de flesta givare sedan länge<br>angivit demokratisk samhällsutveckling som ett mål. Europeiska<br>återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD) har, som enda<br>internationella finansiella institution, även ett politiskt mandat och skall<br>enligt dess stadga verka i de central- och östeuropeiska länder som<br>bekänner sig till och tillämpar principerna for demokrati med<br>flerpartisystem. Organisationer som Europarådet, Världsbanken och<br>UNDP betonar vikten av bland annat oberoende rättsskipning, revision,<br>offentlig insyn i myndigheters arbete och omutlighet i fråga om<br>statsförvaltningen. Ett viktigt arbete sker också inom ramen för<br>Östersjöstatemas råd, där dess kommissarie för demokratiska<br>institutioner och mänskliga rättigheter bedriver ett omfattande arbete<br>syftande till att stödja och konsolidera en demokratisk utveckling och<br>skyddet av mänskliga rättigheter inklusive minoriteters rättigheter.</p>
<p>Under 1990-talet har demokrati allt mer kommit att framstå som en<br>viktig beståndsdel i en politik som syftar till att värna om freden inom<br>och mellan stater. Krig mellan demokratier är sällsynt. Internationellt<br>framstår därför förekomsten av fler demokratier som en fredsbevarande<br>faktor.</p>
<p>Inom det humanitära området är demokrati en av förutsättningarna för<br>att flyktingar skall kunna återvända till sina hemländer. Människor som<br>har fördrivits på grund av sin religion, ras, eller etniska tillhörighet skall<br>kunna leva i sin ursprungsmiljö utan trakasserier eller förföljelse. De<br>måste kunna påverka uppbyggnaden av det samhälle de rätteligen tillhör.<br>De fördrivna och deras forna vedersakare måste finna sätt att leva sida<br>vid sida. Både for att förhindra att människor jagas iväg från sina hem<br>och for att underlätta deras återkomst måste demokratin stöttas och<br>stärkas.</p>
<p>En del av förväntningarna vid en övergång till demokrati är att<br>arbetstillfällena skall bli fler, skolor och hälsovård bli bättre. När det<br>framgår att detta tar lång tid, kan människor misströsta om demokratins<br>betydelse. En stödjande funktion för demokrati utgör därför förbättringar<br>på det ekonomiska och sociala området.</p>
<p>De viktigaste samarbetsområdena inom demokratistödet till Central-<br>och Östeuropa är rättsområdet, vänortssamarbetet, samarbete genom<br>enskilda organisationer samt språk- och integrationsstödet till rysk-<br>språkiga i Estland och Lettland (dessa områden beskrivs under 4.3.2-<br>4.3.5).</p>
<p>Kulturellt och akademiskt samarbete med länderna i Central- och<br>Östeuropa är av stor betydelse i demokratiseringsprocessen. Regeringen<br>anser att det är viktigt med utökat samarbete inom dessa områden. Ett<br>ökat engagemang bland människor såväl i samarbetsländerna som i<br>Sverige främjar viktiga strukturer för en fungerande demokrati. Kultur</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>30</p>
<p>och öppna debatter är avgörande och betydelsefulla redskap i strävan att<br>nyansera bilderna av andra kulturer, öka utbyte av kunskaper och<br>mänskliga erfarenheter. Det samarbete som sker genom Svenska<br>institutet och mellan enskilda organisationer och folkrörelser i Sverige<br>och samarbetsländerna är av avgörande betydelse för fördjupningen av<br>demokratins kultur.</p>
<p>Projektet Partnerskap för kultur, i samarbete mellan Kultur-<br>departementet och Utrikesdepartementet, syftar till att bereda väg för<br>dialog och erfarenhetsutbyte om kulturen och kulturpolitikens möjlighet<br>att främja yttrandefrihet och mångfald, demokrati och gemensam<br>säkerhet. Projektet inleds 1998 och ambitionen är att bl.a. skapa en<br>mötesplats för främst unga kulturutövare och intellektuella från länderna<br>kring Östersjön samt Vitryssland och Ukraina.</p>
<p>Handelshögskolan och den planerade juristhögskolan i Riga är två<br>exempel på insatser som har långtgående effekter på framväxten av<br>akademisk kompetens och som främjar initiativkraften för vidare<br>samarbete. Programmet för stöd till högskoleverksamhet som bedrivs<br>genom Svenska institutet är mycket verkningsfullt för samarbete mellan<br>Sverige och Central- och Östeuropa på det akademiska området. Stödet<br>till utbyte inom högre utbildning och forskning i form av individuella<br>stipendier har, genom de s.k. kulturutbytesprogrammen, en god tradition.<br>År 1997 fick Svenska institutet regeringens uppdrag att administrera två<br>omfattande nya stipendieprogram, Visbyprogrammet och Östersjö-<br>stipendierna. Båda programmen är avsedda för akademiskt samarbete<br>med länder i Sveriges närområde. Intresset för det svenska språket har<br>ökat i hela Central- och Östeuropa. Språkkunskaper är ett viktigt led i<br>framväxten av demokratisk samverkan mellan människor. Sverige har,<br>genom Svenska institutet, genomfört särskilda satsningar på<br>svenskundervisning. 34 lektorat i svenska på 28 olika orter i bl.a. Estland,<br>Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland har inrättats<br>för att möta den ökande efterfrågan på svenskundervisning. Svenska<br>institutet finansierar också en professur i svenska i Tartu i Estland.</p>
<p>Sverige stödjer framväxten av fria och oberoende media framför allt<br>genom utbildning av journalister från länderna i vårt prioriterade<br>närområde. Utbildningarna består allt mer av specialiserade och<br>fördjupade kurser i t.ex. kritisk, politisk granskning.</p>
<p>I processen att förankra de nya demokratierna i Central- och Östeuropa<br>spelar det internationella samarbetet och det multilaterala stödet en viktig<br>roll. De komparativa fördelar som EU, Europarådet och UNDP besitter<br>bör därför tas till vara. Med sitt breda säkerhetsbegrepp spelar även<br>OSSE en avgörande roll för demokratisering i Central- och Östeuropa.<br>Organisationens högkommissarie för nationella minoriteter utför ett<br>värdefullt arbete i de baltiska staterna och på västra Balkan. Genom sina<br>insatser i fält verkar OSSE också i Kaukasus, Centralasien och Ukraina.<br>OSSE har nyligen inrättat en rådgivande och övervakande funktion i<br>Vitryssland.</p>
<p>Erfarenhetsutbyte och kapacitetsutveckling i bred bemärkelse mellan<br>människor, myndigheter och organisationer kan vidare lämna viktiga<br>bidrag till den fortsatta processen. Det breda engagemanget från alla</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>31</p>
<p>delar av det svenska samhället för att stärka demokratin är en god<br>utgångspunkt för att ytterligare kunna fördjupa demokratins kultur.<br>Regeringen anser att stödet till utveckling och konsolidering av<br>demokrati, rättsstaten och de viktigaste samhällsinstitutionerna i<br>samarbetsländerna är av central betydelse.</p>
<h5>4.3.2 Rättsområdet</h5>
<p>Arvet efter det sovjetiska rättssystemet har hämmat utvecklingen av en<br>självständig rättstradition och har fört med sig att respekten för lagarna,<br>domstolarna, åklagarna och polisen är bristfällig i Central- och<br>Östeuropa. Institutionerna betraktas fortfarande som maktens instrument<br>och inte som det skydd från statens övergrepp de borde vara.<br>Rättssäkerheten i Sveriges samarbetsländer är fortfarande otillräcklig. I<br>många länder bär straffrätten på arvet från sovjettiden där de flesta brott<br>uppfattades som ett brott mot staten och den politiska ledningen.<br>Straffskaloma är stela och det finns fa alternativa påföljdsformer.</p>
<p>EU-medlemskapet ställer höga krav på en väl fungerande rättslig<br>infrastruktur och ett effektivt rättsväsende. Detta är av stor betydelse för<br>kandidatländernas allmänna förmåga att leva upp till de krav som ett EU-<br>medlemskap kräver.</p>
<p>Kompetensen och utbildningsnivån inom rättssektom i flera länder är<br>låg och behovet av rättsvetenskaplig forskning är stort. En hållbar<br>utveckling av demokrati och rättsstatlighet i regionen kräver fortsatt<br>grundlig reform av hela rättssektom. Det kräver förankring inte bara hos<br>jurister och berörda tjänstemän utan också många gånger såväl en politisk<br>som folklig förankring exempelvis avseende reformer av påföljdssystem.<br>Insikterna på ansvarigt politiskt håll om dessa problem växer emellertid<br>gradvis.</p>
<p>Polisväsendet måste förändras till att bli en integrerad del av samhället.<br>Polisens roll, attityder, kompetens, lojalitet och resurser är nyckelfrågor<br>då det gäller medborgarnas tilltro till rättsstaten. Vidare är ett från<br>domstolarna och staten självständigt advokatväsende en viktig rättssäker-<br>hetsgaranti.</p>
<p>Domare har fatt en mer oberoende ställning än tidigare men synen på<br>domaren och dennes roll behöver fortsatt förändras. Exekutionsväsendet,<br>det vill säga verkställighet av domar m.m., fungerar dåligt i många av<br>länderna. Lagregleringen är ofullständig, resurserna är otillräckliga och<br>den administrativa effektiviteten låg.</p>
<p>Sveriges stöd på rättsområdet har hittills kanaliserats via Sida genom<br>Domstolsverket, Riksåklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen. Via det<br>säkerhetsfrämjande stödet har som tidigare omnämnts insatser gått<br>genom Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Domstolsverket och Riksåklagaren har hittills utfört relativt<br>blygsamma insatser i Estland och Lettland med inriktning på<br>kunskapsöverföring i form av seminarier, studieresor och besöksutbyten.<br>Nu planeras dock insatser i större skala i Litauen. Förberedelser för<br>ökade insatser sker i Estland och Lettland. Kriminalvårdsstyrelsens</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>32</p>
<p>insatser, som delvis bedrivs inom ramen för Europarådets nordisk- Prop. 1997/98:70<br>baltiska fångvårdsprojekt, innehåller ett omfattande utbyte mellan<br>svenska fängelser och fängelser i Estland, Lettland och nu också i<br>Litauen. Detta har lett till konkreta resultat i form av goda kontakter och<br>utvecklat samarbete.</p>
<p>Regeringen gav i juli 1997 i uppdrag åt Svenska institutet att bereda<br>Sveriges deltagande i samband med bildandet av Riga Graduate School<br>of Law (RGSL). Detta svenskinitierade projekt samfmansieras med EU:s<br>Phareprogram och privata svenska och internationella stiftelser. Det råder<br>i de baltiska länderna ett stort behov av en ny generation jurister med hög<br>yrkeskompetens inom områden som är aktuella nu och inför det framtida<br>EU-medlemskapet. Utbildningen avses bli en ettårig internationell<br>påbyggnadsutbildning med inriktning på internationell rätt och EG-rätt<br>för nyutexaminerade jurister från de baltiska länderna. Utbildningen, som<br>kommer att ske på engelska, innehåller bl.a. allmän rättslära,<br>internationell handelsrätt, konkurrensrätt, folkrätt och mänskliga<br>rättigheter.</p>
<p>Stöd till rättsväsende och förvaltning kan ha avgörande betydelse för<br>den demokratiska utvecklingen och för ett EU-medlemskap för<br>ansökarländema. Den kompetens och de rättsstatliga traditioner som<br>finns hos svenska myndigheter kan här tas till vara. Svenskt stöd bör avse<br>såväl rutiner och arbetssätt som attityder och förhållningssätt. Det är<br>önskvärt att insatserna är relativt långsiktiga och att de tillsammans<br>formar en helhet. Betydelsen av en förvaltnings effektivitet bör beaktas.<br>Sådana faktorer har dessutom stor betydelse för investeringsviljan och<br>därmed för ett lands ekonomiska utveckling.</p>
<p>Exempel på angelägna insatser är fortsatt stöd till utveckling av<br>domstolsväsendet och åklagarfunktionen i Estland, Lettland och Litauen.<br>Kriminalvården och polisens verksamhet är andra områden där behoven<br>av stöd är stora och där Sverige har en omfattande erfarenhet att dela med<br>sig av. Kontakter mellan svenska organisationer som advokatsamfund<br>och liknande sammanslutningar i samarbetsländerna bör också<br>uppmuntras.</p>
<p>Kommittén för utvecklingssamarbete på rättsområdet</p>
<p>Som tidigare konstaterats, önskar regeringen utöka samarbetet på<br>rättsområdet, i synnerhet med kandidatländerna. Denna samarbetsform är<br>inte nödvändigtvis finansiellt omfattande, men däremot krävs betydande<br>personella resurser för att genomföra rättssamarbetet. Under de senaste<br>två åren har ansträngningarna intensifierats för att finna lämpliga<br>samarbetsformer, men planeringsprocessen och projektförberedelsema<br>har tagit längre tid än beräknat. Förklaringen till fördröjningarna står dels<br>att finna i samarbetsländemas svårigheter att formulera behov och<br>önskemål och dels på bristande resurser på svensk sida.</p>
<p>I syfte att stärka den svenska resursbasen och få till stånd samordning<br>av arbetet på rättsområdet och mellan de rättsvårdande myndigheterna i<br>Sverige har Kommittén för utvecklingssamarbete på rättsområdet (KUR)</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 70<br></p>
<p>bildats. I KUR ingår företrädare för Justitiedepartementet, Utrikes-<br>departementet, Sida samt de fyra rättsvårdande myndigheterna:<br>Kriminalvårdsstyrelsen, Domstolsverket, Riksåklagaren och Rikspolis-<br>styrelsen. KUR skall till regeringen avlämna ett betänkande i mars 1999<br>med bl.a. förslag till en långsiktig lösning vad avser utbyte av<br>information, samråd, erfarenhetsåtervinning och kompetensutveckling<br>inom rättssamarbetet.</p>
<h5>4.3.3 Samarbete mellan kommuner, län och landsting</h5>
<p>Ett mycket viktigt komplement till utvecklingssamarbetet på central nivå<br>är samarbetet på lokal och regional nivå, ibland kallat det<br>decentraliserade samarbetet. Det har stor betydelse dels för att det sätter<br>strålkastarljuset på vikten av en fungerande lokal demokrati och lokal<br>förvaltning, dels för att betydande stödinsatser riktas till den lokala och<br>regionala nivån. Till detta kommer att en omfattande nivåhöjning till<br>följd av EU-medlemskapet måste ske inom flera av de områden som de<br>lokala myndigheterna ansvarar för.</p>
<p>Svenska insatser via kommuner, län och landsting röner stor<br>uppskattning, framför allt då de leder till konkreta förbättringar för<br>medborgarna i deras vardagsliv på respektive vänort eller i vänregion.<br>Regeringen satsar via Sida främst på fördjupade vänorts- och region-<br>samarbeten. Dessutom har Sydsam, Baltic NetWork/ East Sweden och<br>Mälardalsrådet samarbete med parter på andra sidan Östersjön, inte minst<br>genom att underlätta deras medverkan i interregionala EU-projekt med<br>inriktning på erfarenhetsutbyte och kompetenshöjning.</p>
<p>Östersjöinstitutet i Karlskrona arbetar med regionalt samarbete och<br>lokalt samarbete med norra Polen, Litauen och Kaliningrad och har byggt<br>upp ett speciellt kontaktnät som även stärker den sydsvenska identiteten.</p>
<p>En intressant form av regionalt samarbete utgörs av Barentsrådets<br>regionråd. Regionrådet består av representanter för Nordland, Troms och<br>Finnmark i Norge, Norrbotten och Västerbotten i Sverige, Lappland och<br>Uleåborg i Finland samt Murmansk, Archangelsk och Karelen i<br>Ryssland.</p>
<p>Kommunförbundet har med statlig finansiering genomfört en rad<br>projekt främst inom ramen för vänortsutbyten i Estland, Lettland,<br>Litauen, Ryssland, Polen och Ukraina. Det har gällt utveckling av<br>kommunal demokrati och förvaltning, samt förbättrad regional och lokal<br>infrastruktur.</p>
<p>Ett omfattande länsstyrelsesamarbete mellan svenska län och<br>motsvarigheter i de baltiska staterna förekommer. Medel om cirka 5<br>miljoner kronor årligen har anvisats av Sida. Västmanlands län har haft<br>samordningsansvar för insatserna i Estland, Östergötlands län för<br>Lettland och dåvarande Kristianstads län för Litauen. Samarbetet gäller<br>kunskapsöverföring på områden som näringsliv, miljö, lantbruk,<br>bebyggelse, förvaltning, turism och civil beredskap.</p>
<p>Även Landstingsförbundet och Hälso- och sjukvårdens Östeuropa-<br>kommitté har varit aktiva, liksom Lantbrukarnas Riksförbund på<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>34</p>
<p>landsbygden. Folkrörelser, kyrkliga organisationer och företagar- Prop. 1997/98:70<br>föreningar på lokal och regional nivå bör också nämnas i sammanhanget.</p>
<p>Under åren 1990-97 har Sida satsat närmare 90 miljoner kronor på det<br>regionala och kommunala samarbetet med Central- och Östeuropa.<br>Kostnaden för aktuella projekt för 1998 beräknas uppgå till 32 miljoner<br>kronor. För att göra en mera rättvis bedömning av värdet för mottagarna,<br>bör man lägga till kommunala insatser i form av experttid, och en<br>omfattande överföring av utrangerad - men fullt användbar - utrustning.</p>
<p>Verksamheten har i olika utvärderingar visat sig höra till de bästa<br>stödformerna genom att vara väl fokuserad, ge upphov till breda<br>kontaktytor för ömsesidig utveckling samt innebära låga kostnader med<br>hänsyn till utvecklingseffektema.</p>
<p>Intresset i Sverige för att på olika sätt stödja länderna i Central- och<br>Östeuropa, framför allt i de baltiska länderna, har varit stort under det<br>senaste decenniet. Den verksamhet som intresset resulterat i skulle kunna<br>liknas vid en folkrörelse. Det har inte varit svårt att finna kompetenta<br>krafter som hjälpt till med allt ifrån seminarier om demokrati och<br>jämställdhet till installationer av värmepannor och vattenreningsaggregat.</p>
<p>Det är betydelsefullt att Sverige fortsatt utnyttjar den kunskap som<br>finns avseende kommunal och regional självstyrelse till att utveckla<br>samarbetet på regional och lokal nivå med våra östliga grannar. Inte<br>minst for de tre baltiska ländernas vägval i samhällsbygget bör den<br>svenska och den nordiska modellen kunna erbjuda ett intressant<br>alternativ, vad gäller exempelvis beslutskompetens, finansiella resurser<br>och verksamhetens omfattning.</p>
<p>Regeringen anser att vänorts- och vänregionssamarbetet, inklusive<br>samarbetet på länsstyrelsnivå, bör fördjupas och utökas. Sverige bör<br>också agera för att Phare- och Tacisprogrammen, som kanaliseras till den<br>decentraliserade nivån och som spelar en viktig roll för svenska aktörers<br>insatser, ökar.</p>
<p>Det är också viktigt att intensifiera kontakterna med lokala och<br>regionala aktörer i EU-perspektivet. De etablerade kanalerna som finns<br>genom det decentraliserade samarbetet bör utnyttjas för stöd till<br>förstärkning av lokal och regional administration - ett område som av<br>kommissionen utpekats som svagt hos vissa kandidatländer.</p>
<p>De fortsatta prioriteringarna bör gälla kommunal och regional<br>institutionsutveckling och infrastruktur samt miljön och den sociala<br>sektom. Många pågående program t.ex. på miljöområdet skulle kunna<br>fortsättas med en ökad betoning på de regionala och kommunala<br>nivåernas inflytande och ansvarstagande. Utbyte mellan kommunala och<br>landstingskommunala sektorsinstitutioner skall uppmuntras, inte minst<br>fadderförhållanden inom t.ex. den regionala sjukvården. Samarbetet inom<br>den sociala sektom bör i första hand fa formen av en förstärkning och<br>systematisering av landstingens samarbete med motsvarande instanser i<br>samarbetsländerna.</p>
<p>Inte minst de baltiska staterna går nu in i ett nytt skede då många<br>infrastrukturbehov på lokal och regional nivå är utredda och<br>genomförandet aktualiseras. Härvidlag finns, som nämnts ovan, flera<br>trånga sektorer, främst den administrativa kompetensen att genomföra<br></p>
<p>35</p>
<p>och förvalta stora investeringsprojekt hos de kommunala och regionala<br>förvaltningarna, samt tillgången till de erforderliga finansiella resurserna.<br>Utbildning av kommunala befattningshavare i länderna är viktig och här<br>kan Sverige och övriga nordiska länder komma att medverka.</p>
<p>I sammanhanget bör också uppmärksammas den roll svenska<br>samarbetskommuner skulle kunna spela som mentorer, utan att ställa<br>egna garantier, vid genomförande av extemfinansierade infrastruktur-<br>projekt, i kraft av sina goda kontakter med den berörda kommunen och<br>sin långa erfarenhet av att driva och bedöma sådana projekt.</p>
<h5>4.3.4 Samarbete genom enskilda organisationer</h5>
<p>Enskilda organisationers insatser spelar en stor roll i utvecklingen av<br>demokratiska samhällen. Det svenska samarbetet på detta område syftar<br>till att stärka organisationerna så att de på allvar kan hävda sig i dialogen<br>med myndigheter och beslutsfattare i landet. Svenska enskilda organisa-<br>tioner har i många fall bättre förutsättningar än regeringen och dess<br>myndigheter att stödja framväxten av det civila samhället. Det är därför<br>värdefullt att stärka sambanden mellan erfarenheter på lokal nivå och<br>nationella kontakter. Samtidigt bör också uppmärksammas myndig-<br>heternas förmåga att föra en dialog med landets intressegrupperingar. En<br>betydande del av det svenska stödet till enskilda organisationer inriktas<br>på att främja kvinnors och ungdomars aktiva deltagande i<br>samhällsbyggandet. Det personintensiva umgänget som mellanfolkliga<br>kontakter innebär och som kan bedrivas inom ramen för de enskilda<br>organisationernas verksamhet är synnerligen viktigt för att sprida<br>kunskap om och förtrogenhet med det demokratiska samhället. Enskilda<br>organisationer kan även spela en pådrivande roll inom miljöarbetet.</p>
<p>Sida har inom samarbetet med Central- och Östeuropa slutit avtal med<br>elva ramorganisationer genom vilka Sida stödjer svenska enskilda<br>organisationers arbete i Central- och Östeuropa. Dessa organisationer är<br>Forum Syd, Rädda Barnen, Olof Palmes Internationella Centrum, PMU-<br>Interlife, Röda Korset, SHIA (Handikapporganisationernas bistånds-<br>stiftelse), Svenska Missionsrådet, Stiftelsen Sveriges Bönder Hjälper,<br>Svenska Naturskyddsföreningen, LO/TCO:s Biståndsnämnd samt<br>Lutherhjälpen/Svenska kyrkan. Via ramorganisationema kan huvuddelen<br>av de enskilda organisationerna i Sverige söka medel för medverkan till<br>uppbyggnad av systerorganisationer i samarbetsländerna.</p>
<p>Regeringen beslutade 1995 att inrätta en försöksverksamhet med stöd<br>genom svenska partianknutna organ till demokratins uppbyggnad i länder<br>i Central- och Östeuropa och i utvecklingsländerna. Samarbetspartema är<br>i första hand politiska partier eller närstående organisationer. I en översyn<br>av verksamhetsformerna 1997, konstateras att insatserna har fokuserats<br>till länderna i Central- och Östeuropa, dit 75 % av stödet har gått.<br>Regeringen anser att stödet genom partianknutna organ är ett viktigt<br>instrument för att befästa och fördjupa demokratins kultur. Enligt nya<br>riktlinjer för stödet från den 1 januari 1998 förlängs försöksverksamheten<br>med ytterligare en treårsperiod till den 31 december 2000. Verksam-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>36</p>
<p>hetsmålet är att bistå utvecklingen av ett väl fungerande pluralistiskt Prop. 1997/98:70<br>partisystem och därmed också samhällets demokratisering.</p>
<h5>4.3.5 Språk- och integrationsstödet</h5>
<p>Som redan har nämnts, utgörs en stor del av invånarantalet i både Estland<br>och Lettland av icke-medborgare av huvudsakligen rysk härkomst.<br>Integrationen av dessa är avgörande för ländernas ekonomiska, politiska<br>och sociala utveckling för ett framtida EU-medlemskap.</p>
<p>I Estland beräknas cirka en tredjedel av befolkningen ha ryska som<br>modersmål och ungefar 23 % av befolkningen saknar medborgarskap.<br>Bristande kunskaper i estniska och i författningskunskap utgör det<br>främsta hindret för de rysktalande att erhålla medborgarskap.<br>Kontakterna mellan etniska ester och rysktalande icke-medborgare är<br>begränsade. Lite över en fjärdedel av Lettlands invånare saknar ännu<br>medborgarskap. Av dessa har flertalet ryska som modersmål. På grund av<br>höga krav för att erhålla medborgarskap och ett bristande intresse bland<br>de rysktalande, har endast ett fåtal naturaliserats. En stor utmaning ligger<br>i att skapa ett integrerat samhälle. Detta fordrar att flertalet invånare är<br>medborgare. Framsteg på detta område utgör en av förutsättningarna för<br>inträde i EU. Frågan är föremål för en intensiv samhällsdebatt.</p>
<p>Svenska institutet har sedan 1993 administrerat en mängd insatser för<br>integrering av de rysktalande icke-medborgama i Estland. Insatserna har<br>bland annat gått till förbättring av utbildningsväsendet, produktion av<br>läromedel och ordlistor samt till media. Insatserna har bidragit till utökad<br>undervisning i estniska och tillgången till Estlandsorienterad<br>nyhetsrapportering för de ryskspråkiga. Sverige har även stött Estonian<br>Language Strategy Centre och Institute of Human Rights.</p>
<p>I Lettland har Sverige, via UNDP och det nationella lettiska<br>språkprogrammet, bidragit till integrationsffämjande åtgärder för de<br>rysktalande icke-medborgama. Dessa har bland annat omfattat stöd till<br>språkutbildning i lettiska. I december 1996 undertecknade den lettiska<br>regeringen ett projektavtal med UNDP. Projektet beräknas löpa över tio<br>år, men hittills finns finansiering endast för 1997 och 1998. I projektet<br>har undervisningsmateriel i lettiska som andraspråk tagits fram.<br>Instruktörer har undervisats för att utbilda lärare i skola och<br>vuxenutbildning. Projektet har lett till attitydförändringar och den<br>inledande tveksamheten har ersatts av allmän uppslutning och<br>medvetenhet om frågans betydelse för Lettlands fortsatta utveckling.<br>Svenska institutet har givit stöd till språk- och integrationsprocessen även<br>i Lettland. Syftet är att ge bidrag till projekt som har betydelse för<br>integrationsprocessen, men som inte ryms inom UNDP:s program.<br>Insatser har exempelvis gjorts för stöd till språkundervisning i lettisk TV<br>för rysktalande ungdomar och undervisning i lettiska för ryska interner.</p>
<p>Regeringen anser att svenska insatser på detta område skall fortsätta.<br>Sverige bör stödja projekt som har utformats och initierats med<br>deltagande av icke-medborgare. Utvecklingssamarbetet bör omfatta en<br>större beredskap att, i olika former, understödja enskilda organisationer<br></p>
<p>37</p>
<p>och projekt avsedda att främja det medborgerliga medvetandet hos<br>invånare oavsett etnisk tillhörighet eller medborgarskap. Flexibilitet från<br>svensk sida är viktigt i sammanhanget.</p>
<h4>4.4 Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling</h4>
<h5>Sammanfattning:</h5>
<p>- Samarbetet skall inriktas på insatser som stödjer utvecklingen mot<br>en social marknadsekonomi i samarbetsländerna.</p>
<p>- Stöd till omstrukturering och utveckling av ett livskraftigt<br>näringsliv skall fortsätta. Näringslivsfrämjande insatser spelar<br>fortfarande en viktig roll.</p>
<p>- Fortsatt stöd för att stärka de offentliga ekonomiska institutionerna<br>behövs. Det gäller t.ex. samarbete på skatteområdet och stöd på det<br>rättsliga och institutionella området för att undanröja etablerings-<br>och handelshinder i östersjöregionen.</p>
<p>- Stödet till den sociala sektorn skall öka, främst till uppbyggnad av<br>hållbara och bättre riktade socialförsäkringssystem, åtgärder för att<br>förbättra barnens situation samt insatser för att förbättra folkhälsan.</p>
<h5>4.4.1 De nya marknadsekonomierna</h5>
<p>Samarbetsländemas ekonomier har i ett första stadium på kort tid<br>omvandlats från planekonomier till marknadsekonomier. Samarbets-<br>ländema står nu inför en rad utmaningar för att befästa den ekonomiska<br>omvandlingen och främja ett gott företagsklimat som präglas av en<br>allmän rättssäkerhet, effektiva institutioner och förutsägbara regler.<br>Länderna befinner sig i ett skede av instititutionsuppbyggnad och<br>strukturella reformer, en långsam och krävande process som tar stora<br>resurser i anspråk. Samtidigt finns behov av skydd för de svaga<br>grupperna, för vilka marknadsekonomins fördelar hittills inte varit<br>påtagliga. Att stävja korruption är ytterligare en utmaning för länderna,<br>eftersom korruption utgör ett hot mot hela omvandlingsprocessen. Mutor<br>och en osund sammanblandning av politisk och ekonomisk makt hämmar<br>konkurrensen och direktinvesteringar. Dessutom påverkas befolkningens<br>inställning till marknadsekonomi negativt.</p>
<p>Estland, Lettland, Litauen och Polen har snabbt närmat sig europeiska<br>samarbetsstrukturer och ett kommande EU-medlemskap far avgörande<br>inverkan på ländernas fortsatta reformpolitik. Under de senaste åren har<br>ländernas konsekventa reformpolitik som snabbt ledde till en<br>stabilisering av ekonomin givit utdelning i form av höga tillväxttal och en<br>stadigt fallande inflation som närmat sig ensiffriga tal. Den<br>genomgripande strukturomvandlingen är märkbar i det att andelen<br>tjänster, handel och tillverkningen av konsumentprodukter har ökat.<br>Levnadsstandarden är dock alltjämt låg. Trots en hög tillväxt uppgår<br>BNP per capita i det rikaste landet Polen till mindre än hälften av EU:s<br>genomsnitt. Även med fortsatt höga tillväxttal kommer det att ta lång tid<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>38</p>
<p>för länderna att närma sig europeiska inkomstnivåer. Integrationen med Prop. 1997/98:70<br>väst har i de flesta länder underlättats genom ett företagsklimat som<br>främjat utländska direktinvesteringar. En liberal utrikeshandelspolitik har<br>fått handeln att vända sig mot väst och öka markant. Den största delen av<br>ländernas utrikeshandel sker nu med EU. Inflödet av utländskt kapital, i<br>form av investeringar och lån, har också tillåtit stora bytesbalans-<br>underskott som i vissa fall kan vara oroande höga. Förtroendet för<br>länderna har ökat genom stabila valutor och fungerande marknader för<br>utländsk valuta. Ländernas finansiella system är alltjämt mindre väl<br>utvecklade med förhållandevis små, och i några fall instabila, bank-<br>sektorer och fondbörser som karaktäriseras av kraftiga svängningar.<br>Bankväsendet har i flera av länderna genomgått allvarliga kriser, men en<br>konsolidering kan noteras och många banker fungerar nu relativt väl.</p>
<p>Kandidatländernas integrering i det ekonomisk-politiska samarbetet<br>inom EU kommer att ställa höga krav på den ekonomiska politiken. Även<br>om de inledningsvis inte förväntas införa euron och därmed inte delta<br>fullt ut i Europeiska valutaunionen (EMU) måste kandidatländerna ändå<br>anta det regelverk som är förknippat med den tredje fasen av EMU.<br>Ytterligare utmaningar utgörs av pågående omstrukturering av företag,<br>förstärkning av institutioner och harmonisering av lagstiftning.<br>Konkurrenslagstiftningen och myndigheter som tillser att konkurrens-<br>och statsstödsregler efterlevs är i flera fall nybildade och brister<br>föreligger i kontrollen av att EU:s regler om stödgivning och konkurrens<br>efterlevs. I Estland är privatiseringen i princip avslutad, medan det i<br>andra länder fortfarande återstår en del för att slutföra den.<br>Infrastrukturella investeringar liksom förbättringar i rättsväsende och<br>skatteförvaltning tar tid och är kostnadskrävande. Bankväsendet<br>konsolideras och stärks men har jämfört med västeuropeiska förhållanden<br>fortfarande mycket begränsat kapital.</p>
<p>Även Ryssland och Ukraina uppvisar en rad framgångar, även om<br>reformer inleddes senare och har genomförts mindre konsekvent. En svag<br>tillväxt i den officiella ekonomin kunde skönjas i Ryssland först år 1997,<br>medan Ukrainas ekonomi ännu inte nått en vändpunkt. En av de största<br>framgångarna för stabiliseringspolitiken har varit att inflationen bringats<br>ned till relativt låga nivåer, ett resultat av en stram penningpolitik.</p>
<p>Ryssland och Ukraina är dock fortfarande beroende av lån från IMF<br>och Världsbanken, även om det direkta inflödet av kapital genom lån på<br>den internationella kapitalmarknaden ökat. Statsskulden och skuldtjänst-<br>kvoten har därmed ökat. Privatiseringen har kommit långt, men mycket<br>återstår att göra för att omstrukturera företagen.</p>
<p>Både Ryssland och Ukraina befäster sitt samarbete med EU genom<br>partnerskaps- och samarbetsavtalen. En framtida WTO-anslutning är<br>betydelsefull för båda länderna och är en förutsättning för att EU:s<br>partnerskapsavtal skall utvecklas till ett frihandelsavtal. Utrikeshandeln<br>expanderar i båda länderna, men Ryssland är det enda landet i<br>samarbetsområdet utan underskott i bytesbalansen. Utländska direkt-<br>investeringar har inte varit tillnärmelsevis lika stora som i Centraleuropa.<br>Härtill har vaga äganderättsförhållanden och ett allmänt oklart rättsligt, i<br>synnerhet skatterättsligt, klimat bidragit.</p>
<p>Ett av de största kvarvarande problemen är förknippat med Prop. 1997/98:70<br>finanspolitiken och statsbudgeten. Höga budgetunderskott utgör en fara<br>för stabiliseringen och gör att lånebehovet är stort. På utgiftssidan måste<br>utgifter omprioriteras och kraftiga eftersläpningar i utbetalningen av<br>löner och pensioner utgör ett problem. På intäktssidan är skattestrukturen<br>och indrivningen bristfälliga. En effektiv skatteindrivning och en<br>fungerande skattemyndighet är förutsättningar för en fungerande<br>ekonomi. Ett annat symptom på att reformprocessen inte kunnat införa<br>hårda budgetrestriktioner för företagen är att betydande skulder mellan<br>företagen tillåtits växa. Detta har lett till att länderna präglas av en<br>omfattande och ineffektiv byteshandel i transaktioner mellan företag. Det<br>råder brist på strategisk företagsledning i de stora företagen samtidigt<br>som hindren för nyetablering avskräcker nya entreprenörer. Omfattande<br>och bristfälliga regleringar och onödig byråkrati hämmar företagens<br>utveckling och har lett till att den inofficiella ekonomin växt sig stark i<br>länderna. Även brister i den finansiella sektorn och annan infrastruktur<br>hämmar produktion och handel. Rättsväsendet och lagstiftningen, till<br>exempel konkurslagstiftning och skattelagstiftning, uppvisar ofta<br>oklarheter och är inte förutsägbar.</p>
<h5>4.4.2 Fortsatt stöd till den ekonomiska omvandlingen</h5>
<p>Svenskt stöd till den ekonomiska omvandlingen kompletterar det<br>omfattande och viktiga stöd som internationella finansiella institutioner<br>och andra finansiärer ger. Behoven av insatser och stöd skiljer sig åt från<br>land till land och ställer stora krav på flexibilitet från svensk sida.<br>Utvecklingssamarbetet kommer även fortsättningsvis att stödja den<br>ekonomiska omvandlingen, dels genom direkt stöd till näringslivet, dels<br>genom stöd till institutionsuppbyggnad, men med samma syfte: att främja<br>den ekonomiska omvandlingen och därigenom hjälpa till att höja<br>levnadsstandarden för befolkningen i våra östra grannländer.</p>
<p>De hittillsvarande svenska insatserna spänner över ett brett fält. Direkt<br>stöd till företagen sker bland annat genom riskkapitalinvesteringar via<br>Swedfund International AB (se 6.1.3). Sida driver två näringslivs-<br>ffämjande program, StartÖst och Advantage East. StartÖst främjar<br>handel och industri genom att erbjuda svenska små och medelstora<br>företag lån för utbildning. StartÖst startade i mars 1994 och handläggs av<br>ALMI Företagspartner AB. Från och med 1998 riktar sig StartÖst-<br>programmet till företag som vill etablera sig i Lettland, Litauen, Ryssland<br>och Ukraina. StartÖst-samarbetet med Estland avvecklades i böljan av<br>1998 då de rent kommersiella förbindelserna växt sig så pass starka att<br>statligt stöd inte längre anses nödvändigt. I slutet av 1997 hade 218<br>projekt beviljats varav de flesta lett till framgångsrikt samarbete mellan<br>svenska och östeuropeiska företag. Advantage East (fram till 1996<br>Advantage Balticum) är ett utbildnings- och affärsförmedlingsprojekt för<br>baltiska och numera också makedonska och ukrainska företag som vill<br>öka sin export till Sverige. Projektet bedrivs tillsammans med lokala<br>näringslivsorganisationer och har påtagligt bidragit till att öka exporten<br></p>
<p>40</p>
<p>till Sverige. Inom ramen för det baltiska investeringsprogrammet, till<br>vilket Sverige bidragit med cirka 250 miljoner, (se 8.1.1) finansierar<br>Nordiska projektexportfonden (NOPEF) bland annat förinvesterings-<br>studier for att främja nordiska investeringar i Estland, Lettland och<br>Litauen. Svenskt stöd utgår också för att främja bankväsendet, främst i de<br>baltiska länderna, genom det baltiska investeringsprogrammet och<br>Swedfund Financial Markets AB (se 6.1.4). Exportkreditnämndens<br>särskilda exportkreditgarantiram på två miljarder kronor kan täcka risker<br>för affarer med de tre baltiska länderna, Ryssland, Kazakstan, Ukraina<br>och Vitryssland (se 6.2.3).</p>
<p>Stöd till institutionsuppbyggnad ges genom ett stort antal projekt. Det<br>svenska Finansdepartementet bedriver sedan 1992 ett samarbetsprojekt<br>där svensk expertis ställs till de ryska finans- och ekonomiministeriemas<br>förfogande för frågor rörande främst skatte-, revisions-, budgetsystem<br>och statsskuld. Projektet, som hittills omfattat cirka 38 miljoner kronor,<br>utvärderades 1996 varpå en styrgrupp tillsattes för att formulera mål,<br>styra insatsernas inriktning och följa upp verksamheten. En betydelsefull<br>verksamhet bedrivs genom Handelshögskolan i Riga, vars utbildning<br>främjar kunskap om effektiv företagsledning. De svenska utfästelserna<br>uppgår till 122 miljoner kronor under en tioårsperiod, varav drygt 47<br>miljoner avser perioden 1997-1999. Skolan, som har ett gott rykte, har<br>hittills utexaminerat 143 studenter och målet är att cirka 100 studenter<br>per år skall utexamineras.</p>
<p>Genom Sida finansieras en rad program som främjar den ekonomiska<br>utvecklingen genom framför allt stöd till uppbyggnad av fungerande<br>institutioner. Viktiga insatser har gjorts av bland annat Statistiska<br>centralbyrån och Riksrevisionsverket. Swedesurvey (Lantmäteriverket)<br>har i en rad länder framgångsrikt bidragit till att jord- och<br>fastighetsregistreringen har utvecklats. I flera fall har den svenska<br>hjälpen underlättat utländska direktinvesteringar. I de baltiska länderna<br>har Sverige bidragit till att bygga upp fungerande institutioner inom<br>sjöfart, luftfart och vägväsende. Stöd har också givits till lokala<br>handelskammare för att underlätta företagskontakter och av Sida<br>administrerade företagsledarutbildningar har bidragit till en allmän<br>kompetenshöjning. I Litauen har till exempel stöd i form av seminarier,<br>utbildning och studieresor givits till kvinnor som driver mindre företag<br>på landsbygden. I Kaliningrad har Sida tillsammans med EBRD bidragit<br>till uppbyggandet av ett managementinstitut. Stöd har även givits till<br>jordbruksområdet, bland annat genom ett projekt som Jordbruks-<br>departementet driver tillsammans med jordbruksministeriema i Danmark,<br>Finland och de tre baltiska länderna. Projektet initierades 1995 och syftar<br>till att förbereda de baltiska staterna inför de kommande<br>medlemskapsförhandlingama.</p>
<p>Regeringen avser att fortsätta främja samarbetsländemas ekonomiska<br>utveckling genom att bidra till ett förbättrat företagsklimat. Flera av ovan<br>nämnda projekt förväntas fortsätta. Den största delen av det svenska<br>utvecklingssamarbetet kommer att fokuseras på att bygga upp de<br>institutioner som en fungerande marknadsekonomi kräver och kommer i<br>kandidatländerna främst inriktas på det kommande EU-medlemskapet.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>41</p>
<p>Behoven framstår genomgående som större i Ryssland och Ukraina. En<br>stor del av den institutionsuppbyggnad som svenska insatser stödjer är<br>avsedd att förbättra den miljö företagen verkar i. Ytterligare insatser bör<br>göras för att främja framväxten av små och medelstora företag. Vikten av<br>fungerande lagstiftning och fungerande institutioner för att främja ett gott<br>företagsklimat kan inte nog understrykas. Stöd till skattesystemen har<br>stor relevans, framför allt i Ryssland och Ukraina, där skatteförvaltningen<br>uppvisar brister och behovet av personalutbildning är stort. Tjänste-<br>männens kunskap kan förbättras om skattesystemets roll i en<br>marknadsekonomi och om effekterna av olika skatter. Stöd till förbättrad<br>tillämpning av lagstiftning som rör affärs- och investeringsverksamhet är<br>av yttersta vikt, i synnerhet i Litauen, Ryssland och Ukraina. Stöd behövs<br>också för att stärka äganderättsskyddet, förenkla registreringen av företag<br>och undanröja administrativa hinder.</p>
<h5>4.4.3 Den sociala dimensionen</h5>
<p>Det främsta sättet att höja levnadsstandarden är att skapa förutsättningar<br>för ekonomisk tillväxt och för invånarna att själva påverka sina liv. En<br>aktiv fördelningspolitik och en framsynt socialpolitik bidrar till detta. En<br>förutsättning för att den ekonomiska reformprocessen skall bli<br>framgångsrik är att sociala reformer är integrerade i den övergripande<br>ekonomiska politiken. Sociala satsningar är i sig en del i att höja<br>produktiviteten och samtidigt en rättvisefråga. Brister i den sociala<br>omsorgen utgör ett hot mot den fortsatta ekonomiska och politiska<br>utvecklingen. Samarbetsländerna står nu inför utmaningen att anpassa<br>socialpolitiken och samtidigt ta hänsyn till ansträngda statsfinanser.</p>
<p>Levnadsvillkoren började försämras redan under 1980-talet men<br>förvärrades under 1990-talet, som en följd av produktionsfältet och den<br>höga inflationen. Medellivslängden i samtliga samarbetsländer, med<br>Polen som enda undantag, sjönk mellan 1989 och 1995. Det betyder att<br>över en miljon människor dött i förtid som en följd av försämrade<br>samhällsförhållanden. Sjunkande nativitet har dessutom bidragit till att<br>invånarantalet minskat i samtliga samarbetsländer sedan 1990. Även om<br>en medelklass nu börjat växa fram, främst i Centraleuropa, har<br>inkomstklyftorna och fattigdomen ökat betydligt sedan omvandlingen<br>inleddes. Uppgifterna varierar, men runt en tredjedel av invånarna i<br>Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina anses fattiga av UNDP,<br>medan andelen i Polen är betydligt lägre. De flesta fattiga befinner sig<br>dock precis under fattigdomsgränsen och skulle hjälpas av ökad tillväxt.<br>Levnadsstandarden i samarbetsländerna behöver inte ha minskat så<br>mycket som officiell statistik ger vid handen. Det ökade utbudet samt den<br>förbättrade kvaliteten på varor och tjänster avspeglas inte i statistiken.<br>Den inofficiella sektorn fyller också en funktion genom att något mildra<br>de umbäranden befolkningen utsätts för, men denna möjlighet står inte<br>alla till buds.</p>
<p>EU-medlemskapet kommer på det sociala området att innebära<br>omfattande åtaganden för kandidatländerna. Det gäller inte minst inom<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>42</p>
<p>områdena arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet där EU:s lagstiftning är<br>relativt omfattande. Betydande förbättringar kommer här att krävas i de<br>flesta fall. Principen om arbetskraftens fria rörlighet kommer att ställa<br>långtgående krav på kandidatländerna inom områdena arbetsmarknad och<br>migration. Länderna står inför en stor och viktig uppgift - att nå och<br>skydda de utsatta delarna av befolkningen genom ett effektivt socialt<br>skyddsnät och en rättvis fördelningspolitik.</p>
<p>Pensionssystemen i samarbetsländerna har hög prioritet i reformarbetet<br>på det sociala området. Andelen pensionärer i samarbetsländerna är hög.<br>Under det gamla systemet var pensionerna ofta generösa med en<br>pensionsålder på 55 för kvinnor och 60 för män. I böljan av<br>omvandlingsprocessen kunde pensionsutbetalningama uppgå till över tio<br>procent av BNP. Förtidspensioneringarna och sjukpensioneringama<br>ökade som en följd av den ekonomiska omvandlingen. I till exempel<br>Polen ökade antalet pensionärer med 28 % (från 6,9 till 8,8 miljoner),<br>mellan december 1989 och december 1993. Pensionsfonderna är<br>belastade och har blivit svåra att finansiera. Nya pensionssystem måste<br>därför introduceras. Samarbetsländerna arbetar redan med att reformera<br>pensionssystemen för att de skall motsvara marknadsekonomins krav och<br>bli ekonomiskt hållbara. Länderna har hunnit olika långt i processen.<br>Flera länder håller på att införa pensionssystem som påminner om det<br>reformerade svenska, även om skillnader i övergångsregler mellan<br>systemen föreligger. Det är politiskt känsligt att höja pensionsåldern<br>eftersom medellivslängden inte är så hög. Ett ökat privat sparande<br>förutses, dels genom företagen, dels genom individuellt sparande.</p>
<p>Ytterligare en utmaning utgörs av att reformera hälso- och sjukvården.<br>Samarbetsländerna befinner sig i olika utsträckning i en omfattande<br>hälsokris som böljade redan under sjuttiotalet då den allmänna folkhälsan<br>försämrades. Medellivslängden har sjunkit markant och<br>spädbarnsdödligheten har ökat under den senaste tioårsperioden.<br>Hälsokrisen är särskilt påtaglig i Ryssland där medellivslängden för män<br>föll med 6 år under första halvan av 1990-talet, ett förhållande som<br>saknar motstycke i modem tid. År 1995 var medellivslängden hos ryska<br>män blott 58 år, lägre än i till exempel Indien. Denna trend verkar nu ha<br>brutits och medellivslängden uppgick 1996 till 60 år, (för kvinnor 66 år).<br>Spädbarnsdödligheten ökade mellan 1989 och 1995 i Lettland, Litauen<br>och Ukraina, medan den var oförändrad i Estland, sjönk något i Ryssland<br>och sjönk markant i Polen. Dålig kost och brist på motion samt hög<br>alkohol- och tobakskonsumtion utgör stora problem för folkhälsan som<br>påverkar det allmänna hälsotillståndet och därmed livslängden.</p>
<p>Sjukvården har inte prioriterats lika högt som i Västeuropa och<br>inriktningen på vården behöver ändras från kurativ till preventiv.<br>Grundläggande primärvård saknas ofta eftersom den tidigare strukturen<br>var slutenvårdsinriktad. Sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar,<br>diabetes och lungcancer blir allt vanligare. Infektionssjukdomar utgör ett<br>allvarligt problem, speciellt kan nämnas tuberkulos och sexuellt<br>överförda sjukdomar. Till exempel har Ryssland sedan 1991 rapporterat<br>en fördubbling av antalet tuberkulosfall och mellan 1991 och 1996<br>fördubblades antalet tuberkulosfall även i Lettland. Ukraina har visat en</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>43</p>
<p>ökning från 44 registrerade fall av hiv-infektion 1994 till 12 280 fall<br>1996. En motsvarande explosiv spridning av hiv-infektion har<br>uppmärksammats i Kaliningrad. Alkoholmissbruket utgör ett stort<br>problem och alkoholrelaterade sjukdomar har ökat kraftigt, framför allt<br>bland ryska män i åldrarna 30-50 år. Ett tidskrävande arbete med att<br>ändra konsumtionsmönstret har påbörjats. Behoven av förbättrade<br>åtgärder är särskilt stora vad gäller immunisering och spädbarns- och<br>mödrahälsovård. Difteri, tyfus och malaria orsakar problem i många av<br>länderna i Central- och Östeuropa. Immuniseringen mot smittsamma<br>sjukdomar har till exempel inte mer än cirka 30 % täckning i de baltiska<br>länderna. Mödradödligheten i samband med förlossningar har ökat i de<br>baltiska länderna mellan 1994 och 1996. Det stora antalet aborter bland<br>kvinnor i samarbetsländerna är ytterst oroväckande. I till exempel<br>Ryssland är antalet aborter för närvarande dubbelt så stort som antalet<br>födslar. (I Sverige är antalet aborter runt en tredjedel av antalet födslar.)</p>
<p>Barnen är nyckeln till investeringar i framtiden och barn är den bästa<br>målgruppen för en rättvis inkomstfördelning. Barnens situation i<br>samarbetsländerna har dock försämrats under senare år. Det allmänna<br>hälsotillståndet är dåligt. Särskilt utsatta är barn på institutioner, barn<br>med funktionshinder, flyktingbarn och minoritetsbam, särskilt de<br>statslösa barnen. Andra utsatta och ofta mer synliga grupper är det stora<br>antalet gatubarn och prostituerade barn. På institutionerna hamnar<br>föräldralösa barn och barn med funktionshinder, barn med sjuka eller<br>alkoholiserade föräldrar eller föräldrar som sitter i fängelse. Vissa<br>uppgifter tyder på att upp till en miljon barn bor på olika typer av<br>institutioner i Ryssland. Kommersiell sexuell exploatering av barn är ett<br>växande problem i regionen. Orsaker är bl.a. ökad fattigdom och<br>försämrade sociala skyddsnät. Vid mötet mellan Östersjöstatemas<br>regeringschefer i Riga i januari 1998 beslutades att fortsätta den<br>regionala uppföljningen av Världskongressen mot kommersiell sexuell<br>exploatering av barn i Stockholm 1996. Sverige har där åtagit sig att hålla<br>i ett av de projekt som föreslagits rörande seminarier för politiska<br>beslutsfattare och centrala myndigheter. Bland ungdomar förekommer<br>prostitution i ökande omfattning. Den höga andel aborter och en ökad<br>mödradödlighet kräver insatser i form av information och utbildning<br>avseende ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa. Droganvändning<br>har ökat dramatiskt bland unga människor, vilket även det är en<br>anledning till den snabba spridningen av hiv/aids bland ungdomar.<br>Kriminaliteten bland ungdomar ökar och fängelsestraff och andra former<br>av institutionalisering förekommer för unga kriminella och gatubarn.</p>
<p>Ökad sysselsättning utgör på många sätt nyckeln till socialpolitiken<br>och en flexibel arbetsmarknad utgör ytterligare en prioritering.<br>Sysselsättningen har sedan reformerna inletts fallit markant, vilket delvis<br>varit en naturlig utveckling eftersom översysselsättningen var en del av<br>företagens strategi för att möta toppar i planeringsprocessen. I den gamla<br>strukturen fanns en rad inneboende svagheter. Produktiviteten var för låg<br>och inte kopplad till lönen. Arbetslösheten slår olika hårt mot olika<br>regioner, beroende på var de stagnerande industrierna varit utplacerade.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>44</p>
<p>Arbetsmarknaden i länderna i Central- och Östeuropa visar upp<br>nationella särdrag och statistiken är i många fall undermålig, men vissa<br>gemensamma drag mellan ekonomierna kan ändå skönjas. Friställda<br>arbetare lämnar arbetskraften eller blir arbetslösa vilket har fått till följd<br>att sysselsättningen har fallit markant, den öppna arbetslösheten är<br>relativt hög och antalet långtidsarbetslösa ökar. I Ryssland och Ukraina<br>har den öppna arbetslösheten befunnit sig på en relativt låg nivå, till viss<br>del därför att arbetslöshetsunderstödet är lågt, till viss del därför att<br>omstruktureringen av industrin i Ryssland och Ukraina nyligen påbörjats.<br>Den dolda arbetslösheten är däremot hög.</p>
<p>Arbetsmarknaderna i länderna måste vara så flexibla att de kan klara av<br>att allokera arbetskraft mellan sektorer och mellan regioner.<br>Förändringarna på arbetsmarknaden har skapat en efterfrågan på en mer<br>aktiv arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadsunderstöd och socialt stöd.<br>Nya arbetstillfällen skapas främst genom små och medelstora företag,<br>vilket understryker vikten av att bidra till ett gott företagsklimat i<br>samarbetsländerna. Åtgärder måste vidtas för att göra arbetskraften mer<br>rörlig, bland annat genom att underlätta flyttning mellan orter.<br>Information om arbetstillfällen över hela landet måste göras lättåtkomlig.</p>
<p>Utbildningsnivån i samarbetsländerna är hög och samarbetsländerna<br>strävar nu efter att dels behålla den höga kvalitet som fanns inom vissa<br>delar av utbildningen, dels reformera utbildningssystemet for att inte<br>länderna skall förlora i konkurrenskraft. Utbildningsväsendet behöver<br>anpassas till nya krav på inriktning, läromedel och metoder. Skolor och<br>universitet dras också med finansiella svårigheter som satt spår i<br>försämrad kvalitet på undervisningen och lokaler. Lärarlönema är mycket<br>låga och många söker sig till andra yrken. Även om kostnaderna för<br>utbildning i de flesta länder ökat som andel av BNP, har BNP sjunkit så<br>mycket att de reala utläggen har minskat. Hushållens minskade inkomster<br>har också medfört att barn lämnar skolan tidigare än de annars skulle ha<br>gjort.</p>
<p>En effektivt fungerande bostadsmarknad gör arbetsmarknaden mer<br>flexibel i och med att arbetskraften blir mer rörlig och det blir lättare för<br>arbetslösa att flytta till orter med fler arbetstillfällen. Bostadssituationen i<br>samarbetsländerna dras dock med en rad problem. Bostadssubven-<br>tionerna har sjunkit kraftigt de senaste åren, från att i en del länder ha<br>uppgått till cirka sju procent av BNP i slutet av 1980-talet. Hyrorna,<br>liksom kostnaderna för uppvärmning och underhåll har följaktligen ökat,<br>vilket ytterligare har satt press på en redan prövad befolkning.<br>Bostadssituationen är särskilt allvarlig för de äldsta och utgör ett hinder i<br>många fall för modem åldringsvård som förutsätter drägliga bostads-<br>förhållanden. Antalet hemlösa ökar. Nyproduktionen av flerfamiljshus<br>har avtagit under 1990-talet, i vissa länder har den mer än halverats.<br>Byggnaderna är allmänt i mycket dåligt skick och i stort behov av<br>reparationer. Produktionen av enfamiljshus ersätter flerfamiljshus, i takt<br>med att de stora, statliga byggföretagen ersätts av mindre privata.<br>Priserna fluktuerar dock kraftigt och är högre än för motsvarande<br>bostäder i Västeuropa. Visserligen har privatiseringen av bostäder hunnit<br>långt i flera länder, men vissa kvarvarande anomalier finns kvar.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>45</p>
<p>Lägenheterna i en byggnad i Ryssland kan vara privatiserade, medan<br>trapphuset, taket, och marken kvarstår i kommunal ägo. Likaså lägger<br>brister i markprivatiseringen och rätten att äga jord en hämsko på<br>bostadssituationen.</p>
<p>De baltiska staternas migrationsproblem är i hög grad återverkningar<br>av motsvarande problem i Ryssland, Vitryssland och Ukraina, vilket<br>medför att åtgärdsprogram omfattande de sistnämnda länderna också är<br>av stor betydelse för Estland, Lettland och Litauen. Miljökatastrofer som<br>Tjemobylolyckan och Aralsjön har resulterat i ekologiska migranter och<br>krigen i Kaukasus och Centralasien har drivit många människor på flykt.<br>Länderna i före detta Sovjetunionen har fått uppleva ett tidigare okänt<br>fenomen i form av irreguljär och illegal migration från tredje världen.<br>Förutom den grogrund for kriminalitet, inbegripet organiserad<br>brottslighet och människosmuggling, som detta utgör medför det såväl<br>politiska som administrativa problem för länderna och, inte minst, stort<br>mänskligt lidande. Exempelvis har den ryska federala migrationstjänsten<br>(FMS) för närvarande bara resurser att handlägga ärenden rörande<br>återvändande ryssar från de forna sovjetrepublikerna, vilket innebär att<br>asylbehandlingen av tredjelandsmedborgare är helt eftersatt. UNHCR<br>sammankallade 1996 på ryskt initiativ en regional konferens för att<br>uppmärksamma staternas migrationsproblem.</p>
<h5>4.4.4 Utökat samarbete på det sociala området</h5>
<p>Den socialpolitiska reformprocessen ställer samarbetsländerna inför svåra<br>uppgifter. Att utforma nya system och metoder är komplicerat och<br>tidskrävande. Ett stort antal svenska samarbetsinsatser på det sociala<br>området har redan initierats och berör många aktörer och intressen i<br>samhället.</p>
<p>Regeringen avser att intensifiera samarbetet på det sociala området,<br>bland annat genom insatser som stödjer ländernas egna strävanden till<br>reformering av hälso- och sjukvård och social omsorg. Stödet skall<br>bedrivas främst genom institutionsuppbyggnad. De åtaganden som följer<br>av ett EU-medlemskap kommer att stå i centrum för de svenska<br>insatserna i kandidatländerna. Insatser krävs även for att främja<br>konsumenternas ställning och produktens säkerhet. I Ds 1997:75,<br>remissvaren, Sidas skrivelse till regeringen om behov av fortsatt svenskt<br>stöd samt ambassadrapportema anges behovet av utökat stöd för insatser<br>på det sociala området. Kunskapsöverföring inom detta område baseras<br>på Sveriges långa erfarenhet av sociala reformer och skyddssystem.</p>
<p>Samarbetet har hittills bedrivits på regional och nationell nivå och en<br>rad exempel kan nämnas. Arbetet for förbättrad hälso- och sjukvård<br>bedrivs bland annat genom Hälso- och sjukvårdens östeuropakommitté,<br>som under 1998 prioriterar insatser inom bland annat psykiatri, mödra-<br>och barnhälsovård, handikappomsorg och vård av infektionssjukdomar.<br>Insatserna kommer i ökad utsträckning riktas till nordvästra Ryssland.<br>Regeringen har vidare givit ett bidrag om 10 miljoner kronor till</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>46</p>
<p>Smittskyddsinstitutet för utveckling och stärkande av smittskyddet i de<br>baltiska länderna, S:t Petersburg och Kaliningrad.</p>
<p>Ett pågående projekt genom Folkhälsoinstitutet förmedlar aspekter av<br>den svenska alkoholpolitiken till forskare och tjänstemän i Ryssland. I<br>början av 1998 startade ett projekt i Kaliningrad för att hjälpa staden med<br>åtgärder mot en snabb ökning av antalet hiv-smittade. I Murmansk har<br>länsstyrelsen i Norrbotten hjälpt länsadministrationen att öppna två<br>kriscentra för kvinnor genom utbildning av personalen och genom<br>rådgivning. Socialförvaltningen i Luleå bedriver samarbete med<br>Murmansk avseende utveckling av åldringsvård och vård av barn med<br>funktionshinder. Med start i december 1997 arbetar Stockholms<br>universitet och Stockholms stad med representanter från den sociala<br>sektom i S:t Petersburg. Projektet beräknas pågå i tre år och omfattar till<br>exempel utbildning för chefer och experter inom socialvården,<br>metodutveckling inom åldringsvården och arbete med barn med<br>funktionshinder. Utbildning kommer de närmaste åren att erbjudas till<br>1 000 personer inom sociala verksamheter i Ryssland.</p>
<p>Svenska Riksförsäkringsverket har, tillsammans med Världsbanken,<br>medverkat till uppbyggnaden av ett nytt pensionssystem i Lettland.<br>Fortsatt stöd till pensions- och socialförsäkringsområdet, till uppbyggnad<br>av nationella system och institutioner är av strategisk betydelse. Likaså<br>bör insatser som främjar effektiv allokering av begränsade resurser inom<br>hälso- och sjukvården främjas. Detta innebär omstrukturering med<br>begränsning och effektivisering av den specialiserade sjukhusvården och<br>satsning på öppna vårdformer, i första hand primärvård. Insatser som<br>innebär att personer med funktionshinder integreras i samhället är likaså<br>angelägna. Folkhälsoupplysning och förebyggande hälsovård bör ges en<br>mer framskjuten plats i samarbetet, liksom sexuell och reproduktiv hälsa<br>och åtgärder som minskar abortfrekvensen. Alkohol- och<br>drogmissbruket, liksom den till viss del förknippade utbredningen av hiv<br>och aids utgör ytterligare problem där internationellt samarbete kan bidra<br>till en förändring.</p>
<p>Insatser som avser barn och ungdom återfinns både som en del i<br>insatser inriktade på utveckling av socialtjänst och utbildning i socialt<br>arbete och som direkta insatser. Stöd bör i första hand inriktas på<br>övergripande system- och organisationsutveckling. Regeringen anser det<br>vara av yttersta vikt att bidra till skapandet av trygga uppväxt-<br>förhållanden för barnen i vårt närområde. Undantas barn i ökad<br>omfattning möjligheten till skolgång kan det i förlängningen innebära ett<br>allvarligt hot mot den demokratiska utvecklingen. Sverige kommer i juni<br>1998 stå värd för en första Östersjökonferens för ungdomsministrar under<br>vilken riktlinjer kommer att läggas fast för den framtida utvecklingen av<br>ungdomssamarbete inom Östersjöregionen. Insatser för att stödja<br>ungdomars aktiva deltagande i framväxten av det civila samhället, inte<br>minst genom enskilda organisationer, kommer att vara en central fråga<br>vid konferensen.</p>
<p>Det främsta sättet att få ner arbetslösheten ligger i att främja<br>framväxten av nya företag i regionen. Erfarenheter från den svenska<br>arbetsmarknadspolitiken kan vara av fortsatt intresse för våra<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>47</p>
<p>grannländer. Arbetsmarknadsstyrelsen har engagerats i en rad projekt, till<br>exempel påböljades kunskapsöverföring på arbetsmarknadsområdet<br>redan 1992 i Ryssland. Arbetet har främst riktats mot sysselsättnings-<br>kommittén i S:t Petersburg och till den federala arbetsmarknads-<br>myndigheten i Moskva. Under 1997 har flera projekt startats i Novgorod,<br>Kaliningrad, Karelen och Leningrads län. Omfattande insatser på<br>arbetsmarknadsområdet har också genomförts i de baltiska länderna och<br>Polen.</p>
<p>Den öppna arbetslösheten utgör ett stort problem som väntas öka<br>framför allt i Ryssland och Ukraina i takt med att omstruktureringen av<br>företagen fortskrider. Det är därför viktigt att fortsätta stödja<br>arbetsförmedlingar och arbetsmarknadens flexibilitet. Särskilt bör<br>beaktas att kvinnor och män påverkas olika. På arbetsmiljö- och<br>arbetarskyddsområdena aktualiserar EU:s krav på kandidatländerna<br>behov av ytterligare insatser. Nationella tillsynsmyndigheter bör skapas<br>och rutiner för tillsyn och uppföljning fastställas.</p>
<p>Sverige kan även bidra med expertis för att underlätta framväxten av<br>en fungerande bostadsmarknad. Den främsta insatsen från svensk sida<br>hittills har varit att bidra till fastighetsregister som upprättas med hjälp av<br>Swedesurvey. Ytterligare insatser skulle kunna avse framväxten av<br>bolåneinstitut. Sverige är ett av få länder, inklusive Danmark, som har en<br>lång tradition av bostadsfinansiering genom stadshypotek, vilket kan visa<br>sig applicerbart i samarbetsländerna. Likaså kan erfarenhet av<br>bostadsrättsföreningar och kollektiva bostadsbolag vara applicerbara.</p>
<p>Det ligger i Sveriges intresse att alla länder i Europa får<br>migrationspolitiska system som respekterar mänskliga rättigheter och<br>värnar asylrätten. Den långsiktiga målsättningen i vår migrationspolitik<br>gentemot samarbetsländerna är att föra dessa länders migrationspolitik<br>närmare europeisk nivå och därigenom möjliggöra öppna gränser över<br>Östersjön. Detta innefattar en fungerande gränskontroll samt<br>undertecknande och tillämpning av flyktingkonventionen. På regeringens<br>uppdrag genomför Statens invandrarverk kunskapsöverförande insatser<br>framför allt i form av utbildning i de baltiska staterna, Ukraina och<br>Ryssland samt i samarbete med UNHCR i Vitryssland. Samarbetet<br>bedrivs även genom bilaterala kontakter på politisk nivå samt genom<br>deltagande i och bidrag till internationella konferenser och initiativ.</p>
<p>Totalt har regeringen hittills anslagit elva miljoner kronor för<br>migrationspolitiska insatser i närområdet. För närvarande genomför<br>Statens invandrarverk tillsammans med de nationella myndigheterna<br>behovsinventering för planering av fortsatta insatser.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>48</p>
<h4>4.5</h4>
<h4>Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling</h4>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<h5>Sammanfattning:</h5>
<p>- Målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att<br>bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön.</p>
<p>- Svenska investeringar skall göras inom ramen för Åtgärds-<br>programmet för Östersjön och avspegla de prioriteringar som<br>utvecklandet av en Agenda 21 för Östersjöområdet kan resultera i.</p>
<p>-För kandidatländerna skall det svenska tekniska stödet och<br>investeringarna inriktas på de krav som ställs inför det kommande<br>EU-medlemskapet.</p>
<p>- Inom energiområdet skall svenska insatser inriktas på att öka<br>effektiviteten i produktion, distribution och användning av såväl<br>värme som el vilket också bidrar till en minskad miljöpåverkan.</p>
<p>- Syftet med det svenska kämsäkerhetsprogrammet är att bidra till att<br>uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i existerande reaktorer som av<br>energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka de<br>oberoende säkerhetsmyndighetema. På kämavfallsområdet bör det<br>svenska engagemanget i samarbetet med Ryssland ges ökad<br>prioritet.</p>
<h5>4.5.1 Miljösituationen i Östersjöområdet</h5>
<p>Länderna i Central- och Östeuropa har på grund av sin förorenande och<br>ineffektiva industri likartade brister när det gäller miljövård. Det finns<br>dock betydande skillnader såväl inom som mellan länderna i fråga om<br>behov och möjligheter att förbättra miljön. Miljövården har i allmänhet<br>kommit längre i storstäderna än i mindre samhällen. Samtliga större<br>kuststäder längs den östra Östersjökusten har idag påbörjat<br>investeringsprojekt för att förbättra avloppsreningen.</p>
<p>Miljövården har kommit längst i Polen. I de baltiska länderna är<br>miljövården mer utvecklad i Lettland än i Estland och Litauen, medan<br>den i Ryssland knappast utvecklats alls de senaste åren. Den snabba<br>ekonomiska utvecklingen, särskilt i Polen och Estland, medför samtidigt<br>att nya miljöproblem, snarlika de som finns i väst t.ex. luftföroreningar<br>från biltrafik och kommunal avfallshantering, ökar i omfattning. De<br>närmaste åren kommer kandidatländernas nationella prioriteringar inom<br>miljövården att i huvudsak påverkas av EU-anpassningen. Även<br>internationella miljöavtal och regionalt miljösamarbete kommer att ha<br>stort inflytande. EU:s utvidgning är en viktig drivkraft för en<br>miljöanpassning i Central- och Östeuropa. Det är angeläget att svenskt<br>stöd fortsätter att ge ett positivt bidrag till den processen.</p>
<h5>4.5.2 Agenda 21 för Östersjöområdet</h5>
<p>Många miljöproblem i Europa är av gränsöverskridande karaktär och<br>måste lösas genom internationellt samarbete. Nya möjligheter att minska</p>
<p>49</p>
<p>europeiska och svenska miljöproblem har öppnat sig genom Sveriges<br>medlemskap i EU. Sveriges miljöpolitik inriktas bl.a. på att utveckla<br>möjligheterna till internationell samverkan för att minska gränsöver-<br>skridande föroreningar och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i<br>regionen.</p>
<p>En avspegling av detta är det svenska initiativet att starta en utveckling<br>av en Agenda 21 för Östersjöregionen som bl.a. diskuterades vid<br>regeringschefsmötet i Visby i maj 1996. Länderna runt Östersjön har<br>mycket gemensamt och arbetet med en Agenda 21 för regionen har en<br>central betydelse för en ekologiskt hållbar utveckling i vårt närområde.</p>
<p>Genomförandet av Agenda 21 för Östersjöområdet kommer att leda till<br>ett fördjupat samarbete inom viktiga sektorer som energi, transporter,<br>jordbruk, fiske och industri. Dessa samt sektorerna skogsbruk och turism<br>har utvecklat egna planer för uthållig utveckling. Det är viktigt att<br>insatser för att främja uthållig utveckling inom ramen för dessa planer<br>kommer till stånd under den kommande perioden. Regeringen välkomnar<br>att de internationella finansiella institutionerna lägger mer vikt på<br>förenlighet med uthållig utveckling när det gäller finansiellt stöd till olika<br>projekt och ämnar fortsatt verka för att denna inriktning förstärks.</p>
<h5>4.5.3 Åtgärdsprogrammet för Östersjön</h5>
<p>Målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara<br>och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Utgångspunkten för<br>insatserna är det s.k. Åtgärdsprogrammet för Östersjön inom vilket de<br>132 största föroreningskällorna identifierats. Sveriges insatser, med syfte<br>även att gynna gränsöverskridande samarbete, består dels av<br>institutionellt stöd till centrala och regionala miljöförvaltningar, dels av<br>investeringar.</p>
<p>Sverige har hittills tecknat avtal om delfinansiering av sju större<br>vatten- och avloppsprojekt i Baltikum och bereder ytterligare vatten- och<br>avloppsprojekt i de baltiska länderna, Polen, Ukraina och Ryssland där de<br>största insatserna planeras i S:t Petersburg respektive Kaliningrad.<br>Sverige har även finansierat studier avseende avfallsprojekt i Lettland<br>och Polen samt mottagningsanordningar för olja i hamnar i Polen och<br>Ryssland.</p>
<p>Åtgärdsprogrammet har under det senaste året genomgått en<br>uppdatering vars resultat presenteras och väntas antas av<br>Helsingforskommissionens (HELCOM) miljöministrar vid deras möte i<br>Helsingfors i mars 1998.1 stort sett ligger det ursprungliga programmets<br>mål och åtgärder fast. Trots de svårigheter som förelegat har åtgärder<br>kunnat påbörjas vid en majoritet av de 132 ”hot spots” som identifierades<br>i det ursprungliga programmet 1992.</p>
<p>Under de kommande åren finns ett behov av en viss förskjutning mot<br>åtgärder riktade mot industriella "hot spots" och initiativ för att kunna<br>åtgärda en större mängd små kommunala utsläpp. I utformning av stöd<br>till de senare bör hänsyn tas till resultatet av den utvärdering som Sida<br>och Naturvårdsverket gjort med avseende på investeringsstödet inom</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>50</p>
<p>ramen för kommunsamarbetet. Utsläpp från jordbruket blir också allt<br>viktigare att åtgärda. Vissa "hot spots" har nu strukits från den<br>ursprungliga listan men det finns ett behov att kunna tillföra nya som<br>prioriterade åtgärdsobjekt. Uppdateringen av Åtgärdsprogrammet<br>kommer att innebära att kriterier arbetas fram för att lättare kunna<br>bedöma om gamla "hot spots" kan tas bort eller nya bör tillföras.<br>Åtgärdsprogrammet kommer fortsatt ha ett stort behov av investerings-<br>stöd.</p>
<h5>4.5.4 Kärnsäkerhet och strålskydd</h5>
<p>De svenska insatserna för att förbättra kärnsäkerheten och strålskyddet<br>har pågått sedan år 1992 och har koncentrerats till säkerhetsförbättringar<br>vid kärnkraftverket Ignalina i Litauen samt till stöd till den litauiska<br>säkerhetsmyndigheten VATESI. Erfarenheterna från samarbetet med<br>Litauen har med tiden lett till ett begränsat samarbete också med de ryska<br>kärnkraftverken i Leningrads och Kola län. Insatser görs också inom<br>strålskydds- och kämavfallsområdet främst i Estland och Lettland samt i<br>nordvästra Ryssland.</p>
<p>Syftet med det svenska kämsäkerhetsprogrammet är att bidra till att<br>uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i existerande reaktorer som av<br>energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka de<br>oberoende säkerhetsmyndighetema.</p>
<p>De svenska insatserna på kämsäkerhetsområdet har koordinerats med<br>annat internationellt samarbete bl.a. inom ramen för G-24 vilket har varit<br>av stor betydelse för att insatserna skall ge bästa möjliga effekt.<br>Internationella atomenergiorganet (IAEA) har etablerat en Contact<br>Expert Group (CEG) som samordnar det internationella samarbetet<br>rörande omhändertagande av radioaktivt avfall i Ryssland, framförallt i<br>Barentsregionen.</p>
<p>Det kompletterande finansieringsinstrument som EBRD:s<br>kämsäkerhetsfond utgör har också lett till att väsentliga säkerhets-<br>investeringar kunnat göras i Ignalina, i Kozlodujreaktorema i Bulgarien, i<br>Leningrad, Novovoronezj och Kola i Ryssland samt i Tjemobyl i<br>Ukraina. Samarbetet mellan de länder som bidrar till kämsäkerhets-<br>fonden, bl.a. Sverige med cirka 85 miljoner kronor, gör det också möjligt<br>att ställa gemensamma krav på mottagarländerna om awecklingsplaner<br>för de sämsta kärnkraftverken, förbättrad energihushållning och på<br>uppbyggnad av starka och oberoende säkerhetsmyndigheter.</p>
<p>I takt med att de mest akuta säkerhetsproblemen vid Ignalina åtgärdas,<br>minskar behovet av svenska insatser framför allt när det gäller rena<br>utrustningsleveranser. Fortsättningsvis bör uppbyggnaden av den<br>kärntekniska infrastrukturen i Litauen prioriteras, vilket inkluderar<br>samarbetet med säkerhetsmyndigheten VATESI och dess tekniska<br>stödorganisationer samt åtgärder för att höja säkerhetskulturen vid<br>Ignalinaverket.</p>
<p>De minskade behoven av insatser i Litauen har tillsammans med<br>särskilda regeringsinitiativ möjliggjort ett ökat svenskt engagemang för</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>51</p>
<p>att förbättra säkerheten vid de ryska kärnkraftverken i Leningradområdet<br>och Kola genom att erfarenheterna från de svenska insatserna i Ignalina<br>tas till vara. Detta samarbete bör stärkas.</p>
<p>Inom kärnavfalls- och strålskyddsområdet har de svenska insatserna<br>alltmer kommit att prioriteras mot kämavfallsområdet efterhand som<br>kartläggningen av dessa problem visat på de stora behov av insatser som<br>behövs. Detta gäller i synnerhet situationen i den ryska delen av<br>Barentsområdet. Regeringen avsatte under år 1997 särskilda medel för att<br>starta bl.a. en förstudie om omhändertagande och förvaring av använt<br>kärnbränsle från Murmanskområdet. Det svenska samarbetet med<br>Ryssland på kämavfallsområdet bör ges ökad prioritet. På strålskydds-<br>området bör främst olycksberedskap samt strålskyddet vid kärntekniska<br>anläggningar prioriteras.</p>
<p>De svenska insatserna på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet<br>samordnas genom Statens kämkraftinspektion (SKI) respektive Statens<br>strålskyddsinstitut (SSI). Genom myndigheternas breda internationella<br>kontaktnät har de svenska insatserna på kärnsäkerhets- och strålskydds-<br>området på ett effektivt sätt kunnat samordnas med andra bilaterala och<br>multilaterala insatser i Central- och Östeuropa. I samband med att de<br>svenska insatserna på kämavfallsområdet ökar finns ett starkt behov av<br>en större samordning mellan de båda myndigheternas projektverksamhet<br>för att säkerställa att den kompetens som finns inom de båda<br>myndigheterna tas till vara på bästa möjliga sätt.</p>
<p>Den konvention om kärnsäkerhet som trädde i kraft under hösten 1996<br>och som regeringen tidigare har redovisat för riksdagen (skr.<br>1994/95:116) samt den gemensamma konvention om säkerheten vid<br>hantering av använt kärnbränsle och om hantering av radioaktivt avfall<br>som Sverige undertecknade den 29 september 1997 förväntas ytterligare<br>stärka det internationella kämsäkerhetsarbetet och den internationella<br>insynen i de östeuropeiska kämenergiprogrammen.</p>
<p>Under år 1997 etablerades genom G-7 ländernas initiativ den s.k.<br>Tjemobylfonden med vars hjälp den s. k. sarkofagen över den havererade<br>reaktorn Tjemobyl 4 skall försättas i ett säkert tillstånd. Fonden<br>administreras av EBRD. Den totala kostnaden för projektet är beräknad<br>till cirka 750 miljoner US-dollar. Av dessa har G-7 och EU tillsammans<br>med ett ytterligare antal länder hittills bidragit med cirka 390 miljoner<br>US-dollar. Sverige har utfäst sig att utbetala 2,5 miljoner ecu under år<br>1998. Ukrainas andel uppgår till 50 miljoner US-dollar i form av bidrag<br>av materiel och arbetskraft. Befintliga medel är tillräckliga för att<br>genomfora den första undersökande fasen av projektet vilken bedöms ta<br>två till tre år. Det är angeläget att Sverige kan bidra till projektets<br>fullföljande som ingår i en överenskommelse att stänga hela<br>kärnkraftverket i Tjemobyl år 2000.</p>
<p>Insatser inom kämsäkerhetsområdet skall samordnas med Sidas<br>program för energisamarbete. I det nuvarande programmet kanaliseras<br>medel till Statens kämkraftinspektion respektive Statens strålskydds-<br>institut genom Sida som också följer upp stödet. En utvärdering av det<br>svenska stödet för kärnsäkerhet och strålskydd pågår som även skall</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>52</p>
<p>studera behovet av eventuella organisatoriska förändringar av nuvarande Prop. 1997/98:70<br>samarbete.</p>
<h5>4.5.5 Energi</h5>
<p>I de tidigare centralplanerade ekonomierna i Central- och Östeuropa var<br>energisektorn starkt tillförselorienterad, prioriterad från investerings-<br>synpunkt och dominerad av statliga företag. Koppling saknades mellan<br>de verkliga produktions-, transport-, och distributionskostnaderna och det<br>pris användaren betalade. Sektorn karaktäriserades av överkonsumtion av<br>energi och en omfattande miljöpåverkan.</p>
<p>Upplösningen av det forna Sovjetunionen ledde för många av länderna<br>till en dramatisk ökning av priserna på importerad olja och gas samtidigt<br>som en kraftig ekonomisk tillbakagång skedde. Följden blev i de baltiska<br>länderna att energiförbrukningen sjönk med upp till 50% mellan 1991<br>och 1993. Med de höjda priserna påbörjades en nödvändig men smärtsam<br>förändringsprocess i energisektorn och for närvarande pågår denna<br>process med olika intensitet i olika länder.</p>
<p>Problemen har förstärkts i många länder där man av politiska skäl<br>avstått från att vidta nödvändiga höjningar av de inhemska el- och<br>värmepriserna och låtit energiföretagen fortsätta leverera till icke<br>betalande kunder. För många energiföretag har följden blivit dålig<br>likviditet, ett kraftigt eftersatt underhåll och svårigheter att finna extern<br>finansiering. För slutanvändama, som har en mycket begränsad<br>betalningsförmåga, är det största problemet bristande incitament och<br>resurser att genomföra energisparåtgärder.</p>
<p>Behovet av stödinsatser inom energisektorn är stort. Förändringsarbetet<br>försvåras av att många länder saknar såväl lagstiftning som kunskaper på<br>förvaltnings- och företagsnivå för den nödvändiga marknads-<br>anpassningen. Det finns dock stora möjligheter att öka effektiviteten i<br>produktion, distribution och slutanvändning av såväl värme som el vilket<br>också kommer att bidra till en minskad miljöpåverkan.</p>
<p>Sida har sedan 1993 genomfört insatser på energiområdet i Central-<br>och Östeuropa. Sidas totala engagemang på energiområdet uppgår till ca<br>100 miljoner kronor i bidrag och ca 200 miljoner kronor i krediter varav<br>70 miljoner kronor hittills är beslutat. Sidas energisamarbete betonar de<br>institutionella aspektema och ställer krav på förändringar i<br>mottagarländerna. Stödet begränsas i huvudsak till åtgärder som avser<br>befintliga energisystem för att där minska förlusterna och öka<br>effektiviteten. Stöd ges till effektivisering i alla led från produktion till<br>slutanvändning men med krav att åtgärderna skall vara lönsamma. Stöd<br>till satsning på nya produktionsanläggningar motiveras enbart vid<br>övergång till inhemska bränslen för att förbättra miljön och uppnå en<br>rimlig självförsöijningsgrad. Stödet inriktas på områden där speciell<br>svensk kompetens finns och s.k. twinningsamarbete ingår.</p>
<p>Riksdagen beslutade den 10 juni 1997 om riktlinjer för energipolitiken<br>(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I beslutet<br>framhålls vikten av ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i</p>
<p>53</p>
<p>Östersjöregionen. Det är av stort svenskt intresse att minska riskerna med Prop. 1997/98:70<br>kärnkraften i Baltikum och övriga Östeuropa samt att utveckla ett<br>energisystem kring Östersjön som är säkert, väl dimensionerat och<br>ekologiskt uthålligt. Riksdagen har sedan år 1993 anvisat ca 300 miljoner<br>kronor för ett program för utveckling av energisystemet i bl.a. Baltikum<br>och övriga Östeuropa. Programmet är en strategisk del i den svenska<br>klimatpolitiken och administrerades ursprungligen av Närings- och<br>teknikutvecklingsverket (NUTEK). Sedan den 1 januari 1998<br>administreras programmet av Statens Energimyndighet.</p>
<p>Sida har i sin energiutredning föreslagit att utvecklingssamarbetet på<br>energiområdet skall bidra till en omställning av energisystemen i<br>mottagarländerna med syfte att nå ett effektivt utnyttjande av befintliga<br>resurser med beaktande av EU:s miljökrav, en långsiktig inriktning på<br>miljömässigt uthålliga energislag, en väl fungerande energisektor baserad<br>på marknadsekonomiska principer och intemalisering av miljökostnader<br>samt en rimlig grad av leveranssäkerhet. Sida har vidare pekat på behovet<br>av en tydligare ansvarsfördelning mellan utvecklingssamarbetet och det<br>klimatpolitiska samarbetet.</p>
<p>Regeringen aviserade i propositionen En uthållig energiförsörjning<br>(prop. 1996/97:84) att allt statligt svenskt stöd inom energiområdet till<br>Central- och Östeuropa kommer att bli föremål för utvärdering infor<br>budgetåret 1999. Utvärderingen av de svenska insatserna inom<br>energiområdet i regionen beräknas vara slutförd under senare delen av<br>våren 1998. I avvaktan på resultatet av denna utvärdering är regeringen<br>inte beredd att ta ställning till inriktningen av verksamheten eller till<br>ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter. Regeringen avser att<br>återkomma till riksdagen i denna fråga i budgetpropositionen for år 1999.</p>
<h4>4.6 Jämställdhet</h4>
<h5>Sammanfattning:</h5>
<p>- Allt samarbete med Central- och Östeuropa skall präglas av ett<br>jämställdhetsperspektiv, vilket innebär att planerade insatser skall<br>analyseras utifrån de effekter de kan ha på kvinnor respektive män.<br>Kvinnor och män skall identifieras som samarbetspartners och<br>aktörer.</p>
<p>- Utvecklingssamarbetet skall utformas så att det bidrar till ökad<br>jämställdhet mellan kvinnor och män i samarbetsländerna.</p>
<p>- Särskilda insatser skall genomforas för att öka kvinnors<br>representation i de politiska församlingarna och för att underlätta<br>kvinnors situation på arbetsmarknaden.</p>
<p>Frågan om jämställdhet i Central- och Östeuropa är komplex. Arvet<br>från Sovjettiden med formella men knappast reella kvoteringar och<br>betungande dubbelarbeten innebär att många kvinnor idag har en negativ<br>inställning till begreppet jämställdhet. Samtidigt har utvecklingen mot<br>demokrati och marknadsekonomi inneburit ökade skillnader mellan</p>
<p>54<br></p>
<p>kvinnor och män inom de flesta samhällsområden i Central- och Prop. 1997/98:70<br>Östeuropa. Enligt Världsbanken utgör kvinnor idag 70-80 % av det totala<br>antalet arbetslösa i Central- och Östeuropa och kvinnor är arbetslösa<br>under längre perioder än män. Central- och Östeuropa är för närvarande<br>den enda region i världen där andelen kvinnor i beslutsfattande ställning<br>minskar. Samtidigt försämras männens situation på flera områden, där<br>exempelvis ökad alkoholkonsumtion och därtill kopplade sjukdomar<br>samt fallande medellivslängd är alarmerande.</p>
<p>Det är vidare viktigt att de länder som kandiderar för EU-medlemskap<br>kan uppfylla det relativt omfattande regelverk som finns inom unionen på<br>j ämställdhetsområdet.</p>
<p>Regeringen föreslog i proposition 1994/95:160 att ett könsrelaterat<br>perspektiv borde anläggas på hela östsamarbetet i syfte att nå bättre<br>resultat. I proposition 1995/96:153 föreslog regeringen att de riktlinjer<br>för jämställdhet i utvecklingssamarbetet som höll på att utarbetas skulle<br>omfatta även östsamarbetet. Riksdagen beslutade i juni 1996 att ett<br>jämställdhetsperspektiv skall prägla hela utvecklingssamarbetet med<br>Central- och Östeuropa. Samma år utfördes en studie över hur<br>jämställdheten kunde främjas i samarbetet med Central- och Östeuropa<br>(Ds 1996:72). Studien konstaterade att det fanns goda förutsättningar att<br>integrera jämställdhetsaspekter inom samtliga samarbetsområden som<br>Sverige engagerat sig i. Studien framhöll att jämställdhetsffågoma måste<br>ges en central ställning i planering och administration av samarbetet.<br>Jämställdhetsarbetet skall således bedrivas på alla samhällsområden,<br>vilket ställer stora krav på uppmärksamhet och frånvaro från<br>slentriantänkande hos dem som planerar och genomför samarbetet.<br>Studien framhöll också vikten av ett bra statistikunderlag för att belysa<br>brister och behov i utvecklingssamarbetet. Lokal demokrati, företagande,<br>vård och omsorg samt enskilda organisationer nämndes som särskilt<br>strategiska områden för jämställdhetsarbetet. Regeringen avser också<br>utveckla expertutbytet inom jämställdhetsarbetet.</p>
<p>Sverige bör i sitt samarbete med Central- och Östeuropa ha som mål att<br>åstadkomma ett effektivare utvecklingssamarbete genom att identifiera<br>både kvinnor och män som samarbetsparter och aktörer. Sverige bör<br>verka för att förbättra möjligheterna för kvinnor att själva formulera sina<br>krav på samhällsutvecklingen samt att kvinnor och män i våra<br>samarbetsländer oavsett grundförutsättningar skall ha lika möjligheter att<br>själva få välja hur de vill forma sina liv. Jämställdhet är inte en<br>kvinnofråga utan en demokratifråga. Samtidigt är det också en<br>ekonomisk fråga, eftersom oförmåga att ta tillvara både mäns och<br>kvinnors kompetens och kunskap innebär ett ineffektivt utnyttjande av<br>landets resurser.</p>
<p>Kunskap om samarbetslandets egna mål, strategier, prioriteringar och<br>initiativ skall utgöra grunden för alla insatser. Utvecklingssamarbetet<br>skall grundas på en analys av kvinnors och mäns olika ansvar och behov.<br>Vid prioritering mellan olika sektorer och mellan olika projekt inom en<br>sektor skall projekt med tydligt jämställdhetsperspektiv äga företräde.<br>Varje insats skall utformas så att både kvinnor och män kan påverka, ta<br>del av och själva bidra till utvecklingen. I kontakter med samarbets-<br></p>
<p>55</p>
<p>länderna på alla nivåer och med internationella organisationer Prop. 1997/98:70<br>verksamma i länderna skall klargöras att jämställdhet ingår som ett<br>viktigt kriterium vid utformning och bedömning av landstrategier,<br>samarbetsprogram och projekt, för att samarbetet skall ge goda<br>utvecklingseffekter och tillvarata både kvinnors och mäns behov och<br>resurser. Det är viktigt att i dialogen med samarbetsländerna föra fram<br>frågan om jämställdhet som en central förutsättning för demokrati och<br>hållbar utveckling. Rapportering, översyner och utvärderingar skall vara<br>könsuppdelade och skall analysera hur jämställdhetsperspektivet har<br>vägts in och hur insatserna har påverkat förhållandet mellan kvinnor och<br>män i målgruppen. I insatser där jämställdhetsperspektiv saknas skall<br>utrönas om insatsen kunde ha haft jämställdhetseffekter med en alternativ<br>uppläggning. Som ett komplement till principen om att alla insatser skall<br>präglas av ett jämställdhetsperspektiv, kan särskilda insatser riktade till<br>enbart kvinnor eller män vara motiverade. Det gäller t.ex. de särskilda<br>utbildningar som har genomförts med kvinnliga företagsledare och<br>kvinnliga journalister. Insatser riktade mot kvinnliga politiker kan också<br>vara motiverade. Det kan också gälla insatser riktade till män för att öka<br>kunskapen om alkohol- och tobakskonsumtionens hälsovådliga effekter.</p>
<p>Eftersom samarbetet fick ett uttalat jämställdhetsperspektiv först 1996,<br>är det ytterst svårt att bedöma effekterna av hittillsvarande jämställdhets-<br>arbete. I Ds 1997:75 framförs kritik mot att jämställdhetsperspektivet<br>hittills inte har fatt tillräcklig genomslagskraft. Ett förverkligande av<br>jämställdhetsmålet kräver skärpt uppmärksamhet i beredning och<br>uppföljning av projekt, samt säkerställande av att jämställdhets-<br>perspektivet beaktas i utvärderingar av samarbetet. Regeringen anser att<br>de handlingsplaner för jämställdhet i utvecklingssamarbetet med Central-<br>och Östeuropa som fastställts av Utrikesdepartementet och Sida är ett led<br>i detta arbete.</p>
<p>56</p>
<h3>Samarbetsländerna</h3>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Regeringens förslag: Sveriges utvecklingssamarbete med de central-<br>och östeuropeiska länderna skall bidra till en dynamisk och<br>demokratisk europeisk gemenskap. Prioriterade samarbetsländer skall<br>vara Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina.<br>Utökade insatser i andra länder förutses även. Utvecklingssamarbetet<br>skall inriktas på att stödja Estland, Lettland, Litauen och Polens<br>medlemskap i Europeiska unionen och på att vidare integrera<br>Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer.</p>
<p>Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag<br>(bilaga 1).</p>
<p>Remissinstanserna: Har i huvudsak godtagit utredarens förslag<br>(bilaga 3).</p>
<h4>5.1 Geografisk prioritering</h4>
<p>Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa har hittills<br>koncentrerats till Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Detta är<br>en konsekvens av Sveriges geopolitiska läge och strävan att bidra till<br>ökad säkerhet och ökat välstånd i Östersjöregionen. Sverige har<br>tillsammans med grannländerna runt Östersjön många gemensamma<br>intressen och kulturella och historiska band. Utvecklingssamarbetet med<br>dessa länder är ett naturligt led i övergången till ett normalt<br>grannlandssamarbete. Samarbetet med Ukraina har utvecklats snabbt och<br>förutses under den kommande treårsperioden få en betydande omfattning.<br>För kommande samarbetsperiod finns anledning att fortsatt prioritera<br>dessa sex länder. Under det närmaste året skall nya landstrategier<br>fastställas för de sex länderna vari inriktningen av samarbetet skall<br>preciseras.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0370/prop_199798__70-4.png" style="width:295pt;height:137pt;"/>
<p>Med framför allt Polen och Estland utvecklas samarbetet allt mer till<br>normala grannlandsrelationer och utvecklingssamarbetet kan således<br>komma att minska under kommande treårsperiod. Det finns dock<br></p>
<p>57</p>
<p>fortfarande många områden inom vilka utvecklingssamarbetet även Prop. 1997/98:70<br>framgent kommer att spela en betydande roll. Det gäller särskilt<br>kunskapsstöd för att underlätta EU-medlemskapet och investeringar på<br>miljö- och energiområdet, vilka också är nödvändiga ur ett<br>medlemskapsperspektiv.</p>
<p>Samarbetet med Lettland och Litauen kommer likaledes i mycket hög<br>utsträckning att vara inriktat på åtgärder som underlättar anpassningen till<br>EU. Det är viktigt att Sverige söker förhindra att nya skiljelinjer skapas<br>mellan de länder i Östersjöregionen som börjar förhandla om<br>medlemskap och de som eventuellt kan komma att få vänta med<br>realförhandlingar. Åtgärder för att påskynda Lettland och Litauens<br>närmande till EU är därför särskilt angelägna och utvecklingssamarbetet<br>väntas spela en fortsatt betydande roll i våra relationer med dessa länder<br>under kommande samarbetsperiod.</p>
<p>Samarbetet med Ryssland har såsom förutskickades i proposition<br>1994/95:160 fördjupats och utökats under de senaste åren. Detta är en<br>utveckling som väntas fortsätta. Såväl säkerhetspolitiska som<br>ekonomiska skäl tillsammans med stora samarbetsmöjligheter talar för en<br>fortsatt ökning av utvecklingssamarbetet med Ryssland. Ett tilltagande<br>intresse finns på rysk sida för att lära av svenska erfarenheter vad gäller<br>reformering av offentlig sektor, inte minst på det sociala området. Ökat<br>näringslivssamarbete och miljö- och energisamarbete förutses också.<br>Rent generellt kan sägas att samma typer av insatser som är motiverade i<br>kandidatländerna också är välgrundade i Ryssland, eftersom de knyter<br>Ryssland närmare europeiska och internationella samarbetsstrukturer.</p>
<p>Under senare år har också utvecklingssamarbetet med Ukraina inletts<br>och vuxit i bredd och omfattning. Ukrainas storlek och dess geopolitiska<br>läge i Europa gör att landets utveckling är av säkerhetspolitiskt och<br>ekonomiskt intresse för Sverige. Regeringen anser därför att det finns<br>goda skäl att inkludera Ukraina i den prioriterade länderkretsen. Den<br>successiva ökning av utvecklingssamarbetet som skett under innevarande<br>samarbetsperiod bör fortsätta under kommande treårsperiod.</p>
<h5>Några nyckeldata för samarbetsländerna 1997</h5>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Estland</p></td><td>
<p>Lettland</p></td><td>
<p>Litauen</p></td><td>
<p>Polen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Befolkning, milj</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>38,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP-tillväxt, %</p></td><td>
<p>11</p></td><td>
<p>5</p></td><td>
<p>5</p></td><td>
<p>6,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inflation, %</p></td><td>
<p>12</p></td><td>
<p>7</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>13,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Direktinvesteringar,</p></td><td>
<p>200</p></td><td>
<p>300</p></td><td>
<p>250</p></td><td>
<p>4500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>milj US-dollar</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat sektor, %</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>60</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>65</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshet, %</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>12,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Medellivslängd<sup>1</sup></p></td><td>
<p>61,7</p></td><td>
<p>60,8</p></td><td>
<p>63,6</p></td><td>
<p>67,6</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Förväntad medellivslängd för män 1995 (Ukraina: 1994)</p>
<p>147,5</p>
<p>0,4</p>
<p>11,1<br>3100</p>
<p>70</p>
<p>9</p>
<p>58,3</p>
<p>Ryssland Ukraina</p>
<p>50,9</p>
<p>-4</p>
<p>10,1</p>
<p>400</p>
<p>50</p>
<p>2,7</p>
<p>62,8</p>
<p>Källa: EBRD</p>
<p>En särskild beredskap bör finnas för utökat samarbete med Vitryssland<br>när de politiska och ekonomiska förutsättningarna finns för att bedriva<br>utvecklingssamarbete med landet. Fram till dess är det av vikt att inte<br></p>
<p>58</p>
<p>Vitryssland isoleras helt och stöd till enskilda organisationer, Prop. 1997/98:70<br>fackföreningar och människorättsorganisationer kan härvid utgöra ett<br>väsentligt svenskt bidrag.</p>
<p>Samarbetet med Moldavien i synnerhet, men även med länderna i<br>Kaukasus och Centralasien, skall utvecklas. Detta utvecklingssamarbete,<br>liksom det med länderna i f.d. Jugoslavien samt Albanien, finansieras<br>emellertid från biståndsanslaget.</p>
<p>I det följande ges en redogörelse för utvecklingen i samarbetsländerna,<br>det hittillsvarande utvecklingssamarbetet samt förslag på fortsatt<br>samarbete och prioriteringar.</p>
<h4>5.2 Estland</h4>
<p>Sedan självständigheten återvanns 1991 har den ekonomiska politiken i<br>Estland haft en liberal marknadsinriktning. Den ekonomiska politiken har<br>genomforts med en konsekvens som imponerat på omvärlden. Det<br>faktum att Estlands ekonomiska omställning började tidigt och sedan<br>1991 präglats av kontinuitet, torde vara en viktig faktor varför den<br>Europeiska kommissionen i somras föreslog inledande av direkta<br>medlemskapsforhandlingar med Estland. På Europeiska rådets möte i<br>Luxemburg i december 1997 beslöts att under våren 1998 inleda direkta<br>förhandlingar om medlemskap med Estland.</p>
<p>Ett resultat av den förda politiken är, att Estland uppnått en hög grad av<br>ekonomisk integration med EU. Från att 1991 i princip ha varit helt<br>beroende av östhandeln går idag över 50 % av Estlands export till EU-<br>medlemsstater och mer än 60 % av importen kommer därifrån.<br>Privatiseringen har i Estland gått snabbt och har på en del områden varit<br>mer omfattande än i vissa medlemsländer. Etableringsfriheten och<br>företagsklimatet har skapat en dynamisk ny privat sektor. Den privata<br>sektorn står för 70 % av BNP. Rättssystemet har alltjämt brister men<br>uppbyggnaden fortskrider. Ett mått på de relativa ekonomiska<br>framgångarna är inte minst det betydande förtroende som Estland har hos<br>utländska investerare. I detta avseende överträffas man endast av<br>Tjeckien och Ungern. På den negativa sidan noteras handelsunderskottet<br>som potentiellt besvärligt men ändå hanterligt. Landets valuta, kroon, har<br>utgjort ankaret i ekonomin och har varit stabil sedan 1992.</p>
<p>Den ekonomiska utvecklingen har medfört att många har fatt det bättre<br>i Estland. Men den ekonomiska omvandlingen har också lett till att vissa<br>grupper drabbats, i synnerhet äldre människor och barnfamiljer. Den<br>sociala sektorn har inte utvecklats i takt med den ekonomiska<br>omställningen. Frukterna av de ekonomiska framgångarna är dessutom<br>ojämnt fördelade över landet eftersom de flesta investeringar och<br>samarbetsprojekt riktats till huvudstaden Tallinn med omnejd.</p>
<p>Omkring 35 % av Estlands befolkning utgörs av icke-ester, varav de<br>rysktalande dominerar. Av dessa 35 % utgörs 23 % (antalsmässigt cirka<br>335 000) av personer som saknar estniskt medborgarskap. Frågan om<br>dessa personers ställning har bäring på Estlands förhållande till Ryssland,<br>som, ofta med hänvisning till detta problem, ännu inte skrivit under något</p>
<p>59</p>
<p>gränsavtal med Estland och inte heller beviljat Estland MGN-status.<br>Frågan har även viss bäring på Estlands förhållande till Europeiska<br>unionen. I sitt utlåtande över Estland rekommenderade Europeiska<br>kommissionen att naturaliseringen av landets icke-medborgare skulle<br>påskyndas.</p>
<p>Estlands nuvarande relationer med EU regleras av det Europaavtal som<br>trädde i kraft den 1 februari 1998 samt det Partnerskapsavtal som ska<br>leda fram till medlemskap.</p>
<p>Sveriges samarbete med Estland har till och med 1997 uppgått till<br>cirka 610 miljoner kronor. Betoningen har legat på kunskapsöverföring<br>och institutionsutveckling.</p>
<p>Omfattande demokratiinsatser har genomförts inom ramen för det<br>fördjupade vänortssamarbetet med deltagande av ett stort antal estniska<br>och svenska kommuner. Även på länsstyrelsenivå finns ett liknande<br>samarbete. Detta samarbete har haft god effekt genom att förbättra den<br>lokala demokratin, introducera nya förvaltningssätt, bidra till ökad<br>miljömedvetenhet och inte minst främja goda grannrelationer och ökad<br>säkerhet genom att bygga nätverk mellan Sverige och Estland.</p>
<p>På miljöområdet har stöd främst givits inom Östersjöprogrammet<br>vilket syftar till att minska utsläppen i Östersjön. Sida har delfinansierat<br>ett avloppsreningsprojekt i Haapsalu och ombyggnad av fjärrvärmenät<br>och panncentraler i ett flertal estniska städer, vilket gynnat både<br>energiförsöijningen och miljön. Sverige bidrar också via Statens<br>Strålskyddsinstitut, SSI, till att sanera två militära övningsreaktorer och<br>omgivande lagringslokaler från sovjettiden i Paldiski.</p>
<p>För att främja näringslivsutvecklingen har stöd särskilt kanaliserats via<br>två program för utbildning och rådgivning, StartÖst och Advantage East.<br>Den särskilda exportkreditgarantiramen, det baltiska investerings-<br>programmet (BIP) och bankinvesteringar genom Swedfund Financial<br>Markets är exempel på andra näringslivsfrämjande insatser.</p>
<p>Inom offentlig förvaltning har Sverige bidragit till utformning av ett<br>redovisningssystem för statsförvaltningen med syfte att öka kontrollen<br>och insynen i myndigheter och departement. Stöd har också utgått till<br>institutionsuppbyggnad inom transportsektorn. Bl.a. har luftfarts-,<br>sjöfarts- och vägverk etablerats med svenskt stöd. Sverige har också stött<br>utvecklingen inom den sociala sektorn genom stöd till projekt inom<br>sjukvårds- och kulturområdet. Sverige har genom Svenska institutets stöd<br>till språkutbildning bidragit till att förbättra de rysktalande<br>befolkningsgruppernas förutsättningar att lära sig det estniska språket.</p>
<p>Det säkerhetsfrämjande samarbetet har varit betydande.</p>
<p>Den svenska regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja<br>Estlands EU-integration. Tonvikten bör läggas vid att hjälpa Estland att<br>uppfylla EU:s gemensamma regelverks förpliktelser. Detta innebär bl.a.<br>fortsatt stöd inom tredjepelarområdet, inklusive en ökad satsning på<br>rättsväsendet, fortsatt bidrag med EU-rådgivare, utökning och<br>fördjupning av kunskapsöverföringen vad gäller inre-marknadsfrågor och<br>förmedlemskapsstrategin. Estlands egen förmedlemskapsstrategi bör ses<br>som riktlinje för det bilaterala EU-integrationsstödet.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>60</p>
<p>Svenskt stöd skall i större utsträckning inrikta sig på det sociala<br>området där insatser behövs för att bl.a. stärka barnens rätt, de<br>handikappades ställning och kvinnorelaterade hälso- och sjukvårdsfrågor.<br>Det kommunala och regionala samarbetet, som är kostnadseffektivt, har<br>god effekt på den lokala demokratin och gynnar landsbygden, skall<br>vidare utvecklas. Det är också mycket angeläget att i utökad utsträckning<br>bidra till integration av de rysktalande i det estniska samhället, något som<br>skulle leda till ökad politisk, ekonomisk och social stabilitet. Stödet bör i<br>ökad utsträckning inriktas på integrationsffämjande projekt i vidare<br>bemärkelse, därmed inte endast språkundervisning. Samarbetet bör<br>omfatta en större beredskap att i olika former understödja främjandet av<br>det medborgerliga medvetandet hos invånare oavsett etnisk tillhörighet<br>eller medborgarskap.</p>
<p>Mycket av det system- och institutionsuppbyggande stödet på central<br>nivå till Estland bör kunna fasas ut under kommande treårsperiod. Andra<br>insatser måste emellertid fortsätta i ett längre tidsperspektiv. Det gäller<br>kunskapsöverföringen på EU-området, där det svenska stödet skall<br>fortsätta till dess Estland uppnått medlemskap i EU. Det gäller också<br>investeringarna på miljö- och energiområdet, där såväl regionala skäl<br>som uppfyllandet av EU:s villkor talar för ett längre perspektiv på<br>utvecklingssamarbetet. Stödet bör också ha ett längre tidsperspektiv när<br>det gäller insatser som syftar till ett ökat grannlandssamarbete och till ett<br>gränsöverskridande samarbete. Det kan gälla stöd för att bygga upp<br>bestående nätverk och kontakter genom exempelvis enskilda<br>organisationer, kommuner, län och landsting samt stöd till kulturellt och<br>akademiskt samarbete.</p>
<h4>5.3 Lettland</h4>
<p>Den politiska situationen i Lettland sedan landet 1991 återfick<br>självständigheten har kännetecknats av turbulens och bräckliga<br>koalitionsregeringar i inrikespolitiken parallellt med en större kontinuitet<br>i utrikespolitiska och ekonomiska frågor. En säkerhetspolitiskt betingad<br>konsensus råder i stort kring landets västorientering med EU- och<br>NATO-medlemskap som främsta mål. Även om Lettland inte valdes ut i<br>den första gruppen länder som får möjlighet att börja realförhandla<br>skapade EU-toppmötets utvidgningsbeslut i Luxemburg i december 1997<br>förutsättningar för Lettland att ta ytterligare steg för att integreras i de<br>västeuropeiska strukturerna. EU-medlemskapsperspektivet, vilket<br>förstärktes av beslutet i Luxemburg, utgör en betydelsefull draghjälp och<br>ger förstärkta incitament för fortsatta ekonomiska reformer.</p>
<p>Den ekonomiska omställningsprocessen som inleddes när landet<br>återfick självständigheten 1991 har haft periodvisa bakslag. Hanteringen<br>av den omfattande bankkris som bröt ut 1995 och som innebar ett visst<br>avbräck i den ekonomiska omställningen var dock framgångsrik. Den<br>ekonomiska utvecklingen under de senaste två åren har varit påtagligt<br>positiv. Privatiseringsprocessen är nu mer eller mindre avslutad för små-<br>och medelstora företag. Den eftersläpande privatiseringen av större<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>61</p>
<p>företag har fatt ny fart. Den lettiska regeringen planerar att sälja ut alla Prop. 1997/98:70<br>kvarvarande storföretag inom ett år. Om de strukturreformer som nu<br>inletts fullföljs kan detta bädda för en mer stabil tillväxtbas framöver.</p>
<p>Den privata sektorns andel av ekonomin har ökat stadigt och uppgår nu<br>till cirka 60 % av BNP.</p>
<p>Utrikeshandeln utgörs till hälften av handel med EU-ländema.<br>Ryssland är dock fortfarande den största enskilda handelspartnern, till<br>stor del beroende på den stora transithandel som går via lettiska hamnar.<br>Valutan, laten, är stabil.</p>
<p>Även om en ekonomisk ljusning nu kan skönjas har de gångna årens<br>ekonomiska åtstramningar drabbat betydande delar av befolkningen i<br>form av sjunkande reallöner och pensioner, växande skillnader mellan<br>huvudstaden Riga och landsbygden, tilltagande inkomstklyftor och<br>arbetslöshet. Den sociala sektorn har inte utvecklats i takt med den<br>ekonomiska omställningen, en trend som alltså forst nu börjat vända.</p>
<p>Det lettiska rättsväsendet ter sig i många avseenden svagt och i ett<br>uppbyggnadsskede.</p>
<p>Omkring 43 % av Lettlands befolkning utgörs av icke-letter, varav de<br>rysktalande dominerar. Av dessa utgörs 28 % (antalsmässigt cirka<br>685 000) av personer som saknar lettiskt medborgarskap. Många av dessa<br>personer saknar medborgarskap över huvud taget. Frågan om dessa<br>personers ställning har bäring på Lettlands förhållande till Ryssland, som<br>med hänvisning till detta problem ännu inte velat skriva under något<br>gränsavtal med Lettland.</p>
<p>Naturaliseringsprocessen i Lettland har hittills gått långsamt.<br>Bidragande orsaker till detta är det så kallade "fönstersystemet" där rätten<br>att ansöka om naturalisering endast gradvis utvidgas till olika<br>åldersgrupper samt bristande intresse att ansöka hos dem som har<br>möjlighet därtill. I sitt utlåtande över Lettland konstaterade Europeiska<br>kommissionen att naturaliseringen av landets icke-medborgare måste<br>påskyndas.</p>
<p>Lettlands nuvarande relationer med EU styrs av det Europaavtal som<br>trädde i kraft den 1 februari 1998 samt det partnerskapsavtal som ska<br>leda fram till medlemskap i Unionen.</p>
<p>Sveriges samarbete med Lettland har fram till och med 1997 uppgått<br>till cirka 760 miljoner kronor och varit inriktat på områden av betydelse<br>för den ekonomiska och politiska reformprocessen. Omfattande<br>näringslivsinriktat stöd har kanaliserats via programmen StartÖst och<br>Advantage East. Den särskilda exportkreditgarantiramen vid EKN, det<br>baltiska investeringsprogrammet ( BIP) och Swedfund Financial Markets<br>utgör ytterligare kanaler för näringslivsinriktat samarbete.</p>
<p>Betydande insater har genomförts på det säkerhetsfrämjande området.</p>
<p>Det fördjupade vänortssamarbetet har inte varit lika omfattande som i<br>Estland men har haft positiva effekter för den lokala demokratin och<br>förvaltningen och främjat goda grannrelationer och ökad säkerhet genom<br>att bygga nätverk mellan Sverige och Lettland. Flera svenska<br>myndigheter, t.ex. Naturvårdsverket, Riksskatteverket och Sjöfartsverket<br>har bidragit till förnyelsearbete inom motsvarande myndigheter i<br>Lettland.</p>
<p>För att främja en hållbar social utveckling pågår för närvarande ett<br>program med stöd av Världsbanken för reformering av pensions- och<br>socialförsäkringssystemen till vilket Sverige ger väsentliga bidrag.<br>Insatser på miljöområdet görs bl.a. för effektivisering av kommunal<br>energiförbrukning. Tillsammans med Världsbanken finansierar också<br>Sverige flera vatten- och avloppsreningsprojekt i lettiska städer. Sverige<br>har via Svenska institutet och tillsammans med andra länder, bland annat<br>genom UNDP, bidragit till integrationsfrämjande åtgärder för att den<br>rysktalande befolkningen ska bli en integrerad del av det lettiska<br>samhället, i det senare fallet genom ekonomiskt stöd för utbildning i<br>lettiska språket.</p>
<p>Den svenska regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja<br>Lettlands EU-integration och det svenska utvecklingssamarbetet är ett<br>viktigt medel för att bidra till uppfyllandet av det målet. Detta innebär<br>bl.a. att fortsätta stödet till tredje pelarens område, inklusive en ökad<br>satsning på rättsområdet, att bidraga med EU-rådgivare, att utöka och<br>fördjupa kunskapsöverföring vad gäller inre-marknads- och förmedlem-<br>skapsstrategi genom s.k. twinningarrangemang. Lettlands egen förmed-<br>lemskapsstrategi bör ses som riktlinje för det bilaterala EU-<br>integrationsstödet.</p>
<p>Svenskt stöd skall i större utsträckning inriktas på det sociala området<br>samt på näringslivsfrämjande insatser för främst småföretag och<br>landsbygdsutveckling. Inom det sociala samarbetet bör uppmärksamhet<br>ges åt barnens situation och rättigheter. Det kommunala och regionala<br>samarbetet, som är kostnadseffektivt, har god effekt på den lokala<br>demokratin och gynnar landsbygden, skall fortsätta. Fortsatta insatser på<br>miljöområdet är önskvärda inte minst ur ett EU-perspektiv. Det är också<br>angeläget att i utökad utsträckning bidra till integration av de rysktalande<br>i det lettiska samhället, något som skulle leda till ökad politisk,<br>ekonomisk och social stabilitet. Stödet bör inriktas i ökad utsträckning på<br>integrationsfrämjande projekt i vidare bemärkelse, därmed inte endast<br>språkundervisning. Samarbetet bör omfatta en större beredskap att i olika<br>former understödja främjandet av det medborgerliga medvetandet hos<br>invånare oavsett etnisk tillhörighet eller medborgarskap.</p>
<p>Huvuddelen av det system- och institutionsuppbyggande stödet på<br>central nivå till Lettland bör kunna avvecklas på fyra till sex års sikt. EU-<br>integrationsstödet kommer dock att fortsätta till dess Lettland blivit<br>medlem i EU. Investeringar på miljö- och energiområdet, kommer också<br>att ha ett längre tidsperspektiv i ljuset av den regionala dimensionen och<br>kraven för EU-medlemskap. Ett längre tidsperspektiv skall också<br>anläggas på de insatser som syftar till ett fördjupat grannlandssamarbete,<br>stödet till utvecklandet av bestående nätverk eller kontakter mellan<br>enskilda organisationer, kommuner, län, och landsting samt kulturellt och<br>akademiskt samarbete.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>63</p>
<h4>5.4</h4>
<h4>Litauen</h4>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Sedan Litauen 1991 återfick självständigheten råder en grundläggande<br>konsensus om den övergripande färdriktningen i ekonomiska och<br>utrikespolitiska frågor. Ett politiskt scenskifte ägde rum efter<br>parlamentsvalen 1996 då LDDP, med rötter i kommunistpartiet, som<br>tidigare dominerat politiken, fick träda tillbaka för en koalition mellan<br>det konservativa och det kristdemokratiska partiet. Maktskiftet innebar en<br>accelerering av reformpolitiken. Den positiva utvecklingen på det<br>stabiliseringspolitiska området fortsätter och strukturreformerna böljar ta<br>fart. Även om Litauen inte valdes ut i den första gruppen länder som får<br>möjlighet att börja realförhandla skapade EU-toppmötets utvidgnings-<br>beslut i Luxemburg i december 1997 förutsättningar för Litauen, att med<br>egna ansträngningar och med fortsatt stöd utifrån, ta ytterligare steg för<br>att integreras i de västeuropeiska strukturerna. EU-medlemskaps-<br>perspektivet, vilket förstärktes av beslutet i Luxemburg, utgör en<br>betydelsefull draghjälp och tillhandahåller förstärkta incitament för<br>fortsatta ekonomiska reformer.</p>
<p>Cirka 40 % av Litauens utrikeshandel sker med OSS-ländema, framför<br>allt genom det strukturella beroendet av råvaru- och energiimport från<br>Ryssland. Handelsutbytet med EU har vuxit.</p>
<p>De ryska och polska minoriteterna i Litauen är relativt väl integrerade i<br>samhället. Det i oktober förra året undertecknade gränsavtalet mellan<br>Ryssland och Litauen var en stor framgång. Det senaste halvåret har det<br>skett en vitalisering av de rysk-litauiska förbindelserna.</p>
<p>Litauens nuvarande relationer med EU styrs av det Europaavtal som<br>trädde i kraft den 1 februari 1998 samt det partnerskapsavtal som ska<br>leda fram till medlemskap i Unionen.</p>
<p>Det svenska stödet till Litauen har totalt uppgått till 820 miljoner<br>kronor sedan starten 1990 och domineras av insatser för att förbättra<br>säkerheten vid Ignalina (drygt 230 miljoner kronor), institutionsstärkande<br>insatser till stöd för den ekonomiska och politiska reformprocessen samt<br>det säkerhetsfrämjande stödet. Svenska kommuner har ett mycket<br>välutvecklat vänortssamarbete med litauiska kommuner vilket främst<br>främjat den lokala demokratin och ökat kompetensen inom den lokala<br>förvaltningen. Inom skogs- och jordbruksnäringen stöds ett utvecklings-<br>program som bl.a. är inriktat på uppbyggnad av administrativa<br>institutioner och praktisk företagsutveckling. En särskild satsning på<br>kvinnliga företagare på landsbygden har gjorts. På energi- och<br>miljöområdet görs betydelsefulla insatser för att främja energibesparing<br>framför allt i bostadsområden. I samarbete med Världsbanken och<br>Finland genomförs omfattande investeringar i nya avloppsreningsverk i<br>städerna Klaipeda och Siauliai.</p>
<p>Näringslivsstöd har kanaliserats via Sidas program StartÖst och<br>Advantage East, exportkreditgarantiramen vid EKN, det baltiska<br>investeringsprogrammet (BIP) samt investeringar i banksektorn genom<br>Swedfund Financial Markets. Genom Sida har vidare stöd givits till<br>uppbyggnad av luftfarts- och sjöfartsverk, sjöräddning, oljebekämpning,<br>fartygsinspektion och jämvägsutveckling. På det sociala området stödjer</p>
<p>64</p>
<p>Sverige bl.a. ett projekt för att förbättra kommunernas möjligheter att Prop. 1997/98:70<br>erbjuda den sociala service som sociala riskgrupper och speciellt utsatta<br>behöver, inom ramen för ett Världsbanksprogram.</p>
<p>Den svenska regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja<br>Litauens EU-integrering och det svenska utvecklingssamarbetet är ett<br>viktigt medel för att bidra till uppfyllandet av det målet. Tyngdpunkten i<br>samarbetet skall ligga på att hjälpa Litauen uppfylla EU:s gemensamma<br>regelverks förpliktelser. Detta innebär bl.a. att fortsätta stödet till tredje<br>pelarens område, inklusive ökade insatser till stöd för rättsväsendet, att<br>bidraga med EU-rådgivare samt att utöka och fördjupa kunskaps-<br>överföring vad gäller inre-marknads- och förmedlemskapsstrategier<br>genom s.k. twinningarrangemang. Litauens egen förmedlemskapsstrategi<br>bör ses som riktlinje för det bilaterala EU-integrationsstödet.</p>
<p>Svenskt stöd bör i större utsträckning inriktas på områden där svensk<br>expertis efterfrågas och där Sverige har komparativa fördelar i<br>förhållande till andra givare, såsom det sociala området, miljöområdet<br>samt det kommunala och regionala samarbetet som både är<br>kostnadseffektivt, har god effekt på den lokala demokratin och gynnar<br>landsbygden. Det näringslivsffämjande stödet skall ha fortsatt utrymme i<br>samarbetet. Det är också mycket angeläget att i utökad utsträckning göra<br>investeringar i energisektorn, vilket på sikt kan möjliggöra en avveckling<br>av kärnkraftverket Ignalina. Sverige bör inta en aktiv roll inte bara för att<br>stödja andra energialternativ, utan även för att försöka involvera hela EU<br>i den omfattande finansieringsfrågan som följer på kravet av en<br>avveckling.</p>
<p>Huvuddelen av det system- och institutionsuppbyggande stödet på<br>central nivå till Litauen bör kunna avvecklas på fyra till sex års sikt. EU-<br>integrationsstödet kommer dock att fortsätta till dess Litauen uppnått<br>medlemskap i EU. Investeringar på miljö- och energiområdet, kommer<br>också att ha ett längre tidsperspektiv i ljuset av den regionala<br>dimensionen och kraven för EU-medlemskap. Ett längre tidsperspektiv<br>skall också anläggas på de insatser som syftar till ett fördjupat<br>grannlandssamarbete, t.ex. stödet till utvecklandet av bestående nätverk<br>eller kontakter mellan enskilda organisationer, kommuner, län, och<br>landsting samt kulturellt och akademiskt samarbete.</p>
<h4>5.5 Polen</h4>
<p>Polens tidigt införda och genomgripande ekonomiska reformer har lett<br>till att landet förvandlats till en av Europas mest dynamiska ekonomier<br>där nyföretagandet utgör motorn i omvandlingen. De senaste åren har det<br>skett ett kraftigt uppsving i utländska direktinvesteringar och sedan ett<br>par år även sjunkande arbetslöshet och stigande reallöner.<br>Företagsklimatet har möjliggjort framväxten av ett stort antal nya företag<br>och det polska banksystemet är tämligen sunt. Polen anses i dag vara en<br>fungerande marknadsekonomi och kommer att inleda medlemskaps-<br>förhandlingar med EU under 1998. Det polska OECD-medlemskapet i</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 70<br></p>
<p>november 1996 tjänar som ytterligare ett bevis på landets framgångsrika<br>omvandling. Polen förväntas även bli medlem i NATO år 1999.</p>
<p>Samtidigt som de demokratiska och marknadsekonomiska institu-<br>tionerna konsolideras, står Polen inför en rad strukturella utmaningar, av<br>vilka reformeringen av socialförsäkringssystemet, privatiseringen av de<br>kvarvarande statliga företagen och moderniseringen av infrastrukturen är<br>några exempel. Likaså återstår mycket arbete för att förbättra miljön,<br>även om Polen även här har gjort framsteg, inte minst tack vare<br>miljöavgifter och miljöfonder som fyller en stor uppgift som styrmedel<br>och finansieringskälla för miljöinvesteringar. Trots att produktionen ökar<br>i Polen, har detta inte medfört ökade utsläpp av föroreningar. En modem<br>författning och en ny brottsbalk antogs 1997 men rättsväsendet, som har<br>en nyckelställning i EU-anpassningen, lider av resursbrist och behov av<br>EU-kompetensutveckling. En decentraliseringsprocess inleddes i Polen<br>efter 1989. Ansvarsfördelningen mellan central och lokal nivå är<br>reglerad, men det förekommer fortfarande oklarheter och konflikter<br>mellan kommunallagstiftningen och andra lagar. Det kanske allvarligaste<br>hindret för en fungerande lokal självstyrelse är dock att den kommunala<br>andelen av skatteintäkterna är starkt begränsad. Dessa problem kan dock<br>komma att lösas i samband med det pågående arbetet med en stor läns-<br>och kommunreform. Även inom arbetsmarknadsområdet finns det frågor<br>som fortfarande är viktiga att lösa i Polen. Arbetslösheten har minskat<br>under senare år, men uppvisar stora regionala skillnader och är en av de<br>viktigare faktorerna bakom den alltjämt utbredda fattigdomen.</p>
<p>Europaavtalet med Polen trädde i kraft i februari 1994 och<br>förberedelserna för EU-medlemskapet innebär en stor kraftansträngning<br>för Polen i form av anpassning av lagar och institutioner, modernisering<br>av jordbruket och utveckling av landsbygden, anpassning på<br>miljöområdet, utbyggnad av transportinffastrukturen, privatisering och<br>omstrukturering av den tunga industrin (främst kol och stål), reform av<br>finansväsendet och förändringar av socialförsäkringssystemet - för att<br>bara nämna några av de viktigaste uppgifterna som Polen står inför. I dag<br>byggs en EU-kompetens upp inom den polska centrala förvaltningen,<br>men vikten av att bygga upp EU-kunskapema även hos tjänstemän i den<br>regionala förvaltningen, som ju i framtiden bland annat kommer att<br>hantera frågor som rör EU:s bidragssystem, bör understrykas.<br>Stödinsatser på regional och kommunal nivå skulle med fördel kunna<br>kombineras med redan pågående samarbete inom lokal demokrati och<br>vänortssamarbete och kan fa särskild betydelse, eftersom Polen står inför<br>en genomgripande reform av sin regionala och kommunala förvaltning.</p>
<p>Det svenska utvecklingssamarbetet med Polen inleddes 1989 och<br>uppgår till 610 miljoner kronor. En betydande del av detta stöd har avsett<br>miljöinsatser. Som exempel kan nämnas stöd till avloppsrening i staden<br>Sopot vid östersjökusten. Ytterligare exempel på svenska insatser är det<br>svenska stödet i form av rådgivning till den regionala skatteförvaltningen<br>i Szczecin-området. Även till reformeringen av socialförsäkringssystemet<br>har svenska insatser genomförts inklusive uppbyggnaden av det nya<br>pensionssystemet. Sverige har också samarbetat med Polen när det gäller<br>sociala trygghetssystem som omsorg om äldre, funktionshindrade,<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>66</p>
<p>metoder för förebyggande av missbruk och rehabilitering av missbrukare. Prop. 1997/98:70<br>Den kommunala förvaltningen har också givits omfattande stöd genom<br>vänortssamarbetet. Svenska kommunförbundet har givit stöd till<br>utvecklingen av det kommunala självstyret. Inte minst mellan kommuner<br>i södra Sverige och norra Polen finns det idag ett betydande utbyte och<br>kontaktnät. Samarbetet har även omfattat kunskapsöverföring beträffande<br>Sveriges jämförelsevis aktuella erfarenheter av medlemskaps-<br>förhandlingama och förberedelser för EU-medlemskapet via seminarier,<br>studiebesök och expertföreläsningar.</p>
<p>Polens behov av utländskt “kunskapsbistånd” har minskat vilket också<br>avspeglas i att det svenska stödet minskat. Huvuddelen av stödet vad<br>gäller system- och institutionsuppbyggnad skall gradvis fasas ut under<br>kommande treårsprogram. Regeringen avser att successivt trappa ned det<br>stöd som inte har starka drag av grannlandssamarbete. För vissa områden<br>kommer dock att anläggas ett längre tidsperspektiv, främst EU-<br>anpassningsåtgärder, jämställdhet och lokalt självstyre samt vissa<br>miljöinvesteringar, som även fyller en viktig funktion inför EU-<br>medlemskapet. EU-integrationsstödet kommer att fortgå till Polen blivit<br>medlem i EU.</p>
<h4>5.6 Ryssland</h4>
<p>I jämförelse med det turbulenta och stundtals dramatiska skeende som<br>kännetecknade Ryssland under början av nittiotalet kan den politiska och<br>ekonomiska utvecklingen i landet under senare år karaktäriseras som<br>förhållandevis stabil, även om de omvälvande reformer som det ryska<br>ledarskapet inledde efter Sovjetunionens sammanbrott ännu på långt när<br>kan anses avslutade. Integrationen av Ryssland i de europeiska<br>strukturerna har fortsatt, bl.a. genom medlemskapet i Europarådet i<br>januari 1996.</p>
<p>Den kanske tydligaste reformframgången på det ekonomiska området<br>manifesteras i den alltmer påtagliga makroekonomiska stabilisering som<br>uppnåtts under framför allt 1997. Bland annat tack vare en strikt penning-<br>och kreditpolitik från den ryska centralbankens sida har inflationen<br>kontinuerligt sjunkit, för att 1997 bringas ned till cirka 11 %. Samtidigt<br>har växelkursen stabiliserats och centralbankens styrränta föll till som<br>lägst 18% i oktober 1997. Dessa resultat har stärkt förtroendet for<br>Ryssland på de finansiella marknaderna och lett till ett ökat inflöde av<br>investeringskapital. Ryssland har numera blivit så integrerat i<br>världsekonomin att den ryska ekonomin påverkas av yttre skeenden,<br>såsom krisen i Sydostasien. Oron på de finansiella marknaderna i Asien<br>under hösten 1997 följdes av branta aktiekursfall och stigande räntor<br>också i Ryssland. Tillväxten förväntas öka ytterligare under 1998, från en<br>svag ökning 1997 som ersatte sju år av ekonomisk tillbakagång. Det bör i<br>sammanhanget noteras att rysk ekonomisk statistik ej alltid är rättvisande.<br>Storleken på den svarta och grå ekonomin är svår att beräkna, men torde<br>ligga i intervallet 25^40 % av BNP.</p>
<p>67</p>
<p>Trots att flera ekonomiska indikatorer går i rätt riktning har den ryska Prop. 1997/98:70<br>regeringen fortfarande flera stora problem att lösa. Det statsfinansiella<br>läget är prekärt, och för 1997 var budgetunderskottet ungefar sju procent<br>av BNP till följd av framför allt dålig skatteindrivning och dålig<br>budgetdisciplin. Otillräckliga skatteinkomster är ett av skälen till de<br>omfattande förseningarna av utbetalningar av löner inom den statliga<br>sektom. En planerad men försenad skattereform kommer förhoppnings-<br>vis att leda till en förbättring av läget.</p>
<p>Ett ekonomiskt och på sikt politiskt problem är de ökande sociala<br>klyftorna som uppstått i Ryssland. Stora grupper har inte kunnat förbättra<br>sin ekonomiska situation, och utsatta grupper som pensionärer,<br>handikappade och barnfamiljer är ofta ekonomiskt marginaliserade i det<br>nya Ryssland. Fattigdomen är på sina håll utbredd, även om tillförlitlig<br>statistik saknas. De fortsatta ryska ekonomiska reformerna måste därför<br>oundvikligen i högre utsträckning ta hänsyn till de sociala behoven i<br>samhället.</p>
<p>Överhuvudtaget kan konstateras att den ekonomiska utvecklingen<br>generellt uppvisar stora olikheter mellan olika regioner i Ryssland med<br>en klar koncentrering av tillväxt och investeringar i Moskvaregionen. En<br>fortsatt omstrukturering av den produktionsapparat som byggdes upp<br>under sovjettiden, och som ofta saknade reella förutsättningar för att<br>överleva under marknadsekonomiska villkor, ter sig alltmer nödvändig.<br>Denna process har ännu bara inletts, och kommer framdeles sannolikt att<br>medföra stora folkomflyttningar inom Ryssland från stagnerande till mer<br>dynamiska områden.</p>
<p>Relationerna mellan EU och Ryssland har nyligen gått in i en ny fas i<br>och med att avtalet om partnerskap och samarbete (PSA) trädde i kraft<br>den 1 december 1997. Det återstår att se om de ryska förväntningarna på<br>en mer flexibel tillämpning av EU:s handelspolitik kommer att kunna<br>infrias. Mycket beror på Rysslands egna ansträngningar att driva<br>reformprocessen vidare. EU är Rysslands viktigaste handelspartner och<br>står för en ansenlig del av de utländska direktinvesteringama i den ryska<br>ekonomin.</p>
<p>Ryssland har i enlighet med regeringens beslut getts ökad prioritet i det<br>bilaterala utvecklingssamarbetet. Sedan samarbetet inleddes 1990, har<br>insatserna uppgått till närmare 700 miljoner kronor. Rysslands andel av<br>det totala samarbetet med Central- och Östeuropa har under den senaste<br>treårsperioden varit ungefär 20 %, att jämföra med tolv procent under de<br>två föregående åren. Under 1997 har samarbetet med Ryssland uppgått<br>till drygt 160 miljoner kronor.</p>
<p>Merparten av samarbetet har varit av kunskapsöverförande och<br>instituti onsuppbyggande karaktär. Tyngdpunkten i det bilaterala<br>samarbetet har legat på områdena demokratiutveckling, marknads-<br>ekonomi och miljövård. Rådgivning och utbildning har skett i ett<br>samarbetsprojekt mellan Finansdepartementet och det ryska finans-<br>ministeriet, innefattande den statliga budgetprocessen, allmän och statlig<br>revision, statsskuldforvaltning samt skattepolitik och skatteadministra-<br>tion. Detta samarbete har betydelse för att stärka förutsättningarna för<br>företagandet och näringslivets villkor, liksom gjorda insatser inom bland<br></p>
<p>68</p>
<p>annat lantmäteri och fastighetsregistrering. Cirka 55 miljoner kronor har<br>sedan 1991 satsats på Lantmäteriverkets arbete. Sverige har även bidragit<br>med 4 miljoner kronor till ISTC, Internationellt centrum för vetenskap<br>och teknik i Moskva. ISTC är en internationell fond till stöd för<br>vetenskaplig forskning för ryska vetenskapsmän och ingenjörer. Den<br>sociala sektoms roll i samarbetet har ökat på senare tid. På<br>demokratiområdet har bland annat journalistutbildningar genomförts.</p>
<p>Det är regeringens uppfattning att en ytterligare expansion av den<br>ryska andelen i utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa är<br>motiverad. I Ds 1997:75 påpekas att samma typer av insatser som<br>genomförs i kandidatländerna till EU kan vara motiverade också i<br>Ryssland, eftersom de knyter Ryssland närmare det europeiska<br>samarbetet.</p>
<p>Regeringen anser vidare att de nordvästra delarna av Ryssland -<br>städerna S:t Petersburg, Kaliningrad, Pskov, Novgorod, Archangelsk och<br>Murmansk med kringliggande län samt Karelen - fortsatt skall vara<br>prioriterade i samarbetet med Ryssland. En viss geografisk koncentration<br>är önskvärd för att undvika splittring av de begränsade svenska<br>resurserna och samtidigt möjliggöra synbara effekter av insatserna. Det<br>skall dock betonas att det är fullt möjligt och önskvärt att genomfora<br>angelägna projekt i andra ryska regioner. Det gäller t.ex. federala system<br>och institutioner i Moskva eller projekt i andra regioner där<br>reformprocessen är av särskilt intresse och där en insats kan vara av<br>strategisk betydelse för det svensk-ryska samarbetet på sikt. Projekt i<br>mindre reformbenägna regioner i den europeiska delen av Ryssland kan<br>också vara motiverade, lämpligen som en utvidgning av redan<br>existerande projekt i nordvästra Ryssland. Insatser i dessa regioner skulle<br>kunna få relativt stor effekt och bidra till attitydförändringar.</p>
<p>Behoven av rent tekniskt stöd är fortfarande stora i Ryssland. Det är<br>svårt att bedöma hur samarbetet kommer att utvecklas på längre sikt men<br>utgångspunkten bör vara ett tidsperspektiv på utvecklingssamarbetet på<br>närmare tio år. Tyngdpunkten i det svenska samarbetet bör fortsatt ligga<br>på kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad, men investeringar<br>bör i ökad utsträckning komma i fråga. Ett antal större investerings-<br>projekt med svenskt deltagande på vatten/avlopps- och fjärrvärme-<br>området planeras i Ryssland som en fortsättning på tidigare gjorda<br>förstudier. Större flexibilitet vad beträffar möjligheten att kombinera<br>tekniskt utvecklingssamarbete med materiellt stöd bör eftersträvas också<br>på andra områden, till exempel genom samfmansiering med andra givare.</p>
<p>Samarbetsområden som förtjänar särskild uppmärksamhet från svensk<br>sida under de kommande åren är den sociala sektom, gränsöverskridande<br>samarbete, stärkande av rättssystemet, utbildning och erfarenhetsutbyte<br>för företagsledare och statstjänstemän, stöd till lokal självförvaltning, det<br>civila samhället och massmedia, samt miljö- och energiåtgärder inklusive<br>kärnsäkerhet och strålskydd.</p>
<p>Svenska erfarenheter på det sociala området bör även fortsättningsvis<br>kunna ligga till grund för ett fördjupat samarbete med Ryssland. En<br>social omsorg som lindrar de negativa konsekvenserna av<br>omstruktureringen av företag och myndigheter är en förutsättning för att</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>69</p>
<p>den ekonomiska reformprocessen skall bli framgångsrik i Ryssland.<br>Behovsprövade socialförsäkringssystem, pensionsreformer, profylaktisk<br>hälsovård, åldringsvård och arbetsmarknadspolitik är exempel på<br>områden for svenska insatser. Åtgärder som förbättrar barnens situation<br>bör ägnas särskild uppmärksamhet i samarbetet med Ryssland. Det kan<br>gälla barn- och mödravård, arbete med barn med funktionshinder samt<br>barn på institutioner eller folkhälsokampanjer riktade till ungdomar.</p>
<p>Ökade insatser som strävar till att uppmuntra gränsöverskridande<br>samarbete mellan framför allt Ryssland och de baltiska staterna bör<br>uppmuntras, mot bakgrund av att spänningarna kring de nya<br>statsgränserna kvarstår. Goda relationer mellan Ryssland och dess<br>grannar främjar också en positiv ekonomisk utveckling i hela<br>Östersjöregionen. Insatser för att stimulera kontakter och handel mellan<br>små och medelstora företag i Sverige och Ryssland bör därför prioriteras.<br>Arbete pågår på svensk sida for att utröna hur sådan stimulans bäst kan<br>ges.</p>
<p>Det säkerhetsfrämjande samarbetet med Ryssland skall utvecklas. Det<br>bör bland annat utformas så att det främjar Rysslands integration i<br>euroatlantiska strukturer och bidrar till förbättrade baltisk-ryska<br>förbindelser. Stödet har också betydelse för att integrera Kaliningrad i ett<br>regionalt samarbete.</p>
<p>Åtgärder som kan bidra till ett stärkande av rättsväsendet och dess<br>institutioner synes också välmotiverade. Möjligheterna att genomföra<br>samarbetsprojekt riktade mot åklagar- och domstolsväsendet bör<br>undersökas, liksom insatser som främjar tillämpningen av rättsstatens<br>principer i statsförvaltningens myndighetsutövning. Till detta anknyter<br>också behovet av fasta och kända spelregler för näringslivet i Ryssland.<br>Möjligen kan svenska insatser göras i syfte att stärka framför allt<br>implementeringen av lagstiftningen på t.ex. områdena äganderätt,<br>konkurrens- och konsumentskydd.</p>
<p>Sverige har som svar på en appell från president Jeltsin åtagit sig att<br>under fem år ta emot totalt 1 000 unga ryska företagsledare på kortare<br>perioder av utbildning och praktik i Sverige. Element av utbildning för<br>ryska statstjänstemän ingår redan i flera av projekten inom det reguljära<br>samarbetet. Erfarenhetsutbytet på förvaltningsområdet bör kunna<br>intensifieras inom flera sektorer, både på central, regional och lokal nivå.<br>Även korta vistelser i Sverige för unga ryska tjänstemän inom förvalt-<br>ningen ger möjligheter till att fa intryck av svensk förvaltningstradition<br>(t.ex. styrformer, öppenhet och serviceskyldighet gentemot medborgarna<br>samt den enskilde tjänstemannens ansvar).</p>
<p>Svenska insatser som stöder den lokala självförvaltningen och det<br>civila samhället utifrån de svenska erfarenheterna bedöms även framgent<br>vara efterfrågade. Vänortsamarbetets roll är väsentligt i uppbyggandet av<br>nätverk mellan svenska och ryska lokala och regionala myndigheter,<br>folkrörelser och föreningar. Insatser bör därför göras för att utöka och<br>intensifiera de svenska vänortskontaktema med ryska städer. Svenska<br>institutets kultur- och akademiutbytesprogram är också av stor vikt för<br>den demokratiska utvecklingen.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>70</p>
<p>Ryska journalister har i tidigare skeden av samhällsomvandlingen i Prop. 1997/98:70<br>Ryssland deltagit aktivt i svenska samarbetsprojekt. Dagens mångfald av<br>oberoende ryska massmedia betyder inte att fortsatta svenska<br>projektsatsningar på området inte längre är motiverade. Undersökande<br>journalistik och synen på media som en oberoende statsmakt är inga<br>självklarheter i Ryssland. Fortsatta seminarier för ryska journalister är<br>därför mycket angelägna, möjligen i kombination med praktik på svenska<br>nyhetsredaktioner.</p>
<h4>5.7 Ukraina</h4>
<p>Den ukrainska reformprocessen har lett till framsteg, framför allt inom<br>stabilisering och privatisering, men bristen på genomgripande<br>strukturella reformer gör att Ukraina är ett av de få länder i Östeuropa där<br>tillväxten har uteblivit. Vissa framsteg har dock gjorts, bland annat<br>markerar en ny valuta, hryvnjan, och en ny författning från 1996 landets<br>självständighet. Motståndet till privatisering har varit starkt, men<br>privatiseringstakten har ökat och den privata sektorn beräknas uppgå till<br>minst 50 % av BNP 1997. Stabiliseringen har varit framgångsrik i så<br>måtto att inflationen, som uppgick till 10 000 % år 1993, har sjunkit till<br>10% år 1997.</p>
<p>Det politiska motståndet mot reformprocessen manifesteras i det<br>ukrainska parlamentet, Verchovna rada, som bland annat har motsatt sig<br>privatiseringen av en rad ukrainska företag. Huruvida det parlamentariska<br>motståndet minskar efter parlamentsvalet i mars 1998 återstår att se.<br>Ingen klar konkurrent till sittande president Leonid Kutjma har<br>utkristalliserats inför nästa presidentval år 1999.</p>
<p>Bristen på strukturella reformer är det största hotet mot den ukrainska<br>reformpolitiken. I avsaknad av strukturella förändringar växer den<br>inofficiella ekonomin under det att företagens utveckling hindras av<br>bristande avreglering, oklara lagar, licenser och byråkrati. Underskottet i<br>statsbudgeten har hittills kunnat finansieras med hjälp av lån, vilket hjälpt<br>till att hålla inflationstakten nere, men på sikt måste underskottet minska<br>och budgetens sammansättning ändras. Statsbudgeten är utsatt för stora<br>svårigheter med skatteindrivningen, vilket i sin tur även påverkar<br>utgiftssidan. Även om utrikeshandeln ökat markant från en mycket låg<br>nivå, ökar också handelsunderskottet. Företagen hämmas av omfattande<br>byråkrati, bristfällig skattelagstiftning och korruption. De utländska<br>investeringarna har ökat i omfattning, men är fortfarande blygsamma i<br>relation till landets storlek. De haltande reformerna har utsatt<br>befolkningen för påfrestningar. Den höga inflationen har urholkat<br>besparingarna och försenade löneutbetalningar är vanligt förekommande.<br>De sociala problemen är likartade de som förekommer i Ryssland.<br>Mycket återstår att göra inom den sociala sektorn, vars tillstånd påverkar<br>det folkliga stödet för ekonomiska reformer.</p>
<p>Den 14 juni 1994 undertecknades ett partnerskaps- och samarbetsavtal<br>(PSA) mellan EG och dess medlemsstater och Ukraina, i vilket parterna<br>tillerkänner varandra mest-gynnad-nationsbehandling, dock med<br></p>
<p>71</p>
<p>sedvanliga undantag. Liksom för Ryssland innehåller Ukrainas PSA en<br>bestämmelse om att 1998 undersöka om omständigheterna medger att<br>förhandlingar om upprättande av ett frihandelsområde kan påbörjas. Ett<br>interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor tillämpades<br>inledningsvis, ett avtal som reglerade frågor inom gemenskapens<br>kompetens, främst inom områdena varuhandel, betalningar och<br>konkurrens. Interimsavtalet med Ukraina trädde i kraft den 1 februari<br>1996 och PSA den 1 mars 1998.</p>
<p>Sveriges utvecklingssamarbete med Ukraina initierades senare än för<br>övriga samarbetsländer men har ökat successivt. Fram till och med 1997<br>uppgick stödet till cirka 90 miljoner kronor, varav 2,9 miljoner US-<br>dollar, (cirka 24 miljoner kronor) har avsatts till en EBRD-fond för<br>inkapsling av den havererade reaktorn vid Tjemobyl. Stommen i det<br>bilaterala samarbetet vilar på fastighetsregistrering/lantmäteri, utbildning<br>av socialarbetare och kommunalt självstyre. Samarbete sker även på<br>statistikområdet, genom arbetsmarknadsutbildningar och utbildning av<br>journalister samt inom ramen för StartÖst. Från och med 1998 finns<br>utrymme även i Sida-Östs näringslivsprogram, Advantage East. Flertalet<br>av dessa projekt befinner sig i ett initialskede, varför det ännu är för tidigt<br>att analysera resultaten. Ett lektorat i svenska finns vid Sjevtjenko-<br>universitetet i Kiev sedan 1997 och efterfrågan på svenskundervisning är<br>stor. Sverige har även bidragit med cirka 16 miljoner kronor till STCU,<br>ett vetenskapligt-teknologiskt center. STCU finansierar projekt som<br>utförs av ukrainska forskare. Intresset för verksamheten har varit stort<br>och flera hundra projekt har beviljats finansiering.</p>
<p>Utvecklingssamarbetet med Ukraina bör ses i ett perspektiv om<br>närmare tio år och förväntas fortsätta öka inom kommande<br>programperiod. Insatserna skall inriktas på områden som underlättar den<br>ekonomiska och demokratiska utvecklingen. Direkt näringslivsfrämjande<br>insatser och stöd till uppbyggnad av de i en marknadsekonomi<br>nödvändiga institutionerna, såsom en fungerande skatteförvaltning, bör<br>fortsätta. Ett fördjupat samarbete förutses inom den sociala sektorn, där<br>svenska insatser bör medverka till att bygga upp nya system och<br>institutioner samt till att förbättra folkhälsan. Likaså bör barnens situation<br>ägnas särskild uppmärksamhet. Insatser som främjar akademiskt och<br>kulturellt utbyte bör intensifieras. Energisituationen i Ukraina är<br>besvärlig och energisparande åtgärder är därför angelägna. Även på<br>kämsäkerhetsområdet finns utrymme för utökat samarbete.</p>
<h4>5.8 Vitryssland</h4>
<p>De politiska och ekonomiska reformerna i Vitryssland har i huvudsak<br>avstannat och utvecklingen har på många områden inneburit en återgång<br>till förhållanden rådande under sovjettiden. Den politiska makten är<br>starkt koncentrerad till presidenten. Mänskliga rättigheter såsom<br>yttrande- och pressfrihet är mycket begränsade. Bristen på ekonomiska<br>reformer och återgången till ett sovjetliknande ekonomiskt system har<br>bland annat medfört att inflationen ökat de senare åren. Landet lider inte</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>72</p>
<p>bara av en låg standard inom områden som hälso- och sjukvård,<br>handikappvård mm utan har dessutom problem med alkoholism, hiv-<br>spridning och efterverkningar från Tjemobylkatastrofen. Vitryssland har<br>därför en lång väg att gå mot fungerande demokrati, marknadsekonomi<br>och ett hållbart socialt system.</p>
<p>På grund av den alltmer auktoritära politiken, brott mot de mänskliga<br>rättigheterna samt ovilja att ta intryck av omvärldens kritik har det varit<br>svårt att samarbeta med landet. Det är därför positivt att OSSE har kunnat<br>öppna ett kontor i landet och detta skall förhoppningsvis bidra till en mer<br>positiv utveckling. Internationella finansiella institutioner har starkt<br>begränsat sin utlåning eftersom Vitryssland inte har uppfyllt de villkor<br>som varit knutna till krediterna.</p>
<p>I Sverige har intresset för att stödja det vitryska civilsamhället<br>markerats bland annat genom ett internationellt seminarium vid<br>Östersjöinstitutet i Karlskrona i november 1997. De viktigaste insatserna<br>för att stödja landets utveckling bör ske inom civilsamhället. Regeringen<br>anser att Sveriges stöd bör inriktas på åtgärder för att bygga upp ett<br>demokratiskt samhälle genom organisationer inriktade på mänskliga<br>rättigheter och samhällelig utveckling, föreningar såsom miljö-<br>organisationer och oberoende fackföreningar samt andra enskilda<br>organisationer. Kunskapsöverföring som syftar till systemöppnande<br>åtgärder skall också vara möjliga. Kontakter och utbyte på regional och<br>lokal nivå bör uppmuntras, gärna i samverkan med organisationer i<br>Vitrysslands grannländer. Även den sociala sektom bör prioriteras inom<br>ramen för samarbetet mellan enskilda organisationer. Student- och<br>forskarutbyte bör intensifieras, liksom seminarier och utbildningsinsatser.<br>En beredskap bör finnas för ett utvecklat samarbete när politiska och<br>ekonomiska förutsättningar föreligger.</p>
<h4>5.9 Centraleuropa</h4>
<p>Föratom Estland, Lettland, Litauen och Polen, som är av regeringen<br>prioriterade samarbetsländer, finns ytterligare sex kandidatländer i<br>Central- och Östeuropa. Dessa är Bulgarien, Rumänien, Slovakien,<br>Slovenien, Tjeckien och Ungern. Med anledning av de kommande<br>förhandlingarna om medlemskap i EU är det av stort värde att öka<br>kontakterna med dessa länder och stödja deras integrationssträvanden.<br>Regeringen har därför avsatt särskilda medel för att främja<br>integrationsarbetet med samtliga kandidatländer. Totalt avsattes fyra<br>miljoner kronor under 1997 för sådana insatser och minst lika mycket<br>väntas anslås för 1998. Det bör därutöver finnas utrymme för att göra<br>ytterligare insatser i regionen om angelägna behov skulle uppstå.</p>
<p>Tjeckien och Ungern ingår båda i den grupp länder som först skall<br>inleda förhandlingar med EU. Dessutom kommer dessa länder,<br>tillsammans med Polen, troligen att bli medlemmar i NATO år 1999.<br>Båda länderna är intressanta handelspartner för Sverige. Det aktiva<br>besöksutbytet samt EU-integrationsstödet väntas bli fortsatt intensivt.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>73</p>
<p>Slovenien har den högsta inkomsten per invånare bland Prop. 1997/98:70<br>kandidatländerna, i nivå med Grekland och Portugal och cirka 70 % av<br>handeln sker redan med EU. Slovenien ingår i en första grupp av<br>kandidatländer som påbörjar förhandlingar om medlemskap i EU 1998.<br>Landet är medlem i FN:s säkerhetsråd 1998-99 och har aktivt sökt<br>svenskt stöd och samarbete i flera EU-relaterade frågor.</p>
<p>Slovakien tillhör inte den första grupp länder som får börja förhandla<br>om EU-medlemskap, vilket främst beror på brister i demokratins<br>funktionssätt och institutionernas stabilitet Det är av vikt att Slovakien<br>inte blir isolerat. Sverige bör därför också ha en beredskap att stödja<br>landets demokratiska krafter genom t.ex. bidrag till enskilda<br>organisationer och oberoende media.</p>
<p>Först efter parlamentsvalet våren 1997 tog Bulgariens regering itu med<br>nödvändiga reformåtgärder. Samma kan sägas om Rumänien efter de val<br>till parlamentet som ägde rum i november 1997. Båda länderna har en<br>lång väg att gå innan de kan inleda förhandlingar om medlemskap. Det är<br>mot den bakgrunden betydelsefullt med fortsatt EU-integrationsstöd.</p>
<h4>5.10 Utvecklingsländerna i regionen</h4>
<p>Det finns ett antal länder i Central- och Östeuropa som enligt OECD:s<br>biståndsorgan, DAC (Development Assistance Committee), klassificeras<br>som utvecklingsländer på grund av deras låga inkomstnivå. Det rör sig<br>om vissa länder i f.d. Sovjetunionen och f.d. Jugoslavien samt Albanien.<br>Det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder omfattas inte av<br>denna proposition eftersom det finansieras över det ordinarie<br>biståndsanslaget, utgiftsområde 7 A, under en särskild anslagspost,<br>Europa. Det kan ändå vara motiverat för helhetens skull att kortfattat här<br>redogöra för det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder.</p>
<p>Fredsavtalet från Dayton har lagt en grund för återuppbyggnad och<br>inbördes diplomatiska förbindelser på nya grundvalar mellan Bosnien-<br>Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ) och Kroatien.<br>Försoningsprocessen går dock mycket långsamt, framförallt avseende<br>möjligheten för flyktingar i regionen att i större omfattning återvända till<br>sina ursprungliga hem. FRJ präglas alltjämt av djupa motsättningar<br>mellan folkgrupperna i samhället. Etniskt betingade motsättningar<br>riskerar även att försena utvecklingen i Makedonien (FYROM). Albanien<br>har påböijat vägen tillbaka mot försoning och utveckling och måste ges<br>möjligheter att fortsatt spela en stabiliserande roll i området.</p>
<p>Ovanstående påverkar i sin tur demokratiseringstakten och respekten<br>för mänskliga rättigheter över hela området. För överskådlig tid framåt<br>torde således utvecklingen präglas av etniska och politiska spänningar<br>inom och över de nationella gränserna. Detta riskerar försena närmandet<br>till övriga Europa. Medlemskap i EU har högsta utrikespolitiska prioritet<br>i de berörda länderna. För att integrationen skall ske på en socialt,<br>ekonomiskt och säkerhetspolitiskt stabil grund har EU utvecklat en<br>regional ansats. Den innebär att länderna i regionen på olika sätt måste<br>förmås att fungera internt och tillsammans. Även de svenska insatserna i</p>
<p>74</p>
<p>regionen måste präglas av ett regionalt synsätt. Biståndet skall bidra till<br>långsiktig fred och integration av regionen i det europeiska samarbetet.<br>Det skall syfta till att länderna i regionen förmås att fredligt lösa etniskt<br>betingade konflikter och andra spänningar som finns i området.<br>Uppbyggnad av demokratiska och ekonomiska strukturer samt<br>gränsöverskridande insatser måste prioriteras samtidigt som humanitära<br>behov fortsatt skall beaktas. Likaså skall möjligheterna tas tillvara för<br>hemlösa människor i hela regionen att flytta tillbaka till sina ursprungliga<br>bostäder. Detta gäller även flyktingar i tredje land som önskar återvända.</p>
<p>Även i Moldavien, Kaukasus (Georgien, Armenien, Azerbajdzjan) och<br>Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan,<br>Uzbekistan) kommer nödvändigheten att skapa demokratiska och<br>ekonomiska strukturer att stå i centrum. Insatsbehoven kommer främst att<br>bestå i kunskapsöverföring till stöd för de demokratiska och ekonomiska<br>reformprocesserna, inklusive insatser relaterade till mänskliga rättigheter.<br>Olika frågor inom miljöområdet kommer också att prioriteras.<br>Erfarenheterna från tidigare genomförda samarbetsprojekt i de baltiska<br>länderna, Ryssland och Ukraina skall med fördel användas.</p>
<p>Det institutionsutvecklande samarbetet med Moldavien, som redan<br>inletts, förutses bli relativt betydande och skall inriktas på landets<br>önskemål att knytas närmare till EU. Vad gäller geografisk prioritering i<br>övrigt bör stor flexibilitet gälla. En viktig faktor i sammanhanget är<br>bedömningen om var förutsättningarna for ett framgångsrikt samarbete är<br>störst, vilket bl.a. beror på intresset att ta del av svensk kunskaps-<br>överföring. Situationen i vissa av länderna torde göra det mindre<br>meningsfullt att där inleda projekt i större skala.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>75</p>
<h3>Kanaler, instrument och styrning</h3>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<h5>Sammanfattning:</h5>
<p>- De kanaler som finns för utvecklingssamarbetet med Central- och<br>Östeuropa fungerar väl och kompletterar varandra. Samordningen<br>av insatserna skall fortsatt ske inom Utrikesdepartementet och<br>huvuddelen av samarbetet skall kanaliseras genom Sida.</p>
<p>- Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa skall vägledas<br>av flexibilitet vad gäller val av instrument och successivt anpassas<br>till en övergång till ett normalt grannlandssamarbete. Detta innebär<br>att vid sidan av gåvofinansiering skall andra instrument användas i<br>ökad utsträckning, t.ex. riskkapital, garantier och krediter.</p>
<p>- Ytterligare insatser skall ske för att förbättra resultatstyrningen av<br>östsamarbetet.</p>
<p>Utvecklingssamarbetet skall bedrivas med hög flexibilitet och<br>insatserna skall anpassas efter samarbetsländemas utveckling och behov<br>av stöd. Samarbetets utformning och de sektoriella prioriteringarna görs<br>utifrån samarbetsländemas önskemål med utgångspunkt i de över-<br>gripande målen. Insatserna skall i första hand avse kunskapsöverföring<br>och tekniskt samarbete. Inom vissa områden förekommer även<br>investeringar med gåvomedel eller garanti- respektive kreditmedel.<br>Garantier lämnas i form av exportkreditgarantier och som finansiellt stöd.</p>
<p>Utrikesdepartementet bär huvudansvaret för utvecklingssamarbetet<br>med Central- och Östeuropa och har bland annat till uppgift att bereda<br>regeringens beslut om medelsfördelningen mellan olika kanaler vilka i<br>sin tur ansvarar för planering och implementering av<br>samarbetsinsatsema. På basis av proposition 1994/95:160 beslutades att<br>UD skall ha en samordnande roll för östsamarbetet och att medlen för<br>utvecklingssamarbetet skall samlas hos UD. Anslagen fördelas mellan<br>Utrikesdepartementet (säkerhetsfrämjande insatser, multilaterala organ,<br>till regeringens disposition samt avsättning för förlustrisker), Sida,<br>Svenska institutet samt, från och med 1998, Östekonomiska institutet.<br>Vid sidan av dessa anslag tillkommer Sveriges stöd genom EU.</p>
<p>76</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Anslagsfördelning 1995/96-1998</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0370/prop_199798__70-5.png" style="width:261pt;height:122pt;"/>
<p>* I stapeln ingår delposterna Säkerhetsfrämjande stöd, Multilateralt stöd, Till regeringens<br>disposition och Avsättning förlustrisker.</p>
<h4>6.1 Kanaler</h4>
<h5>6.1.1 Sida</h5>
<p>Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) hanterar<br>huvuddelen av det bilaterala samarbetet med länderna i Central- och<br>Östeuropa. Inom Sida handläggs samarbetsinsatsema i Central- och<br>Östeuropa av en särskild avdelning Sida-Öst. Sida-Öst bildades 1995, då<br>den som en del av den nya myndigheten övertog ansvaret för det arbete<br>som tidigare låg på BITS, Swedecorp och SIDA.</p>
<p>Sidas verksamhet spänner över ett brett fält. Insatserna omfattar allt<br>från institutionellt stöd på det ekonomiska och sociala området och<br>näringslivsffämjande insatser till demokratistöd och miljöinvesteringar<br>och insatser för ökad kärnsäkerhet.</p>
<p>Sida har även getts ett särskilt uppdrag att bereda ett antal större<br>energi- och miljöprojekt som delfinansieras av den s.k. Östersjömiljarden<br>(se avsnitt 6.2.5).</p>
<p>Sida har på regeringens uppdrag tagit fram underlag till landstrategier<br>för utvecklingssamarbetet. Sida har också utarbetat underlag för<br>sektorstrategier, t.ex. på demokrati- och miljöområdet.</p>
<p>Regeringen bedömer att Sida-Östs insatser under innevarande<br>samarbetsprogram har varit av stort värde för samarbetsländerna i<br>Central- och Östeuropa och att det har inneburit ett närmande till normalt<br>grannlandssamarbete. Regeringen bedömer att Sida-Östs organisation har<br>varit effektiv och ändamålsenlig.</p>
<p>Regeringen anser att insatser som främjar Estlands, Lettlands, Litauens<br>och Polens EU-medlemskap generellt skall ges företräde i Sidas<br>samarbete med dessa länder för den kommande treårsperioden. Inom<br>ramen för det omfattande institutionsuppbyggande samarbetet skall<br>insatserna ytterligare fokusera på åtgärder som har en direkt positiv<br>effekt på tillnärmelseprocessen till EU. Samarbetet med Ryssland och<br>Ukraina skall utökas och inriktas på att knyta dessa länder närmare<br>europeiska samarbetsstrukturer.</p>
<p>77</p>
<p>Regeringen vill också särskilt framhålla betydelsen av en fördjupning<br>av demokratisamarbetet, särskilt vad gäller insatser på rättsområdet och<br>det decentraliserade samarbetet, liksom en ökning av samarbetet inom de<br>sociala sektorerna. Inom näringslivsområdet är det fortsatt angeläget att<br>utveckla ekonomiska regelverk och fungerande institutioner. Insatsernas<br>karaktär förutses dock komma att ändras i takt med utvecklingen och i<br>överensstämmelse med de åtaganden som flera av samarbetsländerna<br>gjort i förmedlemskapsavtalen med EU.</p>
<p>Miljöinsatser skall ges fortsatt hög prioritet och inriktas på<br>institutionellt samarbete och insatser på lagstiftningens område som är<br>relevanta för EU-anpassningen. Investeringsstödet inom ramen för<br>Åtgärdsprogrammet för Östersjön skall fortsätta. I juni 1998 väntas<br>utrikesministrarna i Östersjöområdet inom ramen för Council of the<br>Baltic Sea States (CBSS) anta en slutlig Agenda 21 for Östersjöområdet.<br>Denna kommer att bygga på de sju sektorsplaner för uthållig utveckling<br>som redan utarbetats. Även åtgärder som föreslås inom ramen för dessa<br>aktionsprogram skall beaktas inom de sektorer där Sida är verksamma.</p>
<p>Regeringen förutser att Sida kommer att fa ett utvidgat ansvar<br>framöver, dels genom att en del av det säkerhetsfrämjande samarbetet<br>planeras överföras till Sida och dels genom ökade möjligheter till kredit-<br>och garantigivning.</p>
<h5>6.1.2 Svenska institutet</h5>
<p>Svenska institutet (SI) omvandlades den första januari 1998 från stiftelse<br>till myndighet. SI har till uppgift att sprida kunskap om Sverige i utlandet<br>och att svara för utbyte med andra länder inom kultur, utbildning,<br>forskning och samhällsliv i övrigt. Verksamheten har under senare år allt<br>mer inriktats på samarbetet med Central- och Östeuropa. Ungefar två<br>tredjedelar av den totala budgeten går till insatser i regionen, inräknat vad<br>som anslås inom utgiftsområde 7 B samt Visbyprogrammet och<br>Östersjöstipendiema som finansieras över andra anslag.</p>
<p>Regeringen anser att samarbetet på de kulturella och akademiska<br>områdena är viktigt för att fördjupa demokratins kultur. I samarbetet är<br>två aspekter av strategisk betydelse för samarbetsländemas utveckling,<br>dels etnisk och språklig integration, dels lokalt/regionalt, mellanstatligt<br>samarbete. SI arbetar med kontaktskapande insatser genom expertutbyte<br>och seminarier samt med språkpedagogisk kompetens såsom<br>undervisning i svenska språket.</p>
<p>SI:s hittillsvarande samarbete med Central- och Östeuropa har i stor<br>omfattning utgått från svenska institutioners, organisationers eller<br>personers önskemål om utlandskontakter. Regeringen anser att SI i<br>fortsättningen i högre utsträckning skall utgå från samarbetsländemas<br>behov och prioriteringar. SI bör samordna den verksamhet som riktar sig<br>mot Central- och Östeuropa. SI bör också ha en beredskap att inom<br>befintliga ramar kunna åta sig uppdrag och leda projekt som regeringen<br>ålägger myndigheten.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>78</p>
<p>I en skrivelse till regeringen betonar SI att kulturutbytet spelar en<br>central roll i samarbetet med Central- och Östeuropa. Ett fritt och i god<br>mening nationellt kulturliv förutsätter internationella kontakter. Denna<br>form av samverkan har i vissa avseenden utvecklats till ett samarbete på<br>mer lika villkor än tidigare, men de flesta samarbetsländerna har ännu<br>inte de finansiella förutsättningarna för ekonomisk jämställdhet i<br>samarbetet.</p>
<p>Det språk- och integrationsstöd som lämnas för integration av de<br>ryskspråkiga befolkningarna i Estland och Lettland är en fortsatt<br>angelägen insats. Detta är även en viktig fråga i ländernas allmänna EU-<br>anpassning. Nära förbundet med integrationsstödet är främjandet av<br>gränsregionalt samarbete. Ett förtroendefullt samarbete över gränserna är<br>beroende av en demokratisk och marknadsekonomisk, jämställd och<br>ekologiskt balanserad utveckling.</p>
<p>Regeringen instämmer i synpunkten som lämnas i Ds 1997:75 att SI<br>bör ägna sig mer åt strategiska analyser för samarbetet, vilket bland annat<br>kan ske genom en intensifiering av expertutbytet inom kultursektorn<br>såväl som inom utbildning och forskning.</p>
<p>En stor del av SI:s samarbete med Central- och Östeuropa sker i form<br>av kortare studiebesök av experter eller seminarier. Inom utbildnings-<br>och forskningsutbytet lämnar SI bidrag dels till samarbetsprojekt mellan<br>svenska universitet och högskolor och deras motsvarigheter i<br>samarbetsländerna, dels ges stipendier till individuellt sökande studenter<br>och forskare. Uppbyggnaden av mer varaktiga nätverk som stödjs genom<br>högskolesamarbetet är av stor vikt för Sveriges fortsatta akademiska<br>förbindelser med dessa länder. Stödet till akademiskt och kulturellt<br>samarbete har förstärkts kraftigt genom regeringens uppdrag att<br>administrera två nya omfattande stipendieprogram inom utbildnings-<br>området på drygt 200 miljoner kronor, Visbyprogrammet och Östersjö-<br>stipendiema, vilka är avsedda för samarbete med närområdet. Intresset<br>för svenskundervisning har under de senaste åren ökat betydligt och<br>efterfrågan förväntas öka, främst från Ukraina och Barentsområdet, under<br>de närmaste åren. Denna verksamhet har stor betydelse som demokrati-<br>och kulturbärare och skall fortsatt vara en viktig del av SI:s verksamhet.</p>
<p>Behovet av tryckt och elektroniskt informationsmaterial är stort i<br>samarbetsländerna eftersom massmedierna fortfarande präglas av viss<br>osäkerhet och oregelbundenhet. SI:s arbete på detta område fyller en<br>viktig funktion, inte minst det material som översätts till respektive lands<br>eget språk.</p>
<h5>6.1.3 Swedfund International AB</h5>
<p>Swedfund International AB är ett av staten helägt aktiebolag vars<br>huvuduppgift är att genom riskkapital tillsammans med svenska företag i<br>samriskprojekt medverka till överföring av svenskt näringslivskunnande<br>till bland annat länder i Central- och Östeuropa för att främja den<br>industriella och ekonomiska utvecklingen i dessa länder. Swedfunds roll<br>är också att främja ökad svensk affärsverksamhet i samarbetsländerna<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>79</p>
<p>och att verka som katalysator for svenska tillväxtföretags internationa-<br>lisering. Stöd kan ges i form av aktiekapital och lån for utveckling av<br>bärkraftiga företag.</p>
<p>Är 1991 erhöll Swedfund 165 miljoner kronor för insatser i Central-<br>och Östeuropa och har sedan fatt tillåtelse att använda högst 100 miljoner<br>kronor av avkastningen på investeringar och lån i u-länder som säkerhet<br>för upplåning på kapitalmarknaden för vidare utlåning i valuta till projekt<br>i Central- och Östeuropa. Swedfund har knappt hälften av sitt<br>portföljvärde i Central- och Östeuropa. Swedfund har utbetalat närmare<br>240 miljoner kronor till ett tjugotal företag i Estland, Lettland, Litauen,<br>Polen, Ryssland, Tjeckien och Ungem. Företagen är verksamma i en rad<br>olika branscher, såsom läkemedel, papper, flygbolag, sågverk,<br>skogsbruksmaskiner, textilindustri, telekommunikation och television.</p>
<p>Regeringen fäster stor vikt vid den roll Swedfund spelar for att bidra<br>till utveckling av ett konkurrenskraftigt näringsliv i samarbetsländerna<br>och är angelägen att verksamheten kan expandera och utvecklas.<br>Swedfund har i skrivelse till regeringen i mars 1997 hemställt om<br>ytterligare kapitaltillskott. Regeringen har som grundval för bedöm-<br>ningen av ett sådant tillskotts omfattning, tillsatt en översyn av<br>Swedfund. Översynen, som skall presenteras under våren 1998, skall<br>innehålla en analys av olika alternativ vad gäller framtida inriktning och<br>omfattning av bolagets verksamhet, inklusive olika finansierings-<br>möjligheter. Regeringen har en beredskap för ett kapitaltillskott och<br>medel har reserverats för detta ändamål under år 1998.</p>
<h5>6.1.4 Swedfund Financial Markets AB</h5>
<p>Bankväsendet i Estland, Lettland och Litauen utvecklas snabbt, men är<br>fortfarande tämligen begränsat i omfattning, med många men ytterst små<br>banker, där utlåningen är liten i förhållande till ekonomiernas storlek.<br>Förtroendet för banksystemen i de baltiska länderna ökar efter en rad<br>bankkriser, men mycket arbete återstår av omstrukturering och<br>institutionsuppbyggnad. Utländskt ägande hjälper till att återskapa<br>förtroendet för bankväsendet och dess funktion att länka sparande och<br>investeringar.</p>
<p>Efter ett regeringsbeslut i september 1995 avsattes 240 miljoner kronor<br>för riskkapitalinvesteringar i affärsbanker i de baltiska länderna. Medlen<br>hämtades från vad som initialt avsattes till stöd för de baltiska valutorna.<br>Avsikten var att svenska investeringar skulle hjälpa till att stabilisera<br>kreditmarknaden, som präglats av bankkriser. Verksamheten bedrivs<br>genom Swedfund Financial Markets AB (SFM) ett helägt dotterbolag till<br>Swedfund International AB.</p>
<p>SFM har som strategi att långsiktigt förvalta sitt aktieinnehav, med<br>avsikt att sälja när kapitalmarknaderna har uppnått en sådan<br>mognadsgrad och likviditet att lokala intressen kan ta över aktieposterna.<br>SFM:s insatser skall bidra till att återställa förtroendet för de lokala<br>bankerna. SFM påverkar affärsbankernas verksamhet, inriktning och etik</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>80</p>
<p>främst genom de styrelseposter SFM innehar och investeringarna har i<br>flera fall haft en stabiliserande inverkan på bankerna.</p>
<p>Genom delägarskap i de största affärsbankerna och genom ett gott<br>samarbete med Världsbanken, IFC och EBRD har SFM möjlighet att<br>aktivt medverka och initiera nödvändiga konsolideringar och regionalt<br>bidra till ett samarbete mellan bankerna i de olika länderna. I de baltiska<br>länderna föreligger ett behov av bostadsfinansiering, där SFM också kan<br>komma att spela en roll. Ett antal privatiseringar av statsägda banker<br>återstår att genomföras, inte minst i Litauen. Här kan SFM, tillsammans<br>med andra utländska aktörer, till exempel EBRD, bidra med såväl kapital<br>som kunskap. Medverkan från SFM:s sida i en sådan större<br>omstrukturering kan aktualisera ett kapitaltillskott till bolaget.</p>
<p>Regeringen anser att det är viktigt att SFM:s verksamhet ses på lång<br>sikt. Investeringarna i affärsbankerna i Estland, Lettland och Litauen<br>måste ses som ett långsiktigt åtagande för att medverka till utveckling av<br>en stabil finansiell sektor. Den geografiska begränsningen till Estland,<br>Lettland och Litauen bör i huvudsak bestå, men SFM skall beredas<br>möjlighet att tillsammans med affärsbankerna de är delägare i delta i<br>eventuella framtida investeringar i Sveriges övriga prioriterade<br>samarbetsländer.</p>
<h5>6.1.5 Stiftelsen Östekonomiska Institutet</h5>
<p>Stiftelsen Östekonomiska Institutet (ÖEI) grundades 1989 av staten och<br>sex av de största företagen i Sverige. Stiftelsens syfte var att främja<br>kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållandena i Sovjetunionen<br>och övriga Östeuropa. Ett nytt avtal slöts 1994 med staten samt åtta<br>svenska företag. Staten förbinder sig genom det nya femåriga avtalet att<br>stödja institutets verksamhet fram till 30 juni 1999. Ett beslut om en<br>ökning av det statliga bidraget till 4,6 miljoner kronor årligen togs 1997<br>och från och med 1998 avsätts medel till ÖEI från anslaget för<br>internationellt utvecklingssamarbete i Central- och Östeuropa, (7 B).</p>
<p>ÖEI:s verksamhet är främst inriktad på avancerad forskning om<br>omställningsprocessen i transitionsekonomier. Ett mål är att förbättra<br>statistiken i transitionsekonomiema och ÖEI leder flera internationella<br>forskningsprojekt som bland annat syftar till att utveckla databaser för<br>företagsbeteende i Ryssland samt sex andra länder i Central- och<br>Östeuropa. ÖEI har ett tiotal fast anställda internationella forskare från<br>bland annat Tyskland, Ungern och USA, samt tar regelbundet emot<br>gästforskare från olika länder i Central- och Östeuropa. Institutet arbetar<br>nära flera ledande utbildningsinstitutioner och forskningsinstitut i<br>regionen, i synnerhet i Ryssland och i de baltiska staterna. Institutet fyller<br>också en viktig funktion genom att informera näringsliv och myndigheter<br>i Sverige om den aktuella utvecklingen i Östeuropa, genom bland annat<br>seminarier och rapporter.</p>
<p>Med böljan år 1998 leder institutet ett internationellt konsortium som<br>driver RECEP, (Russian-European Centre for Economic Policy), ett<br>institut för ekonomisk forskning och rådgivning i Moskva. RECEP är ett</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>81</p>
<p>av de största enskilda projekten inom ramen för EU:s Tacisprogram.<br>Projektet medför värdefulla kontakter på central nivå med den ryska<br>regeringen.</p>
<p>Regeringen avser fortsätta bidra till ÖEI:s verksamhet som fyller en<br>viktig funktion inom såväl forskning om transitionsekonomiema som<br>policyrådgivning och utbildning.</p>
<h5>6.1.6 Stiftelsen Östersjöinstitutet</h5>
<p>Stiftelsen Östersjöinstitutet grundades 1992 med uppgift att främja<br>samarbete mellan Östersjöländerna. Institutet bedriver en mångsidig<br>verksamhet med projekt såväl i egen regi som i samverkan med andra<br>aktörer. Demokrati-, miljö- och näringslivsffågor prioriteras. Östersjö-<br>institutet erhåller årliga ekonomiska bidrag från anslaget för<br>utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.</p>
<p>I syfte att tillgodose det växande behovet av information om och<br>överblick över Östersjösamarbetet, pågår inom institutet ett omfattande<br>arbete för att utveckla rollen som informationscentral. Ett viktigt<br>instrument i detta arbete utgörs av databasen Ballad som sedan den 1<br>oktober 1997 finns på Internet på <a href="http://www.ballad.org">www.ballad.org</a>. Ballad består bland<br>annat av ett stort antal databaser med uppgifter om viktiga aktörer,<br>adresser, projekt, nätverk, ideella föreningar, nyheter, kalendarier m.m.</p>
<p>Regeringen anser att Östersjöinstitutet fyller en viktig funktion såväl<br>när det gäller att bidra till integrationsprocessen som i rollen som<br>förmedlare av information om samarbetet i Östersjöregionen.</p>
<h4>6.2 Instrument</h4>
<h5>6.2.1 Tekniskt samarbete, investeringar, garantier och krediter</h5>
<p>För att genomföra insatser i Central- och Östeuropa förfogar Sverige över<br>flera olika instrument såsom tekniskt samarbete, garantier för finansiellt<br>stöd och exportkreditgarantier samt medel för investeringar och<br>riskkapital. Hittills har insatserna främst bestått i tekniskt samarbete och<br>kompetensutveckling. Det tekniska samarbetet har med tiden fatt formen<br>av institutionsuppbyggnad av allt mer långsiktig och fördjupad karaktär.</p>
<p>Finansiering av utrustning bör liksom tidigare i princip endast komma<br>ifråga om den utgör nödvändig specialutrustning inom ramen för<br>kunskapsprojekt såvida inte särskilda skäl motiverar annat. Investeringar<br>med gåvomedel eller garanti- respektive kreditmedel kan göras inom<br>miljö- och energisamarbetet samt inom stödet till små och medelstora<br>företag via Start-Östprogrammet. Riskkapitalinvesteringar kan även<br>göras inom ramarna för det baltiska investeringsprogrammet och<br>Swedfunds verksamhet.</p>
<p>Då utvecklingssamarbetet inleddes förekom viss akuthjälp i form av<br>livsmedel och visst materiel. Medel har även överförts i form av<br>finansiellt stöd för att bidra till en makroekonomisk stabilisering inom<br>ramen för multilateralt samordnade aktioner.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>82</p>
<p>Det är regeringens åsikt att det i det kommande samarbetsprogrammet<br>bör finnas ett större utrymme för kreditgivning.</p>
<p>Regeringen anser att östsamarbetet även under kommande<br>programperiod bör bedrivas genom utnyttjande av flera olika instrument<br>för att insatserna skall uppnå så goda resultat som möjligt. Stor<br>flexibilitet skall råda i val av olika instrument, i olika länder och i olika<br>skeden av reformprocessen.</p>
<h5>6.2.2 Betalningsbalansstöd i form av lån</h5>
<p>Under de första åren av ekonomiska reformer i början av 1990-talet hade<br>länderna i Central- och Östeuropa inte någon möjlighet att finansiera sina<br>underskott i bytesbalansen. G-24 ställde då upp med kompletterande lån<br>för betalningsbalansstöd, utöver IMF och Världsbankens insatser. De<br>länder som har hunnit längst i reformprocessen kan nu täcka<br>underskotten genom att i vissa fall själva låna på den internationella<br>kapitalmarknaden. I andra fall är det tillräckligt med normalt stöd från<br>IMF och Världsbanken.</p>
<p>Sverige har sedan 1992 utfäst betalningsbalansstöd 14 gånger till 11<br>länder och vissa av de tidiga lånen förfaller snart till betalning. Den totala<br>utestående lånesumman omfattar drygt 140 miljoner US-dollar. Om även<br>utfästelser till Rumänien och Bulgarien inkluderas, uppgår summan till<br>drygt 150 miljoner US-dollar. I böljan av 1998 hade Ungem och Estland<br>betalat tillbaka sin skuld till Sverige. Genom det svenska medlemskapet i<br>EU deltar Sverige från och med 1995 i EU:s gemensamma utlåning, som<br>garanteras mot EU:s budget. Regeringen bedömer att behovet av<br>additionella bilaterala insatser från svensk sida kommer att vara<br>begränsat. Insatser kan dock komma att övervägas i länder som från<br>svensk sida anses prioriterade, t.ex. om gemensamt EU-stöd inte kommer<br>till stånd.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<h5>6.2.3 Exportkreditgarantiramen</h5>
<p>Regeringen har inrättat en exportkreditgarantiram på 2 miljarder kronor<br>för de baltiska länderna och Ryssland. Affärer med Kazakstan, Ukraina<br>och Vitryssland har även inkluderats avseende kredittider över ett år i<br>samfmansiering med internationella finansieringsinstitutioner. Syftet med<br>ramen är att bidra till att utveckla näringsliv och infrastruktur i berörda<br>länder samt att bidra till ett varaktigt samarbete mellan de berörda<br>länderna och svenska företag. Regeringen har sedan 1993 avsatt 400<br>miljoner kronor för eventuella skadeförluster vilket belastat anslaget för<br>utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Exportkredit-<br>nämnden, som handlägger ramen, har meddelat regeringen att summan<br>av förbindelser och utfästelser under år 1998 kan komma att nå det<br>uppsatta rambeloppet. Som underlag for ett ställningstagande om en<br>eventuell höjning av rambeloppet beslöt regeringen att göra en<br>utvärdering av resultaten, måluppfyllelsen och erfarenheterna av</p>
<p>83</p>
<p>garantiramen. Utvärderingen överlämnades till regeringen i februari Prop. 1997/98:70<br>1998.</p>
<p>Utvecklingen av hittillsvarande verksamhet</p>
<p>I början av garantigivningen, fram till år 1996, dominerade de baltiska<br>staterna belopps- och antalsmässigt med mellan 75-80 % av<br>garantigivningen. Under år 1997 skedde en omsvängning med Ryssland<br>som dominerande beloppsmässigt i både förbindelser och utfästelser.</p>
<h5>Av EKN gjorda utfästelser som lett till förbindelser och garanti (affar)<br>under samma eller senare år</h5>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Utfästelse<br>gjord år</p></td><td>
<p>Estland<br>mkr</p></td><td>
<p>antal</p></td><td>
<p>Lettland<br>mkr</p></td><td>
<p>antal</p></td><td>
<p>Litauen<br>mkr</p></td><td>
<p>antal</p></td><td>
<p>Ryssland<br>mkr</p></td><td>
<p>antal</p></td><td>
<p>Totalt<br>mkr</p></td><td>
<p>antal</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993/94</p></td><td>
<p>232,0</p></td><td>
<p>27</p></td><td>
<p>59,4</p></td><td>
<p>12</p></td><td>
<p>119,4</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>138,9</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>549,7</p></td><td>
<p>53</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>5</p></td><td>
<p>99,8</p></td><td>
<p>17</p></td><td>
<p>56,6</p></td><td>
<p>10</p></td><td>
<p>45,8</p></td><td>
<p>2</p></td><td>
<p>214,8</p></td><td>
<p>34</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>16,6</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>124,9</p></td><td>
<p>11</p></td><td>
<p>89,6</p></td><td>
<p>14</p></td><td>
<p>62,0</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>293,1</p></td><td>
<p>39</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>2</p></td><td>
<p>18,9</p></td><td>
<p>7</p></td><td>
<p>169,0</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>191,9</p></td><td>
<p>17</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>261,2</p></td><td>
<p>40</p></td><td>
<p>288,1</p></td><td>
<p>42</p></td><td>
<p>284,5</p></td><td>
<p>39</p></td><td>
<p>415,7</p></td><td>
<p>22</p></td><td>
<p>1249,5</p></td><td>
<p>143</p></td></tr>
</table>
<p>En analys av fördelningen av projekt på stora respektive små företag<br>visar att bland svenska foretag har stora företag varit dominerade. Bland<br>dem har leverantörer av transportmedel tagit drygt en tredjedel av hittills<br>gjorda utfästelser räknat i belopp och två tredjedelar av antalet affärer.</p>
<p>Till skillnad mot detta har en bättre spridning på olika köpare uppnåtts<br>på mottagarsidan. Detta gäller bland annat för transportaffärer, där<br>köparna i ett flertal fall synes bestå av mindre transportföretag.<br>Fokuseringen på transportföretag i engagemangen är påfallande.</p>
<p>Detta kan sammanhänga med att de baltiska staterna i stor utsträckning<br>är transitländer för handeln mellan Ryssland och Vitryssland å ena sidan<br>och Västeuropa å den andra. Genom exportkreditgarantiramen har dessa<br>länder givits möjlighet att bygga upp en inhemsk transportkapacitet.<br>Detta bedöms ha varit av stor betydelse för att länderna själva skall kunna<br>ta del av de inkomster som transportsektorn genererar. Därutöver<br>tillkommer att tillträde till det västeuropeiska vägnätet ges endast fordon<br>som lever upp till EU:s miljö- och säkerhetskrav, vilket ländernas<br>tidigare fordonsinnehav inte gör.</p>
<p>Vad gäller skadefallen hänför sig med ett undantag samtliga<br>skadereglerade respektive problemärenden till transaktioner som<br>beslutades under de inledande dryga två åren. I böijan ställdes krav på ett<br>visst engagemang i det garanterade projektet från det svenska företagets<br>sida samt att projektet skulle ha en egen valutaintjäning. Detta ledde till<br>flera projekt av joint venture-karaktär.</p>
<p>Av totalt 30 ärenden som lett till skadefall eller är av problemkaraktär<br>hänför sig hälften till mindre och medelstora svenska företag. Små<br>svenska företag och intressenter visade sig ofta sakna förmåga och<br>resurser att reda ut uppkommande problem i projekten som kunnat lösas<br>t.ex. genom ytterligare personal- eller kapitalresurser. Vidare ställdes</p>
<p>84</p>
<p>EKN inför krav på utvärdering av en typ av projekt som man tidigare inte<br>haft någon egentlig erfarenhet av.</p>
<p>Vid utgången av 1997 har EKN skadereglerat 16 garantiärenden och<br>gjort utbetalningar på 77 miljoner kronor (varav 37 miljoner kronor<br>finansierats genom avsättningarna från anslaget för östsamarbetet).<br>Resten har täckts av premieintäkter. Det sammanlagda garantibeloppet<br>för de ärenden for vilka skadereglering skett uppgår till cirka 216<br>miljoner kronor. Den slutliga förlustsiffran för dessa ärenden väntas<br>uppgå till cirka 120 miljoner kronor.</p>
<p>Den ovannämnda utvärderingen visar att garantiramen har haft stor<br>betydelse for utvecklingen av affärsrelationerna mellan svenska företag<br>och företag i de berörda länderna. Garantiramen har ökat möjligheterna<br>for näringslivet i de berörda länderna att förbättra och bygga ut<br>kapaciteten för ökad tillverkning av för ekonomierna värdefulla<br>produkter. Garantiramen har i mottagarländerna gynnat småföretag<br>främst i transportsektorn som är en viktig del i den ekonomiska<br>utvecklingen.</p>
<p>Garantiramen är ett komplement till övriga samarbetsinsatser i Central-<br>och Östeuropa. Ramen ger snabbt resultat i projekt med möjligheter till<br>god spridning över flera företag på såväl svensk sida som på<br>mottagarsidan. Uppväxlingskoefficienten beräknad som förhållandet<br>mellan genererade affärer och insatta medel är hög. Fram till slutet av år<br>1997 hade ett varuvärde av sju gånger avsatta medel överforts till<br>mottagarsidan. Utsikterna att nå de övergripande målen, dvs. utveckling<br>av berörda länders näringsliv och infrastruktur tillsammans med en<br>uppbyggnad av långsiktiga relationer mellan svenska foretag och<br>länderna, bedöms som goda.</p>
<p>Behov och utformning av en utökad ram</p>
<p>Sedan den särskilda garantiramen inrättades under år 1993 har den<br>politiska och ekonomiska situationen avsevärt förbättrats särskilt i de<br>baltiska länderna. Även i Ryssland sker förbättringar om än inte i samma<br>takt. Detta har medfört att EKN har kunnat garantera en allt större del av<br>ansökningar om garantier inom sitt ordinarie system. Ett behov av en<br>höjning av rambeloppet bedöms dock föreligga för att EKN skall kunna<br>tillgodose efterfrågan på fortsatt garantigivning.</p>
<p>Tyngdpunkten i en fortsatt garantigivning bör forskjutas mot affärer<br>avseende Ryssland. Garantigivning avseende de baltiska länderna bör i<br>ökad utsträckning kunna hanteras inom ramen för EKN:s normala<br>system. Under särskilda riskförhållanden skall emellertid garantier kunna<br>utfärdas under den särskilda ramen även för dessa länder. Tills vidare<br>föreligger inga starka skäl att ytterligare vidga kretsen av länder utöver<br>den som gäller sedan år 1996 dvs. de redan nämnda länderna Kazakstan,<br>Ukraina och Vitryssland. Samfinansieringskravet for Kazakstan, Ukraina<br>och Vitryssland bör kunna frångås under förutsättning att starkare krav<br>på acceptabla säkerheter, företrädesvis statsgaranti, ställs än vad som<br>gäller for övriga länder.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>85</p>
<p>Tidigare har utrymmet inom ramen beräknats räcka in på 2000-talet. Prop. 1997/98:70<br>Efterfrågan är nu så stor, särskilt vad gäller affärsförbindelser med<br>Ryssland, att garantiramen kan bli helt intecknad tidigare, eventuellt<br>redan i slutet av år 1998. Utvärderaren rekommenderar mot denna<br>bakgrund att ramen utvidgas och att samtidigt vissa ändringar görs i<br>villkoren för garantier. Regeringen återkommer i budgetpropositionen för<br>år 1999 angående en eventuell utvidgning av exportkreditgarantiramen.</p>
<p>Andra länder som Finland, England och Tyskland anger som<br>grundförutsättning för sin normala garantigivning att statsgaranti eller<br>garanti från godkänd bank kan erhållas. Detta bör som hittills vara ett<br>övergripande önskemål även för den svenska garantigivningen. Vid<br>mindre affärer inom den privata sektorn kan det dock vara svårt att<br>erhålla godtagbara garantier varför även projekt- och företagsrisker bör<br>kunna accepteras inom ramen. I sådana fall bör EKN av sökande företag<br>kräva en utförlig projektanalys och sedan själva göra en oberoende<br>utvärdering av kreditrisken förenad med projektet eller företaget. I de fall<br>projektfinansiering av industriprojekt och infrastrukturprojekt blir aktuell<br>bör en utvärdering göras av extern expertis.</p>
<h5>6.2.4 Ökad användning av garantier och krediter</h5>
<p>Sida har i sitt förslag Krediter i Östsamarbetet, överlämnad till regeringen<br>i december 1996, konstaterat att det finns ett stort investeringsbehov i<br>offentlig infrastruktur i samarbetsländerna och att detta behov inte kan<br>täckas med inhemsk resursmobilisering. Sida anser att genomgripande<br>systemförändringar och institutionsutveckling på infrastrukturområdet<br>normalt inte kan ske annat än i direkt anslutning till investeringar. Enligt<br>Sida finns därför skäl att i högre utsträckning möjliggöra finansierings-<br>stöd i direkt anslutning till det institutionsuppbyggande stödet.</p>
<p>I utredningen föreslår Sida två huvudområden för sin medverkan i<br>finansiering av investeringar, dels vid större investeringsprojekt i direkt<br>samfinansiering med de multilaterala finansieringsorganen, dels för att<br>utveckla finansiella system och institutioner för kommunala<br>investeringar.</p>
<p>Beträffande samfinansiering med de multilaterala finansierings-<br>organen, bl.a. IBRD, EBRD och NIB, föreslås att Sidas insats utformas<br>som en gåva som kompletterar finansieringsinstitutionernas kredit eller<br>genom utställande av en garanti för att mobilisera en marknads-<br>finansierad kredit.</p>
<p>När det gäller kommunala investeringar föreslår Sida att stödet skall<br>inriktas på att utveckla finansiella intermediärer antingen genom<br>specialiserade kommunlåneinstitut eller genom att bygga upp kompetens<br>i redan befintliga finansieringsinstitutioner. Sidas medverkan föreslås ta<br>formen av uppläggning av en initial kreditlinje med garanti eller genom<br>tillskjutande av grundkapital samt tekniskt stöd.</p>
<p>Sida föreslår i kreditutredningen att en finansieringsvolym för de två<br>huvudområdena på totalt närmare 500 miljoner kronor beräknas erfordra<br>anslagsmedel i form av riskavsättningar på cirka 100 miljoner kronor<br></p>
<p>86</p>
<p>vilket förutses belasta Sidas tillgängliga ramar. Sida menar dessutom att<br>det för att möjliggöra en finansieringsvolym på 500 miljoner kronor<br>krävs att statsmakterna ställer ut ett garantiutrymme i nödvändig<br>utsträckning.</p>
<p>I Ds 1997:75 ges stöd för en ökad användning av krediter i<br>östsamarbetet, något som också kommer till uttryck i flera av<br>remissinstansernas kommentarer. Utvärderingen och remissinstanserna<br>pekar dock på behovet av en närmare analys av riskerna med det förslag<br>som Sida framlagt till regeringen.</p>
<p>Regeringen anser att kreditgivning bör ges ökat utrymme i samarbetet<br>med Central- och Östeuropa. En ökad användning av krediter ger större<br>möjligheter till samfinansieringsarrangemang och är ett naturligt led i<br>anpassningen till den positiva ekonomiska utveckling som sker i<br>samarbetslänaderma. Regeringen konstaterar att Sida redan nu kan<br>genomfora investeringar inom miljö-, energi- och StartÖstsamarbetet<br>med gåvo-, garanti-, eller kreditmedel. Regeringen föreslår att<br>motsvarande ordning fortsätter med ett utökat inslag av krediter och<br>garantier under kommande programperiod och ställer sig positiv till Sidas<br>förslag till kreditgivning i samfinansiering med de multilaterala<br>finansieringsorganen. Formerna för riskprövning samt riktlinjer och<br>principer för riskavsättningar och deras förvaltning bör anpassas till de<br>former för riskhantering som Sida i samråd med EKN på regeringens<br>uppdrag nu håller på att ta fram för garantigivningen till u-länder. Detta<br>uppdrag skall slutföras den 1 juli 1998 och kommer att tjäna som<br>utgångspunkt för de närmare riktlinjerna avseende Central- och<br>Östeuropa. Regeringen avser återkomma till frågan om storleken på en<br>eventuell garantiram och erforderliga riskavsättningar i budget-<br>propositionen hösten 1998.</p>
<p>Regeringen är vidare beredd att pröva eventuella förslag om<br>finansieringsinsatser för utveckling av system och institutioner för<br>kommunal finansiering. I sådana förslag, som således bör underställas<br>regeringen för godkännande, bör bland annat finansieringsarrangemang,<br>ansvar, roller, risktagande och riskbedömning preciseras.</p>
<h5>6.2.5 Andra program</h5>
<p>Näringsdepartementet har två anslag för insatser i Central- och Östeuropa<br>som går utanför det reguljära östsamarbetet. Det ena är den s.k.<br>Östersjömiljarden och det andra är anslaget för klimatinsatsema.</p>
<p>Östersjömiljarden</p>
<p>Riksdagen har, på grundval av sysselsättningspropositionen<br>(1995/96:222), anslagit en miljard kronor för att lyfta fram<br>Östersjöregionens betydelse för tillväxt och sysselsättning i Sverige.<br>Medlen skall under en treårsperiod användas för att stärka samarbete och<br>utveckling kring Östersjön, bland annat genom projekt inom områdena<br>livsmedel, energi, utbildning, infrastruktur och miljö. Den s.k.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>87</p>
<p>Östersjömiljarden kompletterar det reguljära samarbetet framfor allt<br>genom att ge större möjlighet till investeringar. Ansvaret för dessa medel<br>överfördes i december 1997 från Statsrådsberedningen till Närings- och<br>handelsdepartementet.</p>
<p>Östersjömiljardens sysselsättningseffekter kan antas vara betydande på<br>längre sikt. De stora investeringsprojekten skapar förutsättningar för nya<br>satsningar eftersom de har karaktären av pilotprojekt, men som tar fyra<br>till fem år att genomföra. Stödet till mindre projekt och till småföretag<br>har sannolikt en god sysselsättningseffekt redan på kort sikt och den<br>långsiktiga karaktären av pilotprojekt och nätverksbygge är viktig.</p>
<p>Projekt inom områdena kunskapsöverföring, förvaltning och kultur har<br>stor betydelse som brobyggen för framtiden.</p>
<p>En utredning lämnade i februari 1998 förslag om stöd ur Östersjö-<br>miljarden till små- och medelstora företag för marknadssatsningar i<br>Östersjöområdet. Förslaget omfattar ett bidragssystem för finansiering av<br>externa konsultkostnader och ett system för riskkapitalförsöijning.</p>
<p>Utrikesdepartementet fick i samband med proposition 1994/95:160 det<br>samlade ansvaret för Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och<br>Östeuropa. Ansvaret för Östersjömiljarden ligger på Närings- och<br>Handelsdepartementet. Mandatet och inriktningen av Östersjömiljarden<br>är annorlunda än för det ordinarie utvecklingssamarbetet, men i praktiken<br>finns gemensamma arbetsfält, t.ex. inom miljö- och energiområdena.<br>Detta har bl.a. påtalats av utvärderingen. Samråd bör därför äga rum<br>inom sådana områden för att öka effektiviteten i insatserna.</p>
<p>Klimatinsatser</p>
<p>De statliga svenska insatserna på energi- och klimatområdet i Central-<br>och Östeuropa har två utgångspunkter, dels utvecklingssamarbete, dels<br>energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser. För<br>utvecklingssamarbetet på energiområdet ansvarar Sida. Samarbetet har<br>närmare beskrivits i kapitel 4.5.5.</p>
<p>Energipolitiskt motiverade internationella klimatsinsatser ingår som en<br>viktig del i den av riksdagen beslutade strategin för minskad klimat-<br>påverkan från energisektorn (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr.<br>1996/97:272). Insatserna inriktas huvudsakligen på bilateralt och<br>multilateralt samarbete avseende gemensamt genomförande inom ramen<br>för klimatkonventionen, bland annat ett fortsatt program för utveckling<br>av energisystemet i bl.a. de baltiska länderna och övriga Östeuropa. Med<br>gemensamt genomförande av åtgärder mot klimatförändringar avses att<br>ett land genomför åtgärder i ett annat land och räknar sig<br>utsläppsminskningar tillgodo. Härigenom kan de sammanlagda<br>kostnaderna för att uppnå klimatpolitiska mål reduceras väsentligt.</p>
<p>Riksdagen har sedan år 1993 anvisat omkring 300 miljoner kronor för<br>klimatpolitiskt motiverade svenska insatser i Baltikum och övriga<br>Östeuropa. Verksamheten har hittills i huvudsak inriktats på<br>fjärrvärme sektorn. Utsläppsminskningama till följd av hittills<br>genomförda projekt uppgår till cirka 300 000 ton koldioxid per år.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>88</p>
<p>Projekten har rapporterats till klimatkonventionens sekretariat som ett led<br>i den pågående försöksperioden för gemensamt genomförda åtgärder. Vid<br>klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto i december 1997 beslöts<br>att gemensamt genomförande skall kunna tillämpas som ett medel för att<br>uppfylla åtaganden enligt protokollet. Närings- och teknikutvecklings-<br>verket (NUTEK) ansvarade inledningsvis för programmet. Ansvaret<br>överfördes den 1 januari 1998 till Statens energimyndighet.</p>
<p>Sida och Statens energimyndighet skall samverka i de avseenden som<br>rör utvecklingssamarbete på energiområdet och uppfyllande av<br>klimatkonventionen. Regeringen aviserade i propositionen "En uthållig<br>energiförsörjning" (prop. 1996/97:84) att statliga svenska insatser på<br>klimat- och energiområdet till Central- och Östeuropa kommer att bli<br>föremål for utvärdering inför budgetåret 1999. Utvärderingen av de<br>svenska insatserna inom energiområdet i regionen beräknas vara slutförd<br>under senare delen av våren 1998. I avvaktan på resultatet av denna<br>utvärdering är regeringen inte beredd att ta ställning till<br>ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter när det gäller svenska<br>insatser på klimat- och energiområdet. Regeringen avser att återkomma<br>till riksdagen i denna fråga i budgetpropositionen för år 1999.</p>
<h4>6.3 Styrning av östsamarbetet</h4>
<p>Regeringens huvudsakliga styrinstrument gentemot myndigheterna är<br>regleringsbrevet och landstrategiema för de sex prioriterade<br>samarbetsländerna. Dessa instrument möjliggör en operationalisering av<br>de övergripande målen för samarbetet, vilket efterfrågades i Ds 1997:75.<br>Regleringsbrevet ger allmänna preciseringar och landstrategiema ger<br>ytterligare operationalisering på landnivå. Landstrategiema har också<br>visat sig vara värdefulla instrument för den interna samordningen i<br>Sverige mellan myndigheter och departement. Utredaren konstaterar att<br>samordningen har blivit bättre och att den organisatoriska hanteringen av<br>östsamarbetet med en koncentrering av medlen till UD respektive Sida<br>har inneburit en effektivisering av samarbetet jämfört med tidigare.<br>Regeringen anser att landstrategiema dessutom möjliggör en mer konkret<br>diskussion med samarbetsländemas regeringar om samarbetets<br>inriktningen. Under regeringsöverläggningama om landstrategiema ges<br>samarbetsländerna tillfälle att framföra sina prioriteringar beträffande<br>inriktningen av utvecklingssamarbetet.</p>
<p>I Ds 1997:75 framförs kritik mot resultatanalyserna som ligger till<br>grund för landstrategiema och för den långsiktiga resultatstyrningen av<br>samarbetet. Utredaren menar att resultatanalyserna mest är en<br>beskrivning av insatserna utan fullständig analys av samarbetets relevans,<br>effekter och effektivitet. Utredaren hävdar vidare att regeringen har givit<br>orealistiska instruktioner för hur resultatanalyserna skall utformas och<br>vad de ska innehålla.</p>
<p>Regeringen instämmer i att det finns brister i resultatanalyserna och<br>instruktionerna härför. Regeringen avser att tillsammans med Sida under<br>1998 utföra ett metodarbete för att förbättra de resultatanalyser som skall<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>89</p>
<p>ligga till grund för de reviderade landstrategiema för perioden 1999- Prop. 1997/98:70<br>2001.</p>
<p>Databas över utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa</p>
<p>Det dåvarande sekretariatet för Analys och Utvecklingssamarbete (SAU)<br>tog 1994, i samband med översynen av östsamarbetet inför nuvarande<br>samarbetsprogram, initiativet till att skapa en databas över samarbetet<br>med Central- och Östeuropa. Syftet med databasen var att samla och<br>redovisa projektinformation för att förbättra planering och uppföljning av<br>samarbetet med Central- och Östeuropa samt att underlätta<br>återkommande statistisk rapportering till internationella organisationer.<br>Databasen skulle finnas tillgänglig vid samtliga myndigheter och verk<br>med rapporteringsplikt till Utrikesdepartementet, men också hos andra<br>instanser som bedriver samarbete med Central- och Östeuropa.<br>Databasen handhas av Utrikesdepartementets enhet för Central- och<br>Östeuropa.</p>
<p>Under första kvartalet 1998 genomför UD en uppdatering och<br>omstrukturering av databasen i syfte att säkerställa den som en tillförlitlig<br>informationskälla, öka tillgängligheten samt utveckla databasen till ett<br>fullödigt samordningsinstrument för bättre styrning av verksamheten.<br>Östersjöinstitutet i Karlskrona kommer att publicera databasen på<br>Internet med adress: <a href="http://www.ballad.org">www.ballad.org</a>.</p>
<p>90</p>
<h3>Europeiska unionens samarbete med Central- <sup>Pro</sup>P 1997/98:70<br>och Östeuropa</h3>
<h5>Sammanfattning:</h5>
<p>- Sverige skall fortsatt verka för att EU:s omfattande samarbete med<br>Central- och Östeuropa vidareutvecklas och effektiviseras.<br>Ansträngningar skall göras för att förbättra koordinationen mellan<br>EU:s program och bilaterala insatser.</p>
<p>- Sverige har fatt genomslag för vissa prioriteringar i EU:s<br>samarbetsprogram, t.ex. avseende rättsligt- och inrikessamarbete,<br>miljöfrågor, gränsöverskridande samarbete och det ökade<br>engagemanget i Östersjö- och Barentsregionema. Regeringen skall<br>fortsatt verka för att dessa och andra frågor såsom medborgerligt<br>inflytande, social trygghet och jämställdhet beaktas i alla relevanta<br>sammanhang i EU:s östsamarbete.</p>
<p>- Regeringen skall verka för att EU:s förmedlemskapsstrategi blir ett<br>effektivt instrument för att påskynda utvidgningen av EU och att<br>stödet används så att nya skiljelinjer i Europa undviks.</p>
<p>- Regeringen ämnar vidta åtgärder för att öka andelen svensk<br>upphandling i Phare och Tacis. Ett första steg i denna riktning är att<br>närmare utreda ett förslag om användandet av statliga<br>anbudsgarantier för offertgivande svenska företag.</p>
<h4>7.1 Phare-och Tacisprogrammen</h4>
<p>Europeiska unionen inledde sitt utvecklingssamarbete med de central-<br>och östeuropeiska staterna åren 1989 och 1990. De första insatserna<br>riktades till Polen och Ungern, ett faktum som lever kvar i programmets<br>namn, Phare (Pologne et Hongrie: Aide å la Reconstruction<br>Economique). Detta program har sedermera utvidgats till att gälla alla de<br>centraleuropeiska och baltiska länderna samt staterna inom före detta<br>Jugoslavien (Kroatien är dock för nuvarande suspenderat, hjälp ges tills<br>vidare heller inte till FRJ) samt Albanien. Ett andra program, Tacis<br>(Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States),<br>gäller för alla länderna inom Oberoende Staters Samvälde samt<br>Mongoliet.</p>
<p>Även sektoriellt har verksamheten utökats till att gälla praktiskt taget<br>alla ämnesområden som faller under EU:s kompetens. När det gäller<br>Phare, har detta att göra med att programmet syftar till att förbereda<br>kandidatländerna för medlemskap i EU. Såsom nämnts tidigare<br>formulerades vid Europeiska rådets möten i Köpenhamn 1993 och Essen<br>1994 en förmedlemskapsstrategi, i vilken Phare fick en central roll. Att<br>bistå ansökarländema i anpassningen av lagar och normer till EU:s<br>regelverk samt att ge råd och utbildning till de myndigheter som har att<br>tillämpa de nya bestämmelserna, blev en viktig uppgift. Inrättandet av<br>vissa särskilda program för gränsöverskridande regionalt samarbete (s.k.<br>cross border cooperation), i vilka EU:s interna program och Phare kunde<br></p>
<p>91</p>
<p>kombineras, föranleddes också av viljan att bredda kontaktytorna inför en<br>framtida utvidgning av EU österut. I och med att regelrätta förhandlingar<br>med kandidatländerna nu förbereds, har förmedlemskapsstrategin<br>förstärkts och blivit det övergripande målet för hela Phareprogrammet.<br>Pharemedel kommer i stigande utsträckning att kunna användas även för<br>projekt som länkar samman kandidatländernas och EU:s infrastruktur.<br>Också ett successivt utökat deltagande i EU:s olika gemenskapsprogram<br>för medlemsstaterna kan till viss del finansieras med hjälp av Phare.</p>
<p>I fråga om Tacisprogrammet har en liknande koppling gjorts till de<br>partnerskaps- och samarbetsavtal eller interimsavtal som har ingåtts<br>mellan EU och staterna inom Oberoende Staters Samvälde. Genom<br>antagandet av en ny förordning för programmet (1996) har nya<br>instrument tillskapats. Även inom Tacis finns nu ett särskilt program för<br>gränsöverskridande regionalt samarbete. Det har också blivit möjligt att i<br>begränsad skala stödja investeringar.</p>
<p>Både Phare och Tacis bekostas av medel från den ordinarie EG-<br>budgeten. För Phareprogrammet avsätts årligen ett belopp i storleks-<br>ordningen 1,5 miljarder ecu, för Tacisprogrammet är motsvarande siffra<br>drygt 500 miljoner ecu. Båda programmen drivs i kommissionens regi<br>och medlemsstaternas inflytande utövas i särskilda förvaltnings-<br>kommittéer (styrkommittéer).</p>
<p>Även om infrastrukturprojekt ingår i båda programmen (i enstaka<br>underprogram, framför allt det stora kämsäkerhetsprogrammet, är de<br>mycket omfattande), har huvuddelen av insatserna hittills bestått av<br>tekniskt samarbete i olika former. Stöd till den ekonomiska<br>omstruktureringen och förvaltningsbistånd har varit dominerande i både<br>Phare och Tacis, om man ser till hela verksamhetsperioden, men andra<br>områden, exempelvis utbildningsinsatser, miljöprojekt och initiativ inom<br>den sociala sektorn har ökat sina andelar under de senaste åren.</p>
<p>Samarbetsprogrammen har blivit föremål för kritik från bl.a.<br>Europaparlamentet och Europeiska revisionsrätten. De långsamma<br>projektcyklema och den förhållandevis låga utnyttjandegraden har<br>påtalats. Också mottagarländerna och medlemsstaterna har haft kritiska<br>synpunkter. Här har kommentarerna framför allt gällt den dominerande<br>inriktningen på konsultinsatser, som inte följs upp av genomförbara<br>projekt. Interna utvärderingar har nyligen bekräftat många av<br>svagheterna. Under de senaste åren har dock en rad förbättringar av<br>rutinerna genomförts i båda programmen. Antagandet av indikativa<br>flerårsprogram för varje land har gett bättre möjligheter att planera<br>insatserna och vid behov omfördela resurserna. Genom utökad<br>samverkan med framför allt EBRD har starkare kopplingar åstadkommits<br>mellan tekniskt samarbete och investeringsstöd. Övergången inom<br>Phareprogrammet från en i enlighet med mottagarlandets önskemål starkt<br>diversifierad verksamhet till en projektplanering styrd av målet att<br>medverka till EU-anpassningen kommer sannolikt att skapa mera<br>sammanhållna program. I Tacisprogrammet kan en ökad koncentration<br>till större projekt ge en liknande effekt.</p>
<p>Trots den kritik som riktats mot EU:s samarbetsprogram, har de, i kraft<br>av sina betydande resurser och sin närvaro i samtliga central- och<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>92</p>
<p>östeuropeiska länderna, spelat en stor roll och kommer att fortsätta att<br>göra det. Särskilt de starkare kopplingar till de politiska målen - den<br>framtida anslutningen av de centraleuropeiska och baltiska staterna och<br>det fördjupade samarbetet på grundval av partnerskaps- och<br>samarbetsavtalen med Ryssland och övriga stater i f.d. Sovjetunionen -<br>som nu görs, kan förväntas resultera i att programmen får ännu större<br>betydelse.</p>
<p>Det är emellertid viktigt att betona att Phare och Tacis är kommissions-<br>program. Med de förändringar som äger rum i Phareprogrammet i<br>anslutning till den förstärkta förmedlemskapsstrategin kommer<br>medlemsländernas roll att bli större, eftersom rådsorganen skall ta<br>ställning till de överordnade dokumenten (partnerskapen) och<br>uppföljningen kommer att ske i associeringskommittéema för respektive<br>land. Icke desto mindre framstår det som särskilt värdefullt att ha svensk<br>"representation" i själva kommissionen, där påverkan kan ske inifrån.</p>
<p>Två centrala aspekter på medlemskapsförberedelsema står i centrum<br>för den förstärkta förmedlemskapsstrategin: förstärkandet av den<br>institutionella och administrativa kapaciteten i kandidatländerna samt<br>utvecklandet av infrastrukturen i vid mening. De finansiella resurserna<br>för den förstärkta förmedlemskapsstrategin kommer att bestå av dels det<br>redan existerande samarbetsprogrammet för de centraleuropeiska och<br>baltiska länderna om 1,5 miljarder ecu per år, dels - fr.o.m. år 2000 - två<br>nya anslag, ett för förmedlemskapsstöd på jordbruksområdet (0,5<br>miljarder ecu per år) och ett för regionalpolitiskt stöd (1 miljard ecu per<br>år).</p>
<p>För Phareprogrammet har nya riktlinjer utarbetats. Ungefar 30 % av<br>insatserna förutses gå till institutionsuppbyggnad och 70 % till<br>investeringsstöd, men den faktiska fördelningen kommer att variera både<br>från land till land och över tiden. Dessutom skall man, så långt möjligt,<br>kombinera utveckling av infrastrukturen med förstärkning av<br>institutionerna.</p>
<p>För åren 1998 och 1999 gäller de fleråriga indikativa program som<br>godkänts för alla Phareländema. Hur resurserna skall fördelas därefter är<br>inte helt klart. Kommissionen har dock låtit förstå att särskild<br>uppmärksamhet skall ägnas de kandidatländer som har längst väg att gå.<br>Det finns också en konditionalitet inbyggd i den nya strategin. Om<br>länderna inte längre uppfyller de grundläggande politiska och<br>ekonomiska villkoren för anslutning (Köpenhamnskriteriema), eller om<br>de inte förmår förverkliga sina egna åtaganden i enlighet med det<br>nationella programmet för anpassning till EU:s regelverk, kan detta leda<br>till minskade anslag. EU:s medlemsstater kommer att spela en avgörande<br>roll vid sådana beslut.</p>
<p>Medlemsstaterna förutses också bli mera direkt involverade i<br>genomförandet av de enskilda projekten, särskilt inom sektorn<br>institutionsuppbyggnad. I de nya riktlinjerna för Phareprogrammet får<br>kunskapsöverföring och rådgivning genom s.k. institutionell "twinning",<br>dvs. mer långsiktig samverkan mellan vissa myndigheter och institutioner<br>i medlemsstaterna och kandidatländerna, ökad betydelse. Samarbetet<br>inom tredjepelarområdet, där endast medlemsstaterna kan förmedla<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>93</p>
<p>praktiska erfarenheter, blir också en tung post i den förstärkta Prop. 1997/98:70<br>förmedlemskapsstrategin. Vidare utgår man ifrån att den nuvarande<br>verksamheten inom TAIEX (Technical Assistance Information Exchange<br>Office), som for kommissionens räkning bl.a. organiserar och bekostar<br>seminarier med föreläsare från unionens institutioner och medlems-<br>staterna samt förmedlar expertis på lagharmonisering m.m. från EU-<br>ländema till kandidatländerna, skall expandera, eftersom dess mandat av<br>allt att döma kommer att utvidgas till att gälla andra områden än den inre<br>marknaden.</p>
<p>Ett område, inom vilket Ds 1997:75 noterar svag svensk närvaro, är<br>EU-programmens upphandlingar. Även om enstaka framgångar<br>registrerats för svenska företag och institutioner, framför allt inom<br>Tacisprogrammet, står Sverige långt ned på alla sammanställningar över<br>uppdragens fördelning. I sista hand är det givetvis de enskilda<br>leverantörerna av varor och tjänster som skall bevaka offertförfrågningar<br>och bedöma det egna intresset for att lämna anbud, men särskilt då det<br>gäller de medelstora företag som ofta kan komma i fråga som<br>underleverantörer har behovet av information och råd sannolikt<br>underskattats. I utvärderingen konstateras att svenska företag, med sin<br>kompetens och kapacitet, borde ha goda utsikter att vinna kontrakt. I den<br>föreslås att någon form av statliga garantier inrättas för att under en<br>övergångsperiod stödja företagen vid det ofta ganska kostsamma<br>utarbetandet av anbudshandlingar. Regeringen anser förslaget vara väl<br>värt att utreda närmare och kommer att undersöka vilka möjligheter som<br>finns att, inom ramen för vad EU:s upphandlingsregler tillåter, ge sådant<br>stöd.</p>
<h4>7.2 Europeiska investeringsbanken</h4>
<p>Europeiska investeringsbanken (EIB) är EU:s finansinstitut for<br>långsiktiga investeringar som främjar integration, utveckling och tillväxt<br>i både medlemsländerna och i flertalet av de länder med vilka EU har<br>samarbetsavtal. Cirka tio procent av den totala utlåningen går till länder<br>utanför EU. EIB:s verksamhet i Central- och Östeuropa inskränker sig till<br>Phareländema. Den samlade utlåningen mellan 1990 och 1996 uppgår till<br>5,8 miljarder ecu. För tidsperioden 1997-2000 uppgår EIB:s utlånings-<br>mandat till cirka 3,5 miljarder ecu. Därutöver har en särskild lånefacilitet<br>om ytterligare 3,5 miljarder ecu upprättats för ansökarländema. Den<br>största delen av EIB:s utlåning finansierar infrastrukturella projekt,<br>såsom transport, telekommunikation och energi, och i synnerhet de som<br>har anknytning till de transeuropeiska näten, TEN. En relativt stor andel<br>går även till ramkrediter och industriprojekt. Framöver kommer<br>miljöprojekt att ges särskild prioritet som en del i förberedelserna för<br>ländernas medlemskap.</p>
<p>Europeiska investeringsfonden är en till huvuddelen gemenskapsägd<br>institution som inrättades 1994. Fonden har hittills främst varit inriktad<br>på investeringar i medlemsländerna men kommer att fa ökande betydelse<br>för finansiering av infrastrukturprojekt i kandidatländerna, och i</p>
<p>94</p>
<p>synnerhet de fem som gemenskapen kommer att inleda förhandlingar<br>med. Genom garantigivning stödjer fonden framväxten av gränsöver-<br>skridande investeringar som exempelvis de transeuropeiska näten.</p>
<p>Dessa två gemenskapsägda institutioner utgör viktiga finansiärer i<br>EU:s kandidatländer, framför allt för infrastrukturprojekt men även inom<br>miljöområdet. Banken och fonden tillämpar i stort samma villkor för sin<br>utlåning till Phareländema som för de nuvarande medlemsländerna och<br>bidrar därmed till ländernas implementering av gemenskapens acquis<br>communautaire. Som en av de största och viktigaste finansiärerna av<br>projekt i området har EIB uppnått omfattande sektoriell och landspecifik<br>kompetens. Tillsammans med Sida har EIB varit med att finansiera<br>modernisering och renovering av vattenreningssystemet i Riga.<br>Regeringen anser att ett närmare samarbete med de båda institutionerna<br>bör eftersträvas i syfte att uppnå fler möjligheter till samarbete och<br>samfinansiering, framför allt inom miljösektom.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>95</p>
<h3>Östsamarbetet i ett internationellt perspektiv <sup>Pro</sup>P 1997/98:70</h3>
<h5>Sammanfattning:</h5>
<p>- Det regionala samarbetet i Östersjö- och Barentsområdena är av<br>avgörande betydelse för att skapa ett politiskt stabilt och<br>ekonomiskt dynamiskt norra Europa.</p>
<p>- Sverige skall verka för att de regionala samarbetsorganen i större<br>utsträckning används för att främja handel och investeringar.</p>
<p>- Det nordiska närområdesprogrammet är angeläget som<br>komplement till övriga insatser.</p>
<p>- Det är av största vikt att koordineringen av olika bilaterala och<br>multilaterala aktörers insatser förbättras.</p>
<p>- Samfinansiering med internationella finansiella institutioner skall<br>fortsätta.</p>
<h4>8.1 Regionalt samarbete</h4>
<p>De regionala samarbetsstrukturema i Östersjöområdet och<br>Barentsregionen är betydelsefulla instrument för att fördjupa samarbetet<br>inom regionen. Östersjösamarbetet är ett viktigt forum för bland annat de<br>baltiska länderna, Polen och Ryssland. Samarbetet stärker deras<br>möjligheter att söka samarbete och integration i Europa baserat på egna<br>utrikespolitiska prioriteringar, samtidigt som det ger möjligheter till<br>dialog och samarbete mellan de baltiska staterna och Ryssland. Både<br>Östersjö- och Barentsprogrammen bidrar till att ytterligare integrera<br>Ryssland i ett aktivt alleuropeiskt samarbete. Det växande regionala<br>samarbetet utgör en del av en nordlig dimension i EU.</p>
<p>De samarbetsstrukturer som finns för att leda denna regionala<br>samverkan är Östersjöstatemas råd, Barentsrådet och Nordiska<br>ministerrådet. En viktig bas för Östersjösamarbetet i södra Sverige är<br>Östersjöinstitutet i Karlskrona. Institutet bedriver en mångsidig<br>verksamhet innefattande bland annat information om förhållanden i de<br>baltiska staterna, Polen och Ryssland, men även konkreta<br>samarbetsprojekt med dessa länder.</p>
<h5>8.1.1 Nordiskt samarbete</h5>
<p>Inom det nordiska samarbetet har utvecklingen i närområdena tilldragit<br>sig stort intresse både från Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets<br>sida. Enligt de beslut som togs år 1995 är det nordiska samarbetet inriktat<br>på tre huvudområden: samarbetet inom Norden, Norden och<br>Europa/EU/EES och Norden och dess närområden. Det sistnämnda<br>huvudområdet innebär samverkan till förmån för utvecklingen i<br>Östersjöregionen, Barentsområdet och Arktis.</p>
<p>Det nordiska samarbetet med de baltiska regeringarna tar sig bl.a.<br>uttryck i gemensamma möten på statsministemivå i anslutning till</p>
<p>96</p>
<p>Nordiska rådets årliga session. Härutöver har det blivit tradition att de Prop. 1997/98:70<br>nordiska samarbetsministrama regelbundet träffar sina baltiska kollegor.</p>
<p>Under år 1998 har Sverige ordförandeskapet i nordiskt regerings-<br>samarbete. Ett fundamental element i Sveriges ordförandeprogram är att<br>bidra till säkerhet, demokratins kultur och gynnsam ekonomisk och<br>social utveckling i Nordens närområden. En stor del av de samnordiska<br>insatserna riktas till de baltiska länderna. Ambition finns även att utöka<br>samarbetet med nordvästra Ryssland.</p>
<p>Regeringen avser verka för att nordiskt samarbete och nordisk<br>samverkan i närområdet flätas tätare samman. En möjlighet att<br>åstadkomma en sådan sammanflätning kan vara att kanalisera ytterligare<br>resurser via det nordiska närområdessamarbetet för att där igenom<br>stimulera till synergi och samordning.</p>
<p>Nordiska ministerrådets första program för samarbete med<br>närområdena tillkom år 1990 och var helt inriktat på de baltiska länderna.<br>Arbetet omfattar i dag även nordvästra Ryssland. Som ett led i<br>närområdessamarbetet har informationskontor etablerats i de baltiska<br>huvudstäderna och i S:t Petersburg. Det nu gällande arbetsprogrammet är<br>indelat i fyra temaområden: demokratiutveckling, kulturförmedling,<br>bärkraftigt resursutnyttjande och utvecklande av en fungerande<br>marknadsekonomi. Närområdesprogrammet finansieras inom Nordiska<br>ministerrådets budget och uppgår för 1998 till 52 miljoner danska kronor,<br>varav den svenska andelen är cirka 35 %.</p>
<p>I samarbetet mellan det nordiska informationskontoret i S:t Petersburg,<br>myndigheterna i Ryssland och samarbetspartema i det regionala<br>Barentssamarbetet avser ministerrådet upprätta ett nätverk av<br>kontaktpersoner i Barentsområdet med syfte att kanalisera ministerrådets<br>stöd till Murmansks och Archangelsks oblaster samt Karelska republiken.</p>
<p>Nordiska rådets aktivitetsplan för 1998 är en fortsättning på det arbete<br>som bedrevs år 1997: miljöfrågor, barnens situation i Nordens<br>närområden och kontakter med Baltiska församlingen och med<br>närområdena i Ryssland. Ett nytt sakområde är problemen kring<br>brottsligheten i Nordens närområden. Stöd till de baltiska staternas EU-<br>medlemskap är också ett prioriterat område.</p>
<p>På det migrationspolitiska området är det framför allt den nordiska<br>statssekreterargruppen, NSHF (Nordiska samrådsgruppen på hög nivå för<br>flyktingfrågor), som arbetar med att söka förena de nordiska länderna i<br>en migrationspolitisk samsyn och samarbete i migrationspolitiska<br>biståndsfrågor gentemot närområdet i övrigt.</p>
<p>Nordiska investeringsbanken</p>
<p>Nordiska investeringsbanken (NIB) ägs av de fem nordiska länderna.<br>NIB har som huvuduppgift att finansiera privata och offentliga projekt<br>som prioriteras högt av de nordiska länderna. Förutom utlåning inom<br>Norden finansierar NIB internationella projekt. Banken ger då lån till<br>projekt som stödjer den ekonomiska utvecklingen i Nordens närområden<br>samt till investeringar i olika delar av världen som är av ömsesidigt</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 70</p>
<p>intresse för mottagarlandet och för Norden. NIB lämnar vidare garantier<br>för projekt som uppfyller bankens villkor.</p>
<p>Den långivning från NIB som kan komma Central- och Östeuropa till<br>del har tre komponenter. Den första komponenten är bankens<br>projektinvesteringslån (PIL), som ges till länder med tillfredsställande<br>kreditvärdighet. Det är långfristiga lån som företrädesvis lämnas till<br>låntagarlandets regering eller en offentlig finansinstitution. PIL-lån kan<br>dock beviljas även utan statsgaranti, i första hand till infrastruktur-<br>investeringar i den privata sektorn. Ett ökat intresse bland nordiska<br>företag för investeringar i Central- och Östeuropa har noterats under<br>1997. Den andra komponenten utgörs av särskilda investeringslån för<br>projekt i de baltiska länderna. Härunder återfinns de baltiska<br>investeringslån (BIL), som är en del i de nordiska ländernas baltiska<br>investeringsprogram. Medlen kanaliseras främst genom de nationella<br>baltiska investeringsbankema för lån till små och medelstora företag.<br>Den tredje komponenten i NIB:s utlåning till Central- och Östeuropa<br>utgörs av de miljöinvesteringslån (MIL) som NIB från början av 1997<br>lämnar till offentliga miljöprojekt i nordvästra Ryssland och i Östersjö-<br>området. Miljölånefaciliteten omfattar 100 miljoner ecu (cirka 830<br>miljoner kronor) med 100 % statsgaranti från de nordiska länderna enligt<br>den nordiska fördelningsnyckeln. Projekten skall bidra till att minska<br>miljöbelastningen i området och reducera gränsöverskridande<br>föroreningar. De första insatserna har påböljats i Lettland och Litauen.</p>
<p>Riksdagen har godkänt regeringens förslag att ikläda staten ett<br>betalningsansvar på 322 miljoner kronor för att uppfylla det svenska<br>garantiåtagandet mot NIB och en garantiavsättning på cirka 50 miljoner<br>kronor med anledning av upprättandet av miljöinvesterings-<br>låneordningen.</p>
<p>Det baltiska investeringsprogrammet</p>
<p>Det baltiska investeringsprogrammet (BIP) som intitierades år 1992 av de<br>nordiska finans- och ekonomiministeriema, har till syfte att främja<br>framväxten av små och medelstora företag i de tre baltiska länderna.<br>Programmet administreras av EBRD, NIB och Nordiska projektexport-<br>fonden (NOPEF). I en första fas, 1992-1995, omfattade programmet<br>totalt cirka 105 miljoner ecu i form av tekniskt stöd, riskkapitalsatsningar<br>och lån. En särskilt viktig komponent var upprättandet av en<br>investeringsbank i vaije baltiskt land.</p>
<p>I den andra fasen, 1995-1999, som innefattade ytterligare medel om<br>cirka 70 miljoner ecu, har såväl det tekniska som det finansiella stödet<br>differentierats. Bland annat har satsningen på specialiserade<br>riskkapitalfonder utvidgats. BIP har haft katalytisk effekt genom att<br>EBRD ställt upp med egna medel och genom att länder utanför Norden,<br>främst Tyskland, lämnat additionellla bidrag.</p>
<p>Programmet, som är en av de största nordiska satsningarna i de baltiska<br>länderna och som spelat en viktig roll som igångsättningsstöd, kommer<br>inte att förlängas ytterligare. I såväl Estland som Lettland har de</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>98</p>
<p>nationella investeringsbankema nyligen fått en ändrad ägarstruktur som<br>är ett tecken på att deras uppgifter gradvis breddats. En diskussion om<br>formerna för avveckling av programmet kommer att inledas efter en<br>utvärdering av BIP under 1998.</p>
<p>Även inom ramen för det baltiska investeringsprogrammet har Sverige<br>ett garantiåtagande inom ramen för Nordiska investeringsbankens<br>utlåning till Baltikum. Det svenska garantiåtagandet i den första fasen av<br>programmet, 1992-1995, omfattade 11 310 000 ecu och i den andra<br>fasen, 1995-1999, 11 640 000 ecu, sammanlagt 22 950 000 ecu, mot-<br>svarande cirka 210 miljoner kronor. Avsättningen för garantiramen<br>uppgår till tio procent av beloppet, dvs. 2 295 000 ecu, motsvarande cirka<br>21 miljoner kronor.</p>
<p>Nordiska miljöfinansieringsbolaget</p>
<p>Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) skall främja investeringar<br>av nordiskt miljöintresse i Östeuropa. NEFCO arbetar huvudsakligen<br>med tre typer av projekt: modernisering av produktionsprocesser,<br>produktion av miljöutrustning samt miljötjänster. Sektormässigt inriktar<br>man sig mot vatten och luftföroreningar. NEFCO har ett grundkapital på<br>80 miljoner ecu och medverkan i projekt kan ske genom egenkapital, lån<br>eller garantier på marknadsmässiga villkor. Projekten skall vara tekniskt<br>genomförbara samt ekonomiskt lönsamma. Geografiskt bedrivs<br>verksamheten till drygt 70 % i Estland, Lettland, Litauen och Polen.</p>
<p>Nordiska ministerrådet beslutade i oktober 1995 att upprätta en så<br>kallad nordisk mjukgöringsfacilitet för miljöinvesteringar i närområdet<br>på 100 miljoner danska kronor, dvs. en gåvokomponent som komplement<br>till NEFCO:s ordinarie verksamhet. Det svenska bidraget har uppgått till<br>47 miljoner kronor under åren 1996-1997. En utvärdering av<br>verksamheten pågår som underlag för beslut om en eventuell fortsättning<br>av mjukgöringsfaciliteten efter år 1998.</p>
<h5>8.1.2 Östersjöstatemas råd</h5>
<p>Östersjöstatemas råd (Council of the Baltic Sea States, CBSS) utgör ett<br>forum för att främja och fördjupa Östersjösamarbetet. Rådet bildades på<br>danskt och tyskt initiativ år 1992 för koordinering och erfarenhetsutbyte<br>om bland annat mellanfolkligt samarbete, demokratiuppbyggnad,<br>ekonomisk utveckling och miljö. Rådet utgör en naturlig punkt för att<br>driva gemensamma frågor inom Östersjöregionen. Genom ländernas<br>samverkan kan regionala lösningar vad gäller t.ex. infrastruktur, miljö<br>och energi utvecklas.</p>
<p>Rådet har en unik sammansättning genom att dess medlemskrets<br>omfattar fyra EU-medlemmar (Sverige, Finland, Danmark och<br>Tyskland), två EES-medlemmar (Norge och Island), fyra länder som<br>söker medlemskap i EU (Polen, Estland, Lettland och Litauen), ett land<br>med partnerskapsavtal med EU (Ryssland) samt Europeiska</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>99</p>
<p>kommissionen. Detta ger stora möjligheter att främja regional samverkan<br>och motverka nya skiljelinjer i Europa.</p>
<p>Rådet är utrikesministrarnas samarbetsorgan, som möts i en årlig<br>session. Mellan sessionerna sköts rådet av en ämbetsmannakommitté och<br>tre arbetsgrupper inom områdena ekonomiskt samarbete, demokrati och<br>kärnsäkerhet.</p>
<p>Under året 1997/98 innehar Danmark ordförandeskapet i Rådet och har<br>angivit följande prioriteringar för arbetet, vilka också stödjs av Sverige.</p>
<p>- demokratisk samverkan och mänskliga rättigheter,</p>
<p>- ekonomisk integration och sociala frågor,</p>
<p>- civil säkerhet,</p>
<p>- miljö- och kärnsäkerhet och</p>
<p>- institutionellt stärkande av Östersjöstatemas råd.</p>
<p>På svenskt initiativ har ett arbete påbörjats rörande barnets rätt. Det<br>syftar till att motverka kommersiellt, sexuellt utnyttjande av barn i<br>Östersjöregionen. Om behov visar sig föreligga, kan ett mer långsiktigt<br>socialt och polisiärt samarbete i regionen inledas.</p>
<p>Ett annat svenskt initiativ som togs vid ministermötet i Riga i juli 1997<br>är att initiera ett handlingsprogram inom ramen för HELCOM för<br>eliminerandet av PCB i Östersjön. Vidare beslutades på svenskt förslag<br>om en regional konferens för de myndigheter som verkar för ökad<br>säkerhet på Östersjön.</p>
<p>Utbildning är av stor betydelse för regionens utveckling och befästande<br>av demokratiska idéer och institutioner. Sverige bidrar till<br>Östersjöstatemas råds gemensamma projekt EuroFaculty. EuroFaculty är<br>ett projekt för reformering av universiteten i de tre baltiska länderna och<br>Kaliningrad avseende juridik, ekonomi och statskunskap. Dessa områden<br>är viktiga även för medlemskapsförberedelsema och ländernas närmare<br>relationer med EU. Det svenska stödet till Handelshögskolan och den<br>planerade Juristhögskolan i Riga utgör också Sveriges bidrag till<br>Eurofaculty.</p>
<p>Östersjöstatemas råd beslutade år 1994 att inrätta en kommissarie för<br>demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, inklusive<br>minoritetsrättigheter. Kommissarien granskar demokratiutvecklingen och<br>de mänskliga rättigheterna i regionen, kan ta emot enskilda klagomål<br>samt bidra med kunskaper och råd i MR-frågor till stater och enskilda<br>organisationer i Östersjöområdet. Mandatet avsåg ursprungligen en<br>treårsperiod, men har förlängts ytterligare tre år. Sverige har för avsikt att<br>bistå med en tvåårig förstärkning av kommissariens kontor i form av en<br>tjänsteman som är expert på mänskliga rättigheter.</p>
<h5>8.1.3 Barentsrådet</h5>
<p>Barentsregionen sammanbinder länder i norra Europa med likartade<br>förhållanden vad gäller natur, klimat, miljö- och odlingsförhållanden.<br>Avstånden är stora med gles befolkning och med mer eller mindre god<br>infrastruktur. Området är rikt på naturtillgångar som mineraler, skog och<br>fisk och som ännu inte vad gäller mineraler exploaterats i den ryska delen<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>100</p>
<p>av regionen. Det finns sedan lång tid tillbaka en lång tradition av handel Prop. 1997/98:70<br>och samarbete i regionen. Intresset för regionen från andra länder har<br>under senare år vuxit sig allt starkare både ur säkerhetspolitiskt och<br>ekonomiskt perspektiv.</p>
<p>För att bättre tillvarata samarbetsmöjlighetema och öppna regionen<br>mot Europa initierades Barentsrådet (Barents Euro-Arktiska Råd, BEAC)<br>i januari 1993 i Kirkenes. Rådet består av utrikesministrarna i de fem<br>nordiska länderna och Ryska Federationen samt en representant för<br>Europeiska kommissionen. Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Neder-<br>länderna, Polen, Storbritannien, Tyskland och USA är observatörer.</p>
<p>Samtidigt som Barentsrådet, bildades ett Regionråd bestående av<br>landshövdingarna eller motsvarande i Nordland, Troms och Finnnmark i<br>Norge, Norrbotten i Sverige, Lappland i Finland samt Murmansk,<br>Archangelsk och Karelen i Ryssland. I januari 1998 tillkom Västerbotten<br>i Sverige och Uleåborg i Finland.</p>
<p>Sverige var från slutet av 1996 och under 1997 ordförande i Barents-<br>rådet. Ordförandeskapet överlämnades till Norge vid ett utrikesminister-<br>möte i Luleå den 19-20 januari 1998.</p>
<p>Under ordförandeskapsåret prioriterades från svensk sida bl.a. att<br>stärka banden med EU och den Europeiska kommissionen, att initiera<br>vissa prioriterade infrastrukturprojekt, att minska handelshinder, att<br>utarbeta en handlingsplan för energieffektivisering samt att öka<br>insatserna att förbättra miljön särskilt beträffande nukleärt avfall och<br>kärnsäkerhet samt att främja de mellanfolkliga kontakterna.</p>
<p>Under 1997 stärktes banden mellan EU och Barentssamarbetet bl.a.<br>genom ett särskilt möte med kommissionen i Bryssel och Barentsrådets<br>ämbetsmannakommitté. Kommissionen deltar numera mer aktivt i arbetet<br>än tidigare. Kommissionen har genom Tacis- och Interregprogrammen<br>lämnat bidrag till projekt främst syftande till ökad kärnsäkerhet,<br>energieffektivisering, bättre transportmöjligheter och nya gränsöver-<br>gångar.</p>
<p>Kommissionen lämnade vid ministermötet i januari 1998 en utförlig<br>redogörelse för sina insatser i regionen. Den positiva utvecklingen i<br>Barentsregionen noterades. Kommissionen rapporterade även vid<br>europeiska rådets möte i Luxemburg om sitt engagemang i olika<br>regionala samarbetsinitiativ bland annat i Barentsrådet.</p>
<p>Några av de prioriterade inffastrukturprojekten är för närvarande<br>föremål för förstudier. Handelshindren i regionen har behandlats i en<br>rapport. Dessa frågor fortsätter att vara av central betydelse för regionens<br>utveckling. En ad hoc arbetsgrupp för energieffektivisering i regionen<br>och som leds av Sverige, etablerades av Barentsrådet i januari 1998.<br>Miljösamarbetet kommer även fortsättningsvis att prioriteras. Regionen<br>har påbörjat utarbetandet av lokala Agenda 21-program. Det pågående<br>arbetet med en Agenda 21 för hela Östersjöregionen (Baltic 21) kommer<br>att fa betydelse även för Barentsregionen. Frågor rörande hantering av<br>nukleärt avfall och säkerheten vid kärnkraftverket på Kola far allt större<br>internationell uppmärksamhet och fortsatta svenska insatser med<br>utnyttjande av svensk expertis är angelägna. Samarbetet med den<br>regionala nivån bör ytterligare utvecklas under perioden.</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 70</p>
<p>Barentssamarbetet är långsiktigt. Framstegen hittills har huvudsakligen<br>varit i form av utvecklande av mellanfolkliga kontakter och mindre<br>projekt på olika områden vilket är grunden för en hållbar utveckling i<br>regionen. Samarbetet har nu kommit in i en mer dynamisk fas.<br>Regeringen avser att öka sina insatser för Barentsregionen särskilt<br>beträffande energi-, miljö- och kämsäkerhetsfrågor samt för ökade<br>mänskliga kontakter i regionen.</p>
<h4>8.2 Andra länders utvecklingssamarbete med Central-<br>och Östeuropa</h4>
<p>De nordiska ländernas samarbetsprogram</p>
<p>De nordiska ländernas utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa<br>sammanfaller i stor utsträckning både geografiskt och innehållsmässigt.<br>De principiella målen för samarbetet är främjande av reform- och<br>konsolideringsprocessema i Estland, Lettland, Litauen, Polen och<br>Ryssland. Tonvikten ligger på de baltiska staterna samt Ryssland medan<br>stödet till Polen minskar i omfattning. Norge lämnar mest stöd till<br>Ryssland, Finland till Ryssland och Estland, Sverige fördelar stödet över<br>hela Östersjöregionen och Danmark lämnar mest till Polen, Ryssland och<br>Litauen.</p>
<p>Samarbetsformema består till stor del av projekt och program för<br>rådgivning, kunskapsöverföring samt stöd till upprättande av<br>institutioner. De centrala samarbetssektorema är miljö och energi,<br>ekonomisk utveckling, demokratistöd samt säkerhetssamarbete. Dess-<br>utom är samarbetet i växande omfattning inriktat på de baltiska ländernas<br>och Polens EU-anpassning.</p>
<p>Stödet för fördjupningen av ett demokratiskt samhällssystem och<br>utvecklingen av en socialt bärkraftig och miljömässigt uthållig<br>marknadsekonomi är centrala element i samarbetet. En målsättning<br>speciellt för stödet till de baltiska staterna är främjande av deras<br>suveränitet samt strävanden att integrera den rysktalande befolkningen.</p>
<p>Samordningen av de nordiska ländernas bilaterala samarbete med<br>Central- och Östeuropa sker genom kontinuerliga kontakter mellan<br>ländernas respektive myndigheter samt inom de samarbetsorgan som har<br>upprättats för samarbete. Sverige har också tagit initiativ till årliga<br>östsamarbetsmöten för de nordiska länderna för att diskutera<br>övergripande prioriteringar i östsamarbetet.</p>
<p>Andra länders utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa</p>
<p>Vid en jämförelse mellan nordiska och utomnordiska länders bilaterala<br>utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa kan konstateras att<br>insatsernas inriktning har stora likheter. Målsättningarna skiljer sig åt<br>mellan olika givarländer, men generellt sett är de huvudsakliga målen att<br>stödja den politiska och ekonomiska omvandlingsprocessen. En annan<br>ambition är att skapa politisk säkerhet i Europa och därigenom även<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>102</p>
<p>främja den egna säkerheten samt att etablera handelsförbindelser med Prop. 1997/98:70<br>samarbetsländerna.</p>
<p>Gemensamt för de utomnordiska länderna är att deras stöd till Central-<br>och Östeuropa i allmänhet är större än de nordiska ländernas och att det<br>riktas till fler länder.</p>
<p>Storbritannien, Tyskland och Japan ger stöd till samtliga länder i<br>regionen. Fram till 1996 omfattade det amerikanska stödet samtliga<br>länder i Central- och Östeuropa. Då uppnådde Estland de mål som har<br>satts upp av USA och utvecklingssamarbetet avvecklades. Även en<br>gradvis utfasning av utvecklingssamarbetet med de andra två baltiska<br>länderna pågår. Det finns vidare planer på att, på ett par års sikt, avveckla<br>det amerikanska stödet till Ryssland. Det japanska stödet skiljer sig från<br>övrigt stöd genom att till största delen bestå av lån. Det kanadensiska<br>stödet var tidigare mycket brett och omfattade 26 länder i området men är<br>idag koncentrerat till 11.</p>
<p>Stödets sektoriella inriktning skiljer sig åt mellan olika givare. Det<br>inriktas i regel mot uppbyggandet av infrastruktur och den offentliga<br>sektorn. Den sektor som har erhållit mest stöd är generellt, liksom för det<br>svenska samarbetet, den ekonomiska. Miljön är inte lika framträdande i<br>stödet från de utomnordiska länderna som från de nordiska. Att främja<br>det civila samhällets framväxt genom insatser på lokal nivå, stöd till<br>enskilda organisationer och till privat företagsutveckling förekommer.</p>
<p>EU:s medlemsländer ser anpassningen till unionens krav på<br>medlemskap, de s.k. Köpenhamnskriteriema, som en viktig utgångspunkt<br>i samarbetet. Storbritannien, Sverige, Finland, Tyskland och Danmark<br>lämnar särskilt EU-integrationsstöd för att dela med sig av erfarenheter i<br>form av personutbyten, seminarier och. studiebesök.</p>
<p>De flesta givarna lämnar sitt stöd utifrån särskilda program, i vilka<br>målsättningar, sektoriella och geografiska prioriteringar samt volymer<br>anges. Flera länder har, liksom Sverige, upprättat särskilda landstrategier<br>där en analys av mottagarländernas ekonomiska och politiska utveckling<br>ligger till grund för de beslutade insatserna.</p>
<p>Samordningen av östsamarbetet är komplicerad pga. mångfalden av<br>insatser och tidvis konkurrerande intressen. En allmän tendens har varit<br>att överföra allt mer samordningsansvar till mottagarsidan. Denna<br>utveckling har redan hunnit långt i Polen och i de baltiska länderna.</p>
<p>Regeringen anser att Europeiska kommissionen, genom styr-<br>kommittéerna för Phare och Tacis bör ha en naturlig roll att spela som<br>huvudsaklig samordnare av utvecklingssamarbetet med Central- och<br>Östeuropa. Den särskild kommittén, Baltic Coordination Committee,<br>kopplad till Phare bör fortsatt samordna det regionala stödet till<br>Östersjöländerna. En förbättring av samordningen mellan olika<br>finansiärers insatser behövs för att motverka dubbelarbete och för att<br>säkerställa att de medel som används i samarbetet riktas till de insatser<br>som är mest angelägna.</p>
<p>Den internationella samordningan av försvarsrelaterat stöd till de<br>baltiska länderna hanteras från och med 1998 inom ramen för<br>styrgruppen, BALTSEA. Detta forum utgör en kontaktyta mellan</p>
<p>103<br></p>
<p>givarkretsen och Estland, Lettland och Litauen. Sverige har aktivt verkat<br>för tillkomsten av denna styrgrupp.</p>
<p>Regeringen anser att de svenska insatserna är väl avvägda i förhållande<br>till såväl den geografiska närheten till östersjöländerna som till de<br>svenska anslagens storlek. En strävan i Sveriges fortsatta östsamarbete<br>skall vara att samordna insatserna bättre med andra givare, nordiska såväl<br>som utomnordiska.</p>
<h4>8.3 Multilateralt samarbete</h4>
<p>Genom ett aktivt svenskt medlemskap i en rad internationella finansiella<br>institutioner och organisationer kan Sverige verka för att deras<br>verksamhet skall spegla svenska prioriteringar i verksamheten i<br>Östeuropa. Regeringen avser fortsatt verka för att fa genomslag för<br>svenska prioriteringar i de multilaterala organen. Det gäller exempelvis<br>ökade satsningar på det sociala området, insatser för att främja den<br>demokratiska traditionen, miljösamarbete och jämställdhet. Sverige skall<br>även aktivt arbeta for samarbete och samfinansiering mellan bilaterala<br>och multilaterala insatser for att uppnå synergieffekter. I detta<br>sammanhang är det särskilt intressant att fortsatt knyta svenskt tekniskt<br>samarbete till mer omfattande sektor- och programstöd från de<br>internationella finansiella institutionerna. Likaså bör svenska bilaterala<br>aktiviteter i högre utsträckning koordineras med multilaterala insatser i<br>samarbetsländerna. Särskilda svenska bilaterala bidrag till multilaterala<br>organisationer kan härtill vara motiverade, i synnerhet om insatser på så<br>sätt kan komma till stånd där de multilaterala organen har en komparativ<br>fördel eller där Sverige av olika skäl inte kan agera bilateralt.</p>
<p>Internationella valutafonden</p>
<p>Internationella valutafonden (IMF) spelar en viktig roll for länderna i<br>Central- och Östeuropa. Behovet av utländska lån var stora då<br>utrikeshandeln omdirigerades mot väst, den subventionerade<br>energiimporten upphörde och importen från väst ökade, vilket satte<br>betalningsbalansen under tryck i ett läge då det var svårt för länderna att<br>låna på den internationella kapitalmarknaden. Under perioden januari<br>1990 till juli 1997 uppgick de totala utfästelserna från IMF till<br>transitionsländema till 41 miljarder US-dollar. Utestående lån i slutet av<br>juli 1997 var 19,3 miljarder US-dollar.</p>
<p>Kombinationen av villkorat betalningsbalansstöd och rådgivning<br>påskyndar ländernas ekonomiska omvandling. De villkor som knyts till<br>lånen sänder vidare positiva signaler till kapitalmarknaden och<br>investerare om reformviljan i länderna. I slutet av 1997 hade samtliga<br>medlemsländer i IMF i Central- och Östeuropa, utom Turkmenistan,<br>erhållit någon form av finansiellt stöd från fonden. Medan IMF:s roll som<br>rådgivare även fortsättningsvis är mycket betydelsefull för samtliga<br>länder i regionen, är dess roll som finansiär med direkta bidrag till<br>policy-utformningen i enskilda länder viktigast för de länder som</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>104</p>
<p>befinner sig i ett tidigt skede av omvandlingsprocessen, medan de mer<br>avancerade länderna nu lånar på den internationella kapitalmarknaden.<br>Ett tecken på detta är att andelen privata inflöden av kapital har ökat från<br>15 % 1991 till 65 % 1996. I Centraleuropa uppgår de privata flödena till<br>över 90 %. För det svenska prioriterade närområdet innebär detta att<br>IMF:s utlåning fortfarande fyller en funktion i Ryssland och Ukraina,<br>medan IMF mer fungerar som rådgivare avseende utformningen av<br>reformpolitiken i övriga länder.</p>
<p>Världsbanken</p>
<p>Världsbanken (IBRD) spelar en viktig roll genom sitt stöd till<br>genomförande av strukturella reformer i Central- och Östeuropa, såväl<br>genom råd som långivning. Totalt har banken under perioden 1992 till<br>1997 beviljat lån om 23,6 miljarder US-dollar till regionen.<br>Världsbanken har prioriterat institutionsbyggande och strukturreformer<br>för att främja den privata sektorn och övergången till marknadsekonomi,<br>vilket inneburit privatisering av näringslivet, modernisering och<br>rehabilitering av infrastrukturen, förbättrade sociala skyddsnät inklusive<br>pensionsreformer samt åtgärder inom miljöområdet. Världsbanken<br>betraktar dessa prioriterade områden som relevanta för sin verksamhet<br>också under de närmaste åren.</p>
<p>Bankens arbetsformer skiljer sig mellan de relativt avancerade<br>länderna (som Polen, Estland, Lettland, Litauen och Tjeckien) och de där<br>vissa grundläggande reformer återstår (bl.a. Ryssland, Rumänien och<br>Ukraina). I de förstnämnda, som har relativt god tillgång till<br>internationella privata kapitalflöden, riktar banken in sig på<br>policyrådgivning, tekniskt bistånd, garantier och utlåning till specifika<br>insatser med hög katalytisk effekt. I den senare gruppen utgör<br>policybaserad anpassningslångivning stommen i bankens verksamhet.<br>Tekniskt bistånd spelar också en viktig roll i dessa länder särskilt<br>beträffande institutionsbyggande.</p>
<p>Världsbanken stödjer kandidatländernas strävanden att bli medlemmar<br>i EU och delar i stort EU-kommissionens landanalyser och<br>rekommendationer. Banken ingår tillsammans med EIB, EBRD och EU-<br>kommissionen i en arbetsgrupp som syftar till att ta fram en strategi för<br>institutionernas rollfördelning och samarbete i kandidatländerna i<br>samband med EU-utvidgningen, bland annat vad gäller samfinansiering<br>av projekt. Gruppen skall presentera sitt förslag inom kort.</p>
<p>Sverige samfinansierar ett antal projekt i Central- och Östeuropa med<br>Världsbanken, främst inom energi- och miljöområdet, men även inom<br>den sociala sektorn. Sverige finansierar vidare en fond för upphandling<br>av svenska eller lokala konsulter för korttidsuppdrag i anslutning till<br>Världsbanksprojekt. Fonden, som administreras av banken, fylldes på<br>senast i juni 1997 med 16 miljoner kronor och totalt uppgår det svenska<br>bidraget till 70 miljoner kronor. Sverige har också delfinansierat en<br>konsultfond för den sociala sektorn i de baltiska länderna med tre<br>miljoner kronor.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>105</p>
<p>Förhandlingar pågår för närvarande med det internationella Prop. 1997/98:70<br>finansieringsbolaget (IFC) om en påfyllnad av den konsultfond för små<br>och medelstora företag, främst i de baltiska länderna, som Sverige<br>tidigare finansierat. IFC:s mål är att främja den privata sektorn genom<br>miljömässigt hållbara investeringar och tekniskt stöd. IFC avser att öka<br>sin närvaro i Estland, Lettland och Litauen, främst inom fyra områden:<br>direktinvesteringar, riskkapitalfonder, bostadsfinansiering och privat<br>sjukvård.</p>
<p>Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken</p>
<p>Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD) bildades<br>1991 för att underlätta övergången till öppna, marknadsorienterade<br>ekonomier och främja privata initiativ i de länder i Central- och<br>Östeuropa som utvecklas i riktning mot flerpartisystem, demokrati och<br>pluralism. Banken är idag aktiv i 26 länder i Central- och Östeuropa och<br>har en årlig utlåning på omkring 2,5 miljarder ecu. Verksamheten är<br>inriktad på lån, riskkapitalinvesteringar och garantier i främst den privata<br>sektom, men även den offentliga sektom inkluderas. Enligt bankens<br>stadga ska minst 60 % av dess insatser ske i den privata sektom. Under<br>verksamhetsåret 1996 ökade EBRD:s insatser i den privata sektom från<br>62 % till 66 %. Utvecklandet av mottagarländernas finansiella sektor och<br>infrastrukturella investeringar tillmäts stor betydelse och dominerar<br>bankens utlåning.</p>
<p>Den svenska kapitalinsatsen finansieras genom Finansdepartementets<br>utgiftsområde. Vid EBRD:s årsmöte i Sofia 1996 fattades beslut om att<br>fördubbla bankens kapital till 20 miljarder ecu. Skälet till kapital-<br>höjningen var att den ursprungliga kapitalstorleken förväntades utgöra en<br>restriktion för verksamheten redan vid slutet av år 1997. Genom<br>kapitalhöjningen kan EBRD öka sin utlåning och intensifiera insatserna i<br>regionen. EBRD:s utfästelser uppgick 1997 till totalt 9 miljarder ecu och<br>förväntas uppgå till 14-15 miljarder ECU år 2001.</p>
<p>EBRD har utarbetat en s.k. gradueringspolicy, dvs. utfasning av<br>EBRD:s insatser i de mottagarländer som nått längst i en omvandling till<br>marknadsekonomi. I korthet innebär policyn att varje enskilt EBRD-<br>projekt måste vara bankmässigt sunt, additionellt, dvs. inte kunna komma<br>till stånd på annat sätt, samt främja övergången till marknadsekonomi. I<br>takt med att de enskilda länderna utvecklas mot mer fullfjädrade<br>marknadsekonomier ska en utfasning ske kontinuerligt och automatiskt<br>när dessa kriterier tillämpas. Inget av EBRD:s mottagarländer står<br>emellertid i begrepp att graduera de närmaste åren. De omfattande<br>investeringar som den förestående EU-utvidgningen fordrar gör att<br>EBRD fortsatt kommer att vara en viktig finansiär i kandidatländerna.<br>Under perioden fram till 2001 avser EBRD att öka sin verksamhet i de<br>länder som befinner sig i ett tidigt stadium av transitionsprocessen, så att<br>andelen skall uppgå till 40 %. Resten av insatserna skall fördelas lika<br>mellan Ryssland och de länder som hunnit längst i transitionsprocessen.</p>
<p>106</p>
<p>EBRD är den enda internationella finansieringsinstitution som i sin<br>stadga har ett uttalat miljömandat. Inom ramen för sin verksamhet skall<br>banken stödja en miljömässigt sund och hållbar utveckling. Detta sker<br>genom medverkan i finansiering av renodlade miljöprojekt, men också -<br>vilket är minst lika viktigt - genom att tydliga miljökrav ställs på alla de<br>projekt banken är involverad i.</p>
<p>Sverige samfinansierar flera insatser tillsammans med EBRD främst på<br>miljöområdet, men också på näringslivsområdet i exempelvis det baltiska<br>investeringsprogrammet (BIP) och inom bankväsendet, där Swedfund<br>Financial Markets verksamhet i hög usträckning sker som<br>parallellinvesteringar med EBRD.</p>
<p>EBRD driver totalt elva regionala riskkapitalfonder i olika delar av<br>Ryssland och Sverige har tillsammans med Finland och Norge bidragit<br>med 20 miljoner US-dollar till en riskkapitalfond i nordvästra Ryssland.<br>De tre nordiska ländernas bidrag ges som tekniskt stöd, medan EBRD<br>står för riskkapitalet som uppgår till 30 miljoner US-dollar. Fonden har<br>hittills gjort tre investeringar; ett sågverk och ett växthus i Archangelsk,<br>samt ett hotell i Murmansk.</p>
<p>Sverige har även en konsultfond knuten till EBRD ur vilken medel kan<br>användas för svenska konsulter. Sedan år 1991 har Sverige avsatt 55<br>miljoner kronor till fonden, varav 42 miljoner kronor var allokerade till<br>olika insatser i slutet av år 1997. Under 1996 gjordes 5 insatser och under<br>1997 gjordes 3 insatser.</p>
<p>EBRD administrerar dessutom en kämsäkerhetsfond, till vilken<br>Sverige bidragit med 9 miljoner ecu (cirka 85 miljoner kronor) under<br>perioden 1993-1995 och en fond för Tjemobyls inkapsling, till vilken<br>Sverige bidragit med 2,5 miljoner ecu (cirka 25 miljoner kronor) år 1997.</p>
<p>Även om omvandlingen till marknadsekonomi nått förhållandevis<br>långt i vissa av EBRD:s mottagarländer, kvarstår ett omfattande behov av<br>det stöd som banken kan förmedla, särskilt vad avser utvecklingen av den<br>privata sektom. EBRD:s inriktning och verksamhet uppvisar flera<br>komparativa fördelar som gör banken speciellt lämpad för framtida<br>svenska samarbetsprojekt. Sammantaget bör Sverige sträva efter att i<br>högre utsträckning finna samarbetsprojekt tillsammans med EBRD.</p>
<p>Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling</p>
<p>Medlemmarna i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling<br>(OECD) delar samma värderingar i fråga om marknadsekonomi,<br>demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. OECD befinner sig i ett<br>skede av förändring med en hårt ansträngd budget och det råder olika<br>uppfattningar bland medlemsländerna i frågan om den fortsatta<br>utvidgningen av medlemskretsen såväl avseende urvalet av länder som<br>behovet av en strategi. Medlemsantalet uppgår nu till 29. Polen, Tjeckien<br>och Ungem är de enda länder från Östeuropa som beviljats medlemskap<br>(Tjeckien 1995, Ungem och Polen 1996). Med Slovakien pågår<br>förhandlingar. Flera andra länder har observatörskap i någon eller några<br>av de cirka 200 kommittéer som genomför OECD:s arbete.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>107</p>
<p>OECD:s aktiviteter i icke-medlemsländer innefattar även länderna i<br>Östeuropa och omfattar två program: CCET (Centre for Co-operation<br>with the Economies in Transition) och SIGMA (Support for<br>Improvement in Govemance and Management in Central and Eastem<br>European Countries). SIGMA finansieras till största delen av Phare-<br>medel. Sverige hade fram till och med år 1997 bidragit med cirka sju<br>miljoner kronor till CCET och SIGMA. Regeringen avser att aktivt stödja<br>kontakterna mellan våra samarbetsländer och OECD, bland annat genom<br>ytterligare bidrag till SIGMA och CCET.</p>
<p>Estland, Lettland och Litauen lämnade i oktober 1996 över en<br>avsiktsförklaring till OECD, i vilken de uttryckte sin vilja att bli<br>medlemmar i OECD i en nära framtid samt en önskan att fa ett regionalt<br>OECD-program till de baltiska länderna. Detta regionala program skulle<br>utgöra ett komplement till det nuvarande samarbetet mellan OECD och<br>de baltiska länderna. CCET:s samarbete med de baltiska staterna är<br>inriktat på jordbruk, skatter, Baltic rim economic forum, (ett program<br>vars mål är att upprätta nätverk mellan regeringsexperter, privata sektom<br>och multilaterala institutioner) statistik och SIGMA-programmet.</p>
<p>Ryssland uttryckte önskemål om medlemskap i OECD i maj 1996<br>vilket har resulterat i ett intensifierat samarbete mellan OECD och<br>Ryssland i syfte att understödja en utveckling i Ryssland som på sikt<br>skall kunna leda till att landet uppfyller de krav som ställs för ett<br>medlemskap i OECD. Grunden till ett fördjupat samarbete mellan OECD<br>och Ryssland lades i och med etableringen av en så kallad "liaison<br>committee" i maj 1997. Ryssland erhåller också ett speciellt<br>samarbetsprogram med drygt tjugo projekt inom områden som statistik,<br>ekonomiska analyser och rådgivning.</p>
<p>Förenta nationernas utvecklingsprogram</p>
<p>Förenta nationernas utvecklingsprogram (UNDP) samordnar världs-<br>organisationens tekniska bistånd. UNDP har upprättat en särskild fond<br>för de baltiska staterna till vilken Sverige har bidragit med åtta miljoner<br>kronor. Fonden syftar till att stödja demokratiserings- och<br>integrationsprocesserna, utvecklingen av offentlig förvaltning samt till att<br>motverka den negativa inverkan omvandlingen haft på den sociala<br>sektorn. Regeringen avser att bevilja ytterligare bidrag till fonden.<br>Sverige har även bidragit med tio miljoner kronor till UNDP-program för<br>språkträning och mänskliga rättigheter i Lettland och flyktingmottagning<br>i Litauen. Vidare har Sverige bidragit med drygt sju miljoner kronor till<br>demokratiseringsprojekt i de kaukasiska och centralasiatiska<br>republikerna, Moldavien och Vitryssland. UNDP bedriver inom ramen<br>för UNAIDS ett viktigt arbete i syfte att begränsa de alltmer oroande<br>skadeverkningarna av hiv/aids i Central- och Östeuropa.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>108</p>
<p>Europarådet</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Europarådet har för närvarande 40 medlemsländer, omfattande samtliga<br>central- och östeuropeiska länder förutom de tre kaukasiska republikerna,<br>Bosnien-Hercegovina, Jugoslavien och Vitryssland. De två sistnämnda<br>omfattas inte heller av Europarådets samarbetsprogram. Samarbets-<br>programmet med Central- och Östeuropa omfattar mänskliga rättigheter,<br>media, rättssamarbete, utbildning, kultur, ungdomar och miljö.<br>Samarbetet är uppdelat på programmen Demosthenes, Demosthenes-bis,<br>Themis och LODE. Themis är inriktat på utbildning av jurister och<br>rättsvårdande personal. LODE syftar till att utveckla lokal demokrati,<br>medan de båda De/nostAenes-programmen omfattar övrigt samarbete.<br>Utöver bidraget till Europarådets reguljära budget har Sverige bidragit<br>med 5,4 miljoner till samarbetsprogrammen i Central- och Östeuropa,<br>särskilt riktade till insatser i de baltiska staterna och Bosnien-<br>Hercegovina.</p>
<p>109</p>
<p>6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 70</p>
<h2>Sammanfattning av Att utveckla ett grannlands-<br>samarbete - en utvärdering av Sveriges samarbete<br>med Central- och Östeuropa (Ds 1997:75)</h2>
<p>Den 19 juni 1997 fick utredaren professor Claes Sandgren i uppdrag att<br>göra en analys och bedömning av det hittillsvarande samarbetet med<br>Central- och Östeuropa med fokus på det samarbetsprogram som<br>inleddes den 1 juli 1995 och som löper till och med den 31 december<br>1998. Analysen skulle bygga på befintligt material. I uppdrags-<br>beskrivningen betonades i övrigt bl.a. EU:s program samt frågor rörande<br>organisation, samordning och arbetsfördelning. Synpunkter på inrikt-<br>ningen av det framtida samarbetet skulle också lämnas.</p>
<p>På basis av de 28 utvärderingar som har gjorts av östsamarbetet under<br>perioden gjordes en bedömning av samarbetets resultat på de områden<br>som har utvärderats. Utvärderaren konstaterar att resultaten är mycket<br>goda. Drygt 80 % av utvärderingarna uppvisar goda eller mycket goda<br>resultat. Bara ett par projekt kan betecknas som misslyckanden. Skäl för<br>det goda utfallet uppges vara att samarbetet har gynnsamma<br>förutsättningar i form av närheten till samarbetsländerna, gemensamma<br>intressen och hög utbildningsnivå i samarbetsländerna. Utvärderaren<br>menar också att ett skäl kan vara att organisationen av östsamarbetet har<br>förbättrats. Av de fem variabler som har granskats - relevans,<br>måluppfyllelse, inre effektivitet, uthållighet och jämställdhet - skiljer den<br>sistnämnda variabeln dock ut sig på ett ofördelaktigt sätt. Utvärderaren<br>konstaterar att jämställdhetsperspektivet inte har fått det genomslag som<br>man hade kunnat hoppas.</p>
<p>Utvärderaren anser att de fyra målen för samarbetet har visat sig vara<br>väl valda. Den omvärldsanalys som har gjorts bestyrker deras relevans.<br>Målens styrförmåga är dock ringa och det krävs därför att regeringen i<br>sina andra styrinstrument ger precision åt målen. Dessutom betonas att<br>utökade insatser behövs på demokratiområdet, särskilt inom rättsområdet.<br>Insatserna på det ekonomiska området har varit ändamålsenliga.<br>Utvärderaren anser att inriktningen av målet för detta område bör<br>förskjutas från "ekonomisk omvandling" till "ekonomiskt samarbete" för<br>att lyfta fram grannskapssamarbetet i Östersjöområdet. Miljöområdet har<br>inte utvärderats i nämnvärd omfattning men tillgängligt material tyder på<br>att också det varit ändamålsenligt. Det finns numera stora finansiella<br>resurser tillgängliga för miljöinsatser i Östersjöområdet varför det råder<br>en konkurrens om attraktiva projekt. Det är svårt att bedöma<br>jämställdhetsperspektivets genomslag inom östsamarbetet, men<br>utvärderingsmaterialet tyder på att genomslaget inte är tillfredsställande.<br>Den sociala situationen i samarbetsländerna är mycket allvarlig och<br>särskilt kvinnorna är drabbade, vilket motiverar ett nytt femte huvudmål<br>för samarbetet, nämligen att främja social trygghet.</p>
<p>Utvärderaren konstaterar att länderkretsens andelar av anslagen för<br>östsamarbete har förskjutits så att bl.a. Polens andel minskat och<br>Rysslands ökat. Medelsfördelningen framstår därmed som väl avvägd.<br>Insatser utanför det s.k. närområdet kräver klara kriterier för valen av</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>110</p>
<p>projekt. Annars är risken överhängande att anslagen splittras på insatser<br>utan synbara effekter. Önskan att öka handeln med Ukraina kan vara ett<br>bärande skäl att expandera samarbetet med Ukraina. Utvärderaren anser<br>att kravet på samfinansiering med internationell finansieringsinstitution<br>vid exportkreditgarantier till Ukraina bör upphävas.</p>
<p>Utvärderaren anser att det har skett en väsentlig uppstramning av den<br>organisatoriska strukturen. Denna framstår numera som i huvudsak<br>ändamålsenlig. Samtidigt bör vikt läggas vid att den nuvarande<br>organisationsstrukturen inte motverkar en övergång till ett samarbete i<br>reguljära former.</p>
<p>UD:s handläggning av det säkerhetsfrämjande samarbetet bör dock ses<br>över i ljuset av verksamhetens allt större omfattning och ändrade<br>förutsättningar. Det kan finnas säkerhetspolitiska skäl att behålla<br>handläggningen av vissa delar av samarbetet inom UD men stora delar av<br>det säkerhetsfrämjande samarbetet borde handläggas av Sida.<br>Finansdepartementets projekthandläggning bör föras över på Sida,<br>eventuellt med undantag för den del av projektet som avser samarbete<br>direkt mellan Finansdepartementet och dess motsvarighet i Ryssland.<br>Instrument och finansieringsformer förefaller i allt väsentligt väl<br>anpassade till samarbetets behov och förutsättningar. De medger stor<br>variation och bredd och ger utrymme för ett stort mått av flexibilitet. Inga<br>påtagliga brister eller problem i fråga om instrumenten eller<br>finansieringsformerna har uppdagats under utredningsarbetet. Det kan<br>anföras goda skäl för ett ökat utrymme för kreditgivning inom ramen för<br>östsamarbetet. Kreditgivning kan öka finansieringen av investeringar och<br>kan leda till fler samfinansieringsarrangemang. Men det kan finnas<br>anledning att närmare analysera bl.a. riskerna och olika sektorers<br>möjligheter att mobilisera kapital, innan man går vidare med det förslag<br>om krediter i östsamarbetet som Sida har lagt fram.</p>
<p>Utvärderaren anser att resultatanalyserna, vilka utgör underlag till<br>landstrategiema, inte uppfyller de krav som ställs på dem i gällande<br>anvisningar. De redovisar vilka insatser som har pågått eller pågår<br>snarare än analyserar de resultat som har uppnåtts eller de restriktioner<br>som försvårar goda resultat. Men samtidigt bör sägas att de krav som<br>ställs på analyserna är orealistiska. Kraven på resultatanalyserna bör<br>göras realistiska och säkerställa att dessa blir operativt relevanta för<br>landstrategiema. Dessa bör baseras på ett brett underlag, förutom<br>resultatanalyserna och behovsutvecklingen i landet, på Sveriges<br>komparativa fördelar och, för ansökarländemas del, det nationella<br>program för antagandet av EG:s regelverk som blir kärnan i respektive<br>lands partnerskap för anslutning. Däremot anses att Sida-Öst har en aktiv<br>och ändamålsenlig utvärderingsverksamhet. En dialog bör vidare föras<br>med Svenska institutet om deras system för att säkerställa verksamhetens<br>kvalitet. I många projekt saknas en dialog mellan den svenske<br>genomföraren och partema i samarbetslandet. Utvärderaren konstaterar i<br>sammanhanget att det är oviktigt att upprätthålla kravet på kostnads-<br>delning med samarbetsländerna. Det växer nu fram ett värdefullt<br>samarbete mellan myndigheter i Sverige och i samarbetsländerna.<br>Samarbetet de svenska myndigheterna emellan är dock sparsamt.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>111</p>
<p>Statistiken är inte godtagbar och måste förbättras. Det saknas en allsidig<br>och intresseväckande beskrivning av östsamarbetet och dess resultat,<br>vilken vänder sig till riksdagen, allmänheten och media.</p>
<p>Regeringens strategiska styrning av östsamarbetet har förbättrats under<br>de senaste åren. Landstrategiprocessen, liksom det organisatoriska<br>upplägget med en koncentrering av ansvaret hos UD och Sida har<br>bidragit till det.</p>
<p>Vissa problem finns med samordningen på miljö- och energiområdena,<br>främst på grund av att olika anslag för östsamarbetet, klimatpolitiska<br>insatser och Östersjömiljarden kan användas för i huvudsak samma<br>ändamål. Det har framkommit att det i samarbetsländerna ibland råder<br>oklarhet om Sveriges policy och arbetssätt. Det är därför viktigt att<br>samordningen mellan östsamarbetet och Östersjömiljarden förbättras.<br>Samordningen underlättas också i den mån som Östersjömiljardens<br>medel handläggs med utnyttjande av den gängse myndighetsstrukturen.<br>Inom energiområdet bör Sida-Öst och Statens Energimyndighet utarbeta<br>en plan över sin inbördes samordning och arbetsfördelning. Relationen<br>dem emellan bör i stora drag kunna utformas med ledning av den ordning<br>som råder på miljöområdet. Bland annat bör det inrättas en<br>samrådsgrupp.</p>
<p>För samarbetet 1994/95-98 kan 335 miljoner kronor av Sveriges årliga<br>bidrag till EU hänföras till programmen Phare och Tacis. Beloppet<br>motsvarar drygt 30 % av beloppet för det totala svenska stödet på 1 145<br>miljoner kronor. Phare och Tacis förfogar över cirka 17 miljarder kronor<br>för öststöd, vilket är drygt 20 gånger mer än det svenska bilaterala<br>öststödet på 810 miljoner kronor per år. Sveriges förmåga att påverka<br>programmen, anpassa sig till dem och dra nytta av dem är alltså viktig för<br>en bedömning av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa.<br>Utvärderaren konstaterar att målsättningarna för Sveriges engagemang i<br>Phare och Tacis får sägas vara uppfyllda i flera väsentliga avseenden.<br>EU:s engagemang i Östersjöregionen har stärkts och miljöfrågorna har<br>tillmätts något ökande vikt. Detsamma gäller gränsöverskridande<br>samarbete. På jämställdhetsområdet har däremot föga hänt. I vad mån de<br>positiva förskjutningarna av EU:s politik kan ha påverkats av Sveriges<br>agerande är svårt att säga. I betydande grad sammanfaller nämligen EU:s<br>prioriteringar med svenska värderingar och medlemskapet är alltjämt så<br>nytt att några klara effekter av Sveriges agerande är svåra att avläsa.</p>
<p>Samordningen mellan EU:s program och medlemsländernas har inte<br>varit tillfredsställande. Betydelsen av samordning ökar i framtiden bl.a.<br>därför att förmedlemskapsstrategin riskerar att leda till dubblering av<br>insatser. EU och medlemsländerna kommer att rikta in sig på de brister<br>som ansökarländema måste komma till rätta med för att de skall uppfylla<br>kraven för inträde i unionen. Samverkan med TAIEX bör därför<br>eftersträvas. Det finns åtskilliga typer av insatser för vilka Sverige har<br>komparativa fördelar. Sveriges bilaterala samarbete skulle vinna i<br>effektivitet om det klarare riktades in på sådana insatser. Det bör<br>återspeglas i kommande landstrategier.</p>
<p>Sverige bör vidare verka för att EU koncentrerar sig på stora och<br>långsiktiga insatser vilket blir naturligt i takt med att investeringar får<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>112</p>
<p>ökat utrymme inom ramen för EU:s program. Sveriges nationella<br>experter inom kommissionen är en viktig resurs för insyn och påverkan.<br>Det är önskvärt att de utnyttjas bättre i framtiden och om möjligt far<br>positioner som är av större betydelse för svenska intressen än de<br>befattningar som de vanligen haft. I ett avseende har Sveriges<br>ansträngningar inte slagit väl ut. Det gäller användningen av svenska<br>kunskaper och erfarenheter i genomförandet av EU-programmen. Det<br>finns skäl för bl.a. svenska konsultföretag att agera men staten kan också<br>vidta åtgärder, dels genom att så långt som möjligt förmedla tidig<br>information om insatser och dels genom att - under en övergångsperiod -<br>stödja konsultanbud genom garantier eller liknande.</p>
<p>Avslutningsvis anser utredaren att östsamarbetet bör utvecklas utifrån<br>tre vägledande synpunkter. Den första är att sätta samarbete i centrum för<br>verksamheten inom alla fält där det är möjligt med sikte på att samarbetet<br>stegvis övergår i ett reguljärt, icke subventionerat samarbete. De statliga<br>anslagen bör alltså under den här perioden systematiskt användas i ett<br>sådant normaliseringssyfte. Man kan därvid knyta an till den utveckling i<br>den riktningen som redan pågår. Den andra är att på ett bättre sätt än<br>hittills identifiera Sveriges komparativa fördelar. Anslagen bör inte<br>finansiera sådant som andra, resursstarka aktörer - t.ex. EU eller<br>marknaden - kan ta om hand och sköta väl så bra eller bättre. Det innebär<br>att också en del områden där Sverige kunde göra goda insatser väljs bort.<br>Den tredje är att upprätthålla ett stort mått av flexibilitet och<br>differentiering så att inte samarbetet kommer i otakt med omvärlds-<br>förändringama som lär förbli snabba och oförutsägbara. Men det innebär<br>också att samarbetet utformas med lyhördhet för de stora skillnader som<br>utmärker samarbetsländerna och sakområdena.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>113</p>
<h3>Förteckning över remissinstanser</h3>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Remissinstanser som har anmodats att yttra sig: Yttrande Avstår Ej svarat</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Ambassaden Kiev</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Moskva</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Riga</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Tallinn</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Vilnius</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Warszawa</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportkreditnämnden</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Försvarets forskningsanstalt</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Försvarsmakten</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Generalkonsulatet i S:t Petersburg</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Generaltullstyrelsen</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kustbevakningen</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Blekinge län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Dalarnas län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Gotlands län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Gävleborgs län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Göteborgs & Bohus län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Hallands län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Jämtlands län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Jönköpings län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Kalmar län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Kronobergs län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Norrbottens län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Skaraborgs län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Skåne län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Stockholms län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Södermanlands län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Uppsala län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Värmlands län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Västerbottens län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Västemorrlands län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Västmanlands län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Älvsborgs län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Örebro län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelsen i Östergötlands län</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Lantmäteriverket</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Luftfartsverket</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>NUTEK</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Rikspolisstyrelsen</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Riksrevisionsverket</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sida</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjöfartsverket</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens Kämkraftinspektion</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens Naturvårdsverk</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens Räddningsverk</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens Strålskyddsinstitut</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens VA-nämnd</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statistiska centralbyrån</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statskontoret</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Svenska institutet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Swedfund Financial Markets AB</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Swedfund International AB</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Vägverket</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Östekonomiska institutet, Stockholm</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Östersjöinstitutet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
</table>
<p>114</p>
<p>Yttrande</p>
<p>Avstår Ej svarat</p>
<p>Remissinstanser som har beretts tillfälle att yttra sig:</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>AB svensk Exportkredit</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Budapest</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Bukarest</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Helsingfors</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden i Belgrad</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Köpenhamn</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Oslo</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Prag</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Reykjavik</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Rom</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Sarajevo</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Sofia</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Wien</p></td><td></td><td>
<p>X</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ambassaden Zagreb</p></td><td></td><td>
<p>X</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>AMU</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadsstyrelsen</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>BIFO</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Domstolsverket</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>EBRD - nordiska kontoret</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportrådet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Göteborgs universitet</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Grossistförbundet Svensk Handel</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Hälso- och sjukv Östeuropakom</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Handelshögskolan, Stockholm</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Handelskammarförbundet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>IBRD - nordiska kontoret</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industriförbundet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ingenjörsvetenskapsakademin</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommerskollegium</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kriminalvårdsstyrelsen</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kungliga skogs- & lantbruksakademin</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kungliga tekniska högskolan</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kungliga Vetenskapsakademin</p></td><td></td><td>
<p>X</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Landstingsförbundet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Lantbrukarnas Riksförbund</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Linköpings universitet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>LO-TCO s biståndsnämnd</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Lunds Universitet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>N aturskyddsföreningen</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Olof Palme Internationella Centrum</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Rädda Barnen</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Riksåklagaren</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Riksbanken</p></td><td></td><td>
<p>X</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Riksdagens revisorer</p></td><td></td><td>
<p>X</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Riksförsäkringsverket</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens Invandrarverk</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens livsmedelsverk</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stockholms Universitet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sv. Vatten- och avloppsverksförening</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Svenska kommunförbundet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sveriges lantbruksuniversitet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Umeå Universitet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Uppsala Universitet</p></td><td>
<p>X</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Utrikespolitiska institutet</p></td><td></td><td></td><td>
<p>X</p></td></tr>
</table>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>115</p>
<p>Sammanställning över remissinstansernas yttranden<br>över Att utveckla ett grannlandssamarbete - en<br>utvärdering av Sveriges samarbete med Central-<br>och Östeuropa (Ds 1997:75)</p>
<p>Utvärderingen har sänts till 109 instanser för remissyttrande. Samtliga 55<br>myndigheter och organisationer som anmodades inkomma med svar har<br>gjort detta. Av de 54 instanser som bereddes möjlighet att inkomma med<br>svar har 31 (57 %) använt sig av den möjligheten. Totalt sett har 79 % av<br>alla remissinstanser inkommit med svar. Det absoluta flertalet instanser<br>ansluter sig till utvärderingens allmänna slutsats att det svenska<br>samarbetet generellt sett är ändamålsenligt, effektivt och flexibelt samt<br>att det har förbättrats sedan 1994, då en motsvarande översyn<br>genomfördes. Inga invändningar har framförts mot förslaget att det<br>framtida samarbetet bör utvecklas utifrån de tre föreslagna synpunkterna:</p>
<p>1. att stegvis övergå till ett reguljärt, icke subventionerat samarbete,</p>
<p>2. att mer distinkt identifiera Sveriges komparativa fördelar samt</p>
<p>3. att upprätthålla ett stort mått av flexibilitet och differentiering i<br>samarbetet.</p>
<p>Samtliga instanser stödjer förslaget om att de svenska insatserna skall<br>inriktas på områden inom vilka Sverige besitter komparativa fördelar,<br>dvs. där det föreligger en utvecklad svensk resursbas. Flera förslag<br>lämnas på områden inom vilka Sverige besitter särskild kunskap,<br>exempelvis landsbygdsutvecklingsfrågor och statistik. Flera instanser<br>påpekar att Barentssamarbetet är mycket viktigt i utvecklingssamarbetet<br>med Ryssland. Då Barentssamarbetet ännu inte har utvärderats, föreslås<br>att en utvärdering liknande Ds 1997:75 görs av detta samarbete.</p>
<h5>Mål</h5>
<p>Flertalet instanser instämmer i att de fyra mål som är gällande för<br>östsamarbetet är väl valda. Ingen instans opponerar sig mot förslaget att<br>delar av handläggningen av det säkerhetsfrämjande samarbetet kan<br>läggas över på Sida. Flera stödjer förslaget och ett par påpekar att man<br>bör invänta resultatet av den pågående utvärderingen av det<br>säkerhetsfrämjande stödet innan åtgärder vidtas. Ett par instanser påpekar<br>att innebörden av målet för att fördjupa demokratins kultur bör förklaras<br>så att detta kan tolkas som avsett. Vidare poängteras att demokratistödet<br>har ökat väsentligt under senare år och att det är angeläget med fortsatt<br>omfattande stöd på detta område. Särskilt betonas vikten av stöd på<br>rättsområdet. Flera universitet och högskolor menar att forsknings-<br>samarbete mellan akademiska institutioner i Sverige och i samarbets-<br>ländema är en resurs som bättre borde tas tillvara i den fortsatta<br>utvecklingen av grannlandssamarbetet. Flera instanser avvisar, och ingen<br>stödjer explicit, förslaget om att insatserna på det ekonomiska området<br>bör omformuleras från "ekonomisk omvandling" till "ekonomiskt</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>116</p>
<p>samarbete". Dessa menar att utvecklingssamarbetet med tiden kommer<br>att övergå till ett normalt samarbete, men att det fortfarande finns behov<br>av ekonomisk stimulans för att upprätthålla östsamarbetet på en hög nivå.<br>Ingen instans opponerar sig mot bedömningen att fokuseringen på VA,<br>förvaltningsstöd och kärnsäkerhet bör fortsätta. Denna fokusering är dock<br>för snäv och bör avse åtgärder för skyddet av Östersjön utifrån<br>HELCOM:s mål. Flera instanser instämmer i att VA-området är särskilt<br>viktigt.</p>
<p>Många stödjer och endast en instans opponerar sig mot förslaget att<br>forma ett femte huvudmål för främjande av en social trygghet. Orsaken<br>är det stora behovet av utökat samarbete på det sociala området. Flera<br>instanser lämnar förslag på vilken typ av insatser ett socialt mål bör<br>omfatta. Exempelvis betonas att ett barn- och ungdomsperspektiv måste<br>anläggas på samarbetet och att insatserna på handikappområdet är<br>viktiga. Det är även angeläget att inrätta ett forum med internationella<br>kontakter för erfarenhetsutbyte, information och samverkan mellan<br>myndigheter på det sociala området. Flera instanser stödjer införandet av<br>det föreslagna målet bland annat för att främja jämställdhetsperspektivet.<br>Svenska kommunförbundet menar att kommunerna även inom detta<br>område kan ses som en potentiell samarbetspartner. En instans anser att<br>den framtida inriktningen på samarbetet bör prioritera de sociala<br>sektorerna på bekostnad av stödet riktat till omvandlingen från plan- till<br>marknadsekonomi.</p>
<h5>Samarbetsländer</h5>
<p>Ingen instans motsätter sig förslaget att Ukraina skall bli ett prioriterat<br>land i östsamarbetet och att det även skall finnas beredskap för ett utökat<br>samarbete med Vitryssland om förutsättning ges. Ingen invänder mot att<br>Polens roll som prioriterat samarbetsland tonas ned.</p>
<h5>Regeringens styrning</h5>
<p>Många instanser instämmer i att regeringens styrning av östsamarbetet<br>har förbättrats avsevärt sedan den förra översynen 1994, men instämmer<br>även i förslaget på ytterligare förbättringar. Flera instanser påpekar<br>vikten av god styrning. Bland annat betonas att en tidig beredning med<br>fackmyndigheters medverkan kan skapa underlag för bättre<br>resultatstyrning. Flera instanser betonar vikten av att samarbetsländerna<br>bör delta i framtagningsprocessen av landstrategiema för att säkerställa<br>relevansen i samarbetet. Landstrategiemas värde för bedömningar av<br>biståndsengagemanget betonas, men samtidigt efterlyses strategi-<br>dokument av mer översiktligt slag för alla Phare- och Tacisländer.</p>
<p>Ett stort antal instanser instämmer i att statistikproduktionen måste<br>förbättras. Bland annat betonas vikten av att följa OECD:s standard för<br>biståndsstatistik så att statistiken görs jämförbar med annan bistånds-<br>statistik. Flera instanser menar att den befintliga databasen måste göras<br>tillgänglig via Internet för att uppnå avsedd effekt. Flera instanser<br></p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>117</p>
<p>poängterar, precis som utredaren, vikten av att det finns lättillgänglig Prop. 1997/98:70<br>information och statistik om östsamarbetet, bland annat på engelska. Bilaga 3<br>Förslag lämnas även på att en publikation som fortlöpande redogör för<br>östersjösamarbetets olika inslag skall ges ut.</p>
<h5>Samordning</h5>
<p>Många instanser anser att östsamarbetet behöver samordnas bättre rent<br>generellt. Bland annat genom att ställa tydligare krav på berörda<br>myndigheters återrapportering av resultaten från genomförda insatser.<br>Flera instanser stödjer, och ingen motsätter sig, förslaget att samord-<br>ningen mellan det ordinarie östsamarbetet och östersjömiljarden bör<br>förbättras. Detta skulle underlättas om samordningen inom Regerings-<br>kansliet förbättras och om östersjömiljardens medel hanteras med<br>utnyttjande av den gängse myndighetsstrukturen för utvecklings-<br>samarbete i Central- och Östeuropa. En instans menar att möjligheterna<br>till långsiktig, strategisk uppbyggnad av samarbetet inom utbildning och<br>forskning försvåras av den nuvarande mycket splittrade finansierings-<br>formen mellan östsamarbetet och östersjömiljarden. Vad gäller det<br>framtida samarbetet på energiområdet delar NUTEK i stort<br>utvärderingens förslag om att NUTEK/Statens Energimyndighet och Sida<br>skall samordna sina energiinsatser. Även Naturvårdsverket framhåller<br>vikten av ytterligare samordning mellan exempelvis Sida och<br>NUTEK/Energimyndigheten. Sida informerar om att de i samråd med<br>NUTEK har beslutat inrätta en samrådsgrupp där även UD och N skall<br>ingå.</p>
<h5>Finansieringsformer</h5>
<p>Ingen instans motsätter sig slutsatsen att de finansieringsformer som är<br>gällande för samarbetet i allt väsentligt är väl anpassade till samarbetets<br>behov och förutsättningar. I flera remissvar påpekas att en samordning av<br>finansieringsformerna och administrationen av dessa är nödvändig. En<br>instans anser att gåvofinansiering bör begränsas till investeringar i<br>kunskap i icke-intäktsgenererande organisationer. Vidare tillstyrks<br>utvärderarens bedömning att utrymmet för kreditgivning kan ökas och att<br>det behövs en djupare analys av det förslag som har lagts av Sida om<br>krediter i östsamarbetet. Flera instanser instämmer i förslaget att<br>samfinansieringskravet för utnyttjande av den särskilda garantiramen<br>(Baltramen) vid affärer med Ukraina bör förändras. Exportkredit-<br>nämnden föreslår att detta även skall gälla för Kazakstan och Vitryssland.<br>Industriförbundet anser att ramen även bör utvidgas till de tidigare<br>sovjetrepublikerna i Centralasien och Kaukasus.</p>
<h5>Sverige och EU</h5>
<p>Flera instanser instämmer i att samordningen mellan EU:s och<br>medlemsländernas program inte har varit särskilt god. Bland annat</p>
<p>118</p>
<p>betonas att växelspelet mellan bilaterala och multilaterala insatser har<br>blivit viktigare efter medlemskapet i EU och att samordningen därmed<br>måste förbättras. Synpunkter lämnas på att Sverige i för liten utsträckning<br>utnyttjar sina formella möjligheter att påverka Phare- och<br>Tacisprogrammen på miljöområdet. Ett stort antal instanser stödjer<br>förslaget om att svenska staten kan vidta åtgärder för att stödja svenska<br>konsulters engagemang inom EU genom garantier eller liknande<br>eftersom så få svenska konsultföretag har hävdat sig väl i konkurrensen<br>om uppdrag. Bland annat påpekas att en orsak till detta är att medlen från<br>EU:s komplicerade och svåröverskådliga program betalas ut först sedan<br>projekten har genomförts. Vidare föreslås att en särskild servicefunktion<br>inrättas med kompetens att ge kvalificerade kurser och konkreta råd till<br>svenska konsultföretag. Förslag lämnas på att ett ekonomiskt stöd likt det<br>som lämnas till danska och norska konsulter bör övervägas även i<br>Sverige för att främja ökad medverkan i EU-arbetet.</p>
<h5>Regionala samarbetsprojekt</h5>
<p>Flera instanser påtalar att man i de svenska länen besitter betydande<br>kompetens för uppbyggande av den regionala förvaltningen i Östeuropa.<br>För att denna specialistkompetens och erfarenhet skall kunna överföras<br>krävs ett fortsatt och helst förstärkt stöd till regionala samarbetsprojekt.</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>119</p>
<h3>F örkortningsordlista</h3>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 4</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>AMS</p></td><td>
<p>Arbetsmarknadsstyrelsen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>AMU</p></td><td>
<p>Arbetsmarknadsutbildning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BALTBAT</p></td><td>
<p>Baltisk bataljon för fredsbevarande insatser</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BALTRON</p></td><td>
<p>Baltic Naval Squadron</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BEAC</p></td><td>
<p>Barents Euro-Arktiska Råd</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BIP</p></td><td>
<p>Baltiska investeringsprogrammet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BITS</p></td><td>
<p>Beredningen for Internationellt Tekniskt-</p>
<p>Ekonomiskt Samarbete</p></td></tr>
<tr><td>
<p>CBSS</p></td><td>
<p>Council of the Baltic Sea States</p></td></tr>
<tr><td>
<p>DAC</p></td><td>
<p>OECD:s biståndskommitté</p></td></tr>
<tr><td>
<p>EAPR</p></td><td>
<p>Euro-atlantiska Partnerskapsrådet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>EBRD</p></td><td>
<p>Europeiska återuppbyggnads- och<br>utvecklingsbanken</p></td></tr>
<tr><td>
<p>EG</p></td><td>
<p>Europeiska gemenskaperna</p></td></tr>
<tr><td>
<p>EIB</p></td><td>
<p>Europeiska investeringsbanken</p></td></tr>
<tr><td>
<p>EKN</p></td><td>
<p>Exportkreditnämnden</p></td></tr>
<tr><td>
<p>EMU</p></td><td>
<p>Europeiska valutaunionen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>EU</p></td><td>
<p>Europeiska unionen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>FN</p></td><td>
<p>Förenta nationerna</p></td></tr>
<tr><td>
<p>G-24</p></td><td>
<p>Group 24 (tjugofyra ledande industri-<br>länder i världen)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>G-7</p></td><td>
<p>Group 7 ( sju ekonomiskt ledande länder<br>i världen)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>HELCOM</p></td><td>
<p>Helsingforskommissionen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>IAEA</p></td><td>
<p>Internationella Atomenergiorganet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>IBRD</p></td><td>
<p>Internationella banken för återuppbyggnad och<br>utveckling, Världsbanken.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>IMF</p></td><td>
<p>Internationella valutafonden</p></td></tr>
<tr><td>
<p>INTERREG</p></td><td>
<p>EU:s program för gränsöverskridande<br>samarbete</p></td></tr>
<tr><td>
<p>IOM</p></td><td>
<p>Internationella Migrationsorganisationen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>MIL</p></td><td>
<p>Milj öinvesteringslåneordningen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>MR</p></td><td>
<p>Mänskliga rättigheter</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NATO</p></td><td>
<p>North Atlantic Treaty Organization</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NEFCO</p></td><td>
<p>Nordiska miljöfinansieringsbolaget</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NGO</p></td><td>
<p>Icke-statlig organisation</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NIB</p></td><td>
<p>Nordiska investeringsbanken</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NMR</p></td><td>
<p>Nordiska ministerrådet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NOPEF</p></td><td>
<p>Nordiska projektexportfonden</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NUTEK</p></td><td>
<p>Närings- och teknikutvecklingsverket</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD</p></td><td>
<p>Organisationen för ekonomiskt samarbete och<br>utveckling</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OSS</p></td><td>
<p>Oberoende staters samvälde</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OSSE</p></td><td>
<p>Organisationen för säkerhet och samarbete i<br>Europa</p></td></tr>
</table>
<p>120</p>
<p>PFF</p>
<p>Phare</p>
<p>PIL<br>PSA<br>RGSL</p>
<p>RRV<br>SAU</p>
<p>SEI</p>
<p>SFM<br>SI<br>Sida</p>
<p>SIP<br>SKI<br>SLU<br>SNF<br>SNV<br>SSE</p>
<p>SSI<br>Tacis</p>
<p>TAIEX</p>
<p>UNDCP</p>
<p>UNDP</p>
<p>UNHCR</p>
<p>Utgiftsområde 7</p>
<p>VEU</p>
<p>WTO</p>
<p>NATO:s samarbetsprogram Partnerskap for<br>fred</p>
<p>Pologne et Hongrie, Aide å la Reconstruction<br>Economique. EU:s samarbetsprogram för<br>Central- och Östeuropa.</p>
<p>Proj ektinvesteringslåneordningen</p>
<p>Partnerskap- och samarbetsavtal</p>
<p>Riga Graduate School of law/ Juristhögskolan i</p>
<p>Riga</p>
<p>Riksrevisionsverket</p>
<p>Sekretariatet för Analys och utvecklings-<br>samarbete</p>
<p>Stockholm Environment Institute</p>
<p>Swedfund Financial Markets AB</p>
<p>Svenska institutet</p>
<p>Styrelsen för internationellt utvecklings-<br>samarbete</p>
<p>SKLs program för Central- och Östeuropa</p>
<p>Statens kämkraftinspektion</p>
<p>Sveriges lantbruksuniversitet</p>
<p>Svenska naturskyddsföreningen</p>
<p>Statens naturvårdsverk</p>
<p>Handelshögskolan i Riga</p>
<p>Statens strålskyddsinstitut</p>
<p>Technical Assistance to the Commonwealth of</p>
<p>Independent States.</p>
<p>EU:s samarbetsprogram för OSS</p>
<p>Technical Assistance Information Exchange<br>Office i Bryssel</p>
<p>FN:s drogbekämpningsprogram</p>
<p>FN:s utvecklingsprogram</p>
<p>FN:s flyktingkommissariat</p>
<p>Utgiftsområdet för internationellt bistånd.<br>Omfattar Internationellt utvecklingssamarbete<br>(7A) samt Samarbete med Central- och<br>Östeuropa (7B)</p>
<p>Västeuropeiska unionen</p>
<p>V ärldshandelsorganisationen</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>121</p>
<h3>Utrikesdepartementet</h3>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,</p>
<p>Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson,<br>von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros</p>
<p>Föredragande: statsrådet Schori</p>
<p>Prop. 1997/98:70</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:70 Att utveckla ett<br>grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingsamarbete med Central- och<br>Östeuropa år 1999-2001.</p>
<p>122</p>
<p>Eländers Gotab 55964, Stockholm 1998</p>
11att riksdagen godkänner ett nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för perioden 1999-2001 (avsnitt tre)bifall=utskottet1997/98:UU12?11att riksdagen godkänner ett nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för perioden 1999-2001 (avsnitt tre)?22att riksdagen fastställer målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa till -att främja en säkerhetsgemenskap, -att fördjupa demokratins kultur, -att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, -att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela samarbetet (avsnitt fyra)?22att riksdagen fastställer målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa till -att främja en säkerhetsgemenskap, -att fördjupa demokratins kultur, -att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, -att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela samarbetet (avsnitt fyra)bifall=utskottet1997/98:UU12?33att riksdagen fastställer att verksamheten skall inriktas på insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att vidare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer (avsnitt fem).bifall=utskottet1997/98:UU12?33att riksdagen fastställer att verksamheten skall inriktas på insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att vidare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer (avsnitt fem).?INLInlämning1998-03-10 00:00:00inträffat60BBordläggning1998-03-11 00:00:00inträffat2HÄNHänvisning1998-03-12 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-03-26 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avUtrikesdepartementet2014-11-24 01:18:05statustextstatustextÄrendet är avslutatGL03702019-05-22 17:21:19tilldelatTilldelatUtrikesutskottet2014-11-24 01:18:05behandlas_i1997/98:UU12GL01UU12bet1997/98UU12Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa åren 1999-2001Betänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U46mot1997/98U46med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U45mot1997/98U45med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U44mot1997/98U44med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U43mot1997/98U43med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U42mot1997/98U42med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U41mot1997/98U41med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001Motionföljdmotionav Agne Hansson och Sivert Carlsson (C)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U42mot1997/98U42med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001av Agne Hansson och Sivert Carlsson (C)Motionföljdmotionav Berit Andnor och Leo Persson (S)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U46mot1997/98U46med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001av Berit Andnor och Leo Persson (S)Motionföljdmotionav Bodil Francke Ohlsson m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U43mot1997/98U43med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (MP)Motionföljdmotionav Eva Zetterberg m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U41mot1997/98U41med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001av Eva Zetterberg m.fl. (V)Motionföljdmotionav Ingrid Näslund m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U44mot1997/98U44med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001av Ingrid Näslund m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Lennart Rohdin m.fl. (FP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:70<br/>
Att utveckla ett grannlandssamarbet - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001GL02U45mot1997/98U45med anledning av prop. 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001av Lennart Rohdin m.fl. (FP)Motion