2228912GL03651997/9865propproppropProposition 1997/98:65PropositionPropositionFinansdepartementet6501998-01-29 00:00:002025-12-19 14:02:491998-01-01 00:00:00Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL0365/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL0365https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0365
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:65</h1>
<h2>Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0365/prop_199798__65-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:65</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 29 januari 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Thomas Östros</p>
<p>(Finansdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor.<br>Lagen skall ersätta dels lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings-<br>frågor, dels de bestämmelser om förhandsbesked som återfinns i lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdes-<br>skattelagen (1994:200).</p>
<p>Genom den nya lagen införs en möjlighet för Riksskatteverket att hos<br>Skatterättsnämnden ansöka om förhandsbesked i skattefrågor. Avsikten<br>är att påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet.</p>
<p>Ett förhandsbesked på ansökan av Riksskatteverket skall fa lämnas i en<br>fråga som angår en enskild och som gäller ett yrkande eller en ansökan<br>som denne framställt hos skattemyndigheten. Frågan skall vara av vikt<br>för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Den enskilde föreslås fa<br>rätt till ersättning för sina kostnader i ett sådant förhandsbeskedsärende.</p>
<p>Det föreslås en utvidgning av de nuvarande bestämmelserna om förut-<br>sättningarna för förhandsbesked i frågor om direkt skatt efter ansökan av<br>en enskild. Förhandsbesked skall få lämnas om den prövade frågan är av<br>vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>I propositionen föreslås dessutom att allmän förvaltningsdomstol skall<br>fa vilandeförklara ett mål, om en fråga i målet har samband med en fråga<br>som samtidigt är föremål för förhandsbeskedsprövning.</p>
<p>I propositionen föreslås också vissa ändringar vad gäller företrädare<br>för staten vid ackord och skuldsanering m.m. Vid ackord som rör skatter<br>och avgifter föreslås skattemyndigheten kunna uppdra åt kronofogde-<br>myndigheten att pröva ackordsförslag. Uppgiften att företräda staten som<br>borgenär avseende skatter och avgifter vid skuldsanering flyttas helt över</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 65</p>
<p>till kronofogdemyndigheten. I det första, oreglerade steget av skuldsane-<br>ring skall staten kunna sätta ned sin fordran även om det inte kan anses<br>vara till fördel för det allmänna, om förutsättningarna för skuldsanering<br>enligt skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda.</p>
<p>De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om förhandsbesked i skattefrågor...............6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om</p>
<p>punktskatter och prisregleringsavgifter............................11</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen</p>
<p>(1988:327).........................................................................13</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om<br>ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,</p>
<p>m.m...................................................................................14</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen</p>
<p>(1994:200).........................................................................15</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen</p>
<p>(1997:483).........................................................................16</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om</p>
<p>ackord rörande statliga fordringar m.m............................17</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................19</p>
<p>4 Gällande ordning rörande förhandsbesked......................................20</p>
<p>5 Behovet av en reformering av förhandsbeskedsinstitutet...............23</p>
<p>5.1 Allmänt.............................................................................23</p>
<p>5.2 Möjliga reformvägar.........................................................25</p>
<p>5.3 Riksskatteverket får ansöka om förhandsbesked..............27</p>
<p>6 Utformningen av en ny lag om förhandsbesked..............................33</p>
<p>6.1 Den lagtekniska lösningen................................................33</p>
<p>6.2 Vilka skatter skall omfattas?.............................................34</p>
<p>6.3 Förutsättningar för ansökan om förhandsbesked..............36</p>
<p>6.3.1 Ansökan av Riksskatteverket..........................36</p>
<p>6.3.2 Ansökan av en enskild....................................41</p>
<p>6.4 Förfarandet........................................................................43</p>
<p>6.4.1 Skattemyndighetens, domstolens och</p>
<p>Skatterättsnämndens handläggning................43</p>
<p>6.4.2 Avgifter...........................................................49</p>
<p>6.4.3 Ersättning till den enskilde.............................50</p>
<p>6.4.4 Skatterättsnämndens sammansättning m.m.... 52</p>
<p>6.5 Övriga processuella frågor................................................53</p>
<p>6.5.1 Förhandsbeskedets giltighetstid......................53</p>
<p>6.5.2 Överklagande av ett förhandsbesked..............54</p>
<p>7 Företrädare för staten vid ackord och skuldsanering m.m..............56</p>
<p>7.1 Bakgrund...........................................................................56</p>
<p>7.2 Företrädare för det allmänna vid ackord m.m...................58</p>
<p>7.3 Förutsättningarna för skatteackord...................................60</p>
<p>7.4 Företrädare för staten vid skuldsanering m.m..................62</p>
<p>7.5 Bemyndigande att meddela föreskrifter............................64</p>
<p>7.6 Överklagande av ett avslagsbeslut....................................64</p>
<p>8 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser................................65 Prop. 1997/98:65</p>
<p>9 Författningskommentar...................................................................67</p>
<p>9.1 Förslaget till lag om förhandsbesked i skattefrågor..........67</p>
<p>9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om</p>
<p>punktskatter och prisregleringsavgifter............................76</p>
<p>9.3 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen</p>
<p>(1988:327).........................................................................77</p>
<p>9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om<br>ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,</p>
<p>m.m...................................................................................77</p>
<p>9.5 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen</p>
<p>(1994:200).........................................................................77</p>
<p>9.6 Förslaget till lag om ändring av skattebetalningslagen</p>
<p>(1997:483).........................................................................78</p>
<p>9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om</p>
<p>ackord rörande statliga fordringar m.m............................78</p>
<p>Bilaga 1 Tillämpliga delar av sammanfattningen i delbetänkandet</p>
<p>Översyn av skatteflyktslagen Reformerat förhandsbesked<br>(SOU 1996:44)......................................................................81</p>
<p>Bilaga 2 Tillämpliga delar av lagförslagen i delbetänkandet</p>
<p>Översyn av skatteflyktslagen Reformerat förhandsbesked<br>(SOU 1996:44)......................................................................83</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser beträffande<br>delbetänkandet Översyn av skatteflyktslagen Reformerat<br>förhandsbesked (SOU 1996:44)............................................95</p>
<p>Bilaga 4 Sammanfattningen i promemorian Förslag till ändringar i<br>lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor..........................96</p>
<p>Bilaga 5 Lagförslag i promemorian Förslag till ändringar i lagen<br>om förhandsbesked i taxeringsfrågor....................................97</p>
<p>Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser beträffande<br>promemorian Förslag till ändringar i lagen om<br>förhandsbesked i taxeringsfrågor........................................107</p>
<p>Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag angående vissa</p>
<p>borgenärsfrågor...................................................................108</p>
<p>Bilaga 8 Lagrådets yttrande...............................................................110</p>
<p>Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag angående förhandsbesked</p>
<p>i skattefrågor........................................................................115</p>
<p>Bilaga 10 Lagrådets yttrande...............................................................125</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1998.... 130</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om förhandsbesked i skattefrågor,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter,</p>
<p>3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i<br>ärenden och mål om skatt, m.m.,</p>
<p>5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),</p>
<p>6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) och</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga<br>fordringar m.m.</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om förhandsbesked i skattefrågor</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller förhandsbesked om</p>
<p>1. skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen<br>(1990:324),</p>
<p>2. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter,</p>
<p>3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), och</p>
<p>4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).</p>
<p>Förhandsbesked lämnas av Skatterättsnämnden efter ansökan av en<br>enskild eller Riksskatteverket.</p>
<h4>Skatterättsnämndens sammansättning m.m.</h4>
<p>2 § Skatterättsnämnden består av högst fjorton ledamöter och högst tio<br>ersättare. Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för högst fyra<br>år i taget.</p>
<p>Skatterättsnämnden sammanträder på två avdelningar, en för direkt<br>skatt och en för indirekt skatt. Regeringen bestämmer ledamöternas och<br>ersättarnas fördelning på avdelningarna och utser bland ledamöterna en<br>ordförande och en vice ordförande på varje avdelning.</p>
<p>3 § Skatterättsnämnden är beslutför när ordföranden vid sammanträdet<br>samt fem andra ledamöter är närvarande. Nämnden är dock beslutför<br>med färre ledamöter, om tre av dem, bland dem ordföranden, är ense om<br>utgången i ärendet. Fler än ordföranden samt sex andra ledamöter får inte<br>delta i nämndens beslut.</p>
<p>En ordförande eller en vice ordförande far ensam fatta andra beslut än<br>att lämna förhandsbesked eller avvisa en ansökan om sådant besked.</p>
<p>4 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid överläggningen i<br>Skatterättsnämnden tillämpas bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken<br>om omröstning i tvistemål.</p>
<h4>Förutsättningar för förhandsbesked</h4>
<p>5 § Efter ansökan av en enskild far förhandsbesked lämnas i en fråga som<br>avser sökandens skattskyldighet eller beskattning om det är av vikt för<br>sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>Första stycket gäller även den som</p>
<p>1. avser att beställa en trycksak av en skattskyldig om frågan gäller<br>skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och<br>reklam eller</p>
<p>2. i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft<br>eller bränslen om frågan rör beskattning enligt lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi.</p>
<p>6 § Efter ansökan av Riksskatteverket får förhandsbesked lämnas om</p>
<p>1. frågan angår en enskild och gäller ett yrkande eller en ansökan som<br>denne framställt hos skattemyndigheten,</p>
<p>2. skattemyndigheten har fattat ett beslut i saken och beslutet gått den<br>enskilde emot samt</p>
<p>3. det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att<br>förhandsbesked lämnas.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<h4>Hur ärendet inleds i Skatterättsnämnden, m.m.</h4>
<p>7 § En ansökan om förhandsbesked skall vara skriftlig.</p>
<p>I ansökan skall sökanden lämna de uppgifter som behövs för att för-<br>handsbesked skall kunna lämnas.</p>
<p>8 § Skatterättsnämnden får anmoda sökanden att inom viss tid komma in<br>med de ytterligare upplysningar som nämnden anser sig behöva för att<br>pröva ansökan om förhandsbesked.</p>
<p>Skatterättsnämnden får i fråga som avses i 1 § första stycket 2 begära<br>varuprov av sökanden.</p>
<h4>Tidsfrister</h4>
<p>9 § En enskilds ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första stycket 1<br>eller 4 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden senast den dag då<br>deklaration senast skall lämnas till ledning för den taxering som frågan<br>avser.</p>
<p>En enskilds ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första stycket 2<br>eller 3 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden innan den första redo-<br>visningsperiod som berörs av den fråga som ansökan avser har börjat.<br>Om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder skall ansökan ha<br>kommit in senast den dag då deklaration senast skall lämnas.</p>
<p>10 § Riksskatteverkets ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första<br>stycket 1 eller 4 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången<br>av året efter taxeringsåret.</p>
<p>Riksskatteverkets ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första<br>stycket 2 eller 3 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången<br>av andra året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisnings-<br>perioden har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redovis-<br>ningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.</p>
<h4>Motpart</h4>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>11 § Om en enskild ansöker om förhandsbesked är Riksskatteverket mot-<br>part i ärendet.</p>
<p>Om Riksskatteverket ansöker om förhandsbesked är den enskilde som<br>frågan angår motpart i ärendet.</p>
<h4>Hinder mot att pröva ansökan</h4>
<p>12 § Finner Skatterättsnämnden med hänsyn till ansökans innehåll att<br>förhandsbesked inte bör lämnas skall ansökan avvisas. Detsamma gäller<br>om ansökan kommit in för sent.</p>
<p>Riksskatteverkets ansökan skall avvisas om den fråga som ansökan av-<br>ser efter överklagande har anhängiggjorts vid allmän förvaltningsdomstol<br>innan ansökan kommit in till Skatterättsnämnden.</p>
<p>En ansökan får avvisas utan att den som är motpart ges tillfälle att yttra<br>sig i ärendet.</p>
<p>13 § Om Riksskatteverkets motpart inte längre vidhåller det yrkande eller<br>den ansökan som han framställt hos skattemyndigheten förfaller för-<br>handsbeskedsärendet.</p>
<h4>Handläggning</h4>
<p>14 § Om ansökan inte omedelbart avvisas skall Skatterättsnämnden ge<br>motparten tillfälle att yttra sig skriftligen.</p>
<p>Skatterättsnämnden kan bereda parterna tillfälle att muntligen lämna<br>upplysningar inför nämnden.</p>
<h4>Förhandsbeskedet</h4>
<p>15 § I förhandsbeskedet skall Skatterättsnämnden i den omfattning som<br>nämnden anser lämplig ange hur den fråga som förhandsbeskedet avser<br>skall bedömas.</p>
<p>Förhandsbeskedet skall delges parterna.</p>
<p>16 § Ett förhandsbesked som vunnit laga kraft är bindande för skatte-<br>myndigheten och allmän förvaltningsdomstol i förhållande till den en-<br>skilde som beskedet angår, om denne yrkar det.</p>
<p>Förhandsbeskedet är dock inte bindande om en författningsändring på-<br>verkar den fråga som beskedet avser.</p>
<h4>Avgift, kostnad och ersättning</h4>
<p>17 § För ett förhandsbesked rörande en fråga som avses i 1 § första<br>stycket 1 eller 4 far Skatterättsnämnden ta ut en avgift av en enskild<br>sökande enligt föreskrifter som regeringen meddelar.</p>
<p>Om Regeringsrätten undanröjer ett förhandsbesked på grund av att det Prop. 1997/98:65<br>inte borde ha lämnats, skall avgiften betalas tillbaka.</p>
<p>18 § Om Skatterättsnämnden eller Regeringsrätten gör en undersökning<br>eller anlitar en sakkunnig för att utreda en varas beskaffenhet skall<br>sökanden betala för detta om inte nämnden eller Regeringsrätten medger<br>undantag.</p>
<p>19 § Avgift enligt 17 § och kostnad enligt 18 § som inte betalats inom<br>den tid Skatterättsnämnden angett får tas ut genom indrivning enligt<br>lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.</p>
<p>Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.</p>
<p>20 § Bestämmelser om ersättning av allmänna medel för en skattskyldigs<br>kostnader i ärenden om sådana förhandsbesked som Riksskatteverket<br>ansökt om finns i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden<br>och mål om skatt, m.m.</p>
<h4>Vilandeförklaring</h4>
<p>21 § Om en fråga i ett mål vid en allmän förvaltningsdomstol har sam-<br>band med en fråga om förhandsbesked som är anhängig i Skatterätts-<br>nämnden eller Regeringsrätten, får domstolen förordna att målet helt eller<br>delvis skall vila till dess att förhandsbeskedet vunnit laga kraft.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>22 § Ett förhandsbesked får överklagas hos Regeringsrätten.</p>
<p>Ett överklagande skall ha kommit in till Skatterättsnämnden inom tre<br>veckor från den dag då klaganden fick del av förhandsbeskedet.</p>
<p>Riksskatteverket får överklaga ett förhandsbesked oavsett utgången i<br>Skatterättsnämnden och även om någon ändring inte yrkas.</p>
<p>23 § Beslut om avvisande av ansökan enligt 12 §, avgift enligt 17 §, kost-<br>nad enligt 18 § eller vilandeförklaring enligt 21 § får inte överklagas.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998, då lagen (1951:442) om<br>förhandsbesked i taxeringsfrågor skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. Den nya lagen gäller, om inte annat sägs i 3 eller 4, även vid hand-<br>läggningen av ansökningar som kommit in till Skatterättsnämnden före<br>ikraftträdandet men då ännu inte prövats.</p>
<p>3. Bestämmelsen i 19 § tillämpas, när det gäller kostnad enligt 18 §,<br>endast på ansökningar som kommit in till Skatterättsnämnden efter<br>ikraftträdandet.</p>
<p>4. Om Skatterättsnämnden har lämnat ett förhandsbesked före ikraft- Prop. 1997/98:65<br>trädandet gäller äldre bestämmelser i fråga om tidsfristen för ett överkla-<br>gande.</p>
<p>10</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter<sup>1</sup></p>
<p>dels att 6 kap. och 8 kap. 7 § skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 1 kap. 7 §, 5 kap. 5 § och 8 kap. 1 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<h4>1</h4>
<p>Hos Jordbruksverket eller Fiske-<br>riverket skall det finnas ett allmänt<br>ombud som för det allmännas talan<br>hos förvaltningsdomstol i mål och<br>ärenden enligt denna lag i vilka<br>Jordbruksverket eller Fiskeriverket<br>är beskattningsmyndighet. Ombudet<br>skall också yttra sig i sådana ären-<br>den hos Jordbruksverket eller<br>Fiskeriverket som avser förhands-<br>besked enligt 6 kap.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet s<br>det allmänna ombudet och ersättare i</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Hos Jordbruksverket eller Fiske-<br>riverket skall det finnas ett allmänt<br>ombud som för det allmännas talan<br>hos förvaltningsdomstol i mål och<br>ärenden enligt denna lag i vilka<br>Jordbruksverket eller Fiskeriverket<br>är beskattningsmyndighet.</p>
<p>am regeringen bestämmer förordnar<br>är denne.</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>5§<sup>3</sup></p>
<p>Om ett beskattningsbeslut över- Om ett beskattningsbeslut över-<br>klagats, den skattskyldige begärt klagats, den skattskyldige begärt<br>omprövning eller det annars kan omprövning Riksskatteverket an-<br>antas att skatten kommer att sättas sökt om förhandsbesked enligt<br>ned, kan den skattskyldige av be- lagen (1998:000) om förhandsbe-<br>skattningsmyndigheten fa anstånd sked i skattefrågor eller det i andra<br>med att betala skatten. Bestämmel- fall kan antas att skatten kommer<br>serna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ att sättas ned, kan den skattskyldige<br>skattebetalningslagen (1997:483) av beskattningsmyndigheten få an-<br>gäller då i tillämpliga delar. stånd med att betala skatten. Be-</p>
<p>stämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och<br>11 §§ skattebetalningslagen</p>
<p>(1997:483) gäller då i tillämpliga<br>delar.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse av</p>
<p>6 kap. 1 § 1994:1786</p>
<p>6 kap. 2 § 1991:702</p>
<p>6 kap. 3 § 1996:952</p>
<p>8 kap. 7 § 1993:462.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1993:462.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1997:492.</p>
<p>11</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>1§‘</p>
<p>Beskattningsmyndighetens beskattningsbeslut i en fråga som kan ha<br>betydelse för beskattningen samt beslut om anstånd med att lämna dekla-<br>ration eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetal-<br>ning av skatt och om att avvisa en begäran om omprövning av beskatt-<br>ningsbeslut eller att avvisa ett överklagande far överklagas hos länsrätten<br>av den skattskyldige och, i fråga om skatter och avgifter enligt 1 kap. 1 §<br>första stycket 1, av Riksskatteverket samt, i övriga fall, av det allmänna<br>ombudet.</p>
<p>Beslut om skatterevision, före- Beslut om skatterevision och fö-<br>läggande av vite och avvisande av reläggande av vite far inte överkla-<br>ansökan om förhandsbesked far inte gas.<br>överklagas.</p>
<p>Skattemyndighetens övriga beslut enligt denna lag överklagas hos<br>Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut far inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:1132.</p>
<p>12</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen<br>(1988:327)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)'<br>dels att 68 § skall upphöra att gälla,<br>dels att rubriken närmast före 68 § skall utgå.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse av<br>lagens rubrik 1992:1440<br>68 § 1996:955.</p>
<p>13</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om<br>ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,<br>m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 och 10 §§ lagen (1989:479) om ersättning<br>för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Denna lag gäller ersättning av<br>allmänna medel för en skattskyldigs<br>kostnader hos domstolar och andra<br>myndigheter i ärenden och mål om<br>skatter, tullar och avgifter samt<br>taxering av fastighet. Lagen tilläm-<br>pas även i mål enligt lagen<br>(1978:880) om betalningssäkring<br>för skatter, tullar och avgifter. Den<br>tillämpas dock inte i ärenden om<br>förhandsbesked.</p>
<p>1 §*</p>
<p>Denna lag gäller ersättning av<br>allmänna medel for en skattskyldigs<br>kostnader hos domstolar och andra<br>myndigheter i ärenden och mål om<br>skatter, tullar och avgifter samt<br>taxering av fastighet. Lagen tilläm-<br>pas även i mål enligt lagen<br>(1978:880) om betalningssäkring<br>for skatter, tullar och avgifter. I<br>ärenden om förhandsbesked enligt<br>lagen (1998:000) om förhandsbe-<br>sked i skattefrågor är denna lag<br>dock tillämplig endast om Riks-<br>skatteverket ansökt om förhands-<br>besked.</p>
<p>Med avgifter avses i denna lag sådana avgifter som omfattas av lagen<br>om betalningssäkring for skatter, tullar och avgifter. Med skattskyldig<br>avses den vars skyldighet att betala skatt, tull eller avgift har varit före-<br>mål for prövning, liksom den som är ägare till fastighet eller som enligt<br>1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.</p>
<p>10 §<sup>2</sup></p>
<p>Myndighets beslut överklagas hos Skatterättsnämndens beslut över-<br>den länsrätt inom vars domkrets klagas hos Regeringsrätten. En<br>beslutet har fattats. annan myndighets beslut överkla-</p>
<p>gas hos den länsrätt inom vars dom-<br>krets beslutet har fattats.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:674.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1997:1099.</p>
<p>14</p>
<p>2.5</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen Prop. 1997/98:65<br>(1994:200)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 kap. mervärdesskattelagen (1994:200)</p>
<p>skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1998.</p>
<p>15</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen<br>(1997:483)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 17 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>17 kap.</h4>
<p>2§</p>
<p>Skattemyndigheten far bevilja anstånd med inbetalning av skatt</p>
<p>1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt<br>eller delvis från skatten,</p>
<p>2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett be-<br>skattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli<br>skyldig att betala skatten, eller</p>
<p>3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut<br>eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande<br>skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt<br>att betala skatten.</p>
<p>Om Riksskatteverket ansökt om<br>förhandsbesked enligt lagen<br>(1998:000) om förhandsbesked i<br>skattefrågor får skattemyndigheten<br>bevilja anstånd med inbetalning av<br>den skatt som är beroende av ut-<br>gången i förhandsbeskedsärendet.</p>
<p>Anståndstiden far bestämmas till Anståndstiden får bestämmas till<br>längst tre månader efter den dag då längst tre månader efter den dag då<br>beslut fattades med anledning av beslut fattades med anledning av<br>begäran om befrielse eller ompröv- begäran om befrielse eller ompröv-<br>ning eller med anledning av över- ning eller med anledning av över-<br>klagandet. klagandet eller ansökan om för-</p>
<p>handsbesked.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>16</p>
<p>2.7</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om<br>ackord rörande statliga fordringar m.m.</h3>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:892) om ackord rörande<br>statliga fordringar m.m.</p>
<p>dels att 2-5 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 §, och närmast före<br>1 § en ny rubrik med lydelsen "Inledande bestämmelse" samt närmast<br>före 2,4 och 6 §§ nya rubriker av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Ackord</p>
<p>2 §'</p>
<p>Beslut om att anta förslag om Beslut om att anta förslag om<br>ackord eller godta förslag om fri- ackord fattas av den skattemyndig-<br>villig skuldsanering fattas av skatte- het som är behörig att fatta beslut<br>myndigheten i det län där gälde- enligt 2 kap. 1-3 eller 5 § skatte-<br>närens hemortskommun är belägen, betalningslagen (1997:483).<br>Om gäldenären saknar hemorts-<br>kommun i landet fattas beslutet av<br>Skattemyndigheten i Stockholms<br>län.</p>
<p>Den skattemyndighet som anges i<br>första stycket får uppdra åt en<br>kronofogdemyndighet att fatta be-<br>slut om att anta förslag om ackord.</p>
<p>3§<sup>2</sup></p>
<p>Förslag om ackord far antas om Förslag om ackord far antas om<br>det kan anses fördelaktigt för det det kan anses ekonomiskt fördelak-<br>allmänna. tigt för det allmänna och det inte</p>
<p>med hänsyn till gäldenärens per-<br>sonliga förhållanden eller av annan<br>anledning framstår som olämpligt<br>från allmän synpunkt.</p>
<p>Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen<br>(1996:764) om företagsrekonstruktion far antas endast om övriga borge-<br>närer som ackordet angår godkänner det.</p>
<p>Förslag om frivillig skuldsane-<br>ring får godtas om förutsättningar-<br>na for skuldsanering enligt skuld-<br>saneringslagen (1994:334) är upp-<br>fyllda.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:345.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:779.</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 65</p>
<p>Skuldsanering</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>4§</p>
<p>I ett ärende om ackord skall Beslut om nedsättning av fordran<br>kronofogdemyndigheten beredas och beslut om att godta förslag om<br>tillfälle att yttra sig, om det inte kan frivillig skuldsanering fattas av</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>anses obehövligt.</p></td><td>
<p>kronofogdemyndigheten i den<br>region där gäldenärens hemorts-<br>kommun är belägen. Om gälde-<br>nären saknar hemortskommun i<br>landet fattas beslutet av Kronofog-<br>demyndigheten i Stockholm.</p></td></tr>
</table>
<p>5§</p>
<p>Beslut enligt denna lag far inte Beslut om nedsättning av fordran</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>överklagas.</p></td><td>
<p>far fattas och förslag om frivillig<br>skuldsanering för godtas om förut-<br>sättningarna för skuldsanering<br>enligt skuldsaneringslagen</p>
<p>(1994:334) är uppfyllda. Beslut om<br>nedsättning av fordran får dock fat-<br>tas endast om de övriga borgenärer<br>som skuldsaneringen angår gör<br>motsvarande eftergift.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>6§</p>
<p>Beslut enligt denna lag för inte<br>överklagas.</p></td></tr>
</table>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ackordsförslag<br>som har framställts och ansökan om frivillig skuldsanering som har<br>gjorts fore ikraftträdandet.</p>
<p>18</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Genom beslut i januari 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finans-<br>departementet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att<br>utforma en ny lagstiftning mot skatteflykt och föreslå de ändringar av<br>revisionsreglema m.m. som är motiverade i syfte att stärka och effektivi-<br>sera skattekontrollen. Kommittén antog namnet 1995 års skatteflykts-<br>kommitté.</p>
<p>I mars 1996 överlämnade kommittén ett delbetänkande, Översyn av<br>skatteflyktslagen Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44). Den del av<br>kommitténs förslag som behandlar översynen av skatteflyktslagen har<br>efter remissbehandling lett till lagstiftning (prop. 1996/97:170, bet.<br>1997/98:SkU3, rskr. 1997/98:20, SFS 1997:777). Betänkandet innehåller<br>också förslag om en reform av förhandsbeskedsinstitutet. Betänkandets<br>sammanfattning i denna del finns i bilaga 1. Lagförslagen finns i bilaga<br>2.</p>
<p>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-<br>serna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns<br>tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi96/1652). Regeringen tar nu upp<br>de förslag som kommittén lämnat beträffande förhandsbesked.</p>
<p>I detta sammanhang tar regeringen också upp en inom Regerings-<br>kansliet (Finansdepartementet) utarbetad promemoria, vilken innefattar<br>en lagteknisk översyn av lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxe-<br>ringsfrågor m.fl. lagar. Promemorians sammanfattning finns i bilaga 4.<br>De lagförslag som lämnas i promemorian finns i bilaga 5.</p>
<p>Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-<br>serna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena finns<br>tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi96/2961).</p>
<p>Vid behandlingen av regeringens proposition 1995/96:5 Lag om före-<br>tagsrekonstruktion hemställde lagutskottet att riksdagen som sin mening<br>skulle ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört om statens borgenärs-<br>funktion vid ackord. Utskottet ansåg att starka skäl talade för att rege-<br>ringen förutsättningslöst borde låta utreda frågan om vilken myndighet<br>som skall företräda staten vid ackord som omfattar skatter och allmänna<br>avgifter. Utskottet uttalade vidare att det torde vara lämpligt att i sam-<br>manhanget på nytt överväga frågan om statens borgenärsfunktion vid<br>skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334). Det borde ankom-<br>ma på regeringen att närmare bestämma formerna för utredningsarbetets<br>bedrivande. Utskottet ville dock understryka vikten av att utredningen<br>bedrevs skyndsamt. Riksdagen biföll utskottets hemställan (bet.<br>1995/96:LU11, rskr. 1995/96:279).</p>
<p>Regeringen uppdrog genom ett beslut den 7 november 1996 åt Riks-<br>skatteverket att utföra utredningsarbetet. Riksskatteverket redovisade<br>uppdraget i en rapport den 26 juni 1997 (Riksskatteverkets dnr 9448-<br>96/920).</p>
<p>Rapporten har remissbehandlats. Yttranden har lämnats av Hovrätten<br>för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Växjö tingsrätt, Konsument-<br>verket, Företagarnas Riksorganisation, Svenska Bankföreningen,<br>Sveriges advokatsamfund och Sveriges Industriförbund. En sammanställ-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>19</p>
<p>ning av remissvaren har upprättats inom Finansdepartementet och finns<br>tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi97/2117).</p>
<p>Regeringen tar nu upp de forslag som Riksskatteverket redovisat i sin<br>rapport.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 25 september 1997 att inhämta Lagrådets ytt-<br>rande över det lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i<br>bilaga 8. De övriga forslag som omfattas av yttrandet har tidigare före-<br>lagts riksdagen (prop. 1997/98:33).</p>
<p>Vidare beslutade regeringen den 11 december 1997 att inhämta Lag-<br>rådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets ytt-<br>rande finns i bilaga 10.</p>
<p>Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.<br>Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.4.4, 7.3, 7.4 och 7.5 samt i<br>författningskommentarerna till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunk-<br>ter på. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella<br>ändringar i lagtexten.</p>
<h2>4 Gällande ordning rörande förhandsbesked</h2>
<p>Det har sedan länge varit möjligt for enskilda att få bindande förhandsbe-<br>sked i olika beskattningsfrågor. Redan år 1911 infördes en möjlighet att<br>fa bindande förhandsbesked i stämpelskatteärenden. År 1951 tillskapades<br>en möjlighet att fa förhandsbesked i taxeringsfrågor. Möjligheten att fa<br>bindande förhandsbesked har sedermera utvidgats till punktskatter och<br>mervärdesskatt (vilka skatter i det följande benämns indirekta skatter)<br>samt fordonsskatt.</p>
<p>Förhandsbeskedsärenden i taxeringsfrågor och i frågor om indirekt<br>skatt avgörs av Skatterättsnämnden efter ansökan av den skattskyldige.<br>På punktskatteområdet kan i vissa fall förhandsbesked begäras även av<br>annan än den skattskyldige. Statens jordbruksverk och Fiskeriverket kan<br>lämna förhandsbesked i vissa frågor om prisregleringsavgifter.</p>
<p>Tidigare har förhandsbesked även kunnat lämnas av skattemyndighe-<br>ten i frågor med anknytning till skyldigheten att betala socialavgifter. Det<br>senare institutet har med anledning av genomförda reformer på avgifts-<br>området förlorat i betydelse och har sedan införandet av skattebetal-<br>ningslagen (1997:483) upphört.</p>
<p>Förfarandet och förutsättningarna for att förhandsbesked skall få läm-<br>nas regleras i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor. För<br>punktskatterna m.m. finns särskilda bestämmelser i lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter, for fordonsskatt i 68 § fordons-<br>skattelagen (1988:327) och for mervärdesskatt i 21 kap. mervärdesskatte-<br>lagen (1994:200).</p>
<p>För att ett förhandsbesked skall kunna meddelas i ett punkt- eller mer-<br>värdesskatteärende krävs att frågan är av vikt för sökanden. För taxe-</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>20</p>
<p>ringsfrågor krävs att frågan är av synnerlig vikt för någon enskild eller av<br>vikt om frågan avser tillämpning av lagen (1995:575) mot skatteflykt.<br>Förhandsbesked kan även lämnas om frågan är av vikt för en enhetlig<br>lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>Ett förhandsbesked är bindande för det allmänna om det åberopas av<br>sökanden. Skatterättsnämndens beslut om förhandsbesked kan överkla-<br>gas till Regeringsrätten. Prövningen i Regeringsrätten kräver inte pröv-<br>ningstillstånd.</p>
<p>I Skatterättsnämnden gäller s.k. absolut sekretess enligt 9 kap. 1 § sek-<br>retesslagen (1980:100). Sekretessen omfattar även nämndens beslut. Den<br>enskilde kan efterge sekretessen. I Regeringsrätten gäller sekretessen<br>endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om upp-<br>giften röjs. Emellertid finns den väsentliga begränsningen att sekretessen<br>aldrig far omfatta Regeringsrättens avgörande. Sekretessen upphör att<br>gälla såvitt gäller sådana uppgifter i ett förhandsbeskedsärende som tas in<br>i skälen för Regeringsrättens avgörande.</p>
<p>Enligt uppgift är handläggningstiden i Skatterättsnämnden för flertalet<br>av de ärenden rörande direkt skatt som leder fram till förhandsbesked<br>3-8 månader (för ärenden rörande indirekt skatt är handläggningstiden<br>något längre). Förutsatt att några mer omfattande kompletteringar av ut-<br>redningen i ärendet inte behövs kan dock ett enskilt ärende avgöras be-<br>tydligt snabbare. Överklagas förhandsbeskedsärendet skall det handläg-<br>gas med förtur i Regeringsrätten. 25-40 % av förhandsbeskedsärendena<br>överklagas till Regeringsrätten. Under senare år har Skatterättsnämnden<br>årligen meddelat ungefar ett åttiotal förhandsbesked avseende direkt skatt<br>och ett trettiotal avseende indirekt skatt. Antalet ansökningar har dock<br>ökat, vilket medförde att nämnden under år 1997 meddelade fler än 100<br>förhandsbesked avseende direkt skatt. Omkring en tredjedel av ansök-<br>ningarna avvisas eller avskrivs. Handläggningstiden i Regeringsrätten för<br>ett ärende om förhandsbesked uppgår enligt uppgift i normalfallet till<br>6-12 månader.</p>
<p>Närmare om förhandsbesked i taxeringsfrågor</p>
<p>För närvarande omfattar lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor<br>följande skatter m.m.</p>
<p>• kommunal inkomstskatt</p>
<p>• statlig inkomstskatt</p>
<p>• statlig förmögenhetsskatt</p>
<p>• avkastningsskatt på pensionsmedel</p>
<p>• särskild löneskatt på pensionskostnader</p>
<p>• beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst</p>
<p>• frågor avseende taxering av fastighet</p>
<p>Enligt 5 § lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor får ansökan om<br>förhandsbesked inte ges in senare än den dag då deklarationen senast<br>skall ha avlämnats till ledning för det års taxering som frågan avser. För<br>ett förhandsbesked skall sökanden betala en avgift som bestäms av<br>Skatterättsnämnden. Avgiften bestäms i det enskilda fallet till lägst 600</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>21</p>
<p>kr och högst 10 000 kr. Föreligger särskilda skäl kan en lägre avgift tas<br>ut. Om nämnden finner att förhandsbesked inte bör lämnas skall ansökan<br>avvisas. Ett förhandsbesked får enligt 9 § samma lag överklagas av<br>sökanden eller av Riksskatteverket. Om förhandsbeskedet avser taxering<br>av fastighet eller taxering till kommunal inkomstskatt far även kommun<br>och landsting överklaga förhandsbeskedet. Avvisningsbeslut och avgifts-<br>beslut får inte överklagas. Har den aktuella lagstiftningen ändrats efter<br>det att Skatterättsnämnden lämnade förhandsbeskedet gäller inte för-<br>handsbeskedet.</p>
<p>Ursprungligen kunde förhandsbesked lämnas endast i en fråga av syn-<br>nerlig vikt för den sökande. När det gäller i vilka fall förhandsbesked<br>borde lämnas åberopade departementschefen vid införandet av lagen om<br>förhandsbesked i taxeringsfrågor vad 1947 års taxeringssakkunniga hade<br>anfört (prop. 1951:64 s. 112). I den av de taxeringssakkunniga gjorda<br>exemplifieringen av frågor som lämpade sig för förhandsbesked upptogs<br>bl.a. frågor med anknytning till rörelseöverlåtelser, nyinvesteringar och<br>fusioner. De taxeringssakkunniga framhöll att de frågor som kunde bli<br>föremål för förhandsbesked huvudsakligen var av sådan natur att de<br>kunde hänföras till bedömningsfrågor. Med anledning av att även rätts-<br>frågor kunde komma under dåvarande Riksskattenämndens prövning<br>åberopade departementschefen vad de taxeringssakkunniga anförde av-<br>seende möjligheten att använda förhandsbeskedsinstitutet för att få till<br>stånd snabba lösningar av frågor av mera allmän räckvidd (samma prop.<br>s. 103 f.).</p>
<p>Då riksskattenämnden sålunda i sin beskedsgivande verksamhet i vissa<br>fall kommer att göra bindande uttalanden jämväl i rena lagtolknings-<br>spörsmål, ligger den frågan nära till hands, om icke tillämpningen av<br>förhandsbeskedet skulle kunna utsträckas så. att förhandsbeskedet<br>kunde anlitas för åstadkommande av en snabb lösning av aktuella<br>sådana spörsmål av mera allmän räckvidd. Emellertid skulle en ut-<br>vidgning i antydd riktning av förhandsbeskedets tillämpningsområde<br>medföra, att på en omväg uppnåddes det resultat, som icke ansetts böra<br>åstadkommas genom att riksskattenämnden gåves befogenhet att med-<br>dela anvisningar rörande tillämpningen av skatteförfattningama med<br>för beskattningsnämndema och skattedomstolama bindande verkan.<br>De sakkunniga förorda därför, att meddelat förhandsbesked även i dy-<br>likt fall skall hava den innebörden att dess bindande verkan blir be-<br>gränsad till den skattskyldige, som beskedet avser. I fråga om andra<br>skattskyldigas taxering får ... av riksskattenämnden meddelat för-<br>handsbesked betydelse såsom prejudikat. Detta torde vara tillfyllest.</p>
<p>Förhandsbeskedsinstitutet utvidgades dels år 1960 när en möjlighet att<br>lämna förhandsbesked om det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller<br>rättstillämpning infördes, dels år 1980 när en möjlighet att lämna för-<br>handsbesked avseende tillämpning av lagen mot skatteflykt om det är av<br>vikt för sökanden infördes.</p>
<p>I förarbetena till 1960 års reform konstaterades att förhandsbeskeden<br>fått en mycket stor betydelse såsom vägledande prejudikat vid rätts-<br>tillämpningen. Förhandsbeskedet, som ursprungligen var avsett att tjäna<br>de enskilda skattskyldigas intressen, hade sålunda alltmer kommit att<br>uppfattas såsom ett medel att snabbt få aktuella prejudikatfrågor klar-<br>lagda. Enligt departementschefen framstod det som en brist att nämnden</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>22</p>
<p>inte kunde tillmötesgå en begäran om förhandsbesked när denna ute-<br>slutande kunde motiveras av intresset att erhålla ett vägledande prejudi-<br>kat (prop. 1960:79 s. 37).</p>
<p>I samband med att lagen mot skatteflykt infördes framhölls att möjlig-<br>heten att kunna meddela förhandsbesked rörande tillämpning av den<br>lagen kom till såväl för att tillvarata de skattskyldigas intressen som för<br>att möjliggöra en smidig tillämpning av generalklausulen (prop.<br>1980/81:17 s. 34 f.). I den promemoria som låg till grund för skatte-<br>flyktslagstiftningen uttalades bl.a. följande om möjligheten att meddela<br>förhandsbesked rörande tillämpningen av lagen mot skatteflykt (Ds B<br>1978:6 Lag mot skatteflykt s. 103).</p>
<p>I och med att skatteflyktsklausulen blir en del av regelsystemet ligger<br>det i sakens natur att en ansökan om besked huruvida klausulen är till-<br>lämpligpå visst i ansökningen angivet förfarande inte far avvisas där-<br>för att RSV finner att förfarandet är att bedöma som skatteflykt. Detta<br>är en direkt följd av den föreslagna utvidgningen av tillämpningsom-<br>rådet för förhandsbeskeden. Den som har intresse av att fa veta om en<br>viss planerad transaktion faller inom skatteflyktsklausulens tillämp-<br>ningsområde eller ej skall alltså kunna fa förhandsbesked ... Liksom<br>hittills måste den fråga, som skall besvaras genom förhandsbesked,<br>avse något eller några Konkreta förfaranden.</p>
<h2>5 Behovet av en reformering av förhands-</h2>
<h2>beskedsinstitutet</h2>
<h3>5.1 Allmänt</h3>
<p>Det är varken möjligt eller lämpligt att utforma skattelagstiftningen så att<br>alla olika tänkbara situationer förutses och samtliga oklarheter undanröjs.<br>Prejudikatbildningen inom skatterätten utgör därför ett mycket betydelse-<br>fullt komplement till lagstiftningen.</p>
<p>Det är inte ovanligt att oklara rättsfrågor påverkar ett stort antal en-<br>skilda personers situation och i många fall avser frågorna dessutom be-<br>tydande belopp. I ovissa skattefrågor är därför snabba klarlägganden till<br>gagn för rättslivet i allmänhet och för den enskildes rättssäkerhet i syn-<br>nerhet. Prejudikaten från Regeringsrätten ökar effektiviteten i rätts-<br>tillämpningen och avlastar skattemyndigheter och domstolar. En snabb<br>prejudikatbildning tillför dessutom lagstiftaren underlag för att bedöma<br>om lagstiftningen uppfyller de uppställda målsättningarna eller om den<br>ger upphov till inte avsedda effekter och därför behöver ses över. Så kan<br>vara fallet exempelvis när det gäller att bekämpa den ekonomiska brotts-<br>ligheten.</p>
<p>Inom skatterätten har lagstiftaren och domstolarna sedan länge strävat<br>efter att skapa förutsättningar för att påskynda prejudikatbildningen. I<br>skatteprocessen har förtursbehandling genom s.k. pilotmålsförfaranden<br>kommit att tillämpas i allt större utsträckning. Olika reformer har genom-<br>förts på det processuella området, bl.a. har den år 1991 genomförda över-<br>gången från beloppsprocess till sakprocess ökat förutsättningarna för att<br>få till stånd en snabbare prejudikatbildning.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>23</p>
<p>Ett institut som kommit att få allt större betydelse för prejudikatbild-<br>ningen är förhandsbeskedet. Förhandsbesked för taxeringsfrågor infördes<br>redan i början av 1950-talet och har därefter kommit att utvidgas till att<br>omfatta även andra skatter och avgifter. Även om förhandsbeskedsförfa-<br>randet ursprungligen syftade till att i första hand bereda enskilda möjlig-<br>het att inför förestående affårer eller andra rättshandlingar få klarhet i hur<br>förfarandet skulle komma att bedömas i beskattningshänseende, har de<br>förhandsbesked som överklagats till Regeringsrätten kommit att få en allt<br>betydelsefullare roll för prejudikatbildningen på skatteområdet. Det är<br>tydligt att Regeringsrättens prejudikatbildning fyller en mycket betydel-<br>sefull funktion.</p>
<p>Behovet av en snabbare prejudikatbildning gör sig gällande över hela<br>skatteområdet. Detta behov har berörts i flera olika sammanhang. Det har<br>utförligt belysts av bl.a. Skatteförenklingskommittén i betänkandet Tolk-<br>ningsbesked i skattefrågor (Ds Fi 1987:1).</p>
<p>Flertalet av de omständigheter som Skatteförenklingskommittén åbero-<br>par till stöd för behovet av en snabbare prejudikatbildning på skatteom-<br>rådet har bärkraft även sedan taxeringsförfarandet reformerats. Kommit-<br>tén angav bl.a. följande skäl till att den dåvarande prejudikatbildningen<br>inte var tillfredsställande. Den prejudikatbildning som sker genom att en<br>fråga förs upp till Regeringsrätten domstolsvägen är långsam. Den lång-<br>samma rättsbildningen medför olikformig taxering och många överkla-<br>ganden till domstol. Avsaknaden av snabba besked i ovissa skattefrågor<br>minskar förutsägbarheten och är en fara för den enskildes rättssäkerhet.<br>Vilka mål som kommer under Regeringsrättens prövning via den ordina-<br>rie instansordningen är ofta beroende av tillfälligheter. Den ovissa frågan<br>kan aktualiseras redan under beskattningsåret och innan frågan över<br>huvud taget kommer under domstolsprövning kan lång tid ha förflutit.</p>
<p>I dagsläget existerar i princip två tillvägagångssätt för att påskynda<br>prejudikatbildningen, nämligen förhandsbesked och förtursbehandling<br>genom pilotmålsförfarande. Båda metoderna har påtagliga begränsningar.<br>Förhandsbeskedsinstitutet förutsätter att en enskild anser sig ha anled-<br>ning att påkalla en förhandsbeskedsprövning för att frågan eventuellt<br>skall kunna komma under Regeringsrättens prövning. Pilotmålsförfaran-<br>det är relativt långsamt och innebär att skattemyndigheten måste fatta<br>beslut i frågan och att det beslutet sedan kan omprövas eller överprövas<br>fyra gånger.</p>
<p>Skatteflyktskommittén har undersökt olika metoder som syftar till att<br>påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet. Förutom förbättringar<br>inom den nuvarande ordningen har kommittén övervägt ett antal möjliga<br>reformvägar.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>24</p>
<h3>5.2 Möjliga reformvägar</h3>
<p>I syfte att påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet har Skatte-<br>flyktskommittén i sitt betänkande redogjort för fyra reformvägar, näm-<br>ligen följande.</p>
<p>• Förbättrad fortursbehandling</p>
<p>• Överlämnande av fråga till Regeringsrätten</p>
<p>• Språngrevision</p>
<p>• Reformerat förhandsbesked</p>
<p>Förbättradfortursbehandling</p>
<p>Om en och samma beskattningsfråga berör ett större antal skattskyldiga<br>och vägledande prejudikat saknas är det inte ovanligt att skattedom-<br>stolama handlägger ett eller flera mål med förtur, medan övriga mål<br>vilandeförklaras i avvaktan på att domen i det mål som handlagts med<br>förtur skall vinna laga kraft. Avsikten är oftast att de mål som handläggs<br>med förtur, de s.k. pilotmålen, skall föras upp till högsta instans och bli<br>föremål för ett vägledande utlåtande från Regeringsrätten och i sin tur<br>kunna fa prejudicerande verkan vid prövningen av de vilandeförklarade<br>målen.</p>
<p>Flertalet pilotmål är mycket omfattande vad gäller såväl faktamateria-<br>let som rättsfrågorna. Skriftväxlingen i målen pågår ofta under en längre<br>tid. Det förekommer att både förberedande och muntliga förhandlingar<br>hålls i målen.</p>
<p>Ett pilotmålsförfarande förutsätter att både skattemyndigheten - i före-<br>kommande fall Riksskatteverket - och den skattskyldige aktivt medver-<br>kar till att pilotmålet kan handläggas snabbt och föras vidare genom in-<br>stanserna.</p>
<p>För att en skattskyldig som väljs ut i ett pilotmålsförfarande inte skall<br>drabbas av oskäliga kostnader har denne möjlighet att få ersättning för<br>nedlagda kostnader enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i<br>ärenden och mål om skatt, m.m. Denna lagstiftning har nyligen setts över<br>och möjligheten att fa ersättning i pilotmål har utökats.</p>
<p>Införandet av sakprocess ff.o.m. 1991 års taxering har medfört att<br>förutsättningarna att fa till stånd en snabbare prövning av prejudikat-<br>frågor förbättrats. En domstol kan t.ex. genom mellandom (6 kap. 23 §<br>taxeringslagen [1990:324]) pröva endast rättsfrågan i ett mål och vilande-<br>förklara målet i övrigt.</p>
<p>Även om införandet av sakprocessen innebär att förfarandet i domsto-<br>larna kan påskyndas har det obligatoriska omprövningsförfarandet hos<br>skattemyndigheten inneburit att en och samma fråga kan komma att om-<br>prövas flera gånger innan den överklagas till länsrätten. Det bör dess-<br>utom beaktas att det kan ta lång tid innan en fråga som väcks t.ex. under<br>en revision över huvud taget blir föremål för prövning. Visserligen finns<br>det inget formellt hinder mot att Riksskatteverket överklagar ett beslut av<br>skattemyndigheten som går den skattskyldige emot. Motivet till verkets<br>talerätt är också i första hand att prejudikatvärda frågor skall bli föremål<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>25</p>
<p>for domstolsprövning. I praktiken förekommer det dock ytterst sällan att<br>Riksskatteverket överklagar skattemyndighetens beslut.</p>
<p>Innan ett ärende av pilotmålskaraktär anhängiggörs i länsrätten kan<br>således ha förflutit lång tid. Därefter kan det dröja flera år innan frågan<br>slutligen blir avgjord.</p>
<p>Det har i olika sammanhang framhållits att pilotmålsförfarandet kan<br>göras snabbare, t.ex. genom att målen handläggs med ”särskild” förtur<br>samt att domstolarna bedriver en mer aktiv processledning och bl.a. - om<br>det är lämpligt i det enskilda fallet - tar initiativ till muntliga förhand-<br>lingar och andra åtgärder för att påskynda handläggningen.</p>
<p>Överlämnande av fråga till Regeringsrätten</p>
<p>En metod som möjligen reducerar tidsutdräkten i domstolarna är att in-<br>föra ett system varigenom prejudikatfrågan lyfts ut och överlämnas av<br>länsrätten direkt till Regeringsrätten redan under handläggningen av ett<br>mål vid länsrätten.</p>
<p>I likhet med pilotmålsmetoden förutsätter ett överlämnandeförfarande<br>att ett grundläggande taxerings- eller beskattningsbeslut finns. Därefter<br>skall beslutet överklagas av den skattskyldige och omprövning skall ske<br>vid skattemyndigheten innan frågan kan anhängiggöras i länsrätten.<br>Länsrätten skall besluta om ett hänskjutande och slutligen skall Rege-<br>ringsrätten företa en dispensprövning innan prejudikatfrågan kan avgö-<br>ras.</p>
<p>Språngrevision</p>
<p>Rättegångsutredningen diskuterade i betänkandet Översyn av rättegångs-<br>balken 2 Högsta domstolen och rättsbildningen (SOU 1986:1) bl.a. en<br>modell som innebär att tappande part vid tingsrätten skulle fa överklaga<br>domen direkt till Högsta domstolen genom s.k. språngrevision.</p>
<p>Överförd till skatteprocessen skulle språngrevision innebära att den<br>som förlorade skattetvisten i länsrätten skulle kunna överklaga frågan<br>direkt till Regeringsrätten. Till skillnad från den nyss behandlade möj-<br>ligheten att hänskjuta en rättsfråga direkt till Regeringsrätten skulle<br>språngrevisionen ha den fördelen att den tvistiga frågan genom länsrät-<br>tens handläggning och dom blev utredd och belyst innan frågan blir<br>föremål för tillståndsprövning i Regeringsrätten. Ett sådant förfarande<br>skulle dock medföra risk för att Regeringsrätten skulle komma att be-<br>lastas av ett stort antal ansökningar om prövningstillstånd. Detta gäller<br>särskilt om en generell möjlighet att klaga direkt till Regeringsrätten in-<br>förs. Rättegångsutredningen (SOU 1986:1 s. 143) pekade i det avseendet<br>på möjligheten att införa någon form av ”såll” redan på tingsrättsnivå,<br>exempelvis genom att tingsrätten på begäran av part ges möjlighet att<br>pröva språngrevisionsfrågan från lämplighetssynpunkt i samband med<br>målets avgörande.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>26</p>
<p>Reformerat förhandsbesked</p>
<p>Som närmare utvecklats under avsnitt 4 fyller det nuvarande förhandsbe-<br>skedsinstitutet en viktig roll för prejudikatbildningen inom skatterätten.<br>Förhandsbeskedets nytta begränsas dock av att enbart skattskyldiga kan<br>initiera en prövning. Frågan är om även det allmänna i vissa fall skall få<br>påkalla prövningar förhandsbeskedsvägen.</p>
<p>Förhandsbeskedsinstitutets stora försteg är att prejudikatprövningar<br>kan komma till stånd i frågor som ännu inte blivit föremål för domstols-<br>prövning. Teoretiskt kan frågeställningar komma att aktualiseras närmare<br>två år innan ett första taxeringsbeslut kan tas i frågan. Möjligheten att få<br>till stånd så tidiga prövningar av prejudikatfrågor skall dock inte över-<br>skattas. Troligen skulle, för det fall det allmänna ges möjlighet att ansöka<br>om förhandsbesked, flertalet av de frågor som erfordrar vägledande pre-<br>judikat komma att aktualiseras tidigast i anslutning till det årliga taxe-<br>ringsarbetet.</p>
<p>En möjlighet för det allmänna att ansöka om förhandsbesked skulle<br>vara av betydelse bl.a. för att få till stånd en enhetlig rättstillämpning hos<br>skattemyndigheterna. Även för den skattskyldige, som av någon anled-<br>ning inte funnit skäl att begära förhandsbesked, är det av betydelse att en<br>omtvistad rättsfråga ges en snabb lösning. Vidare får lagstiftaren snab-<br>bare besked, om det finns ett behov av att se över och eventuellt anpassa<br>skattelagstiftningen. Härtill kommer att domstolarna kommer att kunna<br>avlastas. De positiva effekterna för domstolarnas del skall dock inte över-<br>skattas. Erfarenheten visar att även om Regeringsrätten avgjort en fråga<br>om förhandsbesked eller ett pilotmål, som därefter läggs till grund för<br>underinstansemas prövningar i andra mål, är det inte ovanligt att en stor<br>del av de skattskyldiga av olika anledningar överklagar underinstansens<br>avgörande. Dessa överklaganden torde dock inte belasta domstolarna<br>särskilt hårt.</p>
<h3>5.3 Riksskatteverket far ansöka om förhandsbesked</h3>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringens förslag: I syfte att påskynda prejudikatbildningen på<br>skatteområdet ges Riksskatteverket möjlighet att ansöka om förhands-<br>besked.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna anser att preju-<br>dikatbildningen på skatteområdet måste påskyndas. Riksskatteverket,<br>Riksrevisionsverket, Svea hovrätt, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län,<br>Länsrätten i Kronobergs län, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Han-<br>delshögskolan i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala uni-<br>versitet, Kooperativa Förbundet, Landsorganisationen i Sverige och<br>Sveriges Redovisningskonsulters Förbund tillstyrker eller lämnar utan<br>erinran förslaget att införa en möjlighet för det allmänna att ansöka om<br>förhandsbesked. Justitieombudsmannen ifrågasätter dels om det finns<br>några skäl som motiverar att det allmänna, vid sidan av den prövning</p>
<p>27</p>
<p>som sker inom ramen för den ordinarie ordningen, skall kunna få eller<br>behöver få skattefrågor prövade, dels om förslaget kommer att leda till<br>önskvärt resultat. Kammarrätten i Jönköping avstyrker förslaget och an-<br>ser att förslaget innebär att den prejudikatbildande verksamheten på<br>skatteområdet förskjuts från förvaltningsdomstolarna till en specialdom-<br>stol, vid vilken Skatterättsnämnden kan liknas. Detta överensstämmer<br>inte med strävandena under senare tid att avveckla specialdomstolama.<br>Redan genomförda åtgärder kommer, vilket också Länsrätten i Krono-<br>bergs län påpekar, att medföra en snabbare prejudikatbildning inom<br>ramen för förvaltningsdomstolsorganisationen. Om dessa åtgärder ändå<br>skulle visa sig otillräckliga bör i första hand ansträngningar göras för att<br>finna en lösning inom domstolsorganisationen. Företagarnas Riksorga-<br>nisation avstyrker också förslaget och anser att de rättsvårdande myndig-<br>heterna bör ges ökade resurser. I andra hand bör lagstiftaren peka på hur<br>befintliga resurser skall omfördelas i syfte att påskynda prejudikatbild-<br>ningen på skatteområdet. Även Näringslivets Skattedelegation och<br>Sveriges Advokatsamfund avstyrker förslaget. De pekar på att förslaget<br>innebär oacceptabla ingrepp i den enskildes rättssäkerhet. I vart fall<br>måste den enskilde ges en vetorätt mot en förhandsbeskedsprövning på<br>begäran av det allmänna. Svenska Revisorsamfundet avstyrker förslaget<br>och anser att en möjlighet för länsrätt och kammarrätt att hänskjuta en<br>prejudikatfråga direkt till Regeringsrätten bör införas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skatteflyktskommittén har funnit att<br>det för att stärka den enskildes rättssäkerhet och för att effektivisera be-<br>skattningsförfarandet är av stor vikt att prejudikatbildningen på skatte-<br>området påskyndas.</p>
<p>Regeringen delar - i likhet med huvuddelen av remissinstanserna -<br>kommitténs bedömning.</p>
<p>När det gäller frågan om vilket sätt prejudikatbildningen skall påskyn-<br>das gör Skatteflyktskommittén följande överväganden.</p>
<p>Beträffande en lösning som skulle innebära en förbättrad förtursbe-<br>handling menar kommittén att det endast i något enstaka fall skulle gå att<br>påskynda handläggningen genom en striktare materiell processledning.<br>Även handläggningen hos skattemyndigheten torde kunna påskyndas.<br>Det är dock inte realistiskt att tro att några större tidsvinster kan uppnås.<br>Det är tveklöst så, att domstolarna har en hög ambitionsnivå när det gäl-<br>ler att få fram avgöranden i skattemål av förturskaraktär. Sedan länge<br>läggs betydande resurser ner på att bereda och avgöra viktiga skattemål<br>snabbt. I många fall utövar domstolarna också en aktiv materiell process-<br>ledning. Det finns således inga belägg för påståendet att processled-<br>ningen skulle vara eftersatt i skattemål.</p>
<p>Trots de insatser som domstolarna gör, visar erfarenheten emellertid att<br>det kan ta flera år innan ett lagakraftvunnet avgörande finns. Skatte-<br>flyktskommittén anför som exempel förfarandet med utdelningsbolag.<br>Det s.k. Bolact-målet (RÅ 1994 ref. 56) avsåg 1989 års taxering och prö-<br>vades av dåvarande Länsrätten i Malmöhus län i april 1991, av Kammar-<br>rätten i Göteborg i februari 1992 och av Regeringsrätten i juni 1994.<br>Motsvarande tidsutdräkt gäller för flertalet av de kommanditbolagsupp-<br>lägg från slutet av 1980-talet som valts ut som pilotmål. Ett annat exem-</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>28</p>
<p>pel är de s.k. flygplansleasing-målen. Merparten av dessa pilotmål avser<br>1989 års taxering. Målen kom in till Länsrätten i Stockholms län vid<br>halvårsskiftet 1990. Dom meddelades av länsrätten i maj 1992 och av<br>Kammarrätten i Stockholm i april 1994. Regeringsrätten har meddelat<br>prövningstillstånd, men har ännu inte meddelat dom. De senare målen<br>omfattar flera besvärliga rättsfrågor samt innehåller ett mycket omfat-<br>tande faktamaterial. De är därför kanske inte representativa för ett typiskt<br>pilotmål. Motsvarande tidsåtgång gäller dock för flertalet pilotmål. I<br>detta sammanhang bör också uppmärksammas att det vid de största läns-<br>rätterna alltjämt finns icke avgjorda skattemål, vilka anhängiggjordes i<br>slutet av 1980-talet. Enligt uppgift i september 1997 var den genomsnitt-<br>liga genomströmningstiden för skattemål i Kammarrätten i Stockholm<br>drygt 19 månader.</p>
<p>Erfarenheten visar således att den totala handläggningstiden från det att<br>skattemyndigheten påbörjar sin handläggning av ärendet till det att Rege-<br>ringsrätten slutligen avgör målet i flertalet fall av pilotmålskaraktär upp-<br>går till åtminstone fyra till fem år, undantagsvis betydligt längre.</p>
<p>Även om sakprocessreformen lagt en grund för att bryta ut rättsfrågor i<br>en pågående process och påskynda handläggningen av prejudikatfrågor,<br>tar det fortfarande lång tid innan ett ärende är slutligen avgjort.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan konstateras att den nuvarande förtursbehand-<br>lingen av pilotmål och Riksskatteverkets rätt att överklaga till den enskil-<br>des fördel medför att prejudikatbildningen på skatteområdet påskyndas.<br>Metoden är dock, som Skatteflyktskommittén funnit, bevisligen långsam.<br>Förfarandet kan på olika sätt förbättras, men några betydelsefulla<br>tidsvinster kan enligt kommitténs bedömning inte påräknas. Regeringen<br>delar denna bedömning.</p>
<p>När det sedan gäller överlämnande av en fråga till Regeringsrätten,<br>varigenom en prejudikatfråga skulle lyftas ut och överlämnas av läns-<br>rätten direkt till Regeringsrätten, har Skatteflyktskommittén satt i fråga<br>om ett sådant förfarande skulle påskynda prejudikatbildningen nämnvärt<br>i jämförelse med de medel som står till buds genom mellan- och del-<br>domsinstituten. Visserligen avkortas instanskedjan genom att prövningen<br>i kammarrätt slopas. Redan genomförda reformer och pågående reform-<br>arbete inom den allmänna förvaltningsprocessen (nedflyttning av vissa<br>måltyper till länsrätt, prövningstillstånd i kammarrätt för vissa ärende-<br>typer och införandet av tvåpartsförfarande) torde medföra att kammar-<br>rätterna kan anslå mer tid åt prejudikatvärda mål på bl.a. skatteområdet.<br>De tidsvinster som kan uppnås i förhållande till pilotmålsförfarandet<br>genom att kammarrätten lyfts bort torde därför inte vara särskilt påtag-<br>liga.</p>
<p>Även bortsett från att några mer betydande tidsvinster antagligen inte<br>skulle kunna uppnås torde, enligt Skatteflyktskommittén, hänskjutande<br>av frågor direkt från länsrätten till Regeringsrätten vara mindre lämpligt<br>för skattemål. Skälen till detta är för det första att parterna saknar möjlig-<br>het att förfoga över processföremålet. Vidare måste parterna, alltså även<br>den skattskyldige, ha ett intresse av att frågan hänskjuts till Regerings-<br>rätten och aktivt medverka till att så sker. Ytterligare ett argument mot en<br>ordning med hänskjutande är att den för skatteprocessen allsidiga och</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>29</p>
<p>grundläggande beredning som sker i underinstansema - eller i Skatte-<br>rättsnämnden i förhandsbeskedsärendena - skulle gå förlorad. Slutligen<br>kan det ifrågasättas om det är lämpligt att begränsa ett hänskjutningsför-<br>farande inom förvaltningsrättsprocessen till enbart skattemålen.</p>
<p>Enligt Skatteflyktskommitténs uppfattning talar således starka skäl mot<br>att nu infora ett hänskjutningsinstitut som är begränsat till skatteområdet.<br>Regeringen instämmer i kommitténs bedömning.</p>
<p>I fråga om språngrevision kan enligt Skatteflyktskommittén lämplig-<br>heten i en sådan ordning for skatteärendena ifrågasättas på flera grunder.<br>Det kan inte anses lämpligt att exempelvis låta enbart Riksskatteverket<br>fora ett ärende vidare direkt till Regeringsrätten. Frågan om språngrevi-<br>sion har sedan Rättegångsutredningen lämnade sitt betänkande (SOU<br>1986:1, jfr avsnitt 5.2) inte heller varit föremål för vidare överväganden<br>för de allmänna domstolarnas del. De tidsvinster som skulle kunna upp-<br>nås med ett sådant förfarande skulle inte vara särskilt betydande och kan<br>knappast anses uppväga institutets brister. Bland annat förutsätts - i lik-<br>het med vad som gäller för den nyss behandlade frågan om överläm-<br>nande av fråga direkt till Regeringsrätten - att skattemyndigheten skilt<br>ärendet från sig.</p>
<p>Regeringen delar kommitténs bedömning att inte heller språngrevision<br>är en framkomlig väg för att fa till stånd en snabbare prejudikatbildning<br>på skatteområdet.</p>
<p>Den reformväg som härefter återstår att bedöma är ett reformerat för-<br>handsbesked. Skatteflyktskommittén anser att den enda verkningsfulla<br>metoden för att påskynda prejudikatbildningen är att införa en möjlighet<br>för det allmänna att under vissa förhållanden begära någon form av för-<br>handsbesked i skatteärenden på ett sätt som ansluter till det nuvarande<br>förhandsbeskedsinstitutet.</p>
<p>Enbart det förhållandet att den enskilde under vissa förutsättningar kan<br>påkalla en förhandsbeskedsprövning av skatteärenden kan emellertid inte<br>tas till intäkt för att även det allmänna bör ges motsvarande möjlighet. De<br>nyss belysta metoderna för att få till stånd en snabbare prejudikatbildning<br>är dock, med undantag för det hittills tillämpade pilotmålsförfarandet,<br>inte särskilt realistiska för skatteområdet. Pilotmålsförfarandet har å sin<br>sida, även efter införandet av sakprocessen, visat sig vara tidsödande och<br>behäftat med brister.</p>
<p>En fråga som tas upp av några remissinstanser är om inte nu aktuella<br>problem kan lösas genom att de allmänna förvaltningsdomstolarna till-<br>förs ytterligare resurser. Enligt regeringens bedömning är dock en gene-<br>rell resurstilldelning till de allmänna förvaltningsdomstolarna inte ett<br>effektivt sätt att fa till stånd en snabbare prejudikatbildning på skatteom-<br>rådet.</p>
<p>Kammarrätten i Jönköping och Länsrätten i Kronobergs län har pekat<br>på att det under de senaste åren har vidtagits flera åtgärder, såsom infö-<br>randet av den nya taxeringsprocessen och prövningstillstånd i vissa mål<br>vid överklagande till kammarrätt, i syfte att fa till stånd en snabbare<br>handläggning av bl.a. skattemålen. Regeringen instämmer i domstolarnas<br>synpunkter. Emellertid kan konstateras att den nya taxeringsprocessen nu<br>varit gällande vid sju års taxeringar. Sedan flera år krävs beträffande ett<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>30</p>
<p>stort antal mål- och ärendetyper att kammarrätten far pröva ett överkla-<br>gande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstill-<br>stånd. Trots detta har ingen märkbar förändring av skattemålens hand-<br>läggningstid skett. Enligt vår mening kan man därför inte förvänta sig att<br>handläggningstiden kommer att förkortas i den utsträckning som er-<br>fordras inom ramen för tidigare vidtagna åtgärder.</p>
<p>Några remissinstanser, bl.a. Justitiekanslem, har haft invändningar från<br>konstitutionella utgångspunkter och anfört dels att skattemyndigheterna,<br>trots att ett förhandsbesked inte är bindande om det inte åberopas av den<br>skattskyldige, kommer att följa utgången i ett lämnat förhandsbesked,<br>dels att förhandsbesked lämnade på ansökan av det allmänna kommer att<br>ha karaktären av normgivning.</p>
<p>Frågan om gränsdragningen mellan rättskipning och lagstiftning eller<br>normgivning aktualiserades redan i Skatteförenklingskommitténs be-<br>tänkande Tolkningsbesked i skattefrågor (Ds Fi 1987:1). Betänkandets<br>förslag, som har remissbehandlats men inte lett till några lagstiftnings-<br>åtgärder, kan sammanfattas enligt följande.</p>
<p>Riksskatteverket föreslogs att få rätt att ansöka om tolkningsbesked.<br>Någon formell motpart skulle inte finnas i förfarandet. Ansökan, som<br>skulle prövas i första instans av nuvarande Skatterättsnämnden och där-<br>efter underställas Regeringsrätten, skulle antingen bygga på omständig-<br>heterna i ett konkret fall eller utgå från antagna förutsättningar. Skatte-<br>rättsnämnden skulle ha en långt gående utredningsskyldighet.</p>
<p>Skatteförenklingskommittén övervägde frågan om tolkningsbeskedens<br>förhållande till regeringsformens bestämmelser och konstaterade bl.a.<br>följande. Ansökningsförfarandet och beskeden borde utformas så att de<br>så nära som möjligt anslöt sig till reguljära mål och domar. Ansök-<br>ningarna från det allmänna borde i första hand bygga på omständigheter i<br>konkreta fall som kommit till skattemyndighetens kännedom. Även om<br>ansökningarna byggde på antagna förutsättningar måste dessa konkretise-<br>ras i sådan grad att en avgränsad problemställning uppkom. Det kunde<br>inte komma i fråga att beskeden gavs någon form av bindande verkan<br>och beskeden skulle - i likhet med vad som gäller för den som inte är<br>berörd av ett förhandsbesked - endast få prejudicerande betydelse. Det<br>betonades att Regeringsrätten genom underställningsförfarandet gavs<br>möjlighet att undanröja ett tolkningsbesked om det inte borde ha lämnats.<br>Mot bakgrund av dessa omständigheter och med hänsyn till att det existe-<br>rande förhandsbeskedsinstitutet fungerat under mer än 30 år utan att ge<br>upphov till några statsrättsliga problem menade kommittén att ett tolk-<br>ningsbeskedsförfarande kunde införas utan några konstitutionella be-<br>tänkligheter.</p>
<p>Flera remissinstanser ifrågasatte behovet av att införa ett tolkningsbe-<br>skedsinstitut och anförde av konstitutionella skäl kritik vad avser förhål-<br>landet mellan rättskipning och lagstiftning. Några remissinstanser påtala-<br>de dessutom att det är mindre lämpligt att frågor som inte kan hänföras<br>till vad som avses med rättskipning i traditionell mening handhas av<br>Regeringsrätten. Kritik framfördes vidare mot enpartsförfarandet och den<br>obligatoriska underställningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>31</p>
<p>Den kritik som framfördes mot Skatteförenklingskommitténs förslag<br>om tolkningsbesked har enligt regeringens mening alltjämt bärkraft. För<br>att inte hamna i konflikt med regeringsformen eller annan lagstiftning bör<br>därför reglerna om ett utvidgat förhandsbeskedsinstitut på väsentliga<br>punkter utformas på ett annat sätt än vad Skatteförenklingskommittén<br>föreslog i sitt betänkande. Enligt vår uppfattning bör, i enlighet med<br>Skatteflyktskommitténs förslag, det allmännas ansökan avse en konkret<br>frågeställning som grundar sig på redan genomförda handlingar eller åt-<br>gärder med avseende på en bestämd skattskyldig.</p>
<p>Med hänsyn till att lämnade förhandsbesked inte bör vara direkt bin-<br>dande, om inte den skattskyldige väljer att åberopa beskedet, kan enligt<br>vår bedömning inte hävdas att ett förhandsbeskedsförfarande varigenom<br>det allmänna initierat prövningen skulle vara fråga om någon form av<br>normgivning. Ett av Regeringsrätten lämnat förhandsbesked som inte<br>åberopas av den skattskyldige får gentemot denne och övriga skattskyl-<br>diga samma betydelse som andra domar och beslut meddelade av Rege-<br>ringsrätten och kommer därför inte att skilja sig från gängse prejudikat-<br>bildning.</p>
<p>Sammantaget gör regeringen den bedömningen att Skatteflyktskom-<br>mitténs förslag utgör en i det stora hela lämplig lösning. Vi föreslår där-<br>för att det allmänna ges möjlighet att ansöka om förhandsbesked i skatte-<br>frågor. Därigenom bör effektiviteten i hanteringen av prejudikatvärda<br>skattemål öka påtagligt. Det är dock inte helt lätt att överblicka de prak-<br>tiska följderna i form av t.ex. antalet ansökningar om förhandsbesked av<br>det allmänna eller arbetsökning för Skatterättsnämnden och Regerings-<br>rätten. Det finns alltså ett visst mått av osäkerhet vad gäller effekterna av<br>de föreslagna bestämmelserna. Det kan därför finnas anledning att åter-<br>komma i frågan när erfarenhet har vunnits från tillämpningen.</p>
<p>När det gäller frågan om företrädare för det allmänna kan det till en<br>början konstateras att skattemyndigheterna väl besitter den kompetens<br>som krävs för att på egen hand identifiera och initiera förhandsbeskeds-<br>ärenden. Emellertid talar samordningsskäl och behovet av att ett lämpligt<br>urval görs av frågor som skall ligga till grund för det allmännas ansök-<br>ningar om förhandsbesked att ansökningarna bör göras av Riksskatte-<br>verket. Det är den myndigheten som skall ansvara för att klargörande<br>prejudikat tas fram till ledning för skatteförvaltningens tillämpning av<br>skattelagstiftningen. Härtill kommer, som Riksskatteverket anfört, att det<br>redan enligt gällande ordning är verket som företräder det allmänna i så-<br>väl Skatterättsnämnden som Regeringsrätten. Mot den bakgrunden har<br>Skatteflyktskommittén föreslagit att det allmännas framställningar om<br>förhandsbesked skall göras av Riksskatteverket. Vi instämmer i detta<br>förslag.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>32</p>
<h2>6 Utformningen av en ny lag om förhands-<br>besked</h2>
<h3>6.1 Den lagtekniska lösningen</h3>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelserna om förhandsbesked i lagen<br>(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor, lagen (1984:151)<br>om punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen<br>(1994:200) förs samman till en ny lag - lagen om förhandsbesked i<br>skattefrågor.</p>
<p>Vissa av de bestämmelser som nu återfinns i lagen om förhandsbe-<br>sked i taxeringsfrågor flyttas till en ny förordning.</p>
<p>Promemorians förslag i sak stämmer överens med regeringens för-<br>slag. I promemorian lämnas dock inte förslag till en ny lag.</p>
<p>Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har tillstyrkt<br>eller lämnat utan erinran den lagtekniska lösningen i promemorian.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I promemorian anförs dels att en all-<br>män övergripande översyn bör göras av lagen (1951:442) om förhands-<br>besked i taxeringsfrågor, dels att samtliga regler om förhandsbesked som<br>nu återfinns i skilda skattelagar bör göras enhetliga.</p>
<p>Lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor är från början av 1950-<br>talet. Samtliga paragrafer i lagen har ändrats sedan lagens tillkomst.<br>Någon redaktionell översyn har dock inte kommit till stånd. Förutom de<br>materiella reglerna för förhandsbesked innehåller lagen i stort sett<br>samtliga bestämmelser som reglerar Skatterättsnämndens arbete. Lagen<br>innehåller vidare en rad bestämmelser som inte är av den karaktären att<br>de behöver regleras i lag. Bestämmelsernas språkliga utformning och<br>inbördes ordning uppfyller inte heller de krav som bör ställas på en<br>modem lag. Med hänsyn till behovet av en klar reglering och reformbe-<br>hovet i allmänhet, anser regeringen att en allmän och övergripande över-<br>syn av lagstiftningen nu bör ske. Vissa stadganden bör flyttas till en ny<br>förordning.</p>
<p>Av avsnitt 4 framgår bl.a. att bestämmelser om förhandsbesked åter-<br>finns, förutom i lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor, i flera olika<br>skattelagar. Dessa lagar innehåller i förhållande till varandra och till<br>lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor delvis olika kriterier för förut-<br>sättningarna för att ett förhandsbesked skall fa lämnas. I lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter förekommer också<br>en specialreglering om giltighetstiden för ett förhandsbesked. De skill-<br>nader som finns förefaller inte alltid sakligt motiverade. Reglerna om<br>förhandsbesked bör enligt regeringens mening i så stor utsträckning som<br>möjligt göras enhetliga. Med hänsyn till behovet av genomgripande<br>förändringar anser vi att nuvarande lagstiftning bör ersättas med en helt<br>ny lag med rubriken Lag om förhandsbesked i skattefrågor.</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 65</p>
<p>33</p>
<h3>6.2</h3>
<h3>Vilka skatter skall omfattas?</h3>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringens förslag: Förhandsbesked skall kunna lämnas i frågor<br>som avser</p>
<p>• skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxerings-<br>lagen (1990:324)</p>
<p>• skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter</p>
<p>• skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200)</p>
<p>• taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).</p>
<p>Möjligheten att hos Statens jordbruksverk och Fiskeriverket begära<br>förhandsbesked avseende vissa avgifter tas bort.</p>
<p>Möjligheten att begära förhandsbesked beträffande skatt som tas ut<br>enligt fordonsskattelagen (1988:327) tas bort.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket har ifrågasatt om lagens tillämp-<br>ningsområde bör utvidgas. En utvidgning skulle kunna leda till ett märk-<br>bart merarbete för Skatterättsnämnden och Regeringsrätten. Kammar-<br>kollegiet menar att det kan finnas anledning att överväga om förhandsbe-<br>sked skall kunna sökas beträffande gåvoskatt. Föreningen Auktoriserade<br>Revisorer och Näringslivets Skattedelegation anser att möjlighet att an-<br>söka om förhandsbesked bör firmas även beträffande kupongskattelagen<br>(1970:624). Sveriges Advokatsamfund ser inte någon anledning att för<br>den enskilde begränsa möjligheterna till att ansöka om förhandsbesked<br>till endast vissa skatter och avgifter. Samfundet noterar särskilt behovet<br>för den enskilde att erhålla förhandsbesked beträffande arvsskatt, gåvo-<br>skatt och stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Sveriges Fastighets-<br>ägareförbund anser att det bör vara möjligt att ansöka om förhandsbe-<br>sked rörande fastighetsskatt. Fiskeriverket har lämnat förslaget utan erin-<br>ran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Förhandsbesked kan för närvarande<br>lämnas i frågor som avser taxering till kommunal inkomstskatt, statlig<br>inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, avkastningsskatt på pensions-<br>medel, särskild löneskatt på pensionskostnader samt rörande tillämp-<br>ningen av lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad in-<br>komst. Förhandsbesked kan också lämnas i frågor som avser taxering av<br>fastighet samt punktskatter, mervärdesskatt och fordonsskatt. Slutligen<br>far Statens jordbruksverk och Fiskeriverket lämna förhandsbesked när<br>fråga är om vissa prisregleringsavgifter.</p>
<p>Taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig för-<br>mögenhetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 §<br>första stycket 1-5 och 7 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-<br>sionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader omfattas av<br>bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324). Denna lag omfattar därut-<br>över lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1994:1744) om<br>allmän pensionsavgift (före den 1 januari 1998 lagen om allmänna egen-</p>
<p>34</p>
<p>avgifter) och lagen (1993:1537) om expansionsmedel (se 1 kap. 1 § taxe-<br>ringslagen).</p>
<p>Med taxering avses fastställelse av underlaget for att ta ut sådan skatt<br>eller avgift som anges i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen. Dessa<br>skatter och avgifter grundas i stor utsträckning på ett gemensamt under-<br>lag, i följd varav det knappast finns några bärande skäl for att inte låta<br>samtliga de skatter och avgifter som omfattas av taxeringslagens be-<br>stämmelser omfattas även av förhandsbeskedsinstitutet. Därtill kommer<br>ett tungt vägande skäl, nämligen att en direkt koppling mellan taxerings-<br>lagen och förhandsbeskedsinstitutet skulle främja enhetligheten och<br>överskådligheten av förhandsbeskedslagens tillämpningsområde. Mot<br>bakgrund härav bör de skattelagar beträffande vilka förhandsbesked kan<br>sökas kopplas direkt till taxeringslagen. Enligt regeringens bedömning<br>torde utvidgningen inte innebära någon större skillnad när det gäller för-<br>handsbeskedsärendenas karaktär. Även de nya frågornas karaktär faller<br>inom Skatterättsnämndens kompetensområde.</p>
<p>Riksskatteverket har anfört att en utökning av tillämpningsområdet kan<br>tänkas medföra ett märkbart merarbete för de två berörda instanserna.<br>Enligt vår bedömning finns det inte skäl att tro att den marginella föränd-<br>ring av tillämpningsområdet för förhandsbesked som det nu är fråga om<br>skulle innebära någon märkbar ökning av arbetsbördan i Skatterätts-<br>nämnden och Regeringsrätten. Det kan dock finnas anledning att ta upp<br>frågan i samband med en utvärdering av reformen.</p>
<p>Flera remissinstanser har föreslagit att tillämpningsområdet skall ut-<br>vidgas. När det först gäller Sveriges Fastighetsägaresförbunds förslag<br>omfattas detta av regeringens förslag. Föreningen Auktoriserade Revi-<br>sorer och Näringslivets Skattedelegation föreslår att även kupongskatte-<br>lagen (1970:624) skall omfattas av förhandsbeskedsinstitutet. Kupong-<br>skattelagen är för närvarande föremål för en omfattande översyn<br>(Kupongskattelagsutredningen [Fi 1996:12]). Utredningen skall bl.a.<br>undersöka förutsättningarna för regelförändringar som leder till förenk-<br>lingar och till ett modernt beskattningsförfarande. Enligt regeringens<br>mening saknas därför anledning att nu överväga att utvidga förhandsbe-<br>skedsinstitutet till att omfatta även kupongskattelagen.</p>
<p>När det så gäller arvsskatt och gåvoskatt är jämväl dessa föremål för<br>utredning och översyn. Det främsta skälet att inte låta dessa skattelagar<br>omfattas av förhandsbeskedsinstitutet är emellertid att frågor avseende<br>arvsskatt och gåvoskatt i sista hand avgörs av Högsta domstolen och så-<br>ledes inte av Regeringsrätten. Det sist nämnda gäller även beträffande<br>stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.</p>
<p>Något förhandsbeskedsärende om fordonsskatt har under i vart fall de<br>senaste tio åren inte förekommit hos Skatterättsnämnden. De dispens-<br>ärenden som tidigare förekommit har försvunnit. Det torde inte finnas<br>något behov av förhandsbesked med avseende på fordonsskattelagen<br>(1988:327). Detta påstående vinner stöd av att ingen remissinstans har<br>motsatt sig förslaget i denna del. Fordonsskattelagen bör därför fortsätt-<br>ningsvis inte omfattas av förhandsbeskedsinstitutets tillämpningsområde.</p>
<p>Enligt 6 kap. 1 § första stycket lagen (1984:151) om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter får Statens jordbruksverk och Fiskeriverket med-</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>35</p>
<p>dela förhandsbesked när fråga är om vissa avgifter enligt 1 kap. 1 § första<br>stycket 2 nyss nämnda lag. Alla lagar utom en av dem som reglerar nu<br>aktuella avgifter har sedan flera år upphört att gälla. Den lag som alltjämt<br>är gällande (lagen [1982:349] om återvinning av dryckesförpackningar<br>av aluminium) har i detta sammanhang begränsad betydelse. Möjlig-<br>heterna for Statens jordbruksverk och Fiskeriverket att meddela för-<br>handsbesked kan därför upphävas.</p>
<p>När det gäller frågor som avser taxering av fastighet samt punktskatter<br>och mervärdesskatt föreslås ingen ändring.</p>
<h3>6.3 Förutsättningar för ansökan om förhandsbesked</h3>
<h4>6.3.1 Ansökan av Riksskatteverket</h4>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringens förslag: Den fråga som ansökan avser skall angå en en-<br>skild och härröra från ett yrkande eller en ansökan som denne fram-<br>ställt hos skattemyndigheten, som med anledning därav skall ha fattat<br>ett beslut som gått den enskilde emot.</p>
<p>Den enskilde som frågan angår skall vara Riksskatteverkets motpart<br>i forhandsbeskedsförfarandet.</p>
<p>Skatterättsnämnden far lämna förhandsbesked om frågan är av vikt<br>for en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>Ansökan skall ha kommit in före utgången av året efter taxerings-<br>året eller, beträffande indirekt skatt, senast under andra året efter ut-<br>gången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått ut.</p>
<p>Förhandsbeskedsärendet förfaller om den enskilde inte längre vid-<br>håller sitt yrkande eller sin ansökan hos skattemyndigheten.</p>
<p>Kommitténs forslag överensstämmer i allt väsentligt med vårt förslag.<br>Kommittén föreslår dock inte någon tidsfrist inom vilken Riksskatte-<br>verkets ansökan om förhandsbesked skall ha kommit in till Skatterätts-<br>nämnden.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket har i allt väsentligt tillstyrkt för-<br>slagen. Huvuddelen av övriga remissinstanser har inte yttrat sig. Invänd-<br>ningar har dock förts fram från några av dem. Juridiska fakultets-<br>nämnden vid Uppsala universitet anser att det bör krävas att den prövade<br>frågan är av synnerlig vikt för en enhetlig rättstillämpning och lagtolk-<br>ning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.3 återges de allmänna<br>överväganden som leder fram till att Riksskatteverket enligt vår mening<br>bör ges en möjlighet att ansöka om förhandsbesked. När det gäller den<br>närmare utformningen av förfarandet kan, enligt Skatteflyktskommitténs<br>uppfattning, två huvudlinjer skönjas. Förfarandet kan utformas antingen,<br>efter vissa modifieringar, med utgångspunkt i det av Skatteförenklings-<br>kommittén föreslagna tolkningsbeskedsförfarandet eller på så sätt att det<br>i större utsträckning ansluter till nu gällande regler. En betydelsefull<br>skillnad mellan alternativen är att i det senare fallet kommer förfarandet i<br>praktiken att avse endast av en skattskyldig redan vidtagna rättshand-<br></p>
<p>36</p>
<p>lingar eller andra åtgärder som är föremål för skattemyndighetens be-<br>dömning.</p>
<p>Prövningsgrund</p>
<p>Syftet med reformen är som tidigare nämnts att skapa förutsättningar för<br>snabbare besked i skattefrågor av allmänt prejudikatintresse. Enligt vår<br>mening bör utformningen av förfarandet i möjligaste mån ansluta till det<br>existerande förhandsbeskedsinstitutet.</p>
<p>Till skillnad mot nuvarande förhållanden skall dock den prövade<br>frågan angå en enskild i det avseendet att denne hos skattemyndigheten<br>framställt ett yrkande eller motsvarande som har betydelse för dennes<br>skattskyldighet över huvud taget eller för beskattningsresultatet eller<br>taxeringen i det enskilda fallet.</p>
<p>Enligt Skatteflyktskommittén talar övervägande skäl för att förhands-<br>beskedsförfarandet bör utformas på så sätt att den enskilde som frågan<br>berör ges partsställning även i de förhandsbeskedsärenden som anhängig-<br>görs av Riksskatteverket.</p>
<p>Regeringen gör ingen annan bedömning än den kommittén gjort. Vårt<br>ställningstagande betingas till största del av att vi anser dels att Riks-<br>skatteverkets ansökan om förhandsbesked skall avse en konkret fråge-<br>ställning med avseende på en bestämd skattskyldig, dels att det skall fin-<br>nas en motpart i förhandsbeskedsärendet. Härtill kommer att den nuva-<br>rande förhandsbeskedsprocessen, liksom skatteprocessen i de allmänna<br>förvaltningsdomstolarna, är uppbyggd som ett tvåpartsförfarande. Det<br>föreslagna förfarandet kan därför i detta avseende utformas i ljuset av det<br>nuvarande. En avgörande skillnad är dock att Riksskatteverkets ansök-<br>ningar endast kan utgå från det yrkande eller motsvarande som är före-<br>mål för skattemyndighetens bedömning. Vi föreslår därför att den enskil-<br>de som frågan angår skall vara Riksskatteverkets motpart i Skatterätts-<br>nämnden och i Regeringsrätten.</p>
<p>Med hänsyn till att den enskilde skall vara Riksskatteverkets motpart<br>och till att förfarandet i Skatterättsnämnden skall likna det som är nor-<br>malfallet i domstol bör den i nämnden prövade frågan grunda sig på ett<br>förhållande där skattemyndigheten och den enskilde har olika uppfatt-<br>ningar. En grundläggande förutsättning för att ett förhandsbesked skall fa<br>lämnas bör således vara att den prövade frågan är tvistig. Enligt rege-<br>ringens mening bör skattemyndighetens inställning i frågan från myndig-<br>hetens sida föranleda eller ha föranlett ett ställningstagande i sak i ett be-<br>slut. Ett sådant beslut kan vara exempelvis ett grundläggande beslut om<br>årlig taxering eller ett beskattningsbeslut. För att tvivel inte skall råda om<br>att den aktuella frågan är tvistig skall beslutet ha gått den enskilde emot.</p>
<p>Förhandsbesked på ansökan av Riksskatteverket skall lämnas endast i<br>sådana fall där det finns ett behov av att snabbt få aktuella prejudikat-<br>frågor klarlagda. Skatteflyktskommittén har föreslagit att förhandsbesked<br>skall fa lämnas i frågor som är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller<br>rättstillämpning. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet an-<br>ser att en sådan lösning kan komma att medföra att prejudikatbildningen<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>37</p>
<p>kominer att ske genom förhandsbesked och inte genom den ordinära pro-<br>cessordningen. Det vore, fortsätter fakultetsnämnden, olyckligt om de<br>allmänna förvaltningsdomstolarna förlorade inflytandet över rättsutveck-<br>lingen. Mot denna bakgrund föreslår fakultetsnämnden att kravet på<br>angelägenhetsgrad höjs på så sätt att den prövade frågan skall vara av<br>synnerlig vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>Alltsedan år 1960 får förhandsbesked lämnas efter ansökan av en en-<br>skild om det är av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att<br>förhandsbesked lämnas. Enligt uppgift kommer denna prövningsgrund<br>till användning endast i ett fatal fall per år. Enligt vår mening skulle det<br>förefalla ologiskt att ställa högre krav på Riksskatteverkets ansökan jäm-<br>fört med en enskilds ansökan rörande samma prövningsgrund. Härtill<br>kommer att om ett angelägenhetskrav om synnerlig vikt skulle krävas,<br>kan det befaras att ett icke ringa antal prejudikatfall faller utanför lagens<br>tillämpningsområde och i stället far prövas den ordinära vägen i de all-<br>männa förvaltningsdomstolarna. En sådan ordning skulle vara olycklig,<br>eftersom frågan väl kan tänkas beröra ett stort antal skattskyldiga. Rege-<br>ringen anser därför att Skatterättsnämnden bör få lämna förhandsbesked<br>efter ansökan av Riksskatteverket om frågan är av vikt för en enhetlig<br>lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>Uppfyller en ansökan inte de uppställda kraven har Skatterättsnämnden<br>en möjlighet att avvisa ansökan. Om Regeringsrätten finner att ett för-<br>handsbesked inte borde ha lämnats har Regeringsrätten enligt gällande<br>bestämmelser möjlighet att undanröja beskedet. Enligt nuvarande ord-<br>ning får Skatterättsnämndens beslut att avvisa en ansökan inte överkla-<br>gas. Dessa bestämmelser bör vara tillämpliga även på Riksskatteverkets<br>ansökningar.</p>
<p>Den prövade frågans karaktär</p>
<p>Det bör i första hand överlämnas till praxis att avgöra vilka frågor som<br>lämpar sig för förhandsbesked. Ledning torde bl.a. kunna hämtas från de<br>förhandsbeskedsärenden som redan i dag prövas på den grunden att de är<br>av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Det är därför<br>varken behövligt eller lämpligt att närmare ange karaktären av de frågor<br>som bör komma i fråga för ansökningar från Riksskatteverket. Rent all-<br>mänt kan sägas att förhandsbesked i typfallet bör komma i fråga i komp-<br>licerade fall som kräver ingående rättsutredningar och där vägledning<br>inte kan hämtas i lagtext, förarbeten eller rättspraxis. Det bör understry-<br>kas att Riksskatteverkets rätt att ansöka om förhandsbesked tillskapas för<br>att prejudikatvärda rättsfrågor skall få en snabb lösning. Frågeställningar<br>som förutsätter bevisföring eller djupgående analyser av branschpraxis<br>o.d. bör överlämnas till skattemyndigheter och domstolar för prövning i<br>sedvanlig ordning.</p>
<p>I mer komplexa sammanhang bör prejudikatvärda rättsfrågor kunna<br>brytas ut och prövas förhandsbeskedsvägen, medan övriga frågeställ-<br>ningar får prövas på gängse sätt. Exempelvis torde förfaranden liknande<br>dem, som förekommit i de pilotmål rörande skatteplaneringsupplägg med<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>38</p>
<p>kommanditbolagsandelar som Regeringsrätten haft att bedöma under<br>senare år, inte vara lämpliga att pröva i sin helhet i ett förhandsbeskeds-<br>förfarande. Möjligt är att delfrågor i ett sådant förfarande skulle lämpa<br>sig för en förhandsbeskedsprövning. Emellertid får detta utvecklas efter<br>hand i praxis.</p>
<p>När kan Riksskatteverket ansöka om förhandsbesked?</p>
<p>Enligt gällande bestämmelser skall den enskildes ansökan om förhands-<br>besked ha kommit in till Skatterättsnämnden senast en viss tidpunkt. En-<br>ligt huvudregeln får ansökan inte prövas om den kommit in senare än den<br>dag, då deklaration senast skall lämnas till ledning for den taxering som<br>frågan avser. När det gäller indirekt skatt skall ansökan ha kommit in<br>innan den första redovisningsperiod som berörs av frågan har börjat.</p>
<p>Vad gäller förslaget att Riksskatteverket skall ges möjlighet att ansöka<br>om förhandsbesked kan man utgå ifrån att i de flesta fall kommer en så-<br>dan ansökan att aktualiseras först efter det att den skattskyldige avlämnat<br>sin deklaration eller sedan redovisningsperioden börjat löpa. För att<br>Riksskatteverket över huvud taget skall ha en praktisk möjlighet att an-<br>söka om förhandsbesked kan det således inte komma i fråga att före-<br>skriva att verkets ansökan skall ges in senast vid samma tidpunkt som<br>gäller för en enskilds ansökan.</p>
<p>Skatteflyktskommittén har inte föreslagit att en ansökan av Riks-<br>skatteverket skall ges in senast vid någon närmare angiven tidpunkt.<br>Kommitténs uppfattning synes vara att Riksskatteverket skall kunna an-<br>söka om förhandsbesked sedan en prejudikatfråga identifierats exempel-<br>vis i samband med revision. Enligt regeringens mening är det från<br>förenklingssynpunkt och, framför allt, rättssäkerhetssynpunkt dock önsk-<br>värt med ett mer bestämt angivande av den tidpunkt, då förhandsbesked<br>senast skall sökas.</p>
<p>För att fanga in de fall som kommittén fört fram skulle den frist som<br>gäller för eftertaxering kunna användas, innebärande att Riksskatte-<br>verkets ansökan skall ges in före utgången av femte året efter det aktuella<br>taxeringsåret. Att hålla frågan om förhandsbesked öppen under så lång<br>tid innebär dock enligt vår mening att hela syftet med reformen, nämli-<br>gen att snabbt få fram prejudikatvärda fall, blir förfelat. Det kan väl vara<br>så, som kommittén anfört, att skattemyndigheten först under en revision<br>finner en prejudikatfråga. Emellertid torde vid denna tidpunkt frågans<br>vikt i allmänhet ha avklingat i sådan utsträckning att en förhandsbeskeds-<br>prövning inte bör komma i fråga.</p>
<p>Enligt vår uppfattning är det av största vikt att skattemyndigheterna så<br>snabbt som möjligt hittar de ärenden där en ansökan om förhandsbesked<br>kan vara aktuell. Det är självklart så, att de ärenden där en sådan fråga<br>förekommer inte sällan är komplicerade. Det torde vidare krävas kon-<br>takter mellan den berörda skattemyndigheten, andra skattemyndigheter<br>och Riksskatteverket före en ansökan om förhandsbesked. Med hänsyn<br>härtill skulle det inte vara möjligt att kräva att Riksskatteverkets ansökan<br>om förhandsbesked skall ges in redan under taxerings- eller beskatt-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>39</p>
<p>ningsåret. Däremot bör det enligt vår uppfattning kunna krävas att en<br>ansökan skall ges in senast före utgången av året efter taxeringsåret. När<br>det gäller de indirekta skatterna bör ansökan ges in senast under andra<br>året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden<br>gått ut. Med denna lösning kommer den tidsfrist, under vilken Riks-<br>skatteverket far ansöka om förhandsbesked, att stämma överens med den<br>frist som enligt huvudregeln gäller för meddelande av omprövningsbeslut<br>som är till nackdel för den skattskyldige.</p>
<p>Övriga processuella frågor</p>
<p>Ett lämnat förhandsbesked bör även fortsättningsvis bli bindande för<br>skattemyndigheten om den enskilde som intar partsställning i förfarandet<br>väljer att åberopa beskedet. Detta gäller oberoende av om det är den en-<br>skilde eller Riksskatteverket som ansökt om förhandsbeskedet. Om<br>skattemyndigheten har meddelat ett beslut som överklagats till allmän<br>förvaltningsdomstol är beskedet bindande även för domstolen.</p>
<p>En förutsättning för Riksskatteverkets ansökan om förhandsbesked är<br>som tidigare nämnts att förfarandet angår en enskild skattskyldig. Vidare<br>bör, enligt vad vi föreslagit i det föregående, krävas att denne har fram-<br>ställt ett yrkande i sin deklaration eller motsvarande eller gett in en ansö-<br>kan. Frågeställningar som uppdagas under löpande beskattningsperiod<br>eller före redovisningsperiodens slut kommer därför inte att kunna bli<br>föremål för prövning med mindre att frågan härrör ur ett av den skatt-<br>skyldige framställt yrkande hos skattemyndigheten. En oklar rättsfråga<br>kan på ett tidigt stadium uppmärksammas sedan en enskild ansökt om<br>F-skattsedel. I ett sådant fall kan oklarhet ligga i huruvida villkoren för<br>utfärdandet av F-skattsedel är för handen. Den oklara rättsfrågan kan<br>också uppmärksammas exempelvis i samband med att den skattskyldige<br>framställer ett yrkande om skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund.</p>
<p>Om den enskilde som berörs av förhandsbeskedsförfarandet inte längre<br>vidhåller det yrkande eller den ansökan som denne ursprungligen fram-<br>ställt hos skattemyndigheten, torde den situationen uppkomma att saken<br>inte längre är tvistig. Om förhållanden är sådana att den enskildes från-<br>fallande innebär att han godtar det beslut som skattemyndigheten med-<br>delat talar mot bakgrund av vad som anförts i det föregående övervägan-<br>de skäl för att förhandsbeskedsprövningen inte bör fullföljas. Vid sådant<br>förhållande saknas ju enligt vår mening i allmänhet något behov av att fa<br>rättsläget klarlagt i det enskilda beskattningsfallet, eftersom rättslig tvist<br>inte längre är för handen. Skulle ärendet ändå fullföljas kommer förfaran-<br>det i allt väsentligt att likna en lösning med en fingerad motpart. Med<br>hänsyn till de betänkligheter som den lösningen väcker i bl.a. konstitu-<br>tionellt hänseende bör förfarandet enligt vår uppfattning inte fa ge<br>upphov till sådana konsekvenser. Det bör därför särskilt föreskrivas att<br>förhandsbeskedsärendet förfaller om den enskilde som är motpart inte<br>längre vidhåller det yrkande eller den ansökan denne framställt hos<br>skattemyndigheten. En regel med detta innehåll har därför tagits in i 13 §<br>lagen om förhandsbesked i skattefrågor. Berör frågan andra skattskyldiga<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>40</p>
<p>far Riksskatteverket i stället inleda ett nytt förhandsbeskedsförfarande<br>med en annan motpart.</p>
<p>I de ärenden där Riksskatteverket är part och en enskild skattskyldig är<br>motpart är det inte otänkbart att den skattskyldige förhåller sig passiv i<br>förhandsbeskedsförfarandet. Huruvida den skattskyldige är passiv eller<br>aktiv är, i vart fall formellt sett men inte alltid praktiskt, av underordnad<br>betydelse. Den omständigheten att den skattskyldige väljer att inta en<br>passiv roll förhindrar inte att förfarandet fullföljs, eftersom utgångs-<br>punkten är att fa prejudikatvärda rättsfrågor prövade. Som Riksskatte-<br>verket anfört är det i sådana fall av stor betydelse att Skatterättsnämnden<br>utövar en aktiv processledning för att motverka bl.a. att förfarandet på<br>grund av den enskildes passivitet tar onödigt lång tid.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning bör förhandsbeskedsförfarandet även i<br>fortsättningen vara utformat som ett tvåinstansförfarande, varav följer att<br>Skatterättsnämnden är första instans och att förhandsbesked kan över-<br>klagas hos Regeringsrätten.</p>
<h4>6.3.2 Ansökan av en enskild</h4>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringens förslag: Förhandsbesked i fråga som avser direkt skatt<br>skall fa lämnas på ansökan av en enskild om det är av vikt för denne.<br>Kravet på synnerlig vikt skall således tas bort.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets Skatte-<br>delegation, Svenska Revisorsamfundet, Sveriges Advokatsamfund och<br>Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har tillstyrkt förslaget eller<br>lämnat det utan erinran. De flesta anser dock att ändringen även i prak-<br>tiken måste innebära att kraven för att en enskild skall få en ansökan om<br>förhandsbesked prövad blir lägre. Företagarnas Riksorganisation anser<br>att kraven bör sänkas i syfte att öka möjligheterna att fa förhandsbesked.<br>Riksskatteverket, som i och för sig inte har något att invända mot för-<br>slaget, anför att det i praktiken bör leda till en utvidgning i fråga om in-<br>komstskatt. Riksrevisionsverket anser att det bör övervägas om den<br>rådande markeringen att det skall vara lättare att fa prövning av ansök-<br>ningar enligt lagen (1995:575) mot skatteflykt bör tas bort. Kammar-<br>rätten i Jönköping utgår från att ändringen inte leder till ett ökat antal<br>förhandsbesked. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet är<br>tveksam till förslaget och anser att kravet på synnerlig vikt skall vara<br>kvar. Endast beträffande lagen mot skatteflykt kan kraven ställas lägre.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt nuvarande ordning får<br>förhandsbesked i en fråga som gäller direkt skatt lämnas om det är av<br>synnerlig vikt för sökanden eller om det är av vikt för en enhetlig lag-<br>tolkning eller rättstillämpning. Gäller ansökningen tillämpning av lagen<br>(1995:575) mot skatteflykt far förhandsbesked meddelas om det är av<br>vikt för sökanden. I motsvarande bestämmelser på punktskatte- och mer-<br>värdesskatteområdena finns inget krav på synnerlig vikt. Genomgående<br></p>
<p>41</p>
<p>gäller i stället att den för förhandsbesked aktuella frågan skall vara av<br>vikt för sökanden.</p>
<p>I promemorian anförs dels att det inte kan anses befogat att ha olika<br>rekvisit för förhandsbeskedsprövningen beroende på vilket skatteslag<br>som ansökan avser, dels att någon principiell skillnad vid tolkningen av<br>begreppet ”synnerlig vikt” i fråga om taxeringsfrågor och begreppet<br>”vikt” i fråga om indirekta skatter inte synes föreligga. I syfte att åstad-<br>komma en enhetlig reglering föreslås därför att kravet på synnerlig vikt<br>slopas.</p>
<p>Huvuddelen av remissinstanserna godtar förslaget om en sänkning av<br>angelägenhetskravet beträffande den enskildes ansökan om förhandsbe-<br>sked i en fråga som gäller direkt skatt. Även regeringen ansluter sig till<br>det som anförs i promemorian. Ytterligare ett argument som talar för en<br>ändring av angelägenhetskravet är att rättssäkerheten ökar för de skatt-<br>skyldiga. Dessutom ökar de skattskyldigas möjligheter att fa vetskap om<br>de skattemässiga konsekvenserna av olika rättshandlingar. Vi föreslår<br>därför att förhandsbesked skall fa lämnas på ansökan av en enskild om<br>det är av vikt för denne eller för en enhetlig lagtolkning eller rätts-<br>tillämpning. En regel med detta innehåll har därför tagits in i 5 § lagen<br>om förhandsbesked i skattefrågor. Förutsättningarna för att Skatterätts-<br>nämnden skall fa lämna ett förhandsbesked på initiativ av en enskild blir<br>härigenom enhetliga inom lagens hela tillämpningsområde.</p>
<p>Det är inte möjligt att nu bedöma i vilken omfattning den utvidgade<br>rätten till förhandsbesked kommer att inverka på Skatterättsnämndens<br>och, i någon mån, på Regeringsrättens arbetsbelastning. Som några re-<br>missinstanser påpekat kan ändringen komma att leda till ett ökat antal<br>ansökningar om förhandsbesked. Emellertid torde härav följa att skatte-<br>myndigheternas och de allmänna förvaltningsdomstolarnas arbete i andra<br>avseenden kan förenklas. Härtill kommer att den utvidgade rätten kan<br>komma att innebära fördelar från rättstillämpningssynpunkt såväl för<br>skattemyndigheterna, domstolarna och inte minst för de skattskyldiga.<br>Skulle belastningen för Skatterättsnämnden eller Regeringsrätten komma<br>att öka mer påtagligt, far det övervägas vilka åtgärder som kan bli be-<br>hövliga. Det är nämligen angeläget att förhandsbesked kan lämnas<br>snabbt.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>42</p>
<h3>6.4</h3>
<h3>Förfarandet</h3>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<h4>6.4.1 Skattemyndighetens, domstolens och Skatterätts-<br>nämndens handläggning</h4>
<p>Regeringens förslag: Skattemyndigheten skall fatta taxerings- eller<br>beskattningsbeslut oberoende av att en i det aktuella beslutet ingående<br>fråga är föremål för en förhandsbeskedsprövning.</p>
<p>Anstånd med inbetalning av skatt skall kunna ges om Riksskatte-<br>verket har ansökt om förhandsbesked.</p>
<p>Riksskatteverket far ansöka om förhandsbesked även sedan den<br>skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett taxerings-<br>eller beskattningsbeslut under förutsättning att överklagandet ännu<br>inte är anhängiggjort vid länsrätten.</p>
<p>Om den skattskyldige begär omprövning av eller överklagar skatte-<br>myndighetens beslut sedan ansökan om förhandsbesked gjorts skall<br>skattemyndigheten ompröva beslutet och, vid ett överklagande, över-<br>lämna överklagandet till länsrätten med en underrättelse om att en i<br>det överklagade beslutet ingående fråga är föremål för förhandsbe-<br>skedsprövning. Domstolen far vilandeförklara målet i avvaktan på för-<br>handsbeskedet.</p>
<p>En allmän förvaltningsdomstol far vilandeförklara ett mål beträffan-<br>de en skattskyldig, som inte är part i ett förhandsbeskedsärende, om i<br>dennes beskattningsärende förekommer motsvarande fråga som i ett<br>pågående förhandsbeskedsärende med annan skattskyldig, i avvaktan<br>på förhandsbeskedet.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer delvis med regeringens. Kom-<br>mittén anser att om skattemyndigheten måste fatta ett beskattningsbeslut<br>under pågående förhandsbeskedsprövning bör myndigheten i allmänhet<br>inte avvika från den skattskyldiges yrkande. Det allmänna far inte ansöka<br>om förhandsbesked om frågan redan är överklagad. En omprövning med<br>anledning av den skattskyldiges överklagande skall inte kunna ske i en<br>fråga som redan är föremål för förhandsbeskedsprövning. Kommittén<br>uttalar sig inte om vad som skall gälla beträffande andra skattskyldiga än<br>den som är part i förhandsbeskedsärendet.</p>
<p>Remissinstanserna: Bara en mindre del av remissinstanserna uttalar<br>sig i frågorna. Justitiekanslern påpekar att en följd av förslaget är att det<br>öppnas en ny möjlighet till ändring i ett beskattningsbeslut till den skatt-<br>skyldiges nackdel även i tiden efter utgången av året efter taxeringsåret.<br>Riksskatteverket anser att det är olämpligt dels att skattemyndigheten<br>under pågående förhandsbeskedsprövning skall fatta beskattningsbeslut i<br>enlighet med den skattskyldiges yrkande och således mot sin egen upp-<br>fattning, dels att, efter den skattskyldiges begäran om omprövning av<br>eller överklagande av ett beskattningsbeslut, inte låta skattemyndigheten<br>ompröva beslutet och, i förekommande fall, överlämna överklagandet till<br>länsrätten. Svea hovrätt föreslår att frågan om förhandsbesked skall falla,<br>om den enskilde överklagar ett taxerings- eller beskattningsbeslut i<br>samma fråga. Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att grundläg-</p>
<p>43</p>
<p>gande beslut om årlig taxering och omprövningsbeslut bör fattas enligt<br>den skattskyldiges yrkande när en fråga är föremål för förhandsbeskeds-<br>prövning. Sveriges Advokatsamfund avvisar en förlängning av ompröv-<br>ningsfristen såvitt avser beslut till den skattskyldiges nackdel, eftersom<br>detta skulle innebära en försämring av rättssäkerheten för den enskilde.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Vilket taxerings- eller beskattningsbeslut skall skattemyndigheten fatta i den<br>fråga som är föremål för förhandsbesked?</p>
<p>Enligt gällande bestämmelser skall en enskilds ansökan om förhands-<br>besked ha kommit in till Skatterättsnämnden senast en viss tidpunkt. En-<br>ligt huvudregeln far ansökan inte prövas om den kommit in senare än den<br>dag, då deklaration senast skall lämnas till ledning för den taxering som<br>frågan avser. Vad som i detta avseende skall gälla för Riksskatteverkets<br>ansökan har vi redogjort för i avsnitt 6.3.1.</p>
<p>I samma avsnitt framgår att en grundläggande förutsättning för att ett<br>förhandsbesked skall få lämnas efter ansökan av Riksskatteverket är att<br>den prövade frågan är tvistig och att skattemyndigheten har fattat ett be-<br>slut i frågan. Ett sådant beslut kan vara ett beslut enligt reglerna i taxe-<br>ringslagen (1990:324), lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter, skattebetalningslagen (1997:483) eller fastighetstaxerings-<br>lagen (1979:1152).</p>
<p>Skatteflyktskommittén menar att det får förutsättas att skattemyndighe-<br>ten fattar ett beslut som i allmänhet inte avviker från den skattskyldiges<br>yrkande, eftersom det, enligt kommittén, ligger i sakens natur att det all-<br>männas intresse att få till stånd en prejudikatprövning inte onödigtvis<br>skall drabba den enskilde.</p>
<p>Riksskatteverket anser att det skulle strida mot kravet på skattemyn-<br>dighetens objektivitet att fatta ett beslut med något annat innehåll än det<br>som är förenligt med myndighetens uppfattning om vad som är gällande<br>rätt.</p>
<p>Regeringen instämmer i den uppfattning som Riksskatteverket gett ut-<br>tryck för. Det skulle föra för långt att, som Skatteflyktskommittén gör,<br>förutsätta att skattemyndigheten skall fatta beslut på grundval av den<br>skattskyldiges uppfattning i en oklar rättsfråga. En följd av kommitténs<br>förslag skulle bli att skattemyndighetens beslut i det ärende som är före-<br>mål för förhandsbeskedsprövning kommer att avvika från ett beslut i ett<br>ärende där omständigheterna är desamma, men där ärendet berör en<br>annan skattskyldig. I det förra ärendet skulle skattemyndigheten fatta<br>beslut enligt den skattskyldiges uppfattning och i det senare enligt sin<br>egen. En sådan ordning är enligt vår mening inte rimlig. Härtill kommer<br>att skulle skattemyndigheten fatta ett beslut i enlighet med vad den skatt-<br>skyldige gjort gällande, är någon tvist mellan denne och det allmänna<br>inte för handen. Vid sådant förhållande saknas förutsättningar för att<br>lämna ett förhandsbesked efter ansökan av Riksskatteverket (se avsnitt<br>6.3.1).</p>
<p>Mot bakgrund härav bör således den skattemyndighet som har att fatta<br>ett taxerings- eller beskattningsbeslut besluta enligt sin egen uppfattning</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>44</p>
<p>om vad som är gällande rätt oberoende av att en i det aktuella beslutet<br>ingående fråga är föremål för en förhandsbeskedsprövning.</p>
<p>Kommittén har framhållit att den skattskyldige inte onödigtvis bör<br>drabbas av det allmännas intresse av en prejudikatprövning. Om skatte-<br>myndigheten inte meddelar beslut i enlighet med den skattskyldiges upp-<br>fattning bör myndigheten i vart fall medge anstånd med att betala skatten.</p>
<p>Den reglering som ger skattemyndigheten rätt att medge anstånd finns<br>huvudsakligen i 17 kap. 2 § skattebetalningslagen. Enligt detta stadgande<br>far skattemyndigheten bevilja anstånd bl.a. om, utan att den skattskyldige<br>begärt omprövning av eller överklagat ett taxeringsbeslut, det kan antas<br>att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten<br>eller om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett<br>taxeringsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli<br>skyldig att betala skatten. Beträffande punktskatter finns bestämmelser<br>om anstånd i 5 kap. 5 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>I de fall Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked kommer, enligt<br>vad som närmare utvecklas nedan, den skattskyldige inte sällan att be-<br>gära omprövning av eller överklaga beskattningsbeslutet. Eftersom det<br>far förutsättas att rättsläget är oklart i de fall verket ansöker om förhands-<br>besked torde det regelmässigt vara så att utgången i målet eller ärendet<br>kan anses vara tveksam. Detta innebär att förutsättningar för anstånd i<br>normalfallet är för handen. Om den skattskyldige däremot inte begärt<br>omprövning av eller överklagat beskattningsbeslutet kan det hävdas att<br>de nuvarande anståndsreglemas utformning inte medger samma möjlig-<br>het till anstånd. Enligt regeringens bedömning bör anstånd alltid kunna<br>ges om en i det aktuella taxerings- eller beskattningsbeslutet ingående<br>fråga har föranlett att Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked. Vi<br>föreslår därför en regel med detta innehåll som har tagits in i de nyss<br>nämnda stadgandena.</p>
<p>Vad skall gälla om den skattskyldige begär omprövning av eller överklagar<br>taxerings- eller beskattningsbeslutet?</p>
<p>För att undvika att en kompetenskonflikt uppkommer mellan skattemyn-<br>digheten och allmän förvaltningsdomstol å ena sidan samt Skatterätts-<br>nämnden och Regeringsrätten å andra sidan har Skatteflyktskommittén<br>gjort gällande att en ansökan om förhandsbesked från det allmänna inte<br>skall få tas upp till prövning om frågan redan är överklagad till länsrät-<br>ten. I konsekvens därmed bör, enligt kommittén, inte heller en ompröv-<br>ning med anledning av ett överklagande kunna ske i en fråga som redan<br>är föremål för en förhandsbeskedsprövning.</p>
<p>Regeringen delar kommitténs uppfattning att en kompetenskonflikt så<br>långt som möjligt bör undvikas. Emellertid är en följd av kommitténs<br>förslag att Riksskatteverkets möjlighet att ansöka om förhandsbesked<br>faller om och när den skattskyldige till skattemyndigheten ger in ett till<br>länsrätten ställt överklagande.</p>
<p>I många fall torde det vara så att skattemyndigheten först vid den skatt-<br>skyldiges begäran om omprövning av eller överklagande av ett taxerings-<br>eller beskattningsbeslut uppmärksammas på frågan. Enligt vår mening<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>45</p>
<p>bör det i sådana situationer finnas utrymme för Riksskatteverket att an-<br>söka om förhandsbesked innan ett överklagande överlämnas till länsrät-<br>ten. Med en sådan ordning kommer nämligen något fler frågor att kunna<br>avgöras snabbare såsom förhandsbesked i stället för efter ett överkla-<br>gande till domstol. Det finns därför anledning att lägga den senaste tid-<br>punkt då Riksskatteverket kan ansöka om förhandsbesked senare än vad<br>kommittén föreslagit.</p>
<p>Vi föreslår med hänsyn till vad som nu sagts att i det fall ett taxerings-<br>eller beskattningsbeslut överklagats skall Riksskatteverket ändå ha möj-<br>lighet att ansöka om förhandsbesked rörande den överklagade frågan in-<br>till dess att överklagandet är överlämnat till och anhängiggjort vid läns-<br>rätten. En ansökan om förhandsbesked far således inte tas upp till pröv-<br>ning i Skatterättsnämnden om frågan redan är anhängiggjord i länsrätten.<br>En regel med detta innehåll har tagits in i 12 § lagen om förhandsbesked i<br>skattefrågor.</p>
<p>När det så gäller det förhållandet att Riksskatteverket har ansökt om<br>förhandsbesked och den skattskyldige därefter begär omprövning av eller<br>överklagar frågan anser Riksskatteverket att det, bl.a. av rättssäkerhets-<br>skäl, är olämpligt att skattemyndigheten dels inte omprövar beslutet, dels<br>inte överlämnar överklagandet till länsrätten i enlighet med vad som gäl-<br>ler enligt 6 kap. 6 och 7 §§ taxeringslagen, 8 kap. 4 och 5 §§ lagen om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter, 22 kap. 6 § skattebetalningslagen<br>samt 21 kap. 5 och 6 §§ fastighetstaxeringslagen.</p>
<p>Till skillnad från kommittén anser regeringen, vilket redovisats i det<br>föregående, att skattemyndigheten skall fatta ett taxerings- eller beskatt-<br>ningsbeslut enligt sin egen uppfattning oberoende av att en fråga är före-<br>mål för förhandsbeskedsprövning. En grundläggande förutsättning för en<br>sådan prövning är ju att den skattskyldige och skattemyndigheten har<br>olika uppfattningar i en eller flera frågor som berör den skattskyldige. Av<br>detta följer att ett taxerings- eller beskattningsbeslut, som överensstäm-<br>mer med skattemyndighetens uppfattning, är att betrakta som ett negativt<br>beslut för den skattskyldige. I de flesta fall kommer därför den skattskyl-<br>dige att begära omprövning av eller överklaga skattemyndighetens be-<br>slut.</p>
<p>Enligt vår uppfattning bör skattemyndigheten, på motsvarande sätt som<br>när ett taxerings- eller beskattningsbeslut skall meddelas, hantera ärendet<br>eller målet oberoende av att en fråga är föremål för förhandsbeskedspröv-<br>ning i Skatterättsnämnden eller i Regeringsrätten. En ordning där skatte-<br>myndigheten så att säga lägger en begäran om omprövning eller ett över-<br>klagande på hög är inte tillfredsställande bl.a. mot bakgrund av att skatte-<br>myndigheten vid ett överklagande är den skattskyldiges motpart. Det är<br>vidare inte uteslutet att sakförhållandena är så komplicerade att den skatt-<br>skyldige och skattemyndigheten har olika uppfattning om huruvida den<br>överklagade frågan och den fråga som är föremål för förhandsbeskeds-<br>prövningen är identiska. Vid sådant förhållande ligger det av rättssäker-<br>hetsskäl närmast till hands att den sist nämnda frågan får avgöras av<br>domstolen.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>46</p>
<p>Skattemyndigheten skall när den överlämnar överklagandet, sitt om-<br>prövningsbeslut och övriga handlingar underrätta länsrätten om den fråga<br>som är föremål for prövning i Skatterättsnämnden eller i Regeringsrätten.</p>
<p>För att undvika en kompetenskonflikt till följd av att domstolen genom<br>prövning av överklagandet prövar samma fråga som är under bedömning<br>vid den pågående förhandsbeskedsprövningen, föreslår regeringen att<br>domstolen ges möjlighet att vilandeförklara det överklagade målet i av-<br>vaktan på att ett lagakraftvunnet förhandsbesked finns. En regel med det<br>innehållet har tagits in i 21 § lagen om förhandsbesked i skattefrågor.</p>
<p>Med hänsyn till vad som nu sagts anser vi att det förhållandet att ett<br>taxerings- eller beskattningsbeslut angående en fråga som redan är före-<br>mål för förhandsbeskedsprövning sedermera överklagas, inte, i motsats<br>till vad Svea hovrätt föreslagit, utgör hinder för Skatterättsnämnden eller<br>Regeringsrätten att meddela förhandsbesked beträffande samma fråga.<br>Detsamma gäller om en fråga av samma beskaffenhet som i förhandsbe-<br>skedsärendet är anhängiggjord i domstol beträffande en annan skattskyl-<br>dig än den som är part i förhandsbeskedsärendet.</p>
<p>Omprövning sedan förhandsbesked lämnats</p>
<p>För att säkerställa att en omprövning skall kunna ske när förhandsbe-<br>skedsfrågan är slutligt avgjord har Skatteflyktskommittén föreslagit föl-<br>jande. Om förhandsbeskedsprövningen initierats före utgången av året<br>efter taxeringsåret far omprövning ske till den skattskyldiges nackdel<br>även efter utgången av den i 4 kap. 14 § första stycket taxeringslagen<br>angivna omprövningstiden. Motsvarande ändringar föreslås i lagen om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen. Om-<br>prövningar till den skattskyldiges fördel tillgodoses inom ramen för gäl-<br>lande bestämmelser.</p>
<p>Justitiekanslem och Sveriges Advokatsamfund har invänt mot försla-<br>get och anser att en sådan förlängning av tiden för eftertaxering till den<br>skattskyldiges nackdel strider mot den enskildes krav på rättssäkerhet.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 6.3.1 föreslår regeringen, till skillnad från<br>kommittén, att Riksskatteverket skall ansöka om förhandsbesked senast<br>före utgången av året efter taxeringsåret eller, beträffande de indirekta<br>skatterna, senast under andra året efter utgången av det kalenderår under<br>vilket redovisningsperioden gått ut. Ansökan om förhandsbesked skall<br>med andra ord alltid ges in före utgången av den frist som enligt<br>huvudregeln gäller för omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel.</p>
<p>I de fall där Riksskatteverket kommer att ansöka om förhandsbesked<br>kan det förutsättas att det allmänna och den skattskyldige har olika upp-<br>fattning i sakfrågan. Även om Riksskatteverket har ansökt om förhands-<br>besked redan under taxerings- eller beskattningsåret, torde inte sällan<br>förhandsbeskedet finnas först sedan fristen för omprövning till den skatt-<br>skyldiges nackdel har löpt ut. Eftersom skattemyndigheten i det löpande<br>beskattningsarbetet skall behandla den skattskyldiges deklaration obe-<br>roende av en pågående förhandsbeskedsprövning, kommer den i för-<br>handsbeskedsförfarandet aktuella frågan att innefattas i ett taxerings-</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>47</p>
<p>eller beskattningsbeslut. Mot bakgrund av den föreliggande oenigheten i<br>sakfrågan mellan det allmänna och den skattskyldige kommer beslutet<br>typiskt sett att vara negativt ur den skattskyldiges synvinkel. Vid sådant<br>förhållande kan man utgå ifrån att den skattskyldige begär omprövning<br>av eller överklagar taxerings- eller beskattningsbeslutet. Skattemyndig-<br>heten skall då ompröva beslutet trots att en ansökan om förhandsbesked<br>getts in till Skatterättsnämnden. Har beslutet överklagats skall överkla-<br>gandet, normalt efter omprövning, överlämnas till länsrätten, som seder-<br>mera meddelar dom sedan förhandsbeskedet lämnats.</p>
<p>Med den nu beskrivna ordningen saknas anledning att införa en ny<br>grund för eftertaxering eller efterbeskattning. De ändringar av ett<br>taxerings- eller beskattningsbeslut som kan komma att behöva vidtas<br>sedan ett förhandsbesked lämnats, far ske inom ramen för gällande be-<br>stämmelser.</p>
<p>Beträffande omprövningsbeslut till den skattskyldiges fördel gäller<br>sedan tidigare att skattemyndigheten inte bör avvakta att det beslut som<br>föranleder omprövningen vinner laga kraft (prop. 1989/90:74 s. 405). När<br>det gäller en omprövning som föranleds av ett förhandsbesked bör det<br>enligt vår bedömning finnas större utrymme för att avvakta att förhands-<br>beskedet vinner laga kraft. En bedömning måste dock göras från fall till<br>fall.</p>
<p>Andra skattskyldiga med samma fråga som den för förhandsbeskedet<br>utvalde skattskyldige</p>
<p>I praktiken kommer situationen förmodligen vara den, att den fråga som<br>Riksskatteverket finner vara lämplig för en förhandsbeskedsprövning<br>förekommer i exempelvis deklarationer hos flera skattskyldiga och hos<br>flera olika skattemyndigheter. Riksskatteverket har då att välja ut den<br>skattskyldige som enligt verkets mening skall bli föremål för en ansökan<br>om förhandsbesked. Skatteflyktskommittén har inte uttalat sig om hur<br>skattemyndigheterna skall handlägga de deklarationer, vilka inte är före-<br>mål för prövning i förhandsbeskedsärendet.</p>
<p>Av de regler vi föreslagit beträffande den skattskyldige som är part i<br>Skatterättsnämnden följer att skattemyndigheten skall fatta nödvändiga<br>taxerings- eller beskattningsbeslut enligt sin uppfattning om gällande rätt.<br>Detsamma gäller givetvis beträffande övriga skattskyldiga. Är beslutet ur<br>den skattskyldiges synvinkel negativt kommer beslutet allt som oftast att<br>överklagas av den skattskyldige. När överklagandet, efter omprövning,<br>överlämnas med övriga handlingar skall skattemyndigheten underrätta<br>länsrätten om att frågan är föremål för en prövning i ett förhandsbeskeds-<br>ärende avseende en annan skattskyldig. Regeringen föreslår att länsrätten<br>därefter skall, på samma sätt som beträffande den skattskyldige som är<br>part i förhandsbeskedsärendet, pröva huruvida den aktuella frågan i läns-<br>rättens mål har samband med den fråga som är föremål för förhandsbe-<br>skedsprövning men med avseende på annan skattskyldig. Om så är fallet<br>far länsrätten vilandeförklara målet i avvaktan på förhandsbeskedet.<br>Parternas uppfattning i frågan bör i allmänhet sakna betydelse. När sedan<br>ett förhandsbesked föreligger kan länsrätten avgöra det överklagade<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>48</p>
<p>målet inom ramen för yrkandena i processen. För det fall en allmän för-<br>valtningsdomstol under ett måls handläggning där far en underrättelse<br>om att en motsvarande fråga, som den som är under prövning i det över-<br>klagade målet, är föremål för förhandsbeskedsprövning får domstolen, på<br>motsvarande sätt som nyss angetts, vilandeförklara målet.</p>
<p>Det nu angivna förfarandet förutsätter att skattemyndigheterna har<br>kännedom om de frågor som berörs av Riksskatteverkets ansökningar om<br>förhandsbesked. Regeringen utgår ifrån att Riksskatteverket självmant på<br>lämpligt sätt underrättar skattemyndigheterna om att en ansökan om för-<br>handsbesked med ett visst innehåll har getts in till Skatterättsnämnden. I<br>annat fall finns det risk för att länsrätten handlägger det överklagade<br>målet utan att avvakta utgången i förhandsbeskedsärendet.</p>
<p>Om varken den skattskyldige eller Riksskatteverket överklagat taxe-<br>rings- eller beskattningsbeslutet kan detta ändras av skattemyndigheten<br>endast om förutsättningarna för omprövning är för handen enligt gällande<br>bestämmelser.</p>
<p>Skattemyndigheten är inte skyldig att sedan ett förhandsbesked, vari-<br>genom ett tidigare ovisst rättsläge klarlagts, lämnats beträffande en skatt-<br>skyldig självmant gå igenom tidigare taxerings- eller beskattningsbeslut<br>avseende andra skattskyldiga för eventuell åtgärd.</p>
<h4>6.4.2 Avgifter</h4>
<p>Regeringens bedömning: Förhandsbesked som avser indirekt skatt<br>skall alltjämt lämnas utan avgift.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Promemorians förslag: Avgift skall utgå även för förhandsbesked<br>som avser punktskatter och mervärdesskatt.</p>
<p>Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte yttrat<br>sig över förslaget. Sveriges Advokatsamfund lämnar det utan erinran. In-<br>vändningar har dock förts fram från Riksskatteverket, Lantbrukarnas<br>Riksförbund, Näringslivets Skattedelegation och Svenska Revisorsam-<br>fundet, vilka avstyrker förslaget. Riksskatteverket gör gällande att såvitt<br>gäller indirekt skatt sker rättsutvecklingen genom förhandsbeskeden och<br>att det vore olyckligt att genom avgifter eventuellt minska antalet ansök-<br>ningar. Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets Skattedelegation och<br>Svenska Revisorsamfundet anser att det är felaktigt att avgiftsbelägga<br>förhandsbesked som avser indirekt skatt, eftersom sökanden i dessa fall<br>svarar endast för uppbörden av skatten.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: För ett förhandsbesked som<br>lämnas med stöd av lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings-<br>frågor skall sökanden betala en avgift. Avgiften bestäms av Skatterätts-<br>nämnden med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet till lägst<br>600 kr och högst 10 000 kr. Förhandsbesked som avser punktskatter och<br>mervärdesskatt lämnas däremot utan avgift.</p>
<p>I promemorian anförs att den som söker förhandsbesked i fråga om in-<br>direkt skatt på samma sätt som gäller på de direkta skatternas område har</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 65</p>
<p>ett eget omedelbart intresse av den fråga som ansökan avser. Det kan<br>därför inte med hänsyn till de indirekta skatternas karaktär finnas skäl att<br>behålla den nuvarande ordningen med helt kostnadsfria förhandsbesked.<br>Inte heller i övrigt finns skäl att behålla skillnaden i avgiftshänseende<br>mellan olika typer av förhandsbesked på skatteområdet.</p>
<p>Skälet till att förhandsbesked som avser punktskatter och mervärdes-<br>skatt inte är avgiftsbelagda, torde vara att de indirekta skatterna, till vilka<br>punktskatt och mervärdesskatt hör, typiskt sett skall belasta den slutlige<br>konsumenten av den skattepliktiga varan eller tjänsten medan förhands-<br>beskedet i regel inte söks av denne. Detta skäl äger enligt regeringens<br>mening alltjämt giltighet. Avgiftsfrihet bör därför, som flera remissin-<br>stanser har framhållit, även fortsättningsvis gälla beträffande förhands-<br>besked som avser de indirekta skatterna.</p>
<h4>6.4.3 Ersättning till den enskilde</h4>
<p>Regeringens förslag: Den enskilde skall i normalfallet tillerkännas<br>ersättning för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligén<br>behövts för att ta till vara dennes rätt vid förfarandet i Skatterätts-<br>nämnden och i Regeringsrätten då Riksskatteverket ansökt om för-<br>handsbesked.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Kommitténs förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksrevisionsverket anser att det är av vikt för<br>kvaliteten i förhandsbeskedet att den enskilde har möjlighet och kompe-<br>tens att gå i svaromål, varför en möjlighet till ersättning sannolikt främjar<br>praxisbildningen. Enligt Svea hovrätt, Näringslivets Skattedelegation,<br>Svenska Revisorsamfundet, Sveriges Advokatsamfund och Sveriges Re-<br>dovisningskonsulters Förbund är det inte godtagbart att en enskild dras in<br>i ett förfarande syftande till att fa fram prejudikat, om denne inte ges<br>möjlighet till ersättning för uppkomna kostnader. Näringslivets Skatte-<br>delegation anser att den enskilde bör garanteras möjlighet att skaffa sig<br>bästa tillgängliga expertis som biträde, varför ersättningsreglerna måste<br>ändras. Sveriges Advokatsamfund gör gällande att full ersättning skall<br>utgå oavsett utgången i ärendet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är sedan länge en vedertagen<br>ordning inom förvaltningsrätten att den enskilde medborgaren har att i<br>princip själv stå för de kostnader denne drabbas av i olika förvaltnings-<br>ärenden. Fram till den 1 juli 1989 gällde detta även i skatteärenden.<br>Sedan denna tidpunkt kan emellertid en skattskyldig fa ersättning för<br>nedlagda kostnader i en tvist med en myndighet rörande skatter m.m. (se<br>lagen [1989:479] om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,<br>m.m.). Ärenden om förhandsbesked är dock undantagna. Enligt den<br>nämnda lagen, vars tillämpningsområde utvidgades år 1994 (se prop.<br>1993/94:151, bet. 1993/94:SkU31, rskr. 1993/94:335, SFS 1994:470),<br>skall en skattskyldig beviljas ersättning för sina kostnader bl.a. om ären-<br></p>
<p>50</p>
<p>det eller målet avser en fråga som är av betydelse for rättstillämpningen.<br>I propositionen som låg till grund för lagens utvidgning uttalades bl.a.<br>följande (nämndaprop, s. 135 f.).</p>
<p>Vidare finns det ett stort antal fall där rättsläget är oklart eller sakom-<br>ständighetema är komplicerade. Inte minst antalet prejudikatfall hos<br>Regeringsrätten visar detta. Det bör rimligen även finnas ett antal fall<br>som inte når Regeringsrätten, men som har samma karaktär och kanske<br>dessutom avgörs mea ledning av att ett sådant fall under tiden prövats<br>av Regeringsrätten. Prejudikatfallen och liknande fall innefattar nor-<br>malt svåra rättsfrågor. Flera av dessa rättsfrågor är inte lösta på för-<br>hand och det går inte att säga att någon kan aem - känner rätten - i<br>förväg. Svåra fall karaktäriseras i stället ofta av att man måste fa fram<br>en stor mängd argument för att finna en rimlig lösning. Denna process<br>gagnas oftast bäst av att båda parter argumenterar för sin mening. Den<br>kontradiktoriska processen med två jämbördiga parter är här överläg-<br>sen andra former. I dessa fall är det därför till forael för rättssäkerheten<br>att den enskilde har tillgång till juridiskt biträde eller ombud, på<br>samma sätt som skattemyndigheten företräds av sakkunniga tjänste-<br>män. Det är då rimligt att det allmänna bekostar en verksamhet som<br>inte sällan orsakas av den komplicerade skattelagstiftningen och som<br>kommer ett större antal skattskyldiga till del. Vi finner därför att ersätt-<br>ning bör utgå i s.k. prejudikatfall och liknande mål, naturligtvis under<br>förutsättningen att målet inte haft sådan enkel karaktär att talan kunnat<br>föras utan juridisk sakkunskap.</p>
<p>Kommittén anser att den enskilde som är motpart i ett förhandsbeskeds-<br>ärende där Riksskatteverket är sökande bör i normalfallet tillerkännas er-<br>sättning för eventuella kostnader och att den enskilde bör upplysas om<br>detta och, vid behov, fa hjälp med att finna ett kompetent biträde.</p>
<p>Regeringen delar i allt väsentligt kommitténs uppfattning. Enligt vår<br>mening gör sig de argument som framfördes beträffande prejudikatfallen<br>vid 1994 års ändringar i lagen om ersättning för kostnader i ärenden och<br>mål om skatt, m.m. alltjämt gällande. Det är i förevarande sammanhang<br>främst fråga om två intressen, nämligen dels den enskildes rättssäkerhet,<br>dels betydelsen av att fa fram prejudikat av hög kvalitet. Vid sådana för-<br>hållanden skulle det närmast framstå som stötande om den enskilde själv<br>skulle svara för sina kostnader. Därför bör lagen om ersättning för kost-<br>nader i ärenden och mål om skatt, m.m. nu utvidgas ytterligare till att<br>även omfatta ärenden om förhandsbesked i de fall Riksskatteverket har<br>ansökt om beskedet. Den enskilde bör således i nyss nämnda situation i<br>normalfallet tillerkännas skälig ersättning för sina kostnader. Huruvida<br>den enskilde helt eller delvis har vunnit bifall till sin inställning i Skatte-<br>rättsnämnden eller i Regeringsrätten skall i princip sakna betydelse.</p>
<p>Som kommittén anfört är det viktigt att den enskilde får kännedom om<br>sin rätt till ersättning för kostnader. En upplysning härom kan lämpligen<br>lämnas senast i samband med att Skatterättsnämnden kommunicerar<br>Riksskatteverkets ansökan med den enskilde. Skäl att ålägga Skatterätts-<br>nämnden en skyldighet att aktivt hjälpa den enskilde att finna ett kompe-<br>tent biträde finns inte.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>51</p>
<p>6.4.4</p>
<h4>Skatterättsnämndens sammansättning m.m.</h4>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringens förslag: Skatterättsnämnden skall bestå av högst fjorton<br>ledamöter och högst tio ersättare. Bland ledamöterna skall regeringen<br>utse två ordförande och två vice ordförande.</p>
<p>Fler än ordföranden vid sammanträdet samt sex andra ledamöter far<br>inte delta i nämndens beslut.</p>
<p>Promemorians förslag: Frågor om Skatterättsnämndens organisation,<br>sammansättning, arbetssätt och beslutforhet tas in i en ny förordning om<br>förhandsbesked i skattefrågor.</p>
<p>Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte yttrat<br>sig över förslaget. Svea hovrätt anser att det är till fördel att föreskrifter<br>med karaktär av myndighetsinstruktion samlas i en särskild förordning.<br>Länsrätten i Kronobergs län ifrågasätter om inte reglerna om Skatterätts-<br>nämndens beslutforhet bör tas in i lagen om förhandsbesked i skattefrå-<br>gor i stället for i förordningen härom. Svenska Revisorsamfundet föreslår<br>dels att bestämmelser om Skatterättsnämndens kansli, som nu finns i för-<br>ordningen med instruktion for skatteförvaltningen, tas in i en ny förord-<br>ning om förhandsbesked i skattefrågor, dels att bestämmelser om att<br>Riksskatteverket far uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att<br>företräda verket tas in i den först nämnda förordningen. Sveriges Redo-<br>visningskonsulters Förbund tillstyrker att antalet ledamöter i Skatterätts-<br>nämnden minskas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Lagen (1951:442) om förhandsbe-<br>sked i taxeringsfrågor innehåller, förutom de materiella reglerna om för-<br>handsbesked, i stort sett samtliga bestämmelser som reglerar Skatterätts-<br>nämndens arbete, bl.a. reglerna i 2 § om nämndens organisation och<br>sammansättning, 3 § om beslutforhet, 4 § om beredning, föredragning<br>och överläggning samt 6 och 9 §§ om företrädare for Riksskatteverket. I<br>2 § andra stycket stadgas dels att nämnden består av högst arton leda-<br>möter och högst arton ersättare, dels att regeringen bland ledamöterna ut-<br>ser två ordförande och tre vice ordförande.</p>
<p>I promemorian anförs att de nämnda bestämmelserna är av sådan<br>karaktär att de inte är lämpliga att reglera i lag. Vidare anförs att det fak-<br>tiska antalet ledamöter och ersättare understiger betydligt det föreskrivna<br>maximala antalet, varför det bör kunna minskas till fjorton respektive tio<br>utan att nämndens verksamhet försvåras.</p>
<p>Lagrådet har påpekat att föreskrifter som gäller grunderna for taxe-<br>rings- och uppbördsforfarandet anses allmänt sett böra hänföras till före-<br>skrifter om skatt. Mot bakgrund härav har Lagrådet, liksom Länsrätten i<br>Kronobergs län, förordat att reglerna om Skatterättsnämndens samman-<br>sättning och beslutforhet tas in i lag.</p>
<p>Med beaktande av Lagrådets synpunkter anser regeringen att frågorna<br>om Skatterättsnämndens sammansättning och beslutforhet även fortsätt-<br>ningsvis skall regleras i lag. Vi anser dock att antalet ledamöter, ersättare<br>och vice ordförande i nämnden kan minskas i förhållande till vad som<br>gäller for närvarande. Vi föreslår därför att Skatterättsnämnden skall</p>
<p>52</p>
<p>bestå av högst fjorton ledamöter och högst tio ersättare. Bland dem skall<br>regeringen utse två ordförande och två vice ordförande.</p>
<p>Som en följd av det nu föreslagna bör också en minskning ske av det<br>maximala antal ledamöter som samtidigt far delta i nämndens beslut.</p>
<p>Reglerna om beredning och föredragning i Skatterättsnämnden samt<br>om företrädare för Riksskatteverket faller inom regeringens normgiv-<br>ningskompetens som grundas direkt på 8 kap. regeringsformen. Mot bak-<br>grund härav bör enligt vår mening regler härom inte tas in i lag. De bör i<br>stället tas in i en regeringsförordning.</p>
<p>Regeringen avser att närmare precisera bestämmelserna i nu aktuella<br>avseenden i en ny förordning om förhandsbesked i skattefrågor.</p>
<p>Med anledning av att Riksskatteverket har anfört att det bör föreskrivas<br>att ett meddelat förhandsbesked skall av verket överlämnas till respektive<br>skattemyndighet skall erinras om att när verket i egenskap av part får del<br>av ett förhandsbesked som kan antas vara av intresse vid den enskildes<br>taxering eller beskattning torde det normalt inte finnas några hinder mot<br>att - inom ramen för den prövning som skall göras enligt 14 kap. 3 §<br>första stycket sekretesslagen (1980:100) - lämna ut beskedet till skatte-<br>myndigheten (se prop. 1990/91:89 s. 34).</p>
<h3>6.5 Övriga processuella frågor</h3>
<h4>6.5.1 Förhandsbeskedets giltighetstid</h4>
<p>Regeringens förslag: Giltighetstiden för ett förhandsbesked skall inte<br>i lag begränsas till viss tid.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fatal instanser har yttrat sig i frågan.<br>Riksskatteverket ser inte några hinder för att begränsningen för giltig-<br>heten av förhandsbesked beträffande punktskatter upphör. Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Uppsala universitet tillstyrker förslaget. Lantbru-<br>karnas Riksförbund har inget att invända mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Syftet med förhandsbeskedsinstitutet<br>är främst att lämna besked i frågor där det finns en rättslig oklarhet.<br>Frågorna utgår närmast från hur en viss situation eller företeelse skall<br>bedömas skatterättsligt. Detta innebär att tidsaspekterna i många fall har<br>ett begränsat intresse. Ett förhandsbesked som vunnit laga kraft har bin-<br>dande verkan vid taxeringen om sökanden yrkar det. Enligt 6 kap. 5 §<br>lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter får ett för-<br>handsbesked inte avse längre tid än tre år. Någon motsvarande regel finns<br>inte i de övriga författningar som reglerar förhandsbesked på skatteom-<br>rådet.</p>
<p>Enligt huvudregeln skall en ansökan av en enskild ges in senast den<br>dag då deklaration skall lämnas till ledning för den taxering som frågan<br>avser. Av detta följer att ansökan som rör inkomstbeskattning utgår från<br>en viss taxering. Det finns dock inget formellt hinder mot att låta ett för-<br>handsbesked omfatta flera års taxeringar. Det förekommer också att<br></p>
<p>53</p>
<p>Skatterättsnämnden meddelar förhandsbesked i frågor som kan ha bety-<br>delse för flera års taxeringar.</p>
<p>Inte heller om ansökan avser en fråga om skattskyldighet enligt mer-<br>värdesskattelagen (1994:200) finns någon formell begränsning till viss<br>period på annat sätt än att förhandsbeskedet gäller skatt som redovisas<br>efter det att ansökan om förhandsbesked kommit in till Skatterätts-<br>nämnden. Enligt den lagen skall ansökan ha kommit in innan den första<br>redovisningsperiod, som berörs av den fråga förhandsbeskedet gäller, har<br>börjat. Med redovisningsperioder avses i regel perioder som är betydligt<br>kortare än beskattningsår.</p>
<p>Som regeringen ser det kan detta i sig inte anses utgöra tillräckligt skäl<br>för en speciell tidsbegränsning av förhandsbesked som rör de skatter som<br>lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller för. I syfte att<br>åstadkomma en enhetlig reglering av förhandsbeskedsinstitutet delar vi<br>den uppfattning som förs fram i promemorian, nämligen att Skatterätts-<br>nämnden bör, i likhet med vad som gäller för taxeringsfrågor, mot bak-<br>grund av ansökningen och den fråga som avses, bedöma hur lång tid för-<br>handsbeskedet skall ha bindande verkan. Betydelsefullt i sammanhanget<br>är att det är naturligt att låta ett förhandsbesked omfatta endast näralig-<br>gande förfaranden, eftersom beskedet endast kan ha bindande verkan om<br>de omständigheter som beskedet grundas på överensstämmer med de<br>faktiska omständigheterna. Detta gäller oavsett hur gammalt förhandsbe-<br>skedet är, men svårigheterna att bedöma detta torde typiskt sett öka med<br>tiden. Ändringen avses inte medföra någon ändring av praxis.</p>
<h4>6.5.2 Överklagande av ett förhandsbesked</h4>
<p>Regeringens förslag: Överklagandetiden för ett förhandsbesked skall<br>vara tre veckor från det att klaganden fick del av beskedet.</p>
<p>Den nuvarande möjligheten för en kommun eller ett landsting att<br>överklaga ett förhandsbesked som avser fastighetstaxering eller taxe-<br>ring till kommunal inkomstskatt tas bort.</p>
<p>Riksskatteverket far överklaga ett förhandsbesked oavsett utgången</p>
<p>i Skatterättsnämnden och även om någon ändring inte yrkas.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Kommitténs förslag och promemorians förslag stämmer överens<br>med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket tillstyrker att rätten för verket att<br>överklaga även till den skattskyldiges förmån kodifieras, men avstyrker<br>förslaget om förkortad överklagandetid. En överklagandetid som är<br>gemensam för alla typer av mål bör vara av mindre intresse för den en-<br>skilde. Förslaget kan knappast motiveras med att en tidsvinst uppstår. En<br>förkortad överklagandetid kan komma att leda till att ett antal överkla-<br>ganden förenas med en begäran om anstånd med att utveckla talan, vilket<br>leder till totalt sett större tidsutdräkt och ökat administrativt arbete för<br>domstolarna. Kammarrätten i Jönköping anser att det är önskvärt att pro-<br>cesstiden förkortas. Länsrätten i Kronobergs län, Näringslivets Skatte-</p>
<p>54</p>
<p>delegation, Sveriges Advokatsamfund och Sveriges Redovisningskonsul-<br>ters Förbund tillstyrker förslaget om förkortad överklagandetid. Företa-<br>garnas Riksorganisation och Svenska Revisorsamfundet avstyrker försla-<br>get och menar att överklagandetiden bör förlängas till två månader i en-<br>lighet med huvudregeln i skattemål. Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Uppsala universitet har ingen erinran mot förslaget. Ingen av remissin-<br>stanserna har något att invända mot förslaget avseende inskränkningen av<br>möjligheterna för kommun och landsting att överklaga. Svenska Revisor-<br>samfundet menar också att det framstår som tveksamt att det allmänna<br>skall få överklaga ett förhandsbesked oavsett utgången i ärendet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Överklagandetiden för ett förhands-<br>besked är för närvarande en månad. Inom förvaltningsrätten och förvalt-<br>ningsprocessrätten är tiden enligt huvudregeln tre veckor (se 23 § förvalt-<br>ningslagen [1986:223] och 7 § förvaltningsprocesslagen [1971:291]). För<br>skattemål gäller i allmänhet en tvåmånadersffist vid överklagande av<br>länsrättens eller kammarrättens avgöranden (se exempelvis 6 kap. 13 §<br>taxeringslagen [1990:324]).</p>
<p>I promemorian föreslås att överklagandetiden för ett förhandsbesked<br>skall ändras för att överensstämma med vad som generellt gäller inom<br>förvaltningsrätten och förvaltningsprocessrätten. Härigenom uppnås den<br>fördelen att det snabbare går att få fram ett lagakraftvunnet förhandsbe-<br>sked.</p>
<p>Riksskatteverket och Länsrätten i Kronobergs län har pekat på att det i<br>promemorian Översyn av förvaltningsprocessen (Ds 1996:40) föreslås<br>bl.a. att den nuvarande tvåmånadersfristen för överklagande av skattemål<br>skall ändras till tre veckor i enlighet med huvudregeln i de allmänna för-<br>valtningsdomstolarna. Det huvudsakliga skälet till den föreslagna<br>ändringen är att enkla enhetliga lösningar inom förvaltningsprocessen är<br>ett angeläget mål. Promemorian är föremål för beredning inom Rege-<br>ringskansliet (Justitiedepartementet) och har ännu inte lett till lagstift-<br>ning.</p>
<p>Med hänsyn till arten av de ärenden som Skatterättsnämnden handläg-<br>ger väger argumentet att överklagandetidema inom förvaltnings- och för-<br>valtningsprocessrätten bör vara enhetliga inte lika tungt när det gäller<br>förhandsbesked jämfört med vad som i allmänhet gäller för mål och<br>ärenden hos förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar. Som<br>Riksskatteverket anfört torde en gemensam överklagandetid för alla typer<br>av mål och ärenden vara av mindre intresse för den enskilde parten i<br>Skatterättsnämnden. Visserligen är det så, att en från en månad till tre<br>veckor förkortad överklagandetid inte innebär någon större tidsvinst.<br>Tidsvinsten är dock inte så liten att den kan sägas vara försumbar. Det<br>finns enligt regeringens mening ett betydande intresse, inte minst när det<br>gäller skattemål, att nedbringa tiden till dess att ett lagakraftvunnet av-<br>görande finns, särskilt när det gäller förhandsbesked. Antalet meddelade<br>förhandsbesked är inte fler än att Riksskatteverket i normala fall bör<br>hinna att på tre veckor överväga huruvida verket skall överklaga beskedet<br>eller inte. Riksskatteverket har också gjort gällande att antalet överkla-<br>ganden med begäran om anstånd med att utveckla grunderna för över-<br>klagandet kan komma att öka till följd av den föreslagna ändringen. Det</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>55</p>
<p>går givetvis inte att förhindra förekomsten av s.k. blanka överklaganden.<br>Risken härför bör dock inte enligt vår mening utesluta en förkortning av<br>överklagandetiden. Det får förutsättas att en part begär anstånd med ut-<br>vecklande av sin talan när det verkligen behövs, exempelvis vid tillfälliga<br>arbetsanhopningar, semestertider eller sjukdom.</p>
<p>För att Riksskatteverket skall ha en praktisk möjlighet att hinna över-<br>klaga Skatterättsnämndens förhandsbesked bör överklagandetiden, i lik-<br>het med vad som nu gäller, börja löpa först när part fått del av förhands-<br>beskedet. Med hänsyn till överklagandetidens utformning måste beskedet<br>även fortsättningsvis delges parterna.</p>
<p>Enligt nu gällande regler (9 § första stycket lagen [1951:442] om för-<br>handsbesked i taxeringsfrågor) får en kommun eller ett landsting över-<br>klaga ett förhandsbesked som avser fastighetstaxering eller taxering till<br>kommunal inkomstskatt. Denna möjlighet utnyttjas emellertid inte i<br>praktiken. Det finns enligt vår mening inte skäl att ha kvar denna möjlig-<br>het. Överklaganderätten bör därför tas bort.</p>
<p>Av praxis följer att Riksskatteverket får överklaga ett förhandsbesked<br>även om beskedets innebörd gått emot den enskilde. Det kan möjligen<br>hävdas att det är osäkert om Riksskatteverket oavsett utgången skall ha<br>rätt att överklaga ett förhandsbesked av förevarande slag. Med anledning<br>härav och då de förhandsbesked som kommer att lämnas efter ansökan av<br>Riksskatteverket syftar till att föra upp prejudikatfrågor till Regerings-<br>rätten bör för tydlighetens skull föreskrivas att Riksskatteverket oavsett<br>utgången i nämnden får överklaga ett förhandsbesked. Härigenom kodi-<br>fieras också den för de nuvarande förhandsbeskedsärendena i praxis till-<br>lämpade överklaganderegeln.</p>
<p>I likhet med vad som nu gäller bör prövningen i Regeringsrätten ske<br>utan föregående krav på prövningstillstånd.</p>
<h2>7 Företrädare för staten vid ackord och</h2>
<h2>skuldsanering m.m.</h2>
<h3>7.1 Bakgrund</h3>
<p>En diskussion har förts under lång tid mellan skatteförvaltningen och<br>exekutionsväsendet om vilken myndighet som i olika avseenden skall<br>företräda staten som borgenär vid indrivning av skatter och avgifter. Frå-<br>gan om företrädare för det allmänna vid ackord har också tagits upp av<br>ett par statliga utredningar. Företagsobeståndskommittén, som behand-<br>lade frågan i betänkandet Företags obestånd Samordning av statliga åt-<br>gärder (SOU 1979:91), såg den dåvarande organisationen för exeku-<br>tionsväsendet, med ett åttiotal i många fall mycket små myndigheter, som<br>ett argument mot att lägga uppgiften på kronofogdemyndigheten.<br>Skatteindrivningsutredningen betonade, i betänkandet Indrivningslag<br>m.m. (SOU 1987:10), i stället sambandet med andra skattefrågor rörande<br>företaget och att skattemyndigheten lättare än kronofogdemyndigheten<br>kunde klarlägga den totala skuldbilden med beaktande också av latenta</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>56</p>
<p>skattefordringar. Å andra sidan var enligt utredningens mening krono-<br>fogdemyndigheten bäst skickad att göra bedömningen av om ackordsför-<br>slaget vore till fordel för det allmänna och att göra en prognos om före-<br>tagets framtid. Utredningen stannade emellertid för att inte föreslå någon<br>ändring - uppgiften skulle liksom dittills ligga på skattemyndigheten (till<br>utgången av 1986 länsstyrelsen).</p>
<p>Vid tillkomsten av lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-<br>ringar m.m. (indrivningslagen) och lagen (1993:892) om ackord beträf-<br>fande statliga fordringar m.m. (skatteackordslagen) pågick remissbe-<br>handlingen av Insolvensutredningens förslag till lag om företagsrekon-<br>struktion (SOU 1992:113), där det bl.a. föreslogs en överflyttning av<br>uppgiften att pröva ackordsffågor till kronofogdemyndigheten. Mot bak-<br>grund av den pågående remissbehandlingen var regeringen inte beredd att<br>föreslå någon ändring vad gällde ackordsmyndighet (prop. 1992/93:198<br>s. 76).</p>
<p>Genom bestämmelsen i 2 kap. 30 § andra stycket utsökningsbalken<br>(UB) har kronofogdemyndigheten getts en dubbelroll vid verkställighet i<br>allmänna mål. Myndigheten är dels partsneutral verkställande myndighet,<br>dels företrädare för det allmänna som borgenär. Den huvudsakliga regle-<br>ringen av borgenärsuppgiftema i övrigt vid indrivning finns i indriv-<br>ningslagen. Uppdelningen av ansvaret är den att skattemyndigheten<br>svarar för betalningsuppmaning, som skall föregå överlämnandet för in-<br>drivning, samt ackord, skuldsanering och annan eftergift. Kronofogde-<br>myndigheten svarar för uppgiften som borgenärsföreträdare vid utmät-<br>ning (vilket följer av 2 kap. 30 § UB) samt i frågor om uppskov med be-<br>talningen, avräkning, konkurs och företagsrekonstruktion. Ansvaret för<br>att genom talan vid domstol utkräva betalningsskyldighet av någon annan<br>än den skattskyldige (t.ex. företrädare för en skattskyldig som är juridisk<br>person) ligger primärt på Riksskatteverket med möjlighet att delegera<br>uppgiften till skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten. Bestäm-<br>melser om detta finns i instruktionerna för skatteförvaltningen respektive<br>exekutionsväsendet. För närvarande gäller att Riksskatteverket har gett<br>ett generellt sådant bemyndigande till skattemyndigheterna och krono-<br>fogdemyndigheterna när det gäller processen i första instans.</p>
<p>Diskussionen mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet om<br>var olika uppgifter av borgenärskaraktär lämpligen bör skötas har fortsatt<br>även efter indrivningslagens tillkomst. Riksskatteverket ägnar sedan en<br>tid särskild uppmärksamhet åt dessa frågor och har intensifierat arbetet<br>med att förbättra samverkan mellan de båda förvaltningarna i indriv-<br>ningsarbetet. Ett gemensamt verksamhetsmål avseende effektiviteten i<br>skatteuppbörden har satts upp.</p>
<p>Som redan framgått har regeringen gett Riksskatteverket i uppdrag att<br>förutsättningslöst utreda frågan om företrädare för staten vid ackord och<br>skuldsanering (se avsnitt 3). Av Riksskatteverkets rapport med redovis-<br>ning av regeringsuppdraget framgår att inriktningen på en bättre samver-<br>kan har anammats av förvaltningarna och att en konstruktiv samverkan<br>mellan skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har kommit<br>igång. Enligt Riksskatteverket utgör denna samverkan under verkets led-</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>57</p>
<p>ning grunden för den fortsatta utvecklingen av borgenärsuppgiften vid Prop. 1997/98:65<br>indrivning.</p>
<h3>7.2 Företrädare för det allmänna vid ackord m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Ansvaret för prövningen av frågor om skatte-<br>ackord skall vara delat på det sättet att skattemyndigheten har det<br>grundläggande ansvaret, med möjlighet att uppdra åt kronofogdemyn-<br>digheten att svara för prövningen när det är lämpligt i det enskilda<br>fallet.</p>
<p>Riksskatteverkets förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om<br>delat ansvar eller lämnar det utan erinran. Stockholms tingsrätt anser<br>dock att det bör vara Riksskatteverket som förordnar antingen skatte-<br>myndigheten eller kronofogdemyndigheten att företräda staten. Sveriges<br>advokatsamfund anser att det alltid skall vara kronofogdemyndigheten<br>som företräder staten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Riksskatteverket har i sitt utrednings-<br>arbete bl.a. undersökt om det kan finnas fog för de uttalanden som tid<br>efter annan gjorts i den allmänna debatten i obeståndsfrågor om att ord-<br>ningen med skattemyndigheterna som ackordsmyndighet skulle orsaka<br>problem på det sättet att skattemyndigheterna anlägger ett så starkt fiska-<br>liskt synsätt på ackordsfrågoma att rekonstruktion av företag med betal-<br>ningssvårigheter försvåras i alltför hög grad. Verket har inte funnit något<br>belägg för att skattemyndigheternas tillämpning av ackordsbestämmel-<br>sema skulle strida mot lagstiftarens intentioner. Enligt Riksskatteverket<br>framgår det tydligt av förarbetena till dessa bestämmelser att prövningen<br>skall vara inriktad på en affärsmässig jämförelse av vad som kan uppnås<br>genom ackordet respektive genom ett exekutivt förfarande. Undersök-<br>ningen, som omfattar 105 ärenden, visar att de företag som nekas ackord<br>i påfallande stor utsträckning, ca 40 % av de undersökta fallen, ändå<br>kommer till rätta med sina betalningssvårigheter och kan fortsätta sin<br>verksamhet. I 86 % av de fall där ackordsförslaget antogs överlevde<br>företaget och kunde ta sig ur sin ekonomiska kris. Undersökningen visar<br>också att det nästan i samtliga fall förekommer kontakter mellan skatte-<br>myndigheten och kronofogdemyndigheten och att skattemyndighetens<br>beslut bara i två av de undersökta fallen blivit ett annat än det som föror-<br>dats av kronofogdemyndigheten. I det ena fallet förordade kronofogde-<br>myndigheten ackord och i det andra avslag på ackordsförslaget. Resulta-<br>tet av undersökningen kan enligt Riksskatteverket sammanfattningsvis<br>tolkas på det sättet att skattemyndigheternas bedömningar är försiktiga<br>men i det stora hela korrekta.</p>
<p>I rapporten behandlas också möjligheten att lägga uppgiften som före-<br>trädare för staten i frågor om ackord på Riksskatteverket. Verket för-<br>kastar emellertid denna lösning och framhåller att tyngdpunkten i dess<br>verksamhet som central förvaltningsmyndighet bör ligga på ledning och<br></p>
<p>58</p>
<p>styrning av skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Rege-<br>ringen delar den uppfattningen och anser att det inte finns skäl att när-<br>mare överväga detta alternativ.</p>
<p>Beträffande valet mellan skattemyndigheten och kronofogdemyndig-<br>heten som ackordsmyndighet påpekar Riksskatteverket till att börja med<br>att exekutionsväsendet i dag består av tio regionala myndigheter. I den<br>nya organisationen kan det enligt verkets mening inte finnas något hinder<br>mot att kronofogdemyndigheterna i samverkan med skattemyndigheterna<br>handlägger ärenden om skatteackord. Vad gäller kompetensen visar<br>undersökningen att båda myndigheternas kompetens behövs i ackords-<br>prövningen och att myndigheterna på många håll har hittat former for att<br>tillvarata varandras kunnande. Från kompetenssynpunkt kan enligt<br>verkets mening inte någondera myndigheten anses vara klart lämpligare<br>för uppgiften än den andra. Riksskatteverket förkastar dock en lösning<br>med dubbel behörighet. En ordning där skattemyndigheten har den<br>grundläggande behörigheten, med möjlighet att uppdra åt kronofogde-<br>myndigheten att ta över ansvaret i enskilda fall, är enligt Riksskatte-<br>verkets mening klarare och stabilare.</p>
<p>Vid indrivning av skatter och avgifter gäller i allmänhet den gräns-<br>dragningen att kronofogdemyndigheten är behörig att fatta olika beslut i<br>fråga om fordringar som med tillämpning av gängse regler om tidpunkten<br>för överlämnande har överlämnats till myndigheten for indrivning (jfr<br>avsnitt 7.1). Beträffande konkurs och ackord har dock en sådan ordning<br>inte ansetts lämplig. Sådana frågor måste prövas med utgångspunkt från<br>gäldenärens totala skuldbild, där både fordringar som har och sådana som<br>inte har överlämnats for indrivning blir bedömda i ett sammanhang och<br>på samma sätt. I fråga om ackord är som redan framgått skattemyndig-<br>heten behörig även efter överlämnandet. Vad gäller konkurs har saken<br>lösts på det sättet att den debiterande myndigheten skyndsamt skall<br>överlämna fordringar for indrivning om gäldenären försätts i konkurs<br>eller det blir fråga om att ansöka om konkurs. Detta gäller oberoende av<br>om fordringen har förfallit till betalning eller inte. På det sättet samlas<br>behörigheten i kronofogdemyndighetens händer.</p>
<p>En motsvarande ordning skulle i och för sig vara fullt möjlig även i<br>fråga om ackord. Enligt regeringens mening skulle den ordningen emel-<br>lertid medföra viss risk for att skattemyndighetens kompetens och kän-<br>nedom om gäldenären inte blir tillräckligt utnyttjad, samtidigt som den<br>skulle kunna leda till dubbelarbete. Ackordsfrågor kommer nämligen<br>ibland upp så tidigt i ett krisskede for ett företag att detta ännu inte är<br>känt som gäldenär hos kronofogdemyndigheten eller att denna i vart fall<br>inte har hunnit göra någon närmare utredning. Regeringen anser mot den<br>bakgrunden att den lösning som föreslagits av Riksskatteverket bäst till-<br>godoser önskemålet om att fullt ut ta till vara respektive myndighets<br>kompetens och kunskap om gäldenären och att detta förslag nu bör<br>genomföras. Detta föranleder ett tillägg i 2 § skatteackordslagen.</p>
<p>Som några av remissinstanserna varit inne på är det viktigt att den en-<br>skilde vet vilken myndighet som är behörig att pröva ackordsfrågan.<br>Detta skulle möjligen kunna vara ett skäl mot delat ansvar. Ackordsfrå-<br>gan kan emellertid knappast bli aktuell med mindre än att gäldenären har<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>59</p>
<p>vänt sig till antingen skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten.<br>Om han har kontaktat skattemyndigheten, och denna därefter uppdrar åt<br>kronofogdemyndigheten att pröva frågan, skall det givetvis åligga<br>skattemyndigheten att underrätta gäldenären om detta. Motsvarande bör<br>gälla om gäldenären har vänt sig till kronofogdemyndigheten och denna<br>därefter fatt skattemyndighetens uppdrag att pröva ackordsfrågan. Ges<br>inte något sådant uppdrag får kronofogdemyndigheten liksom i dag hän-<br>visa gäldenären till skattemyndigheten. Regeringen avser att reglera den<br>nu diskuterade underrättelseskyldigheten för skattemyndigheten i förord-<br>ningsform.</p>
<p>Samtidigt som förutsättningarna för att överlämna uppgiften att pröva<br>ett ackordsförslag till kronofogdemyndigheten måste bedömas i varje<br>enskilt fall för sig, är det lämpligt att vissa för hela landet gemensamma<br>kriterier för den bedömningen läggs fast. Av avgörande betydelse bör<br>vara hur långt kronofogdemyndigheten har kommit med sin utredning<br>om gäldenärens förhållanden. Är myndigheten i princip färdig med den<br>utredning som skall ligga till grund för valet av indrivningsåtgärd talar<br>detta starkt för att ackordsfrågan bör handhas av kronofogdemyndig-<br>heten. Det bör ankomma på Riksskatteverket att ange närmare riktlinjer<br>på den punkten.</p>
<h3>7.3 Förutsättningarna för skatteackord</h3>
<p>Regeringens förslag: En uttrycklig bestämmelse skall införas om att<br>ackordsmyndigheten kan vägra godta ett ackordsförslag trots att det<br>kan anses vara ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna, om det med<br>hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller av annan anled-<br>ning framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Det grundläggande<br>villkoret för att anta ett ackordsförslag ändras däremot inte.</p>
<p>Riksskatteverkets förslag överensstämmer i sak med regeringens.<br>Riksskatteverket föreslår dock att bestämmelsen formuleras på det sättet<br>att ett ackordsförslag far antas om det är till fördel för det allmänna och<br>annan åtgärd inte är påkallad från allmän synpunkt.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Sveriges advokatsamfund anser att den<br>föreslagna regeln har generalklausulskaraktär och är alltför svårtilläm-<br>pad, och att någon regel av detta slag därför inte bör införas. Hovrätten<br>för Nedre Norrland anser att formuleringen behöver göras tydligare.<br>Även Svenska Bankföreningen föreslår en något ändrad formulering.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Även frågan om förutsättningarna för<br>skatteackord har diskuterats länge, bl.a. av de tidigare nämnda utred-<br>ningarna Företagsobeståndskommittén och Skatteindrivningsutredningen.<br>Båda föreslog en ändrad lydelse av bestämmelsen om förutsättningarna<br>för skatteackord för att det tydligare skulle framgå att en jämförelse skall<br>göras mellan vad ackordet ger och vad som skulle kunna tas ut genom ett<br>exekutivt förfarande. Enligt Företagsobeståndskommittén borde emeller-</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>60</p>
<p>tid också regional- och sysselsättningspolitiska hänsyn vägas in och<br>kravet vid underhandsackord att detta godtas även av övriga borgenärer<br>slopas. Skatteindrivningsutredningen framhöll för sin del också att be-<br>dömningen inte enbart kunde grundas på en sådan jämförelse som nyss<br>har nämnts och att utredningen med sitt förslag i huvudsak inte åsyftade<br>någon ändrad tillämpning av bestämmelsen. De remissinstanser som ytt-<br>rade sig över utredningens förslag i denna del hade invändningar mot<br>förslaget, och vid indrivningslagens tillkomst bedömdes det inte finnas<br>skäl att ändra förutsättningarna för antagande av ackordsförslag (prop.<br>1992/93:198 s. 74).</p>
<p>Av förarbetena till bestämmelsen, som har tagits över i sak oförändrad<br>från uppbördslagen (1953:272) där den infördes 1965, framgår som<br>redan nämnts att prövningen i hög grad skall vara inriktad på en affärs-<br>mässigjämförelse. Det torde också vara en vanlig uppfattning bland dem<br>som sysslar med ackordsfrågor vid skattemyndigheterna att det i normal-<br>fallet bör vara klarlagt att ett ackord ger minst så mycket som ett exeku-<br>tivt förfarande för att förslaget skall förtjäna att prövas närmare. Enligt<br>regeringens mening måste en jämförelse av det nu diskuterade slaget vara<br>ett centralt inslag i varje borgenärs prövning av ett ackordsförslag, något<br>som gäller även staten. Det grundläggande villkoret för att anta ett<br>ackordsförslag bör således inte ändras.</p>
<p>Riksskatteverket påpekar i sin rapport att det i dag inte finns något<br>uttryckligt stöd för att vägra anta ett ackordsförslag när jämförelsen<br>visserligen rent ekonomiskt utfaller till ackordets fördel men det finns<br>andra omständigheter som talar mot ackord. Vad det närmast gäller är<br>brottslighet eller illojalt förfarande från företagsledningens sida. Möjlig-<br>heterna att beakta omständigheter av det slaget har inte heller berörts i<br>förarbetena till gällande bestämmelser. Det förhärskande synsättet torde<br>dock vara att sådana omständigheter i vissa fall måste tillmätas betydelse<br>vid prövningen. Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning att det<br>nu bör införas ett uttryckligt lagstöd för detta. Inte minst från rättssäker-<br>hetssynpunkt far det anses vara en fördel om det framgår av en uttrycklig<br>bestämmelse att hänsyn av detta slag skall vägas in i bedömningen.</p>
<p>Den utformning av bestämmelsen som Riksskatteverket föreslagit<br>överensstämmer visserligen med vad som återfinns på flera andra områ-<br>den, bl.a. den sakligt sett näraliggande regleringen i 12 § bötesverkstäl-<br>lighetslagen (1979:189) av möjligheten att avbryta verkställigheten. Som<br>flera remissinstanser och även Lagrådet framhållit ger emellertid det<br>valda uttryckssättet i detta sammanhang inte mycket vägledning om vilka<br>omständigheter vid sidan om den rent ekonomiska jämförelsen som skall<br>vägas in i bedömningen. Den av Lagrådet föreslagna lydelsen, där det<br>görs tydlig åtskillnad mellan bedömningen av det ekonomiska utfallet<br>och andra omständigheter, främst sådana som är hänförliga till gälde-<br>närens person, ger enligt regeringens mening bättre ledning för tillämp-<br>ningen. Regeringen föreslår att bestämmelsen utformas i enlighet med<br>Lagrådets förslag. Bestämmelsen bör tas in i 3 § första stycket skatte-<br>ackordslagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>61</p>
<h3>7.4</h3>
<h3>Företrädare för staten vid skuldsanering m.m.</h3>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringens förslag: I det första, oreglerade steget av skuldsanering<br>skall betalningsskyldigheten för skatter och avgifter m.m. kunna sättas<br>ned om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda, även om det<br>inte kan anses vara till fördel för det allmänna.</p>
<p>Uppgiften att företräda det allmänna som borgenär i fråga om<br>skatter och avgifter m.m. vid skuldsanering skall flyttas från skatte-<br>myndigheten till kronofogdemyndigheten.</p>
<p>Riksskatteverkets förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar<br>utan erinran förslaget till ändrade villkor för att sätta ned statens fordran i<br>det första steget av skuldsanering. Flertalet remissinstanser tillstyrker<br>även förslaget om en överflyttning av borgenärsuppgiften eller lämnar<br>det utan erinran. Stockholms tingsrätt anser dock att man inte bör skapa<br>en sådan dubbelroll för kronofogdemyndigheten som förslaget innebär.<br>Även Växjö tingsrätt är tveksam till en sådan ordning och anser att det i<br>vart fall i domstol i stället bör vara Riksskatteverket som företräder<br>staten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 3 § tredje stycket skatteackords-<br>lagen föreskrivs att ett förslag till frivillig skuldsanering far godtas om<br>förutsättningarna för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen<br>(1994:334) är uppfyllda. Av detta följer att staten under vissa förutsätt-<br>ningar kan godta ett förslag även om det inte kan anses vara till fördel för<br>det allmänna. Någon motsvarande möjlighet finns emellertid inte i det<br>första, icke författningsreglerade steget av skuldsanering. Detta har, som<br>framkommit bl.a. vid den utvärdering av skuldsaneringslagen som gjorts<br>av Konsumentverket (Rapport 1995/96:34), lett till att staten i vissa fall<br>tvingats vägra medverka i skuldsanering i det första steget, trots att<br>övriga borgenärer varit beredda att medverka och förutsättningar funnits<br>för att genomföra skuldsaneringen i det andra steget, dvs. det frivilliga<br>men författningsreglerade förfarandet hos kronofogdemyndigheten.<br>Denna ordning är enligt regeringens mening inte acceptabel. Bestämmel-<br>serna bör därför ändras på sådant sätt att det blir möjligt för staten att<br>genom att sätta ned sin fordran medverka i skuldsanering i det första<br>steget på samma villkor som i det andra steget. På motsvarande sätt som<br>vid underhandsackord bör ett krav för detta vara att även övriga borge-<br>närer som skuldsaneringen angår gör motsvarande eftergift. Bestämmel-<br>serna bör tas in i 5 § skatteackordslagen, dit även den nuvarande be-<br>stämmelsen i 3 § tredje stycket bör flyttas.</p>
<p>Vad gäller det andra steget av skuldsanering är utgångspunkten att<br>staten som borgenär skall anlägga ett vitt perspektiv vid bedömningen av<br>förutsättningarna för skuldsanering. Det har förutsatts att skattemyndig-<br>hetens bedömning normalt skulle komma att sammanfalla med krono-<br>fogdemyndighetens (prop. 1993/94:123 s. 244). Vid riksdagsbehand-<br>lingen slog lagutskottet, som först diskuterat möjligheten att lägga<br>borgenärsuppgiften på kronofogdemyndigheten, fast att huvudansvaret</p>
<p>62</p>
<p>för skuldsanering skulle åvila kronofogdemyndigheten och att skatte-<br>myndighetens bedömning därför torde vara av snarast formell karaktär.</p>
<p>Av bl.a. den tidigare nämnda utvärderingen av skuldsaneringslagen<br>framgår emellertid att tillämpningen inte har blivit den som förutsattes<br>vid lagstiftningens tillkomst. Staten har uppfattats som den som bromsar<br>och säger nej till de flesta uppgörelser i det första och andra steget. Av<br>Riksskatteverkets undersökning framgår vidare att skattemyndigheterna,<br>tvärtemot vad som förutsatts, har ansett sig behöva avsätta inte obetyd-<br>liga resurser för arbetet med skuldsanering. Detta kan inte förstås på<br>annat sätt än att ordningen med kronofogdemyndigheten som skuldsane-<br>ringsmyndighet och skattemyndigheten som borgenärsföreträdare medför<br>åtskilligt dubbelarbete.</p>
<p>Mot bakgrund av vad som nu har sagts anser regeringen att över-<br>vägande skäl talar för att borgenärsuppgiften vid skuldsanering bör flyt-<br>tas till kronofogdemyndigheten. Det innebär visserligen att myndigheten<br>far en dubbel roll i förfarandet. Som redan berörts har emellertid krono-<br>fogdemyndigheten redan i dag en dubbelroll vid indrivning av skatter och<br>avgifter m.m. Detta har visat sig fungera bra i praktiken. Kronofogde-<br>myndighetens saklighet och opartiskhet har inte ifrågasatts (jfr bl.a. prop.<br>1992/93:198 s. 52). Risken för ett sådant ifrågasättande måste för övrigt<br>anses vara mindre vid skuldsanering än vid sådana mera offensivt<br>betonade åtgärder som exempelvis utmätning, verkställighet av betal-<br>ningssäkring eller konkursansökan. För detta talar också det förhållandet<br>att skuldsaneringsfrågan även i ett borgenärsperspektiv har förutsatts bli<br>bedömd utifrån skuldsaneringslagens kriterier, dvs. på samma sätt som<br>kronofogdemyndigheten skall göra i egenskap av beslutsmyndighet.</p>
<p>Lagrådet anför att det åtminstone teoretiskt sett kan beträffande en och<br>samma gäldenär samtidigt uppkomma fråga om ackord eller skuldsane-<br>ring skall tillämpas. Mot den bakgrunden kan det enligt Lagrådet möj-<br>ligen diskuteras om det är lämpligt att på föreslaget sätt dela upp statens<br>borgenärsfunktion på två myndigheter. Regeringen vill för sin del under-<br>stryka att den tänkbara olägenhet som Lagrådet pekar på verkligen är rent<br>teoretisk. Genom utformningen av bestämmelserna om ackord och<br>skuldsanering, och genom skattemyndigheternas praxis i ackordsfrågor,<br>hålls de kategorier av gäldenärer som kan komma i fråga för respektive<br>åtgärd så tydligt åtskilda att någon överlappning i praktiken inte torde<br>förekomma. Skulle det ändå visa sig att det förekommer en sådan far det<br>närmast ses som en lednings- och stymingsfråga för Riksskatteverket att<br>lösa det uppkomna problemet och vidta åtgärder för att liknande situa-<br>tioner inte skall uppstå i fortsättningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>63</p>
<h3>7.5</h3>
<h3>Bemyndigande att meddela föreskrifter</h3>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringens bedömning: Något bemyndigande för regeringen eller<br>den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om<br>tillämpningen av ackordsbestämmelsema skall inte tas in i lagen.</p>
<p>Riksskatteverkets förslag: Riksskatteverket föreslår att det i lagen tas<br>in ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer att meddela föreskrifter om tillämpningen av ackordsbe-<br>stämmelsema.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om<br>en föreskriftsrätt för Riksskatteverket eller lämnar det utan erinran.<br>Sveriges advokatsamfund avstyrker dock detta förslag och anser att lagen<br>i stället bör innehålla klara och uttryckliga bestämmelser. Tolkningen av<br>lagen bör överlåtas på de rättstillämpande myndigheterna. Som framgår i<br>det följande anser samfundet att det bör finnas en överprövningsmöjlig-<br>het.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ett viktigt skäl för Riksskatte-<br>verkets förslag om ett bemyndigande att meddela föreskrifter är behovet<br>av riktlinjer för när uppgiften att pröva ett ackordsförslag skall överläm-<br>nas till kronofogdemyndigheten. Som Lagrådet påpekat ger emellertid<br>bestämmelserna i 8 kap. 13 § regeringsformen möjlighet för regeringen<br>att meddela s.k. verkställighetsföreskrifter m.m. till en lag utan något<br>särskilt bemyndigande, liksom även att delegera denna uppgift till en<br>myndighet under regeringen. De föreskrifter som det kan bli aktuellt att<br>meddela i fråga om skatteackord är enligt regeringens bedömning sådana<br>att de omfattas av de nu nämnda bestämmelserna i regeringsformen.<br>Något bemyndigande att meddela föreskrifter behövs därför inte.</p>
<h3>7.6 Överklagande av ett avslagsbeslut</h3>
<p>Regeringens bedömning: Ett beslut att inte godta ett ackordsförslag<br>bör liksom hittills inte kunna överklagas.</p>
<p>Riksskatteverkets bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig i<br>frågan instämmer i Riksskatteverkets bedömning. Sveriges advokatsam-<br>fund anser att besluten bör kunna överklagas men lämnar inte något för-<br>slag till instansordning. En överprövningsmöjlighet är enligt samfundet<br>särskilt motiverad om det införs en möjlighet för staten att avböja ett<br>skatteackord på grund av allmän synpunkt. Växjö tingsrätt anser att be-<br>sluten bör kunna överklagas till Riksskatteverket.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Bedömningen av om ett ackords-<br>förslag skall antas eller inte är, i likhet med andra bedömningar som en<br>myndighet gör i egenskap av borgenärsföreträdare, av sådan natur att den<br>inte lämpar sig för överprövning i domstol. Riksskatteverket har övervägt<br>en ordning med överklagande av avslagsbeslut rörande underhands-</p>
<p>64</p>
<p>ackord till verket. Vid den genomgång av beslut som gjorts har Riks- Prop. 1997/98:65<br>skatteverket emellertid konstaterat att de avslagsbeslut som granskats<br>med all sannolikhet inte skulle ha ändrats vid en överprövning. Med hän-<br>syn till detta och till att ett avslagsbeslut alltid kan omprövas av den<br>myndighet som fattat det har Riksskatteverket inte funnit tillräckliga skäl<br>för att föreslå en möjlighet till överklagande av avslagsbeslut.</p>
<p>Regeringen instämmer i Riksskatteverkets bedömning. Till saken hör<br>också att man enligt regeringens mening även i fortsättningen bör värna<br>om Riksskatteverkets renodlade roll som centralmyndighet (jfr avsnitt<br>7.2) och därför vara synnerligen restriktiv när det gäller att ge verket<br>löpande operativa arbetsuppgifter. Bestämmelsen om att beslut enligt<br>skatteackordslagen inte får överklagas bör alltså finnas kvar. Av redak-<br>tionella skäl bör den dock flyttas till en ny 6 § i lagen.</p>
<h2>8 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Det är angeläget att de nya reglerna om förhandsbesked kan sättas i kraft<br>så snart som möjligt. Skatteflyktskommittén har bedömt att de nya reg-<br>lerna inte kräver några särskilda förberedelseåtgärder. Regeringen har<br>ingen annan uppfattning. Vi föreslår därför att reformen skall träda i kraft<br>den 1 juli 1998.</p>
<p>Det kan inte uteslutas att de ändrade reglerna, varigenom bl.a. det all-<br>männa ges möjlighet att ansöka om förhandsbesked, leder till ett ökat<br>antal ärenden i Skatterättsnämnden och, i någon mån, i Regeringsrätten.<br>Det är emellertid svårt att uttala sig om hur många ytterligare förhands-<br>beskedsärenden reformen kommer att generera. Ett flertal faktorer på-<br>verkar i vilken utsträckning det är behövligt att initiera förhandsbe-<br>skedsprövningar och det kan förutsättas att behovet kommer att variera<br>över tiden. Det kan dock antas att Riksskatteverket i vart fall inlednings-<br>vis kommer att initiera ett begränsat antal förhandsbeskedsärenden. Tills<br>vidare torde därför såväl Skatterättsnämnden som Regeringsrätten ha<br>möjlighet att ta hand om den relativt måttliga ökningen av ärendetill-<br>strömningen utan resursförstärkningar.</p>
<p>Skatteflyktskommittén har bedömt att den genomsnittliga kostnaden<br>för att handlägga ett ärende i Skatterättsnämnden som leder fram till ett<br>förhandsbesked i grova tal kan uppskattas till 50 000 kr och att kostnaden<br>för att handlägga ett förhandsbeskedsärende initierat av det allmänna i<br>vart fall inte uppskattas till ett högre belopp. Med en något lägre uppskat-<br>tad genomsnittlig kostnad för Regeringsrättens handläggning och anta-<br>gandet att reformen medför att 10-20 ärenden per år initieras av det all-<br>männa, bör enligt kommittén den totala årliga kostnaden för reformen<br>uppskattas till någon eller några miljoner kronor. I den summan har in-<br>räknats de processkostnader som kan komma att ersättas enligt lagen<br>(1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.</p>
<p>Regeringen delar kommitténs bedömning. Den nyss angivna kostnaden<br>skall vägas mot de besparingar som kan uppnås inom skattemyndigheter<br>och domstolar till följd av att prejudikatfrågor far en snabb lösning. Häri-</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 65</p>
<p>genom behöver ett stort antal mål inte behandlas i fyra instanser. Antalet<br>anhängiggjorda skattemål i länsrätterna kommer till följd av våra förslag<br>inte att minska i någon större utsträckning. Å andra sidan kommer ett<br>stort antal mål rörande en viss fråga att kunna avgöras förhållandevis<br>enkelt sedan ett förhandsbesked lämnats i denna fråga. Under alla för-<br>hållanden kan man utgå ifrån att överrättema kan förväntas fa en<br>minskad tillströmning av mål.</p>
<p>Att ha en bestämd uppfattning om de ekonomiska konsekvenserna är<br>som framgår av det anförda naturligtvis vanskligt. Sammantaget står det<br>emellertid enligt regeringens mening klart att reformen kommer att ge<br>upphov till besparingar för det allmänna.</p>
<p>Förslagen vad gäller företrädare för staten vid ackord och skuldsane-<br>ring innebär att vissa arbetsuppgifter förs över från skattemyndigheterna<br>till kronofogdemyndigheterna. Arbetsuppgifterna bedöms inte vara så<br>omfattande att överföringen motiverar någon ändring i resursfördel-<br>ningen mellan myndigheterna.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>66</p>
<h2>9 Författningskommentar <sup>Pr0</sup>P-1997/98:65</h2>
<h3>9.1 Förslaget till lag om förhandsbesked i skattefrågor</h3>
<p>Bestämmelser om förhandsbesked finns i lagen (1951:442) om förhands-<br>besked i taxeringsfrågor, lagen (1984:151) om punktskatter och prisreg-<br>leringsavgifter och mervärdesskattelagen (1994:200). Dessa bestämmel-<br>ser har nu samlats i en ny lag benämnd lag om förhandsbesked i skatte-<br>frågor. Såvitt gäller förhandsbesked görs den nya lagen således hel-<br>täckande på skatteområdet.</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1§</p>
<p>I paragrafen anges lagens tillämpningsområde (se avsnitt 6.2).</p>
<p>I första stycket punkt 1 hänvisas till 1 kap. 1 § första stycket taxerings-<br>lagen (1990:324). Det innebär att lagen om förhandsbesked i skattefrågor<br>gäller i fråga om skatt eller avgift enligt</p>
<p>1. kommunalskattelagen (1928:370),</p>
<p>2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,</p>
<p>3. lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,</p>
<p>4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,</p>
<p>5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som<br>avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 nämnda lag,</p>
<p>6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,</p>
<p>7. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift (före den 1 januari<br>1998 lagen om allmänna egenavgifter),</p>
<p>8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.</p>
<p>Hänvisningen till taxeringslagen innebär i förhållande till nuvarande<br>regler att ytterligare tre skatter eller avgifter kommer att omfattas av för-<br>handsbeskedsinstitutet, nämligen statlig fastighetsskatt, allmän pen-<br>sionsavgift (allmänna egenavgifter) och expansionsmedelsskatt. Vidare<br>kommer genom utformningen av denna punkt frågor rörande tillämp-<br>ningen av lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad in-<br>komst även i fortsättningen att omfattas av förhandsbeskedsinstitutet.</p>
<p>I punkt 2 hänvisas till lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.<br>Det innebär att lagen om förhandsbesked i skattefrågor gäller i fråga om<br>de skatter som anges i den förstnämnda lagen.</p>
<p>Riksskatteverket har i sitt remissvar gjort gällande att den nya lagen<br>inte kommer att omfatta avkastningsskatt på pensionsmedel för i Sverige<br>bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen<br>(1993:931) om individuellt pensionssparande (se 1 § första stycket 5<br>taxeringslagen jämfört med 2 § första stycket 6 lagen om avkastnings-<br>skatt på pensionsmedel). Med hänsyn till att den sist nämnda punkten i<br>lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel omnämns i 1 § första<br>stycket 1 lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter kan vi inte<br>dela Riksskatteverkets uppfattning. Det förhållandet att pensionsspar-<br>institutet anses som skattskyldig vid beskattningsförfarandet (se 10 §</p>
<p>67</p>
<p>tredje stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel) förändrar<br>inte det faktum att varje enskild pensionssparare är skattskyldig. Vid<br>sådant förhållande kan enligt vår mening den skattskyldige pensions-<br>spararen, liksom pensionssparinstitutet, i nu aktuellt avseende ansöka om<br>förhandsbesked om övriga förutsättningar (se avsnitt 6.3.2) är för<br>handen.</p>
<p>I punkt 3 anges att lagen omfattar skatt enligt mervärdesskattelagen.</p>
<p>I punkt 4 anges slutligen att lagen även gäller i fråga som gäller taxe-<br>ring enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).</p>
<p>I andra stycket anges att det är Skatterättsnämnden som lämnar för-<br>handsbesked.</p>
<p>I paragrafen avses, liksom på övriga ställen i den nya lagen, med ut-<br>trycket ”enskild” främst enskilda individer, företag och andra rättssub-<br>jekt. I undantagsfall kan även en myndighet vara att anse som enskild,<br>nämligen när det allmänna uppträder som ett privat rättssubjekt. Detta är<br>fallet när t.ex. en myndighet är att anse som ett företag i konkurrens-<br>lagens (1993:20) mening.</p>
<h4>Skatterättsnämndens sammansättning m.m.</h4>
<p>2§</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser av organisatorisk natur. Motsvarande<br>bestämmelser regleras för närvarande i 2 § lagen om förhandsbesked i<br>taxeringsfrågor.</p>
<p>På Lagrådets inrådan har denna och den följande paragrafen tagits in i<br>lag i stället för i en regeringsförordning, vilket föreslogs i promemorian.</p>
<p>I förhållande till nuvarande bestämmelser gäller den ändringen att an-<br>talet ledamöter i Skatterättsnämnden skall vara högst fjorton. Bland dem<br>skall regeringen utse två ordförande och två vice ordförande. Antalet er-<br>sättare skall vara högst tio. I övrigt har endast redaktionella ändringar<br>gjorts.</p>
<p>3§</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om Skatterättsnämndens beslutforhet.</p>
<p>Första stycket, som motsvarar 3 § första och andra stycket lagen om<br>förhandsbesked i taxeringsfrågor, reglerar till en början det normala<br>antalet ledamöter för att Skatterättsnämnden skall vara beslutför. Vidare<br>anges att ärenden kan avgöras i en mindre sammansättning där minst tre<br>ledamöter, bland dem ordföranden vid sammanträdet, måste vara ense<br>om utgången. Slutligen anges att fler än en ordförande samt sex andra<br>ledamöter inte far delta i nämndens beslut. Till följd av ändringen av det<br>maximala antalet ledamöter i nämnden (se kommentaren till 2 §) har<br>nämligen en ändring skett i förhållande till gällande ordning som<br>föreskriver att inte fler än åtta ledamöter far delta i nämndens beslut.</p>
<p>Andra stycket, som reglerar i vilken omfattning en ordförande eller en<br>vice ordförande ensam får fatta beslut, har sin motsvarighet i 3 § fjärde<br>stycket lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>68</p>
<p>4§</p>
<p>I paragrafen finns en bestämmelse om omröstning i de fall det framkom-<br>mer skiljaktiga meningar vid överläggning. Den motsvarar 3 § tredje<br>stycket lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor.</p>
<h4>Förutsättningar för förhandsbesked</h4>
<p>5§</p>
<p>I paragrafen anges under vilka förutsättningar Skatterättsnämnden far<br>lämna ett förhandsbesked på begäran av en enskild. Motsvarande be-<br>stämmelser finns för närvarande i 1 § lagen om förhandsbesked i taxe-<br>ringsfrågor, 6 kap. 1 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter<br>samt 21 kap. 1 § mervärdesskattelagen. Motiven till paragrafen har be-<br>handlats i avsnitt 6.3.2.</p>
<p>Enligt nuvarande förhållanden gäller att en ansökan om förhandsbe-<br>sked i princip skall gälla sökandens beskattning. Det är således bara den<br>skattskyldige eller den som kan tänkas bli skattskyldig som kan få ett<br>förhandsbesked. Eftersom någon ändring härav inte är avsedd har i första<br>stycket i förtydligande syfte på Lagrådets inrådan tagits in att den fråga<br>om förhandsbesked som Skatterättsnämnden skall besvara skall avse<br>sökandens skattskyldighet eller beskattning. Formuleringen avser att<br>inbegripa alla de faktorer som i ett beskattningsärende har betydelse för<br>att bestämma såväl om den enskilde är skattskyldig över huvud taget som<br>skatten till rätt belopp.</p>
<p>I förhållande till den nuvarande lagen om förhandsbesked i taxerings-<br>frågor ändras angelägenhetskravet för att förhandsbesked skall fa lämnas<br>efter ansökan av en enskild på så sätt att den prövade frågan skall vara av<br>vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.<br>Kravet på synnerlig vikt tas således bort. Bestämmelsen kommer häri-<br>genom att överensstämma med vad som gäller för förhandsbesked i<br>frågor om indirekt skatt.</p>
<p>Av andra stycket framgår att förhandsbesked även fortsättningsvis<br>skall kunna meddelas om skatteplikt för trycksaker och elektrisk kraft<br>eller bränslen efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak<br>respektive i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk<br>kraft eller bränslen.</p>
<p>6§</p>
<p>I paragrafen anges under vilka förutsättningar Skatterättsnämnden far<br>lämna ett förhandsbesked på begäran av Riksskatteverket.</p>
<p>I enlighet med vad som uttalas i avsnitt 6.3.1 är en förutsättning för att<br>förhandsbesked skall få lämnas att frågan angår en enskild. Detta framgår<br>av punkt 1. Beträffande vad som avses med enskild, se kommentaren till<br>1 §. Frågan skall ha betydelse för beskattningsresultatet i det enskilda<br>fallet och härröra ur ett yrkande, en ansökan eller motsvarande som den<br>enskilde har framställt hos skattemyndigheten. Som Riksskatteverket<br>pekat på i sitt remissvar bör begreppet yrkande förstås så att en avlämnad<br>deklaration innebär ett ”yrkande” om att bli taxerad eller beskattad i en-<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>69</p>
<p>lighet med denna, i följd varav ett förhandsbesked kan sökas exempelvis Prop. 1997/98:65<br>angående bedömningen av en viss inkomst, som inte finns upptagen i<br>deklarationen på grund av att den skattskyldige ansett den utgöra icke<br>skattepliktig inkomst.</p>
<p>För tydlighets skull skall nämnas att med uttrycket yrkande som den<br>skattskyldige framställt hos skattemyndigheten avses inte ett eventuellt<br>yrkande om att det allmänna skall ansöka om förhandsbesked.</p>
<p>På inrådan av Lagrådet anges i punkt 2 att skattemyndigheten skall ha<br>meddelat ett beslut i saken och att beslutet gått den enskilde emot. Den<br>aktuella frågan skall alltså vara tvistig mellan den enskilde och skatte-<br>myndigheten. För att någon tvekan härom inte skall råda skall frågan ha<br>föranlett ett ställningstagande i sak från skattemyndigheten.</p>
<p>Angående det förhållandet att tvist i sakfrågan inte längre är för<br>handen, exempelvis till följd av att den enskilde frånfallit sitt hos skatte-<br>myndigheten framställda yrkande, se 13 §.</p>
<p>I punkt 3 anges att det skall vara av vikt för en enhetlig lagtolkning<br>eller rättstillämpning att förhandsbesked lämnas.</p>
<h4>Hur ärendet inleds i Skatterättsnämnden, m.m.</h4>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om hur förhandsbeskedsärendet in-<br>leds vid Skatterättsnämnden.</p>
<p>Av första stycket framgår att ansökan skall vara skriftlig.</p>
<p>I andra stycket finns en allmänt utformad bestämmelse om vad en an-<br>sökan skall innehålla.</p>
<p>8§</p>
<p>Genom första stycket ges Skatterättsnämnden möjlighet att begära kom-<br>plettering av sökanden. Härmed åsyftas i första hand komplettering av<br>ansökan om förhandsbesked när denna är bristfällig i något avseende.<br>Genom paragrafen ges Skatterättsnämnden också möjlighet att under för-<br>farandet begära komplettering av sökanden. Det kan då vara fråga om<br>ytterligare utredning eller om sakkunnigutlåtande.</p>
<p>Inte minst med tanke på att nu aktuella skattefrågor oftast är av för-<br>hållandevis komplicerad natur, är det till fördel om Skatterättsnämnden<br>ger anvisningar om hur kompletteringen bör ske.</p>
<p>I andra stycket anges att Skatterättsnämnden far när det gäller för-<br>handsbesked om punktskatter begära varuprov av sökanden. Motsva-<br>rande bestämmelse finns nu i 6 kap. 2 § tredje meningen lagen om punkt-<br>skatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Någon explicit grund för avvisning av en ansökan om förhandsbesked i<br>de fall då Skatterättsnämndens begäran om komplettering inte efterföljs<br>har inte ansetts nödvändig. Bestämmelser om avvisning av ansökan finns<br>i 12 §.</p>
<p>70</p>
<h4>Tidsfrister</h4>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>9§</p>
<p>I paragrafen regleras den tidsfrist inom vilken en enskild sökande skall<br>ha kommit in med en ansökan om förhandsbesked till Skatterätts-<br>nämnden. Paragrafen har efter redaktionella ändringar sin motsvarighet i<br>delar av 5 § första stycket lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor och<br>21 kap. 2 § mervärdesskattelagen.</p>
<p>I den nuvarande lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter<br>anges inte någon tidsfrist för när ansökan skall ha kommit in. Över-<br>vägande skäl talar för att en ansökan om förhandsbesked i fråga om<br>punktskatter skall ges in inom samma tid som gäller för en ansökan i<br>fråga om mervärdesskatt.</p>
<p>70$</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om den tidsfrist inom vilken Riksskatte-<br>verket skall ha kommit in med en ansökan om förhandsbesked till Skatte-<br>rättsnämnden. Regeln beskrivs i avsnitt 6.3.1.</p>
<p>Riksskatteverkets ansökan skall ha kommit in inom den tidsfrist som<br>enligt huvudprincipen gäller för omprövningsbeslut som är till nackdel<br>för den skattskyldige.</p>
<h4>Motpart</h4>
<p>II §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om vem som är sökandens motpart.</p>
<p>Av paragrafen följer att förhandsbeskedsförfarandet alltid är ett två-<br>partsförfarande med sökande och motpart.</p>
<h4>Hinder mot att pröva ansökan</h4>
<p>12 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om avvisning.</p>
<p>Det första avvisningsfallet som anges i första stycket första meningen<br>är allmänt utformat. Genom bestämmelsen ges Skatterättsnämnden en<br>vid möjlighet att av olika skäl avvisa en ansökan. Avvisningsgrundema<br>kan exempelvis vara att det finns komplicerade utrednings-, bevis- eller<br>värderingsfrågor, att den av sökanden presterade utredningen är ofull-<br>ständig, att ansökan brister i något formellt hänseende eller att ange-<br>lägenhetskravet om vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning<br>eller rättstillämpning inte är uppfyllt.</p>
<p>Det andra avvisningsfallet avser den situationen att ansökan har gjorts<br>för sent.</p>
<p>Av andra stycket följer att en och samma fråga med avseende på<br>samma skattskyldig inte samtidigt får prövas såväl i Skatterättsnämnden<br>som i allmän förvaltningsdomstol. Motsatsvis finns det således inte något<br>hinder mot att Riksskatteverket ansöker om förhandsbesked i en fråga<br>som angår en skattskyldig samtidigt som motsvarande fråga förekommer</p>
<p>71</p>
<p>i ett till allmän förvaltningsdomstol överklagat mål med en annan skatt-<br>skyldig som part.</p>
<p>Stycket blir tillämpligt när skattemyndigheten har meddelat ett taxe-<br>rings- eller beskattningsbeslut beträffande den fråga som är aktuell for en<br>förhandsbeskedsprövning. Som närmare redogjorts för i avsnitt 6.4.1 kan<br>Riksskatteverket under dessa omständigheter ansöka om förhandsbesked<br>intill dess beslutet har omprövats samt överklagandet överlämnats till och<br>anhängiggjorts vid länsrätten.</p>
<p>Enligt tredje stycket får Skatterättsnämnden avvisa en ansökan utan att<br>den har kommunicerats med motparten.</p>
<p>När så är lämpligt skall sökanden beredas tillfälle att avhjälpa bristen<br>(jfr 8 §). Reglerna angående avvisning tillämpas naturligtvis främst i<br>samband med att förfarandet inleds. Det är emellertid ingenting som<br>hindrar att det vid behov beslutas om avvisning först långt efter denna<br>tidpunkt.</p>
<p>Att Skatterättsnämndens beslut om avvisande av ansökan inte far över-<br>klagas framgår av 23 §.</p>
<p>13 §</p>
<p>Mot bakgrund av vad Lagrådet anfört har i paragrafen tagits in en be-<br>stämmelse som reglerar följden av att den enskilde som är Riksskatte-<br>verkets motpart i förhandsbeskedsärendet inte längre vidhåller det yrkan-<br>de eller den ansökan som han framställt hos skattemyndigheten.</p>
<p>Vid sådant förhållande skall förhandsbeskedsärendet förfalla. Det kan<br>nämligen hävdas att det inte längre föreligger någon rättslig tvist mellan<br>det allmänna och den enskilde, vilket är en förutsättning for Riksskatte-<br>verkets ansökan om förhandsbesked (se avsnitt 6.3.1 och kommentaren<br>till 6 §). Förhandsbeskedsärendet skall då avskrivas från vidare hand-<br>läggning. Med hänsyn till att denna situation kan uppstå såväl i Skatte-<br>rättsnämnden som i Regeringsrätten har efter lagrådsforedragningen den<br>ändringen gjorts i lagtexten att det är förhandsbeskedsärendet som förfal-<br>ler och inte ansökan om förhandsbesked.</p>
<h4>Handläggning</h4>
<p>74 £</p>
<p>Paragrafen reglerar frågor om handläggningen i Skatterättsnämnden. Den<br>har sin motsvarighet i 6 § första stycket första meningen och andra<br>stycket lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor.</p>
<h4>Förhandsbeskedet</h4>
<p>15 §</p>
<p>Första stycket innehåller en allmän bestämmelse som gäller det lämnade<br>förhandsbeskedets utformning i den del som kan sägas vara själva dom-<br>slutet. Att på ett närmare sätt beskriva hur bestämmelsen skall tillämpas<br>låter sig inte göra. Av bestämmelsen följer också att förhandsbeskedet</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>72</p>
<p>skall vara motiverat. Bestämmelser om motivering finns i 20 § förvalt- Prop. 1997/98:65<br>ningslagen (1986:223).</p>
<p>Regeln ersätter 7 § andra stycket lagen om förhandsbesked i taxerings-<br>frågor.</p>
<p>Andra stycket reglerar frågan om underrättelse till part angående för-<br>handsbeskedet. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 8 § lagen om för-<br>handsbesked i taxeringsfrågor.</p>
<p>Med hänsyn dels till vikten av att upplysning om att ett förhandsbesked<br>vunnit laga kraft bör finnas så snabbt som möjligt, dels till den i förhål-<br>lande till nuvarande regler förkortade överklagandetiden (se 22 § andra<br>stycket) görs ingen ändring av reglerna om delgivning.</p>
<p>16 §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om förhandsbeskedets bindande verkan<br>(se avsnitt 6.3.1). Innehållet har hämtats från 11 § lagen om förhands-<br>besked i taxeringsfrågor och 6 kap. 5 § lagen om punktskatter och pris-<br>regleringsavgifter. Språkliga justeringar har gjorts. Några ändringar i sak<br>är inte åsyftade förutom vad gäller det som enligt nuvarande bestämmel-<br>ser gäller om begränsning av giltighetstiden för ett förhandsbesked om<br>punktskatt. Denna bestämmelse om tidsbegränsning har tagits bort (se<br>avsnitt 6.5.1).</p>
<h4>Avgift, kostnad och ersättning</h4>
<p>I paragrafen finns regler om avgift för ett förhandsbesked.</p>
<p>Enligt första stycket far Skatterättsnämnden ta ut en avgift för ett för-<br>handsbesked om direkt skatt. Lagrådet har anfört att övervägande skäl far<br>anses tala för att en sådan avgift inte är en skatt och inte heller en sådan<br>betungande utgift som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Regeringen<br>kan då utan bemyndigande meddela föreskrifter i ämnet.</p>
<p>Vi delar Lagrådets uppfattning. Mot bakgrund härav föreslås inte i den<br>nya lagen några närmare regler om avgiftens bestämmande. Sådana be-<br>stämmelser finns nu i 12 § första stycket lagen om förhandsbesked i taxe-<br>ringsfrågor. Regeringen avser att reglera de nu diskuterade frågorna i<br>förordningsform.</p>
<p>I förhållande till förslaget i promemorian skall inte heller fortsätt-<br>ningsvis någon avgift utgå för ett förhandsbesked som avser indirekt<br>skatt (se avsnitt 6.4.2).</p>
<p>Att Skatterättsnämndens beslut om avgift inte får överklagas framgår<br>av 23 §.</p>
<p>I andra stycket anges en situation då avgiften skall betalas tillbaka,<br>nämligen då Regeringsrätten undanröjer ett förhandsbesked på grund av<br>att det inte borde ha lämnats. Motsvarande bestämmelse finns nu i 12 §<br>tredje stycket lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor.</p>
<p>73</p>
<p>18 §</p>
<p>Enligt paragrafen kan en sökande förpliktas ersätta den kostnad som<br>uppkommer till följd av att Skatterättsnämnden eller Regeringsrätten gör<br>en undersökning av en vara eller anlitar en sakkunnig. Bestämmelsen är<br>tillämplig när fråga är om skatt som avses i lagen om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter och motsvarar 6 kap. 2 § sista meningen den lagen.</p>
<h2>W</h2>
<p>Paragrafen som innehåller bestämmelser om indrivning ersätter bestäm-<br>melsen i 12 § andra stycket lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor<br>om att avgiften får tas ut genom utmätning.</p>
<p>Av första stycket framgår att paragrafen är tillämplig på avgift enligt<br>17 §. I förhållande till nuvarande regler innebär paragrafen den ändringen<br>att den också är tillämplig beträffande sådan kostnad som avses i 18 §.<br>Vidare hänvisas till lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar<br>m.m.</p>
<p>Av andra stycket följer att överlämnande av ett belopp för indrivning<br>är att anse som exekutionstitel i fråga om det överlämnade beloppet.</p>
<p>20 §</p>
<p>I paragrafen erinras om att bestämmelser om ersättning av allmänna me-<br>del till en enskild som är motpart i ett förhandsbeskedsärende finns i<br>lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,<br>m.m.</p>
<h4>Vilandeförklaring</h4>
<p>21 §</p>
<p>I paragrafen har tagits in en bestämmelse som anger att en allmän för-<br>valtningsdomstol far vilandeförklara ett mål helt eller delvis om en i<br>målet ingående fråga har samband med en fråga som är föremål för för-<br>handsbeskedsprövning.</p>
<p>Domstolen skall för varje överklagat mål, där bestämmelsen kan<br>komma att aktualiseras, göra en individuell bedömning av om likhet<br>finns mellan den fråga som domstolen har att pröva och den fråga som<br>Skatterättsnämnden eller Regeringsrätten har att bedöma. Regeln omfat-<br>tar inte bara den skattskyldige som är part i förhandsbeskedsärendet. Den<br>är också tillämplig på en skattskyldig i vars överklagade skattemål ingår<br>någon fråga som har samband med en fråga som samtidigt är föremål för<br>en förhandsbeskedsprövning avseende en annan skattskyldig.</p>
<p>Det skall i detta sammanhang påpekas att domstolen bör, om förutsätt-<br>ningarna för vilandeförklaring är uppfyllda, fatta ett formellt beslut om<br>vilandeförklaring.</p>
<p>Att domstolens beslut om vilandeförklaring inte får överklagas framgår<br>av 23 §.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>74</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>22 §</p>
<p>Av första stycket följer att ett förhandsbesked far överklagas hos Rege-<br>ringsrätten och att det inte krävs prövningstillstånd där.</p>
<p>Andra stycket reglerar tiden för ett överklagande. Överklagandet skall<br>ha kommit in till Skatterättsnämnden inom tre veckor från den dag<br>klaganden fick del av beskedet. Detta innebär att klagofristen överens-<br>stämmer med vad som i allmänhet gäller inom förvaltnings- och förvalt-<br>ningsprocessrätten. Enligt 15 § andra stycket skall förhandsbeskedet del-<br>ges parterna.</p>
<p>Ett av syftena med att låta Riksskatteverket ansöka om förhandsbesked<br>är att påskynda prejudikatbildningen. Med hänsyn härtill bör Riksskatte-<br>verket ha möjlighet att föra upp varje ärende till Regeringsrätten (se av-<br>snitt 6.5.2). I tredje stycket föreskrivs därför att Riksskatteverket far<br>överklaga ett förhandsbesked oavsett utgången i Skatterättsnämnden och<br>även om någon ändring inte yrkas. Det innebär för det första att Riks-<br>skatteverket kan överklaga till den enskildes förmån. För det andra inne-<br>bär det att verket, med vidhållande av sin inställning i Skatterätts-<br>nämnden, kan överklaga och yrka att nämndens avgörande skall fast-<br>ställas. Härigenom ges Riksskatteverket möjlighet att föra upp ett ärende<br>till Regeringsrätten, i de fall verket vunnit bifall till sin talan i Skatte-<br>rättsnämnden och den enskilde väljer att inte överklaga förhandsbe-<br>skedet. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>23 §</p>
<p>I paragrafen anges vilka beslut som inte far överklagas. Den gäller i fråga<br>om avvisande av ansökan enligt 12 §, avgift enligt 17 §, kostnad enligt<br>18 § samt vilandeförklaring enligt 21 §.</p>
<h4>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h4>
<p>Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 juli 1998. När den nya<br>lagen träder i kraft upphör lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor att<br>gälla. Detta framgår av punkt 1.</p>
<p>I punkt 2 anges huvudregeln att den nya lagen skall tillämpas även när<br>det gäller sådana förfaranden som redan inletts när lagen träder i kraft.</p>
<p>Av punkt 3 följer att sådan kostnad som avses i 18 § inte far lämnas för<br>indrivning om ansökan om förhandsbesked kommit in till Skatterätts-<br>nämnden före ikraftträdandet av den nya lagen.</p>
<p>Såvitt gäller tidsfristen för ett överklagande finns en skillnad mellan<br>den nya lagen och den nuvarande lagen om förhandsbesked i taxerings-<br>frågor. För att någon tvekan inte skall uppstå föreskrivs i punkt 4 att äldre<br>bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om tidsfristen för ett över-<br>klagande om förhandsbeskedet har lämnats före ikraftträdandet.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>75</p>
<p>9.2</p>
<h3>Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om Prop. 1997/98:65<br>punktskatter och prisregleringsavgifter</h3>
<h4>1 kap.</h4>
<p>7J</p>
<p>Ändringen i första stycket föranleds av att möjligheten för Statens jord-<br>bruksverk och Fiskeriverket att lämna förhandsbesked slopas (se avsnitt<br>6.2).</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>5§</p>
<p>Tillägget i paragrafen innebär att beskattningsmyndigheten kan bevilja<br>anstånd med betalning av skatt om skatten ifråga är föremål för prövning<br>i ett förhandsbeskedsärende som initierats av Riksskatteverket, se avsnitt<br>6.4.1. Härutöver har efter föredragningen i Lagrådet en språklig justering<br>gjorts.</p>
<h4>6 kap.</h4>
<p>1§</p>
<p>Första stycket ersätts av 5 § första stycket lagen om förhandsbesked i<br>skattefrågor. Bestämmelsen som rör Statens jordbruksverk och Fiskeri-<br>verket slopas. Det innebär att dessa myndigheter inte längre far lämna<br>förhandsbesked.</p>
<p>Andra och tredje styckena ersätts av 5 § andra stycket samma lag.</p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen ersätts av 7 §, 8 § andra stycket och 18 § lagen om förhands-<br>besked i skattefrågor.</p>
<p>3§</p>
<p>Första stycket ersätts av 12 § första stycket lagen om förhandsbesked i<br>skattefrågor.</p>
<p>Andra stycket första meningen ersätts av 14 § första stycket samma<br>lag. Bestämmelsen i andra meningen om att Riksskatteverket kan uppdra<br>åt viss tjänsteman att företräda verket avses flyttas till en ny förordning<br>om förhandsbesked i skattefrågor.</p>
<p>4$</p>
<p>Paragrafen har ansetts obehövlig, varför den slopas.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen ersätts av 16 § lagen om förhandsbesked i skattefrågor. Be-<br>stämmelsen om begränsning av förhandsbeskedets giltighetstid till tre år<br>har slopats, se avsnitt 6.5.1.</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>1§</p>
<p>I andra stycket har, med anledning av att samtliga regler om förhands-<br>besked samlas i en ny lag, stadgandet om att ett beslut om avvisande av<br></p>
<p>76</p>
<p>ansökan om förhandsbesked inte får överklagas tagits bort. Bestämmel-<br>sen återfinns i 23 § lagen om förhandsbesked i skattefrågor.</p>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen ersätts av 22 § lagen om förhandsbesked i skattefrågor.</p>
<h3>9.3 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen<br>(1988:327)</h3>
<p>68 §</p>
<p>Paragrafen och rubriken ”Förhandsbesked” närmast före den slopas med<br>anledning av att möjligheten att begära förhandsbesked beträffande skatt<br>som tas ut enligt fordonsskattelagen tas bort, se avsnitt 6.2.</p>
<h3>9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om<br>ersättning for kostnader i ärenden och mål om skatt,<br>m.m.</h3>
<h3>//</h3>
<p>Ändringen i första stycket, som har behandlats i avsnitt 6.4.3, innebär att<br>lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. blir<br>tillämplig i Skatterättsnämnden och Regeringsrätten i de förhandsbe-<br>skedsärenden där Riksskatteverket är sökande och den enskilde är<br>verkets motpart.</p>
<p>När det gäller förhandsbeskedsärenden initierade av Riksskatteverket<br>kan det antas att den aktuella skattefrågan är komplicerad och att rätts-<br>läget är oklart. Den skattskyldige torde därför i allmänhet finna för gott<br>att anlita juridiskt biträde eller ombud i ärendet. Mot bakgrund av att för-<br>handsbesked skall lämnas i sådana frågor som är av vikt för en enhetlig<br>lagtolkning eller rättstillämpning, dvs. prejudikatmål, bör regelmässigt<br>den skattskyldige som haft kostnader för ombud eller biträde, utredning<br>eller annat som skäligen behövts beviljas ersättning för kostnaderna i<br>enlighet med vad som stadgas i 3 § 2.</p>
<p>10 §</p>
<p>I paragrafen har gjorts ett tillägg som innebär att Skatterättsnämndens<br>beslut i ersättningsfrågan skall, i likhet med vad som gäller för förhands-<br>beskedet, överklagas hos Regeringsrätten.</p>
<h3>9.5 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen<br>(1994:200)</h3>
<h4>21 kap.</h4>
<p>1§</p>
<p>Paragrafen ersätts av 5 § första stycket lagen om förhandsbesked i skatte-<br>frågor.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>77</p>
<p>2 § Prop. 1997/98:65</p>
<p>Paragrafen ersätts av 7 § första stycket och 9 § andra stycket lagen om<br>förhandsbesked i skattefrågor.</p>
<p>5#</p>
<p>Paragrafen ersätts av ett flertal stadganden i lagen om förhandsbesked i<br>skattefrågor och sedermera i en förordning härom.</p>
<h3>9.6 Förslaget till lag om ändring av skattebetalningslagen<br>(1997:483)</h3>
<h4>17 kap.</h4>
<p>I det nya andra stycket har intagits en bestämmelse som ger skattemyn-<br>digheten möjlighet att bevilja anstånd med inbetalning av den skatt som<br>är föremål för prövning i ett förhandsbeskedsärende som initierats av<br>Riksskatteverket, se avsnitt 6.4.1.</p>
<p>I det tidigare andra stycket som nu har blivit ett tredje stycke framgår<br>för hur lång tid anstånd får beviljas. Av bestämmelsen följer att tiden för<br>anstånd som beviljas med anledning av att Riksskatteverket ansökt om<br>förhandsbesked får bestämmas till längst tre månader efter den dag då<br>beskedet lämnades.</p>
<h3>9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om<br>ackord rörande statliga fordringar m.m.</h3>
<p>2§</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket om behörig myndighet har ändrats så att<br>den hänvisar till skattebetalningslagens (1997:483) regler om behörighet<br>att fatta beslut. Den har också renodlats till att gälla endast ackord. Mot-<br>svarande bestämmelse i fråga om skuldsanering tas i stället in i 4 §.</p>
<p>I andra stycket som är nytt, föreskrivs att skattemyndigheten far upp-<br>dra åt kronofogdemyndigheten att fatta beslut i ackordsfrågan. Beträf-<br>fande skälen för att nu införa denna möjlighet och kriterierna för bedöm-<br>ningen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2).</p>
<p>3§</p>
<p>1 första stycket har det förts in ett andra led, av vilket det följer att ett<br>ackordsförslag inte far antas, trots att det är ekonomiskt fördelaktigt för<br>det allmänna, om det med hänsyn till gäldenärens personliga förhållan-<br>den eller av annan anledning framstår som olämpligt från allmän syn-<br>punkt. Härigenom görs det tydligt att prövningen inte kan inskränka sig<br>till enbart en ekonomisk jämförelse av utfallet mellan ackord och ett<br>exekutivt förfarande. Som framgår av den allmänna motiveringen<br>(avsnitt 7.3) är brottsligt eller annat mot samhället illojalt förfarande från<br>företagsledningens sida exempel på sådana omständigheter som kan<br>föranleda att ett ackordsförslag inte antas, trots att det är till fördel för det<br></p>
<p>78</p>
<p>allmänna i snävt ekonomisk mening. Finns det förutsättningar för att<br>ådöma företagsledaren näringsförbud talar det starkt mot ackord, även<br>om grunden för näringsförbudet inte är brott. Även andra omständigheter<br>än sådana som är direkt hänförliga till företagsledningen kan tänkas in-<br>verka på bedömningen, t.ex. att konkurrensförhållandena är sådana att<br>det framstår som stötande att godta ackordet.</p>
<p>Den bestämmelse om förutsättningarna för att godta ett förslag till fri-<br>villig skuldsanering som hittills funnits i tredje stycket har nu i stället<br>arbetats in i 5 §.</p>
<p>4§</p>
<p>I sin nya lydelse reglerar paragrafen uppgiften att företräda staten som<br>borgenär vid skuldsanering. Uppgiften flyttas nu från skattemyndigheten<br>till kronofogdemyndigheten. Med nedsättning av fordran avses att staten<br>helt eller delvis efterger sin fordran i det första, oreglerade steget av<br>skuldsanering.</p>
<p>Någon motsvarighet till den bestämmelse om inhämtande av yttrande<br>från kronofogdemyndigheten i ackordsärenden som tidigare fanns i para-<br>grafen föreslås inte. De föreskrifter om samråd mellan myndigheterna<br>som kan behövas i den nya ordningen med ett mellan skattemyndigheten<br>och kronofogdemyndigheten delat ansvar bör kunna ges i förordnings-<br>form eller genom föreskrifter som utfärdas av Riksskatteverket.</p>
<p>5$</p>
<p>I paragrafen i dess nya lydelse regleras förutsättningarna för att sätta ned<br>statens fordran i det första, oreglerade steget av skuldsanering eller att<br>godta ett förslag om frivillig skuldsanering i det andra steget. I båda<br>situationerna gäller att förutsättningarna för skuldsanering enligt<br>skuldsaneringslagen (1994:334) skall vara uppfyllda. Det ställs däremot<br>inte något krav på att uppgörelsen skall vara till fördel för det allmänna.</p>
<p>Genom kopplingen till skuldsaneringslagen avgränsas kretsen av<br>gäldenärer som kan komma i fråga. Sålunda omfattas inte näringsidkare,<br>annat än i den mycket begränsade utsträckning som följer av 4 a §<br>skuldsaneringslagen.</p>
<p>Avsikten är inte att kronofogdemyndigheten i det första steget skall<br>göra någon egen utredning. Myndigheten skall i detta skede endast med-<br>verka i uppgörelser där det står klart att skuldsaneringslagens krav är<br>uppfyllda. Förslaget skall normalt ha utarbetats med hjälp av kommunens<br>rådgivare eller på något annat tillförlitligt sätt. Behövs en närmare utred-<br>ning bör ansökningen avslås. Det kan då i stället bli aktuellt med frivillig<br>skuldsanering hos kronofogdemyndigheten (det andra steget). Vid ned-<br>sättning krävs att även övriga berörda borgenärer medverkar. Kravet att<br>dessa gör motsvarande eftergift innebär att alla fordringar i princip skall<br>sättas ned i proportion till beloppet.</p>
<p>För det andra steget (och steg tre) ändras inte förutsättningarna jämfört<br>med vad som hittills gällt enligt 3 § tredje stycket.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>79</p>
<p>6 § Prop. 1997/98:65</p>
<p>I paragrafen, som är ny, har den bestämmelse om överklagandeforbud<br>som tidigare fanns i 5 § tagits in utan någon ändring.</p>
<p>80</p>
<h2>Tillämpliga delar av sammanfattningen i<br>delbetänkandet Översyn av skatteflyktslagen<br>Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44)</h2>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>I betänkandet föreslår kommittén vissa ändringar i bl.a. lagen (1951:442)<br>om förhandsbesked i taxeringsfrågor. Förslagen i denna del samman-<br>fattas på följande sätt.</p>
<h4>Reformerat förhandsbesked</h4>
<p>Det är varken möjligt eller lämpligt att utforma skattelagstiftningen så att<br>alla olika tänkbara situationer förutses och samtliga oklarheter undanröjs.<br>Prejudikatbildningen inom skatterätten utgår därför ett mycket betydelse-<br>fullt komplement till lagstiftningen. I ovissa skattefrågor är snabba klar-<br>lägganden till gagn för rättslivet i allmänhet och för den enskildes rätts-<br>säkerhet i synnerhet. Prejudikaten från Regeringsrätten ökar effektivite-<br>ten i rättstillämpningen och avlastar skattemyndigheter och domstolar.</p>
<p>Kommittén har studerat följande metoder att påskynda prejudikatbild-<br>ningen på skatteområdet.</p>
<p>- Förbättrad fortursbehandling inom taxeringsprocessen.</p>
<p>- Överlämnande av fråga från länsrätt till Regeringsrätten.</p>
<p>- Språngrevision.</p>
<p>- Skatteförenklingskommitténs förslag om tolkningsbesked i skattefrågor<br>(Ds Fi 1987:1).</p>
<p>Vår uppfattning är att införandet av en möjlighet för det allmänna att<br>initiera förhandsbeskedsprövningar i vissa fall är den enda verkningsfulla<br>vägen för att på ett effektivt och påtagligt sätt påskynda prejudikatbild-<br>ningen på skatteområdet. Härigenom skapas också förutsättningar för att<br>bringa klarhet i ovissa skattefrågor utan att skattemyndigheten behöver<br>fatta beslut till den enskildes nackdel.</p>
<p>För att uppnå bästa möjliga samordning och säkerställa att de frågor<br>som väljs ut för en förhandsbeskedsprövning lämpar sig för en sådan<br>prövning bör det allmännas framställningar göras av Riksskatteverket.</p>
<p>Förfarandet bör i allt väsentligt anpassas till det nuvarande förhandsbe-<br>skedsinstitutet.</p>
<p>Till skillnad från de förhandsbesked som meddelas efter ansökan av<br>enskild har det allmänna att utgå ifrån omständigheter i ett enskilt ärende<br>som efter yrkande eller ansökan av den enskilde är föremål för skatte-<br>myndighetens bedömning. För att ett förhandsbesked skall fa lämnas<br>efter framställan av det allmänna krävs att frågan angår en enskild och att<br>den är av vikt för enhetlig lagtolkning och rättstillämpning. Den enskilde<br>skall således betraktas som part i förfarandet. För att den skattskyldige<br>inte skall åsamkas oskäliga kostnader bör han i normalfallet tillerkännas<br>ersättning för kostnader enligt lagen (1989:479) om ersättning för kost-<br>nader i ärenden och mål om skatt, m.m.</p>
<p>Vi föreslår att det allmänna ges möjlighet att initiera förhandsbe-<br>skedsprövningar i ärenden som rör samtliga skatter som enligt nuvarande</p>
<p>6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 65<br></p>
<p>ordning kan prövas förhandsbeskedsvägen och som handläggs av Skatte-<br>rättsnämnden som första instans.</p>
<h4>Ikraftträdande</h4>
<p>Vi föreslår att de lagförslag som följer av våra överväganden träder i<br>kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>82</p>
<h2>Tillämpliga delar av lagförslagen i delbetänkandet<br>Översyn av skatteflyktslagen Reformerat förhands-<br>besked (SOU 1996:44)</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:442) om förhands-<br>besked i taxeringsfrågor</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1, 5-6, 8-9, 11-12 §§ lagen (1951:442) om<br>förhandsbesked i taxeringsfrågor skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §’</p>
<p>Förhandsbesked far, om det är av synnerlig vikt för någon, efter an-<br>sökan lämnas angående viss fråga, som avser sökandens taxering till<br>kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,<br>avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensions-<br>kostnader samt fråga rörande tillämpning av lagen (1951:763) om statlig<br>inkomstskatt på ackumulerad inkomst. Gäller ansökningen fråga om<br>tillämpning av lagen (1995:575) mot skatteflykt far förhandsbesked<br>meddelas, om det är av vikt för sökanden.</p>
<p>I frågor som avses i första stycket får förhandsbesked också meddelas,<br>om det är av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>Vad som har sagts i första stycket första meningen och andra stycket<br>skall också tillämpas, när ägare till fastighet önskar erhålla förhandsbe-<br>sked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Detsamma<br>gäller den som enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152)<br>skall anses som ägare.</p>
<p>Förhandsbesked får också läm-<br>nas efter ansökan av Riksskatte-<br>verket avseende en fråga som angår<br>en enskilds taxering eller skattebe-<br>räkning i sådant avseende som av-<br>ses i första eller tredje styckena om<br>det är av vikt för en enhetlig lag-<br>tolkning eller rättstillämpning. Som<br>förutsättning gäller härvid att frå-<br>gan härrör från ett yrkande eller en<br>ansökan som den enskilde fram-<br>ställt till skattemyndighet.</p>
<p>Bestämmelser om rätt att erhålla förhandsbesked finns också i lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, fordonsskatte-<br>lagen (1988:327) och mervärdesskattelagen (1994:200).</p>
<p>Senaste lydelse 1995:582.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>83</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>5 §* Prop. 1997/98:65</p></td></tr>
</table>
<p>En ansökan om förhandsbesked En ansökan om förhandsbesked Bilaga 2<br>skall vara skriftlig. Ansökningen får skall vara skriftlig.</p>
<p>inte ges in senare än den dag, då<br>deklaration senast skall avlämnas<br>till ledning för det års taxering som</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>frågan avser.</p></td><td>
<p>En ansökan av enskild får inte<br>prövas om den kommit in senare än<br>den dag då deklaration senast skall<br>avlämnas till ledning för det års<br>taxering som frågan avser.</p>
<p>En ansökan av Riksskatteverket<br>får inte prövas om den fråga ansö-<br>kan avser har överklagats till all-<br>män förvaltningsdomstol.</p>
<p>Om fråga i ansökan av Riks-<br>skatteverket inte längre angår den<br>enskilde förfaller ansökan.</p></td></tr>
</table>
<p>Vid ansökningen skall fogas all den utredning i ärendet, som står<br>sökanden till buds. Sökanden kan föreläggas att inom viss tid komma in<br>med de ytterligare upplysningar, som nämnden anser sig behöva för att<br>meddela förhandsbesked. I föreläggandet skall det tas in en upplysning<br>om att ansökningen annars kan komma att avvisas.</p>
<p>Om ansökningen inte omedelbart<br>avvisas enligt 7 första stycket,<br>skall riksskatteverkets yttrande in-<br>hämtas i ärendet. Riksskatteverket<br>får uppdra åt en tjänsteman vid en<br>skattemyndighet att företräda<br>verket. Avser ansökningen fråga av<br>särskilt intresse för kommun, får<br>denna beredas tillfälle att yttra sig<br>över ansökningen.</p>
<p>Sökanden och riksskatteverket får<br>beredas tillfälle att muntligen lämna<br>upplysningar inför nämnden.</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Om en enskild ansöker om för-<br>handsbesked är Riksskatteverket<br>motpart i ärendet. Ansöker Riks-<br>skatteverket om förhandsbesked är<br>den enskilde som frågan angår<br>motpart i ärendet.</p>
<p>Part får beredas tillfälle att<br>muntligen lämna upplysningar inför<br>nämnden. Riksskatteverket får upp-<br>dra åt en tjänsteman vid en skatte-<br>myndighet att företräda verket. Av-<br>ser en ansökan av enskild fråga av<br>särskilt intresse för kommun, får<br>denna beredas tillfälle att yttra sig<br>över ansökningen.</p>
<p>' Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p>84</p>
<p>8§'</p>
<p>Förhandsbesked skall sändas till Part skall underrättas om inne-<br>sökanden och riksskatteverket i hållet i beslut varigenom Skatte-<br>rekommenderat brev med mottag- rättsnämnden avgör ett förhands-<br>ningsbevis. beskedsärende. Har förhandsbe-</p>
<p>sked meddelats skall underrättelse<br>ske genom delgivning.</p>
<p>9§<sup>2</sup></p>
<p>Beslut om förhandsbesked får Ett förhandsbesked far över-<br>överklagas hos regeringsrätten av klagas hos Regeringsrätten.<br>sökanden och riksskatteverket.</p>
<p>Riksskatteverket får uppdra åt en<br>tjänsteman vid en skattemyndighet<br>att företräda verket. Vederbörande<br>kommun och landstingskommun får<br>också överklaga beslutet, om för-<br>handsbeskedet avser taxering av<br>fastighet eller såvitt detsamma av-<br>ser taxering till kommunal inkomst-<br>skatt.</p>
<p>Riksskatteverket får överklaga ett<br>förhandsbesked oavsett utgången i<br>Skatterättsnämnden.</p>
<p>Riksskatteverket får uppdra åt en<br>tjänsteman vid en skattemyndighet<br>att företräda verket i Regerings-<br>rätten.</p>
<p>Vederbörande kommun och<br>landsting får också överklaga be-<br>slutet, om förhandsbeskedet avser<br>taxering av fastighet eller såvitt<br>detsamma avser taxering till kom-<br>munal inkomstskatt.</p>
<p>Beslut, varigenom skatterättsnämnden avvisat en ansökan om för-<br>handsbesked, får inte överklagas.</p>
<p>H §<sup>3</sup></p>
<p>Av skatterättsnämnden meddelat Ett förhandsbesked som vunnit<br>förhandsbesked eller, om besvär laga kraft är bindande för skatte-<br>däröver anförts, regeringsrättens i myndigheten i förhållande till den<br>anledning av besvären meddelade enskilde som beskedet angår, om<br>beslut skall lända till efterrättelse denne yrkar det.</p>
<p>vid taxering, som med beskedet<br>avses, om och i den mån den, på</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>85</p>
<p>vilkens begäran förhandsbeskedet<br>meddelats, därom framställer<br>yrkande. Därvid har denne att med-<br>dela erforderliga upplysningar till<br>bedömande av beskedets tillämp-<br>lighet.</p>
<p>Vad i första stycket är stadgat skall dock icke gälla, därest efter be-<br>skedets lämnande vidtagits författningsändring av beskaffenhet att på-<br>verka taxeringen i det avseendet beskedet angår.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>12 S<sup>1</sup></p>
<p>För ett förhandsbesked skall<br>varje sökande betala en avgift. Av-<br>giften bestäms av skatterätts-<br>nämnden med hänsyn till omstän-<br>digheterna i det enskilda fallet till<br>lägst 600 kronor och högst 10 000<br>kronor. Nämnden far dock om sär-<br>skilda skäl föreligger bestämma en<br>lägre avgift än 600 kronor eller<br>lämna sökanden förhandsbeskedet</p>
<p>För ett förhandsbesked skall<br>varje enskild sökande betala en av-<br>gift. Avgiften bestäms av skatte-<br>rättsnämnden med hänsyn till om-<br>ständigheterna i det enskilda fallet<br>till lägst 600 kronor och högst<br>10 000 kronor. Nämnden får dock<br>om särskilda skäl föreligger be-<br>stämma en lägre avgift än 600 kro-<br>nor eller lämna sökanden forhands-</p>
<p>utan avgift. Nämndens beslut om beskedet utan avgift. Nämndens<br>avgift far inte överklagas. beslut om avgift far inte överklagas.</p>
<p>Avgiften far tas ut genom postförskott på den försändelse genom<br>vilken förhandsbeskedet enligt 8 § sänds till sökanden. Betalas inte av-<br>giften inom en månad efter det att krav framställts får den tas ut genom<br>utmätning.</p>
<p>Har regeringsrätten undanröjt ett av skatterättsnämnden meddelat för-<br>handsbesked på grund av att det inte borde ha lämnats, skall avgiften be-<br>talas tillbaka.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p>86</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 kap. 17 § samt 6 kap. 6 § taxeringslagen<br>(1990:324) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>17 §’</p>
<p>Eftertaxering får också ske Eftertaxering far också ske</p>
<p>1. vid rättelse av felräkning, 1. vid rättelse av felräkning,</p>
<p>misskrivning eller annat uppenbart misskrivning eller annat uppenbart<br>förbiseende, förbiseende,</p>
<p>2. när kontrolluppgift som skall 2. när kontrolluppgift som skall</p>
<p>lämnas utan föreläggande enligt lämnas utan föreläggande enligt<br>lagen (1990:325) om självdeklara- lagen (1990:325) om självdeklara-<br>tion och kontrolluppgifter saknats tion och kontrolluppgifter saknats<br>eller varit felaktig, eller varit felaktig,</p>
<p>3. när en ändring i ett taxerings- 3. när en ändring i ett taxerings-</p>
<p>beslut föranleds av beslut som an- beslut föranleds av beslut som an-<br>ges i 13 § andra stycket 1-5. ges i 13 § andra stycket 1-5,</p>
<p>4. när förhandsbesked enligt<br>lagen (1951:442) om förhandsbe-<br>sked i taxeringsfrågor meddelats<br>efter ansökan av Riksskatteverket<br>om ansökan om förhandsbesked<br>kommit in till Skatterättsnämnden<br>före utgången av året efter taxe-<br>ringsåret, och</p>
<p>5. vid tillämpning av lagen<br>(1995:575) mot skatteflykt.</p>
<h4>6 kap.</h4>
<p>6§</p>
<p>Skattemyndigheten skall snarast Skattemyndigheten skall snarast<br>ompröva det överklagade beslutet, ompröva det överklagade beslutet.<br>Detta gäller dock inte om överklä- Detta gäller dock inte om överkla-<br>gandet skall avvisas enligt 5 § eller gandet skall avvisas enligt 5 §, hin-<br>hinder mot omprövningen förelig- der mot omprövningen föreligger<br>ger enligt 4 kap. 8 §. enligt 4 kap. 8 § eller den överkla-</p>
<p>gade frågan efter ansökan av Riks-<br>skatteverket redan är föremål för<br>prövning enligt lagen (1951:442)<br>om förhandsbesked i taxerings-<br>frågor.</p>
<p>Ett överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så<br>som den skattskyldige begär.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Senaste lydelse 1991:1902.</p>
<p>87</p>
<p>Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige<br>begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för<br>det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla över-<br>klagandet.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>88</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen<br>(1994:200)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 15 kap. 11 §, 20 kap. 6 § samt 21 kap. 1 och<br>3 §§ mervärdesskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>15 kap.</h4>
<p>U §</p>
<p>Efterbeskattning far beslutas om den skattskyldige</p>
<p>1. i en deklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat någon<br>oriktig uppgift till ledning för beskattningen,</p>
<p>2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål om skatt enligt denna lag, eller</p>
<p>3. underlåtit att lämna en deklaration eller en begärd uppgift och den<br>oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beskattningsbeslut<br>blivit felaktigt eller inte fattats.</p>
<p>Efterbeskattning får också be-<br>slutas</p>
<p>1. när en felräkning, felskrivning<br>eller något annat uppenbart förbi-<br>seende skall rättas, och</p>
<p>2. när en ändring föranleds av ett<br>beslut som anges i 8 § andra<br>stycket.</p>
<p>Efterbeskattning far också be-<br>slutas</p>
<p>1. när en felräkning, felskrivning<br>eller något annat uppenbart förbi-<br>seende skall rättas,</p>
<p>2. när en ändring föranleds av ett<br>beslut som anges i 8 § andra<br>stycket, och</p>
<p>3. när förhandsbesked enligt 21<br>kap. 1 § meddelats efter ansökan av<br>Riksskatteverket om ansökan om<br>förhandsbesked kommit in till<br>Skatterättsnämnden före utgången<br>av den i 9 § första stycket angivna<br>tiden</p>
<h4>20 kap.</h4>
<p>6§</p>
<p>Skattemyndigheten skall snarast<br>ompröva det överklagade beslutet.<br>Detta gäller dock inte om överkla-<br>gandet skall avvisas enligt 5 §, hin-<br>der mot omprövning finns enligt 15<br>kap. 3 § tredje stycket eller den<br>överklagade frågan efter ansökan<br>av Riksskatteverket redan är före-<br>mål för förhandsbeskedsprövning<br>enligt 21 kap.</p>
<p>skattemyndigheten ändrar beslutet</p>
<p>Skattemyndigheten skall snarast<br>ompröva det överklagade beslutet.<br>Detta gäller dock inte om överkla-<br>gandet skall avvisas enligt 5 § eller<br>hinder mot omprövning finns enligt<br>15 kap. 3 § tredje stycket.</p>
<p>Ett överklagande förfaller, om<br>såsom den skattskyldige begär.</p>
<p>Om myndigheten ändrar beslutet på ett annat sätt än den skattskyldige<br>begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Myndigheten</p>
<p>89</p>
<p>får lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet om det Prop. 1997/98:65<br>finns skäl för det. Bilaga 2</p>
<h4>21 kap.</h4>
<p>1§</p>
<p>Den särskilda nämnd som avses i 2 § lagen (1951:442) om förhandsbe-<br>sked i taxeringsfrågor (Skatterättsnämnden) kan på ansökan av den som<br>är eller kan komma att bli skattskyldig enligt denna lag meddela för-<br>handsbesked i frågor som avser den sökandes skattskyldighet. Förhands-<br>besked får meddelas om det är av vikt med hänsyn till den sökandes<br>intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>I övrigt gäller bestämmelserna i<br>2—4 §§, 5 § andra stycket och<br>6-11 §§ lagen (1951:442) om för-<br>handsbesked i taxeringsfrågor.</p>
<p>Förhandsbesked får också läm-<br>nas efter ansökan av Riksskatte-<br>verket avseende en fråga som angår<br>en enskilds skattskyldighet om det<br>är av vikt för en enhetlig lagtolk-<br>ning eller rättstillämpning. Som<br>förutsättning gäller härvid att frå-<br>gan härrör från ett yrkande eller en<br>ansökan som den enskilde fram-<br>ställt till skattemyndighet.</p>
<p>3§</p>
<p>I övrigt gäller bestämmelserna i<br>2-4 §§, 5 § tredje och fjärde<br>styckena och 6-11 §§ lagen<br>(1951:442) om förhandsbesked i<br>taxeringsfrågor z tillämpliga delar.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>90</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punkt-<br>skatter och prisregleringsavgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 §, 6 kap. 1, 3 och 5 §§ samt 8 kap. 4<br>och 7 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>7 §*</p>
<p>Efterbeskattning far ske om den skattskyldige</p>
<p>1. i deklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig<br>uppgift till ledning för beslut rörande beskattningen,</p>
<p>2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt,</p>
<p>3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,</p>
<p>4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov,</p>
<p>och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett<br>beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats.</p>
<p>Efterbeskattning får också ske</p>
<p>1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi-<br>seende,</p>
<p>2. när en ändring föranleds av be- 2. när en ändring föranleds av be-<br>slut som anges i 5 § andra stycket, slut som anges i 5 § andra stycket,</p>
<p>eller</p>
<p>3. när förhandsbesked enligt 6<br>kap. 1 § meddelats efter ansökan av<br>Riksskatteverket om ansökan om<br>förhandsbesked kommit in till<br>Skatterättsnämnden före utgången<br>av den i 6 § första meningen an-<br>givna tiden.</p>
<h4>6 kap.</h4>
<p>1 §<sup>2</sup></p>
<p>Den särskilda nämnd som avses i 2 § lagen (1951:442) om förhandsbe-<br>sked i taxeringsfrågor (Skatterättsnämnden) får, efter ansökan av den<br>som är skattskyldig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd<br>som kan medföra skyldighet att betala skatt, meddela förhandsbesked i<br>frågor som rör beskattningen, om det är av vikt för sökanden eller för en<br>enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Vad som sägs i första<br>meningen om Skatterättsnämnden skall i stället gälla för Jordbruksverket<br>och Fiskeriverket när fråga är om avgifter enligt 1 kap. 1 § första stycket<br>2.</p>
<p>Förhandsbesked får också läm-<br>nas efter ansökan av Riksskatte-</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Senaste lydelse 1991:1906.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1786.</p>
<p>91</p>
<p>verket avseende en fråga som angår<br>en enskilds beskattning i det av-<br>seende som anges i första stycket<br>första meningen om det är av vikt<br>for en enhetlig lagtolkning eller<br>rättstillämpning. Som förutsättning<br>gäller härvid att frågan härrör från<br>ett yrkande eller en ansökan som<br>den enskilde framställt till skatte-<br>myndighet.</p>
<p>I fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på<br>annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan<br>av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.</p>
<p>I frågor som rör beskattning enligt lagen (1994:1776) om skatt på<br>energi kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i<br>större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller<br>bränslen.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>3 §*</p>
<p>Finner myndighet som avses i 1 § med hänsyn till ansökningens inne-<br>håll, utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter att förhands-<br>besked inte bör meddelas, skall ansökningen avvisas.</p>
<p>Om ansökningen inte omedelbart Om enskild ansöker om för-<br>awisas skall Riksskatteverkets eller handsbesked är Riksskatteverket<br>allmänna ombudets yttrande in- eller allmänna ombudet motpart i<br>hämtas i ärendet. Riksskatteverket ärendet. Ansöker Riksskatteverket<br>far uppdra åt tjänsteman vid om förhandsbesked är den enskilde<br>Skattemyndigheten i Kopparbergs som frågan angår motpart i ären-<br>län att företräda verket i ärende om det.</p>
<p>förhandsbesked.</p>
<p>Riksskatteverket får uppdra åt<br>tjänsteman vid Skattemyndigheten i<br>Kopparbergs län att företräda<br>verket i ärende om förhandsbesked.</p>
<p>Ansökan av Riksskatteverket får<br>inte prövas om den fråga ansökan<br>avser har överklagats till allmän<br>förvaltningsdomstol. Om en sådan<br>fråga inte längre angår den en-<br>skilde som ansökan avser förfaller<br>ansökan.</p>
<p>5§</p>
<p>Ett förhandsbesked som har vun- Ett förhandsbesked som har vun-<br>nit laga kraft är bindande för stats- nit laga kraft är bindande för staten<br>verket i förhållande till sökanden, i förhållande till den enskilde som<br>om denne yrkar det. Förhandsbe- beskedet angår, om denne yrkar</p>
<p>Senaste lydelse 1993:462.</p>
<p>92</p>
<p>skedet gäller skatt som redovisas<br>efter det att beskedet har meddelats.<br>Det far inte avse längre tid än tre år.<br>Förhandsbeskedet upphör att gälla<br>vid författningsändringar som på-<br>verkar den fråga som beskedet av-<br>ser.</p>
<p>det. Ett förhandsbesked som med-<br>delats efter ansökan av enskild<br>gäller skatt som redovisas efter det<br>att beskedet har meddelats och får<br>inte avse längre tid än tre år. För-<br>handsbeskedet upphör att gälla vid<br>författningsändringar som påverkar<br>den fråga som beskedet avser.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>4§‘</p>
<p>Beskattningsmyndigheten skall Beskattningsmyndigheten skall<br>snarast ompröva det överklagade snarast ompröva det överklagade<br>beslutet. Detta gäller dock inte om beslutet. Detta gäller dock inte om<br>överklagandet skall avvisas enligt överklagandet skall avvisas enligt<br>3 § eller hinder mot omprövning 3 §, hinder mot omprövning före-<br>föreligger enligt 4 kap. 3 § tredje ligger enligt 4 kap. 3 § tredje<br>stycket. stycket eller den överklagade</p>
<p>frågan efter ansökan av Riksskatte-<br>verket redan är föremål för för-<br>handsbeskedsprövning enligt 6 kap.</p>
<p>Ett överklagande förfaller, om beskattningsmyndigheten ändrar be-<br>slutet så som den skattskyldige begär.</p>
<p>Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige<br>begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för<br>det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla över-<br>klagandet.</p>
<p>Ett beslut varigenom förhandsbe-<br>sked har meddelats får överklagas<br>hos Regeringsrätten av den skatt-<br>skyldige, annan sökande, Riks-<br>skatteverket och det allmänna om-<br>budet.</p>
<p>Överklagande av sökanden, Riks-<br>skatteverket eller det allmänna om-<br>budet skall ha kommit in inom en<br>månad från den dag då den som<br>klagar har fått del av förhandsbe-<br>skedet. Överklagande av skattskyl-<br>dig som inte är sökande skall ha<br>kommit in inom en månad från den</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Ett förhandsbesked får överkla-<br>gas hos Regeringsrätten av den<br>skattskyldige, annan enskild<br>sökande, Riksskatteverket och det<br>allmänna ombudet.</p>
<p>Riksskatteverket får överklaga ett<br>meddelat förhandsbesked oavsett<br>utgången i Skatterättsnämnden.</p>
<p>Överklagande av den skattskyl-<br>dige, annan enskild sökande, Riks-<br>skatteverket eller det allmänna om-<br>budet skall ha kommit in inom en<br>månad från den dag då den som<br>klagar har fått del av förhandsbe-<br>skedet. Överklagande av skattskyl-<br>dig som inte är sökande skall dock</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1990:331.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1993:462.</p>
<p>93</p>
<p>dag då förhandsbeskedet medde- ha kommit in inom en månad från<br>lades. den dag då förhandsbeskedet med-</p>
<p>delades.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.</p>
<p>94</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser beträffande<br>delbetänkandet Översyn av skatteflyktslagen<br>Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44)</h2>
<p>Efter remiss har yttranden kommit in från Justitiekanslem, Finansin-<br>spektionen, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Svea hovrätt, Kam-<br>marrätten i Jönköping, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten<br>i Kronobergs län, Kammarkollegiet, Sveriges Akademikers Centralorga-<br>nisation, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas Riksorgani-<br>sation, Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Uppsala universitet, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i<br>Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen,<br>Svenska Bankföreningen, Svenska Revisorsamfundet, Sveriges Advokat-<br>samfund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund,<br>Sveriges Redovisningskonsulters Förbund och Tjänstemännens<br>Centralorganisation.</p>
<p>Yttranden har också inkommit från Stockholms Handelskammare och<br>Sveriges Fastighetsägareförbund.</p>
<p>Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska<br>Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund<br>och Stockholms Handelskammare hänvisar i sina remissvar till ett ytt-<br>rande från Näringslivets Skattedelegation. Svenska Arbetsgivarföre-<br>ningen har dock anmält en avvikelse från delegationens yttrande.</p>
<p>Sveriges Akademikers Centralorganisation och Tjänstemännens<br>Centralorganisation har avstått från att yttra sig.</p>
<p>Riksskatteverket har bifogat yttranden från skattemyndigheterna i<br>Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,<br>Älvsborgs samt Västerbottens län.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>95</p>
<h2>Sammanfattningen i promemorian Förslag till<br>ändringar i lagen om förhandsbesked i taxerings-<br>frågor</h2>
<p>promemorian föreslås att samtliga regler om förhandsbesked på skatte-<br>frågor förs till lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.<br>Lagen får en ny rubrik, lagen om förhandsbesked i skattefrågor, och<br>genomgår en modernisering och genomgripande redaktionella ändringar.<br>Gemensamma kriterier för förhandsbesked på skatteområdet kommer<br>härigenom att gälla. Vissa av de bestämmelser som nu återfinns i lagen<br>föreslås flyttas till en ny förordning om förhandsbesked i skattefrågor.<br>Vid översynen beaktas de förslag som Skatteflyktskommittén (Fi<br>1995:04) lämnat i sitt delbetänkande Översyn av skatteflyktslagen Re-<br>formerat förhandsbesked (SOU 1996:44). Därutöver föreslås bl.a. att<br>överklagandetiden för ett förhandsbesked skall vara tre veckor och att<br>möjligheten för kommun och landsting att överklaga förhandsbesked där<br>de inte själva är part utmönstras.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>96</p>
<h2>Lagförslag i promemorian Förslag till ändringar i<br>lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:442) om förhands-<br>besked i taxeringsfrågor</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:442) om förhandsbesked<br>i taxeringsfrågor</p>
<p>dels att rubriken till lagen samt 1-12 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 13-16 §§, av<br>följande lydelse,</p>
<p>dels att det närmast före 1, 4, 7, 10, 11, 14 och 16 §§ skall införas sju<br>nya rubriker av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Lag om förhandsbesked i taxe-<br>ringsfrågor</p>
<p>Förhandsbesked får, om det är<br>av synnerlig vikt för någon, efter<br>ansökan lämnas angående viss<br>fråga, som avser sökandens taxe-<br>ring till kommunal inkomstskatt,<br>statlig inkomstskatt, statlig förmö-<br>genhetsskatt, avkastningsskatt på<br>pensionsmedel eller särskild<br>löneskatt på pensionskostnader<br>samt fråga rörande tillämpningen<br>av lagen (1951:763) om statlig in-<br>komstskatt på ackumulerad in-<br>komst. Gäller ansökningen fråga<br>om tillämpning av lagen<br>(1995:575) mot skatteflykt får för-<br>handsbesked meddelas, om det är<br>av vikt för sökanden.</p>
<p>Ifrågor som avses i första stycket<br>får förhandsbesked också med-<br>delas, om det är av vikt för enhetlig<br>lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>Vad som har sagts i första stycket<br>första meningen och andra stycket<br>skall också tillämpas, när ägare till</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Lag om förhandsbesked i skatte-<br>frågor</p>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>l§‘</p>
<p>Skatterättsnämnden får lämna<br>förhandsbesked i fråga som avser</p>
<p>1. skatt eller avgift för vilken<br>underlaget fastställs enligt taxe-<br>ringslagen (1990:324),</p>
<p>2. skatt som tas ut enligt lagen<br>(1984:151) om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter,</p>
<p>3. skatt enligt mervärdesskatte-<br>lagen (1994:200) samt</p>
<p>4. taxering enligt fastighetstaxe-<br>ringslagen (1979:1152).</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1995:582.</p>
<p>7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 65</p>
<p>fastighet önskar erhålla förhands-<br>besked angående viss fråga, som<br>avser taxering av fastigheten. Det-<br>samma gäller den som enligt 1 kap.<br>5 § fastighetstaxeringslagen</p>
<p>(1979:1152) skall anses som ägare.</p>
<p>Bestämmelser om rätt att erhålla<br>förhandsbesked finns också i lagen<br>(1984:151) om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter, fordons-<br>skattelagen (1988:327) och mer-<br>värdesskattelagen (1994:200).</p>
<p>Frågor om förhandsbesked prö-<br>vas av en särskild nämnd, skatte-<br>rättsnämnden. Den sammanträder<br>på två avdelningar, en för direkt<br>skatt och en för indirekt skatt.</p>
<p>Nämnden består av högst arton<br>ledamöter och högst arton ersättare<br>som regeringen förordnar för högst<br>fyra år. Bland ledamöterna utser<br>regeringen två ordförande och tre<br>vice ordförande.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Ledamöternas och ersättarnas<br>fördelning på avdelningarna be-<br>stäms av regeringen.</p>
<p>§'</p>
<p>Förhandsbesked får lämnas efter<br>ansökan av enskild i fråga som av-<br>ses i 1 § och angår sökanden, om<br>det är av vikt för sökanden eller för<br>en enhetlig lagtolkning eller<br>rättstillämpning att förhandsbesked<br>meddelas.</p>
<p>Vad som sagts i första stycket<br>gäller även den som</p>
<p>1. beställer en trycksak av en<br>skattskyldig om frågan gäller<br>skatteplikt för trycksak enligt lagen<br>(1972:266) om skatt på annonser<br>och reklam eller</p>
<p>2. i större omfattning förbrukar<br>elektrisk kraft eller bränslen om<br>frågan rör beskattning enligt lagen<br>(1994:1776) om skatt på energi.</p>
<p>Skatterättsnämnden är beslutför<br>när minst sex ledamöter är närva-<br>rande. Nämnden är emellertid<br>beslutför med färre ledamöter, om<br>tre, bland dem ordföranden, är<br>ense om utgången i ärendet.</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Förhandsbesked för lämnas efter<br>ansökan av Riksskatteverket i fråga<br>som avses i 1 § om frågan</p>
<p>1. angår en enskild,</p>
<p>2. är av vikt för en enhetlig lag-<br>tolkning eller rättstillämpning och</p>
<p>3. härrör från ett yrkande eller<br>en ansökan som en enskild fram-<br>ställt till skattemyndighet.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p>98</p>
<p>Fler än åtta ledamöter får inte<br>delta i nämndens beslut. Bland<br>ledamöterna skall ingå en ord-<br>förande eller en vice ordförande.</p>
<p>Om det framkommer skiljaktiga<br>meningar vid överläggning tilläm-<br>pas föreskrifterna i 16 kap. rätte-<br>gångsbalken om omröstning i<br>tvistemål.</p>
<p>Andra beslut än sådana som av-</p>
<p>ser förhandsbesked eller avvisning</p>
<p>enligt 7 J> första stycket får fattas av<br>en ordförande eller en vice ord-<br>förande ensam.</p>
<p>Ansökan</p>
<p>4 §'</p>
<p>Ärendena avgörs efter beredning En ansökan om förhandsbesked<br>och föredragning av tjänstemän vid skall vara skriftlig,<br>skatterättsnämndens kansli.</p>
<p>Sakkunnig och, även om hinder I ansökan skall sökanden lämna<br>för någon ledamot inte föreligger, de uppgifter som behövs för att för-<br>ersättare får kallas att närvara vid handsbesked skall kunna meddelas,<br>överläggningarna men dock inte<br>delta i nämndens beslut.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>En ansökan om förhandsbesked<br>skall vara skriftlig. Ansökningen får<br>inte ges in senare än den dag, då<br>deklaration senast skall avlämnas<br>till ledning för det års taxering som<br>frågan avser.</p>
<p>Vid ansökningen skall fogas all<br>den utredning i ärendet, som står<br>sökanden till buds. Sökanden kan<br>föreläggas att inom viss tid komma<br>in med de ytterligare upplysningar,<br>som nämnden anser sig behöva for<br>att meddela förhandsbesked. I<br>föreläggandet skall det tas in en<br>upplysning om att ansökningen<br>annars kan komma att avvisas.</p>
<p>i§<sup>2</sup></p>
<p>Avser en ansökan av enskild<br>fråga som avses i 1 § första stycket<br>1 eller 4 får ansökan inte prövas<br>om den kommit in senare än den<br>dag, då deklaration senast skall<br>lämnas till ledning för den taxering<br>som frågan avser.</p>
<p>Avser ansökan av enskild fråga<br>som avses i 1 § första stycket 2 eller<br>3, får ansökan inte prövas om den<br>har kommit in efter det att den<br>första redovisningsperiod har<br>börjat som berörs av den fråga som<br>ansökan avser. Om skatteredovis-<br>ningen inte avser redovisnings-<br>perioder får ansökan inte prövas<br>om den kommit in efter den dag då<br>deklaration senast skall lämnas.</p>
<p>’ Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p>99</p>
<p>6 §*</p>
<p>Om ansökningen inte omedelbart En ansökan av Riksskatteverket<br>avvisas enligt 7 £ första stycket, får inte prövas om den fråga an-<br>skall riksskatteverkets yttrande in- sökan avser har överklagats till<br>hämtas i ärendet. Riksskatteverket allmän förvaltningsdomstol. Om en<br>får uppdra åt en tjänsteman vid en fråga inte längre angår den en-<br>skattemyndighet att företräda skilde som är part enligt 8 § för-<br>verket. Avser ansökningen fråga av faller Riksskatteverkets ansökan,<br>särskilt intresse för kommun, får<br>denna beredas tillfälle att yttra sig<br>över ansökningen.</p>
<p>Sökanden och riksskatteverket får<br>beredas tillfälle att muntligen<br>lämna upplysningar inför nämnden.</p>
<p>Handläggningen</p>
<p>7§<sup>2</sup></p>
<p>Finner skatterättsnämnden med Sökanden får beredas tillfälle att<br>hänsyn till ansökningens innehåll inom viss tid komma in med de<br>att förhandsbesked inte bör ytterligare upplysningar, som<br>meddelas, skall ansökningen Skatterättsnämnden anser sig be-<br>awisas. höva för att pröva ansökan om för-</p>
<p>handsbesked.</p>
<p>Tas ansökningen upp till pröv- Skatterättsnämnden får begära<br>ning, meddelar nämnden, i den varuprov av sökanden. Görs under-<br>omfattning det anses böra ske, be- sökning eller anlitas sakkunnig för<br>sked hur den till nämnden att utreda en varas beskaffenhet<br>hänskjutna frågan skall bedömas skall sökanden betala kostnaden för<br>vid taxering. Om inte särskilda om- detta om myndigheten inte medger<br>ständigheter föranleder annat, får i undantag,<br>förhandsbeskedet anges endast de<br>grunder, som skall följas vid taxe-<br>ringen.</p>
<p>8§<sup>3</sup></p>
<p>Förhandsbesked skall sändas till Finner Skatterättsnämnden med<br>sökanden och riksskatteverket i hänsyn till ansökans innehåll att<br>rekommenderat brev med mottag- förhandsbesked inte bör meddelas<br>ningsbevis. skall ansökan avvisas. Detsamma</p>
<p>gäller om hinder mot att pröva an-<br>sökan föreligger enligt 5 eller 6 §.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p>100</p>
<p>9 §'</p>
<p>Beslut om förhandsbesked för Om en enskild ansöker om för-<br>överklagas hos regeringsrätten av handsbesked är Riksskatteverket<br>sökanden och riksskatteverket. motpart i ärendet.<br>Riksskatteverket för uppdra åt en<br>tjänsteman vid en skattemyndighet<br>att företräda verket. Vederbörande<br>kommun och landstingskommun för<br>också överklaga beslutet, om för-<br>handsbeskedet avser taxering av<br>fastighet eller såvitt detsamma av-<br>ser taxering till kommunal inkomst-<br>skatt.</p>
<p>Beslut, varigenom skatterätts- Ansöker Riksskatteverket om för-<br>nämnden avvisat en ansökan om handsbesked är den enskilde som<br>förhandsbesked, får inte överklä- frågan angår motpart i ärendet,<br>gas. Skatterättsnämnden får avvisa en</p>
<p>ansökan enligt 8 § utan att ge den<br>som är motpart enligt första eller<br>andra stycket tillfälle att yttra sig i<br>ärendet.</p>
<p>Omröstning</p>
<p>10 §<sup>2</sup></p>
<p>Överklagande enligt 9§ första Om det förekommer skiljaktiga<br>stycket skall ha kommit in inom en meningar vid överläggning tilläm-<br>månad från den dag då klaganden pas föreskrifterna i 16 kap. rätte-<br>fick del av förhandsbeskedet. gångsbalken om omröstning i</p>
<p>tvistemål.</p>
<p>Förhandsbesked</p>
<p>H §<sup>3</sup></p>
<p>Av skatterättsnämnden meddelat I ett förhandsbesked skall Skatte-<br>förhandsbesked eller, om besvär rättsnämnden i lämplig omfattning<br>däröver anförts, regeringsrättens i ge besked om hur den fråga som<br>anledning av besvären meddelade förhandsbeskedet avser skall be-<br>beslut skall lända till efterrättelse dömas i det ärende som frågan av-<br>vid taxering, som med beskedet ser.</p>
<p>avses, om och i den mån den, på<br>vilkens begäran förhandsbeskedet<br>meddelats, därom framställer yr-<br>kande. Därvid har denne att med-<br>dela erforderliga upplysningar till</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p>101</p>
<p>bedömande av beskedets tillämp-<br>lighet.</p>
<p>Vad i första stycket är stadgat<br>skall dock icke gälla, därest efter<br>beskedets lämnande vidtagits för-<br>fattningsändring av beskaffenhet att<br>påverka taxeringen i det avseendet<br>beskedet angår.</p>
<p>12 §'</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>För ett förhandsbesked skall varje<br>sökande betala en avgift. Avgiften<br>bestäms av skatterättsnämnden med<br>hänsyn till omständigheterna i det<br>enskilda fallet till lägst 600 kronor<br>och högst 10 000 kronor. Nämnden<br>får dock om särskilda skäl före-<br>ligger bestämma en lägre avgift än<br>600 kronor eller lämna sökanden<br>förhandsbeskedet utan avgift.<br>Nämndens beslut om avgift får inte<br>överklagas.</p>
<p>Avgiften får tas ut genom post-<br>förskott på den försändelse genom<br>vilken förhandsbeskedet enligt 8 §<br>sänds till sökanden. Betalas inte av-<br>giften inom en månad efter det att<br>krav framställts får den tas ut<br>genom utmätning.</p>
<p>Har regeringsrätten undanröjt ett<br>av skatterättsnämnden meddelat<br>förhandsbesked på grund av att det<br>inte borde ha lämnats, skall avgif-<br>ten betalas tillbaka.</p>
<p>Förhandsbesked skall delges<br>parterna.</p>
<p>13 §</p>
<p>Ett förhandsbesked som vunnit<br>laga kraft är bindande för beskatt-<br>ningsmyndigheten i förhållande till<br>den enskilde som beskedet angår,<br>om denne yrkar det.</p>
<p>Förhandsbeskedet upphör dock<br>att gälla om författningsändringar<br>påverkar den fråga som beskedet<br>avser.</p>
<p>Senaste lydelse 1991:177.</p>
<p>102</p>
<p>Avgifter</p>
<p>14 §</p>
<p>För ett förhandsbesked skall<br>varje enskild sökande betala en<br>avgift. Avgiften bestäms av Skatte-<br>rättsnämnden med hänsyn till om-<br>ständigheterna i det enskilda fallet.<br>Nämnden får dock om särskilda<br>skäl föreligger lämna sökanden<br>förhandsbesked utan avgift. Rege-<br>ringen får meddela närmare före-<br>skrifter om avgifternas storlek.</p>
<p>Om Regeringsrätten undanröjer<br>ett förhandsbesked på grund av att<br>det inte borde ha lämnats, skall<br>avgiften betalas tillbaka.</p>
<p>15 §</p>
<p>Avgift som inte har betalats in i<br>rätt tid skall lämnas för indrivning.</p>
<p>Bestämmelser om indrivning<br>finns i lagen (1993:891) om indriv-<br>ning av statliga fordringar m.m.<br>Vid indrivning får verkställighet<br>enligt utsökningsbalken ske.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>16 §</p>
<p>Ett förhandsbesked får över-<br>klagas hos Regeringsrätten. Ett<br>beslut om att avvisa en ansökan<br>enligt 8 § eller om avgift enligt 14 §<br>får inte överklagas.</p>
<p>Riksskatteverket får överklaga ett<br>förhandsbesked oavsett utgången i<br>Skatterättsnämnden.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Bestämmelserna i 14 och<br>15 §§ tillämpas såvitt gäller förhandsbesked i fråga som avses i 1 § 2 och<br>3 på ansökan som kommit in efter ikraftträdandet.</p>
<p>103</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen<br>(1994:200)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 kap. mervärdesskattelagen (1994:200)<br>skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1997.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>104</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punkt-<br>skatter och prisregleringsavgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter</p>
<p>dels att 6 kap. upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 4 kap. 7 skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>7§‘</p>
<p>Efterbeskattning få också ske om den skattskyldige</p>
<p>1. i deklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig<br>uppgift till ledning för beslut rörande beskattningen,</p>
<p>2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt,</p>
<p>3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,</p>
<p>4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov,</p>
<p>och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett<br>beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats.</p>
<p>Efterbeskattning far också ske</p>
<p>1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi-<br>seende,</p>
<p>2. när en ändring föranleds av 2. när en ändring föranleds av</p>
<p>beslut som anges i 5 § andra beslut som anges i 5 § andra stycket<br>stycket. eller</p>
<p>3. när förhandsbesked enligt<br>lagen (1951:442) om förhandsbe-<br>sked i skattefrågor meddelats efter<br>ansökan av Riksskatteverket om<br>ansökan om förhandsbesked kom-<br>mit in till Skatterättsnämnden före<br>utgången av den i 6 § första<br>meningen angivna tiden.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.</p>
<p>Senaste lydelse 1991:1906.</p>
<p>105</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 68 §' fordonsskattelagen (1988:327) skall<br>upphöra att gälla vid utgången av juni 1997.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Senaste lydelse 1992:1440.</p>
<p>106</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser beträffande<br>promemorian Förslag till ändringar i lagen om<br>förhandsbesked i taxeringsfrågor</h2>
<p>Efter remiss har yttranden kommit in från Justitiekanslem, Finansin-<br>spektionen, Riksskatteverket, Skatterättsnämnden, Riksrevisionsverket,<br>Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Göteborgs och<br>Bohus län, Länsrätten i Kronobergs län, Statens jordbruksverk, Fiskeri-<br>verket, Kammarkollegiet, Sveriges Akademikers Centralorganisation,<br>Företagarnas Riksorganisation, Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Kooperativa förbundet, Lands-<br>organisationen i Sverige, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska<br>Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Revisorsam-<br>fundet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund,<br>Sveriges Industriförbund, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund och<br>Tjänstemännens Centralorganisation.</p>
<p>Yttranden har också inkommit från Stockholms Handelskammare,<br>Svensk Industriförening och Sveriges Fastighetsägareförbund.</p>
<p>Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges<br>Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Stockholms Handels-<br>kammare och Svensk Industriförening hänvisar i sina remissvar till ett<br>yttrande från Näringslivets Skattedelegation</p>
<p>Statens jordbruksverk, Kammarkollegiet, Sveriges Akademikers<br>Centralorganisation, Kooperativa förbundet och Tjänstemännens Central-<br>organisation har avstått från att yttra sig.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>107</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag angående vissa<br>borgenärsfrågor</h2>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord<br>rörande statliga fordringar m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:892) om ackord rörande<br>statliga fordringar m.m.</p>
<p>dels att 2-5 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 och 7 §§, och<br>närmast före 1 § en ny rubrik med lydelsen ”Inledande bestämmelse”<br>samt närmast före 2,4 och 6 §§ nya rubriker av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Ackord</p>
<p>2§'</p>
<p>Beslut om att anta förslag om Beslut om att anta förslag om<br>ackord eller godta förslag om fri- ackord fattas av den skattemyndig-<br>villig skuldsanering fattas av het som är behörig enligt 2 kap.<br>skattemyndigheten i det län där 1-3 och 5 §§ skattebetalningslagen<br>gäldenärens hemortskommun är (1997:483).</p>
<p>belägen. Om gäldenären saknar<br>hemortskommun i landet fattas be-<br>slutet av Skattemyndigheten i<br>Stockholms län.</p>
<p>Den skattemyndighet som anges i<br>första stycket får uppdra åt en kro-<br>nofogdemyndighet att fatta beslut<br>om att anta förslag om ackord.</p>
<p>3§<sup>2</sup></p>
<p>Förslag om ackord far antas om Förslag om ackord far antas om<br>det kan anses fördelaktigt för det det kan anses fördelaktigt för det<br>allmänna. allmänna och om annan åtgärd inte</p>
<p>behövs från allmän synpunkt.</p>
<p>Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen<br>(1996:764) om företagsrekonstruktion far antas endast om övriga borge-<br>närer som ackordet angår godkänner det.</p>
<p>Förslag om frivillig skuldsane-<br>ring får godtas om förutsättningar-<br>na för skuldsanering enligt<br>skuldsaneringslagen (1994:334) är<br>uppfyllda.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:345.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:779.</p>
<p>108</p>
<p>Skuldsanering</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>4§</p>
<p>I ett ärende om ackord skall kro- Beslut om nedsättning av fordran<br>nofogdemyndigheten beredas till- och beslut om att godta förslag om<br>fälle att yttra sig, om det inte kan frivillig skuldsanering fattas av</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>anses obehövligt.</p></td><td>
<p>kronofogdemyndigheten i den<br>region där gäldenärens hemorts-<br>kommun är belägen. Om gäldenä-<br>ren saknar hemortskommun i landet<br>fattas beslutet av Kronofogdemyn-<br>digheten i Stockholm.</p></td></tr>
</table>
<p>5§</p>
<p>Beslut enligt denna lag far inte Beslut om nedsättning av fordran</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>överklagas.</p></td><td>
<p>far fattas och förslag om frivillig<br>skuldsanering far godtas om förut-<br>sättningarna för skuldsanering en-<br>ligt skuldsaneringslagen</p>
<p>(1994:334) är uppfyllda. Beslut om<br>nedsättning av fordran far dock<br>fattas endast om de övriga borge-<br>närer som skuldsaneringen angår<br>gör motsvarande eftergift.</p>
<p>Övriga bestämmelser</p>
<p>6§</p>
<p>De föreskrifter som behövs för<br>tillämpningen av denna lag med-<br>delas av regeringen eller den myn-<br>dighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>7§</p>
<p>Beslut enligt denna lag får inte<br>överklagas.</p></td></tr>
</table>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ackordsförslag<br>som har framställts och ansökan om frivillig skuldsanering som har<br>gjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>109</p>
<h2>LAGRÅDET</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-10-13</p>
<p>Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet</p>
<p>Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 25 september 1997 (Finansdepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade<br>skattefordringar m.m.,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för</p>
<p>Allmänna pensionsfonden,</p>
<p>4. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande</p>
<p>statliga fordringar m.m.,</p>
<p>6. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1997:356) om ändring i lagen</p>
<p>(1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen<br>(1928:370),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1997:524) om ändring i lagen<br>(1996:1344) om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingrid<br>Engquist.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<h4>Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)</h4>
<p>1 kap. 4 §</p>
<p>I tredje stycket räknas under olika punkter upp personer som skall lik-<br>ställas med skattskyldig. Uppräkningen utvidgas enligt förslaget med en<br>ny punkt 5 avseende delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen<br>(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (HBL) har ålagts betal-<br>ningsskyldighet för skatt. I författningskommentaren sägs att det rör sig<br>om en ändring i förtydligande syfte och att det av bestämmelsen följer att<br>beslut om betalningsskyldighet för bolagsmän i handelsbolag fattas av<br>skattemyndigheten.</p>
<p>Enligt 2 kap. 20 § HBL svarar bolagsmännen solidariskt för bolagets<br>förpliktelser. Avsikten med den ifrågavarande föreskriften i skattebetal-<br>ningslagen är tydligen att klargöra att skattemyndigheten har rätt att fast-<br>ställa sådan betalningsskyldighet för bolagsmännen och därigenom till-<br>skapa exekutionstitlar mot dem. Enligt Lagrådets mening kan lagänd-<br>ringen ifrågasättas från två utgångspunkter. För det första är det tveksamt<br>i vad mån fråga är om ett förtydligande och inte en materiell ändring. -<br>För det andra kan den åsyftade innebörden - dvs. att skattemyndigheten</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>111</p>
<p>skall ha rätt att fastställa betalningsskyldigheten - inte anses framgå av<br>den föreslagna föreskriften.</p>
<p>Frågan om skattemyndighet är behörig att fastställa betalningsskyldig-<br>het enligt 2 kap. 20 § HBL vad gäller skatt har diskuterats sedan lång tid.<br>Olika meningar har framförts bl.a. beroende på vilken typ av skatt det<br>gällt. Vad beträffar källskatt och arbetsgivaravgifter har Regeringsrätten i<br>rättsfallet RÅ 1990 ref. 50 funnit att skattemyndigheten har behörighet<br>att meddela fastställelsebeslut mot en bolagsman (se också RÅ 1981 Ba 3<br>och JO:s ämbetsberättelse 1982/83 s. 369-371). När det å andra sidan<br>gäller mervärdesskatt har i olika sammanhang uttalats att skattemyndig-<br>heten saknar behörighet att fastställa en bolagsmans betalningsskyldighet<br>och att detta i stället skall ske genom dom eller utslag i mål om betal-<br>ningsforeläggande, på samma sätt som gäller beträffande civilrättsliga<br>fordringar i allmänhet (se NJA 1994 s. 231 samt JK:s beslut den 1 au-<br>gusti 1979, dnr 278-79-40; jfr NJA 1976 s. 230). Det finns emellertid<br>också uttalanden av motsatt innebörd (se SOU 1987:10 s. 321 f. och<br>prop. 1995/96:170 s. 147).</p>
<p>Mot denna bakgrund hade det enligt Lagrådets mening - oavsett vad<br>som kan anses vara gällande rätt - varit värdefullt om förslaget, när nu<br>frågan avses att slutligen regleras, belysts ytterligare bl.a. genom en re-<br>missbehandling. Med hänsyn till att den föreslagna ordningen tillämpats i<br>praktiken sedan länge beträffande källskatter och arbetsgivaravgifter vill<br>Lagrådet dock inte motsätta sig att en lagreglering nu sker i huvudsak<br>enligt förslaget. Som Lagrådet tidigare anfört ger emellertid den före-<br>slagna bestämmelsen inte något klart uttryck for vad som åsyftas. Om<br>skattemyndighet skall ges rätt att besluta om betalningsskyldighet i fore-<br>varande fall bör en uttrycklig bestämmelse härom införas i lagen.</p>
<p>19 kap. 2 och 8 §§</p>
<p>I remissen föreslås att den nuvarande bestämmelsen i 8 § om en lägre<br>räntenivå (basränta) avseende för sent betald skatt till den del skatten inte<br>överstiger 10 000 kr skall upphöra att gälla. I stället infors i 2 § första<br>stycket en regel av innebörd att kostnadsränta skall beräknas efter en<br>räntesats motsvarande basräntan till den del den sammanlagda skatte-<br>skulden uppgår till högst 10 000 kr. Förslaget motiveras med att det i<br>skattekontosystemet inte är möjligt att direkt avgöra vilka skatteskulder<br>ett underskott består av. För att man inte skall tvingas att fördela ett<br>underskott på flera skatter bör enligt författningskommentaren ett<br>underskott behandlas på ett och samma sätt oberoende av hur det upp-<br>kommit.</p>
<p>Lagrådet inser att svårigheter kan uppkomma när räntereglema skall<br>tillämpas på en skattskyldig vars underskott består av skatteskulder for<br>vilka gäller olika ränteberäkningsregler. Såvitt Lagrådet kan förstå inne-<br>bär emellertid de föreslagna ändringarna en lösning på problemet endast i<br>de fall då den sammanlagda skatteskulden understiger 10 000 kr. Till den<br>del skuldbeloppet överstiger 10 000 kr synes reglerna om ränteberäkning<br>även framdeles förutsätta att underskottet i förekommande fall kan för-<br>delas på olika skatter.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>111</p>
<p>Tilläggas kan vidare att lagtexten inte ger klart besked om vilken av<br>flera skatteskulder som skall omfattas av den förmånliga basräntan. An-<br>tag exempelvis att en fysisk person, som har en inte förfallen skatteskuld<br>enligt 5 § på 45 000 kr, samtidigt har en förfallen skatteskuld på 15 000<br>kr. För dessa skulder gäller tre olika räntenivåer. Det framgår inte hur<br>förmånsbeloppet i 2 § första stycket skall fördelas mellan dessa skulder.</p>
<p>Med hänsyn till att de föreslagna ändringarna synes underlätta tillämp-<br>ningen i åtminstone en del fall vill Lagrådet inte motsätta sig att dessa<br>genomförs. Den nya bestämmelsen i 2 § första stycket bör dock förtyd-<br>ligas. Lagrådet finner det vidare angeläget att ränteberäkningsreglema<br>ses över med inriktning på att åstadkomma ett enklare system.</p>
<h4>Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord<br>rörande statliga fordringar m.m.</h4>
<p>I första stycket föreskrivs för närvarande att förslag om ackord far antas,<br>om det kan anses fördelaktigt för det allmänna. I lagrådsremissen föreslås<br>det ytterligare villkoret för godkännande av ett ackordsförslag att annan<br>åtgärd inte behövs från allmän synpunkt. Avsikten med detta tillägg är<br>enligt författningskommentaren att göra det tydligt att det inte enbart<br>handlar om en ekonomisk jämförelse mellan utfallet av ett ackord och<br>utfallet av ett exekutivt förfarande. Som exempel på omständigheter som<br>kan föranleda att ett ackordsförslag inte antas, trots att det är till fördel<br>för det allmänna i snävt ekonomisk mening, nämns i lagrådsremissen att<br>företagsledningen har förfarit brottsligt eller på annat sätt illojalt mot<br>samhället, liksom att förutsättningar finns för att ådöma företagsledaren<br>näringsförbud. Också andra omständigheter sägs kunna inverka på be-<br>dömningen, t.ex. att konkurrensförhållandena är sådana att det framstår<br>som stötande att godta ackordsförslaget.</p>
<p>Den nya bestämmelsen har utformats i överensstämmelse med ett för-<br>slag av Riksskatteverket, trots att detta förslag under remissbehandlingen<br>kritiserats från flera håll för att inte ge tillräcklig ledning för be-<br>dömningen om ett ackordsförslag skall antas eller ej. Att bestämmelsen<br>inte gavs en annan utformning motiverades med att denna utformning<br>överensstämde med vad som gäller på andra rättsområden och fick anses<br>lämplig även i detta sammanhang. Några exempel på förebilder i lagar på<br>andra rättsområden lämnades dock inte.</p>
<p>Lagrådet delar uppfattningen under remissbehandlingen att den nya<br>bestämmelsen från lagteknisk synpunkt inte är tillfredsställande utfor-<br>mad. I stället för att återspegla syftet med bestämmelsen väcker det före-<br>slagna tillägget bl.a. frågan vilka andra åtgärder än godkännande av ett<br>ackordsförslag som "behövs" från allmän synpunkt.</p>
<p>Bestämmelsens nuvarande lydelse ger enligt Lagrådets mening visst<br>utrymme för tolkningen att det inte kan anses fördelaktigt för det all-<br>männa att anta ett ackordsförslag, om denna lösning med hänsyn till att<br>gäldenären har förfarit klandervärt eller av annan anledning framstår som<br>stötande. För att denna innebörd skall komma till tydligare uttryck bör<br>det framgå av lagtexten att det rör sig om dels en renodlat ekonomisk</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>112</p>
<p>bedömning, dels en lämplighetsbedömning med hänsyn till gäldenärens<br>personliga förhållanden och andra omständigheter.</p>
<p>Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att 3 § första stycket<br>ges följande lydelse:</p>
<p>Förslag om ackord far antas, om det kan anses ekonomiskt fördelaktigt<br>för det allmänna och det inte med hänsyn till gäldenärens personliga<br>förhållanden eller av annan anledning ffamstar som olämpligt från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>4§</p>
<p>Enligt förslaget till ändring av paragrafen flyttas uppgiften att företräda<br>staten som borgenär vid skuldsanering enligt skuldsaneringslagen<br>(1994:334) från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Sist-<br>nämnda myndighet tilläggs borgenärsfunktionen också vid det i lagråds-<br>remissen beskrivna första oreglerade steget av skuldsanering och far där-<br>vid möjlighet att under vissa förutsättningar helt eller delvis efterge sta-<br>tens fordran på skatt.</p>
<p>Den föreslagna ordningen innebär, som framhålls i remissen, att kro-<br>nofogdemyndigheten far dubbla roller vid skuldsaneringsförfarandet,<br>nämligen dels som borgenärsföreträdare, dels som handläggande och be-<br>slutande myndighet. Vidare skall enligt förslaget statens borgenärsfunk-<br>tioner delas upp på två myndigheter. Skattemyndigheten skall sålunda i<br>princip ha kvar borgenärsfunktionen bl.a. vid ackord (2 §). Överflytt-<br>ningen till kronofogdemyndighet av borgenärsfunktionen vid skuldsane-<br>ring motiveras med att den nuvarande ordningen med kronofogdemyn-<br>digheten som skuldsaneringsmyndighet och skattemyndigheten som<br>borgenärsföreträdare medfört åtskilligt dubbelarbete.</p>
<p>De principiella betänkligheter som kan resas mot att kronofogdemyn-<br>digheten far en dubbelroll är enligt Lagrådets mening inte av den arten att<br>Lagrådet har anledning att motsätta sig förslaget. Lagrådet har inte heller<br>anledning att ifrågasätta att den föreslagna ordningen innebär en effekti-<br>vitetsvinst vad gäller skuldsaneringsarbetet. Vad som möjligen kan dis-<br>kuteras är om det är lämpligt att på föreslaget sätt dela upp statens borge-<br>närsfunktioner på två myndigheter.</p>
<p>Åtminstone i teorin kan beträffande en och samma gäldenär samtidigt<br>uppkomma frågan om ackord eller skuldsanering skall tillämpas. Det är<br>angeläget att utvecklingen på området följs så att åtgärder kan vidtas om<br>den föreslagna ordningen visar sig ge upphov till problem i praktiken.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndig-<br>het som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs<br>för tillämpningen av lagen. Av den allmänna motiveringen framgår att<br>bemyndigandet ansetts nödvändigt bl.a. för att Riksskatteverket skall<br>kunna ange riktlinjer för när en skattemyndighet med stöd av 2 § andra<br>stycket skall uppdra åt en kronofogdemyndighet att fatta beslut om att<br>anta förslag till ackord.</p>
<p>I remissen sägs inget om hur bemyndigandet förhåller sig till reglerna<br>om normgivning i 8 kap. regeringsformen. Det framgår således inte om</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 65<br></p>
<p>bemyndigandet tar sikte på materiella föreskrifter och - i så fall - hur<br>delegeringens lagenlighet bedömts med hänsyn till reglerna i 8 kap. 3 och<br>7 §§ regeringsformen. Har avsikten emellertid varit att bemyndigandet<br>skall avse endast verkställighetsföreskrifter eller andra föreskrifter som<br>regeringen kan meddela med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen, kan<br>det sättas i fråga om bemyndigandet är nödvändigt. Saken bör enligt Lag-<br>rådets mening klarläggas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<h4>Övriga lagförslag</h4>
<p>Förslagen lämnas utan erinran.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>114</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag angående förhands-<br>besked i skattefrågor</h2>
<h3>1 Förslag till lag om förhandsbesked i skattefrågor</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller förhandsbesked om</p>
<p>1. skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen<br>(1990:324),</p>
<p>2. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter,</p>
<p>3. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), och</p>
<p>4. taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).</p>
<p>Förhandsbesked lämnas av Skatterättsnämnden efter ansökan av en<br>enskild eller Riksskatteverket.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<h4>Förutsättningar för förhandsbesked</h4>
<p>2 § Efter ansökan av en enskild far förhandsbesked lämnas om det är av<br>vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.</p>
<p>Första stycket gäller även den som</p>
<p>1. avser att beställa en trycksak av en skattskyldig om frågan gäller<br>skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och<br>reklam eller</p>
<p>2. i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft<br>eller bränslen om frågan rör beskattning enligt lagen (1994:1776) om<br>skatt på energi.</p>
<p>3 § Efter ansökan av Riksskatteverket får förhandsbesked lämnas om</p>
<p>1. frågan angår en enskild och gäller ett yrkande eller en ansökan som<br>denne framställt hos skattemyndigheten samt</p>
<p>2. det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att<br>förhandsbesked lämnas.</p>
<h4>Hur ärendet inleds i Skatterättsnämnden, m.m.</h4>
<p>4 § En ansökan om förhandsbesked skall vara skriftlig.</p>
<p>I ansökan skall sökanden lämna de uppgifter som behövs för att för-<br>handsbesked skall kunna lämnas.</p>
<p>5 § Skatterättsnämnden far bereda sökanden tillfälle att inom viss tid<br>komma in med de ytterligare upplysningar, som nämnden anser sig be-<br>höva för att pröva ansökan om förhandsbesked.</p>
<p>115</p>
<p>Skatterättsnämnden far i fråga som avses i 1 § första stycket 2 begära<br>varuprov av sökanden.</p>
<h4>Tidsfrister</h4>
<p>6 § En enskilds ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första stycket 1<br>eller 4 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden senast den dag, då<br>deklaration senast skall lämnas till ledning för den taxering som frågan<br>avser.</p>
<p>En enskilds ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första stycket 2<br>eller 3 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden innan den första redo-<br>visningsperiod som berörs av den fråga som ansökan avser har börjat.<br>Om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder skall ansökan ha<br>kommit in senast den dag då deklaration senast skall lämnas.</p>
<p>7 § Riksskatteverkets ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första<br>stycket 1 eller 4 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången<br>av året efter taxeringsåret.</p>
<p>Riksskatteverkets ansökan rörande en fråga som avses i 1 § första<br>stycket 2 eller 3 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången<br>av andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt-<br>ningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redovis-<br>ningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.</p>
<h4>Motpart</h4>
<p>8 § Om en enskild ansöker om förhandsbesked är Riksskatteverket mot-<br>part i ärendet.</p>
<p>Om Riksskatteverket ansöker om förhandsbesked är den enskilde som<br>frågan angår motpart i ärendet.</p>
<h4>Hinder mot att pröva ansökan</h4>
<p>9 § Riksskatteverkets ansökan far inte prövas om den fråga som ansökan<br>avser har överklagats till och anhängiggjorts vid allmän förvaltnings-<br>domstol innan ansökan kommit in till Skatterättsnämnden.</p>
<p>Om en fråga inte längre angår Riksskatteverkets motpart förfaller<br>Riksskatteverkets ansökan.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<h4>Avvisning av ansökan</h4>
<p>10 § Finner Skatterättsnämnden med hänsyn till ansökans innehåll att<br>förhandsbesked inte bör lämnas skall ansökan avvisas. Detsamma gäller<br>om ansökan kommit in för sent eller om det finns hinder enligt 9 § första<br>stycket mot att pröva ansökan.</p>
<p>En ansökan får avvisas utan att den som är motpart ges tillfälle att yttra<br>sig i ärendet.</p>
<p>116</p>
<h4>Handläggning</h4>
<p>11 § Om ansökan inte omedelbart avvisas skall Skatterättsnämnden ge<br>motparten tillfälle att yttra sig skriftligen.</p>
<p>Skatterättsnämnden far bereda parterna tillfälle att muntligen lämna<br>upplysningar inför nämnden.</p>
<h4>Omröstning</h4>
<p>12 § Om det förekommer skiljaktiga meningar vid överläggningen i<br>Skatterättsnämnden tillämpas vad som föreskrivs i 16 kap. rättegångs-<br>balken om omröstning i tvistemål.</p>
<h4>Förhandsbeskedet</h4>
<p>13 § I förhandsbeskedet skall Skatterättsnämnden i lämplig omfattning<br>ange hur den fråga som förhandsbeskedet avser skall bedömas.</p>
<p>Förhandsbeskedet skall delges parterna.</p>
<p>14 § Ett förhandsbesked som vunnit laga kraft är bindande för skatte-<br>myndigheten och allmän förvaltningsdomstol i förhållande till den en-<br>skilde som beskedet angår, om denne yrkar det.</p>
<p>Förhandsbeskedet upphör dock att gälla om en författningsändring på-<br>verkar den fråga som beskedet avser.</p>
<h4>Avgift, kostnad och ersättning</h4>
<p>15 § För ett förhandsbesked rörande en fråga som avses i 1 § första<br>stycket 1 eller 4 skall en enskild sökande betala en avgift. Avgiften be-<br>stäms av Skatterättsnämnden med hänsyn till omständigheterna i det en-<br>skilda fallet. Nämnden far om det finns särskilda skäl lämna ett för-<br>handsbesked utan avgift.</p>
<p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter om avgiftens storlek.</p>
<p>Om Regeringsrätten undanröjer ett förhandsbesked på grund av att det<br>inte borde ha lämnats, skall avgiften betalas tillbaka.</p>
<p>16 § Om Skatterättsnämnden eller Regeringsrätten gör en undersökning<br>eller anlitar en sakkunnig för att utreda en varas beskaffenhet skall<br>sökanden betala kostnaden för detta om nämnden eller Regeringsrätten<br>inte medger undantag.</p>
<p>17 § Avgift enligt 15 § och kostnad enligt 16 § som inte betalats in i rätt<br>tid skall lämnas för indrivning.</p>
<p>Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning<br>av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt ut-<br>sökningsbalken ske.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>117</p>
<p>9 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 65</p>
<p>18 § Bestämmelser om ersättning av allmänna medel för en skattskyldigs<br>kostnader i ärenden om förhandsbesked finns i lagen (1989:479) om er-<br>sättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.</p>
<h4>Vilandeförklaring</h4>
<p>19 § Om en fråga i ett mål vid en allmän förvaltningsdomstol har sam-<br>band med en fråga om förhandsbesked som är anhängig i Skatterätts-<br>nämnden eller Regeringsrätten, får domstolen förordna att målet helt eller<br>delvis skall vila till dess att förhandsbeskedet vunnit laga kraft.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>20 § Ett förhandsbesked far överklagas hos Regeringsrätten.</p>
<p>Ett överklagande skall ha kommit in till Skatterättsnämnden inom tre<br>veckor från den dag då klaganden fick del av förhandsbeskedet.</p>
<p>Riksskatteverket får överklaga ett förhandsbesked oavsett utgången i<br>Skatterättsnämnden.</p>
<p>21 § Beslut om avvisning av ansökan enligt 10 §, avgift enligt 15 §, kost-<br>nad enligt 16 § eller vilandeförklaring enligt 19 § far inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998, då lagen (1951:442) om<br>förhandsbesked i taxeringsfrågor skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. Den nya lagen gäller, om inte annat sägs i 3 eller 4, även vid hand-<br>läggningen av ansökningar som kommit in till Skatterättsnämnden före<br>ikraftträdandet men då ännu inte prövats.</p>
<p>3. Bestämmelsen i 17 § tillämpas, såvitt gäller kostnader enligt 16 §,<br>endast på ansökningar som kommit in till Skatterättsnämnden efter<br>ikraftträdandet.</p>
<p>4. Om Skatterättsnämnden har lämnat ett förhandsbesked före ikraft-<br>trädandet gäller äldre bestämmelser i fråga om tidsfristen för ett överkla-<br>gande.</p>
<p>111</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter<sup>1</sup></p>
<p>dels att 6 kap. och 8 kap. 7 § skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 1 kap. 7 §, 5 kap. 5 § och 8 kap. 1 § skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>7§<sup>2</sup></p>
<p>Hos Jordbruksverket eller Fiske- Hos Jordbruksverket eller Fiske-<br>riverket skall det finnas ett allmänt riverket skall det finnas ett allmänt<br>ombud som för det allmännas talan ombud som för det allmännas talan<br>hos förvaltningsdomstol i mål och hos förvaltningsdomstol i mål och<br>ärenden enligt denna lag i vilka ärenden enligt denna lag i vilka<br>Jordbruksverket eller Fiskeriverket Jordbruksverket eller Fiskeriverket<br>är beskattningsmyndighet. Ombudet är beskattningsmyndighet.<br>skall också yttra sig i sådana ären-<br>den hos Jordbruksverket eller<br>Fiskeriverket som avser förhands-<br>besked enligt 6 kap.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar<br>det allmänna ombudet och ersättare för denne.</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>5§<sup>3</sup></p>
<p>Om ett beskattningsbeslut över- Om ett beskattningsbeslut över-<br>klagats, den skattskyldige begärt klagats, den skattskyldige begärt<br>omprövning eller det annars kan omprövning Riksskatteverket an-<br>antas att skatten kommer att sättas sökt om förhandsbesked enligt<br>ned, kan den skattskyldige av be- lagen (1998:000) om förhandsbe-<br>skattningsmyndigheten få anstånd sked i skattefrågor eller det annars<br>med att betala skatten. Bestämmel- kan antas att skatten kommer att<br>serna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ sättas ned, kan den skattskyldige av<br>skattebetalningslagen (1997:483) beskattningsmyndigheten fa an-<br>gäller då i tillämpliga delar. stånd med att betala skatten. Be-</p>
<p>stämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och<br>11 §§ skattebetalningslagen</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse av</p>
<p>6 kap. 1 § 1994:1786</p>
<p>6 kap. 2 § 1991:702</p>
<p>6 kap. 3 § 1996:952</p>
<p>8 kap. 7 § 1993:462.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1993:462.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1997:492.</p>
<p>119</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>(1997:483) gäller då i tillämpliga<br>delar.</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>1 §’</p>
<p>Beskattningsmyndighetens beskattningsbeslut i en fråga som kan ha<br>betydelse for beskattningen samt beslut om anstånd med att lämna dekla-<br>ration eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetal-<br>ning av skatt och om att avvisa en begäran om omprövning av beskatt-<br>ningsbeslut far överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och, i fråga<br>om skatter och avgifter enligt 1 kap. 1 § första stycket 1, av Riksskatte-<br>verket samt, i övriga fall, av det allmänna ombudet.</p>
<p>Beslut om skatterevision, före- Beslut om skatterevision och fö-<br>läggande av vite och avvisande av reläggande av vite får inte överkla-<br>ansökan om förhandsbesked får inte gas.</p>
<p>överklagas.</p>
<p>Skattemyndighetens övriga beslut enligt denna lag överklagas hos<br>Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut far inte överklagas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1995:620.</p>
<p>120</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)’<br>dels att 68 § skall upphöra att gälla,<br>dels att rubriken närmast före 68 § skall utgå.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.</p>
<p>Senaste lydelse av 68 § 1996:955.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>121</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning<br>för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 och 10 §§ lagen (1989:479) om ersättning<br>för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §’</p>
<p>Denna lag gäller ersättning av Denna lag gäller ersättning av<br>allmänna medel för en skattskyldigs allmänna medel för en skattskyldigs<br>kostnader hos domstolar och andra kostnader hos domstolar och andra<br>myndigheter i ärenden och mål om myndigheter i ärenden och mål om<br>skatter, tullar och avgifter samt skatter, tullar och avgifter samt<br>taxering av fastighet. Lagen tilläm- taxering av fastighet. Lagen tilläm-<br>pas även i mål enligt lagen pas även i mål enligt lagen<br>(1978:880) om betalningssäkring (1978:880) om betalningssäkring<br>för skatter, tullar och avgifter. Den för skatter, tullar och avgifter. I<br>tillämpas dock inte i ärenden om ärenden om förhandsbesked enligt<br>förhandsbesked lagen (1998:000) om förhandsbe-</p>
<p>sked i skattefrågor är lagen<br>tillämplig endast om Riksskatte-<br>verket ansökt om förhandsbesked.</p>
<p>Med avgifter avses i denna lag sådana avgifter som omfattas av lagen<br>om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Med skattskyldig<br>avses den vars skyldighet att betala skatt, tull eller avgift har varit före-<br>mål för prövning, liksom den som är ägare till fastighet eller som enligt 1<br>kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.</p>
<p>10 §<sup>2</sup></p>
<p>Myndighets beslut överklagas hos Skatterättsnämndens beslut över-<br>den länsrätt inom vars domkrets klagas hos Regeringsrätten. En<br>beslutet har fattats. annan myndighets beslut överkla-</p>
<p>gas hos den länsrätt inom vars dom-<br>krets beslutet har fattats.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:674.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1997:1099.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>122</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen<br>(1994:200)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 21 kap. mervärdesskattelagen (1994:200)<br>skall upphöra att gälla vid utgången av maj 1998.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>123</p>
<h3>6 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen<br>(1997:483)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 17 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>17 kap.</h4>
<p>2§<br>Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt</p>
<p>1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt<br>eller delvis från skatten,</p>
<p>2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett be-<br>skattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli<br>skyldig att betala skatten, eller</p>
<p>3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut<br>eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande<br>skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt<br>att betala skatten.</p>
<p>Om Riksskatteverket ansökt om<br>förhandsbesked enligt lagen<br>(1998:000) om förhandsbesked i<br>skattefrågor far skattemyndigheten<br>bevilja anstånd med inbetalning av<br>den skatt som är beroende av ut-<br>gången i förhandsbeskedsärendet.</p>
<p>Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då<br>beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning<br>eller med anledning av överklagandet.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.</p>
<p>124</p>
<h2>LAGRÅDET</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-01-15</p>
<p>Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet<br>Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 11 december 1997 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om förhandsbesked i skattefrågor,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-<br>regleringsavgifter,</p>
<p>3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader</p>
<p>i ärenden och mål om skatt, m.m.,</p>
<p>5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) och</p>
<p>6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn<br>Peter Broberg.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<h4>Förslaget till lag om förhandsbesked i skattefrågor</h4>
<p>Den föreslagna lagen avses ersätta dels lagen (1951:442) om förhandsbe-<br>sked i taxeringsfrågor, dels vissa bestämmelser om förhandsbesked i<br>lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och i mer-<br>värdesskattelagen (1994:200). Förslaget innehåller också den nyheten att<br>Riksskatteverket far möjlighet att ansöka om förhandsbesked i skattefrå-<br>gor.</p>
<p>Lagrådet tillstyrker att nuvarande bestämmelser om förhandsbesked på<br>skatteområdet förs samman i en ny lag. Vad som föreslagits i remissen<br>om Riksskatteverkets rätt att initiera förhandsbesked föranleder inte hel-<br>ler någon erinran från Lagrådets sida. Några principiella hinder mot att<br>låta det remitterade förslaget ligga till grund för lagstiftning föreligger<br>därför inte. På några punkter finns det dock anledning att diskutera de i<br>remissen valda lösningarna.</p>
<p>Den nu gällande lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor innehåller<br>regler om antalet ledamöter i Skatterättsnämnden (2 §) samt om högsta<br>och lägsta antalet ledamöter som skall delta i nämndens beslut för att den<br>skall vara beslutför (3 §). Någon motsvarighet till dessa regler finns inte i<br>det remitterade förslaget. I den allmänna motiveringen anförs - med hän-<br>visning till den inom Finansdepartementet utarbetade promemorian (dnr<br>Fi96/1652) - att bestämmelser om bl.a. nämndens organisation, antal<br>ledamöter och beslutforhet är av sådan karaktär att de inte är lämpliga att<br>reglera i lag. Härtill kommer, sägs det vidare, att bestämmelserna faller<br>inom regeringens normgivningskompetens som grundas direkt på 8 kap.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>125</p>
<p>regeringsformen (RF). Mot denna bakgrund anser regeringen att be-<br>stämmelserna inte behöver tas in i lag utan kan bestämmas genom en<br>förordning.</p>
<p>Vilka överväganden som lett fram till ståndpunkten att bestämmelser<br>om t.ex. antal ledamöter och beslutforhet i Skatterättsnämnden kan regle-<br>ras i förordning framgår inte av remissen eller den åberopade promemo-<br>rian. Uppfattningen framstår enligt Lagrådets mening som diskutabel.<br>Föreskrifter som gäller grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet<br>anses allmänt sett böra hänföras till föreskrifter om skatt (jfr prop.<br>1973:90 s. 302 och t.ex. RÅ 1987 ref. 21 och RÅ 1988 ref. 146). Till<br>grunderna för taxeringsförfarandet hör enligt Lagrådets uppfattning det<br>regelverk som anger av vem och på vilket sätt beslut om underlaget för<br>beskattningen skall fattas.</p>
<p>Ett förhandsbesked som vunnit laga kraft är på yrkande av den en-<br>skilde bindande för skattemyndigheten och allmän förvaltningsdomstol<br>(14 §). Grundläggande regler rörande förhandsbeskedsinstitutet synes<br>mot bl.a. denna bakgrund böra hänföras till skatteområdet. De i formellt<br>hänseende viktiga reglerna om antalet ledamöter och beslutforhet i Skat-<br>terättsnämnden måste anses tillhöra denna kategori och alltså kräva lag-<br>form. För denna ståndpunkt talar - förutom regleringen i den nuvarande<br>lagstiftningen om förhandsbesked - också att föreskrifter om exempelvis<br>skattenämnds sammansättning och beslutförhet tagits in i lag (se 2 kap.<br>5-7 §§ taxeringslagen/1990:324/).</p>
<p>Lagrådet förordar i enlighet med det anförda att reglerna om Skatte-<br>rättsnämndens sammansättning och beslutförhet tas in i lag. Lagrådet har<br>däremot inget att invända mot att reglerna om beredning och föredrag-<br>ning av ärenden om förhandsbesked tas in i en regeringsförordning.</p>
<p>2§</p>
<p>Enligt paragrafens första stycke får förhandsbesked lämnas efter ansökan<br>av en enskild om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolk-<br>ning eller rättstillämpning. Något krav på att förhandsbeskedet skall avse<br>sökandens beskattning uppställs inte enligt förslaget. Ett sådant krav<br>gäller däremot i princip enligt nuvarande ordning; se 1 § lagen om för-<br>handsbesked i taxeringsfrågor, 21 kap. 1 § mervärdesskattelagen och<br>6 kap. 1 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Såvitt framgår av den allmänna motiveringen och författningskommen-<br>taren har avsikten inte varit att slopa kravet på att ett förhandsbesked i<br>princip skall gälla sökandens beskattning. Vid föredragningen har också<br>bekräftats att någon sådan ändring av nuvarande ordning inte varit av-<br>sedd. Lagrådet förordar därför att första stycket omarbetas så att det klart<br>framgår att ett besked enligt detta stycke bara far lämnas i frågor som rör<br>sökandens egen beskattning.</p>
<p>3§</p>
<p>I paragrafen regleras den nya möjligheten för Riksskatteverket att få för-<br>handsbesked. Som förutsättning härför gäller enligt lagtexten att frågan<br>angår en enskild och gäller ett yrkande eller en ansökan som denne fram-</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>126</p>
<p>ställt hos skattemyndigheten samt att det är av vikt för en enhetlig lag-<br>tolkning eller rättstillämpning att förhandsbesked lämnas.</p>
<p>I författningskommentaren anförs att den aktuella frågan dessutom<br>skall vara tvistig mellan den enskilde och skattemyndigheten. För att<br>fastslå att så är fallet måste, enligt kommentaren, frågan ha föranlett ett<br>ställningstagande i sak från skattemyndigheten; det är dock inte nödvän-<br>digt att myndighetens inställning i sakfrågan kommit till uttryck i ett<br>taxerings- eller beskattningsbeslut.</p>
<p>Det kan till att börja med konstateras att den i författningskommen-<br>taren angivna förutsättningen att frågan skall vara tvistig och ha föranlett<br>ett ställningstagande från skattemyndighetens sida inte har någon täck-<br>ning i ordalagen i förevarande paragraf. Om dessa förutsättningar skall<br>gälla bör det uttryckligen anges i paragrafen.</p>
<p>Det bör därvid uppmärksammas att det inte är klart vad som menas<br>med att frågan skall vara tvistig och ha föranlett ett ställningstagande i<br>sak från skattemyndigheten utan att detta kommit till uttryck i ett<br>taxerings- eller beskattningsbeslut. Vad gäller den årliga taxeringen före-<br>gås en avvikelse från deklarationen i samband med det grundläggande<br>beslutet i regel av ett s.k. övervägande (jfr 3 kap. 2 § taxeringslagen). Om<br>detta är ett sådant ställningstagande som åsyftas i kommentaren är att<br>märka att den bedömning som görs i ett övervägande kan komma att änd-<br>ras på grund av erinringar från den skattskyldiges sida. Den skattskyldige<br>kan givetvis också ändra inställning med hänsyn till vad som anförs i<br>övervägandet eller i senare skriftväxling inför beslutet. I det samman-<br>hanget bör beaktas 9 § andra stycket vari föreskrivs att Riksskatteverkets<br>ansökan förfaller om en fråga inte längre angår Riksskatteverkets mot-<br>part. Härmed avses enligt författningskommentaren att den enskilde från-<br>fallit den ansökan eller det yrkande som ursprungligen framställts av<br>denne hos skattemyndigheten; vid sådant förhållande kan nämligen enligt<br>kommentaren inte göras gällande att den prövade frågan angår den en-<br>skilde.</p>
<p>Lagrådet ifrågasätter mot denna bakgrund om det finns anledning att<br>låta Riksskatteverket ansöka om förhandsbesked angående en beskatt-<br>ningsfråga redan innan skattemyndigheten meddelat ett beslut i saken. En<br>sådan ordning kan som framgått komma att medföra onödigt arbete, ef-<br>tersom ansökningen förfaller om den skattskyldige frånfaller sitt yrkande.</p>
<p>9§</p>
<p>Som har framgått av vad Lagrådet anfört under 3 § är avsikten med andra<br>stycket att Riksskatteverkets ansökan skall förfalla om den enskilde inte<br>längre vidhåller den ansökan eller det yrkande som han framställt hos<br>skattemyndigheten. Enligt författningskommentaren kan vid sådant för-<br>hållande inte göras gällande att den prövade frågan ”angår” den enskilde.<br>Lagrådet delar inte denna uppfattning. Enligt Lagrådets mening måste en<br>fråga rörande beskattningen av en skattskyldig anses angå denne oavsett<br>hans inställning i sak. Den åsyftade innebörden av andra stycket bör i<br>stället uttryckas så att Riksskatteverkets ansökan förfaller om motparten<br>inte längre vidhåller det yrkande eller den ansökan som han framställt<br>hos skattemyndigheten.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>127</p>
<p>15 §</p>
<p>Av första stycket framgår att en enskild sökande i regel skall betala en<br>avgift for förhandsbesked rörande bl.a. inkomstskatt och fastighetstaxe-<br>ring. Avgiften bestäms av Skatterättsnämnden ”med hänsyn till omstän-<br>digheterna i det enskilda fallet”.</p>
<p>Enligt andra stycket får regeringen meddela närmare föreskrifter om<br>avgiftens storlek. I författningskommentaren anförs att det härigenom<br>överlåts åt regeringen att bestämma om avgifternas storlek.</p>
<p>Vad som föreslagits beträffande avgiftsuttaget väcker frågan om av-<br>giftsreglernas konstitutionella karaktär. Det skulle kunna göras gällande<br>att utformningen av avgiftsreglerna i så hög grad påverkar den praktiska<br>möjligheten for en enskild att utnyttja förhandsbeskedsinstitutet att av-<br>giftsreglerna bör anses utgöra en integrerad del av systemet och därmed<br>kräva lagform. Bemyndigandet i andra stycket är i så fall oförenligt med<br>reglerna i RF om delegering av normgivning. Å andra sidan är institutet<br>frivilligt och det finns skäl att utgå från att den avgift som den enskilde<br>skall betala även framdeles kommer att understiga Skatterättsnämndens<br>faktiska kostnad for förhandsbeskedet. Med hänsyn härtill far enligt Lag-<br>rådets uppfattning övervägande skäl anses tala för att avgiften inte är en<br>skatt och inte heller en sådan betungande avgift som avses i 8 kap. 3 §<br>RF. Regeringen kan då utan bemyndigande meddela föreskrifter i ämnet<br>(jfr 8 kap. 13 § RF).</p>
<p>Något konstitutionellt hinder mot att regeringen utan bemyndigande<br>meddelar föreskrifter rörande avgiftsuttaget föreligger således i och for<br>sig inte. Däremot följer av principen om formell lagkraft att föreskrifter i<br>en förordning inte får strida mot föreskrifter i lag. Regleringen i första<br>stycket kan inte uppfattas på annat sätt än att Skatterättsnämnden tillde-<br>lats uppgiften att i det enskilda fallet avgöra vilken avgift som skall tas<br>ut. Utrymmet for regeringen att i en förordning meddela föreskrifter om<br>avgiftens storlek är vid sådant förhållande mycket begränsat. Bemyn-<br>digandet i andra stycket framstår därmed som missvisande.</p>
<p>För att undvika motsättningen mellan innehållet i första och andra<br>styckena kan olika lösningar komma i fråga. Ett alternativ kan vara att<br>avstå från avgiftsregleringen i första stycket och i stället ta in samtliga<br>föreskrifter om avgiftens storlek i en regeringsförordning. Möjligt är<br>också att slopa bemyndigandet i andra stycket och uttömmande reglera<br>avgiftsuttaget i lagen. Väljes sistnämnda lösning kan det dock finnas skäl<br>att - såsom skett i den nuvarande lagen om förhandsbesked i taxerings-<br>frågor (12 § första stycket) - i lagtexten föra in bestämmelser om högsta<br>och lägsta avgift.</p>
<p>20 §</p>
<p>I tredje stycket föreskrivs att Riksskatteverket får överklaga ett förhands-<br>besked oavsett utgången i Skatterättsnämnden. Enligt ett uttalande i den<br>allmänna motiveringen kodifieras härigenom den praxis som innebär att<br>Riksskatteverket får överklaga ett förhandsbesked även om beskedets<br>innehåll har gått emot den enskilde. Under föredragningen i Lagrådet har<br>upplysts att avsikten med bestämmelsen också är att ge Riksskatteverket</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>128</p>
<p>rätt att överklaga ett förhandsbesked för att kunna få beskedet fastställt<br>genom ett prejudicerande avgörande av Regeringsrätten. För att denna<br>innebörd skall komma till tydligare uttryck förordar Lagrådet att be-<br>stämmelsen avslutas med orden ”och även om någon ändring inte yrkas”.</p>
<h4>Övriga lagförslag</h4>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>129</p>
<h2>F inansdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,<br>Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,<br>Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: statsrådet Östros</p>
<p>Prop. 1997/98:65</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i<br>skattefrågor, m.m.</p>
<p>130</p>
<p>Eländers Gotab 55825, Stockholm 1998</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall=utskottet1997/98:SkU19?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?BBordläggning1998-02-03 00:00:00inträffat2INLInlämning1998-02-03 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1998-02-04 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-02-18 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avFinansdepartementet2014-11-22 12:26:41statustextstatustextÄrendet är avslutatGL03652019-05-22 17:21:19tilldelatTilldelatSkatteutskottet2014-11-22 12:26:41behandlas_i1997/98:SkU19GL01SkU19bet1997/98SkU19Reformerat förhandsbesked, m.m.Betänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:65<br/>
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.GL02Sk30mot1997/98Sk30med anledning av prop. 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:65<br/>
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.GL02Sk31mot1997/98Sk31med anledning av prop. 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:65<br/>
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.GL02Sk32mot1997/98Sk32med anledning av prop. 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.Motionföljdmotionav Bo Lundgren m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:65<br/>
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.GL02Sk31mot1997/98Sk31med anledning av prop. 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.av Bo Lundgren m.fl. (M)Motionföljdmotionav Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (FP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:65<br/>
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.GL02Sk32mot1997/98Sk32med anledning av prop. 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (FP)Motionföljdmotionav Ronny Korsberg (MP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:65<br/>
Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.GL02Sk30mot1997/98Sk30med anledning av prop. 1997/98:65 Reformerat förhandsbesked i skattefrågor, m.m.av Ronny Korsberg (MP)Motion