2222457GL03641997/9864propproppropProposition 1997/98:64PropositionPropositionJustitiedepartementet6401998-01-29 00:00:002025-12-19 14:02:491998-01-01 00:00:00Lag om allmän kameraövervakningdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GL0364/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GL0364https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0364
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1997/98:64</h1>
<h2>Lag om allmän kameraövervakning</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0364/prop_199798__64-1.png" style="width:36pt;height:22pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1997/98:64</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 29 januari 1998</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en ny lag om allmän kameraövervakning som<br>skall ersätta lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. Det<br>huvudsakliga syftet med förslaget är att reglera användningen av<br>kameraövervakning på ett sådant sätt att detta hjälpmedel för att<br>förhindra brott och minska risken för olyckor kan utnyttjas på ett<br>effektivt sätt samtidigt som ett tillfredsställande skydd mot<br>integritetskränkningar upprätthålls.</p>
<p>Den nya lagen föreslås omfatta även avlyssning eller upptagning av<br>ljud som sker i samband med optisk övervakning. Avlyssning eller<br>upptagning av ljud skall enligt förslaget aldrig få ske utan att upplysning<br>lämnas om det.</p>
<p>Enligt förslaget utvidgas rätten att, främst i brottsförebyggande syfte,<br>bedriva allmän kameraövervakning efter tillstånd.</p>
<p>Det föreslås vidare att allmän kameraövervakning i banklokaler,<br>postkontor och butiker skall undantas från kravet på tillstånd. Kraven för<br>den tillståndsfria kameraövervakningen regleras i lagen och innebär bl.a.<br>att en anmälan skall göras till länsstyrelsen.</p>
<p>I propositionen behandlas även polisens rätt att utan tillstånd bedriva<br>allmän kameraövervakning om det av särskild anledning föreligger risk<br>för att allvarlig brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för<br>allvarlig förstörelse av egendom kommer att utövas på viss plats.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 64</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................4</p>
<p>2.1 Förslag till lag om allmän kameraövervakning..................4</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen</p>
<p>(1971:291).........................................................................11</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 12</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................13</p>
<p>4 Utgångspunkterna för regeringens förslag......................................14</p>
<p>4.1 Nuvarande lagstiftning om användningen av</p>
<p>övervakningskameror.......................................................14</p>
<p>4.2 Behovet av lagändringar...................................................16</p>
<p>5 Användningen av övervakningskameror.........................................16</p>
<p>5.1 Allmänna utgångspunkter.................................................16</p>
<p>5.2 Tillämpningsområdet för lagen.........................................19</p>
<p>5.3 Upplysningsplikten och rätten att använda dold kamera.. 23</p>
<p>5.4 Tillståndsprövning............................................................26</p>
<p>5.5 Undantag från tillståndsplikten.........................................30</p>
<p>5.6 Övervakning efter anmälan...............................................34</p>
<p>5.7 Rätten att bevara material och tillgången till bevarat</p>
<p>material m.m.....................................................................40</p>
<p>5.8 Kommunernas och de fackliga organisationernas roll......44</p>
<p>5.9 Tillsyn och finansiering m.m............................................48</p>
<p>6 Kostnader och ikraftträdande..........................................................51</p>
<p>7 Författningskommentar...................................................................52</p>
<p>7.1 Förslag till lag om allmän kameraövervakning................52</p>
<p>7.2 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen</p>
<p>(1971:291).........................................................................69</p>
<p>7.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 70</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet...........................................71</p>
<p>Bilaga 2 Utredningens lagförslag........................................................80</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning av remissinstanser.............................................87</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................88</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................................................97</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1998.... 104</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................105</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om allmän kameraövervakning,</p>
<p>2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),</p>
<p>3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<h3>2.1 Förslag till lag om allmän kameraövervakning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Inledande bestämmelser</h4>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om användning av<br>övervakningsutrustning (allmän kameraövervakning). Allmän<br>kameraövervakning skall ske med tillbörlig hänsyn till enskildas<br>personliga integritet.</p>
<p>I fråga om hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål<br>gäller lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning och lagen<br>(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.</p>
<p>2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag</p>
<p>1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed<br>jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på<br>platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska<br>anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana<br>utrustningar (övervakningskameror) samt</p>
<p>2. separata tekniska anordningar för avlyssning eller upptagning av<br>ljud som i samband med användning av övervakningskamera används för<br>personövervakning (övrig övervakningsutrustning).</p>
<h4>Upplysningsplikt</h4>
<p>3 § Upplysning om allmän kameraövervakning skall lämnas genom<br>tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Om ljud kan<br>avlyssnas eller tas upp vid övervakningen skall särskild upplysning<br>lämnas om detta.</p>
<p>4 § Upplysning enligt 3 § behöver inte lämnas</p>
<p>1. om allmän kameraövervakning sker för att skydda en anläggning<br>eller ett område som enligt 4 § 2-6 eller 5 § lagen (1990:217) om skydd<br>för samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt<br>eller</p>
<p>2. vid allmän kameraövervakning som en polismyndighet utfor vid<br>automatisk hastighetsövervakning.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl far undantag från upplysningsplikten i<br>övrigt medges av länsstyrelsen. En ansökan om undantag skall vara<br>skriftlig. I sådana ärenden tillämpas, om övervakningsutrustningen skall<br>kunna riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde, 16 § andra stycket<br>och 18 §. Länsstyrelsen skall i sitt beslut om undantag meddela de villkor<br>som behövs.</p>
<p>Vad som sägs om undantag från upplysningsplikten i första och andra<br>styckena gäller inte avlyssning eller upptagning av ljud.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<h4>Tillstånd</h4>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>5 § Tillstånd till allmän kameraövervakning krävs för att en<br>övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot en<br>plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd behövs dock inte i fall som<br>avses i 7-10 §§.</p>
<p>Under de förutsättningar som anges i 11 och 12 §§ är allmän<br>kameraövervakning tillåten efter enbart anmälan.</p>
<p>6 § Tillstånd till allmän kameraövervakning skall meddelas om intresset<br>av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte<br>bli övervakad. Vid bedömningen av intresset av allmän<br>kameraövervakning skall särskilt beaktas om övervakningen behövs för<br>att förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed jämförliga ändamål.<br>Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad skall<br>särskilt beaktas hur övervakningen skall utföras och vilket område som<br>skall övervakas.</p>
<h4>Undantag från tillståndsplikten</h4>
<p>7 § Tillstånd krävs inte för allmän kameraövervakning</p>
<p>1. när övervakningen sker med en övervakningskamera som av<br>trafiksäkerhetsskäl eller för säkerheten i arbetsmiljön är uppsatt på<br>fordon, maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller<br>användaren,</p>
<p>2. vid övervakning som utförs av Vägverket vid trafikövervakning<br>eller</p>
<p>3. när övervakningen sker i sådana fall som avses i 4 § första stycket.</p>
<p>8 § En polismyndighet eller den som är räddningsledare enligt<br>räddningstjänstlagen (1986:1102) far bedriva allmän kamera-<br>övervakning utan tillstånd, om övervakningen är av vikt för att avvälja en<br>hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en<br>inträffad olyckshändelse.</p>
<p>9 § En polismyndighet far bedriva allmän kameraövervakning utan<br>tillstånd, om det av särskild anledning finns risk för att allvarlig<br>brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för omfattande<br>förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och syftet<br>med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott.</p>
<p>10 § Allmän kameraövervakning enligt 8 eller 9 § far ske under högst en<br>månad utan att ansökan om tillstånd givits in till länsstyrelsen. Om<br>ansökan gjorts inom en månad far övervakningen bedrivas utan tillstånd<br>även till dess att länsstyrelsen har prövat ansökningen.</p>
<h4>Anmälan</h4>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>11 § En övervakningskamera får efter anmälan enligt 17 § sättas upp för<br>allmän kameraövervakning i en banklokal eller ett postkontor, i området<br>omedelbart utanför in- och utgångar till en sådan lokal samt vid<br>betalningsautomater eller liknande anordningar i anslutning till en sådan<br>lokal, om</p>
<p>1. övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott<br>och</p>
<p>2. övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik.</p>
<p>Med banklokal avses en lokal där det huvudsakligen bedrivs<br>bankrörelse enligt bankrörelselagen (1987:617). Med postkontor avses en<br>lokal där det huvudsakligen bedrivs verksamhet i vilken ingår<br>postverksamhet enligt postlagen (1993:1684).</p>
<p>Avlyssning eller upptagning av ljud får ske endast sedan anordning för<br>avlyssning eller upptagning av ljud aktiverats på grund av misstanke om<br>brott.</p>
<p>12 § En övervakningskamera får efter anmälan enligt 17 § sättas upp för<br>allmän kameraövervakning i en butikslokal, om</p>
<p>1. övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott,</p>
<p>2. övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik<br>och</p>
<p>3. den som avser att bedriva övervakningen har träffat en skriftlig<br>överenskommelse om övervakningen med skyddsombud,<br>skyddskommitté eller en organisation som företräder de anställda på<br>arbetsplatsen.</p>
<p>Med butikslokal avses en lokal, där konsumenter kan köpa varor eller<br>tjänster eller hyra varor, dock inte restauranger och andra näringsställen.<br>Vad som sägs om butikslokal gäller även i fråga om sådan<br>bankverksamhet genom ombud eller postverksamhet som bedrivs i en<br>butikslokal.</p>
<p>Endast bilder av kassaområdet och av in- och utgångar får behandlas<br>eller bevaras utan tillstånd. Avlyssning eller upptagning av ljud får inte<br>ske utan tillstånd.</p>
<h4>Bevarande av material</h4>
<p>13 § Vid allmän kameraövervakning av en plats dit allmänheten har<br>tillträde får inte fler personer än som behövs för att övervakningen skall<br>kunna bedrivas ha tillgång till behandlade eller bevarade bilder eller<br>upptaget ljud. Materialet skall hanteras så att missbruk motverkas.</p>
<p>14 § Bild- eller ljudmaterial från allmän kameraövervakning av en plats<br>dit allmänheten har tillträde får bevaras under högst en månad, om inte<br>länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid.</p>
<p>Första stycket gäller inte, om materialet</p>
<p>1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och antingen<br>tagits upp av polismyndighet eller inom en månad från upptagningen</p>
<p>länmats över till polismyndighet eller åklagare av någon annan som gjort<br>upptagningen eller</p>
<p>2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott.</p>
<p>När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras skall det omedelbart<br>förstöras.</p>
<h4>Ansökan om tillstånd och anmälan</h4>
<p>15 § Ansökan om tillstånd till allmän kameraövervakning enligt 5 § och<br>anmälan om allmän kameraövervakning enligt 11 eller 12 § skall göras<br>skriftligen hos länsstyrelsen i det län där kameraövervakningen skall ske.</p>
<p>16 § En ansökan om tillstånd till allmän kameraövervakning skall<br>innehålla uppgift om och beskrivning av</p>
<p>1. ändamålet med kameraövervakningen,</p>
<p>2. den utrustning som skall användas,</p>
<p>3. den plats där utrustningen skall placeras och det område som kan<br>övervakas samt</p>
<p>4. de omständigheter i övrigt som är av betydelse för prövningen av<br>ärendet.</p>
<p>Om övervakningen avser en arbetsplats skall yttrande från<br>skyddsombud, skyddskommitté eller en organisation som företräder de<br>anställda på arbetsplatsen vara fogat till ansökan.</p>
<p>17 § En anmälan om allmän kameraövervakning skall innehålla uppgift<br>om</p>
<p>1. den som skall bedriva kameraövervakningen och i förekommande<br>fall den som för anmälarens räkning skall ha hand om övervakningen,</p>
<p>2. i vilken typ av verksamhet som övervakningen skall förekomma,</p>
<p>3. huruvida bilder skall behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och<br>tas upp,</p>
<p>4. det antal personer som skall få ha tillgång till det bevarade<br>materialet samt</p>
<p>5. huruvida områden omedelbart utanför in- och utgångar samt<br>betalningsautomater eller liknande anordningar skall övervakas i enlighet<br>med bestämmelserna i 11 §.</p>
<p>Om de förhållanden som har redovisats i en anmälan enligt första<br>stycket ändras, skall länsstyrelsen skriftligen underrättas om<br>förändringen.</p>
<h4>Beslut om tillstånd</h4>
<p>18 § Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd till allmän<br>kameraövervakning skall den kommun där övervakningen skall ske, få<br>tillfälle att yttra sig.</p>
<p>19 § Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till allmän<br>kameraövervakning av det område som ansökan avser skall tillståndet<br>innehålla uppgifter om hur kameraövervakningen får anordnas. Dessa</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>uppgifter skall avse övervakningens ändamål, den utrustning som får<br>användas och det område som får övervakas.</p>
<p>Länsstyrelsen skall också meddela de övriga villkor som behövs för<br>tillståndet. Sådana villkor kan avse upplysningar om övervakningen,<br>upptagning, användning, behandling eller bevarande av bilder,<br>avlyssning eller upptagning av ljud samt andra förhållanden som har<br>betydelse för att skydda enskildas personliga integritet.</p>
<p>Ett tillstånd får helt eller delvis meddelas för en begränsad tid.</p>
<p>20 § Om förutsättningarna för ett tillstånd ändras får länsstyrelsen<br>meddela nya villkor eller, om det inte längre finns förutsättningar för att<br>meddela tillstånd, återkalla tillståndet. Länsstyrelsen får i motsvarande<br>fall ändra eller återkalla ett medgivande om undantag från<br>upplysningsplikten enligt 4 § andra stycket.</p>
<h4>Tillsyn</h4>
<p>21 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över allmän kameraövervakning av en<br>plats dit allmänheten har tillträde. Länsstyrelsen skall också se till att<br>tillståndskravet och anmälningsplikten för uppsatta övervakningskameror<br>som inte tagits i bruk efterlevs.</p>
<p>22 § Länsstyrelsen får inom ramen för sin tillsynsverksamhet meddela de<br>förelägganden och förbud som behövs för att denna lag och de<br>föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall följas.</p>
<p>23 § Ett föreläggande eller förbud enligt 22 § får förenas med vite.</p>
<p>24 § Länsstyrelsen har rätt att för tillsynen få tillträde till kontrollrum och<br>andra delar av en övervakningsanläggning.</p>
<p>Länsstyrelsen får också begära upplysningar från den som bedriver<br>kameraövervakning samt granska bevarat bild- eller ljudmaterial. Detta<br>gäller även i fråga om den som för någon annans räkning har hand om<br>övervakningen.</p>
<h4>Tystnadsplikt</h4>
<p>25 § Den som tar befattning med uppgift som har inhämtats genom<br>allmän kameraövervakning får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han<br>eller hon på detta sätt fått veta om någon enskilds personliga<br>förhållanden. I det allmännas verksamhet skall i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100) tillämpas.</p>
<h4>Straff m.m.</h4>
<p>26 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen<br>eller av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot bestämmelsen i 3 eller 4 § om upplysningsplikt,</p>
<p>2. bryter mot bestämmelsen i 5 § om tillståndsplikt,</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>3. bryter mot bestämmelsen i 11 eller 12 § om anmälningsplikt,</p>
<p>4. bryter mot bestämmelsen i 14 § om bevarandetid,</p>
<p>5. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 19 eller 20 §.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>Den som överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt<br>denna lag får inte dömas till straff för en gärning som omfattas av<br>föreläggandet eller förbudet.</p>
<p>27 § Övervakningsutrustning som har använts vid brott enligt denna lag<br>skall förklaras förverkad, om det inte är oskäligt.</p>
<p>28 § Om den som bedriver allmän kameraövervakning eller den som för<br>någon annans räkning har hand om övervakningen underlåter att i<br>enlighet med 24 § ge tillträde eller lämna upplysningar eller hålla till<br>handa bevarat bild- eller ljudmaterial, får länsstyrelsen förelägga vite.<br>För att bereda sig tillträde får länsstyrelsen vid behov anlita<br>polishandräckning.</p>
<h4>Överklagande m.m.</h4>
<p>29 § Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Justitiekanslem får överklaga ett beslut för att ta till vara allmänna<br>intressen. Beslut om tillstånd till allmän kameraövervakning och om<br>undantag enligt 4 § andra stycket från upplysningsplikten får överklagas<br>även av den kommun där övervakningen skall ske och, om<br>kameraövervakningen skall avse en arbetsplats, av en organisation som<br>företräder de anställda på arbetsplatsen.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten utom i<br>mål där Justitiekanslem för talan.</p>
<p>30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>föreskriva om skyldighet att betala avgifter för länsstyrelsernas<br>verksamhet enligt denna lag. Sådana föreskrifter far endast innebära rätt<br>att ta ut avgifter för en ansökan, anmälan eller tillsynsåtgärd.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 då lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m. upphör att gälla.</p>
<p>2. Beslut om tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av den<br>gamla lagen skall anses ha meddelats med stöd av den nya lagen.</p>
<p>3. Ett beslut om tillstånd, som har meddelats med stöd av den gamla<br>lagen och som inte omfattar kameraövervakning i större utsträckning än<br>vad som är medgivet enligt 11 eller 12 § i den nya lagen, skall anses vara<br>förfallet när en anmälan enligt den nya lagen har skett, under<br>förutsättning att anmälan innefattar den kameraövervakning som<br>tillståndsbeslutet avser.</p>
<p>4. Har en ansökan om tillstånd att använda en övervakningskamera<br>gjorts men inte slutligt prövats före ikraftträdandet, skall ansökan anses<br>som en anmälan enligt den nya lagen, om ansökan inte omfattar<br>kameraövervakning i större utsträckning än vad som är medgivet enligt<br>11 eller 12 § i den nya lagen.</p>
<p>5. Beslut som har meddelats före den 1 april 1995 överklagas enligt då<br>gällande bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>10</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen Prop. 1997/98:64<br>(1971:291)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall</p>
<p>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>35 §'</p>
<p>Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts hos<br>kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas<br>av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat<br>prövningstillstånd.</p>
<p>Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En<br>upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller inte</p>
<p>1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem för i mål<br>om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet<br>att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln<br>med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva<br>veterinäryrket,</p>
<p>2. talan som Justitiekanslem för i 2. talan som Justitiekanslem för i</p>
<p>mål enligt datalagen (1973:289),<br>kreditupplysningslagen<br>(1973:1173), inkassolagen</p>
<p>(1974:182), lagen (1987:1231) om<br>automatisk databehandling vid<br>taxeringsrevision, m.m. eller lagen<br>(1990:484) om övervaknings-<br>kameror m.m.</p>
<p>mål enligt datalagen (1973:289),<br>kreditupplysningslagen<br>(1973:1173), inkassolagen</p>
<p>(1974:182), lagen (1987:1231) om<br>automatisk databehandling vid<br>taxeringsrevision, m.m. eller lagen<br>(1998:000) om allmän kamera-<br>övervakning.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>Senaste lydelse 1995:22.</p>
<p>11</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 32 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>32 §</p>
<p>Sekretess gäller för sådan uppgift Sekretess gäller för sådan uppgift<br>om enskilds personliga om enskilds personliga<br>förhållanden som har inhämtats förhållanden som har inhämtats<br>med övervakningskamera som genom kameraövervakning som<br>avses i lagen (1990:484) om avses i lagen (1998:000) om allmän<br>övervakningskameror m.m., om det kameraövervakning, om det kan<br>kan antas att den som uppgiften rör antas att den som uppgiften rör eller<br>eller någon honom närstående lider någon honom närstående lider men<br>men om uppgiften röjs. om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om uppgifter som<br>avses i paragrafen i dess lydelse före den 1 juli 1998.</p>
<p>Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>12</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Den 16 februari 1995 beslutade regeringen att tillsätta en särskild<br>utredare för att utreda frågor om användningen av övervakningskameror.<br>Enligt direktiven (dir. 1995:18) skulle utredningen göra en<br>genomgripande översyn av reglerna i lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m. och bl.a. pröva möjligheten att gå ifrån det<br>nuvarande systemet med tillstånd. Enligt direktiven skulle utredningen<br>också överväga frågan om en utvidgad rätt för polisen att använda<br>övervakningskameror. Utredningen överlämnade i juli 1995<br>delbetänkandet Polisens användning av övervakningskameror vid<br>förundersökning (SOU 1995:66). Detta betänkande har lett till<br>lagstiftning om hemlig kameraövervakning (prop. 1995/96:85, bet.<br>1995/96:JuUl 1, rskr. 1995/96:125, SFS 1995:1506).</p>
<p>I juli 1996 överlämnade utredningen slutbetänkandet<br>Kameraövervakning (SOU 1996:88). En sammanfattning av betänkandet<br>finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet<br>har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga</p>
<p>3. En remissammanställning finns tillgänglig i ärendet (dnr Ju 96/2501).</p>
<p>I ärendet behandlas också en skrivelse som har kommit in till<br>Justitiedepartementet. I den framförs önskemål om att videoövervakning<br>skall kunna ske i butik på samma sätt som i bank- och postlokaler (Ju<br>93/580).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 13 november 1997 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de förslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i<br>bilaga 5.</p>
<p>Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.<br>Det innebär bl.a. att Lagrådets påpekande om hur bestämmelserna bör<br>placeras inbördes har följts. Därutöver har vissa redaktionella ändringar<br>gjorts. Lagrådets övriga synpunkter behandlas i avsnitt 5.1 och 5.9 samt i<br>författningskommentaren till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter<br>på.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>13</p>
<h2>4 Utgångspunkterna för regeringens förslag</h2>
<h3>4.1 Nuvarande lagstiftning om användningen av<br>övervakningskameror</h3>
<p>År 1977 infördes lagen (1977:20) om TV-övervakning (prop.<br>1975/76:194, bet. 1976/77:JuU14, rskr. 1976/77:93). Dessförinnan<br>saknades i princip lagstiftning om sådan övervakning. Lagen kom till for<br>att stärka den enskildes skydd mot integritetskränkningar i samband med<br>övervakning och bevakning med hjälp av TV-apparatur. Lagen om TV-<br>övervakning föreskrev att övervakning inte fick ske dolt och att det<br>krävdes tillstånd av länsstyrelsen för att en plats som är upplåten för eller<br>annars nyttjas av allmänheten skulle fa övervakas.</p>
<p>År 1990 ersattes lagen om TV-övervakning av den nu gällande lagen<br>(1990:484) om övervakningskameror m.m. (prop. 1989/90:119, bet.<br>1989/90:JuU34, rskr. 1989/90:320). Den nya lagen syftade bl.a. till att<br>stärka integritetsskyddet. Den innebar dock inte några genomgripande<br>förändringar av regleringen. De grundläggande principerna att<br>övervakning av enskilda med kamera i de flesta fall inte får ske utan<br>deras vetskap och att det som huvudregel krävs tillstånd för att få<br>övervaka utrymmen som används av allmänheten behölls sålunda.</p>
<p>Med övervakningskamera avses i den nuvarande lagens mening TV-<br>kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara<br>utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan<br>användas för personövervakning. Vad som i lagen sägs om<br>övervakningskameror gäller i tillämpliga delar även för separata tekniska<br>anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller bevara<br>bilder som tas upp av en övervakningskamera. Enligt lagen krävs det<br>tillstånd för att en övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den<br>kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd får bara<br>meddelas om sökanden kan anses ha ett befogat intresse av att få använda<br>övervakningskameran och detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på<br>något annat sätt. Vidare skall vid tillståndsgivningen alltid prövas vilken<br>betydelse övervakningen kan ha för enskildas personliga integritet.</p>
<p>Upplysning om en övervakningskamera skall som huvudregel lämnas<br>genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Undantag från<br>upplysningsplikten görs i lagen beträffande polismyndighets användning<br>av övervakningskamera vid automatisk hastighetsövervakning och vid<br>övervakning av vissa skyddsobjekt enligt lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. Undantag från upplysningsplikten får<br>i övrigt endast medges om det finns synnerliga skäl för det.</p>
<p>Tillstånd att använda övervakningskamera får i vissa fall förenas med<br>en rätt att behandla eller bevara bilder som tas upp av kameran. Detta<br>gäller när risken för integritetsintrång är liten och i sådana fall där<br>övervakningskameran är avsedd att användas för att förebygga brott,<br>förhindra olyckor eller tillgodose något annat därmed jämförligt<br>ändamål. Som ytterligare förutsättning gäller att sökanden av särskilda<br>skäl behöver behandla eller bevara bilderna.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>14</p>
<p>Länsstyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet. Innan tillstånd<br>meddelas, skall yttrande inhämtas från berörd kommun utom i fall då<br>risken för integritetsintrång får anses liten. Yttrande från skyddsombud,<br>skyddskommitté eller organisation som företräder de anställda skall<br>fogas till ansökan om tillstånd i de fall kameran är avsedd att kunna<br>riktas mot en arbetsplats. Justitiekanslem får överklaga beslut enligt<br>lagen. Beslut om tillstånd och undantag från upplysningsplikten far också<br>överklagas av den berörda kommunen samt, i vissa fall, av en<br>arbetstagarorganisation. Överklagande sker till länsrätten.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i<br>lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.<br>Straffbestämmelserna avser den som bryter mot upplysningsplikten eller<br>tillståndskravet. Även den som inte iakttar ett villkor som länsstyrelsen<br>meddelat eller behandlar eller bevarar upptagna bilder utan sådan rätt<br>omfattas av straffbestämmelserna. I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>Frågan om ljudupptagningar i samband med kameraövervakning är<br>inte reglerad i lagen om övervakningskameror.</p>
<p>Genom lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning, som trädde<br>i kraft den 1 februari 1996, infördes ett nytt tvångsmedel, hemlig<br>kameraövervakning. Lagen innebär att polisen kan bedriva spaning mot<br>en person genom att använda dolda fjärrstyrda övervakningskameror.<br>Regleringen ansluter nära till bestämmelserna i rättegångsbalken om<br>hemlig teleavlyssning. Dolda fjärrstyrda övervakningskameror får<br>användas vid förundersökning angående brott för vilket minimistraffet<br>inte understiger två års fängelse samt vid försök, förberedelse eller<br>stämpling till sådant brott om gärningen är straffbar. Hemlig<br>kameraövervakning får endast användas om någon är skäligen misstänkt<br>for brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Beslut om<br>tillstånd till hemlig kameraövervakning fattas av rätten på ansökan av<br>åklagaren. Tillstånd skall meddelas för viss tid och viss plats. Lagen<br>(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål<br>omfattar också hemlig kameraövervakning. Tvångsmedlet kan således i<br>vissa fall användas även vid utredning av allmänfarliga brott, vissa<br>högmålsbrott och vissa brott mot rikets säkerhet även om det for brottet<br>är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Lagen om hemlig<br>kameraövervakning gäller till utgången av år 1998 (prop. 1996/97:26,<br>bet. 1996/97:JuU5, rskr. 1996/97:40, SFS 1996:1286).</p>
<p>Regeringen beslutade den 12 september 1996 om direktiv till en<br>särskild utredare med uppgift att utreda ett antal frågor om<br>kriminalpolisiära arbetsmetoder inom ramen för straffprocessuella<br>tvångsmedel (Utredningen om hemlig avlyssning m.m., JU 1996:07, dir.<br>1996:64). Utredaren skall bl.a. se över tillämpningsområdet för hemlig<br>kameraövervakning. Utredaren skall avsluta sitt arbete senast den 1 april<br>1998.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>15</p>
<h3>4.2 Behovet av lagändringar</h3>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Alltsedan år 1950, från vilket år uppgifter om antalet polisanmälda brott<br>finns att tillgå, och fram till början av 1990-talet har antalet anmälda<br>brott ökat kraftigt. Den totala våldsbrottsligheten har ökat även under<br>1990-talet.</p>
<p>Användning av en övervakningskamera med rätt att bevara upptagna<br>bilder är en åtgärd som kan förhindra brott och minska risken för<br>olyckor. Dessutom kan ett på sådant sätt inspelat material vara<br>betydelsefullt under utredningen av ett inträffat brott. Övervakningen kan<br>bidra till att öka människors trygghet mot brott. Enligt regeringens<br>mening bör, med hänsyn bl.a. till våldsbrottsligheten, intresset att<br>förhindra och utreda brott få spela en mer framträdande roll än hittills vid<br>prövningen av övervakningskamerors användning i samhället. Särskild<br>hänsyn måste också tas till det ökade behovet av skydd mot butiksrån och<br>annan liknande brottslighet. Dessa intressen måste dock alltid vägas mot<br>enskildas berättigade intresse av skydd för den personliga integriteten.</p>
<p>Frågan om att utvidga möjligheterna att använda sådan<br>övervakningsutrustning som avses i lagen om övervakningskameror har<br>på senare år också aktualiserats i skilda sammanhang. I de flesta fall har<br>en ökad användning av övervakningskameror förespråkats.</p>
<p>I samband med att den nuvarande lagen infördes uttalade<br>justitieministern att det på längre sikt kunde finnas skäl att överväga<br>mera grundläggande förändringar av regleringen, t.ex. att övergå till en<br>ordning som inte byggde på tillståndskrav i samma utsträckning som<br>dittills.</p>
<p>Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att användningen av<br>övervakningskameror nu regleras på ett sådant sätt att detta hjälpmedel<br>för att förhindra brott och minska risken för olyckor utnyttjas på ett<br>effektivt sätt utan att integritetsintressen träds för när.</p>
<h2>5 Användningen av övervakningskameror</h2>
<h3>5.1 Allmänna utgångspunkter</h3>
<p>Regeringens förslag: Den nuvarande lagen om övervakningskameror<br>m.m. skall ersättas av en ny lag om allmän kameraövervakning som<br>bygger på i huvudsak samma principer som den nuvarande.<br>Avlyssning eller upptagning av ljud i samband med<br>kameraövervakning skall regleras i lagen. Rätten att bedriva<br>kameraövervakning främst i syfte att förebygga brott skall utökas,<br>liksom den tillståndsfria användningen. Kraven för den tillståndsfria<br>kameraövervakningen skall regleras i lagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna är positiva till<br>utredningens huvudsakliga inriktning och uppläggning. Brotts-<br></p>
<p>16</p>
<p>förebyggande rådet (BRÅ) anser dock att utredningen inte redovisat<br>tillräckligt kraftiga argument för den utvidgning av<br>kameraövervakningen som föreslås och att de effekter som kan förväntas<br>av övervakningen inte har analyserats tillräckligt. Liknande synpunkter<br>har framförts av Göteborgs stad. BRÅ föreslår att en lagstiftning föregås<br>av en begränsad försöksverksamhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m. har till ändamål att skydda den enskilde mot<br>sådana integritetskränkningar som användning av dessa kameror kan ge<br>upphov till. Lagstiftningen bygger på principen att upplysning om<br>övervakningskameror måste lämnas och att en kamera inte far användas<br>for övervakning av utrymmen som allmänheten har tillträde till, om inte<br>intresset av att tillgodose ändamålet med övervakningen väger tyngre än<br>integritetsintresset. Dessa grundprinciper för regleringen sätts inte i<br>fråga. Lagstiftningen skall vara utformad på ett sådant sätt att den<br>enskildes intresse av integritetsskydd även i fortsättningen tillgodoses.</p>
<p>Avlyssning eller upptagning av ljud regleras inte i den nuvarande<br>lagstiftningen och är således tillåten så länge avlyssningen och<br>ljudupptagningen inte sker i hemlighet (se 2 kap. 6 § regeringsformen<br>och 4 kap. 9 a § brottsbalken; se även avsnitt 5.2). Öppen avlyssning och<br>ljudupptagning kan vara ett värdefullt komplement till optisk<br>övervakning och enligt uppgift förekommer det att den används, t.ex. i<br>banklokaler. Avlyssning och ljudupptagningar innebär emellertid också<br>risk for intrång i den personliga integriteten. Den nya lagen bör därför<br>också reglera rätten att avlyssna och göra ljudupptagningar i samband<br>med kameraövervakning.</p>
<p>Det är en grundläggande uppgift för staten att förhindra brott och att<br>motverka otrygghet. Brottsligheten i Sverige har ökat på ett oroande sätt<br>under de senaste årtiondena och ligger på en oacceptabelt hög nivå.<br>Under samma period har också andelen uppklarade brott minskat.<br>Undersökningar som utförts visar också att rädslan for att utsättas för<br>brott är ett påtagligt problem för många människor. Det är angeläget att<br>man försöker förbättra möjligheterna att förebygga och avslöja brott.</p>
<p>Forskningen om övervakningskameror och deras effekter for<br>brottsbekämpningen är visserligen inte omfattande men undersökningar<br>som har gjorts, bland annat i Storbritannien, tyder på att användning av<br>övervakningskameror kan bidra till att minska brottsligheten och öka<br>uppklaringsprocenten. En viktigt förutsättning för att uppnå<br>brottsförebyggande effekter är dock att kameraövervakningen används<br>tillsammans med andra brottsförebyggande åtgärder. Bland annat<br>beträffande tillgreppsbrott har man konstaterat att dessa går att reducera<br>med hjälp av användning av övervakningskamera. Kameraövervakning<br>är en metod bland andra som kan bidra till att reducera brottsligheten och<br>därmed ge medborgarna ökad trygghet och säkerhet.</p>
<p>Intresset av att förebygga och utreda brott bör få spela en mer<br>framträdande roll vid utformningen av lagstiftningen. En möjlighet till<br>ökad användning av övervakningsutrustning i detta syfte bör därför<br>införas.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 64</p>
<p>Enligt den nu gällande lagen krävs med några få undantag alltid<br>tillstånd för att en övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den<br>kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. En stor del av<br>ansökningarna om tillstånd avser bevakning i banklokaler, postkontor<br>och butiker. Generellt kan sägas att övervakning i dessa typer av lokaler<br>sker i brottsförebyggande syfte. Den som i dag i sådant syfte söker<br>tillstånd att med kamera övervaka banklokaler, postkontor och butiker<br>kan, under vissa förutsättningar, räkna med att få sin ansökan beviljad.</p>
<p>Kameraövervakning i banklokaler, postkontor och butiker bör<br>undantas från tillståndsplikten. Kraven för den tillståndsfria<br>användningen skall regleras i lagen. Även i övrigt är det motiverat att i<br>viss utsträckning öka möjligheterna att, efter tillstånd, använda<br>kameraövervakning, till exempel i entréer till restauranger och hotell.</p>
<p>Med hänsyn till att de föreslagna ändringarna är omfattande både i<br>sakligt hänseende och när det gäller den språkliga utformningen anser<br>regeringen att den nuvarande lagen om övervakningskameror m.m. bör<br>ersättas av en ny lag. Detta har också föreslagits av utredningen.</p>
<p>När det gäller rätten att överklaga beslut enligt denna lag föreslås inte<br>några förändringar i förhållande till den nuvarande regleringen. Enligt<br>7 a § förvaltningsprocesslagen skall länsstyrelsen numera vara den<br>enskildes motpart om länsstyrelsens beslut av enskild överklagas till<br>domstol. Bestämmelsen infördes genom en lagändring som trädde i kraft<br>den 1 maj 1996 (prop. 1995/96:22, bet. 1995/96:JuU7, rskr. 1995/96:55,<br>SFS 1995:1692). Enligt Lagrådets uppfattning kan länsstyrelsens nya<br>ställning som motpart minska behovet av ingripanden från<br>Justitiekanslems sida. Motsvarande frågeställning har med anledning av<br>den nyss nämnda lagändringen aktualiserats även i andra sammanhang<br>där Justitiekanslem tillvaratar allmänna intressen och därför äger rätt att<br>överklaga beslut. För närvarande saknas underlag att göra en samlad<br>bedömning av frågan. Regeringen avser därför att återkomma till denna<br>frågeställning i ett annat sammanhang.</p>
<p>En mindre restriktiv reglering och en utvidgning av undantagen från<br>kraven på tillstånd innebär naturligtvis att det är sannolikt att<br>användningen av övervakningskameror ökar i samhället. För att<br>förhindra negativa följder av en ökad användning av<br>övervakningskameror är det angeläget att noga följa utvecklingen och då<br>särskilt från integritetssynpunkt. Som tidigare har nämnts saknas svensk<br>forskning om effekterna av användningen av sådana kameror. Det finns<br>därför skäl att inom överskådlig framtid överväga en utvärdering av den<br>nu aktuella reformen.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>18</p>
<h3>5.2 Tillämpningsområdet för lagen</h3>
<p>Regeringens förslag: Den nya lagen skall, liksom den tidigare,<br>omfatta TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och<br>därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att<br>manövreras på platsen, kan användas för personövervakning samt<br>separata tekniska anordningar för att behandla eller bevara bilder<br>(övervakningskameror). Separata anordningar för avlyssning eller<br>upptagning av ljud, som i samband med användning av<br>övervakningskamera används för personövervakning (övrig<br>övervakningsutrustning) skall också omfattas av lagen.</p>
<p>Övervakningsutrustning skall införas som samlingsbegrepp för<br>övervakningskameror och övrig övervakningsutrustning. Lagen skall<br>reglera användning av övervakningsutrustningen (allmän<br>kameraövervakning). Tillstånds- och anmälningsplikten skall vara<br>uppfylld när en övervakningskamera satts upp.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen har dock föreslagit att separata tekniska anordningar för att<br>behandla eller bevara bilder samt för avlyssning eller upptagning av ljud<br>också skall omfattas av begreppet övervakningskamera samt att<br>begreppet kameraövervakning skall avse även uppsättande av<br>övervakningskamera. Utredningsförslaget innebär alltså att de<br>skyldigheter som följer av lagen, dvs. upplysnings-, anmälnings- och<br>tillståndsplikt, skall vara fullgjorda redan när den första åtgärden vidtas<br>för att sätta upp en övervakningskamera.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som har berört frågan<br>delar utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Några<br>remissinstanser ifrågasätter dock att begreppet övervakningskameror ges<br>en så vid innebörd som den föreslagna. Riksåklagaren anser att<br>begreppen i den nu aktuella lagen bör definieras på ett sådant sätt att<br>lagen omfattar samma utrustning som lagen (1995:1506) om hemlig<br>kameraövervakning. Försvarsmakten anser att det bör klarläggas<br>huruvida lagen är tillämplig på vapen som har TV-kameror eller andra<br>optisk-elektroniska instrument i sikten, målsökare eller andra rikt- eller<br>styrmedel och att endast samtal, men däremot inte registrering av ljud,<br>där samtal mellan personer inte kan uppfattas, skall träffas av lagens<br>bestämmelser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län efterlyser ett<br>ställningstagande när det gäller användning av kamera-attrapper.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 § i den nuvarande lagen<br>avses med begreppet övervakningskamera TV-kameror, andra optisk-<br>elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är<br>uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för<br>personövervakning. Med termen "optisk" avses alla registreringar som<br>kan ske med instrument inom det elektromagnetiska våglängdsspektrat<br>för optisk strålning. Med uttrycket "elektronisk" förstås att förmedlingen<br>av bilderna, visningen av bilderna på en till instrumentet anknuten<br>monitor eller att lagringen av de upptagna bilderna sker genom<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>19</p>
<p>elektronisk påverkan. Däremot saknar det betydelse om andra funktioner Prop. 1997/98:64<br>hos instrumentet styrs på elektronisk väg. Med uttrycket "därmed<br>jämförbara utrustningar" avses instrument som kan utnyttja sådan<br>elektromagnetisk strålning som röntgen och radiofrekvent strålning. I<br>dagens lagstiftning föreskrivs att vad som sägs om övervakningskameror<br>i tillämpliga delar gäller även för separata tekniska anordningar som är<br>avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av<br>en övervakningskamera. Så gott som alla medier som kan användas för<br>lagring, bearbetning, analys m.m. åsyftas med detta uttryck. Det saknar<br>betydelse om bilderna bevaras i form av stillbilder eller s.k. rörliga<br>bilder. Härigenom täcker lagstiftningen även de fall där själva kameran<br>inte innehåller den utrustning som krävs för att behandla och bevara<br>bilder.</p>
<p>Utredningen har undersökt vilken övervakningsapparatur som står till<br>buds i dag och hur den tekniska utvecklingen kan förväntas bli.<br>Utredningen har gjort bedömningen att den i nuvarande lagstiftning<br>intagna legaldefinitionen av begreppet övervakningskamera väl täcker<br>den kamerautrustning som finns i dag och som kan förväntas vara<br>tillgänglig inom den närmaste tiden. Regeringen delar den bedömningen.<br>Den tekniska utvecklingen ger alltså inte anledning att ändra<br>avgränsningen av begreppet övervakningskamera som finns i lagen om<br>övervakningskameror m.m.</p>
<p>Endast optisk personövervakning omfattas av den nuvarande<br>lagstiftningen. Frågan om avlyssning eller ljudupptagning i samband med<br>kameraövervakning är således inte reglerad i lagen om<br>övervakningskameror m.m.</p>
<p>I 2 kap. 6 § regeringsformen finns det grundläggande skyddet mot<br>hemlig avlyssning och i 4 kap. 9 a § brottsbalken stadgas att den som gör<br>sig skyldig till olovlig avlyssning med hjälp av tekniskt hjälpmedel kan<br>dömas till böter eller fängelse i högst två år. Frågan om ljudupptagningar<br>som sker öppet är däremot oreglerad. För att verksamheten skall<br>betecknas som öppen krävs att man på ett verksamt sätt lämnar<br>upplysning om vad som pågår. Enligt uppgift förekommer att<br>ljudupptagning görs med hjälp av de kameror som tar upp bilder som<br>spelas in och bevaras på videoband, t.ex. i samband med att ett<br>överfallslarm utlösts i en banklokal. För att öka säkerheten vid vissa<br>objekt, som kan förorsaka olyckor vid felaktig användning, anordnas<br>ibland ljudförbindelse mellan den övervakade platsen och den plats<br>varifrån övervakningen sköts. Som exempel kan nämnas att<br>ljudförbindelse förekommer vid övervakning av rulltrappor i Stockholms<br>tunnelbana. Skulle en olycka inträffa i en rulltrappa kan den som<br>övervakar trappan kommunicera med de personer som befinner sig i<br>trappan eller dess omedelbara närhet. Om någon har skadat sig i trappan,<br>kan denne begära hjälp eller fa besked om att hjälp tillkallats.</p>
<p>Ljudupptagningar ger möjlighet att inhämta information som inte är<br>åtkomlig genom optisk övervakning. En upptagning av en persons röst<br>kan, t.ex. i situationer där gärningsmannen uppträder maskerad eller<br>förklädd, vara ett hjälpmedel för att avslöja en brottslings identitet.<br>Genom ljudupptagningen kan man dessutom säkra bevisning rörande</p>
<p>20</p>
<p>tillvägagångssättet vid t.ex. ett rån. Avlyssning och upptagning av ljud<br>kan även bidra till att förhindra olyckor eller underlätta ett<br>räddningsarbete.</p>
<p>Avlyssning och upptagning av ljud kan alltså vara ett värdefullt<br>komplement till optisk övervakning. För den som skall övervaka är det<br>bättre att både se och höra vad som försiggår än att bara kunna iaktta ett<br>händelseförlopp. Samtidigt är det ofrånkomligt att denna form av<br>övervakning också medför stora risker för integritetsintrång. Öppen<br>avlyssning och ljudupptagning uppfattas troligen som ett allvarligare<br>intrång i den personliga integriteten än optisk övervakning. I offentliga<br>miljöer finns det vanligen anledning att anta att andra ser vad man gör,<br>men man förväntar sig inte att andra än de som befinner sig i den<br>omedelbara närheten skall höra vad man säger. Ett utbrett bruk av<br>avlyssningsapparatur skulle därför sannolikt av de flesta anses innebära<br>en besvärande begränsning i möjligheten att kunna föra förtroliga samtal<br>i sådana miljöer. Tas ljud och bild upp samtidigt förstärks givetvis risken<br>för integritetsintrång eftersom det då är lättare att identifiera den som har<br>fällt de inspelade yttrandena. Trots dessa olägenheter innebär emellertid<br>öppen avlyssning och upptagning av ljud sådana fördelar att denna<br>verksamhet inte kan förbjudas helt. Däremot framstår det som angeläget<br>med hänsyn till verksamhetens integritetsskadliga karaktär att den<br>regleras i den nya lagen om allmän kameraövervakning.</p>
<p>Den teknik som används för sådan avlyssning eller upptagning av ljud<br>skall därför omfattas av lagens bestämmelser. Många kameror har<br>inbyggda mikrofoner med möjlighet att göra ljudupptagningar. För att<br>även fånga in fall där ljudupptagningsutrustningen finns i en separat<br>enhet skall separata tekniska hjälpmedel för avlyssning eller upptagning<br>av ljud i samband med användning av övervakningskamera definieras i<br>lagen. Alla slags fungerande inspelnings- och avlyssningsutrustningar<br>faller in under begreppet tekniskt hjälpmedel för avlyssning eller<br>upptagning av ljud, t.ex. mikrofoner, radiosändare och bandspelare. Även<br>laser kan begagnas för återgivning av ljud och omfattas av uttrycket. En<br>grundläggande förutsättning är att utrustningen används för<br>personövervakning. Denna förutsättning innebär att alla former av<br>upptagning och avlyssning av ljud inte omfattas av lagen. Bestämmelsen<br>begränsas till avlyssning av tal eller samtal.</p>
<p>Den föreslagna förändringarna ger också anledning till vissa språkliga<br>förändringar av de inledande bestämmelserna. Separata tekniska<br>anordningar för avlyssning eller upptagning av ljud faller i språkligt<br>hänseende inte naturligt in under begreppet övervakningskamera. Detta<br>begrepp behålls som beteckning på TV-kameror, andra optisk-<br>elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar samt för<br>separata anordningar för att behandla eller bevara bilder. Separata<br>anordningar för avlyssning eller upptagning av ljud bör däremot<br>betecknas som övrig övervakningsutrustning. Som samlingsbegrepp för<br>övervakningskameror och övrig övervakningsutrustning används<br>övervakningsutrustning.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>21</p>
<p>Det finns också behov av ett samlat begrepp som täcker all lagreglerad<br>användning av övervakningsutrustning och som ger en klar och<br>lättförståelig bild av verksamheten.</p>
<p>Termen hemlig kameraövervakning används i dag i lagen (1995:1506)<br>om hemlig kameraövervakning och lagen (1952:98) med särskilda<br>bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Dessa lagar reglerar<br>rätten för polisen att vid förundersökning i brottmål bedriva spaning mot<br>en person genom att använda dolda fjärrstyrda övervakningskameror.<br>Dessa lagar tar sikte på en annan, väl avgränsad, användning av<br>övervakningskameror. För att markera skillnaden i förhållande till hemlig<br>kameraövervakning föreslås termen allmän kameraövervakning och att<br>detta begrepp förs in i den nya lagen.</p>
<p>I likhet med nuvarande ordning bör gälla att utrustningen är uppsatt så<br>att den kan användas för personövervakning. Kravet på att utrustningen<br>skall kunna användas för personövervakning innebär bl.a. att s.k.<br>kamera-attrapper inte träffas av lagens bestämmelser. Liksom nu bör<br>också göras en begränsning till instrument som kan användas utan att<br>manövreras på platsen.</p>
<p>Krav på tillstånd inträder enligt den nu gällande lagen då utrustningen<br>är uppsatt, utan krav på att den faktiskt har använts för sitt ändamål.<br>Utredningen förslår att de skyldigheter som följer av lagen skall vara<br>fullgjorda redan då den första åtgärden vidtas för att sätta upp en<br>övervakningsutrustning.</p>
<p>Risken för kränkningar av den enskildes integritet uppstår i samband<br>med användningen av en övervakningsutrustning. Detta talar för att<br>kravet på tillstånd liksom anmälningsskyldigheten inte skall inträda<br>förrän utrustningen tas i bruk, särskilt inte som bestämmelserna om<br>tillståndskrav och anmälningsskyldighet är straffsanktionerade. En<br>reglering som innebär att tillståndskrav och anmälningsskyldighet<br>inträder först när utrustningen tas i bruk kan dock medföra bevisproblem,<br>t.ex. om en oseriös användare felaktigt invänder att utrustningen inte har<br>använts. För att förhindra ett sådant kringgående bör kravet på tillstånd<br>och anmälningsplikten vara uppfyllt när utrustningen satts upp, även om<br>den inte tagits i bruk. Det finns dock inte anledning att, som utredningen<br>föreslagit, ytterligare förskjuta tidpunkten då skyldigheten skall vara<br>fullgjord. Tillståndskrav och anmälningsskyldighet skall därför enligt<br>regeringens mening vara uppfyllt för att en övervakningskamera skall få<br>vara uppsatt, även om den inte böljat användas för sitt ändamål.</p>
<p>Dagens teknik gör det möjligt att överföra information från olika<br>övervakningsanläggningar till en larmcentral. En möjlig utveckling är<br>därför att fler och fler överlåter den operativa hanteringen av sin<br>övervakningsutrustning till bevakningsföretag eller andra operatörer av<br>larmcentraler. En sådan utveckling behöver, enligt utredningens<br>bedömning, inte innebära något negativt för allmänheten. Detta<br>förutsätter dock, enligt utredningen, att ansvaret för att<br>kamerahanteringen sköts i enlighet med lagens bestämmelser stannar<br>kvar hos den som bedriver kameraövervakning, dvs. den i vars intresse<br>övervakningen sker och att det också är den som bedriver</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>22</p>
<p>kameraövervakningen - inte larmcentralen - som får ansöka om tillstånd<br>eller i vissa fall göra en anmälan. Regeringen delar denna bedömning.</p>
<p>Sensorer för infraröd strålning, rörelser, ljud m.m. är nu relativt<br>vanliga i de utrustningar som finns på marknaden. Sensorerna bidrar till<br>att göra kameraövervakningen mer effektiv genom att de kan styra<br>utrustningen så att den endast träder i funktion när något händer.<br>Sensorerna kan på det sättet kvantitativt minska kameraanvändningen i<br>samhället och utredningen ser inte att det finns anledning att anta att<br>bruket av denna teknik medför några negativa konsekvenser från<br>integritetssynpunkt. Enligt utredningens bedömning behöver varken en<br>ökad anslutning till larmcentraler eller bruket av sensorer i<br>övervakningsanläggningar leda till några särskilda lagstiftningsåtgärder.<br>Regeringen delar utredningens bedömning i dessa delar.</p>
<h3>5.3 Upplysningsplikten och rätten att använda dold kamera</h3>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Regeringens förslag: Avlyssning eller upptagning av ljud skall<br>aldrig fa ske utan att särskild upplysning lämnas om detta.<br>Länsstyrelsen skall kunna medge undantag från upplysningsplikten<br>för användning av övervakningskameror om det finns synnerliga<br>skäl. De i lagen reglerade undantagen från upplysningsplikten skall,<br>i förhållande till den nuvarande lagen, utvidgas till att avse även<br>områden som förklarats utgöra skyddsobjekt och där främmande<br>makts militära styrka bedriver övning inom ramen för<br>internationellt samarbete.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Utredningen har dock föreslagit att länsstyrelsens möjlighet att<br>medge undantag från upplysningsplikten vid synnerliga skäl skall tas<br>bort. Utredningen har inte förslagit någon utvidgning av undantagen från<br>upplysningsplikten när det gäller skyddsobjekt.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) anser att det krävs<br>en särskild upplysningsplikt i det enskilda fallet om att avlyssning eller<br>upptagning av ljud äger rum. Flera remissinstanser, bl.a. JO, ifrågasätter<br>eller avstyrker förslaget att ta bort den nuvarande möjligheten att medge<br>undantag från upplysningsplikten. Några remissinstanser anser att<br>möjligheten att använda dolda kameror bör finnas kvar och t.o.m. utökas.<br>Försvarsmakten anser att undantagen från upplysningsplikten som<br>regleras i lagen även bör omfatta skyddsobjekt enligt 4 § 6 lagen<br>(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. samt<br>militära fartyg, luftfartyg och förvaltningsbyggnader som ägs av staten<br>och förvaltas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets<br>radioanstalt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är från integritetssynpunkt av<br>stor betydelse att den som blir utsatt för övervakning har kännedom om<br>detta, inte minst om övervakningen innefattar avlyssning eller<br>upptagning av ljud. Det finns normalt inte anledning att förvänta sig att</p>
<p>23</p>
<p>utomstående skall ta del av vad man säger, även om man befinner sig i en<br>offentlig miljö. Övervakning som sker i det fördolda uppfattas säkert<br>också som betydligt mer integritetskränkande än öppen övervakning.<br>Liksom i den nu gällande lagen skall det därför finnas ett förbud mot<br>dold övervakning. Upplysningsplikten bör inträda då<br>övervakningsutrustningen tas i bruk. När det gäller avlyssning eller<br>upptagning av ljud bör upplysningsplikten vara ovillkorlig, vilket innebär<br>att det enligt den nya lagen inte i något fall skall finnas möjlighet att<br>avlyssna eller göra ljudupptagning utan att upplysa om att så sker. Även<br>övriga former av allmän kameraövervakning bör omfattas av ett<br>principiellt förbud mot dold övervakning. Förbudet innebär alltså att i<br>stort sett all användning av övervakningsutrustning som regleras i lagen<br>omfattas av en straffsanktionerad upplysningsplikt. När det gäller optisk<br>övervakning finns dock anledning att medge vissa undantag från<br>upplysningsplikten.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att länsstyrelsens möjlighet att medge<br>undantag från upplysningsplikten vid synnerliga skäl skall tas bort och<br>att dold kameraövervakning - med undantag för kameraövervakning av<br>vissa skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning -<br>uttömmande skall regleras i lagen om hemlig kameraövervakning. Som<br>skäl för sitt ställningstagande har utredningen anfört att den nuvarande<br>möjligheten till undantag från upplysningsplikten medför en risk för att<br>man enligt denna bestämmelse skall kunna få tillstånd till dold<br>kameraövervakning vid förundersökning i brottmål trots att rekvisiten<br>enligt lagen om hemlig kameraövervakning inte är uppfyllda.<br>Utredningen menar vidare att dold kameraövervakning inte har någon<br>förebyggande effekt och att något behov av dold kameraövervakning<br>utanför förundersökningssituationen inte torde finnas.</p>
<p>Utredningens förslag i denna del har mött kritik vid<br>remissbehandlingen. Några remissinstanser har pekat på möjligheten att<br>ta bort den nu aktuella bestämmelsen om undantag från<br>upplysningsplikten och i stället utvidga tillämpningsområdet för lagen<br>om hemlig kameraövervakning på ett sådant sätt att polisen ges möjlighet<br>till sådan övervakning bl.a. i de fall det inte finns någon person som är<br>skäligen misstänkt för brottet.</p>
<p>Länsstyrelsens rätt att medge undantag från upplysningsplikten vid<br>synnerliga skäl tillkom vid införandet av lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m. I lagstiftningsärendet uttalades att en<br>ovillkorlig upplysningsplikt i vissa fall kunde motverka syftet med<br>användningen av övervakningskamera. Vidare uttalades att<br>bestämmelsen avsåg undantagssituationer där det finns ett starkt behov<br>av att kunna använda en övervakningskamera utan att behöva informera<br>om den.</p>
<p>Genom lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning har polisen<br>givits möjlighet att bedriva spaning mot en person genom att använda<br>dolda fjärrstyrda övervakningskameror. Möjligheterna att använda dolda<br>övervakningskameror har alltså utvidgats sedan lagen om<br>övervakningskameror m.m. infördes. Lagen om hemlig<br>kameraövervakning är dock begränsad, bl.a. på så sätt att det endast<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>24</p>
<p>gäller polisens användning av övervakningskameror, att det skall ske i<br>samband med en förundersökning angående brott för vilket är föreskrivet<br>visst minimistraff samt att någon person skall vara skäligen misstänkt för<br>brottet.</p>
<p>Det är från kriminalpolitisk synpunkt ytterst angeläget att det finns<br>möjlighet att använda sig av de tekniska hjälpmedel som finns för att<br>motverka brottsligheten och de negativa samhällseffekter som följer av<br>den. Det finns, som Justitiekanslem har påpekat i sitt remissyttrande, fall<br>då det skulle kunna framstå som stötande om möjligheten att använda<br>dold kameraövervakning saknades. Som exempel kan nämnas det fall<br>som har prövats i praxis då ett antal butiker utsattes för sabotage genom<br>att främmande föremål placerades i matvaror, liksom andra fall av<br>sabotage, t.ex. mot sjukhus eller allmänna kommunikationer, bombhot<br>eller andra allvarliga hot som riktas mot vissa platser eller en begränsad<br>krets av personer. En kameraövervakning i dessa fall torde vara önskvärd<br>av en kombination av olika skäl: att förebygga ytterligare brott, av<br>hänsyn till allmän ordning och säkerhet och i syfte att utreda brott. En<br>öppen kameraövervakning kan förfela sitt förebyggande syfte, genom att<br>gärningsmannen, då han får veta att brottsplatsen är övervakad, väljer att<br>rikta sin brottsliga verksamhet mot ett annat objekt.</p>
<p>Möjligheten att medge undantag från upplysningsplikten har endast<br>använts ett fatal gånger sedan bestämmelsen infördes. Regeringen<br>bedömer inte att det föreligger någon risk för att bestämmelsen skulle<br>komma att tillämpas på ett sådant sätt att det i praktiken innebär en<br>utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om hemlig<br>kameraövervakning. Till den nu gällande bestämmelsen är<br>prövningsregler kopplade som enligt regeringens uppfattning motverkar<br>risken för en sådan tillämpning.</p>
<p>Avsikten är att bestämmelsen skall kunna tillämpas i speciella<br>undantagssituationer där det finns ett starkt behov av att bedriva allmän<br>kameraövervakning utan att behöva informera om det. Det kan t.ex. vara<br>fall där hänsyn till allmän ordning och säkerhet eller behovet av att<br>förebygga allvarlig brottslighet gör sig särskilt starkt gällande. Avsikten<br>är inte att bestämmelsen skall användas för att övervaka en misstänkt<br>gärningsman med anledning av ett begånget brott.</p>
<p>Samtidigt torde förundersökning i många fall ha inletts när<br>bestämmelsen kan komma att tillämpas. Normalt torde det också avse<br>situationer där polisen genomför övervakningen. Dessa skäl talar för att<br>en reglering av det nu aktuella slaget införs i lagen om hemlig<br>kameraövervakning. Lagen är emellertid för närvarande föremål för<br>översyn (dir. 1996:64). Utredaren har bl.a. till uppgift att undersöka<br>möjligheterna att utvidga tillämpningsområdet för lagen för att försöka<br>åstadkomma ett flexibelt och mer finmaskigt system som bättre än det<br>nuvarande ger utrymme för bedömningar i det enskilda fallet. Utredaren<br>skall avsluta sitt uppdrag före den 1 april 1998. Det är inte lämpligt att i<br>det nu aktuella lagstiftningsärendet föregå utredarens bedömning av<br>dessa frågor. Regeringen anser därför att länsstyrelsens möjlighet att<br>medge undantag från upplysningsplikten enligt denna lag bör behållas, i<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>25</p>
<p>vart fall till dess att frågan om att utvidga tillämpningsområdet för<br>hemlig kameraövervakning har prövats.</p>
<p>I den nu gällande lagen stadgas också undantag från<br>upplysningsplikten för övervakning av en anläggning eller ett område<br>som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen om skydd för samhällsviktiga<br>anläggningar förklarats utgöra skyddsobjekt. I samband med att Sverige<br>undertecknade de avtal som har utarbetats mellan de stater som deltar i<br>ffedssamarbetet inom ramen för initiativet Partnerskap för fred (PFF)<br>gjordes vissa ändringar i lagen om skydd för samhällsviktiga<br>anläggningar (prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU4, rskr. 1995/96:237,<br>SFS 1996:403). En möjlighet infördes att som skyddsobjekt förklara<br>områden där en främmande stats militära styrka tillfälligt bedriver<br>övningar. Som förutsättning gäller att styrkan här i landet deltar i<br>utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för internationellt<br>samarbete (4 § 6). Det är viktigt att övervakning av sådana områden kan<br>ske utan att de blir föremål för onödig uppmärksamhet. Områden som<br>enligt 4 § 6 lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar har<br>förklarats utgöra skyddsobjekt bör därför, liksom vissa andra<br>skyddsobjekt, kunna övervakas utan att upplysning lämnas härom.</p>
<p>I övrigt finner regeringen inte anledning att föreslå några förändringar<br>av de undantag från upplysningsplikten som gäller i dag.</p>
<h3>5.4 Tillståndsprövning</h3>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd till allmän kameraövervakning skall<br>meddelas om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den<br>enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid bedömningen av<br>intresset av allmän kameraövervakning skall särskilt beaktas om<br>den behövs för att förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed<br>jämförliga ändamål. Vid bedömningen av den enskildes intresse av<br>att inte bli övervakad skall särskilt beaktas hur övervakningen skall<br>utföras och vilket område som skall övervakas.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Utredningen har dock inte utvecklat några riktlinjer för<br>tillståndsprövningen i lagtexten.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som berört frågan<br>har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Några<br>remissinstanser anser dock att lagtexten bör förtydligas beträffande de<br>omständigheter som skall beaktas vid tillståndsprövningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 § första stycket i den<br>nuvarande lagen är en första förutsättning för tillstånd att använda en<br>övervakningskamera att sökanden kan anses ha ett befogat intresse av att<br>få använda kameran och detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på<br>något annat sätt.</p>
<p>26</p>
<p>Om denna första förutsättning är uppfylld skall, enligt 5 § andra<br>stycket, tillstånd meddelas om övervakningen kan antas vara av ringa<br>betydelse för enskildas personliga integritet.</p>
<p>Om risken för integritetsintrång inte kan anses vara av ringa betydelse<br>far tillstånd meddelas endast om intresset av att tillgodose det avsedda<br>ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall ges företräde<br>framför intresset av att värna enskildas personliga integritet. Vidare får<br>enligt 6 § ett tillstånd förenas med rätt att med någon teknisk anordning<br>behandla eller bevara bilder som tas upp av kameran.</p>
<p>Tillståndsprövningen</p>
<p>Rätten att använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där<br>intresset av att bekämpa brott och att förhindra olyckor eller tillgodose<br>därmed jämförliga ändamål väger särskilt tungt. Samtidigt måste den<br>enskildes berättigade intresse av skydd för sin integritet tillgodoses och<br>vägas in i bedömningen. Vid avvägningen mellan dessa intressen bör<br>dock intresset av att förebygga brott samt att förhindra olyckor och<br>liknande ändamål få spela en mer framträdande roll än hittills.</p>
<p>Den tekniska utvecklingen liksom den ökande brottsligheten och den<br>förändrade karaktären på kriminaliteten har lett till att olika tekniska<br>hjälpmedel har tagits i bruk för att förstärka skyddet mot brott. Vid sidan<br>av sedan gammalt förekommande hjälpmedel, framför allt olika typer av<br>låsanordningar, förekommer nu även andra hjälpmedel, t.ex. datoriserade<br>in- och utpasseringssystem. Ett annat sådant modernt skyddssystem är<br>kameraövervakning. Kameraövervakning bör ses som ett medel bland<br>andra att skydda sig mot brott och tillgodose andra seriösa syften och<br>kameraövervakning bör kunna användas vid sidan av andra åtgärder.</p>
<p>Syftet med lagstiftningen, som tar sikte på användning av<br>övervakningsutrustning, är att skydda enskilda mot<br>integritetskränkningar som kan orsakas av sådana tekniska hjälpmedel.<br>Det är mot den bakgrunden som reglerna för tillståndsprövningen skall<br>utformas.</p>
<p>Den nuvarande ordningen (5 § första stycket) innebär att<br>tillståndsmyndigheten först - innan den egentliga intresseavvägningen<br>görs - skall pröva om sökanden kan anses ha ett befogat intresse av att få<br>använda kameran och om detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på<br>något annat sätt. Med tanke på lagens syfte framstår det inte som rimligt<br>att en ansökan skall kunna avslås redan innan en bedömning av om det<br>finns något motstående integritetsintresse har gjorts eller av hur starkt ett<br>sådant intresse är. Behovsbedömningen kan inte ses isolerad, utan är nära<br>förknippad med frågan om det finns några motstående intressen. Ju större<br>integritetsriskema med kameraövervakningen är, desto större krav får<br>naturligtvis ställas på sökandens behov av övervakningen. Om tillstånd<br>skall meddelas eller inte bör emellertid avgöras vid en avvägning mellan<br>övervakningsintresset och integritetsintresset, och några<br>lämplighetsaspekter i övrigt bör inte anläggas. Även om behovet av<br>kameraövervakning inte framstår som uppenbart, bör detta inte ensamt<br>kunna motivera att en ansökan avslås. En bestämmelse motsvarande den</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>27</p>
<p>som i dag finns i 5 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m.<br>bör följaktligen inte införas i en ny lagstiftning om kameraövervakning.</p>
<p>Även frågan om bilder skall få behandlas eller bevaras eller om ljud<br>skall få avlyssnas eller tas upp behandlas inom ramen för den samlade<br>bedömning som skall göras vid intresseavvägningen. Det finns ingen<br>anledning att i lagstiftningen ha några särskilda rekvisit för när tillstånd<br>bör ges att behandla eller bevara bilder - som i dag finns i 6 § - eller att<br>avlyssna eller ta upp ljud.</p>
<p>Frågan om tillstånd till allmän kameraövervakning bör i stället avgöras<br>med tillämpning av en allmän bestämmelse där övervakningsintresset får<br>vägas mot integritetsintresset. För att tillstånd skall meddelas skall<br>sökanden visa att övervakningsintresset väger över integritetsintresset.</p>
<p>Om syftet med övervakningen är att förebygga brott eller att förhindra<br>olyckor eller andra därmed jämförliga ändamål, bör detta särskilt<br>beaktas. Vidare skall behovet av övervakningen beaktas. Även när syftet<br>med övervakningen är ett annat än att förebygga brott eller förhindra<br>olyckor eller därmed jämförliga ändamål bör det inte vara uteslutet att<br>intresset av övervakningen skall kunna väga över hänsynen till<br>integritetsskyddet. Som tidigare har berörts bör, om integritetsriskema är<br>helt försumbara, även andra legitima syften godtas. I sådana fall bör dock<br>restriktivitet iakttas. Grundtanken bakom lagen är att<br>övervakningskameror skall kunna användas när det finns ett samhälleligt<br>intresse av övervakning. Utrymmet för övervakning enbart t.ex. i syfte att<br>öka försäljningen är därför ytterst begränsat.</p>
<p>Vid bedömningen av om övervakningen behövs är det naturligtvis av<br>betydelse att veta vilka alternativa och kompletterande åtgärder som står<br>till buds. För att uppnå brottsförebyggande effekter är det viktigt att<br>övervakningsutrustning används tillsammans med andra förebyggande<br>åtgärder. Allmän kameraövervakning skall inte ses som ett hjälpmedel<br>som skall användas i stället för andra säkerhetsåtgärder eller<br>förebyggande insatser. Om kompletterande förebyggande eller<br>säkerhetsfrämjande åtgärder försummats kan det därför komma att<br>påverka behovet av allmän kameraövervakning. Om tänkbara alternativa<br>jämförbara åtgärder är enklare att använda, billigare och lika effektiva,<br>torde det också göra att behovet av övervakningsutrustning far anses<br>minska.</p>
<p>Vid prövningen av integritetsintresset är det naturligtvis av stor<br>betydelse vad kameraövervakningen skall innefatta. När det är fråga om<br>att behandla eller bevara bilder eller avlyssna eller ta upp ljud, ökar<br>riskerna för intrång i enskildas personliga integritet. Vidare är<br>bedömningen beroende av det område som skall övervakas, när och hur<br>länge övervakningen skall pågå och övriga omständigheter.</p>
<p>Det förhållandet att den som söker tillstånd avser att överlåta den<br>operativa hanteringen till ett bevakningsföretag eller annan operatör av<br>larmcentral bör normalt inte innebära att riskerna för integritetsintrång<br>kan sägas öka.</p>
<p>Det bör vidare nämnas att tillståndsprövningen, liksom enligt gällande<br>rätt, inte skall vara av fakultativ karaktär, dvs. tillstånd skall meddelas<br>om förutsättningarna är uppfyllda.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>28</p>
<p>De föreslagna förändringarna innebär i viss utsträckning en mindre<br>restriktiv linje vid tillståndsprövningen än som följer av nuvarande<br>praxis. Intresset av att förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed<br>jämförliga ändamål bör vid avvägningen mellan övervakningsintresset<br>och integritetsintresset spela en mer framträdande roll än enligt nu<br>gällande rätt. Detta innebär dock självfallet inte att integritetsintressena<br>far eftersättas.</p>
<p>När det gäller bedömningen av risken för integritetsintrång i<br>förhållande till övervakningsobjekten kan det i vissa fall finnas anledning<br>att inta en mindre restriktiv linje. Det bör t.ex. finnas anledning att i<br>något större utsträckning än hittills tillåta kameraövervakning av entréer<br>till exempelvis en restaurang, ett hotell, en utställningslokal eller ett<br>museum under förutsättning att det behövs för att förebygga brott. Det<br>bör också vara möjligt att i viss ökad utsträckning ge tillstånd till<br>övervakning av områden utanför det egentliga övervakningsobj ektet,<br>t.ex. när det gäller inrättningar som till sin funktion påminner om bank-<br>eller postkontor. På motsvarande sätt bör även t.ex. en restaurang, ett<br>dansställe eller liknande kunna fa tillstånd att övervaka den del av<br>närområdet utanför entrén där kö brukar bildas, om det är motiverat i<br>brottsförebyggande syfte.</p>
<p>Tillstånd att behandla och bevara bilder skall naturligtvis inte<br>regelmässigt följa ett tillstånd till allmän kameraövervakning. Behovet av<br>att behandla och bevara bilderna måste kunna påvisas i det enskilda<br>fallet. Det bör dock kunna vara möjligt att ge tillstånd till allmän<br>kameraövervakning som innefattar rätt att behandla eller bevara bilder<br>vid övervakning av särskilt brottsutsatta platser.</p>
<p>Tillstånd till kameraövervakning som innefattar rätt att avlyssna eller<br>ta upp ljud bör ges under förutsättning att sökanden kan påvisa ett starkt<br>behov av sådan övervakning.</p>
<p>Det förtjänar att påpekas att den spännvidd som finns i fråga om<br>riskerna för enskildas personliga integritet vid olika former av<br>övervakning är mycket stor. Det finns andra fall än de nu redovisade där<br>övervakningsintresset vid en samlad bedömning far anses väga tyngre än<br>integritetsintresset.</p>
<p>Ansökan om tillstånd</p>
<p>Tillstånd skall liksom i dag meddelas av länsstyrelsen. Som tidigare<br>nämnts krävs tillstånd for att fa ha en övervakningskamera uppsatt. En<br>ansökan om tillstånd skall göras skriftligen i det län där<br>kameraövervakningen skall ske. Det bör gälla samtliga typer av<br>ansökningar, t.ex. även ansökan om undantag från upplysningsplikten.<br>Ansökan skall göras av den som avser att bedriva allmän<br>kameraövervakning. Det har inte någon betydelse vem som äger<br>övervakningsutrustningen, utan det avgörande är vem som skall bedriva<br>övervakningen. Om flera skilda fysiska eller juridiska subjekt<br>självständigt bedriver allmän kameraövervakning med samma utrustning<br>bör var och en ansöka om tillstånd för sin användning. Rikspolisstyrelsen<br>har i sitt remissvar pekat på behovet att kunna använda t.ex.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>29</p>
<p>övervakningsutrustning på idrottsarenor. För det fall polisen har Prop. 1997/98:64<br>möjlighet att självständigt förfoga över utrustningen och påverka<br>användningen av den bör polismyndigheten i sådant fall ansöka om<br>tillstånd för övervakningen, även om tillstånd också meddelats t.ex. en<br>arrangör av ett idrottsevenemang eller ägaren av en idrottsanläggning.</p>
<p>Det bör krävas av sökanden att denna alltid gör sin ansökan så<br>fullständig att ärendet i princip kan avgöras på handlingarna. Vid mer<br>omfattande övervakning eller där övervakningen av något skäl kan antas<br>bli ingripande för enskilda kan det vara nödvändigt för länsstyrelsen att<br>företrädare på platsen bildar sig en uppfattning om riskerna för<br>integritetsintrång, jfr 14 och 15 §§ förvaltningslagen (1986:223). Om<br>sökanden underlåter att efter anmaning av länsstyrelsen lämna<br>erforderligt material eller att på annat sätt medverka till att länsstyrelsen<br>far underlag som är nödvändigt för tillståndsprövningen, får ärendet<br>avgöras i befintligt skick. En redogörelse för vilka uppgifter som skall<br>lämnas i ansökan lämnas i författningskommentaren (se<br>författningskommentaren till 16 §).</p>
<p>Det bör också påpekas att det enligt gällande regler även kan krävas<br>tillstånd t.ex. enligt datalagen (1973:289) vid användning av<br>övervakningskameror. Det kan bl.a. komma i fråga för den som lagrar<br>bilder från en övervakningskamera på ett datamedium. För närvarande<br>pågår en reformering av datalagen, bl.a. mot bakgrund av EG-direktivet<br>95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling<br>av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (prop.<br>1997/98:44). Detta lagstiftningsarbete kan få konsekvenser även när det<br>gäller uppgifter som inhämtats genom kameraövervakning.</p>
<h3>5.5 Undantag från tillståndsplikten</h3>
<p>Regeringens förslag: En polismyndighet eller den som är<br>räddningsledare enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) skall få<br>bedriva allmän kameraövervakning utan tillstånd om sådan<br>övervakning är av vikt för att avvärja en hotande olyckshändelse eller<br>för att begränsa verkningar av en inträffad olyckshändelse.</p>
<p>En polismyndighet skall få bedriva allmän kameraövervakning utan<br>tillstånd om det av särskild anledning finns risk för att allvarlig<br>brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för att allvarlig<br>förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och syftet<br>med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott.</p>
<p>Övervakning skall få ske under högst en månad utan att tillstånd har<br>sökts.</p>
<p>Allmän kameraövervakning som bedrivs av Vägverket vid<br>trafikövervakning skall undantas från tillståndsplikt.</p>
<p>Utredningens förslag: Enligt utredningens förslag skall det föreligga<br>misstanke om ett brott för att polisen skall ges rätt att utan tillstånd<br>bedriva allmän kameraövervakning. Utredningen har inte föreslagit att<br></p>
<p>30</p>
<p>den tillståndsfria övervakningen skall begränsas till viss tid. Utredningen<br>har inte heller föreslagit något undantag från tillståndsplikten beträffande<br>allmän kameraövervakning vid Vägverkets trafikövervakning. I övrigt<br>överensstämmer regeringens förslag med utredningens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Vägverket,</p>
<p>Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen anser att det<br>tillståndsfria området kan utvidgas. Majoriteten av remissinstanserna har<br>tillstyrkt eller inte haft något att invända mot utredningens förslag i fråga<br>om polisens och räddningstjänstens rätt att bedriva övervakning. Några<br>remissinstanser har dock invänt mot att en polismyndighet utan någon<br>kontroll utifrån skall ha rätt att bedriva kameraövervakning under<br>obegränsad tid. Rikspolisstyrelsen (RPS) förordar att tillståndsfri<br>kameraövervakning även skall få anordnas som ett led i polisens<br>bevakning av en plats eller ett utrymme där det i ett särskilt fall finns skäl<br>att anta att den allmänna ordningen och säkerheten kan komma att<br>allvarligt störas. Bestämmelsen bör, enligt RPS, undantas från kravet på<br>upplysningsplikt. RPS pekar också på att vissa gränsdragningssvårigheter<br>kan uppstå när det gäller tillämpningen av den aktuella lagen och lagen<br>(1995:1506) om hemlig kameraövervakning. RPS anser vidare att det är<br>nödvändigt att införa en bestämmelse som ger polisen möjlighet att utan<br>tillstånd och utan upplysningsplikt använda kameraövervakning i<br>gränskontrollverksamhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I dagens lagstiftning görs undantag<br>för tillståndskravet vid vissa typer av kameraanvändning. Det gäller dels<br>s.k. TV-backspeglar, dels kameror som används för bevakning av<br>skyddsobjekt, dels kameror som polisen använder vid automatisk<br>hastighetsövervakning. Vidare får polismyndighet eller räddningsledare<br>enligt räddningstjänstlagen under högst fjorton dagar ha en<br>övervakningskamera uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit<br>allmänheten har tillträde, om användningen av kamera är oundgängligen<br>nödvändig vid olyckshändelse eller överhängande fara för sådan<br>olyckshändelse eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.<br>Under förutsättning att ansökan om tillstånd görs inom fjorton dagar får<br>kameran vara uppsatt utan tillstånd även för tid därefter, så länge<br>användningen är oundgängligen nödvändig för ändamålet och<br>länsstyrelsen inte har prövat ansökan.</p>
<p>Olyckshändelser</p>
<p>Polisen och räddningstjänsten bör även i fortsättningen ha möjlighet att<br>utan krav på tillstånd använda övervakningsutrustning vid inträffade<br>olyckshändelser eller vid överhängande fara för att sådana skall inträffa.<br>Bestämmelsen bör innefatta rätt att behandla och bevara bilder samt att<br>avlyssna och ta upp ljud. Upplysning om övervakningen skall lämnas.<br>Det skall av lagtexten tydligt framgå att syftet skall vara att avvärja en<br>hotande olyckshändelse eller att begränsa skadeverkningarna av en sådan<br>händelse. Enligt den nu gällande bestämmelsen krävs att övervakningen<br>skall vara oundgängligen nödvändig. Enligt regeringens uppfattning leder<br>detta krav till att tillämpningsområdet begränsas i alltför hög grad. I<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>31</p>
<p>stället bör krävas att övervakningen är av vikt för räddningsarbetet. Detta<br>innebär ett kvalitetskrav beträffande den hjälp som övervakningen tillför.<br>Allmän kameraövervakning skall framstå som betydelsefull för<br>räddningsarbetet och om övervakningen endast medför bagatellartade<br>bidrag är kravet inte uppfyllt. Det behöver dock inte föreligga något<br>absolut hinder mot att använda andra övervakningsmetoder för att allmän<br>kameraövervakning skall fa utnyttjas. Vid prövningen får en<br>lämplighetsawägning göras. I fall där personell övervakning kan ske<br>men denna innebär höga personalinsatser och säkerhetsrisker bör allmän<br>kameraövervakning kunna komma i fråga.</p>
<p>Förhindra allvarlig brottslighet</p>
<p>Polisen bör också ges möjlighet att använda allmän kameraövervakning<br>för att förebygga eller förhindra brott. Bestämmelsen bör innefatta rätt att<br>behandla och besvara bilder samt att avlyssna och ta upp ljud. Den bör<br>inte vara tillämplig i en ren förundersökningssituation där syftet är att<br>utreda brott. Bestämmelsen är inte heller avsedd att tillämpas för att<br>övervaka en misstänkt gärningsman. Syftet bör i stället vara att kunna<br>övervaka den plats där det finns risk för att viss brottslighet kommer att<br>utövas. Det bör inte krävas misstanke om ett konkret brott utan det bör<br>räcka med att det av särskild anledning föreligger risk att allvarlig<br>brottslighet kommer att utövas. Avsikten är att bestämmelsen skall kunna<br>tillämpas i situationer där det uppstår behov av att snabbt kunna tillgripa<br>kameraövervakning. Brottsligheten skall vara av sådan art att den innebär<br>allvarlig risk för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av<br>egendom. Som exempel kan nämnas att det till en fotbollsmatch anländer<br>ett stort antal fotbollshuliganer, vid misstanke om konfrontationer mellan<br>olika extremistgrupper, vid internationella konferenser, statsbesök eller<br>liknande situationer då det av särskild anledning finns en risk för<br>allvarlig brottslighet. Avsikten är inte att bestämmelsen skall tillämpas<br>vid kontinuerlig övervakning av brottsutsatta platser, t.ex. parkeringshus<br>eller särskilt brottsutsatta gator och torg.</p>
<p>RPS har i sitt remissvar framfört att polisen även bör ges rätt att utan<br>tillstånd bedriva allmän kameraövervakning i gränskontrollen samt vid<br>risk för allvarlig störning av den allmänna ordningen eller säkerheten. En<br>generell regel som gav polisen möjlighet att tillståndsfritt bedriva allmän<br>kameraövervakning i samband med kontroll vid gränsövergångar skulle<br>medföra en kraftig utvidgning av polisens rätt att använda<br>kameraövervakning. Det finns enligt regeringens uppfattning inte<br>beredningsunderlag för en sådan utvidgning av möjligheterna till<br>tillståndsfri övervakning.</p>
<p>När det gäller rätten att bedriva kameraövervakning vid risk för<br>allvarlig störning av den allmänna ordningen finns en sådan möjlighet<br>enligt den nu gällande lagen. Enligt uppgift har dock denna bestämmelse<br>sällan tillämpats. Det är också svårt att överblicka de konkreta fall då<br>bestämmelsen kan komma att tillämpas. Med hänsyn till den<br>bestämmelse som föreslås om rätt för polisen att tillståndsfritt bedriva<br>allmän kameraövervakning i brottsförebyggande syfte finner regeringen</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>32</p>
<p>inte skäl att även införa en bestämmelse om tillståndsfri övervakning för<br>att förebygga störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten.</p>
<p>Övervakningen enligt de nu aktuella bestämmelserna avser normalt<br>tidsmässigt begränsade insatser. Enligt utredningens förslag skall<br>övervakningen få ske utan tillstånd eller anmälan och utan reglerad<br>begränsning i tiden. För att understryka att det inte skall vara fråga om<br>någon kontinuerlig övervakning och för att åstadkomma möjligheter till<br>prövning och kontroll i de fall det är motiverat att bedriva övervakning<br>under en längre tid bör det enligt regeringens mening föreskrivas att<br>övervakningen får pågå under högst en månad utan att tillstånd sökts.<br>Under förutsättning att ansökan om tillstånd görs inom en månad får<br>övervakningen pågå även därefter så länge förutsättningarna i<br>bestämmelserna är uppfyllda och länsstyrelsen inte har prövat ansökan.</p>
<p>Vägverkets trafikövervakning</p>
<p>Vägverkets underhållsansvar för det statliga vägnätet innefattar bl.a.<br>kontroller av vägarna. Användningen av övervakningskameror utgör ett<br>komplement i den tillsynsverksamheten. Vägverket använder två typer av<br>optisk övervakning för trafikövervakning. För väglagsuppföljning och<br>trafikmätning används kameror som tar stillbilder med jämna intervall.<br>Kamerornas bildupplösning är sådan att identifiering av personer normalt<br>inte är möjlig. Denna typ av övervakning torde därför, med hänsyn till<br>lagens krav på att övervakningskameroma skall kunna användas för<br>personövervakning, endast undantagsvis omfattas av lagens<br>tillämpningsområde. Bilderna ger underlag för åtgärder vid dåligt väglag<br>eller vid trafikhinder.</p>
<p>Därutöver används kameror med fiberoptik för ett s.k.<br>motorvägsstymingssystem. Kamerorna har god bildupplösning och<br>medger identifiering av personer. Kamerorna är placerade bl.a. vid<br>motorvägsinfarter och i vägtunnlar i Stockholmsområdet. Bildmaterialet<br>används för att minska riskerna för trafikolyckor, bl.a. som underlag för<br>trafikinformation och varningar via radio, för att dirigera om trafik eller<br>för att rekommendera lägre hastighet vid trafikhinder. Bildmaterialet<br>används också som underlag för bedömningar om vilka räddningsinsatser<br>som krävs vid inträffade olyckor.</p>
<p>Vägverkets användning av kameraövervakning vid väglagsuppföljning<br>och trafikmätning torde, även i de fall övervakningsutrustningen är sådan<br>att personövervakning kan ske, medföra begränsade risker för<br>integritetsintrång. Den övervakning som genomförs i det s.k.<br>motorvägsstymingssystemet medför visserligen större risker för<br>integritetsintrång. Risken för integritetsintrång måste alltjämt betraktas<br>som relativt begränsad med hänsyn till de platser där kamerorna är<br>placerade. Samtidigt måste också beaktas att denna övervakning kan ha<br>stor betydelse för att förhindra olyckor eller för att minska<br>skadeverkningarna av en inträffad olycka. Allmän kameraövervakning<br>som utförs av Vägverket för trafikövervakning bör därför undantas från<br>tillståndsplikt.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 64</p>
<h3>5.6 Övervakning efter anmälan</h3>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Regeringens förslag: Allmän kameraövervakning i banklokaler och<br>postkontor, områden omedelbart utanför in- och utgångar till sådana<br>lokaler, vid betalningsautomater eller liknande anordningar i<br>anslutning till sådana lokaler samt i butikslokaler skall undantas från<br>kravet på tillstånd. Med butikslokal skall avses en lokal där det<br>bedrivs försäljning av varor eller Ijänster eller uthyrning av varor till<br>konsumenter, dock inte restauranger och andra näringsställen.</p>
<p>Som förutsättningar för den tillståndsfria övervakningen i dessa fall<br>skall gälla att övervakningen har till enda syfte att förebygga eller<br>avslöja brott och att den övervakningskamera som används är fast<br>monterad och försedd med fast optik samt att anmälan gjorts innan en<br>övervakningskamera har satts upp.</p>
<p>I butikslokaler skall endast bilder av kassaområden och av in- och<br>utgångar fa behandlas eller bevaras. Avlyssning eller upptagning av<br>ljud skall inte få ske tillståndsfritt i butikslokaler. I banklokaler och<br>postkontor skall avlyssning eller upptagning av ljud fa ske endast efter<br>det att en anordning för avlyssning eller upptagning av ljud har<br>aktiverats på grund av misstanke om brott.</p>
<p>Vad som sägs om butikslokaler skall även gälla bankverksamhet<br>genom ombud eller postverksamhet som bedrivs i sådan lokal.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i stora delar med regeringens.<br>Utredningen har dock inte föreslagit att bankverksamhet som bedrivs i<br>butikslokaler skall omfattas av undantaget från tillståndsplikten eller att<br>insättnings- och uttagsautomater tillståndsfritt skall få övervakas. Vidare<br>avses, enligt utredningen, med begreppet butikslokal endast sådan lokal<br>där det bedrivs detaljhandel med varor. Enligt utredningens förslag skall<br>föreskrivas att övervakningskameran inte får riktas så att övervakningen<br>framstår som uppenbart kränkande. Enligt utredningens förslag skall<br>avlyssning eller upptagning av ljud endast få ske sedan överfallslarm<br>utlösts.</p>
<p>Remissinstanserna: Grundtanken att undanta ytterligare</p>
<p>övervakningsobjekt från kravet på tillstånd har inte mött någon kritik från<br>remissinstanserna. Däremot har olika synpunkter framförts på förslagets<br>utformning. Flera remissinstanser har ifrågasatt om en<br>anmälningsskyldighet skall införas, bl.a. mot bakgrund av att det medför<br>ökade kostnader. Stockholms tingsrätt och Sveriges Köpmannaförbund<br>anser att butiksbegreppet skall tolkas vidare än utredningen har<br>föreslagit. Riksåklagaren (RÅ) avstyrker att butikslokaler skall undantas<br>från kravet på tillstånd då butiksbegreppet kan medföra<br>tillämpningssvårigheter. Flera remissinstanser har framfört synpunkter på<br>avgränsningen av rätten att behandla och bevara bilder samt rätten att<br>avlyssna eller ta upp ljud. De flesta förespråkar ökade möjligheter i dessa<br>delar inom det tillståndsfria området. Stockholms tingsrätt uttalar att det<br>kan förefalla överflödigt att föreskriva att kameran inte får vara riktad så<br>att övervakningen framstår som uppenbart kränkande eftersom detta<br></p>
<p>34</p>
<p>redan följer av målstadgandet om att övervakning skall ske med tillbörlig<br>hänsyn till enskildas personliga integritet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen har haft till uppgift att<br>pröva möjligheten att gå ifrån det nuvarande systemet med tillstånd.<br>Utredningen har kommit fram till att tillståndssystemet inte helt bör<br>överges och föreslår i stället att ytterligare kategorier skall undantas från<br>tillståndsplikten. Regeringen delar utredningens bedömning, som inte<br>heller mött någon kritik från remissinstanserna.</p>
<p>Undantag för vissa bevakningsobjekt</p>
<p>Tillståndsplikten bör tas bort i de fall där det finns ett mycket starkt<br>objektivt intresse av kameraövervakning för att förebygga brott eller att<br>förhindra olyckor och där det således inte är påkallat med individuell<br>prövning i vaije enskilt fall. När det gäller avgränsningen av de grupper<br>som skall undantas från ansökningsförfarandet är det viktigt att väl<br>avgränsa undantagen och att förutsättningarna för och omfattningen av<br>den tillståndsfria övervakningen kan anges tydligt. För att en särreglering<br>skall vara motiverad krävs att de grupper som undantas från kraven på<br>tillstånd generellt har ett starkt intresse av att kunna använda<br>övervakningsutrustning. Det krävs vidare att särregleringen täcker in en<br>stor del av de fall av övervakning som den utvalda kategorin kan ha<br>intresse av att bedriva.</p>
<p>De kategorier som i första hand bör kunna komma i fråga för en<br>särreglering är banklokaler, postkontor och butiker. Dessa grupper har<br>cirka 60 procent av de nu löpande tillstånden. Den som i dag ansöker om<br>tillstånd att i brottsförebyggande syfte använda övervakningskamera för<br>bevakning i banklokaler, postkontor och butiker torde med nuvarande<br>ordning kunna fa ansökan beviljad, när det gäller butiker under<br>förutsättning att ansökan inte avser rätten att behandla eller bevara bilder.</p>
<p>Vid avgränsningen av bevakningsobjekten beträffande banklokaler och<br>postkontor är det möjligt att anknyta till bankrörelselagens (1987:617)<br>respektive postlagens (1993:1684) regler, vilket leder till att banklokal är<br>en lokal där det bedrivs bankrörelse och postkontor är en lokal där det<br>bedrivs postverksamhet. Det finns också ett beaktansvärt intresse av att<br>kunna använda kameraövervakning i dessa lokaler och den<br>kameraövervakningen som bedrivs ■ sker under relativt likartade<br>omständigheter. Lokaler där det huvudsakligen bedrivs<br>bankrörelseverksamhet och lokaler där det huvudsakligen bedrivs<br>verksamhet i vilken ingår postverksamhet skall därför undantas från<br>kravet på tillstånd.</p>
<p>Begreppet butikslokal saknar en enhetlig definition. Dessutom råder en<br>större variation mellan verksamheterna i olika butikslokaler vilket gör det<br>avsevärt svårare att avgränsa bevakningsobjektet. RÅ har också, mot<br>denna bakgrund, avstyrkt förslaget att undanta butikslokaler från det<br>tillståndsfria området. Samtidigt finns dock ett beaktansvärt behov av att<br>kunna förenkla kameraanvändningen inom detaljhandeln, inte minst på<br>grund av den stöld- och rånbrottslighet som den är utsatt för. Enligt<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>35</p>
<p>regeringens mening bör därför också butikslokaler undantas från kravet<br>på tillstånd.</p>
<p>En strikt språklig tolkning av begreppet butikslokal torde utvisa att<br>med begreppet avses en lokal där det bedrivs detaljhandel med varor. I<br>dag är dock affärsverksamhet i detalj ledet en mångfacetterad företeelse.<br>En trend inom handeln är den tilltagande integrationen mellan<br>detaljhandeln och andra branscher, t.ex. restaurang-, service-, bank- och<br>postverksamhet. Det förekommer en mängd kombinationer, t.ex. av<br>försäljning av varor och tjänster, uthyrning och servering. Det är enligt<br>regeringens mening inte sakligt motiverat att från kravet på tillstånd<br>enbart undanta lokaler där verksamheten består i försäljning av varor.<br>Det skulle leda till en mindre lämplig avgränsning av det tillståndsfria<br>området. Bl.a. skulle lokaler för videouthyrning omfattas av krav på<br>tillstånd, trots att sådana lokaler språkligt faller väl samman med<br>butiksbegreppet och de även av sakliga skäl bör undantas från<br>tillståndskravet. Butiksbegreppet bör i stället tolkas så att därmed förstås<br>en lokal där det bedrivs försäljning av varor eller tjänster eller uthyrning<br>av varor till konsumenter. I begreppet innefattas då det som i dagligt tal<br>kallas affärer liksom varuhus, stormarknader och försäljningstält. I<br>definitionen ingår vidare lokaler där verksamheten består i att<br>tillhandahålla tjänster t.ex. resebyråer, skomakare och frisörer, liksom<br>verksamheter som kombinerar försäljning av varor och tjänster, t.ex.<br>optiker och lokaler för uthyrning, t.ex. av videofilmer.</p>
<p>Den tillståndsfria övervakningen far endast ske i den del av lokalen där<br>försäljning äger rum. Om det t.ex. i ett köpcentrum ryms flera butiker<br>med gångstråk mellan affärerna, utgör gångstråken inte del av<br>butikslokalen. I ett varuhus utan avgränsade affärslokaler far hela<br>varuhuset anses utgöra butikslokal i den mån inte särskilt utrymme<br>avskilts för annat ändamål.</p>
<p>Utanför butiksbegreppet faller restauranger och andra näringsställen,<br>t.ex. pubar och caféer. Det har under senare år blivit alltmer vanligt med<br>försäljning av färdig mat att avhämtas för omedelbar förtäring, t.ex.<br>pizza, smörgåsar och sallader. Dessa verksamheter kombineras ofta med<br>servering i försäljningslokalen och bör då inte omfattas av<br>butiksbegreppet. Om det däremot vid sidan av detaljhandel med varor av<br>annat slag än färdig mat eller tjänster eller uthyrning av varor, bedrivs<br>serveringsverksamhet i mindre omfattning, innebär det inte att lokalen<br>anses som annat än butikslokal i lagens mening. Det sistnämnda gäller i<br>de fall serveringen inte avgränsats i butikslokalen. Om det avskilts ett<br>avgränsat område för restaurangändamål bör inte det området utgöra<br>butikslokal i lagens mening. Det förutsätter dock att området avgränsats<br>väl så att det otvetydligt framgår vilket område som avses.</p>
<p>När det gäller bensinstationer bör den lokal där det uppbärs betalning<br>för inköpt bensin och där det bedrivs försäljning av biltillbehör och andra<br>varor anses som butikslokal i lagens mening. Däremot bör området<br>utanför lokalen, t.ex. bensinpumpar, inte omfattas av begreppet<br>butikslokal, dvs. det tillståndsfria området.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>36</p>
<p>Områden omedelbart utanför in- och utgångar till butikslokaler bör inte<br>omfattas av undantaget från tillståndsplikt. Begreppet butikslokal bör, i<br>klargörande syfte, definieras i lagen.</p>
<p>Det förekommer att post och bank inrättat serviceenheter i lokaler som<br>omfattas av butiksbegreppet. I sådana situationer bör verksamheten<br>uttryckligen omfattas av de regler som gäller för butikslokaler. Att låta<br>även sådana serviceenheter omfattas av reglerna för bank och post är inte<br>motiverat på grund av de varierade förhållanden de bedrivs under. Detta<br>har markerats genom att bank- och postreglema endast skall avse lokaler<br>där den huvudsakliga verksamheten är bankrörelse eller där det<br>huvudsakligen bedrivs verksamhet i vilken ingår postverksamhet. Platsen<br>för post- eller bankverksamheten, till den del den är tillgänglig för<br>allmänheten, får alltså övervakas med en kamera och bilderna far<br>behandlas och bevaras enligt de regler som gäller för övervakning i en<br>butik. Om verksamheten bedrivs i någon annan lokal än postkontor,<br>banklokal eller butik omfattas verksamheten däremot av tillståndsplikt.</p>
<p>Anmälan</p>
<p>En förutsättning för den tillståndsfria övervakningen i banklokaler,<br>postkontor och butiker bör vara att en anmälan sker innan en<br>övervakningskamera sätts upp. Några remissinstanser har ifrågasatt<br>behovet av en sådan föreskrift, bl.a. mot bakgrund av de kostnader som<br>uppstår för hanteringar av anmälningsfallen. Den nu aktuella reformen<br>innebär troligtvis att användningen av övervakningsutrustning ökar. Som<br>tidigare nämnts är det därför angeläget att noga följa utvecklingen på<br>området och särskilt uppmärksamma att enskilda inte utsätts för<br>opåkallade integritetskränkningar. Inte minst när det gäller butiker har<br>anmälningarna också betydelse som underlag för tillsynsverksamheten<br>och för en utvärdering av de nya bestämmelserna. Regeringen anser<br>därför att det för närvarande bör föreskrivas en anmälningsskyldighet i<br>dessa fall. Vid en kommande utvärdering av reformen bör också frågan<br>om anmälningsskyldighet belysas.</p>
<p>Anmälan skall göras skriftligen till länsstyrelsen i det län där<br>kameraövervakningen skall ske. Upplysningarna i anmälan kommer att<br>utgöra grunden för länsstyrelsens bedömning av i vilken grad tillsyn bör<br>utövas över det aktuella objektet. Ju större integritetsrisker som är<br>förenade med kameraövervakningen, desto större anledning finns det för<br>länsstyrelsen att prioritera objektet i sin tillsynsverksamhet. Liksom när<br>det gäller ansökningsblanketter bör länsstyrelserna tillhandahålla<br>blanketter för anmälan. En redogörelse för vilka uppgifter en anmälan<br>skall innehålla lämnas i författningskommentaren (se<br>författningskommentaren till 17 §).</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>37</p>
<p>Övriga förutsättningar för tillståndsfri övervakning</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>En annan förutsättning för att den nu aktuella övervakningen skall vara<br>tillståndsfri bör vara att det enda syftet med övervakningen är att<br>förebygga eller avslöja brott. Även detta krav är förenligt med den praxis<br>som gäller i dag. Det förekommer t.ex. att butiker i marknadsföringssyfte<br>sätter upp kameror och placerar bildskärmar så att bilder från butiken<br>visas för dem som passerar förbi utanför. Sådan användning av<br>övervakningsutrustning omfattas inte av det tillståndsfria området.</p>
<p>Vidare bör krävas att kameran är fast monterad och försedd med fast<br>optik. Dessa förutsättningar föreskrivs för att begränsa det övervakade<br>området i syfte att minska risken för integritetsintrång. Föreskriften<br>stämmer också överens med den praxis som i dag gäller vid<br>tillståndsgivning i bank, post och butik.</p>
<p>Därutöver bör det vid tillståndsfri övervakning i butiker krävas att den<br>som avser att bedriva övervakningen träffat en överenskommelse om<br>övervakningen med skyddsombud, skyddskommitté eller en organisation<br>som företräder de anställda på arbetsplatsen. Överenskommelsen behöver<br>inte ges in till länsstyrelsen då anmälan görs men den som bedriver<br>övervakningen måste kunna visa att en överenskommelse träffats. Den<br>bör därför vara skriftlig och utvisa att parterna är ense om att<br>övervakningen skall bedrivas på det sätt som faller inom ramen för vad<br>som föreskrivs för butiker. Detta krav behandlas även under avsnitt 5.8.</p>
<p>Kameraövervakningens utförande</p>
<p>Enligt utredningen förslag skall, som förutsättning för den tillståndsfria<br>övervakningen föreskrivas att övervakningskameran inte far riktas så att<br>övervakningen framstår som uppenbart kränkande. Att en<br>övervakningskamera inte far användas på ett sådant sätt framgår redan av<br>1 § i den nu föreslagna lagen enligt vilken allmän kameraövervakning<br>skall ske med tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet. Det<br>allmänna aktsamhetskravet vid allmän kameraövervakning är en<br>grundläggande bestämmelse som skall beaktas vid all<br>kameraövervakning. När det gäller tillståndsfri kameraövervakning i<br>post, bank och butik bör den allmänna aktsamhetsregeln särskilt beaktas<br>vid utformningen av övervakningen. Det finns dock inte, enligt<br>regeringens mening, skäl att införa en bestämmelse på det sätt som<br>utredningen föreslagit.</p>
<p>Enligt nuvarande lagstiftning far tillstånd att använda övervaknings-<br>kameror förenas med rätt att behandla eller bevara bilder. Den<br>genomgång av praxis som utredningen har gjort visar att en stor andel av<br>tillstånden avseende banklokaler och postkontor omfattar rätt att<br>behandla eller bevara bilder. Från såväl bank- som postväsendet har det<br>framförts önskemål om att inspelningsrätten utvidgas.</p>
<p>Från bank- och postväsendet har önskemålen främst gällt att man velat<br>ha möjlighet att även övervaka området omedelbart utanför in- och<br>utgångar till bank- och postlokaler. Bakgrunden till dessa önskemål är att<br>erfarenheten visar att vid råntillfallen eventuell maskering och</p>
<p>38</p>
<p>demaskering brukar ske i nära anslutning till ingången. Med in- och<br>utgångar avses då inte endast sådan ingång som vanligtvis används av<br>allmänheten utan även t.ex. ett postkontors bakdörr. För att<br>kameraövervakningen i bank- och postlokaler skall kunna bidra till att<br>exempelvis begångna rån klaras upp är det naturligtvis av avgörande<br>betydelse att övervakningen ger information som gör det möjligt att<br>identifiera brottslingen. Intresset av en effektiv brottsbekämpning talar<br>därför starkt för att man tillåter kameraövervakning med rätt att behandla<br>eller bevara bilder av området omedelbart utanför in- och utgångarna.<br>För att motverka att allmänheten utsätts för icke godtagbart<br>integritetsintrång måste man se till att detta område inte omfattar för stor<br>yta. I begreppet ”område omedelbart utanför” ligger att området inte får<br>vara särskilt stort. Vidare bör betalningsautomater eller liknande<br>anordningar i anslutning till banklokaler och postkontor få övervakas.<br>Med detta avses sådana automater som är placerade på utsidan av den<br>byggnad banklokalen eller postkontoret är beläget, t.ex. s.k. bankomater,<br>på-minuten-automater och serviceboxar.</p>
<p>Avlyssning eller upptagning av ljud i bank och post bör endast kunna<br>ske när personalen på grund av misstanke om brott aktiverat<br>utrustningen. I dag finns i vissa banker möjligheter för personalen att<br>aktivera avlyssnings- och ljudupptagningsutrustning dels i samband med<br>s.k. överfallslarm som är kopplat till polisens larmcentral och dels vid<br>misstanke om annat brott som inte ger anledning att kalla på polisen. Det<br>kan t.ex. röra sig om bedrägerier. Såsom Rikspolisstyrelsen påpekat finns<br>det även i dessa situationer behov av att ta upp eller avlyssna ljud t.ex.<br>för identifiering av en gärningsman eller för kartläggning och analys av<br>tillvägagångssättet för brottslig verksamhet.</p>
<p>Endast ett fåtal butiker har rätt att behandla och bevara bilder. Från<br>detaljhandelsnäringen har man framfört önskemål att få utökade<br>möjligheter till inspelning. Den verksamhet som bedrivs i butikslokaler<br>är av mycket varierande slag och den bedrivs i många olika former. En<br>inspelningsrätt utan begränsning i butikslokaler skulle medföra att<br>inspelningar med bilder av enskilda skulle komma att öka kraftigt. Det<br>skulle leda för långt att medge en sådan tillståndsfri inspelningsrätt i<br>butikslokaler. Den tillståndsfria kameraövervakningen av butikslokaler<br>bör därför enligt regeringens uppfattning endast omfatta inspelning av<br>bilder av kassaområdet och av in- och utgångar. Avlyssning eller<br>upptagning av ljud bör av samma skäl inte undantas från kravet på<br>tillstånd. Det skulle också leda för långt att låta butiker bevaka områden<br>utanför in- och utgångarna. Detta skulle i praktiken kunna medföra att<br>stora delar av vägar och trottoarer i en stads mest centrala delar blev<br>utsatta för övervakning och att det skulle kunna bli svårt att röra sig på<br>offentliga platser i områden med många butiker utan att bli övervakad.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>39</p>
<h3>5.7 Rätten att bevara material och tillgången till bevarat<br>material m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Vid allmän kameraövervakning av en plats dit<br>allmänheten har tillträde, får inte fler personer än som behövs för att<br>övervakningen skall kunna bedrivas ha tillgång till behandlade eller<br>bevarade bilder eller upptaget ljud. Materialet skall hanteras så att<br>missbruk motverkas.</p>
<p>Bild- eller ljudmaterial från allmän kameraövervakning av en plats<br>dit allmänheten har tillträde skall få bevaras under högst en månad om<br>inte länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid. Längre<br>bevarandetid skall också vara tillåten om materialet har betydelse vid<br>utredning av brottslig verksamhet och antingen tagits upp av<br>polismyndighet eller inom en månad överlämnats till polismyndighet<br>eller åklagare av någon annan som gjort upptagningen. Detsamma<br>gäller om sådant material ges in till domstol i ett brottmål.</p>
<p>När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras skall det<br>omedelbart förstöras.</p>
<p>Tystnadsplikt skall gälla för uppgifter som inhämtats genom allmän<br>kameraövervakning.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens<br>förslag. Utredningen har dock inte föreslagit något stadgande om att<br>materialet skall omhändertas så att missbruk motverkas. Utredningen har,<br>beträffande material som överlämnats till polismyndighet eller åklagare,<br>föreslagit att det skall få bevaras till dess att ärendet avslutats utan att<br>förundersökning inletts, inledd förundersökning har lagts ned eller<br>avslutats eller, om åtal väckts, målet har avgjorts slutligt. Utredningen<br>har vidare föreslagit att tystnadsplikten i verksamhet som inte är allmän,<br>skall vara begränsad till sådan övervakning som kräver tillstånd eller<br>anmälan.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig över<br>förslaget har lämnat det utan erinran. Några remissinstanser tar dock upp<br>frågan om upptaget material skall kunna bevaras längre tid än<br>utredningen har föreslagit. Någon remissinstans har, beträffande sådant<br>material som överlämnas till polismyndighet eller åklagare, motsatt sig<br>den föreslagna regeln att materialet skall förstöras. Beträffande förslaget<br>i övrigt har Rikspolisstyrelsen understrukit behovet av att reglera hur det<br>inspelade materialet förvaras i syfte att förhindra manipulationer av det<br>inspelade materialet. Försvarsmakten har framfört att tystnadsplikten,<br>beträffande verksamhet som inte är allmän, inte bör vara begränsad till<br>uppgifter som inhämtats vid övervakning som kräver tillstånd eller<br>anmälan.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att begränsa det integritetsintrång<br>som kameraövervakning kan medföra är det av stor betydelse att inspelat<br>material inte sprids till fler än nödvändigt. I dag meddelar länsstyrelsen<br>villkor om hur man skall förfara med materialet. Dessa villkor innehåller<br>vanligen bestämmelser om vilken befattningshavare som får ha tillgång<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>40</p>
<p>till materialet och hur länge det får bevaras hos kameraanvändaren. Prop. 1997/98:64<br>Eftersom tillståndskravet efterges bör det i lagen införas bestämmelser<br>om vem eller vilka som får ha tillgång till materialet och hur länge det får<br>bevaras hos kameraanvändaren. Regleringen bör avse all hantering av det<br>inspelade materialet, således både sådan som består i att ta del av det<br>bevarade materialets informationsinnehåll, t.ex. genom att titta på en<br>videoinspelning, och sådan som bara består i att man fysiskt tar<br>befattning med materialet, t.ex. i samband med ett bandbyte. Regleringen<br>bör gå ut på att fler än som behövs för att övervakningen skall kunna<br>bedrivas inte får ha tillgång till bevarat material. En sådan föreskrift<br>innebär i de flesta fall att fler personer än de som behövs för att byta<br>band i videobandspelaren inte får ha tillgång till materialet. Detta antal<br>varierar naturligtvis beroende på storleken av övervakningsanläggningen.<br>Kravet innebär dock att det är det totala antalet som minimeras.<br>Härigenom förhindras ett förfarande som innebär att man låter uppgiften<br>cirkulera bland medarbetarna i större utsträckning än vad som är<br>nödvändigt med hänsyn till personalens arbetstider. Det bör påpekas att<br>kameraanvändare, som ansluter en övervakningsanläggning till en<br>larmcentral, genom avtal får förvissa sig om att den som driver centralen<br>i fråga följer gällande regler.</p>
<p>Stadgandet bör gälla endast vid den allmänna kameraövervakningen<br>och inte ta sikte på hanteringen av inspelat material som t.ex. vid<br>misstanke om brott överlämnas till polisen.</p>
<p>Som tidigare nämnts är det upptagna bild- och ljudmaterialet av<br>integritetskänslig karaktär. Vidare kan materialet få betydelse vid<br>utredningen av brott eller lagföring av en misstänkt gärningsman. I de<br>fall en inspelning används vid utredning och lagföring av ett brott är det<br>från rättssäkerhetssynpunkt angeläget att det finns garantier för att<br>upptagningen inte ändrats. Det är därför angeläget att motverka att<br>materialet förvaras och hanteras på ett sådant sätt att obehöriga kan få<br>tillgång till det. Det är också viktigt att obehöriga personer inte får<br>tillgång till materialet för att förhindra att det används för andra syften än<br>de avsedda.</p>
<p>En bestämmelse om att materialet skall förvaras så att missbruk<br>motverkas bör därför införas. Inspelat material bör t.ex. förvaras i låsta<br>utrymmen. Personer som ansvarar för sådant material bör noga överväga<br>vilka rutiner som skall gälla för hanteringen av materialet. Det är dock<br>inte möjligt att i lagen närmare reglera utformningen av dessa rutiner.</p>
<p>Bevarandetiden</p>
<p>När det gäller bevarandetiden har det enligt tillståndspraxis brukat<br>föreskrivas att inspelat material får bevaras under en tid av högst 14<br>dagar, om det inte dessförinnan har överlämnats till polismyndighet eller<br>åklagare i anledning av misstanke om brott. Under senare tid, se t.ex.<br>Kammarrättens i Göteborg dom den 29 november 1994 i mål nr 6692-<br>1994, har det emellertid förekommit att bevarandetiden bestämts till en<br>månad. Rättsfallet gällde kameraövervakning i en bank och den<br>förlängda bevarandetiden motiverades med att banker behöver bevara<br></p>
<p>41</p>
<p>inspelat material så länge för att kunna fullgöra sina förpliktelser enligt<br>lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt. Föreskrifterna i<br>sistnämnda lag syftar till att förhindra att banken utnyttjas för<br>transaktioner som har samband med brottsliga förvärv. Det rör sig då ofta<br>om brott som inte upptäcks omedelbart när de begås, såsom är fallet vid<br>rån, utan först i efterhand. Även vid bevakning av postkontor och butiker<br>kan det finnas behov av att fa bevara inspelat material under längre tid än<br>14 dagar. I båda fallen gäller att de kan utsättas för brottslighet som inte<br>upptäcks omgående utan forst i efterhand. Vad som närmast kan<br>förekomma är att det förövas någon form av bedrägeribrott. Ur<br>integritetssynpunkt torde det dessutom vara av mindre betydelse om<br>bevarandetiden bestäms till fjorton dagar eller en månad. Det är också<br>önskvärt att denna tid blir så enhetlig som möjligt. Mot denna bakgrund<br>föreslår regeringen att inspelat material far bevaras under högst en<br>månad, om det inte dessförinnan har överlämnats till en polismyndighet<br>eller åklagare med anledning av misstanke om brottslig verksamhet eller<br>till en domstol i ett mål om ansvar för brott. Om det i det enskilda fallet<br>skulle föreligga behov av längre bevarandetid, bör det finnas en<br>möjlighet för länsstyrelsen att medge en sådan.</p>
<p>När det gäller bild- och ljudmaterial som tagits upp av en<br>polismyndighet bör motsvarande tidsgräns om en månad gälla, om inte<br>materialet har betydelse med anledning av misstanke om brottslig<br>verksamhet.</p>
<p>I 7 § lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning föreskrivs att<br>upptagningar som har betydelse från utredningssynpunkt skall bevaras<br>till dess att förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller, om åtal<br>väckts, målet har avgjorts slutligt och att de därefter omedelbart skall<br>förstöras. Utredningen har i detta ärende förslagit en bestämmelse som i<br>viss mån utformats efter nyss nämnda paragraf.</p>
<p>Allmän kameraövervakning avser nästan uteslutande material som har<br>inhämtats vid öppen kameraövervakning. Detta gör att det inte kan anses<br>påkallat med en lika sträng reglering som när det gäller hemlig<br>kameraövervakning. Allmän kameraövervakning avser dessutom såväl<br>material som har tagits upp av en polismyndighet som material som<br>tagits upp av någon annan. I lagen om hemlig kameraövervakning rör det<br>sig endast om upptagningar som har gjorts av polisen vid pågående<br>förundersökning. Detta gör att det inte är nödvändigt eller ens önskvärt<br>att ha likartade bestämmelser i de två lagarna. Bland annat kan det, när<br>det gäller allmän kameraövervakning, komma i fråga att tillämpa<br>bestämmelserna om beslag.</p>
<p>När det gäller rätten att bevara material som innehas av en<br>polismyndighet eller åklagare med anledning av misstanke om brottslig<br>verksamhet anser regeringen, liksom vissa remissinstanser, att det är<br>motiverat att materialet kan sparas under längre tid än den utredningen<br>har föreslagit. Detsamma gäller om materialet givits in till en domstol i<br>ett brottmål. Till exempel i fall då en nedlagd förundersökning åter tas<br>upp på grund av att det har framkommit nya omständigheter kan det vara<br>motiverat att det inspelade materialet finns kvar. Motsvarande gäller även<br>i fall då en lagakraftägande dom föreligger i ett brottmål och den</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>42</p>
<p>tilltalade beviljas resning i målet. Vidare kan det vara ett berättigat krav<br>från den misstänkte att han skall kunna ta del av det material som legat<br>till grund for de misstankar som har riktats mot honom.</p>
<p>Polis och åklagare hanterar i sin spanings- och utredningsverksamhet<br>en stor mängd information av olika slag, t.ex. tekniska och kliniska<br>analyser, fotografier, brev och andra nedtecknade uppgifter m.m.<br>Materialet kan ofta vara av integritetskänslig karaktär. Myndigheternas<br>hantering av sådant material är också reglerad t.ex. när det gäller<br>diarieföring och arkivbildning. I fall då en förundersökning har inletts<br>finns också bestämmelser i rättegångsbalken och<br>förundersökningskungörelsen (1947:948). Regeringen anser att de<br>allmänna bestämmelser som gäller för material som hanteras av<br>polismyndigheterna skall tillämpas även beträffande material som tagits<br>upp vid allmän kameraövervakning och som sparas för att detta har<br>betydelse för utredning om brott. På motsvarande sätt skall generella<br>regler för åklagarmyndigheternas och domstolarnas verksamhet tillämpas<br>då materialet har överlämnats till åklagare eller givits in till domstol (jfr<br>prop. 1988/89:124 s. 69). I de fall då materialet inte innehas av<br>polismyndighet, åklagare eller domstol bör materialet förstöras inom en<br>månad om inte tillstånd har meddelats att bevara materialet under längre<br>tid.</p>
<p>Bestämmelserna om vem som far ha tillgång till bevarat material och<br>hur länge det far bevaras bör ges en sådan utformning att de omfattar<br>såväl den tillståndsfria som den tillståndspliktiga kameraövervakningen<br>av en plats dit allmänheten har tillträde. Vad som föreskrivs om vem som<br>far ha tillgång till bevarat material och hur länge det får bevaras gäller<br>även ljud som har tagits upp.</p>
<p>Tystnadsplikt</p>
<p>I den nuvarande lagen gäller tystnadsplikt i enskild verksamhet för den<br>som tar befattning med uppgift som inhämtats genom användning av en<br>övervakningskamera som är uppsatt så att det krävs tillstånd för att<br>använda den. Den tillståndsfria användning omfattas således inte av<br>tystnadsplikten.</p>
<p>Det förekommer att kameraövervakning som enligt förslaget varken<br>kräver tillstånd eller anmälan utförs av andra än myndigheter. Det kan<br>gälla bevakning av vissa skyddsobjekt enligt lagen om skydd för vissa<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. Mot denna bakgrund anser<br>regeringen att bestämmelsen om sekretess hos andra än myndigheter inte<br>skall begränsas till uppgifter som inhämtats vid övervakning som kräver<br>tillstånd eller anmälan. Utvidgningen innebär en förstärkning av<br>sekretesskyddet för enskilda och medför att skyddet omfattar samma<br>övervakning som i det allmännas verksamhet (7 kap. 32 § sekretesslagen<br>[1980:100]).</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>43</p>
<h3>5.8 Kommunernas och de fackliga organisationernas roll</h3>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Regeringens förslag: Kommunerna skall få tillfälle att yttra sig<br>innan länsstyrelsen fattar beslut i frågor om tillstånd till allmän<br>kameraövervakning. Ett yttrande från skyddsombud,<br>skyddskommitté eller en organisation som företräder de anställda<br>skall, liksom tidigare, fogas till en ansökan om tillstånd om<br>övervakningen avser en arbetsplats. Kommunernas rätt att yttra sig<br>eller på annat sätt utöva inflytande över allmän kameraövervakning<br>skall omfatta enbart den övervakning som är förenad med<br>tillståndsplikt. När det gäller den tillståndsfria övervakningen i<br>butiker skall en skriftlig överenskommelse om övervakningen<br>träffas mellan den som skall bedriva övervakningen och<br>skyddsombud, skyddskommittén eller en organisation som<br>företräder de anställda.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen har dock inte föreslagit att det skall krävas en<br>överenskommelse mellan den som skall bedriva kameraövervakning i<br>butiker och skyddsombud, skyddskommittén eller en organisation som<br>företräder de anställda.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, däribland<br>Svenska Kommunförbundet, har tillstyrkt utredningens förslag eller<br>lämnat det utan erinran. Konsumentverket anser att kommunerna och de<br>fackliga organisationerna skall ha rätt att yttra sig eller att på annat sätt<br>utöva inflytande också över den tillståndsfria övervakningen och att<br>kommunerna i vart fall skall informeras om att tillståndsfri övervakning<br>sker för att de lättare skall kunna reagera mot eventuella felplaceringar av<br>kameror m.m. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att utredningen<br>inte tillräckligt ha analyserat de integritetskrav som anställda kan resa<br>och föreslår att verksamheter som är befriade från tillstånd skall vara<br>belagda med en villkorad anmälningsskyldighet. I de fall då man har<br>träffat en överenskommelse med den fackliga organisationen bör, enligt<br>LO:s uppfattning, övervakningen kunna vara anmälningspliktig medan<br>det, för de fall överenskommelse saknas, bör krävas tillstånd.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag:</h4>
<p>Kommunernas inflytande vid kameraövervakning som förutsätter<br>tillstånd</p>
<p>En föreskrift om att länsstyrelsen, innan tillstånd meddelas, skall inhämta<br>yttrande från vederbörande kommun har funnits med i lagstiftningen om<br>övervakningskameror ända sedan lagen om TV-övervakning infördes den<br>1 juli 1977. Ett mindre undantag finns för fall då övervakningen kan<br>antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet (se 9 §<br>andra meningen i den nuvarande lagen). Kommunerna har också rätt att<br>föra talan mot beslut i tillståndsfrågor. I förarbetena till såväl den</p>
<p>44</p>
<p>nämnda lagen som lagen om övervakningskameror m.m. har betydelsen<br>av att lokala synpunkter beaktas i ärenden om övervakningskameror<br>understrukits vid upprepade tillfällen. Regeringen delar uppfattningen att<br>det är av stort intresse att de särskilda kommunala aspekterna i ett ärende<br>om kameraövervakning kan föras fram till länsstyrelsen vid dess<br>tillståndsprövning.</p>
<p>Regeringen anser således att systemet med yttranden från kommunerna<br>bör behållas. Däremot saknas det anledning att i lagen ha en bestämmelse<br>som innebär att kommunen alltid skall yttra sig innan tillstånd meddelas.<br>Undersökningar som har genomförts av utredningen tyder på att det<br>kommunala intresset för den här typen av ärenden inte alltid är så stort.<br>Av undersökningen framgår att inhämtandet av yttrande från kommunen<br>i normalfallet också försenar handläggningen av ärendet. I syfte att få en<br>snabbare handläggning av ärendena och att befria kommunerna från<br>skyldigheten att avge yttranden i ärenden där de ändå inte har några<br>synpunkter, föreslås därför en ordning som innebär att kommunerna i<br>stället endast skall beredas tillfälle att yttra sig innan tillstånd meddelas.<br>Så skall ske enligt förslaget i samtliga tillståndsärenden. Något undantag<br>bör inte göras. En sådan ordning kan inte anses innebära någon<br>försämring för kommunerna jämfört med i dag, eftersom en kommun i<br>fortsättningen alltid har möjlighet att yttra sig till länsstyrelsen.</p>
<p>Regeringen finner inte anledning att göra någon ändring när det gäller<br>kommunens rätt att överklaga ett beslut om tillstånd. En bestämmelse<br>motsvarande den som nu finns i 18 § andra stycket lagen om<br>övervakningskameror m.m. bör därför finnas även i fortsättningen.</p>
<p>De fackliga organisationernas inflytande vid kameraövervakning som<br>förutsätter tillstånd</p>
<p>I likhet med vad som gäller för kommunerna har de anställda, genom<br>sina fackliga organisationer, ända sedan lagen om TV-övervakning<br>infördes år 1977, haft rätt att yttra sig i ett ärende om användning av<br>övervakningskameror på en arbetsplats. Justitieutskottet har vid<br>upprepade tillfällen uttalat att de anställdas uppfattning bör tillmätas<br>särskild betydelse i ett sådant ärende. Det finns inte anledning att nu se<br>annorlunda på betydelsen av de anställdas uppfattning i ett ärende om<br>tillstånd till kameraövervakning. Regeringen anser således att systemet<br>med att inhämta de fackliga synpunkterna på tillstånd till<br>kameraövervakning som skall anordnas på en arbetsplats skall behållas<br>oförändrat. Liksom enligt nuvarande lagstiftning bör det fordras skäl av<br>särskild styrka för att tillstånd skall få meddelas i strid mot klart uttalade<br>önskemål från de anställdas sida.</p>
<p>Vidare saknas det anledning att göra någon ändring när det gäller de<br>fackliga organisationernas rätt att överklaga ett beslut om tillstånd. En<br>bestämmelse motsvarande den som finns i 18 § andra stycket lagen om<br>övervakningskameror m.m. bör därför även fortsättningsvis firmas.</p>
<p>Det nu sagda, i likhet med vad som föreslås i fråga om yttranden från<br>kommunerna, gäller endast om den aktuella kameraövervakningen<br>förutsätter tillstånd.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>45</p>
<p>Kommunernas och de fackliga organisationernas intressen vid<br>tillståndsfri kameraövervakning</p>
<p>Redan enligt nu gällande lagstiftning saknar kommunen och de fackliga<br>organisationerna rätt att yttra sig till länsstyrelsen i de fall då det är fråga<br>om en tillståndsfri användning av övervakningskameror. Vidare saknar<br>kommunen rätt att yttra sig i ansökningsärendet i de fall då det är fråga<br>om den enklare tillståndsprövning som förutsätts i 5 § andra stycket<br>lagen om övervakningskameror m.m., dvs. då risken för<br>integritetsintrång är liten vid den avsedda övervakningen. En<br>förutsättning är dock att ansökningen inte också gäller rätt att behandla<br>eller bevara bilder som tas upp med övervakningskameran.</p>
<p>Den tillståndsfria kameraövervakningen kommer enligt regeringens<br>förslag att utvidgas bl.a. till att avse även en stor del av den i dag<br>tillståndspliktiga övervakning som sker i bank-, post- och butikslokaler.<br>En konsekvens av detta blir att kommunerna och de fackliga<br>organisationerna i dessa fall inte kommer att ha möjlighet att yttra sig,<br>om inte särskilda regler införs.</p>
<p>Kommunerna har praktiskt taget aldrig haft några synpunkter vid<br>tillståndsprövningen när det gäller övervakning av lokaler av nu berört<br>slag (bank-, post- och butikslokaler). Under remissbehandlingen har inte<br>heller framkommit att det skulle vara ett krav från kommunalt håll att<br>utöva inflytande över den tillståndsfria övervakningen. Regeringen anser<br>därför att kommunernas inflytande kan begränsas till det<br>tillståndspliktiga området.</p>
<p>När det gäller de anställdas möjligheter att påverka övervakningen av<br>arbetsplatser har LO framfört att den tillståndsfria användningen av<br>övervakningskameror bör förutsätta att en överenskommelse har träffats<br>mellan den fackliga organisationen och arbetsgivaren.</p>
<p>Anställda på en arbetsplats där övervakningskameror används riskerar<br>att under sin arbetstid utsättas för kameraövervakning. Det är i sådana<br>fall ofta inte möjligt att undvika övervakningen. Dessutom finns, som LO<br>påpekat, bland de anställda och deras fackliga organisationer, både<br>kunskaper och erfarenheter som kan vara värdefulla att utnyttja. Bl.a.<br>dessa förhållanden talar för att de fackliga organisationerna bör ges<br>inflytande över beslut om kameraövervakning. Det kan dock finnas skäl<br>att göra en differentierad bedömning när det gäller inflytandet inom det<br>tillståndsfria området.</p>
<p>Den största utvidgningen av det tillståndsfria området avser<br>banklokaler, postkontor och butiker. I butiker avser övervakningen en<br>mängd olika verksamheter. Butiksbegreppet har givits en relativt vid<br>tillämpning. En stor grupp anställda kan i ökad utsträckning komma att<br>utsättas för kameraövervakning. Inom detta område innebär regleringen<br>också en utvidgning i förhållande till nu gällande praxis, t.ex. beträffande<br>rätten att behandla eller bevara bilder. Dessa skäl talar för att de anställda<br>också bör ges möjlighet till inflytande över kameraanvändningen.</p>
<p>Regeringen finner därför motiverat att övervakningen i butiker skall<br>förutsätta att en skriftlig överenskommelse har träffats mellan den som<br>avser att bedriva övervakningen och skyddsombud, skyddskommitté eller<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>46</p>
<p>en organisation som företräder de anställda. Det bör inte krävas att<br>överenskommelsen ges in till länsstyrelsen. Om en överenskommelse<br>inte uppnås brister en förutsättning för den tillståndsfria övervakningen<br>och den som avser att bedriva kameraövervakning är då hänvisad till att<br>ansöka om tillstånd. Om det i undantagsfall inte finns något<br>skyddsombud, någon skyddskommitté eller någon organisation som<br>företräder de anställda på arbetsplatsen bortfaller självklart kravet på en<br>överenskommelse.</p>
<p>I praktiken innebär detta att överenskommelsen skall träffas mellan<br>arbetsgivaren och företrädare för arbetstagarna. Det kan dock i<br>undantagsfall inträffa att den som vill bedriva övervakningen inte<br>samtidigt är arbetsgivare i förhållande till de anställda som kan komma<br>att utsättas för kameraövervakningen. Överenskommelsen bör i sådana<br>fall träffas mellan den som avser att bedriva kameraövervakningen och<br>företrädare för de anställda.</p>
<p>Användningen av övervakningskameror är i dag vanligen<br>förekommande i banklokaler och på postkontor. Samtliga postkontor<br>förmedlar banktjänster och övervakningen inom dessa verksamhetsgrenar<br>sker också under likartade förhållanden. En stor del av de i dag beviljade<br>tillstånden är förenade med rätt att behandla eller bevara bilder och de<br>krav som ställs upp för den tillståndsfria övervakningen kan sägas ligga<br>relativt nära den praxis som tillämpas av länsstyrelserna.<br>Finansinspektionen har i föreskrifter och allmänna råd till förebyggande<br>av brott i bankverksamhet uttalat att det i banklokaler skall finnas optisk<br>övervakning.</p>
<p>Med hänsyn till vad som nu redovisats finner regeringen inte motiverat<br>att beträffande tillståndsfri kameraövervakning i banklokaler och<br>postkontor medge inflytande för de anställda på samma sätt som när det<br>gäller butiker.</p>
<p>Den tillståndsfria övervakning som i övrigt föreslagits i 7-9 §§ har i<br>stor utsträckning sin motsvarighet i den nu gällande lagens 4 §. Inom<br>detta område saknas enligt nuvarande lagstiftning möjligheter för de<br>anställda att påverka övervakningen. Med hänsyn till detta och till<br>övervakningens beskaffenhet finner regeringen inte motiverat att införa<br>någon sådan möjlighet.</p>
<p>Det bör i detta sammanhang slutligen påpekas att det vid beslut av det<br>nu aktuella slaget kan finnas skyldighet for arbetsgivaren att förhandla<br>med de fackliga organisationerna på arbetsplatsen. I 11-13 §§ lagen<br>(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet finns föreskrifter om när<br>arbetsgivare är skyldiga att före ett tilltänkt beslut förhandla med<br>arbetstagarorganisationerna, dels på eget initiativ och dels när<br>arbetstagarorganisationen påkallar förhandling.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>47</p>
<h3>5.9 Tillsyn och finansiering m.m.</h3>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Regeringens förslag: Länsstyrelsens tillsynsverksamhet skall utökas.<br>Tillsynsansvaret skall avse övervakning av platser dit allmänheten har<br>tillträde och omfatta samtliga delar av en<br>kameraövervakningsanläggning oavsett om anläggningen finns hos<br>kameraanvändaren eller tillhör t.ex. en larmcentral som sköter den<br>operativa hanteringen av övervakningen. Länsstyrelsen skall i sin<br>tillsynsverksamhet kunna meddela förelägganden och förbud. Ett<br>föreläggande eller förbud skall kunna förenas med vite.</p>
<p>Länsstyrelsens ärendehantering skall finansieras genom avgifter.<br>Stat och kommun skall omfattas av skyldighet att betala avgift.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att länsstyrelsen ges<br>rätt att förelägga den som bedriver övervakning att vidta rättelse och, om<br>ett sådant föreläggande inte följs, återkalla ett tillstånd eller förbjuda<br>fortsatt övervakning. Utredningen har inte förslagit att länsstyrelsen ges<br>rätt att förelägga vite. Utredningen har vidare föreslagit att länsstyrelsens<br>tillsynsverksamhet skall finansieras genom årliga avgifter.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig i<br>frågan tillstyrker förslagen. Några anser dock att avgiftsskyldigheten inte<br>skall omfatta alla. Någon remissinstans avstyrker avgiftsskyldighet för<br>tillsynsverksamhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande lagen har<br>länsstyrelsen ett relativt vittgående tillsynsansvar. I 11 § föreskrivs att<br>länsstyrelsen skall se till att upplysnings- och tillståndsplikten följs, att<br>ingen som inte har en sådan rätt behandlar och bevarar bilder samt att de<br>villkor som länsstyrelsen meddelat för kameraanvändningen följs. Om<br>det behövs för tillsynen, har länsstyrelsen enligt 12 § rätt att få tillträde<br>till kontrollrum och andra delar av en övervakningsanläggning.<br>Länsstyrelsen har även rätt att begära in upplysningar från den som<br>innehar eller använder en övervakningskamera samt att granska bevarat<br>bildmaterial.</p>
<p>I förarbetena till lagen om övervakningskameror m.m. framhölls vikten<br>av en effektiv tillsyn. Det betonades också att det var viktigt att<br>tillsynsmyndigheten fick tillräckliga resurser för detta ändamål. De<br>resurser som antogs bli frigjorda genom den förenklade<br>tillståndsprövning som infördes för vissa ärenden förväntades komma till<br>användning vid tillsynsverksamheten. Vid sidan av dessa mer allmänt<br>hållna riktlinjer angavs inte några kvantitativa mål för tillsynen.</p>
<p>Enligt en av utredningen genomförd enkätundersökning lägger landets<br>länsstyrelser sammantaget per år ned drygt 400 arbetstimmar eller cirka<br>en fjärdedels årsarbetskraft på tillsynsverksamhet. Även om siffrorna,<br>som bygger på uppskattningar, får bedömas med viss försiktighet, visar<br>svaren att tillsynsverksamheten i dag har en blygsam omfattning.</p>
<p>Införs ett system med en så relativt omfattande tillståndsfri kamera-<br>övervakning som har förespråkats, fordras att tillsynsverksamheten<br>utökas. Behovet av ökad tillsyn gäller generellt för hela kameraområdet<br></p>
<p>48</p>
<p>men gör sig särskilt starkt gällande i fråga om den tillståndsfria<br>övervakningen av banker, postkontor och butiker. Det är av stor vikt att<br>kontroll över en så förhållandevis integritetskänslig verksamhet som<br>kameraövervakning utövas i allmän regi av ett organ som står fritt från<br>olika särintressen. Länsstyrelserna, som sedan år 1977 haft ansvaret för<br>tillståndsgivning och tillsyn av kamerahanteringen, fyller väl de krav som<br>man med den utgångspunkten kan ställa på ett kontrollorgan.<br>Länsstyrelsen bör även i fortsättningen vara tillståndsmyndighet och det<br>framstår också mot den bakgrunden som lämpligt att anförtro även<br>tillsynsuppgiften åt länsstyrelsen.</p>
<p>Inspektionsbehovet kan variera från anläggning till anläggning, och det<br>bör även i fortsättningen ankomma på tillsynsmyndigheten att avgöra hur<br>ofta en övervakningsanläggning skall inspekteras. Som har nämnts ovan<br>torde det i vart fall under ett inledningsskede finnas anledning att<br>prioritera inspektioner av nya anläggningar inom det tillståndsfria<br>området. Länsstyrelserna bör vidare ägna särskild omsorg åt att<br>inspektera anläggningar där man har fatt indikationer på att allt inte står<br>rätt till. Enligt regeringens mening bör ambitionen vara att varje<br>övervakningsanläggning utsätts for regelbunden inspektion. En utökad<br>tillsynsverksamhet kommer att innebära ökade kostnader för<br>länsstyrelserna. Hur stor kostnadsökningen blir beror emellertid också på<br>hur många kameraanläggningar som det kommer att finnas i framtiden.<br>Det är svårt att ha någon säker uppfattning om omfattningen av den<br>framtida kameraanvändningen. Skäl talar dock för att<br>kameraanvändningen i samhället totalt sett kommer att öka i framtiden.</p>
<p>Länsstyrelsens tillsynsansvar bör omfatta samtliga delar av en<br>kameraövervakningsanläggning oavsett om anläggningen finns hos<br>kameraanvändaren eller tillhör t.ex. en larmcentral som sköter den<br>operativa hanteringen av övervakningen. Tillsynen bör liksom hittills<br>omfatta kameraövervakning som avser platser dit allmänheten har<br>tillträde och uppsatta övervakningskameror på sådana platser.<br>Tillsynsansvaret bör vidare begränsas till de fall då länsstyrelsen har<br>något belägg för att kameraövervakning rent faktiskt bedrivs på en plats<br>eller att en övervakningskamera har satts upp. Tillsynsverksamheten bör<br>bestå av kontroll av att lagens bestämmelser och meddelade villkor för<br>kameraövervakning, av platser dit allmänheten har tillträde, efterlevs.<br>Till skillnad från vad som gäller i dag bör tillsynen inte begränsas till<br>vissa angivna uppgifter, utan den bör gå ut på att kontrollera att samtliga<br>bestämmelser i lagen följs.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslogs, i enlighet med utredningens förslag, att<br>länsstyrelsen skulle ges rätt att förelägga den som bedrev<br>kameraövervakning att vidta rättelse om övervakningen skedde i strid<br>med vad som gällde för denna. Om ett sådant föreläggande inte<br>efterlevdes gavs länsstyrelsen, enligt förslaget i remissen, möjlighet att<br>återkalla ett tillstånd eller att förbjuda fortsatt övervakning. De nu<br>nämnda möjligheterna till förelägganden, återkallelser och förbud<br>omfattade dock inte sådan övervakning som skedde tillståndsfritt med<br>stöd av 7—9 §§ i det nuvarande lagförslaget.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 64</p>
<p>Lagrådet har ifrågasatt behovet av att avgränsa möjligheten att<br>meddela förelägganden och förbud så att sådana förelägganden och<br>förbud inte kan meddelas beträffande övervakning enligt 7-9 §§.<br>Lagrådet ansåg också att en undantagsbestämmelse med den föreslagna<br>innebörden var mindre lämplig. Lagrådet har också ansett att den<br>föreslagna konstruktionen med föreläggande att vidta rättelse,<br>återkallelse av tillstånd och förbud mot fortsatt övervakning i sig är<br>diskutabel dels mot bakgrund av att någon särskild sanktion inte är<br>kopplad till möjligheten att meddela förelägganden att vidta rättelse eller<br>att meddela förbud mot fortsatt övervakning, dels mot bakgrund av att<br>såväl ett föreläggande som ett förbud torde kunna överklagas till allmän<br>förvaltningsdomstol samtidigt som frågan kan förekomma i en<br>brottmålsprocess. Lagrådet har ansett att det bör övervägas om ett<br>förläggande skall kunna förenas med vite och har avstyrkt de föreslagna<br>bestämmelserna om rättelse jämte förbud för det fall en möjlighet att<br>förelägga vite inte införs.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till Lagrådets synpunkter i denna del.<br>Länsstyrelsen bör i enlighet härmed ges rätt att meddela förelägganden<br>och förbud i de fall allmän kameraövervakning bedrivs i strid med<br>gällande bestämmelser och meddelade villkor. Rätten att meddela<br>föreläggande och förbud bör omfatta all övervakning som avser platser<br>dit allmänheten har tillträde oavsett om tillstånd eller anmälan krävs. Ett<br>föreläggande eller förbud kan således meddelas t.ex. om<br>aktsamhetskravet i lagens 1 § inte efterlevs eller om tillståndsplikten eller<br>anmälningsskyldigheten inte har fullgjorts. För att effektivisera tillsynen<br>bör länsstyrelsen också ges möjlighet att förena ett sådant föreläggande<br>eller förbud med vite.</p>
<p>Finansiering</p>
<p>Förordningen (1990:487) om övervakningskameror m.m. innehåller<br>bestämmelser om avgifter för tillstånd.</p>
<p>Länsstyrelsens verksamhet med ärendehantering angående<br>övervakningskameror bör alltjämt vara avgiftsfinansierad. En allmän<br>utgångspunkt för avgiftsuttaget bör enligt regeringens mening vara<br>självkostnadstäckning. Länsstyrelserna skall ges kostnadstäckning för<br>arbetet med ansökningar om tillstånd och anmälningar. Kostnaderna bör<br>bäras av dem som använder övervakningskameror. Staten, kommunerna<br>och landstingen bör inte undantas från avgiftsplikten. När dessa<br>myndigheter t.ex. väljer mellan olika åtgärder i det brottsförebyggande<br>arbetet bör de, liksom alla andra, ta med alla kostnader i beräkningen,<br>dvs. även kostnaderna för de avgifter som tas ut för kameraövervakning.<br>När det gäller finansieringen av tillsynsverksamheten föreslogs i<br>lagrådsremissen ett system med årliga tillsynsavgifter. Lagrådet har<br>framfört att sådana generella årliga avgifter, som utgår även om den<br>avgiftsskyldige inte varit föremål för någon direkt åtgärd från<br>länsstyrelsens sida, har karaktären av skatt. Mot denna bakgrund anser<br>regeringen att den nu föreslagna utökade generella tillsynen bör</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>50</p>
<p>finansieras genom att länsstyrelserna tillfors resurser utan att någon Prop. 1997/98:64<br>särskild tillsynsavgift tas ut.</p>
<h2>6 Kostnader och ikraftträdande</h2>
<p>Det förslag som nu läggs fram innebär ökade möjligheter att använda<br>kameraövervakning för att förebygga brott och att förhindra olyckor. Den<br>tillståndsfria användningen utökas och en anmälningsskyldighet införs i<br>vissa fall. Tillsynsverksamheten skall öka. Tillståndsgivning och<br>anmälningsförfarande skall finansieras genom avgifter som betalas av<br>dem som bedriver allmän kameraövervakning. Avgifterna skall täcka<br>kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet i denna del. Förslagen bör<br>därför inte medföra några ökade kostnader för staten i denna del. För de<br>statliga myndigheter, t.ex. polisen, som väljer att använda allmän<br>kameraövervakning i arbetet gäller att kostnaderna skall finansieras inom<br>berörda anslagsramar.</p>
<p>När det gäller den utökade tillsynsverksamheten har utredningen gjort<br>bedömningen att denna medför en kostnadsökning för länsstyrelserna<br>med sammanlagt ca tre miljoner kronor i hela landet. Länsstyrelserna bör<br>tillföras dessa medel för att kunna genomföra den utökade<br>tillsynsverksamheten. Under innevarande budgetår bör dock denna<br>verksamhet kunna finansieras inom befintlig ram.</p>
<p>De nya bestämmelserna bör lämpligen träda i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>51</p>
<h2>7 Författningskommentar</h2>
<h3>7.1 Förslag till lag om allmän kameraövervakning</h3>
<h4>Inledande bestämmelser</h4>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om användning av<br>övervakningsutrustning (allmän kameraövervakning). Allmän<br>kameraövervakning skall ske med tillbörlig hänsyn till enskildas<br>personliga integritet.</p>
<p>I fråga om hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål<br>gäller lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning och lagen<br>(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.</p>
<p>Första meningen innehåller en beskrivning av begreppet allmän<br>kameraövervakning. Med begreppet användning avses användning av<br>utrustningen för sitt angivna ändamål, dvs. förmedling av bilder,<br>eventuell upptagning av bilder för behandling eller bevarande samt<br>eventuell avlyssning eller upptagning av ljud .</p>
<p>Andra meningen motsvarar 2 § i den nuvarande lagen och har endast<br>justerats språkligt.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 1 § andra stycket i den nuvarande lagen. I<br>klargörande syfte har lagts till att i fråga om hemlig kameraövervakning<br>vid förundersökning i brottmål gäller även lagen (1952:98) med särskilda<br>bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.</p>
<p>2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag</p>
<p>1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed<br>jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på<br>platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska<br>anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana<br>utrustningar (övervakningskameror) samt</p>
<p>2. separata tekniska anordningar för avlyssning eller upptagning av<br>ljud som i samband med användning av övervakningskamera används för<br>personövervakning (övrig övervakningsutrustning).</p>
<p>Bestämmelsen, som har kommenterats i avsnitt 5.2, innehåller en<br>förklaring om vad som enligt den nya lagen avses med begreppet<br>övervakningsutrustning. När det gäller begreppet övervakningskamera i<br>punkten 1 används huvudsakligen samma uttryck som i den nuvarande<br>lagen, dvs. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och<br>därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att<br>manövreras på platsen, kan användas för personövervakning och separata<br>tekniska anordningar för att behandla eller bevara bilder. Någon saklig<br>ändring är inte avsedd i detta hänseende.</p>
<p>Punkten 2 innehåller en förklaring om vad som enligt lagen avses med<br>begreppet övrig övervakningsutrustning. Detta begrepp omfattar separata<br>tekniska anordningar för avlyssning eller upptagning av ljud som i<br>samband med användning av övervakningskamera används för<br>personövervakning. Till skillnad från den nuvarande lagen omfattas<br>således även avlyssning och ljudupptagning av den nya regleringen.<br>Skälen härför framgår av avsnitt 5.2. Alla slag av fungerande tekniska<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>52</p>
<p>anordningar för avlyssning åsyftas. Genom kravet på att avlyssning skall Prop. 1997/98:64<br>göras med ett tekniskt hjälpmedel blir bestämmelsen inte tillämplig på<br>avlyssning som görs med blotta örat. En förutsättning för att anordningar<br>för avlyssning eller upptagning av ljud skall omfattas av lagen är att<br>utrustningen används i samband med användning av<br>övervakningskamera. Vidare krävs att utrustningen används för<br>personövervakning. Detta krav innebär att utrustning som inte möjliggör<br>avlyssning eller upptagning av tal eller samtal mellan människor inte<br>omfattas av lagen. Det innebär t.ex. att Försvarsmaktens<br>avlyssningsutrustningar under vattnet som används i samband med<br>kameraövervakning ovanför vattnet inte omfattas av lagen.</p>
<p>Genom begreppet övrig övervakningsutrustning omfattas även de fall<br>där själva övervakningskameran inte innehåller den utrustning som krävs<br>för att avlyssna och ta upp ljud.</p>
<p>Som samlingsbegrepp för övervakningskameror och övrig<br>övervakningsutrustning används begreppet övervakningsutrustning.</p>
<h4>Upplysningsplikt</h4>
<p>3 § Upplysning om allmän kameraövervakning skall lämnas genom<br>tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Om ljud kan<br>avlyssnas eller tas upp vid övervakningen skall särskild upplysning<br>lämnas om detta.</p>
<p>Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 5.3. I första meningen<br>föreskrivs att upplysning om allmän kameraövervakning skall lämnas<br>genom tydlig skyltning eller på annat verksamt sätt. Föreskriften<br>motsvarar 3 § första stycket i den nuvarande lagen. I andra meningen<br>föreskrivs att särskild upplysning skall lämnas om att avlyssning eller<br>upptagning av ljud kan ske. Upplysningsplikten inträder då<br>övervakningsutrustningen tas i bruk.</p>
<p>Upplysningsplikten gäller även om varken tillstånd eller anmälan krävs<br>och även i de fall då övervakningen avser en plats dit allmänheten inte<br>har tillträde. Bestämmelsen innebär också en särskild upplysningsplikt<br>om att kameraövervakningen i det enskilda fallet kan innefatta<br>avlyssning eller upptagning av ljud. Sådan upplysning skall alltid lämnas.<br>Det kan inte förutsättas att den enskilde alltid har klart för sig att<br>begreppet kameraövervakning kan innefatta både avlyssning och<br>upptagning av ljud och bildupptagning, särskilt som avlyssning eller<br>upptagning av ljud inte omfattas av den nuvarande lagens reglering. När<br>det gäller avlyssning eller upptagning av ljud finns det inte i något fall<br>möjlighet till undantag från upplysningsplikten.</p>
<p>4 § Upplysning enligt 3 § behöver inte lämnas</p>
<p>1. om allmän kameraövervakning sker för att skydda en anläggning<br>eller ett område som enligt 4 § 2-6 eller 5 § lagen (1990:217) om skydd<br>för samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt<br>eller</p>
<p>2. vid allmän kameraövervakning som en polismyndighet utför vid<br>automatisk hastighetsövervakning.</p>
<p>53</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl får undantag från upplysningsplikten i<br>övrigt medges av länsstyrelsen. En ansökan om undantag skall vara<br>skriftlig. I sådana ärenden tillämpas, om övervakningsutrustningen skall<br>kunna riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde, 16 § andra stycket<br>och 18 §. Länsstyrelsen skall i sitt beslut om undantag meddela de villkor<br>som behövs.</p>
<p>Vad som sägs om undantag från upplysningsplikten i första och andra<br>styckena gäller inte avlyssning eller upptagning av ljud.</p>
<p>Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.3. Bestämmelsen reglerar<br>undantagen från upplysningsplikten. I första stycket punkten 1 har, i<br>förhållande till den nuvarande lagen, ett tillägg gjorts beträffande<br>anläggning eller område som enligt 4 § 6 lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt.<br>Tillägget innebär att kravet på upplysningsplikt inte omfattar allmän<br>kameraövervakning för att övervaka ett område där en främmande stats<br>militära styrka som här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande<br>verksamhet inom ramen för internationellt samarbete bedriver övning,<br>förutsatt att området har förklarats som skyddsobjekt. Punkten 2<br>motsvarar 3 § andra stycket andra meningen i den nuvarande lagen.</p>
<p>I andra stycket regleras länsstyrelsens möjlighet att vid synnerliga skäl<br>medge undantag från upplysningsplikten. Bestämmelsen har sin<br>motsvarighet i 3 § tredje stycket i den nuvarande lagen.</p>
<p>I tredje stycket föreskrivs att undantagen från upplysningsplikten inte i<br>något fall omfattar avlyssning eller upptagning av ljud.</p>
<h4>Tillstånd</h4>
<p>5 § Tillstånd till allmän kameraövervakning krävs för att en<br>övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot en<br>plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd behövs dock inte i fall som<br>avses i 7—10 §§.</p>
<p>Under de förutsättningar som anges i 11 och 12 §§ är allmän<br>kameraövervakning tillåten efter enbart anmälan.</p>
<p>I första stycket första meningen regleras tillståndsplikten. Bestämmelsen<br>innebär ingen förändring av det tillståndspliktiga området i förhållande<br>till nuvarande reglering. Liksom tidigare krävs tillstånd för att en<br>övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot en<br>plats dit allmänheten har tillträde. Begreppet plats dit allmänheten har<br>tillträde används även i den nuvarande lagen (prop. 1989/90:119 s. 44). I<br>första stycket andra meningen hänvisas till de fall som är undantagna<br>från såväl tillståndsplikt som anmälningsplikt medan andra stycket<br>erinrar om de fall då allmän kameraövervakning är tillåten efter anmälan.<br>Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>6 § Tillstånd till allmän kameraövervakning skall meddelas om intresset<br>av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte<br>bli övervakad. Vid bedömningen av intresset av allmän<br>kameraövervakning skall särskilt beaktas om övervakningen behövs för<br>att förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed jämförliga ändamål.<br>Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad skall</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>54</p>
<p>särskilt beaktas hur övervakningen skall utföras och vilket område som<br>skall övervakas.</p>
<p>Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4. Den motsvarar närmast 5 och 6 §§ i<br>den nuvarande lagen. Bestämmelsen innebär att frågan om tillstånd till<br>allmän kameraövervakning far avgöras efter en avvägning där<br>övervakningsintresset far vägas mot integritetsintresset. Den s.k.<br>överviktsprincipen skall tillämpas. Om sökanden kan visa att<br>övervakningsintresset väger över integritetsintresset skall tillstånd<br>meddelas. Riktlinjerna for intresseavvägningen har angivits i lagtexten.<br>Vid bedömningen av övervakningsintresset skall särskilt beaktas om<br>kameraövervakningen behövs för att förebygga brott, förhindra olyckor<br>eller därmed jämförliga ändamål. Uttrycket ”jämförliga ändamål” skall<br>tolkas restriktivt. Ändamålet måste ligga i linje med de fall som<br>uttryckligen nämns i lagtexten. Det skall alltid göras en bedömning av<br>den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid den bedömningen<br>skall särskilt beaktas hur övervakningen skall utföras och vilket område<br>som skall övervakas.</p>
<h4>Undantag från tillståndsplikten</h4>
<p>7 § Tillstånd krävs inte för allmän kameraövervakning</p>
<p>1. när övervakningen sker med en övervakningskamera som av<br>trafiksäkerhetsskäl eller for säkerheten i arbetsmiljön är uppsatt på<br>fordon, maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller<br>användaren,</p>
<p>2. vid övervakning som utförs av Vägverket vid trafikövervakning<br>eller</p>
<p>3. när övervakningen sker i sådana fall som avses i 4 § första stycket.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.5. beträffande Vägverkets<br>trafikövervakning. Paragrafen motsvarar 4 § första stycket andra<br>meningen 1-3 i den nuvarande lagen. Bestämmelsen har fatt en annan<br>teknisk utformning och har justerats språkligt. Punkten 1 har, som<br>Lagrådet förordat, utformats på ett sätt som nära överensstämmer med<br>4 § första stycket 1 i den nuvarande lagen.</p>
<p>Vidare har Vägverkets trafikövervakning liksom anläggningar eller<br>områden som enligt 4 § 6 lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga<br>anläggningar m.m. förklarats utgöra skyddsobjekt tillförts undantagen<br>från tillståndsplikt. Regleringen innebär att övervakning enligt punkterna<br>1 och 2 är befriade från tillståndsplikt medan övervakning enligt punkten<br>3 är befriad från såväl tillståndsplikt som upplysningsplikt. Befrielsen<br>från upplysningsplikten gäller dock inte avlyssning eller upptagning av<br>ljud.</p>
<p>8 § En polismyndighet eller den som är räddningsledare enligt<br>räddningstjänstlagen (1986:1102) far bedriva allmän kamera-<br>övervakning utan tillstånd, om övervakningen är av vikt för att avvälja en<br>hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en<br>inträffad olyckshändelse.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>55</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.5. Paragrafen reglerar rätten att<br>utan tillstånd bedriva allmän kameraövervakning vid olyckshändelser<br>eller vid risk för sådana händelser och motsvarar närmast 4 § andra<br>stycket i nuvarande lag. Bestämmelsen ger polismyndigheter och<br>räddningsledare enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) rätt att utan<br>tillstånd bedriva kameraövervakning om det är av vikt för att avvälja en<br>hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en<br>inträffad olyckshändelse. Kraven för att få bedriva allmän<br>kameraövervakning i nu aktuella situationer har ställts något lägre än i<br>den nuvarande lagen genom att uttrycket ”oundgängligen nödvändig vid”<br>ersatts av ”av vikt för”. Samtidigt har lagtexten förtydligats så att syftet<br>med kameraövervakningen uttryckligen anges. Bestämmelsen är avsedd<br>att komma till användning främst i anslutning till att avspärrning har<br>skett på grund av en olycka, en katastrof eller någon annan<br>nödfallsliknande situation där det finns behov av att bedriva allmän<br>kameraövervakning. Det ankommer på myndigheterna själva att bedöma<br>om förutsättningarna är uppfyllda. Upplysning skall lämnas om<br>övervakningen. Övervakning utan tillstånd får endast ske under<br>begränsad tid, se 10 §.</p>
<p>9 § En polismyndighet får bedriva allmän kameraövervakning utan<br>tillstånd, om det av särskild anledning finns risk för att allvarlig<br>brottslighet som innebär fåra för liv eller hälsa eller för omfattande<br>förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och syftet<br>med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott.</p>
<p>Bestämmelsen, som inte har någon motsvarighet i nu gällande lag, har<br>behandlats i avsnitt 5.5. Den reglerar en polismyndighets möjlighet att<br>bedriva allmän kameraövervakning utan tillstånd i syfte att förebygga<br>eller förhindra brott. Enligt första stycket får sådan övervakning ske då<br>det av särskild anledning föreligger risk för att allvarlig brottslighet som<br>innebär fara för liv eller hälsa eller för allvarlig förstörelse av egendom<br>kommer att utövas på en viss plats. Genom uttrycket allvarlig brottslighet<br>markeras att det inte krävs att polismyndigheten skall kunna konstatera<br>att det föreligger risk för ett bestämt brott. Brottsligheten skall innebära<br>fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. Som<br>närmare har utvecklats i avsnitt 5.5 kan det t.ex. vara fråga om större<br>idrottsevenemang där det förekommit någon indikation på att det t.ex.<br>kan bli fråga om allvarligt våld, exempelvis genom hot eller uppgifter om<br>att våldsbenägna supportrar kommer att besöka evenemanget.<br>Upplysning skall lämnas om övervakningen. Övervakning utan tillstånd<br>får endast ske under begränsad tid, se 10 §.</p>
<p>10 § Allmän kameraövervakning enligt 8 eller 9 § får ske under högst en<br>månad utan att ansökan om tillstånd givits in till länsstyrelsen. Om<br>ansökan gjorts inom en månad får övervakningen bedrivas utan tillstånd<br>även till dess att länsstyrelsen har prövat ansökningen.</p>
<p>Bestämmelsen, som närmast motsvaras av 4 § andra stycket sista<br>meningen i den nu gällande lagen reglerar hur länge tillståndsfri<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>56</p>
<p>övervakning enligt 8 eller 9 § får bedrivas. Den lagtekniska Prop. 1997/98:64<br>konstruktionen överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande lag</p>
<p>men tiden har utsträckts från fjorton dagar till en månad.</p>
<h4>Anmälan</h4>
<p>11 § En övervakningskamera får efter anmälan enligt 17 § sättas upp för<br>allmän kameraövervakning i en banklokal eller ett postkontor, i området<br>omedelbart utanför in- och utgångar till en sådan lokal samt vid<br>betalningsautomater eller liknande anordningar i anslutning till en sådan<br>lokal, om</p>
<p>1. övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott<br>och</p>
<p>2. övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik.</p>
<p>Med banklokal avses en lokal där det huvudsakligen bedrivs<br>bankrörelse enligt bankrörelselagen (1987:617). Med postkontor avses en<br>lokal där det huvudsakligen bedrivs verksamhet i vilken ingår<br>postverksamhet enligt postlagen (1993:1684).</p>
<p>Avlyssning eller upptagning av ljud får ske endast sedan anordning för<br>avlyssning eller upptagning av ljud aktiverats på grund av misstanke om<br>brott.</p>
<p>Bestämmelsen, som inte har någon motsvarighet i den gamla lagen, har<br>behandlats i avsnitt 5.6.</p>
<p>Enligt första stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets<br>forslag, får övervakningskamera efter anmälan sättas upp för allmän<br>kameraövervakning i banklokaler och postkontor under vissa<br>förutsättningar. Samma anmälan kan avse flera övervakningskameror så<br>länge övervakningen i övrigt sker inom ramen för bestämmelsen. Genom<br>paragrafen regleras undantagen från tillståndsplikten avseende<br>banklokaler och postkontor. Övervakningskamera får också sättas upp<br>för allmän kameraövervakning i området omedelbart utanför banklokaler<br>och postkontor. Med ”området omedelbart utanför” får förstås ett område<br>inom några meter från in- och utgångarna. Vidare får<br>betalningsautomater och liknande anordningar, t.ex. s.k. bankomater, på-<br>minuten-automater och serviceboxar i anslutning till banklokaler eller<br>postkontor övervakas efter anmälan. Avsikten är att sådana automater<br>som är placerade i eller på den byggnad som banklokalen eller<br>postkontoret är inrymd i skall kunna övervakas.</p>
<p>Som förutsättning för den tillståndsfria användningen gäller vidare att<br>det enda syftet med övervakningen skall vara att förebygga eller avslöja<br>brott och att den övervakningskamera som används är fast monterad och<br>försedd med fast optik. Under dessa förutsättningar kan allmän<br>kameraövervakning bedrivas relativt fritt i banklokaler och postkontor,<br>naturligtvis med beaktande av de allmänna regler som gäller för<br>övervakningen, bl.a. det allmänna aktsamhetskravet i lagens 1 §.</p>
<p>Med banklokal förstås enligt andra stycket en lokal där det<br>huvudsakligen bedrivs bankrörelse enligt definitionen i bankrörelselagen<br>(1987:617), dvs. verksamhet i vilken ingår inlåning på konto om<br>behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort<br>varsel. Bankrörelse får bedrivas endast efter tillstånd. Definitionen av<br>begreppet bankrörelse har senast ändrats genom en lagändring som<br></p>
<p>57</p>
<p>trädde i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:10 och 1995/96:74, bet. Prop. 1997/98:64<br>1995/96:NU9, rskr. 1995/96:112, SFS 1995:1572). Med postkontor<br>förstås lokal där det huvudsakligen bedrivs verksamhet i vilken<br>postverksamhet enligt den definition som anges i postlagen (1993:1684)<br>ingår, dvs. lokal där det bedrivs regelbunden befordran mot avgift av<br>brev eller av brev och paket. I de fall bankverksamhet sker genom ombud<br>eller postverksamhet sker i butik gäller reglerna för butikslokaler, se 12 §<br>andra stycket.</p>
<p>Avlyssning eller upptagning av ljud får enligt tredje stycket ske endast<br>efter det att anordning for avlyssning eller upptagning av ljud aktiverats<br>på grund av misstanke om brott.</p>
<p>12 § En övervakningskamera far efter anmälan enligt 17 § sättas upp for<br>allmän kameraövervakning i en butikslokal, om</p>
<p>1. övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott,</p>
<p>2. övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik<br>och</p>
<p>3. den som avser att bedriva övervakningen träffat en skriftlig<br>överenskommelse om övervakningen med skyddsombud,<br>skyddskommitté eller en organisation som företräder de anställda på<br>arbetsplatsen.</p>
<p>Med butikslokal avses en lokal, där konsumenter kan köpa varor eller<br>tjänster eller hyra varor, dock inte restauranger och andra näringsställen.<br>Vad som i första stycket sägs om butikslokal gäller även i fråga om sådan<br>bankverksamhet genom ombud eller postverksamhet som bedrivs i en<br>butikslokal.</p>
<p>Endast bilder av kassaområdet och av in- och utgångar far behandlas<br>eller bevaras utan tillstånd. Avlyssning eller upptagning av ljud far inte<br>ske utan tillstånd.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.6. Bestämmelsen, som inte har<br>någon motsvarighet i den gamla lagen, reglerar rätten att efter anmälan<br>sätta upp övervakningskamera för allmän kameraövervakning i butik.</p>
<p>Paragrafens första stycke har i huvudsak utformats i enlighet med<br>Lagrådets förslag. Samma generella krav gäller som för övervakning<br>efter anmälan i banklokaler och postkontor dvs. att det enda syftet med<br>övervakningen skall vara att förebygga eller avslöja brott och att<br>övervakningskameran skall vara fast monterad och försedd med fast<br>optik. Vidare krävs att en skriftlig överenskommelse har träffats om<br>övervakningen mellan den som avser att bedriva övervakningen och<br>skyddsombud, skyddskommitté eller en organisation som företräder de<br>anställda på arbetsplatsen. Om sådan överenskommelse inte kan uppnås<br>är övervakningen tillståndspliktig. I de fall då varken skyddsombud,<br>skyddskommitté eller organisation som företräder de anställda på<br>arbetsplatsen finns bortfaller kravet.</p>
<p>En definition av butiksbegreppet har i klargörande syfte tagits in i<br>andra stycket och avgränsningen av begreppet har utförligt utvecklats i<br>avsnitt 5.6. Stycket reglerar också bankverksamhet genom ombud och<br>postverksamhet som bedrivs i butikslokal.</p>
<p>Avlyssning eller upptagning av ljud får enligt tredje stycket inte ske<br>utan tillstånd i butik. Endast bilder av kassaområden eller av entréer far<br>behandlas eller bevaras utan tillstånd. Med uttrycket kassaområde bör<br></p>
<p>58</p>
<p>avses det område som ligger i omedelbar anslutning till kassan. Området<br>bör omfatta dels platsen där kassaapparaten med tillhörande<br>varutransportband och uppläggningsytor finns, dels den plats där kunden<br>skall uppehålla sig då betalning skall erläggas för inhandlade varor.<br>Angående uttrycket ”in- och utgångar” bör det omfatta även området<br>mellan dörrarna i fall då in- och utgångarna har utformats som ett<br>slussystem.</p>
<p>Under dessa förutsättningar kan, på motsvarande sätt som när det<br>gäller anmälningspliktig övervakning i banklokaler och postkontor,<br>allmän kameraövervakning bedrivas relativt fritt i butikslokaler,<br>naturligtvis med beaktande av de allmänna regler som gäller för<br>övervakningen, bl.a. det allmänna aktsamhetskravet i lagens 1 §.</p>
<h4>Bevarande av material</h4>
<p>13 § Vid allmän kameraövervakning av en plats dit allmänheten har<br>tillträde far inte fler personer än som behövs för att övervakningen skall<br>kunna bedrivas ha tillgång till behandlade eller bevarade bilder eller<br>upptaget ljud. Materialet skall hanteras så att missbruk motverkas.</p>
<p>Bestämmelsen, som inte har någon motsvarighet i nu gällande lag, har<br>närmare behandlats i avsnitt 5.7. Paragrafen reglerar hanteringen av<br>inspelat material. Med hantering avses såväl att ta del av<br>informationsinnehållet som rent fysisk befattning med materialet, t.ex.<br>vid byte och lagring av band. Bestämmelsen avser såväl bild- som<br>ljudmaterial och syftar till att förhindra att obehöriga personer far<br>tillgång till materialet eller att manipulationer sker av upptagna bilder<br>eller ljud. Bestämmelsen innebär inte någon inskränkning i rätten att ta<br>del av allmänna handlingar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.</p>
<p>Som framgår av andra meningen skall materialet hanteras så att<br>missbruk motverkas. Bedömningen av vad som är missbruk skall bl.a.<br>göras mot bakgrund av vilka skäl som kan ligga till grund för<br>övervakningen. Materialet far inte användas för andra syften än sådana<br>som anges i 6-12 §§.</p>
<p>14 § Bild- eller ljudmaterial från allmän kameraövervakning av en plats<br>dit allmänheten har tillträde får bevaras under högst en månad, om inte<br>länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid.</p>
<p>Första stycket gäller inte, om materialet</p>
<p>1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och antingen<br>tagits upp av polismyndighet eller inom en månad från upptagningen<br>lämnats över till polismyndighet eller åklagare av någon annan som gjort<br>upptagningen eller</p>
<p>2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott.</p>
<p>När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras skall det omedelbart<br>förstöras.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats under avsnitt 5.7. Paragrafen, som har<br>utformats i enlighet med Lagrådets förslag, är ny och reglerar rätten att<br>bevara upptaget bild- eller ljudmaterial. Bestämmelsen omfattar enbart<br>bild- och ljudmaterial från allmän kameraövervakning av platser dit<br>allmänheten har tillträde. Bestämmelsen omfattar inte endast den film<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>59</p>
<p>eller det band som använts vid övervakningen utan även kopior.<br>Utgångspunkten är att bild- eller ljudmaterialet får bevaras en månad och<br>att det omedelbart skall förstöras, om det inte längre får innehas.<br>Bestämmelsen innebär att det upptagna materialet skall förstöras inom en<br>månad, om inte någon undantagsbestämmelse är tillämplig.<br>Länsstyrelsen kan besluta om längre bevarandetid och kan fatta ett sådant<br>beslut även i andra fall än efter ansökan. Det kan t.ex. komma ifråga att<br>länsstyrelsen för sin tillsynsverksamhet behöver bevara upptaget bild-<br>eller ljudmaterial längre tid än en månad.</p>
<p>Länsstyrelsen bör i förekommande fall erinra om vad som enligt<br>förevarande paragraf gäller angående bevarande av inspelat bild- eller<br>ljudmaterial.</p>
<p>I de fall då upptaget material överlämnas till en polismyndighet eller<br>åklagare med anledning av utredning om brottslig verksamhet eller till<br>domstol i ett brottmål eller om material som har tagits upp av<br>polismyndigheten har betydelse för utredning av brottslig verksamhet<br>saknas bestämmelser om bevarandetider i denna lag. Det innebär att de<br>allmänna regler och rutiner som polis, åklagare och domstol tillämpar<br>beträffande material som innehas av dessa får tillämpas även beträffande<br>bild- och ljudmaterial som tagits upp enligt bestämmelser i denna lag.</p>
<p>Bestämmelsen i sista stycket innebär i fråga om allmänna handlingar<br>att materialet skall förstöras utan de hänsyn som föreskrivs i arkivlagen<br>(1990:782). Bestämmelsen gäller dock inte de fall då materialet innehas<br>av polismyndighet, åklagare eller domstol enligt vad som ovan<br>redovisats.</p>
<h4>Ansökan om tillstånd och anmälan</h4>
<p>15 § Ansökan om tillstånd till allmän kameraövervakning enligt 5 § och<br>anmälan om allmän kameraövervakning enligt 11 eller 12 § skall göras<br>skriftligen hos länsstyrelsen i det län där kameraövervakningen skall ske.</p>
<p>Paragrafen har kommenterats närmare under avsnitt 5.4. Bestämmelsen,<br>som närmast motsvaras av 7 § i den nuvarande lagen, reglerar<br>ansöknings- och anmälningsförfarandet. Paragrafen har utformats i<br>enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Ansöknings- eller anmälningsskyldigheten åvilar den som avser att<br>bedriva allmän kameraövervakning eller att sätta upp en<br>övervakningskamera på sätt som anges i 5 §, dvs. den som disponerar<br>över anläggningen eller i vars intresse övervakningen bedrivs. Om<br>övervakningen rent praktiskt skall bedrivas av någon annan, t.ex. av en<br>larmcentral, är det ändå den som disponerar över utrustningen som skall<br>göra ansökan eller anmälan. Om flera fysiska eller juridiska personer<br>självständigt bedriver övervakning med utrustningen, bör var och en<br>ansöka om tillstånd.</p>
<p>Ansökan skall göras hos länsstyrelsen i det län där övervakningen skall<br>ske. Det kan undantagsvis inträffa att olika delar av<br>övervakningsutrustningen placeras i skilda län eller att utrustningen finns<br>i ett län och övervakningsobj ektet helt eller delvis i ett annat län.<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>60</p>
<p>Ansökan eller anmälan far i så fall ges in till länsstyrelsen i det län där Prop. 1997/98:64<br>övervakningsobjektet huvudsakligen finns.</p>
<p>16 § En ansökan om tillstånd till allmän kameraövervakning skall<br>innehålla uppgift om och beskrivning av</p>
<p>1. ändamålet med kameraövervakningen,</p>
<p>2. den utrustning som skall användas,</p>
<p>3. den plats där utrustningen skall placeras och det område som kan<br>övervakas samt</p>
<p>4. de omständigheter i övrigt som är av betydelse för prövningen av<br>ärendet.</p>
<p>Om övervakningen avser en arbetsplats skall yttrande från<br>skyddsombud, skyddskommitté eller en organisation som företräder de<br>anställda på arbetsplatsen vara fogat till ansökan.</p>
<p>Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.4. I bestämmelsen regleras frågan<br>om vilka uppgifter som skall lämnas vid ansökan om tillstånd att bedriva<br>allmän kameraövervakning. Uppgifterna skall kunna utgöra underlag för<br>att avgöra en fråga om rätten att bedriva allmän kameraövervakning. I<br>första stycket punkterna 1-3 anges vissa grundläggande uppgifter som en<br>ansökan alltid skall innehålla. En redovisning av ändamålet med den<br>allmänna kameraövervakningen skall ske i ansökan. Sökanden skall<br>vidare lämna information om den övervakningsutrustning som skall<br>användas. Uppgifterna bör avse såväl bildupptagning och bevarande och<br>behandling av bilder som avlyssning eller upptagning av ljud. Av<br>betydelse för tillståndsprövningen är bl.a. hur stor del av bildytan som en<br>person kan beräknas uppta, om övervakningen är fast eller rörlig, om<br>zoomning är möjlig, om bildupptagning sker i farg, vilken<br>upplösningsgrad som finns, om utrustningen medger avlyssning eller<br>upptagning av ljud samt vilken bearbetning som är möjlig. Om en<br>särskild dator ingår i utrustningen, skall detta anges. Om övervakningen<br>helt eller delvis skall skötas från en larmcentral, bör detta framgå av<br>ansökan. Det bör även anges var larmcentralen är placerad. Ansökan<br>skall vidare innehålla uppgift om och beskrivning av den plats där<br>utrustningen skall placeras och det område som skall övervakas. Som<br>underlag för bedömningen av vilka integritetsintrång som<br>kameraövervakningen kan medföra bör beskrivningen även innehålla en<br>uppgift om i vilken utsträckning området frekventeras av människor.<br>Skulle en övervakningskamera vara gemensam för två eller flera platser<br>och kunna flyttas mellan dessa samt alternativa övervakningsområden<br>behöva bestämmas, bör uppgifter om detta lämnas i ansökan.</p>
<p>Punkten 4 innehåller en allmän regel om sökandens skyldighet att i sin<br>ansökan lämna de uppgifter som är av betydelse för länsstyrelsens<br>prövning. Sökanden bör t.ex. även uppge hur lång tid övervakningen<br>skall pågå och om den är tänkt att ske kontinuerligt eller med vissa<br>upprepningar.</p>
<p>Om sökanden tidigare gjort en ansökan bör sökanden upplysa om<br>detta. Som Lagrådet påpekat behöver sökanden då inte upprepa<br>uppgifterna i den ansökan som tidigare gjorts beträffande samma område.<br>En särskild bestämmelse om detta har därför, på Lagrådets inrådan,<br>strukits i förhållande till lagrådsremissen.</p>
<p>Andra stycket motsvarar 8 § andra stycket i nuvarande lagen om<br>övervakningskameror m.m. och endast språkliga justeringar har skett.<br>Någon saklig ändring är inte avsedd i denna del.</p>
<p>17 § En anmälan om allmän kameraövervakning skall innehålla uppgift<br>om</p>
<p>1. den som skall bedriva kameraövervakningen och i förekommande<br>fall den som för anmälarens räkning skall ha hand om övervakningen,</p>
<p>2. i vilken typ av verksamhet som övervakningen skall förekomma,</p>
<p>3. huruvida bilder skall behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och<br>tas upp,</p>
<p>4. det antal personer som skall få ha tillgång till det bevarade<br>materialet samt</p>
<p>5. huruvida områden omedelbart utanför in- och utgångar samt<br>betalningsautomater eller liknande anordningar skall övervakas i enlighet<br>med bestämmelserna i 11 §.</p>
<p>Om de förhållanden som har redovisats i en anmälan enligt första<br>stycket ändras, skall länsstyrelsen skriftligen underrättas om<br>förändringen.</p>
<p>Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.6. I denna bestämmelse anges vad<br>en anmälan skall innehålla. Tanken är att en anmälan skall vara av enkel<br>beskaffenhet men likväl ge tillräckliga upplysningar för att länsstyrelsen<br>vid sin granskning av anmälan och i sin fortsatta tillsynsverksamhet skall<br>kunna göra en viss bedömning av om kameraövervakningen verkligen är<br>tillståndsfri och kunna sluta sig till hur stora integritetsriskema med<br>kameraövervakningen är.</p>
<p>En anmälan måste innehålla uppgift om vem som skall bedriva<br>kameraövervakningen, dvs. den i vars intresse kameraövervakningen<br>sker. De uppgifter som lämnas måste vara tillräckliga för att kunna<br>identifiera den som skall bedriva övervakningen och för att länsstyrelsen<br>skall kunna utöva tillsyn över övervakningsobjekten. Det är fråga om<br>namn samt personnummer eller organisationsnummer, adresser, m.m.</p>
<p>Om den som skall bedriva kameraövervakningen avser att låta t.ex. en<br>larmcentral ha hand om övervakningen skall uppgift om detta lämnas i<br>anmälan. Härmed avses alltså bl.a. den situationen att<br>övervakningsanläggningen, bortsett från själva kameran, finns hos någon<br>annan än anmälaren. Även den anmälare som i sina egna lokaler t.ex.<br>låter personal från ett bevakningsföretag ombesörja övervakningen, skall<br>lämna upplysning om detta i anmälan.</p>
<p>I anmälan skall vidare anges i vilken typ av verksamhet<br>kameraövervakningen skall förekomma. Det kan här endast vara fråga<br>om bankverksamhet, postverksamhet, försäljning eller uthyrning i butik.<br>Det är tillräckligt med en enkel upplysning om vad det är för verksamhet<br>som skall övervakas.</p>
<p>Därutöver skall i anmälan anges huruvida bilder skall behandlas eller<br>bevaras eller ljud avlyssnas eller tas upp. Om bilder skall behandlas eller<br>bevaras eller ljud avlyssnas eller tas upp, skall i anmälan dessutom<br>lämnas uppgift om det antal personer som far ha tillgång till bevarat<br>material. Det bör påpekas att det endast är antalet personer som skall<br>anges, inte vilka de är eller vilken arbetsfunktion de har.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>62</p>
<p>Slutligen gäller att det av anmälan skall framgå om områden Prop. 1997/98:64<br>omedelbart utanför in- och utgångar skall övervakas liksom om<br>betalningsautomater och liknande anordningar skall övervakas. Detta kan<br>bli aktuellt endast om det är fråga om en bank- eller postlokal.</p>
<p>En användare skall skriftligen underrätta länsstyrelsen om det sker en<br>förändring av de förhållanden som har redovisats i den ursprungliga<br>anmälan. Självfallet måste de förändringar som görs ligga inom de ramar<br>som lagts fast för den tillståndsfria användningen. I annat fall krävs<br>tillstånd.</p>
<h4>Beslut om tillstånd</h4>
<p>18 § Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd till allmän<br>kameraövervakning skall den kommun där övervakningen skall ske, få<br>tillfälle att yttra sig.</p>
<p>Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.8. Bestämmelsen motsvaras<br>närmast av 9 § i den nuvarande lagen och innebär att länsstyrelsen, innan<br>tillstånd meddelas, skall bereda kommunen tillfälle att yttra sig. Detta<br>skall ske i alla tillståndsärenden. Det bör ankomma på länsstyrelsen att<br>ange den tid inom vilken kommunen har möjlighet att yttra sig. Självklart<br>far länsstyrelsen, om så erfordras, på begäran meddela kommunen<br>anstånd med att komma in med yttrande. För att få en snabbare<br>handläggning av tillståndsärendet kan det vidare vara lämpligt att<br>länsstyrelsen i remissen till kommunen anger att kommunen, om den inte<br>har några synpunkter på ärendet, snarast bör meddela att den avstår från<br>att yttra sig. Ett sådant meddelande från kommunen kan lämnas genom<br>en enkel telefonkontakt med handläggaren på länsstyrelsen. På så sätt<br>undviker man att ärendet drar ut på tiden, när det redan från början står<br>klart att kommunen inte har några synpunkter. Länsstyrelsen kan alltid<br>avslå en ansökan utan att först ha berett kommunen tillfälle att yttra sig.<br>Länsstyrelsen får med hänsyn till karaktären av det enskilda ärendet<br>avgöra på vilket stadium av handläggningen det är lämpligast att höra<br>kommunen. Det är den kommun, där den plats finns som övervakningen<br>skall avse, som skall beredas tillfälle att komma in med yttrande.</p>
<p>19 § Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till allmän<br>kameraövervakning av det område som ansökan avser skall tillståndet<br>innehålla uppgifter om hur kameraövervakningen får anordnas. Dessa<br>uppgifter skall avse övervakningens ändamål, den utrustning som får<br>användas och det område som får övervakas.</p>
<p>Länsstyrelsen skall också meddela de övriga villkor som behövs för<br>tillståndet. Sådana villkor kan avse upplysningar om övervakningen,<br>upptagning, användning, behandling eller bevarande av bilder,<br>avlyssning eller upptagning av ljud samt andra förhållanden som har<br>betydelse för att skydda enskildas personliga integritet.</p>
<p>Ett tillstånd får helt eller delvis meddelas för en begränsad tid.</p>
<p>Paragrafen har inte närmare berörts tidigare. Bestämmelsen motsvarar<br>10 § i den nuvarande lagen om övervakningskameror m.m. Det bör<br>inledningsvis påpekas att villkor som meddelas med stöd av paragrafen<br>som rör användningen av bilder och som riktar sig till myndigheter inte</p>
<p>63</p>
<p>får gå utöver vad dessa har att iaktta enligt tryckfrihetsförordningen och<br>sekretesslagen (1980:100) i fråga om offentlighetsprincipen.</p>
<p>När ett tillstånd avser en ny kameraövervakning skall länsstyrelsen<br>alltid förena tillståndet med vissa villkor. Dessa villkor tar sikte på hur<br>kameraövervakningen får anordnas. Villkoren skall avse övervak-<br>ningens ändamål, den utrustning som får användas och det område som<br>får övervakas. Någon ändring i förhållande till nuvarande lag när det<br>gäller länsstyrelsens möjlighet att meddela villkor enligt första eller<br>andra stycket är inte avsedd. Utgångspunkten är de materiella regler som<br>finns i lagen och villkoren får inte innebära annat än att det skapas en<br>viss övervakning i överensstämmelse med dessa regler. I klargörande<br>syfte har ett tillägg gjorts när det gäller villkor som avser avlyssning eller<br>upptagning av ljud.</p>
<p>I tredje stycket regleras frågan om att tidsbegränsa tillståndet. En<br>tidsbegränsning kan utgöra ett av de villkor som länsstyrelsen meddelar.<br>För att undanröja oklarheter när det gäller rätten att tidsbegränsa en viss<br>del av tillståndsbeslutet, framgår det nu uttryckligen av den lagtexten att<br>ett tillstånd helt eller delvis får meddelas för en begränsad tid. En sådan<br>tidsbegränsning kan t.ex. ta sikte på enbart rätten att spela in bilder,<br>medan övriga moment i kameraövervakningen inte behöver vara<br>begränsade i tiden.</p>
<p>20 § Om förutsättningarna för ett tillstånd ändras får länsstyrelsen<br>meddela nya villkor eller, om det inte längre finns förutsättningar för att<br>meddela tillstånd, återkalla tillståndet. Länsstyrelsen får i motsvarande<br>fall ändra eller återkalla ett medgivande om undantag från<br>upplysningsplikten enligt 4 § andra stycket.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § första stycket i den nuvarande lagen.<br>Bestämmelsen innebär att nya villkor får meddelas eller att ett tillstånd<br>får återkallas om förutsättningarna har förändrats.</p>
<p>Det uttryckliga stadgandet om rätten att återkalla tillstånd att behandla<br>och bevara bilder har utgått ur lagtexten. I paragrafens första stycke ges<br>rätt att meddela nya villkor eller att återkalla ett tillstånd. Detta innefattar<br>bl.a. rätt att genom nya villkor föreskriva att bilder inte får behandlas<br>eller bevaras eller att ljud inte får avlyssnas eller tas upp. Länsstyrelsen<br>bör i första hand meddela nya villkor. Endast om det inte ter sig<br>meningsfullt att meddela nya villkor bör tillståndet återkallas.</p>
<h4>Tillsyn</h4>
<p>21 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över allmän kameraövervakning av en<br>plats dit allmänheten har tillträde. Länsstyrelsen skall också se till att<br>tillståndskravet och anmälningsplikten för uppsatta övervakningskameror<br>som inte tagits i bruk efterlevs.</p>
<p>Paragrafen har närmast sin motsvarighet i 11 § i den nuvarande lagen och<br>reglerar frågor om länsstyrelsens tillsynsansvar.</p>
<p>Länsstyrelsens tillsynsansvar omfattar enligt bestämmelsen endast<br>sådan kameraövervakning som avser platser dit allmänheten har tillträde.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>64</p>
<p>Utanför tillsynsansvaret faller således kameraövervakning av platser dit<br>allmänheten inte har tillträde. I den mån länsstyrelsen får uppgifter som<br>tyder på att t.ex. upplysningsplikten inte har fullgjorts vid allmän<br>kameraövervakning av en sådan plats, bör anmälan göras till polis och<br>åklagare om misstanke om brott.</p>
<p>Länsstyrelsens tillsyn omfattar även tillståndsplikten och<br>anmälningsplikten för övervakningskameror som har satts upp utan att<br>tas i bruk.</p>
<p>I 11 § den nuvarande lagen anges i fyra olika punkter vad<br>tillsynsansvaret omfattar. Någon motsvarande uppräkning har inte ansetts<br>erforderlig. Länsstyrelsen har nämligen att se till att samtliga lagens<br>bestämmelser följs, förutsatt att det gäller allmän kameraövervakning av<br>platser dit allmänheten har tillträde. Länsstyrelsen skall således bl.a. se<br>till att aktsamhetskravet i 1 § följs, att upplysningsplikten enligt 3 och<br>4 §§ fullgörs och att bestämmelserna om tillstånd i 5 § följs.</p>
<p>22 § Länsstyrelsen far inom ramen för sin tillsynsverksamhet meddela de<br>förelägganden och förbud som behövs för att denna lag och de<br>föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall följas.</p>
<p>Bestämmelsen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.9. Länsstyrelsen ges<br>rätt att meddela förelägganden och förbud inom ramen för sin<br>tillsynsverksamhet. Det innebär att rätten är begränsad till sådan<br>kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten har tillträde.<br>Tillsynsansvaret är dock inte begränsat till vissa bestämmelser i lagen.<br>Det innebär att ett föreläggande kan meddelas t.ex. om<br>upplysningsplikten inte fullgörs på ett tillräckligt tydligt sätt, om<br>övervakningen inte sker i enlighet med det i 1 § föreskriva allmänna<br>aktsamhetskravet eller om tillståndsplikten inte fullgjorts. Länsstyrelsen<br>har också rätt att med stöd av bestämmelsen förbjuda övervakning som<br>sker i strid med gällande bestämmelser eller meddelade villkor.<br>Bestämmelserna i 22 och 23 §§ har utformats efter de synpunkter som<br>framförts av Lagrådet.</p>
<p>23 § Ett föreläggande eller förbud enligt 22 § far förenas med vite.</p>
<p>Länsstyrelsen ges en rätt att förena ett föreläggande eller förbud med vite<br>för att skapa möjligheter till effektiva ingripanden. Bestämmelsen har<br>kommenterats i avsnitt 5.9. Rätten att förena ett föreläggande eller förbud<br>med vite har införts efter förslag från Lagrådet.</p>
<p>Vitets storlek skall i enlighet med lagen (1985:206) om viten vara<br>sådan att vitet kan förväntas fa den förelagde att vidta den önskade<br>åtgärden. Frågan om att döma ut ett förelagt vite prövas av länsrätten.</p>
<p>24 § Länsstyrelsen har rätt att för tillsynen få tillträde till kontrollrum och<br>andra delar av en övervakningsanläggning.</p>
<p>Länsstyrelsen får också begära upplysningar från den som bedriver<br>kameraövervakning samt granska bevarat bild- eller ljudmaterial. Detta<br>gäller även i fråga om den som för någon annans räkning har hand om<br>övervakningen.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 64</p>
<p>Paragrafen reglerar länsstyrelsens möjligheter att vidta åtgärder för att<br>kunna utöva sin tillsyn. Bestämmelsen, som motsvarar 12 § i den<br>nuvarande lagen har språkligt justerats. Eftersom tillsynsansvaret i<br>förhållande till den nuvarande lagen har utvidgats får bestämmelsen ett<br>utökat tillämpningsområde. Någon ändring i fråga om länsstyrelsens<br>möjligheter att vidta åtgärder i sin tillsynsverksamhet är dock inte<br>avsedd. Se också 28 §.</p>
<h4>Tystnadsplikt</h4>
<p>25 § Den som tar befattning med uppgift som har inhämtats genom<br>allmän kameraövervakning far inte obehörigen röja eller utnyttja vad han<br>eller hon på detta sätt fått veta om någon enskilds personliga<br>förhållanden. I det allmännas verksamhet skall i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100) tillämpas.</p>
<p>Bestämmelsen, som har behandlats under avsnitt 5.7, motsvarar 14 § i<br>den nuvarande lagen. I förhållande till den nuvarande lagen har<br>bestämmelsen utvidgats till att även omfatta den övervakning som avser<br>plats dit allmänheten inte har tillträde. Bestämmelsen innebär bl.a. att<br>bilder som inhämtats vid allmän kameraövervakning inte obehörigen får<br>t.ex. säljas eller på annat sätt spridas om det innebär att uppgifter om<br>någon enskilds personliga förhållanden röjs. Straffbestämmelser vid<br>åsidosättande av tystnadsplikten finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Frågan<br>om sekretess i det allmännas verksamhet regleras i 7 kap. 32 §<br>sekretesslagen (1980:100)</p>
<h4>Straff m.m.</h4>
<p>26 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen<br>eller av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot bestämmelsen i 3 eller 4 § om upplysningsplikt,</p>
<p>2. bryter mot bestämmelsen i 5 § om tillståndsplikt,</p>
<p>3. bryter mot bestämmelsen i 11 eller 12 § om anmälningsplikt,</p>
<p>4. bryter mot bestämmelsen i 14 § om bevarandetid,</p>
<p>5. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 19 eller 20 §.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>Den som överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt<br>denna lag får inte dömas till straff för en gärning som omfattas av<br>föreläggandet eller förbudet.</p>
<p>Paragrafen innehåller straffbestämmelser och motsvarar närmast 15 § i<br>den nuvarande lagen. Första stycket 3 har utformats i enlighet med<br>Lagrådets förslag.</p>
<p>Straffansvaret omfattar även överträdelser mot kravet på tillstånd och<br>anmälningsplikten för den som har en övervakningskamera uppsatt utan<br>att den tagits i bruk.</p>
<p>Lagstiftningen om kameraövervakning har till syfte att ge enskilda<br>skydd mot integritetsintrång och det avgörande för bedömningen av en<br>gärnings straffvärde blir därför hur allvarligt integritetsintrång den<br>kunnat förorsaka. Vid bedömningen måste samtliga omständigheter kring<br>övervakningen beaktas. Av stor betydelse är naturligtvis integritetsskador<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>66</p>
<p>eller risker för att sådana kan uppkomma. Vidare måste beaktas om Prop. 1997/98:64<br>övervakningsutrustningen tagits i bruk. Andra faktorer som måste vägas<br>in vid bedömningen är hur länge övervakningen har pågått och med vilka<br>medel den skett, om bilder bevarats och om ljud tagits upp. Vid<br>bedömningen av straffvärdet skall det dock som framhållits ovan alltid<br>ske en samlad bedömning av samtliga omständigheter. Vid bedömningen<br>skall givetvis även de allmänna regler om straffmätning som finns i</p>
<p>29 kap. brottsbalken beaktas.</p>
<p>I subjektivt hänseende krävs uppsåt eller oaktsamhet for straffansvar. I<br>andra stycket undantas ringa fall från straffansvar. Vilka faktorer som<br>skall beaktas vid bedömningen av en lagöverträdelses straffvärde har<br>berörts i det föregående.</p>
<p>Liksom i andra sammanhang far straff inte dömas ut för en gärning<br>som omfattas av ett vitesföreläggande som har överträtts.</p>
<p>27 § Övervakningsutrustning som har använts vid brott enligt denna lag<br>skall förklaras förverkad, om det inte är oskäligt.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 16 § i nu gällande lag.</p>
<p>28 § Om den som bedriver allmän kameraövervakning eller den som för<br>någon annans räkning har hand om övervakningen underlåter att i<br>enlighet med 24 § ge tillträde eller lämna upplysningar eller hålla till<br>handa bevarat bild- eller ljudmaterial, får länsstyrelsen förelägga vite.<br>För att bereda sig tillträde får länsstyrelsen vid behov anlita<br>polishandräckning.</p>
<p>Paragrafen har sin motsvarighet i 17 § lagen om övervakningskameror<br>m.m. Språkliga justeringar har gjorts men någon saklig ändring är inte<br>avsedd.</p>
<h4>Överklagande m.m.</h4>
<p>29 § Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Justitiekanslem får överklaga ett beslut för att ta till vara allmänna<br>intressen. Beslut om tillstånd till allmän kameraövervakning och om<br>undantag enligt 4 § andra stycket från upplysningsplikten får överklagas<br>även av den kommun där övervakningen skall ske och, om<br>kameraövervakningen skall avse en arbetsplats, av en organisation som<br>företräder de anställda på arbetsplatsen.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten utom i<br>mål där Justitiekanslem för talan.</p>
<p>I paragrafen, som har sin motsvarighet i 18 § i den nuvarande lagen<br>regleras frågor om överklagande. Språkliga justeringar har gjorts men<br>någon saklig ändring är inte avsedd.</p>
<p>30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>föreskriva om skyldighet att betala avgifter för länsstyrelsernas<br>verksamhet enligt denna lag. Sådana föreskrifter får endast innebära rätt<br>att ta ut avgifter för en ansökan, anmälan eller tillsynsåtgärd.</p>
<p>67</p>
<p>Paragrafen motsvarar närmast 19 § i den nuvarande lagen. Meningen är Prop. 1997/98:64<br>att avgifterna skall täcka länsstyrelsens kostnader för verksamhet med<br>anmälan och prövning av ansökan. Såsom Lagrådet påpekat far generella<br>avgifter, dvs. avgifter som utgår även om den avgiftsskyldige inte varit<br>föremål för någon direkt åtgärd från länsstyrelsens sida, inte tas ut.</p>
<h4>Övergångsbestämmelserna</h4>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 då lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m. upphör att gälla.</p>
<p>2. Beslut om tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av den<br>gamla lagen skall anses ha meddelats med stöd av den nya lagen.</p>
<p>3. Ett beslut om tillstånd, som har meddelats med stöd av den gamla<br>lagen och som inte omfattar kameraövervakning i större utsträckning än<br>vad som är medgivet enligt 11 eller 12 § i den nya lagen, skall anses vara<br>förfallet när en anmälan enligt den nya lagen har skett, under<br>förutsättning att anmälan innefattar den kameraövervakning som<br>tillståndsbeslutet avser.</p>
<p>4. Har en ansökan om tillstånd att använda en övervakningskamera<br>gjorts men inte slutligt prövats före ikraftträdandet, skall ansökan anses<br>som en anmälan enligt den nya lagen, om ansökan inte omfattar<br>kameraövervakning i större utsträckning än vad som är medgivet enligt<br>11 eller 12 § i den nya lagen.</p>
<p>5. Beslut som har meddelats före den 1 april 1995 överklagas enligt då<br>gällande bestämmelser.</p>
<p>När den nya lagen träder i kraft upphör lagen om övervakningskameror<br>m.m. att gälla. Detta följer av punkten 1. I den mån det vid den<br>tidpunkten har gjorts en ansökan om tillstånd att använda en<br>övervakningskamera, som inte har prövats slutligt, skall den prövas<br>enligt den nya lagen. I vissa fall skall dock en ansökan betraktas som en<br>anmälan (se punkt 4).</p>
<p>Bestämmelsen i punkten 2 innebär att de tillståndsbeslut som har<br>meddelats med stöd av den gamla lagen kommer att gälla även när den<br>nya lagen har trätt i kraft. Detta gäller även de tillståndsbeslut som<br>omfattas av det tillståndsfria området enligt den nya lagen, dvs. i<br>praktiken de tillståndsbeslut som motsvarar anmälningsfallen enligt 11<br>och 12 §§ (jfr dock punkt 3). Bestämmelserna i den nya lagen om tillsyn<br>m.m. kommer att gälla för de gamla tillståndsbesluten.</p>
<p>Enligt bestämmelsen i punkten 3 upphör vissa tillståndsbeslut att gälla<br>när en anmälan om kameraövervakning sker. Så är fallet när det finns ett<br>tillståndsbeslut enligt den gamla lagen och det görs en anmälan enligt<br>den nya lagen, under förutsättning att den kameraövervakning som<br>anmälan avser omfattar övervakningen enligt det tidigare<br>tillståndsbeslutet. Kameraövervakningen regleras då i stället enligt vad<br>som gäller för anmälningsfallen. Avsikten med bestämmelsen är att i<br>största möjliga utsträckning undvika parallella tillstånds- och<br>anmälningsfall. Om en anmälan aldrig görs, eftersom tillståndshavaren är<br>tillfreds med den kameraövervakning han redan har tillstånd till, kommer<br>beslutet självfallet att bestå. Detta följer av punkten 2.</p>
<p>Bestämmelsen i punkten 4 tar sikte på den situationen att en ansökan<br>om tillstånd att använda en övervakningskamera har gjorts men inte<br></p>
<p>68</p>
<p>prövats slutligt före ikraftträdandet. Om i ett sådant fall ansökan inte<br>omfattar kameraövervakning i större utsträckning än vad som är<br>medgivet utan tillstånd enligt 11 eller 12 §§ i den nya lagen, skall<br>länsstyrelsen i stället för att pröva ansökan behandla den som en anmälan<br>enligt 17 §. Motsvarande situation kan inträffa även hos allmän<br>förvaltningsdomstol när ett ärende om användning av över-<br>vakningskamera har överklagats. Om domstolen kan konstatera att den<br>kameraövervakning som målet gäller far ske utan tillstånd enligt den nya<br>lagen om anmälan om den görs, skall domstolen undanröja det<br>överklagade beslutet och visa målet åter till länsstyrelsen. Länsstyrelsen<br>har då att tillämpa förevarande bestämmelse. Detta innebär i praktiken att<br>ansökan där registreras som en anmälan.</p>
<p>Sedan den 1 april 1995 gäller enligt 18 § lagen om övervaknings-<br>kameror m.m. att länsstyrelsens beslut överklagas hos länsrätt och att det,<br>utom i mål där Justitiekanslem för talan, krävs prövningstillstånd vid<br>överklagande till kammarrätten (SFS 1995:76). Enligt en då införd<br>övergångsbestämmelse överklagas dock beslut som har meddelats före<br>ikraftträdandet enligt äldre bestämmelser. Dessa äldre bestämmelser<br>innebar att länsstyrelsens beslut överklagades hos kammarrätten och att<br>något krav på prövningstillstånd inte ställdes upp. Även om det förefaller<br>mindre troligt kan det inte uteslutas att det vid den tidpunkt då den nu<br>föreslagna lagen kan träda i kraft i de allmänna förvaltningsdomstolarna<br>kommer att finnas kvar några mål där det överklagade beslutet har<br>meddelats före den 1 april 1995. För dessa fall bör införas en<br>övergångsbestämmelse, punkten 5, som innebär att ett beslut som har<br>meddelats före den 1 april 1995 skall överklagas enligt då gällande<br>bestämmelser.</p>
<h3>7.2 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291)</h3>
<p>35 § Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts<br>hos kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan<br>prövas av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat<br>prövningstillstånd.</p>
<p>Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En<br>upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller inte</p>
<p>1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem för i mål<br>om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet<br>att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln<br>med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva<br>veterinäryrket,</p>
<p>2. talan som Justitiekanslem för i mål enligt datalagen (1973:289),<br>kreditupplysningslagen (1973:1173), inkassolagen (1974:182), lagen<br>(1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.<br>eller lagen (1998:000) om allmän kameraövervakning.</p>
<p>I paragrafen har en hänvisning till lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m. ändrats till att avse lagen om allmän<br>kameraövervakning.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>69</p>
<h3>7.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1997/98:64</h3>
<p>7 kap. 32 § Sekretess gäller för sådan uppgift om enskilds personliga<br>förhållanden som har inhämtats genom kameraövervakning som avses i<br>lagen (1998:000) om allmän kameraövervakning, om det kan antas att<br>den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om<br>uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Ändringen innefattar endast en anpassning av bestämmelsen till lagen om<br>allmän kameraövervakning. Anpassningen innebär att sekretess-<br>bestämmelsen kommer att omfatta uppgifter som har inhämtats vid sådan<br>avlyssning eller upptagning av ljud som regleras i lagen om allmän<br>kameraövervakning.</p>
<p>70</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet</h2>
<p>Uppdraget</p>
<p>Utredningen har haft i uppdrag att göra en genomgripande översyn av<br>lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. och att lägga fram de<br>förslag som översynen ger anledning till. Enligt direktiven skall<br>utredningen bl.a. pröva möjligheten att gå ifrån det nuvarande systemet<br>med tillstånd.</p>
<p>Utgångspunkten för utredningens uppdrag är enligt direktiven att rätten<br>att använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där intresset<br>av att bekämpa brott och att förhindra olyckor eller tillgodose därmed<br>jämförliga ändamål väger särskilt tungt. Samtidigt måste enligt<br>direktiven den enskildes intresse av skydd för sin integritet tillgodoses.<br>Vid avvägningen mellan dessa intressen bör dock, fortfarande enligt<br>direktiven, intresset av att förebygga och utreda brott samt att förhindra<br>olyckor och liknande ändamål fa spela en mer framträdande roll än<br>hittills. Enligt direktiven skall utredningen även belysa frågan om rätten<br>att behandla och bevara upptagna bilder kan utökas samt analysera<br>möjligheten att reglera öppen ljudupptagning som företas i samband med<br>användning av en övervakningskamera.</p>
<p>Slutligen skall utredningen enligt direktiven även särskilt överväga<br>frågor rörande en utvidgad rätt för polisen att använda<br>övervakningskameror. Denna del av utredningsuppdraget har delvis<br>redovisats i delbetänkandet Polisens användning av<br>övervakningskameror vid förundersökning (SOU 1995:66).</p>
<p>Allmänna utgångspunkter</p>
<p>Brottsligheten har ökat markant under de senaste decennierna och har nu<br>nått oroväckande höga nivåer. Tillgänglig information tyder på att<br>användning av övervakningskameror kan bidra till att minska<br>brottsligheten och öka uppklaringsprocenten. De undersökningar som<br>finns tyder också på att allmänheten är beredd att acceptera en ökad<br>kameraanvändning om det kan leda till minskad brottslighet.<br>Utredningsarbetet har därför inriktats på att undersöka om det är möjligt<br>att utvidga rätten att använda övervakningskameror utan att berättigade<br>integritetsskyddsintressen skadas.</p>
<p>Tillämpningsområdet för lagen</p>
<p>Lagen föreslås omfatta i princip samma typ av teknisk utrustning som i<br>dag, dvs. dels TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller<br>därmed jämförbara utrustningar som, utan att manövreras på platsen, kan<br>användas för personövervakning, dels separata tekniska anordningar som<br>är avsedda att användas för att behandla eller bevara bilder från<br>övervakningskameror. Eftersom utredningens förslag innebär att även<br>avlyssning och upptagning av ljud omfattas av regleringen har<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>71</p>
<p>lagförslaget utformats så att det även täcker avlyssningsutrustning.<br>Begreppet övervakningskamera används liksom hittills som<br>samlingsbeteckning för den utrustning som omfattas av lagen.</p>
<p>Den lagreglerade kameraanvändningen föreslås i likhet med nuvarande<br>lagstiftning omfatta inhämtning, behandling och bevarande av bilder.<br>Vidare föreslås att avlyssning och upptagning av ljud skall regleras i<br>lagen. En förutsättning för detta är dock att verksamheten bedrivs i<br>samband med annan kameraanvändning som omfattas av lagförslaget.<br>Som en gemensam beteckning för all lagreglerad kameraanvändning<br>föreslår utredningen termen kameraövervakning. För att hindra oseriösa<br>kameraanvändare från att kringgå lagens bestämmelser med hjälp av<br>invändningar om att en lagstridig kameraanläggning inte använts föreslår<br>utredningen att kameraövervakningsbegreppet skall omfatta även<br>uppsättande av övervakningskameror.</p>
<p>Tillstånd eller anmälan?</p>
<p>Enligt den nuvarande lagstiftningen om övervakningskameror krävs med<br>några få undantag alltid tillstånd för att man skall fa sätta upp en<br>övervakningskamera som kan riktas mot platser dit allmänheten har<br>tillträde. I utredningens direktiv framhålls att översynen av lagstiftningen<br>skall inriktas på möjligheten att helt eller delvis gå ifrån detta<br>tillståndssystem.</p>
<p>Utredningen har övervägt möjligheten att ersätta tillståndsförfarandet<br>med straffbestämmelser som kriminaliserar sådan integritetskränkande<br>kameraövervakning som inte kan godtas. Utredningen har dock funnit en<br>sådan lagstiftningsteknik mindre lämplig, eftersom legitim<br>kameraövervakning bedrivs under så varierande förhållanden att det<br>skulle vara svårt att med erforderlig tydlighet avgränsa det<br>kriminaliserade området.</p>
<p>Utredningen föreslår i stället att tillståndskravet tas bort för vissa grupper<br>av användare. De kategorier som utredningen därvid har stannat för är<br>banklokaler, postkontor och butiker. Dessa objekt står sammantaget för<br>drygt 61 procent av nu löpande tillstånd. Enligt nuvarande lagstiftning<br>ankommer det på länsstyrelsen att förena kameratillstånden med villkor<br>för hur övervakningen skall bedrivas. De meddelade tillstånden inom å<br>ena sidan bank- och postväsendet och å andra sidan<br>detaljhandelsnäringen är relativt likartade. Den praxis som utbildats<br>innebär bl.a. att kameraövervakning av bank- och postlokaler vanligen<br>innefattar rätt att behandla och bevara bilder medan sådan rätt är sällsynt<br>när det gäller butiker. Vidare har tillståndsmyndighetema intagit en<br>restriktiv hållning till övervakning utanför entréerna till nu aktuella<br>lokaliteter. Utredningens förslag innebär att villkoren för<br>kameraövervakning anges direkt i lagen. Villkoren följer i stort sett de<br>villkor som i dag meddelas av länsstyrelserna, nämligen att syftet med<br>övervakningen är att förebygga eller avslöja brott, att den<br>övervakningskamera som används är fast monterad och försedd med fast<br>optik samt att övervakningskameran inte är riktad så att övervakningen<br>framstår som uppenbart kränkande. En utvidgning i förhållande till<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>72</p>
<p>nuvarande tillståndspraxis är att kameraövervakning föreslås få ske även<br>av närområdet utanför entréer till banker och postkontor. I fråga om<br>sådana lokaler får ljud avlyssnas och tas upp i samband med att<br>överfallslarm har utlösts. När det gäller den tillståndsfria<br>kameraövervakningen i butiker föreslås denna innefatta en rätt att<br>behandla och bevara bilder av kassaområdet och av butiksentrén.<br>Utredningen föreslår att den nu berörda tillståndsfria<br>kameraanvändningen skall villkoras av att användaren anmäler saken till<br>länsstyrelsen. Huvudsyftet med anmälan är att den skall ge<br>länsstyrelserna underlag för den inspektionsverksamhet som de är ålagda.</p>
<p>I fråga om undantag från tillståndsplikten i övrigt har utredningen inte<br>funnit anledning att göra några större förändringar beträffande den<br>tillståndsfria kameraövervakning som får bedrivas enligt dagens<br>lagstiftning. Undantagen för s.k. TV-backspeglar, kameraövervakning<br>som sker för att skydda en anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5<br>eller 5 § lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar<br>m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt och för kameraövervakning som<br>en polismyndighet utför vid automatisk hastighetsövervakning har<br>behållits oförändrade. Utredningen föreslår också, som berörs i det<br>följande, att en polismyndighet i vissa andra fall skall få bedriva<br>kameraövervakning utan föregående tillstånd. När det gäller de nu<br>berörda undantagen från tillståndsplikten föreligger inte någon<br>anmälningsplikt for den som bedriver kameraövervakningen.</p>
<p>Tillståndsprövningen</p>
<p>Utredningen föreslår att frågan om tillstånd till kameraövervakning skall<br>avgöras endast med tillämpning av en allmän bestämmelse där<br>övervakningsintresset får vägas mot integritetsintresset. För att tillstånd<br>skall meddelas är det tillräckligt att sökanden kan visa att<br>övervakningsintresset väger över integritetsintresset. Liksom enligt<br>gällande rätt bör tillståndsprövningen inte vara av fakultativ karaktär,<br>dvs. tillstånd skall meddelas om förutsättningarna är uppfyllda.</p>
<p>Avsikten med utredningens förslag är emellertid inte att i någon större<br>utsträckning få till stånd en ändring av nuvarande praxis i<br>tillståndsärenden. Utredningen förordar endast i några hänseenden,<br>huvudsakligen i fall där intresset av att förebygga eller avslöja brott kan<br>sägas väga särskilt tungt, en mindre restriktiv linje vid<br>tillståndsprövningen. Samtidigt vill utredningen erinra om att enligt dess<br>förslag stora områden tas undan från tillståndsplikten och regleras direkt<br>i lagen.</p>
<p>När det gäller övervakningsobjekten anser utredningen att såväl de<br>uttalanden som gjordes i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen om<br>i vilka fall risken för integritetsintrång i allmänhet får anses vara av<br>mindre betydelse och i vilka fall där riskbedömningen är den motsatta<br>som den praxis som har utbildats i huvudsak kan vara vägledande för<br>tillståndsprövningen även i fortsättningen. Utredningen menar dock att<br>det kan finnas anledning att i något större utsträckning än hittills tillåta<br>kameraövervakning av entréer, t.ex. av en entré till en restaurang, ett<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>73</p>
<p>hotell, en utställningslokal eller ett museum. Frågan om närområdet<br>utanför entrén skall kunna övervakas tas upp i det följande.</p>
<p>Tillstånd till övervakning av området utanför det egentliga<br>övervakningsobjektet lämnas enligt den nuvarande lagstiftningen i<br>mycket ringa utsträckning. Som har nämnts i det föregående föreslår<br>utredningen en specialreglering när det gäller övervakning av närområde<br>utanför bank- och postkontor. Växlingskontor eller andra inrättningar<br>som till sin funktion påminner om bank- och postkontor (dock ej<br>pantbanker) bör i princip kunna få tillstånd att övervaka närområdet<br>utanför entréerna på motsvarande sätt som gäller för bank och post. En<br>förutsättning bör därvid vara att det finns en allvarlig hotbild mot<br>inrättningen, att den varit utsatt för rån eller liknande eller att risken för<br>rån mot dylika inrättningar allmänt sett har ökat. När det gäller övriga<br>användare anser utredningen att starka skäl talar för att man även<br>fortsättningsvis skall vara mycket restriktiv när det gäller att ge tillstånd<br>till kameraövervakning av s.k. närområden som används för allmän<br>trafik. Nuvarande praxis kan därför vara vägledande även i<br>fortsättningen. Det bör dock i vissa fall vara möjligt att en restaurang, ett<br>dansställe eller liknande skall kunna få tillstånd att övervaka den del av<br>närområdet utanför entrén där kö brukar bildas.</p>
<p>Beträffande bank-, post- och butikslokaler föreslår utredningen en<br>specialreglering av rätten att behandla eller bevara bilder. När det gäller<br>övriga användare skall en prövning göras i vaije enskilt fall och<br>utgångspunkten bör enligt utredningen alltjämt vara att<br>tillståndsmyndigheten skall vara restriktiv med att bevilja tillstånd att<br>behandla eller bevara bilder. Dock bör växlingskontor och liknande samt<br>tjänsteproducerande butiker kunna få tillstånd att behandla eller bevara<br>bilder i samma utsträckning som föreslås gälla vid tillståndsfri<br>kameraövervakning av bank-, post- och butikslokaler, om de kan påvisa<br>ett motsvarande behov av åtgärden. Vidare bör det vara tänkbart att<br>tillstånd till kameraövervakning som innefattar rätt att behandla eller<br>bevara bilder kan beviljas även vid övervakning av entréer och krogköer<br>och på andra särskilt brottsutsatta platser, t.ex. i ett större parkeringshus.</p>
<p>Utredningens förslag innebär vidare att det, om inte annat sägs i lagen,<br>inte kommer att vara tillåtet att utan tillstånd avlyssna och ta upp ljud i<br>samband med sådan kameraövervakning som avser plats dit allmänheten<br>har tillträde. När det gäller bank- och postlokaler föreslås en<br>specialreglering, som innebär att ljud får avlyssnas och tas upp i samband<br>med att överfallslarm har utlösts. Tillstånd till kameraövervakning som<br>innefattar rätt att avlyssna och ta upp ljud bör ges endast i rena<br>undantagsfall. Under förutsättning att sökanden kan påvisa ett starkt<br>behov av att avlyssna och ta upp ljud i syfte att förebygga eller avslöja<br>brott, bör det emellertid inte vara uteslutet att det tillåts t.ex. i lokaler som<br>kan antas vara särskilt utsatta för rån, såsom växlingskontor,<br>guldsmedsaffarer och liknande.</p>
<p>Enligt utredningens förslag får bild- eller ljudmaterial som har tagits<br>upp i samband med sådan kameraövervakning som avser plats dit<br>allmänheten har tillträde bevaras under högst en månad, om det inte<br>dessförinnan överlämnats till en polismyndighet eller åklagare med<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>74</p>
<p>anledning av misstanke om brott. Vidare far länsstyrelsen medge längre<br>bevarandetid för bild- eller ljudmaterialet. En förutsättning för att en<br>ansökan om förlängd bevarandetid skall kunna beviljas är att sökanden<br>kan förebringa starka skäl för den. Det rör sig troligen om ett mycket<br>begränsat antal fall där det finns ett behov av en längre bevarandetid än<br>en månad.</p>
<p>Tillstånd till kameraövervakning i en bank-, post- eller butikslokal som<br>sträcker sig längre än den som är medgiven utan tillstånd bör få<br>förekomma endast om det i det enskilda fallet finns några särskilda skäl.<br>Redan den tillståndsfria kameraövervakning som följer direkt av lagens<br>bestämmelser innebär nämligen en utvidgning i förhållande till<br>nuvarande praxis. Man kan emellertid tänka sig t.ex. att en bank skall<br>kunna fa tillstånd att övervaka ett något större närområde utanför lokalen,<br>för att på så sätt täcka upp en uttagsautomat, en servicebox eller den plats<br>där bankens värdetransport brukar lasta och lossa.</p>
<p>Bör dold kameraövervakning få förekomma?</p>
<p>Enligt utredningens förslag skall liksom i dag upplysning lämnas om<br>kameraövervakning.</p>
<p>Utredningen föreslår att dold kameraövervakning bara skall fa<br>förekomma i tre fall, dels vid kameraövervakning som sker för att skydda<br>en anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen<br>(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. har<br>förklarats utgöra skyddsobjekt, dels vid kameraövervakning som används<br>av en polismyndighet vid automatisk hastighetsövervakning, dels om<br>kameraövervakningen sker med stöd av bestämmelserna i lagen<br>(1995:1506) om hemlig kameraövervakning. I alla övriga situationer<br>råder sålunda förbud mot dold kameraövervakning.</p>
<p>Utredningen menar att om man skulle behålla den ytterligare möjlighet<br>som finns i lagen om övervakningskameror m.m. att vid synnerliga skäl<br>medge undantag från upplysningsplikten, t.ex. i syfte att förebygga brott,<br>det finns en risk for att man "bakvägen" skulle kunna få tillstånd till dold<br>kameraövervakning vid förundersökning trots att rekvisiten enligt<br>tvångsmedelsregleringen inte var uppfyllda, t.ex. på grund av att brottet<br>inte var tillräckligt allvarligt. Utredningen menar vidare att dold<br>kameraövervakning inte har någon preventiv effekt.</p>
<p>Polisens användning av öppen kameraövervakning utan föregående<br>tillstånd</p>
<p>Utredningen föreslår att en polismyndighet eller den som är<br>räddningsledare enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) får rätt att utan<br>att först söka tillstånd eller göra anmälan bedriva kameraövervakning när<br>det har inträffat en olyckshändelse eller när det föreligger en<br>överhängande fara for att en olycka skall inträffa. Upplysning om<br>övervakningen måste dock lämnas. Syftet med detta undantag från<br>tillståndsplikten är att ge möjlighet till kameraövervakning i samband<br>med hastigt uppkomna räddningsaktioner där det normalt inte finns tid att<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>75</p>
<p>avvakta länsstyrelsens handläggning av ett tillståndsärende. Det<br>ankommer på de agerande myndigheterna själva att bedöma inte bara om<br>det finns ett behov av en sådan kameraövervakning utan även hur länge<br>ett sådant behov kvarstår. Eftersom det ställs upp ett krav på att<br>kameraövervakningen skall vara av synnerlig vikt for att avvälja en<br>hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en<br>inträffad olyckshändelse, kan den endast komma i fråga under det mest<br>akuta skedet av en räddningsoperation. Det rör sig således normalt om en<br>tidsmässigt mycket begränsad användning.</p>
<p>Utredningen föreslår vidare att polisen får rätt att utan föregående<br>tillstånd och utan att anmälan behöver göras till länsstyrelsen bedriva<br>kameraövervakning i brottsförebyggande syfte i vissa speciella<br>situationer där det ofta uppstår ett behov av att snabbt kunna tillgripa<br>kameraövervakning. Även frågan hur länge en sådan kameraövervakning<br>skall få ske får polisen själv avgöra. Upplysning om övervakningen<br>måste dock lämnas. En första förutsättning är att det av särskild<br>anledning kan anses föreligga risk för att viss brottslighet kommer att<br>forövas. Med detta avses att det på någon särskild grund finns anledning<br>misstänka framtida brottslighet i ett enskilt fall, t.ex. mellan olika<br>extremistgrupper i samband med en demonstration. Polisen får inte i<br>allmänt förebyggande syfte använda sig av kameraövervakning med stöd<br>av bestämmelsen. Vill man använda kameraövervakning for att bekämpa<br>kriminalitet på vissa platser, såsom t.ex. torg och parker, där man vet att<br>det med jämna mellanrum brukar inträffa olika typer av brott får polisen<br>eller rättighetsinnehavaren i stället söka tillstånd till<br>kameraövervakningen. Vidare skall den brottslighet som befaras inträffa<br>vara av viss särskild beskaffenhet. Kameraövervakning får alltid anses<br>vara motiverad om det rör sig om något allvarligt brott som innebär fara<br>for liv eller hälsa. Men även vid brottslighet som berör annans egendom<br>får kameraövervakning tillgripas med stöd av bestämmelsen, om det<br>finns fara för omfattande förstörelse av egendomen. Slutligen gäller att<br>kameraövervakningen måste begränsas till den plats där brottsligheten<br>kan befaras uppkomma.</p>
<p>Kommunernas och de fackliga organisationernas roll</p>
<p>Utredningen föreslår att systemet med yttranden från kommunerna i<br>tillståndsärendena bör behållas. Däremot anser utredningen att det saknas<br>anledning att i lagen ha en bestämmelse som innebär att kommunen alltid<br>skall yttra sig innan tillstånd meddelas. En undersökning som<br>utredningen har gjort tyder på att det kommunala intresset för den här<br>typen av ärenden inte alltid är så stort. Av undersökningen framgår också<br>att inhämtandet av yttrandet från kommunen i normalfallet försenar<br>handläggningen av ärendet. I syfte att få en snabbare handläggning av<br>ärendena och att befria kommunerna från skyldigheten att avge yttranden<br>i ärenden där de ändå inte har några synpunkter, föreslår utredningen en<br>ordning som innebär att kommunerna i stället endast skall beredas<br>tillfälle att yttra sig innan tillstånd meddelas. Å andra sidan skall så ske i<br>alla tillståndsärenden.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>76</p>
<p>Utredningen föreslår vidare att systemet med att i ett tillståndsärende<br>inhämta de fackliga synpunkterna på kameraövervakning som skall<br>anordnas på en arbetsplats skall behållas oförändrat.</p>
<p>Slutligen föreslår utredningen att kommunerna och de fackliga<br>organisationerna liksom hittills skall ha rätt att överklaga ett beslut om<br>tillstånd till kameraövervakning.</p>
<p>Det bör dock framhållas att det nu sagda gäller endast om den aktuella<br>kameraövervakningen förutsätter ett tillstånd. Utredningen har inte ansett<br>det vara nödvändigt att införa en ordning som skulle ge kommunerna och<br>de fackliga organisationerna rätt att yttra sig eller på något annat sätt<br>utöva inflytande vid den kameraövervakning som får ske utan tillstånd.</p>
<p>Tillsyn</p>
<p>Införs ett system med en relativt omfattande tillståndsfri<br>kameraövervakning fordras att länsstyrelsens tillsynsverksamhet utökas<br>från dagens under alla förhållanden helt otillräckliga nivå. Behovet av<br>ökad tillsyn gäller generellt för hela kameraområdet men gör sig särskilt<br>starkt gällande i fråga om den tillståndsfria kameraövervakningen i<br>banker, postkontor och butiker. Inspektionsbehovet kan variera från<br>anläggning till anläggning och det bör även i fortsättningen ankomma på<br>tillsynsmyndigheten att avgöra hur ofta en övervakningsanläggning skall<br>inspekteras. Ambitionen bör vara att vaije övervakningsanläggning<br>utsätts för regelbunden inspektion.</p>
<p>Länsstyrelsens tillsynsansvar omfattar samtliga delar av en<br>kameraövervakningsanläggning oavsett om anläggningen finns hos<br>kameraanvändaren eller tillhör t.ex. en larmcentral som sköter den<br>operativa hanteringen av övervakningen. Tillsynen omfattar liksom<br>hittills endast kameraövervakning som avser platser dit allmänheten har<br>tillträde.</p>
<p>Finansiering av reformen</p>
<p>Enligt den nuvarande regleringen gäller att den som får tillstånd att<br>använda en övervakningskamera måste betala en avgift. Detta gäller dock<br>inte för staten, kommunerna och landstingen, som är fria från avgift.<br>Avgifterna täcker emellertid inte länsstyrelsernas kostnader för<br>handläggningen av ansökningarna. För att så skulle vara fallet borde<br>avgiften genomsnittligt sett vara nästan tio gånger högre än i dag.</p>
<p>I anslutning till detta konstaterande diskuterar utredningen vilka<br>principer som bör gälla för finansieringen av länsstyrelsernas<br>handläggning av ärenden om kameraövervakning. Utredningen stannar<br>för att självkostnadsprincipen bör tillämpas i dessa ärenden och omfatta<br>inte bara handläggningen av ärenden om tillstånd utan också<br>anmälningsärenden samt länsstyrelsernas kostnader för tillsynen.</p>
<p>Utredningen framhåller att de uppgifter som finns tillgängliga inte är<br>helt lämpade som underlag för en slutlig bedömning av hur ett<br>avgiftssystem bör konstrueras och vilka differentieringar mellan avgifter<br>för anmälan, tillstånd och för tillsynen som bör göras. Utredningen<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>77</p>
<p>föreslår därför att Riksrevisionsverket får i uppdrag att utforma ett sådant<br>system efter principer som redovisas i betänkandet (avsnitt 7.9.2).<br>Utredningen redovisar en skiss till hur ett avgiftssystem bör kunna<br>utformas och gör en allmän bedömning av sannolika nivåer på avgifterna<br>för anmälan, tillstånd och för tillsynen.</p>
<p>Avgiften för handläggningen av en anmälan bör enligt utredningen<br>vara av storleksordningen 500 kronor.</p>
<p>Avgiften för tillstånd bör bestå av ett fast belopp, som alltid utgår, och<br>ett rörligt belopp, som bestäms av den tid som handläggaren lägger ned i<br>ärendet. Det fasta beloppet bör sättas till 2 000 kronor. Det fasta beloppet<br>inkluderar tre timmars arbete av en handläggare och en fast kostnad för<br>det administrativa arbete som är förknippat med ett tillståndsärende. I<br>andra fall bör avgiften höjas med förslagsvis 500 kronor per timme som<br>handläggaren lägger ned i ärendet utöver de tre timmar som ingår i den<br>fasta avgiften.</p>
<p>Avgiften för tillsyn bör enligt utredningen utgå med 1 000 kronor om<br>året för varje kameraövervakningsanläggning. Avgiftsnivån bör ses över<br>med jämna mellanrum med hänsyn till utvecklingen på<br>övervakningsområdet och behovet av tillsyn inom det.</p>
<p>Staten, kommunerna och landstingen bör inte vara fria från avgift. När<br>dessa myndigheter t.ex. väljer mellan olika åtgärder i det<br>brottsförebyggande arbetet bör de liksom alla andra ta med alla kostnader<br>i beräkningen, dvs. även kostnaderna för de avgifter som tas ut för<br>kameraövervakning.</p>
<p>Lagteknisk lösning m.m.</p>
<p>Utredningen föreslår att lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.<br>ersätts av en ny lag om kameraövervakning. Även om vissa av<br>bestämmelserna i lagen om övervakningskameror m.m. skulle kunna<br>behållas efter endast smärre förändringar är nämligen de ändringar som<br>utredningen förslår sammantaget så omfattande och av sådan saklig<br>karaktär att lagen om övervakningskameror m.m. bör ersättas av en ny<br>lag. Utredningens förslag innebär vidare ändringar i<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291) och sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>EG-direktivet om skydd för personuppgifter, 95/46/EG, som antogs<br>den 24 oktober 1995 innehåller regler om behandling av personuppgifter,<br>däribland ljud- och bilduppgifter, avseende en identifierad eller<br>identifierbar person. Direktivet, som i princip skall vara infört i svensk<br>rätt senast den 24 oktober 1998, berör kameraövervakning som sker med<br>hjälp av digital teknik. Regeringen har tillkallat en kommitté som fått i<br>uppdrag att analysera på vilket sätt direktivet skall införlivas i svensk<br>lagstiftning. Sannolikt kommer införlivandet att ske genom en ny<br>datalag. Det ingår således inte i uppdraget för Utredningen om<br>användningen av övervakningskameror att anpassa den svenska<br>lagstiftningen om övervakningskameror till direktivet. Ett införlivande av<br>direktivet i en ny datalag kommer att innebära att viss reglering avseende<br>digitaliserad kameraanvändning kommer att återfinnas där. Den som<br>avser att skaffa en anläggning som bygger på digital teknik får därför</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>78</p>
<p>vara beredd på att dubbla regelsystem kommer att gälla för<br>verksamheten. Detta innebär emellertid ingen principiell förändring i<br>förhållande till vad som gäller i dag. Även enligt gällande rätt kan t.ex.<br>den som lagrar bilder från en övervakningskamera på ett datamedium<br>vara förpliktad att söka tillstånd till detta enligt datalagen.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>79</p>
<h2>Utredningens lagforslag</h2>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h3>1 Förslag till</h3>
<h3>Lag (1997:000) om kameraövervakning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Inledande bestämmelser</h4>
<p>1 § I denna lag förstås med</p>
<p>1. övervakningskameror: TV-kameror, andra optisk-elektroniska<br>instrument eller därmed jämförbara utrustningar som, utan att<br>manövreras på platsen, kan användas för personövervakning. Vad som<br>sägs om övervakningskameror gäller i tillämpliga delar även för separata<br>tekniska anordningar som är avsedda att användas för att behandla eller<br>bevara bilder som tas upp av en övervakningskamera samt separata<br>tekniska anordningar för avlyssning och upptagning av ljud i samband<br>med användning av sådan utrustning som avses i första meningen,</p>
<p>2. kameraövervakning: uppsättande eller användning av<br>övervakningskameror.</p>
<p>I fråga om hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål<br>gäller lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.</p>
<p>2 § Kameraövervakning skall ske med tillbörlig hänsyn till enskildas<br>personliga integritet.</p>
<h4>Upplysningsplikt</h4>
<p>3 § Upplysning om kameraövervakning skall lämnas genom tydlig<br>skyltning eller på något annat verksamt sätt.</p>
<p>Sker kameraövervakning för att skydda en anläggning eller ett område<br>som enligt 4§ 2-5 eller 5§ lagen (1990:217) om skydd för<br>samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt,<br>behöver dock sådan upplysning inte lämnas. Detsamma gäller<br>kameraövervakning som en polismyndighet utför vid automatisk<br>hastighetsövervakning.</p>
<h4>Tillståndsplikt</h4>
<p>4 § Tillstånd till kameraövervakning krävs för att övervakningen skall få<br>avse en plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd behövs dock inte i de<br>fall som avses i 6 - 10 §§.</p>
<p>5 § Tillstånd till kameraövervakning skall meddelas om intresset av att<br>tillgodose ändamålet med övervakningen får anses väga tyngre än den<br>enskildes intresse av att inte kunna bli övervakad.</p>
<h4>Undantag från tillståndsplikten</h4>
<p>6 § Tillstånd krävs inte för kameraövervakning</p>
<p>1. när övervakningen sker med en övervakningskamera som är uppsatt<br>på ett fordon, en maskin eller liknande och där ändamålet med<br>övervakningen är att förbättra sikten för föraren eller användaren och<br>därigenom öka trafiksäkerheten eller säkerheten i arbetsmiljön,</p>
<p>2. när övervakningen sker i sådana fall som avses i 3 § andra stycket.</p>
<p>7 § En polismyndighet eller den som är räddningsledare enligt<br>räddningstjänstlagen (1986:1102) får tillgripa kameraövervakning utan<br>att söka tillstånd, om kameraövervakningen är av synnerlig vikt för att<br>avvärja en hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av<br>en inträffad olyckshändelse.</p>
<p>8 § En polismyndighet får tillgripa kameraövervakning utan att söka<br>tillstånd, om det av särskild anledning kan anses föreligga risk för att<br>något allvarligt brott som innebär fara för liv eller hälsa eller för<br>omfattande förstörelse av egendom kommer att förövas på en viss plats<br>och syftet med övervakningen är att förebygga eller avslöja brottet.</p>
<p>9 § Tillstånd krävs inte för kameraövervakning i en banklokal eller i ett<br>postkontor samt av närområdet utanför entréer till en sådan lokal, under<br>förutsättning att</p>
<p>1. syftet med övervakningen endast är att förebygga eller avslöja brott,</p>
<p>2. den övervakningskamera som används är fast monterad och försedd<br>med fast optik,</p>
<p>3. övervakningskameran inte är riktad så att övervakningen framstår<br>som uppenbart kränkande samt att</p>
<p>4. en anmälan har gjorts om att kameraövervakning skall ske.</p>
<p>Avlyssning och upptagning av ljud får dock ske endast sedan<br>överfallslarm har utlösts.</p>
<p>10 § Tillstånd krävs inte för kameraövervakning i en butikslokal, om de<br>förutsättningar som anges i 9 § första stycket 1 - 4 är uppfyllda. Endast<br>bilder av kassaområdet eller av entréer får dock behandlas eller bevaras.<br>Avlyssning och upptagning av ljud får inte ske.</p>
<p>Vad som i första stycket sägs om butikslokal gäller även i fråga om<br>postverksamhet som bedrivs i en sådan lokal.</p>
<h4>Tillgång till bevarat material</h4>
<p>11 § Om bilder behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och tas upp<br>vid sådan kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten har<br>tillträde, får inte fler än som behövs för att övervakningen skall kunna<br>bedrivas ha tillgång till bevarat material.</p>
<p>12 § Bild- eller ljudmaterial som har tagits upp i samband med sådan<br>kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten har tillträde får<br>bevaras under högst en månad, om det inte dessförinnan överlämnats till</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 64</p>
<p>en polismyndighet eller åklagare med anledning av misstanke om brott<br>eller länsstyrelsen har medgett en längre bevarandetid.</p>
<p>Bild- eller ljudmaterial som har överlämnats till en polismyndighet<br>eller åklagare far bevaras till dess att ärendet har avslutats utan att<br>förundersökning inletts, inledd förundersökning har lagts ned eller<br>avslutats eller, om åtal väckts, målet har avgjorts slutligt.</p>
<p>När bild- eller ljudmaterialet inte längre får bevaras skall det<br>omedelbart förstöras.</p>
<h4>Ansökan om tillstånd och anmälan</h4>
<p>13 § Ansökan om tillstånd och anmälan skall göras skriftligen hos<br>länsstyrelsen i det län där kameraövervakningen skall ske. Ansökan eller<br>anmälan skall göras av den som avser att bedriva kameraövervakningen.</p>
<p>14 § I en ansökan om tillstånd skall anges de omständigheter som är av<br>betydelse för prövningen av ärendet.</p>
<p>Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till kameraövervakning<br>av det område som ansökningen avser och har heller inte någon anmälan<br>om den skett, skall ansökningen alltid innehålla uppgift om och<br>beskrivning av</p>
<p>1. ändamålet med kameraövervakningen,</p>
<p>2. den utrustning som skall användas samt</p>
<p>3. den plats där utrustningen skall placeras och det område som kan<br>övervakas.</p>
<p>Om kameraövervakningen avser en arbetsplats skall till ansökningen<br>vara fogat ett yttrande från skyddsombud, skyddskommitté eller<br>organisation som företräder de anställda.</p>
<p>15 § En anmälan om kameraövervakning skall innehålla uppgift om</p>
<p>1. den som skall bedriva kameraövervakningen och i förekommande<br>fall den som för anmälarens räkning skall ha hand om övervakningen,</p>
<p>2. i vilken typ av verksamhet som övervakningen skall förekomma,</p>
<p>3. huruvida bilder skall behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och<br>tas upp,</p>
<p>4. det antal personer som får ha tillgång till bevarat material samt</p>
<p>5. huruvida närområden utanför entréer skall övervakas.</p>
<p>Om en ändring sker av de förhållanden som har redovisats i en<br>anmälan enligt första stycket, skall länsstyrelsen skriftligen underrättas<br>om förändringen.</p>
<h4>Beslut om tillstånd m.m.</h4>
<p>16 § Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd till kameraövervakning skall<br>den kommun, där den plats finns som övervakningen skall avse, ha<br>beretts tillfälle att komma in med yttrande.</p>
<p>17 § Länsstyrelsen skall meddela de villkor som behövs för tillståndet.</p>
<p>Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till kameraövervakning<br>av det område som ansökningen avser och har heller inte någon anmälan<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>82</p>
<p>om den skett, skall ett tillstånd innehålla uppgifter om hur Prop. 1997/98:64<br>kameraövervakningen får anordnas. Dessa skall avse övervakningens Bilaga 2<br>ändamål, den utrustning som får användas och det område som far<br>övervakas.</p>
<p>Ett tillstånd får helt eller delvis meddelas för en begränsad tid.</p>
<p>18 § Ändras förutsättningarna för ett tillstånd får länsstyrelsen meddela<br>nya villkor eller, om det inte längre finns förutsättningar för att ge<br>tillstånd, återkalla tillståndet.</p>
<h4>Tillsyn</h4>
<p>19 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över den kameraövervakning som avser<br>platser dit allmänheten har tillträde.</p>
<p>20 § Om sådan kameraövervakning som avser en plats dit allmänheten<br>har tillträde sker i strid med vad som gäller för övervakningen, får<br>länsstyrelsen förelägga den som bedriver kameraövervakningen att inom<br>viss tid vidta rättelse. Ett sådant föreläggande skall delges.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller dock inte sådan<br>kameraövervakning som bedrivs med stöd av 6 - 8 §§.</p>
<p>21 § Om ett föreläggande enligt 20 § inte följs, får länsstyrelsen återkalla<br>tillståndet eller, i fall som avses i 9 och 10 §§, förbjuda fortsatt<br>kameraövervakning. Förbudet gäller till dess att en ny anmälan enligt<br>15 § har gjorts.</p>
<p>22 § Länsstyrelsen har rätt att för tillsynen få tillträde till kontrollrum och<br>andra delar av en övervakningsanläggning.</p>
<p>Länsstyrelsen får också begära upplysningar från den som bedriver<br>kameraövervakning samt granska bevarat bild- eller ljudmaterial. Vad<br>som sagts nu gäller även i fråga om den som för annans räkning har hand<br>om övervakningen.</p>
<h4>Tystnadsplikt</h4>
<p>23 § Den som tar befattning med uppgift som har inhämtats genom sådan<br>kameraövervakning som kräver tillstånd eller anmälan, får inte<br>obehörigen röja eller utnyttja vad han till följd därav fått veta om någon<br>enskilds personliga förhållanden.</p>
<p>I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<h4>Straff m.m.</h4>
<p>24 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen<br>eller av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot bestämmelsen i 3 § om upplysningsplikt,</p>
<p>2. bryter mot bestämmelsen i 4 § om tillståndsplikt,</p>
<p>83</p>
<p>3. bryter mot bestämmelsen i 9 § första stycket 4 eller 10 § om Prop. 1997/98:64</p>
<p>anmälningsplikt, Bilaga 2</p>
<p>4. bryter mot bestämmelsen i 12 § om bevarandetid,</p>
<p>5. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 17 eller 18 §.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>25 § Övervakningsutrustning som har använts vid brott enligt denna lag<br>skall förklaras förverkad, om det inte är oskäligt.</p>
<p>26 § Om den som bedriver kameraövervakning eller den som for annans<br>räkning har hand om övervakningen underlåter att i enlighet med 22 § ge<br>tillträde eller lämna upplysningar eller hålla tillhanda bevarat bild- eller<br>ljudmaterial, far länsstyrelsen förelägga vite. För att bereda sig tillträde<br>far länsstyrelsen vid behov anlita polishandräckning.</p>
<h4>Överklagande m.m.</h4>
<p>27 § Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Justitiekanslem far överklaga ett beslut för att ta tillvara allmänna<br>intressen. Beslut om tillstånd till kameraövervakning far överklagas även<br>av den kommun där den plats finns som övervakningen skall avse och,<br>om kameraövervakningen skall avse en arbetsplats, av en organisation<br>som företräder de anställda.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten utom i<br>mål där Justitiekanslem for talan.</p>
<p>28 § Regeringen får föreskriva om avgift for länsstyrelsens<br>handläggning.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den .... då lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m. upphör att gälla.</p>
<p>2. Beslut om tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd den<br>gamla lagen skall anses ha meddelats med stöd av den nya lagen.</p>
<p>3. Ett beslut om tillstånd som har meddelats med stöd av den gamla lagen<br>och som inte omfattar kameraövervakning i större utsträckning än vad<br>som är medgivet enligt 9 eller 10 § i den nya lagen, skall anses vara<br>förfallet när en anmälan enligt den nya lagen har skett, under<br>förutsättning att anmälan innefattar den kameraövervakning som<br>tillståndsbeslutet avser.</p>
<p>4. Har en ansökan om tillstånd att använda en övervakningskamera gjorts<br>men inte slutligt prövats före ikraftträdandet, skall ansökningen anses<br>som en anmälan enligt den nya lagen, om ansökningen inte omfattar<br>kameraövervakning i större utsträckning än vad som är medgivet enligt 9<br>eller 10 § i den nya lagen.</p>
<p>5. Beslut som har meddelats före den 1 april 1995 överklagas enligt då</p>
<p>gällande bestämmelser. 84</p>
<p>2 Förslag till Prop. 1997/98:64</p>
<p>Lag (1997:000) om ändring i förvaltningsprocesslagen Bilaga 2<br>(1971:291)</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>35 §</p>
<p>Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts hos<br>kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas<br>av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat<br>prövningstillstånd.</p>
<p>Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En<br>upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket Vad som sägs i första stycket<br>gäller inte gäller inte</p>
<p>1. talan som Riksdagens<br>ombudsmän eller Justitiekanslem<br>för i mål om disciplinansvar eller<br>om återkallelse eller begränsning av<br>behörighet att utöva yrke inom<br>hälso- och sjukvården, tandvården<br>eller detaljhandeln med läkemedel<br>eller om återkallelse av behörighet<br>att utöva veterinäryrket,</p>
<p>2. talan som Justitiekanslem för i</p>
<p>mål enligt datalagen (1973:289),<br>kreditupplysningslagen<br>(1973:1173), inkassolagen</p>
<p>(1974:182), lagen (1987:1231) om<br>automatisk databehandling vid<br>taxeringsrevision, m.m. eller lagen<br>(1990:484) om</p>
<p>övervakningskameror m.m.</p>
<p>1. talan som Riksdagens<br>ombudsmän eller Justitiekanslem<br>för i mål om disciplinansvar eller<br>om återkallelse eller begränsning av<br>behörighet att utöva yrke inom<br>hälso- och sjukvården, tandvården<br>eller detaljhandeln med läkemedel<br>eller om återkallelse av behörighet<br>att utöva veterinäryrket,</p>
<p>2. talan som Justitiekanslem för i</p>
<p>mål enligt datalagen (1973:289),<br>kreditupplysningslagen<br>(1973:1173), inkassolagen</p>
<p>(1974:182), lagen (1987:1231) om<br>automatisk databehandling vid<br>taxeringsrevision, m.m. eller lagen<br>(1997:000) om kameraövervakning.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den ...</p>
<p>85</p>
<p>7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 64</p>
<h3>3 Förslag till</h3>
<h3>Lag (1997:000) om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 32 § sekretesslagen (1980:100) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>32 §</p>
<p>Sekretess gäller för sådan uppgift Sekretess gäller för sådan uppgift<br>om enskilds personliga om enskilds personliga</p>
<p>förhållanden som har inhämtats förhållanden som har inhämtats vid</p>
<p>med övervakningskamera som kameraövervakning som avses i<br>avses i lagen (1990:484) om lagen (1997:000) om<br>övervakningskameror m.m., om det kameraövervakning, om det kan<br>kan antas att den som uppgiften rör antas att den som uppgiften rör eller<br>eller någon honom närstående lider någon honom närstående lider men<br>men om uppgiften röjs. om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den</p>
<p>86</p>
<h2>Förteckning av remissinstanser</h2>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt,<br>Stockholms tingsrätt, Örebro tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg,<br>Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Gävleborgs län, Länsrätten i<br>Östergötlands län, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren,<br>Åklagarmyndigheten i Göteborg, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i<br>Stockholms län, Polismyndigheten i Kalmar län, Brottsförebyggande<br>rådet, Datainspektionen, Försvarsmakten, Försvarets forskningsanstalt,<br>Statens Räddningsverk, Post- och telestyrelsen, Vägverket,<br>Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Arbetarskyddsstyrelsen,<br>Riksarkivet, Kungliga Tekniska Högskolan, Juridiska fakultetsnämnden<br>vid Uppsala universitet, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms<br>län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Skaraborgs<br>län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Stockholms stad, Sundsvalls<br>kommun, Posten Aktiebolag, Telia Aktiebolag, Svenska<br>Kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges<br>Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet,<br>Sveriges Försäkringsförbund, Riksidrottsförbundet, Tjänstemännens<br>Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,<br>Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivarföreningen, Svenska<br>Bankföreningen och Svenska Fotbollförbundet.</p>
<p>Därutöver har yttrande inkommit från Lars Kinnander.</p>
<p>87</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>Förslag till lag om allmän kameraövervakning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Inledande bestämmelser</h4>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om användning av<br>övervakningsutrustning (allmän kameraövervakning). Allmän<br>kameraövervakning skall ske med tillbörlig hänsyn till enskildas<br>personliga integritet.</p>
<p>I fråga om hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål<br>gäller lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning och lagen<br>(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.</p>
<p>2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag</p>
<p>1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed<br>jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på<br>platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska<br>anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana<br>utrustningar (övervakningskameror) samt</p>
<p>2. separata tekniska anordningar för avlyssning eller upptagning av<br>ljud, som kan användas för personövervakning i samband med<br>användning av övervakningskamera (övrig övervakningsutrustning).</p>
<h4>Upplysningsplikt</h4>
<p>3 § Upplysning om allmän kameraövervakning skall lämnas genom<br>tydlig skyltning eller på något annat verksamt sätt. Om ljud kan<br>avlyssnas eller tas upp vid övervakningen skall särskild upplysning om<br>detta alltid lämnas.</p>
<p>4 § Upplysning enligt 3 § behöver inte lämnas</p>
<p>1. om allmän kameraövervakning sker för att skydda en anläggning<br>eller ett område som enligt 4 § 2-6 eller 5 § lagen (1990:217) om skydd<br>för samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt<br>eller</p>
<p>2. vid allmän kameraövervakning som en polismyndighet utför vid<br>automatisk hastighetsövervakning.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl far undantag från upplysningsplikten i<br>övrigt medges av länsstyrelsen. En ansökan om undantag skall vara<br>skriftlig. I sådana ärenden tillämpas 16 § tredje stycket och, om<br>övervakningsutrustningen skall kunna riktas mot en plats dit allmänheten<br>har tillträde, 18 §. Länsstyrelsen skall i sitt beslut om undantag meddela<br>de villkor som behövs.</p>
<p>Vad som sägs om undantag från upplysningsplikten i första och andra<br>styckena gäller inte avlyssning eller upptagning av ljud.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>88</p>
<h4>Tillstånd</h4>
<p>5 § Tillstånd till allmän kameraövervakning krävs för övervakning av en<br>plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd behövs dock inte i de fall<br>som avses i 7-11 §§.</p>
<p>6 § Tillstånd till allmän kameraövervakning skall meddelas om intresset<br>av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte<br>bli övervakad. Vid bedömningen av intresset av allmän<br>kameraövervakning skall särskilt beaktas om den behövs för att<br>förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed jämförliga ändamål. Vid<br>bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad skall<br>särskilt beaktas hur övervakningen skall utföras och vilket område som<br>skall övervakas.</p>
<h4>Undantag från tillståndsplikten</h4>
<p>7 § Tillstånd krävs inte för allmän kameraövervakning i en banklokal, i<br>ett postkontor, i närområdet utanför in- och utgångar till sådana lokaler<br>samt vid insättnings- eller uttagsautomater i anslutning till sådana lokaler<br>under förutsättning att</p>
<p>1. syftet med övervakningen endast är att förebygga eller avslöja brott,</p>
<p>2. den övervakningskamera som används är fast monterad och försedd<br>med fast optik och</p>
<p>3. en anmälan enligt 15 § har gjorts om att allmän kameraövervakning<br>skall ske.</p>
<p>Med banklokal avses en lokal där det huvudsakligen bedrivs<br>bankrörelse enligt banklagen (1987:617). Med postkontor avses en lokal<br>där det huvudsakligen bedrivs verksamhet i vilken ingår postverksamhet<br>enligt postlagen (1993:1684).</p>
<p>Avlyssning eller upptagning av ljud får endast ske sedan anordning för<br>avlyssning eller upptagning av ljud aktiverats på grund av misstanke om<br>brott.</p>
<p>8 § Tillstånd krävs inte för allmän kameraövervakning i en butikslokal,<br>om de förutsättningar som anges i 7 § första stycket 1-3 är uppfyllda och<br>den som avser att bedriva övervakningen träffat en skriftlig<br>överenskommelse om övervakningen med skyddsombud,<br>skyddskommitté eller en organisation som företräder de anställda. Med<br>butikslokal avses lokaler där konsumenter kan köpa varor eller tjänster<br>eller hyra varor, dock inte restauranger och andra näringsställen.</p>
<p>Endast bilder av kassaområdet eller av in- och utgångar får behandlas<br>eller bevaras utan tillstånd. Avlyssning eller upptagning av ljud får inte<br>ske utan tillstånd.</p>
<p>Vad som i första stycket sägs om butikslokal gäller även i fråga om<br>bankverksamhet genom ombud eller postverksamhet som bedrivs i en<br>sådan lokal.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>9 § Tillstånd krävs inte för allmän kameraövervakning</p>
<p>89</p>
<p>1. när övervakningen sker med en övervakningskamera som är uppsatt<br>på ett fordon, en maskin eller liknande och där ändamålet med<br>övervakningen är att förbättra sikten för föraren eller användaren och<br>därigenom öka trafiksäkerheten eller säkerheten i arbetsmiljön,</p>
<p>2. vid övervakning som utförs av Vägverket vid trafikövervakning<br>eller</p>
<p>3. när övervakningen sker i sådana fall som avses i 4 § första stycket.</p>
<p>10 § En polismyndighet eller den som är räddningsledare enligt<br>räddningstjänstlagen (1986:1102) får bedriva allmän kamera-<br>övervakning utan tillstånd, om övervakningen är av vikt för att avvälja en<br>hotande olyckshändelse eller för att begränsa verkningarna av en<br>inträffad olyckshändelse.</p>
<p>11 § En polismyndighet far bedriva allmän kameraövervakning utan<br>tillstånd, om det av särskild anledning finns risk för att allvarlig<br>brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för omfattande<br>förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och syftet<br>med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott.</p>
<p>12 § Allmän kameraövervakning enligt 10 eller 11 § får ske under högst<br>en månad utan att ansökan om tillstånd givits in till länsstyrelsen. Om<br>ansökan gjorts inom en månad far övervakningen bedrivas utan tillstånd<br>även till dess att länsstyrelsen har prövat ansökningen.</p>
<h4>Bevarande av material</h4>
<p>13 § Vid allmän kameraövervakning av en plats dit allmänheten har<br>tillträde, far inte fler personer än som behövs för att övervakningen skall<br>kunna bedrivas ha tillgång till behandlade eller bevarade bilder eller<br>upptaget ljud. Materialet skall hanteras så att missbruk motverkas.</p>
<p>14 § Bild- eller ljudmaterial som har tagits upp i samband med allmän<br>kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde får bevaras<br>under högst en månad, om inte länsstyrelsen medger en längre<br>bevarandetid.</p>
<p>Längre bevarandetid är också tillåten om sådant material som sägs i<br>första stycket har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och<br>antingen har tagits upp av polismyndighet eller inom en månad lämnats<br>över till polismyndighet eller åklagare av någon annan som har gjort<br>upptagningen. Det samma gäller om sådant material som sägs i första<br>stycket ges in till domstol i mål om ansvar för brott.</p>
<p>När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras, och materialet inte<br>innehas av en polismyndighet eller åklagare med anledning av utredning<br>om brottslig verksamhet eller av domstol i mål om ansvar för brott, skall<br>det omedelbart förstöras.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>90</p>
<h4>Ansökan om tillstånd och anmälan</h4>
<p>15 § Den som avser att bedriva allmän kameraövervakning skall<br>skriftligen göra en ansökan om tillstånd eller, om tillstånd inte krävs<br>enligt 7 eller 8 §, en anmälan om detta hos länsstyrelsen i det län där<br>kameraövervakningen skall ske. Övervakning som sker enligt 9-11 §§<br>behöver inte anmälas.</p>
<p>16 § En ansökan om tillstånd till allmän kameraövervakning skall<br>innehålla uppgift om och beskrivning av</p>
<p>1. ändamålet med kameraövervakningen,</p>
<p>2. den utrustning som skall användas,</p>
<p>3. den plats där utrustningen skall placeras och det område som kan<br>övervakas samt</p>
<p>4. de omständigheter i övrigt som är av betydelse för prövningen av<br>ärendet.</p>
<p>Har sökanden tidigare meddelats tillstånd till allmän<br>kameraövervakning av det område som ansökningen omfattar behöver<br>uppgifterna i punkterna 1-3 inte anges igen.</p>
<p>Om övervakningen avser en arbetsplats skall yttrande från<br>skyddsombud, skyddskommitté eller en organisation som företräder de<br>anställda vara fogat till ansökan.</p>
<p>17 § En anmälan om allmän kameraövervakning skall innehålla uppgift<br>om</p>
<p>1. den som skall bedriva kameraövervakningen och i förekommande<br>fall den som för anmälarens räkning skall ha hand om övervakningen,</p>
<p>2. i vilken typ av verksamhet som övervakningen skall förekomma,</p>
<p>3. huruvida bilder skall behandlas eller bevaras eller ljud avlyssnas och<br>tas upp,</p>
<p>4. det antal personer som skall få ha tillgång till det bevarade<br>materialet samt</p>
<p>5. huruvida närområden utanför in- och utgångar samt insättnings-<br>eller uttagsautomater skall övervakas i enlighet med bestämmelserna i<br>7§.</p>
<p>Om de förhållanden som har redovisats i en anmälan enligt första<br>stycket ändras, skall länsstyrelsen skriftligen underrättas om<br>förändringen.</p>
<h4>Beslut om tillstånd m.m.</h4>
<p>18 § Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd till allmän<br>kameraövervakning skall den kommun, där övervakningen skall ske, få<br>tillfälle att yttra sig.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>19 § Har sökanden inte tidigare meddelats tillstånd till<br>kameraövervakning av det område som ansökningen avser skall<br>tillståndet innehålla uppgifter om hur kameraövervakningen får anordnas.<br></p>
<p>91</p>
<p>Dessa uppgifter skall avse övervakningens ändamål, den utrustning som<br>får användas och det område som får övervakas.</p>
<p>Länsstyrelsen skall också meddela de övriga villkor som behövs för<br>tillståndet. Sådana villkor kan avse upplysningar om övervakningen,<br>upptagning, användning, behandling eller bevarande av bilder,<br>avlyssning eller upptagning av ljud samt andra förhållanden som har<br>betydelse för att skydda den enskildes personliga integritet.</p>
<p>Ett tillstånd får helt eller delvis meddelas för en begränsad tid.</p>
<p>20 § Om förutsättningarna för ett tillstånd ändras får länsstyrelsen<br>meddela nya villkor eller, om det inte längre finns förutsättningar för att<br>ge tillstånd, återkalla tillståndet. Detsamma gäller undantag från<br>upplysningsplikten enligt 4 § andra stycket.</p>
<h4>Tillsyn</h4>
<p>21 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över allmän kameraövervakning av en<br>plats dit allmänheten har tillträde.</p>
<p>22 § Om allmän kameraövervakning av en plats dit allmänheten har<br>tillträde sker i strid med vad som gäller for övervakningen, får<br>länsstyrelsen förelägga den som bedriver kameraövervakningen att inom<br>viss tid vidta rättelse. Ett sådant föreläggande skall delges.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller dock inte sådan kamera-<br>övervakning som bedrivs med stöd av 9-11 § § och som inte omfattas av<br>krav på tillstånd.</p>
<p>23 § Om ett föreläggande enligt 22 § inte följs, får länsstyrelsen återkalla<br>tillståndet eller undantagsmedgivandet eller, i fall som avses i 7 och 8 §§,<br>förbjuda fortsatt kameraövervakning. Förbudet gäller till dess att en ny<br>anmälan enligt 17 § har gjorts.</p>
<p>24 § Länsstyrelsen har rätt att för tillsynen få tillträde till kontrollrum och<br>andra delar av en övervakningsanläggning.</p>
<p>Länsstyrelsen får också begära upplysningar från den som bedriver<br>kameraövervakning samt granska bevarat bild- eller ljudmaterial. Detta<br>gäller även för den som för någon annans räkning har hand om<br>övervakningen.</p>
<h4>Tystnadsplikt</h4>
<p>25 § Den som tar befattning med uppgift som har inhämtats genom<br>allmän kameraövervakning får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han<br>eller hon på detta sätt fått veta om någon enskilds personliga<br>förhållanden.</p>
<p>I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>92</p>
<h4>Straff m.m.</h4>
<p>26 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen<br>eller av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot bestämmelsen i 3 eller 4 § om upplysningsplikt,</p>
<p>2. bryter mot bestämmelsen i 5 § om tillståndsplikt,</p>
<p>3. bryter mot bestämmelsen i 7 § första stycket 3 eller 8 § om<br>anmälningsplikt,</p>
<p>4. bryter mot bestämmelsen i 14 § om bevarandetid,</p>
<p>5. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 19 eller 20 §.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>27 § Övervakningsutrustning som har använts vid brott enligt denna lag<br>skall förklaras förverkad, om det inte är oskäligt.</p>
<p>28 § Om den som bedriver allmän kameraövervakning eller den som för<br>någon annans räkning har hand om övervakningen underlåter att i<br>enlighet med 24 § ge tillträde eller lämna upplysningar eller hålla<br>tillhanda bevarat bild- eller ljudmaterial, får länsstyrelsen förelägga vite.<br>För att bereda sig tillträde far länsstyrelsen vid behov anlita<br>polishandräckning.</p>
<h4>Överklagande m.m.</h4>
<p>29 § Länsstyrelsens beslut far överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Justitiekanslem får överklaga ett beslut för att ta tillvara allmänna<br>intressen. Beslut om tillstånd till allmän kameraövervakning och om<br>undantag enligt 4 § andra stycket från upplysningsplikten får överklagas<br>även av den kommun där övervakningen skall ske och, om<br>kameraövervakningen skall avse en arbetsplats, av en organisation som<br>företräder de anställda på arbetsplatsen.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>30 § Regeringen får föreskriva om avgift för länsstyrelsens<br>handläggning.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 då lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m. upphör att gälla.</p>
<p>2. Beslut om tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av den<br>gamla lagen skall anses ha meddelats med stöd av den nya lagen.</p>
<p>3. Ett beslut om tillstånd, som har meddelats med stöd av den gamla<br>lagen och som inte omfattar kameraövervakning i större utsträckning än<br>vad som är medgivet enligt 7 eller 8 § i den nya lagen, skall anses vara<br>förfallet när en anmälan enligt den nya lagen har skett, under<br>förutsättning att anmälan innefattar den kameraövervakning som<br>tillståndsbeslutet avser.</p>
<p>8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 64</p>
<p>4. Har en ansökan om tillstånd att använda en övervakningskamera<br>gjorts men inte slutligt prövats före ikraftträdandet, skall ansökningen<br>anses som en anmälan enligt den nya lagen, om ansökningen inte<br>omfattar kameraövervakning i större utsträckning än vad som är<br>medgivet enligt 7 eller 8 § i den nya lagen.</p>
<p>5. Beslut som har meddelats före den 1 april 1995 överklagas enligt då<br>gällande bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>94</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>35 §</p>
<p>Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har väckts hos<br>kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas<br>av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat<br>prövningstillstånd.</p>
<p>Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut fast. En<br>upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens beslut.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller inte</p>
<p>1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem för i mål om<br>disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet att<br>utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln<br>med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva<br>veterinäryrket,</p>
<p>2. talan som Justitiekanslem för i 2. talan som Justitiekanslem för i<br>mål enligt datalagen (1973:289), mål enligt datalagen (1973:289),<br>kreditupplysningslagen kreditupplysningslagen</p>
<p>(1973:1173), inkassolagen (1973:1173), inkassolagen</p>
<p>(1974:182), lagen (1987:1231) om (1974:182), lagen (1987:1231) om<br>automatisk databehandling vid automatisk databehandling vid<br>taxeringsrevision, m.m. eller lagen taxeringsrevision, m.m. eller lagen<br>(1990:484) om (1998:000) om allmän</p>
<p>övervakningskameror m.m. kameraövervakning.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>95</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 32 § sekretesslagen (1980:100) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>32 8</p>
<p>Sekretess gäller för sådan uppgift<br>om enskilds personliga<br>förhållanden som har inhämtats</p>
<p>Sekretess gäller for sådan uppgift<br>om enskilds personliga<br>förhållanden som har inhämtats vid</p>
<p>kameraövervakning som avses i<br>lagen (1998:000)</p>
<p>med övervakningskamera som<br>avses i lagen (1990:484) om<br>övervakningskameror m.m., om det kameraövervakning,<br>kan antas att den som uppgiften rör antas att den som uppgiften rör eller</p>
<p>eller någon honom närstående lider någon honom närstående lider men<br>men om uppgiften röjs. om uppgiften röjs.</p>
<p>om<br>om</p>
<p>allmän<br>det kan</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om uppgifter som<br>avses i paragrafen i dess lydelse före den 1 juli 1998.</p>
<p>96</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-12-02</p>
<p>Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne<br>Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 13 november 1997 (Justitiedepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om allmän kameraövervakning,</p>
<p>2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),</p>
<p>3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Agneta<br>Bäcklund.</p>
<p>Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om allmän kameraövervakning</p>
<p>Inledande synpunkter</p>
<p>Den föreslagna lagen skiljer mellan allmän kameraövervakning som<br>kräver tillstånd (5 och 12 §§) och allmän kameraövervakning som kräver<br>endast anmälan (7 och 8 §§). Vissa former av allmän kameraövervakning<br>är vidare undantagna från både tillståndsplikt och anmälningsplikt (9-<br>11 §§)•</p>
<p>Enligt Lagrådets mening bör denna åtskillnad mellan olika slag av<br>allmän kameraövervakning komma till tydligare uttryck i lagförslaget än<br>som skett. Lagrådet föreslår i detta syfte att 5 § far innehålla, utöver<br>huvudregeln om tillståndsplikt, en erinran om att allmän<br>kameraövervakning i vissa fall är tillåten efter enbart anmälan. Vidare<br>bör de föreslagna bestämmelserna i 9-12 §§ placeras närmast under<br>rubriken Undantag från tillståndsplikten och alltså bilda 7-10 §§, medan<br>de bestämmelser som i lagförslaget återfinns i 7 och 8 §§ bör flytttas till<br>11 och 12 §§ under en ny rubrik Anmälan och ges en något annan<br>lydelse. Skillnaden mellan ansökan om tillstånd och anmälan bör<br>slutligen markeras genom en omformulering av 15 § och genom ett<br>tillägg i 26 § första stycket 3. Lagrådet återkommer i det följande till den<br>närmare lydelsen av angivna paragrafer.</p>
<p>Godtas Lagrådets förslag till ändrad paragrafindelning, får de<br>hänvisningar till nämnda paragrafer som finns i andra paragrafer i<br>lagförslaget ändras.</p>
<p>5§</p>
<p>I första meningen föreskrivs att tillstånd till allmän kameraövervakning<br>krävs för övervakning av en plats dit allmänheten har tillträde, medan<br>andra meningen innehåller att tillstånd till allmän kameraövervakning<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>97</p>
<p>krävs också för att en övervakningskamera skall fa vara uppsatt så att<br>den kan riktas mot en sådan plats. Tredje meningen erinrar om att<br>tillstånd dock inte behövs i de fall som avses i 7-11 §§.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening fyller bestämmelsen i första meningen<br>knappast någon funktion vid sidan av bestämmelsen i andra meningen.<br>Den bör därför kunna utgå.</p>
<p>På grund härav och med hänvisning till vad som anförts inledningsvis<br>förordar Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse:</p>
<p>"Tillstånd till allmän kameraövervakning krävs för att en<br>övervakningskamera skall fa vara uppsatt så att den kan riktas mot en<br>plats dit allmänheten har tillträde. Tillstånd behövs dock inte i fall som<br>avses i 7-10 §§.</p>
<p>Under de förutsättningar som anges i 11 och 12 §§ är allmän<br>kameraövervakning tillåten efter enbart anmälan."</p>
<p>7§</p>
<p>I första stycket föreskrivs att tillstånd under vissa förutsättningar inte<br>krävs för allmän kameraövervakning i en banklokal, i ett postkontor, i<br>närområdet utanför in- och utgångar till sådana lokaler samt vid<br>insättnings- eller uttagsautomater i anslutning till sådana lokaler.</p>
<p>Av författningskommentaren framgår att med "närområde" får förstås<br>ett område inom några meter från in- och utgångarna. Enligt Lagrådets<br>mening kommer den avsedda innebörden till tydligare uttryck, om detta<br>begrepp byts ut mot orden "området omedelbart" utanför in- och<br>utgångarna. - Exempel på insättnings- och uttagsautomater är enligt<br>författningskommentaren s.k. bankomater, på-minuten-automater och<br>serviceboxar. Att beteckna serviceboxar som insättningsautomater synes<br>dock inte särskilt träffande. Vidare bör beaktas att nya former av<br>automater och liknande anordningar i anslutning till banklokaler och<br>postkontor kan bli aktuella i framtiden. Lagrådet förordar därför att<br>begreppet "insättnings- och uttagsautomater" byts ut mot orden<br>"betalningsautomater och liknande anordningar".</p>
<p>På grund härav och med hänvisning till vad som anförts inledningsvis<br>förordar Lagrådet att första stycket i denna paragraf - vilken bör tas in<br>under rubriken Anmälan och betecknas 11 § - ges följande lydelse:</p>
<p>"En övervakningskamera får efter anmälan enligt 17 § sättas upp för<br>allmän kameraövervakning i en banklokal eller ett postkontor, i området<br>omedelbart utanför in- och utgångar till en sådan lokal samt vid<br>betalningsautomater och liknande anordningar i anslutning till en sådan<br>lokal, om</p>
<p>1. övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott<br>och</p>
<p>2. övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik."</p>
<p>8§</p>
<p>Med hänvisning till vad som anförts inledningsvis förordar Lagrådet att<br>första stycket i denna paragraf - vilken bör betecknas 12 § - ges följande<br>lydelse:</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>98</p>
<p>"En övervakningskamera far efter anmälan enligt 17 § sättas upp för<br>allmän kameraövervakning i en butikslokal, om</p>
<p>1. övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott,</p>
<p>2. övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik<br>och</p>
<p>3. den som avser att bedriva övervakningen har träffat en skriftlig<br>överenskommelse om övervakningen med skyddsombud,<br>skyddskommitté eller organisation som företräder de anställda på<br>arbetsplatsen."</p>
<p>9§</p>
<p>Lagrådet förordar att punkt 1 ges en lydelse som närmare<br>överensstämmer med bestämmelsen i 4 § första stycket 1 i den nuvarande<br>lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.</p>
<p>14 §</p>
<p>Enligt första stycket får bild- eller ljudmaterial som har tagits upp i<br>samband med allmän kameraövervakning av en plats dit allmänheten har<br>tillträde bevaras under högst en månad, om inte länsstyrelsen medger en<br>längre bevarandetid.</p>
<p>Bestämmelsen skulle enligt Lagrådets mening kunna uppfattas så att<br>den avser endast den film eller det band som har använts vid<br>upptagningen men däremot inte några kopior. Detta är givetvis inte<br>avsikten. Lagrådet förordar därför att bestämmelsen utformas så att den<br>blir tillämplig på bild- eller ljudmaterial "från" allmän<br>kameraövervakning. Vidare kan föreskriften om att länsstyrelsen kan<br>medge undantag från den bevarandetid som föreskrivs i första stycket<br>uppfattas så att det kan ske endast på ansökan härom. Inte heller detta<br>torde emellertid vara avsett, utan länsstyrelsen bör kunna besluta om<br>undantag från denna bevarandetid även i andra fall. Lagrådet förordar<br>därför att ordet "medger" byts ut mot orden "beslutar om".</p>
<p>I andra stycket föreskrivs vissa undantag från den bevarandetid som<br>gäller enligt första stycket. Bestämmelserna skulle' enligt Lagrådets<br>mening vinna i tydlighet, om undantagen anges i skilda punkter.</p>
<p>Enligt tredje stycket skall bild- eller ljudmaterial omedelbart förstöras<br>när det inte längre får bevaras. Bestämmelsen innehåller ett undantag för<br>fall då materialet innehas av polismyndighet eller åklagare med<br>anledning av utredning om brottslig verksamhet eller av domstol i mål<br>om ansvar för brott. Detta undantag framstår emellertid som obehövligt<br>vid sidan av andra stycket och synes därför kunna utgå.</p>
<p>Med hänsyn till det anförda förordar Lagrådet att paragrafen ges<br>följande lydelse:</p>
<p>"Bild- eller ljudmaterial från allmän kameraövervakning av en plats dit<br>allmänheten har tillträde får bevaras under högst en månad, om inte<br>länsstyrelsen beslutar om en längre bevarandetid.</p>
<p>Första stycket gäller inte, om materialet</p>
<p>1. har betydelse vid utredning av brottslig verksamhet och antingen har<br>tagits upp av polismyndighet eller inom en månad lämnats över till</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>99</p>
<p>polismyndighet eller åklagare av någon annan som har gjort<br>upptagningen eller</p>
<p>2. ges in till domstol i mål om ansvar för brott.</p>
<p>När bild- eller ljudmaterial inte längre får bevaras skall det omedelbart<br>förstöras."</p>
<p>15 §</p>
<p>Med hänvisning till vad som anförts inledningsvis förordar Lagrådet att<br>denna paragraf ges följande lydelse:</p>
<p>"Ansökan om tillstånd till allmän kameraövervakning enligt 5 § och<br>anmälan om allmän kameraövervakning enligt 11 eller 12 § skall göras<br>skriftligen hos länsstyrelsen i det län där övervakningen skall ske."</p>
<p>16 §</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att uppgifter som en ansökan om tillstånd till<br>allmän kameraövervakning skall innehålla enligt första stycket inte<br>behöver anges igen, om sökanden tidigare har meddelats tillstånd till<br>allmän kameraövervakning av det område som ansökan omfattar. För att<br>länsstyrelsen skall veta att en ansökan har gjorts tidigare bör sökanden<br>emellertid upplysa om detta. Att sökanden då i sin nya ansökan inte<br>behöver upprepa uppgifterna i den ansökan som han tidigare har gjort<br>beträffande samma område framstår som självklart. Någon uttrycklig<br>bestämmelse om detta behövs därför inte. Lagrådet förordar att<br>bestämmelsen i andra stycket utgår.</p>
<p>17 §</p>
<p>Med anledning av vad Lagrådet förordat i anslutning till 7 § första<br>stycket bör första stycket 5 i förevarande paragraf ges följande lydelse:</p>
<p>"huruvida områden omedelbart utanför in- och utgångar samt<br>betalningsautomater och liknande anordningar skall övervakas i enlighet<br>med bestämmelserna i 11 §."</p>
<p>22 och 23 §§</p>
<p>I 22 § första stycket föreskrivs att länsstyrelsen kan förelägga den som<br>bedriver allmän kameraövervakning i strid med vad som gäller för<br>övervakningen att inom viss tid vidta rättelse. Enligt andra stycket gäller<br>vad som sägs i första stycket dock inte sådan kameraövervakning som<br>bedrivs med stöd av 9-11 §§ och som inte omfattas av krav på tillstånd.</p>
<p>Omfattningen av undantaget i andra stycket framstår som något oklart.<br>Uppenbart är att undantaget saknar mening så länge<br>kameraövervakningen uppfyller de i 9-11 §§ angivna förutsättningarna<br>för övervakning utan tillstånd. Är dessa förutsättningar inte uppfyllda -<br>tillståndsfrihet enligt 9 § 1 föreligger exempelvis inte eftersom<br>övervakningskameran inte är uppsatt på ett fordon, maskin eller liknande<br>anordning - kan det på goda grunder hävdas att övervakningen inte sker<br>"med stöd av 9-11 §§". Undantaget skulle således inte heller gälla i detta<br>fall. Därmed synes den enda återstående tolkningen vara att undantaget<br>tar sikte på situationer då övervakningen bedrivs nästan men inte helt i<br>överensstämmelse med reglerna i 9-11 §§. En undantagsbestämmelse av</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>101</p>
<p>denna innebörd synes dock, inte minst med tanke på svårigheten att veta<br>var gränsen skall dras, mindre lämplig. Lagrådets slutsats är att - om det<br>över huvud taget finns något behov av ett undantag från vad som sägs i<br>första stycket - omfattningen av undantaget måste anges tydligare än vad<br>som skett.</p>
<p>Om ett föreläggande enligt 22 § inte följs, far länsstyrelsen enligt 23 §<br>återkalla tillståndet eller undantagsmedgivandet eller, i fall som avses i 7<br>och 8 §§, förbjuda fortsatt kameraövervakning. Förbudet skall gälla till<br>dess ny anmälan enligt 17 § har gjorts.</p>
<p>Vad som föreslagits i 22 och 23 §§ bör sammanställas med<br>bestämmelserna i 26 och 29 §§ om straff respektive överklagande.<br>Därvid kan till en början konstateras att den enda egentliga sanktion som<br>med stöd av 23 § kan riktas mot den som inte följer ett föreläggande<br>enligt 22 § är att återkalla ett meddelat tillstånd till kameraövervakning<br>eller ett undantagsmedgivande beträffande skyltning. I andra fall,<br>exempelvis om kameraövervakningen bedrivs trots att tillstånd krävs, ger<br>23 § inte någon grund för att utsätta den försumlige för sanktion. Någon<br>särskild sanktion är alltså inte kopplad till ett med stöd av 22 § meddelat<br>föreläggande om rättelse eller ett enligt 23 § meddelat förbud mot fortsatt<br>kameraövervakning. En annan sak är att övervakningen kan föranleda<br>straffansvar enligt 26 §.</p>
<p>Avsaknaden av egentliga sanktioner till förelägganden enligt 22 § och<br>förbud enligt 23 § framstår enligt Lagrådets uppfattning som diskutabel,<br>särskilt med hänsyn till att såväl ett föreläggande som ett förbud synes<br>kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (29 §). Domstolens<br>avgöranden i mål av dessa slag kommer inte att få någon direkt rättsföljd<br>utan innebär bara att partema får ett uttalande om vad som gäller enligt<br>lagen. Samma fråga kan samtidigt förekomma i en brottmålsprocess.<br>Såvitt Lagrådet har sig bekant förekommer inte denna kombination av<br>straff och fastställelsetalan på annat håll inom svensk rätt.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening finns det skäl att överväga om inte sådana<br>förelägganden som avses i 22 och 23 §§ skall kunna förenas med vite. I<br>många situationer torde nämligen vitesinstitutet vara en mer verksam<br>sanktion än exempelvis straff eller återkallande av tillstånd. Om en<br>möjlighet att förelägga vite inte införs avstyrker Lagrådet de i 22 och<br>23 §§ föreslagna bestämmelserna om rättelse jämte förbud.</p>
<p>Förenas ett föreläggande med vite bör ansvar inte ådömas för en<br>gärning som omfattas av föreläggandet. Införande av en rätt för<br>länsstyrelsen att förena ett föreläggande med vite får då till konsekvens<br>att det straffbara området enligt 26 § begränsas.</p>
<p>26 §</p>
<p>Med hänvisning till vad som anförts inledningsvis förordar Lagrådet att<br>första stycket 3 ges följande lydelse:</p>
<p>"bryter mot bestämmelserna i 11 eller 12 § om anmälningsplikt."</p>
<p>29 §</p>
<p>Bestämmelsen om Justitiekanslems rätt att överklaga motsvarar 18 § i<br>den nuvarande lagen om övervakningskameror m.m. I remissen har inte<br></p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>101</p>
<p>kommenterats i vad mån Justitiekanslems uppgift att ta till vara allmänna Prop. 1997/98:64<br>intressen har påverkats av att länsstyrelsen enligt 7 a § Bilaga 5<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291) numera skall vara den enskildes<br>motpart om länssstyrelsens beslut överklagas till domstol. Enligt<br>Lagrådets uppfattning kan länsstyrelsens nya ställning som motpart<br>minska behovet av ingripanden från Justitiekanslems sida.</p>
<p>30 §</p>
<p>Enligt paragrafen får regeringen föreskriva om avgift för länsstyrelsens<br>handläggning. En sådan delegation av föreskriftsrätt får enligt 8 kap.<br>regeringsformen (RF) ske endast under förutsättning att avgiften inte är<br>att betrakta som en skatt.</p>
<p>RF innehåller inte någon definition av begreppen skatt och avgift. I<br>förarbetena till RF anförde föredragande departementschefen i fråga om<br>gränsdragningen bl.a. att skatt kan karakteriseras som ett tvångsbidrag till<br>det allmänna utan direkt motprestation, medan med avgift vanligen<br>förstås en penningprestation som betalas för en specificerad<br>motprestation från det allmänna (prop. 1973:90 s. 213). Han anförde<br>vidare (s. 219):</p>
<p>"Enligt min mening har man i allmänhet att göra med en avgift i RF:s<br>bemärkelse endast om ett specificerat vederlag utgår för den erlagda<br>penningprestationen. Även i vissa andra fall får dock en penningpålaga<br>anses ha karaktär av avgift och inte av skatt. Ett sådant fall föreligger när<br>penningprestationen tas ut endast i näringsreglerande syfte och i sin<br>helhet tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler.<br>Kännetecknande för dessa fall är ofta att avgifterna och de däremot<br>svarande utgifterna inte redovisas i statsbudgeten. Från sådana<br>utgångspunkter bör man alltjämt kunna betrakta de avgifter som utgår<br>som led i prisregleringen inom jordbrukets och fiskets områden som<br>avgifter i statsrättslig bemärkelse."</p>
<p>För att en avgift skall föreligga i RF:s mening förutsätts sålunda enligt<br>förarbetena normalt att ett specificerat vederlag utgår. Är denna<br>förutsättning uppfylld torde en penningpålaga ha karaktären av avgift<br>även om denna - som i förevarande fall - är obligatorisk och tas ut i<br>samband med myndighetsutövning. Utgör avgiften vederlag för en<br>myndighets kostnader i samband med myndighetsutövning som är riktad<br>direkt mot den avgiftsskyldige torde avgiftskriteriet således vara uppfyllt.<br>Det gäller t.ex. avgifter som tas ut för kostnader för handläggningen av<br>en ansökan eller anmälan eller för provtagning eller inspektion.</p>
<p>Däremot är det tveksamt i vad mån en pålaga rättsligt kan betraktas<br>som en avgift i fall då vederlaget inte är individuellt bestämt utan i stället<br>utgörs av en s.k. kollektiv motprestation. Som har framgått av de<br>redovisade förarbetsuttalandena har avsikten varit att vissa avgifter av<br>detta slag skall kunna betraktas som avgifter i statsrättslig bemärkelse,<br>nämligen bl.a. avgifter som tas ut endast i näringsreglerande syfte och i<br>sin helhet tillförs näringsgrenen i fråga. Av förarbetena framgår inte i<br>vilka andra fall det kan vara motiverat att frångå huvudprincipen att en<br>avgiftsklassificering förutsätter ett specificerat vederlag. Det är dock</p>
<p>102<br></p>
<p>enligt Lagrådets mening tydligt att något mer omfattande avsteg från<br>denna princip inte varit avsett bortsett från prisregleringsavgifter o.d.</p>
<p>Delegationsbestämmelsen i förevarande paragraf torde ge möjlighet att<br>föreskriva en generell avgift för dem som använder<br>övervakningskameror, dvs. en avgift som utgår även om användaren inte<br>varit föremål för någon direkt åtgärd från länsstyrelsens sida. Av den<br>allmänna motiveringen framgår att meningen är att en generell avgift<br>skall tas ut för att finansiera länsstyrelsernas verksamhet för tillsyn m.m.<br>En sådan avgift har enligt Lagrådets mening karaktären av skatt (jfr RÅ<br>1991 ref. 87 och Lagrådets yttrande i prop. 1993/94:198 s. 162 f.). Det<br>anförda innebär att delegationsbestämmelsen står i strid med RF.<br>Grunderna för finansieringen av länsstyrelsens handläggning bör därför<br>regleras i lagen.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>103</p>
<h2>Justitiedepartementet ^p-<sup>1997/98:64</sup></h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1998</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,<br>Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,<br>von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing</p>
<p>Föredragande: Laila Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1997/98:64 Lag om allmän kamera-<br>övervakning</p>
<p>104</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1997/98:64</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>infor, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om allmän<br>kameraövervakning</p></td><td>
<p>30 §</p></td></tr>
</table>
<p>105</p>
<p>Eländers Gotab 55826, Stockholm 1998</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tilldelvis bifall= utskottet1997/98:JuU14?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?BBordläggning1998-02-03 00:00:00inträffat2INLInlämning1998-02-03 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1998-02-04 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1998-02-18 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 20:45:28statustextstatustextÄrendet är avslutatGL03642019-05-22 17:21:19tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-23 20:45:28behandlas_i1997/98:JuU14GL01JuU14bet1997/98JuU14Allmän kameraövervakningBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:64<br/>
Lag om allmän kameraövervakningGL02Ju19mot1997/98Ju19med anledning av prop. 1997/98:64 Lag om allmän kameraövervakningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:64<br/>
Lag om allmän kameraövervakningGL02Ju20mot1997/98Ju20med anledning av prop. 1997/98:64 Lag om allmän kameraövervakningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:64<br/>
Lag om allmän kameraövervakningGL02Ju21mot1997/98Ju21med anledning av prop. 1997/98:64 Lag om allmän kameraövervakningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1997/98:64<br/>
Lag om allmän kameraövervakningGL02Ju22mot1997/98Ju22med anledning av prop. 1997/98:64 Lag om allmän kameraövervakningMotionföljdmotionav Gudrun Schyman m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:64<br/>
Lag om allmän kameraövervakningGL02Ju22mot1997/98Ju22med anledning av prop. 1997/98:64 Lag om allmän kameraövervakningav Gudrun Schyman m.fl. (V)Motionföljdmotionav Gun Hellsvik m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:64<br/>
Lag om allmän kameraövervakningGL02Ju21mot1997/98Ju21med anledning av prop. 1997/98:64 Lag om allmän kameraövervakningav Gun Hellsvik m.fl. (M)Motionföljdmotionav Kia Andreasson (MP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:64<br/>
Lag om allmän kameraövervakningGL02Ju19mot1997/98Ju19med anledning av prop. 1997/98:64 Lag om allmän kameraövervakningav Kia Andreasson (MP)Motionföljdmotionav Siw Persson m.fl. (FP)<br/>
med anledning av prop. 1997/98:64<br/>
Lag om allmän kameraövervakningGL02Ju20mot1997/98Ju20med anledning av prop. 1997/98:64 Lag om allmän kameraövervakningav Siw Persson m.fl. (FP)Motion