<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2250038</hangar_id>
 <dok_id>GL0358</dok_id>
 <rm>1997/98</rm>
 <beteckning>58</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1997/98:58</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utrikesdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>58</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1998-02-12 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:02:49</systemdatum>
 <publicerad>1998-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Amsterdamfördraget</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0358/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GL0358</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GL0358</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;p&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 12 februari 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utrikesdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Amsterdamfördraget om&lt;br&gt;ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem&lt;br&gt;(Amsterdamfördraget) samt de protokoll som har förtecknats i slutakten&lt;br&gt;till fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innehåller dels materiella ändringar i de&lt;br&gt;grundläggande fördragen, dels en förenkling av fördragen genom att ett&lt;br&gt;stort antal bestämmelser som inte längre är aktuella upphävs och&lt;br&gt;artiklarna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen numreras om. I propositionen&lt;br&gt;redovisas dessa ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget förs ett antal samarbetsområden över från&lt;br&gt;det mellanstatliga samarbetet i rättsliga och inrikes frågor till&lt;br&gt;gemenskapssamarbetet. Detta innebär att beslutsbefogenheter i&lt;br&gt;motsvarande grad lämnas över till Europeiska gemenskapen (EG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mellanstatliga karaktären på samarbetet när det gäller utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken och rättsliga och inrikes frågor i övrigt består.&lt;br&gt;Amsterdamfördraget öppnar en möjlighet för medlemsstaterna att ge EG-&lt;br&gt;domstolen behörighet att meddela förhandsavgöranden när det gäller&lt;br&gt;giltigheten och tolkningen av vissa beslut och tolkningen av konventioner&lt;br&gt;inom tredje pelaren. Det kan ske genom att en medlemsstat avger en&lt;br&gt;förklaring med denna innebörd. I propositionen föreslås att riksdagen&lt;br&gt;godkänner att Sverige lämnar en sådan förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillträde till Amsterdamfördraget förutsätter en ändring av lagen&lt;br&gt;(1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unionen. I propositionen läggs fram förslag till en sådan lagändring.&lt;br&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges anslutning till Europeiska unionen.....................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillkomsten av Amsterdamfördraget..............................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringskonferensen 1996-1997...................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetet med regeringskonferensen i Sverige. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Frågor som Sverige prioriterade i konferensenl3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Information till allmänheten...........................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Amsterdamfördragets uppbyggnad...................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget.......................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringsformen och internationella överenskommelser 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges anslutning till EU...............................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De nya bestämmelserna i första pelaren...........................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De nya bestämmelserna i andra pelaren...........................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De nya bestämmelserna i tredj e pelaren...........................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges tillträde till Amsterdamfördraget......................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Svensk förklaring om behörighet för EG-domstolen att meddela&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhandsavgöranden........................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändring i anslutningslagen.............................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen och medborgaren..............................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Öppenhet...........................................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Grundläggande rättigheter................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemensamma principer..................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-domstolens kontroll av institutionerna.....45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder mot diskriminering..........................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga frågor..................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionsmedborgarskapet...................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dataskydd för personuppgifter.........................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Samarbetet inom EG (första pelaren)..............................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fri rörlighet för personer..................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa..&amp;nbsp;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gränskontroll och visering.............................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Asyl och invandring.......................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Civilrättsligt samarbete...................................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollen om Storbritanniens och Irlands&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;respektive Danmarks ställning.......................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutsfattande m.m.......................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sysselsättning...................................................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljö.................................................................................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämställdhet mellan kvinnor och män..............................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentpolitiken..........................................................83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sociala frågor....................................................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Folkhälsa...........................................................................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Djurskydd.........................................................................89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Radio och television i allmänhetens tjänst.......................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.10 &amp;nbsp;Den gemensamma handelspolitiken.................................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtal med tredje land.......................................................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övrig gemenskapspolitik..................................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samarbetet inom andra pelaren........................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samarbetets mål och medel............................................100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutsfattande................................................................101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionernas roller......................................................102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;F örsvarsdimensionen......................................................105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Samarbete i rättsliga och inrikes frågor (tredje pelaren)...............108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Polissamarbete och samarbete i straffrättsliga frågor.....108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samarbetets mål och omfattning..................110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Polis- och tullsamarbete...............................112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffrättsligt samarbete...............................116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutsfattande m.m.....................................118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionernas roller...................................122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Schengensamarbetet.......................................................124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Schengensamarbetets innehåll......................126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Införlivande av Schengensamarbetet............129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Unionen och medlemsstaterna......................................................133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare samarbete.........................................................133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Subsidiaritet....................................................................136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapslagstiftningens kvalitet...............................138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Institutionerna...............................................................................139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Framtida institutionella reformer....................................139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet...............................................................................142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets beslutsprocedurer med Europaparlamentet.........144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen................................................................148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europaparlamentet..........................................................150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De nationella parlamentens roll......................................151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-domstolen.................................................................152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Revisionsrätten...............................................................153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Budget och bedrägeribekämpning..................................154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.10 &amp;nbsp;Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommitténl56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionernas säte........................................................157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Statistik...........................................................................157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;Förenkling av fördragen................................................................158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1998.. 163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagal Promemorians lagförslag....................................................164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser........................................167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Amsterdamfördraget...............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Protokollen..........................................................................189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Slutakten med bifogade förklaringar...................................235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, beslutsfattande med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet skall tillämpas......................................................325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, den s.k. medbeslutandeproceduren&lt;br&gt;enligt artikel 189b i EG-fördraget skall tillämpas...............327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;skall höras...........................................................................329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, Regionkommittén skall höras .........331&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10 Konsoliderad version av Unionsfördraget..........................333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11 Konsoliderad version av EG-fördraget...............................381&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med&lt;br&gt;anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem samt de&lt;br&gt;protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. godkänner att en förklaring avges av Sverige enligt artikel K 7.2 och&lt;br&gt;K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras nya lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1994:1500) med anledning av Sveriges&lt;br&gt;anslutning till Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av&lt;br&gt;Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Konventionen den 25 mars&lt;br&gt;1957 om vissa gemensamma&lt;br&gt;institutioner för Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionen den 13&lt;br&gt;november 1962 om ändring av&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen i syfte att göra den särskilda&lt;br&gt;ordningen för associering av&lt;br&gt;utomeuropeiska länder och terri-&lt;br&gt;torier som behandlas i fjärde delen&lt;br&gt;av detta fördrag tillämplig med&lt;br&gt;avseende på Nederländska Antil-&lt;br&gt;lerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Fördraget den 8 april 1965&lt;br&gt;om upprättandet av ett gemensamt&lt;br&gt;råd och en gemensam kommission&lt;br&gt;för Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Fördraget den 22 april 1970&lt;br&gt;om ändring av vissa budget-&lt;br&gt;bestämmelser i fördragen om upp-&lt;br&gt;rättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i fördraget om upp-&lt;br&gt;rättandet av ett gemensamt råd och&lt;br&gt;en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionen den 13&lt;br&gt;november 1962 om ändring av&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen i syfte att göra den särskilda&lt;br&gt;ordningen för associering av&lt;br&gt;utomeuropeiska länder och terri-&lt;br&gt;torier som behandlas i fjärde delen&lt;br&gt;av detta fördrag tillämplig med&lt;br&gt;avseende på Nederländska Antil-&lt;br&gt;lerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Protokollet den 8 april 1965&lt;br&gt;om Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;immunitet och privilegier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Fördraget den 22 april 1970&lt;br&gt;om ändring av vissa budget-&lt;br&gt;bestämmelser i fördragen om upp-&lt;br&gt;rättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i fördraget om upp-&lt;br&gt;rättandet av ett gemensamt råd och&lt;br&gt;en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Fördraget den 22 januari 1972&lt;br&gt;om Konungariket Danmarks,&lt;br&gt;Irlands, Konungariket Norges och&lt;br&gt;Förenade konungariket Stor-&lt;br&gt;britannien och Nordirlands&lt;br&gt;anslutning till Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen och Euro-&lt;br&gt;peiska atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 22&lt;br&gt;januari 1972 om Konungariket&lt;br&gt;Danmarks, Irlands, Konungariket&lt;br&gt;Norges och Förenade konungariket&lt;br&gt;Storbritannien och Nordirlands&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Fördraget den 10 juli 1975&lt;br&gt;om ändring av vissa bestämmelser i&lt;br&gt;protokollet om Europeiska investe-&lt;br&gt;ringsbankens stadga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Fördraget den 22 juli 1975&lt;br&gt;om ändring av vissa finansiella&lt;br&gt;bestämmelser i fordragen om upp-&lt;br&gt;rättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i fordraget om upp-&lt;br&gt;rättandet av ett gemensamt råd och&lt;br&gt;en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Akten den 20 september&lt;br&gt;1976 om allmänna direkta val av&lt;br&gt;företrädare i församlingen (Europa-&lt;br&gt;parlamentet) samt beslutet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas råd av&lt;br&gt;den 1 februari 1993 om ändring av&lt;br&gt;nämnda akt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Fördraget den 28 maj 1979&lt;br&gt;om Hellenska republikens anslut-&lt;br&gt;ning till Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen och Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 24 maj&lt;br&gt;1979 om Hellenska republikens&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Fördraget den 13 mars 1984&lt;br&gt;om ändring av fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna i fråga om Grönland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Fördraget den 22 januari 1972&lt;br&gt;om Konungariket Danmarks,&lt;br&gt;Irlands, Konungariket Norges och&lt;br&gt;Förenade konungariket Stor-&lt;br&gt;britannien och Nordirlands&lt;br&gt;anslutning till Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen och Euro-&lt;br&gt;peiska atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 22&lt;br&gt;januari 1972 om Konungariket&lt;br&gt;Danmarks, Irlands, Konungariket&lt;br&gt;Norges och Förenade konungariket&lt;br&gt;Storbritannien och Nordirlands&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Fördraget den 10 juli 1975 om&lt;br&gt;ändring av vissa bestämmelser i&lt;br&gt;protokollet om Europeiska investe-&lt;br&gt;ringsbankens stadga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Fördraget den 22 juli 1975&lt;br&gt;om ändring av vissa finansiella&lt;br&gt;bestämmelser i fördragen om upp-&lt;br&gt;rättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i fördraget om upp-&lt;br&gt;rättandet av ett gemensamt råd och&lt;br&gt;en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Akten den 20 september&lt;br&gt;1976 om allmänna direkta val av&lt;br&gt;företrädare i församlingen (Europa-&lt;br&gt;parlamentet) samt beslutet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas råd av&lt;br&gt;den 1 februari 1993 om ändring av&lt;br&gt;nämnda akt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Fördraget den 28 maj 1979&lt;br&gt;om Hellenska republikens anslut-&lt;br&gt;ning till Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen och Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 24 maj&lt;br&gt;1979 om Hellenska republikens&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Fördraget den 13 mars 1984&lt;br&gt;om ändring av fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna i fråga om Grönland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. Fördraget den 12 juni 1985&lt;br&gt;om Konungariket Spaniens och&lt;br&gt;Portugisiska republikens anslutning&lt;br&gt;till Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen och Europeiska atomenergi-&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 11 juni&lt;br&gt;1985 om Konungariket Spaniens&lt;br&gt;och Portugisiska republikens an-&lt;br&gt;slutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. Europeiska enhetsakten den&lt;br&gt;17 och 28 februari 1986&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;Fördraget den 7 februari&lt;br&gt;1992 om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Fördraget den 24 juni 1994&lt;br&gt;om Konungariket Norges, Repub-&lt;br&gt;liken Österrikes, Republiken Fin-&lt;br&gt;lands och Konungariket Sveriges&lt;br&gt;anslutning till Europeiska unionen i&lt;br&gt;samtliga fall med tillhörande&lt;br&gt;bilagor och protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Fördraget den 12 juni 1985&lt;br&gt;om Konungariket Spaniens och&lt;br&gt;Portugisiska republikens anslutning&lt;br&gt;till Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen och Europeiska atomenergi-&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 11 juni&lt;br&gt;1985 om Konungariket Spaniens&lt;br&gt;och Portugisiska republikens an-&lt;br&gt;slutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Europeiska enhetsakten den&lt;br&gt;17 och 28 februari 1986&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;Fördraget den 7 februari&lt;br&gt;1992 om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Fördraget den 24 juni 1994&lt;br&gt;om Konungariket Norges, Repub-&lt;br&gt;liken Österrikes, Republiken Fin-&lt;br&gt;lands och Konungariket Sveriges&lt;br&gt;anslutning till Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Amsterdamfördraget den 2&lt;br&gt;oktober 1997 om ändring av&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen,&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna och&lt;br&gt;vissa akter som hör samman med&lt;br&gt;dem, med förklaring av Sverige&lt;br&gt;enligt artikel K 7.2 och K 7.3 bi&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen&lt;br&gt;i deras lydelse enligt Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Bilagor och protokoll som&lt;br&gt;hör till de fördrag och andra&lt;br&gt;instrument som anges i 1-20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i Europeiska unionen (EU).&lt;br&gt;Samarbetet inom EU grundar sig främst på Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen (EG-fördraget), Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska kol- och stålgemenskapen (Kol- och stålfördraget), Fördraget&lt;br&gt;om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen&lt;br&gt;(Euratomfördraget) samt Fördraget om Europeiska unionen&lt;br&gt;(Unionsfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Unionsfördraget (artikel N.2) bestämdes att en regeringskonferens&lt;br&gt;skulle sammankallas år 1996 för att se över vilka bestämmelser i&lt;br&gt;fördragen som behövde revideras. I enlighet med detta inleddes en&lt;br&gt;regeringskonferens vid Europeiska rådets möte i Turin i slutet av mars&lt;br&gt;1996. De politiska förhandlingarna om ett nytt fördrag avslutades vid&lt;br&gt;Europeiska rådets möte i Amsterdam den 17 juni 1997. Det nya fördraget&lt;br&gt;- Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen,&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter&lt;br&gt;som hör samman med dem (Amsterdamfördraget) - och dess slutakt&lt;br&gt;granskades juridiskt och språkligt under sommaren 1997. Amsterdamför-&lt;br&gt;draget och slutakten undertecknades den 2 oktober 1997 i Amsterdam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 14 i Amsterdamfördraget skall det ratificeras av de höga&lt;br&gt;fördragsslutande partema i enlighet med deras konstitutionella bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av Amsterdamfördraget, dess konsekvenser och behovet av&lt;br&gt;lagändringar har redovisats i en departementspromemoria Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget EU:s regeringskonferens 1996-1997 (Ds 1997:64). Promemo-&lt;br&gt;rians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgängliga i Utrikesdepartementet (dossier H 110 B).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget i svensk text finns som bilaga 3 till propositionen&lt;br&gt;och de protokoll som antogs av medlemsstaterna i regeringskonferensen&lt;br&gt;finns i bilaga 4. Fördragets slutakt med de förklaringar som medlemssta-&lt;br&gt;terna i regeringskonferensen antog eller beaktade finns som bilaga 5 till&lt;br&gt;propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bilagor finns också fyra förteckningar över artiklar som till följd&lt;br&gt;av Amsterdamfördraget dels skall omfattas av beslutsfattande med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet respektive den s.k. medbeslutandeproceduren&lt;br&gt;enligt artikel 189b i EG-fördraget, dels skall omfattas av krav på att höra&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén respektive Regionkommittén&lt;br&gt;(bilagorna 6-9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsoliderade versioner av Unionsfördraget och EG-fördraget har&lt;br&gt;fogats till slutakten i informativt syfte och är inte en del av Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget. Dessa versioner finns som bilaga 10 och 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta jämförelser med gällande lydelse av olika artiklar&lt;br&gt;avses vid hänvisningar i propositionen till artiklar i fördragen dessa&lt;br&gt;artiklar i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget, dvs. före&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omnumreringen. Detta gäller om något annat inte anges särskilt. Vid&lt;br&gt;hänvisningar i denna proposition till protokoll och förklaringar anges&lt;br&gt;inom parentes den beteckning som de har fått i slutakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Tillkomsten av Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som EU-medlem har Sverige säte och stämma i EU:s beslutande organ&lt;br&gt;och därmed möjlighet att direkt påverka beslut inom alla unionens&lt;br&gt;samarbetsområden. Enligt regeringens uppfattning har Sverige väl tagit&lt;br&gt;tillvara dessa möjligheter under de dryga tre årens medlemskap. Svenska&lt;br&gt;intressen har bevakats och Sverige har i kraft av kompetens och kunskap&lt;br&gt;kunnat påverka beslut inom för Sverige viktiga områden i en omfattning&lt;br&gt;som väl motsvarar vårt lands storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur EU skall fungera och vilken inriktning unionen skall ha är dock&lt;br&gt;inte en gång för alla givet. Medlemsstaterna beslutar gemensamt om&lt;br&gt;utformningen av EU:s grundläggande fördrag. Som medlem av EU kan&lt;br&gt;Sverige därmed också vara med och påverka den fortsatta utvecklingen&lt;br&gt;av fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige medverkar som EU-medlem också i den för freden och&lt;br&gt;avspänningen i Europa mycket betydelsefulla utvidgningen av EU till de&lt;br&gt;öst- och centraleuropeiska kandidatländerna samt Cypern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortsatta utvecklingen av fördragen och utvidgningen av EU är en&lt;br&gt;process vars betydelse för Europa knappast kan överskattas. I och med&lt;br&gt;EU:s regeringskonferens 1996-1997 gick denna process in i en aktiv fas&lt;br&gt;som kommer att pågå under lång tid framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Regeringskonferensen 1996-1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutskedet av den regeringskonferens som resulterade i Unionsfördraget&lt;br&gt;stod det klart att det inte var möjligt att nå ett så långtgående resultat som&lt;br&gt;vissa medlemsstater önskade. Medlemsstaterna kom därför överens om&lt;br&gt;att en ny regeringskonferens skulle sammankallas år 1996 för att under-&lt;br&gt;söka vilka bestämmelser i fördragen som kunde behöva revideras. Detta&lt;br&gt;kom till uttryck i artikel N.2 i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensens inriktning kom i stor utsträckning att bestämmas av två&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första frågan avsåg behovet av att säkerställa det folkliga stödet&lt;br&gt;för Europaproj ektet. Den problemfyllda ratifikationsprocessen efter&lt;br&gt;Unionsfördragets undertecknande visade att det fanns grundläggande&lt;br&gt;problem när det gällde det folkliga stödet. Den allmänna ekonomiska&lt;br&gt;nedgången i Europa under böljan av 1990-talet och inte minst den&lt;br&gt;oacceptabelt stora arbetslösheten ställde krav på EU att på ett mer&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt kunna ta sig an medborgarnas problem och ställa&lt;br&gt;medborgaren mer i centrum för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra frågan avsåg de behov som skulle uppstå inför den förestå-&lt;br&gt;ende utvidgningen. Att EU i princip välkomnade de öst- och centraleuro-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;peiska kandidatländerna som medlemmar slogs fast av Europeiska rådet&lt;br&gt;redan år 1993 i Köpenhamn. Det handlade nu inte bara om att få unionen&lt;br&gt;att fungera väl med 15 medlemsstater. Det handlade också om att försöka&lt;br&gt;finna samarbetsformer som skulle säkra effektiviteten i en union med i&lt;br&gt;framtiden kanske långt fler än 20 medlemsstater. Det var således&lt;br&gt;angeläget att sammankalla företrädare för medlemsstaternas regeringar&lt;br&gt;till en konferens för att hitta lösningar på dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringen inför regeringskonferensen påböljades under våren 1994.&lt;br&gt;EU-medlemsstatemas utrikesministrar kom då överens om att en&lt;br&gt;referensgrupp borde tillsättas med uppgift att förbereda konferensens&lt;br&gt;arbete. Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna i EU:s medlems-&lt;br&gt;stater samt kommissionens ordförande) enades vid sitt möte på Korfu i&lt;br&gt;juni 1994 om att tillsätta en sådan grupp, den s.k. reflektionsgruppen.&lt;br&gt;Gruppen bestod av personliga representanter för medlemsstaternas&lt;br&gt;utrikesministrar. Även representanter för kommissionen och&lt;br&gt;Europaparlamentet deltog i gruppens arbete. Reflektionsgruppens arbete&lt;br&gt;redovisades den 5 december 1995 i en slutrapport till Europeiska rådets&lt;br&gt;möte i Madrid den 15-16 december 1995. Den kom att få ett avgörande&lt;br&gt;inflytande på dagordningen för regeringskonferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande politiska riktlinjerna för arbetet i regeringskonferen-&lt;br&gt;sen gavs av Europeiska rådet. Ansvaret för och ledningen av förhand-&lt;br&gt;lingarna ankom på medlemsstaternas utrikesministrar och kommissionens&lt;br&gt;representant, ledamoten Marcelino Oreja. De grundläggande förhand-&lt;br&gt;lingarna skedde i en grupp som bestod av personliga representanter för&lt;br&gt;utrikesministrarna. Europaparlamentet deltog inte i själva förhandling-&lt;br&gt;arna men var enligt en särskild överenskommelse nära knutet till konfe-&lt;br&gt;rensen. Överenskommelsen innebar i korthet att ett regelbundet utbyte av&lt;br&gt;åsikter med parlamentet skulle äga rum inom ramen för förhandlingarna&lt;br&gt;på alla olika nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådets möte i Turin den 29 mars 1996 utgjorde den offici-&lt;br&gt;ella startpunkten för regeringskonferensen. På grundval av reflektions-&lt;br&gt;gruppens slutrapport bestämde stats- och regeringscheferna konferensens&lt;br&gt;huvudinriktning. Dagordningen kom i enlighet härmed att delas in i&lt;br&gt;huvudsakligen tre delar, nämligen unionen och medborgaren, en effektiv&lt;br&gt;och sammanhängande utrikespolitik samt institutionella frågor. Vid sidan&lt;br&gt;härav diskuterades två andra frågor under egna dagordningspunkter,&lt;br&gt;nämligen dels frågan om ett närmare samarbete eller s.k. flexibel&lt;br&gt;integration, dels frågan om en förenkling av fördragen. Konferensen fick&lt;br&gt;därmed en bred inriktning, vilket låg väl i linje med svenska intressen.&lt;br&gt;Återkommande försök under konferensens gång att snäva in dagord-&lt;br&gt;ningen avvisades av den majoritet medlemsstater som Sverige tillhörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen inleddes under italienskt ordförandeskap med en genom-&lt;br&gt;gång av frågorna på dagordningen och de ståndpunkter som fanns. Under&lt;br&gt;andra halvåret 1996 gick konferensen in i en mera aktiv förhandlingsfas.&lt;br&gt;Medlemsstaterna, däribland Sverige, presenterade egna förslag. Under&lt;br&gt;ledning av ordförandelandet Irland böljade ett konkret förhandlingsresul-&lt;br&gt;tat att mejslas ut. Ett första utkast till ett nytt fördrag presenterades för&lt;br&gt;Europeiska rådet i Dublin den 13-14 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av detta dokument fortsatte och intensifierades förhand-&lt;br&gt;lingarna under Nederländernas ordförandeskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter intensiva slutförhandlingar inom ramen för Europeiska rådet&lt;br&gt;kunde ordföranden, den nederländske premiärministern Wim Kok, den&lt;br&gt;17 juni 1997 konstatera att de politiska förhandlingarna hade avslutats.&lt;br&gt;Ett nytt fördrag var framförhandlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetet med regeringskonferensen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en regeringskonferens skulle inledas år 1996 stod alltså klart redan&lt;br&gt;när Sverige blev medlem i EU. De svenska förberedelserna för rege-&lt;br&gt;ringskonferensen tog också fart så snart medlemskapet var ett faktum. En&lt;br&gt;självklar utgångspunkt för regeringen var att dessa förberedelser skulle&lt;br&gt;ske i mycket nära kontakt med riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen inledde en dialog med riksdagen redan under förberedelse-&lt;br&gt;fasen, i första hand med EU-nämnden. Detta fortsatte sedan under hela&lt;br&gt;förhandlingen fram till och med det avslutande toppmötet i Amsterdam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lade fast riktlinjer för den svenska förhandlingen i sin&lt;br&gt;skrivelse till riksdagen EU:s regeringskonferens 1996 (skr. 1995/96:30). I&lt;br&gt;skrivelsen lämnades en redogörelse för förberedelsearbetet inför&lt;br&gt;regeringskonferensen och för vissa principiella ställningstaganden i de&lt;br&gt;frågor som konferensen kunde komma att behandla. Regeringen har&lt;br&gt;vidare i sin skrivelse till riksdagen Berättelse om verksamheten i Europe-&lt;br&gt;iska unionen under 1996 (skr. 1996/97:80) redogjort för förhandlingslä-&lt;br&gt;get i regeringskonferensen. Riksdagen har behandlat frågor om rege-&lt;br&gt;ringskonferensen dels med anledning av regeringens skrivelse&lt;br&gt;1995/96:30 (bet. 1995/96: UU13, rskr. 1995/96:199), dels i samband med&lt;br&gt;behandlingen av regeringens skrivelse 1996/97:80 (bet. 1996/97: UU13,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:269). Riksdagsbehandlingen visade att det förelåg en&lt;br&gt;grundläggande samsyn mellan regeringen och en bred riksdagsmajoritet&lt;br&gt;när det gäller de allra flesta frågor som aktualiserades i regeringskonfe-&lt;br&gt;rensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nära samsynen med riksdagen var en styrka i det svenska för-&lt;br&gt;handlingsarbetet. Regeringsskrivelsen och riksdagens uttalande med&lt;br&gt;anledning av regeringsskrivelsen gav en fast grund att stå på samtidigt&lt;br&gt;som de löpande kontakterna mellan regering och riksdag innebar att&lt;br&gt;ramarna för den svenska förhandlingen kunde anpassas och preciseras på&lt;br&gt;ett ändamålsenligt sätt allteftersom förhandlingarna utvecklade sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige kunde därigenom uppträda som en aktiv och konstruktiv&lt;br&gt;medlem under den första stora regeringskonferensen inom EU med&lt;br&gt;svenskt deltagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Frågor som Sverige prioriterade i konferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för regeringskonferensens båda huvudmål, att inrikta&lt;br&gt;samarbetet mera på människors behov och problem i vardagen och att&lt;br&gt;förbereda unionen för den kommande utvidgningen, rymdes ett stort&lt;br&gt;antal frågor och områden där det fanns ett svenskt intresse att reformera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-samarbetet. Den konkreta svenska förhandlingsinriktningen måste&lt;br&gt;emellertid med nödvändighet präglas av en stark prioritering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskonferensen deltog 15 medlemsstater och EG-kommissio-&lt;br&gt;nen. Vid sidan av de formella parterna vid konferensen var Europaparla-&lt;br&gt;mentet nära knutet till förhandlingarna. För att säkerställa största möjliga&lt;br&gt;påverkan på det slutliga resultatet i en förhandling med en så stor&lt;br&gt;deltagarkrets måste de mest aktiva svenska insatserna koncentreras till ett&lt;br&gt;begränsat antal punkter på dagordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kom det offensiva svenska agerandet att främst&lt;br&gt;inriktas på områdena sysselsättning, miljö, öppenhet jämställdhet mellan&lt;br&gt;kvinnor och män, konsumentfrågor samt frågan om att förbättra unionens&lt;br&gt;krishanteringsförmåga. Med undantag av konsumentfrågorna innefattade&lt;br&gt;det svenska agerandet i dessa frågor att egna formella förslag förelädes&lt;br&gt;regeringskonferensen. I konsumentfrågan kunde det svenska agerandet&lt;br&gt;inriktas på att stödja förslag som lades fram av bl.a. Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 Information till allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket viktig del av arbetet med regeringskonferensen har varit att&lt;br&gt;informera allmänheten om konferensen och att stimulera till debatt i de&lt;br&gt;frågor som konferensen behandlade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna informationsverksamhet inleddes genom den parlamentariska&lt;br&gt;EU 96-kommittén som arbetade under perioden mars 1995 - juli 1996&lt;br&gt;(dir. 1995:15). Kommittén hade i uppdrag att låta utreda viktiga sakfrå-&lt;br&gt;gor som konferensen kunde komma att behandla, att stimulera den&lt;br&gt;offentliga debatten om dessa frågor och att ge såväl förespråkare som&lt;br&gt;motståndare till vissa EU-frågor utrymme att argumentera för sina&lt;br&gt;uppfattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har låtit publicera ett tjugotal s.k. expertrapporter, dvs. gett&lt;br&gt;experter inom främst statsförvaltning, universitet och forskningsinstitut i&lt;br&gt;uppdrag att utreda ett antal viktiga sakfrågor. Rapporterna har publicerats&lt;br&gt;i SOU-serien. En serie småskrifter som på ett lättillgängligt sätt redogör&lt;br&gt;för olika frågor i anslutning till regeringskonferensen har också getts ut.&lt;br&gt;Kommittén har även arrangerat seminarier i Stockholm och regionala&lt;br&gt;möten över hela landet. Kommittén överlämnade i februari 1996 sitt&lt;br&gt;betänkande Sverige, EU och framtiden EU 96-kommitténs bedömningar&lt;br&gt;inför regeringskonferensen (SOU 1996:19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att EU 96-kommittén hade slutfört sitt arbete fortsatte ett&lt;br&gt;intensivt informationsarbete i Utrikesdepartementets regi. Detta arbete&lt;br&gt;innefattade bl.a. en serie nyhetsbrev och seminarier samt medverkan av&lt;br&gt;förhandlingsledningen och sakkunniga tjänstemän vid olika informa-&lt;br&gt;tionstillfällen. I samband med undertecknandet av Amsterdamfördraget&lt;br&gt;genomfördes en stor informationssatsning, benämnd Nyfiken EU, med&lt;br&gt;bl.a. korta informationsfilmer för TV. Utöver filmerna infördes annonser&lt;br&gt;i rikstäckande dags- och kvällspress och utgavs informationsbroschyren&lt;br&gt;Jag är nyfiken EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Amsterdamfördragets uppbyggnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget består av tre delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första delen (artiklarna 1-5) innehåller materiella ändringar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Unionsfördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- EG-fördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kol- och stålfördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Euratomfördraget, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra delen av fördraget (artiklarna 6-11) innehåller resultatet av&lt;br&gt;arbetet med att förenkla fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördragets tredje del innehåller allmänna och avslutande bestämmelser&lt;br&gt;(artiklarna 12-15). Bland dessa slutbestämmelser finns en bestämmelse i&lt;br&gt;artikel 12 om att artiklarna i Unionsfördraget och EG-fördraget skall&lt;br&gt;numreras om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid regeringskonferensen antogs 13 protokoll. Dessa har samma&lt;br&gt;rättsliga status som de fördrag till vilka de fogas. Vid regeringskonferen-&lt;br&gt;sen antogs även 51 gemensamma förklaringar samt beaktades 8 ensidiga&lt;br&gt;förklaringar av olika medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensens slutakt innehåller en förteckning över de texter&lt;br&gt;som medlemsstaterna i konferensen antog eller beaktade, nämligen&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, protokollen och förklaringarna. Till slutakten har&lt;br&gt;slutligen i informativt syfte fogats konsoliderade versioner av Unionsför-&lt;br&gt;draget och EG-fördraget (se avsnitt 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från fördraget och protokollen utgör slutakten inte en del&lt;br&gt;av gemenskapsrätten. Den omfattas emellertid av den allmänna folkrät-&lt;br&gt;ten. Den rättsliga statusen av de förklaringar som har fogats till slutakten&lt;br&gt;bör ses mot bakgrund av de tolkningsbestämmelser som finns i 1969 års&lt;br&gt;Wienkonvention om traktaträtten som kodifierar den allmänna folkrättens&lt;br&gt;regler vad gäller tolkning av internationella överenskommelser. Det är&lt;br&gt;emellertid ytterst EG-domstolen som avgör vilken rättslig verkan som&lt;br&gt;förklaringarna skall tillerkännas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 De konstitutionella förutsättningarna för&lt;br&gt;Sveriges tillträde till Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man brukar beskriva samarbetet inom unionen som ett samarbete inom&lt;br&gt;tre pelare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet i den första pelaren utgörs av gemenskapssamarbetet inom&lt;br&gt;de tre europeiska gemenskaperna med EG-fördraget, Kol- och stålfördra-&lt;br&gt;get och Euratomfördraget som grund. Samarbetet inom första pelaren&lt;br&gt;skiljer sig från sedvanligt internationellt samarbete genom att medlems-&lt;br&gt;staterna genom fördragen har tilldelat gemenskaperna vissa beslutsbefo-&lt;br&gt;genheter. På grund av särdragen i dessa fördrag har en särskild rättsord-&lt;br&gt;ning, gemenskapsrätten, utvecklats. Gemenskapsrätten skall i betydande&lt;br&gt;utsträckning tillämpas av de nationella myndigheterna på samma sätt som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intern rätt och den grundar i vissa fall rättigheter för enskilda. Samarbetet&lt;br&gt;i första pelaren är alltså överstatligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhets-&lt;br&gt;politiken (GUSP) i andra pelaren och samarbetet i rättsliga och inrikes&lt;br&gt;frågor i tredje pelaren är däremot mellanstatligt. Samarbetet grundas på&lt;br&gt;Unionsfördraget. Några beslutsbefogenheter har på dessa båda samar-&lt;br&gt;betsområden inte förts över till EU eller några av unionens organ.&lt;br&gt;Medlemsstaterna är i samarbetet bundna av de gemensamma besluten på&lt;br&gt;samma sätt som normalt följer av ett internationellt samarbete enligt&lt;br&gt;folkrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som inledningsvis har sagts innebär Amsterdamfördraget ändringar av&lt;br&gt;de fördrag som gemenskapssamarbetet i första pelaren bygger på och&lt;br&gt;ändringar i Unionsfördraget som reglerar samarbetet i andra respektive&lt;br&gt;tredje pelaren. Ett tillträde till Amsterdamfördraget förutsätter att&lt;br&gt;regeringsformens krav för ingående av internationella överenskommelser&lt;br&gt;är uppfyllda. I det följande skall därför redovisas regeringsformens&lt;br&gt;bestämmelser på området, liksom sättet för Sveriges anslutning till EU&lt;br&gt;från konstitutionella utgångspunkter. Härefter skall undersökas om&lt;br&gt;karaktären av samarbetet i de tre pelarna förändras genom Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget och om de konstitutionella förutsättningarna för ett tillträde till&lt;br&gt;fördraget är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Regeringsformen och internationella&lt;br&gt;överenskommelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 kap. 2 § första stycket regeringsformen får regeringen inte ingå&lt;br&gt;en för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen&lt;br&gt;har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller&lt;br&gt;upphävs eller att ny lag stiftas eller om överenskommelsen i övrigt gäller&lt;br&gt;något ämne i vilket riksdagen skall besluta. Enligt 10 kap. 2 § tredje&lt;br&gt;stycket regeringsformen far regeringen inte heller ingå en för riket&lt;br&gt;bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt&lt;br&gt;den, om överenskommelsen är av större vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En internationell överenskommelse som Sverige ingår kan innebära att&lt;br&gt;beslutanderätt som tillkommer svenska organ, t.ex. riksdagen eller&lt;br&gt;regeringen, överlåts till ett mellanstatligt organ. En sådan överlåtelse kan&lt;br&gt;avse exempelvis befogenheten att meddela bindande föreskrifter&lt;br&gt;(normgivningskompetens) eller befogenheten att ingå eller säga upp&lt;br&gt;internationella överenskommelser eller förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de fall en internationell överenskommelse innebär att beslutande-&lt;br&gt;rätt överlåts till ett mellanstatligt organ finns särskilda bestämmelser i 10&lt;br&gt;kap. 5 § regeringsformen. Enligt första stycket av denna bestämmelse,&lt;br&gt;som fick sin nuvarande lydelse i samband med att Sverige blev medlem&lt;br&gt;av EU, får riksdagen genom beslut varom minst tre fjärdedelar av de&lt;br&gt;röstande förenar sig, överlåta beslutanderätt till EG så länge dessa har ett&lt;br&gt;fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som ges i regeringsformen&lt;br&gt;och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande&lt;br&gt;av grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 10 kap. 2 § andra stycket regeringsformen följer att samma ordning&lt;br&gt;skall gälla för riksdagens godkännande av den internationella överens-&lt;br&gt;kommelsen. Om en överenskommelse innefattar att beslutanderätt&lt;br&gt;överlåts till EG, skall överenskommelsen alltså godkännas av riksdagen&lt;br&gt;med minst tre Värdedelars majoritet eller i den ordning som gäller för&lt;br&gt;stiftande av grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss har sagts gäller som enda uttryckliga förutsättning att EG har&lt;br&gt;ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar regeringsformens och Europa-&lt;br&gt;konventionens. Av förarbetena till 10 kap. 5 § första stycket regerings-&lt;br&gt;formen (prop. 1993/94:114, bet. 1993/94:KU21, rskr. 1993/94:275, bet.&lt;br&gt;1994/95 :KU9, rskr. 1994/95:24) framgår emellertid att överlåtelse av&lt;br&gt;beslutsbefogenheter inte utan grundlagsändring får ske i sådan omfatt-&lt;br&gt;ning att regeringsformens bestämmelser om statsskickets grunder upphör&lt;br&gt;att vara giltiga (bet. 1993/94:KU21, s. 27). Som konstitutionsutskottet&lt;br&gt;vidare uttalade i sammanhanget (s. 27) kan en sådan överlåtelse inte&lt;br&gt;heller omfatta beslutanderätt som berör andra bestämmelser som bär upp&lt;br&gt;grundläggande principer i vårt konstitutionella system. Utskottet pekade&lt;br&gt;därvid särskilt på den fria åsiktsbildningens stora betydelse för vårt&lt;br&gt;statsskick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen gör det&lt;br&gt;alltså möjligt att överlåta beslutanderätt till EG. Att bestämmelsen pekar&lt;br&gt;ut EG - och inte EU - som mottagare av beslutsbefogenheter, motivera-&lt;br&gt;des i förarbetena med att det inom ramen för EU endast är till EG som&lt;br&gt;överlåtelse kan komma i fråga (prop. 1993/94:114, s. 32). Det övriga&lt;br&gt;samarbetet inom EU är rent mellanstatligt och något behov av att överlåta&lt;br&gt;beslutanderätt föreligger därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Sveriges anslutning till EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges förhandlingar om medlemskap i EU resulterade i ett anslut-&lt;br&gt;ningsfördrag mellan EU:s medlemsstater och de ansökande staterna&lt;br&gt;Finland, Norge, Österrike och Sverige. Anslutningsfördraget, och&lt;br&gt;fördragets slutakt, undertecknades vid Europeiska rådets möte på Korfu&lt;br&gt;den 24 juni 1994. Med anledning av att Norge inte blev medlem av EU&lt;br&gt;beslutade rådet den 1 januari 1995 om en anpassning av alla de dokument&lt;br&gt;som hade avseende på de nya medlemsstaternas anslutning till EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att anslutningsfördraget hade undertecknats i juni 1994 före-&lt;br&gt;slog regeringen att riksdagen skulle godkänna anslutningsfördraget och&lt;br&gt;slutakten till fördraget. Regeringen föreslog vidare att övergripande&lt;br&gt;bestämmelser om Sveriges anslutning till EU skulle regleras i en särskild&lt;br&gt;lag (prop. 1994/95:19). Riksdagen antog lagförslaget (bet. 1994/95:KU 17,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:64, bet. 1994/95 :UU 10, rskr. 1994/95:115).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till&lt;br&gt;Europeiska unionen (anslutningslagen) föreskrivs sålunda att anslut-&lt;br&gt;ningsfördraget och de grundläggande fördragen m.m. och de rättsakter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal och andra beslut som har antagits av EG före Sveriges anslutning&lt;br&gt;till EU skall gälla i Sverige med den verkan som följer av fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § anslutningslagen kommer överlåtelsen av beslutsbefogenheter till&lt;br&gt;EG till uttryck. Sålunda föreskrivs där att EG:s beslut skall gälla i&lt;br&gt;Sverige i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag&lt;br&gt;och andra instrument som anges i 4 §. I 4 § räknas dessa fördrag och&lt;br&gt;instrument upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 De nya bestämmelserna i första pelaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär att nya be-&lt;br&gt;slutsbefogenheter överlämnas till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte finnas något hinder mot att överlåta ytterligare besluts-&lt;br&gt;befogenheter till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i frågan har&lt;br&gt;instämt i promemorians bedömning eller har lämnat den utan erinran. De&lt;br&gt;remissinstanser som sålunda har uttalat sig är Justitiekanslem, Hovrätten&lt;br&gt;över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;styrelsen vid Lunds universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stock-&lt;br&gt;holms universitet, Riksorganisationen Kristdemokratiska Ungdomsför-&lt;br&gt;bundet och Sveriges domareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär&lt;br&gt;förändringar av de befogenheter som tillkommer gemenskapen på de&lt;br&gt;områden som ryms inom gemenskapssamarbetet i första pelaren. En&lt;br&gt;viktig förändring som fördraget för med sig är att vissa samarbetsområ-&lt;br&gt;den förs över från det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till&lt;br&gt;gemenskapssamarbetet i första pelaren. Det gäller samarbete inom&lt;br&gt;områdena yttre gränskontroller och asyl- och invandringspolitik samt&lt;br&gt;samarbete i vissa civilrättsliga frågor (se avsnitten 10.1.1-10.1.4).&lt;br&gt;Fördraget innebär i denna del att beslutsbefogenheter i motsvarande mån&lt;br&gt;överlämnas till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat område där beslutsbefogenheter uttryckligen överlåts till EG&lt;br&gt;är vissa åtgärder mot diskriminering (se avsnitt 9.2.3). Enligt en ny&lt;br&gt;artikel i EG-fördraget, artikel 6a, ges EG kompetens att inom ramen för&lt;br&gt;de befogenheter som fördraget ger gemenskapen enhälligt besluta om att&lt;br&gt;vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön,&lt;br&gt;ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder&lt;br&gt;eller sexuell läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har redovisats gäller som förutsättning för överlåtelse av&lt;br&gt;beslutsbefogenheter till EG att EG vidmakthåller ett fri- och rättighets-&lt;br&gt;skydd som motsvarar det som ges i 2 kap. regeringsformen och i Europa-&lt;br&gt;konventionen (10 kap. 5 § första stycket regeringsformen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför Sveriges medlemskap i EU gjordes bedömningen att fri- och&lt;br&gt;rättighetsskyddet i EG inte var identiskt med, men motsvarade, dvs. låg i&lt;br&gt;nivå med, det som gällde i Sverige (bet. 1993/94:KU 21, s. 26 f.). Tre års&lt;br&gt;medlemskap har inte givit anledning att ändra denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär inte någon förändring i detta hänseende.&lt;br&gt;Det resultat som uppnåddes i regeringskonferensen innebär snarare att&lt;br&gt;fri- och rättighetsskyddet stärks (se avsnitt 9.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de områden som berörs av överlåtelsen finns det i detta sam-&lt;br&gt;manhang anledning att särskilt kommentera samarbetet i civilrättsliga&lt;br&gt;frågor. Ordalydelsen av den nya artikeln 73m i EG-fördraget (se avsnitt&lt;br&gt;10.1.4) utesluter inte att artikeln skulle kunna ligga till grund för rätts-&lt;br&gt;akter som kunde beröra de regler av civilprocessrättslig natur som finns i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det fanns&lt;br&gt;emellertid full förståelse under regeringskonferensen för de problem som&lt;br&gt;detta kunde innebära för Sverige. Genom den gemensamma förklaring&lt;br&gt;(20) som antogs bör det stå klart att överlåtelsen av beslutsbefogenheter i&lt;br&gt;denna del inte omfattar de frågor som regleras i tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;och yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av konstitutionsutskottets uttalanden i samband med tillkomsten av 10&lt;br&gt;kap. 5 § första stycket regeringsformen (se avsnitt 5.1) framgår att&lt;br&gt;överlåtelse av beslutsbefogenheter till EG inte kan ske i en sådan&lt;br&gt;omfattning att bestämmelserna i regeringsformen om statsskickets&lt;br&gt;grunder upphör att vara giltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslutsbefogenheter som genom Amsterdamfördraget överlämnas&lt;br&gt;till EG är varken till sin natur eller tillsammans med vad som redan har&lt;br&gt;överlåtits av sådan omfattning att regeringsformens regler om stats-&lt;br&gt;skickets grunder upphör att vara giltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger således enligt regeringens bedömning inte något hinder&lt;br&gt;mot att i enlighet med Amsterdamfördraget överlåta ytterligare beslutsbe-&lt;br&gt;fogenheter till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 De nya bestämmelserna i andra pelaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär inte någon&lt;br&gt;överlåtelse av beslutsbefogenheter när det gäller samarbetet i andra&lt;br&gt;pelaren om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Samar-&lt;br&gt;betet förblir mellanstatligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har berört&lt;br&gt;frågan har instämt i eller godtagit promemorians bedömning. Bland dessa&lt;br&gt;märks Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet och Sveriges domareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som kommer att framgå av&lt;br&gt;redovisningen i det följande (avsnitt 11.3) innebär Amsterdamfördraget&lt;br&gt;att systemet för beslutsfattande inom ramen för samarbetet om den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ändras på så sätt att beslut i&lt;br&gt;vissa fall skall fattas med kvalificerad majoritet. Det gäller beslut i rådet&lt;br&gt;på grundval av en gemensam strategi. Detsamma gäller för beslut om&lt;br&gt;genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt.&lt;br&gt;Alla beslut inom försvarsdimensionen skall dock fattas med enhällighet.&lt;br&gt;Samtidigt behåller medlemsstaterna sin vetorätt genom att de kan&lt;br&gt;motsätta sig att beslut fattas med kvalificeraad majoritet under åbero-&lt;br&gt;pande av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med de nya reglerna är att nå en högre effektivitet i beslutsfat-&lt;br&gt;tandet. De beslut som det är fråga om är beslut som närmast är av&lt;br&gt;verkställighetskaraktär och som är nödvändiga för att genomföra en&lt;br&gt;enhälligt beslutad gemensam ståndpunkt eller gemensam åtgärd. De nya&lt;br&gt;bestämmelserna (artikel J 13) innebär inte någon överlåtelse av&lt;br&gt;beslutsbefogenheter som annars tillkommer svenska organ. De ändrar&lt;br&gt;därför inte den mellanstatliga karaktären av samarbetet i andra pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 De nya bestämmelserna i tredj e pelaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär att det fram-&lt;br&gt;tida samarbetet i tredje pelaren om rättsliga och inrikes frågor förblir&lt;br&gt;mellanstatligt. En förklaring om behörighet för EG-domstolen att&lt;br&gt;meddela förhandsavgöranden innebär en överföring av beslutsbefo-&lt;br&gt;genheter till EG, men inte till EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört frågorna, bl.a.&lt;br&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Domstolsverket och&lt;br&gt;Sveriges domareförbund har inte haft några invändningar mot promemo-&lt;br&gt;rians bedömningar. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universi-&lt;br&gt;tet har påpekat att gränsen mellan de europeiska gemenskaperna och den&lt;br&gt;europeiska unionen som helhet med tiden suddas ut och att det därför&lt;br&gt;finns skäl att förbereda en ändring av 10 kap. 5 § regeringsformen av&lt;br&gt;innebörd att hänvisningen till Europeiska gemenskaperna byts ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Amsterdamfördraget innebär att&lt;br&gt;samarbetet i tredje pelaren begränsas till polissamarbete och straffrättsligt&lt;br&gt;samarbete (se avsnitt 12.1.1). Genom Amsterdamfördraget ändras också&lt;br&gt;formerna för beslutsfattandet i detta samarbete (se avsnitt 12.1.4) och&lt;br&gt;främst kommissionen och EG-domstolen får nya roller (se avsnitt&lt;br&gt;12.1.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya beslutsformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya beslutsformerna är dels s.k. rambeslut enligt artikel K 6.2 b, dels&lt;br&gt;vissa andra beslut enligt artikel K 6.2 c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt bortfaller den nuvarande beslutsformen gemensam åtgärd&lt;br&gt;(nuvarande artikel K 3.2 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det uttalade syftet med rambesluten är att tillnärma medlemsstaternas&lt;br&gt;lagar och andra författningar. De skall vara bindande för medlemssta-&lt;br&gt;terna när det gäller det resultat som skall uppnås men överlämnar åt de&lt;br&gt;nationella myndigheterna att besluta om form och tillvägagångssätt. De&lt;br&gt;skall inte ha direkt effekt. Andra beslut i enlighet med målen för samar-&lt;br&gt;betet än de som syftar till tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning,&lt;br&gt;skall också vara bindande för medlemsstaterna men inte ha direkt effekt&lt;br&gt;(artikel K 6.2 c).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya beslutsformerna innehåller två nya element i förhållande till&lt;br&gt;dagens gemensamma åtgärder. För det första, beträffande rambesluten,&lt;br&gt;att de uttryckligen syftar till en tillnärmning av medlemsstaternas&lt;br&gt;lagstiftning samt, för det andra, att det beträffande båda beslutsformerna&lt;br&gt;uttryckligen anges i fördraget att de skall vara bindande för medlemssta-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det förstnämnda elementet kan konstateras att rambeslu-&lt;br&gt;ten liknar direktiven enligt artikel 189 i EG-fördraget genom att de&lt;br&gt;uttryckligen syftar till en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning. I&lt;br&gt;princip är detta emellertid inte något nytt i förhållande till dagens&lt;br&gt;gemensamma åtgärder. Även dessa kan förutsätta att medlemsstaterna&lt;br&gt;anpassar sina nationella bestämmelser. Det är heller inte något nytt i&lt;br&gt;förhållande till andra internationella åtaganden som Sverige gör. Syftet&lt;br&gt;att uppnå en tillnärmning av de deltagande staternas lagstiftning är&lt;br&gt;sålunda allmänt sett inte ett främmande inslag i ett mellanstatligt samar-&lt;br&gt;bete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till att det uttryckligen anges att besluten är bindande för&lt;br&gt;medlemsstaterna är att det har rått delade meningar om, och i så fall på&lt;br&gt;vilket sätt, de gemensamma åtgärderna är bindande för medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svensk del har uppfattningen hela tiden varit att de gemensamma&lt;br&gt;åtgärderna är bindande på samma sätt som andra folkrättsliga instrument.&lt;br&gt;Den folkrättsliga bundenheten innebär att det föreligger en skyldighet att&lt;br&gt;se till att Sverige uppfyller de åtaganden som har gjorts i den gemen-&lt;br&gt;samma åtgärden. Vilka åtgärder som kan bli aktuella för Sveriges del&lt;br&gt;beror helt på vilka åtaganden som har gjorts i den gemensamma åtgärden,&lt;br&gt;men det finns ingen rätt att välja mellan att uppfylla åtagandena och att&lt;br&gt;låta bli. Det faktum att en gemensam åtgärd - i enlighet med den svenska&lt;br&gt;rättens grundläggande dualistiska syn på folkrättens förhållande till den&lt;br&gt;interna rätten - inte kan gälla direkt här i riket, innebär alltså inte att den&lt;br&gt;inte är bindande för Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma åtgärdernas karaktär av mellanstatliga överenskom-&lt;br&gt;melser innebär att regeringens befogenhet att ingå sådana överenskom-&lt;br&gt;melser begränsas av bestämmelserna i 10 kap. 2 § regeringsformen.&lt;br&gt;Möjligheten för regeringen att anta en gemensam åtgärd beror alltså på&lt;br&gt;hur åtagandena har utformats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rambesluten och besluten enligt artikel K 6.2 c blir alltså bindande för&lt;br&gt;medlemsstaterna, men de skall inte ha direkt effekt. Det innebär att de&lt;br&gt;inte kan grunda rättigheter och skyldigheter för enskilda med mindre de&lt;br&gt;har genomförts i nationell lagstiftning. De är inte knutna till någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befogenhet för kommissionen att kontrollera det nationella genomföran-&lt;br&gt;det. EG-domstolen får inte heller jurisdiktion när det gäller medlemssta-&lt;br&gt;ternas genomförande av sådana beslut. Något förfarande motsvarande&lt;br&gt;vad som gäller enligt artikel 169 i EG-fördraget finns alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan slutsatsen dras att de nya beslutsformerna i&lt;br&gt;tredje pelaren inte på något avgörande sätt skiljer sig från den nuvarande&lt;br&gt;beslutsformen gemensam åtgärd. De påverkar inte den grundläggande&lt;br&gt;mellanstatliga karaktären av tredjepelarsamarbetet. De innebär inte någon&lt;br&gt;överföring av beslutsbefogenheter från riksdagen, regeringen eller andra&lt;br&gt;svenska organ till EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionernas nya roller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet i tredje pelaren kommer efter Amsterdamfördragets ikraftträ-&lt;br&gt;dande att föra med sig nya roller för kommissionen, Europaparlamentet&lt;br&gt;och EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen får initiativrätt när det gäller de kvarvarande samar-&lt;br&gt;betsområdena inom tredje pelaren, dvs. polissamarbete och straffrättsligt&lt;br&gt;samarbete (artikel K 6.2). Kommissionen har i dag (nuvarande artikel K&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 första strecksatsen) initiativrätt beträffande de områden som enligt&lt;br&gt;Amsterdamfördraget skall flyttas över från tredje till första pelaren (yttre&lt;br&gt;gränskontroller, asyl och invandring samt vissa civilrättsliga frågor). Den&lt;br&gt;initiativrätt som kommissionen nu får vid sidan av medlemsstaterna&lt;br&gt;beträffande det samarbete som blir kvar i tredje pelaren är alltså inte i sig&lt;br&gt;någon principiell nyhet i det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren.&lt;br&gt;Men den gäller inom nya samarbetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den ordning som gäller i dag är ordförandelandet skyldigt att&lt;br&gt;höra parlamentet om de viktigaste aspektema av tredjepelarsamarbetet&lt;br&gt;(nuvarande artikel K 6 andra stycket). Amsterdamfördraget innebär att&lt;br&gt;rådet nu blir skyldigt att höra Europaparlamentet innan det fattar ett&lt;br&gt;rambeslut, ett annat beslut eller upprättar en konvention. Förändringen&lt;br&gt;innebär emellertid inte att parlamentet ges något inflytande över besluts-&lt;br&gt;fattandet av det slag som samtyckes- och medbeslutandeprocedurema&lt;br&gt;innebär i första pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformerna när det gäller kommissionens initiativrätt och skyldigheten&lt;br&gt;att höra parlamentet är ägnade att öka effektiviteten, öppenheten och den&lt;br&gt;demokratiska bredden i tredjepelarsamarbetet. De medför inte någon&lt;br&gt;förändring av den grundläggande mellanstatliga karaktären hos detta&lt;br&gt;samarbete. Några beslutsbefogenheter som annars tillkommer svenska&lt;br&gt;organ överlåts inte till dessa institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller EG-domstolen innebär de nya reglerna att domstolen blir&lt;br&gt;behörig att meddela förhandsavgöranden om giltigheten och tolkningen&lt;br&gt;av rambeslut och beslut, liksom om tolkningen av tredjepelarkonventio-&lt;br&gt;ner och om giltigheten och tolkningen av åtgärder för att genomföra dem.&lt;br&gt;Det ankommer emellertid på vaije medlemsstat att själv avgöra om den&lt;br&gt;för egen del vill godta domstolens behörighet i detta avseende. Domsto-&lt;br&gt;len får också behörighet att pröva lagligheten av rambeslut och andra&lt;br&gt;beslut. Slutligen blir domstolen behörig att avgöra tvister mellan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstaterna som rör alla tredjepelarinstrument samt tvister mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna och kommissionen som rör tolkningen av tredjepelar-&lt;br&gt;konventioner. Kommissionen får talerätt när det gäller giltigheten av&lt;br&gt;besluten och i tvister om tolkningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande behandlas till en början domstolens nya behörigheter när&lt;br&gt;det gäller förhandsavgöranden, laglighetsprövning och tvistlösning.&lt;br&gt;Därefter behandlas de nya bestämmelserna om kommissionens talerätt i&lt;br&gt;dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsavgöranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den principiellt sett mest betydelsefulla nyheten när det gäller domsto-&lt;br&gt;lens behörighet är bestämmelserna om förhandsavgöranden i artikel K&lt;br&gt;7.1-3 (se avsnitt 12.1.5). Bestämmelserna innebär, enligt artikel K 7.1,&lt;br&gt;att domstolen får behörighet att meddela förhandsavgöranden avseende&lt;br&gt;giltigheten och tolkningen av rambeslut och beslut, tolkningen av&lt;br&gt;konventioner samt giltigheten och tolkningen av genomförandeåtgärder.&lt;br&gt;Det står dock, enligt mönster från konventionen den 26 juli 1995 om&lt;br&gt;upprättande av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och dess&lt;br&gt;tilläggsprotokoll den 24 juli 1996, vaije medlemsstat fritt att för egen del&lt;br&gt;godta domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden (artikel K&lt;br&gt;7.2). Medlemsstaterna kan, enligt artikel K 7.3, välja att ge de nationella&lt;br&gt;domstolarna en generell möjlighet att begära förhandsavgörande eller&lt;br&gt;begränsa möjligheten till sista instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av frågan om vilken betydelse reglerna om för-&lt;br&gt;handsavgörande har för karaktären hos samarbetet i den tredje pelaren&lt;br&gt;kan som allmän utgångspunkt anföras följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mellanstatligt samarbete föreligger det i allmänhet ett behov av att&lt;br&gt;säkerställa att gemensamt beslutade regler tillämpas på ett enhetligt sätt.&lt;br&gt;Detta behov gör sig starkare gällande ju mer utvecklat ett samarbete är.&lt;br&gt;Ett sätt att säkerställa en enhetlig tolkning är att låta en opartisk instans&lt;br&gt;tolka innebörden av överenskommelsen. Avsaknaden av en sådan lämnar&lt;br&gt;dock inte de nationella domstolarna fritt spelrum för egna tolkningar av&lt;br&gt;nationella rättsregler som grundar sig på sådana överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande tolkningsprincip är att bestämmelserna skall tolkas&lt;br&gt;på det sätt som står i bäst överensstämmelse med den mellanstatliga&lt;br&gt;överenskommelsen, s.k. fördragskonform tolkning. En annan fråga är&lt;br&gt;tolkningen av den mellanstatliga överenskommelsen. Allmänna principer&lt;br&gt;för tolkningen av internationella överenskommelser finns i 1969 års&lt;br&gt;Wienkonvention om traktaträtten (artiklarna 31 och 32). Av dessa&lt;br&gt;bestämmelser framgår bl.a. att en internationell överenskommelse skall&lt;br&gt;tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen och mot&lt;br&gt;bakgrund av överenskommelsens ändamål och syfte. Det ligger i sakens&lt;br&gt;natur att det sätt på vilket överenskommelsen i praktiken tillämpas av&lt;br&gt;avtalsparterna blir det vägledande vid tolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska rätten skall presumeras stå i överensstämmelse med de&lt;br&gt;folkrättsliga förpliktelser som Sverige har åtagit sig. Om en viss tvek-&lt;br&gt;samhet skulle uppstå skall den nationella regeln så långt som möjligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkas så att den harmonierar med den folkrättsliga förpliktelsen. Det&lt;br&gt;föreligger således alltid en form av bundenhet for domstolar som har att&lt;br&gt;tillämpa nationella bestämmelser att tolka dem så att de står i överens-&lt;br&gt;stämmelse med internationella överenskommelser som Sverige har&lt;br&gt;ingått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de nya bestämmelserna i artikel K 7.1-3 bör framhållas&lt;br&gt;att bestämmelsen innebär att det införs en möjlighet men inte en skyldig-&lt;br&gt;het för medlemsstaterna att genom en förklaring ge sina domstolar&lt;br&gt;möjlighet att begära förhandsavgöranden. Någon motsvarighet till den&lt;br&gt;skyldighet att inhämta förhandsavgörande som enligt artikel 177 i EG-&lt;br&gt;fördraget föreligger för domstolar i sista instans införs således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med förhandsavgöranden innebär att gemenskapsrätten ges&lt;br&gt;ett visst genomslag i tredje pelaren. För den medlemsstat som väljer att&lt;br&gt;ansluta sig till systemet innebär detta att medlemsstaten godtar att de&lt;br&gt;egna domstolarna blir bundna av EG-domstolens förhandsavgöranden i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Genom att utnyttja möjligheten att begära förhandsav-&lt;br&gt;görande blir de nationella domstolarna bundna av EG-domstolens&lt;br&gt;avgörande. En förklaring enligt artikel K 7.2 innebär alltså en överföring&lt;br&gt;av beslutsbefogenheter till EG, men inte till EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laglighetsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna om laglighetsprövning i artikel K 7.6 bygger på&lt;br&gt;artikel 173 i EG-fördraget. De är emellertid begränsade till prövning på&lt;br&gt;talan av kommissionen eller en medlemsstat. Bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;domstolen kan ogiltigförklara ett rambeslut eller ett annat beslut på&lt;br&gt;någon av grunderna bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga&lt;br&gt;formföreskrifter, åsidosättande av Unionsfördraget eller av någon&lt;br&gt;rättsregel som gäller dess tillämpning eller, slutligen, maktmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras att en behörighet för en domstol att ogiltigförklara&lt;br&gt;beslut som medlemsstaterna gemensamt har antagit inte är ett självklart&lt;br&gt;inslag i ett mellanstatligt samarbete. Denna behörighet måste dock ses&lt;br&gt;mot bakgrund av att rambesluten och besluten kommer att fattas av&lt;br&gt;medlemsstaterna inom ramen för ett särskilt institutionellt system med&lt;br&gt;utnyttjande av gemensamma organisatoriska och finansiella resurser samt&lt;br&gt;under särskilda former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att fördraget ger domstolen denna nya behörighet innebär&lt;br&gt;emellertid inte någon överföring av intern beslutskompetens från&lt;br&gt;medlemsstaterna till domstolen. Domstolen kan inte ålägga medlemssta-&lt;br&gt;terna att vidta några åtgärder. Om ett beslut skulle ogiltigförklaras av&lt;br&gt;domstolen, påverkar detta i sig inte giltigheten av nationella regler som&lt;br&gt;genomför beslutet. Däremot bortfaller naturligtvis medlemsstaternas&lt;br&gt;folkrättsliga bundenhet att genomföra beslutet. Vad domstolen i själva&lt;br&gt;verket prövar är om medlemsstaternas gemensamma beslut ligger inom&lt;br&gt;ramen för det samarbete som regleras i avdelning VI i Unionsfördraget,&lt;br&gt;dvs. om beslutet är fördragsenligt och därmed utlöser de institutionella&lt;br&gt;arrangemang som är knutna till ett sådant beslut. Några beslutsbefogen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetet överlåts därmed inte från svenska organ till EG eller EU. Den&lt;br&gt;mellanstatliga karaktären hos samarbetet i denna del påverkas alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får enligt artikel K 7.7 också behörighet att lösa tvister som&lt;br&gt;gäller tolkningen eller tillämpningen av de beslut som fattas enligt artikel&lt;br&gt;K 6.2. En sådan behörighet för ett opartiskt organ är inte något ovanligt&lt;br&gt;inslag i ett mellanstatligt samarbete i allmänhet. I dag finns denna&lt;br&gt;möjlighet redan när det gäller tredjepelarkonventioner. EG-domstolen&lt;br&gt;kan där ges behörighet att avgöra tvister som gäller tolkningen eller&lt;br&gt;tillämpningen av konventionerna (nuvarande artikel K 3.2 sista stycket).&lt;br&gt;Det faktum att denna tvistlösningsmekanism nu görs obligatorisk för alla&lt;br&gt;beslut enligt artikel K 6.2 innebär inte att några beslutsbefogenheter&lt;br&gt;överlåts från svenska organ till EG eller EU. Den mellanstatliga karaktä-&lt;br&gt;ren hos samarbetet enligt fördraget i denna del påverkas alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens talerätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens nya behörigheter avseende laglighetsprövning och tvistlös-&lt;br&gt;ning innefattar också en utökad roll för kommissionen i tredjepelar-&lt;br&gt;samarbetet. Således får kommissionen samma talerätt som medlemssta-&lt;br&gt;terna när det gäller ogiltighetstalan enligt artikel K 7.6 samt när det gäller&lt;br&gt;tvister med medlemsstaterna om tolkningen eller tillämpningen av&lt;br&gt;konventioner som har ingåtts enligt artikel K 6.2 d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen deltar redan enligt det nuvarande fördraget fullt ut i&lt;br&gt;arbetet inom den tredje pelaren. Detta innebär bl.a. att kommissionen i&lt;br&gt;kraft av sin organisation och sina resurser har en viktig roll att spela när&lt;br&gt;det gäller genomförandet av beslut, även om det på detta område inte&lt;br&gt;finns någon formell övervakningsprocedur motsvarande den som gäller&lt;br&gt;enligt artikel 169 i EG-fördraget. Kommissionen har också, som nämnts&lt;br&gt;tidigare, den viktiga rollen som förslagsställare, en roll som enligt&lt;br&gt;Amsterdamfördragets bestämmelser kommer att omfatta alla frågor inom&lt;br&gt;ramen för tredjepelarsamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund naturligt att kommissionen - när domstolen&lt;br&gt;får behörighet i tredje pelaren - får bringa de aktuella tolkningsfrågorna&lt;br&gt;under domstolens prövning. Kommissionens talerätt i denna del påverkar&lt;br&gt;inte karaktären hos det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet i tredje pelaren såsom det kommer att gestalta sig efter&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande förblir i princip mellanstatligt.&lt;br&gt;Grundbeslut kommer även i fortsättningen att fattas enhälligt och&lt;br&gt;genomföras av vaije medlemsstat i enlighet med dess konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser. De gemensamma institutionerna ges starkare roller än i&lt;br&gt;dag. Något system för kontroll av att medlemsstaterna genomför beslu-&lt;br&gt;ten, eller hur de genomförs, motsvarande det system som gäller i första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pelaren infors däremot inte. Den mellanstatliga karaktären hos samarbetet&lt;br&gt;inom de områden där medlemsstaterna väljer att samarbeta består.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlemsstat väljer att delta i systemet för förhandsavgöranden,&lt;br&gt;förs beslutsbefogenheter över till EG-domstolen i likhet med vad som&lt;br&gt;redan kan ske i särskilda fall enligt artikel K 3.2 sista stycket i Unions-&lt;br&gt;fördraget i dess nuvarande lydelse. Det är alltså frågan om en överlåtelse&lt;br&gt;av beslutsbefogenheter till EG, men inte till EU. Till frågan huruvida&lt;br&gt;Sverige skall ansluta sig till systemet med förhandsavgöranden och&lt;br&gt;därmed överlåta beslutsbefogenheter i denna del till EG återkommer&lt;br&gt;regeringen i det följande (se avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Sveriges tillträde till Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Amsterdamfördraget&lt;br&gt;samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de cirka 30 remissinstanser som uttryckligen&lt;br&gt;har uttalat sig i frågan huruvida Sverige kan eller bör tillträda Amster-&lt;br&gt;damfördraget är det stora flertalet positiva eller har inga invändningar&lt;br&gt;mot det. Sålunda anser Justitiekanslem, Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Uppsala universitet och Juridiska fakultetsstyrelsen vid&lt;br&gt;Lunds universitet att det inte föreligger några konstitutionella hinder mot&lt;br&gt;ett tillträde. Bland de remissinstanser som är positiva till att Sverige&lt;br&gt;tillträder Amsterdamfördraget märks bl.a. Sveriges Pensionärers&lt;br&gt;Riksförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Riksorga-&lt;br&gt;nisationen Centerkvinnorna, Stockholms Handelskammare, Sveriges&lt;br&gt;socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska&lt;br&gt;ungdomsförbund och Medborgarrättsrörelsen. Kritiska är Ung Vänster,&lt;br&gt;Fackliga EU-kritiker, Folkkampanjen Sverige ut ur EU och EU-kritiska&lt;br&gt;rådet, som avstyrker ett tillträde till Amsterdamfördraget. Ung Vänster&lt;br&gt;anser att Amsterdamfördraget är ett steg i fel riktning. Fackliga EU-&lt;br&gt;kritiker, Folkkampanjen Sverige ut ur EU och EU-kritiska rådet anser att&lt;br&gt;Sverige inte skall ratificera fördraget bl.a. med hänsyn till den ökade&lt;br&gt;överstatligheten och att frågan bör avgöras i en folkomröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: EU:s mål är att göra krig i Europa&lt;br&gt;otänkbart, att befästa demokratins idé, att säkra kontinentens miljö och&lt;br&gt;att forma ett medborgarnas Europa. Europasamarbetets grundval är&lt;br&gt;insikten om nationalstatens begränsningar när det gäller möjligheten att&lt;br&gt;klara de riktigt stora problemen, de problem som endast kan lösas i&lt;br&gt;samarbete över nationsgränserna. Legitimiteten och effektiviteten i EU-&lt;br&gt;samarbetet fordrar självständiga och starka institutioner, men också&lt;br&gt;medbestämmande och demokratisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna syn vägledde Sveriges agerande i regeringskonferensen och&lt;br&gt;kommer att göra det också i det framtida EU-samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget leder till ett mer effektivt och mer öppet samar-&lt;br&gt;bete mellan medlemsstaterna. Fördraget förändrar dock inte EU:s&lt;br&gt;grundläggande karaktär. EU förblir en sammanslutning av suveräna&lt;br&gt;stater. Fördragsändringar skall även i fortsättningen beslutas enhälligt&lt;br&gt;och godkännas i enlighet med samtliga medlemsstaters konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser. Den grundläggande pelarstruktur som etablerades genom&lt;br&gt;Unionsfördraget består. Vid sidan av gemenskapssamarbetet i första&lt;br&gt;pelaren, där medlemsstaterna har överlämnat beslutsbefogenheter till de&lt;br&gt;gemensamma institutionerna inom EG, finns de mellanstatliga delarna&lt;br&gt;av samarbetet kvar när det gäller den gemensamma utrikes- och säker-&lt;br&gt;hetspolitiken i andra pelaren och i tredje pelarens polis- och tullsamar-&lt;br&gt;bete samt straffrättsliga samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutanderätt överlåts i viss omfattning till EG, främst genom att de&lt;br&gt;samarbetsområden som har nära samband med den fria rörligheten for&lt;br&gt;personer flyttas från det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till&lt;br&gt;gemenskapssamarbetet i första pelaren. Omfattningen av överlåtelsen&lt;br&gt;ligger enligt regeringens bedömning väl inom ramarna för riksdagens&lt;br&gt;möjlighet att besluta om överlåtelse av beslutanderätt till EG enligt 10&lt;br&gt;kap. 5 § första stycket regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget rubbar inte balansen mellan medlemsstaterna.&lt;br&gt;Frågorna om viktningen av medlemsstaternas röster i rådet vid beslut&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet och om kommissionens sammansättning sköts&lt;br&gt;på framtiden. Det var en besvikelse att en lösning inte kunde nås i dessa&lt;br&gt;frågor, eftersom en lösning hade underlättat den fortsatta utvidgningspro-&lt;br&gt;cessen. Det uteblivna resultatet har emellertid inte hindrat utvidgnings-&lt;br&gt;processen att ta sin böljan. Regeringen avser att verka för att dessa frågor&lt;br&gt;kan lösas så snart som möjligt och på ett sätt som beaktar en utvidgning&lt;br&gt;av unionen med samtliga de nu aktuella kandidatländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetets inriktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU är en sammanslutning av stater. EU kan emellertid inte fungera utan&lt;br&gt;sina medborgares stöd. En folklig förankring av samarbetet är helt&lt;br&gt;nödvändigt. Det är därför av största vikt att EU genom Amsterdamför-&lt;br&gt;draget kommer att få en tydligare inriktning på de frågor och problem&lt;br&gt;som människor möter i vardagen, som arbetstagare, som konsumenter&lt;br&gt;och som miljömedvetna medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslösheten har sedan lång tid varit ett av de allvarligaste problem&lt;br&gt;som medlemsstaterna har haft att brottas med. Vikten av att samordna&lt;br&gt;insatserna inom sysselsättningsområdet, att dra åt samma håll, kommer&lt;br&gt;nu att avspeglas i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas grundläggande ansvar for sysselsättningspolitiken&lt;br&gt;kvarstår, men det skapas en ram för samordning och gemensam över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vakning av politiken. Genom den politiska överenskommelsen vid det&lt;br&gt;särskilda sysselsättningstoppmötet i november 1997 har den nya ord-&lt;br&gt;ningen kunnat sättas i verket redan innan bestämmelserna i fördraget&lt;br&gt;träder i kraft. Arbetslösheten förblir, inte minst till följd av Sveriges&lt;br&gt;konsekventa agerande, en prioriterad fråga på EU:s dagordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU är det viktigaste instrumentet i kampen för att komma till rätta med&lt;br&gt;gränsöverskridande miljöproblem. Genom det nya fördraget ges den&lt;br&gt;grundläggande principen om hållbar utveckling sin rätta plats i fördra-&lt;br&gt;gens målartiklar. I enlighet med principens övergripande betydelse görs&lt;br&gt;det otvetydigt klart att miljöhänsynen skall integreras i politiken på alla&lt;br&gt;områden. Miljögarantin stärks och innehåller en viss möjlighet till nya&lt;br&gt;nationella bestämmelser även efter det att harmoniserad lagstiftning har&lt;br&gt;införts i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad öppenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär ett genombrott för offentlighetsprincipen i&lt;br&gt;EU. Beslutsfattandet inom unionen skall ske så öppet som möjligt. De tre&lt;br&gt;centrala institutionernas handlingar skall som huvudregel vara offentliga.&lt;br&gt;Medborgare, och de som är bosatta i unionen, skall ha rätt att ta del av&lt;br&gt;parlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Reglerna för&lt;br&gt;sekretess skall läggas fast i en rättsakt som antas gemensamt av rådet och&lt;br&gt;parlamentet. Även om denna nya reglering inte innebär att öppenheten i&lt;br&gt;unionen parallellställs med den i Sverige, så innebär den ändå ett&lt;br&gt;utomordentligt viktigt steg framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget innebär också att ett stort antal bestämmelser och delar av&lt;br&gt;bestämmelser som har förlorat sin rättsliga betydelse rensas bort ur de&lt;br&gt;grundläggande fördragen. Artiklarna i Unionsfördraget och EG-fördraget&lt;br&gt;numreras om. De grundläggande fördragen kommer genom dessa&lt;br&gt;åtgärder att bli mera lättillgängliga för den intresserade allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär att de grundläggande principer som är&lt;br&gt;gemensamma för medlemsstaterna uttryckligen fördragsregleras som de&lt;br&gt;principer som EU bygger på. Medlemsstaternas absoluta skyldighet att&lt;br&gt;respektera dessa principer - frihet, demokrati och respekt för de mänsk-&lt;br&gt;liga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprinci-&lt;br&gt;pen - kommer till tydligt uttryck i fördraget. Således skall endast länder&lt;br&gt;som respekterar dessa principer kunna ansöka om medlemskap i unionen.&lt;br&gt;Medlemsstater som inte respekterar dessa grundläggande principer&lt;br&gt;riskerar att få sina rättigheter enligt fördragen upphävda under den tid&lt;br&gt;som förhållandena består.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var inte möjligt att i regeringskonferensen nå enighet om att möj-&lt;br&gt;liggöra för EG att ansluta sig till Europakonventionen. EG-domstolens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behörighet att kontrollera att institutionerna i sitt handlande uppfyller&lt;br&gt;konventionens krav har emellertid uttryckligen lagts fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget får gemenskapen också en bredare befo-&lt;br&gt;genhet att vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet mellan kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdheten mellan kvinnor och män blir ett av gemenskapens&lt;br&gt;grundläggande mål. EU skall beakta jämställdheten i sin politik på alla&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten för personer, i betydelsen att det inte skall före-&lt;br&gt;komma några gränskontroller mellan medlemsstaterna, är ett av unionens&lt;br&gt;grundläggande mål. I Norden finns sedan snart 40 år den nordiska&lt;br&gt;passunionen. I Norden känner vi värdet av fri rörlighet för personer. Det&lt;br&gt;är därför naturligt att Sverige har stött arbetet med att genomföra den fria&lt;br&gt;rörligheten för personer mellan EU-ländema. Det är lika naturligt att vi&lt;br&gt;har gjort detta under den uttalade förutsättningen att den fria rörligheten&lt;br&gt;inom Norden inte därigenom får inskränkas. Inom ramen för Schengen-&lt;br&gt;samarbetet överenskoms en lösning som kunde accepteras utifrån dessa&lt;br&gt;överväganden. Denna lösning förs genom Amsterdamfördraget vidare till&lt;br&gt;unionssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i genomförandet av den fria rörligheten för personer över-&lt;br&gt;förs de mest näraliggande samarbetsområdena till gemenskapssamarbetet&lt;br&gt;i första pelaren. Detta innebär att frågor om yttre gränskontroller, asyl-&lt;br&gt;och invandringspolitik och samarbetet i civilrättsliga frågor med bety-&lt;br&gt;delse för den fria rörligheten för personer kommer att bedrivas i över-&lt;br&gt;statliga former. Det ger förutsättningar för en stark och handlingskraftig&lt;br&gt;gemensam politik. De nya bestämmelserna innebär inte att Sveriges&lt;br&gt;förutsättningar att bedriva en human flyktingpolitik försämras. På detta&lt;br&gt;område tillgodosågs svenska krav att gemensamma bestämmelser skulle&lt;br&gt;vara av minimikaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet av konsumenternas intressen är ett viktigt område där gemen-&lt;br&gt;skapen kan bidra till medlemsstaternas politik. Konsumentskyddet är ett&lt;br&gt;intresse i sig och inte endast något som blir nödvändigt att reglera för att&lt;br&gt;den fria rörligheten av varor m.m. skall fungera. Genom Amsterdamför-&lt;br&gt;draget tydliggörs att konsumentpolitiken inom unionen skall ha denna&lt;br&gt;självständiga karaktär. Den får också en inriktning mot de viktiga målen&lt;br&gt;att främja konsumenternas rätt till utbildning och rätt att organisera sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet om socialpolitik integreras i EG-fördraget, och samarbetet på det&lt;br&gt;sociala området kommer därmed att omfatta samtliga medlemsstater.&lt;br&gt;Förutsättningarna förbättras därmed för att fördjupa samarbetet inom&lt;br&gt;gemenskapen på detta viktiga område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurskyddet förstärks genom att det slås fast att medlemsstaterna och&lt;br&gt;gemenskapen skall beakta detta intresse vid åtgärder på alla relevanta&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krishantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har under nittiotalet åter upplevt krig på den europeiska kontinenten.&lt;br&gt;Oförmågan inom det internationella samfundet att hantera krisen i det&lt;br&gt;forna Jugoslavien hör till de frågor som särskilt upprört människor på vår&lt;br&gt;kontinent. Det svensk-finländska initiativet om förbättrad krishanterings-&lt;br&gt;förmåga handlade därför också det om att inrikta samarbetet på de frågor&lt;br&gt;som människor i Europa uppfattar som i hög grad relevanta för det&lt;br&gt;europeiska samarbetet. Det kunde därför också vinna stöd bland övriga&lt;br&gt;medlemsstater. Andra förslag om en fördjupning av samarbetet som&lt;br&gt;fördes fram i den utrikespolitiska delen av regeringskonferensen hade&lt;br&gt;inte förutsättningar att ena medlemsstaterna. Det gällde t.ex. frågan om&lt;br&gt;ett gemensamt försvar. Denna fråga mötte motstånd inte bara från militärt&lt;br&gt;alliansfria stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsfattandet inom andra pelaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformerna av den andra pelaren i övrigt innebär främst ett effektivare&lt;br&gt;beslutsfattande. Enhällighet kvarstår som en grundläggande beslutsform&lt;br&gt;för samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;br&gt;Utanför försvarsdimensionen modifieras emellertid enhällighetsregeln&lt;br&gt;något. Beslut skall tas med kvalificerad majoritet om det ligger inom&lt;br&gt;ramen för en av Europeiska rådet enhälligt beslutad gemensam strategi.&lt;br&gt;Även här kvarstår dock den grundläggande vetorätten. Vaije medlemsstat&lt;br&gt;har rätt att motsätta sig att beslut fattas under åberopande av viktiga och&lt;br&gt;uttalade skäl som rör nationell politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s planerings- och analysförmåga på det utrikespolitiska området&lt;br&gt;förstärks genom att en enhet för politisk planering och tidig förvarning&lt;br&gt;inrättas i rådets generalsekretariat. Den nya enheten skall bl.a. söija för&lt;br&gt;utvärdering och tidig förvarning när det gäller händelser och situationer&lt;br&gt;som kan få betydande återverkningar på den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken, inbegripet politiska kriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsbekämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsligheten, och i synnerhet den organiserade och internationella, hör&lt;br&gt;till de problem som mest oroar medborgarna i alla EU:s medlemsstater.&lt;br&gt;Den fria rörligheten for personer får inte skapas till priset av en sämre&lt;br&gt;säkerhet för medborgarna. Amsterdamfördraget innebär en förstärkning&lt;br&gt;av grundvalen för det mellanstatliga samarbetet för att bekämpa brotts-&lt;br&gt;lighet. Samarbetet får klarare mål och innehållet i samarbetet beskrivs&lt;br&gt;mer detaljerat. Den europeiska polisbyrån (Europol) skall användas på ett&lt;br&gt;effektivt sätt och ges vissa operativa funktioner. Europol ges däremot inte&lt;br&gt;någon befalsrätt över medlemsstaternas polisstyrkor eller någon myndig-&lt;br&gt;hetsstatus i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad flexibilitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanhållningen inom EU är en förutsättning för organisationens&lt;br&gt;styrka. Historien visar emellertid att det av olika skäl inte alltid är möjligt&lt;br&gt;för alla medlemsstater att delta i ett projekt. Medlemsstaterna har då, t.ex.&lt;br&gt;när det gäller den ekonomiska och monetära unionen (EMU) och det&lt;br&gt;sociala protokollet, kunnat finna flexibla lösningar. Genom Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget införs nu generella bestämmelser som gör det möjligt för rådet&lt;br&gt;att tillåta ett närmare samarbete mellan en majoritet av medlemsstaterna.&lt;br&gt;Bestämmelserna är omgärdade av noggrant angivna förutsättningar,&lt;br&gt;särskilt när det gäller ett närmare samarbete inom den första pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets beslut om att tillåta s.k. flexibel integration skall kunna fattas&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet. Vaije medlemsstat garanteras emellertid en&lt;br&gt;möjlighet att lägga in sitt veto under åberopande av viktiga och uttalade&lt;br&gt;skäl som rör nationell politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär de nya bestämmelserna en rimlig avvägning&lt;br&gt;mellan behovet av att öppna för viss flexibilitet och nödvändigheten av&lt;br&gt;att hålla samman unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett effektivare samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser de roller som unionens institutioner har inom gemenskaps-&lt;br&gt;samarbetet innebär det nya fördraget inte några förändringar som på&lt;br&gt;något avgörande sätt påverkar balansen mellan institutionerna. Samarbe-&lt;br&gt;tet effektiviseras genom förenklingar av beslutsfattandet. Hit hör en viss&lt;br&gt;och försiktig utvidgning av området för beslutsfattande med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet. Hit hör också minskningen av antalet beslutsprocedurer med&lt;br&gt;Europaparlamentet till i princip tre och förenklingen av medbeslutande-&lt;br&gt;proceduren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen behåller sina befogenheter. Kommissionens ordförande&lt;br&gt;får en starkare roll. EG-domstolen behåller sin starka ställning och får&lt;br&gt;utökade befogenheter. Revisionsrättens ställning förstärks. Kontrollen av&lt;br&gt;hur EU:s budgetmedel används förstärks också genom nya bestämmelser&lt;br&gt;om gemenskapens och medlemsstaternas skyldigheter att bekämpa&lt;br&gt;bedrägerier i hanteringen av budgetmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen hade två huvudmål. Det ena gällde att öka det&lt;br&gt;folkliga stödet för EU-samarbetet, genom att göra det mer öppet och&lt;br&gt;styra verksamheten till områden av direkt relevans för medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget lever väl upp till detta huvudmål när det gäller&lt;br&gt;sysselsättning, miljö, öppenhet, jämställdhet mellan kvinnor och män,&lt;br&gt;konsumentskydd och krishantering. Unionen kommer att få en klarare&lt;br&gt;inriktning på frågor som människor uppfattar som de mest väsentliga.&lt;br&gt;Det kommer att förbättra förutsättningarna för att vinna ett varaktigt&lt;br&gt;förtroende hos medborgarna i Sverige och i övriga delar av unionen.&lt;br&gt;Detta är viktigt inte minst i utvidgningsperspektivet. EU behöver folklig&lt;br&gt;förankring för att samla den kraft och motivation som kommer att&lt;br&gt;behövas inom unionen för att möta denna historiska utmaning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra målet för konferensen var att förbereda unionen för utvidg-&lt;br&gt;ningen. Här har Amsterdamfördraget rönt kritik för att inte ha varit&lt;br&gt;tillräckligt ambitiöst. Det hade varit en fördel för utvidgningsprocessen,&lt;br&gt;om de grundläggande maktfrågorna hade fatt en varaktig lösning redan i&lt;br&gt;samband med den nu avslutade regeringskonferensen. Att dessa frågor&lt;br&gt;fick skjutas på framtiden får emellertid inte skymma de viktiga reformer&lt;br&gt;som man trots allt kunde komma överens om. Vid sidan av de institutio-&lt;br&gt;nella reformer som faktiskt beslutades bör då särskilt nämnas den&lt;br&gt;förstärkning som Amsterdamfördraget innebär när det gäller respekten&lt;br&gt;för grundläggande rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Sverige anslöt sig till EU den 1 januari 1995 var de grundläggande&lt;br&gt;fördragen utformade i enlighet med vad som hade överenskommits i den&lt;br&gt;regeringskonferens som avslutades i Maastricht och som resulterade i&lt;br&gt;Unionsfördraget. Sverige har aldrig tidigare haft någon möjlighet att&lt;br&gt;aktivt påverka hur fördragsbestämmelser som är av en sådan ingripande&lt;br&gt;betydelse för det svenska samhället skall se ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget är ett bra fördrag. Fördraget leder inte till några&lt;br&gt;dramatiska förändringar, men det innebär viktiga steg framåt för det&lt;br&gt;europeiska samarbetet i en riktning som i allt väsentligt överensstämmer&lt;br&gt;med svenska intressen. Fördraget innebär inte heller att samarbetet inom&lt;br&gt;EU ändrar karaktär på något avgörande sätt. EU förblir samma typ av&lt;br&gt;organisation som den som Sverige anslöt sig till den 1 januari 1995.&lt;br&gt;Regeringen har därför inte ansett att en folkomröstning om Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget är påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på riksdagen att ta ställning till om Sverige skall an-&lt;br&gt;sluta sig till det nya fördraget. Som har framgått av det föregående finns&lt;br&gt;det enligt regeringen mycket goda skäl som talar för att Sverige skall&lt;br&gt;göra det. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget och de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk förklaring om behörighet för EG- &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1997/98:58&lt;br&gt;domstolen att meddela förhandsavgöranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att en förklaring om&lt;br&gt;behörighet för EG-domstolen att meddela förhandsavgöranden avges&lt;br&gt;av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har uttalat&lt;br&gt;sig i denna del tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Bland&lt;br&gt;dessa remissinstanser märks Hovrätten över Skåne och Blekinge,&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Riksåklagaren, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska Arbetsgivareföre-&lt;br&gt;ningen, Sveriges advokatsamfund och Medborgarrättsrörelsen. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Stockholms universitet tillstyrker också förslaget,&lt;br&gt;men anser att bestämmelser bör införas i svensk lagstiftning av innebörd&lt;br&gt;att svenska domstolar i sista instans förpliktas att hänskjuta aktuella&lt;br&gt;frågor till EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Amsterdamfördraget innebär att det&lt;br&gt;mellanstatliga samarbetet inom den tredje pelaren begränsas till att&lt;br&gt;omfatta i huvudsak polissamarbete och straffrättsligt samarbete och att&lt;br&gt;delvis nya beslutsformer skall gälla för detta samarbete (se avsnitt 12).&lt;br&gt;Det gäller rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och&lt;br&gt;andra författningar, beslut för andra ändamål som stämmer överens med&lt;br&gt;målen för samarbetet inom tredje pelaren samt beslut om åtgärder som är&lt;br&gt;nödvändiga för att genomföra besluten på unionsnivå (artikel K 6.2 b och&lt;br&gt;c). Inom ramen för samarbetet skall liksom hittills också konventioner&lt;br&gt;kunna upprättas (artikel K 6.2 d).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig nyhet i Amsterdamfördraget (artikel 1.11) är att EG-domsto-&lt;br&gt;len ges en behörighet att på vissa villkor meddela förhandsavgöranden&lt;br&gt;när det gäller dessa olika beslut och konventioner (se avsnitt 12.1.5).&lt;br&gt;Förhandsavgöranden skall enligt artikel K 7.1 kunna meddelas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- giltigheten och tolkningen av rambeslut och beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tolkningen av upprättade konventioner, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- giltigheten och tolkningen av genomförandeåtgärdema på unions-&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått av det föregående (se avsnitt 5.5) är medlemsstaterna&lt;br&gt;emellertid inte skyldiga att för egen del godta domstolens behörighet att&lt;br&gt;meddela sådana förhandsavgöranden. Däremot har de enligt artikel K 7.2&lt;br&gt;en möjlighet till det genom att avge en förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en sådan förklaring kan en medlemsstat enligt artikel K 7.3 välja&lt;br&gt;mellan två olika möjligheter. Den ena, som anges i artikel K 7.3 a,&lt;br&gt;innebär att domstolar i sista instans får begära att EG-domstolen medde-&lt;br&gt;lar ett förhandsavgörande om en fråga kommer upp i ett mål vid den&lt;br&gt;nationella domstolen om giltigheten eller tolkningen av något beslut eller&lt;br&gt;någon konvention som avses i artikel K 7.1, om den nationella domstolen&lt;br&gt;anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att kunna döma i saken. Den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra möjligheten, som anges i artikel K 7.3 b, innebär att alla domstolar&lt;br&gt;i den medlemsstaten får samma möjlighet att begära förhandsavgörande.&lt;br&gt;I det sistnämnda fallet är möjligheten alltså inte inskränkt till domstolar i&lt;br&gt;sista instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije medlemsstat får enligt artikel K 7.4, oavsett om den har avgett en&lt;br&gt;förklaring att den godtar EG-domstolens behörighet att meddela för-&lt;br&gt;handsavgöranden eller inte, komma in med inlagor eller skriftliga&lt;br&gt;synpunkter i sådana mål som kommer upp i EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av ett system med bindande förhandsavgöranden inom&lt;br&gt;ramen för det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren måste ses mot&lt;br&gt;bakgrund av den utvecklingsgrad som samarbetet har redan i dag. De&lt;br&gt;reformer som har beslutats genom Amsterdamfördraget innebär att&lt;br&gt;samarbetet kommer att fördjupas ytterligare. Det får avgörande betydelse&lt;br&gt;när det gäller att säkerställa att genomförandet av den fria rörligheten för&lt;br&gt;personer inte sker till priset av en minskad säkerhet för unionens invå-&lt;br&gt;nare. I EU-samarbetet är det också viktigt att säkerställa att enskilda och&lt;br&gt;näringsidkare behandlas på ett likvärdigt sätt i hela unionen. Inte minst i&lt;br&gt;ett utvidgningsperspektiv kommer det att föreligga ett mycket stort&lt;br&gt;intresse av en enhetlig tolkning av de rättsakter som beslutas inom ramen&lt;br&gt;för samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med förhandsavgöranden innebär att EG-domstolen får&lt;br&gt;bedöma giltigheten eller tolka innebörden av olika beslut som har fattats&lt;br&gt;inom ramen för samarbetet i tredje pelaren, när sådana frågor kommer&lt;br&gt;upp i ett mål vid en nationell domstol och den domstolen anser att ett&lt;br&gt;förhandsavgörande är nödvändigt för att kunna döma i saken. Ett sådant&lt;br&gt;system är i sig ägnat att i medlemsstaterna trygga en enhetlig tillämpning&lt;br&gt;och tolkning av de beslut som det här är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då huruvida Sverige skall avge en förklaring enligt artikel K&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 och K 7.3 och om så är fallet, om det skall avse det alternativ som&lt;br&gt;anges i punkten 3 a eller 3 b. I det föregående har regeringen redovisat&lt;br&gt;sin bedömning att ett avgivande av en sådan förklaring innebär en&lt;br&gt;överlåtelse av beslutsbefogenheter till EG (se avsnitt 5.5). Ett för-&lt;br&gt;handsavgörande innebär att en gemenskapsinstitution, EG-domstolen,&lt;br&gt;fattar ett bindande tolkningsbeslut som den nationella domstolen inte får&lt;br&gt;avvika från när den dömer i den nationella tvisten. Några konstitutionella&lt;br&gt;hinder mot att ansluta sig till systemet med förhandsavgöranden förelig-&lt;br&gt;ger inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av frågan om Sverige bör ansluta sig till systemet&lt;br&gt;med förhandsavgöranden, bör till att bölja med konstateras att det&lt;br&gt;naturligtvis är en fördel om domstolar i så många medlemsstater som&lt;br&gt;möjligt ges möjligheten att begära förhandsavgöranden. På så sätt kan en&lt;br&gt;rikhaltig och vägledande praxis utvecklas, vilket bidrar till att åstad-&lt;br&gt;komma en enhetlig och förutsebar rättstillämpning i medlemsstaterna.&lt;br&gt;Från rättssäkerhetssynpunkt är detta också av betydelse, inte minst i ett&lt;br&gt;utvidgningsperspektiv. Några särskilda nackdelar med att ansluta sig till&lt;br&gt;systemet med förhandsavgöranden är svåra att finna. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör Sverige därför avge en förklaring enligt artikel K 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fråga som då återstår är om en förklaring bör avse rätten för alla&lt;br&gt;domstolar att begära förhandsavgöranden eller om endast domstolar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sista instans bör omfattas av denna rätt. Processekonomiska skäl talar&lt;br&gt;starkt för att ge alla domstolar denna möjlighet. Om inte alla domstolar&lt;br&gt;kan begära förhandsavgörande kan parterna tvingas driva processen till&lt;br&gt;sista instans, bara för att kunna få ett tolkningsbesked från EG-domsto-&lt;br&gt;len. Alla svenska domstolar bör därför ges möjlighet att begära för-&lt;br&gt;handsavgöranden enligt artikel K 7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska förklaringen enligt artikel K 7.2 bör således avse det&lt;br&gt;alternativ som anges i artikel K 7.3 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns, som regeringen närmare har utvecklat i propositionen med&lt;br&gt;anledning av Sveriges tillträde till Europolkonventionen (prop.&lt;br&gt;1996/97:164, s. 76), inte någon anledning att i svensk lagstiftning&lt;br&gt;meddela föreskrifter om en skyldighet för domstolar i sista instans att&lt;br&gt;inhämta förhandsavgöranden av EG-domstolen på motsvarande sätt som&lt;br&gt;gäller enligt artikel 177 i EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Ändring i anslutningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Amsterdamfördraget och den särskilda förkla-&lt;br&gt;ringen om EG-domstolens behörighet att meddela förhandsavgöran-&lt;br&gt;den införs i uppräkningen av grundläggande fördrag m.m. i 4 § anslut-&lt;br&gt;ningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har uttalat&lt;br&gt;sig i frågan har tillstyrkt lagförslaget eller har lämnat det utan erinran.&lt;br&gt;Det gäller Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kam-&lt;br&gt;marrätten i Göteborg, Domstolsverket, Riksåklagaren, Kustbevakningen,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Riksorganisa-&lt;br&gt;tionen Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Medborgarrättsrörelsen,&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges domareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 14.1 i Amsterdamför-&lt;br&gt;draget ankommer det på vaije medlemsstat att se till att fördraget blir&lt;br&gt;gällande i medlemsstaten i enlighet med dess interna konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som närmare utvecklades i propositionen Sveriges&lt;br&gt;medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, del 1, s. 501-503)&lt;br&gt;krävs för överlåtelsen av beslutanderätt till EG ett särskilt beslut av&lt;br&gt;riksdagen, utöver beslutet att godkänna fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelsen av beslutsbefogenheter till EG i samband med Sveriges&lt;br&gt;anslutning till EU skedde genom anslutningslagen. Enligt 3 § anslut-&lt;br&gt;ningslagen får EG efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen fatta&lt;br&gt;beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som&lt;br&gt;följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 §. Sistnämnda&lt;br&gt;paragraf innehåller en förteckning över dessa fördrag och andra instru-&lt;br&gt;ment. Sveriges tillträde till Amsterdamfördraget innebär att 4 § måste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändras. Amsterdamfördraget skall fogas till förteckningen. Detta innebär&lt;br&gt;att Amsterdamfördraget, såsom ett nytt grundläggande fördrag, införlivas&lt;br&gt;med den svenska nationella rätten och blir gällande här i landet under&lt;br&gt;samma förutsättningar som övriga fördrag. Protokollen som har förteck-&lt;br&gt;nats i slutakten kommer vid Amsterdamfördragets ikraftträdande att&lt;br&gt;fogas till respektive grundläggande fördrag (se avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående (se avsnitt 7) har föreslagits att Sverige skall avge en&lt;br&gt;förklaring enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Unionsfördraget. Också&lt;br&gt;denna förklaring måste föras upp på förteckningen i 4 §. Någon särskild&lt;br&gt;bestämmelse för att informera svenska domstolar om vad som gäller&lt;br&gt;enligt artikel 177 i EG-fördraget ansågs inte behövas i samband med&lt;br&gt;Sveriges anslutning till EU (prop. 1993/94:114, s. 27f). Sveriges anslut-&lt;br&gt;ning till systemet med förhandsavgöranden enligt artikel K 7.1-3 i&lt;br&gt;Unionsfördraget bör därmed inte heller behöva komma till uttryck på&lt;br&gt;annat sätt än i anslutningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av förenklingsarbetet innebär bl.a. att två internationella&lt;br&gt;överenskommelser kan upphävas (se artikel 9 i Amsterdamfördraget). De&lt;br&gt;båda rättsakterna, konventionen den 25 mars 1957 om vissa gemen-&lt;br&gt;samma institutioner för Europeiska gemenskaperna och fördraget den 8&lt;br&gt;april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam&lt;br&gt;kommission för Europeiska gemenskaperna bör därför tas bort från&lt;br&gt;förteckningen i 4 § anslutningslagen. Protokollet om Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas immunitet och privilegier, som fogats till det sistnämnda&lt;br&gt;fördraget, skall emellertid förbli i kraft och bör därför i sin tur fogas till&lt;br&gt;förteckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver bör en redaktionell ändring göras i 4 §. I en ny punkt, punkt&lt;br&gt;21, bör anges de bilagor och protokoll som hör till de fördrag och andra&lt;br&gt;instrument som anges i 1-20. Punkten motsvarar avslutningsorden i 4 § i&lt;br&gt;dess nuvarande lydelse. Ändringen innebär inte någon ändring i sak.&lt;br&gt;Bakgrunden till att bilagor och protokoll nämns i 4 § är att sådana inte&lt;br&gt;alltid utgör integrerade delar av fördragen (jfr prop. 1994/95:19, del 1, s.&lt;br&gt;560).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna bör träda i kraft vid fördragets ikraftträdande enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 i Amsterdamfördraget. Enligt denna artikel skall fördraget ratifice-&lt;br&gt;ras av samtliga avtalsparter i enlighet med deras konstitutionella regler.&lt;br&gt;Fördraget träder sedan i kraft den första dagen i den andra månaden efter&lt;br&gt;den månad då det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats hos&lt;br&gt;Italienska republikens regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte nu förutses när samtliga förutsättningar för ikraftträdande&lt;br&gt;av Amsterdamfördraget är uppfyllda. Det bör därför ankomma på&lt;br&gt;regeringen att bevaka detta och besluta när lagändringarna skall träda i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Unionen och medborgaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt mål för regeringskonferensen var att förbättra&lt;br&gt;förutsättningarna för ett varaktigt förtroende för unionssamarbetet hos&lt;br&gt;medborgarna. Det gällde inriktningen av samarbetet i frågor som&lt;br&gt;människor uppfattar som de mest väsentliga, såsom sysselsättning, miljö,&lt;br&gt;jämställdhet mellan kvinnor och män, konsumentskydd och&lt;br&gt;krishantering. Men det gällde också frågor om förhållandet mellan&lt;br&gt;unionen och medborgarna, såsom öppenhet, respekten för grundläggande&lt;br&gt;fri- och rättigheter och skyddet för enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget leder till en öppnare union. Det sker genom att&lt;br&gt;offentlighetsprincipen blir fördragsfäst och genom att beslutsfattandet&lt;br&gt;inom unionen skall ske så öppet som möjligt. Genom att en&lt;br&gt;grundläggande offentlighetsprincip införs får medborgare och de som är&lt;br&gt;bosatta i EU rätt att ta del av Europaparlamentets, rådets och&lt;br&gt;kommissionens handlingar. Handlingsoffentlighet blir därmed&lt;br&gt;huvudregel inom de tre centrala institutionerna. De närmare&lt;br&gt;bestämmelserna om öppenheten, bl.a. sekretessbestämmelser, skall&lt;br&gt;läggas fast i en rättsakt som beslutas av parlamentet och rådet&lt;br&gt;gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget läggs fast att EU bygger på ett antal&lt;br&gt;gemensamma principer, däribland frihet, demokrati och respekten för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna. Dessa principer måste ovillkorligen respekteras&lt;br&gt;av såväl medlemsstater som stater som aspirerar på medlemskap. Det&lt;br&gt;införs en procedur som gör det möjligt att tillfälligt upphäva rättigheter,&lt;br&gt;som enligt fördragen tillkommer en medlemsstat, om den inte respekterar&lt;br&gt;de grundläggande principerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolens rättsliga kontroll av att institutionerna respekterar de&lt;br&gt;fri- och rättigheter som garanteras i Europakonventionen fördragsfästs&lt;br&gt;och skall även omfatta samarbetet i tredje pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär också att gemenskapens befogenhet att&lt;br&gt;vidta åtgärder för att förhindra diskriminering utökas. Rådet får enhälligt&lt;br&gt;besluta om åtgärder för att förhindra diskriminering på grund av kön, ras,&lt;br&gt;etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller&lt;br&gt;sexuell läggning. Medlemsstaterna är eniga om att de funktionshindrades&lt;br&gt;situation skall beaktas när inremarknadslagstiftning beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För unionsmedborgare innebär det nya fördraget att de får lättare att&lt;br&gt;kommunicera med unionens institutioner. De skall skriftligen kunna&lt;br&gt;vända sig till EG:s institutioner och andra organ på sitt eget språk och få&lt;br&gt;svar på samma språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Öppenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Öppenheten innebär att unionsmedborgare samt&lt;br&gt;fysiska eller juridiska personer som är bosatta i eller har sitt säte i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unionen skall ha rätt att ta del av Europaparlamentets, rådets och&lt;br&gt;kommissionens handlingar. Rätten gäller också handlingar som avser&lt;br&gt;samarbetet i andra och tredje pelarna. Allmänna principer for och&lt;br&gt;begränsningar i denna rätt skall beslutas av rådet och parlamentet&lt;br&gt;gemensamt inom två år efter fördragets ikraftträdande. I det&lt;br&gt;sammanhanget kommer frågan om införande av offentliga register att&lt;br&gt;på nytt aktualiseras av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets skyldighet att offentliggöra omröstningsresultat när det&lt;br&gt;handlar i egenskap av lagstiftare fördragsfästs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har lämnat&lt;br&gt;synpunkter på denna del av promemorian ser positivt på resultatet av&lt;br&gt;regeringskonferensen vad gäller öppenhet och insyn i EU:s institutioner.&lt;br&gt;Hit hör Hovrätten över Skåne och Blekinge, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Industriförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund och&lt;br&gt;Landstingsförbundet. Medborgarrättsrörelsen finner det beklagligt att&lt;br&gt;principen om handlingsoffentlighet är begränsad till institutionerna och&lt;br&gt;skulle gärna vilja se en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning&lt;br&gt;på detta område. Svenska Kommunförbundet välkomnar den ökade&lt;br&gt;öppenhet i EU:s institutioner som fördraget kan leda till och betonar&lt;br&gt;särskilt betydelsen av att institutionerna upprättar offentliga&lt;br&gt;ärenderegister. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU)&lt;br&gt;anser att Amsterdamfördraget innebär en utveckling i rätt riktning när det&lt;br&gt;gäller öppenheten men påpekar samtidigt att det krävs ännu större&lt;br&gt;förändringar för att samarbetet inom unionen skall bli verkligt&lt;br&gt;demokratiskt. Enligt SSU bör EU införa en offentlighetsprincip av&lt;br&gt;svensk modell. Amnesty International Svenska sektionen välkomnar den&lt;br&gt;ökade öppenhet inom EU:s institutioner som Amsterdamfördraget&lt;br&gt;innebär och Sveriges aktiva engagemang i denna fråga. Amnesty ser&lt;br&gt;dock kritiskt på att öppenheten kan begränsas genom den gemensamma&lt;br&gt;förklaringen (35) som konferensen antog och framhåller att&lt;br&gt;användningen av denna förklaring bör vara restriktiv. Svenska&lt;br&gt;Journalistförbundet (SJF) delar regeringens uppfattning att det är&lt;br&gt;tillfredsställande att bestämmelser om öppenhet har tillförts EU:s&lt;br&gt;grundfördrag. SJF framhåller att fördragstexten dock inte ensam skapar&lt;br&gt;någon praktiskt användbar offentlighetsprincip och att det är&lt;br&gt;utomordentligt viktigt att Sverige arbetar hårt för att tillämpningsreglerna&lt;br&gt;skall leda till en långtgående och för alla praktiskt användbar&lt;br&gt;handlingsoffentlighet. SJF har flera synpunkter på hur&lt;br&gt;tillämpningsreglerna bör se ut. SJF anser bl.a. att frågan om öppna diarier&lt;br&gt;bör lösas i tillämpningsreglerna samt att de sekretessregler som krävs&lt;br&gt;måste vara noga preciserade och att handlingsbegreppet måste bli&lt;br&gt;omfattande. Frågan om meddelarfrihet för anställda inom EU:s organ bör&lt;br&gt;enligt SJF aktualiseras på nytt. Tjänstemännens Centralorganisation är&lt;br&gt;av samma uppfattning som SJF. Även Ung Vänster berör frågan om&lt;br&gt;meddelarfrihet. Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna)&lt;br&gt;menar att promemorians tolkning av resultatet av regeringskonferensen&lt;br&gt;möjligen är för optimistisk och att utformningen av den övergripande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsakten blir helt avgörande för handlingsoffentlighetens innehåll.&lt;br&gt;Tidningsutgivarna hälsar med tillfredsställelse regeringens uttalade avsikt&lt;br&gt;att fortsätta att verka för offentliga register. Tidningsutgivarna anser att&lt;br&gt;offentlighetsprincipen måste utsträckas till EG-domstolen samt till EU:s&lt;br&gt;olika organ och kommittéer. Samma uppfattning har Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 47 f.&lt;br&gt;samt 1996/97:UU13 s. 59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Inom EU har länge diskuterats hur man bättre skall kunna&lt;br&gt;tillgodose medborgarnas krav på större öppenhet och insyn i EU:s arbete,&lt;br&gt;inte minst i den gemensamma berednings- och beslutsprocessen. På&lt;br&gt;senare år har en utveckling inletts i riktning mot större öppenhet. Ett&lt;br&gt;viktigt steg togs i december 1993, då rådet och kommissionen antog en&lt;br&gt;uppförandekod om handlingsoffentlighet. Med denna uppförandekod&lt;br&gt;som utgångspunkt har rådet och kommissionen var för sig därefter&lt;br&gt;antagit bestämmelser på arbetsordningsnivå om allmänhetens tillgång till&lt;br&gt;rådets respektive kommissionens handlingar (rådets beslut 93/731/EG&lt;br&gt;och kommissionens beslut 94/90/EKSG, EG, Euratom). Med verkan från&lt;br&gt;och med den 1 oktober 1997 har Europaparlamentet antagit motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser (beslut 97/632/EKSG, EG, Euratom). Vidare har&lt;br&gt;Revisionsrätten samt ett flertal av de särskilda EU-organen och de s.k.&lt;br&gt;decentraliserade myndigheterna antagit egna regler om handlings-&lt;br&gt;offentlighet. De grundläggande fördragen har emellertid hittills saknat&lt;br&gt;bestämmelser om öppenhet och insyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alltsedan inträdet i EU har Sverige verkat för ökad öppenhet i EU:s&lt;br&gt;institutioner. I regeringskonferensen drev Sverige mycket aktivt frågan&lt;br&gt;om en fördragsreglering av rätten att ta del av handlingar i EU:s&lt;br&gt;institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Förhandlingsresultatet, som är mycket&lt;br&gt;tillfredsställande ur svensk synvinkel, innebär att i fördragen införs dels&lt;br&gt;en allmän öppenhetsprincip, dels bestämmelser om handlingsoffentlighet&lt;br&gt;och informationsskyldighet. Det bör understrykas att de nya reglerna&lt;br&gt;endast gäller den verksamhet som de aktuella institutionerna bedriver.&lt;br&gt;Någon harmonisering av medlemsstaternas offentlighetslagstiftning är&lt;br&gt;det alltså inte fråga om. De nya reglerna finns i artiklarna 1.4, 2.39 och&lt;br&gt;2.45 i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya öppenhetsreglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande lydelse av andra stycket i artikel A i Unionsfördraget&lt;br&gt;markerar fördraget en ny fas i processen för att skapa en allt fastare&lt;br&gt;sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så&lt;br&gt;nära medborgarna som möjligt. Genom Amsterdamfördraget görs nu ett&lt;br&gt;tillägg som innebär att besluten också skall fattas så öppet som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya artikeln 191a i EG-fördraget skall alla&lt;br&gt;unionsmedborgare samt fysiska och juridiska personer som är bosatta&lt;br&gt;eller som har sitt säte i en medlemsstat ha rätt att ta del av&lt;br&gt;Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Artikeln är så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformad att den kan avse både handlingar som har upprättats av&lt;br&gt;institutionerna och handlingar som har kommit in till dem. Allmänna&lt;br&gt;principer för och begränsningar i denna rätt skall fastställas av rådet i en&lt;br&gt;rättsakt, som skall gälla alla tre institutionerna. Rättsakten skall ha&lt;br&gt;utarbetats senast två år efter det att det nya fördraget har trätt i kraft och&lt;br&gt;skall beslutas enligt förfarandet i artikel 189b i EG-fördraget.&lt;br&gt;Europaparlamentet får alltså medbeslutanderätt. Vaije institution skall i&lt;br&gt;sin arbetsordning införa mer detaljerade bestämmelser. Genom att artikel&lt;br&gt;191a nämns både i artikel J 18 och artikel K 13 i Unionsfördraget blir&lt;br&gt;reglerna tillämpliga även på sådana handlingar som rör andra och tredje&lt;br&gt;pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam förklaring (35) uttalar konferensen att en medlemsstat&lt;br&gt;skall ha rätt att begära att kommissionen eller rådet inte vidarebefordrar&lt;br&gt;en handling med ursprung från den staten till tredje man, om inte&lt;br&gt;medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 151.3 i EG-fördraget, som hittills innehållit endast en&lt;br&gt;föreskrift om att rådet skall anta sin arbetsordning, har nu gjorts vissa&lt;br&gt;tillägg. Rådet skall i sin arbetsordning fastställa de fall då rådet skall&lt;br&gt;anses handla i egenskap av lagstiftare i syfte att medge större tillgång till&lt;br&gt;handlingar i dessa fall samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen&lt;br&gt;bevaras. Rådet skall alltid offentliggöra omröstningsresultaten,&lt;br&gt;röstmotiveringama och uttalandena till protokollet, när rådet handlar i&lt;br&gt;egenskap av lagstiftare. Det sistnämnda innebär ett fördragsfästande av&lt;br&gt;den praxis i riktning mot ökad öppenhet som rådet redan i hög grad&lt;br&gt;tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen beslöt också att förbättra informationen till allmänheten&lt;br&gt;om samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Enligt en till slutakten fogad&lt;br&gt;gemensam förklaring (9) skall initiativ till åtgärder från medlemsstaterna&lt;br&gt;och kommissionen samt rättsakter som rådet antar inom detta&lt;br&gt;samarbetsområde offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella&lt;br&gt;tidning i enlighet med vad som anges i rådets respektive kommissionens&lt;br&gt;arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsoffentligheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionerna har för närvarande ingen fördragsenlig skyldighet att&lt;br&gt;fastställa regler om handlingsoffentlighet, men Europaparlamentet, rådet&lt;br&gt;och kommissionen har, såsom nämnts, frivilligt antagit sådana regler som&lt;br&gt;ett komplement till sina arbetsordningar. Dessa regler kan ändras eller&lt;br&gt;upphävas av institutionerna själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att principen om handlingsoffentlighet införs i fördragen&lt;br&gt;skapas en stabil och förutsebar ordning, enligt vilken huvudregeln är att&lt;br&gt;medborgarna har rätt att ta del av de tre centrala institutionernas&lt;br&gt;handlingar. Genom att det i fördragen anges att besluten skall fattas så&lt;br&gt;öppet som möjligt (artikel A i Unionsfördraget) och att medborgarna har&lt;br&gt;rätt att ta del av handlingar (artikel 191a i EG-fördraget) fastställs en&lt;br&gt;standard som Europaparlamentet, rådet och kommissionen inte får&lt;br&gt;underskrida när de tillsammans utarbetar den övergripande rättsakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det görs härmed klart att offentlighet skall vara huvudregeln och att Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;sekretess bara skall gälla i undantagsfall. Detta skall vara styrande när&lt;br&gt;rättsakten utformas. En övergripande rättsakt som inte motsvarar dessa&lt;br&gt;intentioner riskerar att underkännas av EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Svenska Journalistförbundet och&lt;br&gt;Tidningsutgivarna att tillämpningsreglernas innehåll kommer att få stor&lt;br&gt;betydelse för den fördragsfästa offentlighetsprincipens praktiska&lt;br&gt;innebörd. Sverige kommer givetvis att framöver aktivt verka för att den&lt;br&gt;övergripande rättsakten skall få ett sådant innehåll att den motsvarar&lt;br&gt;syftet med fördragsbestämmelsen och att den således medför en&lt;br&gt;långtgående handlingsoffentlighet. Ett vidsträckt handlingsbegrepp och&lt;br&gt;tydliga sekretessregler som inte går längre än nödvändigt utgör viktiga&lt;br&gt;element i den rättsakt som skall utarbetas med stöd av det nya fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av Amnestys remissvar kan påpekas att den av&lt;br&gt;konferensen antagna förklaringen i anslutning till artikel 191a inte avser&lt;br&gt;handlingar som har upprättats av institutionerna själva utan endast sådana&lt;br&gt;handlingar som kommer från medlemsstaterna. Institutionernas nu&lt;br&gt;gällande regler om allmänhetens rätt att ta del av handlingar omfattar&lt;br&gt;över huvud taget inte inkomna handlingar. Att artikel 191a har utformats&lt;br&gt;så att den förutom upprättade handlingar även kan avse inkomna&lt;br&gt;handlingar innebär således en klar förbättring i förhållande till vad som&lt;br&gt;nu gäller. Den gemensamma förklaringen (35) kan ses som en&lt;br&gt;välkommen bekräftelse på att inkomna handlingar i princip kommer att&lt;br&gt;omfattas av de tillämpningsregler som nu skall utformas. Regeringen&lt;br&gt;delar naturligtvis uppfattningen att förklaringen bör användas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördragets princip om handlingsoffentlighet bör enligt flera&lt;br&gt;remissinstanser gälla även för EG-domstolen och EU:s alla organ och&lt;br&gt;kommittéer. En remissinstans vill gå ännu längre och förespråkar att&lt;br&gt;gemensamma regler om offentlighet och sekretess skall gälla även i&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har, såsom nämnts, både Revisionsrätten och ett antal&lt;br&gt;EU-organ och s.k. decentraliserade myndigheter antagit regler om&lt;br&gt;handlingsoffentlighet, i allmänhet efter mönster av rådets och&lt;br&gt;kommissionens bestämmelser på detta område. EG-domstolen har ännu&lt;br&gt;inga sådana bestämmelser men av en rapport som europeiska&lt;br&gt;ombudsmannen nyligen lämnade till Europaparlamentet framgår att det&lt;br&gt;för närvarande pågår arbete inom domstolen med att införa regler av&lt;br&gt;detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets och kommissionens regelverk har i hög grad påverkat&lt;br&gt;utformningen av de bestämmelser om handlingsoffentlighet som senare&lt;br&gt;har antagits av EU:s övriga institutioner och organ. Det finns anledning&lt;br&gt;anta att även den rättsakt som nu skall utarbetas kommer att tjäna som&lt;br&gt;förebild för andra institutioner och för EU-organen, när de reviderar sina&lt;br&gt;regler om handlingsoffentlighet eller utformar nya sådana regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar synpunkten att enhetliga regler skall gälla också i&lt;br&gt;medlemsstaterna tar regeringen avstånd från den tanken. Under&lt;br&gt;regeringskonferensen var det också ett ovillkorligt svenskt krav att regler&lt;br&gt;inte fick beslutas som innebar ingrepp i den svenska&lt;br&gt;offentlighetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliga register&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det svenska förslaget till fördragstext som lades fram i&lt;br&gt;regeringskonferemsen skulle det i fördraget slås fast att rättsakten enligt&lt;br&gt;artikel 191a EG-fördraget skall föreskriva att institutionerna har en&lt;br&gt;skyldighet att registrera sina handlingar i offentliga register. Detta blev&lt;br&gt;inte en del av förhandlingsresultatet. Det bör emellertid framhållas att&lt;br&gt;denna fråga inte står och faller med en fördragsreglering. Det finns i&lt;br&gt;fördragstexten inte något som hindrar införandet av offentliga register.&lt;br&gt;Sverige kommer att göra offentliga register till en huvudfråga när&lt;br&gt;rättsakten enligt artikel 191a skall utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarfriheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser påtalar behovet av meddelarfrihet för anställda vid&lt;br&gt;EG:s institutioner och organ. Sverige tog upp frågan om meddelarfrihet i&lt;br&gt;böljan av regeringskonferensen men fick ringa stöd från övriga&lt;br&gt;medlemsstater. De svenska ansträngningarna koncentrerades därför under&lt;br&gt;slutskedet av förhandlingarna på att få till stånd så gynnsamma regler om&lt;br&gt;handlingsoffentlighet som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det inte finns bestämmelser om meddelarfrihet för anställda&lt;br&gt;innebär dock inte att dessa helt saknar yttrandefrihet. Europeiska&lt;br&gt;ombudsmannen tar upp frågan om tjänstemännens yttrandefrihet i ett&lt;br&gt;beslut från november 1997 och pekar bl.a. på EG-domstolens praxis,&lt;br&gt;varav kan utläsas att Europakonventionens bestämmelser om&lt;br&gt;yttrandefrihet gäller också för anställda och att institutionernas&lt;br&gt;tjänsteföreskrifter inte får tolkas så att de strider mot denna&lt;br&gt;grundläggande rättighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan också nämnas Europadomstolens dom den 27&lt;br&gt;mars 1996 i fallet Goodwin mot Storbritannien, vari domstolen slår fast&lt;br&gt;journalisters rätt att skydda sina källor. Även om det på senare tid således&lt;br&gt;har skett en viss utveckling i positiv riktning, anser regeringen det&lt;br&gt;naturligtvis önskvärt att stärka öppenheten på detta område och avser att&lt;br&gt;även i framtiden verka för att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Grundläggande rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen är&lt;br&gt;av grundläggande betydelse för samarbetet inom EU. Medlemsstaterna&lt;br&gt;har på olika sätt och i olika sammanhang givit uttryck för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda har medlemsstaterna i ingressen till Europeiska enhetsakten&lt;br&gt;den 17 och 28 februari 1986 uttalat att de är fast beslutna att verka&lt;br&gt;tillsammans för att främja demokratin på grundval av de grundläggande&lt;br&gt;rättigheter som erkänns i medlemsstaternas konstitutioner och andra&lt;br&gt;lagar, i Europakonventionen samt i Europeiska sociala stadgan. I&lt;br&gt;ingressen till Unionsfördraget har medlemsstaterna vidare bekräftat den&lt;br&gt;vikt som de faster vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;rättsstatsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Unionsfördraget har de grundläggande rättigheternas betydelse&lt;br&gt;i samarbetet inom EU också kommit att fördragsfastas i artikel F. Av&lt;br&gt;artikel F.l framgår att medlemsstaternas styrelseformer bygger på&lt;br&gt;demokratiska principer. Enligt artikel F.2 i Unionsfördraget skall unionen&lt;br&gt;som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de&lt;br&gt;grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen&lt;br&gt;och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella&lt;br&gt;traditioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga medlemsstater är anslutna till Europakonventionen. Frågan&lt;br&gt;om EG:s anslutning till konventionen har länge diskuterats inom&lt;br&gt;gemenskapen. Frågan huruvida en sådan anslutning är förenlig med EG-&lt;br&gt;fördraget har också underställts EG-domstolen enligt artikel 228.6 i EG-&lt;br&gt;fördraget. EG-domstolen fann emellertid i sitt yttrande den 28 mars 1996&lt;br&gt;i mål 0-2/94 att en sådan anslutning av EG som organisation inte var&lt;br&gt;möjlig enligt fördraget i dess nuvarande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under regeringskonferensen diskuterades frågan om fördragsändringar&lt;br&gt;som skulle göra det möjligt för gemenskapen att ansluta sig till&lt;br&gt;Europakonventionen. Sverige stödde för sin del en sådan ordning.&lt;br&gt;Medlemsstaterna kunde emellertid inte enas om en sådan möjlighet.&lt;br&gt;Däremot kunde enighet vinnas om förstärkningar av de grundläggande&lt;br&gt;rättigheterna i fördraget. Det gäller de grundläggande principerna som&lt;br&gt;unionen bygger på och kraven på medlemsstaterna i unionen i detta i&lt;br&gt;hänseende, EG-domstolens kontroll av dessa principer samt åtgärder mot&lt;br&gt;diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.1 Gemensamma principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: De gemensamma principer som unionen bygger&lt;br&gt;på, nämligen principerna om frihet, demokrati och respekt för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt&lt;br&gt;rättsstatsprincipen kommer till uttryck i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En europeisk stat som ansöker om medlemskap i unionen måste&lt;br&gt;respektera dessa principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat som allvarligt och ihållande åsidosätter dessa&lt;br&gt;principer skall kunna bli föremål för suspensionsåtgärder, vilka&lt;br&gt;innebär att vissa rättigheter i fördragen, inbegripet rösträtten i rådet,&lt;br&gt;tillfälligt upphävs för den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har behandlat frågan har&lt;br&gt;uttalat sig positivt om fördragsändringarna i denna del. En del&lt;br&gt;remissinstanser, bl.a. Svenska kyrkans församlingsnämnd och Amnesty&lt;br&gt;International Svenska sektionen beklagar att enighet inte kunde vinnas&lt;br&gt;när det gäller möjligheterna att ansluta EG till Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 36 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU 13 s. 47 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionen och medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har redovisats i det föregående har medlemsstaterna i ingressen till&lt;br&gt;Unionsfördraget bekräftat att de faster vikt vid principerna om frihet,&lt;br&gt;demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen. Under regeringskonfe-&lt;br&gt;rensen enades man om att dessa principer skulle komma till uttryck i&lt;br&gt;fördraget och inte bara som principer som är gemensamma för&lt;br&gt;medlemsstaterna, utan också som principer som unionen bygger på.&lt;br&gt;Enligt artikel 1.8 a i Amsterdamfördraget skall en bestämmelse av denna&lt;br&gt;innebörd tas in i artikel F. 1 i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna ändring av artikel F kommer dessa grundläggande&lt;br&gt;gemensamma principer till tydligt uttryck i Unionsfördraget som utgör&lt;br&gt;själva grundvalen för samarbetet inom EU. Därmed skapas också en&lt;br&gt;plattform för att vidta åtgärder mot en medlemsstat som inte respekterar&lt;br&gt;dessa principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om medlemskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som enda villkor för ansökan om medlemskap i unionen gäller enligt&lt;br&gt;artikel O i Unionsfördraget att den ansökande staten är europeisk. Som&lt;br&gt;en konsekvens av den överenskomna ändringen av artikel F. 1 och för att&lt;br&gt;ytterligare markera vikten av de grundläggande principer som unionen&lt;br&gt;bygger på och som är gemensamma för medlemsstaterna, enades&lt;br&gt;medlemsstaterna i regeringskonferensen om att som villkor för ansökan&lt;br&gt;om medlemskap skall gälla att ansökarstaten respekterar de gemensamma&lt;br&gt;grundläggande principerna i artikel F.l. Det sker genom artikel 1.15 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att det i fördraget formellt slås fast att en europeisk&lt;br&gt;stat som inte respekterar de grundläggande principerna inte heller kan bli&lt;br&gt;medlem av unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Suspension&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reflektionsgruppen konstaterade i sin slutrapport att det, särskilt mot&lt;br&gt;bakgrund av den förestående utvidgningen, fanns ett angeläget behov av&lt;br&gt;att tillförsäkra att de mänskliga rättigheterna uppfylldes både i&lt;br&gt;relationerna mellan unionen och dess medlemsstater och i relationerna&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna och enskilda individer. En majoritet inom&lt;br&gt;gruppen ansåg att bestämmelser borde införas som medgav sanktioner&lt;br&gt;mot en medlemsstat som begår allvarliga och upprepade brott mot&lt;br&gt;mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen anslöt sig till de tankegångar som i denna del&lt;br&gt;hade förts fram av reflektionsgruppen. I linje med vad som&lt;br&gt;medlemsstaterna kom överens om när det gäller att fördragsfästa de&lt;br&gt;grundläggande gemensamma principerna och kraven på respekt för&lt;br&gt;dessa principer när det gäller ansökan om medlemskap (artiklarna F och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O i Unionsfördraget), enades man om att införa en möjlighet att upphäva&lt;br&gt;vissa rättigheter som enligt Maastricht- och EG-fÖrdragen tillkommer en&lt;br&gt;medlemsstat. Förfarandet regleras i en ny artikel i Unionsfördraget,&lt;br&gt;artikel F 1, och i en ny artikel i EG-fÖrdraget, artikel 236, som införs&lt;br&gt;genom artikel 1.9 respektive artikel 2.57 i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter de principer&lt;br&gt;som unionen bygger på enligt artikel F.l i Unionsfördraget, kan rådet&lt;br&gt;besluta om att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som&lt;br&gt;medlemsstaten har med anledning av medlemskapet i unionen. Rösträtten&lt;br&gt;i rådet ingår bland de rättigheter som tillfälligt kan upphävas. En sådan&lt;br&gt;sanktion förutsätter två olika beslut som båda skall fattas av rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första beslutet skall fastställa att en medlemsstat allvarligt och&lt;br&gt;ihållande åsidosätter de principer som unionen bygger på. Rådet skall vid&lt;br&gt;detta beslut bestå av stats- eller regeringscheferna för övriga&lt;br&gt;medlemsstater som fattar beslutet med enhällighet. Innan rådet fattar sitt&lt;br&gt;beslut skall samtycke inhämtas från Europaparlamentet. Det andra&lt;br&gt;beslutet skall avse själva suspensionsåtgärden, dvs. åtgärden att tillfälligt&lt;br&gt;upphäva vissa rättigheter. Detta beslut fattar rådet med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet utan krav på särskild sammansättning. Rådet skall då det fattar&lt;br&gt;sitt beslut beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande&lt;br&gt;kan få for fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter.&lt;br&gt;Rådet kan även fatta beslut med kvalificerad majoritet om att ändra eller&lt;br&gt;upphäva tidigare suspensionsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets beslut innebär inte att den ifrågavarande statens medlemskap i&lt;br&gt;unionen tillfälligt upphävs utan tvärtom anges det särskilt i de nya&lt;br&gt;artiklarna att statens skyldigheter enligt respektive fördrag under alla&lt;br&gt;omständigheter skall fortsätta att vara bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.2 EG-domstolens kontroll av institutionerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: EG-domstolen får uttrycklig behörighet att pröva&lt;br&gt;frågor om institutionerna respekterar de grundläggande rättigheterna i&lt;br&gt;sin verksamhet. Detta skall gälla också inom ramen for samarbetet i&lt;br&gt;tredje pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i frågan,&lt;br&gt;nämligen Svenska kyrkans församlingsnämnd, Kristdemokratiska&lt;br&gt;Kvinnoförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges&lt;br&gt;Frikyrkosamråd och Sveriges Kristna råd, är positiva till&lt;br&gt;fördragsändringarna i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13, s. 47 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Som har redovisats i det föregående (se&lt;br&gt;avsnitt 9.2) skall unionen enligt artikel F.2 i Unionsfördraget som&lt;br&gt;allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande&lt;br&gt;rättigheterna såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de&lt;br&gt;följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln är en kodifiering av den praxis som EG-domstolen hade&lt;br&gt;utvecklat innan Unionsfördraget hade undertecknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel F.2 tar sikte på gemenskapsrätten, dvs. på rättsakterna i första&lt;br&gt;pelaren. EG-domstolen skall enligt artikel 164 i EG-fördraget säkerställa&lt;br&gt;att lag och rätt följs vid tolkningen och tillämpningen av fördraget. I&lt;br&gt;övrigt har EG-domstolen behörighet i vissa fall när det gäller tolkningen&lt;br&gt;och tillämpningen av vissa konventioner inom ramen för samarbetet i&lt;br&gt;tredje pelaren. Detta följer av artikel L jämfört med artikel K 3.2 sista&lt;br&gt;stycket i Unionsfördraget i dess nuvarande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget utvidgas EG-domstolens behörighet till&lt;br&gt;att omfatta vissa andra beslut och konventioner i tredje pelaren (se avsnitt&lt;br&gt;5.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring av artikel L i Unionsfördraget blir EG-domstolen&lt;br&gt;behörig att tolka och tillämpa artikel F.2 också på institutionernas&lt;br&gt;verksamhet inom ramen för samarbetet i tredje pelaren där EG-domstolen&lt;br&gt;är behörig enligt fördraget. Artikel L i Unionsfördraget ändras genom&lt;br&gt;artikel 1.13 i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att det uttryckligen fastställs att EG-domstolen får&lt;br&gt;behörighet att pröva om institutionerna respekterar de grundläggande&lt;br&gt;rättigheterna vid tolkningen och tillämpningen inte bara av&lt;br&gt;gemenskapsrätten, utan även andra beslut som enligt fördragen kan&lt;br&gt;komma under EG-domstolens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.3 Åtgärder mot diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Rådet skall inom ramen för de befogenheter som&lt;br&gt;fördraget ger gemenskapen få vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa&lt;br&gt;diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller&lt;br&gt;övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i denna del&lt;br&gt;är positiva eller har inte framfört någon erinran. Bland dessa märks&lt;br&gt;särskilt Diskrimineringsombudsmannen, Handikappombudsmannen,&lt;br&gt;Handikappinstitutet, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet, Svenska&lt;br&gt;kyrkans församlingsnämnd, Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges&lt;br&gt;Kristna råd, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och&lt;br&gt;Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. Rädda Barnen anser inte att&lt;br&gt;ordet ålder garanterar ett erkännande av barn och ungdomar som en&lt;br&gt;distinkt grupp med specifika behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 43 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU 13 s. 47 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Som har redovisats i det föregående kunde&lt;br&gt;medlemsstaterna inte enas om att i fördraget införa en möjlighet för&lt;br&gt;gemenskapen att ansluta sig till Europakonventionen. Under&lt;br&gt;regeringskonferensen diskuterades i stället, förutom de förut redovisade&lt;br&gt;frågorna, frågan att införa bestämmelser om diskrimineringsförbud med&lt;br&gt;artikel 14 i Europakonventionen som förebild. Denna artikel i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionen innehåller inte ett generellt förbud mot Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;diskriminering. Förbudet är begränsat till de i konventionen och dess&lt;br&gt;tilläggsprotokoll garanterade fri- och rättigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna kunde inte enas om något sådant&lt;br&gt;diskrimineringsförbud i fördraget. Med hänsyn till det&lt;br&gt;diskrimineringsförbud som redan finns i Europakonventionen och att&lt;br&gt;risken för att gemenskapen därigenom skulle kunna få generell&lt;br&gt;kompetens på området, stödde regeringen inte heller förslag i den&lt;br&gt;riktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad medlemsstaterna däremot kunde enas om var att ge rådet en&lt;br&gt;möjlighet att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering.&lt;br&gt;Genom artikel 2.7 i Amsterdamfördraget införs sålunda en ny artikel,&lt;br&gt;artikel 6a, i EG-fördraget som innebär att rådet kan vidta lämpliga&lt;br&gt;åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt&lt;br&gt;ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell&lt;br&gt;läggning. Sådana åtgärder får emellertid bara vidtas inom ramen för de&lt;br&gt;befogenheter som fördraget ger gemenskapen, dvs. inom ramen för redan&lt;br&gt;existerande samarbetsområden i gemenskapen. Det innebär att sådana&lt;br&gt;åtgärder inte får vidtas generellt, utan bara på områden där gemenskapen&lt;br&gt;redan har kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder enligt den nya artikeln 6a i EG-fördraget skall beslutas&lt;br&gt;enhälligt av rådet på förslag av kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.4 Övriga frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: &amp;nbsp;Regeringskonferensen antog gemensamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förklaringar om avskaffandet av dödsstraffet, om religiösa&lt;br&gt;sammanslutningar m.m. och om personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Handikappombudsmannen och Rädda Barnen har&lt;br&gt;velat fästa uppmärksamheten på barnets rättigheter. Rädda Barnen&lt;br&gt;framhåller särskilt att bamperspektivet saknas i det nya fördraget.&lt;br&gt;Amnesty International Svenska sektionen välkomnar att det i den&lt;br&gt;gemensamma förklaringen om avskaffandet av dödsstraffet noteras att&lt;br&gt;protokoll nr 6 till Europakonventionen har ratificerats av flertalet av EU:s&lt;br&gt;medlemsstater. Svenska kyrkans församlingsnämnd noterar med positivt&lt;br&gt;intresse förklaringen medan Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges&lt;br&gt;Kristna råd bl.a. anser att förklaringen endast till viss del svarar mot den&lt;br&gt;oro som ett antal kyrkor känner när det gäller att gemenskapens regelverk&lt;br&gt;inte skall påverka kyrkors och religiösa sammanslutningars rättsliga&lt;br&gt;ställning. Några remissinstanser har uttalat sig om den gemensamma&lt;br&gt;förklaringen om funktionshindrade personers behov.&lt;br&gt;Handikappombudsmannen menar att förklaringen kan öka&lt;br&gt;medvetenheten om och bidra till att förbättra situationen för människor&lt;br&gt;med funktionsnedsättning inom EU. Handikappinstitutet och&lt;br&gt;Kristdemokratiska Kvinnoförbundet ser positivt på förklaringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 43 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU 13 s. 45 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Under regeringskonferensen behandlades&lt;br&gt;också vissa andra områden med anknytning till frågan om grundläggande&lt;br&gt;rättigheter, t.ex. frågan om barnets rättigheter. Diskussionerna i&lt;br&gt;regeringskonferensen ledde emellertid inte till några fördragsändringar i&lt;br&gt;dessa delar (beträffande grundläggande sociala rättigheter inklusive&lt;br&gt;fackliga rättigheter se dock avsnitt 10.6). Däremot enades&lt;br&gt;medlemsstaterna om att anta gemensamma förklaringar på vissa&lt;br&gt;områden. Det gäller dödsstraff, religiösa sammanslutningar m.m. och&lt;br&gt;personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskaffandet av dödsstraffet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till artikel F.2 i Unionsfördraget erinrar medlemsstaterna&lt;br&gt;i regeringskonferensen i en gemensam förklaring (1) om att protokoll 6&lt;br&gt;till Europakonventionen föreskriver att dödsstraffet skall avskaffas. Man&lt;br&gt;noterar vidare att dödsstraffet har avskaffats i de flesta av unionens&lt;br&gt;medlemsstater och att det inte har använts i någon av dem sedan&lt;br&gt;protokollet undertecknades år 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Religiösa sammanslutningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam förklaring (11) anges att EU respekterar och inte ingriper&lt;br&gt;i kyrkors och religiösa sammanslutningars och samfunds ställning i&lt;br&gt;medlemsstaterna. Av förklaringen framgår även att unionen respekterar&lt;br&gt;filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer med funktionshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam förklaring (22) uttalar medlemsstaterna i konferensen att&lt;br&gt;när åtgärder utarbetas enligt artikel 100a i EG-fördraget skall&lt;br&gt;gemenskapens institutioner beakta funktionshindrade personers behov. I&lt;br&gt;sammanhanget kan erinras om den nya artikeln 6a i EG-fördraget enligt&lt;br&gt;vilken rådet ges möjlighet att besluta om åtgärder för att bekämpa&lt;br&gt;diskriminering på grund av funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Unionsmedborgarskapet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I EG-fördraget klargörs att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det&lt;br&gt;nationella medborgarskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije unionsmedborgare skall skriftligen kunna vända sig till EG:s&lt;br&gt;institutioner, ombudsmannen eller till Regionkommittén och&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén på något av gemenskapsspråken&lt;br&gt;och få svar på samma språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bara två remissinstanser har uttalat sig i denna&lt;br&gt;del. Rädda Barnen anser att ett tillägg borde ha gjorts i artikel 8 i EG-&lt;br&gt;fördraget som förklarar att barn skall ha samma rättigheter som andra&lt;br&gt;unionsmedborgare, med undantag av de rättigheter som enligt lag&lt;br&gt;förbehålls myndiga personer. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet&lt;br&gt;menar att unionsmedborgarbegreppet behöver stärkas ytterligare och att&lt;br&gt;svenska folket behöver få bättre information om vad det innebär att vara&lt;br&gt;unionsmedborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionsmedborgarskapets betydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Unionsfördraget infördes ett unionsmedborgarskap. Enligt&lt;br&gt;nuvarande artikel 8 i EG-fördraget skall vaije medborgare i en&lt;br&gt;medlemsstat vara unionsmedborgare och ha de rättigheter och&lt;br&gt;skyldigheter som föreskrivs i fördraget (artiklarna 8a-8e). Bland&lt;br&gt;rättigheterna märks rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet och vid&lt;br&gt;kommunala val i den medlemsstat där unionsmedborgaren är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att unionsmedborgarskapet inte på något sätt ersätter det nationella&lt;br&gt;medborgarskapet är klart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av de problem som hade uppstått i Danmark i samband&lt;br&gt;med ratifikationen av Unionsfördraget, avgavs vid Europeiska rådets&lt;br&gt;möte i Edinburgh år 1992 en förklaring när det gäller&lt;br&gt;unionsmedborgarskapet. I denna bekräftas att unionsmedborgarskapet&lt;br&gt;inte ersätter det nationella medborgarskapet och att de rättigheter som&lt;br&gt;följer med unionsmedborgarskapet gäller utöver de rättigheter som följer&lt;br&gt;av det nationella medborgarskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under regeringskonferensen kom frågan upp om att i fördraget&lt;br&gt;förtydliga innebörden av unionsmedborgarskapet. Medlemsstaterna&lt;br&gt;enades om ett sådant förtydligande i artikel 8.1, enligt vilket&lt;br&gt;unionsmedborgarskapet kompletterar och inte ersätter det nationella&lt;br&gt;medborgarskapet. Förtydligandet genomförs genom artikel 2.9 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget. Det innebär inte någon ändring i sak i förhållande&lt;br&gt;till vad som nu gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att använda varje gemenskapsspråk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutskedet av regeringskonferensen lades det fram ett förslag om att i&lt;br&gt;fördraget slå fast att vaije unionsmedborgare har rätt att använda vilket&lt;br&gt;som helst av de elva gemenskapsspråken vid skriftväxling med EG:s&lt;br&gt;institutioner, ombudsmannen, Regionkommittén och Ekonomiska och&lt;br&gt;sociala kommittén och att få svar på samma språk. Medlemsstaterna&lt;br&gt;enades om att till artikel 8d i EG-fördraget lägga ett stycke med denna&lt;br&gt;innebörd. Det sker genom artikel 2.11 i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Dataskydd för personuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: EG:s institutioner och organ skall tillämpa samma&lt;br&gt;gemenskapsregler om skydd för enskilda som medlemsstaterna när det&lt;br&gt;gäller behandlingen av personuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det är bara Datainspektionen som har yttrat sig&lt;br&gt;över fordraget i denna del. Datainspektionen välkomnar den nya&lt;br&gt;bestämmelsen om att regler om skydd for enskilda vid behandling av&lt;br&gt;personuppgifter skall vara tillämplig även på institutioner och organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Europaparlamentet och rådet antog den 24&lt;br&gt;oktober 1995 ett direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med&lt;br&gt;avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av&lt;br&gt;sådana uppgifter. Direktivet reglerar all automatiserad behandling av&lt;br&gt;personuppgifter och manuell behandling av personregister.&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet i sin lagstiftning senast&lt;br&gt;den 24 oktober 1998. Regeringen har i prop. 1997/98:44&lt;br&gt;Personuppgiftslag lagt fram förslag om genomförande av direktivet i&lt;br&gt;svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av motsvarande dataskydd inom EG:s institutioner och organ&lt;br&gt;diskuterades under regeringskonferensen. Medlemsstaterna enades om att&lt;br&gt;införa en ny artikel i EG-fördraget om detta. Resultatet blev artikel 213b&lt;br&gt;(artikel 2.54 i Amsterdamfördraget) som innebär att&lt;br&gt;gemenskapsrättsakter om skydd för enskilda när det gäller behandling av&lt;br&gt;och fri rörlighet för personuppgifter även skall tillämpas på EG:s&lt;br&gt;institutioner och organ från och med den 1 januari 1999. Artikeln&lt;br&gt;föreskriver också att det skall inrättas ett oberoende tillsynsorgan som&lt;br&gt;skall övervaka att gemenskapsrättsaktema även tillämpas på&lt;br&gt;gemenskapens institutioner och organ. Detta organ skall vid behov också&lt;br&gt;kunna anta andra för ändamålet relevanta bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Samarbetet inom EG (första pelaren)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär förändringar när det gäller samarbetet i&lt;br&gt;första pelaren. Gemenskapssamarbetet i första pelaren får en starkare&lt;br&gt;inriktning på sådana frågor och problem som människor möter i&lt;br&gt;vardagen. Detta är helt i enlighet med Sveriges förslag och ståndpunkter i&lt;br&gt;regeringskonferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna som rör det konkreta samarbetet inom första&lt;br&gt;pelaren innebär att ytterligare beslutanderätt överlåts till EG. Detta sker&lt;br&gt;främst genom att de samarbetsområden som är av omedelbar betydelse&lt;br&gt;för den fria rörligheten för personer flyttas från det mellanstatliga&lt;br&gt;samarbetet om inrikes- och rättsliga frågor i tredje pelaren till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemenskapssamarbetet i första pelaren. De samarbetsområden som berörs Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;är yttre gränskontroller, asyl och invandring samt civilrättsligt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföringen av de aktuella samarbetsområdena syftar till att genomföra&lt;br&gt;den fria rörligheten för personer inom unionen. Att detta grundläggande&lt;br&gt;mål för unionen nu kan genomföras är en viktig reform. Detta sker på ett&lt;br&gt;sätt som uppfyller den för nordiskt vidkommande nödvändiga&lt;br&gt;förutsättningen att den nordiska passfriheten kan bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl och invandring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelserna om asyl och invandring får gemenskapen&lt;br&gt;befogenheter att besluta om bestämmelser av minimikaraktär. En grund i&lt;br&gt;fördraget införs också för att besluta om s.k. bördefördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett protokoll om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater anges&lt;br&gt;situationer där asylansökningar från medborgare i andra medlemsstater&lt;br&gt;skall prövas i sak. Protokollet inskränker inte Genévekonventionens&lt;br&gt;bestämmelser. Det kommer inte att föranleda någon ändring av de regler&lt;br&gt;som gäller för prövning av asylansökningar i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civilrättsliga frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär att gemenskapen får nya befogenheter inom&lt;br&gt;det civilrättsliga området. Dessa är noga definierade och gäller bara&lt;br&gt;åtgärder som har gränsöverskridande följder och som är nödvändiga för&lt;br&gt;att den inre marknaden skall fungera. Åtgärderna skall inte hindra någon&lt;br&gt;medlemsstat från att tillämpa sina konstitutionella bestämmelser om&lt;br&gt;tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier. De svenska regler av&lt;br&gt;civilprocessrättslig natur som finns i tryckfrihetsförordningen och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen berörs således inte av att dessa frågor förs över&lt;br&gt;till gemenskapssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget införs nya bestämmelser om sysselsättning.&lt;br&gt;Det är en viktig svensk förhandlingsframgång. Målet om en hög&lt;br&gt;sysselsättning kommer till kraftigare uttryck i fördragen. En ny avdelning&lt;br&gt;i EG-fördraget innehåller bestämmelser som skapar en fast grund för ett&lt;br&gt;strukturerat samarbete på området. Samtidigt slås fast att huvudansvaret&lt;br&gt;för sysselsättningspolitiken ligger kvar hos medlemsstaterna.&lt;br&gt;Medlemsstaternas nationella politik skall samordnas. Rådet skall&lt;br&gt;fastställa särskilda sysselsättningspolitiska riktlinjer. Rådet skall också&lt;br&gt;övervaka hur länderna efterlever riktlinjerna och vid behov avge&lt;br&gt;rekommendationer till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån ett miljöperspektiv innebär Amsterdamfördraget en mycket&lt;br&gt;betydelsefull utveckling av de grundläggande principerna för EU:s&lt;br&gt;politik. Hållbar utveckling slås fast som ett övergripande mål för hela EU&lt;br&gt;och kravet på att integrera miljöaspekter i den politik som bedrivs på&lt;br&gt;andra områden lyfts fram. Samtidigt som förutsättningarna förbättras för&lt;br&gt;den gemensamma miljöpolitiken och kraven på gemenskapen att beakta&lt;br&gt;miljökraven skärps, förstärks också den s.k. miljögarantin. Det görs klart&lt;br&gt;att miljögarantin ger en rätt för medlemsstaterna att införa nya&lt;br&gt;bestämmelser också på områden som har harmoniserats genom en&lt;br&gt;rättsakt. För att miljögarantin inte skall kunna missbrukas och medföra&lt;br&gt;skada för den inre marknaden har ramarna för tillämpningen preciserats&lt;br&gt;noga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet mellan kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktiga svenska förhandlingsmålet att förstärka&lt;br&gt;jämställdhetsfrågomas ställning i EU-samarbetet tillgodoses i mycket&lt;br&gt;stor utsträckning genom Amsterdamfördraget. Jämställdhet mellan&lt;br&gt;kvinnor och män blir ett grundläggande mål som även skall genomsyra&lt;br&gt;all unionens politik. Gemenskapen får en uttrycklig befogenhet att vidta&lt;br&gt;åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män på&lt;br&gt;arbetsmarknaden och när det gäller rätten till lika lön. Regler införs också&lt;br&gt;som innebär att positiv särbehandling som ett medel för att uppnå&lt;br&gt;jämställdhet uttryckligen tillåts. Positiv särbehandling skall inte anses&lt;br&gt;strida mot principen om likabehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt svenskt förhandlingsmål uppfylls genom förstärkningar av&lt;br&gt;EG-fördragets regler om konsumentskydd. Gemenskapens befogenhet att&lt;br&gt;vidta åtgärder särskilt för att tillvarata konsumenternas intressen&lt;br&gt;förtydligas. Konsumentpolitiken som ett självständigt politikområde blir&lt;br&gt;därmed tydligare inom gemenskapssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala frågor och folkhälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s politik på det sociala området blir genom Amsterdamfördraget ett&lt;br&gt;intresse fullt ut för samtliga medlemsstater genom att bestämmelserna i&lt;br&gt;avtalet om socialpolitik blir en del av EG-fördraget. Betydelsen av de&lt;br&gt;fackliga rättigheterna lyfts fram särskilt genom hänvisningar till&lt;br&gt;Europarådets och EG:s sociala stadgor. Gemenskapen får befogenhet att&lt;br&gt;besluta om programsamarbete för att bekämpa social utslagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också grunden för gemenskapens politik på folkhälsoområdet&lt;br&gt;förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt protokoll till EG-fördraget slås fast att gemenskapen och&lt;br&gt;medlemsstaterna skall ta hänsyn till djurens välbefinnande vid&lt;br&gt;utformningen av sin politik inom relevanta områden. Därmed tas ett steg&lt;br&gt;bort från synen på djur som enbart varor i jordbruket, helt i enlighet med&lt;br&gt;det synsätt som råder i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio och TV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett protokoll om radio och TV i allmänhetens tjänst ges stöd för det&lt;br&gt;svenska systemet med TV-avgifter för att finansiera bl.a. Sveriges&lt;br&gt;Television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Fri rörlighet för personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten för personer är en av grundstenarna i EG:s regelverk&lt;br&gt;för den inre marknaden, tillsammans med den fria rörligheten för varor,&lt;br&gt;tjänster och kapital. Den fria rörligheten för personer har i huvudsak&lt;br&gt;förverkligats vad gäller gemensam arbetsmarknad, fri etableringsrätt,&lt;br&gt;erkännande av utbildningar m.m. Däremot har kontrollen av personer vid&lt;br&gt;gränserna mellan medlemsstaterna inte avskaffats, och EU har således&lt;br&gt;ännu inte blivit ett område utan gränser så som tanken var att den skulle&lt;br&gt;bli genom de ändringar i EG-fördraget som gjordes genom Europeiska&lt;br&gt;enhetsakten år 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med Unionsfördraget blev samarbetet mellan medlemsstaterna i&lt;br&gt;rättsliga och inrikes frågor formellt ett av EU:s samarbetsområden, den&lt;br&gt;s.k. tredje pelaren. Enligt avdelning VI i Unionsfördraget omfattar detta&lt;br&gt;samarbete följande områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- asylpolitik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- regler för personers överskridande av medlemsstaternas yttre gränser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- invandringspolitik och politik mot medborgare i tredje land i vissa&lt;br&gt;avseenden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kampen mot narkotikamissbruk och bedrägerier i internationell skala,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- civilrättsligt samarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- straffrättsligt samarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tullsamarbete samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- polissamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Unionsfördraget är det huvudsakliga syftet med samarbetet i&lt;br&gt;tredje pelaren att - med bibehållen säkerhet och trygghet för&lt;br&gt;medborgarna - främja EU:s mål om fri rörlighet för personer. Till sin&lt;br&gt;natur är detta samarbete mellanstatligt och omfattas alltså inte av&lt;br&gt;gemenskapsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskonferensen kom det nuvarande samarbetet i rättsliga och&lt;br&gt;inrikes frågor enligt avdelning VI i Unionsfördraget efter hand att&lt;br&gt;behandlas i ett sammanhang under rubriken Ett gradvis inrättande av ett&lt;br&gt;område med frihet, säkerhet och rättvisa. Denna formulering har också&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flutit in i det nya fördraget, se t.ex. fjärde strecksatsen i artikel B i&lt;br&gt;Unionsfördraget om unionens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har varit en utbredd uppfattning bland medlemsstaterna att&lt;br&gt;samarbetet på det rättsliga och inrikes området inte har fungerat&lt;br&gt;tillräckligt bra. En orsak till det har ansetts vara den mellanstatliga&lt;br&gt;karaktären av samarbetet som i många fall har krävt såväl enhällighet för&lt;br&gt;beslut som efterföljande ratifikation av medlemsstaterna. Detta till&lt;br&gt;skillnad mot gemenskapssamarbetet i första pelaren, där ju i de flesta fall&lt;br&gt;beslut fattas med kvalificerad majoritet och där det nationella&lt;br&gt;genomförandet av besluten, i den mån detta alls behövs, skall ske inom&lt;br&gt;viss bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsarbetet kanaliserades därför redan i ett relativt tidigt skede&lt;br&gt;till tre huvudfåror, samtliga med syftet att effektivisera samarbetet i&lt;br&gt;rättsliga och inrikes frågor, nämligen att till EG-fördraget (första pelaren)&lt;br&gt;flytta vissa frågor som i dag behandlas i tredje pelaren, att ändra&lt;br&gt;förutsättningarna för samarbetet i de frågor som blir kvar i tredje pelaren&lt;br&gt;samt att föra in det s.k. Schengensamarbetet i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslutade fördragsändringarna innehåller också motsvarande tre&lt;br&gt;huvuddelar, nämligen dels en ny avdelning som förs in i EG-fördraget&lt;br&gt;(som avdelning Illa) med bestämmelser om yttre gränskontroller, fri&lt;br&gt;rörlighet för personer, asyl och invandring samt samarbete i civilrättsliga&lt;br&gt;frågor (se avsnitten 10.1.2-10.1.4), dels nya regler för polis- och&lt;br&gt;tullsamarbetet och samarbetet i straffrättsliga frågor i tredje pelaren (se&lt;br&gt;avsnitten 12.1.2-12.1.3), dels att det s.k. Schengensamarbetet genom ett&lt;br&gt;särskilt protokoll (B.2) integreras i EU (se avsnitt 12.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.1 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Under rubriken Visering, asyl, invandring och&lt;br&gt;annan politik som rör fri rörlighet för personer förs en ny avdelning in&lt;br&gt;i EG-fördraget. För Irlands och Storbritanniens respektive Danmarks&lt;br&gt;deltagande i samarbetet enligt den nya avdelningen skall särskilda&lt;br&gt;regler gälla. Syftet med samarbetet är att gradvis upprätta ett område&lt;br&gt;med frihet, säkerhet och rättvisa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma detta skall rådet enligt den nya avdelningen i&lt;br&gt;EG-fördraget besluta om åtgärder som syftar till att säkerställa fri&lt;br&gt;rörlighet för personer i enlighet med artikel 7a i EG-fördraget, besluta&lt;br&gt;om åtgärder i fråga om asyl och invandring och besluta om åtgärder&lt;br&gt;som rör civilrättsligt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att dessa samarbetsområden förs över från det&lt;br&gt;mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till gemenskapssamarbetet i&lt;br&gt;första pelaren kommer de institutionella reglerna i EG-fördraget att&lt;br&gt;gälla på dessa områden med de för EG sedvanliga beslutsinstrumenten&lt;br&gt;och beslutsformerna. Under en övergångstid om fem år gäller dock att&lt;br&gt;alla beslut skall fattas med enhällighet och att kommissionens&lt;br&gt;initiativrätt skall delas med medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att överflyttningen av&lt;br&gt;samarbetsområden från tredje till första pelaren är positiv, bl.a. därför att&lt;br&gt;detta innebär att majoritetsbeslut blir möjliga på dessa områden. Positiva&lt;br&gt;till en sådan överflyttning är också Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges&lt;br&gt;Kristna råd. Också Amnesty International Svenska sektionen ser positivt&lt;br&gt;på denna utveckling och åberopar därvid särskilt de fördelar som det&lt;br&gt;innebär att EG-domstolen får behörighet på dessa områden och att&lt;br&gt;Europaparlamentets inflytande ökar, vilket medför bättre juridisk och&lt;br&gt;demokratisk kontroll. Liknande synpunkter framförs också av Svenska&lt;br&gt;kyrkans församlingsnämnd. Enligt Grossistförbundet Svensk Handel kan&lt;br&gt;den fria rörligheten för personer, dvs. borttagandet av personkontroller&lt;br&gt;vid de inre gränserna, medföra en rörligare och effektivare europeisk&lt;br&gt;arbetsmarknad. Samtidigt påpekas att det förhållandet att Storbritannien&lt;br&gt;och Irland står utanför detta samarbete kan orsaka problem för en väl&lt;br&gt;fungerande inre marknad för tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 102 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 118 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Genom Amsterdamfördraget (artikel 2.15)&lt;br&gt;förs frågorna om asyl, invandring och gränskontroll över till samarbetet i&lt;br&gt;första pelaren. Överföringen omfattar emellertid inte bara dessa&lt;br&gt;ämnesområden, utan också det civilrättsliga samarbetet. Förutom att&lt;br&gt;dessa frågor i framtiden kommer att behandlas i den sedvanliga&lt;br&gt;institutionella ramen i första pelaren görs målen för samarbetet tydligare&lt;br&gt;och dessutom har en tidsgräns angivits för att genomföra åtgärder på&lt;br&gt;området. Till dess att gemensamma beslut har fattats står det naturligtvis&lt;br&gt;medlemsstaterna fritt att reglera dessa frågor på det sätt som respektive&lt;br&gt;land finner lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna införs i en ny avdelning, avdelning Illa, i EG-&lt;br&gt;fördraget under rubriken Visering, asyl, invandring och annan politik&lt;br&gt;som rör fri rörlighet för personer. Det sker genom artikel 2.15 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya avdelningens inledande artikel, artikel 73i, skall rådet,&lt;br&gt;för att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa&lt;br&gt;åstadkomma följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Inom fem år efter ikraftträdandet besluta om åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;säkerställa fri rörlighet för personer i enlighet med artikel 7a i EG-&lt;br&gt;fördraget samtidigt som åtgärder vidtas i fråga om kontroller av yttre&lt;br&gt;gränser, asyl och invandring enligt vissa bestämmelser i artiklarna 73j&lt;br&gt;och 73k samt besluta om åtgärder för förebyggande och bekämpande&lt;br&gt;av brott enligt artikel K 3 e i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Besluta om andra åtgärder i fråga om asyl, invandring och skydd av&lt;br&gt;rättigheter för medborgare i tredje land enligt artikel 73k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Besluta om åtgärder som rör civilrättsligt samarbete enligt artikel 73m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Besluta om åtgärder för att förstärka det administrativa samarbetet&lt;br&gt;enligt artikel 73n.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Besluta om andra åtgärder som rör polissamarbete och straffrättsligt&lt;br&gt;samarbete enligt avdelning VI i Unionsfördraget (dvs. i tredje pelaren;&lt;br&gt;se avsnitt 12.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en gemensam förklaring (15) skall de åtgärder som rådet i&lt;br&gt;framtiden beslutar om - och som ersätter bestämmelser om avskaffandet&lt;br&gt;av kontroller vid de gemensamma gränserna som finns i&lt;br&gt;Schengenkonventionen - tillhandahålla minst samma nivå av säkerhet&lt;br&gt;och skydd som de bestämmelser i Schengenkonventionen som de&lt;br&gt;ersätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 731.1 har samarbetet i dessa frågor fått en klarare&lt;br&gt;inriktning. Vidare har en tidsgräns om fem år ställts upp för&lt;br&gt;genomförandet. Syftet med detta är att säkerställa att den fria rörligheten&lt;br&gt;för personer genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 731 första punkten stadgas att bestämmelserna i den nya&lt;br&gt;avdelningen Illa inte skall påverka medlemsstaternas ansvar för att&lt;br&gt;upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten. I en&lt;br&gt;gemensam förklaring (19) klargörs att medlemsstaterna därvid får ta&lt;br&gt;hänsyn till utrikespolitiska överväganden. Artikel 731 har sin&lt;br&gt;motsvarighet i nuvarande artikel K 2.2 i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en eller flera medlemsstater ställs infor en nödsituation som&lt;br&gt;kännetecknas av en plötslig inströmning av tredjelandsmedborgare, och&lt;br&gt;utan att det påverkar tillämpningen av första punkten, kan rådet enligt&lt;br&gt;artikel 731.2 med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen&lt;br&gt;besluta om tillfälliga åtgärder för en tid av högst sex månader till förmån&lt;br&gt;för den eller de berörda medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 73n anges att rådet har ett ansvar för att säkerställa ett väl&lt;br&gt;fungerande samarbete inom de områden som omfattas av den nya&lt;br&gt;avdelningen i EG-fördraget. Bakgrunden till denna bestämmelse är bl.a.&lt;br&gt;behovet av att underlätta arbetet med att efter hand besluta om&lt;br&gt;gemensamma åtgärder på de berörda områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.2 Gränskontroll och visering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Inom fem år efter Amsterdamfördragets&lt;br&gt;ikraftträdande skall rådet besluta åtgärder i syfte att säkerställa att det&lt;br&gt;inte förekommer någon kontroll av personer när de passerar inre&lt;br&gt;gränser och åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre&lt;br&gt;gränser, bl.a. förteckningar över länder vars medborgare är&lt;br&gt;undantagna från krav på visering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Röda Korset ser positivt på att EU skall&lt;br&gt;inrätta en s.k. positivlista över stater vars medborgare skall vara&lt;br&gt;undantagna från viseringstvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 102 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 118 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Vissa frågor om visering och yttre gränskontroll regleras&lt;br&gt;för närvarande i dels artiklarna 100c och lOOd i EG-fördraget, dels artikel&lt;br&gt;K 1 i Unionsfördraget. När Amsterdamfördraget träder i kraft upphör&lt;br&gt;artiklarna 100c och lOOd i EG-fördraget att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om visering har rådet, i enlighet med de nämnda Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;bestämmelserna i EG-fördraget, antagit förordning (EG) nr 2317/95 om&lt;br&gt;fastställande av de tredje länder vars medborgare måste ha visering när&lt;br&gt;de passerar medlemsstaternas yttre gränser (EGT L 234, 3.10.1995, s.l)&lt;br&gt;och förordning (EG) nr 1683/95 om en enhetlig utformning av&lt;br&gt;visumhandlingar (EGT L 164, 14.7.1995, s. 1). Vidare har rådet i&lt;br&gt;enlighet med Unionsfördraget beslutat en gemensam åtgärd om ett&lt;br&gt;system för visering vid flygplatstransitering (EGT L 63, 13.3.1996, s. 8)&lt;br&gt;och en gemensam åtgärd rörande resemöjligheter för skolelever från&lt;br&gt;tredje land bosatta i en medlemsstat (EGT L 327, 19.12.1994, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om personkontroll vid yttre gräns finns i dag ett utkast till en&lt;br&gt;konvention. Förhandlingarna har emellertid sedan länge gått i stå och&lt;br&gt;arbetet med konventionen, som föreslås ha sin rättsliga grund i&lt;br&gt;Unionsfördraget, kommer förmodligen heller inte att slutföras. För de&lt;br&gt;medlemsstater som för närvarande deltar i det s.k. Schengensamarbetet&lt;br&gt;finns dessutom bestämmelser om gränskontroller och visering i den&lt;br&gt;konvention som detta samarbete grundar sig på, dvs.&lt;br&gt;Schengensamarbetets tillämpningskonvention från år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Som förut har redovisats förs genom&lt;br&gt;Amsterdamfördraget frågor om gränskontroll och visering över till&lt;br&gt;samarbetet i första pelaren. I inledningen till artikel 73j föreskrivs att&lt;br&gt;rådet inom fem år från ikraftträdandet skall besluta om åtgärder på dessa&lt;br&gt;områden (punkterna 1-3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personkontroll vid inre gränser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 73j.l skall personkontroller vid inre gränser, dvs. vid&lt;br&gt;gränser mellan medlemsstaterna, avskaffas i enlighet med artikel 7a i&lt;br&gt;EG-fördraget. Personkontrollen skall avskaffas både för EU-medborgare&lt;br&gt;och tredjelandsmedborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har medlemsstaterna inte kunnat enas om tolkningen av&lt;br&gt;artikel 7a. Denna oenighet kvarstår i viss utsträckning och frågan har&lt;br&gt;lösts genom ett särskilt protokoll (B.3), som fogas till Unionsfördraget&lt;br&gt;och EG-fördraget. I protokollet regleras tillämpningen av vissa aspekter&lt;br&gt;av artikel 7a i EG-fördraget när det gäller Storbritannien och Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 1 respektive 2 i protokollet framgår att de inte förlorar rätten&lt;br&gt;att företa personkontroller vid sina gränser mot andra medlemsstater.&lt;br&gt;Denna punkt innebär att frågor kring tolkningen av artikel 7a nu kan&lt;br&gt;avföras från dagordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige deklarerade redan under medlemskapsförhandlingama att man&lt;br&gt;delade majoritetens tolkning av artikel 7a (då 8a). Den svenska&lt;br&gt;ståndpunkten har senare legat till grund för Sveriges deltagande i&lt;br&gt;Schengensamarbetet, vilket har lagts fast i ett anslutningsavtal som&lt;br&gt;undertecknades den 19 december 1996. Frågan om Sveriges anslutning&lt;br&gt;till Schengensamarbetet behandlas för närvarande i riksdagen (prop.&lt;br&gt;1997/98:42). När Amsterdamfördraget träder i kraft innebär artikel 73j. 1&lt;br&gt;att Sverige och de övriga Schengenstatema kommer att genomföra den&lt;br&gt;fria rörligheten inom ramen för EU (se avsnitt 12.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Passage av yttre gränser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Artikel 73j.2 skall rådet vidta åtgärder som rör passage av&lt;br&gt;medlemsstaternas yttre gränser. De åtgärder som rådet skall vidta är att&lt;br&gt;fastställa normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de&lt;br&gt;utför personkontroller samt regler för visering för vistelse upp till tre&lt;br&gt;månader (artikel 73j .2 a).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts finns i dag i tredje pelaren ett utkast till en konvention&lt;br&gt;rörande kontroll vid yttre gränser som ännu inte har färdigförhandlats.&lt;br&gt;Motsvarande regler finns i Schengenkonventionen och i andra delar av&lt;br&gt;Schengenregelverket. Enligt ett protokoll (C.8) skall bestämmelserna om&lt;br&gt;passage av yttre gränser inte påverka medlemsstaternas behörighet att&lt;br&gt;förhandla om och ingå avtal rörande gränskontroll med tredje land under&lt;br&gt;förutsättning att avtalen är förenliga med gemenskapslagstiftningen och&lt;br&gt;andra relevanta internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 73j.2 b föreskrivs att rådet skall fastställa regler för visering för&lt;br&gt;vistelser som inte är avsedda att vara mer än tre månader. Detta innebär&lt;br&gt;att den harmonisering av viseringspolitiken som har inletts med stöd av&lt;br&gt;artiklarna 100c och lOOd i EG-fördraget kommer att fortsätta.&lt;br&gt;Inriktningen blir att uppnå harmonisering inte bara i fråga om vilka&lt;br&gt;staters medborgare som måste ha visering utan också beträffande vilka&lt;br&gt;länders medborgare som skall vara undantagna från kravet på visering&lt;br&gt;vid passage av yttre gräns. En koppling finns till de regler som rådet skall&lt;br&gt;besluta om enligt artikel 73j.3, dvs. åtgärder som fastställer de villkor&lt;br&gt;enligt vilka medborgare i tredje land skall ha frihet att röra sig inom&lt;br&gt;medlemsstaternas territorium under en period av högst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av artikel 73j.3 kommer på sikt att innebära att&lt;br&gt;medlemsstaterna helt harmoniserar sin viseringspolitik, något som anses&lt;br&gt;vara en förutsättning för den fria rörligheten i EU. För svenskt&lt;br&gt;vidkommande kan genomförandet innebära såväl att viseringskrav för&lt;br&gt;vissa staters medborgare införs som att viseringskravet för vissa staters&lt;br&gt;medborgare tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för Sverige härvidlag har slagits fast i regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv. Regeringen&lt;br&gt;framhöll där att målet är att skapa så stor frihet som möjligt för rörelser&lt;br&gt;över gränserna. Samtidigt slogs det fast att det av invandringspolitiska&lt;br&gt;skäl är nödvändigt att upprätthålla krav på visering i förhållande till ett&lt;br&gt;stort antal stater samt att Sveriges viseringspolitik måste harmoniseras&lt;br&gt;med politiken i övriga EU-länder. Vidare kommer samarbetet på den&lt;br&gt;konsulära sidan att utvecklas. Inom Schengensamarbetet finns redan ett&lt;br&gt;långtgående konsulärt samarbete och gemensamma regler för hantering&lt;br&gt;av viseringsansökningar. Beslut om avslag eller bifall på en enskild&lt;br&gt;viseringsansökan förblir dock en nationell angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en gemensam förklaring (16) skall utrikespolitiska&lt;br&gt;överväganden beaktas då viseringsfrågor avgörs. Vidare skall&lt;br&gt;förfaranden och villkor för utfärdande av visering harmoniseras. Sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;harmoniserade konsulära regler finns redan i dag i Schengensamarbetet.&lt;br&gt;Rådet skall även fatta beslut om en enhetlig utformning av visering (dvs.&lt;br&gt;själva viseringsdokumentet). Som har nämnts tidigare har en sådan&lt;br&gt;enhetlig visering fastställts på grundval av artikel lOOd. Det skall också&lt;br&gt;fattas beslut om regler för en enhetlig visering. Dessa regler tar främst&lt;br&gt;sikte på ömsesidigt erkännande av viseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för tredjelandsmedborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 73j.3 skall rådet besluta om åtgärder som fastställer de&lt;br&gt;villkor enligt vilka medborgare i tredje land skall ha frihet att resa inom&lt;br&gt;medlemsstaternas territorium under en period av högst tre månader.&lt;br&gt;Innebörden av bestämmelsen är att både tredjelandsmedborgare som är&lt;br&gt;viseringspliktiga, men som uppehåller sig legalt i en medlemsstat, och&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare som är viseringsfria skall kunna röra sig fritt inom&lt;br&gt;EU under en period av tre månader. Motsvarande bestämmelser finns i&lt;br&gt;dag i Schengenkonventionen och i viss mån också i den nordiska&lt;br&gt;passkontrollöverenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.3 Asyl och invandring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Rådet får befogenhet att reglera vilken&lt;br&gt;medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan och&lt;br&gt;bestämma miniminormer för mottagandet av asylsökande och för när&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare skall betraktas som flyktingar och beviljas&lt;br&gt;flyktingstatus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall också besluta miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt&lt;br&gt;fördrivna personer från tredje land och en rättslig grund införs för att&lt;br&gt;åstadkomma en ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna vid&lt;br&gt;massflyktssituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall rådet besluta i vissa andra frågor som rör invandring av&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare, bl.a. villkor för inresa och bosättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om på vilket sätt en ansökan från en medborgare i en EU-&lt;br&gt;medlemsstat om asyl i en annan EU-medlemsstat skall behandlas tas&lt;br&gt;upp i ett särskilt protokoll som fogas till EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Diskrimineringsombudsmannen och Svenska&lt;br&gt;Röda Korset välkomnar möjligheten att i gemenskapsrätten ge&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat ökade&lt;br&gt;möjligheter att flytta inom EU. Amnesty International Svenska sektionen&lt;br&gt;ser positivt på utvecklingen mot en harmonisering av asylpolitiken inom&lt;br&gt;EU och påpekar samtidigt att en sådan utveckling måste stå i&lt;br&gt;överensstämmelse med de internationella förpliktelserna som&lt;br&gt;medlemsstaterna har påtagit sig på området flyktingrätt och mänskliga&lt;br&gt;rättigheter. Svenska kyrkans församlingsnämnd menar att överföringen av&lt;br&gt;asyl- och invandringsfrågoma till första pelaren och Europaparlamentets&lt;br&gt;större delaktighet ökar möjligheterna till demokratisk och juridisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontroll över dessa områden inom EU. Enligt Statens invandrarverk och&lt;br&gt;Utlänningsnämnden föranleder inte fördraget några ändringar i&lt;br&gt;utlänningslagstiftningen. Statens invandrarverk noterar att protokollet om&lt;br&gt;asyl för medborgare i EU:s medlemsstater inte kommer att föranleda&lt;br&gt;någon ändring i de regler som gäller för prövningen av asylansökningar i&lt;br&gt;Sverige. Verket konstaterar att vaije asylansökan även i fortsättningen&lt;br&gt;skall behandlas individuellt. Amnesty International Svenska sektionen&lt;br&gt;menar i likhet med Rädda Barnen, Svenska Röda Korset och Ung&lt;br&gt;Vänster att protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater inte är förenligt med 1951 års Genévekonvention&lt;br&gt;angående flyktingars rättsliga ställning. Svenska Röda Korset anser att en&lt;br&gt;anslutning till protokollet innebär en förändring av svensk asylpraxis.&lt;br&gt;Sverige borde enligt Amnesty International, Rädda Barnen och Svenska&lt;br&gt;kyrkans församlingsnämnd ha anslutit sig till den belgiska förklaringen.&lt;br&gt;Enligt Amnesty International bör Sverige verka för att upphäva&lt;br&gt;protokollet. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet framhåller att&lt;br&gt;samarbetet inte får strida mot internationella konventioner och vad som&lt;br&gt;kan anses vara rimligt gentemot tredje land. Svenska kyrkans&lt;br&gt;församlingsnämnd, Svenska Röda Korset, Kristdemokratiska&lt;br&gt;Ungdomsförbundet och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande är i&lt;br&gt;princip positiva till att miniminormer skall beslutas. Flera remissinstanser&lt;br&gt;framhåller dock att detta inte får bli en minsta gemensam nämnare som&lt;br&gt;medlemsstaterna anpassar sig till eller att en mer långtgående&lt;br&gt;harmonisering på sikt måste uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 118 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Rådet har med stöd av bestämmelserna i Unionsfördraget&lt;br&gt;hittills fattat ett tiotal beslut som rör asyl och invandring. Härtill kommer&lt;br&gt;ett antal åtgärder som medlemsstaterna kom överens om redan före&lt;br&gt;Unionsfördragets ikraftträdande, t.ex. den s.k. Dublinkonventionen från&lt;br&gt;år 1990 med regler som fastställer vilken stat som skall behandla en&lt;br&gt;asylansökan som har inlämnats i en medlemsstat. Konventionen trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 september 1997 (EGT C 254, 19.8.1997 och L 242, 4.9.1997)&lt;br&gt;och gäller numera - sedan den 1 oktober 1997 - också för Sverige (prop.&lt;br&gt;1996/97:87, bet. 1996/97:SfU16, rskr. 1996/97:248).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att identifiera den ansvariga medlemsstaten säkerställs genom&lt;br&gt;konventionen att alla ansökningar om asyl blir behandlade. Syftet är att&lt;br&gt;undvika att olika nationella regler om den s.k. första asyllandsprincipen&lt;br&gt;leder till att en asylsökande inte får sin ansökan prövad i något land och&lt;br&gt;också att förhindra att en ansökan om asyl görs och prövas i flera&lt;br&gt;medlemsstater samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av besluten i tredje pelaren har antagits i form av resolutioner&lt;br&gt;eller rekommendationer och endast i ett fåtal fall i form av gemensamma&lt;br&gt;åtgärder eller gemensamma ståndpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På området för asyl kan här nämnas en resolution om minimigarantier&lt;br&gt;vid handläggningen av asylärenden (av den 21 juni 1995) och en&lt;br&gt;gemensam ståndpunkt om en harmoniserad tillämpning av uttrycket&lt;br&gt;flykting i den mening som avses i artikel 1 i 1951 års Genévekonvention&lt;br&gt;angående flyktingars rättsliga ställning (EGT L 63, 13.3.1996, s. 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På invandringsområdet kan särskilt nämnas ett antal resolutioner som&lt;br&gt;tar sikte på tredjelandsmedborgares rätt till inresa och vistelse (se t.ex.&lt;br&gt;EGT C 269, 16.10.1995). På invandringsområdet har även fattats ett antal&lt;br&gt;beslut i syfte att bekämpa olaglig invandring. Vidare skall i&lt;br&gt;sammanhanget nämnas att rådet har beslutat en resolution om&lt;br&gt;ansvarsfördelning vid mottagande av fördrivna personer och tillfälligt&lt;br&gt;uppehälle för fördrivna personer (EGT C 262, 7.10.1995, s.l).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Frågor om asyl och invandring regleras i&lt;br&gt;artikel 73k, som är indelad i tre stycken. Enligt första stycket skall rådet&lt;br&gt;inom fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om ett&lt;br&gt;antal, i bestämmelsen närmare angivna, åtgärder (artikel 73k första&lt;br&gt;stycket 1-4). I andra och tredje styckena görs vissa undantag från vad&lt;br&gt;som föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett särskilt protokoll om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater&lt;br&gt;(C. 6) berörs behandlingen i medlemsstaterna av asylansökningar ingivna&lt;br&gt;av medborgare i andra medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 73k.l a skall åtgärder vidtas för att fastställa vilken&lt;br&gt;medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan ingiven&lt;br&gt;av en tredjelandsmedborgare. Som redan har nämnts regleras denna fråga&lt;br&gt;numera inom EU av Dublinkonventionen, som för Sveriges del trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 oktober 1997. Konsekvensen av Amsterdamfördraget blir att&lt;br&gt;Dublinkonventionens regelverk överförs till första pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 1 b avser miniminormer för mottagandet av asylsökande.&lt;br&gt;Härmed avses villkoren för de asylsökande som väntar på att deras&lt;br&gt;ansökningar skall avgöras. Denna fråga regleras ännu inte inom&lt;br&gt;samarbetet i den tredje pelaren utan är helt en nationell fråga. I Sverige&lt;br&gt;finns reglerna härvidlag främst i lagen (1994:137) om mottagande av&lt;br&gt;asylsökande m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet är bl.a. att minska skillnaderna mellan medlemsstaterna, så att&lt;br&gt;asylsökande inte söker sig till vissa medlemsstater på grund av att&lt;br&gt;mottagningsförhållandena där är jämförelsevis fördelaktiga. Avsikten är&lt;br&gt;att den framtida harmoniseringen skall ske i form av gemensamma&lt;br&gt;minimiregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 1 c gäller miniminormer för när tredjelandsmedborgare skall&lt;br&gt;betraktas som flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att utgångspunkten för denna harmonisering av&lt;br&gt;materiella asylregler skall ske i form av en miniminorm som utgår från&lt;br&gt;flyktingbegreppet enligt Genévekonventionen. Det finns alltså inte någon&lt;br&gt;möjlighet att etablera en miniminivå som avviker från&lt;br&gt;Genévekonventionens krav. Regleringen hindrar inte heller en&lt;br&gt;medlemsstat från att anta generösare regler än vad miniminormen anger.&lt;br&gt;I dag finns, som förut har nämnts, en gemensam ståndpunkt antagen på&lt;br&gt;grundval av artikel K 3.2 som behandlar frågan om tolkningen av&lt;br&gt;begreppet flykting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 1 d rör miniminormer for medlemsstaternas förfarande för att&lt;br&gt;bevilja eller återkalla flyktingstatus. Syftet är att harmonisera&lt;br&gt;regelsystemen för asylprövning i medlemsstaterna med beaktande av de&lt;br&gt;krav som rättsstatsprincipen innebär. Som har nämnts finns i dag en&lt;br&gt;resolution om minimigarantier for handläggningen av asylärenden.&lt;br&gt;Genom Amsterdamfördraget öppnas möjligheten att besluta&lt;br&gt;gemensamma miniminivåer på området. I Sverige kommer dessa regler&lt;br&gt;att gälla för handläggningen av sådana enskilda utlänningsärenden som&lt;br&gt;regleras i utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en gemensam förklaring (17) skall i frågor som rör&lt;br&gt;flyktingpolitik samråd ske med Förenta nationernas flyktingkommissarie&lt;br&gt;(UNHCR) och andra relevanta internationella organisationer.&lt;br&gt;Förklaringen innebär att UNHCR får en tydlig roll i de frågor som rör&lt;br&gt;Genévekonventionen, något som ligger väl i linje med vad som gäller&lt;br&gt;enligt artikel 35 i den konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flyktingar och fördrivna personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73k första stycket 2 rör åtgärder i fråga om flyktingar och&lt;br&gt;fördrivna personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 2 a gäller det miniminormer för att ge tillfälligt skydd&lt;br&gt;åt fördrivna personer från tredje land och for personer som i andra&lt;br&gt;avseenden behöver internationellt skydd. Bestämmelsen tar sikte på&lt;br&gt;andra grupper av skyddsbehövande tredjelandsmedborgare än flyktingar&lt;br&gt;enligt Genévekonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden är att många skyddssökande inte omfattas av&lt;br&gt;flyktingbegreppet i den konventionen men ändå anses vara i behov av&lt;br&gt;skydd. Medlemsstaterna har ansett att det finns ett behov av&lt;br&gt;harmonisering på detta område, bl.a. mot bakgrund av den massflykt från&lt;br&gt;f.d. Jugoslavien som skedde under första hälften av 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma regler om behandling av skyddssökande i&lt;br&gt;massflyktssituationer förutses alltså i den nya bestämmelsen. I tredje&lt;br&gt;pelaren behandlas for närvarande ett förslag om en gemensam åtgärd&lt;br&gt;angående tillfälligt skydd for fördrivna personer (KOM (97)93 slutligt).&lt;br&gt;Vidare kan gemensamma regler om andra kategorier av&lt;br&gt;skyddsbehövande förutses med stöd av den nya bestämmelsen. Dessa&lt;br&gt;regler är i dag nationella och for Sveriges del finns dessa bestämmelser i&lt;br&gt;utlänningslagen. I framtiden kommer det alltså att finnas&lt;br&gt;gemenskapsregler på detta område i form av direktiv och förordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 2 b gäller ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna i&lt;br&gt;samband med insatser för att ta emot flyktingar och fördrivna personer.&lt;br&gt;Erfarenheterna från massflyktssituationer har visat på behovet av att&lt;br&gt;kunna agera gemensamt for att hantera frågor som svårligen kan hanteras&lt;br&gt;av medlemsstaterna var och en för sig. En sådan närliggande situation är&lt;br&gt;krisen i f.d. Jugoslavien. I tredje pelaren har rådet som nämnts antagit en&lt;br&gt;resolution om ansvarsfördelning vid mottagande av och tillfällig vistelse&lt;br&gt;for fördrivna personer. Under regeringskonferensen drev Sverige aktivt&lt;br&gt;frågan om ansvarsfördelning. Genom Amsterdamfördraget har det nu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skapats en fördragsgrund som gör det möjligt att behandla denna fråga Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;och fatta beslut i första pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandringspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 73k första stycket 3 behandlas åtgärder inom ramen för&lt;br&gt;invandringspolitiken på två olika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som pekas ut i punkten 3 a är villkor för inresa och bosättning&lt;br&gt;samt normer för medlemsstatens förfarande när det gäller visering för&lt;br&gt;längre tid och uppehållstillstånd. Bakgrunden är att man har kommit fram&lt;br&gt;till att det i ett EU med fri rörlighet för personer finns ett behov av att&lt;br&gt;gemensamt reglera frågor om invandring från tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det hittillsvarande samarbetet under tredje pelaren har man enats om&lt;br&gt;resolutioner om villkor för inresa och bosättning för vissa kategorier av&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare. Kommissionen har lagt fram ett förslag till en&lt;br&gt;konvention med bestämmelser om tredjelandsmedborgares rätt till inresa&lt;br&gt;och vistelse i medlemsstaterna som kan sägas utgöra grunden för en mer&lt;br&gt;harmoniserad invandringspolitik i förhållande till tredje land (KOM&lt;br&gt;(97)387 slutligt; EGT C 337, 7.11.1997, s. 9). Amsterdamfördraget kan&lt;br&gt;komma att träda i kraft innan konventionsförslaget är fardigförhandlat.&lt;br&gt;Konventionsförslaget torde därför efter hand komma att omvandlas till&lt;br&gt;ett förslag till direktiv. Enligt en gemensam förklaring (18) får&lt;br&gt;medlemsstaterna dock fortsatt förhandla om och ingå avtal med tredje&lt;br&gt;land under förutsättning att avtalen inte strider mot&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningen. I det konventionsförslag som nu diskuteras&lt;br&gt;förutses också att ett visst utrymme skall finnas i medlemsstaternas&lt;br&gt;politik i förhållande till tredjeländer och tredjelandsmedborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 3 b gäller olaglig invandring och olaglig bosättning, däri&lt;br&gt;inbegripet avvisning och utvisning av dem som olagligen uppehåller sig i&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olaglig invandring är till sin natur ett gränsöverskridande fenomen och&lt;br&gt;lämpar sig därför för ett internationellt samarbete. Inom ramen för det&lt;br&gt;hittillsvarande samarbetet i tredje pelaren har ett antal instrument&lt;br&gt;beslutats för att komma till rätta med den olagliga invandringen. Detta&lt;br&gt;arbete kommer nu i stället att drivas vidare i den första pelaren. I dag&lt;br&gt;återfinns flertalet av de svenska reglerna på detta område i&lt;br&gt;utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredjelandsmedborgares rätt att bosätta sig i andra medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 73k första stycket 4 skall åtgärder beslutas i fråga om&lt;br&gt;tredjelandsmedborgares rätt att flytta mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag har en tredjelandsmedborgare som är nära anhörig till en&lt;br&gt;medborgare i ett EES-land rätt att flytta med denne från en medlemsstat&lt;br&gt;till en annan. Tanken är att samtliga de tredjelandsmedborgare som under&lt;br&gt;en längre tid har uppehållit sig legalt i en medlemsstat skall kunna ges&lt;br&gt;ökade möjligheter att flytta inom EU. Inom ramen för samarbetet i tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pelaren har en resolution beslutats i denna fråga. Den berörs även i den Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;ovan nämnda konvention som kommissionen nyligen har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella regler m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 73k andra stycket skall de åtgärder som rådet beslutar om&lt;br&gt;enligt första stycket 3 och 4 inte hindra en medlemsstat från att behålla&lt;br&gt;eller införa nationella bestämmelser, under förutsättning att dessa är&lt;br&gt;förenliga med fördraget och andra relevanta internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 73k tredje stycket gäller den femåriga genomförandetiden&lt;br&gt;som nämns i inledningen till första stycket inte åtgärder avseende&lt;br&gt;ansvarsfördelning enligt första stycket 2 b eller villkor för inresa m.m.&lt;br&gt;enligt första stycket 3 a. Genomförandetiden gäller inte heller åtgärder&lt;br&gt;enligt första stycket 4, dvs. åtgärder som fastställer de villkor under vilka&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat får&lt;br&gt;bosätta sig i andra medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om asyl för medborgare i EU:s medlemsstater togs under&lt;br&gt;regeringskonferensen upp på spanskt initiativ. Bakgrunden var en&lt;br&gt;händelse i böljan av 1990-talet då några spanska medborgare, misstänkta&lt;br&gt;för grova brott i Spanien, sökte asyl i Belgien. De spanska medborgarna&lt;br&gt;beviljades inte asyl i Belgien. Erfarenheterna av förfarandet föranledde&lt;br&gt;Spanien att ta upp frågan i regeringskonferensen. Syftet var att begränsa&lt;br&gt;missbruk av asylinstrumentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan behandlades vid Europeiska rådets möte i Dublin 13 och 14&lt;br&gt;december 1996. Europeiska rådet uppdrog åt konferensen att, med&lt;br&gt;beaktande av internationella fördrag, utarbeta ett förslag i fråga om&lt;br&gt;behandlingen av asylansökningar från medborgare i EU. Med&lt;br&gt;utgångspunkt i detta uppdrag förhandlades protokollet om asyl för&lt;br&gt;medborgare i Europeiska unionens medlemsstater (C. 6) fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet gäller behandlingen i medlemsstaterna av asylansökningar&lt;br&gt;ingivna av medborgare i andra medlemsstater. I protokollet anges tre&lt;br&gt;situationer i vilka asylansökningar från medborgare i andra&lt;br&gt;medlemsstater får prövas. Alla tre situationerna är exceptionella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första situationen gäller när en medlemsstat, i vilken asylsökanden&lt;br&gt;är medborgare, i enlighet med artikel 15 i Europakonventionen vidtar&lt;br&gt;åtgärder som innebär avvikelser från skyldigheterna enligt konventionen.&lt;br&gt;De båda övriga fallen knyter an till olika stadier av ett sådant&lt;br&gt;suspensionsförfarande som regleras i den nya artikeln F 1 i&lt;br&gt;Unionsfördraget (se avsnitt 9.2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat kan ensidigt besluta att pröva en asylansökan. Om&lt;br&gt;medlemsstaten gör det, skall rådet omedelbart underrättas och&lt;br&gt;ansökningen behandlas med utgångspunkt i antagandet att den är&lt;br&gt;uppenbart ogrundad, utan att detta påverkar medlemsstatens befogenhet&lt;br&gt;att fatta beslut. Detta kan innebära en smärre förändring när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkningen av relevanta svenska bestämmelser. Till bilden hör dock att&lt;br&gt;antalet asylsökande från dessa stater är ytterst litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokollets ingress slås fast att 1951 års Genévekonvention angående&lt;br&gt;flyktingars rättsliga ställning har beaktats och att protokollets innehåll tar&lt;br&gt;hänsyn till konventionens syften och slutgiltiga karaktär. I en gemensam&lt;br&gt;förklaring (48) klargörs att protokollet inte påverkar medlemsstaternas&lt;br&gt;rätt att vidta de organisatoriska åtgärder som de anser vara nödvändiga&lt;br&gt;for att uppfylla sina förpliktelser enligt Genévekonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget är det viktigt att framhålla att protokollet inte på något&lt;br&gt;sätt inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt&lt;br&gt;Genévekonventionen. Det kommer inte att föranleda någon ändring av de&lt;br&gt;regler som gäller for prövning av asylansökningar i Sverige. Vaije&lt;br&gt;asylansökan skall alltså även fortsättningsvis tas upp till individuell&lt;br&gt;prövning. Underrättelseskyldigheten till rådet bör föranleda&lt;br&gt;författningsreglering. Den behöver dock inte göras i utlänningslagen utan&lt;br&gt;kan tas in i en förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien har i en ensidig förklaring (5) till protokollet klargjort att man&lt;br&gt;kommer att göra en individuell prövning av vaije asylansökan från en&lt;br&gt;medborgare i en annan medlemsstat. Sverige har i likhet med övriga&lt;br&gt;medlemsstater valt att inte ansluta sig till den belgiska förklaringen.&lt;br&gt;Anledningen till det är att regeringen anser att protokollet, särskilt då det&lt;br&gt;ses tillsammans med den ovan nämnda gemensamma förklaringen (48),&lt;br&gt;inte inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt&lt;br&gt;Genévekonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam förklaring (49) anges att ytterligare åtgärder bör vidtas&lt;br&gt;i syfte att minska missbruk av asylförfaranden och påskynda&lt;br&gt;behandlingen av asylärenden. Vad som avses här är ett vidare arbete med&lt;br&gt;snabbförfaranden som Sverige - men inte alla medlemsländer - har&lt;br&gt;regler om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.4 Civilrättsligt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Det samarbete i civilrättsliga frågor som i dag sker&lt;br&gt;i tredje pelaren förs över till första pelaren. Åtgärder skall vidtas inom&lt;br&gt;detta civilrättsliga samarbete, om åtgärderna har gränsöverskridande&lt;br&gt;följder och om de är nödvändiga för att den inre marknaden skall&lt;br&gt;fungera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitiekanslem berör i sitt remissyttrande den&lt;br&gt;gemensamma förklaring enligt vilken åtgärder som beslutas på det&lt;br&gt;civilrättsliga området inte skall hindra en medlemsstat från att tillämpa&lt;br&gt;sina konstitutuionella bestämmelser om tryckfrihet och yttrandefrihet.&lt;br&gt;Medborgarrättsrörelsen anser att de åtgärder som anges i den nya&lt;br&gt;bestämmelsen om civilrättsligt samarbete är betydelsefulla men ändå inte&lt;br&gt;tillräckligt långtgående. Ett mer utvidgat samarbete i riktning mot en i&lt;br&gt;vid mening förenhetligad juridisk miljö skulle enligt&lt;br&gt;Medborgarrättsrörelsen underlätta säkerställandet av fri rörlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 102 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 118 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Det är här fråga om samarbetsområden inom civilrätten&lt;br&gt;där mellanstatliga konventioner i stor utsträckning redan gäller&lt;br&gt;medlemsstaterna emellan. Flera sådana konventioner har utarbetats inom&lt;br&gt;ramen för Haagkonferensen, t.ex. 1965 års konvention om delgivning i&lt;br&gt;utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur&lt;br&gt;och 1970 års konvention om bevisupptagning i utlandet i mål och&lt;br&gt;ärenden av civil och kommersiell natur. Härutöver har konventioner på&lt;br&gt;området ingåtts mellan EU:s medlemsstater, antingen med stöd av artikel&lt;br&gt;220 i EG-fördraget eller inom ramen för bestämmelserna i avdelning VI i&lt;br&gt;Unionsfördraget. Det gäller delgivningsfrågor, vilka numera är reglerade&lt;br&gt;i en delgivningskonvention, som undertecknades i maj 1997 (EGT C 261,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27.8.1997, s. 1). Även i frågor om domsrätt, erkännande och&lt;br&gt;verkställighet av domar och om lagval finns två konventioner, nämligen&lt;br&gt;1968 års konvention om domstols behörighet och verkställighet av domar&lt;br&gt;på privaträttens område (Brysselkonventionen) respektive 1980 års&lt;br&gt;konvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen).&lt;br&gt;Två konventioner som reglerar Sveriges, Finlands och Österrikes&lt;br&gt;tillträde till Brysselkonventionen och Romkonventionen undertecknades i&lt;br&gt;november 1996 (EGT C 15, 15.1.1997, s. 1 respektive 10). En&lt;br&gt;proposition om godkännande av Sveriges tillträde till Romkonventionen&lt;br&gt;behandlas för närvarande i riksdagen (prop. 1997/98:14). En proposition&lt;br&gt;om tillträde till Brysselkonventionen skall enligt planerna inom kort&lt;br&gt;överlämnas till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Amsterdamfördraget innebär att det&lt;br&gt;civilrättsliga samarbete som för närvarande sker i tredje pelaren förs&lt;br&gt;över till den första pelaren. Samarbetet regleras i artikel 73m. Åtgärder&lt;br&gt;skall vidtas inom området för civilrättsligt samarbete om åtgärderna har&lt;br&gt;gränsöverskridande följder och om de är nödvändiga för att den inre&lt;br&gt;marknaden skall fungera. Dessa åtgärder (a-c) skall innefatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• förbättring och förenkling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- systemet för gränsöverskridande delgivning av&lt;br&gt;rättegångshandlingar och utomrättsliga handlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samarbete som rör bevisupptagning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden och&lt;br&gt;utomrättsliga avgöranden av civil och kommersiell natur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmleser i&lt;br&gt;medlemsstaterna om lagval och om domstolars behörighet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• undanröjande av sådant som hindrar civilrättsliga förfaranden från att&lt;br&gt;fungera väl, om nödvändigt genom att främja förenligheten mellan&lt;br&gt;civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av det nuvarande civilrättsliga samarbetet inom tredje&lt;br&gt;pelaren är inte närmare preciserat i Unionsfördraget än vad som följer av&lt;br&gt;att det skall handla om samarbete för att förverkliga unionens mål och&lt;br&gt;särskilt den fria rörligheten för personer (artikel K 1 och K 3 i avdelning&lt;br&gt;VI).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den nya bestämmelsen i artikel 73m preciseras samarbetet till&lt;br&gt;att omfatta vissa särskilt uppräknade områden. Redan detta innebär en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viss begränsning. Ytterligare en begränsning ligger i artikelns inledning&lt;br&gt;som uttryckligen anger att det civilrättsliga samarbetet endast omfattar&lt;br&gt;frågor som har gränsöverskridande följder och att åtgärderna skall vara&lt;br&gt;nödvändiga för att den inre marknaden skall fungera. Preciseringen är&lt;br&gt;naturlig mot bakgrund av att överflyttningen till första pelaren innebär att&lt;br&gt;beslutanderätt överlåts från medlemsstaterna till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya artikeln kompletterar också den sista strecksatsen i artikel 220&lt;br&gt;i EG-fördraget som kvarstår oförändrad och som föreskriver samarbete&lt;br&gt;medlemsstaterna emellan i syfte att förenkla formaliteter för ömsesidigt&lt;br&gt;erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och skiljedomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De begränsningar som följer av den nya artikelns inledning har ingen&lt;br&gt;egentlig självständig betydelse när det gäller de frågor som räknas upp i&lt;br&gt;artikel 73m a och b, eftersom dessa frågor helt faller inom den&lt;br&gt;internationella privat- och processrättens område, som ju&lt;br&gt;definitionsmässigt är av gränsöverskridande natur. Det handlar dessutom&lt;br&gt;om samarbetsområden där, som har nämnts tidigare, mellanstatliga&lt;br&gt;konventioner i stor utsträckning redan gäller medlemsstaterna emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot har de i artikelns inledning angivna begränsningarna stor&lt;br&gt;betydelse när det gäller att avgränsa tillämpningsområdet för artikel&lt;br&gt;73m c, enligt vilken samarbetet också omfattar tillnärmning eller&lt;br&gt;harmonisering av bestämmelser i medlemsstaternas nationella&lt;br&gt;civilprocessrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig konsekvens av att det civilrättsliga samarbetet förs över till&lt;br&gt;första pelaren är att samarbetet efter Amsterdamfördragets ikraftträdande&lt;br&gt;kommer att resultera i förordningar och direktiv och inte, som nu, i&lt;br&gt;mellanstatliga konventioner. I den mån samarbetet sker inom ramen för&lt;br&gt;artikel 220 kommer det emellertid även i fortsättningen att ske genom&lt;br&gt;konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en gemensam förklaring (20), som har sin grund i ett svenskt&lt;br&gt;initiativ under förhandlingarna, skall åtgärder som beslutas enligt denna&lt;br&gt;artikel inte hindra någon medlemsstat från att tillämpa sina&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser om tryckfrihet och yttrandefrihet i andra&lt;br&gt;medier. Genom denna förklaring bör det stå klart att överlåtelsen av&lt;br&gt;beslutsbefogenheter i denna del inte omfattar de frågor som regleras i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen (se avsnitt 5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.5 Protokollen om Storbritanniens och Irlands respektive&lt;br&gt;Danmarks ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: För Storbritanniens och Irlands respektive&lt;br&gt;Danmarks deltagande i samarbetet enligt den nya avdelningen i EG-&lt;br&gt;fördraget gäller särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Enligt Grossistförbundet Svensk Handel kan det&lt;br&gt;förhållandet att Storbritannien och Irland står utanför samarbetet om den&lt;br&gt;fria rörligheten för personer, dvs. borttagandet av personkontroller vid de&lt;br&gt;inre gränserna, orsaka problem för en väl fungerande inre marknad för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänster. Kustbevakningen befarar att Storbritanniens och Irlands&lt;br&gt;utanförskap - liksom Danmarks - kan medföra att regelverket om EG:s&lt;br&gt;kompetens på de här områdena alltjämt kan komma att vara tämligen&lt;br&gt;invecklat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: I artikel 73q erinras om att tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna i avdelning Illa är underkastad bestämmelserna i de tre&lt;br&gt;protokoll som rör Storbritanniens och Irlands respektive Danmarks&lt;br&gt;ställning i samarbetet enligt avdelning Illa (artikel 2.15 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget). Det särskilda protokollet om tillämpningen av&lt;br&gt;vissa inslag i artikel 7a i EG-fÖrdraget på Storbritannien och Irland (B.3)&lt;br&gt;har behandlats i det föregående (se avsnitt 10.1.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokollet om Storbritanniens och Irlands ställning (B.4) anges att&lt;br&gt;Storbritannien och Irland inte skall delta i och inte vara bundna av beslut&lt;br&gt;som fattas enligt avdelning Illa i Unionsfördraget. Dessa länder kan dock&lt;br&gt;inom en viss tidsfrist anmäla att de önskar delta i ett föreslaget beslut&lt;br&gt;eller i efterhand (när som helst) ange att de önskar följ a ett beslut som har&lt;br&gt;fattats enligt avdelning Illa. I det senare fallet skall förfarandet enligt den&lt;br&gt;nya artikeln 5 a i EG-fÖrdraget om inträde i ett pågående närmare&lt;br&gt;samarbete tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark har valt att ställa sig utanför samarbetet enligt avdelning Illa&lt;br&gt;i konsekvens med det förbehåll beträffande samarbetet i tredje pelaren&lt;br&gt;som gjordes inför den andra folkomröstningen i Danmark om&lt;br&gt;ratifikationen av Unionsfördraget. Danmarks ställningstagande&lt;br&gt;föranledde ett särskilt beslut av stats- och regeringscheferna vid&lt;br&gt;Europeiska rådets möte den 12 december 1992 i Edinburgh.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje härmed anges i del I i protokollet om Danmarks ställning (B.5),&lt;br&gt;att Danmark inte skall delta i eller vara bundet av beslut som fattas i det&lt;br&gt;samarbete som regleras i avdelning Illa. Däremot kan Danmark inom sex&lt;br&gt;månader efter det att ett beslut har fattats enligt reglerna i avdelning Illa&lt;br&gt;och som har sin grund i Schengenregelverket besluta att införa&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i sin nationella lagstiftning. Sådana beslut av&lt;br&gt;Danmark kommer att ge upphov till folkrättsliga förpliktelser mellan&lt;br&gt;Danmark och övriga medlemsstater som motsvarar dem som avses i&lt;br&gt;artikel 1 i protokollet om införlivande av Schengenavtalets regelverk&lt;br&gt;inom Europeiska unionens ramar (se avsnitt 12.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet om Danmarks ställning innehåller också, i del II,&lt;br&gt;bestämmelser om att Danmark inte deltar i samarbetet i&lt;br&gt;försvarsrelaterade frågor. Enligt del III i protokollet kan Danmark när&lt;br&gt;som helst - i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser - meddela&lt;br&gt;att Danmark inte vill använda sig av något av sina undantag enligt&lt;br&gt;protokollet. I sådana fall kommer Danmark att till fullo tillämpa alla&lt;br&gt;relevanta åtgärder som då är i kraft och som har vidtagits inom ramen för&lt;br&gt;EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.6 Beslutsfattande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Under en övergångsperiod om fem år från&lt;br&gt;ikraftträdandet av Amsterdamfördraget skall rådet i frågor som&lt;br&gt;omfattas av den nya avdelningen i EG-fördraget fatta beslut med&lt;br&gt;enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet. Förslagsrätten&lt;br&gt;skall under den tiden vara delad mellan kommissionen och&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den femåriga övergångsperioden skall kommissionen ha&lt;br&gt;ensamrätt att lägga forslag till åtgärder, dvs. samma ordning som&lt;br&gt;enligt EG-fördraget gäller i övrigt i första pelaren. Kommissionen&lt;br&gt;skall dock vara förpliktad att pröva vaije begäran från en medlemsstat&lt;br&gt;om att kommissionen skall lägga fram ett förslag för rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall rådet efter övergångsperioden enhälligt och efter att ha&lt;br&gt;hört Europaparlamentet fatta beslut om att hela eller delar av den nya&lt;br&gt;avdelningen skall omfattas av medbeslutandeförfarandet i artikel&lt;br&gt;189b. EG-domstolen far meddela förhandsavgöranden i frågor som&lt;br&gt;regleras i den nya avdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att det är positivt att&lt;br&gt;majoritetsbeslut blir möjliga på de områden som omfattas av den nya&lt;br&gt;avdelningen. Flera remissinstanser, bland dem Amnesty International&lt;br&gt;Svenska sektionen och Svenska kyrkans församlingsnämnd, anser att det&lt;br&gt;är positivt att institutionernas inflytande ökar, vilket medför bättre&lt;br&gt;juridisk och demokratisk kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 102&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 118.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsfattande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de nya samarbetsområden som förs över från tredje till första pelaren&lt;br&gt;kommer särskilda regler att gälla för beslutsfattandet (artikel 2.15 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget). Detta regleras i artikel 73o.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln regleras beslutsfattandet dels under en övergångsperiod av&lt;br&gt;fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande, dels för tiden därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den femåriga övergångsperioden skall enligt artikel 73o. 1 rådet&lt;br&gt;besluta enhälligt på förslag av kommissionen eller på intitiativ av en&lt;br&gt;medlemsstat och efter att ha hört Europaparlamentet. Det är en&lt;br&gt;beslutsordning som i stort sett motsvarar den som gäller i dag inom tredje&lt;br&gt;perlaren, men med en utökad roll för Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under övergångsperioden skall dock gälla undantag för beslut om&lt;br&gt;regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre&lt;br&gt;månader när det gäller åtgärder som avses i artikel 73j.2 b i och 73j.2 iii&lt;br&gt;(förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha&lt;br&gt;visering när de passerar de yttre gränserna och över de länder vars&lt;br&gt;medborgare är undantagna från detta krav respektive en enhetlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformning av viseringar). För sådana beslut skall under den femåriga&lt;br&gt;övergångstiden gälla att rådet fattar sitt beslut med kvalificerad majoritet&lt;br&gt;på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet&lt;br&gt;(artikel 73o.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den femårsperioden skall rådet besluta på förslag av&lt;br&gt;kommissionen. Kommissionen skall dock pröva vaije begäran från en&lt;br&gt;medlemsstat om att kommissionen skall lägga fram ett förslag for rådet.&lt;br&gt;Det framgår av artikel 73o.2 första strecksatsen. Enligt andra strecksatsen&lt;br&gt;skall rådet efter femårsperioden besluta i vilken utsträckning&lt;br&gt;medbestämmandeproceduren skall tillämpas på de nya områdena och&lt;br&gt;anpassa bestämmelserna om domstolens behörighet. Dessa beslut skall&lt;br&gt;rådet fatta enhälligt och efter att ha hört Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även här skall gälla vissa undantag enligt artikel 73o.3 och 4. Det&lt;br&gt;gäller vissa beslut om visering enligt artikel 73j.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en gemensam förklaring (21) skall rådet ta ställning till&lt;br&gt;innehållet i det beslut som avses i artikel 73o.2 andra strecksatsen före&lt;br&gt;utgången av femårsperioden i syfte att fatta och bölja tillämpa beslutet&lt;br&gt;omedelbart efter femårsperiodens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsavgöranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen får genom artikel 2.15 i Amsterdamfördraget en roll också&lt;br&gt;på de områden som omfattas av den nya avdelningen Illa. Domstolen får&lt;br&gt;en behörighet att meddela förhandsavgöranden med tillämpning av&lt;br&gt;artikel 177 i EG-fÖrdraget, men under vissa särskilt angivna&lt;br&gt;förutsättningar. Detta regleras i artikel 73p.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda skall enligt punkten 1 artikel 177 tillämpas, om en fråga om&lt;br&gt;tolkningen av avdelning Illa eller om giltigheten eller tolkningen av&lt;br&gt;rättsakter som beslutas på grundval av avdelningen kommer upp vid en&lt;br&gt;domstol i sista instans i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen skall enligt punkten 2 inte vara behörig att pröva sådana&lt;br&gt;beslut eller åtgärder enligt artikel 73j. 1 som gäller upprätthållandet av lag&lt;br&gt;och ordning eller skyddet av den inre säkerheten. Motsvarande&lt;br&gt;begränsning har gjorts också beträffande domstolens behörighet att&lt;br&gt;meddela förhandsavgöranden enligt artikel K 7.1 i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom punkten 3 infors en ny form av förhandsavgöranden som&lt;br&gt;innebär att EG-domstolen - efter begäran från rådet, kommissionen eller&lt;br&gt;en medlemsstat — kan meddela ett avgörande om tolkningen av&lt;br&gt;bestämmelserna i avdelning Illa eller av rättsakter som har antagits på&lt;br&gt;grundval av dessa bestämmelser. Det anges att ett sådant avgörande inte&lt;br&gt;skall vara tillämpligt på sådana domar i medlemsstaterna som har vunnit&lt;br&gt;laga kraft vid tiden for EG-domstolens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medlemsstaterna innebär artikel 73p att EG-domstolen kommer att&lt;br&gt;få en klart större och i väsentliga delar ny roll när det gäller tolkningen av&lt;br&gt;de regler som omfattas av avdelning Illa, t.ex. tredjelandsmedborgares&lt;br&gt;rätt till inresa och bosättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Sysselsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Målet om en hög sysselsättningsnivå kommer till&lt;br&gt;kraftigare uttryck genom Amsterdamfördraget. I en ny avdelning i&lt;br&gt;EG-fördraget förs in bestämmelser som skapar en fast grund för ett&lt;br&gt;strukturerat samarbete på sysselsättningsområdet. Samtidigt slås fast&lt;br&gt;att huvudansvaret för sysselsättningspolitiken ligger kvar på&lt;br&gt;medlemsstaterna. Medlemsstaternas nationella politik skall&lt;br&gt;samordnas. Rådet skall fastställa särskilda sysselsättningspolitiska&lt;br&gt;riktlinjer. Rådet skall också övervaka hur länderna efterlever&lt;br&gt;riktlinjerna och vid behov avge rekommendationer till&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal av de remissinstanser som berört frågan&lt;br&gt;(däribland Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,&lt;br&gt;Center kvinnorna, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,&lt;br&gt;Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund,&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Svenska Kommunförbundet) har&lt;br&gt;ställt sig sig positiva till att grunden för EU-ländemas samarbete om&lt;br&gt;sysselsättningen nu förstärks genom Amsterdamfördraget. Vad flera&lt;br&gt;remissinstanser härvid lyfter fram är dels förstärkningen av målen om&lt;br&gt;sysselsättning i fördragen, dels införandet av en procedur för granskning&lt;br&gt;och övervakning av sysselsättningspolitiken. Några remissinstanser,&lt;br&gt;däribland AMS, anser att fördragsändringarna inte är tillräckligt&lt;br&gt;långtgående och att målen är för allmänt hållna, och att det hade varit&lt;br&gt;önskvärt att EU centralt fått ett större ansvar. Direkt kritiska till&lt;br&gt;fördragsändringarna är Industriförbundet, som menar att den särskilda&lt;br&gt;sysselsättningsavdelningen kan komma att få en negativ inverkan på&lt;br&gt;Europas konkurrenskraft. Ung Vänster och Fackliga EU-kritiker är&lt;br&gt;kritiska till vissa formuleringar som rör flexibilitet på arbetsmarknaden i&lt;br&gt;den nya fördragstexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 55 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 45 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Målet att främja en hög nivå i fråga om sysselsättning&lt;br&gt;finns inskrivet i artikel 2 i EG-fördraget. Frågor som rör sysselsättning&lt;br&gt;behandlas även i andra artiklar i EG-fördraget, t.ex. artikel 118 och i&lt;br&gt;avtalet om socialpolitik som har fogats till EG-fördraget genom det s.k.&lt;br&gt;sociala protokollet. Fördraget har emellertid hittills saknat en samlad och&lt;br&gt;tydlig grund för EU-ländemas samarbete på sysselsättningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den höga arbetslösheten i Europa har Europeiska&lt;br&gt;rådet under senare år vid upprepade tillfällen slagit fast att kampen mot&lt;br&gt;arbetslösheten och främjandet av ökad sysselsättning måste ges högsta&lt;br&gt;prioritet av EU och dess medlemsstater. Steg mot stärkt samarbete om&lt;br&gt;sysselsättning togs vid Europeiska rådets möte i Bryssel år 1993 genom&lt;br&gt;antagandet av en handlingsplan baserad på kommissionens vitbok om&lt;br&gt;tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Vid Europeiska rådets möte i&lt;br&gt;Essen i december 1994 lyfte stats- och regeringscheferna fram fem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudområden för åtgärder inom sysselsättningsområdet som borde&lt;br&gt;prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett inslag i det nya samarbetet skulle vara en förstärkt övervakning av&lt;br&gt;medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Medlemsstaterna anmodades att&lt;br&gt;utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram utifrån&lt;br&gt;rekommendationerna på de fem områdena. Rådet i dess sammansättning&lt;br&gt;av arbetsmarknads- och socialministrar och i dess sammansättning av&lt;br&gt;ekonomi- och finansministrar (Ekofin) anmodades att tillsammans med&lt;br&gt;kommissionen följa sysselsättningsutvecklingen och övervaka&lt;br&gt;medlemsstaternas politik på området, och årligen rapportera till&lt;br&gt;Europeiska rådet med böljan i december 1995. Samarbetet utvecklades&lt;br&gt;därefter vidare genom Europeiska rådets möten i Madrid (december&lt;br&gt;1995), Florens (juni 1996) och Dublin (december 1996).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har konsekvent prioriterat sysselsättningsfrågan mycket&lt;br&gt;högt i EU-samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför regeringskonferensen identifierade regeringen som en av&lt;br&gt;Sveriges viktigaste målsättningar att ett reviderat fördrag måste markera&lt;br&gt;att medlemsstaterna i EU höjer sin gemensamma ambition när det gäller&lt;br&gt;att bekämpa arbetslösheten, en målsättning som riksdagen ställt sig&lt;br&gt;bakom. Sverige presenterade därför i ett tidigt skede av konferensen ett&lt;br&gt;förslag till fördragsändringar i syfte att stärka grunden för samarbetet om&lt;br&gt;sysselsättningen. Det svenska förslaget syftade till att förstärka&lt;br&gt;målformuleringarna när det gäller sysselsättning i fördragen och att föra&lt;br&gt;in en ny avdelning om sysselsättning i EG-fördraget, i vilken en procedur&lt;br&gt;för samordning och övervakning av sysselsättningspolitiken skulle slås&lt;br&gt;fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsresultatet på sysselsättningsområdet har stora likheter med&lt;br&gt;det förslag som Sverige presenterade under konferensen. Resultatet är en&lt;br&gt;betydande framgång för Sverige och de andra medlemsstater som inom&lt;br&gt;regeringskonferensen verkat för fördragsändringar som syftar till att&lt;br&gt;skapa en bättre grund för EU-ländemas gemensamma ansträngningar att&lt;br&gt;bekämpa arbetslösheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Genom Amsterdamfördraget förstärks målen&lt;br&gt;om sysselsättning genom ändringar i artikel B i Unionsfördraget och&lt;br&gt;artiklarna 2 och 3 i EG-fördraget (artiklarna 1.5, 2.2 och 2.3 c i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget). Samtidigt införs en ny avdelning om&lt;br&gt;sysselsättning i EG-fördraget, närmast efter avdelning VI om ekonomisk&lt;br&gt;och monetär politik (artikel 2.19 i Amsterdamfördraget). Genom&lt;br&gt;införandet av en särskild avdelning om sysselsättning i fördraget och&lt;br&gt;genom att främjandet av en hög sysselsättningsnivå blir ett uttryckligt&lt;br&gt;mål för unionen ges medlemsstaternas samarbete på&lt;br&gt;sysselsättningsområdet en fastare grund. Kampen mot arbetslösheten&lt;br&gt;garanteras fortsatt prioritet också i ett långsiktigt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördragsändringarna innebär inte att sysselsättningspolitiken skall&lt;br&gt;harmoniseras på gemenskapsnivå. Huvudansvaret för&lt;br&gt;sysselsättningspolitiken kommer även i fortsättningen att ligga hos&lt;br&gt;medlemsstaterna. Genom de förstärkta gemensamma målen, genom&lt;br&gt;medlemsstaternas åtagande att samordna sin politik inom rådet, genom&lt;br&gt;att det slås fast att målet om en hög sysselsättningsnivå skall beaktas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla gemenskapens politikområden samt genom det&lt;br&gt;övervakningsförfarande som nu läggs fast i fördraget skapas bättre&lt;br&gt;förutsättningar för ett mer samlat och samordnat agerande inom EU.&lt;br&gt;Därmed skapas förutsättningar för ett bättre genomslag för de åtgärder&lt;br&gt;som vidtas, nationellt och i gemenskapen, i syfte att bekämpa&lt;br&gt;arbetslösheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Europeiska rådets möte i Amsterdam har kampen mot&lt;br&gt;arbetslösheten mer än någonsin tidigare förts upp som högsta prioritet i&lt;br&gt;EU-samarbetet. Samtidigt som enighet kunde uppnås om det nya&lt;br&gt;fördraget med dess sysselsättningsavdelning, antogs också en särskild&lt;br&gt;resolution om tillväxt och sysselsättning, i vilken bl.a. framhålls att&lt;br&gt;inriktningen på sysselsättning skall stärkas i de allmänna riktlinjerna för&lt;br&gt;den ekonomiska politiken, och att EU systematiskt skall granska all&lt;br&gt;relevant befintlig gemenskapspolitik för att säkerställa att den är inriktad&lt;br&gt;på sysselsättningsskapande och ekonomisk tillväxt. Dessa beslut ligger&lt;br&gt;helt i linje med innebörden av de nya fördragsbestämmelsema och kan&lt;br&gt;ses som ett uttryck för den ökade tyngd sysselsättningsfrågan far genom&lt;br&gt;det nya fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare riktade Europeiska rådet, i sina slutsatser från toppmötet i&lt;br&gt;Amsterdam, en uppmaning till rådet att söka se till att relevanta&lt;br&gt;bestämmelser i den nya avdelningen om sysselsättning omedelbart börjar&lt;br&gt;tillämpas. Det bestämdes också att ett extraordinärt möte med Europeiska&lt;br&gt;rådet, helt ägnat åt sysselsättningsfrågan, skulle hållas under det&lt;br&gt;luxemburgska ordförandeskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget blir främjandet av en hög&lt;br&gt;sysselsättningsnivå ett uttryckligt mål för unionen. Det sker genom en&lt;br&gt;ändring av artikel B i Unionsfördraget. Genom ett tillägg till artikel 3 i&lt;br&gt;EG-fördraget framhålls att gemenskapens verksamhet skall innefatta att&lt;br&gt;samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik främjas. Härvid&lt;br&gt;betonas vikten av att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya avdelningen om sysselsättning inleds med en artikel (artikel&lt;br&gt;109n) i vilken det slås fast att medlemsstaterna och gemenskapen skall&lt;br&gt;arbeta för att utveckla en samordnad strategi för sysselsättning och&lt;br&gt;särskilt främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft&lt;br&gt;och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar.&lt;br&gt;Allt i syfte att uppnå de uppsatta målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning och övervakning av sysselsättningspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall genom sin nationella sysselsättningspolitik bidra&lt;br&gt;till att de uppsatta målen uppnås på ett sätt som står i överensstämmelse&lt;br&gt;med de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens&lt;br&gt;ekonomiska politik som har antagits enligt artikel 103.2 i EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en central formulering i den nya avdelningen (artikel 109o.2) slås fast&lt;br&gt;att medlemsstaterna skall betrakta främjande av sysselsättningen som en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga av gemensamt intresse och samordna sina åtgärder på området&lt;br&gt;inom rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall medverka till att målen om en hög&lt;br&gt;sysselsättningsnivå uppnås genom att uppmuntra samarbete mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna samt stödja och vid behov komplettera deras åtgärder,&lt;br&gt;samtidigt som de enskilda medlemsstaternas befogenheter skall&lt;br&gt;respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare uttryck för den ökade tyngd sysselsättningsfrågan får i&lt;br&gt;det nya fordraget är att målet att uppnå en hög sysselsättningsnivå skall&lt;br&gt;beaktas i utformandet och genomförandet av all gemenskapspolitik&lt;br&gt;(artikel 109p.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt övervakningsförfarande infors som bygger på den modell&lt;br&gt;som tillämpas for övervakningen av den ekonomiska politiken enligt&lt;br&gt;artikel 103 i EG-fördraget. Det särskilda övervakningsförfarandet bygger&lt;br&gt;också på slutsatserna från Europeiska rådets möte i Essen år 1994.&lt;br&gt;Härigenom behandlas sysselsättningspolitiken på ett sätt som motsvarar&lt;br&gt;andra delar av den ekonomiska politiken. Det förfarande för övervakning&lt;br&gt;som läggs fast i artikel 109q kan beskrivas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet skall vaije år, på grundval av en gemensam rapport&lt;br&gt;från rådet och kommissionen, bedöma sysselsättningssituationen i&lt;br&gt;gemenskapen och anta slutsatser om denna. På grundval av dessa&lt;br&gt;slutsatser skall rådet vaije år med kvalificerad majoritet lägga fast&lt;br&gt;riktlinjer for sysselsättningspolitiken. Dessa riktlinjer skall&lt;br&gt;medlemsstaterna beakta i sin sysselsättningspolitik. Riktlinjerna skall stå&lt;br&gt;i överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna enligt artikel 103.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije medlemsstat skall årligen lämna en rapport till rådet och&lt;br&gt;kommissionen om de viktigaste åtgärder som har vidtagits för att&lt;br&gt;genomföra &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sysselsättningspolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mot bakgrund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sysselsättningsriktlinjema. Rådet skall på grundval av medlemsstaternas&lt;br&gt;rapporter och kommentarer från Sysselsättningskommittén granska&lt;br&gt;genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Om rådet&lt;br&gt;efter denna granskning bedömer att det är lämpligt, kan rådet på&lt;br&gt;rekommendation av kommissionen lämna rekommendationer till enskilda&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet och kommissionen skall på grundval av resultatet av&lt;br&gt;granskningen av genomförandet av medlemsstaternas&lt;br&gt;sysselsättningspolitik årligen utarbeta den gemensamma rapporten till&lt;br&gt;Europeiska rådet om sysselsättningssituationen i gemenskapen och om&lt;br&gt;genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättningskommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sysselsättningskommitté med rådgivande funktion skall inrättas for att&lt;br&gt;främja samordningen av medlemsstaternas sysselsättnings- och&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitik (artikel 109s). Kommittén, som skall bestå av två&lt;br&gt;representanter från vaije medlemsstat och två representanter från&lt;br&gt;kommissionen, skall ha till uppgift att övervaka&lt;br&gt;sysselsättningssituationen och sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och gemenskapen och att bistå rådet i dess arbete på detta område. Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Kommittén skall samråda med arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får också befogenhet att besluta om stödåtgärder för att främja&lt;br&gt;samarbete mellan medlemsstaterna och stödja deras arbete på&lt;br&gt;sysselsättningsområdet (artikel 109r). Med stödåtgärder åsyftas främst&lt;br&gt;informations- och erfarenhetsutbyte, särskilt genom pilotprojekt. Vad&lt;br&gt;som avses är tämligen begränsade åtgärder och inte finanspolitiska&lt;br&gt;stimulanser. Åtgärderna behandlas också i en gemensam förklaring (23)&lt;br&gt;av vilken bl.a. framgår att de alltid skall grundas på en objektiv&lt;br&gt;bedömning av om åtgärden behövs och om det uppstår ett mervärde på&lt;br&gt;gemenskapsnivå. Varaktigheten skall inte överstiga fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättningstoppmötet i Luxemburg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid det extra toppmötet om sysselsättning som hölls i Luxemburg den 20&lt;br&gt;-21 november 1997, kom frågor relaterade till den nya, samordnade&lt;br&gt;sysselsättningstrategi som följer av de nya fördragsbestämmelsema att&lt;br&gt;spela en mycket central roll. Den politiska överenskommelsen vid&lt;br&gt;sysselsättningstoppmötet gör det möjligt att i praktiken genomföra en&lt;br&gt;ordning motsvarande Amsterdamfördragets bestämmelser om&lt;br&gt;samordning av medlemsstaternas sysselsättningspolitik redan från år&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet antog slutsatser avseende riktlinjer för&lt;br&gt;sysselsättningen för 1998. På förslag av kommissionen fastställde rådet i&lt;br&gt;december sysselsättningsriktlinjema i enlighet med slutsatserna från&lt;br&gt;toppmötet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutsatserna från toppmötet utvecklas också synen på den procedur&lt;br&gt;för samordning och övervakning som Amsterdamfördraget innebär.&lt;br&gt;Härvid anges att riktlinjerna för sysselsättning, sedan de har antagits av&lt;br&gt;rådet på grundval av ett förslag från kommissionen, skall infogas i&lt;br&gt;nationella handlingsplaner för sysselsättning som utarbetas av&lt;br&gt;medlemsstaterna i ett flerårigt perspektiv. Vaije medlemsstat skall i sin&lt;br&gt;handlingsplan ta ställning till samtliga riktlinjer. Det betonas samtidigt att&lt;br&gt;medlemsstaternas olika förutsättningar när det gäller de problem som tas&lt;br&gt;upp i riktlinjerna kommer att komma till uttryck genom olika lösningar&lt;br&gt;och olika prioriteringar anpassade till förhållandena i vaije medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anges i slutsatserna att medlemsstaterna vaije år kommer att&lt;br&gt;överlämna sin nationella handlingsplan för sysselsättning till rådet och&lt;br&gt;kommissionen. Medlemsstaterna kommer årligen att rapportera om hur&lt;br&gt;de nationella handlingsplanerna genomförs. Regelbundna kontakter med&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter förutses inom ramen för den nya proceduren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten av sysselsättningstoppmötet visar redan nu betydelsen av de&lt;br&gt;nya fördragsbestämmelsema om sysselsättning. Redan innan fördraget&lt;br&gt;träder i kraft har förutsättningar skapats för att bestämmelserna skall få&lt;br&gt;genomslag i praktiken. EU:s stats- och regeringschefer har för första&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gången gemensamt ställt sig bakom riktlinjer med konkreta och Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;gemensamma mål för sysselsättningspolitiken som följs upp genom en&lt;br&gt;likaledes konkret fastlagd övervakningsprocedur. Detta innebär ett viktigt&lt;br&gt;framsteg i den gemensamma kampen mot arbetslösheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Amsterdamfördraget innebär en viktig utveckling&lt;br&gt;av de grundläggande principerna för EU-politiken. Hållbar utveckling&lt;br&gt;slås fast som ett övergripande mål för hela EU och kravet på att&lt;br&gt;integrera miljöaspekter i den politik som bedrivs på andra områden&lt;br&gt;lyfts fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringarna i den s.k. miljögarantin (artikel 100a.4)&lt;br&gt;klarläggs bl.a. rätten att under vissa förutsättningar införa nationella&lt;br&gt;regler på områden där det redan finns harmoniserade regler. Viktiga&lt;br&gt;nyheter är att miljögarantin kan tillämpas på rättsakter som beslutas av&lt;br&gt;kommissionen efter delegation från rådet och parlamentet och att&lt;br&gt;kommissionen får en tidsfrist för beslut när regeln åberopas av en&lt;br&gt;medlemsstat. Genom en ändring i artikel 100a. 3 klargörs att det inte&lt;br&gt;bara är kommissionen utan också rådet och Europaparlamentet som&lt;br&gt;skall sträva mot en hög miljöskyddsnivå när regler beslutas för den&lt;br&gt;inre marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medbeslutandeproceduren (artikel 189b) blir tillämplig för det stora&lt;br&gt;flertalet beslut på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Att hållbar utveckling införs som ett&lt;br&gt;övergripande mål för EU välkomnas av alla remissinstanser som har&lt;br&gt;yttrat sig i frågan. Naturvårdsverket anser att fördraget förbättrar&lt;br&gt;möjligheterna att driva frågan om integrering av miljöaspekter i andra&lt;br&gt;politikområden. Flera remissinstanser har tagit upp frågan om tolkningen&lt;br&gt;av den s.k. miljögarantin i artikel 100a. Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge, Socialstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Kristdemokratiska Ungdomsförbundet och Svenska kyrkans&lt;br&gt;församlingsnämnd är positiva till ändringarna i bestämmelsen.&lt;br&gt;Naturvårdsverket anser att det i dag inte är möjligt att veta hur villkoren&lt;br&gt;för att införa längre gående nationella regler skall tolkas. Även&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen diskuterar tolkningen av bestämmelsen och&lt;br&gt;förutsätter att Sverige kommer att tolka och i praktiken utgå från att&lt;br&gt;miljögarantin innebär att det i realiteten blir möjligt för ett enskilt land att&lt;br&gt;införa strängare miljökrav. Några remissinstanser anser att bestämmelsen&lt;br&gt;är otillräcklig från miljösynpunkt. I fråga om beslutsprocedurer anser&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen att det är en brist att beslut om miljöskatter inte&lt;br&gt;kan tas med kvalificerad majoritet. Liknande synpunkter framställs av&lt;br&gt;LO, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och&lt;br&gt;Kristdemokratiska Kvinnoförbundet. Industriförbundet och&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel understryker att längre gående&lt;br&gt;nationella regler kräver ett vetenskapligt underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 73 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 53 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: De första miljöreglema inom EG tillkom redan i slutet av&lt;br&gt;1960-talet. År 1970 beslöts det första handlingsprogrammet för&lt;br&gt;miljösamarbetet, som var inledningen till utvecklingen av en gemensam&lt;br&gt;miljöpolitik. Miljön har därefter blivit ett viktigt politikområde inom EG.&lt;br&gt;För närvarande finns det fler än 200 rättsakter med miljöanknytning.&lt;br&gt;Trots att miljösamarbetet således spelat en viktig roll inom gemenskapen&lt;br&gt;under en lång tid, var det först genom den s.k. Enhetsakten år 1987 som&lt;br&gt;de särskilda miljöreglema i artikel 130r - 130t togs in i EG-fördraget. I&lt;br&gt;dessa bestämmelser slogs allmänna målsättningar för miljöpolitiken fast&lt;br&gt;och angavs principer som skulle tillämpas vid beslut på området&lt;br&gt;(förebyggande åtgärder skall vidtas, föroreningar skall hejdas vid källan&lt;br&gt;och förorenaren skall betala). Besluten fattades alltjämt med enhällighet&lt;br&gt;enligt artikel 130s. Miljöreglema skulle vara minimiregler och tillåta de&lt;br&gt;medlemsstater som så ville att tillämpa strängare miljökrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med Enhetsakten finns det i huvudsak två rättsliga grunder för att&lt;br&gt;fatta beslut som avser miljön. Den ena är artikel 13Os som används för&lt;br&gt;rättsakter som har miljöskyddet som huvudsyfte, t.ex. regler om luft- och&lt;br&gt;vattenkvalitet samt avfall. Reglerna utformas som minimikrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökrav på varor ses också som ett led i genomförandet av den inre&lt;br&gt;marknaden. Sådana rättsakter har därför artikel 100a som rättslig grund.&lt;br&gt;Exempel på sådana regler är de viktiga direktiven om farliga kemikalier&lt;br&gt;och om miljökrav på bilar. Direktiven enligt artikel 100a syftar i princip&lt;br&gt;till harmonisering, dvs. de tillåter inte medlemsstaterna att tillämpa&lt;br&gt;strängare krav. Enligt artikel 100a, som också infördes genom&lt;br&gt;Enhetsakten, gäller vidare att beslut skall fattas med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet. För att alla medlemsstater skulle kunna acceptera att beslut&lt;br&gt;skulle fattas med kvalificerad majoritet infördes samtidigt den s.k.&lt;br&gt;miljögarantin (artikel 100a.4) som öppnar en möjlighet för enskilda&lt;br&gt;medlemsstater att - under vissa förutsättningar - tillämpa strängare krav&lt;br&gt;än de som följer av de gemensamma reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionsfördraget medförde en utveckling av miljöreglema i EG-&lt;br&gt;fördraget. Viktiga förändringar var att miljöbeslut enligt artikel 130s i&lt;br&gt;normalfallet skall fattas med kvalificerad majoritet och att&lt;br&gt;försiktighetsprincipen skall ligga till grund för den gemensamma&lt;br&gt;miljöpolitiken. Vidare angavs i artikel 13Or att miljökrav skall integreras&lt;br&gt;i utformningen och genomförandet av den gemensamma politiken på&lt;br&gt;andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Under regeringskonferensen koncentrerades&lt;br&gt;diskussionen av miljöfrågorna kring principen om hållbar utveckling,&lt;br&gt;integrering av miljön i alla politikområden samt förhållandet mellan&lt;br&gt;miljöregler och den inre marknaden. På alla dessa områden innehåller&lt;br&gt;fördraget viktiga nyheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning innebär Amsterdamfördraget en&lt;br&gt;betydelsefull utveckling av de grundläggande principerna för EU:s&lt;br&gt;politik. Hållbar utveckling slås fast som ett övergripande mål för hela EU&lt;br&gt;och kravet på att integrera miljöaspekter i den politik som bedrivs på&lt;br&gt;andra områden lyfts fram. Denna utveckling är mycket positiv och ligger&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helt i linje med de förslag som lades fram av Sverige vid konferensen och Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;med de bedömningar som redovisats i regeringens skrivelse 1997/98:13&lt;br&gt;Ekologisk hållbarhet. Det är viktigt att EG arbetar vidare med frågorna&lt;br&gt;och översätter de allmänna skrivningarna i fördraget till praktisk&lt;br&gt;verklighet. Regeringen kommer att utveckla sin syn på dessa frågor i den&lt;br&gt;miljöpolitiska proposition som skall lämnas till riksdagen under våren&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hållbar utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet hållbar utveckling introducerades av Brundtlandkommissionen&lt;br&gt;och fick ett internationellt genomslag genom FN:s konferens om miljö&lt;br&gt;och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro år 1992. Principen innebär att&lt;br&gt;en utveckling för att tillgodose nuvarande generations behov inte får ske&lt;br&gt;på framtida generationers bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Unionsfördraget tillkom vissa skrivningar i artikel B i&lt;br&gt;Unionsfördraget och artikel 2 i EG-fördraget som kan tolkas som en&lt;br&gt;hänvisning till principen om hållbar utveckling. I artikel B anges att&lt;br&gt;unionens mål skall vara att &amp;quot;främja väl avvägda och varaktiga&lt;br&gt;ekonomiska och sociala framsteg...&amp;quot;. I artikel 2 uttalas att målet för&lt;br&gt;gemenskapen bl.a. skall vara att &amp;quot;...främja en harmonisk och väl avvägd&lt;br&gt;utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hållbar och&lt;br&gt;icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön...&amp;quot;. Särskilt lydelsen i&lt;br&gt;artikel 2 är en kompromiss som har kritiserats för sin oklarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom det nya fördraget klarläggs, som Sverige också hade föreslagit,&lt;br&gt;att hållbar utveckling är ett grundläggande mål for EU. I artikel B i&lt;br&gt;Unionsfördraget anges att unionen skall ha som mål bl.a. att &amp;quot;..uppnå en&lt;br&gt;väl avvägd och hållbar utveckling...&amp;quot;(artikel 1.5 i AmsterdamfÖrddraget).&lt;br&gt;I artikel 2 i EG-fÖrdraget har också begreppet hållbar utveckling förts in,&lt;br&gt;samtidigt som det anges att gemenskapen skall främja &amp;quot;...en hög nivå i&lt;br&gt;fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet...&amp;quot; (artikel 2.2 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget). Principen om hållbar utveckling nämns också i det&lt;br&gt;ändrade sjunde stycket i ingressen till Unionsfördraget (artikel 1.2 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att hållbar utveckling har införts som ett grundläggande mål innebär&lt;br&gt;att det skall gälla för alla politikområden som kan beröras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integration av miljön i andra politikområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hållbar utveckling förutsätter att miljöaspekterna beaktas på alla&lt;br&gt;områden inom unionen där det fattas beslut som kan ha&lt;br&gt;miljökonsekvenser. En regel om integration av miljöhänsyn i andra&lt;br&gt;politikområden finns redan i artikel 130r i EG-fÖrdraget, men den har&lt;br&gt;visat sig inte vara särskilt effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det visade sig svårt att få gehör for förslag att ändra i artiklar for&lt;br&gt;enskilda politikområden som t.ex. jordbruk. Ett argument som mötte&lt;br&gt;förslag i denna riktning från bl.a. Sverige, var att en sådan lösning kunde&lt;br&gt;ge intrycket av att miljöaspekter skulle beaktas på dessa områden men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte på andra. Lösningen blev att flytta bestämmelsen om integration i&lt;br&gt;artikel 130r till en ny artikel 3c i den inledande delen av fördraget (artikel&lt;br&gt;2.4 i Amsterdamfördraget). Därmed får miljön en viss särställning&lt;br&gt;jämfört med andra allmänna intressen av övergripande karaktär som skall&lt;br&gt;beaktas vid utformningen av EG:s politik. Detta kan ses som ett uttryck&lt;br&gt;för miljöpolitikens särskilda betydelse för genomförandet av den&lt;br&gt;övergripande principen om hållbar utveckling. Artikel 3 c innehåller&lt;br&gt;också en hänvisning till denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam förklaring (12) noterar medlemsstaterna i konferensen&lt;br&gt;att kommissionen åtar sig att genomföra studier av miljökonsekvenserna&lt;br&gt;av nya förslag som kan ha betydande miljöpåverkan. Kommissionen har&lt;br&gt;efter förhandlingarnas slutförande på nytt uttalat att alla förslag som kan&lt;br&gt;ha beaktansvärd inverkan på miljön i framtiden skall åtföljas av en analys&lt;br&gt;av miljökonsekvenserna och att alla berörda direktorat inom&lt;br&gt;kommissionen skall utarbeta en policy för miljö och hållbar utveckling.&lt;br&gt;Det är viktigt att kommissionen går vidare med detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan miljöregler och den inre marknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 100a om åtgärder för att genomföra den inre&lt;br&gt;marknaden är av stor betydelse från miljösynpunkt. Förutom i den s.k.&lt;br&gt;miljögarantin i artikel 100a.4 nämns miljön i artikel 100a.3, där det anges&lt;br&gt;att kommissionens förslag till åtgärder skall utgå från en hög skyddsnivå.&lt;br&gt;I enlighet med bl.a. Sveriges förslag klargörs nu i artikel 100a.3 att det&lt;br&gt;inte bara är kommissionen utan också rådet och Europaparlamentet som&lt;br&gt;skall sträva mot en hög miljöskyddsnivå när regler beslutas för den inre&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mest kontroversiella frågan i förhandlingarna på miljöområdet&lt;br&gt;gällde tillämpningsområdet för miljögarantin i artikel 100a.4. Frågan om&lt;br&gt;en ändring av miljögarantin stod öppen ända in i förhandlingarnas&lt;br&gt;slutskede. Slutligen kunde man dock enas om en lösning som i allt&lt;br&gt;väsentligt överensstämmer med det svenska förslaget. Lösningen innebär&lt;br&gt;att miljögarantin utökas från en punkt i artikel 100a till att omfatta sex&lt;br&gt;punkter (4-9). Dessa innehåller följande nyheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Miljögarantin skall kunna tillämpas även på kommissionsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det klargörs att en medlemsstat inte behöver ha röstat mot en rättsakt&lt;br&gt;för att åberopa miljögarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det klargörs att en medlemsstat får införa nationella strängare regler&lt;br&gt;även på områden där det redan finns harmoniserade rättsakter. Detta&lt;br&gt;förutsätter att det finns ett vetenskapligt stöd för åtgärden med&lt;br&gt;anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd och att det rör sig&lt;br&gt;om ett problem som är specifikt för medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det införs en tidsfrist för kommissionen att fatta beslut enligt&lt;br&gt;miljögarantin. Tidsfristen är sex månader i normalfallet. Om&lt;br&gt;kommissionen inte fattar beslut inom tidsfristen, anses den nationella&lt;br&gt;åtgärden ha godkänts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om en medlemsstat konstaterar ett folkhälsoproblem på ett område&lt;br&gt;där det finns harmoniserade EG-regler, skall detta anmälas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommissionen som skall undersöka om åtgärder skall föreslås för&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gällande lydelsen av miljögarantin är svårtolkad på några punkter.&lt;br&gt;Det gäller främst frågan om möjligheten att införa nationella regler på&lt;br&gt;områden där det finns harmoniserade regler. En utbredd uppfattning är&lt;br&gt;att miljögarantin inte innefattar någon sådan möjlighet. Genom&lt;br&gt;Amsterdamfördraget klargörs att medlemsstaterna har denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljögarantin är också oklar när det gäller frågan om dess tillämpning&lt;br&gt;även för länder som inte har röstat emot den aktuella rättsakten. Också&lt;br&gt;denna oklarhet undanröjs genom den nya artikeln 100a. 4-9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig nyhet är också att miljögarantin kan tillämpas på rättsakter&lt;br&gt;som beslutas av kommissionen efter delegation från rådet och&lt;br&gt;parlamentet, vilket är vanligt när det gäller regler bl.a. om miljö- och&lt;br&gt;hälsoaspekter av kemikalier. Att kommissionen får en tidsfrist för&lt;br&gt;avgörande är också av praktisk betydelse, eftersom det hittills ofta tagit&lt;br&gt;mycket lång tid för kommissionen att komma fram till beslut i de ärenden&lt;br&gt;som förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser pekar på begränsningarna när det gäller&lt;br&gt;tillämpningen av miljögarantin på områden där det redan finns&lt;br&gt;harmoniserade rättsakter. De anser att begränsningarna är svårtolkade&lt;br&gt;eller för långtgående. Dessa begränsningar fick en delvis annan&lt;br&gt;utformning än vad som föreslogs av Sverige. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning är det dock viktigt att understryka att den nya lydelsen&lt;br&gt;innebär både ett förtydligande av oklarheter och en utvidgning av&lt;br&gt;tillämpningsområdet för bestämmelsen i flera avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsprocedur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse är att medbeslutandeproceduren (artikel 189b) blir&lt;br&gt;tillämplig vid beslut enligt artikel 13 Os, i likhet med vad som gäller för&lt;br&gt;artikel 100a. Europaparlamentet far därmed ett avgörande inflytande i&lt;br&gt;praktiskt taget alla frågor som rör miljön. Fortfarande gäller dock enligt&lt;br&gt;artikel 130s.2 att vissa miljöbeslut, bl.a. sådana som rör skatter, skall&lt;br&gt;fattas med enhällighet i rådet efter det att parlamentet har hörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Jämställdhet mellan kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Jämställdhet mellan kvinnor och män förs nu in&lt;br&gt;som ett centralt mål för gemenskapen. Principen om att integrera ett&lt;br&gt;jämställdhetsperspektiv i all verksamhet inom gemenskapen&lt;br&gt;fördragsfästs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönediskrimineringsförbudet förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet ges möjlighet att med kvalificerad majoritet besluta om&lt;br&gt;åtgärder för att säkra tillämpningen av principen om likabehandling av&lt;br&gt;kvinnor och män på arbetsmarknaden och när det gäller lika lön för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lika och likvärdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det klargörs att positiv särbehandling av underrepresenterat kön är&lt;br&gt;tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har tagit upp&lt;br&gt;jämställdhetsfrågoma välkomnar förhandlingsresultatet på detta område.&lt;br&gt;Folkkampanjen Sverige ut ur EU anser dock att de nya skrivningarna är&lt;br&gt;mer eller mindre innehållslösa. Flera instanser, däribland&lt;br&gt;Jämställdhetsombudsmannen (JämO), välkomnar särskilt införandet av&lt;br&gt;en regel, i artikel 119.4, som tillåter positiv särbehandling av&lt;br&gt;underrepresenterat kön. JämO pekar därutöver på vissa frågor som&lt;br&gt;hänger samman med EG-domstolens praxis i mål om lika lön och&lt;br&gt;hänvisar till en skrivelse med begäran om en översyn av&lt;br&gt;jämställdhetslagen, som ombudsmannen tidigare har tillställt regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 48 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 100 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Grunden för gemenskapsarbetet i frågor om jämställdhet&lt;br&gt;mellan kvinnor och män lades redan i det ursprungliga EG-fördraget&lt;br&gt;genom dess artikel 119 om lika lön för kvinnor och män för lika arbete.&lt;br&gt;På grundval av denna artikel har EG-domstolen utvecklat en omfattande&lt;br&gt;praxis. Därigenom har t.ex. likalöneprincipen getts direkt effekt i&lt;br&gt;medlemsländerna. Artikel 119 har senare kompletterats med&lt;br&gt;sekundärlagstiftning, bl.a. när det gäller lika lön, när det gäller&lt;br&gt;likabehandling mellan kvinnor och män i arbetslivet och i fråga om social&lt;br&gt;trygghet. Även på dessa områden finns en förhållandevis omfattande&lt;br&gt;rättspraxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet mellan kvinnor och män har under senare år blivit ett allt&lt;br&gt;viktigare politikområde. Redan under förhandlingarna om&lt;br&gt;Unionsfördraget fanns i många medlemsstater en ambition att stärka den&lt;br&gt;sociala dimensionen och därmed även jämställdhetsfrågoma inom EG.&lt;br&gt;Denna strävan kom till uttryck i det till det sociala protokollet fogade&lt;br&gt;avtalet om socialpolitik, som i sin tur fogades till EG-fördraget. Avtalet&lt;br&gt;om socialpolitik rymmer även frågor om jämställdhet (se avsnitt 10.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför 1996 års regeringskonferens uttalade många medlemsstater en&lt;br&gt;önskan att ytterligare stärka och bredda den rättsliga grunden för&lt;br&gt;jämställdhetsarbetet. En bidragande faktor torde ha varit den ökade&lt;br&gt;politiska vikt som frågorna givits genom FN:s kvinnokonferens år 1995,&lt;br&gt;inte minst de åtaganden som FN:s medlemsländer, bl.a. på svenskt&lt;br&gt;initiativ, gjorde vid konferensen om att integrera ett&lt;br&gt;jämställdhetsperspektiv i alla politikområden, s.k. mainstreaming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför regeringskonferensen identifierade regeringen som en av&lt;br&gt;Sveriges prioriterade frågor att ett reviderat fördrag måste innehålla en&lt;br&gt;förstärkt grund för samarbetet på jämställdhetsområdet. Därför&lt;br&gt;presenterade Sverige i september 1996 ett skriftligt förslag till&lt;br&gt;fördragsändringar. Detta skedde sedan Sverige aktivt drivit och fått gehör&lt;br&gt;för att jämställdhet var en viktig fråga att behandla under konferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska förslaget hade tre huvudbeståndsdelar. För det första att&lt;br&gt;jämställdhet mellan kvinnor och män skulle föras in som ett centralt mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och för det andra att principen om s.k. mainstreaming skulle komma till Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;uttryck i fördraget. För det tredje föreslog Sverige en utvidgning av&lt;br&gt;artikel 119 genom vilken inte bara frågor om lika lön, men även om&lt;br&gt;kvinnors och mäns villkor i arbetslivet skulle omfattas av artikeln. Det&lt;br&gt;svenska förslaget innehöll också skrivningar i syfte att klargöra att&lt;br&gt;positiv särbehandling av underrepresenterat kön i arbetslivet är tillåten&lt;br&gt;för medlemsstater som så önskar. I ett senare skede av&lt;br&gt;förhandlingsarbetet lade Sverige fram ytterligare ett textförslag om&lt;br&gt;positiv särbehandling, denna gång tillsammans med Österrike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsresultatet i fråga om jämställdhet ligger mycket nära det&lt;br&gt;förslag som Sverige presenterade i konferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Amsterdamfördraget innebär en väsentlig&lt;br&gt;förstärkning av jämställdhetsfrågoma i EG-fördraget. Texten avspeglar i&lt;br&gt;hög grad Sveriges förslag på detta område. Jämställdhet mellan kvinnor&lt;br&gt;och män förs in som ett grundläggande mål för gemenskapen. Det sker&lt;br&gt;genom ett tillägg till artikel 2 i EG-fördraget. Jämställdhetsperspektivet&lt;br&gt;skall enligt ett tillägg till artikel 3 i EG-fördraget beaktas och främjas i&lt;br&gt;alla gemenskapens aktiviteter (s.k. mainstreaming). De båda tilläggen&lt;br&gt;sker genom artikel 2.2 respektive artikel 2.3 e i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det socialpolitiska kapitlet förstärks och utvidgas artikel 119 i EG-&lt;br&gt;fordraget om lika lön för kvinnor och män for lika arbete (artikel 2.22 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tillägg i artikelns första stycke klargörs att principen om&lt;br&gt;lika lön gäller inte bara lika arbete utan också likvärdigt arbete. Detta&lt;br&gt;innebär att EG-domstolens praxis fördragsfästs, vilket utgör ett viktigt&lt;br&gt;förtydligande av lönediskrimineringsförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny bestämmelse i artikel 119.3 innebär att rådet, med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet, skall besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av&lt;br&gt;principen om lika möjligheter och lika behandling i frågor som rör&lt;br&gt;anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller&lt;br&gt;likvärdigt arbete. Elärigenom skapas en specifik rättslig grund för&lt;br&gt;åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män på&lt;br&gt;arbetsmarknaden och när det gäller lön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen klargörs i artikel 119.4 att likabehandlingsprincipen inte&lt;br&gt;utgör något hinder for medlemsstaterna att använda sig av positiv&lt;br&gt;särbehandling av underrepresenterat kön i syfte att åstadkomma&lt;br&gt;jämställdhet i praktiken på arbetsmarknaden. Detta klargörande är&lt;br&gt;mycket tillfredsställande från svenska utgångspunkter. När sådana&lt;br&gt;åtgärder vidtas skall de, enligt en gemensam förklaring (28), i första hand&lt;br&gt;syfta till att främja kvinnors situation i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO anger bl.a. i sitt remissvar att likalöneprincipen förstärks genom&lt;br&gt;artikel 119.1. I det sammanhanget erinrar JämO om en skrivelse som&lt;br&gt;ombudsmannen tidigare tillställt regeringen. I skrivelsen tar JämO bl.a.&lt;br&gt;upp frågor som hänger samman med EG-domstolens praxis i mål om lika&lt;br&gt;lön och menar, mot bakgrund av arbetsdomstolens tillämpning av&lt;br&gt;lönediskrimineringsförbudet i jämställdhetslagen, att lagen bör ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att jämställdhetslagen överensstämmer med&lt;br&gt;artikel 119.1. De frågor som JämO tagit upp i sin skrivelse bereds for&lt;br&gt;närvarande inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att Amsterdamfördraget speglar Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;den ökande politiska vikt som medlemsstaterna fäster vid frågor om&lt;br&gt;jämställdhet mellan kvinnor och män. Tidigare har endast principen om&lt;br&gt;lika lön kommit till uttryck i fördraget. Nu anges att jämställdhet är ett&lt;br&gt;mål for hela EU och att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla&lt;br&gt;aktiviteter på gemenskapsnivå. Detta kommer att fä betydelse för det&lt;br&gt;praktiska arbetet med att lyfta fram frågor om kvinnors och mäns skilda&lt;br&gt;villkor på olika områden, inte minst när det gäller deras situation på den&lt;br&gt;europeiska arbetsmarknaden. Ett sådant arbete har redan inletts inom&lt;br&gt;kommissionen. Det har förstärkts genom bl.a. de riktlinjer för&lt;br&gt;sysselsättning som stats- och regeringscheferna enades om vid&lt;br&gt;Europeiska rådets extra möte om sysselsättning i Luxemburg i november&lt;br&gt;1997, där ett av fyra huvudteman tar upp frågor om jämställdhet mellan&lt;br&gt;kvinnor och män på arbetsmarknaden. Genom den i Amsterdamfördraget&lt;br&gt;utökade kompetensen för rådet att med kvalificerad majoritet fatta beslut&lt;br&gt;om frågor som rör jämställdhet på arbetsmarknaden och&lt;br&gt;likalöneprincipen kan även det nationella arbetet i medlemsstaterna&lt;br&gt;komma att stödjas och utvecklas i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt bör särskilt betonas den handlingsfrihet som det nya&lt;br&gt;fördraget ger medlemsstaterna att på nationell nivå använda positiv&lt;br&gt;särbehandling av underrepresenterat kön som ett medel för att nå&lt;br&gt;jämställdhet i praktiken på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 Konsumentpolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Målen för konsumentpolitiken formuleras klarare.&lt;br&gt;Rådet skall kunna vidta åtgärder med huvudsyftet att främja&lt;br&gt;konsumenternas intressen och att säkra en hög konsumentskyddsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen får en uttrycklig befogenhet att främja&lt;br&gt;konsumenternas rätt till utbildning och till att organisera sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens åtgärder kan, utöver att stödja och komplettera&lt;br&gt;medlemsstaternas politik, också inriktas på att övervaka deras politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskyddskraven skall beaktas vid utformningen av&lt;br&gt;gemenskapens övriga politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört frågan har&lt;br&gt;genomgående ställt sig positiva till den förstärkning av grunden för&lt;br&gt;konsumentpolitiken i EG-fördraget som Amsterdamfördraget innebär.&lt;br&gt;Konsumentverket anser att det hade varit önskvärt med ytterligare&lt;br&gt;förstärkningar och förtydliganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 64 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Under regeringskonferensen hörde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumentpolitiken till de prioriterade frågorna på svensk sida. Att&lt;br&gt;förstärka grunden för konsumentpolitiken i EG-fördraget sågs nämligen&lt;br&gt;som en viktig fråga inom ramen för ambitionen att föra unionen närmare&lt;br&gt;medborgarna. De ändringar som nu görs i fördraget bör kunna leda till&lt;br&gt;att konsumentpolitikens ställning inom EU stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-fördraget finns en särskild bestämmelse om konsumentskydd i&lt;br&gt;artikel 129a. Genom Amsterdamfördraget införs i artikel 129a.l en&lt;br&gt;tydligare och mer vittgående målformulering än den nuvarande. Enligt&lt;br&gt;den nya formuleringen skall gemenskapen, för att främja&lt;br&gt;konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå,&lt;br&gt;bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska&lt;br&gt;intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning&lt;br&gt;och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen (artikel&lt;br&gt;2.27 i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medel som nu står till buds för att uppnå det nuvarande målet på&lt;br&gt;konsumentområdet, att bidra till en hög konsumentskyddsnivå, är dels&lt;br&gt;åtgärder inom ramen för att förverkliga den inre marknaden (enligt&lt;br&gt;artikel 100a i EG-fördraget), dels vissa särskilda insatser som&lt;br&gt;understöder och kompletterar medlemsstaternas politik för att skydda&lt;br&gt;konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och ge god&lt;br&gt;konsumentupplysning. Såsom artikeln är utformad i sin nuvarande&lt;br&gt;lydelse kan det framstå som att åtgärder enligt artikel 100a är det&lt;br&gt;huvudsakliga verktyget för att åstadkomma förändringar på&lt;br&gt;konsumentområdet. Den svenska uppfattningen har visserligen varit att&lt;br&gt;benämningen särskilda insatser inte utesluter att direktiv antas med&lt;br&gt;artikel 129a som grund. Förhållandet har emellertid kunnat uppfattas som&lt;br&gt;att konsumentområdet är ett underordnat politikområde, som uteslutande&lt;br&gt;har till syfte att bidra till att förverkliga den inre marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget blir det tydligare att konsumentpolitiken&lt;br&gt;är ett självständigt politikområde, vilket regeringen ser som en mycket&lt;br&gt;viktig markering. Enligt artikelns nya utformning kan således rådet, vid&lt;br&gt;sidan av åtgärder enligt artikel 100a, med stöd av artikel 129a besluta om&lt;br&gt;åtgärder med huvudsyfte att uppnå målen att främja konsumenternas&lt;br&gt;intressen och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå. Åtgärderna&lt;br&gt;kan i likhet med vad som gäller i dag för särskilda insatser vara inriktade&lt;br&gt;på att stödja och komplettera medlemsstaternas politik. Genom ett tillägg&lt;br&gt;i artikeln kan emellertid även åtgärder vidtas som innebär att man&lt;br&gt;övervakar medlemsstaternas politik, dvs. att gemensamt fattade beslut&lt;br&gt;efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskyddsaspekter gör sig gällande på en rad av gemenskapens&lt;br&gt;övriga politikområden. Det är därför viktigt att konsumentskyddsintresset&lt;br&gt;beaktas även inom dessa övriga områden. Att ta sådana hänsyn kommer&lt;br&gt;att bli obligatoriskt genom att det införs en ny bestämmelse i artikel&lt;br&gt;129a.2, enligt vilken konsumentskyddskravet skall beaktas vid&lt;br&gt;utformningen och genomförandet av gemenskapens övriga politik och&lt;br&gt;verksamhet. Även detta utgör en viktig markering av&lt;br&gt;konsumentpolitikens betydelse inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar av betydelse för konsumentintresset har också vidtagits&lt;br&gt;genom den förstärkning av artikel 100a.3 som redovisas i avsnitt 10.3&lt;br&gt;samt genom att även miljöpolitiken skall integreras i utformningen och&lt;br&gt;genomförandet av gemenskapens politik på alla områden. Detta har&lt;br&gt;särskild betydelse för möjligheterna att verka för att sådana&lt;br&gt;konsumtionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön&lt;br&gt;och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Slutligen bör i detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhang nämnas förändringen av artikel 129 som ger Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Europaparlamentet medbeslutanderätt när det gäller åtgärder inom&lt;br&gt;veterinär- och växtskyddsområdena som direkt syftar till att skydda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkhälsan (artikel 2.26 i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den svenska ståndpunkten i vissa avseenden gick något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längre anser regeringen att Amsterdamfördraget sammantaget innebär ett&lt;br&gt;viktigt steg framåt for konsumentpolitiken inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 Sociala frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: EG:s politik på det sociala området blir ett intresse&lt;br&gt;fullt ut for samtliga medlemsstater genom att avtalet om socialpolitik&lt;br&gt;integreras i EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadens parter får stärkta roller. Grundläggande sociala&lt;br&gt;rättigheter lyfts fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen får befogenhet att besluta om programsamarbete for&lt;br&gt;att bekämpa social utslagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som har&lt;br&gt;berört frågan välkomnar att avtalet om socialpolitik nu integreras i&lt;br&gt;fördraget. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivarejoreningen&lt;br&gt;och Landstingsförbundet lyfter fram den förstärkning av&lt;br&gt;arbetsmarknadens parters roll i EU-samarbetet som Amsterdamfördraget&lt;br&gt;innebär. LO och TCO välkomnar också den referens till EG:s och&lt;br&gt;Europarådets sociala stadgor som nu förs in i ingressen till&lt;br&gt;Unionsfördraget, men noterar bl.a. att man inte vunnit gehör for fackliga&lt;br&gt;krav om reglering av rätten till internationella sympatiåtgärder och ökad&lt;br&gt;användning av beslut med kvalificerad majoritet inom arbetslivets&lt;br&gt;område. TCO framhåller att den sociala dimensionen stärks, bl.a. genom&lt;br&gt;att det sociala avtalet blir en del av fördraget. Direkt kritisk till&lt;br&gt;integreringen av avtalet om socialpolitik är Ung Vänster, som menar att&lt;br&gt;överstatliga organ ges inflytande över partsrelationema i&lt;br&gt;medlemsländerna. Kritisk är också Företagarnas Riksorganisation som&lt;br&gt;anser att situationen försämras for de arbetsmarknadsparter som inte är&lt;br&gt;kollektivavtalsbundna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 89 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 43 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Alltsedan Unionsfördraget trädde i kraft har två parallella&lt;br&gt;fördragsmässiga grunder funnits för gemenskapssamarbetet på det sociala&lt;br&gt;området. De har varit dels de sociala bestämmelserna i artiklarna 117-122&lt;br&gt;i EG-fÖrdraget, dels artiklarna i avtalet om socialpolitik som fogades till&lt;br&gt;det s.k. sociala protokollet som i sin tur är fogat till EG-fÖrdraget.&lt;br&gt;Begreppet socialpolitik rymmer i detta sammanhang frågor som rör såväl&lt;br&gt;arbetsrätt, arbetsliv, arbetsmiljö och jämställdhet som socialpolitiska&lt;br&gt;frågor i gängse svensk bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet om socialpolitik gav samtliga medlemsstater utom Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Storbritannien uttryck för sin vilja att fortsätta att utveckla det&lt;br&gt;gemensamma arbetet på området enligt de riktlinjer som hade lagts fast i&lt;br&gt;EG:s sociala stadga från år 1989. Avtalet innebar en utökad kompetens&lt;br&gt;för gemenskapen och utvidgad tillämpning av majoritetsbeslut. Det&lt;br&gt;innebar också en väsentlig förstärkning av partemas på arbetsmarknaden&lt;br&gt;roll i utarbetandet och genomförandet av gemenskapsåtgärder på det&lt;br&gt;sociala området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i avtalet om socialpolitik har fått begränsad&lt;br&gt;tillämpning. Endast fyra direktiv har hittills beslutats med stöd av&lt;br&gt;bestämmelserna i avtalet. Detta beror bl.a. på att kommissionens uttalade&lt;br&gt;målsättning har varit att i första hand lägga fram förslag med stöd av&lt;br&gt;själva fördraget för att nå lösningar som blir gällande för samtliga&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att inte alla medlemsstater har omfattats av en gemensam&lt;br&gt;lagstiftning på detta område - som i stor utsträckning är av betydelse för&lt;br&gt;den inre marknadens funktionssätt - har också bidragit till svårigheter att&lt;br&gt;nå resultat i det arbete som grundas på avtalet om socialpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Ett viktigt resultat av regeringskonferensen är&lt;br&gt;att det sociala protokollet nu kan avskaffas och att innehållet i avtalet om&lt;br&gt;socialpolitik integreras i fördraget. Detta har Sverige också verkat för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget skapas således en enhetlig fördragsmässig&lt;br&gt;grund för EU-ländemas samarbete på det sociala området, ett samarbete&lt;br&gt;som nu kommer att omfatta samtliga medlemsstater. Härigenom skapas&lt;br&gt;väsentligt förbättrade möjligheter att utveckla samarbetet på det sociala&lt;br&gt;området. Som nyss har redovisats har avtalet om socialpolitik endast fått&lt;br&gt;begränsad tillämpning. Nu skapas förutsättningar för att fullt ut utnyttja&lt;br&gt;de nya möjligheter som bestämmelserna i avtalet om socialpolitik&lt;br&gt;innebär. Detta gäller både den utvidgade kompetensen för gemenskapen&lt;br&gt;och den utvidgade tillämpningen av majoritetsbeslut. Det gäller också&lt;br&gt;den förstärkta rollen för arbetsmarknadens parter i utarbetandet och&lt;br&gt;genomförandet av gemenskapsregler på det sociala området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de ändrade förutsättningar som således tillskapas redan genom&lt;br&gt;integreringen av avtalet om socialpolitik i fördraget, tillkommer också&lt;br&gt;nya möjligheter att ytterligare utveckla samarbetet genom de ändringar i&lt;br&gt;det materiella innehållet som införs genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya sociala bestämmelserna i avdelning VIII i EG-fördraget (artikel&lt;br&gt;2.22 i Amsterdamfördraget) bygger på innehållet i avtalet om&lt;br&gt;socialpolitik, till vilket har fogats merparten av de element i de&lt;br&gt;existerande artiklarna 117-122 som inte innefattas i avtalet. I samband&lt;br&gt;härmed görs också vissa ändringar i och förstärkningar av det materiella&lt;br&gt;innehållet i bestämmelserna. De mest omfattande ändringarna, som avser&lt;br&gt;artikel 119, har redovisats i det föregående (se avsnitt 10.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadens parter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom integreringen av avtalet om socialpolitik i EG-fördraget skall&lt;br&gt;kommissionen innan den lägger fram socialpolitiska förslag alltid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samråda med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en&lt;br&gt;gemenskapsåtgärd (artikel 118a.2). Parterna har härvid alltid möjlighet&lt;br&gt;att meddela att man vill inleda ett förfarande som kan leda till avtal på&lt;br&gt;gemenskapsnivå (enligt artikel 118b). Detta innebär en forstärkning av&lt;br&gt;arbetsmarknadspartemas roll i EU-arbetet på det sociala området.&lt;br&gt;Förfarandet enligt artikel 118b, vilken motsvarar artikel 4 i avtalet om&lt;br&gt;socialpolitik, innebär att dialogen mellan arbetsmarknadens parter på&lt;br&gt;gemenskapsnivå kan leda till avtalsbundna relationer, inklusive ingående&lt;br&gt;av avtal. Sådana avtal kan genomföras antingen i enlighet med den praxis&lt;br&gt;som parterna och medlemsstaterna tillämpar, eller på gemensam begäran&lt;br&gt;av parterna genom beslut av rådet på forslag av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programsamarbete m.m.för att bekämpa social utslagning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en specifik rättslig grund for programsamarbete på det sociala&lt;br&gt;området saknas i EG-fördraget har beslut om gemenskapsprogram som&lt;br&gt;gäller kamp mot social utslagning, liksom andra gemenskapsprogram på&lt;br&gt;det sociala området, regelmässigt fått grundas på artikel 235.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 235 i EG-fordraget ger rådet en möjlighet att, när uttrycklig&lt;br&gt;befogenhet saknas i fordraget, genom enhälligt beslut och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet vidta åtgärder som är nödvändiga for att inom den&lt;br&gt;gemensamma marknadens ram forverkliga något av gemenskapens mål.&lt;br&gt;Ett flertal program har under senare år blockerats till följd av oenighet i&lt;br&gt;frågan huruvida rättslig grund överhuvudtaget har funnits i fordraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu klargörs i tredje stycket av artikel 118.2 att gemenskapen har&lt;br&gt;befogenhet när det gäller programsamarbete för att bekämpa social&lt;br&gt;utslagning. Det anges således uttryckligen att rådet, med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet, kan besluta om åtgärder som syftar till att främja informations-&lt;br&gt;och erfarenhetsutbyte m.m. för att bekämpa social utslagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande sociala rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett resultat av de diskussioner som under konferensen forts om&lt;br&gt;grundläggande sociala rättigheter infors, i ijärde stycket av ingressen till&lt;br&gt;Unionsfördraget, en referens till såväl Europarådets sociala stadga,&lt;br&gt;undertecknad i Turin den 18 oktober 1961, som Gemenskapens stadga&lt;br&gt;om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från år 1989 (artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 i Amsterdamfördraget). En motsvarande referens fors in i den&lt;br&gt;inledande målsättningsartikeln, artikel 117, i det socialpolitiska kapitlet i&lt;br&gt;EG-fÖrdraget (artikel 2.22 i Amsterdamfördraget). Den nya&lt;br&gt;fördragstexten innehåller däremot inte någon särskild artikel om fackliga&lt;br&gt;rättigheter, vilket Sverige hade föreslagit. Fackliga rättigheter omfattas&lt;br&gt;emellertid av de båda angivna stadgorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsprocedurer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medbeslutandeproceduren enligt artikel 189b i EG-fÖrdraget blir&lt;br&gt;tillämplig for det stora flertalet beslut på området. I enlighet med vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gäller enligt artikel 2.3 i det sociala avtalet kommer rådet dock att&lt;br&gt;fatta beslut enhälligt efter att ha hört Europaparlamentet när det gäller&lt;br&gt;minimiregler rörande social trygghet och socialt skydd för arbetstagare&lt;br&gt;och de övriga områden som räknas upp i den nya artikeln 118.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritanniens deltagande i samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Amsterdam uppmärksammar&lt;br&gt;stats- och regeringscheferna i de länder som är parter i avtalet om&lt;br&gt;socialpolitik Storbritanniens integrering i det socialpolitiska samarbetet.&lt;br&gt;Stats- och regeringscheferna uttalar sin beredskap att ta hänsyn till&lt;br&gt;brittiska synpunkter i diskussionerna om rättsakter som har grundats på&lt;br&gt;avtalet om socialpolitik och bekräftar att Storbritannien under sitt&lt;br&gt;ordförandeskap våren 1998 även skall leda rådsarbetet i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna har också enats om en metod för att lösa frågan om&lt;br&gt;Storbritanniens anslutning till den lagstiftning som har antagits, eller&lt;br&gt;kommer att antas, enligt avtalet om socialpolitik. Metoden innebär att&lt;br&gt;nya direktiv antas med stöd av artikel 100 i EG-fördraget. Direktiven&lt;br&gt;syftar till att göra de antagna rättsakterna tillämpliga på Storbritannien&lt;br&gt;och att göra nödvändiga tekniska justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 Folkhälsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: En hög hälsoskyddsnivå skall säkerställas vid&lt;br&gt;utformning och genomförande av all gemenskapspolitik.&lt;br&gt;Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att&lt;br&gt;minska narkotikarelaterade hälsoskador, inklusive information och&lt;br&gt;prevention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall särskilt vidta åtgärder dels för att fastställa&lt;br&gt;kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av&lt;br&gt;mänskligt ursprung m.m., dels inom veterinär- och&lt;br&gt;växtskyddsområdena när åtgärderna direkt syftar till att skydda&lt;br&gt;folkhälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar att&lt;br&gt;organisera och ge hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De två remissinstanser som har tagit upp frågan,&lt;br&gt;Socialstyrelsen och Landstingsförbundet, är positiva till eller har ingen&lt;br&gt;erinran mot fördragsändringarna i denna del och pekar på att&lt;br&gt;Amsterdamfördraget innebär en förstärkning av folkhälsoffågoma i&lt;br&gt;fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 69 f.&lt;br&gt;(narkotikafrågan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det nuvarande samarbetet på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkhälsoområdet regleras i artikel 129 i EG-fördraget. Hälsofrågor&lt;br&gt;aktualiseras emellertid också på en rad andra samarbetsområden, som&lt;br&gt;samarbetet i sociala frågor och inom ramen för åtgärder enligt artikel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100a för att genomföra den inre marknaden. Artikel 129 ger Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;gemenskapen begränsade befogenheter inom ramen för målet att bidra till&lt;br&gt;att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor. Gemenskapens&lt;br&gt;åtgärder får inte omfatta harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget förstärks samarbetet på folkhälsoområdet.&lt;br&gt;En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning&lt;br&gt;och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder&lt;br&gt;(artikel 2.26 i Amsterdamfördraget). Bland gemenskapens uppgifter lyfts&lt;br&gt;särskilt fram att komplettera medlemsstaternas insatser för att förebygga&lt;br&gt;narkotikaproblemen. Ett särskilt narkotikapreventionsprogram antogs av&lt;br&gt;hälsoministerrådet i december 1996 och löper t.o.m. år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande samarbetet på narkotikaområdet bör framhållas att&lt;br&gt;narkotikapolitiken fortfarande är ett nationellt ansvar. Någon behörighet&lt;br&gt;för gemenskapen har inte införts genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129 kompletteras också med befogenheter att vidta åtgärder för&lt;br&gt;att bidra till folkhälsomålen. Det blir alltså möjligt att fatta beslut om&lt;br&gt;gemensamma minimiregler på ett par områden. För det första skall rådet&lt;br&gt;kunna besluta om minimiåtgärder för att nå en hög säkerhet vad avser&lt;br&gt;organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat. För det&lt;br&gt;andra skall rådet enligt artikel 129.4, med undantag från artikel 43, kunna&lt;br&gt;besluta om åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdena som direkt&lt;br&gt;syftar till att skydda folkhälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall i sitt handlande på folkhälsoområdet fullt ut&lt;br&gt;respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och&lt;br&gt;skjukvård. De nyss nämnda åtgärderna skall inte påverka nationella&lt;br&gt;bestämmelser om donation eller om användning av organ och blod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att gemenskapen nu far befogenhet enligt artikel 129 att vidta vissa&lt;br&gt;folkhälsoinriktade åtgärder inom veterinär- och växtskyddsområdena har&lt;br&gt;sin bakgrund i erfarenheterna från krisen rörande BSE (den s.k. galna-&lt;br&gt;kosjukan). Genom att beslut kommer att kunna fattas med stöd av artikel&lt;br&gt;129 i stället för artikel 43 får Europaparlamentet ett avgörande inflytande&lt;br&gt;genom att medbeslutandeproceduren (artikel 189b) blir tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsområdet fanns inte bland de områden där det på svensk sida&lt;br&gt;hade identifierats ett behov av fördragsändringar. De beslutade&lt;br&gt;förändringarna är dock enligt regeringens bedömning i allt väsentligt&lt;br&gt;positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.8 Djurskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Enligt ett protokoll till EG-fördraget skall&lt;br&gt;gemenskapen och medlemsstaterna vid utformningen och&lt;br&gt;genomförandet av gemenskapens politik ta full hänsyn till djurens&lt;br&gt;välbefinnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De två remissinstanser som har berört frågan,&lt;br&gt;Kristdemokratiska Kvinnoförbundet och Kristdemokratiska&lt;br&gt;Ungdomsförbundet, välkomnar fördragsändringarna i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU 13 s. 84 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 58.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Djurskyddet uppmärksammades i en&lt;br&gt;gemensam förklaring (24) i samband med Unionsfördraget, men är i dag&lt;br&gt;inte fördragsreglerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordragsreglering tillskapas nu genom ett protokoll (C. 10) till EG-&lt;br&gt;fordraget som föreskriver att såväl gemenskapen som medlemsstaterna&lt;br&gt;vid utformning och genomförande av gemenskapens politik om jordbruk,&lt;br&gt;transport, inre marknad och forskning i full utsträckning skall ta hänsyn&lt;br&gt;till djurens välbefinnande. Samtidigt skall medlemsstaternas regler i fråga&lt;br&gt;om särskilt religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv&lt;br&gt;respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokollets ingress understryks att djuren är kännande varelser.&lt;br&gt;Protokollet innebär att djur inte längre kan betraktas enbart som&lt;br&gt;jordbruksvaror och utgör en konkret fördragsgrund för att driva frågor&lt;br&gt;om djurskydd och djurens välfärd inom de relevanta politikområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.9 Radio och television i allmänhetens tjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: &amp;nbsp;&amp;nbsp;I ett protokoll till EG-fördraget ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkningsbestämmelser om medlemsstaternas behörighet att svara for&lt;br&gt;finansieringen av radio och TV i allmänhetens tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Två remissinstanser har tagit upp frågan. Svenska&lt;br&gt;Journalistförbundet välkomnar att frågan om medlemsstaternas rätt att&lt;br&gt;avgöra hur radio och TV i allmänhetens tjänst skall finansieras har&lt;br&gt;behandlats i ett protokoll, men menar att formuleringen i protokollet inte&lt;br&gt;är helt klargörande. Tjänstemännens Centralorganisation framhåller&lt;br&gt;vikten av att regeringen verkar för att kvarstående möjligheter att angripa&lt;br&gt;rätten till offentlig finansiering undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Radio- och TV-fÖretag med uppgift att verka i&lt;br&gt;allmänhetens tjänst finns i de flesta medlemsstater. Dessa företag har ett&lt;br&gt;grundläggande ansvar for information, nyhetsförmedling,&lt;br&gt;kulturförmedling och offentlig debatt. Verksamheten är emellertid inte&lt;br&gt;begränsad till dessa områden, utan företagen sänder program av många&lt;br&gt;olika slag, även sådana som utgör huvudinnehållet i kommersiell radio&lt;br&gt;och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommersiella TV-företag har klagat till kommissionen eftersom de&lt;br&gt;anser att konkurrensen snedvrids genom att allmännyttiga TV-fÖretag i&lt;br&gt;många länder erhåller finansiering både från det allmänna och genom&lt;br&gt;reklamintäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler i EG-fÖrdraget som i första hand åberopas i sammanhanget&lt;br&gt;är artikel 92 om statligt stöd. Kommissionen prövade i oktober 1996 ett&lt;br&gt;ärende om statligt stöd till ett portugisiskt TV-fÖretag. Med hänvisning&lt;br&gt;till att stödet avsåg uppgifter som inte åvilar privata TV-fÖretag fann&lt;br&gt;kommissionen att stödet var förenligt med artikel 92.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss osäkerhet om rättsläget råder bl.a. när det gäller frågan om&lt;br&gt;finansiering med mottagaravgifter skall anses som statligt stöd och hur en&lt;br&gt;finansiering som inte avser endast vissa begränsade uppgifter skall&lt;br&gt;betraktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska denna osäkerhet enades medlemsstaterna i&lt;br&gt;regeringskonferensen om ett protokoll (C.9) till EG-fördraget med&lt;br&gt;tolkningsbestämmelser när det gäller medlemsstaternas behörighet att&lt;br&gt;svara för finansieringen av radio och TV i allmänhetens tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet innebär i huvudsak att vaije medlemsstat har rätt att&lt;br&gt;bestämma omfattningen av den allmännyttiga sändningsverksamheten.&lt;br&gt;Finansieringen får dock inte påverka handelsvillkoren och konkurrensen&lt;br&gt;inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma&lt;br&gt;intresset, varvid kraven på att utföra uppdraget att verka i allmänhetens&lt;br&gt;tjänst skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet ger stöd för det svenska systemet med TV-avgifter för att&lt;br&gt;finansiera bl.a. Sveriges Television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.10 Den gemensamma handelspolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: En möjlighet öppnas för rådet att med enhällighet&lt;br&gt;fatta beslut om att utsträcka EG:s exklusiva behörighet på området för&lt;br&gt;den gemensamma handelspolitiken till att även omfatta&lt;br&gt;immaterialrätten och de delar av Ijänstehandeln som ännu inte&lt;br&gt;omfattas av den gemensamma handelspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De två remissinstanser som har uttalat sig i denna&lt;br&gt;del, Industriförbundet och Grossistförbundet Svensk Handel, beklagar att&lt;br&gt;regeringskonferensen inte resulterade i en klart vidgad handelspolitisk&lt;br&gt;kompetens för gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 s. 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Enligt artikel 113 i EG-fördraget har EG&lt;br&gt;uttryckligen tilldelats en behörighet att ingå handelsavtal med tredje land.&lt;br&gt;Denna behörighet är exklusiv till förmån för EG vilket innebär att&lt;br&gt;medlemsstaterna inte har rätt att själva ingå sådana avtal eller att vidta&lt;br&gt;andra handelspolitiska åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma handelspolitiken omfattar all handel med varor och&lt;br&gt;gränsöverskridande tjänster, dvs. där Ijänsteprestationen sker från ett land&lt;br&gt;till ett annat utan att konsumenten eller leverantören förflyttar sig till den&lt;br&gt;andres land. Övriga former av tjänstehandel faller utanför&lt;br&gt;handelspolitiken. Inte heller immaterialrättsliga frågor och direkta&lt;br&gt;investeringar omfattas av den gemensamma handelspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av de multilaterala internationella ekonomiska&lt;br&gt;relationerna, i synnerhet inom ramen för Världshandelsorganisationen&lt;br&gt;(WTO), har fört med sig vissa samordningsproblem som har sin grund i&lt;br&gt;den nuvarande kompetensfördelningen mellan EG och dess&lt;br&gt;medlemsstater. Under regeringskonferensen diskuterades ett tillägg till&lt;br&gt;artikel 113 som skulle ge kommissionen ensamrätt att förhandla även på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områdena tjänstehandel, immaterialrätt och direktinvesteringar i syfte att Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;åstadkomma en högre grad av effektivitet och enhetlighet i&lt;br&gt;gemenskapens externa ekonomiska relationer med omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av konferensen blev begränsat. Genom en ny artikel, artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113.5, öppnas en möjlighet för rådet att, på förslag av kommissionen och&lt;br&gt;efter att ha hört Europaparlamentet, fatta beslut med enhällighet om att&lt;br&gt;utsträcka tillämpningen av artikel 113 till de delar av tjänstehandeln och&lt;br&gt;immaterialrätten som ännu inte omfattas av den gemensamma&lt;br&gt;handelspolitiken (artikel 2.20 i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.11 Avtal med tredje land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Ett beslut av rådet om undertecknande av ett avtal&lt;br&gt;med tredje land kan åtföljas av ett beslut om provisorisk tillämpning i&lt;br&gt;avvaktan på avtalets ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan besluta om att tillfälligt upphöra att tillämpa ett avtal som&lt;br&gt;har ingåtts med tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan bestämma vilka ståndpunkter som på gemenskapens&lt;br&gt;vägnar skall intas i organ som har upprättats genom associeringsavtal,&lt;br&gt;när organet skall fatta beslut med rättslig verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall informeras om samtliga ovanstående&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast en remissinstans, Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel, har uttalat sig i frågan. Förbundet bedömer att de nya&lt;br&gt;reglerna om provisorisk tillämpning kan underlätta handeln mellan EU&lt;br&gt;och omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: EG, men inte EU, kan i egenskap av att vara ett&lt;br&gt;folkrättssubjekt ingå internationella avtal för gemenskapens räkning.&lt;br&gt;Behörigheten att ingå avtal med tredje land eller en internationell&lt;br&gt;organisation regleras dels i EG-fördraget (t.ex. artiklarna 113 och 238),&lt;br&gt;dels av EG-domstolens praxis. Även Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen kan ingå&lt;br&gt;internationella avtal. Dessa gemenskapers behörighet regleras särskilt i&lt;br&gt;respektive fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 228 i EG-fördraget finns bestämmelser om förfarandet på&lt;br&gt;gemenskapssidan när det gäller ingående av avtal mellan EG och en eller&lt;br&gt;flera stater eller internationella organisationer. I normalfallet är det rådet&lt;br&gt;som sluter avtalet för EG:s räkning. Rådet fattar sitt beslut om att ingå ett&lt;br&gt;avtal med kvalificerad majoritet. Rådet skall emellertid besluta med&lt;br&gt;enhällighet om avtalet omfattar ett område där det enligt fördraget krävs&lt;br&gt;enhällighet för att interna regler skall kunna antas och om det är fråga om&lt;br&gt;att ingå ett associeringsavtal (jfr artikel 238 i EG-fördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget görs vissa ändringar i artikel 228 i EG-&lt;br&gt;fördraget (artikel 2.56 b i Amsterdamfördraget). Dessa ändringar innebär&lt;br&gt;bl.a. att rådet kan fatta beslut om en provisorisk tillämpning av ett avtal i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvaktan på ikraftträdandet och även besluta om att ett avtal tillfälligt Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;skall upphöra att tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provisorisk tillämpning av avtal med tredje land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom gemenskapen är det inte ovanligt att de internationella&lt;br&gt;överenskommelser som EG ingår med tredje land inte träder i kraft&lt;br&gt;förrän långt efter det att de har undertecknats. Långa&lt;br&gt;ikraftträdandeperioder gäller framför allt de s.k. blandade avtalen, vilka&lt;br&gt;innehåller bestämmelser på områden där gemenskapen respektive&lt;br&gt;medlemsstaterna har exklusiv behörighet och där s.k. blandad kompetens&lt;br&gt;föreligger. I sådana avtal är både EG och medlemsstaterna parter på den&lt;br&gt;ena sidan. Medlemsstaterna skall godkänna dessa blandade avtal i&lt;br&gt;enlighet med sina respektive nationella procedurer. Den nationella&lt;br&gt;godkännandeproceduren tar i vissa EU-medlemsstater lång tid och denna&lt;br&gt;tröghet medför osäkerhet, inte bara för gemenskapen och&lt;br&gt;medlemsstaterna utan även för tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att råda bot på detta problem diskuterade medlemsstaterna under&lt;br&gt;regeringskonferensen olika lösningar. Den lösning som man enades om&lt;br&gt;innebär att avtal som gemenskapen skall ingå kan komma att tillämpas&lt;br&gt;provisoriskt i avvaktan på att avtalet formellt kan träda i kraft. Det finns&lt;br&gt;emellertid redan i dag möjligheter enligt folkrätten att införa en&lt;br&gt;bestämmelse om provisorisk tillämpning i ett avtal (se artikel 25 i 1969&lt;br&gt;års Wienkonvention om traktaträtten). Internationella organisationer kan&lt;br&gt;tillämpa bestämmelsen analogt och detta har också gjorts av EG.&lt;br&gt;Medlemsstaterna önskade emellertid att få denna möjlighet inskriven i&lt;br&gt;EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket av artikel 228.2 i EG-fördraget har ändrats på så sätt att&lt;br&gt;det anges att undertecknandet av ett avtal kan följas av ett beslut om&lt;br&gt;provisorisk tillämpning av avtalet i avvaktan på att det formellt träder i&lt;br&gt;kraft. Sådana beslut skall kunna fattas med kvalificerad majoritet i de fall&lt;br&gt;avtalet inte omfattar ett område där enhällighet skulle ha krävts för ett&lt;br&gt;internt beslut eller det är fråga om ett associeringsavtal. Rådet kan&lt;br&gt;naturligtvis bara fatta beslut om provisorisk tillämpning inom områden&lt;br&gt;där gemenskapen har kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall enligt ett nytt tredje stycke i bestämmelsen&lt;br&gt;omedelbart och fullständigt informeras om beslut som gäller provisorisk&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfälligt upphävande av avtal med tredje land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många internationella avtal som gemenskapen ingår med tredje land&lt;br&gt;finns en bestämmelse som öppnar en möjlighet att helt eller delvis&lt;br&gt;upphäva tillämpningen av avtalet visavi motparten. Om en motpart inte&lt;br&gt;har fullgjort sina skyldigheter avseende grundläggande mänskliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättigheter eller inte respekterar rättsstatsprincipen kan avtalet i fråga&lt;br&gt;tillfälligt upphöra att tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under regeringskonferensen uttalade medlemsstaterna att ett beslut&lt;br&gt;från gemenskapens sida att tillfälligt upphöra att tillämpa ett&lt;br&gt;internationellt avtal i förhållande till en motpart är av en sådan&lt;br&gt;genomgripande karaktär att det bör fördragsregleras. Därmed skulle även&lt;br&gt;frågan om en rättslig grund för ett sådant beslut lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett nytt andra stycke till artikel 228.2 i EG-fördraget ges rådet&lt;br&gt;uttryckligen en möjlighet att besluta om att tillfälligt upphöra att tillämpa&lt;br&gt;ett avtal med tredje land. Beslut skall fattas på samma sätt som beslutet&lt;br&gt;om att ingå avtalet i fråga. Rådet kan naturligen bara fatta beslut om att&lt;br&gt;tillfälligt upphöra att tillämpa ett internationellt avtal inom områden där&lt;br&gt;gemenskapen har kompetens. Europaparlamentet skall omedelbart och&lt;br&gt;fullständigt informeras om alla beslut som fattas när det gäller tillfälligt&lt;br&gt;upphävande av avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastställande av gemenskapens ståndpunkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtal som ingås av EG innebär inte sällan att det genom avtalet&lt;br&gt;upprättas ett särskilt organ som har till uppgift att t.ex. övervaka avtalets&lt;br&gt;genomförande. I vissa fall kan dessa organ avge icke bindande&lt;br&gt;rekommendationer. I andra fall kan organen fatta beslut med rättslig&lt;br&gt;verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna i konferensen ansåg att det också fanns ett behov av&lt;br&gt;att ge rådet en rätt att bestämma vilka ståndpunkter som på&lt;br&gt;gemenskapens vägnar skall intas i organ upprättade genom&lt;br&gt;associeringsavtal, när dessa organ skall fatta beslut med rättslig verkan.&lt;br&gt;På sådana beslut skall samma förfarande tillämpas som på beslut om&lt;br&gt;provisorisk tillämpning och beslut om att tillfälligt upphöra att tillämpa&lt;br&gt;ett avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet får dock inte tillämpas, om beslutet i fråga ändrar avtalets&lt;br&gt;institutionella ram eller omfattar ett område där enhällighet skulle ha&lt;br&gt;krävts för ett internt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.12 Övrig gemenskapspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Regeringskonferensen resulterade i vissa&lt;br&gt;fördragsändringar på områdena kultur och idrott, tullsamarbete,&lt;br&gt;regionerna i de yttersta randområdena, öar, transeuropeiska nät och&lt;br&gt;tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört några&lt;br&gt;invändningar mot fördragsändringarna i dessa delar. Konkurrensverket&lt;br&gt;konstaterar att varken ändringen i artikel 148.4 som betonar värdet av&lt;br&gt;gemenskapens kulturella mångfald eller den nya artikeln 7d om tjänster&lt;br&gt;av allmänt ekonomiskt intresse påverkar fördragets regler om statsstöd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och konkurrens. Generaltullstyrelsen noterar att en tydligare rättslig Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;grund för tullsamarbetet skapas genom införandet av en ny artikel 116.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Under regeringskonferensen behandlades&lt;br&gt;även vissa andra områden av gemenskapssamarbetet. Det resulterade i&lt;br&gt;vissa fördragsändringar när det gäller kultur och idrott, tullsamarbete,&lt;br&gt;regionerna i de yttersta randområdena, öar, transeuropeiska nät och&lt;br&gt;tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kultur och idrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring i artikel 128.4 i EG-fördraget understryks värdet av&lt;br&gt;gemenskapens kulturella mångfald (artikel 2.25 i Amsterdamfördraget).&lt;br&gt;Gemenskapen skall som hittills beakta de kulturella aspektema när den&lt;br&gt;agerar enligt andra bestämmelser i fördraget. Nu läggs till att&lt;br&gt;gemenskapen skall göra detta särskilt för att främja sin kulturella&lt;br&gt;mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringen torde inte ha någon större praktisk betydelse.&lt;br&gt;Grundtanken avspeglas emellertid i den viktiga nya bestämmelsen i&lt;br&gt;artikel 8d om rätt att kommunicera med unionens institutioner på sitt eget&lt;br&gt;språk (se avsnitt 9.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idrottens sociala betydelse lyfts fram i en gemensam förklaring (29)&lt;br&gt;som också uppmanar rådet att beakta synpunkter från&lt;br&gt;idrottssammanslutningar när det gäller viktiga frågor som rör idrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullsamarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullsamarbete - utbyte av information mellan tullmyndigheter och&lt;br&gt;utförande av utredningar m.m. - sker i dag såväl i den första pelaren som&lt;br&gt;i den tredje. I första pelaren behandlas frågor om den gemensamma&lt;br&gt;handelspolitiken och tullunionen. Tullsamarbetet syftar till att effektivt&lt;br&gt;ingripa mot överträdelser av gemenskapens tull- och jordbruksregler vid&lt;br&gt;import och export. I tredje pelaren är arbetet inriktat på tullsamarbete i&lt;br&gt;brottsbekämpning avseende smuggling av narkotika, vapen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 2.21 i Amsterdamfördraget införs en ny avdelning&lt;br&gt;(Vila) i EG-fördraget. Den nya avdelningen omfattar endast en artikel&lt;br&gt;(artikel 116) som ger rådet uttrycklig befogenhet att - inom ramen för&lt;br&gt;EG-fördragets tillämpningsområde - fatta beslut om åtgärder för att&lt;br&gt;förstärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan dem och&lt;br&gt;kommissionen. Åtgärderna får inte gälla tillämpning av nationell&lt;br&gt;straffrätt eller den nationella rättskipningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya avdelningen ger alltså en specifik rättslig grund att besluta om&lt;br&gt;åtgärder om tullsamarbetet inom första pelaren. Därmed behöver artikel&lt;br&gt;235 i EG-fördraget inte längre tillämpas när beslut om sådana åtgärder&lt;br&gt;skall fattas. I stället gäller medbeslutandeproceduren enligt artikel 189b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen innebär inte att gemenskapen får några nya&lt;br&gt;befogenheter inom tullområdet och berör således inte den rådande&lt;br&gt;gränsdragningen mellan första och tredje pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionerna i de yttersta randområdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-fördragets artikel 227.2 anger vilka delar av fördraget som skall&lt;br&gt;tillämpas på de franska utomeuropeiska departementen samt ger en&lt;br&gt;rättslig grund för rådet att fatta enhälliga beslut om de villkor på vilka&lt;br&gt;fördraget i övriga delar skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ändras nu och till de yttersta randområden som omfattas&lt;br&gt;av artikeln förs också Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget förklaras i princip tillämpligt på dessa områden. Rådet skall&lt;br&gt;emellertid med kvalificerad majoritet besluta om villkoren för&lt;br&gt;tillämpningen med beaktande av de särskilda förhållanden som gäller&lt;br&gt;enligt vad som närmare utvecklas i artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig begränsning när det gäller tillämpningen av artikel 227 i dess&lt;br&gt;nya lydelse är att gemenskapsrättens integritet och sammanhang inte får&lt;br&gt;undergrävas (artikel 2.55 i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 130a i EG-fördraget finns grunden för gemenskapens regional-&lt;br&gt;och strukturpolitik. Av artikelns andra stycke framgår att EU:s politik på&lt;br&gt;området skall sträva efter att minska skillnaderna i utvecklingsnivå&lt;br&gt;mellan olika regioner och att minska eftersläpningen i de minst gynnade&lt;br&gt;regionerna inklusive landsbygdsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget görs ett tillägg i artikel 130a andra&lt;br&gt;stycket genom vilket öama särskilt nämns vid sidan av regionerna&lt;br&gt;(artikel 2.30 i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam förklaring (30) framhålls att öar har speciella problem&lt;br&gt;som negativt påverkar möjligheterna till ekonomisk och social&lt;br&gt;utveckling, vilket i sin tur kräver särskilda åtgärder för att integrera&lt;br&gt;öregioner i den inre marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transeuropeiska nät&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 129b i EG-fördraget skall gemenskapen bidra till att&lt;br&gt;upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom&lt;br&gt;transport-, telekommunikations- och energisektorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av av artikel 129c.l första stycket tredje strecksatsen framgår att&lt;br&gt;gemenskapen för att bidra till målen enligt artikel 129b bl.a. kan stödja&lt;br&gt;projekt av gemensamt intresse som finansieras av medlemsstaterna.&lt;br&gt;Lydelsen ändras genom Amsterdamfördraget till sådana projekt som&lt;br&gt;stöds av medlemsstaterna i syfte att klargöra att även projekt där privat&lt;br&gt;finansiering förekommer kan få stöd från gemenskapen (artikel 2.28 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom&lt;br&gt;post, tele, el, vatten och kommunikationer, i stor utsträckning avreglerats&lt;br&gt;i medlemsstaterna. Mot denna bakgrund diskuterades under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringskonferensen fördragsändringar i syfte att garantera att den nya Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;konkurrensen på dessa områden inte påverkar tillgången till, kvaliteten&lt;br&gt;hos och karaktären av de tjänster som tillhandahålls medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen mynnade i denna del ut i en ny artikel, artikel&lt;br&gt;7d, i EG-fördraget som införs genom artikel 2.8 i Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Genom denna markeras den betydelse tjänster av allmänt ekonomiskt&lt;br&gt;intresse har för unionens gemensamma värderingar och den roll som&lt;br&gt;dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell&lt;br&gt;sammanhållning. Gemenskapen och medlemsstaterna skall enligt artikeln&lt;br&gt;söija för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor&lt;br&gt;som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Åliggandet för&lt;br&gt;gemenskapen och medlemsstaterna gäller inom ramen för deras&lt;br&gt;respektive befogenheter och inom ramen för fördragets&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln klargörs inledningsvis att den inte påverkar fördragets regler&lt;br&gt;om statsstöd och konkurrens i artiklarna 77, 90 och 92 i EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken (andra pelaren)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innefattar förändringar av samarbetet när det gäller&lt;br&gt;den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).&lt;br&gt;Förändringarna innebär att samarbetet fördjupas och att förutsättningarna&lt;br&gt;för ett effektivare samarbete har ökat. Samtidigt behåller samarbetet sin&lt;br&gt;grundläggande mellanstatliga karaktär. Resultatet är i allt väsentligt i&lt;br&gt;enlighet med Sveriges intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet fördjupas särskilt genom att Petersbergsuppgiftema -&lt;br&gt;humanitära insatser, räddningsinsatser och fredsbevarande och&lt;br&gt;fredsfrämjande insatser - görs till uppgifter för samarbetet inom GUSP.&lt;br&gt;Härigenom förbättras EU:s förmåga till militär krishantering. Alla&lt;br&gt;medlemsstater i EU, också de som är observatörer i Västeuropeiska&lt;br&gt;unionen (VEU), ges rätt att delta fullt ut i sådana insatser. Då de själva&lt;br&gt;bidrar till en insats får de delta fullt ut och på lika villkor i planeringen&lt;br&gt;och beslutsfattandet i VEU. En medlemsstats deltagande i en enskild&lt;br&gt;insats förutsätter utan undantag ett särskilt nationellt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringarna i fördraget när det gäller ett gemensamt försvar och&lt;br&gt;EU:s relation till VEU justeras. De nya formuleringarna bygger på de nu&lt;br&gt;gällande och innebär inte några åtaganden vare sig att successivt utveckla&lt;br&gt;ett gemensamt försvar inom unionen eller att integrera VEU med EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln skall också i fortsättningen vara att beslut fattas med&lt;br&gt;enhällighet. Samarbetet effektiviseras emellertid genom att vissa beslut&lt;br&gt;skall kunna fattas med kvalificerad majoritet. Det gäller beslut som&lt;br&gt;baseras på ett grundläggande enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsfattande med kvalificerad majoritet skall dock inte i något fall&lt;br&gt;tillämpas på beslut inom försvarsdimensionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna behåller sin vetorätt också i de beslut som skall fattas&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet. Vaije medlemsstat kan motsätta sig att beslut&lt;br&gt;tas med kvalificerad majoritet under åberopande av viktiga och uttalade&lt;br&gt;skäl som rör nationell politik. Vilka frågor som påkallar att vetorätten&lt;br&gt;utnytljas bedömer vaije medlemsstat suveränt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid enhälliga beslut kompletteras vetorätten av en möjlighet till s.k.&lt;br&gt;konstruktivt avstående. Konstruktivt avstående gör det möjligt för en&lt;br&gt;medlemsstat att inte bli bunden av ett beslut samtidigt som de&lt;br&gt;medlemsstater som önskar fatta beslut inte hindras att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär också att EU:s gemensamma analys- och&lt;br&gt;planeringsfunktion stärks genom inrättandet av en särskild enhet som&lt;br&gt;både skall arbeta med långsiktig planering och kunna agera med kort&lt;br&gt;varsel. Enheten skall lyda under rådets generalsekreterare, som genom&lt;br&gt;Amsterdamfördraget också får funktionen som s.k. hög representant för&lt;br&gt;GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GUSP skall i ökad utsträckning finansieras med gemenskapsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa institutionella förändringar görs genom fördraget, men den&lt;br&gt;grundläggande institutionella ansvarsfördelningen i GUSP förändras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Samarbetet inom andra pelaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i sin&lt;br&gt;nuvarande utformning tillkom genom Unionsfördraget. Samarbetet i&lt;br&gt;GUSP är ett mellanstatligt samarbete och regleras i artiklarna J-J 11 i&lt;br&gt;Unionsfördragets avdelning V. Beslutsfattandet sker i princip med&lt;br&gt;enhällighet och det saknas gemensamma övervakningsmekanismer av&lt;br&gt;den karaktär som återfinns i gemenskapssamarbetet i första pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen deltar i samarbetet inom GUSP och har vid sidan om&lt;br&gt;medlemsstaterna rätt att lägga förslag. Kommissionen har en viktig roll&lt;br&gt;särskilt vid genomförandet av beslut. Europaparlamentets roll i GUSP är&lt;br&gt;begränsad till att ordförandelandet skall samråda med parlamentet om de&lt;br&gt;viktigaste frågorna i GUSP. Parlamentet har också rätt att ställa frågor&lt;br&gt;och lämna rekommendationer till rådet. EG-domstolen har inte någon&lt;br&gt;behörighet på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet i GUSP är mellanstatligt. Medlemsstaterna behåller alltså&lt;br&gt;sin suveränitet inom den utrikes- och säkerhetspolitiska sfåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet i GUSP tillkom i insikt om dels att de enskilda&lt;br&gt;medlemsstaterna har sammanfallande intressen inom utrikespolitiken,&lt;br&gt;dels att samarbete förbättrar förutsättningarna att tillvarata dessa&lt;br&gt;intressen. GUSP skall enligt nuvarande artikel J 1.2 tredje strecksatsen ha&lt;br&gt;som mål bl.a. att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i&lt;br&gt;överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga,&lt;br&gt;principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan.&lt;br&gt;Helsingforsavtalets slutakt och Parisstadgan innehåller vägledande&lt;br&gt;principer för staters uppträdande mot varandra och mot sina egna&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsfattandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet fastställer generella&lt;br&gt;riktlinjer for samarbetet inom GUSP. Rådet i dess sammansättning av&lt;br&gt;medlemsstaternas utrikesministrar (det s.k. allmänna rådet) fattar de&lt;br&gt;verkställande besluten på grundval av Europeiska rådets riktlinjer. Det&lt;br&gt;löpande arbetet i GUSP sker i ett antal arbetsgrupper, indelade efter&lt;br&gt;geografiska områden och ämnesområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig roll har den s.k. politiska kommittén (POCO), som består av&lt;br&gt;höga tjänstemän i medlemsstaternas utrikesministerier. Kommittén skall&lt;br&gt;bl.a. övervaka den internationella situationen på de områden som&lt;br&gt;omfattas av GUSP och bidra till att utforma den gemensamma politiken&lt;br&gt;genom att avge yttranden och förslag till rådet. Rekommendationer från&lt;br&gt;POCO i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor utgör en viktig del av&lt;br&gt;rådets beslutsunderlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste instrumenten för den gemensamma politiken utgörs av&lt;br&gt;gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter. Beslut om&lt;br&gt;gemensamma åtgärder fattas när medlemsstaterna förutsätts agera&lt;br&gt;gemensamt i någon form, t.ex. i fråga om valövervakning. De beslut som&lt;br&gt;fattas är bindande för medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensens målsättning när det gällde GUSP var dels att&lt;br&gt;utröna i vilken utsträckning och i vilka former samarbetet kunde&lt;br&gt;fördjupas ytterligare, dels att effektivisera samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige förklarade inför regeringskonferensen att GUSP borde&lt;br&gt;förstärkas så att EU bättre skulle förmå att möta de nya risker och&lt;br&gt;utmaningar som Europa stod inför. En effektivisering av samarbetet&lt;br&gt;kunde i första hand ske genom att medlemsstaterna i än högre grad visade&lt;br&gt;den solidaritet som krävdes för att finna en gemensam linje i enskilda&lt;br&gt;frågor. En förändring av beslutsordningen i GUSP sågs också som en&lt;br&gt;viktig fråga. Sverige förklarade sig berett att pröva om&lt;br&gt;enhällighetsprincipen skulle kunna förändras i frågor av begränsad&lt;br&gt;räckvidd. I frågor som rör vitala utrikes- och säkerhetspolitiska intressen&lt;br&gt;kunde Sverige emellertid inte låta sig röstas ned av en majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige hade även som målsättning att stärka den gemensamma&lt;br&gt;strukturen för förberedelse och uppföljning av beslut. Ett led i en sådan&lt;br&gt;förstärkning skulle vara att den gemensamma analys- och&lt;br&gt;planeringsförmågan stärktes i GUSP. Sverige underströk bl.a. det&lt;br&gt;konfliktförebyggande elementet i enhetens verksamhet, inte minst&lt;br&gt;förmågan till &amp;quot;tidig förvarning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från svensk sida avvisades inte tanken att inrätta en funktion med syfte&lt;br&gt;att utgöra ett gemensamt ansikte utåt i GUSP. Sverige framhöll&lt;br&gt;emellertid att uppgifterna inom ramen för denna funktion måste vara av&lt;br&gt;begränsad karaktär och inte medföra en oklar ansvarsfördelning i&lt;br&gt;förhållande till företrädare för andra funktioner inom GUSP. Personen&lt;br&gt;ifråga borde endast kunna agera som stöd åt och på uppdrag av rådet eller&lt;br&gt;ordförandelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige underströk inför regeringskonferensen att ett aktivt Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;engagemang för fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp,&lt;br&gt;evakueringsinsatser och krishantering i vid mening borde vara en&lt;br&gt;självskriven och högt prioriterad uppgift för EU-ländema i deras arbete&lt;br&gt;för att säkra freden i Europa. EU:s samtliga medlemsstater borde ha en&lt;br&gt;rätt men inte någon skyldighet att delta i genomförandet av&lt;br&gt;fredsfrämjande operationer. En viktig förutsättning för att EU skulle&lt;br&gt;förbättra sin förmåga att initiera sådana operationer var att ett närmare&lt;br&gt;samarbete och en starkare samordning etablerades mellan EU och den&lt;br&gt;militära samarbetsorganisationen VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta var bakgrunden till det förslag som Sverige och Finland&lt;br&gt;gemensamt lade fram i regeringskonferensen. Förslaget innebar att de&lt;br&gt;s.k. Petersbergsuppgiftema - humanitära insatser och räddningsinsatser,&lt;br&gt;fredsbevarande och fredsfrämjande insatser - skulle göras till&lt;br&gt;medlemskapsuppgifiter och att länken mellan EU och VEU skulle stärkas.&lt;br&gt;Vidare skulle de EU-medlemmar som inte är medlemmar av VEU (dvs.&lt;br&gt;Danmark, Finland, Irland, Sverige och Österrike) ges rätt att delta fullt ut&lt;br&gt;och på lika villkor i dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandlingarna om Sveriges medlemskap i EU framhölls från&lt;br&gt;svensk sida att man insåg att en gemensam försvarspolitik och eventuellt&lt;br&gt;ett gemensamt försvar, hörde till EU:s långsiktiga mål på utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitikens område. Sverige förklarade sig inte ha för avsikt att&lt;br&gt;hindra en utveckling i denna riktning. Samtidigt har regeringen vid ett&lt;br&gt;flertal tillfallen framhållit att den svenska militära alliansfriheten består&lt;br&gt;och att Sverige inte är berett att ta emot eller utfärda några militära&lt;br&gt;säkerhetsgarantier. Deltagande i ett gemensamt försvar skulle därmed&lt;br&gt;inte komma i fråga för svensk del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken finns i artikel 1.10 i Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Amsterdamfördraget innebär att de nuvarande artiklarna J-J 11 i&lt;br&gt;avdelning V i Unionsfördraget ersätts av nya artiklar, artiklarna J 1-J 18.&lt;br&gt;När det i det följande hänvisas till någon artikel J avses artikeln i den&lt;br&gt;lydelse den har fått genom Amsterdamfördraget, om något annat inte&lt;br&gt;anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Samarbetets mål och medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Målen för samarbetet inom GUSP anges tydligare&lt;br&gt;bl.a. när det gäller medlemsstaternas ömsesidiga politiska solidaritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt instrument, gemensam strategi, införs. Gemensamma&lt;br&gt;strategier skall beslutas av Europeiska rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningsområdet för de befintliga beslutsinstrumenten&lt;br&gt;gemensam åtgärd och gemensam ståndpunkt definieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Amnesty International Svenska sektionen noterar&lt;br&gt;att EU ännu inte uppställt en gemensam kod för vapenexport som ett av&lt;br&gt;målen för GUSP och uttrycker sin förhoppning om att så skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: I nuvarande artikel J 1 i Unionsfördraget&lt;br&gt;anges målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;br&gt;Genom Amsterdamfördraget görs ett tillägg som innebär att den&lt;br&gt;gemensamma politiken skall ha som mål att också skydda unionens&lt;br&gt;integritet i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga och&lt;br&gt;principerna om yttre gränser i stadgan, Helsingforsavtalets slutakt och&lt;br&gt;Parisstadgan. Dessa tillägg innebär inte någon förändring i sak av&lt;br&gt;samarbetets innehåll. De hänvisar till erkända och av samtliga EU-&lt;br&gt;medlemsstater ingångna internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat tillägg klargör att medlemsstaterna skall arbeta för att stärka&lt;br&gt;sin ömsesidiga politiska solidaritet. Härigenom understryks vikten av att&lt;br&gt;medlemsstaterna verkar för att stärka ett gemensamt perspektiv inom&lt;br&gt;GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet skall som hittills bestämma principerna och de&lt;br&gt;allmänna riktlinjerna för politiken. Vid sidan av att bestämma de&lt;br&gt;allmänna riktlinjerna ges Europeiska rådet genom Amsterdamfördraget&lt;br&gt;uppgiften att besluta gemensamma strategier i frågor där&lt;br&gt;medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen. Alla beslut i&lt;br&gt;Europeiska rådet fattas även i fortsättningen med enhällighet. Beslut om&lt;br&gt;gemensamma strategier kan fattas på Europeiska rådets eget initiativ eller&lt;br&gt;på rekommendation av rådet. Detta framgår av artikel J 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma strategierna förutses bli mer omfattande och&lt;br&gt;detaljerade än de allmänna riktlinjerna och kommer sannolikt att&lt;br&gt;tydliggöra unionens övergripande inriktning och prioriteringar på det&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitiska området. Rådets uppgift är att fatta de&lt;br&gt;beslut som behövs för att fastställa och genomföra den gemensamma&lt;br&gt;politiken. I förhållande till de gemensamma strategierna får rådet dels&lt;br&gt;uppgiften att lämna rekommendationer till Europeiska rådet, dels att&lt;br&gt;genomföra strategierna, särskilt genom att besluta om gemensamma&lt;br&gt;åtgärder och anta gemensamma ståndpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget definierar även användningsområdet för de befintliga&lt;br&gt;beslutsinstrumenten gemensam åtgärd (artikel J 4) och gemensam&lt;br&gt;ståndpunkt (artikel J 5). När det gäller de gemensamma åtgärderna lyfts&lt;br&gt;särskilt fram kommissionens roll vid genomförandet av dem. Det anges&lt;br&gt;att rådet får anmoda kommissionen att lämna förslag i frågor som rör&lt;br&gt;GUSP för att säkerställa genomförandet av en gemensam åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 Beslutsfattande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: En ny beslutsordning införs, enligt vilken vissa&lt;br&gt;beslut, som inte hör till försvarsdimensionen, skall fattas med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet, dock med bibehållen vetorätt under åberopande&lt;br&gt;av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik. Vilka frågor som&lt;br&gt;påkallar att vetorätten utnyttjas bedömer vaije medlemsstat suveränt&lt;br&gt;från fall till fall. För beslut som fattas med enhällighet införs en&lt;br&gt;möjlighet till s.k. konstruktivt avstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kristdemokratiska Kvinnoförbundet accepterar att&lt;br&gt;enhällighetsprincipen modifieras, särskilt mot bakgrund av unionens&lt;br&gt;förestående utvidgning. Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges Kristna&lt;br&gt;råd påpekar att det återstår att se i vilken utsträckning den nya&lt;br&gt;beslutsformen i praktiken kommer att förändra beslutsfattandet. Ung&lt;br&gt;Vänster erinrar om att majoritetsbeslut innebär att inte alla länders&lt;br&gt;ståndpunkter kan respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 95 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 84 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Enligt nuvarande bestämmelser gäller i&lt;br&gt;princip ett krav på enhällighet for samtliga beslut i GUSP.&lt;br&gt;Medlemsstaterna kan dock enhälligt bestämma att beslut inom ramen för&lt;br&gt;en gemensam åtgärd skall fattas med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Amsterdamfördraget skall huvudregeln också i fortsättningen&lt;br&gt;vara att beslut inom GUSP fattas med enhällighet (artikel J 13.1). I syfte&lt;br&gt;att effektivisera beslutsfattandet och göra EU mer handlingskraftigt&lt;br&gt;införs emellertid nu beslutsfattande med kvalificerad majoritet för vissa&lt;br&gt;beslut (artikel J 13.2). Det gäller beslut i rådet som fattas inom ramen för&lt;br&gt;en gemensam strategi eller som gäller genomförandet av en gemensam&lt;br&gt;åtgärd eller en gemensam ståndpunkt. Alla beslut inom&lt;br&gt;försvarsdimensionen skall dock fattas med enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat kan alltid motsätta sig att beslut fattas med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet under åberopande av viktiga och uttalade skäl som&lt;br&gt;rör nationell politik. Om något land inlägger veto på detta sätt, skall&lt;br&gt;beslut inte fattas. Rådet kan dock, med kvalificerad majoritet, besluta att&lt;br&gt;föra frågan vidare till Europeiska rådet som fattar beslut med enhällighet.&lt;br&gt;Innebörden av dessa bestämmelser är i praktiken att medlemsstaterna&lt;br&gt;accepterar att kunna bli nedröstade i frågor av begränsad räckvidd.&lt;br&gt;Vetorätten består dock eftersom vaije medlemsstat själv avgör vilka&lt;br&gt;frågor som är av sådant nationellt politiskt intresse att vetorätten måste&lt;br&gt;utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anges i fördraget att det faktum att en personligen närvarande eller&lt;br&gt;företrädd rådsmedlem avstår från att rösta inte hindrar att beslut fattas&lt;br&gt;(artikel J 13.1 första stycket). Också en rådsmedlem som har avstått från&lt;br&gt;att rösta blir enligt huvudregeln bunden av det beslut som fattas. I&lt;br&gt;fördraget öppnas dock en möjlighet att motivera sitt avstående (s.k.&lt;br&gt;konstruktivt avstående). I ett sådant fall är medlemsstaten i fråga inte&lt;br&gt;bunden av beslutet, men accepterar att unionen blir bunden och förbinder&lt;br&gt;sig att avstå från att handla i konflikt med övriga medlemsstaters beslut&lt;br&gt;(artikel J 13.1 andra stycket). Konstruktivt avstående utgör ett&lt;br&gt;komplement till vetorätten inom ramen för enhälliga beslut och syftar&lt;br&gt;också till att effektivisera beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 Institutionernas roller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: En enhet för politisk planering och tidig&lt;br&gt;förvarning inrättas i syfte att stärka den gemensamma analys- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planeringsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny funktion som s.k. hög representant för GUSP inrättas som stöd&lt;br&gt;åt rådet och ordförandelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionens representation utåt i GUSP, den s.k. trojkan, ändras och&lt;br&gt;kommer att bestå av ordförandelandet, den höge representanten och&lt;br&gt;den medlemsstat som står närmast i tur att utöva ordförandeskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GUSP skall i ökad utsträckning finansieras med medel ur&lt;br&gt;gemenskapernas budget. Unionens möjlighet att förhandla och ingå de&lt;br&gt;avtal som behövs för att genomföra GUSP regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Amnesty International Svenska sektionen anser att&lt;br&gt;den höge representanten och enheten för politisk planering och tidig&lt;br&gt;förvarning bör ges tydliga mandat när det gäller de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet anser det beklagligt&lt;br&gt;att unionen inte blev en juridisk person. Sveriges frikyrkosamråd och&lt;br&gt;Sveriges Kristna råd konstaterar att de institutionella förändringarna&lt;br&gt;understryker den mellanstatliga karaktären av samarbetet. Sveriges&lt;br&gt;socialdemokratiska ungdomsförbund ser positivt på att samarbetet även i&lt;br&gt;fortsättningen är mellanstatligt. Folkkampanjen Sverige ut ur EU anser&lt;br&gt;att enheten för politisk planering och tidig förvarning kan ses som EU:s&lt;br&gt;utrikesdepartement, samtidigt som samarbetet blir mer överstatligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 94 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 49 och s. 85.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enheten för politisk planering och tidig förvarning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att förstärka analys- och planeringsfunktionen i GUSP skall enligt&lt;br&gt;en gemensam förklaring (6) en enhet för politisk planering och tidig&lt;br&gt;förvarning upprättas vid rådets generalsekretariat. Enheten skall placeras&lt;br&gt;vid rådets generalsekretariat och lyda under rådets generalsekreterare,&lt;br&gt;som enligt fördraget också får funktionen som s.k. hög representant i&lt;br&gt;GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enheten skall dels kunna agera på förekommen anledning och med&lt;br&gt;kort varsel, dels arbeta med långsiktig planering och inriktning av&lt;br&gt;unionens utrikes- och säkerhetspolitik. I dess uppgifter ingår att ge tidig&lt;br&gt;förvarning om uppblossande konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enheten skall stärka det gemensamma perspektivet och ge unionen ett&lt;br&gt;mer fullständigt och strukturerat underlag för beslutsfattandet. De&lt;br&gt;praktiska arrangemangen för enheten är för närvarande under utarbetande&lt;br&gt;med målsättningen att enheten skall kunna fungera från den tidpunkt då&lt;br&gt;Amsterdamfördraget träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den höge representanten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har sagts inrättas genom fördraget en ny funktion som hög&lt;br&gt;representant för GUSP (artikel J 16). Den höge representanten skall&lt;br&gt;biträda rådet och medverka vid utformning, förberedelser och&lt;br&gt;genomförande av beslut samt vid behov kunna företräda unionen utåt.&lt;br&gt;Funktionen som den höge representanten skall utövas av rådets&lt;br&gt;generalsekreterare som därmed får en ny roll i GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet är att underlätta ordförandelandets löpande arbete samt att bidra&lt;br&gt;till kontinuiteten inom GUSP. Detta behövs bl.a. med hänsyn till att&lt;br&gt;ordförandelandet, som har huvudansvaret för de aktuella uppgifterna,&lt;br&gt;byts vaije halvår. Den höge representanten blir också i viss mån ett&lt;br&gt;ansikte utåt för unionens utrikespolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av att generalsekreteraren far denna nya roll är att en&lt;br&gt;befattning som ställföreträdande generalsekreterare inrättas. Den&lt;br&gt;ställföreträdande generalsekreteraren skall ansvara för det löpande arbetet&lt;br&gt;i generalsekretariatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandelandet och trojkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandelandet har enligt nuvarande artikel J 5 ansvaret när det gäller&lt;br&gt;att representera unionen utåt och att genomföra beslut inom GUSP. Vid&lt;br&gt;behov kan uppgifterna utövas av den s.k. trojkan som består av&lt;br&gt;ordförandelandet samt närmast föregående och närmast tillträdande&lt;br&gt;ordförandeland. Trojkans funktion kommer i Amsterdamfördraget att&lt;br&gt;utövas av ordförandelandet, den höge representanten och tillträdande&lt;br&gt;ordförandeland (artikel J 8.3 och J 8.4). Det närmast föregående&lt;br&gt;ordförandelandet kommer alltså att ersättas av den höge representanten.&lt;br&gt;Förändringen förutses innebära att ordförandelandet får en bättre&lt;br&gt;uppbackning än tidigare samt att kontinuiteten i trojkan - och därmed i&lt;br&gt;EU:s uppträdande utåt - ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall liksom hittills fullt ut delta i arbetet i GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politiska kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam förklaring (5) uttalas att POCO skall kunna sammanträda&lt;br&gt;med mycket kort varsel samt att medlemsstaterna skall företrädas av de&lt;br&gt;politiska direktörerna, vilka är höga tjänstemän i respektive&lt;br&gt;utrikesförvaltning, eller deras ställföreträdare. Förklaringen återger i&lt;br&gt;princip dagens arbetsordning i den politiska kommittén men med&lt;br&gt;uttryckligt angivande av möjligheten till deltagande på&lt;br&gt;ställföreträdamivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Unionsfördraget kommer detta till uttryck på så sätt att POCO:s&lt;br&gt;sammansättning inte nämns i artikel J 15 (nuvarande artikel J 8.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt reglerna i Unionsfördraget skall förvaltningsutgiftema för GUSP&lt;br&gt;belasta gemenskapsbudgeten. Även driftsutgifter kan hänföras till&lt;br&gt;gemenskapsbudgeten, men först efter ett enhälligt beslut av rådet.&lt;br&gt;Gemenskapsfinansiering blir genom Amsterdamfördraget huvudregel för&lt;br&gt;alla utgifter i GUSP (artikel J 18), med undantag för utgifter inom&lt;br&gt;försvarsdimensionen (inklusive Petersbergsuppgiftema). Rådet kan dock&lt;br&gt;frångå huvudregeln genom ett enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall gemenskapsfinansiering inte tillämpas, skall huvudregeln vara&lt;br&gt;nationell finansiering fördelad mellan medlemsstaterna enligt en s.k.&lt;br&gt;BNI-nyckel (dvs. i proportion till respektive medlemsstats&lt;br&gt;bruttonationalinkomst). Även denna huvudregel kan frångås genom ett&lt;br&gt;enhälligt beslut. För beslut inom försvarsdimensionen gäller att de länder&lt;br&gt;som har använt sig av möjligheten till konstruktivt avstående inte skall&lt;br&gt;vara skyldiga att delta i finansieringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudsyftet med de nya finansieringsbestämmelsema är att förenkla&lt;br&gt;och effektivisera finansieringsbesluten och budgethanteringen i fråga om&lt;br&gt;GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskonferensen diskuterades möjligheten att göra unionen till en&lt;br&gt;juridisk person i likhet med vad som gäller för de tre gemenskaperna&lt;br&gt;(EG, Europeiska kol- och stålgemenskapen samt Euroeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen). Inte alla medlemsstater kunde emellertid&lt;br&gt;acceptera att gå så långt som att uttryckligen göra unionen till en juridisk&lt;br&gt;person, något som ansågs kunna riskera den mellanstatliga karaktären av&lt;br&gt;unionssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enighet kunde i stället nås om en procedur som innebär att rådet - om&lt;br&gt;det är nödvändigt för att genomföra GUSP - genom ett enhälligt beslut&lt;br&gt;kan bemyndiga ordförandelandet att inleda förhandlingar med tredje part.&lt;br&gt;Beslutet om att ingå avtalet skall sedan fattas av rådet med enhällighet.&lt;br&gt;Möjlighet finns därvid för vaije medlemsstat att inte bli bunden av avtalet&lt;br&gt;så länge nödvändiga interna konstitutionella förfaranden inte har&lt;br&gt;genomförts (artikel J 14 första stycket). I en gemensam förklaring (4)&lt;br&gt;understryks att varken fördraget eller de avtal som de kan resultera i skall&lt;br&gt;innebära någon överföring av beslutanderätt från medlemsstaterna till&lt;br&gt;EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 Försvarsdimensionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Petersbergsuppgiftema - humanitära insatser,&lt;br&gt;räddningsinsatser och fredsbevarande och fredsfrämjande insatser -&lt;br&gt;skall omfattas av samarbetet inom GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringarna i fördraget när det gäller ett gemensamt försvar&lt;br&gt;och EU:s relation till VEU ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att införlivandet av Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Petersbergsuppgiftema i fördraget är en positiv utveckling. Överstyrelsen&lt;br&gt;för civil beredskap välkomnar också denna förändring, men erinrar om&lt;br&gt;att kapaciteten att lösa civila krishanteringsinsatser ännu är outvecklad.&lt;br&gt;Kristdemokratiska Kvinnoförbundet anser det viktigt att&lt;br&gt;försvarssamarbete sker på mellanstatlig nivå. Vidare ser kvinnoförbundet&lt;br&gt;positivt på Petersbergsuppgifitemas införlivande i fördraget, men anser att&lt;br&gt;en uppförandekod för europeisk vapenexport bör upprättas.&lt;br&gt;Kristdemokratiska Ungdomsförbundet anser att införlivandet av&lt;br&gt;Petersbergsuppgiftema i fördraget är bra, men menar att konsekvenserna&lt;br&gt;av ett närmare samarbete mellan EU och VEU bör utredas. Sveriges&lt;br&gt;Frikyrkosamråd och Sveriges Kristna råd konstaterar att EU:s och VEU:s&lt;br&gt;respektive roller i den europeiska säkerhetsarkitekturen alltjämt inte är&lt;br&gt;definierade. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund menar att de&lt;br&gt;möjligheter som fördraget ger unionen att verka genom fredsbevarande&lt;br&gt;insatser är av vital betydelse för utvecklandet av en fredlig samexistens i&lt;br&gt;Europa. Vidare anser kvinnoförbundet att de etiska reglerna för&lt;br&gt;vapenexport bör stärkas och att medlemsstaternas omställning av&lt;br&gt;försvarsindustrin påskyndas. Sveriges socialdemokratiska&lt;br&gt;ungdomsförbund tycker att det är bra att EU genom fördraget får bättre&lt;br&gt;förutsättningar att ta initiativ till Petersbergsinsatser. Ung Vänster&lt;br&gt;konstaterar att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken&lt;br&gt;fördjupats ytterligare genom fördraget, inklusive på det militära området.&lt;br&gt;Folkkampanjen Sverige ut ur EU anser att fördraget tar flera steg mot ett&lt;br&gt;gemensamt försvar. Vidare anser man att Petersbergsuppgifter endast bör&lt;br&gt;hanteras av FN och understryker att samarbetet på krigsmaterielområdet&lt;br&gt;inte får leda till att Sveriges exportpolitik liberaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 96 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 49 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel J 4.1 i Unionsfördraget i dess nuvarande lydelse skall&lt;br&gt;GUSP omfatta alla frågor som rör unionens säkerhet. Däri ingår&lt;br&gt;utformningen på sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden&lt;br&gt;skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Formuleringarna om detta&lt;br&gt;har genom Amsterdamfördraget i viss utsträckning ändrats och utvecklats&lt;br&gt;(artikel J 7). Förändringarna illustreras i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ny lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken skall omfatta&lt;br&gt;alla frågor som gäller unionens&lt;br&gt;säkerhet, inklusive utformningen&lt;br&gt;på sikt av en gemensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 7.1 första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken skall omfatta&lt;br&gt;alla frågor som gäller unionens&lt;br&gt;säkerhet, inklusive den gradvisa&lt;br&gt;utformningen i enlighet med andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försvarspolitik som med tiden stycket av en gemensam&lt;br&gt;skulle kunna leda till ett försvarspolitik som skulle kunna&lt;br&gt;gemensamt försvar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;leda till ett gemensamt försvar, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet beslutar det.&lt;br&gt;Europeiska rådet skall i så fall&lt;br&gt;rekommendera medlemsstaterna att&lt;br&gt;anta ett sådant beslut i enlighet&lt;br&gt;med deras konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket reglerar förhållandet mellan EU och VEU. Ett&lt;br&gt;införlivande av VEU med unionen anges här som en möjlighet. Ett beslut&lt;br&gt;om detta skall fattas enligt samma procedur som gäller för beslut om ett&lt;br&gt;gemensamt försvar, dvs. genom enhälligt beslut i Europeiska rådet och&lt;br&gt;beslut i medlemsstaterna i enlighet med respektive stats konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser. Samarbetet enligt denna artikel skall, på det sätt som&lt;br&gt;medlemsstaterna anser lämpligt, stödjas av samarbete mellan dem på&lt;br&gt;krigsmaterielområdet (artikel J 7.1 sista stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringarna om en gemensam försvarspolitik i artikel J 7.1 första&lt;br&gt;stycket bygger på den som nu finns i artikel J 4.1. De innebär inga&lt;br&gt;åtaganden av medlemsstaterna vare sig att successivt utveckla ett&lt;br&gt;gemensamt försvar inom unionen eller att integrera VEU med EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Europeiska rådet enhälligt skulle fatta ett beslut om ett gemensamt&lt;br&gt;försvar och rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut,&lt;br&gt;skulle frågan i Sverige underställas riksdagen i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i 10 kap. regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Petersbergsuppgiftema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste förändringarna inom försvarsdimensionen i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget gäller Petersbergsuppgiftema vilka införlivas i&lt;br&gt;fördraget och lyfts fram som viktiga uppgifter för samarbetet inom GUSP&lt;br&gt;(artikel J7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att genomföra dessa uppgifter kommer unionen att anlita VEU&lt;br&gt;(artikel J 7.3). Europeiska rådets riktlinjer skall då gälla också VEU. När&lt;br&gt;unionen anlitar VEU för att genomföra Petersbergsuppgifter skall alla&lt;br&gt;medlemsstater i EU vara berättigade att delta fullt ut i genomförandet av&lt;br&gt;dessa uppgifter. Vidare skall alla medlemsstater i EU som bidrar till en&lt;br&gt;insats ges möjlighet att delta fullt ut och på lika villkor i planeringen och&lt;br&gt;beslutsfattandet i VEU. Någon skyldighet att delta i insatserna föreligger&lt;br&gt;inte. Det ankommer på medlemsstaterna själva att bestämma huruvida,&lt;br&gt;och i så fall i vilken omfattning, de skall delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär i denna del att huvudlinjerna i det svensk-&lt;br&gt;finländska initiativet om förstärkt krishanteringsförmåga och införlivande&lt;br&gt;av Petersbergsuppgiftema med Unionsfördraget har förverkligats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor&lt;br&gt;(tredje pelaren)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär att flera samarbetsområden i den nuvarande&lt;br&gt;tredje pelaren flyttas till första pelaren. Det gäller samarbete om yttre&lt;br&gt;gränskontroller, fri rörlighet för personer, asyl och invandring samt&lt;br&gt;samarbete i civilrättsliga frågor. Kvar i tredje pelaren blir polis- och&lt;br&gt;tullsamarbete samt straffrättsligt samarbete. Att på detta sätt flytta över&lt;br&gt;områden från det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till det&lt;br&gt;överstatliga samarbetet i första pelaren ligger i linje med uttalanden av&lt;br&gt;regeringen och riksdagen om att det därigenom skapas bättre&lt;br&gt;förutsättningar för att fullt ut förverkliga den fria rörligheten för personer&lt;br&gt;inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget blir målen för samarbetet i tredje pelaren&lt;br&gt;tydligare, liksom gränsdragningen i förhållande till samarbetet i första&lt;br&gt;pelaren. Samarbetet i tredje pelaren förblir mellanstatligt till sin natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen får förslagsrätt på de områden som omfattas av tredje&lt;br&gt;pelaren och Europaparlamentet skall rådfrågas innan beslut fattas av&lt;br&gt;rådet. Att dessa institutioners inflytande på detta sätt ökar är ägnat att&lt;br&gt;skapa högre effektivitet och ökad öppenhet och bättre demokratisk&lt;br&gt;kontroll, vilket är helt i överensstämmelse med de riktlinjer som&lt;br&gt;regeringen lade fast inför regeringskonferensen och som riksdagen anslöt&lt;br&gt;sig till. Också EG-domstolen får genom Amsterdamfördraget en utökad&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya beslutsformer införs i tredje pelaren, vilket ger bättre möjligheter&lt;br&gt;till ett snabbt genomförande på nationell nivå. Detsamma gäller de&lt;br&gt;möjligheter som har öppnats för närmare samarbete mellan endast ett&lt;br&gt;antal medlemsstater, liksom möjligheten att konventioner kan träda i&lt;br&gt;kraft redan när endast ett antal medlemsstater har ratificerat dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär också att Schengensamarbetet införlivas i&lt;br&gt;EU. Samarbetet på dessa områden kommer därmed att ske i såväl tredje&lt;br&gt;som första pelaren, vilket innebär att samarbetet blir både effektivare och&lt;br&gt;öppnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införlivandet av Schengensamarbetet i EU sker på ett sätt som gör det&lt;br&gt;möjligt att säkerställa att den nordiska passfriheten kan bibehållas också&lt;br&gt;inom ramen för ett bredare europeiskt samarbete i fråga om fri rörlighet&lt;br&gt;för personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär att det skapas bättre förutsättningar för en&lt;br&gt;framgångsrik kamp mot den gränsöverskridande brottsligheten och&lt;br&gt;därmed ökade möjligheter att genomföra den fria rörligheten för personer&lt;br&gt;med bibehållen säkerhet och trygghet för medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 Polissamarbete och samarbete i straffrättsliga frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den inre marknadens s.k. fyra friheter återstår det ännu för EU att&lt;br&gt;förverkliga den fria rörligheten för personer. Avsikten med samarbetet i&lt;br&gt;rättsliga och inrikes frågor är enligt Unionsfördraget att möjliggöra fri&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörlighet för personer samtidigt som säkerheten och tryggheten for&lt;br&gt;medborgarna kan säkerställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklade personkontroller vid inre gränser och andra åtgärder som&lt;br&gt;ökar personers möjligheter att fritt förflytta sig över gränserna har som&lt;br&gt;motvikt ansetts kräva ett utvidgat samarbete i frågor om yttre&lt;br&gt;gränskontroller, invandring och brottsbekämpning. Det var för att skynda&lt;br&gt;på en utveckling i den här riktningen som vissa medlemsstater år 1985&lt;br&gt;bestämde sig för att inleda det som har kommit att kallas för&lt;br&gt;Schengensamarbetet, ett samarbete som dock i praktiken kom att ta sin&lt;br&gt;böljan forst våren 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel B första stycket fjärde strecksatsen i Unionsfördraget är&lt;br&gt;ett av unionens mål att utveckla ett nära samarbete i rättsliga och inrikes&lt;br&gt;frågor. Detta samarbete regleras närmare i avdelning VI i&lt;br&gt;Unionsfördraget (artiklarna K-K 9). Till skillnad mot samarbetet i första&lt;br&gt;pelaren är tredjepelarsamarbetet mellanstatligt till sin natur. Det innebär&lt;br&gt;att EU:s institutioner på dessa områden inte har samma roll som i det&lt;br&gt;överstatliga samarbetet i EG. Vidare har beslut som fattas i samarbetet i&lt;br&gt;den tredje pelaren karaktären av sedvanliga mellanstatliga&lt;br&gt;överenskommelser, t.ex. konventioner, som skall godkännas och&lt;br&gt;genomföras i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskonferensen kom det nuvarande samarbetet i rättsliga och&lt;br&gt;inrikes frågor enligt avdelning VI i Unionsfördraget efterhand att&lt;br&gt;behandlas i ett sammanhang under rubriken Ett gradvis inrättande av ett&lt;br&gt;område med frihet, säkerhet och rättvisa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en utbredd uppfattning bland medlemsstaterna att samarbetet på&lt;br&gt;det rättsliga och inrikes området inte har fungerat tillräckligt bra. En&lt;br&gt;orsak har ansetts vara den mellanstatliga karaktären av samarbetet som i&lt;br&gt;många fall har krävt såväl enhällighet för beslut som efterföljande&lt;br&gt;ratifikation av medlemsstaterna. Detta till skillnad mot&lt;br&gt;gemenskapssamarbetet i första pelaren, där ju i de flesta fall beslut fattas&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet och där genomförande av besluten skall ske&lt;br&gt;inom viss bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsarbetets inriktning kanaliserades därför redan i ett relativt&lt;br&gt;tidigt skede till tre huvudfåror, samtliga med syftet att effektivisera&lt;br&gt;samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, nämligen att till första pelaren&lt;br&gt;flytta vissa frågor som i dag behandlas i tredje pelaren (se avsnitt 10.1.1),&lt;br&gt;att ändra förutsättningarna för samarbetet i de frågor som blir kvar i&lt;br&gt;tredje pelaren samt att föra in det s.k. Schengensamarbetet i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslutade fördragsändringarna innehåller också dessa tre&lt;br&gt;huvuddelar. Den nya avdelningen, avdelning Illa, som förs in i EG-&lt;br&gt;fördraget med bestämmelser om yttre gränskontroller, fri rörlighet för&lt;br&gt;personer, asyl och invandring samt samarbete i civilrättsliga frågor har&lt;br&gt;behandlats i det föregående (se avsnitt 10.1). I det följande behandlas de&lt;br&gt;områden som blir kvar i tredje pelaren, dvs. polis- och tullsamarbetet och&lt;br&gt;samarbetet i straffrättsliga frågor samt Schengensamarbetets införlivande&lt;br&gt;i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.1 Samarbetets mål och omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Kvar i tredje pelaren blir polis- och tullsamarbete&lt;br&gt;samt samarbete på det straffrättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen&lt;br&gt;framhåller att Amsterdamfördraget innebär att målen för samarbetet i&lt;br&gt;tredje pelaren blir tydligare. Svenska kyrkans församlingsnämnd anser att&lt;br&gt;det är positivt att tredje pelaren kommer att omfatta gemensamma&lt;br&gt;insatser för att garantera medborgarna en hög säkerhetsnivå inte bara&lt;br&gt;genom polissamarbete och straffrättsligt samarbete utan också genom att&lt;br&gt;rasism och främlingsfientlighet skall förebyggas och bekämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 102 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 118 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Det nuvarande samarbetet i tredje pelaren&lt;br&gt;omfattar asylpolitik, gränskontroller och vissa andra invandringspolitiska&lt;br&gt;frågor, kampen mot narkotikamissbruk och bedrägerier, civilrättsligt och&lt;br&gt;straffrättsligt samarbete, tullsamarbete och polissamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget kommer samarbetet i tredje pelaren att&lt;br&gt;koncentreras till polis- och tullsamarbete samt samarbete på det&lt;br&gt;straffrättsliga området. Samtidigt anges målen för samarbetet tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya artikeln B första stycket fjärde strecksatsen i&lt;br&gt;Unionsfördraget skall ett av unionens övergripande mål vara att bevara&lt;br&gt;och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,&lt;br&gt;där den fria rörligheten for personer garanteras samtidigt som lämpliga&lt;br&gt;åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring och&lt;br&gt;förebyggande och bekämpande av brottslighet (artikel 1.5 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget). Den nya beskrivningen av målen for samarbetet&lt;br&gt;stämmer väl överens med vad som har kommit att utgöra huvudfrågorna i&lt;br&gt;det praktiska samarbetet i dessa frågor under den tid som&lt;br&gt;Unionsfördraget har varit i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI i Unionsfördraget får en ny rubrik genom&lt;br&gt;Amsterdamfördraget (artikel 1.11 i Amsterdamfördraget). Av den nya&lt;br&gt;rubriken framgår att tredjepelarsamarbetet i framtiden skall omfatta&lt;br&gt;polissamarbete och straffrättsligt samarbete och inte - som nu - nio olika&lt;br&gt;samarbetsområden. Polissamarbete utgör en samlingsbeteckning för&lt;br&gt;samarbete mellan polis och tull och andra behöriga myndigheter på&lt;br&gt;området för förebyggande och bekämpning av brott. Inom ramen for&lt;br&gt;tredjepelarsamarbetet skall medlemsstaterna också förebygga och&lt;br&gt;bekämpa rasism och främlingsfientlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som nu gäller skall samarbetet enligt avdelning VI&lt;br&gt;inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning&lt;br&gt;och skydda den inre säkerheten. Detta framgår av den nya artikeln K 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet blev formellt en&lt;br&gt;angelägenhet för unionen först genom Unionsfördraget. Samarbetet på&lt;br&gt;dessa områden behöll emellertid sin mellanstatliga prägel. Detta kommer&lt;br&gt;till uttryck i den gällande bestämmelsen, artikel K 1, genom att dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbetsområden nämns som frågor av gemensamt intresse (se artikel&lt;br&gt;K 1.7-1.9). Bestämmelserna om polissamarbete och straffrättsligt&lt;br&gt;samarbete har genom Amsterdamfördraget utvecklats betydligt. Det är&lt;br&gt;uppenbart att detta är ett uttryck för att dessa frågor har fått en klart ökad&lt;br&gt;vikt inom unionen. Det gäller särskilt samarbete vad avser organiserad&lt;br&gt;och annan gränsöverskridande brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formellt förändras dock inte samarbetets karaktär genom det nya&lt;br&gt;fördraget. Polisiär verksamhet och straffrätt tillhör nationalstatens&lt;br&gt;kärnområden och kommer även i fortsättningen att vara en nationell&lt;br&gt;angelägenhet. Samarbetet kommer även fortsättningsvis att vara&lt;br&gt;mellanstatligt och beslut om åtgärder skall fattas med enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hindrar dock inte att det i fördraget pekas ut områden där det&lt;br&gt;finns ett påtagligt intresse för medlemsstaterna att komma överens om&lt;br&gt;gemensamma satsningar. I så måtto innebär Amsterdamfördraget ett ökat&lt;br&gt;tryck och ett större åtagande att samarbeta i dessa frågor. När det i det&lt;br&gt;följande hänvisas till någon artikel K avses artikeln i den lydelse den har&lt;br&gt;fått genom Amsterdamfördraget, om något annat inte anges särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel K 1 första stycket anges att målet för medlemsstaternas&lt;br&gt;gemensamma agerande i tredje pelaren skall vara att åstadkomma en hög&lt;br&gt;säkerhetsnivå för medborgarna i ett område med frihet, säkerhet och&lt;br&gt;rättvisa genom att gemensamma insatser utformas bland medlemsstaterna&lt;br&gt;på områdena för polissamarbete och straffrättssamarbete samt genom att&lt;br&gt;rasism och främlingsfientlighet skall förebyggas och bekämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet skall enligt artikel K 1 andra stycket uppnås med förebyggande&lt;br&gt;och bekämpning av brottslighet, vare sig den är organiserad eller ej,&lt;br&gt;särskilt terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig&lt;br&gt;narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri,&lt;br&gt;genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- närmare samarbete mellan polis, tull och andra behöriga myndigheter,&lt;br&gt;både direkt och genom Europol, i enlighet med artiklarna K 2 och K 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- närmare samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra berörda&lt;br&gt;myndigheter i enlighet med artiklarna K 3 a-d och K 4, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillnärmning, när det är nödvändigt, av nationella straffrättsliga regler i&lt;br&gt;enlighet med artikel K 3 e.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel K 1 anges alltså målet och medlen för samarbetet i tredje&lt;br&gt;pelaren. De områden som räknas upp är polis- och tullsamarbete samt&lt;br&gt;straffrättsligt samarbete. När det gäller kampen mot narkotika-missbruk&lt;br&gt;och kampen mot bedrägerier i internationell skala, som i dag omnämns&lt;br&gt;under särskilda punkter (4 respektive 5) i artikel K 1 har det ansetts - och&lt;br&gt;visat sig under de år som Unionsfördraget har varit i kraft - att de&lt;br&gt;viktigaste inslagen i denna kamp i allt väsentligt ingår dels i polis-, tull-&lt;br&gt;och strafffättssamarbetet enligt avdelning VI, dels i det samarbete som på&lt;br&gt;dessa områden äger rum enligt nuvarande artikel 129 (folkhälsa)&lt;br&gt;respektive 209a (bedrägeribekämpning) i EG-fördraget. Innehållet i de&lt;br&gt;båda sistnämnda bestämmelserna har genom Amsterdamfördraget&lt;br&gt;justerats i syfte att åstadkomma en klarare avgränsning och en bättre&lt;br&gt;samordning av de åtgärder som skall vidtas inom EU på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts framgår det av artikel K 5 att - liksom hittills&lt;br&gt;(nuvarande artikel K 2) - samarbetet enligt avdelning VI inte skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och&lt;br&gt;skydda den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel K 4 skall rådet bestämma de villkor och begränsningar&lt;br&gt;som skall gälla för gränsöverskridande samarbete mellan nationella&lt;br&gt;myndigheter på polis- och straffrättsområdet. Vad som här avses är bl.a.&lt;br&gt;sådana regler om rätt till fortsatt övervakning och förföljande över gräns&lt;br&gt;som för närvarande finns i Schengensamarbetet och i den nyligen&lt;br&gt;överenskomna konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete på&lt;br&gt;tullområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.2 Polis- och tullsamarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Tydligare bestämmelser införs för polisens, tullens&lt;br&gt;och andra nationella brottsbekämpande organs samarbete i syfte att&lt;br&gt;förebygga, upptäcka och utreda brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också Europols uppgifter blir tydligare. Det anges särskilt att&lt;br&gt;Europol skall underlätta och främja särskilda utredningsinsatser från&lt;br&gt;nationella myndigheters sida och att Europol kan anmoda nationella&lt;br&gt;myndigheter att genomföra och samordna sina utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen (RPS) ställer sig positiv till de&lt;br&gt;förändringar som införs och anser att dessa går i rätt riktning. Enligt RPS&lt;br&gt;stärker förändringarna polisens och andra rättsvårdande myndigheters&lt;br&gt;möjligheter till en effektiv brottsbekämpning. Kustbevakningen, som är&lt;br&gt;positiv till fördragsändringarna, erinrar om att också de uppgifter som&lt;br&gt;Kustbevakningen har i fråga om gränskontroll omfattas av de nya&lt;br&gt;fördragsbestämmelsema. Även Generaltullstyrelsen är positiv till de nya&lt;br&gt;bestämmelserna, som enligt styrelsen gör målen för samarbetet tydligare&lt;br&gt;och skapar utrymme för en förbättring av detta samarbete.&lt;br&gt;Folkkampanjen Sverige ut ur EU är kritisk och anser att Europol genom&lt;br&gt;Amsterdamfördraget blir en federal polis som kan agera över gränserna.&lt;br&gt;Riksjorbundet för sexuellt likaberättigande däremot anser att den&lt;br&gt;utformning som reglerna om polissamarbete - inklusive Europol - far&lt;br&gt;med Amsterdamfördraget väl svarar mot det behov av samordning som&lt;br&gt;de nationella europeiska polisväsendena upplever i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 113 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Polis- och tullsamarbete tillkom genom Unionsfördraget&lt;br&gt;och ingår som en del i det mellanstatliga samarbetet i den nuvarande&lt;br&gt;tredje pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett visst samarbete mellan gemenskapens medlemsstater på&lt;br&gt;polisområdet hade emellertid ägt rum redan före Unionsfördragets&lt;br&gt;ikraftträdande. Det var då fråga om ett rent mellanstatligt samarbete&lt;br&gt;utanför gemenskapens ramar och därmed utan medverkan av EG:s&lt;br&gt;institutioner. Ett exempel på sådant samarbete är det s.k. Trevisamarbetet&lt;br&gt;om polisfrågor och terrorism som inleddes redan på 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med den intensifierade integrationen i Europa ökade Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;medvetenheten om att det behövdes ett närmare samarbete i&lt;br&gt;gemenskapen också på polisområdet. Detta ledde till att ett antal&lt;br&gt;medlemsstater i mitten av 1980-talet bestämde sig för att inrätta det s.k.&lt;br&gt;Schengensamarbetet, som till stor del utgörs av just samarbete på&lt;br&gt;polisområdet (se avsnitt 12.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det löpande arbetet i tredje pelaren bedrivs i ett antal arbetsgrupper&lt;br&gt;under rådet. En av de första åtgärderna i polissamarbetet i tredje pelaren&lt;br&gt;var att inleda arbetet med att skapa Europol. Redan dessförinnan, i juni&lt;br&gt;1993, hade medlemsstaterna beslutat att inrätta en föregångare till&lt;br&gt;Europol, nämligen Europols narkotikaenhet (EDU) som böljade sin&lt;br&gt;verksamhet i januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att upprätta en konvention om Europol påböljades således&lt;br&gt;omedelbart efter det att Unionsfördraget trädde i kraft. Som ett led i detta&lt;br&gt;arbete beslutade rådet i mars 1995 att formellt bekräfta inrättandet av&lt;br&gt;EDU (gemensam åtgärd av den 10 mars 1995, EGT L 62, 20.3.1995).&lt;br&gt;Europolkonventionen undertecknades den 26 juli 1995 (EGT C 316,&lt;br&gt;27.11.1995, s. 1). Sedan dess har ett omfattande arbete pågått i den&lt;br&gt;särskilda rådsarbetsgruppen för Europol i syfte att färdigställa de&lt;br&gt;tillämpningsföreskrifter och andra bestämmelser som behövs för att&lt;br&gt;Europol skall kunna starta sin verksamhet i praktiken. Parallellt med&lt;br&gt;detta arbete har de nationella ratifikationsprocessema pågått i&lt;br&gt;medlemsstaterna. Det förefaller nu som om Europols verksamhet kan ta&lt;br&gt;sin böljan under andra halvåret 1998. Riksdagen godkände&lt;br&gt;Europolkonventionen i oktober 1997 (prop. 1996/97:164, bet.&lt;br&gt;1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om arbetet med Europol har det löpande samarbetet i polis-&lt;br&gt;och tullfrågor i tredje pelaren resulterat i en rad åtgärder också på andra&lt;br&gt;områden, inte minst när det gäller kampen mot narkotika och annan&lt;br&gt;organiserad brottslighet. Över huvud taget har samarbetet på polis- och&lt;br&gt;tullområdet och på det straffrättsliga området präglats av ett intensivt&lt;br&gt;arbete i kampen mot den organiserade brottsligheten. På senare tid har&lt;br&gt;arbetet varit koncentrerat till att på olika sätt genomföra den&lt;br&gt;handlingsplan mot organiserad brottslighet som lades fast av rådet i april&lt;br&gt;1997 (EGT C 251, 15.8.1997, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på åtgärder som har vidtagits på polis- och tullområdet&lt;br&gt;sedan Unionsfördraget trädde i kraft kan följande åtgärder nämnas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gemensam åtgärd om tillnärmning av lagstiftning och praxis i&lt;br&gt;medlemsstaterna i syfte att bekämpa narkotikamissbruk och förhindra&lt;br&gt;och bekämpa olaglig handel med narkotika (EGT L 342, 31.12.1996,&lt;br&gt;s. 6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gemensam åtgärd om samarbete mellan nationella tullmyndigheter och&lt;br&gt;privata företag i kampen mot narkotika, bl.a. i fråga om handeln med&lt;br&gt;s.k. prekursorer (EGT L 322, 12.12.1996, s. 3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gemensam åtgärd om utbyte av information om kemiska profilanalyser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kampen mot narkotika (EGT L 322, 12.12.1996, s. 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- resolution om åtgärder för att minska s.k. drogturism (EGT C 375,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.12.1996, s. 3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gemensam åtgärd om samarbete genom att använda polis- och&lt;br&gt;tullsambandsmän i kampen mot narkotika (EGT L 268, 19.10.1996,&lt;br&gt;s- 2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gemensam åtgärd på området för allmän ordning och säkerhet (EGT L&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147,5.5.1997, s. 1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- resolution om förebyggande och bemästrande av huliganism (EGT C&lt;br&gt;193, 24.6.1997, s. 1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gemensam åtgärd om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll&lt;br&gt;av syntetiska droger (EGT L 167, 25.6.1997, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett visst tullsamarbete äger också rum i tredje pelaren. Eftersom EG är&lt;br&gt;en tullunion, är tullsamarbetet sedan länge väl utvecklat inom&lt;br&gt;gemenskapen i första pelaren. De grundläggande reglerna för det&lt;br&gt;samarbetet finns i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997&lt;br&gt;om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa&lt;br&gt;myndigheter och om samarbetet mellan dessa och kommissionen för att&lt;br&gt;säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen,&lt;br&gt;(EGT L 82, 22.3.1997, s. 1, med rättelse i EGT L 175, 3.7.1997, s. 39).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det samarbete på tullområdet som äger rum i tredje pelaren rör inte&lt;br&gt;den löpande verksamheten med tulltariffer och klarering utan&lt;br&gt;tullkriminalverksamhet, dvs. åtgärder för att upptäcka och beivra brott&lt;br&gt;mot dels EG:s tullbestämmelser, dels nationella regler som tullen har att&lt;br&gt;övervaka. Kopplingen till polissamarbetet är därför naturlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som har nämnts tidigare om tullsamarbete i tredje pelaren&lt;br&gt;skall här särskilt nämnas två konventioner på tullområdet som har&lt;br&gt;antagits sedan Unionsfördraget trädde i kraft. Det gäller dels en&lt;br&gt;konvention om ett nytt informationssystem för tullmyndigheterna, som&lt;br&gt;undertecknades i juli 1995 (EGT C 316, 27.11.1995, s. 33) och som har&lt;br&gt;ratificerats av Sverige (prop. 1997/98:11, bet. 1997/98:SkU8, rskr.&lt;br&gt;1997/98:74), dels en konvention som skall ersätta en tidigare konvention&lt;br&gt;på området (den s.k. Neapelkonventionen från år 1967) och som&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan&lt;br&gt;tullmyndigheterna. Den sist nämnda konventionen undertecknades i&lt;br&gt;december 1997 (EGT C 24, 23.1.1998, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De nya bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innehåller en mer detaljerad beskrivning av vad&lt;br&gt;samarbetet på polis- och tullområdet skall omfatta. Beskrivningen&lt;br&gt;motsvarar väl det samarbete som har vuxit fram under den tid som&lt;br&gt;Unionsfördraget har varit i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 1 är som sagt den övergripande bestämmelsen för samarbetet&lt;br&gt;i tredje pelaren och den kompletteras, såvitt avser polis- och&lt;br&gt;tullsamarbete, av artikel K 2 som innehåller mer detaljerade&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel K 2 beskrivs i första punkten närmare vad polis- och&lt;br&gt;tullsamarbetet i allmänhet skall bestå av och i andra punkten hur arbetet&lt;br&gt;inom Europol skall främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första punkten innehåller föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- operativt samarbete mellan behöriga nationella myndigheter för att&lt;br&gt;förebygga, upptäcka och undersöka brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- informationsutbyte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samarbete i fråga om utbildning och utbyte av sambandsmän m.m., och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samarbete när det gäller utvärdering av särskilda utredningstekniker för&lt;br&gt;att upptäcka grov organiserad brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra punkten anges att rådet skall främja samarbete genom Europol&lt;br&gt;och att rådet inom fem år från ikraftträdandet därvid särskilt skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- göra det möjligt for Europol att underlätta och stödja förberedelse av&lt;br&gt;samt uppmuntra till samordning och genomförande av särskilda&lt;br&gt;undersökningsåtgärder från behöriga nationella myndigheters sida,&lt;br&gt;inklusive operativa insatser av gemensamma grupper med företrädare&lt;br&gt;för Europol i en stödjande funktion, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- besluta om åtgärder som tillåter Europol att anmoda behöriga&lt;br&gt;nationella myndigheter att genomföra och samordna sina&lt;br&gt;undersökningar i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten innehåller också bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att sambandssystem mellan nationella tjänstemän skall främjas och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ett nätverk för forskning, dokumentation och statistik om&lt;br&gt;gränsöverskridande brottslighet skall upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en gemensam förklaring (7) till artikel K 2 skall insatserna på&lt;br&gt;polis- och tullsamarbetsområdet, inbegripet Europols verksamhet, vara&lt;br&gt;underkastade en ändamålsenlig rättslig prövning av behöriga nationella&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i artikel K 2.1 tar närmast sikte på sådant samarbete som&lt;br&gt;redan förekommer och som har beskrivits i det föregående.&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär således inga sakliga nyheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med operativt samarbete mellan myndigheterna avses sådan&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs i form av gemensamma utredningar,&lt;br&gt;samordnade kontrollaktioner m.m. En hel del av detta arbete samordnas&lt;br&gt;för närvarande i praktiken genom de sambandsmän som är stationerade&lt;br&gt;vid Europols narkotikaenhet. Informationsutbyte förekommer i stor&lt;br&gt;omfattning och kommer att bli än mer effektivt när Europol startar sin&lt;br&gt;verksamhet och när konventionen om ett nytt gemensamt&lt;br&gt;tullinformationssystem har trätt i kraft. Informationsutbyte förekommer&lt;br&gt;också inom andra områden, t.ex. i fråga om samarbete mot&lt;br&gt;fotbollshuliganism och läktarvåld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nordiska modellen för samarbete mellan polisen och tullen i&lt;br&gt;främst narkotikafrågor inom ramen för det s.k. PTN-samarbetet har tjänat&lt;br&gt;som inspiration för EU:s arbete med att utveckla användandet av&lt;br&gt;sambandsmän. Det nordiska samarbetet går ut på att länderna vanligen&lt;br&gt;delar på en sambandsman som tar tillvara samtliga nordiska länders&lt;br&gt;intressen i det land där han eller hon är stationerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polissamarbetet skall också omfatta gemensam utvärdering av särskild&lt;br&gt;utredningsteknik när det gäller att upptäcka organiserad brottslighet. Med&lt;br&gt;detta avses exempelvis det samarbete som redan äger rum när det gäller&lt;br&gt;kemisk analys för ursprungsbestämning av narkotiska preparat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i artikel K 2.2 tar sikte på Europol och dess verksamhet.&lt;br&gt;Utgångspunkten är att Europol skall kunna ta en mer aktiv del i&lt;br&gt;utredningar som bedrivs i medlemsstaterna på sådana områden där&lt;br&gt;Europol har särskilda expertkunskaper. Sådana kunskaper kan Europol ha&lt;br&gt;både på ett generellt plan genom tillgången till expertis på olika områden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och genom att Europol har särskild sakkunskap efter att ha anlitats for att&lt;br&gt;genomföra en analys i ett särskilt fall. Europol har också - främst genom&lt;br&gt;de nationella sambandsmän som finns där - en kapacitet att vid behov&lt;br&gt;tekniskt samordna erforderliga utredningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel K 2.2 skall åtgärder beslutas som tillåter Europol att&lt;br&gt;anmoda enskilda medlemsstater att genomföra och samordna sina&lt;br&gt;utredningar i särskilda fall eller att vidta andra åtgärder, som exempelvis&lt;br&gt;spaning efter en viss person, när sådana åtgärder behövs. Det bör&lt;br&gt;framhållas att bestämmelserna i artikel K 2.2 inte ger Europol eller dess&lt;br&gt;tjänstemän några polisiära befogenheter eller någon befalsrätt över de&lt;br&gt;nationella polismyndigheterna för att få dem att göra som Europol vill.&lt;br&gt;Alla beslut om polisingripanden och beslut om att engagera nationella&lt;br&gt;polismyndigheters resurser kommer även i framtiden - också efter&lt;br&gt;utgången av den i artikel K 2.2 nämnda genomförandetiden - att fattas av&lt;br&gt;de nationella polismyndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.3 Straffrättsligt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Innehållet i det straffrättsliga samarbetet blir&lt;br&gt;tydligare. Insatserna på området skall dels ta sikte på att direkt förbättra&lt;br&gt;förutsättningarna för det praktiska samarbetet, såsom utlämning,&lt;br&gt;bevisupptagning och gränsöverskridande undersökningar, dels syfta till&lt;br&gt;att göra de nationella materiella reglerna mer lika varandra. Det&lt;br&gt;sistnämnda innebär att för viss allvarlig brottslighet beslut skall kunna&lt;br&gt;fattas som fastställer minimiregler för vad som skall vara brottsligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 113 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Det internationella straffrättsliga samarbetet har - i likhet&lt;br&gt;med internationellt civilrättsligt samarbete - varit väl utvecklat sedan&lt;br&gt;lång tid. Detta samarbete har då främst ägt rum inom ramen för andra&lt;br&gt;internationella samarbetsorgan som exempelvis Europarådet och FN. De&lt;br&gt;grundläggande konventioner som för närvarande gäller på områdena för&lt;br&gt;utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål är utarbetade inom ramen för&lt;br&gt;Europarådet, nämligen 1957 års utlämningskonvention respektive 1959&lt;br&gt;års konvention om inbördes rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan Unionsfördragets ikraftträdande har det straffrättsliga&lt;br&gt;samarbetet i tredje pelaren varit intensivt. Flera konventioner och andra&lt;br&gt;instrument har antagits. Till de viktigaste hör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en ny konvention om utlämning vid samtycke (EGT C 78, 30.3.1995 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1), som Sverige har ratificerat (prop. 1996/97:88, bet. 1996/97:JuU15,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:198),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en ny konvention om utlämning (EGT C 313, 23.10.1966) som - EU:s&lt;br&gt;medlemsstater emellan - kommer att komplettera den nu gällande&lt;br&gt;Europarådskonventionen från år 1957,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en konvention om skydd av gemenskapens finansiella intressen (EGT&lt;br&gt;C 316, 27.11.1995, s. 48; Ds 1988:1) jämte tre till konventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hörande protokoll, nämligen ett om korruption, ett om juridiska&lt;br&gt;personers ansvar och ett om förhandsavgöranden från EG-domstolen&lt;br&gt;rörande tillämpningen av konventionen och protokollet om korruption&lt;br&gt;(EGT C 313, 23.10.1996, s. 1, EGT C 221, 19.7.1997, s. 11,&lt;br&gt;respektive EGT C 151, 20.5.1997, s. 1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en konvention om kamp mot korruption inom EU (EGT C 195,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25.6.1997, s. 1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en gemensam åtgärd om tillnärmning av lagstiftning och praxis i&lt;br&gt;medlemsstaterna i syfte att bekämpa narkotikamissbruk och förhindra&lt;br&gt;och bekämpa olaglig handel med narkotika (EGT L 342, 31.12.1996, s.&lt;br&gt;6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en gemensam åtgärd om åtgärder mot människohandel och sexuella&lt;br&gt;övergrepp mot barn (EGT L 63, 4.3.1997),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en resolution om utdömande av straff vid grova narkotikabrott (EGT C&lt;br&gt;10, 11.1.1997, s. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver pågår arbete på en rad områden med sikte på åtgärder främst&lt;br&gt;i kampen mot den organiserade brottsligheten. Här kan nämnas arbetet på&lt;br&gt;en ny konvention om inbördes rättshjälp i brottmål, dvs. en konvention&lt;br&gt;med bestämmelser om bistånd över gränserna vid lagföring för brott som&lt;br&gt;är avsedd att komplettera 1959 års Europarådskonvention på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över huvud taget pågår inom det straffrättsliga området, liksom på&lt;br&gt;polis- och tullområdet, ett intensivt arbete med att på olika sätt&lt;br&gt;genomföra den handlingsplan mot organiserad brottslighet som lades fast&lt;br&gt;av rådet i april 1997 (EGT C 251, 15.8.1997, s. 1). En god bild av det&lt;br&gt;arbete som sker - och har skett - på dessa områden ger de årliga&lt;br&gt;berättelser som regeringen har avgivit till riksdagen om verksamheten i&lt;br&gt;EU (skr. 1995/96:190,1996/97:80 och 1997/98:60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Den närmare omfattningen av det framtida&lt;br&gt;straffrättsliga samarbetet anges i artikel K 3. Enligt denna artikel skall&lt;br&gt;detta samarbete omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underlättande och påskyndande av samarbetet när det gäller rättsliga&lt;br&gt;förfaranden (dvs. vad som vanligen kallas inbördes eller internationell&lt;br&gt;rättshjälp i brottmål) och verkställighet av beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underlättande av utlämning mellan medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- säkerställande av förenlighet mellan tillämpliga regler i&lt;br&gt;medlemsstaterna, när detta är nödvändigt för att förbättra samarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förebyggande av behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler för&lt;br&gt;brottsrekvisit och påföljder på områdena organiserad brottslighet,&lt;br&gt;terrorism och narkotikahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en gemensam förklaring (8) till artikel K 3 e är medlemsstaterna&lt;br&gt;i konferensen eniga om att bestämmelsen inte innebär att en medlemsstat&lt;br&gt;vars rättssystem saknar bestämmelser om lindrigaste tillämpliga påföljder&lt;br&gt;är skyldig att införa sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma insatserna inom unionen på det straffrättsliga&lt;br&gt;området skall alltså avse dels åtgärder som tar direkt sikte på att förbättra&lt;br&gt;förutsättningarna för det rättsliga samarbetet, såsom utlämning,&lt;br&gt;bevisupptagning och gränsöverskridande undersökningar, dels åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som syftar till att göra de materiella reglerna mer lika varandra i&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna innebär i teorin att beslut kan fattas som medför att Sverige&lt;br&gt;åtar sig att straffbelägga förfaranden som i dag inte är straffbara. Det bör&lt;br&gt;dock framhållas att sådana beslut måste fattas enhälligt och att något&lt;br&gt;hinder mot att fatta sådana beslut inte heller finns i nu gällande fordrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör framhållas att det är fråga om minimiregler. Det innebär att&lt;br&gt;medlemsstaterna kan ha strängare regler på sitt eget territorium. Detta är&lt;br&gt;av särskild betydelse for Sverige när det gäller narkotikafrågoma. Ingen&lt;br&gt;åtgärd på detta område som vidtas inom unionen kan således hindra&lt;br&gt;Sverige från att behålla sin nuvarande restriktiva narkotikapolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.4 Beslutsfattande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Beslutsinstrumenten i tredje pelaren blir&lt;br&gt;effektivare. Genom Amsterdamfördraget slås det uttryckligen fast att&lt;br&gt;vissa beslut som rådet fattar skall vara bindande for medlemsstaterna.&lt;br&gt;Detta gäller bl.a. rambeslut om tillnärmning av nationell lagstiftning,&lt;br&gt;som skall vara bindande för medlemsstaterna såvitt avser det resultat&lt;br&gt;som skall uppnås men överlåta åt medlemsstaterna själva att&lt;br&gt;bestämma hur detta skall gå till. Den mellanstatliga karaktären på&lt;br&gt;samarbetet bibehålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konvention skall kunna träda i kraft om minst hälften av&lt;br&gt;medlemsstaterna har ratificerat den. Endast de stater som har&lt;br&gt;ratificerat konventionen blir bundna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter öppnas for ett närmare samarbete mellan ett antal&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.&lt;br&gt;och 1996/97.UU13 s. 113 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: I tredje pelaren finns enligt nuvarande artikel K 3 i&lt;br&gt;Unionsfördraget tre olika beslutsformer, nämligen gemensam ståndpunkt,&lt;br&gt;gemensam åtgärd och konventioner. Även rekommendationer och&lt;br&gt;yttranden används, liksom särskilda beslut i vissa frågor. Alla beslut som&lt;br&gt;rådet fattar i tredje pelaren kräver i princip enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om i vilken utsträckning gemensamma åtgärder är bindande för&lt;br&gt;medlemsstaterna har diskuterats fortlöpande sedan Unionsfördraget&lt;br&gt;trädde i kraft, utan att något entydigt svar har kunnat ges. Klart är dock&lt;br&gt;att dessa beslut inte är bindande på samma sätt som förordningar och&lt;br&gt;direktiv i första pelaren, där ju medlemsstaterna har överlåtit&lt;br&gt;normgivningskompetens till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventioner som beslutas i tredje pelaren skall på sedvanligt&lt;br&gt;mellanstatligt sätt antas av medlemsstaterna, dvs. i allmänhet godkännas&lt;br&gt;av deras parlament, och genomföras på nationell nivå, allt i enlighet med&lt;br&gt;medlemsstaternas respektive konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Genom Amsterdamfördraget kommer det Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;uttryckligen att framgå att vissa beslut som rådet fattar på&lt;br&gt;tredjepelarområdet är bindande för medlemsstaterna. Således skall i&lt;br&gt;tredje pelaren bl.a. rambeslut om tillnärmning av nationell lagstiftning&lt;br&gt;vara bindande för medlemsstaterna såvitt avser det resultat som skall&lt;br&gt;uppnås. Det skall emellertid ankomma på medlemsstaterna själva att&lt;br&gt;bestämma hur detta skall gå till (artikel K 6.2 b). Besluten skall inte ha&lt;br&gt;direkt effekt. Grundläggande beslut i tredje pelaren skall även i&lt;br&gt;fortsättningen fattas enhälligt (artikel K 6.2). Genomförandebeslut kan&lt;br&gt;dock i vissa fall fattas med kvalificerad majoritet (artiklarna K 6.2 c och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K 6.2 d andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rambeslut och andra beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel K 6 regleras beslutsfattandet inom tredje pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första punkten anges att medlemsstaterna skall informera och&lt;br&gt;samråda med varandra i rådet och upprätta ett samarbete mellan behöriga&lt;br&gt;nationella myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra punkten skall rådet vidta åtgärder och främja samarbete&lt;br&gt;som bidrar till att uppnå unionens mål. Detta skall ske genom att rådet på&lt;br&gt;initiativ av en medlemsstat eller kommissionen enhälligt fattar beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att anta gemensamma ståndpunkter som anger unionens inställning i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viss fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att fatta rambeslut om tillnärmning av nationell lagstiftning som skall&lt;br&gt;vara bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som skall&lt;br&gt;uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma&lt;br&gt;form och tillvägagångssätt; rambeslutet skall inte ha direkt effekt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att fatta andra beslut som överensstämmer med målen för avdelning VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(med undantag för tillnärmning av nationell lagstiftning); besluten&lt;br&gt;skall vara bindande men inte ha direkt effekt; åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att genomföra sådana beslut kan fattas med kvalificerad majoritet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att upprätta konventioner, som medlemsstaterna skall rekommenderas&lt;br&gt;att anta (första stycket) och som skall kunna träda i kraft så snart de har&lt;br&gt;tillträtts (ratificerats) av minst hälften av medlemsstaterna (andra&lt;br&gt;stycket). Ikraftträdandet gäller naturligtvis endast de stater som har&lt;br&gt;tillträtt. Hittills har krävts att en konvention på tredje pelarens område&lt;br&gt;har tillträtts av samtliga medlemsstater för att den skall kunna träda i&lt;br&gt;kraft. Åtgärder som krävs för att genomföra en konvention skall&lt;br&gt;beslutas inom rådet med en majoritet av två tredjedelar av de&lt;br&gt;fördragsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rambesluten och besluten, som alltså uttryckligen skall vara bindande&lt;br&gt;för medlemsstaterna, är - liksom kommissionens förslagsrätt,&lt;br&gt;parlamentets roll (som regleras i artikel Kli) och möjligheten av ett&lt;br&gt;tidigare ikraftträdande av ingångna konventioner - nyheter i förhållande&lt;br&gt;till vad som nu gäller och är ett led i strävandena att göra arbetet i tredje&lt;br&gt;pelaren mer effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rambesluten skall - i likhet med vad som gäller för direktiv i första&lt;br&gt;pelaren - vara bindande för medlemsstaterna såvitt avser målet. Men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlen för att uppnå detta bestäms på nationell nivå. Att dessa beslut&lt;br&gt;skall vara bindande innebär att de - på samma sätt som gemensamma&lt;br&gt;åtgärder i dag - är folkrättsligt bindande. Medlemsstaterna är således&lt;br&gt;skyldiga att se till att besluten genomförs i enlighet med sina respektive&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje punkten anges vad som skall gälla i fråga om röstviktning när&lt;br&gt;rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet i stället för enhällighet. I&lt;br&gt;jjärde punkten föreskrivs att beslut i procedurfrågor skall fattas med&lt;br&gt;enkel majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att öka öppenheten skall, enligt en gemensam förklaring (9) till&lt;br&gt;artikel K 6.2, initiativ till åtgärder och beslut enligt artikel K 6.2&lt;br&gt;offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i rådets och kommissionens arbetsordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nyhet i förhållande till vad som gäller i dag är att kommissionen får&lt;br&gt;en initiativrätt vid sidan om medlemsstaterna också på områdena för&lt;br&gt;polis- och straffrättsligt samarbete. Någon sådan rätt har kommissionen&lt;br&gt;inte enligt nuvarande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningskommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande artikel K 4 skall det i tredjepelarsamarbetet finnas en&lt;br&gt;samordningskommitté. Den s.k. K 4-kommittén har enligt nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser vissa uppgifter också enligt EG-fördraget, nämligen när det&lt;br&gt;gäller viseringsfrågor enligt artiklarna 100c och lOOd. Detta kommer&lt;br&gt;emellertid inte att vara fallet när det nya fördraget träder i kraft. De&lt;br&gt;nämnda artiklarna utgår då, eftersom viseringsfrågoma uteslutande&lt;br&gt;kommer att regleras i den nya avdelningen i EG-fördraget om visering,&lt;br&gt;invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer (avdelning&lt;br&gt;Illa). Samordningskommittén, dess sammansättning och uppgifter&lt;br&gt;regleras i artikel K 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella organisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller i dag enligt nuvarande artikel K 5 skall&lt;br&gt;medlemsstaterna inom internationella organisationer och vid&lt;br&gt;internationella konferenser även i framtiden företräda de gemensamma&lt;br&gt;ståndpunkter som har antagits enligt bestämmelserna i avdelning VI&lt;br&gt;(artikel K 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett tillägg i andra stycket skall bestämmelserna i artiklarna J 8&lt;br&gt;och J 9 i Unionsfördraget i förekommande fall gälla också frågor som hör&lt;br&gt;till tredjepelarsamarbetet. Dessa artiklar handlar om vem som företräder&lt;br&gt;unionen i sådana internationella kontakter och hur samordningen vid&lt;br&gt;sådana kontakter skall gå till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget öppnas en möjlighet till ett närmare&lt;br&gt;samarbete (s.k. flexibel integration) mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ett sådant samarbete i tredje pelaren finns i artikel K&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Bestämmelserna kompletterar de allmänna reglerna för ett närmare&lt;br&gt;samarbete som finns i artiklarna K 15-K 17 (se avsnitt 13.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första punkten i artikel K 12 kan medlemsstater som avser att&lt;br&gt;ingå ett närmare samarbete med varandra på ett område som omfattas av&lt;br&gt;tredjepelarsamarbetet bemyndigas att - i enlighet med artiklarna K 15&lt;br&gt;och K 16 - använda de institutioner, förfaranden och mekanismer som&lt;br&gt;gäller enligt fördragen. Förutsättningarna för detta är att det närmare&lt;br&gt;samarbetet dels respekterar EG:s befogenheter och de mål som uppställs i&lt;br&gt;avdelning VI och dels syftar till att göra det möjligt för EU att snabbare&lt;br&gt;utvecklas till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra punkten föreskrivs att bemyndigande enligt första punkten&lt;br&gt;meddelas av rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet på&lt;br&gt;begäran av berörda medlemsstater och efter det att kommissionen har&lt;br&gt;yttrat sig. Om en medlemsstat av viktiga och uttalade skäl som rör&lt;br&gt;nationell politik motsätter sig att tillstånd ges, skall någon omröstning&lt;br&gt;inte äga rum. Frågan kan då i stället - efter beslut med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet - hänskjutas till Europeiska rådet för enhälligt beslut. Det&lt;br&gt;föreligger alltså en vetorätt för vaije medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje punkten skall vaije medlemsstat som önskar delta i ett&lt;br&gt;närmare samarbete anmäla sin avsikt till rådet och kommissionen.&lt;br&gt;Kommissionen skall avge yttrande till rådet inom tre månader och rådet&lt;br&gt;skall fatta beslut inom fyra månader från anmälan. Rådet kan med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet besluta att vilandeförklara ärendet, men måste då&lt;br&gt;motivera sitt beslut och bestämma en ny tidsfrist för ärendets behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde punkten innehåller en bestämmelse om att artiklarna K 1-K 13&lt;br&gt;skall tillämpas på ett närmare samarbete, om inte något annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet. Vidare framgår att EG-fördragets bestämmelser om EG-&lt;br&gt;domstolens befogenheter skall tillämpas fullt ut såvitt avser första, andra&lt;br&gt;och tredje punkterna i denna artikel. Detta innebär att domstolen får&lt;br&gt;behörighet att övervaka tillämpningen av bestämmelserna om ett närmare&lt;br&gt;samarbete också på tredje pelarens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt femte punkten skall artikel K 12 inte påverka tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna i det särskilda protokollet om införande av&lt;br&gt;Schengensamarbetet i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpliga bestämmelser i EG-fördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel K 13.1, som i huvudsak motsvarar nuvarande artikel K 8.1,&lt;br&gt;anges vilka bestämmelser i EG-fördraget som är tillämpliga också på&lt;br&gt;tredje pelaren. Ett par ytterligare bestämmelser har lagts till, nämligen&lt;br&gt;artikel 138c om Europaparlamentets ombudsman, artikel 148.3 enligt&lt;br&gt;vilken rådet kan fatta beslut som kräver enhällighet även om en&lt;br&gt;medlemsstat är frånvarande vid omröstningen och artikel 191a som&lt;br&gt;innehåller nya bestämmelser om tillgången till Europaparlamentets,&lt;br&gt;rådets och kommissionens handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om finansieringen av arbetet i tredje pelaren behandlas i artikel K&lt;br&gt;13.2-13.4, som delvis motsvarar nuvarande artikel K 8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel K 13.2 skall kostnader för institutionerna (dvs.&lt;br&gt;administrativa kostnader) belasta EG:s budget. Detta överensstämmer&lt;br&gt;med vad som nu gäller enligt artikel K 8.2 första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan i dag enligt artikel K 8.2 andra stycket besluta att&lt;br&gt;kostnaderna for det praktiska genomförandet av åtgärder på&lt;br&gt;tredjepelarområdet (operativa kostnader) skall belasta&lt;br&gt;gemenskapsbudgeten. Enligt artikel K 13.3 skall en annan, omvänd&lt;br&gt;ordning gälla. Sålunda skall också de operativa kostnaderna som&lt;br&gt;huvudregel belasta EG:s budget, om inte rådet enhälligt beslutar något&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel K 13.4 skall EG:s normala budgetregler gälla för de fall&lt;br&gt;finansiering i tredje pelaren sker över EG:s budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföring av åtgärder till första pelaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller enligt nuvarande artikel K 9 om överföring&lt;br&gt;till första pelaren av åtgärder på de områden som omfattas av den tredje&lt;br&gt;pelaren, skall åtgärder på de kvarvarande områdena i tredje pelaren&lt;br&gt;kunna beslutas på grundval av bestämmelserna i den nya avdelningen Illa&lt;br&gt;i första pelaren. Regler om detta ges i artikel K 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1.5 Institutionernas roller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Institutionernas roll i tredjepelarsamarbetet stärks.&lt;br&gt;Kommissionen far förslagsrätt på samtliga områden, Europaparlamentet&lt;br&gt;skall rådfrågas innan rådet fattar beslut och EG-domstolen får nya&lt;br&gt;behörigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att det är positivt att&lt;br&gt;kommissionen får förslagsrätt i tredje pelaren. Flera remissinstanser har&lt;br&gt;berört frågan om EG-domstolens behörighet att på begäran av nationella&lt;br&gt;domstolar avge förhandsavgöranden. Dessa remissynpunkter har&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 100 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 113 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Enligt Unionsfördraget har kommissionen i tredje pelaren&lt;br&gt;rätt att fullt ut delta i arbetet på samtliga områden (nuvarande artikel&lt;br&gt;K 4.2). Den har emellertid inte alls de vidsträckta befogenheter som den&lt;br&gt;har i första pelaren. I stället för den exklusiva förslagsrätten har&lt;br&gt;kommissionen en delad förslagsrätt som inte omfattar alla områden.&lt;br&gt;Straffrätt samt polis- och tullsamarbetet är undantagna. I tredje pelaren&lt;br&gt;har kommissionen inte heller till uppgift att övervaka att fattade beslut i&lt;br&gt;praktiken genomförs och efterlevs av medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentets roll i tredje pelaren är för närvarande mycket&lt;br&gt;begränsad. Enligt nuvarande artikel K 6 skall ordförandelandet och&lt;br&gt;kommissionen regelbundet underrätta parlamentet om överläggningar på&lt;br&gt;relevanta områden och ordförandelandet skall i vissa fall rådfråga&lt;br&gt;parlamentet. Parlamentet kan vidare ställa frågor och lämna&lt;br&gt;rekommendationer till rådet. Någon allmän skyldighet för rådet att höra&lt;br&gt;parlamentet inför beslut i tredje pelaren finns alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen har i tredje pelaren i princip inte någon behörighet alls.&lt;br&gt;Medlemsstaterna har dock enligt nuvarande artikel K 3.2 sista stycket&lt;br&gt;möjlighet att i konventioner bestämma att domstolen skall ha rätt att&lt;br&gt;genom förhandsavgöranden tolka bestämmelser i konventionerna och att&lt;br&gt;slita tvister mellan medlemsstaterna om deras tillämpning. I de&lt;br&gt;konventioner som hittills har upprättats inom ramen för tredje pelaren har&lt;br&gt;EG-domstolen på olika sätt tilldelats sådana befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Med Amsterdamfördraget förstärks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institutionernas roll i tredjepelarsamarbetet betydligt. Kommissionen får&lt;br&gt;förslagsrätt på samtliga områden (artikel K 6.2), EG-domstolen får nya&lt;br&gt;behörigheter (artikel K 7) och Europaparlamentet skall rådfrågas innan&lt;br&gt;rådet fattar beslut (artikel K 11.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolens behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen får genom Amsterdamfördraget nya uppgifter i tredje&lt;br&gt;pelaren enligt artikel K 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel K 7.1 slås fast att domstolen skall ha behörighet att meddela&lt;br&gt;förhandsavgöranden om giltigheten och tolkningen av rambeslut och&lt;br&gt;beslut, om tolkningen av konventioner antagna inom tredjepelarområdet&lt;br&gt;samt om giltigheten och tolkningen av åtgärder som genomför&lt;br&gt;konventionerna (se avsnitten 5.5 och 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står dock vaije medlemsstat fritt att för egen del godta domstolens&lt;br&gt;behörighet att meddela förhandsavgöranden. Efter förebild i&lt;br&gt;Europolkonventionen ges nämligen medlemsstaterna i artikel K 7.2 en&lt;br&gt;möjlighet att genom en förklaring i samband med undertecknandet av&lt;br&gt;fördraget eller senare närmare ange om och, i så fall, i vilken form&lt;br&gt;domstolen skall få denna behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna kan enligt artikel K 7.3 välja att ge de nationella&lt;br&gt;domstolarna en generell möjlighet att begära förhandsavgörande eller&lt;br&gt;begränsa möjligheten till domstolar i sista instans. I en särskild&lt;br&gt;gemensam förklaring (10) till artikel K 7 klargörs att medlemsstaterna&lt;br&gt;kan välja att göra det obligatoriskt för domstolar i sista instans att begära&lt;br&gt;förhandsavgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel K 7.4 får även medlemsstater som inte har avgivit någon&lt;br&gt;förklaring rätt att inkomma med skriftliga yttranden till EG-domstolen i&lt;br&gt;mål av denna typ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 7.5 innebär en begränsning av domstolens behörighet. EG-&lt;br&gt;domstolen skall inte vara behörig att pröva giltigheten eller&lt;br&gt;proportionaliteten av operationer av polis eller andra brottsbekämpande&lt;br&gt;organ i en medlemsstat. Detsamma gäller när medlemsstaterna fullgör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sina skyldigheter att upprätthålla lag och ordning eller skyddet av den&lt;br&gt;inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen ges i artikel K 7.6 även behörighet att pröva lagligheten&lt;br&gt;av rambeslut och andra beslut. Det kan ske på talan av en medlemsstat&lt;br&gt;eller kommissionen under åberopande av bristande behörighet,&lt;br&gt;åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördraget&lt;br&gt;eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller rörande&lt;br&gt;maktmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen skall även enligt artikel K 7.7 vara behörig att avgöra&lt;br&gt;tvister mellan medlemsstaterna om tolkningen eller tillämpningen av de&lt;br&gt;beslut som har antagits med stöd av artikel K 6.2 och som rådet inte&lt;br&gt;lyckas avgöra inom sex månader efter det att en tvist har hänskjutits till&lt;br&gt;rådet av en av dess medlemmar. Dessutom skall domstolen vara behörig&lt;br&gt;att avgöra tvister mellan medlemsstaterna och kommissionen om&lt;br&gt;tolkningen eller tillämpningen av konventioner upprättade enligt artikel&lt;br&gt;K 6.2 d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de uppgifter som domstolen skall ha enligt artikel K 7 kommer&lt;br&gt;också vissa ytterligare uppgifter enligt artikel K 12 om närmare&lt;br&gt;samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolens ändrade kompetens enligt bestämmelserna i avdelning&lt;br&gt;VI har föranlett en följdändring i artikel L i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentets roll i tredjepelarsamarbetet regleras i artikel K 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel K 11.1 skall rådet innan det fattar beslut enligt artikel&lt;br&gt;K 6.2 b-d höra Europaparlamentet. Någon sådan skyldighet föreligger&lt;br&gt;inte nu. Europaparlamentet skall enligt den nya bestämmelsen avge sitt&lt;br&gt;yttrande inom en tidsfrist som rådet bestämmer. Tidsfristen får inte vara&lt;br&gt;kortare än tre månader. Om yttrande inte har avgivits inom denna tid, får&lt;br&gt;rådet ändå fatta sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel K 11.2 och K 11.3 finns bestämmelser som motsvarar&lt;br&gt;nuvarande K 6 första stycket (om information till parlamentet) respektive&lt;br&gt;K 6 tredje stycket (om parlamentets rätt att ställa frågor och avge&lt;br&gt;rekommendationer m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de nya bestämmelserna ökar Europaparlamentets inflytande&lt;br&gt;betydligt på tredjepelarområdet, något som har varit ett starkt intresse for&lt;br&gt;medlemsstaterna. Här kan också erinras om att - enligt artikel K 13 -&lt;br&gt;bestämmelserna om EG:s ombudsman i artikel 138e i EG-fördraget skall&lt;br&gt;gälla även för tredje pelaren, liksom de nya reglerna om allmänhetens&lt;br&gt;tillgång till institutionernas handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Schengensamarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörande hinder for att genomföra den fria rörligheten for personer&lt;br&gt;inom unionen har varit oenighet medlemsstaterna emellan om tolkningen&lt;br&gt;av artikel 7a i EG-fördraget. Enligt brittisk uppfattning innebär denna&lt;br&gt;bestämmelse inte någon skyldighet for medlemsstaterna att avskaffa inre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränskontroller som syftar till att identifiera och kontrollera Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att - trots dessa meningsskiljaktigheter - så långt som möjligt&lt;br&gt;genomfora den fria rörligheten for personer bestämde sig vissa&lt;br&gt;medlemsstater år 1985 för att inleda ett samarbete som kom att benämnas&lt;br&gt;Schengensamarbetet. Detta samarbete är endast tillfälligt i avvaktan på&lt;br&gt;att gemensamma regler kan antas inom EU. Detta innebär att när&lt;br&gt;gemensamma regler för EU antas på ett område som omfattas av&lt;br&gt;Schengensamarbetet så ersätter de nya reglerna, vare sig det är fråga om&lt;br&gt;regler beslutade i första eller tredje pelaren, motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;Schengenregelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta har redan inträffat på flera områden, t.ex. i fråga om&lt;br&gt;viseringsregler och vapen. Ett annat exempel är Dublinkonventionen (se&lt;br&gt;avsnitten 10.1.3 och 12.2.1), som nyligen har trätt i kraft för samtliga&lt;br&gt;EU:s medlemsstater och som därmed ersätter den reglering som&lt;br&gt;Schengenkonventionen innehåller om hanteringen av asylansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande bestämmelserna för Schengensamarbetet finns dels i&lt;br&gt;det ursprungliga Schengenavtalet från år 1985 (som kan sägas ange&lt;br&gt;ramarna för samarbetet), dels i en tillämpningskonvention från år 1990&lt;br&gt;(Schengenkonventionen) som innehåller detaljerade bestämmelser för&lt;br&gt;samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av den fria rörligheten för personer kom, som har&lt;br&gt;nämnts tidigare, att bli en av regeringskonferensens huvudfrågor. Därvid&lt;br&gt;aktualiserades naturligen frågan om att införliva det redan fungerande&lt;br&gt;Schengensamarbetet med EU. De nya bestämmelserna om ett närmare&lt;br&gt;samarbete som diskuterades i konferensen erbjöd en modell för att&lt;br&gt;fördragsmässigt genomföra ett sådant införlivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett införlivande av Schengensamarbetet med EU innebär att detta&lt;br&gt;samarbete kommer att äga rum i den vanliga EU-strukturen, dvs. i rådet&lt;br&gt;med dess arbetsgrupper, kommittéer och rådssekretariat och med&lt;br&gt;medverkan också av övriga institutioner, dvs. Europaparlamentet,&lt;br&gt;kommissionen och EG-domstolen. Införlivandet i EU av&lt;br&gt;Schengensamarbetet har reglerats i ett särskilt protokoll om införlivande&lt;br&gt;av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (B.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande deltar Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna,&lt;br&gt;Luxemburg, Spanien, Portugal, Italien och Österrike fullt ut i&lt;br&gt;Schengensamarbetet. För Grekland är ett sådant deltagande aktuellt inom&lt;br&gt;en nära framtid. För de nordiska EU-ländema, som anslöt sig till&lt;br&gt;Schengensamarbetet genom särskilda avtal i december 1996, beräknas ett&lt;br&gt;deltagande ta sin böljan under år 2000. Detsamma gäller för Norge och&lt;br&gt;Island som - eftersom de inte är medlemmar av EU - har slutit ett&lt;br&gt;särskilt samarbetsavtal med Schengenländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition om godkännande av Sveriges anslutning till&lt;br&gt;Schengensamarbetet och av samarbetsavtalet med Norge och Island&lt;br&gt;överlämnades till riksdagen i december 1997 (prop. 1997/98:42).&lt;br&gt;Danmark ratificerade sitt anslutningsavtal i september 1997 och Norge&lt;br&gt;sitt samarbetsavtal i maj 1997. Finland och Island avser att ratificera sina&lt;br&gt;respektive avtal under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2.1 Schengensamarbetets innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengensamarbetet kan sägas innefatta två grundtankar, som är starkt&lt;br&gt;sammanlänkade med varandra. Den första är den fria rörligheten for&lt;br&gt;personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid nationsgränserna&lt;br&gt;mellan de deltagande staterna - inre gränser - skall upphöra. Den andra&lt;br&gt;grundtanken, som aktualiseras av den fria rörligheten för personer, är att&lt;br&gt;det krävs åtgärder i kampen mot internationell kriminalitet och mot sådan&lt;br&gt;invandring som är olaglig. För att den fria rörligheten för personer inte&lt;br&gt;som en oönskad bieffekt skall bli till hjälp för den internationella,&lt;br&gt;gränsöverskridande brottsligheten innefattar Schengensamarbetet därför&lt;br&gt;ett antal s.k. kompensatoriska åtgärder. Dessa kommer till uttryck i&lt;br&gt;konventionens regler om yttre gränskontroll och regler om polisiärt och&lt;br&gt;rättsligt samarbete. Ett viktigt hjälpmedel i dessa sammanhang är&lt;br&gt;Schengens datoriserade informationssystem (SIS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisas det huvudsakliga innehållet i&lt;br&gt;Schengenkonventionen. Konventionen i dess helhet och en ingående&lt;br&gt;redogörelse for den finns i regeringens proposition om godkännande av&lt;br&gt;Sveriges anslutning till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengensamarbetet innehåller gemensamma regler som syftar till att&lt;br&gt;medge fri rörlighet for personer inom Schengenområdet i enlighet med&lt;br&gt;målsättningen inom EG. I konventionens inledning anges att de inre&lt;br&gt;gränserna får passeras överallt utan att någon personkontroll genomförs.&lt;br&gt;Med inre gräns avses Schengenstatemas gemensamma landgränser samt&lt;br&gt;sådana flygplatser och hamnar for reguljära fäijeförbindelser, där det&lt;br&gt;enbart sker trafik till och från andra Schengenländer. För såväl&lt;br&gt;medborgare i Schengenstatema och övriga medlemsstater i EU som for&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare gäller att de, väl inne på Schengenstatemas&lt;br&gt;territorium, fritt kan röra sig inom Schengenområdet. För en&lt;br&gt;tredjelandsmedborgare innebär det en rätt att röra sig fritt inom&lt;br&gt;Schengenområdet under högst tre månader under en tidsperiod om sex&lt;br&gt;månader eller, om vederbörande är viseringspliktig, under den tid&lt;br&gt;viseringen gäller. Schengenkonventionen behandlar inte frågor som rör&lt;br&gt;möjligheterna för en medborgare i en Schengenstat eller en annan stat att&lt;br&gt;bosätta sig och arbeta i en annan Schengenstat. Inom dessa områden&lt;br&gt;gäller EG-rätten, EES-avtalet och nationella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Schengenkonventionen finns bestämmelser som behandlar&lt;br&gt;avskaffandet av personkontrollerna vid de inre gränserna och personers&lt;br&gt;rörlighet, särskilda bestämmelser som reglerar passerandet av inre och&lt;br&gt;yttre gränser, viseringar, villkor för utlänningars rörelsefrihet samt&lt;br&gt;bestämmelser om inresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttre gränskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttre gränser i Schengenkonventionens mening är alla Schengenstaters&lt;br&gt;land- och sjögränser samt flygplatser och hamnar som enligt&lt;br&gt;konventionen inte räknas som inre gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De yttre gränserna får i princip passeras endast vid särskilda&lt;br&gt;gränsövergångsställen och under fastställda öppettider. Schengenstatema&lt;br&gt;har åtagit sig att infora påföljder mot otillåtet passerande av yttre gräns.&lt;br&gt;Vid yttre gräns skall vissa kontroller genomföras, både vid inresa och vid&lt;br&gt;utresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personkontroll vid inresa skall göras för att kontrollera att personen&lt;br&gt;uppfyller kraven för att komma in i Schengenområdet, dvs. godtagbara&lt;br&gt;resehandlingar, erforderlig visering samt tillräckliga medel för sitt&lt;br&gt;uppehälle. Den inresande får inte heller vara en risk för den allmänna&lt;br&gt;ordningen, statens säkerhet eller någon av Schengenstatemas&lt;br&gt;internationella förbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från ett eller flera av dessa krav kan göras av en stat som&lt;br&gt;finner det nödvändigt av humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av&lt;br&gt;internationella förpliktelser. Inresetillståndet begränsas då till att avse&lt;br&gt;enbart det berörda landet. I sådana fall skall de övriga Schengenstatema&lt;br&gt;underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomresa skall medges en medborgare i tredje land, om&lt;br&gt;vederbörande har visering eller uppehållstillstånd utfärdat av ett annat&lt;br&gt;Schengenland. Förekommer personen i fråga på den gemensamma&lt;br&gt;spärrlistan som finns i SIS, kan detta utgöra hinder mot genomresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till Schengenstatemas inre säkerhet och ordning skall&lt;br&gt;personkontroll även äga mm vid utresa, s.k. utresekontroll. Sådan&lt;br&gt;kontroll skall utföras för alla utresande men, i likhet med&lt;br&gt;inresekontrollen, vara noggrannare i fråga om personer som inte är&lt;br&gt;medborgare i någon av EU:s medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Asyl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att Dublinkonventionen har trätt i kraft för samtliga EU:s&lt;br&gt;medlemsstater - den 1 september 1997 för de ursprungliga&lt;br&gt;signatärstatema, den 1 oktober 1997 för Sverige och Österrike samt den&lt;br&gt;1 januari 1998 för Finland - har den konventionens regler tagit över&lt;br&gt;Schengenkonventionens regler om asyl. Asylreglema i&lt;br&gt;Schengenkonventionen har därigenom upphört att gälla. En ingående&lt;br&gt;redogörelse för Dublinkonventionens innehåll finns i regeringens&lt;br&gt;proposition 1996/97:87 om godkännande av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisiärt och rättsligt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det polisiära och rättsliga samarbetet är en del av de s.k.&lt;br&gt;kompensatoriska åtgärder som syftar till att kunna avskaffa&lt;br&gt;personkontrollen vid de inre gränserna. Samarbetet har emellertid också&lt;br&gt;ett egenvärde i det att samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter&lt;br&gt;fördjupas och förstärks. Schengenkonventionens bestämmelser om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polissamarbetet är inriktat på att förebygga och utreda brott och avser Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;såväl informationsutbyte som operativ samverkan. Exempel på det&lt;br&gt;sistnämnda är fortsatt förföljande över gräns och gränsöverskridande&lt;br&gt;övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rättsliga samarbetet omfattar frågor om inbördes rättshjälp i&lt;br&gt;brottmål, tillämpningen av principen non bis in idem (inte två gånger för&lt;br&gt;samma sak), utlämning, överförande av verkställighet av brottmålsdom&lt;br&gt;samt bekämpande av brottslighet som avser narkotika och vapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengensamarbetets organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengensamarbetets karaktär av mellanstatligt samarbete bildar&lt;br&gt;utgångspunkt för samarbetets beslutsformer och ledning. Beslut i&lt;br&gt;Schengenorganen fattas sålunda med enhällighet. Schengensamarbetet&lt;br&gt;leds, på samma sätt som i EU, av ett ordförandeland.&lt;br&gt;Schengensamarbetets högsta beslutande organ är verkställande&lt;br&gt;kommittén (ministernivå). Andra organ är centralgruppen (högre&lt;br&gt;tjänstemän) och den s.k. gemensamma tillsynsmyndigheten för&lt;br&gt;dataskyddsfrågor. Under centralgruppen finns ett antal arbetsgrupper,&lt;br&gt;t.ex. den s.k. ständiga administrativa kommittén och gruppen för&lt;br&gt;internationella avtal och överenskommelser. Dessutom finns ett&lt;br&gt;sekretariat som organisatoriskt är inordnat i Beneluxsamarbetets&lt;br&gt;generalsekretariat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengens regelverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengens regelverk består av det ursprungliga Schengenavtalet,&lt;br&gt;Schengenkonventionen samt senare anslutna staters anslutningsavtal.&lt;br&gt;Därtill kommer beslut och deklarationer av verkställande kommittén&lt;br&gt;samt beslut av centralgruppen. Verkställande kommitténs huvudsakliga&lt;br&gt;uppgift är enligt Schengenkonventionen att kontrollera att konventionen&lt;br&gt;efterlevs av medlemsstaterna. Men i ett par, särskilt angivna fall skall&lt;br&gt;verkställande kommittén även besluta tillämpningsföreskrifter till&lt;br&gt;konventionen. Det är här fråga om föreskrifter som reglerar den rent&lt;br&gt;praktiska hanteringen, dvs. bestämmelser som i Sverige vanligen regleras&lt;br&gt;genom föreskrifter på myndighetsnivå. Verkställande kommittén kan inte&lt;br&gt;besluta något som går utöver staternas åtaganden enligt själva&lt;br&gt;konventionen och inte heller beslutar den några regler som är bindande&lt;br&gt;för enskilda. Alla beslut måste genomföras nationellt i enlighet med de&lt;br&gt;deltagande ländernas nationella bestämmelser. Verkställande kommittén&lt;br&gt;beslutar med enhällighet, vilket i praktiken innebär att vaije deltagande&lt;br&gt;land har vetorätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta beslut som fattas av verkställande kommittén är således av&lt;br&gt;föreskriftskaraktär, dvs. de riktar sig till staterna och deras myndigheter&lt;br&gt;och inte till enskilda personer, även om enskilda naturligtvis ibland kan&lt;br&gt;komma att beröras indirekt. Ett sådant exempel är den förteckning över&lt;br&gt;de länders medborgare, för vilka det skall gälla viseringsplikt, som&lt;br&gt;verkställande kommittén har beslutat. För att den skall få genomslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationellt måste den alltså införlivas genom interna regler i vaije Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;deltagande land, för vår del genom en förordning utfärdad av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2.2 Införlivande av Schengensamarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Genom ett särskilt protokoll införlivas det&lt;br&gt;nuvarande s.k. Schengensamarbetet med EU. Det innebär att detta&lt;br&gt;samarbete kommer att äga rum i den vanliga EU-strukturen, dvs.&lt;br&gt;under medverkan av EU:s institutioner enligt de regler som gäller&lt;br&gt;enligt fördragen. De nuvarande Schengenstatema kommer alltså att,&lt;br&gt;från den tidpunkt då Amsterdamfördraget träder i kraft, fortsätta sitt&lt;br&gt;samarbete på de områden som Schengenregelverket omfattar i form&lt;br&gt;av ett närmare samarbete inom EU:s institutionella och rättsliga&lt;br&gt;ramar. Schengenregelverket delas upp och hänförs till relevanta&lt;br&gt;bestämmelser i första och tredje pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda samarbetsavtal skall ingås med Norge och Island.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Amnesty&lt;br&gt;International Svenska sektionen, Svenska Röda Korset och&lt;br&gt;Kristdemokratiska Ungdomsförbundet anser att det är positivt att&lt;br&gt;Schengensamarbetet införlivas i EU. Enligt Rikspolisstyrelsen innebär&lt;br&gt;detta att samarbetet på dessa områden förenklas. Amnesty International&lt;br&gt;framhåller att ett införlivande av Schengensamarbetet i EU bidrar till&lt;br&gt;ökad insyn för allmänheten och medför vissa rättsliga garantier för detta&lt;br&gt;samarbete samt skapar förutsättningar för att samarbetet blir mer&lt;br&gt;demokratiskt. Svenska kyrkans församlingsnämnd anser att det är en&lt;br&gt;uppenbar fördel att EG-domstolen och Europaparlamentet i och med&lt;br&gt;införlivandet får möjligheter att påverka Schengenregelverket. Nämnden&lt;br&gt;framför vissa betänkligheter när det gäller bl.a. asylreglema och Sveriges&lt;br&gt;möjligheter att tillämpa sina egna nationella regler. Ung Vänster är&lt;br&gt;kritisk till att Schengensamarbetet införlivas med EU. De framhåller att&lt;br&gt;införlivandet innebär strängare yttre gränskontroller och därmed en&lt;br&gt;hårdare asylpolitik samt att den nordiska passunionen är i fara.&lt;br&gt;Folkkampanjen Sverige ut ur EU anser att Schengensamarbetet äventyrar&lt;br&gt;den nordiska passunionen. Utlänningsnämnden konstaterar att&lt;br&gt;Amsterdamfördraget inte föranleder något behov av omedelbara&lt;br&gt;ändringar i utlänningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13, s. 100 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 113 f. Se också utrikesutskottets betänkanden&lt;br&gt;1995/96:UU23 om nordiskt samarbete (s. 11 f.) och 1995/96:UU25 om&lt;br&gt;verksamheten inom Europeiska unionen under 1995 (s. 15 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet om Schengensamarbetets införlivande inom EU:s ramar&lt;br&gt;Regeringskonferensen resulterade i att Schengensamarbetet införlivas i&lt;br&gt;EU genom ett särskilt protokoll (B.2). Protokollet fogas till&lt;br&gt;Unionsfördraget och EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ingressen till protokollet beaktas Danmarks särställning samt att&lt;br&gt;Storbritannien och Irland inte har anslutit sig till Schengensamarbetet,&lt;br&gt;men att dessa båda länder bör ges möjlighet att godta samtliga eller delar&lt;br&gt;av de bestämmelser som ligger till grund för samarbetet. Vidare noteras&lt;br&gt;behovet av att behålla särskilda förbindelser med Norge och Island.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokollet får de 13 medlemsstater i EU som för närvarande&lt;br&gt;deltar i Schengensamarbetet fortsätta sitt samarbete på de områden som&lt;br&gt;Schengenregelverket omfattar i form av ett närmare samarbete inom&lt;br&gt;EU:s institutionella och rättsliga ramar (artikel 1). Vad som skall avses&lt;br&gt;med Schengenregelverket är angivet i en särskild bilaga till protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från den tidpunkt då protokollet träder i kraft blir detta regelverk&lt;br&gt;omedelbart gällande för Schengenstatema. Från och med den tidpunkten&lt;br&gt;ersätter rådet motsvarande beslutande organ i Schengensamarbetet,&lt;br&gt;nämligen verkställande kommittén (artikel 2.1 första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med enhällighet vidta alla nödvändiga åtgärder för att föra&lt;br&gt;över samarbetet till EU. Rådet skall också med tillämpning av de&lt;br&gt;relevanta bestämmelserna i fördragen fastställa till vilken pelare olika&lt;br&gt;delar av regelverket skall hänföras (artikel 2.1 andra stycket). När dessa&lt;br&gt;beslut har fattats får EG-domstolen behörighet på områdena enligt&lt;br&gt;respektive fördrag (artikel 2.1 tredje stycket). Innan besluten enligt andra&lt;br&gt;stycket har fattats skall Schengenregelverket anses tillhöra den tredje&lt;br&gt;pelaren (artikel 2.1 jjärde stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt artikel 2.2 rådet som enhälligt beslutar när&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 2.1 skall gälla för de medlemsstater som har&lt;br&gt;anslutit sig till Schengensamarbetet, dvs. när en medlemsstat kan delta&lt;br&gt;fullt ut i det operativa samarbetet. Villkoren för ett sådant deltagande kan&lt;br&gt;å andra sidan vara uppfyllda redan före den tidpunkt då protokollet träder&lt;br&gt;i kraft. Det är då fortfarande den verkställande kommittén som fattar ett&lt;br&gt;sådant beslut. I en gemensam förklaring (44) uttalas att rådet skall vidta&lt;br&gt;förberedelser så att alla sådana nödvändiga åtgärder som avses i artikel 2&lt;br&gt;kan vidtas den dag då Amsterdamfördraget träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 klargörs att Danmark behåller samma rättigheter och&lt;br&gt;skyldigheter i förhållande till övriga Schengenstater som tidigare när det&lt;br&gt;gäller de delar av Schengenregelverket som är hänförliga till de områden&lt;br&gt;som enligt Amsterdamfördraget överförs till första pelaren och som&lt;br&gt;därmed får sin rättsliga grund i avdelning Illa i EG-fördraget. Det&lt;br&gt;betyder att Danmark i dessa hänseenden behåller den mellanstatliga&lt;br&gt;relation som Schengenavtalet innebär (se avsnitt 10.1.5). När det däremot&lt;br&gt;gäller övriga delar av Schengenregelverket - de som hänförs till tredje&lt;br&gt;pelaren - gäller inte några särbestämmelser för Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien och Irland kan, enligt artikel 4, vid vilken tidpunkt som&lt;br&gt;helst begära att få omfattas av hela eller delar av Schengenregelverket.&lt;br&gt;Ett sådant beslut av rådet skall fattas enhälligt av de i rådet ingående&lt;br&gt;Schengenstatema. Medlemsstaterna i regeringskonferensen var, som&lt;br&gt;framgår av en gemensam förklaring (46), eniga om att medlemsstaterna&lt;br&gt;skall göra allt för att samtliga medlemsstater skall kunna delta i&lt;br&gt;samarbetet, särskilt när Storbritannien och Irland, enligt artikel 4, helt&lt;br&gt;eller delvis har godtagit Schengenregelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5 föreskrivs att förslag och initiativ som grundar sig på&lt;br&gt;Schengenregelverket skall omfattas av de relevanta bestämmelserna i&lt;br&gt;fördragen. I vissa fall skall då artikel 5a i EG-fördraget eller artikel K 12&lt;br&gt;i Unionsfördraget (om proceduren för deltagande i ett närmare&lt;br&gt;samarbete) tillämpas på så sätt att tillstånd till deltagande enligt dessa&lt;br&gt;bestämmelser under särskilda förutsättningar skall anses ha givits av&lt;br&gt;rådet. Detta skall gälla även om rådet inte har fattat beslut enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 andra stycket i protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 skall Norge och Island associeras med genomförandet&lt;br&gt;av Schengenregelverket. Samarbetsavtal skall därför ingås med dessa&lt;br&gt;länder. I en gemensam förklaring (47) anges att parterna skall vidta alla&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder för att dessa avtal skall kunna träda i kraft samtidigt&lt;br&gt;med protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 innehåller en bestämmelse om att rådet med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet skall anta närmare föreskrifter för införlivande av det&lt;br&gt;nuvarande Schengensekretariatet med rådets generalsekretariat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 8 framgår att Schengenregelverket och andra åtgärder som&lt;br&gt;har beslutats på detta område skall betraktas som s.k. acquis, dvs. ingå&lt;br&gt;bland de regler som måste godtas fullt ut av alla stater som ansöker om&lt;br&gt;medlemskap i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har uttalat farhågor för att Schengensamarbetets&lt;br&gt;införlivande i EU kommer att innebära hårdare regler på asylområdet. De&lt;br&gt;regler som finns i Schengenkonventionen har numera ersatts av den&lt;br&gt;mellan samtliga EU:s medlemsstater gällande Dublinkonventionen.&lt;br&gt;Införlivandet av Schengensamarbetet i EU innebär alltså i sig inget nytt&lt;br&gt;när det gäller asylområdet. För övrigt kan tilläggas att&lt;br&gt;Dublinkonventionen, lika litet som de tidigare gällande reglerna i&lt;br&gt;Schengenkonventionen, innehåller några bestämmelser om rätten till&lt;br&gt;asyl, dvs. frågan om en asylansökan skall beviljas eller ej. Den frågan&lt;br&gt;regleras av Genévekonventionen och nationella regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är riktigt, som en remissinstans har påpekat, att&lt;br&gt;Schengenkonventionen innehåller gemensamma bestämmelser om hur de&lt;br&gt;yttre gränserna skall kontrolleras. Sådana bestämmelser finns inte i dag&lt;br&gt;inom EU. Som har nämnts tidigare innebär emellertid&lt;br&gt;Amsterdamfördraget att sådana regler införs också i EU (se avsnitt&lt;br&gt;10.1.2). Schengensamarbetets införlivande i EU har inte heller i detta&lt;br&gt;avseende i sig någon betydelse, i den meningen att reglerna skulle bli&lt;br&gt;strängare än om något införlivande inte ägde rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norges och Islands ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan de nordiska länderna uppnåddes fri rörlighet för personer redan&lt;br&gt;för drygt fyrtio år sedan. Danmark, Finland, Norge och Sverige&lt;br&gt;undertecknade år 1954 ett protokoll om att inte längre ställa upp krav på&lt;br&gt;pass och uppehållstillstånd för medborgare i dessa länder vid vistelse i&lt;br&gt;annat nordiskt land än hemlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1957 ingick samma stater den nordiska&lt;br&gt;passkontrollöverenskommelsen. Island har sedermera anslutit sig till båda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa överenskommelser, som tillsammans utgör vad som brukar kallas&lt;br&gt;den nordiska passunionen. Den innebär bl.a. att nordiska medborgare kan&lt;br&gt;resa fritt mellan de nordiska länderna utan att behöva medföra pass vid&lt;br&gt;passage av inre gräns och att uppehållstillstånd inte heller krävs för&lt;br&gt;nordiska medborgare vid stadigvarande vistelse i ett annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Icke-nordiska medborgare behöver i princip inte visa upp pass vid&lt;br&gt;passage av en gräns mellan nordiska länder, men de är skyldiga att&lt;br&gt;medföra pass eller annan reselegitimation. Stickprovskontroller får&lt;br&gt;utföras vid de inre nordiska gränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga nordiska länder är angelägna om att slå vakt om den nordiska&lt;br&gt;passfriheten och det var detta som var anledningen till att Norge och&lt;br&gt;Island slöt särskilda samarbetsavtal med Schengenstatema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengenprotokollet innehåller bestämmelser om att särskilda avtal&lt;br&gt;skall ingås med Norge och Island som innebär att dessa båda länder även&lt;br&gt;i fortsättningen skall kunna delta i samarbetet på de områden som&lt;br&gt;Schengensamarbetet i dag omfattar. Detta tillsammans med&lt;br&gt;bestämmelserna i det särskilda protokollet om Danmarks ställning (B.5),&lt;br&gt;gör att det finns förutsättningar att säkerställa att den nordiska&lt;br&gt;passffiheten kan bibehållas inom ramen for det bredare europeiska&lt;br&gt;samarbetet på dessa områden som Schengensamarbetets införlivande i&lt;br&gt;EU och Norges och Islands medverkan i detta samarbete innebär. Detta&lt;br&gt;noterades särskilt och med uppskattning av det Europeiska rådet i dess&lt;br&gt;slutsatser efter toppmötet i Amsterdam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna protokoll B.5 innebär - som har redovisats tidigare&lt;br&gt;(se avsnitt 10.1.5) - i korthet följande. Danmark har ställt sig utanför den&lt;br&gt;överföring av samarbetsområden från tredje till första pelaren som&lt;br&gt;Amsterdamfördraget innebär. När det gäller de delar av&lt;br&gt;Schengenregelverket som fors över till första pelaren bibehåller Danmark&lt;br&gt;därför samma rättigheter och skyldigheter i förhållande till övriga&lt;br&gt;Schengenstater som tidigare. Det betyder att Danmark i dessa delar&lt;br&gt;behåller den mellanstatliga relation som Schengensamarbetet innebär.&lt;br&gt;När det gäller nya beslut som medlemsstaterna kommer att anta inom&lt;br&gt;första pelaren skall Danmark inom sex månader besluta huruvida man&lt;br&gt;skall genomföra dem i sin nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med Norge och Island skall samarbetsavtal förhandlas fram på&lt;br&gt;grundval av de nuvarande samarbetsavtalen med Schengenstatema.&lt;br&gt;Särskilda avtal skall också slutas med Norge och Island for att reglera&lt;br&gt;förhållandet till Storbritannien och Irland inom de delar av&lt;br&gt;Schengensamarbetet där dessa stater kan komma att delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts, uttalar EU:s medlemsstater i en gemensam förklaring&lt;br&gt;(47) att de är eniga om att vidta alla nödvändiga åtgärder för att avtalen&lt;br&gt;med Norge och Island skall kunna träda i kraft samtidigt med&lt;br&gt;Amsterdamfördraget. Arbetet inom EU med att förbereda dessa avtal&lt;br&gt;pågår i en särskild arbetsgrupp som inledde sitt arbete omedelbart efter&lt;br&gt;det att Amsterdamfördraget hade undertecknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska ländernas strävan är att dessa förberedelser skall kunna&lt;br&gt;slutföras så fort som möjligt så att avtalen med Norge och Island - i&lt;br&gt;enlighet med den nämnda gemensamma förklaringen - skall kunna träda&lt;br&gt;i kraft samtidigt med Amsterdamfördraget. Regeringen utgår for sin del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ifrån att detta kommer att bli fallet och att därmed - i enlighet med stats- Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;och regeringschefernas uttalande vid toppmötet i Amsterdam - Norges&lt;br&gt;och Islands medverkan i ett utvidgat europeiskt samarbetet för fri&lt;br&gt;rörlighet för personer kan fortsätta även i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Unionen och medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskonferensen behandlades även vissa frågor som närmast rör&lt;br&gt;förhållandet mellan unionen och medlemsstaterna i samarbetet inom EU.&lt;br&gt;Det gäller frågan om ett närmare samarbete mellan vissa medlemsstater&lt;br&gt;inom EU:s ram, det gäller frågorna om subsidiaritet och proportionalitet&lt;br&gt;och det gäller slutligen gemenskapslagstiftningens kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär att möjligheter ges till en viss flexibilitet i&lt;br&gt;samarbetet. Bestämmelser om detta förs in i fördragen och gäller&lt;br&gt;samarbetet i första och tredje pelarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gällande riktlinjerna för tillämpningen av subsidiaritets- och&lt;br&gt;proportionalitetsprincipema blir genom Amsterdamfördraget bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en gemensam förklaring uttalar medlemsstaterna att ambitionsnivån&lt;br&gt;skall höjas när det gäller gemenskapslagstiftningens redaktionella&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Närmare samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Bestämmelser om ett närmare samarbete (s.k.&lt;br&gt;flexibel integration) införs i fördragen. En grupp medlemsstater, som&lt;br&gt;dock skall bestå av minst en majoritet av medlemsstaterna, skall&lt;br&gt;kunna bedriva ett närmare samarbete inom EU:s ramar. Samarbetet&lt;br&gt;skall var hänförligt till första eller tredje pelaren. Ett sådant samarbete&lt;br&gt;skall kunna tillåtas under vissa noggrant angivna förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen ges behörighet att pröva om förutsättningarna är&lt;br&gt;uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att tillåta ett närmare samarbete fattas med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet i rådet. Vaije medlemsstat har dock möjlighet att lägga in&lt;br&gt;sitt veto under åberopande av uttalade och viktiga skäl som rör&lt;br&gt;nationell politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i&lt;br&gt;denna del har lämnat frågan om ett närmare samarbete utan erinran.&lt;br&gt;Kustbevakningen framhåller att reglerna om flexibel integration har&lt;br&gt;införts för att säkerställa att den kommande utvidgningen inte förhindrar&lt;br&gt;en fortsatt integration inom unionen. Grossistförbundet Svensk Handel&lt;br&gt;menar att ett närmare samarbete kan möjliggöra en parallell process inom&lt;br&gt;EU som kan leda till en utvidgning och fördjupning av samarbetet. Detta&lt;br&gt;får dock inte missgynna mindre medlemsstater som t.ex. Sverige.&lt;br&gt;Kristdemokratiska Ungdomsförbundet anser att möjligheten till flexibel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;integration är positiv, om den hanteras varsamt. Sveriges Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;socialdemokratiska ungdomsförbund menar att det är viktigt att&lt;br&gt;flexibiliteten inte skapar en hård kärna av länder som övertar&lt;br&gt;beslutanderätten i hela EU. Lantbrukarnas Riksförbund framhåller att&lt;br&gt;förtydligandet av den flexibla integrationen i fördraget är ett viktigt steg&lt;br&gt;eftersom EU är en pågående process. EU-kritiska rådet framhåller att den&lt;br&gt;flexibla integrationen innebär att EU kan utvecklas utan att samtliga&lt;br&gt;parlament har möjlighet att säga nej till utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 s. 42.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: En grundläggande princip för samarbetet&lt;br&gt;inom EG och EU har varit samtliga medlemsstaters fulla medverkan i&lt;br&gt;vaije enskild del av samarbetet. Trots nyansskillnader i syn på den&lt;br&gt;fortsatta fördjupningsprocessen och olika uppfattningar om de långsiktiga&lt;br&gt;målen har medlemsstaterna lyckats att i huvudsak följa ett gemensamt&lt;br&gt;integrationsspår. Viktiga undantag har gällt EMU och det sociala avtalet&lt;br&gt;som förhandlades fram i Maastricht år 1991. Flexibla lösningar&lt;br&gt;accepterades då på fördragsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med att EU utvidgas till på sikt kanske fler än 25 medlemsstater&lt;br&gt;och medlemskretsen blir mer heterogen, kan en ökad flexibilitet bli&lt;br&gt;nödvändig för att säkerställa att utvidgningen inte omöjliggör ett fortsatt&lt;br&gt;fördjupat samarbete. Detta var bakgrunden till att, på initiativ inte minst&lt;br&gt;av Frankrike och Tyskland, frågan om ett närmare samarbete, s.k.&lt;br&gt;flexibel integration, lyftes fram i regeringskonferensen. Frågan har gällt&lt;br&gt;att i grundfördragen införa bestämmelser som gör det möjligt för ett antal&lt;br&gt;medlemsstater att inom unionens ram bedriva ett fördjupat samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska utgångspunkten i regeringskonferensen var att det är i&lt;br&gt;svenskt intresse - även i ett utvidgningsperspektiv - att samarbetet i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning bygger på en sammanhållen gemenskap&lt;br&gt;inom ett enhetligt institutionellt ramverk. Samtidigt borde det inte&lt;br&gt;uteslutas att flexibilitet kunde behövas i framtiden för att föra samarbetet&lt;br&gt;framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen i regeringskonferensen visade att alla medlemsstater var&lt;br&gt;beredda att acceptera fördragsbestämmelser om flexibel integration, eller&lt;br&gt;ett närmare samarbete som företeelsen kom att benämnas. Förhandlingen&lt;br&gt;kom att koncentreras till frågor som rörde de förutsättningar som borde&lt;br&gt;vara uppfyllda för att ett närmare samarbete skulle få sättas igång och till&lt;br&gt;formerna för beslutsfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya fördragsbestämmelser som blev resultatet av&lt;br&gt;regeringskonferensen omfattar en allmän del med generella villkor för&lt;br&gt;ett närmare samarbete i en ny avdelning Via i Unionsfördraget (artiklarna&lt;br&gt;K 15-K 17, artikel 1.12 i Amsterdamfördraget). Till detta kommer&lt;br&gt;specifika bestämmelser för första och tredje pelarna i artikel 5a i EG-&lt;br&gt;fördraget respektive artikel K 12 i Unionsfördraget (artikel 2.5 respektive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.11 i Amsterdamfördraget). Några bestämmelser om närmare samarbete&lt;br&gt;finns däremot inte inom ramen för bestämmelserna om GUSP i andra&lt;br&gt;pelaren. Detta skall ses mot bakgrund bl.a. av att bestämmelserna om s.k.&lt;br&gt;konstruktivt avstående (artikel J 13.1 andra stycket) erbjuder ett visst&lt;br&gt;mått av flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de allmänna bestämmelserna framgår bl.a. att ett närmare Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;samarbete skall syfta till att främja unionens mål och till att skydda och&lt;br&gt;tjäna dess intressen, att det kan användas endast som en sista utväg, när&lt;br&gt;fördragens mål inte kan uppnås på något annat sätt, samt att ett sådant&lt;br&gt;närmare samarbete skall vara öppet för alla medlemsstater och omfatta&lt;br&gt;åtminstone en majoritet av dem. Dessutom skall de flexibla&lt;br&gt;arrangemangen inte påverka icke deltagande medlemsstaters skyldigheter&lt;br&gt;och intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De icke deltagande medlemsstaternas representanter i ministerrådet har&lt;br&gt;rätt att delta i överläggningar, men inte i omröstningar inom ramen för ett&lt;br&gt;närmare samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för själva verksamheten skall bäras av de medlemsstater&lt;br&gt;som deltar i samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat anges, skall de institutionella bestämmelserna i&lt;br&gt;fördragen i övrigt gälla även för det närmare samarbetet. Detta betyder&lt;br&gt;bl.a. att samtliga EU-parlamentariker deltar i parlamentets beslutsfattande&lt;br&gt;om rättsakter inom ramen för ett närmare samarbete och att&lt;br&gt;kommissionen i sin helhet deltar. Domstolen ges en roll att övervaka att&lt;br&gt;förutsättningarna för ett närmare samarbete är uppfyllda också när det&lt;br&gt;gäller tredjepelarsamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna för första pelaren i artikel 5a i EG-fördraget klargör i&lt;br&gt;vilka fall ett närmare samarbete inte skall kunna utvecklas. Hit hör t.ex.&lt;br&gt;områden på vilka gemenskapen är ensam behörig (exklusiv&lt;br&gt;gemenskapskompetens). Av stor betydelse är att det närmare samarbetet&lt;br&gt;inte får påverka gemenskapens politik, åtgärder eller program och att det&lt;br&gt;skall ligga inom ramen för de befogenheter som gemenskapen fått genom&lt;br&gt;fördraget. Ett närmare samarbete kan alltså inte utgöra ett alternativ till&lt;br&gt;en fördragsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om att tillåta ett närmare samarbete skall fattas med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att&lt;br&gt;Europaparlamentet har hörts. Om en medlem av rådet motsätter sig att ett&lt;br&gt;beslut fattas med kvalificerad majoritet av viktiga och uttalade skäl som&lt;br&gt;rör nationell politik skall ett sådant beslut inte fattas. Frågan kan då&lt;br&gt;hänskjutas till rådet i dess sammansättning av statschefer eller&lt;br&gt;regeringschefer för enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije medlemsstat kan alltså lägga in sitt veto mot att ett närmare&lt;br&gt;samarbete kommer till stånd. Medlemsstater som i ett senare skede&lt;br&gt;önskar ansluta sig till samarbetet skall anmäla sin avsikt till rådet och&lt;br&gt;kommissionen. Av principiellt stor betydelse är att det är kommissionen&lt;br&gt;och inte rådet som fattar beslut i frågan. Denna ordning understryker&lt;br&gt;gemenskapssamarbetets särskilda karaktär och kommissionens&lt;br&gt;grundläggande roll att värna om gemenskapsintresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om närmare samarbete i tredje pelaren har behandlats i det&lt;br&gt;föregående (se avsnitt 12.1.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning måste de nya bestämmelserna om ett&lt;br&gt;närmare samarbete sammantaget anses utgöra en rimlig avvägning av å&lt;br&gt;ena sidan behovet av att öppna möjligheter för en mindre krets av&lt;br&gt;medlemsstater att gå vidare i en fördjupad integration utan att behöva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invänta övriga medlemsstater och å andra sidan nödvändigheten av att&lt;br&gt;bibehålla sammanhållningen inom unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskonferensen argumenterade Sverige för att beslut om att&lt;br&gt;tillåta ett närmare samarbete skulle fattas enhälligt. Detta var dock en&lt;br&gt;ordning som inte kunde accepteras av de medlemsstater som var drivande&lt;br&gt;i frågan. Resultatet blev alltså ett system som innebär att kvalificerad&lt;br&gt;majoritet i princip gäller som beslutsform men att det nationella vetot är&lt;br&gt;tillgängligt som en sista utväg. Denna lösning får betecknas som&lt;br&gt;acceptabel mot bakgrund av förhandlingssituationen. De viktigaste&lt;br&gt;garantierna mot att den nya möjligheten att bedriva närmare samarbete&lt;br&gt;inte missbrukas ligger i de noggranna förutsättningar som angivits i&lt;br&gt;fördragen. EG-domstolen får behörighet att pröva om dessa&lt;br&gt;förutsättningar är uppfyllda när det gäller samarbetet såväl i första som i&lt;br&gt;tredje pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Subsidiaritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Innebörden av nuvarande fördragsbestämmelser&lt;br&gt;om subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema ändras inte. De nu&lt;br&gt;gällande riktlinjerna för tillämpningen av principerna fördragsfästs&lt;br&gt;genom ett protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som har yttrat sig i&lt;br&gt;frågan har varit positiva till att ett protokoll om tillämpningen av&lt;br&gt;subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema fogas till EG-fördraget.&lt;br&gt;Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet anser att det hade&lt;br&gt;varit önskvärt att även principen om kommunal självstyrelse hade&lt;br&gt;kommit till uttryck i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 33 och&lt;br&gt;1996/97:UU13 s. 19 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Genom Unionsfördraget infördes en allmän bestämmelse&lt;br&gt;om subsidiaritet i EG-fördraget. I artikel 3b andra stycket i EG-fördraget&lt;br&gt;föreskrivs sålunda följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i&lt;br&gt;överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen vidta en åtgärd endast om&lt;br&gt;och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig&lt;br&gt;utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den&lt;br&gt;planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på&lt;br&gt;gemenskapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Subsidiaritetsprincipen innebär alltså inte att gemenskapen tilldelas&lt;br&gt;eller fråntas beslutsbefogenheter utöver vad som redan följer av&lt;br&gt;fördragen. Principen reglerar i stället på vilket sätt gemenskapen skall&lt;br&gt;utöva de beslutsbefogenheter som gemenskapen redan har enligt&lt;br&gt;fördragen. Subsidiaritetsprincipen inverkar därmed inte på den gällande&lt;br&gt;kompetensfördelningen annat än indirekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip vid sidan av subsidiaritetsprincipen är den&lt;br&gt;närbesläktade proportionalitetsprincipen som genom Unionsfördraget har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördragsfästs i artikel 3b tredje stycket i EG-fördraget. Principen innebär&lt;br&gt;att gemenskapen inte skall vidta någon åtgärd utöver vad som är&lt;br&gt;nödvändigt för att uppnå målen i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh år 1992 diskuterades den&lt;br&gt;närmare tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Ordförandeskapets&lt;br&gt;slutsatser från mötet innehåller riktlinjer för tillämpningen av principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet, rådet och kommissionen ingick år 1993 ett avtal&lt;br&gt;om förfaranden för att genomföra subsidiaritetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Under regeringskonferensen förordade några&lt;br&gt;medlemsstater en utförligare reglering av subsidiaritetsprincipen i EG-&lt;br&gt;fördraget. Utgångspunkterna för de förslag till ändringar som lades fram&lt;br&gt;var olika. Vissa medlemsstater ville öka möjligheten till rättslig kontroll&lt;br&gt;av hur principen tillämpas. Vissa andra medlemsstater ville att regionala&lt;br&gt;beslutsnivåer borde lyftas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska utgångspunkten i regeringskonferensen var att en väl&lt;br&gt;avvägd tillämpning av subsidiaritetsprincipen leder till ett effektivare&lt;br&gt;unionssamarbete och till att beslut fattas där de hör hemma. Den svenska&lt;br&gt;uppfattningen var dock att det inte var nödvändigt att ytterligare&lt;br&gt;fördragsfästa subsidiaritetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av regeringskonferensen blev att ett protokoll om&lt;br&gt;tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema (C.7)&lt;br&gt;fogas till EG-fördraget. Protokollet bygger på slutsatserna från&lt;br&gt;Europeiska rådets möte i Edinburgh och det tidigare nämnda avtalet&lt;br&gt;mellan institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskild betydelse är att det anges att gemenskapens åtgärder skall&lt;br&gt;begränsas till frågor som har gränsöverskridande aspekter eller som inte i&lt;br&gt;tillräcklig utsträckning kan hanteras på nationell nivå. Gemenskapen&lt;br&gt;skall endast lagstifta i den mån det är nödvändigt och de åtgärder som&lt;br&gt;gemenskapen vidtar skall lämna så mycket utrymme som möjligt för&lt;br&gt;beslut på nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall noga pröva om&lt;br&gt;och motivera varför åtgärder skall vidtas på gemenskapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att protokollet inte i sak förändrar&lt;br&gt;innebörden av artikel 3b. Protokollet innebär inte heller någon förändring&lt;br&gt;i sak jämfört med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh&lt;br&gt;eller avtalet mellan institutionerna. Att principerna för tillämpning nu&lt;br&gt;kommer till uttryck i ett protokoll till EG-fördraget innebär emellertid att&lt;br&gt;de blir rättsligt bindande för institutionerna och att de skall ligga till&lt;br&gt;grund för EG-domstolens bedömning i de fall tillämpningen av&lt;br&gt;subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema blir föremål för EG-&lt;br&gt;domstolens prövning. I detta hänseende innebär det nya protokollet ett&lt;br&gt;stärkande av principernas ställning och kan ligga till grund för en&lt;br&gt;välkommen uppstramning av deras tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under regeringskonferensen behandlades också frågan om lokal&lt;br&gt;självstyrelse. Medlemsstaterna hade starkt divergerande uppfattningar&lt;br&gt;både i frågan hur och i frågan om lokal självstyrelse skulle regleras på&lt;br&gt;EU-nivån. Från flera håll hävdades att en reglering skulle strida mot&lt;br&gt;subsidiaritetsprincipen. Någon enighet kunde alltså inte nås i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 Gemenskapslagstiftningens kvalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall&lt;br&gt;i samförstånd fastställa riktlinjer i syfte att förbättra&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionerna skall också göra sitt yttersta for att påskynda&lt;br&gt;kodifieringen av rättsakter som har blivit ändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Olika aktiviteter har på senare år initierats på&lt;br&gt;gemenskapsnivå for att förbättra gemenskapslagstiftningens kvalitet.&lt;br&gt;Detta har bl.a. lett till att rådet den 8 juni 1993 antog en resolution om&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningens språkliga kvalitet (EGT nr C 166, 17.6.1993,&lt;br&gt;s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om gemenskapslagstiftningens kvalitet uppmärksammades i&lt;br&gt;regeringskonferensen i samband med diskussionerna om att skapa en&lt;br&gt;större öppenhet inom unionen. Medlemsstaterna enades i&lt;br&gt;regeringskonferensen om en gemensam förklaring (39) om&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förklaringen konstateras att gemenskapslagstiftningens redaktionella&lt;br&gt;kvalitet är av avgörande betydelse for att de behöriga nationella&lt;br&gt;myndigheterna skall kunna tillämpa reglerna korrekt samt for att&lt;br&gt;medborgarna och de ekonomiska aktörerna skall kunna förstå dessa&lt;br&gt;bättre. Av förklaringen framgår vidare att riktlinjer for lagstiftningens&lt;br&gt;redaktionella kvalitet bör fastställas av de tre institutioner som deltar i&lt;br&gt;arbetet med att anta gemenskapslagstiftning. Den betonar också att&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningen bör göras mer lättillgänglig och välkomnar i&lt;br&gt;detta hänseende antagandet och det första genomförandet av en&lt;br&gt;påskyndad arbetsmetod for officiell kodifiering av texter till rättsakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förklaringen uttalas därför att Europaparlamentet, rådet och&lt;br&gt;kommissionen i samförstånd bör fastställa riktlinjer i syfte att förbättra&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet. Dessa riktlinjer bör,&lt;br&gt;enligt förklaringen, de tre institutionerna följa när de granskar förslag&lt;br&gt;eller utkast till gemenskapslagstiftning. Institutionerna skall även göra&lt;br&gt;sitt yttersta for att påskynda kodifieringen av rättsakter, varmed i&lt;br&gt;huvudsak förstås beslut om omtryck av rättsakter som har blivit ändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädare för de tre aktuella institutionerna har redan inlett ett&lt;br&gt;gemensamt arbete med att åstadkomma riktlinjer for att förbättra&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningens kvalitet. För ändamålet har också inrättats en&lt;br&gt;ad hoc-grupp for redaktionell kvalitet med experter från&lt;br&gt;medlemsstaterna. Gruppen skall biträda institutionerna vid utarbetandet&lt;br&gt;av riktlinjerna och en eventuell kommentar som kompletterar riktlinjerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär att viktiga institutionella reformer&lt;br&gt;genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsfattandet inom gemenskapssamarbetet underlättas genom att&lt;br&gt;beslutsformen kvalificerad majoritet får en något utökad tillämpning i&lt;br&gt;rådet. Kommissionens ordförande får en starkare roll inom&lt;br&gt;kommissionen, vilket är ägnat att öka kommissionens effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet får ökat medbeslutande främst till följd av att den&lt;br&gt;s.k. samarbetsproceduren i princip avskaffas. Därmed minskas antalet&lt;br&gt;beslutsprocedurer och parlamentet får en medbeslutanderätt i ett ökat&lt;br&gt;antal av de frågor där rådet beslutar med kvalificerad majoritet. Detta&lt;br&gt;ökar den demokratiska legitimiteten hos sådana beslut.&lt;br&gt;Medbeslutandeproceduren förenklas samtidigt vilket tillsammans med&lt;br&gt;minskningen av antalet procedurer främjar effektiviteten i&lt;br&gt;beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande reglerna om EG-domstolen förändras inte.&lt;br&gt;Domstolen behåller sin starka ställning. Dess behörighet breddas särskilt&lt;br&gt;genom att de samarbetsområden som närmast berör den fria rörligheten&lt;br&gt;för personer flyttas från tredje till första pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt svenskt intresse tillgodoses genom att Revisionsrätten får en&lt;br&gt;stärkt ställning. Denna inriktning mot en starkare kontroll understryks av&lt;br&gt;att medlemsstaternas och gemenskapens skyldigheter att bekämpa&lt;br&gt;bedrägerier mot EG:s budget förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 Framtida institutionella reformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Regeringskonferensen kunde inte enas om&lt;br&gt;institutionella reformer när det gäller röstviktningen i rådet och&lt;br&gt;kommissionens sammansättning. I ett protokoll enades emellertid&lt;br&gt;medlemsstaterna om hur dessa frågor skall hanteras i framtiden inför&lt;br&gt;en utvidgning av EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Några remissinstanser, däribland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen har uttryckt sin&lt;br&gt;oro inför ännu olösta institutionella frågor som kan försena en utvidgning&lt;br&gt;av EU. Industriförbundet anser att de mycket begränsade reformer av&lt;br&gt;institutionerna som fördraget slår fast inte är tillräckliga för att möta&lt;br&gt;utmaningarna inför sekelskiftet. Framför allt måste det till djupgående&lt;br&gt;förändringar av reglerna om röstviktning som dåligt svarar mot de&lt;br&gt;politiska krav som kan ställas i dag. Förbundet ställer sig positivt till att&lt;br&gt;för- och nackdelarna med dubbel majoritet i ministerrådet närmare&lt;br&gt;studeras. Lantbrukarnas Riksförbund anser det vara av mycket stor vikt&lt;br&gt;att de institutionella frågorna om röstviktningen i rådet och&lt;br&gt;kommissionens sammansättning blir lösta inför en utvidgning av EU.&lt;br&gt;Kristdemokratiska Ungdomsförbundet förespråkar ett tvåkammarsystem,&lt;br&gt;där dagens parlament utgör en kammare och rådet en andra. Ung vänster&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är negativ till att röstfördelningen i ministerrådet ändras till fordel for de&lt;br&gt;stora länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 111 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 63 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Frågorna kring rådet, kommissionen och&lt;br&gt;Europaparlamentet och förändringar av dessa institutioner var centrala&lt;br&gt;frågor i regeringskonferensen. Det handlade både om krav från flera&lt;br&gt;medlemsstater på förändringar redan med nuvarande medlemskrets och&lt;br&gt;om hur institutionerna skulle anpassas för att EU skall kunna fungera&lt;br&gt;även efter en omfattande utvidgning. Frågorna berör i hög grad balansen&lt;br&gt;mellan stora och små medlemsstater, balansen mellan institutionerna&lt;br&gt;samt balansen mellan unionen som sådan och medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande svensk ståndpunkt under förhandlingarna var&lt;br&gt;öppenhet för de institutionella förändringar som kan underlätta&lt;br&gt;utvidgningen. Det är inte minst i de små ländernas intresse att EU&lt;br&gt;verkligen fungerar effektivt. En viktig svensk utgångspunkt var att värna&lt;br&gt;om de små ländernas möjlighet till inflytande. Samtidigt måste också de&lt;br&gt;större länderna uppfatta systemet som trovärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Röstviktning i rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ändring av nuvarande regler för viktning av rösterna vid&lt;br&gt;beslut i rådet med kvalificerad majoritet diskuterades in i det sista utan&lt;br&gt;att medlemsstaterna kunde enas om en reform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för diskussionen utgörs av det faktum att de små&lt;br&gt;medlemsstaterna inom EU har en större andel av rösterna i rådet än deras&lt;br&gt;motsvarande andel av unionens befolkning. I förhållande till en&lt;br&gt;fördelning av rösterna som är proportionell till folkmängden kan de små&lt;br&gt;medlemsstaterna därmed sägas vara röstmässigt överrepresenterade i&lt;br&gt;rådet, medan de stora är något underrepresenterade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de större länderna önskade en ändring av röstviktningen till&lt;br&gt;sin förmån. Argumentet för detta var att den balans mellan större och&lt;br&gt;mindre länder som fanns i det ursprungliga gemenskapssamarbetet med&lt;br&gt;sex medlemsstater hade gått förlorad genom de successiva&lt;br&gt;utvidgningarna. Andra länder förordade i stället att krav på en s.k. dubbel&lt;br&gt;majoritet skulle införas. Ett system med dubbel majoritet innebär att den&lt;br&gt;kvalificerade majoriteten av rösterna i rådet alltid skall representera en&lt;br&gt;viss majoritet av befolkningen inom unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige tillbakavisade under dessa diskussioner påståendet att den&lt;br&gt;grundläggande balansen har förändrats genom utvidgningarna. Vid vaije&lt;br&gt;utvidgning har alla gamla medlemsstater avstått proportionellt lika&lt;br&gt;mycket av sina röstandelar till de nya medlemmarna. De förändringar&lt;br&gt;som har skett genom att andelen små och därmed i den tidigare angivna&lt;br&gt;meningen överrepresenterade länder har ökat, har också påverkat stora&lt;br&gt;och små medlemsstater i lika hög grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utvidgningsperspektivet måste emellertid beaktas att de flesta av&lt;br&gt;kandidatländerna motsvarar små eller mellanstora medlemsstater. De&lt;br&gt;skulle därmed komma att höra till de medlemsstater som har en större&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andel av det totala antalet röster i rådet än deras andel av unionens&lt;br&gt;sammanlagda befolkning. Om nuvarande röstviktningssystem skulle&lt;br&gt;fortsätta att tillämpas under den kommande utvidgningen skulle den&lt;br&gt;andel av unionens befolkning som representeras av de röster som behövs&lt;br&gt;för att forma en kvalificerad majoritet kunna minska. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund var Sverige i regeringskonferensen öppet för att diskutera en&lt;br&gt;förändring av röstviktningen. Samtidigt var det för Sverige viktigt att&lt;br&gt;framhålla att små medlemsstater historiskt sett aldrig har grupperat sig&lt;br&gt;mot stora medlemsstater och att det motsatsförhållande mellan små och&lt;br&gt;stora stater som har utmålats är teoretiskt snarare än praktiskt betingat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskonferensen förordade vissa medlemsstater att reglerna för&lt;br&gt;kommissionens sammansättning borde ändras inför de kommande&lt;br&gt;utvidgningarna så att antalet ledamöter blev mindre än antalet&lt;br&gt;medlemsstater. Denna ståndpunkt grundade sig på uppfattningen att&lt;br&gt;kommissionen redan i dag skulle vara alltför stor för att kunna arbeta&lt;br&gt;effektivt, eller att den i vart fall skulle bli det efter ytterligare utvidgning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra medlemsstater hävdade att det var viktigt för kommissionens&lt;br&gt;trovärdighet, och för att den skulle kunna leva upp till sin självständiga&lt;br&gt;och oberoende roll, att det fanns en ledamot från vaije medlemsstat i&lt;br&gt;kommissionen, så att det fanns kunskap om förvaltning, traditioner och&lt;br&gt;debatt i alla medlemsstater. Kommissionens storlek kunde enklast&lt;br&gt;begränsas genom att de större länderna, som av tradition nominerar två&lt;br&gt;ledamöter, i likhet med de mindre länderna bara skulle nominera en&lt;br&gt;ledamot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige var i konferensen inte berett att diskutera att avstå från svensk&lt;br&gt;representation i kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet om institutionerna inför en utvidgning av EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det visade sig alltså inte möjligt att i konferensen nå enighet om att nu&lt;br&gt;genomföra en reform av röstviktningssystemet och kommissionens&lt;br&gt;sammansättning. Resultatet blev i stället en överenskommelse i form av&lt;br&gt;ett protokoll om hur frågorna skall hanteras i samband med&lt;br&gt;utvidgningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet om institutionerna infor en utvidgning av Europeiska&lt;br&gt;unionen (D.ll) innebär följande. Från det att den första utvidgningen&lt;br&gt;träder i kraft, skall kommissionen bestå av en ledamot från vaije&lt;br&gt;medlemsstat, förutsatt att en reform av röstreglerna då har vidtagits,&lt;br&gt;antingen genom ändrad röstviktning eller genom införande av krav på&lt;br&gt;s.k. dubbel majoritet (artikel 1). Beträffande reformen av röstreglema&lt;br&gt;gäller att den skall kunna godtas av alla medlemsstater och genomföras&lt;br&gt;med beaktande av alla relevanta omständigheter, särskilt frågan om att&lt;br&gt;kompensera de medlemsstater som får avstå från möjligheten att&lt;br&gt;nominera en andra kommissionsledamot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2 i det institutionella protokollet skall, minst ett år innan&lt;br&gt;antalet medlemsstater i EU överstiger 20, en regeringskonferens&lt;br&gt;sammankallas för att genomföra en omfattande översyn av fördragets&lt;br&gt;regler om institutionernas sammansättning och funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det institutionella protokollet innebär inte i sig att utvidgningen görs&lt;br&gt;fördragsmässigt beroende av att institutionella förändringar verkligen&lt;br&gt;genomförs. Protokollet hindrar alltså inte att utvidgningen kommer till&lt;br&gt;stånd även om medlemsstaterna inte skulle ha kunnat enas om reformer.&lt;br&gt;Det står dock klart att verkligheten kommer att ställa krav på fortsatta&lt;br&gt;reformer. Europeiska rådet har också i Luxemburg i december 1997&lt;br&gt;uttalat att utvidgningen måste föregås av en förstärkning och förbättring&lt;br&gt;av institutionernas funktion i enlighet med bestämmelserna om&lt;br&gt;institutionerna i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det institutionella protokollet innebär inte någon begränsning&lt;br&gt;beträffande vilket antal medlemsstater som kan beviljas inträde i en&lt;br&gt;första utvidgningsomgång. Innebörden är endast att den genomgripande&lt;br&gt;institutionella översynen måste inledas tidigare, om antalet nya&lt;br&gt;medlemsstater kommer att överstiga fem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionerna i ett utvidgningsperspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var naturligtvis en besvikelse att regeringskonferensen inte kunde&lt;br&gt;enas om en mera slutgiltig institutionell reform. Ett beslut om en sådan&lt;br&gt;hade utan tvivel underlättat den fortsatta utvidgningsprocessen.&lt;br&gt;Regeringen avser därför att verka för att en lösning nås så snart som&lt;br&gt;möjligt och att denna lösning avser en utvidgning med alla de stater som&lt;br&gt;är en del av den gemensamma utvidgningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka sin uppfattning att en reform när det gäller&lt;br&gt;röstviktningen och kommissionens sammansättning måste ske med&lt;br&gt;beaktande av de mindre medlemsstaternas intressen. EU är ett samarbete&lt;br&gt;mellan självständiga stater. Det är därför naturligt att fördelningen av&lt;br&gt;rösterna i rådet inte motsvarar den befolkningsmässiga fördelningen.&lt;br&gt;Sverige bör emellertid i utvidgningsperspektivet visa fortsatt öppenhet&lt;br&gt;för en röstviktningsreform som innebär att det säkerställs att den&lt;br&gt;befolkningsmajoritet som motsvaras av ett beslut med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet i rådet inte får understiga en viss nivå. Det torde t.ex. stå klart&lt;br&gt;att en ordning där kvalificerad majoritet kan uppnås genom röstetal från&lt;br&gt;länder som motsvarar mindre än hälften av EU:s samlade befolkning inte&lt;br&gt;är rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självklart inte heller rimligt att i fördraget ge vissa&lt;br&gt;medlemsstater en rätt till representation i kommissionen som inte&lt;br&gt;tillkommer samtliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 Rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Möjligheten att fatta beslut med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet utökas något. Ständiga representanternas kommitté får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behörighet att fatta beslut i sådana procedurfrågor som rådet&lt;br&gt;bestämmer i sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En befattning som vice generalsekreterare inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets arbetsordning skall innehålla villkoren for tillämpningen av&lt;br&gt;den nya handlingsoffentligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rådet handlar i sin egenskap av lagstiftare skall&lt;br&gt;omröstningsresultaten alltid offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Landsorganisationen i Sverige och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation konstaterar att de fackliga kraven&lt;br&gt;på ökade möjligheter att fatta beslut med kvalificerad majoritet i sociala&lt;br&gt;frågor inte har tillgodosetts. Grossistförbundet Svensk Handel är positiv&lt;br&gt;till att fler beslut nu kan fattas med kvalificerad majoritet.&lt;br&gt;Industriförbundet är positivt till att fler områden omfattas av möjligheten&lt;br&gt;till kvalificerad majoritetsomröstning, men är kritisk till att inte ännu fler&lt;br&gt;områden omfattas av denna möjlighet. Svenska Kommunförbundet&lt;br&gt;noterar att en ökad tillämpning av majoritetsbeslut kommer att få såväl&lt;br&gt;direkt som indirekt effekt för svenska kommuner. En ökad tillämpning av&lt;br&gt;majoritetsbeslut visar, enligt kommunförbudet, att EU utvecklas mot en&lt;br&gt;samarbetsstruktur med federala drag. Ung Vänster ser kritiskt på att&lt;br&gt;majoritetsbesluten ökar på bekostnad av ett minskat utrymme för de&lt;br&gt;länder som är i minoritet. Folkkampanjen Sverige ut ur EU är kritisk till&lt;br&gt;att beslut med kvalificerad majoritet skall kunna fattas på fler områden.&lt;br&gt;De remissinstanser som har berört frågan är positiva till en utveckling&lt;br&gt;med ökad insyn i rådets beslutsprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 111&lt;br&gt;och 1996/97.UU13 s. 64.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsfattande med kvalificerad majoritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av EG-fördraget framgår vilken beslutsordning som skall tillämpas i&lt;br&gt;rådet på olika områden. Kvalificerad majoritet gäller nu på en rad&lt;br&gt;områden såsom tullunionen, den gemensamma handelspolitiken, den&lt;br&gt;gemensamma jordbrukspolitiken, lagstiftning om den inre marknaden,&lt;br&gt;större delen av miljövårdsområdet m.m. Sammanlagt beräknas i dag att&lt;br&gt;mer än tre fjärdedelar av alla beslut inom EG fattas med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om beslutsfattandet alltså redan i dag i mycket stor utsträckning&lt;br&gt;sker med kvalificerad majoritet ansågs frågan om att ytterligare utöka&lt;br&gt;tillämpningsområdet för denna beslutsform som en av de viktigaste under&lt;br&gt;regeringskonferensen när det gällde institutionella reformer. Enighet&lt;br&gt;fanns om att vissa frågor av konstitutionell karaktär inte var lämpade för&lt;br&gt;beslutsfattande med kvalificerad majoritet. I övrigt var medlemsstaterna&lt;br&gt;emellertid splittrade i sin syn på hur långt en reform borde sträcka sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa medlemsstater förordade en mycket långtgående övergång.&lt;br&gt;Sverige visade tillsammans med flera andra medlemsstater i en mittgrupp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en relativt stor öppenhet för att diskutera en övergång till kvalificerad&lt;br&gt;majoritet i syfte att förbättra effektiviteten i rådets beslutsfattande. Dessa&lt;br&gt;medlemsstater ansåg att, utöver frågorna av mer konstitutionell karaktär,&lt;br&gt;från beslutsfattande med kvalificerad majoritet borde undantas också&lt;br&gt;vissa andra frågor som ligger nära nationalstatens kärna, såsom bl.a.&lt;br&gt;skattefrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av regeringskonferensen blev relativt begränsat.&lt;br&gt;Medlemsstaterna enades om dels att kvalificerad majoritet skall gälla på&lt;br&gt;ett antal av de nya samarbetsområden som införs genom&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, dels att utvidga användningsområdet för&lt;br&gt;kvalificerad majoritet till ett begränsat antal befintliga beslutsområden,&lt;br&gt;där det nu gäller krav på enhällighet. De beslutsområden som sålunda&lt;br&gt;skall omfattas av kvalificerad majoritet framgår av bilaga 6 till denna&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan noteras att Belgien, Frankrike och Italien i en&lt;br&gt;ensidig förklaring (6) till det institutionella protokollet nämner en&lt;br&gt;påtagligt utvidgad användning av beslutsfattande med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet som en faktor bland de som enligt dessa medlemsstater måste&lt;br&gt;beaktas inom ramen för den förstärkning av institutionerna som är en&lt;br&gt;förutsättning för att kunna slutföra de första utvidgningsförhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka effektiviteten i rådets arbete öppnas genom en ändring i&lt;br&gt;artikel 151 i EG-fördraget (artikel 2.39 i Amsterdamfördraget)&lt;br&gt;möjligheten för Ständiga representanternas kommitté (Coreper) att fatta&lt;br&gt;procedurbeslut i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tillägg i artikel 151 inrättas också en befattning som&lt;br&gt;ställföreträdande generalsekreterare i rådets generalsekretariat med&lt;br&gt;anledning av att generalsekreteraren får funktionen som den höge&lt;br&gt;representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (se&lt;br&gt;avsnitt 11.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen görs ett tillägg om att rådets arbetsordning skall innehålla&lt;br&gt;villkoren för tillämpningen av den nya handlingsoffentligheten samt en&lt;br&gt;bestämmelse om att rådet när det agerar i egenskap av lagstiftare alltid&lt;br&gt;skall offentliggöra omröstningsresultaten m.m. Dessa frågor har&lt;br&gt;behandlats i det föregående (se avsnitt 9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 Rådets beslutsprocedurer med Europaparlamentet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Antalet grundläggande beslutsprocedurer där&lt;br&gt;Europaparlamentet medverkar minskas i princip till tre, nämligen&lt;br&gt;samtycke, konsultation och medbeslutande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medbeslutande blir den normala proceduren i frågor där&lt;br&gt;samarbetsproceduren tidigare har tillämpats. ’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medbeslutandeproceduren förenklas utan att rådets och&lt;br&gt;parlamentets respektive ställning i grunden förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har berört frågan är&lt;br&gt;positiva till den förenklade beslutsproceduren och Europaparlamentets&lt;br&gt;möjlighet att i ökad utsträckning vara medbeslutande i&lt;br&gt;lagstiftningsfrågor. Företagarnas Riksorganisation anser att parlamentets&lt;br&gt;ställning nu blir starkare och att detta är ett naturligt led i utvecklingen av&lt;br&gt;demokratin inom EU. Grossistförbundet Svensk Handel anser att en&lt;br&gt;begränsning av beslutsformerna till tre gynnar effektiviteten inom EU&lt;br&gt;och därigenom även medborgarna och näringslivet inom EU. Sveriges&lt;br&gt;socialdemokratiska ungdomsförbund välkomnar ytterligare&lt;br&gt;maktfördelning till parlamentets fördel på bekostnad av rådet och&lt;br&gt;kommissionen. Ung Vänster anser att förstärkningen av&lt;br&gt;Europaparlamentets ställning sker på bekostnad av de nationella&lt;br&gt;parlamentens makt. Folkkampanjen Sverige ut ur EU är kritisk till att&lt;br&gt;Europaparlamentet, trots dess svaga folkliga förankring, far&lt;br&gt;medbestämmanderätt på ytterligare 23 områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96: UU13 s. 113&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 62 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Det finns i dag fyra grundläggande&lt;br&gt;beslutsprocedurer där parlamentet deltar, nämligen samtyckesproceduren,&lt;br&gt;konsultationsproceduren, medbeslutandeproceduren (artikel 189b) samt&lt;br&gt;samarbetsproceduren (artikel 189c).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under regeringskonferensen var man enig om att minska antalet&lt;br&gt;procedurer och att förenkla medbeslutandeproceduren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtyckesproceduren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proceduren avser de fall där det krävs ett uttryckligt godkännande av&lt;br&gt;Europaparlamentet för att rådet skall kunna fatta beslut.&lt;br&gt;Användningsområdet är begränsat till ett fåtal frågor av mera&lt;br&gt;konstitutionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringskonferensen rådde bred enighet om att denna procedur inte&lt;br&gt;lämpar sig för egentliga lagstiftningsfrågor. Utöver de områden där&lt;br&gt;proceduren gäller i dag skall den till följd av Amsterdamfördraget&lt;br&gt;tillämpas för rådets beslut enligt den nya artikeln F 1.1 (artikel 1.9 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget) för att slå fast att en medlemsstat allvarligt och&lt;br&gt;ihållande åsidosätter de principer som unionen bygger på, bl.a. respekten&lt;br&gt;för de grundläggande rättigheterna (se avsnitt 9.2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område där samtyckesproceduren hittills har gällt förs över till&lt;br&gt;medbeslutandeproceduren. Det gäller artikel 8a.2 i EG-fördraget (artikel&lt;br&gt;2.10 i Amsterdamfördraget) som innehåller bestämmelser för att&lt;br&gt;underlätta för unionsmedborgare att utöva sina rättigheter och fritt röra&lt;br&gt;sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsultationsproceduren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsultationsproceduren avser de fall där det föreskrivs att rådet skall&lt;br&gt;fatta beslut efter att ha hört Europaparlamentet. Den förekommer inom&lt;br&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flertalet politikområden och är den enda proceduren som tillämpas inom&lt;br&gt;j ordbruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär endast den förändringen att ett par&lt;br&gt;beslutsområden övergår till medbeslutandeproceduren. Det gäller dels&lt;br&gt;frågor om etableringsrätt för egenföretagare enligt artikel 57.2, dels de&lt;br&gt;folkhälsoinriktade åtgärder inom veterinär- och växtskyddsområdena&lt;br&gt;som enligt Amsterdamfördraget skall beslutas enligt artikel 129 (artikel&lt;br&gt;2.14 respektive 2.26 i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medbeslutandeproceduren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medbeslutandeproceduren är den mest invecklade beslutsproceduren och&lt;br&gt;innebär att parlamentet och rådet gemensamt fattar beslut. Parlamentet&lt;br&gt;har en effektiv vetorätt. Proceduren innehåller också inom ramen för&lt;br&gt;förlikningsförfarandet det enda undantaget från den grundläggande&lt;br&gt;principen att rådet endast genom enhälligt beslut kan avvika från&lt;br&gt;kommissionens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med artikel 189b. 8 i EG-fördraget lade kommissionen under&lt;br&gt;regeringskonferensen fram en rapport med förslag om en utökad&lt;br&gt;tillämpning av medbeslutandeproceduren. I sin rapport föreslog&lt;br&gt;kommissionen att medbeslutandeproceduren i princip borde tillämpas på&lt;br&gt;alla de områden där det var fråga om egentlig lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen i regeringskonferensen fördes till stor del på grundval av&lt;br&gt;kommissionens rapport. Från svensk sida accepterades kommissionens&lt;br&gt;slutsats som en värdefull utgångspunkt för prövningen av i vilka fall en&lt;br&gt;övergång till medbeslutandeproceduren var påkallad. I likhet med flera&lt;br&gt;andra medlemsstater förbehöll sig dock Sverige rätten att pröva från fall&lt;br&gt;till fall om en överföring borde ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av regeringskonferensen kan kort beskrivas som att&lt;br&gt;medbeslutandeproceduren görs till den normala beslutsproceduren för&lt;br&gt;frågor som kan betecknas som egentliga lagstiftningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor som hittills har beslutats enligt samarbetsproceduren skall i&lt;br&gt;fortsättningen beslutas enligt medbeslutandeproceduren. Undantag görs&lt;br&gt;dock för frågor med anknytning till EMU, eftersom EMU-relaterade&lt;br&gt;frågor inte behandlades av regeringskonferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utvidgade användningen av medbeslutandeproceduren på&lt;br&gt;samarbetsprocedurens bekostnad innebär bl.a. att Europaparlamentets&lt;br&gt;ställning renodlas och förstärks något. Enligt samarbetsproceduren är det&lt;br&gt;nämligen möjligt för rådet att, under vissa förutsättningar, genom ett&lt;br&gt;enhälligt beslut slutgiltigt anta ett förslag som parlamentet motsätter sig.&lt;br&gt;Denna möjlighet faller nu bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medbeslutandeproceduren skall också tillämpas på ett antal av de nya&lt;br&gt;beslutsområden som genom Amsterdamfördraget förs över från&lt;br&gt;samarbetet i tredje pelaren till samarbetet i första pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förteckning över de artiklar och beslutsområden som till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget kommer att omfattas av medbeslutandeproceduren&lt;br&gt;finns i bilaga 7 till propositionen. Som framgår av bilagan kommer rådets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutsfattande på vissa av de nya områdena att ske enhälligt och inte Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet, vilket annars är huvudregel i denna procedur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenkling av medbeslutandeproceduren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär också en välkommen förenkling av&lt;br&gt;medbeslutandeproceduren. Förenklingen innebär inte att parternas&lt;br&gt;respektive ställning i grunden förändras, utan innebär i princip att vissa&lt;br&gt;överflödiga beslutssteg avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall i likhet med vad som nu gäller lägga fram sitt&lt;br&gt;förslag till Europaparlamentet och rådet. Om parlamentet inte föreslår&lt;br&gt;några ändringar i kommissionens förslag eller om rådet godtar alla&lt;br&gt;parlamentets ändringar, kan rådet omedelbart anta rättsakten. Det innebär&lt;br&gt;att beslut kan fattas direkt efter den första läsningen, utan att rådet&lt;br&gt;behöver formulera en s.k. gemensam ståndpunkt som lämnas till&lt;br&gt;parlamentet för den andra läsningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fortsättningen torde normalfallet emellertid komma att vara att&lt;br&gt;rådet måste anta en gemensam ståndpunkt. Om parlamentet inte fattar&lt;br&gt;något beslut med anledning av den gemensamma ståndpunkten inom tre&lt;br&gt;månader eller om parlamentet godtar den gemensamma ståndpunkten,&lt;br&gt;skall rättsakten sådan den framgår av den gemensamma ståndpunkten&lt;br&gt;anses antagen. Det krävs då alltså inte något ytterligare rådsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parlamentet däremot förkastar den gemensamma ståndpunkten&lt;br&gt;med absolut majoritet av sina medlemmar har den slutligt fallit. Den s.k.&lt;br&gt;lilla förlikningsproceduren, som innebär en möjlighet för rådet att&lt;br&gt;sammankalla den s.k. förlikningskommittén för att ytterligare förklara sin&lt;br&gt;ståndpunkt, avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parlamentet däremot föreslår sådana ändringar i den gemensamma&lt;br&gt;ståndpunkten som rådet inte godkänner, skall liksom hittills&lt;br&gt;förlikningskommittén sammankallas. Förlikningskommittén har sex&lt;br&gt;veckor på sig att enas om en gemensam text. Denna text skall sedan inom&lt;br&gt;sex veckor godkännas av rådet och parlamentet, med kvalificerad&lt;br&gt;respektive absolut majoritet. Om detta inte sker har förslaget slutgiltigt&lt;br&gt;fallit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har enligt den nuvarande proceduren en möjlighet att anta en&lt;br&gt;text som förkastats av parlamentet. Parlamentet kan emellertid i sin tur&lt;br&gt;förkasta rådsbeslutet inom en viss tid. Detta förfarande - tredje läsningen&lt;br&gt;- har i praktiken tillämpats endast vid ett tillfälle och det försvinner nu ur&lt;br&gt;proceduren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetsproceduren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna procedur kommer att avskaffas utom för de EMU-relaterade&lt;br&gt;frågor där den i dag är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 Kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: KommissionsordfÖrandens ställning stärks.&lt;br&gt;Medlemsstaternas nominering av ordförande i kommissionen skall&lt;br&gt;godkännas särskilt av Europaparlamentet. Medlemsstaternas&lt;br&gt;nominering av ledamöter skall ske i samförstånd med den nominerade&lt;br&gt;ordföranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av ordföranden.&lt;br&gt;Kommissionen skall i god tid för den kommission som skall tillträda&lt;br&gt;år 2000 genomföra en omorganisation av uppgifterna inom kollegiet&lt;br&gt;och av sin enhetsindelning. Medlemsstaterna är eniga om att&lt;br&gt;ordföranden skall ha stor handlingsfrihet när det gäller fördelningen&lt;br&gt;av uppgifterna inom kollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Industriförbundet anser att kommissions-&lt;br&gt;ledamöternas arbetsuppgifter måste renodlas och att det bör skapas&lt;br&gt;klarare gränser mellan kommissionsledamöternas arbetsuppgifter. Ung&lt;br&gt;Vänster framhåller att Europaparlamentets godkännande av&lt;br&gt;kommissionens ordförande är ett förfarande som ligger nära nationell&lt;br&gt;parlamentarism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 s. 64 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandens ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fanns en grundläggande samsyn i regeringskonferensen om vikten av&lt;br&gt;att säkerställa att kommissionen kan arbeta effektivt. Vid sidan av att&lt;br&gt;ändra kommissionens sammansättning diskuterades mindre ingripande&lt;br&gt;reformer som rörde kommissionens organisation. Man enades därvid om&lt;br&gt;att det särskilt i utvidgningsperspektivet var viktigt att stärka&lt;br&gt;kommissionsordforandens ställning, liksom dennes möjlighet att påverka&lt;br&gt;kommissionens sammansättning och att leda arbetet inom kommissionen.&lt;br&gt;I detta syfte beslutades vissa ändringar i artikel 158.2 och artikel 163 i&lt;br&gt;EG-fördraget (artikel 2.40 respektive 2.41 i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär for det första att den person som medlemsstaterna&lt;br&gt;har nominerat till ordförande också skall godkännas särskilt av&lt;br&gt;Europaparlamentet. Fortsatt gäller att den nominerade kommissionen&lt;br&gt;som helhet skall godkännas av parlamentet. För det andra innebär&lt;br&gt;ändringarna att medlemsstaternas nominering av kommissionsledamöter&lt;br&gt;skall ske i samförstånd med den nominerade ordföranden. Slutligen&lt;br&gt;införs en bestämmelse om att kommissionen skall arbeta under politisk&lt;br&gt;ledning av ordföranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att dessa reformer sammantaget är ägnade&lt;br&gt;att öka kommissionens effektivitet. Principiella invändningar kan&lt;br&gt;emellertid riktas mot systemet att låta parlamentet särskilt godkänna&lt;br&gt;medlemsstaternas nominering av kommissionens ordförande (se&lt;br&gt;1996/97:UU13 s. 65). Vissa medlemsstater förordade en ordning där&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordföranden utses av parlamentet och denna sedan utser kommissionens&lt;br&gt;ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning liknar den som nationella parlament har när&lt;br&gt;regeringsbildare utses och är därmed mindre väl förenlig med den&lt;br&gt;mellanstatliga karaktär som EU-samarbetet har. Den skulle kunna&lt;br&gt;förändra samarbetets karaktär i denna del och innebära att kommissionen&lt;br&gt;mer fick karaktär av federal regering snarare än det exekutiva organ det&lt;br&gt;är i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige argumenterade mot bakgrund av dessa principiella&lt;br&gt;betänkligheter mot en sådan reform i konferensen. De nu aktuella&lt;br&gt;ändringarna får emellertid accepteras som en del av den slutliga&lt;br&gt;förhandlingsuppgörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill för sin del i sammanhanget understryka att&lt;br&gt;kommissionens grundläggande uppgifter enligt fördragen är oförändrade.&lt;br&gt;Dessa uppgifter begränsas till att lägga förslag, att övervaka att&lt;br&gt;medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt fördragen samt att&lt;br&gt;verkställa beslut, allt i den omfattning som medlemsstaterna beslutat&lt;br&gt;genom fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsfördelningen inom kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med frågan om kommissionens sammansättning diskuterades&lt;br&gt;under regeringskonferensen också frågan om fördelningen av&lt;br&gt;arbetsuppgifterna inom kollegiet. I denna diskussion framförde vissa&lt;br&gt;medlemsstater, som ett led i en argumentering till stöd för att minska&lt;br&gt;antalet ledamöter i kommissionen, att arbetet i kommissionen redan i dag&lt;br&gt;var splittrat på alltför många ansvariga. Andra, däribland Sverige,&lt;br&gt;menade att det med beaktande av de utmaningar som ligger framför EU&lt;br&gt;knappast skulle råda brist på arbetsuppgifter för ledamöterna. Det var&lt;br&gt;däremot viktigt att uppgifterna organiserades på ett ändamålsenligt sätt. I&lt;br&gt;det sammanhanget kunde man tänka sig att det vid sidan av de&lt;br&gt;traditionella sakområdena också kunde finnas vissa särskilda uppgifter&lt;br&gt;som kunde ingå bland de ansvarsområden som fördelades mellan&lt;br&gt;ledamöterna. Det fick däremot inte bli fråga om, som föreslogs från vissa&lt;br&gt;håll, att skapa ett A- och B-lag bland kommissionens ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av arbetsuppgifterna inom kommissionskollegiet är inte&lt;br&gt;en fråga som regleras i EG-fördraget utan den rör kommissionens intema&lt;br&gt;organisation. Med anledning av diskussionerna i regeringskonferensen&lt;br&gt;har kommissionen uttalat sin avsikt att i god tid för den kommission som&lt;br&gt;skall tillträda år 2000 genomföra en omorganisation av uppgifterna inom&lt;br&gt;kollegiet och motsvarande omorganisation av sina enheter. Detta noteras&lt;br&gt;i en gemensam förklaring (32) av medlemsstaterna. I det sammanhanget&lt;br&gt;uttalar medlemsstaterna att kommissionens ordförande måste ha stor&lt;br&gt;handlingsfrihet när det gäller att fördela - och omfördela - uppgifterna&lt;br&gt;inom kollegiet. Detta är enligt regeringen uppfattning en logisk&lt;br&gt;konsekvens av den starkare roll som kommissionens ordförande får i det&lt;br&gt;nya fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 Europaparlamentet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Antalet ledamöter i parlamentet maximeras till&lt;br&gt;700. Fördelningen av ledamöter skall säkerställa en lämplig&lt;br&gt;representation av folken i de stater som har slutit sig samman i&lt;br&gt;gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag skall läggas fram till en enhetlig ordning för direkta&lt;br&gt;allmänna val till Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler och allmänna villkor för hur parlamentsledamöterna skall&lt;br&gt;utföra sina åligganden skall beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,&lt;br&gt;som är den enda remissinstans som har yttrat sig i frågan, är inför en&lt;br&gt;utvidgning av EU positiv till en begränsning av antalet&lt;br&gt;parlamentsledamöter till 700.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 113 f.&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 63.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Europaparlamentet har i dag 626 ledamöter.&lt;br&gt;Antalet ledamöter har ökat i takt med att gemenskapen har utvidgats.&lt;br&gt;Inför kommande utvidgningar enades man i regeringskonferensen om att&lt;br&gt;antalet ledamöter i parlamentet inte skall överstiga 700. Detta kommer&lt;br&gt;till uttryck genom ett nytt stycke i artikel 137 i EG-fördraget (artikel 2.37&lt;br&gt;i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den uppfattning som bl.a. Sverige företrädde får denna&lt;br&gt;regel dock inte tillämpas så att medlemsstater med liten folkmängd inte&lt;br&gt;får en adekvat representation. När fördelningen av platserna skall ändras&lt;br&gt;efter nya utvidgningar skall därför genom en ändring av artikel 138 i EG-&lt;br&gt;fördraget, antalet ledamöter från vaije land garantera lämplig&lt;br&gt;representation av folken i de stater som har slutit sig samman i&lt;br&gt;gemenskapen (se artikel 6.1.65 i Amsterdamfördraget). Hur detta skall&lt;br&gt;ske får avgöras genom en senare fördragsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 138.3 i EG-fördraget i dess nuvarande lydelse skall&lt;br&gt;Europaparlamentet lägga fram förslag till en för alla medlemsstater&lt;br&gt;enhetlig ordning för direkta allmänna val till Europaparlamentet. Något&lt;br&gt;sådant förslag har aldrig lagts fram av parlamentet. I syfte att möjliggöra&lt;br&gt;att ett förslag kan tas fram, som har förutsättningar att vinna&lt;br&gt;medlemsstaternas gillande, har i artikeln nu lagts till att förslaget&lt;br&gt;alternativt kan bygga på principer som är gemensamma för alla&lt;br&gt;medlemsstater (artikel 2.38 i Amsterdamfördraget). Detta gäller alltså hur&lt;br&gt;Europaparlamentet kommer att väljas. Valen till de nationella&lt;br&gt;parlamenten påverkas givetvis inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parlamentet skall också, efter att ha hört kommissionen och efter&lt;br&gt;enhälligt godkännande av rådet, besluta om regler och allmänna villkor&lt;br&gt;för hur parlamentsledamöterna skall utföra sina åligganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 De nationella parlamentens roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: En minsta tid om sex veckor skall förflyta från det&lt;br&gt;att ett förslag görs tillgängligt för Europaparlamentet och rådet på alla&lt;br&gt;de officiella språken till dess att förslaget fors upp på rådets&lt;br&gt;dagordning for beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella parlamenten får en kollektiv rådgivande roll genom&lt;br&gt;samarbetsorganet COSAC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Landstingsförbundet välkomnar de nationella&lt;br&gt;parlamentens ökade möjligheter att följa och påverka beslutsprocessen&lt;br&gt;inom EU. Svenska Kommunförbundet fäster stor vikt vid att de&lt;br&gt;nationella parlamenten ges en tydligare roll i beredningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 34.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: I regeringskonferensen diskuterades dels de&lt;br&gt;nationella parlamentens möjligheter att få tillgång till information i tid&lt;br&gt;for att kunna påverka beslutsprocessen i rådet via den egna regeringen,&lt;br&gt;dels de nationella parlamentens kollektiva roll i beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionerna under regeringskonferensen avspeglade den splittrade&lt;br&gt;bild som finns i unionen när det gäller de nationella parlamentens roll&lt;br&gt;inför beslut inom EU. Vissa medlemsstater, där de nationella&lt;br&gt;parlamenten har en mindre framträdande roll infor beslut inom EU,&lt;br&gt;pläderade för någon form av kollektiv roll for de nationella parlamenten i&lt;br&gt;beslutsprocessen inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska utgångspunkten var att det i princip är genom sina&lt;br&gt;regeringar som de nationella parlamenten skall utöva inflytande inom&lt;br&gt;EU. Reglerna for rådets beslutsfattande måste därför säkerställa att det&lt;br&gt;finns tillräcklig tid för erforderlig behandling i de nationella parlamenten.&lt;br&gt;Regeringskonferensen enades om ett protokoll om de nationella&lt;br&gt;parlamentens roll i EU (D.13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första delen av protokollet rör information. Kommissionens&lt;br&gt;samrådsdokument skall skyndsamt göras tillgängliga for de nationella&lt;br&gt;parlamenten. Lagstiftningsforslag skall göras tillgängliga for de&lt;br&gt;nationella regeringarna i så god tid att dessa skall kunna se till att de&lt;br&gt;nationella parlamenten får del av förslagen på ett lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste bestämmelsen gäller en tidsfrist om sex veckor, som&lt;br&gt;skall föreligga från den dag då ett lagstiftningsforslag eller ett förslag&lt;br&gt;inom ramen for den tredje pelaren av kommissionen görs tillgängligt for&lt;br&gt;Europaparlamentet och rådet på alla de officiella språken, till den dag då&lt;br&gt;förslaget sätts upp på rådets dagordning for beslut. Härigenom&lt;br&gt;underlättas i enlighet med den svenska ståndpunkten de nationella&lt;br&gt;parlamentens deltagande i beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra delen av protokollet rör de nationella parlamentens&lt;br&gt;kollektiva roll. I denna fråga förekom förslag om att skapa ett särskilt&lt;br&gt;utskott, bestående av representanter från de nationella parlamenten. Idén&lt;br&gt;avvisades under regeringskonferensen och diskussionerna koncentrerades&lt;br&gt;i stället på den s.k. konferensen mellan organ för EG-frågor (COSAC)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är ett samarbetsorgan för de nationella parlamentens EU-nämnder&lt;br&gt;och motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet innebär att COSAC allmänt ges rätt att bidra med allt som&lt;br&gt;COSAC finner att unionens institutioner bör uppmärksamma, särskilt när&lt;br&gt;det gäller utkast till lagstiftning som medlemsstaternas regeringar i&lt;br&gt;samförstånd beslutat att tillställa COSAC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ett område skall COSAC alltid få granska lagförslag eller initiativ,&lt;br&gt;nämligen när det gäller upprättandet av ett område med frihet, säkerhet&lt;br&gt;och rättvisa (se avsnitt 10.1.1). Beträffande bidrag från COSAC på detta&lt;br&gt;område gäller att Europaparlamentet, rådet och kommissionen alltid skall&lt;br&gt;informeras om dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;COSAC får också till parlamentet, rådet och kommissionen lämna över&lt;br&gt;alla bidrag som COSAC finner lämpliga när det rör unionens lagstiftande&lt;br&gt;verksamhet, särskilt beträffande tillämpningen av subsidiaritetsprincipen,&lt;br&gt;området med frihet, säkerhet och rättvisa, samt frågor som rör de&lt;br&gt;grundläggande rättigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom protokollet får COSAC en fördragsfäst rådgivande roll.&lt;br&gt;Sverige och flera andra medlemsstater hade principiella invändningar&lt;br&gt;mot en sådan ordning mot bakgrund av att de nationella parlamenten inte&lt;br&gt;kan låta sig representeras av COSAC. Protokollet kunde dock accepteras&lt;br&gt;sedan en uttrycklig bestämmelse införts om att COSAC:s bidrag inte på&lt;br&gt;något sätt är bindande för de nationella parlamenten eller föregriper deras&lt;br&gt;ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.7 EG-domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: De grundläggande bestämmelserna om EG-&lt;br&gt;domstolen ändras inte. Domstolen behåller sin starka ställning och får&lt;br&gt;en utökad behörighet genom att samarbetsområden förs över från&lt;br&gt;tredje till första pelaren och genom de nya bestämmelserna om tredje&lt;br&gt;pelaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Se&lt;br&gt;emellertid avsnitten 7, 9.2.2,10.1.6 och 14.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 115 f.&lt;br&gt;samt 1996/97.-UU13 s. 66.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Enligt artikel 164 i EG-fördraget skall domstolen&lt;br&gt;säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördraget.&lt;br&gt;Domstolen har med andra ord en viktig uppgift att säkerställa en enhetlig&lt;br&gt;tillämpning av de gemensamt antagna reglerna. Fördragen ger domstolen&lt;br&gt;behörighet att pröva flera olika typer av mål. Av dessa är förfarandet med&lt;br&gt;förhandsavgöranden enligt artikel 177 i EG-fördraget den i särklass&lt;br&gt;vanligaste typen av mål. Genom detta förfarande kan nationella&lt;br&gt;domstolar begära att EG-domstolen uttalar sig om tolkningen av EG-&lt;br&gt;rätten i ett visst fall. EG-domstolens förhandsavgörande är sedan&lt;br&gt;bindande för den nationella domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen har inte någon allmän behörighet inom de andra och Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;tredje pelarna. Enligt nuvarande nuvarande artikel K 3.2 sista stycket i&lt;br&gt;Unionsfördraget kan dock medlemsstaterna i konventioner som antas&lt;br&gt;inom ramen för den tredje pelaren föreskriva att domstolen skall vara&lt;br&gt;behörig att tolka konventionsbestämmelsema och avgöra alla tvister om&lt;br&gt;deras tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: På motsvarande sätt som beträffande övriga&lt;br&gt;institutioner diskuterades också EG-domstolen ur ett&lt;br&gt;utvidgningsperspektiv under regeringskonferensen. En fråga som särskilt&lt;br&gt;diskuterades var att avskaffa den nuvarande principen att EG-domstolen&lt;br&gt;skall bestå av lika många domare som det finns medlemsstater och att&lt;br&gt;vaije medlemsstat har rätt att nominera en kandidat. Flera länder,&lt;br&gt;däribland Sverige, motsatte sig dock en sådan förändring.&lt;br&gt;Amsterdamfördraget innebär därför ingen ändring av den nuvarande&lt;br&gt;regleringen (artikel 165 i EG-fördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller de förslag som i övrigt förekom under konferensen&lt;br&gt;beträffande domstolen (förändringar av domstolens arbetsformer,&lt;br&gt;formerna för ändring av domstolens rättegångsregler,&lt;br&gt;fördragsbestämmelser om medlemsstaternas skadeståndsskyldighet vid&lt;br&gt;brott mot EG-rätten, avgörandenas retroaktiva verkan m.m.) fick&lt;br&gt;tillräckligt stöd. Amsterdamfördraget innehåller därför inte heller några&lt;br&gt;förändringar i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolens ställning inom EU kommer även i fortsättningen att&lt;br&gt;vara mycket stark. De viktigaste konsekvenserna av Amsterdamfördraget&lt;br&gt;för domstolen blir att den får en vidgad behörighet. Nya typer av mål&lt;br&gt;kommer att prövas av domstolen. Det gäller dels enligt den nya artikeln&lt;br&gt;73p och den ändrade artikeln 173 i EG-fördraget (artikel 2.15 respektive&lt;br&gt;2.42 i Amsterdamfördraget), dels den nya artikeln K 7 och den ändrade&lt;br&gt;artikeln L i Unionsfördraget (artikel 1.11 respektive 1.13 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8 Revisionsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Revisionsrättens ställning stärks. De viktigaste&lt;br&gt;reformerna innebär att det görs klart att Revisionsrätten har rätt att&lt;br&gt;utföra granskning av alla gemenskapsmedel oavsett vem som förvaltar&lt;br&gt;medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsrätten ges också befogenhet att väcka talan i EG-&lt;br&gt;domstolen för att ta tillvara sina rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksrevisionsverket ser det som positivt att&lt;br&gt;Revisionsrättens roll har stärkts genom utökade befogenheter och att detta&lt;br&gt;markerar vikten av en oberoende revision inom hela gemenskapen.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen framhåller det positiva i att revisionsrättens roll förstärks&lt;br&gt;i bedrägeribekämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 s. 116 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Revisionsrätten är EU:s externa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;revisionsmyndighet. Rättens befogenheter regleras i artikel 188a-c i EG-&lt;br&gt;fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär att Revisionsrätten får utökade&lt;br&gt;befogenheter, något som var ett starkt svenskt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsrätten har rätt att utföra revision hos EU:s institutioner och i&lt;br&gt;medlemsstaterna när det gäller användningen av EG:s medel. Men om&lt;br&gt;EU bestämt att EG-medel skall administreras av någon annan&lt;br&gt;organisation krävs i dag ett särskilt beslut för att Revisionsrätten skall ha&lt;br&gt;rätt att granska. I fördraget klargörs nu att Revisionsrätten får utföra&lt;br&gt;granskning av alla gemenskapsmedel oavsett vem som förvaltar medlen&lt;br&gt;och var det sker (artikel 188c.3 i EG-fördraget, jfr artikel 2.43 c i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan mycket viktig förstärkning är att Revisionsrätten genom&lt;br&gt;artikel 173 tredje stycket (artikel 2.42 i Amsterdamfördraget) skall kunna&lt;br&gt;väcka talan i EG-domstolen för att ta tillvara sina rättigheter. I praktiken&lt;br&gt;innebär detta att Revisionsrätten kan väcka talan om att få tillgång till de&lt;br&gt;uppgifter och handlingar som den har rätt till för att kunna utföra sin&lt;br&gt;granskning. Detta ger Revisionsrätten bättre förutsättningar att&lt;br&gt;genomföra sitt uppdrag, vilket gagnar öppenheten och insynen i EU:s&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att Revisionsrätten, som logisk följd av att den ingår i kretsen av EG-&lt;br&gt;institutioner, inkluderas i uppräkningen av institutionerna i artikel E i&lt;br&gt;Unionsfördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett klarläggande om Revisionsrättens granskning av Europeiska&lt;br&gt;investeringsbanken - EIB (artikel 188c.3 tredje stycket),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en skyldighet för Revisionsrätten&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att publicera den s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;revisionsförklaringen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;br&gt;(artikel 188c.l andra stycket), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att revisionsförklaringen alltid skall beaktas i rådets och&lt;br&gt;Europaparlamentets prövning av ansvarsfrihet för kommissionen&lt;br&gt;(artikel 206.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen anges genom en ändring i artikel 188c.2 första stycket att&lt;br&gt;Revisionsrätten särskilt skall rapportera om alla fall av oegentligheter.&lt;br&gt;Denna ändring görs genom artikel 2.43 b i Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Förstärkningen av Revisionsrättens ställning utgör ett viktigt led i&lt;br&gt;kampen mot bedrägerier som riktar sig mot EG:s budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.9 Budget och bedrägeribekämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall samarbeta med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommissionen för att säkerställa att anslagen ur EU-budgeten används&lt;br&gt;i enlighet med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna som syftar till bedrägeribekämpning förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets befogenhet att inhämta statistik som behövs för&lt;br&gt;gemenskapens verksamhet regleras i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen välkomnar de nya reglerna om&lt;br&gt;bedrägeribekämpning och framhåller därvid särskilt att dessa innebär att&lt;br&gt;åtgärder kan beslutas med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 119 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 205 första stycket i EG-fördraget regleras kommissionens ansvar&lt;br&gt;för att genomföra budgeten med beaktande av principerna för en sund&lt;br&gt;ekonomisk förvaltning. En allt större del av EU:s budget, i praktiken ca&lt;br&gt;80 procent, administreras av medlemsstaterna. Det har därför uppstått ett&lt;br&gt;behov av att klarlägga medlemsstaternas roll i genomförandet, utan att&lt;br&gt;kommissionens övergripande ansvar sätts i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som man kom överens om i regeringskonferensen innebär&lt;br&gt;ett tillägg till artikel 205 första stycket i EG-fördraget (artikel 2.50 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget). Enligt detta klarläggs medlemsstaternas skyldighet&lt;br&gt;att samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagsmedlen&lt;br&gt;används i enlighet med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedrägeribekämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den senaste fördragsöversynen som mynnade ut i Unionsfördraget&lt;br&gt;infördes för första gången en särskild bestämmelse i EG-fördraget, artikel&lt;br&gt;209a, som klargjorde medlemsstaternas ansvar att skydda gemenskapens&lt;br&gt;ekonomiska intressen mot bedrägerier. Artikeln ger inte någon uttrycklig&lt;br&gt;befogenhet för gemenskapen. Gemenskapsåtgärder inom detta område&lt;br&gt;har därför beslutats med tillämpning av artikel 235 i EG-fördraget, som&lt;br&gt;innebär krav på enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kampen mot bedrägerier och andra oegentligheter med EG:s medel har&lt;br&gt;fortsatt stått mycket högt på EU:s dagordning. Det har lett till att&lt;br&gt;Amsterdamfördraget innehåller flera viktiga tillägg till artikel 209a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggen innebär att EU:s institutioner och medlemsstater är skyldiga&lt;br&gt;att se till att gemenskapsmedlen ges ett effektivt skydd i hela unionen.&lt;br&gt;Det innebär t.ex. att oegentligheter med bidrag från EU:s budget inte får&lt;br&gt;beivras mindre strängt än oegentligheter som berör inkomsterna i EU:s&lt;br&gt;budget (t.ex. tullinkomster). En medlemsstat kan heller inte längre&lt;br&gt;försvara att den inte vidtar åtgärder mot bedrägerier mot&lt;br&gt;gemenskapsbudgeten enbart med hänvisning till att nationella regler som&lt;br&gt;avser bedrägerier mot nationella medel inte kräver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen får uttrycklig befogenhet att vidta åtgärder som rör&lt;br&gt;förebyggande och bekämpning av bedrägerier. Åtgärderna skall beslutas&lt;br&gt;enligt medbeslutandeproceduren enligt artikel 189b i EG-fördraget. De&lt;br&gt;åtgärder som beslutas får dock inte gälla tillämpning av nationell&lt;br&gt;straffrätt eller den nationella rättskipningen. Sådana åtgärder skall&lt;br&gt;beslutas inom ramen för det polis- och straffrättsliga samarbetet enligt&lt;br&gt;avdelning VI i Unionsfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.10 Ekonomiska och sociala kommittén och&lt;br&gt;Regionkommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Ekonomiska och sociala kommitténs och&lt;br&gt;Regionkommitténs grundläggande roller förändras inte. De viktigaste&lt;br&gt;reformerna när det gäller kommittéma innebär att den administrativa&lt;br&gt;samordningen av dem upphör, att skyldigheten att höra kommittéerna&lt;br&gt;utökas samt att Europaparlamentet ges möjlighet att höra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Landstingsförbundet beklagar att få av de krav&lt;br&gt;som Regionkommittén har framfört i anslutning till förhandlingarna har&lt;br&gt;hörsammats. Man anser det dock bra att kommittén får en egen&lt;br&gt;administration och tillåts besluta om sin egen arbetsordning. Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet konstaterar att Regionkommitténs ställning stärkts&lt;br&gt;genom det nya fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU13 s. 117&lt;br&gt;och 1996/97:UU13 s. 66.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Ekonomiska och sociala kommittén (ESK)&lt;br&gt;och Regionkommittén har enligt artikel 4.2 i EG-fördraget rådgivande&lt;br&gt;uppgifter. De närmare bestämmelserna om kommittéerna finns i&lt;br&gt;artiklarna 193-198 respektive 198a-198c i EG-fördraget. Under&lt;br&gt;regeringskonferensen diskuterades främst Regionkommittén. Vissa&lt;br&gt;medlemsstater med federalt statsskick ville på olika sätt förstärka&lt;br&gt;kommitténs ställning. Mot bakgrund av den grundläggande svenska&lt;br&gt;inställningen att frågor om regionernas ställning i första hand skall lösas&lt;br&gt;nationellt var en förstärkning av Regionkommitténs ställning inte ett&lt;br&gt;svenskt förhandlingsintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESK och Regionkommittén är administrativt samordnade under ESK&lt;br&gt;genom bestämmelser som finns i ett protokoll (16) som beslutades i&lt;br&gt;samband med Unionsfördraget. Genom Amsterdamfördraget upphävs&lt;br&gt;protokollet. Regionkommittén blir därmed administrativt självständig.&lt;br&gt;Mot bakgrund av den risk för ökade kostnader som denna reform medför&lt;br&gt;(se bet. 1996/97:UU13 s. 66) argumenterade Sverige mot reformen i&lt;br&gt;regeringskonferensen. Den fick emellertid accepteras inom ramen för den&lt;br&gt;slutliga förhandlingsuppgörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring av artikel 198b andra stycket likställs&lt;br&gt;Regionkommittén med ESK också på så sätt att kommittén får rätt att&lt;br&gt;fastställa sin egen arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande båda kommittéerna gäller att Europaparlamentet ges rätt&lt;br&gt;att konsultera dem (nya fjärde stycken till artiklarna 198 och 198c i EG-&lt;br&gt;fördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär vidare att kommittéerna skall höras på ett&lt;br&gt;antal ytterligare beslutsområden. Förteckningar av de aktuella artiklarna&lt;br&gt;finns i bilaga 8 (ESK) och bilaga 9 (Regionkommittén) till denna&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande Regionkommittén enades medlemsstaterna i&lt;br&gt;regeringskonferensen om ytterligare förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen ledamot i Regionkommittén får samtidigt vara ledamot i&lt;br&gt;Europaparlamentet (tillägg till artikel 198a tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 198c första stycket kan rådet och kommissionen höra&lt;br&gt;kommittén - utöver i de fall som särskilt anges i fördraget - i alla de fall&lt;br&gt;där någon av institutionerna finner det lämpligt. Denna bestämmelse&lt;br&gt;kompletteras nu med förtydligandet att detta gäller särskilt sådana fall&lt;br&gt;som rör gränsöverskridande samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.11 Institutionernas säte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Sätet för gemenskapens institutioner samt vissa&lt;br&gt;andra organ och avdelningar fördragsfästs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13 s. 113 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Var gemenskapens institutioner skall ha sitt&lt;br&gt;säte beslutas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd enligt artikel&lt;br&gt;216 i EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen enades om ett protokoll (D.12) till EG-fördraget&lt;br&gt;som reglerar sätet för EU:s institutioner samt vissa andra organ och&lt;br&gt;avdelningar. Protokollet innebär inte några nyheter i sak i förhållande till&lt;br&gt;vad som medlemsstaterna tidigare har kommit överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller Europaparlamentet innebär protokollet därmed ett&lt;br&gt;fördragsfästande av den nuvarande ordningen. Regeringen motsatte sig&lt;br&gt;detta i regeringskonferensen eftersom splittringen av Europaparlamentets&lt;br&gt;verksamhet på tre orter är olycklig såväl av skäl som rör effektiviteten i&lt;br&gt;parlamentets arbete som av kostnadsskäl. Det nya protokollet var&lt;br&gt;emellertid en mycket stark förhandlingsprioritering för en medlemsstat.&lt;br&gt;Det fick därför accepteras inom ramen för den slutliga&lt;br&gt;förhandlingsuppgörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.12 Statistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Rådets befogenhet att inhämta den statistik som&lt;br&gt;behövs för gemenskapens verksamhet regleras i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statistiska centralbyrån anser att det är värdefullt&lt;br&gt;att det tillskapas en fördragsenlig grund för framställningen av statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Till skillnad från vad som gäller för den&lt;br&gt;statistik som insamlas för Europeiska centralbankssystemet finns det inte&lt;br&gt;något uttryckligt stöd i EG-fördraget för den statistik som kommissionen&lt;br&gt;tar fram. Vanligtvis tas uppgifterna dock in med stöd av de generella&lt;br&gt;skrivningarna i artikel 213 i EG-fördraget (bl.a. kommissionens rätt att&lt;br&gt;inhämta information för att fullgöra sina uppgifter). För att undanröja&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problem som har uppstått på grund av denna otydlighet och för att göra Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;statistikens roll tydligare i förhållande till politiska och administrativa&lt;br&gt;krav har en ny artikel 213a beslutats (artikel 2.53 i Amsterdamfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln lägger fast rådets rätt att besluta om åtgärder för att framställa&lt;br&gt;sådan statistik som behövs för gemenskapens verksamhet. I artikeln&lt;br&gt;anges även de krav som gemenskapsstatistiken skall uppfylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de generella kraven på opartiskhet, tillförlitlighet,&lt;br&gt;objektivitet, vetenskapligt oberoende och insynsskydd för statistiska&lt;br&gt;uppgifter ställs även krav på kostnadseffektivitet och hänsyn till bördan&lt;br&gt;för uppgiftslämnare och statistikproducenter. Därmed ges större&lt;br&gt;möjlighet för Sverige och övriga medlemsstater att anpassa&lt;br&gt;statistikkraven till de ekonomiska förutsättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Förenkling av fördragen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Medlemsstaterna kom i regeringskonferensen&lt;br&gt;överens om en relativt omfattande förenkling av fördragen.&lt;br&gt;Förenklingen innebär att ett stort antal artiklar och text i flera artiklar&lt;br&gt;tas bort på grund av att de inte längre är aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under regeringskonferensen kom man också överens om en&lt;br&gt;omnumrering av artiklarna i Unionsfördraget och EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig har&lt;br&gt;varit positiva till att en förenkling av fördragen nu påböijas. Hovrätten&lt;br&gt;över Skåne och Blekinge framhåller dock att de redaktionella ändringar&lt;br&gt;som görs, och då särskilt omnumreringen, också medför svårigheter.&lt;br&gt;Nästan alla grundläggande fördragsartiklar får nu nya beteckningar och&lt;br&gt;det blir därigenom väsentligen svårare för rättstillämpama att tillägna sig&lt;br&gt;äldre praxis och doktrin. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds&lt;br&gt;universitet anser inte heller att omnumreringen innebär någon förenkling.&lt;br&gt;Den överskådlighet beträffande EG-fördragets regler och innehåll som&lt;br&gt;har utvecklats av EG-domstolen och inom doktrinen påverkas negativt.&lt;br&gt;Den nya fördragsutformningen kommer, enligt fakultetsstyrelsenen, att&lt;br&gt;innebära svårbemästrade problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen: Se utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU13, s. 32 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Diskussionen om en förenkling och en kodifiering, dvs. en&lt;br&gt;sammanslagning, av fördragen har sin bakgrund i den kritik som har förts&lt;br&gt;fram mot den nuvarande fördragsstrukturen. De fördrag som i dag utgör&lt;br&gt;grundvalen för samarbetet beskrivs ofta som svårtillgängliga och&lt;br&gt;obegripliga. En förenkling av fördragen skulle kunna bidra till att&lt;br&gt;unionen och det europeiska samarbetet får en ökad förståelse och&lt;br&gt;trovärdighet bland medlemsstaternas medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under årens lopp har flera olika förslag på en mer eller mindre&lt;br&gt;omfattande reformering av fördragstexterna lagts fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som i dagligt tal brukar kallas för EU:s grundlag består av ett antal&lt;br&gt;internationella avtal, fördrag, varav de viktigaste är Kol- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stålfördraget, EG-fördraget, Euratomfördraget samt Unionsfördraget. Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Därutöver finns ytterligare ett antal fördrag som har ingåtts mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna under samarbetets gång och som tillsammans bildar det&lt;br&gt;som brukar kallas för primärrätten. En uppräkning av primärrättsaktema&lt;br&gt;finns i 4 § anslutningslagen (se avsnitt 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare regeringskonferenser har resulterat i fördrag som innehållit&lt;br&gt;ändringar och tillägg i de ursprungliga gemenskapsfördragen. Någon&lt;br&gt;sammanhängande text som reglerar hela samarbetet finns således inte i&lt;br&gt;dag. När tillägg har gjorts till de gamla fördragen har nya artiklar fogats&lt;br&gt;in i den befintliga numreringen (se t.ex. artiklarna 130a-130y). I&lt;br&gt;Unionsfördraget används dessutom bokstavsbeteckningar i stället för&lt;br&gt;sifferbeteckningar på artiklarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som tillägg successivt har gjorts i de ursprungliga fördragen&lt;br&gt;har många artiklar blivit obsoleta, dvs. inte längre rättsligt relevanta. De&lt;br&gt;har trots detta behållits i fördraget. Det handlar då särskilt om artiklar&lt;br&gt;som reglerar de övergångsperioder som har förekommit under&lt;br&gt;samarbetets gång. Allt detta sammantaget har bidragit till dagens&lt;br&gt;komplicerade och svåröverskådliga fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under regeringskonferensen stod det tidigt klart att frågan om en&lt;br&gt;förenkling och kodifiering av fördragen utgjorde en viktig del av&lt;br&gt;ambitionen att åstadkomma ett EU närmare medborgarna. De frågor som&lt;br&gt;särskilt diskuterades under konferensen var dels en förenkling av&lt;br&gt;fördragen, som handlade om en översyn i syfte att identifiera obsoleta&lt;br&gt;artiklar, dels en kodifiering, som handlade om att i första hand slå&lt;br&gt;samman de fyra huvudfördragen, Kol- och stål-, Euratom-, EG- och&lt;br&gt;Unionsfördragen till ett enda fördrag. Därutöver diskuterades även en&lt;br&gt;omstrukturering av fördragen som handlade om att disponera om artiklar&lt;br&gt;i fördraget så att olika avsnitt placeras på ett sätt som faller sig mer&lt;br&gt;naturligt än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för arbetet var att det nuvarande rättsläget inte skulle&lt;br&gt;påverkas i sak. På motsvarande sätt var utgångspunkten att den&lt;br&gt;nuvarande pelarstrukturen och den mellanstatliga karaktären av&lt;br&gt;samarbetet i den andra och tredje pelaren inte får påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige var en av de medlemsstater som tydligast stött förslagen på en&lt;br&gt;mera långtgående reformering av texterna för att göra dem mer&lt;br&gt;lättillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskonferensen: Medlemsstaterna kom överens om en relativt&lt;br&gt;omfattande förenkling av fördragen som innebär att ett stort antal artiklar&lt;br&gt;och text i artiklar tas bort på grund av att de inte längre är aktuella.&lt;br&gt;Fördragstexterna kommer därför inte längre att belastas av ett antal&lt;br&gt;obsoleta artiklar och blir på så sätt mera tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under regeringskonferensen kom man även överens om att numrera&lt;br&gt;om artiklarna i både Unionsfördraget och EG-fördraget. Denna åtgärd&lt;br&gt;bidrar till att göra texterna mer tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna lyckades däremot inte enas om en kodifiering eller&lt;br&gt;sammanslagning av fördragen till ett enda fördrag. Man kunde inte heller&lt;br&gt;enas om någon omstrukturering av fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förklarande rapport över förenklingsresultatet har också&lt;br&gt;färdigställts i syfte att underlätta förståelsen av de strykningar som görs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;texterna. Denna text, som inte har fördragsstatus, har publicerats i C-&lt;br&gt;delen av Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT nr 353,&lt;br&gt;20.11.1997 s.l).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenkling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av förenklingsarbetet kan 47 artiklar i EG-fördraget samt 2&lt;br&gt;respektive 18 artiklar i respektive Kol- och stål- och Euratomfördragen&lt;br&gt;helt tas bort på grund av att de är obsoleta. Därtill kommer att text också&lt;br&gt;kan strykas i ytterligare ett antal artiklar. Därutöver kan ett antal bilagor&lt;br&gt;och protokoll till fördragen upphävas eftersom de är obsoleta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de konkreta strykningarna i fördragstexterna kan hänvisas&lt;br&gt;till artiklarna 6-8 i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall särskilt noteras att de bestämmelser som reglerar EMU i stort&lt;br&gt;sett inte berörs av förenklingen trots att det även inom detta område finns&lt;br&gt;text som inte längre är aktuell. Detta förklaras främst av att det här rör sig&lt;br&gt;om en process som ännu inte är avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i artikel 7a, som reglerar upprättandet av den inre marknaden,&lt;br&gt;lämnas hänvisningen till den 31 december 1992 kvar trots att den&lt;br&gt;tidpunkten har passerats. Detta motiveras av årtalets historiska och&lt;br&gt;principiella betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I två fall har upphävandet av artiklar kompletterats med särskilda&lt;br&gt;förklaringar. Det gäller artikel 44 i EG-fördraget (gemensam förklaring&lt;br&gt;14) och övergångsbestämmelserna till Kol- och stålfördraget (gemensam&lt;br&gt;förklaring 40). Förklaringarna utgör ett ytterligare säkerställande av att&lt;br&gt;det nuvarande rättsläget inte påverkas av att bestämmelserna upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklingsarbetet innebär också att två primärrättsakter, nämligen&lt;br&gt;konventionen om vissa gemensamma institutioner för Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna från år 1957 och fördraget om upprättandet av ett&lt;br&gt;gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna från år 1965 (det s.k. Fusionsfördraget) kan upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som fortfarande är relevanta förs i stället över till&lt;br&gt;respektive gemenskapsfördrag samt kompletteras med artikel 9 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget. Inte heller här är avsikten att det nuvarande&lt;br&gt;rättsläget skall påverkas. Avsikten är i stället endast att försöka begränsa&lt;br&gt;antalet primärrättsakter samt att samla bestämmelserna där de närmast&lt;br&gt;hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier,&lt;br&gt;som utgör en bilaga till Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd&lt;br&gt;och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna, kommer&lt;br&gt;dock att förbli i kraft. I detta protokoll införs en artikel 23 som i dag finns&lt;br&gt;i protokoll nr 7 till EG-fördraget. På så sätt kan protokoll nr 7 upphävas&lt;br&gt;samtidigt som bestämmelserna om immunitet och privilegier finns&lt;br&gt;samlade i ett enda protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har framhållits är avsikten att förenklingen inte på något&lt;br&gt;sätt skall föra med sig att det rättsläge som gäller i dag ändras. Detta har&lt;br&gt;också varit utgångspunkten för arbetet. För att garantera och tydliggöra&lt;br&gt;detta finns en särskild artikel (10) i Amsterdamfördraget som anger att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den omständigheten att obsoleta artiklar i fördraget upphävs och utgår ur&lt;br&gt;fördraget inte påverkar de rättsliga verkningarna av bestämmelserna i&lt;br&gt;fördraget. En förklaring om artikel 10 (gemensam förklaring 51)&lt;br&gt;förtydligar dessutom förenklingens exakta räckvidd. Sekundärrättsakter,&lt;br&gt;dvs. förordningar och direktiv, som har antagits med någon nu aktuell&lt;br&gt;artikel som rättslig grund, förlorar inte sin rättsliga status utan fortsätter&lt;br&gt;naturligtvis att vara giltiga. Även det följer av artikel 10 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall också särskilt betonas att den omständigheten att vissa&lt;br&gt;artiklar nu tas bort i fördraget inte på något sätt är avsett att påverka&lt;br&gt;Sveriges anslutningsfördrag, vilket också framgår av artikel 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma sak gäller upphävandet av konventionen om vissa&lt;br&gt;gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna och&lt;br&gt;upphävandet av Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en&lt;br&gt;gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 11 i Amsterdamfördraget klargörs även EG-domstolens&lt;br&gt;behörighet såvitt avser de artiklar som reglerar förenklingsresultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omnumrering av Unions- och EG-fördragen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär också att artiklarna i såväl Unionsfördraget&lt;br&gt;som EG-fördraget numreras om. Detta framgår av artikel 12 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget. I bilagan till fördraget finns en tabell som anger de&lt;br&gt;gamla och nya artikelbeteckningama i Unionsfördraget och EG-&lt;br&gt;fördraget. Bilagan utgör en integrerad del av fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärden att numrera om artiklarna får ses mot bakgrund av dels att ett&lt;br&gt;stort antal artiklar upphävs som en följd av förenklingen, dels att ett stort&lt;br&gt;antal nya artiklar tillkommer i fördragen som ett resultat av&lt;br&gt;regeringskonferensen. Som ett par remissinstanser har pekat på kan&lt;br&gt;omnumreringen föra med sig vissa praktiska problem vid tillämpningen.&lt;br&gt;Dessa problem är emellertid närmast av övergångskaraktär och bör utan&lt;br&gt;större svårigheter kunna bemästras. Innehållet påverkas inte i något&lt;br&gt;avseende. En löpande numrering, utan användning av långa&lt;br&gt;bokstavsserier m.m., måste på sikt underlätta både tillämpningen och&lt;br&gt;överskådligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med en konsolidering i stället för en kodifiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige var en av de medlemsstater som stödde förslagen på en mer&lt;br&gt;omfattande reformering av texterna i syfte att främja tillgängligheten.&lt;br&gt;Som förut har redovisats kunde dock medlemsstaterna inte enas om en&lt;br&gt;kodifiering, dvs. ett rättsligt bindande beslut om en sammanslagning av&lt;br&gt;fördragen till ett enda fördrag. Resultatet av regeringskonferensen när det&lt;br&gt;gäller denna fråga kan därför naturligtvis uppfattas som&lt;br&gt;otillfredsställande. Samtidigt finns det anledning att se positivt på det&lt;br&gt;faktum att medlemsstaterna ägnade så mycket tid åt att göra en grundlig&lt;br&gt;genomgång av fördragstexterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för en kodifiering har en konsolidering av Unions- och EG-&lt;br&gt;fördragen gjorts. Konsolideringen innebär att artiklarna har fogats&lt;br&gt;samman till en enhet för vart och ett av fördragen där hänsyn har tagits&lt;br&gt;till såväl de ändringar och tillägg till fördragen som Amsterdamfördraget&lt;br&gt;innebär, som förenklingen och omnumreringen. De konsoliderade&lt;br&gt;texterna har fogats till slutakten i informativt syfte. Syftet med denna&lt;br&gt;åtgärd är naturligtvis att förbättra tillgängligheten av de grundläggande&lt;br&gt;fördragen. Den konsoliderade versionen av Unionsfördraget har&lt;br&gt;publicerats i EGT nr C 340/02, 10.11.97, s. 145. Den konsoliderade&lt;br&gt;versionen av EG-fördraget har publicerats i EGT nr C 340/03, 10.11.97,&lt;br&gt;s. 173. De båda versionerna finns som bilaga 10 och 11 till propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas ambition är också att fortsätta arbetet med att göra&lt;br&gt;de grundläggande fördragen mera tillgängliga. I en gemensam förklaring&lt;br&gt;(42) förbinder sig medlemsstaterna att, med det arbete som nu har utförts&lt;br&gt;som grund, fortsätta försöken att utarbeta en enhetlig text, bestående av&lt;br&gt;samtliga relevanta fördrag, inklusive Unionsfördraget. Även detta har i&lt;br&gt;den gemensamma förklaringen benämnts konsolidering. Slutresultatet av&lt;br&gt;arbetet skall publiceras i informativt syfte under rådets&lt;br&gt;generalsekreterares ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg,&lt;br&gt;Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,&lt;br&gt;von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Statsrådet Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med&lt;br&gt;anledning av Sveriges anslutning till Europeiska&lt;br&gt;unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av&lt;br&gt;Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fördraget den 18 april 1951 om upprättandet av Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Konventionen den 25 mars&lt;br&gt;1957 om vissa gemensamma&lt;br&gt;institutioner för Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionen den 13&lt;br&gt;november 1962 om ändring av&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen i syfte att göra den särskilda&lt;br&gt;ordningen för associering av&lt;br&gt;utomeuropeiska länder och&lt;br&gt;territorier som behandlas i fjärde&lt;br&gt;delen av detta fördrag tillämplig&lt;br&gt;med avseende på Nederländska&lt;br&gt;Antillerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Fördraget den 8 april 1965&lt;br&gt;om upprättandet av ett gemensamt&lt;br&gt;råd och en gemensam kommission&lt;br&gt;för Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Fördraget den 22 april 1970&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionen den 13&lt;br&gt;november 1962 om ändring av&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen i syfte att göra den särskilda&lt;br&gt;ordningen för associering av&lt;br&gt;utomeuropeiska länder och&lt;br&gt;territorier som behandlas i fjärde&lt;br&gt;delen av detta fördrag tillämplig&lt;br&gt;med avseende på Nederländska&lt;br&gt;Antillerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Protokollet den 8 april 1965&lt;br&gt;om Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;immunitet och privilegier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Fördraget den 22 april 1970&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring av vissa budget-&lt;br&gt;bestämmelser i fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av ett gemensamt råd&lt;br&gt;och en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Fördraget den 22 januari 1972&lt;br&gt;om Konungariket Danmarks,&lt;br&gt;Irlands, Konungariket Norges och&lt;br&gt;Förenade konungariket Storbritan-&lt;br&gt;nien och Nordirlands anslutning till&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen och Europeiska atomenergi-&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 22&lt;br&gt;januari 1972 om Konungariket&lt;br&gt;Danmarks, Irlands, Konungariket&lt;br&gt;Norges och Förenad konungariket&lt;br&gt;Storbritannien och Nordirlands&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Fördraget den 10 juli 1975&lt;br&gt;om ändring av vissa bestämmelser i&lt;br&gt;protokollet om Europeiska&lt;br&gt;investeringsbankens stadga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Fördraget den 22 juli 1975&lt;br&gt;om ändring av vissa finansiella&lt;br&gt;bestämmelser i fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av ett gemensamt råd&lt;br&gt;och en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Akten den 20 september&lt;br&gt;1976 om allmänna direkta val av&lt;br&gt;företrädare i församlingen (Europa-&lt;br&gt;parlamentet) samt beslutet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas råd av&lt;br&gt;den 1 februari 1993 om ändring av&lt;br&gt;nämnda akt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Fördraget den 28 maj 1979&lt;br&gt;om Hellenska republikens anslut-&lt;br&gt;ning till Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen och Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 24 maj&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring av vissa budget- Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;bestämmelser i fördragen om Bilaga 1&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av ett gemensamt råd&lt;br&gt;och en gemensam kommission för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Fördraget den 22 januari 1972&lt;br&gt;om Konungariket Danmarks,&lt;br&gt;Irlands, Konungariket Norges och&lt;br&gt;Förenade konungariket Storbritan-&lt;br&gt;nien och Nordirlands anslutning till&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen och Europeiska atomenergi-&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 22&lt;br&gt;januari 1972 om Konungariket&lt;br&gt;Danmarks, Irlands, Konungariket&lt;br&gt;Norges och Förenad konungariket&lt;br&gt;Storbritannien och Nordirlands&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Fördraget den 10 juli 1975 om&lt;br&gt;ändring av vissa bestämmelser i&lt;br&gt;protokollet om Europeiska&lt;br&gt;investeringsbankens stadga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Fördraget den 22 juli 1975&lt;br&gt;om ändring av vissa finansiella&lt;br&gt;bestämmelser i fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna och i fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av ett gemensamt råd&lt;br&gt;och en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Akten den 20 september&lt;br&gt;1976 om allmänna direkta val av&lt;br&gt;företrädare i församlingen (Europa-&lt;br&gt;parlamentet) samt beslutet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas råd av&lt;br&gt;den 1 februari 1993 om ändring av&lt;br&gt;nämnda akt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Fördraget den 28 maj 1979&lt;br&gt;om Hellenska republikens anslut-&lt;br&gt;ning till Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen och Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 24 maj&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1979 om Hellenska republikens&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Fördraget den 13 mars 1984&lt;br&gt;om ändring av fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna i fråga om Grön-&lt;br&gt;land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. Fördraget den 12 juni 1985&lt;br&gt;om Konungariket Spaniens och&lt;br&gt;Portugisiska republikens anslutning&lt;br&gt;till Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen och Europeiska atomenergi-&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 11 juni&lt;br&gt;1985 om Konungariket Spaniens&lt;br&gt;och Portugisiska republikens&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. Europeiska enhetsakten den&lt;br&gt;17 och 28 februari 1986&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;Fördraget den 7 februari&lt;br&gt;1992 om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Fördraget den 24 juni 1994&lt;br&gt;om Konungariket Norges, Repub-&lt;br&gt;liken Österrikes, Republiken Fin-&lt;br&gt;lands och Konungariket Sveriges&lt;br&gt;anslutning till Europeiska unionen i&lt;br&gt;samtliga fall med tillhörande&lt;br&gt;bilagor och protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1979 om Hellenska republikens Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och Bilaga 1&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Fördraget den 13 mars 1984&lt;br&gt;om ändring av fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna i fråga om Grön-&lt;br&gt;land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Fördraget den 12 juni 1985&lt;br&gt;om Konungariket Spaniens och&lt;br&gt;Portugisiska republikens anslutning&lt;br&gt;till Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen och Europeiska atomenergi-&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas råd av den 11 juni&lt;br&gt;1985 om Konungariket Spaniens&lt;br&gt;och Portugisiska republikens&lt;br&gt;anslutning till Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Europeiska enhetsakten den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 och 28 februari 1986&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;Fördraget den 7 februari&lt;br&gt;1992 om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Fördraget den 24 juni 1994&lt;br&gt;om Konungariket Norges, Repub-&lt;br&gt;liken Österrikes, Republiken Fin-&lt;br&gt;lands och Konungariket Sveriges&lt;br&gt;anslutning till Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Amsterdamfördraget den 2&lt;br&gt;oktober 1997 om ändring av&lt;br&gt;fördraget om Europeiska unionen,&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna och&lt;br&gt;vissa akter som hör samman med&lt;br&gt;dem, med förklaring av Sverige&lt;br&gt;enligt artikel K 7.2 och artikel K&lt;br&gt;7.3 b i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen, i samtliga fall med&lt;br&gt;tillhörande bilagor och protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över promemorian Amsterdamfördraget EU:s&lt;br&gt;regeringskonferens 1996-1997 (Ds 1997:64) avgetts av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän&lt;br&gt;Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg&lt;br&gt;Justitiekanslem&lt;br&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen&lt;br&gt;Kommerskollegium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets materielverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överstyrelsen för civil beredskap&lt;br&gt;Räddningsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;br&gt;Handikappombudsmannen&lt;br&gt;Handikappinstitutet&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån&lt;br&gt;Riksrevisionsverket&lt;br&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Stockholms universitet&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Uppsala universitet&lt;br&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen&lt;br&gt;vid Lunds universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens veterinärmedicinska&lt;br&gt;anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens livsmedelsverk&lt;br&gt;Sametinget&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;Arbetsdomstolen&lt;br&gt;Jämställdhetsombudsmannen&lt;br&gt;Diskrimineringsombudsmannen&lt;br&gt;Utlänningsnämnden&lt;br&gt;Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för ackreditering och&lt;br&gt;teknisk kontroll - SWEDAC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen&lt;br&gt;Konsumentverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans församlings-&lt;br&gt;nämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Röda Korset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Pensionärers Riks-&lt;br&gt;förbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet&lt;br&gt;Landstingsförbundet&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund&lt;br&gt;Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgarrättsrörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Journalistförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tidningsutgivare-&lt;br&gt;föreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amnesty International Svenska&lt;br&gt;sektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kristdemokratiska Ungdoms-&lt;br&gt;förbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kristdemokratiska Kvinno-&lt;br&gt;förbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksorganisationen Center-&lt;br&gt;kvinnorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms Handelskammare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Frikyrkosamråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska&lt;br&gt;kvinnoförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges socialdemokratiska&lt;br&gt;ungdomsförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synskadades Riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ung Vänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har dessutom kommit in från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fackliga EU-kritiker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkkampanjen Sverige ut ur EU&lt;br&gt;Riksförbundet för sexuellt likaberättigande&lt;br&gt;Sveriges Kristna råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-kritiska rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab, Stockholm 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1997/98:58&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 55834, Stockholm 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INNEHÅLLSFÖRTECKNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGOR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Amsterdamfördraget...................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första delen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materiella ändringar...................................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 (Unionsfördraget).......................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 (EG-fördraget)............................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 (Kol- och stål fördraget)............................................106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 (Euratomfördraget)...................................................112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 (Akten om allmänna direkta val av företrädare i&lt;br&gt;Europaparlamentet)...................................................118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra delen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenkling................................................................................121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 (EG-fördraget)..........................................................122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 (Kol- och stål fördraget)............................................144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 (Euratomfördraget)...................................................151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 (Gemensamma bestämmelser).................................158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10 (Gemensamma bestämmelser)...............................160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11 (Gemensamma bestämmelser)...............................161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje delen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna och avslutande bestämmelser..................................163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12.................................................................................164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13.................................................................................164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14.................................................................................165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15.................................................................................165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelsetabeller som avses i artikel 12 i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget................................................................171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Protokollen..............................................................................189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A Protokoll som fogas till Unionsfördraget.......................191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Protokoll om artikel J 7 i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen......................................................................192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll som fogas till Unionsfördraget och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-fördraget..................................................................193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Protokoll om införlivande av Schengenregelverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom Europeiska unionens ramar..............................194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Protokoll om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen på Förenade kungariket och Irland......201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Protokoll om Förenade kungarikets och Irlands&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställning.....................................................................204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Protokoll om Danmarks ställning.............................208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C Protokoll som fogas till EG-fördraget...........................213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Protokoll om asyl för medborgare i Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unionens medlemsstater............................................214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;proportionalitetsprincipema......................................217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Protokoll om medlemsstaternas yttre förbindelser i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om passage av yttre gränser.............................223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Protokoll om systemet för radio och TV i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänhetens tjänst i medlemsstaterna......................224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Protokoll om djurskydd och djurens välfärd............225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll som fogas till Unionsfördraget, EG-fördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kol- och stålfördraget och Euratomfördraget...............227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Protokoll om institutionerna inför en utvidgning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen..................................................228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Protokoll om lokalisering av säten för Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemenskapernas institutioner och vissa av deras&lt;br&gt;organ och enheter samt för Europol..........................230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Protokoll om de nationella parlamentens roll i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen..................................................232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Slutakten med bifogade förklaringar.....................................235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma förklaringar......................................................251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om avskaffande av dödsstraffet......................252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om ökat samarbete mellan Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unionen och Västeuropeiska unionen...............................253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om Västeuropeiska unionen............................254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artiklarna J 14 och K 10 i Fördraget om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen..........................................................265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel J 15 i Fördraget om Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unionen.............................................................................266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om inrättande av en enhet för politisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planering och tidig förvarning..........................................267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel K 2 i Fördraget om Europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unionen.............................................................................269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel K 3 e i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen.............................................................................270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel K 6.2 i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen.............................................................................271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel K 7 i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen.............................................................................272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om kyrkors och konfessionslösa&lt;br&gt;organisationers ställning...................................................273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om miljökonsekvensbedömningar..................274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 7d i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen..................................................275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om att upphäva artikel 44 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen........................276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om bevarande av den skydds- och säkerhets-&lt;br&gt;nivå som tillhandahålls av Schengenregelverket..............277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 73j .2 b i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen.......................278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 73k i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 73k.3 a i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen.......................280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 731.1 i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 73m i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 73o i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om personer med funktionshinder..................284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om de stödåtgärder som avses i artikel 109r&lt;br&gt;i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen.....................................................................285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 109r i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 118 i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 118.2 i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 118b.2 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen.......................289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 119.4 i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om idrott..........................................................291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om öregioner...................................................292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om rådets beslut av den 13 juli 1987..............293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om kommissionens organisation och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funktion.............................................................................294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaring om artikel 188c.3 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen........................295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 Förklaring om iakttagande av tidsfrister enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medbeslutandeförfarandet.................................................296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 &amp;nbsp;Förklaring om artikel 191 a. 1 i Fördraget om upprättandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av Europeiska gemenskapen.............................................297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 Förklaring om utomeuropeiska länder och territorier.......298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 Förklaring om offentligrättsliga kreditinstitut i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland...........................................................................299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 &amp;nbsp;Förklaring om frivilligt arbete..........................................300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 Förklaring om gemenskapslagstiftningens redaktionella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitet..............................................................................301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 Förklaring rörande förfarandet för Europeiska kol- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stålgemenskapens ingående av internationella avtal........302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 &amp;nbsp;Förklaring om bestämmelserna om insyn, tillgång till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingar och kamp mot bedrägerier..............................303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 Förklaring om konsolidering av fördragen.......................304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 Förklaring om protokollet om tillämpning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema...............305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 Förklaring om artikel 2 i protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar...306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 Förklaring om artikel 4 i protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar...307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 Förklaring om artikel 5 i protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar...308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 Förklaring om artikel 6 i protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar...309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 Förklaring om protokollet om asyl för medborgare i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionens medlemsstater.................................310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 Förklaring om enda artikeln punkt d i protokollet om asyl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater.....311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 Förklaring om protokollet om institutionerna inför en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvidgning av Europeiska unionen...................................312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 &amp;nbsp;Förklaring om artikel 10 i Amsterdamfördraget...............313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ensidiga förklaringar..............................................................315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förklaring av Österrike och Luxemburg om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditinstitut........................................................................316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förklaring av Danmark om artikel K 14 i Fördraget om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen.............................................................317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förklaring av Tyskland, Österrike och Belgien om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;subsidiaritet.........................................................................318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förklaring av Irland om artikel 3 i protokollet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungarikets och Irlands ställning.........................319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förklaring av Belgien om protokollet om asyl för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgare i Europeiska unionens medlemsstater.............320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Förklaring av Belgien, Frankrike och Italien om proto-&lt;br&gt;kollet om institutionerna inför en utvidgning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen.............................................................321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Förklaring av Frankrike om situationen i de utom-&lt;br&gt;europeiska departementen mot bakgrund av protokollet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska&lt;br&gt;unionens ramar....................................................................322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Förklaring av Grekland om förklaringen om kyrkors och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konfessionslösa organisationers ställning...........................323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, beslutsfattande med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet skall tillämpas.........................................................325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, den s.k. medbeslutandeproceduren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt artikel 189b i EG-fördraget skall tillämpas.................327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;skall höras...............................................................................329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de artiklar enligt vilka, till följd av&lt;br&gt;Amsterdamfördraget, Regionkommittén skall höras.............331&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsoliderad version av Unionsfördraget.............................333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsoliderad version av EG-fördraget..................................381&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMSTERDAMFÖRDRAGET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM&lt;br&gt;EUROPEISKA UNIONEN, FÖRDRAGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNA&lt;br&gt;OCH VISSA AKTER SOM HÖR SAMMAN MED DEM&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DEN KOMMISSION SOM ENLIGT ARTIKEL 14 I IRLANDS FÖRFATTNING HAR RÄTT ATT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTÖVA IRLANDS PRESIDENTS BEFOGENHETER OCH ATT UTFÖRA DENNES UPPGIFTER,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REPUBLIKEN ÖSTERRIKES PRESIDENT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN&lt;br&gt;OCH NORDIRLAND,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR BESLUTAT att ändra Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;och har för detta ändamål som sina befullmäktigade utsett:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erik Derycke,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Niels Helveg Petersen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dr. Klaus Kinkel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbundsutrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt ställföreträdande förbundskansler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Theodoros Pangalos,&lt;br&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juan Abel Matutes,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hubert Védrine,&lt;br&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;DEN KOMMISSION SOM ENLIGT ARTIKEL 14 I IRLANDS FÖRFATTNING HAR RÄTT ATT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTÖVA IRLANDS PRESIDENTS BEFOGENHETER OCH ATT UTFÖRA DENNES UPPGIFTER,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Raphael P. Burke,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lamberto Dini,&lt;br&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jacques F. Poos,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vice premiärminister,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesminister samt minister för utrikeshandel och biståndsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hans Van Mierlo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vice premiärminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REPUBLIKEN ÖSTERRIKES PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wolfgang Schiissel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbundsutrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och vicekansler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jaime Gama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Tarja Halonen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrikesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OCH NORDIRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Douglas Henderson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträdande utrikes-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och samväldesminister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM FÖLJANDE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FÖRSTA DELEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MATERIELLA ÄNDRINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om Europeiska unionen skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter det tredje stycket i ingressen skall följande stycke införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“SOM BEKRAFTAR den vikt som de fäster vid de grundläggande sociala rättigheterna såsom&lt;br&gt;dessa fastställs i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961,&lt;br&gt;och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter,&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det befintliga sjunde stycket i ingressen skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;SOM ÄR BESLUTNA att med beaktande av principen om en hållbar utveckling och inom ramen&lt;br&gt;för en förverkligad inre marknad, en ökad sammanhållning och ett förbättrat miljöskydd främja&lt;br&gt;ekonomiska och sociala framsteg för sina folk samt att genomföra en politik som säkerställer att&lt;br&gt;framsteg i fråga om ekonomisk integration åtföljs av motsvarande framsteg på andra områden.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De befintliga nionde och tionde styckena i ingressen skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;SOM HAR FÖRESATT SIG att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, vilken&lt;br&gt;omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel J 7 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den&lt;br&gt;europeiska identiteten och självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa&lt;br&gt;och övriga delar av världen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HAR FÖRESATT SIG att underlätta fri rörlighet för personer, samtidigt som säkerheten och&lt;br&gt;tryggheten för deras folk säkerställs, genom att upprätta ett område med frihet, säkerhet och&lt;br&gt;rättvisa, i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag,”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I artikel A skall andra stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan&lt;br&gt;de europeiska folken, där besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Artikel B skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel B&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionen skall ha som mål att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja ekonomiska och sociala framsteg och en hög sysselsättningsnivå och att uppnå en väl&lt;br&gt;avvägd och hållbar utveckling, särskilt genom att skapa ett område utan inre gränser, genom&lt;br&gt;att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och genom att upprätta en&lt;br&gt;ekonomisk och monetär union som på sikt skall omfatta en gemensam valuta i&lt;br&gt;överensstämmelse med bestämmelserna i detta fördrag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt genom att genomföra en gemensam&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam&lt;br&gt;försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i artikel J 7 skulle kunna leda till ett&lt;br&gt;gemensamt försvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;stärka skyddet av medlemsstaternas medborgares rättigheter och intressen genom att införa&lt;br&gt;ett unionsmedborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria&lt;br&gt;rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende&lt;br&gt;kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring och förebyggande och bekämpande av&lt;br&gt;brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullt ut upprätthålla gemenskapens regelverk och bygga ut det samt att därvid överväga i&lt;br&gt;vilken utsträckning den politik och de samarbetsformer som införs genom detta fördrag kan&lt;br&gt;behöva revideras för att säkerställa effektiviteten hos gemenskapens mekanismer och&lt;br&gt;institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionens mål skall uppnås i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och i överensstämmelse&lt;br&gt;med de villkor och den tidsplan som fastställs i fördraget samt med beaktande av&lt;br&gt;subsidiaritetsprincipen, såsom denna definieras i artikel 3b i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I artikel C skall andra stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Unionen skall särskilt säkerställa att den genomgående handlar samstämmigt i relationerna med&lt;br&gt;omvärlden inom ramen för sin utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomiska politik och&lt;br&gt;biståndspolitik. Rådet och kommissionen skall ansvara för sådan samstämmighet och samarbeta i&lt;br&gt;detta syfte. De skall var och en inom ramen för sina befogenheter svara för att denna politik&lt;br&gt;genomförs.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Artikel E skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel E&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten skall utöva sina&lt;br&gt;befogenheter på de villkor och för de syften som har fastställts dels genom bestämmelserna i&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i senare fördrag och rättsakter om&lt;br&gt;ändring eller komplettering av dessa fördrag och dels genom de övriga bestämmelserna i det här&lt;br&gt;fördraget.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Artikel F skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är&lt;br&gt;gemensamma för medlemsstaterna.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande punkt 3 skall betecknas punkt 4 och en ny punkt 3 skall införas med följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Unionen skall respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Följande artikel skall införas i slutet av avdelning I:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Artikel F 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet, som skall sammanträda på statschefs- eller regeringschefsnivå, får på förslag från en&lt;br&gt;tredjedel av medlemsstaterna eller från kommissionen och efter Europaparlamentets samtycke,&lt;br&gt;samt efter att ha uppmanat den ifrågavarande medlemsstatens regering att framföra sina&lt;br&gt;synpunkter, enhälligt slå fast att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som&lt;br&gt;anges i artikel F.l.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När detta har fastslagits får rådet, som skall fatta beslut med kvalificerad majoritet, besluta&lt;br&gt;om att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd&lt;br&gt;av tillämpningen av detta fördrag, inbegripet rösträtten i rådet för företrädaren för den&lt;br&gt;medlemsstatens regering. Rådet skall därvid beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt&lt;br&gt;upphävande kan få för fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt detta fördrag skall under alla omständigheter&lt;br&gt;fortsätta att vara bindande för den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som&lt;br&gt;har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av denna artikel skall rådet fatta beslut utan att beakta rösten från&lt;br&gt;företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Att personligen närvarande eller&lt;br&gt;företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut som avses i punkt 1 antas.&lt;br&gt;En kvalificerad majoritet skall anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda&lt;br&gt;röster som den som anges i artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 2 tillfälligt inté får utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av denna artikel skall Europaparlamentet fatta beslut med två tredjedelar&lt;br&gt;av de avgivna rösterna, vilka skall representera en majoritet av dess ledamöter.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Avdelning V skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Avdelning V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Unionen skall fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som&lt;br&gt;omfattar alla områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall ha som mål att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen, oavhängighet och integritet&lt;br&gt;i överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på alla sätt stärka unionens säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevara freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med grundsatserna i&lt;br&gt;Förenta nationernas stadga samt i enlighet med principerna i Helsingforsavtalets slutakt och&lt;br&gt;målen i Parisstadgan, inbegripet de som gäller yttre gränser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja det internationella samarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i&lt;br&gt;en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall arbeta tillsammans för att förstärka och utveckla sin ömsesidiga politiska&lt;br&gt;solidaritet. De skall avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska&lt;br&gt;dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall säkerställa att dessa principer följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionen skall sträva efter att förverkliga de mål som anges i artikel J 1 genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta om gemensamma strategier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta om gemensamma åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anta gemensamma ståndpunkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stärka det systematiska samarbetet mellan medlemsstaterna om deras politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska rådet skall bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den&lt;br&gt;gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive för frågor som har försvarsmässiga&lt;br&gt;konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska rådet skall besluta om gemensamma strategier som skall genomföras av unionen&lt;br&gt;på områden där medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de gemensamma strategierna skall anges dessas mål och varaktighet samt de medel som unionen&lt;br&gt;och medlemsstaterna skall ställa till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall fatta de beslut som behövs för att fastställa och genomföra den gemensamma&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitiken på grundval av de allmänna riktlinjer som Europeiska rådet har&lt;br&gt;antagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall rekommendera Europeiska rådet gemensamma strategier och genomföra dessa, särskilt&lt;br&gt;genom att besluta om gemensamma åtgärder och anta gemensamma ståndpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i unionens handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall besluta om gemensamma åtgärder. De gemensamma åtgärderna skall avse&lt;br&gt;specifika situationer där operativa insatser från unionens sida anses nödvändiga. De skall ange mål,&lt;br&gt;omfattning, de medel som skall ställas till unionens förfogande, vid behov varaktighet, samt på&lt;br&gt;vilka villkor de skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förhållandena ändras på ett sätt som är av väsentlig betydelse för en fråga som är&lt;br&gt;föremål för en gemensam åtgärd, skall rådet se över principerna och målen för åtgärden och fatta&lt;br&gt;de nödvändiga besluten. Så länge rådet inte har fattat beslut skall den gemensamma åtgärden bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemensamma åtgärder skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid deras&lt;br&gt;ställningstaganden och handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får anmoda kommissionen att förelägga rådet lämpliga förslag i frågor som rör den&lt;br&gt;gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att säkerställa genomförandet av en gemensam&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Information skall lämnas om varje nationellt ställningstagande eller nationell åtgärd som&lt;br&gt;planeras inom ramen för en gemensam åtgärd; informationen skall lämnas i så god tid att&lt;br&gt;föregående samråd kan ske inom rådet om det behövs. Skyldigheten att lämna förhandsinformation&lt;br&gt;skall inte gälla åtgärder som endast innebär att beslut av rådet förs över till nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förändringar i situationen gör det absolut nödvändigt och i brist på beslut av rådet får&lt;br&gt;medlemsstaterna - med beaktande av de allmänna målen för den gemensamma åtgärden - vidta de&lt;br&gt;brådskande åtgärder som behövs. De berörda medlemsstaterna skall genast underrätta rådet om&lt;br&gt;sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om genomförandet av en gemensam åtgärd medför allvarliga svårigheter för en&lt;br&gt;medlemsstat, skall denna lägga fram saken för rådet som skall överväga frågan och söka lämpliga&lt;br&gt;lösningar. Sådana lösningar får inte strida mot målen för den gemensamma åtgärden eller minska&lt;br&gt;dennas effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall anta gemensamma ståndpunkter. Dessa skall ange unionens inställning till en särskild&lt;br&gt;fråga av geografisk eller tematisk karaktär. Medlemsstaterna skall se till att deras nationella politik&lt;br&gt;överensstämmer med de gemensamma ståndpunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall informera och samråda med varandra inom rådet om alla utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiska frågor av allmänt intresse för att säkerställa att unionens inflytande utövas så&lt;br&gt;effektivt som möjligt genom ett konvergent uppträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 7&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som gäller&lt;br&gt;unionens säkerhet, inklusive den gradvisa utformningen i enlighet med andra stycket av en&lt;br&gt;gemensam försvarspolitik som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, om Europeiska rådet&lt;br&gt;beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant&lt;br&gt;beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västeuropeiska unionen (VEU) är en integrerad del av unionens utveckling som ger unionen&lt;br&gt;tillgång till operativ kapacitet, särskilt såvitt avser punkt 2. Den stöder unionen när det gäller att i&lt;br&gt;enlighet med denna artikel utforma de aspekter på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken&lt;br&gt;som har försvarsmässiga konsekvenser. Unionen skall i enlighet med detta främja närmare&lt;br&gt;institutionella förbindelser med VEU inför möjligheten av VEU:s införlivande med unionen, om&lt;br&gt;Europeiska rådet beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att&lt;br&gt;anta ett sådant beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa&lt;br&gt;medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och den skall respektera de förpliktelser som vissa&lt;br&gt;medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom&lt;br&gt;Atlantpaktsorganisationen (NATO), har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med den&lt;br&gt;gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den ramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik skall, på det sätt som medlemsstaterna&lt;br&gt;anser lämpligt, stödjas av samarbete mellan dem på krigsmaterielområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De frågor som avses i denna artikel skall omfatta humanitära insatser och räddningsinsatser,&lt;br&gt;fredsbevarande insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering inklusive fredsskapande&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen kommer att anlita VEU för att utarbeta och genomföra de av unionens beslut och&lt;br&gt;åtgärder som har försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådets behörighet att lägga fast riktlinjer i enlighet med artikel J 3 skall också gälla&lt;br&gt;såvitt avser VEU i de frågor där unionen anlitar VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När unionen anlitar VEU för att utarbeta och genomföra unionens beslut om de insatser som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i punkt 2, skall unionens alla medlemsstater ha rätt att delta fullt ut i de ifrågavarande insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall i samförstånd med VEU:s institutioner besluta om de praktiska arrangemang som är&lt;br&gt;nödvändiga för att göra det möjligt för alla medlemsstater som medverkar i dessa insatser att fullt&lt;br&gt;ut och på lika villkor delta i planering och beslutsfattande inom VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana beslut som har försvarsmässiga konsekvenser och som behandlas i denna punkt skall fattas&lt;br&gt;utan att det påverkar den politik och de förpliktelser som avses i punkt 1 tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra utvecklingen av ett närmare samarbete&lt;br&gt;mellan två eller flera medlemsstater på bilateral nivå inom ramen för VEU och Atlantpakten,&lt;br&gt;förutsatt att ett sådant samarbete inte strider mot eller hindrar det samarbete som föreskrivs i denna&lt;br&gt;avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. För att främja målen i denna artikel kommer bestämmelserna i denna artikel att ses över i&lt;br&gt;enlighet med artikel N.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförandelandet skall företräda unionen i frågor som omfattas av den gemensamma utrikes-&lt;br&gt;och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförandelandet skall ansvara för att beslut som fattas enligt denna avdelning genomförs; i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den egenskapen skall det därför i princip uttrycka unionens ståndpunkt inom internationella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisationer och vid internationella konferenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförandelandet skall biträdas av rådets generalsekreterare, som skall fungera som hög&lt;br&gt;representant när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall fullt ut medverka i de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandelandet skall när det gäller dessa uppgifter vid behov biträdas av den medlemsstat som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;står närmast i tur att utöva ordförandeskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får när det anser det nödvändigt utse en särskild representant som skall ha mandat för&lt;br&gt;särskilda politiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid&lt;br&gt;internationella konferenser. De skall där hävda de gemensamma ståndpunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte samtliga&lt;br&gt;medlemsstater deltar skall de deltagande medlemsstaterna hävda de gemensamma ståndpunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 och artikel J 4.3 skall de medlemsstater som&lt;br&gt;är företrädda inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte&lt;br&gt;samtliga medlemsstater deltar hålla de senare informerade om alla frågor som är av gemensamt&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstater som också är medlemmar av Förenta nationernas säkerhetsråd skall samråda med&lt;br&gt;varandra och hålla övriga medlemsstater fullt informerade. Medlemsstater som är permanenta&lt;br&gt;medlemmar av säkerhetsrådet skall då de fullgör sina uppgifter se till att unionens ståndpunkter&lt;br&gt;och intressen tillvaratas, dock utan att detta skall påverka deras ansvar enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;Förenta nationernas stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära myndigheter och kommissionens delegationer i tredje&lt;br&gt;land och vid internationella konferenser samt deras representationer vid internationella&lt;br&gt;organisationer skall samarbeta för att säkerställa att av rådet beslutade gemensamma ståndpunkter&lt;br&gt;och gemensamma åtgärder följs och genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De skall intensifiera samarbetet genom att utbyta information, göra gemensamma bedömningar och&lt;br&gt;bidra till att genomföra de bestämmelser som avses i artikel 8c i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandelandet skall höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande&lt;br&gt;valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och se till att&lt;br&gt;vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. Ordförandeskapet och kommissionen&lt;br&gt;skall regelbundet hålla Europaparlamentet informerat om utvecklingen av unionens utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet. En gång om året skall&lt;br&gt;Europaparlamentet hålla en debatt om de framsteg som har gjorts för att genomföra den&lt;br&gt;gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat eller kommissionen får hänskjuta frågor om den gemensamma utrikes-&lt;br&gt;och säkerhetspolitiken till rådet och lägga fram förslag för rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I sådana fall som kräver ett snabbt beslut skall ordförandelandet på eget initiativ eller på&lt;br&gt;begäran av kommissionen eller en medlemsstat kalla till ett extra rådssammanträde inom&lt;br&gt;fyrtioåtta timmar eller, i en nödsituation, inom kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut enligt denna avdelning fattas enhälligt av rådet. Att personligen närvarande eller&lt;br&gt;företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rådsmedlem som avstår från att rösta får motivera sitt avstående genom att avge en formell&lt;br&gt;förklaring enligt detta stycke. Om så sker skall rådsmedlemmen inte vara skyldig att tillämpa&lt;br&gt;beslutet men skall godta att beslutet är förpliktande för unionen. Den berörda medlemsstaten skall i&lt;br&gt;en anda av ömsesidig solidaritet avhålla sig från varje handling som skulle kunna strida mot eller&lt;br&gt;hindra en unionshandling på grundval av det beslutet, och de andra medlemsstaterna skall&lt;br&gt;respektera dess ståndpunkt. Om de rådsmedlemmar som på detta sätt motiverar sitt avstående&lt;br&gt;företräder mer än en tredjedel av rösterna, vägda i enlighet med artikel 148.2 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall beslutet inte fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med avvikelse från bestämmelserna i punkt 1 med kvalificerad majoritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta om gemensamma åtgärder, anta gemensamma ståndpunkter eller fatta andra beslut på&lt;br&gt;grundval av en gemensam strategi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta om genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en rådsmedlem förklarar att denne av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser&lt;br&gt;att motsätta sig antagandet av ett beslut som skall fattas med kvalificerad majoritet, skall&lt;br&gt;omröstning inte ske. Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till&lt;br&gt;Europeiska rådet för enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådsmedlemmarnas röster skall vägas i enlighet med artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster från minst 10 medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt skall inte tillämpas på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I procedurfrågor skall rådet fatta beslut med en majoritet av sina medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är nödvändigt att ingå ett avtal med en eller flera stater eller internationella organisationer&lt;br&gt;för att genomföra denna avdelning får rådet genom enhälligt beslut bemyndiga ordförandelandet,&lt;br&gt;som om det är lämpligt skall biträdas av kommissionen, att inleda förhandlingar i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana -avtal skall ingås av rådet genom enhälligt beslut efter rekommendation av&lt;br&gt;ordförandelandet. Ett avtal skall inte vara bindande för en medlemsstat vars företrädare i rådet&lt;br&gt;förklarar att medlemsstaten måste uppfylla vissa krav som följer av dess egna konstitutionella&lt;br&gt;förfaranden; de övriga rådsmedlemmarna kan enas om att avtalet skall gälla provisoriskt för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna artikel skall också gälla frågor som omfattas av avdelning VI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 151 i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen skall en politisk kommitté övervaka den internationella situationen på de områden&lt;br&gt;som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och bidra till att utforma&lt;br&gt;politiken genom att avge yttranden till rådet på begäran av detta eller på eget initiativ. Kommittén&lt;br&gt;skall också övervaka genomförandet av den beslutade politiken, dock utan att detta påverkar&lt;br&gt;ordförandelandets eller kommissionens befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets generalsekreterare, som är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken, skall biträda rådet i frågor som rör den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken, särskilt genom att medverka vid utformning, förberedelse och genomförande av&lt;br&gt;beslut i politiska frågor samt att, när det är lämpligt, på rådets vägnar och på ordförandelandets&lt;br&gt;begäran föra en politisk dialog med tredje part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 137, 138, 139-142, 146, 147, 150-153, 157-163, 191a och 217 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas på bestämmelserna om de områden som&lt;br&gt;avses i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av bestämmelserna om de områden som avses i&lt;br&gt;denna avdelning skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Driftsutgifterna för att genomföra de nämnda bestämmelserna skall också belasta Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas budget, bortsett från driftsutgifter i samband med operationer som har militära&lt;br&gt;eller försvarsmässiga konsekvenser och i fall då rådet enhälligt beslutar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utgifterna inte skall belasta Europeiska gemenskapernas budget skall de belasta&lt;br&gt;medlemsstaterna i enlighet med den på bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om&lt;br&gt;inte rådet enhälligt beslutar något annat. De medlemsstater, vilkas företrädare i rådet har avgett en&lt;br&gt;formell förklaring enligt artikel J 13.1 andra stycket är inte skyldiga att bidra till finansieringen av&lt;br&gt;utgifter i samband med operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det budgetförfarande som fastställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;br&gt;skall tillämpas på de utgifter som belastar Europeiska gemenskapernas budget.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Avdelning VI skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Avdelning VI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om polissamarbete och straffrättsligt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar Europeiska gemenskapens befogenheter skall unionens mål vara att ge&lt;br&gt;medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att&lt;br&gt;bland medlemsstaterna utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och&lt;br&gt;straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta mål skall uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet, vare sig denna är&lt;br&gt;organiserad eller ej, särskilt terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig narkotikahandel&lt;br&gt;och olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri, genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter och andra behöriga&lt;br&gt;myndigheter i medlemsstaterna, både direkt och genom Europeiska polisbyrån (Europol),&lt;br&gt;i enlighet med bestämmelserna i artiklarna K 2 och K 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;närmare samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i artiklarna K 3 a-K 3 d och K 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillnärmning, när det är nödvändigt, av straffrättsliga regler i medlemsstaterna i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel K 3 e.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De gemensamma insatserna på polissamarbetets område skall omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;operativt samarbete mellan de behöriga myndigheterna, inbegripet polisen, tullen och andra&lt;br&gt;specialiserade brottsbekämpande organ i medlemsstaterna för att förebygga, upptäcka och&lt;br&gt;utreda brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;insamling, lagring, bearbetning, analys och utbyte av relevant information, inbegripet&lt;br&gt;information som brottsbekämpande organ innehar, i synnerhet genom Europol, om rapporter&lt;br&gt;om tvivelaktiga ekonomiska transaktioner, under iakttagande av tillämpliga bestämmelser om&lt;br&gt;skydd av personuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samarbete och gemensamma initiativ när det gäller utbildning, utbyte av sambandsmän.&lt;br&gt;utstationering, användning av utrustning och kriminalteknisk forskning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;gemensam utvärdering av särskild utredningsteknik i samband med upptäckt av grova former&lt;br&gt;av organiserad brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Rådet skall främja samarbete genom Europol och skall särskilt, inom fem år från dagen för&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;göra det möjligt för Europol att underlätta och stödja förberedelse av samt att främja&lt;br&gt;samordning och utförande av särskilda utredningsinsatser från medlemsstaternas behöriga&lt;br&gt;myndigheters sida, inklusive operativa insatser av gemensamma grupper som omfattar&lt;br&gt;företrädare för Europol i en stödjande funktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om åtgärder som tillåter Europol att anmoda medlemsstaternas behöriga myndigheter&lt;br&gt;att genomföra och samordna sina utredningar i särskilda fall och att utveckla specialiserad&lt;br&gt;sakkunskap som kan ställas till medlemsstaternas förfogande för att biträda dem vid&lt;br&gt;utredning av fall av organiserad brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;främja sambandssystem mellan tjänstemän som handlägger förundersökning respektive åtal&lt;br&gt;och som är särskilt inriktade på att bekämpa organiserad brottslighet i nära samarbete med&lt;br&gt;Europol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;upprätta ett nätverk för forskning, dokumentation och statistik om gränsöverskridande&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma insatserna rörande straffrättsligt samarbete skall omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) underlättande och påskyndande av samarbete mellan behöriga ministerier och rättsliga eller&lt;br&gt;likvärdiga myndigheter i medlemsstaterna när det gäller rättsliga förfaranden och&lt;br&gt;verkställighet av beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;underlättande av utlämning mellan medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerställande av förenlighet mellan tillämpliga regier i medlemsstaterna, när detta är&lt;br&gt;nödvändigt för att förbättra samarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;förebyggande av behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler avseende brottsrekvisit och&lt;br&gt;påföljder på områdena organiserad brottslighet, terrorism och olaglig narkotikahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall bestämma de villkor och begränsningar enligt vilka de behöriga myndigheter som avses&lt;br&gt;i artiklarna K 2 och K 3 får verka på en annan medlemsstats territorium i samverkan och&lt;br&gt;samförstånd med den statens myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning&lt;br&gt;och skydda den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På de områden som avses i denna avdelning skall medlemsstaterna informera och samråda&lt;br&gt;med varandra inom rådet i syfte att samordna sitt handlande. För detta ändamål skall de upprätta&lt;br&gt;ett samarbete mellan de behöriga enheterna i sina förvaltningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall på lämpligt sätt och enligt den ordning som anges i denna avdelning vidta&lt;br&gt;åtgärder och främja samarbete som bidrar till att unionens mål uppnås. För detta ändamål får rådet&lt;br&gt;genom enhälligt beslut på initiativ av en medlemsstat eller kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anta gemensamma ståndpunkter som anger unionens inställning i en viss fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar.&lt;br&gt;Rambesluten skall vara bindande för medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall&lt;br&gt;uppnås men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och&lt;br&gt;tillvägagångssätt; de skall inte ha direkt effekt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fatta beslut för alla andra ändamål som stämmer överens med målen i denna avdelning, dock&lt;br&gt;med uteslutande av tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Dessa&lt;br&gt;beslut skall vara bindande och skall inte ha direkt effekt; rådet skall med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra dessa beslut på&lt;br&gt;unionsnivå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;d) upprätta konventioner som rådet skall rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med&lt;br&gt;deras konstitutionella bestämmelser. Medlemsstaterna skall påbörja tillämpliga förfaranden&lt;br&gt;inom den tid som rådet fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat anges i konventionerna skall dessa, så snart de har antagits av åtminstone&lt;br&gt;hälften av medlemsstaterna, träda i kraft för dessa medlemsstater. Åtgärder för att&lt;br&gt;genomföra konventionerna skall beslutas inom rådet med en majoritet av två tredjedelar av&lt;br&gt;de fördragsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När rådet skall besluta med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt&lt;br&gt;artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varvid åtminstone 62 röster&lt;br&gt;från minst 10 medlemmar skall krävas för beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I procedurfrågor skall rådet besluta med en majoritet av sina medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att i enlighet med de villkor som&lt;br&gt;anges i denna artikel meddela förhandsavgöranden om giltighet och tolkning av rambeslut och&lt;br&gt;beslut, om tolkning av konventioner som upprättas enligt denna avdelning och om giltighet och&lt;br&gt;tolkning av åtgärderna för att genomföra dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat skall ha möjlighet att genom en förklaring som avges vid tidpunkten för&lt;br&gt;Amsterdamfördragets undertecknande eller när som helst därefter godta domstolens behörighet att&lt;br&gt;meddela förhandsavgöranden enligt punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 2 skall ange antingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att en domstol i den medlemsstaten, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel&lt;br&gt;enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett&lt;br&gt;förhandsavgörande om en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid den&lt;br&gt;förstnämnda domstolen om giltighet eller tolkning av en rättsakt som avses i punkt 1, om&lt;br&gt;den förstnämnda domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att en domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett&lt;br&gt;förhandsavgörande i en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid den&lt;br&gt;förstnämnda domstolen om giltighet eller tolkning av en rättsakt som avses i punkt 1, om&lt;br&gt;den förstnämnda domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat skall, vare sig den har avgivit en förklaring enligt punkt 2 eller inte, ha&lt;br&gt;rätt att till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter i mål som uppkommer&lt;br&gt;enligt punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen skall inte vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser&lt;br&gt;som polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat eller av medlemsstaternas&lt;br&gt;utövning av sitt ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen skall vara behörig att granska lagenligheten av rambeslut och andra beslut när en&lt;br&gt;medlemsstat eller kommissionen väcker talan rörande bristande behörighet, åsidosättande av&lt;br&gt;väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess&lt;br&gt;tillämpning eller rörande maktmissbruk. Talan som avses i denna punkt skall väckas inom två&lt;br&gt;månader från den dag då åtgärden offentliggjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan medlemsstaterna om tolkning&lt;br&gt;eller tillämpning av rättsakter som har antagits enligt artikel K 6.2, om rådet inte kan avgöra&lt;br&gt;tvisten inom sex månader efter det att den hänsköts till rådet av en av dess medlemmar. Domstolen&lt;br&gt;skall även vara behörig att döma i tvister mellan medlemsstaterna och kommissionen om tolkning&lt;br&gt;eller tillämpning av konventioner som har upprättats enligt artikel K 6.2 d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En samordningskommitté som består av högre tjänstemän skall inrättas. Utöver sin&lt;br&gt;samordningsfunktion skall kommittén ha till uppgift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avge yttranden till rådet, antingen på rådets begäran eller på eget initiativ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;utan att det påverkar tillämpningen av artikel 151 i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, bidra till att förbereda rådets överläggningar inom de områden som avses i&lt;br&gt;artikel K 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom de områden som avses i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall inom internationella organisationer och vid internationella konferenser&lt;br&gt;företräda de gemensamma ståndpunkter som har antagits enligt bestämmelserna i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna J 8 och J 9 skall i förekommande fall tillämpas på frågor som omfattas av denna&lt;br&gt;avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana avtal som avses i artikel J 14 får omfatta frågor som omfattas av denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådet skall höra Europaparlamentet innan det beslutar om en sådan åtgärd som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i artikel K 6.2 b, K 6.2 c och K 6.2 d. Europaparlamentet skall avge sitt yttrande inom en tidsfrist&lt;br&gt;som rådet får bestämma och som inte får vara kortare än tre månader. Om inget yttrande har&lt;br&gt;avgivits inom denna tid får rådet fatta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförandelandet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om&lt;br&gt;överläggningar på de områden som omfattas av denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall varje år hålla en debatt om de framsteg som har gjorts inom de områden&lt;br&gt;som avses i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstater som har för avsikt att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan, i&lt;br&gt;enlighet med artiklarna K 15 och K 16, bemyndigas att använda de institutioner, förfaranden och&lt;br&gt;mekanismer som föreskrivs i fördragen, förutsatt att det föreslagna samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;respekterar Europeiska gemenskapens befogenheter och de mål som uppställs i denna&lt;br&gt;avdelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;syftar till att göra det möjligt för unionen att snabbare utvecklas till ett område med frihet,&lt;br&gt;säkerhet och rättvisa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sådana bemyndiganden som avses i punkt 1 skall meddelas av rådet, som skall besluta med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet på begäran av berörda medlemsstater och efter att ha uppmanat&lt;br&gt;kommissionen att yttra sig; denna begäran skall också överlämnas till Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om en rådsmedlem förklarar att denne av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser&lt;br&gt;att motsätta sig att ett bemyndigande meddelas med kvalificerad majoritet, skall omröstning inte&lt;br&gt;äga rum. Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till Europeiska&lt;br&gt;rådet för enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådsmedlemmarnas röster skall vägas i enlighet med artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster från minst 10&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat som önskar delta i samarbete enligt denna artikel skall anmäla sin avsikt&lt;br&gt;till rådet och till kommissionen, som inom tre månader efter att ha mottagit anmälan skall avge ett&lt;br&gt;yttrande till rådet, eventuellt åtföljt av en rekommendation om sådana särskilda arrangemang som&lt;br&gt;den anser nödvändiga för att den medlemsstaten skall kunna delta i det ifrågavarande samarbetet.&lt;br&gt;Rådet skall inom fyra månader efter denna anmälan besluta i anledning av begäran och om sådana&lt;br&gt;särskilda arrangemang som det anser nödvändiga. Beslutet skall anses fattat, om inte rådet med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet beslutar att skjuta upp beslutet; i så fall skall rådet motivera sitt beslut och&lt;br&gt;bestämma en tidsfrist för ny behandling av ärendet. Vid tillämpning av denna punkt skall rådet&lt;br&gt;besluta enligt de villkor som anges i artikel K 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i artiklarna K 1-K 13 skall tillämpas på det närmare samarbete som avses i&lt;br&gt;denna artikel, utom när annat föreskrivs i denna artikel och i artiklarna K 15 och K 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som rör Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstols behörighet och utövningen av denna behörighet skall tillämpas på&lt;br&gt;punkterna 1, 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om&lt;br&gt;införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 137, 138, 138e, 139-142, 146, 147, 148.3, 150-153, 157-163, 191a och 217 i&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas på bestämmelserna om de&lt;br&gt;områden som avses i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av bestämmelserna om de områden som avses i&lt;br&gt;denna avdelning skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Driftsutgifterna för att genomföra de nämnda bestämmelserna skall också belasta Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas budget, om inte rådet enhälligt beslutar något annat. Om utgifterna inte skall&lt;br&gt;belasta Europeiska gemenskapernas budget skall de belasta medlemsstaterna i enlighet med den på&lt;br&gt;bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om inte rådet enhälligt beslutar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det budgetförfarande som fastställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;br&gt;skall tillämpas på de utgifter som belastar Europeiska gemenskapernas budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På initiativ av kommissionen eller en medlemsstat och efter att ha hört Europaparlamentet får rådet&lt;br&gt;enhälligt besluta att åtgärder inom de områden som avses i artikel K 1 skall omfattas av&lt;br&gt;avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och samtidigt fastställa&lt;br&gt;vilka omröstningsregler som skall gälla. Rådet skall rekommendera medlemsstaterna att anta ett&lt;br&gt;sådant beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Följande nya avdelning skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Avdelning Via&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ett närmare samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De medlemsstater som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan får använda sig&lt;br&gt;av de institutioner, förfaranden och mekanismer som föreskrivs i det här fördraget och Fördraget&lt;br&gt;om upprättandet av Europeiska gemenskapen, förutsatt att samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) syftar till att främja unionens mål och till att skydda och tjäna dess intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;respekterar de nämnda fördragens principer och unionens gemensamma institutionella ram,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;endast används som en sista utväg, när de nämnda fördragens mål inte kan uppnås genom&lt;br&gt;tillämpning av de relevanta förfaranden som föreskrivs där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;berör åtminstone en majoritet av medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte påverkar gemenskapens regelverk och de åtgärder som har beslutats enligt övriga&lt;br&gt;bestämmelser i de nämnda fördragen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte påverkar befogenheter, rättigheter, skyldigheter och intressen för de medlemsstater som&lt;br&gt;inte deltar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är öppet för alla medlemsstater och tillåter dem att bli parter i samarbetet när som helst,&lt;br&gt;under förutsättning att de iakttar grundbeslutet och de beslut som fattas inom den ramen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sker under iakttagande av de särskilda tilläggskriterierna i artikel 5a i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel K 12 i detta fördrag, beroende på vilket&lt;br&gt;område som berörs, samt att rådet ger sitt bemyndigande till det i enlighet med de&lt;br&gt;förfaranden som fastställs där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall, i den mån de berörs, tillämpa de rättsakter och beslut som antas för&lt;br&gt;att genomföra det samarbete som de deltar i. De medlemsstater som inte deltar i detta samarbete&lt;br&gt;skall inte hindra de deltagande medlemsstaterna från att genomföra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid antagande av de rättsakter och beslut som är nödvändiga för att genomföra det&lt;br&gt;samarbete som avses i artikel K 15, skall de relevanta institutionella bestämmelserna i detta fördrag&lt;br&gt;och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas. Alla rådsmedlemmar skall&lt;br&gt;kunna delta i överläggningarna, dock får endast de som företräder deltagande medlemsstater delta i&lt;br&gt;beslutsfattandet. Kvalificerad majoritet skall anses vara samma andel av de berörda&lt;br&gt;rådsmedlemmamas vägda röster, som den som anges i artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen. Enhällighet kräver endast de berörda rådsmedlemmarnas röster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Andra utgifter för samarbetets genomförande än de förvaltningskostnader som institutionerna&lt;br&gt;åsamkas skall bäras av de deltagande medlemsstaterna, om inte rådet enhälligt beslutar något&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om utvecklingen av det&lt;br&gt;närmare samarbete som upprättas på grundval av denna avdelning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Artikel L ersätts med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel L&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska atomenergigemenskapen om Europeiska gemenskapernas domstols behörighet och om&lt;br&gt;utövandet av denna behörighet, skall endast tillämpas på följande bestämmelser i det här fördraget:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i avdelning VI enligt de villkor som föreskrivs i artikel K 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i avdelning Via enligt de villkor som föreskrivs i artikel 5a i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel K 12 i det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel F.2 i fråga om institutionernas verksamhet i den mån som domstolen har behörighet&lt;br&gt;enligt fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och enligt det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna L-S.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel N skall punkt 2 utgå och punkt 1 upphöra att vara numrerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel O skall första stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Varje europeisk stat som respekterar de principer som anges i artikel F. 1 får ansöka om att bli&lt;br&gt;medlem av unionen. Ansökan skall ställas till rådet, som skall besluta enhälligt efter att ha hön&lt;br&gt;kommissionen och efter samtycke av Europaparlamentet, som skall fatta sitt beslut med absolut&lt;br&gt;majoritet av sina ledamöter.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel S skall följande nya stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Till följd av 1994 års anslutningsfördrag är även de finska och svenska texterna giltiga.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall ändras i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande nya stycke skall läggas till efter det åttonde stycket i ingressen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja utvecklingen av högsta möjliga kunskapsnivå för sina&lt;br&gt;folk genom en bred tillgång till utbildning och kontinuerlig fortbildning,&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och en ekonomisk&lt;br&gt;och monetär union och genom att fullfölja den gemensamma politik eller verksamhet som avses i&lt;br&gt;artiklarna 3 och 3a främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom&lt;br&gt;gemenskapen som helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, jämställdhet&lt;br&gt;mellan kvinnor och män, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft&lt;br&gt;och ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet,&lt;br&gt;en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och&lt;br&gt;solidaritet mellan medlemsstaterna.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 3 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den nuvarande texten skall numreras och betecknas punkt 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i den nya punkten 1 skall punkt d ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;d) åtgärder som avser personers inresa och rörlighet enligt avdelning Illa;&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i den nya punkten 1 skall följande nya punkt i införas efter punkt h:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;i) främjande av samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik i syfte att göra&lt;br&gt;denna mer effektiv genom att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi,&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i den nya punkten 1 skall nuvarande punkt i betecknas j och efterföljande punkter numreras&lt;br&gt;om på motsvarande sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. I all verksamhet som avses i denna artikel skall gemenskapen syfta till att undanröja&lt;br&gt;bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 3c&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och&lt;br&gt;verksamhet enligt artikel 3, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 5a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De medlemsstater som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan i enlighet&lt;br&gt;med artiklarna K 15 och K 16 i Fördraget om Europeiska unionen bemyndigas att använda sig av&lt;br&gt;de institutioner, förfaranden och mekanismer som föreskrivs i det här fördraget, förutsatt att det&lt;br&gt;föreslagna samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte berör områden där gemenskapen är ensam behörig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte påverkar gemenskapens politik, åtgärder eller program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte berör unionsmedborgarskapet eller diskriminerar medborgare i medlemsstater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ligger inom ramen för de befogenheter som gemenskapen har fått genom detta fördrag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte innebär diskriminering eller begränsning av handeln mellan medlemsstaterna och inte&lt;br&gt;snedvrider konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett sådant bemyndigande som avses i punkt 1 skall rådet meddela genom beslut med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om en rådsmedlem förklarar att den av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser att&lt;br&gt;motsätta sig att ett bemyndigande meddelas med kvalificerad majoritet skall omröstning inte äga&lt;br&gt;rum. Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan för enhälligt beslut skall hänskjutas till&lt;br&gt;rådet i dess sammansättning av statschefer eller regeringschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medlemsstater som avser att upprätta ett sådant närmare samarbete som avses i punkt 1 kan&lt;br&gt;rikta en begäran till kommissionen, som kan lägga fram ett förslag till rådet om detta. Om&lt;br&gt;kommissionen inte lägger fram något förslag skall den underrätta de berörda medlemsstaterna om&lt;br&gt;skälen till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat som önskar delta i samarbete enligt denna artikel skall anmäla sin avsikt&lt;br&gt;till rådet och till kommissionen, som inom tre månader efter det att anmälan mottas skall avge ett&lt;br&gt;yttrande till rådet. Inom fyra månader från tidpunkten för denna anmälan skall kommissionen&lt;br&gt;besluta i anledning av begäran och om sådana särskilda arrangemang som den anser nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De rättsakter och beslut som är nödvändiga för att genomföra samarbetet skall vara&lt;br&gt;underkastade alla relevanta bestämmelser i detta fördrag, utom när annat föreskrivs i denna artikel&lt;br&gt;och i artiklarna K 15 och K 16 i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna artikel skall inte påverka bestämmelserna i protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 6 skall andra stycket ersättas med följande:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Rådet kan enligt förfarandet i artikel 189b anta bestämmelser i syfte att förbjuda sådan&lt;br&gt;diskriminering.'’.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 6a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i detta fördrag och inom ramen&lt;br&gt;för de befogenheter som fördraget ger gemenskapen, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag&lt;br&gt;av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa&lt;br&gt;diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder,&lt;br&gt;ålder eller sexuell läggning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall införas i slutet av första delen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 7d&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 77, 90 och 92 och med beaktande av den&lt;br&gt;betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar&lt;br&gt;och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell&lt;br&gt;sammanhållning, skall gemenskapen och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina&lt;br&gt;respektive befogenheter och inom detta fördrags tillämpningsområde, sörja för att sådana tjänster&lt;br&gt;utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina&lt;br&gt;uppgifter.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 8.1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Ett unionsmedborgarskap införs härmed. Varje person som är medborgare i en medlemsstat&lt;br&gt;skall vara unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det&lt;br&gt;nationella medborgarskapet.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 8a.2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Rådet kan anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av de rättigheter som avses i&lt;br&gt;punkt 1; om inte annat anges i detta fördrag skall rådet besluta enligt förfarandet i artikel 189b.&lt;br&gt;Rådet skall besluta enhälligt under hela detta förfarande.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 8d skall följande stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Varje unionsmedborgare kan skriftligen vända sig till varje institution eller organ som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna artikel eller i artikel 4 på något av de språk som anges i artikel 248 och få svar på samma&lt;br&gt;språk.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 51 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b besluta om sådana åtgärder inom den sociala&lt;br&gt;trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid&lt;br&gt;särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för&lt;br&gt;förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas&lt;br&gt;storlek,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 189b.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 56.2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b utfärda direktiv för samordning av de ovan&lt;br&gt;nämnda bestämmelserna.''.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 57.2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. I samma syfte skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b utfärda direktiv om samordning av&lt;br&gt;medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande och utövande av&lt;br&gt;förvärvsverksamhet som egenföretagare. Rådet skall genom enhälligt beslut under hela förfarandet&lt;br&gt;enligt artikel 189b besluta om direktiv vilkas genomförande i åtminstone någon medlemsstat&lt;br&gt;medför ändring av gällande principer inom yrkeslagstiftningen såvitt avser utbildning och&lt;br&gt;tillträdesvillkor för fysiska personer. I andra fall skall rådet besluta med kvalificerad majoritet.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Följande avdelning skall införas i tredje delen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Avdelning Illa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa skall rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;säkerställa den fria rörligheten för personer i enlighet med artikel 7a, och i samband därmed&lt;br&gt;besluta om direkt relaterade stödåtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och&lt;br&gt;invandring i enlighet med bestämmelserna i artikel 73j.2 och 73j.3 och artikel 73k. 1 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 73k.2 a samt om åtgärder för att förebygga och bekämpa brottslighet i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel K 3 e i Fördraget om Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om andra åtgärder som rör asyl, invandring och skydd av rättigheter för medborgare&lt;br&gt;i tredje land, i enlighet med bestämmelserna i artikel 73k,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om åtgärder som rör civilrättsligt samarbete, i enlighet med vad som föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 73m,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om lämpliga åtgärder för att främja och stärka administrativt samarbete, i enlighet&lt;br&gt;med vad som föreskrivs i artikel 73n,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om åtgärder som rör polissamarbete och straffrättsligt samarbete för att uppnå en hög&lt;br&gt;säkerhetsnivå genom att förebygga och bekämpa brottslighet inom unionen i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73j&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 73o inom fem år efter&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder i syfte att i överensstämmelse med artikel 7a säkerställa att det inte förekommer&lt;br&gt;någon kontroll av personer, vare sig dessa är unionsmedborgare eller medborgare i tredje&lt;br&gt;iand, när de passerar inre gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det skall&lt;br&gt;fastställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller&lt;br&gt;vid sådana gränser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader,&lt;br&gt;inbegripet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) en förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha&lt;br&gt;visering när de passerar de yttre gränserna och över de länder vars medborgare&lt;br&gt;är undantagna från detta krav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förfaranden och villkor för medlemsstaternas utfärdande av viseringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;en enhetlig utformning av viseringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;&amp;nbsp;regler för enhetligt utformade viseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Åtgärder som anger villkoren för att medborgare i tredje land skall ha frihet att resa inom&lt;br&gt;medlemsstaternas territorium under en tid av högst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73k&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 73o inom fem år efter&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Åtgärder som avser asyl, i enlighet med Genévekonventionen av den 28 juli 1951 och&lt;br&gt;protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning samt andra relevanta&lt;br&gt;fördrag, inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att&lt;br&gt;pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miniminormer för när medborgare i tredje land skall betraktas som flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;d) Miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla&lt;br&gt;flyktingstatus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som avser flyktingar och fördrivna personer inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt fördrivna personer från tredje land vilka&lt;br&gt;inte kan återvända till sitt ursprungsland och för personer som av andra skäl behöver&lt;br&gt;internationellt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Främjande av en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar&lt;br&gt;och fördrivna personer och bära följderna av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som avser invandringspolitiken inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Villkor för inresa och bosättning, normer för medlemsstaternas förfaranden för att&lt;br&gt;utfärda visering för längre tid och uppehållstillstånd, inbegripet sådana som avser&lt;br&gt;familjeåterförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av olagliga&lt;br&gt;invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som fastställer de rättigheter och villkor enligt vilka medborgare i tredje land som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är lagligen bosatta i en medlemsstat får bosätta sig i andra medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som rådet beslutar enligt punkterna 3 och 4 skall inte hindra någon medlemsstat från att&lt;br&gt;på de berörda områdena behålla eller införa nationella bestämmelser som är förenliga med detta&lt;br&gt;fördrag och internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den femårsperiod som avses ovan skall inte gälla för åtgärder som skall beslutas enligt&lt;br&gt;punkterna 2 b, 3 a och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 731&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och&lt;br&gt;ordning och skydda den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation som kännetecknas av en plötslig&lt;br&gt;inströmning av medborgare i tredje länder och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, kan&lt;br&gt;rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om provisoriska åtgärder för&lt;br&gt;en tid av högst sex månader till förmån för de berörda medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana åtgärder rörande civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder som skall vidtas i&lt;br&gt;enlighet med artikel 73o och i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl,&lt;br&gt;skall omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) förbättring och förenkling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;systemet för gränsöverskridande delgivning av rättegångshandlingar och utomrättsliga&lt;br&gt;handlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete som rör bevisupptagning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden i&lt;br&gt;mål och ärenden av civil och kommersiell natur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om&lt;br&gt;lagkonflikter och om domstolars behörighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;undanröjande av sådant som hindrar civilrättsliga förfaranden från att fungera väl, om&lt;br&gt;nödvändigt genom att främja förenligheten mellan civilprocessrättsliga regler som är&lt;br&gt;tillämpliga i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73n&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 73o vidta åtgärder för att säkerställa samarbete mellan de&lt;br&gt;relevanta enheterna i medlemsstaternas förvaltningar inom de områden som omfattas av denna&lt;br&gt;avdelning samt mellan dessa enheter och kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73o&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådet skall under en övergångsperiod av fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande&lt;br&gt;besluta enhälligt på förslag av kommissionen eller på initiativ av en medlemsstat och efter att ha&lt;br&gt;hört Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Efter denna femårsperiod skall rådet&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;besluta på förslag av kommissionen; kommissionen skall pröva varje begäran från en&lt;br&gt;medlemsstat om att kommissionen skall lägga fram ett förslag för rådet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter att ha hört Europaparlamentet enhälligt besluta i syfte att låta alla eller delar av de&lt;br&gt;områden som omfattas av denna avdelning regleras av förfarandet i artikel 189b och att&lt;br&gt;anpassa bestämmelserna om domstolens behörighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med avvikelse från punkterna 1 och 2 skall åtgärder som avses i artikel 73j.2 b i&lt;br&gt;och 73j .2 b iii från och med Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter det att rådet har hört&lt;br&gt;Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med avvikelse från punkt 2 skall åtgärder som avses i artikel 73j.2 b ii och 73j .2 b iv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet enligt förfarandet i artikel 189b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73p&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 177 skall tillämpas på denna avdelning under följande förhållanden och på följande&lt;br&gt;villkor: om en fråga om tolkningen av denna avdelning eller om giltigheten eller tolkningen av&lt;br&gt;rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner på grundval av denna avdelning uppkommer&lt;br&gt;i ett mål vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel&lt;br&gt;enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är&lt;br&gt;nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen skall under inga omständigheter vara behörig att döma i frågor som rör sådana&lt;br&gt;åtgärder eller beslut enligt artikel 73j. 1 som gäller upprätthållande av lag och ordning och skydd&lt;br&gt;av den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får begära att domstolen meddelar ett&lt;br&gt;förhandsavgörande om tolkningen av denna avdelning eller av rättsakter som beslutats av&lt;br&gt;gemenskapens institutioner på grundval av denna avdelning. Domstolens förhandsavgörande till&lt;br&gt;följd av en sådan begäran skall inte tillämpas på sådana domstolsavgöranden i medlemsstaterna&lt;br&gt;som har vunnit rättskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73q&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av denna avdelning skall vara underkastad bestämmelserna i protokollet om&lt;br&gt;Förenade kungarikets och Irlands ställning och protokollet om Danmarks ställning, och skall inte&lt;br&gt;påverka tillämpningen av protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. I artikel 75.1 skall inledningen ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. För att genomföra artikel 74 och med beaktande av transportfrågornas särskilda karaktär&lt;br&gt;skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;och Regionkommittén fastställa&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. I artikel 100a skall punkterna 3, 4 och 5 ersättas med följande punkter:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;”3. Kommissionen skall i sina förslag enligt punkt 1 om hälsa, säkerhet samt miljö- och&lt;br&gt;konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på&lt;br&gt;vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet skall också, inom ramen för sina respektive&lt;br&gt;befogenheter, sträva efter att nå detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en&lt;br&gt;harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på&lt;br&gt;väsentliga behov enligt artikel 36 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den till&lt;br&gt;kommissionen anmäla dessa bestämmelser samt skälen för att behålla dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dessutom gäller, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4, att om en medlemsstat&lt;br&gt;efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det&lt;br&gt;nödvändigt att införa nationella bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med&lt;br&gt;anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den&lt;br&gt;medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om harmoniseringsåtgärden, skall&lt;br&gt;medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade bestämmelserna samt om skälen för att&lt;br&gt;införa dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall inom sex månader efter en sådan anmälan som avses i punkterna 4&lt;br&gt;och 5 godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat&lt;br&gt;huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om kommissionen inte fattar beslut inom denna period skall de nationella bestämmelser som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i punkterna 4 och 5 anses godkända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för&lt;br&gt;människors hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses&lt;br&gt;i denna punkt kan förlängas med ytterligare högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat i enlighet med punkt 6 bemyndigas att behålla eller införa nationella&lt;br&gt;bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd, skall kommissionen omedelbart&lt;br&gt;undersöka om den skall föreslå en anpassning av den åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat tar upp ett särskilt problem som rör folkhälsan på ett område som&lt;br&gt;tidigare har varit föremål för harmoniseringsåtgärder, skall medlemsstaten göra kommissionen&lt;br&gt;uppmärksam på detta och kommissionen skall omedelbart undersöka om den skall föreslå rådet&lt;br&gt;lämpliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 169 och 170 kan kommissionen&lt;br&gt;eller någon av medlemsstaterna hänskjuta ärendet direkt till domstolen, om kommissionen eller&lt;br&gt;medlemsstaten anser att en annan medlemsstat missbrukar befogenheterna enligt denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De ovannämnda harmoniseringsåtgärderna skall vid behov omfatta en skyddsklausul som&lt;br&gt;tillåter medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 36&lt;br&gt;vidta provisoriska åtgärder, som skall vara underkastade ett kontrollförfarande från gemenskapens&lt;br&gt;sida.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. Artiklarna 100c och lOOd skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Följande avdelning skall införas efter avdelning VI:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Avdelning Via&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109n&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna och gemenskapen skall i enlighet med denna avdelning arbeta för att utveckla en&lt;br&gt;samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och&lt;br&gt;anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i&lt;br&gt;syfte att uppnå de mål som uppställs i artikel B i Fördraget om Europeiska unionen och i artikel 2&lt;br&gt;i det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109o&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall genom sin sysselsättningspolitik bidra till att de mål som avses i&lt;br&gt;artikel 109n uppnås på ett sätt som stämmer överens med de allmänna riktlinjer för&lt;br&gt;medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik som antas enligt artikel 103.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens&lt;br&gt;parters ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och&lt;br&gt;skall inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 109q.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109p&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall bidra till en hög sysselsättningsnivå genom att uppmuntra samarbete&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna samt genom att stödja och, när det är nödvändigt, komplettera deras&lt;br&gt;åtgärder. Därvid skall medlemsstaternas befogenheter respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Målet att uppnå en hög sysselsättningsnivå skall beaktas när gemenskapens politik och&lt;br&gt;verksamhet utformas och genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109q&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska rådet skall varje år överväga sysselsättningssituationen i gemenskapen och anta&lt;br&gt;slutsatser i fråga om denna på grundval av en gemensam årsrapport från rådet och kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På grundval av Europeiska rådets slutsatser skall rådet, med kvalificerad majoritet på förslag&lt;br&gt;av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén,&lt;br&gt;Regionkommittén och den sysselsättningskommitté som avses i artikel 109s, varje år lägga fast&lt;br&gt;riktlinjer, som medlemsstaterna skall beakta i sin sysselsättningspolitik. Dessa riktlinjer skall&lt;br&gt;stämma överens med de allmänna riktlinjer som antas enligt artikel 103.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat skall till rådet och kommissionen överlämna en årsrapport om de&lt;br&gt;viktigaste åtgärder som den har vidtagit för att genomföra sin sysselsättningspolitik mot bakgrund&lt;br&gt;av de riktlinjer för sysselsättningen som avses i punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På grundval av de rapporter som avses i punkt 3 och efter att ha mottagit synpunkter från&lt;br&gt;sysselsättningskommittén skall rådet varje år mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen&lt;br&gt;granska genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Rådet kan om det anser det&lt;br&gt;lämpligt mot bakgrund av den granskningen med kvalificerad majoritet på rekommendation av&lt;br&gt;kommissionen avge rekommendationer till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet och kommissionen skall på grundval av resultaten av denna granskning upprätta en&lt;br&gt;gemensam årsrapport till Europeiska rådet om sysselsättningssituationen i gemenskapen och om&lt;br&gt;genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109r&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet, som skall besluta enligt förfarandet i artikel 189b, får efter att ha hört Ekonomiska och&lt;br&gt;sociala kommittén och Regionkommittén besluta om stödåtgärder för att främja samarbete mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna och stödja deras insatser på sysselsättningsområdet genom initiativ som syftar till&lt;br&gt;att utveckla utbyte av information och beprövade erfarenheter, tillhandahålla jämförande analys och&lt;br&gt;rådgivning, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter, särskilt med hjälp av&lt;br&gt;pilotprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa åtgärder får inte omfatta harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109s&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall, efter att ha hört Europaparlamentet, inrätta en sysselsättningskommitté med rådgivande&lt;br&gt;funktion för att främja en samordning av medlemsstaternas sysselsättnings- och&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitik. Kommittén skall ha till uppgift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervaka sysselsättningssituationen och sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att det påverkar tillämpningen av artikel 151, på begäran av rådet eller kommissionen&lt;br&gt;eller på eget initiativ utforma yttranden och medverka i förberedelserna av rådets arbete&lt;br&gt;enligt artikel 109q.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall när den utför sitt uppdrag höra arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat och kommissionen skall var för sig utse två ledamöter i kommittén.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. I artikel 113 skall följande punkt läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;5. Rådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet utvidga tillämpningen av punkterna 1-4 till att avse internationella&lt;br&gt;förhandlingar och avtal om tjänster och immateriella rättigheter i den mån de inte omfattas av&lt;br&gt;dessa punkter.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Följande avdelning skall införas efter avdelning VII:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Avdelning Vila&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullsamarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom detta fördrags tillämpningsområde skall rådet i enlighet med förfarandet i artikel 189b vidta&lt;br&gt;åtgärder för att förstärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan de senare och&lt;br&gt;kommissionen. Dessa åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den&lt;br&gt;nationella rättsskipningen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. Artiklarna 117-120 skall ersättas med följande artiklar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens och medlemsstaternas mål skall under beaktande av sådana grundläggande sociala&lt;br&gt;rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin&lt;br&gt;den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala&lt;br&gt;rättigheter, vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom&lt;br&gt;möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott&lt;br&gt;socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga&lt;br&gt;resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall gemenskapen och medlemsstaterna genomföra åtgärder som tar hänsyn till&lt;br&gt;skillnaderna i nationell praxis, särskilt när det gäller avtalsförhållanden, och till behovet av att&lt;br&gt;bevara gemenskapsekonomins konkurrenskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den gemensamma marknadens funktion,&lt;br&gt;vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som&lt;br&gt;föreskrivs i detta fördrag och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att uppnå målen i artikel 117 skall gemenskapen understödja och komplettera&lt;br&gt;medlemsstaternas verksamhet inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information till och samråd med arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden utan att detta påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 127.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor&lt;br&gt;och män på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I detta syfte kan rådet genom direktiv anta minimikrav, som skall genomföras gradvis,&lt;br&gt;varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av&lt;br&gt;medlemsstaterna. I dessa direktiv skall sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden&lt;br&gt;undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta enligt förfarandet i artikel 189b i fördraget efter att ha hört Ekonomiska och&lt;br&gt;sociala kommittén och Regionkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan enligt samma förfarande besluta om åtgärder som är avsedda att främja samarbetet&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av&lt;br&gt;information och beprövade erfarenheter, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera&lt;br&gt;erfarenheter för att bekämpa social utslagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På följande områden skall rådet dock besluta enhälligt på förslag av kommissionen efter att&lt;br&gt;ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen&lt;br&gt;inbegripet medbestämmande, om inte annat följer av punkt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Anställningsvillkor för medborgare i tredje land som lagligt vistas inom gemenskapens&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska bidrag till åtgärder för att främja sysselsättning och skapa arbetstillfällen, dock&lt;br&gt;utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om Socialfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter överlåta åt dessa att&lt;br&gt;genomföra direktiv som har antagits enligt punkterna 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I så fall skall medlemsstaten se till att arbetsmarknadens parter, senast då ett direktiv skall vara&lt;br&gt;genomfört enligt artikel 189, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs; den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de&lt;br&gt;resultat som föreskrivs i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De bestämmelser som antagits enligt denna artikel skall inte hindra någon medlemsstat från&lt;br&gt;att bibehålla eller införa sådana mera långtgående skyddsåtgärder som är förenliga med detta&lt;br&gt;fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt,&lt;br&gt;strejkrätt eller rätt till lockout.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja samråd mellan arbetsmarknadens parter på&lt;br&gt;gemenskapsnivå och skall vidta alla åtgärder som behövs för att underlätta dialogen mellan dem&lt;br&gt;genom att säkerställa ett väl avvägt stöd till båda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I detta syfte skall kommissionen innan den lägger fram socialpolitiska förslag samråda med&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en gemenskapsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen efter sådant samråd finner att en gemenskapsåtgärd är önskvärd, skall den&lt;br&gt;samråda med arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets innehåll. Arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter skall avge ett yttrande eller, i förekommande fall, en rekommendation till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samtidigt som sådant samråd sker kan arbetsmarknadens parter meddela kommissionen att&lt;br&gt;de önskar inleda det förfarande som anges i artikel 118b. Förfarandets längd skall begränsas till&lt;br&gt;nio månader, om inte de berörda parterna och kommissionen gemensamt beslutar om en&lt;br&gt;förlängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om arbetsmarknadens parter önskar det kan dialogen mellan dem på gemenskapsnivå leda&lt;br&gt;till avtalsbundna relationer, inklusive ingående av avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtal som ingås på gemenskapsnivå skall genomföras antingen i enlighet med de förfaranden&lt;br&gt;och den praxis som arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna särskilt tillämpar eller, i frågor&lt;br&gt;som omfattas av artikel 118, på gemensam begäran av de undertecknande parterna genom ett&lt;br&gt;beslut av rådet på förslag av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet utom när det ifrågavarande avtalet innehåller en eller&lt;br&gt;flera bestämmelser som hänför sig till något av de områden som avses i artikel 118.3, i vilket fall&lt;br&gt;beslutet skall vara enhälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118c&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att nå de mål som anges i artikel 117 och utan att det påverkar tillämpningen av övriga&lt;br&gt;bestämmelser i detta fördrag, skall kommissionen främja samarbetet mellan medlemsstaterna och&lt;br&gt;underlätta för dem att samordna sina åtgärder på alla de socialpolitiska områden som omfattas av&lt;br&gt;detta kapitel, särskilt i frågor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sysselsättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsrätt och arbetsvillkor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;social trygghet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetarskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetshygien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenings- och förhandlingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall kommissionen i nära kontakt med medlemsstaterna företa utredningar, avge&lt;br&gt;yttranden och organisera samråd både i fråga om problem som uppstår på det nationella planet och&lt;br&gt;i fråga om problem som berör internationella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall höra Ekonomiska och sociala kommittén innan den avger de yttranden som&lt;br&gt;avses i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat skall säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika&lt;br&gt;arbete eller likvärdigt arbete tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I denna artikel skall med &amp;quot;lön&amp;quot; förstås den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga&lt;br&gt;förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av&lt;br&gt;arbetsgivaren på grund av anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lika lön utan könsdiskriminering innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräkningsgrunder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tidlön skall vara lika för lika arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter&lt;br&gt;och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen&lt;br&gt;om lika lön för lika eller likvärdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män får&lt;br&gt;principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om åtgärder&lt;br&gt;som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en&lt;br&gt;yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall sträva efter att bibehålla den likvärdighet som finns mellan deras system för&lt;br&gt;betald ledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall årligen utarbeta en rapport om förverkligandet av de mål som anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i artikel 117, inbegripet den demografiska situationen inom gemenskapen. Den skall överlämna&lt;br&gt;rapporten till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet får anmoda kommissionen att utarbeta rapporter om särskilda problem som&lt;br&gt;gäller det sociala området.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. Artikel 125 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén och Regionkommittén besluta om genomförandebestämmelser för Europeiska&lt;br&gt;socialfonden.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 127.4 skall ersättas med följande:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén och Regionkommittén besluta om åtgärder för att bidra till att de mål som anges i&lt;br&gt;denna artikel uppnås, dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av&lt;br&gt;medlemsstaternas lagar eller andra författningar.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 128.4 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser&lt;br&gt;i detta fördrag, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 129 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande&lt;br&gt;av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens insatser, som skall komplettera den nationella politiken, skall inriktas på att&lt;br&gt;förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror&lt;br&gt;för människors hälsa. Sådana insatser skall innefatta kamp mot de stora folksjukdomarna genom att&lt;br&gt;främja forskning om deras orsaker, hur de överförs och hur de kan förebyggas samt&lt;br&gt;hälsoupplysning och hälsoundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att minska narkotikarelaterade&lt;br&gt;hälsoskador, inklusive upplysning och förebyggande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall främja samarbete mellan medlemsstaterna på de områden som avses i&lt;br&gt;denna artikel och vid behov stödja deras insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall i samverkan med kommissionen inbördes samordna sin politik och sina&lt;br&gt;program på de områden som avses i punkt 1. Kommissionen kan i nära kontakt med&lt;br&gt;medlemsstaterna ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga&lt;br&gt;internationella organisationer på folkhälsans område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall, enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén samt Regionkommittén, bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ&lt;br&gt;och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat; dessa åtgärder skall inte hindra&lt;br&gt;någon medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med undantag från artikel 43 besluta om sådana åtgärder på veterinär- och&lt;br&gt;växtskyddsområdet som direkt syftar till att skydda folkhälsan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;c) besluta om stimulansåtgärder som är utformade för att skydda och förbättra människors&lt;br&gt;hälsa, dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas&lt;br&gt;lagar eller andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan också med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta rekommendationer&lt;br&gt;för de syften som anges i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas&lt;br&gt;ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Särskilt får inte de åtgärder som avses i&lt;br&gt;punkt 4 a påverka nationella bestämmelser om donation eller medicinsk användning av organ och&lt;br&gt;blod.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. Artikel 129a skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 129a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå skall&lt;br&gt;gemenskapen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt&lt;br&gt;till att främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att&lt;br&gt;tillvarata sina intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentskyddskraven skall beaktas när gemenskapens övriga politik och verksamhet&lt;br&gt;utformas och genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall bidra till att uppnå de mål som avses i punkt 1 genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder som beslutas enligt artikel 100a inom ramen för förverkligandet av den inre&lt;br&gt;marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén besluta om de åtgärder som avses i punkt 3 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som beslutas enligt punkt 4 skall inte hindra någon medlemsstat från att&lt;br&gt;upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med detta&lt;br&gt;fördrag. Kommissionen skall underrättas om åtgärderna.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. I artikel 129c. 1 första stycket skall tredje strecksatsen första ledet ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan gemenskapen stödja projekt av gemensamt intresse som stöds av medlemsstaterna och&lt;br&gt;som preciseras i de riktlinjer som avses i första strecksatsen, särskilt genom&lt;br&gt;genomförbarhetsstudier, lånegarantier eller räntesubventioner; &amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 129d skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;De riktlinjer och övriga åtgärder som avses i artikel 129c. 1 skall antas av rådet som skall besluta&lt;br&gt;enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt&lt;br&gt;Regionkommittén.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tredje stycket skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel 130a skall andra stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Gemenskapen skall särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas&lt;br&gt;utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet&lt;br&gt;landsbygdsområdena.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 130e skall första stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Rådet skall besluta om genomförandebestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden&lt;br&gt;enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt&lt;br&gt;Regionkommittén.’’.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 130i. 1 skall första stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. Ett flerårigt ramprogram som anger alla gemenskapens verksamheter skall antas av rådet&lt;br&gt;som skall besluta enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. Artikel 130o skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 130o&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, anta de bestämmelser som avses i&lt;br&gt;artikel 130n.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén anta de bestämmelser som avses i artiklarna 130j, 130k och 1301. Antagandet av&lt;br&gt;tilläggsprogrammen kräver de berörda medlemsstaternas samtycke.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. Artikel 130r.2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Gemenskapens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade&lt;br&gt;förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på&lt;br&gt;principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid&lt;br&gt;källan och att förorenaren skall betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall de harmoniseringsåtgärder som motsvarar miljöskyddskraven i&lt;br&gt;förekommande fall innehålla en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att av icke-ekonomiska&lt;br&gt;miljömässiga skäl vidta provisoriska åtgärder, som skall vara föremål för ett kontrollförfarande på&lt;br&gt;gemenskapsnivå.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. Artikel 130s skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och&lt;br&gt;sociala kommittén och Regionkommittén besluta om vilka åtgärder som skall vidtas av&lt;br&gt;gemenskapen för att uppnå de mål som anges i artikel 130r.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledningen till punkt 2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Med avvikelse från den beslutsordning som anges i punkt 1 och utan att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 100a skall rådet enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att&lt;br&gt;ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén,&lt;br&gt;besluta om&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 3 första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. På andra områden skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén anta allmänna handlingsprogram&lt;br&gt;som anger de mål som skall prioriteras.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 130w.l skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag skall rådet enligt&lt;br&gt;förfarandet i artikel 189b besluta om de åtgärder som behövs för att främja de mål som anges i&lt;br&gt;artikel 13Ou. Sådana åtgärder kan ta formen av fleråriga program.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 137 skall följande stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Europaparlamentet skall bestå av högst sjuhundra ledamöter.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 138 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 3 första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Europaparlamentet skall utarbeta ett förslag till allmänna direkta val enligt en i alla&lt;br&gt;medlemsstater enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla&lt;br&gt;medlemsstater.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Europaparlamentet skall efter att ha begärt ett yttrande från kommissionen och sedan&lt;br&gt;rådet genom enhälligt beslut gett sitt godkännande fastställa regler och allmänna villkor för&lt;br&gt;hur dess ledamöter skall utföra sina åligganden.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. Artikel 151 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att&lt;br&gt;förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i&lt;br&gt;procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som&lt;br&gt;är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall&lt;br&gt;biträdas av en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid&lt;br&gt;generalsekretariatet. Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses&lt;br&gt;av rådet genom enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall anta sin egen arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 191a.3 skall rådet i sin arbetsordning utarbeta villkoren för&lt;br&gt;allmänhetens tillgång till rådets handlingar. För tillämpningen av denna punkt skall rådet fastställa&lt;br&gt;de fall då det skall anses handla i sin egenskap av lagstiftare, i syfte att medge större tillgång till&lt;br&gt;handlingar i dessa fall, samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen bevaras. När rådet handlar i&lt;br&gt;sin egenskap av lagstiftare skall omröstningsresultaten och röstmotiveringarna samt uttalandena till&lt;br&gt;protokollet alltid offentliggöras.''.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 158.2 skall första och andra styckena ersättas med följande:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd nominera den person som de vill utse till&lt;br&gt;kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de&lt;br&gt;övriga personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 163 skall följande nya första stycke införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 173 skall tredje stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som Europaparlamentet,&lt;br&gt;revisionsrätten och ECB väcker för att tillvarata sina rättigheter.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 188c skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Punkt 1 andra stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Revisionsrätten skall avge en förklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas&lt;br&gt;tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet; denna&lt;br&gt;förklaring skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Punkt 2 första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och&lt;br&gt;korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt&lt;br&gt;rapportera om alla fall av oegentligheter.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt 3 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i&lt;br&gt;gemenskapens övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller&lt;br&gt;utgifter för gemenskapens räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje&lt;br&gt;fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall&lt;br&gt;granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa&lt;br&gt;inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i en anda av&lt;br&gt;förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta&lt;br&gt;revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för&lt;br&gt;gemenskapens räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från&lt;br&gt;budgeten samt de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga&lt;br&gt;befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna&lt;br&gt;överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin&lt;br&gt;uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och&lt;br&gt;inkomster skall revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken&lt;br&gt;regleras av en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan&lt;br&gt;överenskommelse finns, skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig&lt;br&gt;för att granska de gemenskapsutgifter och gemenskapsinkomster som banken förvaltar.''.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. Artikel 189b skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 189b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När det i detta fördrag hänvisas till denna artikel för antagandet av en rättsakt, skall följande&lt;br&gt;förfarande tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får rådet med kvalificerad majoritet, om det godkänner alla ändringar i Europaparlamentets&lt;br&gt;yttrande, anta det på så sätt ändrade förslaget till rättsakt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får rådet med kvalificerad majoritet, om Europaparlamentet inte föreslår några ändringar,&lt;br&gt;anta den föreslagna rättsakten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall rådet i övriga fall med kvalificerad majoritet anta en gemensam ståndpunkt som skall&lt;br&gt;delges Europaparlamentet. Rådet skall lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse&lt;br&gt;för grunderna för sin gemensamma ståndpunkt. Kommissionen skall lämna&lt;br&gt;Europaparlamentet en fullständig redogörelse för sin ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Europaparlamentet inom tre månader efter en sådan delgivning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;godkänner den gemensamma ståndpunkten, eller inte har fattat något beslut, skall rättsakten i&lt;br&gt;fråga anses som antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med en absolut majoritet av sina ledamöter avvisar den gemensamma ståndpunkten, skall den&lt;br&gt;föreslagna rättsakten anses som icke antagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med en absolut majoritet av sina ledamöter föreslår ändringar i den gemensamma&lt;br&gt;ståndpunkten, skall den ändrade texten översändas till rådet och till kommissionen;&lt;br&gt;kommissionen skall yttra sig över ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om rådet inom tre månader efter det att ärendet har hänskjutits dit med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet godkänner alla Europaparlamentets ändringar, skall rättsakten i fråga anses som antagen i&lt;br&gt;form av den på så sätt ändrade gemensamma ståndpunkten; rådet skall dock besluta enhälligt om&lt;br&gt;ändringar som kommissionen har avstyrkt. Om rådet inte godkänner alla ändringar, skall rådets&lt;br&gt;ordförande i samförstånd med Europaparlamentets ordförande inom sex veckor sammankalla&lt;br&gt;förlikningskommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förlikningskommittén, som skall bestå av rådets medlemmar eller företrädare för dessa och&lt;br&gt;lika många företrädare för Europaparlamentet, skall ha till uppgift att med en kvalificerad majoritet&lt;br&gt;av rådets medlemmar eller företrädarna för dessa och en majoritet av företrädarna för&lt;br&gt;Europaparlamentet uppnå enighet om ett gemensamt utkast. Kommissionen skall delta i&lt;br&gt;förlikningskommitténs arbete och ta alla nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och&lt;br&gt;rådets ståndpunkter till varandra. När förlikningskommittén fullgör denna uppgift skall den&lt;br&gt;behandla den gemensamma ståndpunkten på grundval av de ändringar som Europaparlamentet&lt;br&gt;föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förlikningskommittén inom sex veckor efter det att den har sammankallats godkänner ett&lt;br&gt;gemensamt utkast, skall Europaparlamentet och rådet var för sig ha sex veckor på sig från&lt;br&gt;godkännandet för att anta rättsakten i fråga i enlighet med det gemensamma utkastet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall därvid besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna och rådet med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet. Om någon av de båda institutionerna inte antar den föreslagna rättsakten&lt;br&gt;inom denna tid, skall den föreslagna rättsakten anses som icke antagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förlikningskommittén inte godkänner något gemensamt utkast skall den föreslagna&lt;br&gt;rättsakten anses som icke antagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De tidsfrister på tre månader respektive sex veckor som anges i denna artikel skall på&lt;br&gt;Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med högst en månad respektive två veckor.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 191a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt&lt;br&gt;säte i en medlemsstat skall ha rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens&lt;br&gt;handlingar enligt de principer och villkor som skall bestämmas i enlighet med punkterna 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, inom två år efter&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande i enlighet med förfarandet i artikel 189b fastställa allmänna&lt;br&gt;principer och gränser för rätten till tillgång till handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. De institutioner som avses ovan skall i sina arbetsordningar utarbeta särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om tillgång till institutionens handlingar.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel 198 skall följande stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Europaparlamentet kan höra kommittén.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 198a skall tredje stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Kommitténs medlemmar och lika många suppleanter skall utses för fyra år genom enhälligt beslut&lt;br&gt;av rådet på förslag av respektive medlemsstater. De kan återväljas. Ingen medlem av kommittén&lt;br&gt;får samtidigt vara ledamot av Europaparlamentet.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 198b skall andra stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den skall anta sin arbetsordning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 198c skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Regionkommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta&lt;br&gt;fördrag och i alla övriga fall, särskilt sådana som rör gränsöverskridande samarbete, där en&lt;br&gt;av dessa båda institutioner finner det lämpligt.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Efter det tredje stycket skall följande stycke införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Europaparlamentet kan höra Regionkommittén.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 205 skall första stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen&lt;br&gt;genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 209. Medlemsstaterna skall&lt;br&gt;samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med&lt;br&gt;principerna för en sund ekonomisk förvaltning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 206.1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall&lt;br&gt;Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte&lt;br&gt;skall rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar&lt;br&gt;som avses i artikel 205a, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas&lt;br&gt;yttranden över revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som&lt;br&gt;avses i artikel 188c. 1 andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av&lt;br&gt;betydelse i detta sammanhang.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52. Artikel 209a skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 209a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall bekämpa bedrägerier och all annan olaglig&lt;br&gt;verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen genom åtgärder som skall&lt;br&gt;vidtas i enlighet med denna artikel och som skall ha avskräckande effekt och ge ett effektivt skydd&lt;br&gt;i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot&lt;br&gt;gemenskapens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot&lt;br&gt;deras egna ekonomiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta fördrag skall&lt;br&gt;medlemsstaterna samordna sina åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot&lt;br&gt;bedrägerier. De skall för detta ändamål tillsammans med kommissionen organisera ett nära och&lt;br&gt;regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört revisionsrätten&lt;br&gt;besluta om nödvändiga åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig&lt;br&gt;mot gemenskapens ekonomiska intressen för att ge effektivt och likvärdigt skydd i&lt;br&gt;medlemsstaterna. Dessa åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den&lt;br&gt;nationella rättsskipningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och&lt;br&gt;rådet lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna artikel.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 213a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 i protokollet om stadgan för Europeiska&lt;br&gt;centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b&lt;br&gt;besluta om åtgärder för att framställa sådan statistik som behövs för gemenskapens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Framställningen av gemenskapsstatistik skall uppfylla krav på opartiskhet, tillförlitlighet,&lt;br&gt;objektivitet, vetenskapligt oberoende, kostnadseffektivitet och insynsskydd för statistiska uppgifter;&lt;br&gt;den får inte innebära en alltför stor belastning för de ekonomiska aktörerna.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 213b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Från och med den 1 januari 1999 skall gemenskapsrättsakter om skydd för enskilda när det&lt;br&gt;gäller behandling av och fri rörlighet för personuppgifter vara tillämpliga på de institutioner och&lt;br&gt;organ som inrättas genom eller på grundval av detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Före den tidpunkt som avses i punkt 1 skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b inrätta ett&lt;br&gt;oberoende övervakningsorgan som skall ansvara för att övervaka att dessa gemenskapsrättsakter&lt;br&gt;tillämpas på gemenskapens institutioner och organ samt vid behov anta andra för ändamålet&lt;br&gt;relevanta bestämmelser.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55. Artikel 227.2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Bestämmelserna i detta fördrag skall gälla för de franska utomeuropeiska departementen,&lt;br&gt;Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall dock med beaktande av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen i de&lt;br&gt;franska utomeuropeiska departementen och på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, vilken&lt;br&gt;förvärras av dessas avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och&lt;br&gt;klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin&lt;br&gt;bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling, med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta&lt;br&gt;om specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur detta fördrag skall tillämpas&lt;br&gt;beträffande dessa områden, inklusive den gemensamma politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall, när det beslutar om de relevanta åtgärder som avses i andra stycket, beakta sådana&lt;br&gt;områden som tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor&lt;br&gt;för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till&lt;br&gt;strukturfonder och övergripande gemenskapsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta om de åtgärder som avses i andra stycket med beaktande av de yttersta&lt;br&gt;randområdenas särdrag och särskilda begränsningar, utan att undergräva integriteten och&lt;br&gt;sammanhanget hos gemenskapsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma&lt;br&gt;politiken.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56. Artikel 228 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 andra stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;När rådet utövar de befogenheter som det har tillerkänts enligt denna punkt skall rådet&lt;br&gt;besluta med kvalificerad majoritet utom i de fall då rådet enligt punkt 2 första stycket skall&lt;br&gt;besluta enhälligt.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Om inte annat följer av kommissionens befogenheter på detta område skall både&lt;br&gt;undertecknandet, som kan åtföljas av ett beslut om provisorisk tillämpning före&lt;br&gt;ikraftträdandet, och ingåendet av avtalen beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på&lt;br&gt;förslag av kommissionen. Rådet skall besluta enhälligt om avtalet omfattar ett område där&lt;br&gt;det krävs enhällighet för att interna regler skall kunna antas, samt om det är fråga om ett&lt;br&gt;sådant avtal som avses i artikel 238.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med avvikelse från bestämmelserna i punkt 3 skall samma förfaranden tillämpas på ett beslut&lt;br&gt;om att tillfälligt upphöra att tillämpa ett avtal samt för att bestämma vilka ståndpunkter som&lt;br&gt;på gemenskapens vägnar skall intas i ett organ som inrättats genom ett avtal som grundas på&lt;br&gt;artikel 238, om detta organ skall fatta beslut med rättslig verkan, med undantag för sådana&lt;br&gt;beslut som kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall omedelbart och fullständigt informeras om alla beslut som fattas&lt;br&gt;enligt denna punkt när det gäller provisorisk tillämpning eller tillfälligt upphävande av avtal,&lt;br&gt;eller fastställande av gemenskapens ståndpunkt i ett organ som inrättats genom ett avtal som&lt;br&gt;grundas på artikel 238.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57. Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett beslut har fattats enligt artikel F 1.2 i Fördraget om Europeiska unionen om att&lt;br&gt;tillfälligt upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstats regering, gäller det tillfälliga&lt;br&gt;upphävandet även med avseende på det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det i enlighet med artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen har fastslagits att en&lt;br&gt;medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel F.l i det fördraget,&lt;br&gt;får rådet dessutom med kvalificerad majoritet besluta att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter&lt;br&gt;som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av tillämpningen av det här fördraget. Rådet&lt;br&gt;skall därvid beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och&lt;br&gt;juridiska personers rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla&lt;br&gt;omständigheter fortsätta att vara bindande för den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som&lt;br&gt;har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna&lt;br&gt;från företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 148.2&lt;br&gt;skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda&lt;br&gt;röster som den som anges i artikel 148.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 1 tillfälligt inte får utövas. I så&lt;br&gt;fall skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande&lt;br&gt;medlemsstatens regering röstar.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om socialpolitik och det därtill fogade avtalet om socialpolitik skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59. &amp;nbsp;Protokollet om Ekonomiska och sociala kommittén och om Regionkommittén skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall ändras i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 10.2 skall första och andra styckena ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd nominera den person som de vill utse till&lt;br&gt;kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de&lt;br&gt;övriga personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel 13 skall följande nya första stycke införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 20 skall följande stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Europaparlamentet skall bestå av högst sjuhundra ledamöter.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 21 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Punkt 3 första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Europaparlamentet skall utarbeta ett förslag till allmänna direkta val enligt en i alla&lt;br&gt;medlemsstater enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla&lt;br&gt;medlemsstater.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b) Följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Europaparlamentet skall efter att ha begärt ett yttrande från kommissionen och sedan&lt;br&gt;rådet genom enhälligt beslut gett sitt godkännande fastställa regler och allmänna villkor för&lt;br&gt;hur dess ledamöter skall utföra sina åligganden.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Artikel 30 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att&lt;br&gt;förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i&lt;br&gt;procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som&lt;br&gt;är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall&lt;br&gt;biträdas av en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid&lt;br&gt;generalsekretariatet. Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses&lt;br&gt;av rådet genom enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall anta sin egen arbetsordning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I artikel 33 skall fjärde stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som Europaparlamentet och&lt;br&gt;revisionsrätten väcker för att tillvarata sina rättigheter.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Artikel 45c skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 andra stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Revisionsrätten skall avge en förklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas&lt;br&gt;tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet; denna&lt;br&gt;förklaring skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 2 första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och&lt;br&gt;korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt&lt;br&gt;rapportera om alla fall av oegentligheter.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt 3 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i&lt;br&gt;gemenskapens övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller&lt;br&gt;utgifter för gemenskapens räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje&lt;br&gt;fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall&lt;br&gt;granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa&lt;br&gt;inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter.&lt;br&gt;Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i en anda av&lt;br&gt;förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta&lt;br&gt;revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för&lt;br&gt;gemenskapens räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från&lt;br&gt;budgeten samt de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga&lt;br&gt;befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna&lt;br&gt;överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin&lt;br&gt;uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och&lt;br&gt;inkomster skall revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken&lt;br&gt;regleras av en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan&lt;br&gt;överenskommelse finns, skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig&lt;br&gt;för att granska de gemenskapsutgifter och gemenskapsinkomster som banken förvaltar.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 78c skall första stycket ersättas med följande:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen&lt;br&gt;genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 78h. Medlemsstaterna skall&lt;br&gt;samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med&lt;br&gt;principerna för en sund ekonomisk förvaltning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 78g. 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall&lt;br&gt;Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte&lt;br&gt;skall rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar&lt;br&gt;som avses i artikel 78d, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas&lt;br&gt;yttranden över revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som&lt;br&gt;avses i artikel 45c. 1 andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av&lt;br&gt;betydelse i detta sammanhang.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om ett beslut har fattats enligt artikel F 1.2 i Fördraget om Europeiska unionen om att&lt;br&gt;tillfälligt upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstats regering, gäller det tillfälliga&lt;br&gt;upphävandet även med avseende på det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det i enlighet med artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen har fastslagits att en&lt;br&gt;medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel F.l i det fördraget,&lt;br&gt;får rådet dessutom med kvalificerad majoritet besluta att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter&lt;br&gt;som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av det här fördraget. Rådet skall därvid beakta&lt;br&gt;de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och juridiska personers&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla&lt;br&gt;omständigheter fortsätta att vara bindande för den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som&lt;br&gt;har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna&lt;br&gt;från företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 28&lt;br&gt;fjärde stycket skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda&lt;br&gt;rådsmedlemmarnas vägda röster som den som anges i artikel 28 fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 1 tillfälligt inte får utövas. I så&lt;br&gt;fall skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande&lt;br&gt;medlemsstatens regering röstar.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall ändras i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 107 skall följande stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Europaparlamentet skall bestå av högst sjuhundra ledamöter.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 108 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 3 första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”3. Europaparlamentet skall utarbeta ett förslag till allmänna direkta val enligt en i alla&lt;br&gt;medlemsstater enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla&lt;br&gt;medlemsstater.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande punkt skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Europaparlamentet skall efter att ha begärt ett yttrande från kommissionen och sedan&lt;br&gt;rådet genom enhälligt beslut gett sitt godkännande fastställa regler och allmänna villkor för&lt;br&gt;hur dess ledamöter skall utföra sina åligganden.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 121 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att&lt;br&gt;förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i&lt;br&gt;procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som&lt;br&gt;är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall&lt;br&gt;biträdas av en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid&lt;br&gt;generalsekretariatet. Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses&lt;br&gt;av rådet genom enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall anta sin egen arbetsordning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 127 skall punkt 2 första och andra styckena ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd nominera den person som de vill utse till&lt;br&gt;kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de&lt;br&gt;övriga personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 132 skall följande nya första stycke införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I artikel 146 skall tredje stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som Europaparlamentet och&lt;br&gt;revisionsrätten väcker för att tillvarata sina rättigheter.''.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Artikel 160c skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 andra stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Revisionsrätten skall avge en förklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas&lt;br&gt;tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet; denna&lt;br&gt;förklaring skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 2 första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och&lt;br&gt;korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt&lt;br&gt;rapportera om alla fall av oegentligheter.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Punkt 3 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i&lt;br&gt;gemenskapens övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller&lt;br&gt;utgifter för gemenskapens räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje&lt;br&gt;fysisk eller juridisk person som erhåller betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall&lt;br&gt;granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen eller, om dessa&lt;br&gt;inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga nationella myndigheter.&lt;br&gt;Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i en anda av&lt;br&gt;förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta&lt;br&gt;revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för&lt;br&gt;gemenskapens räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från&lt;br&gt;budgeten samt de nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga&lt;br&gt;befogenheter, behöriga nationella myndigheter, skall på revisionsrättens begäran till denna&lt;br&gt;överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin&lt;br&gt;uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och&lt;br&gt;inkomster skall revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken&lt;br&gt;regleras av en överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan&lt;br&gt;överenskommelse finns, skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig&lt;br&gt;för att granska de gemenskapsutgifter och gemenskapsinkomster som banken förvaltar.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 170 skall följande stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Europaparlamentet kan höra Ekonomiska och sociala kommittén”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 179 skall första stycket ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen&lt;br&gt;genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 183. Medlemsstaterna skall&lt;br&gt;samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med&lt;br&gt;principerna för en sund ekonomisk förvaltning.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 180b. 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall&lt;br&gt;Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte&lt;br&gt;skall rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar&lt;br&gt;som avses i artikel 179a, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas&lt;br&gt;yttranden över revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som&lt;br&gt;avses i artikel 160c. 1 andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av&lt;br&gt;betydelse i detta sammanhang.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande artikel skall införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om ett beslut har fattats enligt artikel F 1.2 i Fördraget om Europeiska unionen om att&lt;br&gt;tillfälligt upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstats regering, gäller det tillfälliga&lt;br&gt;upphävandet även med avseende på det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det i enlighet med artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen har fastslagits att en&lt;br&gt;medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel F.l i det fördraget,&lt;br&gt;får rådet dessutom med kvalificerad majoritet besluta att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter&lt;br&gt;som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av det här fördraget. Rådet skall därvid beakta&lt;br&gt;de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och juridiska personers&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla&lt;br&gt;omständigheter fortsätta att vara bindande för den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som&lt;br&gt;har vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna&lt;br&gt;från företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 118.2&lt;br&gt;skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda&lt;br&gt;röster som den som anges i artikel 118.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 1 tillfälligt inte får utövas. I så&lt;br&gt;fall skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande&lt;br&gt;medlemsstatens regering röstar.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut&lt;br&gt;av den 20 september 1976, skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 2 skall följande stycke läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om ändringar skall genomföras i denna artikel måste antalet företrädare som väljs i varje&lt;br&gt;medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit sig samman i&lt;br&gt;gemenskapen.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 6.1 skall följande strecksats införas efter femte strecksatsen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlem av Regionkommittén,&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 7.2 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Till dess att en enhetlig valordning eller en ordning som grundas på gemensamma principer&lt;br&gt;träder i kraft och om inte annat följer av de övriga bestämmelserna i denna akt, skall&lt;br&gt;valförfarandet regleras av varje medlemsstats nationella bestämmelser.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Artikel 11 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Till dess att den enhetliga valordning eller den ordning som grundas på gemensamma principer&lt;br&gt;som avses i artikel 7 träder i kraft, skall Europaparlamentet pröva företrädarnas behörighet. 1 detta&lt;br&gt;syfte skall Europaparlamentet beakta de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit&lt;br&gt;och avgöra sådana tvister som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i denna akt, dock inte&lt;br&gt;tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som akten hänvisar till.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Artikel 12.1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. Till dess att den enhetliga valordning eller den ordning som grundas på gemensamma&lt;br&gt;principer som avses i artikel 7 träder i kraft och om inte annat följer av de övriga bestämmelserna&lt;br&gt;i denna akt, skall varje medlemsstat fastställa ett lämpligt förfarande för hur en plats, som blir&lt;br&gt;vakant under den femåriga mandattid som avses i artikel 3, skall besättas för den återstående&lt;br&gt;mandattiden.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANDRA DELEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRENKLING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inbegripet bilagorna och protokollen till detta,&lt;br&gt;skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel i syfte att låta bestämmelser som inte längre&lt;br&gt;tillämpas utgå ur fördraget och att som en följd av detta anpassa lydelsen av vissa av fördragets&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Artiklarna i fördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 3 a skall orden &amp;quot;avveckling av&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;förbud mot&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 7 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 7a skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Första och andra styckena skall numreras och således betecknas 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I den nya punkten 1 skall följande hänvisning utgå: &amp;quot;7b&amp;quot;, &amp;quot;70.1&amp;quot; och &amp;quot;och 100b&amp;quot;.&lt;br&gt;Kommatecknet före omnämnandet av artikel 100a skall ersättas med ordet &amp;quot;och&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En punkt 3 skall läggas till med samma lydelse som artikel 7b andra stycket, som har&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från&lt;br&gt;kommissionen fastställa de riktlinjer och villkor som är nödvändiga för att säkerställa&lt;br&gt;väl avvägda framsteg inom alla berörda sektorer.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 7b skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 8b skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 punkt 1 skall orden &amp;quot;som rådet före den 31 december 1994 skall anta&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;orden &amp;quot;som rådet antar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 punkt 2 första meningen skall hänvisningen till &amp;quot;artikel 138.3&amp;quot; vara en hänvisning&lt;br&gt;till &amp;quot;artikel 138.4&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 2 andra meningen skall orden &amp;quot;som rådet före den 31 december 1993 skall&lt;br&gt;anta” ersättas med orden &amp;quot;som rådet antar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel 8c andra meningen skall orden &amp;quot;före den 31 december 1993&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 8e första stycket skall orden &amp;quot;före den 31 december 1993 och sedan&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 9.2 skall orden &amp;quot;kapitel 1 avsnitt 1,&amp;quot; ersättas med &amp;quot;artikel 12&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 10 skall punkt 2 utgå och punkt 1 upphöra att vara numrerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 11 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I kapitel 1, Tullunionen, skall rubriken &amp;quot;Avsnitt 1 - Avveckling av tullar mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 12 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullar på import och export samt avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna. Detta förbud skall tillämpas även på tullar av fiskal karaktär.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 13-17 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rubriken &amp;quot;Avsnitt 2 - Upprättande av den gemensamma tulltaxan&amp;quot; skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 18-27 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 28 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullsatser i den gemensamma tulltaxan skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet på&lt;br&gt;förslag från kommissionen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I inledningen till artikel 29 skall orden &amp;quot;detta avsnitt&amp;quot; ersättas med &amp;quot;detta kapitel&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I rubriken till kapitel 2 skall orden &amp;quot;Avskaffande av&amp;quot; ersättas med &amp;quot;Förbud mot&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 30 skall orden &amp;quot;om inte annat föreskrivs nedan” utgå och kommatecknet efter&lt;br&gt;''medlemsstaterna&amp;quot; ersättas med en punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 31, 32 och 33 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel 34 skall punkt 2 utgå och punkt 1 upphöra att vara numrerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 35 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 36 skall &amp;quot;artiklarna 30-34&amp;quot; ersättas med &amp;quot;artiklarna 30 och 34&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 37 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 1 första stycket skall ordet &amp;quot;gradvis&amp;quot; och orden &amp;quot;vid övergångstidens utgång&amp;quot;&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 punkt 2 skall orden &amp;quot;tullavveckling och avskaffande av&amp;quot; ersättas med &amp;quot;förbud mot&lt;br&gt;tullar och&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkterna 3, 5 och 6 skall utgå och punkt 4 skall betecknas 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I den nya punkten 3 skall orden &amp;quot;hänsyn skall därvid tas till den takt i vilken möjliga&lt;br&gt;anpassningsåtgärder och nödvändig specialisering kan genomföras.&amp;quot; utgå och det&lt;br&gt;semikolon som föregår den nämnda texten ersättas med en punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 38 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 3 första meningen skall hänvisningen till bilaga II ersättas med en hänvisning&lt;br&gt;till bilaga I och den andra meningen, som inleds med orden &amp;quot;Rådet skall dock ...&amp;quot;,&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 4 skall orden &amp;quot;för medlemsstaterna&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 40 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 skall utgå och punkterna 2, 3 och 4 betecknas 1, 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I den nya punkten 1 skall orden &amp;quot;skall en gemensam organisation av&lt;br&gt;jordbruksmarknaderna upprättas&amp;quot; ersättas med &amp;quot;upprättas en gemensam organisation&lt;br&gt;av jordbruksmarknaderna&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I den nya punkten 2 skall hänvisningen till &amp;quot;punkt 2&amp;quot; ändras till en hänvisning till&lt;br&gt;&amp;quot;punkt 1&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I den nya punkten 3 skall hänvisningen till &amp;quot;punkt 2” ändras till en hänvisning till&lt;br&gt;&amp;quot;punkt 1&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 43 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 2 tredje stycket skall orden &amp;quot;skall rådet, enhälligt under de två första etapperna&lt;br&gt;och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda&amp;quot; ersättas med &amp;quot;skall rådet med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet utfärda&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkterna 2 och 3 skall hänvisningen till &amp;quot;artikel 40.2&amp;quot; ändras till en hänvisning till&lt;br&gt;&amp;quot;artikel 40.1”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 44, 45 och 47 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 48.1 skall orden &amp;quot;senast vid övergångstidens utgång&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 49 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I inledningen skall orden &amp;quot;Så snart detta fördrag träder i kraft skall rådet&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;&amp;quot;Rådet skall&amp;quot; och ordet &amp;quot;gradvis&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I b och c skall orden &amp;quot;gradvis enligt en plan&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 52 första stycket skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I första meningen skall orden &amp;quot;gradvis avvecklas under övergångstiden&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;ordet &amp;quot;förbjudas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I andra meningen skall orden &amp;quot;Denna gradvisa avveckling&amp;quot; ersättas med &amp;quot;Detta&lt;br&gt;förbud&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 53 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 54 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Punkt 1 skall utgå och punkterna 2 och 3 betecknas 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) I den nya punkten 1 skall orden &amp;quot;för att genomföra det allmänna handlingsprogrammet&lt;br&gt;eller, om ett sådant program inte har fastställts för att genomföra en etapp i&lt;br&gt;förverkligandet av etableringsfriheten&amp;quot; ersättas med &amp;quot;för att förverkliga&lt;br&gt;etabler ngsfriheten&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 59 första stycket skall orden &amp;quot;gradvis avvecklas under övergångstiden för&amp;quot; ersättas&lt;br&gt;med &amp;quot;förbjudas beträffande&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 61.2. skall orden &amp;quot;den gradvisa liberaliseringen av rörligheten&amp;quot; ersättas med orden&lt;br&gt;&amp;quot;liberaliseringen av rörligheten&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 62 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 63 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 skall utgå och punkterna 2 och 3 betecknas 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I den nya punkten 1 skall orden &amp;quot;före den första etappens utgång enhälligt och&lt;br&gt;därefter&amp;quot; utgå och orden &amp;quot;genomföra det allmänna handlingsprogrammet eller, om ett&lt;br&gt;sådant program inte har fastställts, för att genomföra en etapp i liberaliseringen av en&lt;br&gt;särskild tjänst&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;genomföra liberaliseringen av en särskild tjänst&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I den nya punkten 2 skall orden &amp;quot;De förslag och beslut som nämns i punkterna 1&lt;br&gt;och 2&amp;quot; ersättas med &amp;quot;De direktiv som nämns i punkt 1&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 64 första stycket skall &amp;quot;artikel 63.2&amp;quot; ersättas med &amp;quot;artikel 63.1&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. &amp;nbsp;Artiklarna 67-73a, 73e och 73h skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 75.2 skall utgå och punkt 3 i samma artikel betecknas 2.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;41. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 76 skall orden &amp;quot;de olika bestämmelser som gäller på transportområdet när detta&lt;br&gt;fördrag träder i kraft” ersättas med &amp;quot;de olika bestämmelser som gällde på transportområdet&lt;br&gt;den 1 januari 1958 eller som, för stater som senare ansluter sig, gäller på detta område vid&lt;br&gt;tidpunkten för dessas anslutning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 79 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 1 skall orden &amp;quot;vara avskaffad före den andra etappens utgång&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;ordet &amp;quot;avskaffas&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 3 skall orden &amp;quot;Inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall&lt;br&gt;rådet&amp;quot; ersättas med &amp;quot;Rådet skall&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 80.1 skall orden &amp;quot;från och med den andra etappens början&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 83 skall orden &amp;quot;befogenheter som tillkommer transportsektionen inom Ekonomiska&lt;br&gt;och sociala kommittén&amp;quot; ersättas med &amp;quot;befogenheter som tillkommer Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 84.2 andra stycket skall &amp;quot;artikel 75.1 och 75.3&amp;quot; ersättas med &amp;quot;artikel 75&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 87.1 skall de två styckena slås samman till en enda punkt. Denna nya punkt skall ha&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. De förordningar och direktiv som behövs för att tillämpa de principer som anges i&lt;br&gt;artiklarna 85 och 86 skall rådet fastställa med kvalificerad majoritet på förslag från&lt;br&gt;kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 89.1 skall orden &amp;quot;så snart den trätt i verksamhet&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter artikel 90 skall rubriken &amp;quot;Avsnitt 2 - Dumpning&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 91 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Före artikel 92 skall rubriken &amp;quot;Avsnitt 3&amp;quot; ersättas med &amp;quot;Avsnitt 2&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 92.3 c skall det led som börjar &amp;quot;Dock skall det stöd&amp;quot; och slutar &amp;quot;gentemot tredje&lt;br&gt;land,&amp;quot;utgå. Den kvarvarande delen av punkt c skall avslutas med ett kommatecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 95 tredje stycket skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 97 och 100b skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 101 andra stycket skall orden &amp;quot;skall rådet, under den första etappen enhälligt och&lt;br&gt;därefter med kvalificerad majoritet .... utfärda” ersättas med &amp;quot;skall rådet med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet ... utfärda&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 109e.2 a) första strecksatsen skall orden &amp;quot;, dock utan att det påverkar tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 73e,&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 109f skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I punkt 1 andra stycket skall orden &amp;quot;på rekommendation antingen av kommittén för&lt;br&gt;medlemsstaternas centralbankschefer (härefter kallad Centralbankschefskommittén)&lt;br&gt;eller av EMI:s råd&amp;quot; ersättas med på rekommendation av EMI:s råd&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 1 skall fjärde stycket som lyder &amp;quot;Centralbankschefskommittén skall upplösas&lt;br&gt;när den andra etappen börjar.&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 8 skall andra stycket som lyder &amp;quot;I de fall där EMI enligt detta fördrag skall ha&lt;br&gt;en rådgivande funktion skall hänvisningar till EMI före den 1 januari 1994 avse&lt;br&gt;Centralbankschefskommittén.” utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 112 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 1 första stycket skall orden &amp;quot;före övergångstidens utgång&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 1 andra stycket skall orden &amp;quot;skall rådet, intill den andra etappens utgång&lt;br&gt;enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, utfärda&amp;quot; ersättas med &amp;quot;skall rådet&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet utfärda&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 129c punkt 1 första stycket tredje strecksatsen skall orden &amp;quot;den&lt;br&gt;sammanhållningsfond som enligt artikel 130d skall upprättas senast den 31 december 1993&amp;quot;&lt;br&gt;ersättas med &amp;quot;den enligt artikel 130d upprättade sammanhållningsfonden”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 130d andra stycket skall orden &amp;quot;Rådet skall enligt samma förfarande före&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 31 december 1993 upprätta en sammanhållningsfond som&amp;quot; ersättas med &amp;quot;En av rådet&lt;br&gt;enligt samma förfarande upprättad sammanhållningsfond&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 130s punkt 5 andra strecksatsen skall orden &amp;quot;den sammanhållningsfond som enligt&lt;br&gt;artikel 130d skall upprättas senast den 31 december 1993&amp;quot; ersättas med &amp;quot;den enligt&lt;br&gt;artikel 130d upprättade sammanhållningsfonden.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;61. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 130w punkt 3 skall uttrycket &amp;quot;AVS-EEG-konventionen&amp;quot; ersättas med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; AVS-EG-konventionen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 131 första stycket skall orden ”Belgien&amp;quot; och &amp;quot;Italien&amp;quot; utgå och hänvisningen till&lt;br&gt;bilaga IV ersättas med en hänvisning till bilaga II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 133 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 1 skall orden &amp;quot;fullständigt avvecklas&amp;quot; ersättas med ordet &amp;quot;förbjudas&amp;quot; och&lt;br&gt;orden &amp;quot;gradvis avvecklas&amp;quot; ersättas med ordet &amp;quot;förbjuds&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 2 skall orden &amp;quot;gradvis avvecklas&amp;quot; ersättas med ordet &amp;quot;förbjudas&amp;quot; och&lt;br&gt;hänvisningarna till artiklarna 13, 14, 15 och 17 utgå så att punkten kommer att&lt;br&gt;avslutas på följande sätt &amp;quot;... enligt bestämmelserna i artikel 12.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 3 andra stycket skall orden &amp;quot;De tullar som avses i föregående stycke skall&lt;br&gt;emellertid gradvis sänkas till den nivå som gäller för&amp;quot; ersättas med &amp;quot;De tullar som&lt;br&gt;avses i föregående stycke får inte överstiga dem som gäller för&amp;quot; samt andra meningen,&lt;br&gt;som börjar &amp;quot;De procenttal och den tidtabell...&amp;quot; och slutar &amp;quot;till landet eller territoriet&amp;quot;,&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 punkt 4 skall orden &amp;quot;när detta fördrag träder i kraft&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64. Artikel 136 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med utgångspunkt i de resultat som uppnåtts inom ramen för dessa länders och&lt;br&gt;territoriers associering med gemenskapen och på grundval av principerna i det här fördraget&lt;br&gt;enhälligt anta bestämmelser om de närmare riktlinjerna för och förfarandet vid dessa länders&lt;br&gt;och territoriers associering med gemenskapen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65. Artikel 138 skall ändras på följande sätt så att den omfattar artikel 1, artikel 2 i dess lydelse&lt;br&gt;enligt artikel 5 i det här fördraget och artikel 3.1 i Akten om allmänna direkta val av&lt;br&gt;företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut av&lt;br&gt;den 20 september 1976; bilaga II till den akten skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I stället för punkterna 1 och 2, som inte längre tillämpas till följd av artikel 14 i Akten&lt;br&gt;om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, skall texten till&lt;br&gt;artiklarna 1 och 2 i nämnda akt införas som punkterna 1 och 2; de nya punkterna 1&lt;br&gt;och 2 skall ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i&lt;br&gt;gemenskapen skall väljas genom allmänna direkta val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grekland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Österrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Portugal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i&lt;br&gt;varje medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit&lt;br&gt;sig samman i gemenskapen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter de nya punkterna 1 och 2 skall texten till artikel 3.1 i den ovannämnda akten&lt;br&gt;införas som punkt 3; den nya punkten 3 skall ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nuvarande punkten 3 i dess lydelse enligt artikel 2 i det här fördraget skall&lt;br&gt;betecknas 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 4, som har lagts till genom artikel 2 i det här fördraget, skall betecknas 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 158.3 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 166 första stycket skall orden &amp;quot;från och med anslutningen&amp;quot; ersättas med &amp;quot;från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1995&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 188b.3 skall andra stycket, som börjar &amp;quot;När de första utnämningarna ...&amp;quot;, utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 197 skall andra stycket, som börjar &amp;quot;Den skall särskilt ha ...&amp;quot;, utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70. &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel 207 skall andra till femte styckena utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;71. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I stället för artikel 212 skall införas texten till artikel 24.1 andra stycket i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna; denna nya artikel 212 skall följaktligen ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall, på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner,&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet fastställa tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskaperna.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72. &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 stället för artikel 218 skall införas den anpassade texten till artikel 28 första stycket i&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna; denna nya artikel 218 skall följaktligen ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet av den 8 april 1965 om&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier&lt;br&gt;åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sin&lt;br&gt;uppgift. Detsamma skall gälla för Europeiska centralbanken, Europeiska monetära institutet&lt;br&gt;och Europeiska investeringsbanken.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 221 skall orden &amp;quot;Inom tre år efter det att detta fördrag har trätt i kraft skall&lt;br&gt;medlemsstaterna,&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;Medlemsstaterna skall,&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;74. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 223 skall punkterna 2 och 3 slås samman och ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2. Rådet får på förslag från kommissionen genom enhälligt beslut ändra den lista som&lt;br&gt;rådet den 15 april 1958 fastställde över varor på vilka bestämmelserna i punkt lb skall&lt;br&gt;tillämpas.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 226 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 227 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 3 skall hänvisningen till bilaga IV ersättas med en hänvisning till bilaga II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter punkt 4 skall följande nya punkt införas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;5. Bestämmelserna i detta fördrag skall omfatta Åland i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i protokoll 2 i akten om villkoren för Republiken Österrikes,&lt;br&gt;Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den tidigare punkten 5 skall betecknas 6 och dess punkt d om Åland skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77. &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel 229 första stycket skall orden &amp;quot;Förenta nationernas organ, dess fackorgan samt&lt;br&gt;Allmänna tull- och handelsavtalets organ&amp;quot; ersättas med &amp;quot;Förenta nationernas organ och dess&lt;br&gt;fackorgan.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;78. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 234 första stycket skall orden &amp;quot;innan detta fördrag träder i kraft&amp;quot; ersättas med &amp;quot;före&lt;br&gt;den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras&lt;br&gt;anslutning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rubriken &amp;quot;Upprättande av institutionerna&amp;quot; före artikel 241 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 241-246 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 248 skall ett nytt stycke med följande lydelse läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Till följd av anslutningsfördragen är även de danska, engelska, finska, grekiska, iriska,&lt;br&gt;portugisiska, spanska och svenska texterna giltiga.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga I &amp;quot;Listorna A t.o.m. G som avses i artiklarna 19 och 20 i detta fördrag&amp;quot; skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga II &amp;quot;Lista som avses i artikel 38 i detta fördrag&amp;quot; skall betecknas bilaga I och&lt;br&gt;hänvisningen till &amp;quot;bilaga II till fördraget&amp;quot; under nummer ur 22.08 och ur 22.09 skall vara en&lt;br&gt;hänvisning till &amp;quot;bilaga I till fördraget&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga III &amp;quot;Lista över tjänstetransaktioner som avses i artikel 73h i detta fördrag&amp;quot; skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga IV &amp;quot;Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i&lt;br&gt;detta fördrag skall tillämpas&amp;quot; betecknas bilaga II. Den uppdateras och skall ha följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;BILAGA II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på vilka bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fjärde delen i detta fördrag skall tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grönland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya Kaledonien och tillhörande områden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Franska Polynesien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De franska sydliga och antarktiska områdena,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wallis- och Futunaöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mayotte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saint-Pierre och Miquelon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aruba,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländska Antillerna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bonaire,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cura?ao,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saba,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sint Eustatius,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sint Maarten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anguilla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caymanöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Falklandsöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sydgeorgien och Sydsandwichöama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Montserrat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pitcairn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S:ta Helena med tillhörande områden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brittiska antarktiska territoriet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brittiska territoriet i Indiska oceanen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Turks- och Caicosöama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brittiska Jungfruöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bermuda.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III. Protokoll och andra akter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Följande protokoll och akter skall upphävas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om ändring av protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och&lt;br&gt;privilegier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om den tyska inrikeshandeln och de problem som sammanhänger med&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om vissa bestämmelser angående Frankrike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om Storhertigdömet Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om den ordning som med avseende på Algeriet och Franska republikens&lt;br&gt;utomeuropeiska departement skall tillämpas på varor som omfattas av Europeiska kol-&lt;br&gt;och stålgemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om mineraloljor och vissa av deras derivat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;br&gt;på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförandekonventionen om associeringen av utomeuropeiska länder och territorier&lt;br&gt;med gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll om tullkvoter för import av bananer (ur 08.01 i&lt;br&gt;Brysselnomenklaturen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Protokoll om tullkvoter för import av orostat kaffe (ur 09.01 i&lt;br&gt;Brysselnomenklaturen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I slutet av protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga, skall förteckningen över de&lt;br&gt;personer som har undertecknat protokollet utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Orden &amp;quot;HAR UTSETT som befullmäktigade för detta ändamål:&amp;quot; samt förteckningen&lt;br&gt;över statscheferna och deras befullmäktigade skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Orden &amp;quot;SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig&lt;br&gt;form,&amp;quot; skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 3 skall den anpassade texten till artikel 21 i protokollet om Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas immunitet och privilegier läggas till som ett fjärde stycke: detta nya&lt;br&gt;fjärde stycke skall följaktligen ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artiklarna 12-15 och artikel 18 i protokollet om Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;immunitet och privilegier skall vara tillämpliga på domstolens domare,&lt;br&gt;generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter, utan att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av de bestämmelser om immunitet mot rättsliga förfaranden för domare&lt;br&gt;som framgår av föregående stycken.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 57 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avslutningsfrasen &amp;quot;TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade&lt;br&gt;undertecknat detta protokoll.&amp;quot; skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 40 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska&lt;br&gt;centralbanken skall orden &amp;quot;som är fogat till fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd&lt;br&gt;och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna&amp;quot; utgå; orden &amp;quot;det protokoll&amp;quot;&lt;br&gt;skall ersättas med ordet &amp;quot;protokollet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 21 i protokollet om Europeiska monetära institutets stadga skall orden &amp;quot;som är fogat&lt;br&gt;till fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna&amp;quot; utgå; orden &amp;quot;det protokoll&amp;quot; skall ersättas med ordet&lt;br&gt;&amp;quot;protokollet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om Italien skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I det sista stycket, som börjar med orden &amp;quot;ERKÄNNER särskilt att&amp;quot;, skall&lt;br&gt;hänvisningen till artiklarna 108 och 109 ersättas med en hänvisning till artiklarna 109h&lt;br&gt;och 109i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och som&lt;br&gt;särbehandlas vid import till en medlemsstat skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I inledningen till punkt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall orden &amp;quot;vid fördragets ikraftträdande&amp;quot; ersättas med &amp;quot;den 1 januari 1958&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;texten i punkt a skall följa omedelbart efter orden &amp;quot;vid import&amp;quot;; den text som är&lt;br&gt;resultatet av denna sammanslagning skall ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;... vid import till Beneluxländerna av varor med ursprung i och som kommer&lt;br&gt;från Suriname eller Nederländska Antillerna&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 1 skall punkterna a-c utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I punkt 3 skall orden &amp;quot;Före utgången av det första året efter det att detta fördrag har&lt;br&gt;trätt i kraft skall varje medlemsstat underrätta ...&amp;quot; ersättas med &amp;quot;Medlemsstaterna skall&lt;br&gt;underrätta”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om import till Europeiska gemenskapen av oljeprodukter som raffinerats i&lt;br&gt;Nederländska Antillerna skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avslutningsfrasen, som lyder &amp;quot;TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade&lt;br&gt;befullmäktigade undertecknat detta protokoll&amp;quot;, skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet, skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I protokollet om en särskild ordning för Grönland skall artikel 3 upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 7&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen, inbegripet bilagor, protokoll och andra akter till&lt;br&gt;detta, skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel i syfte att låta bestämmelser som inte&lt;br&gt;längre tillämpas utgå ur fördraget och att som en följd av detta anpassa lydelsen av vissa av fördragets&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Artiklarna i fördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 2 andra stycket skall ordet &amp;quot;gradvis&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I inledningen till artikel 4 skall orden &amp;quot;upphävas och&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 7 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I första strecksatsen skall orden &amp;quot;HÖG MYNDIGHET, härefter benämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;kommissionen&amp;quot;&amp;quot; ersättas med ordet &amp;quot;KOMMISSION&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;I andra strecksatsen skall orden &amp;quot;en GEMENSAM FÖRSAMLING, härefter benämnd&lt;br&gt;&amp;quot;Europaparlamentet&amp;quot;&amp;quot; ersättas med &amp;quot;ett EUROPAPARLAMENT&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I tredje strecksatsen skall orden &amp;quot;SÄRSKILT MINISTERRÅD, härefter benämnt&lt;br&gt;&amp;quot;rådet&amp;quot;&amp;quot; ersättas med ordet &amp;quot;RÅD&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 10.3 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 16 skall första och andra styckena utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 . Artikel 21 skall ändras på följande sätt så att den omfattar artikel 1, artikel 2 i dess lydelse&lt;br&gt;enligt artikel 5 i det här fördraget och artikel 3.1 i Akten om allmänna direkta val av&lt;br&gt;företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut av&lt;br&gt;den 20 september 1976; bilaga II i den akten skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I stället för punkterna 1 och 2, som inte längre tillämpas till följd av artikel 14 i Akten&lt;br&gt;om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, skall texten till&lt;br&gt;artiklarna 1 och 2 i nämnda akt införas som punkterna 1 och 2; de nya punkterna 1&lt;br&gt;och 2 får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; 1. Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i&lt;br&gt;gemenskapen skall väljas genom allmänna direkta val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grekland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Österrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Portugal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i&lt;br&gt;varje medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit&lt;br&gt;sig samman i gemenskapen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Efter de nya punkterna 1 och 2 skall texten till artikel 3.1 i den ovannämnda akten&lt;br&gt;införas som punkt 3; den nya punkten 3 skall ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den befintliga punkten 3 i dess lydelse enligt artikel 3 i det här fördraget skall&lt;br&gt;betecknas 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 4, som har lagts till genom artikel 3 i det här fördraget, skall betecknas 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 32a första stycket skall ordet &amp;quot;anslutningen&amp;quot; ersättas med orden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;den 1 januari 1995&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 45b.3 skall andra stycket, som börjar med orden &amp;quot;När de första utnämningarna ...&amp;quot;,&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 50 skall den anpassade texten till artikel 20.2 och 20.3 i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna införas&lt;br&gt;som nya punkter 4 och 5; de nya punkterna 4 och 5 skall följaktligen ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4. Den del av utgifterna i gemenskapernas budget som täcks av de avgifter som avses i&lt;br&gt;artikel 49 skall fastställas till 18 miljoner beräkningsenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall varje år förelägga rådet en rapport och med denna rapport som grund&lt;br&gt;skall rådet pröva om det på grund av ändringar i gemenskapernas budget finns anledning att&lt;br&gt;justera denna siffra. Rådet skall besluta med samma majoritet som fastställts i artikel 28&lt;br&gt;fjärde stycket första meningen. Justeringen skall göras på grundval av en bedömning av&lt;br&gt;utvecklingen av de utgifter som beror på tillämpningen av detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. Den del av de avgifter som är avsedda att täcka utgifterna i gemenskapernas budget&lt;br&gt;skall vid budgetens genomförande fördelas av kommissionen enligt den tidsplan, som anges&lt;br&gt;i de finansförordningar som antagits på grundval av artikel 209 b i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 183 b i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska atomenergigemenskapen, och enligt vilken medlemsstaterna skall betala in sina&lt;br&gt;bidrag.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 52 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I stället för artikel 76 skall införas den anpassade texten till artikel 28 första stycket i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna; denna nya artikel 76 skall följaktligen ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet av den 8 april 1965 om&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier&lt;br&gt;åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sin&lt;br&gt;uppgift.”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 79 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I första stycket andra meningen skall det led i meningen som börjar &amp;quot;beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saar ...&amp;quot; utgå och semikolonet ersättas med en punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter första stycket skall ett andra stycke införas med följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Bestämmelserna i det här fördraget skall omfatta Åland i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i protokoll 2 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes,&lt;br&gt;Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I inledningen till det nuvarande andra stycket skall orden &amp;quot;utan hinder av föregående&lt;br&gt;stycke&amp;quot; ersättas med &amp;quot;utan hinder av föregående stycken&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I det nuvarande andra stycket skall punkten d om Åland utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 84 skall orden &amp;quot;i fördraget och dess bilagor, i bifogade protokoll och i konventionen&lt;br&gt;om övergångsbestämmelser&amp;quot; ersättas med &amp;quot;i fördraget och dess bilagor samt i bifogade&lt;br&gt;protokoll&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 85 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 93 skall orden &amp;quot;Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;&amp;quot;Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;&amp;nbsp;1 artikel 95 tredje stycket skall orden &amp;quot;, efter utgången av den övergångsperiod som bestämts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i konventionen om övergångsbestämmelser,&amp;quot; utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 97 skall orden &amp;quot;Detta fördrag skall gälla för en tid av femtio år efter dess&lt;br&gt;ikraftträdande.&amp;quot; ersättas med &amp;quot;Det här fördraget skall upphöra att gälla den 23 juli 2002.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga III, Specialstål&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statschefernas och regeringschefernas befullmäktigade ombuds initialer, som återfinns i slutet av&lt;br&gt;bilaga III, skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III. Protokoll och andra akter som utgör bilagor till fördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande akter skall upphävas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skriftväxlingen mellan Förbundsrepubliken Tysklands regering och Franska&lt;br&gt;republikens regering om Saar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionen om övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om stadgan för Europeiska kol- och stålgemenskapens domstol skall ändras på&lt;br&gt;följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avdelningarna I och II i protokollet skall ersättas med texten till avdelningarna I&lt;br&gt;och II i protokollet om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol, som utgör en&lt;br&gt;bilaga till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 56 skall upphävas och rubriken &amp;quot;Övergångsbestämmelser&amp;quot; som föregår artikeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokollet om förbindelserna med Europarådet skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, inbegripet bilagor och protokoll till&lt;br&gt;detta, skall ändras i enlighet med bestämmelserna i denna artikel i syfte att låta bestämmelser som inte&lt;br&gt;längre tillämpas utgå ur fördraget och att som en följd av detta anpassa lydelsen av vissa av fördragets&lt;br&gt;artiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Artiklarna i fördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 76 andra stycket skall orden &amp;quot;det att detta fördrag har trätt i kraft&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;&amp;quot;den 1 januari 1958&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I inledningen till artikel 93 första stycket skall orden &amp;quot;ett år efter det att detta fördrag har&lt;br&gt;trätt i kraft inbördes avskaffa alla import- och exporttullar&amp;quot; ersättas med &amp;quot;inbördes förbjuda&lt;br&gt;alla import- och exporttullar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 94 och 95 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 98 andra stycket skall orden &amp;quot;Inom två år efter det att detta fördrag har trätt i kraft&lt;br&gt;skall rådet ....&amp;quot; ersättas med &amp;quot;Rådet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 100 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 104 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I första stycket skall orden &amp;quot;efter det att detta fördrag har trätt i kraft&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;orden &amp;quot;efter den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, efter&lt;br&gt;tidpunkten för dessas anslutning,&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) I andra stycket skall orden &amp;quot;efter det att detta fördrag har trätt i kraft och inom&lt;br&gt;fördragets tillämpningsområde&amp;quot; ersättas med &amp;quot;efter de tidpunkter som avses i&lt;br&gt;föregående stycke och inom tillämpningsområdet för detta fördrag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 105 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I första stycket skall orden &amp;quot;innan fördraget trädde i kraft ingicks&amp;quot; ersättas med &amp;quot;före&lt;br&gt;den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras&lt;br&gt;anslutning ingåtts&amp;quot;. I slutet av samma stycke skall orden &amp;quot;efter det att fördraget trädde&lt;br&gt;i kraft&amp;quot; ersättas med &amp;quot;efter nämnda tidpunkter&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I andra stycket skall orden &amp;quot;mellan undertecknandet och ikraftträdandet av detta&lt;br&gt;fördrag&amp;quot; ersättas med orden &amp;quot;mellan den 25 mars 1957 och den 1 januari 1958 eller,&lt;br&gt;för stater som senare ansluter sig, mellan undertecknandet av anslutningsakten och&lt;br&gt;tidpunkten för deras anslutning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 106 första stycket skall orden &amp;quot;innan detta fördrag trädde i kraft&amp;quot; ersättas med&lt;br&gt;orden &amp;quot;före den 1 januari 1958 eller, för stater som senare ansluter sig, före tidpunkten för&lt;br&gt;deras anslutning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 108 skall ändras på följande sätt så att den omfattar artikel 1, artikel 2 i dess lydelse&lt;br&gt;enligt artikel 5 i det här fördraget och artikel 3.1 i Akten om allmänna direkta val av&lt;br&gt;företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 20 september 1976; bilaga II i den akten skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) I stället för punkterna 1 och 2, som inte längre tillämpas till följd av artikel 14 i Akten&lt;br&gt;om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, skall texten till&lt;br&gt;artiklarna 1 och 2 i nämnda akt införas som punkterna 1 och 2; de nya punkterna 1&lt;br&gt;och 2 skall ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;” 1. Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i&lt;br&gt;gemenskapen skall väljas genom allmänna direkta val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grekland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Österrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Portugal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i&lt;br&gt;varje medlemsstat säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit&lt;br&gt;sig samman i gemenskapen.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter de nya punkterna 1 och 2 skall texten till artikel 3.1 i den ovannämnda akten&lt;br&gt;införas som punkt 3; den nya punkten 3 skall ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nuvarande punkten 3 i dess lydelse enligt artikel 4 i det här fördraget skall&lt;br&gt;betecknas 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 4, som har lagts till genom artikel 4 i det här fördraget, skall betecknas 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 127.3 skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 138 första stycket skall orden &amp;quot;från och med anslutningen&amp;quot; ersättas med &amp;quot;från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1995&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 160b.3 skall andra stycket, som börjar &amp;quot;När de första utnämningarna ...&amp;quot;, utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 181 skall andra till fjärde styckena utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I stället för artikel 191 skall införas den anpassade texten till artikel 28 första stycket i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskaperna; denna nya artikel 191 skall följaktligen ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet av den 8 april 1965 om&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier&lt;br&gt;åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sin&lt;br&gt;uppgift.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 198 skall ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter andra stycket skall ett tredje stycke införas med följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Bestämmelserna i detta fördrag skall omfatta Åland i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;protokoll 2 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och&lt;br&gt;Konungariket Sveriges anslutning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I det nuvarande tredje stycket skall punkten e om Åland utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 199 första stycket skall orden &amp;quot;samt Allmänna tull- och handelsavtalets organ&amp;quot;&lt;br&gt;ersättas med &amp;quot;samt Världshandelsorganisationens organ&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avdelning VI (Bestämmelser om inledningsskedet), inbegripet avsnitt 1 (Upprättande av&lt;br&gt;institutionerna), avsnitt 2 (Bestämmelser om den inledande tillämpningen av detta fördrag)&lt;br&gt;och avsnitt 3 (Övergångsbestämmelser), samt artiklarna 209-223 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 225 skall ett nytt stycke med följande nya lydelse läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Till följd av anslutningsfördragen är även de danska, engelska, finska, grekiska, iriska,&lt;br&gt;portugisiska, spanska och svenska texterna giltiga.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga V, Inledande forsknings- och utbildningsprogram som avses i artikel 215 i detta fördrag,&lt;br&gt;inbegripet den tabell som har rubriken Fördelning på huvudposter, skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna skall&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om stadgan för Europeiska atomenergigemenskapens domstol skall ändras på&lt;br&gt;följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Orden &amp;quot;HAR UTSETT som befullmäktigade för detta ändamål:&amp;quot; samt förteckningen&lt;br&gt;över statscheferna och deras befullmäktigade, skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Orden &amp;quot;SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig&lt;br&gt;form,&amp;quot; skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I artikel 3 skall den anpassade texten till artikel 21 i protokollet om Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas immunitet och privilegier läggas till som ett fjärde stycke; detta nya&lt;br&gt;fjärde stycke skall följaktligen ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Artiklarna 12-15 och artikel 18 i protokollet om Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;immunitet och privilegier skall vara tillämpliga pä domstolens domare,&lt;br&gt;generaladvokater, justitiesekreterare och biträdande referenter, utan att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av de bestämmelser om immunitet mot rättsliga förfaranden för domare&lt;br&gt;som framgår av föregående stycken.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 58 skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avslutningsfrasen &amp;quot;TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade&lt;br&gt;undertecknat detta protokoll.&amp;quot; skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckningen över de personer som har undertecknat protokollet skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av de följande punkterna, vilka syftar till att bevara de&lt;br&gt;väsentliga beståndsdelarna i deras bestämmelser, skall Konventionen av den 25 mars 1957 om vissa&lt;br&gt;gemensamma institutioner för Europeiska gemenskaperna och Fördraget av den 8 april 1965 om&lt;br&gt;upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna, med&lt;br&gt;undantag av det protokoll som avses i punkt 5, upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De befogenheter som enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen tillkommer Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och&lt;br&gt;revisionsrätten skall utövas av de gemensamma institutionerna på de villkor som föreskrivs i de nämnda&lt;br&gt;fördragen respektive i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De funktioner som enligt Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen skall utövas av Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;skall utövas av en gemensam kommitté på de villkor som föreskrivs i respektive fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna 193 och 197 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall&lt;br&gt;tillämpas på denna kommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De europeiska gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda skali utgöra en del av dessa&lt;br&gt;gemenskapers gemensamma förvaltning och skall lyda under de bestämmelser som antas med tillämpning&lt;br&gt;av artikel 212 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska gemenskaperna skall, på de villkor som anges i det protokoll som avses i punkt 5,&lt;br&gt;inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att de skall&lt;br&gt;kunna fullgöra sina uppgifter. Detsamma skall gälla för Europeiska centralbanken, Europeiska monetära&lt;br&gt;institutet och Europeiska investeringsbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier skall,&lt;br&gt;på sätt som anges i protokollet om ändring av nämnda protokoll, införas en artikel 23. Den artikeln har&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta protokoll skall också tillämpas på Europeiska centralbanken, medlemmarna av dess beslutande&lt;br&gt;organ och dess personal, dock utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om&lt;br&gt;stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska centralbanken skall dessutom vara befriad från alla skatter och liknande avgifter på grund av&lt;br&gt;en ökning av dess kapital och från olika formaliteter som kan vara förenade därmed i den stat där banken&lt;br&gt;har sitt säte. Bankens och dess beslutande organs verksamhet enligt stadgan för Europeiska&lt;br&gt;centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall inte påföras någon omsättningsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovannämnda bestämmelser skall också tillämpas på Europeiska monetära institutet. Dess upplösning eller&lt;br&gt;likvidation skall inte medföra någon beskattning.&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska gemenskapens inkomster och utgifter, Europeiska kol- och stålgemenskapens&lt;br&gt;förvaltningsutgifter och motsvarande inkomster samt Europeiska atomenergigemenskapens inkomster och&lt;br&gt;utgifter, med undantag för Försörjningsbyråns och de gemensamma företagens inkomster och utgifter,&lt;br&gt;skall tas upp i Europeiska gemenskapernas budget enligt bestämmelserna i fördragen om upprättandet av&lt;br&gt;de tre gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 216 i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, av artikel 77 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen,&lt;br&gt;artikel 189 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen eller av artikel 1 andra&lt;br&gt;stycket i protokollet om stadgan för Europeiska investeringsbanken, skall medlemsstaternas&lt;br&gt;regeringsföreträdare enhälligt besluta om nödvändiga bestämmelser för att hantera vissa problem som rör&lt;br&gt;Storhertigdömet Luxemburg och som är en följd av upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam&lt;br&gt;kommission för Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Det förhållandet att inte längre tillämpade bestämmelser upphävs och utgår i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen. Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i den lydelse&lt;br&gt;som dessa fördrag hade innan Amsterdamfördraget trädde i kraft, och anpassningen av vissa av dessa&lt;br&gt;fördrags bestämmelser skall inte påverka rättsverkningarna av bestämmelserna i dessa fördrag, särskilt&lt;br&gt;inte rättsverkningarna av de tidsfrister som uppställs i dem, eller rättsverkningarna av bestämmelserna i&lt;br&gt;anslutningsfördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Rättsverkningarna av de gällande rättsakter som har antagits på grundval av de nämnda fördragen&lt;br&gt;skall inte påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Detsamma skall gälla upphävandet av Konventionen av den 25 mars 1957 om vissa gemensamma&lt;br&gt;institutioner för Europeiska gemenskaperna och upphävandet av Fördraget av den 8 april 1965 om&lt;br&gt;upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen som rör Europeiska gemenskapernas domstols behörighet och utövandet av&lt;br&gt;denna behörighet är tillämpliga på bestämmelserna i denna del och på det protokoll om immunitet och&lt;br&gt;privilegier som avses i artikel 9.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;TREDJE DELEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA OCH AVSLUTANDE BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna, avdelningarna och avsnitten i Fördraget om Europeiska unionen och i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen, i deras lydelse enligt bestämmelserna i detta fördrag, skall&lt;br&gt;numreras om i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan till detta fördrag; denna bilaga utgör en&lt;br&gt;integrerad del av fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Korshänvisningarna mellan artiklar, avdelningar och avsnitt i Fördraget om Europeiska unionen&lt;br&gt;och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och mellan dessa fördrag skall anpassas i&lt;br&gt;konsekvens härmed. Detsamma skall gälla sådana hänvisningar till artiklar, avdelningar och avsnitt i&lt;br&gt;dessa fördrag som finns i de andra gemenskapsfördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hänvisningar till artiklarna, avdelningarna och avsnitten i de fördrag som avses i punkt 2 och som&lt;br&gt;finns i andra instrument eller akter skall förstås som hänvisningar till artiklarna, avdelningarna och&lt;br&gt;avsnitten i fördragen i enlighet med omnumreringen enligt punkt 1 och till punkterna i de nämnda&lt;br&gt;artiklarna i enlighet med omnumreringen av dessa punkter enligt vissa bestämmelser i artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hänvisningar till punkter i artiklar i de fördrag som avses i artiklarna 7 och 8 och vilka&lt;br&gt;hänvisningar finns i andra instrument eller akter, skall förstås som hänvisningar till dessa punkter i&lt;br&gt;enlighet med omnumreringen av dessa punkter enligt vissa bestämmelser i de nämnda artiklarna 7 och 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens&lt;br&gt;regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den månad då den&lt;br&gt;signatärstat som sist fullgör den formaliteten deponerar sitt ratifikationsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag, som har upprättats i ett enda original på danska, engelska, finska, franska, grekiska,&lt;br&gt;iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka samtliga texter&lt;br&gt;är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en&lt;br&gt;bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EN FE DE LO CUAL, los plenipotcnciarios abajo firmantes suscriben el presente Tratado.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TIL BEKR/Et 1 tLSE HERAF har undcrtegnede bcfuldmasgtigede underskrevel denne traktat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ZU URKUND DESSEN habcn dic unterzeichnctcn Bcvollmächtigten ihrc Untcrschriftcn unter dicsen&lt;br&gt;Vertrag gesctzt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EIS niSTQSH TON ANQTEPD, oi unoyEypaptiÉvot nÅripeEpuatot unéypatpav tt|v napouaa&lt;br&gt;Suv0f]Kr].&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IN WITNESS WHEREOF the undersigned Plenipotentiaries have signcd this Treaty.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EN FOI DE QUOI, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas du préscnt&lt;br&gt;traité.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DÅ FHLANU SIN, chuir na Lånchumhachtaigh thfos-sinithe a lämh leis an gConradh sco.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IN FEDE DI CHE, i plcnipotenziari sottoscritti hanno apposto lc loro firmc in calcc al presente&lt;br&gt;trattato.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TEN BLIJKE WAARVAN de ondcrgctekende gevolmachtigdcn hun handtekcning onder dit Verdrag&lt;br&gt;hcbben gesteld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EM FÉ DO QUE, os plenipotenciärios abaixo assinados apuseram as suas assinaturas no presente&lt;br&gt;Tratado.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TÄMÄN VAKUUDEKSI alla mainitut täysivaltaisct cdustajat oval allckirjoittanccl tämän&lt;br&gt;sopimuksen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TIL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hccho en Amsterdam, cl dos de oetubre dc mil novecicntos noventa y siete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Udfacrdiget i Amsterdam, den anden oktober nitten hundrede og syvoghalvfcms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Geschehen zu Amsterdam am zweiten Oktober ncunzchnhundertsicbcnundneunzig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eytve crro ÄpcrrepvTap, ortq öuo Oicrwppiou tou éTouq xiAta EwtaKÖata evevf|vra Enrä.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Donc at Amsterdam on the sccond day of Octobcr in the ycar one thousand ninc hundred and&lt;br&gt;ninety-seven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fait å Amsterdam, le deux oetobre de l’an mil neuf ccnt quatre-vingt-dix.-sc.pt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arna dhdanamh in Amstardam ar an dara lä dc Dhcircadh Fömhair sa bhliain mflc naoi gcéad nöcha a&lt;br&gt;scacht.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fatto ad Amsterdam, addl due ottobre nelPanno millenoveccntonovantasette.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gedaan te Amsterdam, de tweede oktober negentienhonderd zevenennegentig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Feito em Amsterdäo, em dois de Outubro dc mil novcccntos c noventa e setc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tehty Amsterdamissa toisena päivänä lokakuuta vuonna&lt;br&gt;tuhatyhdeksänsataayhdcksänkymmentäseitsemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upprättat i Amsterdam den andra oktober år nittonhundranittiosju.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-3.png" style="width:317pt;height:545pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Pour Sa Majesté le Roi des Beiges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Voor Zijne Majesteit de Koning der Belgen&lt;br&gt;Fur Seine Majestät den König der Belgier&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-4.png" style="width:93pt;height:40pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Cette signatur* engage egaJement la Communauté tranqaisa. la Communauté flamande, la Communauta germanophone, la Region wallonne.&lt;br&gt;Region da Bruaallea-CapitaJe&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oete handtakening verbindt aveneen* da Vlaa/nsa Gemeenschap. de Frania Gemeenschap, do OuiUtaliga Gemeenschap. hat Vlaamse Gewesl het Waalta Gewesl&lt;br&gt;het Brusselse Hooldsledeli|ko Gewesl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Die so Unterschnft bindel »ugleieh die Oeutschsprechige Gememscha/t dia Flimiacne Gemeinscnafl die Französische Gemeinschart. die Walloni&lt;br&gt;Fltmische Region und dia Region Brussei-HauptsUdt&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-5.png" style="width:185pt;height:60pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Fur den Präsidenten der Bundesrepublik Deutschland&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-6.png" style="width:61pt;height:52pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-7.png" style="width:190pt;height:104pt;"/&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Por Su Majestad el Rey de Espana&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-8.png" style="width:369pt;height:546pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Pour le Président de la République fran^aise&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thar ceann an Choimisiuin arna udaru le hAirteagal 14 de Bhunreacht na hÉireann chu&lt;br&gt;cumhachtai agus feidhmeanna Uachtarån na hÉireann a oibriu agus a chomhlionadh&lt;br&gt;For the Commission authorised by Artide 14 of the Constitution of Ireland to exercise&lt;br&gt;and perform the powers and functions of the President of Ireland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Per il Presidente della Repubblica italiana&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-9.png" style="width:21pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Pour Son Altesse Royale l&amp;lt;( Grand-Duc de Luxembourg&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-10.png" style="width:21pt;height:52pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Voor Hare Majesteit de Koningin der Nederlanden&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-11.png" style="width:207pt;height:30pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Fiir den Bundespräsidenten der Republik Österreich&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-12.png" style="width:162pt;height:41pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Pelo Presidente da Republica Portuguesa&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-13.png" style="width:107pt;height:31pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-14.png" style="width:93pt;height:528pt;"/&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Suomen Tasavallan Presidentin puolesta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Republiken Finlands President&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Hans Majestät Konungen av Sverige&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-15.png" style="width:117pt;height:546pt;"/&gt;
&lt;p&gt;For Her Majesty the Queen of the United Kingdom of Great Britain and Northern&lt;br&gt;Ireland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;BILAGA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelsetabeller som avses i&lt;br&gt;artikel 12 i Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel A&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel B&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel D&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel F&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel F 1 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel G&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel H&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning V (***)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(*)&lt;br&gt;(***)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Avdelning som strukturerades om genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI (***)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning Via (**)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 15 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 16 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel K 17 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(*)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(*»)&lt;br&gt;(***)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny avdelning som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Avdelning som strukturerades om genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel M&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel N&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel P&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel Q&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel R&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Första delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Första delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3c (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5a (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6a (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7b (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7d (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andra delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andra delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8e&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tredje delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tredje delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1 (har utgått)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16 (upphävd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2 (har utgått)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 44&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 55&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 46&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 47&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 59&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 62 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 52&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 53&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 65&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 54&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 66&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 55&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 67 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 68 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 69 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 70 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 71 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 72 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73a (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73e (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73f&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 59&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73h (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning Illa (**)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73i (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73j (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 62&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73k (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 731 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(*)&lt;br&gt;(**)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Ny avdelning som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73m (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 65&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73n (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 66&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73o (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 67&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73p (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73q (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 69&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 71&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 72&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 78&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 76&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 78&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-Artikel 88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2 (har utgått)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 91 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 92&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 94&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 96&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 97 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 98&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 92&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 94&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 100a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 100b (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 100c (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel lOOd (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 101&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 96&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 102&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 102a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 98&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 103&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 103a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 104&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 101&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 104a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 102&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 104b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 103&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 104c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 104&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 105&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 105&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 105a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 106&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 106&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 107&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 107&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 108&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 108&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 108a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 111&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 112&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 113&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 114&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 115&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109e&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 116&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109f&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 117&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109h&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 120&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109j&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 121&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109k&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 122&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1091&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 123&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109m&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 124&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning Via (**)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109n (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 125&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109o (♦)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 126&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109p (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 127&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109q (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 128&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109r (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109s (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 131&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 111 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 112&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 132&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 113&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 133&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 114 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 115&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 134&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(*)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(**)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Ny avdelning som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning Vila (**)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 116 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 135&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1 (***)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 117&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 137&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 138&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 139&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 140&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 141&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 142&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 120&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 143&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 121&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 144&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 122&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 145&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 123&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 146&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 124&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 147&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 125&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 148&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 126&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 149&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 127&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 128&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 151&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 152&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XIV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 153&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 155&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 156&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(*)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(**)&lt;br&gt;(***)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Ny avdelning som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;br&gt;Kapitel 1 som strukturerades om genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XVI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 157&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XIV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XVII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 158&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 159&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 160&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 161&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130e&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 162&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XVIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130f&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 163&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130g&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 164&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130h&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 165&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130i&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 166&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130j&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 167&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130k&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 168&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1301&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 169&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130m&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130n&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 171&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130o&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 172&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130p&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 173&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130q (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XVI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XIX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130r&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 174&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130s&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 175&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130t&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 176&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XVII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130u&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 177&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130v&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 178&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 179&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130x&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 180&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130y&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 181&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fjärde delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fjärde delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 131&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 182&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 132&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 183&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 133&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 184&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 134&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 185&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 135&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 186&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 187&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 136a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 188&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Femte delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Femte delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 137&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 189&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 138&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 138a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 191&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 138b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 192&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 138c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 193&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 138d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 194&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 138e&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 195&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 139&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 196&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 140&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 197&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 141&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 198&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 142&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 199&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 143&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 144&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 201&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 145&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 202&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 146&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 203&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 147&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 204&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 148&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 205&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 149 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 206&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 151&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 207&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 152&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 208&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 153&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 209&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 210&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 155&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 211&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 156&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 212&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 157&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 213&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 158&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 214&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 159&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 215&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 160&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 216&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 161&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 217&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 162&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 218&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 163&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 219&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 164&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 220&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 165&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 221&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 166&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 222&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 167&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 223&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 168&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 224&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 168a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 225&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 169&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 226&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 227&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 171&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 228&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 172&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 229&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 173&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 230&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 174&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 175&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 232&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 176&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 233&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 177&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 234&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 178&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 235&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 179&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 236&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 180&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 237&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 181&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 238&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 182&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 239&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 183&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 240&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 184&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 241&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 185&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 242&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 186&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 243&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 187&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 244&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 188&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 245&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 188a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 246&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 188b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 247&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 188c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 248&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 189&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 249&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 189a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 250&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 189b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 251&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 189c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 252&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 190&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 253&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 191&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 254&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 191a (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 255&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 192&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 256&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 193&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 257&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 194&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 258&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 195&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 259&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-16.png" style="width:381pt;height:27pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 196&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 260&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 197&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 261&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 198&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 262&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 198a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 263&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 198b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 264&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 198c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 265&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 198d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 266&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 198e&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 267&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 199&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 268&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 200 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 201&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 269&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 201a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 270&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 202&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 271&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 203&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 272&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 204&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 273&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 205&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 274&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 205a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 275&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 206&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 276&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 206a (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 207&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 277&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 208&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 278&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 209&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 279&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 209a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 280&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjätte delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjätte delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 210&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 281&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 211&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 282&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 212 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 283&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 213&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 284&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 213a (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 285&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 213b (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 286&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 214&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 287&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 215&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 288&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 216&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 289&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 217&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 290&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 218 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 291&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 219&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 292&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 220&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 293&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 221&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 294&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 222&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 295&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 223&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 296&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 224&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 297&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 225&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 298&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 226 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 227&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 299&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 228&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 228a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 301&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 229&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 302&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 230&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 303&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 231&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 304&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 232&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 305&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 233&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 306&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 234&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 307&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 235&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 308&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 236 (*)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 309&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 237 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 238&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 310&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny artikel som infördes genom Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny numrering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 239&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 311&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 240&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 312&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 241 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 242 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 243 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 244 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 245 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 246 (upphävd)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slutbestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slutbestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 247&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 313&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 248&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 314&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM ARTIKEL J 7 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR behovet av att fullt ut genomföra bestämmelserna i artikel J 7.1 andra stycket och J 7.3&lt;br&gt;i Fördraget om Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att unionens politik i enlighet med artikel J 7 inte skall påverka den särskilda&lt;br&gt;karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och att den skall respektera de&lt;br&gt;skyldigheter som vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom&lt;br&gt;NATO, har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och&lt;br&gt;försvarspolitik som har upprättats inom den ramen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS om följande bestämmelse, som fogas till Fördraget om Europeiska unionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen skall tillsammans med Västeuropeiska unionen inom ett år från Amsterdamfördragets&lt;br&gt;ikraftträdande utarbeta arrangemang för ett ökat ömsesidigt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58. Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM INFÖRLIVANDE AV SCHENGENREGELVERKET INOM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA UNIONENS RAMAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM KONSTATERAR att de avtal om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna&lt;br&gt;som några av Europeiska unionens medlemsstater undertecknade i Schengen den 14 juni 1985 och&lt;br&gt;den 19 juni 1990, samt de därmed förbundna avtal och de regler som har antagits på grundval av dessa&lt;br&gt;avtal, syftar till att förstärka den europeiska integrationen och särskilt till att göra det möjligt för&lt;br&gt;Europeiska unionen att snabbare utvecklas till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR införliva de ovannämnda avtalen och reglerna inom Europeiska unionens ramar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEKRÄFTAR att bestämmelserna i Schengenregelverket är tillämpliga endast om och i den&lt;br&gt;utsträckning som de är förenliga med unions- och gemenskapsrätten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR Danmarks särskilda ställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland inte är parter i och&lt;br&gt;inte har undertecknat de ovannämnda avtalen, men att dessa stater dock bör ges möjlighet att godta vissa&lt;br&gt;av eller alla dessa bestämmelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SOM INSER att det följaktligen är nödvändigt att använda bestämmelserna i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen när det gäller ett närmare samarbete&lt;br&gt;mellan vissa medlemsstater och att de bestämmelserna endast bör användas som en sista utväg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR behovet att behålla särskilda förbindelser med Republiken Island och Konungariket&lt;br&gt;Norge, eftersom båda dessa stater har bekräftat att de avser att bli bundna av de ovannämnda&lt;br&gt;bestämmelserna på grundval av det avtal som undertecknades i Luxemburg den 19 december 1996,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om Europeiska unionen och&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken,&lt;br&gt;Konungariket Spanien, Franska republiken. Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg,&lt;br&gt;Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Portugisiska republiken, Republiken Finland och&lt;br&gt;Konungariket Sverige, som har undertecknat Schengenavtalen, bemyndigas att upprätta ett närmare&lt;br&gt;samarbete sinsemellan inom tillämpningsområdet för dessa avtal och de med dem förbundna&lt;br&gt;bestämmelserna enligt förteckningen i bilagan till detta protokoll, nedan kallade &amp;quot;Schengenregelverket&amp;quot;.&lt;br&gt;Detta samarbete skall genomföras inom Europeiska unionens institutionella och rättsliga ramar och med&lt;br&gt;iakttagande av de relevanta bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Från och med den tidpunkt då Amsterdamfördraget träder i kraft skall Schengenregelverket,&lt;br&gt;inbegripet de beslut som den enligt Schengenavtalen inrättade verkställande kommittén har fattat före&lt;br&gt;denna tidpunkt, omedelbart gälla för de tretton medlemsstater som avses i artikel 1, utan att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av punkt 2 i denna artikel. Från och med samma tidpunkt skall rådet ersätta den nämnda&lt;br&gt;verkställande kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet, som skall besluta med enhällighet bland de medlemmar som avses i artikel 1, skall vidta alla&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder för att genomföra denna punkt. Rådet skall enhälligt och i överensstämmelse med de&lt;br&gt;relevanta bestämmelserna i fördragen avgöra vad som är den rättsliga grunden för var och en av de&lt;br&gt;bestämmelser eller vart och ett av de beslut som utgör Schengenregelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sådana bestämmelser och beslut och i enlighet med det nämnda avgörandet skall&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas domstol utöva den behörighet som den tilldelats genom de relevanta&lt;br&gt;tillämpliga bestämmelserna i fördragen. Domstolen skall dock inte vara behörig i fråga om åtgärder eller&lt;br&gt;beslut som rör upprätthållandet av lag och ordning och skyddet av den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan de åtgärder som avses ovan har vidtagits och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.2,&lt;br&gt;skall de bestämmelser eller beslut som utgör Schengenregelverket betraktas som rättsakter som har sin&lt;br&gt;grund i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för de medlemsstater som har undertecknat protokoll om&lt;br&gt;anslutning till Schengenavtalen från och med de tidpunkter som rådet beslutar med enhällighet bland de&lt;br&gt;medlemmar som nämns i artikel 1, om inte villkoren för någon av dessa medlemsstaters anslutning till&lt;br&gt;Schengenregelverket är uppfyllda före den tidpunkt då Amsterdamfördraget träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ett sådant avgörande som avses i artikel 2.1 andra stycket skall Danmark behålla samma rättigheter&lt;br&gt;och skyldigheter i förhållande till de övriga stater som har undertecknat Schengenavtalen som före det&lt;br&gt;nämnda avgörandet med avseende på de delar av Schengenregelverket som anses ha sin rättsliga grund i&lt;br&gt;avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avseende på de delar av Schengenavtalens regelverk som anses ha sin rättsliga grund i avdelning VI&lt;br&gt;i Fördraget om Europeiska unionen skall Danmark fortsätta att ha samma rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;som de övriga stater som har undertecknat Schengenavtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, som inte är bundna av&lt;br&gt;Schengenregelverket, får när som helst begära att vissa eller samtliga bestämmelser i detta regelverk&lt;br&gt;skall tillämpas på dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets beslut i anledning av en sådan begäran skall fattas med enhällighet bland de medlemmar som&lt;br&gt;avses i artikel 1 och företrädaren för regeringen i den berörda staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag och initiativ som grundar sig på Schengenregelverket skall omfattas av de relevanta&lt;br&gt;bestämmelserna i fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om varken Irland, Förenade kungariket eller båda inom rimlig tid skriftligen har underrättat rådets&lt;br&gt;ordförande om att de önskar delta skall, i detta sammanhang, de medlemsstater som avses i artikel 1&lt;br&gt;samt Irland och Förenade kungariket anses ha fått ett sådant bemyndigande som avses i artikel 5a&lt;br&gt;i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller i artikel K 12 i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen om någon av dem önskar delta i de ifrågavarande samarbetsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De relevanta bestämmelserna i de fördrag som avses i punkt 1 första stycket är tillämpliga även&lt;br&gt;om rådet inte har beslutat om de åtgärder som avses i artikel 2.1 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Republiken Island och Konungariket Norge skall associeras till genomförandet av Schengenavtalens&lt;br&gt;regelverk och den vidare utvecklingen av detta på grundval av det avtal som undertecknades&lt;br&gt;i Luxemburg den 19 december 1996. Rådet skall med dessa stater avtala om lämpliga förfaranden för&lt;br&gt;detta och härvid besluta med enhällighet bland de medlemmar som nämns i artikel 1. Det avtalet skall&lt;br&gt;innehålla bestämmelser om Islands och Norges bidrag till eventuella ekonomiska konsekvenser av&lt;br&gt;genomförandet av detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall genom enhälligt beslut ingå ett särskilt avtal med Island och Norge för att fastställa&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter mellan å ena sidan Irland och Förenade konungariket Storbritannien och&lt;br&gt;Nordirland och å andra sidan Island och Norge på sådana områden som omfattas av Schengenregelverket&lt;br&gt;och som är tillämpliga på dessa stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med kvalificerad majoritet besluta om närmare föreskrifter för Schengensekretariatets&lt;br&gt;införlivande med rådets generalsekretariat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med förhandlingarna om nya medlemsstaters tillträde till Europeiska unionen skall&lt;br&gt;Schengenregelverket samt ytterligare åtgärder som institutionerna beslutar på detta regelverks&lt;br&gt;tillämpningsområde betraktas som ett regelverk som måste godtas fullt ut av alla stater som ansöker om&lt;br&gt;tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SCHENGENREGELVERKET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det i Schengen den 14 juni 1985 undertecknade avtalet om gradvis avskaffande av kontroller vid&lt;br&gt;de gemensamma gränserna mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen&lt;br&gt;Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den i Schengen den 19 juni 1990 undertecknade tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av&lt;br&gt;den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, med&lt;br&gt;tillhörande slutakt och gemensamma förklaringar, mellan Konungariket Belgien,&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket&lt;br&gt;Nederländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll och avtal om anslutning till 1985 års avtal och 1990 års tillämpningskonvention som har&lt;br&gt;ingåtts med Italien (undertecknade i Paris den 27 november 1990), Spanien och Portugal&lt;br&gt;(undertecknade i Bonn den 25 juni 1991), Grekland (undertecknade i Madrid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 6 november 1992), Österrike (undertecknade i Bryssel den 28 april 1995) samt Danmark.&lt;br&gt;Finland och Sverige (undertecknade i Luxemburg den 19 december 1996), med tillhörande&lt;br&gt;slutakter och förklaringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut och förklaringar som har antagits av den verkställande kommitté som inrättades genom&lt;br&gt;1990 års tillämpningskonvention samt rättsakter för att genomföra konventionen som har antagits&lt;br&gt;av de organ som den verkställande kommittén har givit befogenhet att fatta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM TILLÄMPNING AV VISSA INSLAG I ARTIKEL 7a I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PÅ FÖRENADE KUNGARIKET OCH IRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR avgöra vissa frågor som rör Förenade kungariket och Irland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att det under många år förekommit särskilda arrangemang för resor mellan Förenade&lt;br&gt;kungariket och Irland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket skall - utan hinder av artikel 7a i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, andra bestämmelser i det fördraget eller i Fördraget om Europeiska unionen, åtgärder som&lt;br&gt;har beslutats enligt de fördragen eller internationella avtal som ingåtts av gemenskapen eller av&lt;br&gt;gemenskapen och dess medlemsstater med en eller flera tredje stater - ha rätt att vid sina gränser med&lt;br&gt;andra medlemsstater genomföra sådana kontroller av personer som vill resa in i Förenade kungariket som&lt;br&gt;det anser nödvändiga i syfte att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;kontrollera rätten att resa in i Förenade kungariket för medborgare i stater som är parter i avtalet&lt;br&gt;om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för deras familjemedlemmar när de utövar&lt;br&gt;rättigheter som följer av gemenskapsrätten, liksom för sådana medborgare i andra stater som har&lt;br&gt;fått sådana rättigheter genom en överenskommelse som Förenade kungariket är bundet av, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avgöra om andra personer skall ges tillstånd att resa in i Förenade kungariket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller andra bestämmelser i det&lt;br&gt;fördraget eller Fördraget om Europeiska unionen eller andra åtgärder som har beslutats inom ramen för&lt;br&gt;dessa fördrag skall inte på något sätt påverka Förenade kungarikets rätt att införa eller genomföra sådana&lt;br&gt;kontroller. Hänvisningar till Förenade kungariket i denna artikel skall anses inbegripa territorier för vars&lt;br&gt;yttre förbindelser Förenade kungariket ansvarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket och Irland får fortsätta att komma överens om inbördes arrangemang rörande fri&lt;br&gt;rörlighet för personer mellan sina territorier (&amp;quot;den gemensamma resezonen”), samtidigt som rättigheterna&lt;br&gt;för de personer som avses i artikel 1 första stycket a i detta protokoll fullt ut skall respekteras.&lt;br&gt;Följaktligen skall bestämmelserna i artikel 1 i detta protokoll, så länge dessa länder upprätthåller sådana&lt;br&gt;arrangemang, vara tillämpliga på Irland på samma villkor och under samma förhållanden som på&lt;br&gt;Förenade kungariket. Artikel 7a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller andra&lt;br&gt;bestämmelser i det fördraget eller Fördraget om Europeiska unionen eller andra åtgärder som har&lt;br&gt;beslutats inom ramen för dessa fördrag, skall inte på något sätt påverka några sådana arrangemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De andra medlemsstaterna skall ha rätt att vid sina gränser eller vid varje plats för inresa till deras&lt;br&gt;territorium genomföra kontroller av personer som vill resa in på deras territorium från Förenade&lt;br&gt;kungariket eller andra territorier för vars yttre förbindelser det landet ansvarar för samma ändamål som i&lt;br&gt;artikel 1 i detta protokoll eller från Irland under den tid som bestämmelserna i artikel 1 i detta protokoll&lt;br&gt;är tillämpliga på Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller andra bestämmelser i det&lt;br&gt;fördraget eller Fördraget om Europeiska unionen eller andra åtgärder som beslutats inom ramen för&lt;br&gt;dessa fördrag skall inte på något sätt påverka de andra medlemsstaternas rätt att införa eller genomföra&lt;br&gt;sådana kontroller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM FÖRENADE KUNGARIKETS OCH IRLANDS STÄLLNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR avgöra vissa frågor som rör Förenade kungariket och Irland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av artikel 3 skall Förenade kungariket och Irland inte delta i rådets beslut om&lt;br&gt;föreslagna åtgärder i enlighet med avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen. Med avvikelse från artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;br&gt;skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda röster&lt;br&gt;som den som anges i den nämnda artikel 148.2. Enhällighet bland rådets medlemmar, med undantag av&lt;br&gt;företrädarna för Förenade kungarikets och Irlands regeringar, skall krävas för sådana beslut i rådet som&lt;br&gt;skall antas enhälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till följd av artikel 1 och om inte annat följer av artiklarna 3, 4 och 6 skall inga bestämmelser i&lt;br&gt;avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inga åtgärder som beslutas&lt;br&gt;enligt den avdelningen, inga bestämmelser i ett internationellt avtal som ingås av gemenskapen i enlighet&lt;br&gt;med den avdelningen och inga beslut av domstolen som innebär en tolkning av en sådan bestämmelse&lt;br&gt;eller åtgärd vara bindande för eller tillämpliga i Förenade kungariket eller Irland; inga sådana&lt;br&gt;bestämmelser, åtgärder eller beslut skall på något sätt påverka dessa staters befogenheter, rättigheter och&lt;br&gt;skyldigheter; inga sådana bestämmelser, åtgärder eller beslut skall på något sätt påverka gemenskapens&lt;br&gt;regelverk eller utgöra en del av gemenskapsrätten, såsom detta regelverk och denna rätt gäller för&lt;br&gt;Förenade kungariket eller Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förenade kungariket eller Irland kan inom tre månader efter det att ett förslag eller initiativ har&lt;br&gt;lagts fram för rådet i enlighet med avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen skriftligen meddela rådets ordförande att Förenade kungariket eller Irland önskar delta i&lt;br&gt;beslutet om och tillämpningen av en sådan föreslagen åtgärd, varefter den staten skall ha rätt att göra&lt;br&gt;detta. Med avvikelse från artikel 148.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall en&lt;br&gt;kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda röster som den&lt;br&gt;som anges i den nämnda artikel 148.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enhällighet bland rådets medlemmar, med undantag av en medlem som inte har lämnat ett sådant&lt;br&gt;meddelande, skall krävas för sådana beslut i rådet som skall antas enhälligt. En åtgärd som beslutats&lt;br&gt;enligt denna punkt skall vara bindande för alla medlemsstater som deltog i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Om beslut om en sådan åtgärd som avses i punkt 1 efter en rimlig tidsperiod inte kan fattas med&lt;br&gt;Förenade kungariket eller Irland som deltagare, får rådet besluta om en sådan åtgärd i enlighet med&lt;br&gt;artikel 1 utan att Förenade kungariket eller Irland deltar. I det fallet är artikel 2 tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket eller Irland får när som helst efter beslut om en åtgärd i rådet i enlighet med&lt;br&gt;avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen underrätta rådet och&lt;br&gt;kommissionen om sin önskan att godta åtgärden. I så fall skall det förfarande som avses i artikel 5a.3 i&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat som inte är bunden av en åtgärd som har beslutats i enlighet med avdelning Illa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall inte på något sätt belastas ekonomiskt av&lt;br&gt;den åtgärden utöver de administrativa kostnader detta åsamkar institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Förenade kungariket eller Irland i sådana fall som avses i detta protokoll är bundet av en åtgärd som&lt;br&gt;rådet har beslutat om i enlighet med avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen skall relevanta bestämmelser i det fördraget, inbegripet artikel 73p, vara tillämpliga på den&lt;br&gt;staten när det gäller den åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 7&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 3 och 4 skall inte påverka tillämpningen av protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irland får skriftligen meddela rådets ordförande att landet inte längre önskar omfattas av detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I så fall kommer de normala bestämmelserna i fördraget att gälla för Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM DANMARKS STÄLLNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ERINRAR OM det beslut som fattades av stats- eller regeringscheferna, församlade i Europeiska&lt;br&gt;rådet i Edinburgh den 12 december 1992, om vissa problem som togs upp av Danmark med avseende på&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HAR NOTERAT Danmarks ståndpunkt när det gäller medborgarskap, Ekonomiska och monetära&lt;br&gt;unionen, försvarspolitik samt rättsliga och inrikes frågor, enligt vad som anges i Edinburghbeslutet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR MEDVETNA OM artikel 3 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom&lt;br&gt;Europeiska unionens ramar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DEL I&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark skall inte delta i rådets beslut om föreslagna åtgärder i enlighet med avdelning Illa i Fördraget&lt;br&gt;om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Med avvikelse från artikel 148.2 i Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen skall en kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda&lt;br&gt;rådsmedlemmarnas vägda röster som den som anges i den nämnda artikel 148.2. Enhällighet bland&lt;br&gt;rådsmedlemmarna, med undantag av företrädaren för Danmarks regering, skall krävas för sådana beslut i&lt;br&gt;rådet som skall antas enhälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga bestämmelser i avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inga&lt;br&gt;åtgärder som beslutas i enlighet med den avdelningen, inga bestämmelser i ett internationellt avtal som&lt;br&gt;ingåtts av gemenskapen i enlighet med den avdelningen och inga beslut av domstolen som innebär en&lt;br&gt;tolkning av en sådan bestämmelse eller åtgärd eller något sådant beslut skall vara bindande för eller&lt;br&gt;tillämpliga i Danmark; inga sådana bestämmelser, åtgärder eller beslut skall på något sätt påverka&lt;br&gt;Danmarks befogenheter, rättigheter eller skyldigheter; inga sådana bestämmelser, åtgärder eller beslut&lt;br&gt;skall på något sätt påverka gemenskapens regelverk eller utgöra en del av gemenskapsrätten, såsom detta&lt;br&gt;regelverk och denna rätt gäller för Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som avses i artikel 1 skall inte medföra några ekonomiska konsekvenser för Danmark, annat&lt;br&gt;än de administrativa kostnader som åsamkas institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 1, 2 och 3 skall inte tillämpas på åtgärder för att bestämma de tredje länder vars medborgare&lt;br&gt;är skyldiga att ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser eller på åtgärder som avser en&lt;br&gt;enhetlig utformning av viseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Danmark skall, inom en tid av sex månader efter det att rådet har beslutat om ett förslag eller&lt;br&gt;initiativ om utbyggnad av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning Illa i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen, besluta huruvida det skall genomföra detta beslut i sin&lt;br&gt;nationella lagstiftning. Om det beslutar att göra detta, kommer beslutet att i enlighet med internationell&lt;br&gt;rätt ge upphov till en förpliktelse mellan Danmark och de övriga medlemsstater som avses i artikel 1 i&lt;br&gt;protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar samt mellan&lt;br&gt;Danmark och Irland eller Förenade kungariket om dessa medlemsstater deltar i de ifrågavarande&lt;br&gt;samarbetsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om Danmark beslutar att inte genomföra ett sådant beslut av rådet som avses i punkt 1 kommer de&lt;br&gt;medlemsstater som avses i artikel 1 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom&lt;br&gt;Europeiska unionens ramar att överväga vilka lämpliga åtgärder som skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DEL II&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller åtgärder rådet beslutar på det område som omfattas av artiklarna J 3.1 och J 7 i Fördraget&lt;br&gt;om Europeiska unionen kommer Danmark inte att delta i arbetet med att utarbeta och genomföra sådana&lt;br&gt;unionsbesiut och unionsåtgärder som har anknytning till försvarsfrågor, men kommer inte att hindra&lt;br&gt;utvecklingen av närmare samarbete mellan medlemsstaterna på detta område. Därför skall Danmark inte&lt;br&gt;delta i beslut om sådana åtgärder. Danmark behöver inte bidra till finansieringen av driftsutgifter som&lt;br&gt;uppkommer till följd av sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DEL III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark kan när som helst i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser meddela de övriga&lt;br&gt;medlemsstaterna att Danmark inte längre vill utnyttja hela eller delar av detta protokoll. I sådana fall&lt;br&gt;kommer Danmark att fullt ut tillämpa alla relevanta åtgärder som då är i kraft och som har vidtagits&lt;br&gt;inom Europeiska unionens ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. Protokoll som fogas till Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM ASYL FÖR MEDBORGARE I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att unionen eniigt bestämmelserna i artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen&lt;br&gt;skall respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europeiska konventionen om&lt;br&gt;skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom&lt;br&gt;den 4 november 1950,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att Europeiska gemenskapernas domstol har behörighet att säkerställa att Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen vid tolkning och tillämpning av artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen följer lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att varje europeisk stat som ansöker om medlemsskap i unionen i enlighet med&lt;br&gt;artikel O i Fördraget om Europeiska unionen måste respektera de principer som anges i artikel F. 1 i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR MEDVETNA OM att det i artikel 236 i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen inrättas en mekanism för tillfälligt upphävande av vissa rättigheter om en medlemsstat&lt;br&gt;allvarligt och ihållande åsidosätter dessa principer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SOM ERINRAR OM att varje medborgare i en medlemsstat, i sin egenskap av unionsmedborgare,&lt;br&gt;åtnjuter särskild status och särskilt skydd som skall garanteras av medlemsstaterna i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i andra delen i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR MEDVETNA OM att Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inrättar ett&lt;br&gt;område utan inre gränser och ger varje unionsmedborgare rätt att fritt röra sig och bosätta sig på&lt;br&gt;medlemsstaternas territorium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ERINRAR OM att utlämning av medlemsstaternas medborgare behandlas i Europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen av den 13 december 1957 och i den på grundval av artikel K 3 i Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen upprättade konventionen om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater&lt;br&gt;av den 27 september 1996,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR hindra att asylrätten utnyttjas för andra ändamål än vad som är avsett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att detta protokoll tar hänsyn till slutgiltigheten av och syftet med Genévekonventionen&lt;br&gt;av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ENDA ARTIKEL&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med beaktande av den skyddsnivå som Europeiska unionens medlemsstater erbjuder såvitt avser de&lt;br&gt;grundläggande rättigheterna och friheterna skall medlemsstaterna betraktas som säkra ursprungsländer&lt;br&gt;i förhållande till varandra för alla rättsliga och praktiska syften som har samband med asylärenden.&lt;br&gt;Följaktligen får ansökningar om asyl som ges in av en medborgare i en medlemsstat endast i följande fall&lt;br&gt;beaktas eller förklaras tillåtna att behandlas av en annan medlemsstat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den medlemsstat i vilken sökanden är medborgare sedan Amsterdamfördraget har trätt i kraft&lt;br&gt;och med åberopande av artikel 15 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna vidtar åtgärder som medför att den medlemsstaten inom sitt territorium&lt;br&gt;inte uppfyller sina skyldigheter enligt konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett sådant förfarande som avses i artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen har inletts&lt;br&gt;och fram till dess rådet fattar ett beslut med avseende på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om rådet på grundval av artikel F 1.1 i Fördraget om Europeiska unionen när det gäller den&lt;br&gt;medlemsstat i vilken sökanden är medborgare har slagit fast att medlemsstaten allvarligt och&lt;br&gt;ihållande åsidosätter principer som anges i artikel F.l.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat ensidigt fattar ett sådant beslut när det gäller en ansökan från en medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i en annan medlemsstat; i så fall skall rådet omedelbart underrättas; ansökan skall behandlas med&lt;br&gt;utgångspunkt i antagandet att den är uppenbart ogrundad utan att detta, oberoende av&lt;br&gt;omständigheterna, på något sätt påverkar medlemsstaternas befogenhet att fatta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;PROTOKOLL &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;OM TILLÄMPNING AV &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SUBSIDIARITETS- OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR BESLUTNA att fastställa villkoren för tillämpning av subsidiaritets- och&lt;br&gt;proportionalitetsprincipema, vilka kommer till uttryck i artikel 3b i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen, i syfte att tydligare fastställa kriterierna för att tillämpa dem och säkerställa att&lt;br&gt;de iakttas noggrant och genomförs på ett konsekvent sätt av alla institutioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR säkerställa att beslut fattas så nära unionens medborgare som möjligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR det interinstitutionella avtalet av den 25 oktober 1993 mellan Europaparlamentet, rådet&lt;br&gt;och kommissionen om förfaranden för att genomföra subsidiaritetsprincipen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR BEKRÄFTAT att slutsatserna från Europeiska rådet i Birmingham den 16 oktober 1992 och den&lt;br&gt;övergripande strategi för tillämpningen av subsidiaritetsprincipen som antogs vid Europeiska rådets möte&lt;br&gt;i Edinburgh den 11-12 december 1992 även i framtiden kommer att vara vägledande för unionens&lt;br&gt;institutioners verksamhet samt för utvecklingen av subsidiaritetsprincipens tillämpning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR DÄRFÖR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje institution skall när den utövar sina befogenheter säkerställa att subsidiaritetsprincipen följs.&lt;br&gt;Den skall också säkerställa överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, enligt vilken&lt;br&gt;gemenskapen inte skall vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå&lt;br&gt;fördragets mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema skall ske med iakttagande av de&lt;br&gt;allmänna bestämmelserna och av fördragets mål, särskilt när det gäller att fullt ut behålla&lt;br&gt;gemenskapens regelverk och jämvikten mellan institutionerna; den skall inte påverka de principer&lt;br&gt;som domstolen har utvecklat i fråga om förhållandet mellan nationell rätt och gemenskapsrätt och&lt;br&gt;den skall beakta artikel F.4 i Fördraget om Europeiska unionen, enligt vilken &amp;quot;unionen skall se till&lt;br&gt;att den har de medel som den behöver för att nå sina mål och genomföra sin politik&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Subsidiaritetsprincipen innebär inte ett ifrågasättande av de befogenheter som Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen på grund av fördraget och i enlighet med domstolens tolkning förfogar över. De&lt;br&gt;kriterier som avses i artikel 3b andra stycket i fördraget gäller för områden där gemenskapen inte&lt;br&gt;är ensam behörig. Subsidiaritetsprincipen tillhandahåller en vägledning för hur dessa befogenheter&lt;br&gt;skall utövas på gemenskapsnivå. Subsidiariteten är ett dynamiskt begrepp och bör tillämpas mot&lt;br&gt;bakgrund av de mål som uppställs i fördraget. Den gör det möjligt att, när omständigheterna&lt;br&gt;kräver det, utvidga räckvidden för gemenskapsåtgärder som vidtas inom ramen för gemenskapens&lt;br&gt;befogenheter, och omvänt att inskränka dessa åtgärder eller upphöra med dem när de inte längre är&lt;br&gt;berättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;All föreslagen gemenskapslagstiftning skall motiveras för att visa att den iakttar subsidiaritets- och&lt;br&gt;proportionalitetsprincipema; skälen för slutsatsen att ett gemenskapsmål bättre kan uppnås av&lt;br&gt;gemenskapen måste underbyggas med kvalitativa eller, om möjligt, kvantitativa indikatorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att en gemenskapsåtgärd skall vara berättigad, skall subsidiaritetsprincipens båda aspekter&lt;br&gt;uppfyllas: målen för den planerade åtgärden kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås genom&lt;br&gt;åtgärder av medlemsstaterna inom ramen för deras nationella konstitutionella ordning och kan&lt;br&gt;därför bättre uppnås genom en gemenskapsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande riktlinjer bör användas för att avgöra om det ovan nämnda villkoret är uppfyllt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan uppvisar gränsöverskridande aspekter, som inte på ett tillfredsställande sätt kan&lt;br&gt;regleras genom åtgärder av medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder vidtagna av medlemsstaterna ensamma eller avsaknad av gemenskapsåtgärder skulle&lt;br&gt;strida mot fördragets krav (t.ex. behovet att korrigera snedvridning av konkurrensen eller&lt;br&gt;undvika förtäckt begränsning av handeln eller stärka den ekonomiska och sociala&lt;br&gt;sammanhållningen) eller på annat sätt avsevärt skada medlemsstaternas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En åtgärd på gemenskapsnivå skulle på grund av sin omfattning eller sina verkningar&lt;br&gt;innebära klara fördelar jämfört med en åtgärd på medlemsstatsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En gemenskapsåtgärd skall utformas på ett så enkelt sätt som möjligt, samtidigt som målet för&lt;br&gt;åtgärden skall uppnås på ett tillfredsställande sätt och behovet av effektiv verkställighet tillgodoses.&lt;br&gt;Gemenskapen skali endast lagstifta i den mån det är nödvändigt. Under i övrigt lika förhållanden&lt;br&gt;bör direktiv väljas framför förordningar och ramdirektiv framför detaljerade åtgärder. I enlighet&lt;br&gt;med artikel 189 i fördraget skall direktiv, även om de är bindande för varje medlemsstat till vilken&lt;br&gt;de är riktade med avseende på det resultat som skall uppnås, överlåta åt de nationella&lt;br&gt;myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När det gäller gemenskapsåtgärdernas art och omfattning, skall gemenskapsåtgärder lämna så&lt;br&gt;mycket utrymme som möjligt för nationella beslut, samtidigt som åtgärdens mål säkerställs och&lt;br&gt;fördraget följs. Samtidigt som gemenskapsrätten skall följas, är det viktigt att följa väletablerade&lt;br&gt;nationella ordningar och att respektera de sätt på vilka medlemsstaternas rättssystem är&lt;br&gt;organiserade och fungerar. När det är lämpligt och om inte annat följer av behovet av att&lt;br&gt;verkställigheten sker på ett riktigt sätt, bör gemenskapsåtgärderna förse medlemsstaterna med&lt;br&gt;alternativa sätt att uppnå målen för åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen medför att gemenskapen inte vidtar någon åtgärd,&lt;br&gt;åligger det medlemsstaterna att i sin verksamhet följa de allmänna reglerna i artikel 5 i fördraget&lt;br&gt;genom att vidta alla lämpliga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt fördraget samt&lt;br&gt;genom att avstå från alla åtgärder som skulle kunna äventyra förverkligandet av fördragets mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar dess initiativrätt bör kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utom i särskilt brådskande eller förtroliga fall företa omfattande samråd innan den föreslår&lt;br&gt;lagstiftning och, när det är lämpligt, offentliggöra handlingarna från sådana samråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;motivera sina förslag med beaktande av subsidiaritetsprincipen; vid behov skall den&lt;br&gt;motivering som åtföljer förslaget innehålla detaljerade upplysningar i detta hänseende;&lt;br&gt;finansiering, helt eller delvis, av gemenskapsåtgärder genom gemenskapens budget kräver en&lt;br&gt;förklaring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta vederbörlig hänsyn till att det ekonomiska eller administrativa ansvar som åligger&lt;br&gt;gemenskapen, nationella regeringar, lokala myndigheter, ekonomiska aktörer och&lt;br&gt;medborgare så långt som möjligt skall begränsas och stå i proportion till det mål som skall&lt;br&gt;uppnås,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje år lägga fram en rapport för Europeiska rådet, Europaparlamentet och rådet om&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 3b i fördraget. Denna årliga rapport skall även sändas till&lt;br&gt;Regionkommittén och till Ekonomiska och sociala kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska rådet skall beakta den rapport från kommissionen som avses i punkt 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjärde strecksatsen i den rapport om unionens framsteg som Europeiska rådet enligt artikel D i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen skall förelägga Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europaparlamentet och rådet skall, under fullständigt iakttagande av tillämpliga förfaranden, som&lt;br&gt;en integrerad del av sin övergripande granskning av kommissionens förslag, undersöka om dessa&lt;br&gt;stämmer överens med artikel 3b i fördraget. Detta gäller både kommissionens ursprungliga förslag&lt;br&gt;och de ändringar som Europaparlamentet och rådet överväger att göra i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europaparlamentet skall inom ramen för de förfaranden som avses i artikel 189b och 189c i&lt;br&gt;fördraget informeras om rådets inställning till frågan om tillämpningen av artikel 3b i fördraget&lt;br&gt;genom en redogörelse för skälen till att rådet antog sin gemensamma ståndpunkt. Rådet skall&lt;br&gt;informera Europaparlamentet om skälen för att ett förslag från kommissionen helt eller delvis inte&lt;br&gt;anses stämma överens med artikel 3b i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hur subsidiaritetsprincipen följs skall granskas i enlighet med bestämmelserna i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM MEDLEMSSTATERNAS YTTRE FÖRBINDELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I FRÅGA OM PASSAGE AV YTTRE GRÄNSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR medlemsstaternas behov av att säkerställa effektiva kontroller vid sina yttre gränser,&lt;br&gt;vid behov i samarbete med tredje land,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS om följande bestämmelse som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om åtgärder som rör passage av de yttre gränserna i artikel 73j .2 a i avdelning Illa i&lt;br&gt;fördraget skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att förhandla om eller ingå avtal med tredje&lt;br&gt;land, såvitt dessa avtal är förenliga med gemenskapsrätten och med andra relevanta internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM SYSTEMET FÖR RADIO OCH TV I ALLMÄNHETENS TJÄNST&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I MEDLEMSSTATERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ANSER att systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna har ett direkt&lt;br&gt;samband med de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle och med behovet att&lt;br&gt;bevara mångfalden i medierna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS om följande tolkningsbestämmelser, som skall fogas till Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall inte påverka&lt;br&gt;medlemsstaternas behörighet att svara för finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst i den&lt;br&gt;utsträckning som denna finansiering beviljas radio- och TV-organisationerna för att de skall utföra det&lt;br&gt;uppdrag att verka i allmänhetens tjänst som har tilldelats dem, utformats och organiserats av varje&lt;br&gt;medlemsstat och i den utsträckning som finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen&lt;br&gt;inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset, varvid kraven på att&lt;br&gt;utföra uppdraget att verka i allmänhetens tjänst skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM DJURSKYDD OCH DJURENS VÄLFÄRD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR säkerställa ett förbättrat djurskydd och en ökad respekt för välfärd för djuren som&lt;br&gt;kännande varelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM följande bestämmelse som skall fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformning och genomförande av gemenskapens politik i fråga om jordbruk, transport, inre marknad&lt;br&gt;och forskning, skall gemenskapen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till djurens välfärd, samtidigt&lt;br&gt;som gemenskapen och medlemsstaterna skall respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar&lt;br&gt;samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskapen,&lt;br&gt;Europeiska kol- och stålgemenskapen och&lt;br&gt;Europeiska atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM INSTITUTIONERNA INFÖR EN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTVIDGNING AV EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om Europeiska unionen och&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den tidpunkt då den första utvidgningen av unionen träder i kraft skall kommissionen, utan hinder av&lt;br&gt;artikel 157.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, artikel 9.1 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och artikel 126.1 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska atomenergigemenskapen, bestå av en medborgare från varje medlemsstat, förutsatt att&lt;br&gt;vägningen av röster i rådet då har ändrats, antingen genom ny vägning av rösterna eller genom dubbel&lt;br&gt;majoritet, på ett sätt som kan godtas av alla medlemsstater; därvid skall alla relevanta omständigheter&lt;br&gt;beaktas, särskilt att kompensera de medlemsstater som avstår från möjligheten att nominera en andra&lt;br&gt;ledamot av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Minst ett år innan antalet medlemsstater i Europeiska unionen överstiger tjugo skall en konferens med&lt;br&gt;företrädare för medlemsstaternas regeringar sammankallas för att utföra en grundlig översyn av de&lt;br&gt;bestämmelser i fördragen som rör kommissionens sammansättning och institutionernas funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;PROTOKOLL &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;OM LOKALISERING AV SÄTEN FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS INSTITUTIONER&lt;br&gt;OCH VISSA AV DERAS ORGAN OCH ENHETER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAMT FÖR EUROPOL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR artikel 216 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,&lt;br&gt;artikel 77 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och artikel 189 i&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR Fördraget om Europeiska unionen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM PÅMINNER OM OCH BEKRÄFTAR beslutet av den 8 april 1965 och som, utan att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av beslut om säten för framtida institutioner, organ och enheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM följande bestämmelser som skall fogas till Fördraget om Europeiska unionen och&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ENDA ARTIKEL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Europaparlamentet skall ha sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga plenarsammanträdena,&lt;br&gt;inklusive budgetsammanträdet, skall hållas. Extra plenarsammanträden skall hållas i Bryssel.&lt;br&gt;Europaparlamentets utskott skall sammanträda i Bryssel. Europaparlamentets generalsekretariat och&lt;br&gt;dess enheter skall vara kvar i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall ha sitt säte i Bryssel. Under april, juni och oktober skall rådet hålla sina sammanträden&lt;br&gt;i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall ha sitt säte i Bryssel. De enheter som förtecknas i artiklarna 7, 8 och 9 i&lt;br&gt;beslutet av den 8 april 1965 skall inrättas i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen och förstainstansrätten skall ha sitt säte i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Revisionsrätten skall ha sitt säte i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska och sociala kommittén skall ha sitt säte i Bryssel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regionkommittén skall ha sitt säte i Bryssel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska investeringsbanken skall ha sitt säte i Luxemburg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska monetära institutet och Europeiska centralbanken skall ha sitt säte i Frankfurt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska polisbyrån (Europol) skall ha sitt säte i Haag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;PROTOKOLL &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;OM DE NATIONELLA PARLAMENTENS ROLL I &lt;sup&gt;Blla&lt;/sup&gt;g&lt;sup&gt;a 4&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ERINRAR OM att de enskilda nationella parlamentens granskning av sin egen regering i fråga om&lt;br&gt;unionens verksamhet är en angelägenhet för varje medlemsstats särskilda konstitutionella organisation&lt;br&gt;och praxis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM DOCK ÖNSKAR uppmuntra till en större delaktighet från de nationella parlamentens sida i&lt;br&gt;Europeiska unionens verksamhet och öka deras möjligheter att uttrycka sin uppfattning i frågor som kan&lt;br&gt;vara av särskilt intresse för dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS om följande bestämmelser, som skall fogas till Fördraget om Europeiska unionen och&lt;br&gt;fördragen om upprättande av Europeiska gemenskaperna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Information till medlemsstaternas nationella parlament&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samtliga kommissionens samrådsdokument (grön- och vitböcker och meddelanden) skall&lt;br&gt;skyndsamt tillställas medlemsstaternas nationella parlament.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionens förslag till lagstiftning, enligt den definition som rådet gör i enlighet med&lt;br&gt;artikel 151.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall göras&lt;br&gt;tillgängliga i så god tid att varje medlemsstats regering kan-säkerställa att dess eget&lt;br&gt;nationella parlament erhåller dem på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En sexveckorsperiod skall förflyta mellan den dag då ett lagstiftningsforslag eller ett förslag&lt;br&gt;till en åtgärd som skall beslutas enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen av&lt;br&gt;kommissionen görs tillgängligt för Europaparlamentet och rådet på alla språken och den dag&lt;br&gt;då förslaget sätts upp på rådets dagordning för beslut, antingen för antagande av en rättsakt&lt;br&gt;eller för antagande av en gemensam ståndpunkt i enlighet med artiklarna 189b eller 189c i&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen; i brådskande fall kan dock undantag&lt;br&gt;göras, varvid skälen skall anges i rättsakten eller den gemensamma ståndpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Konferensen mellan organ för EG-frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den konferens mellan organ för EG-frågor, nedan kallad COSAC, som inrättades i Paris&lt;br&gt;den 16-17 november 1989, får bidra med allt som den finner att Europeiska unionens&lt;br&gt;institutioner bör uppmärksamma, särskilt på grundval av utkast till lagtexter som företrädare&lt;br&gt;för medlemsstaternas regeringar med hänsyn till frågans art i samförstånd får besluta att&lt;br&gt;tillställa COSAC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;COSAC får granska alla lagförslag eller initiativ som rör upprättandet av ett område med&lt;br&gt;frihet, säkerhet och rättvisa som direkt kan påverka enskilda personers fri- och rättigheter.&lt;br&gt;Europaparlamentet, rådet och kommissionen skall informeras om alla bidrag från COSAC&lt;br&gt;enligt denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;COSAC får till Europaparlamentet, rådet och kommissionen överlämna alla bidrag som&lt;br&gt;konferensen finner lämpliga när det rör unionens lagstiftande verksamhet, särskilt&lt;br&gt;beträffande tillämpningen av subsidiaritetsprincipen, området med frihet, säkerhet och&lt;br&gt;rättvisa, samt frågor som rör de grundläggande rättigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bidrag från COSAC skall inte på något sätt vara bindande för de nationella parlamenten eller&lt;br&gt;föregripa deras ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLUTAKT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, som&lt;br&gt;samlades i Turin den tjugonionde mars år nittonhundranittiosex för att enhälligt besluta om ändringar i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Europeiska&lt;br&gt;kol- och stålgemenskapen respektive Europeiska atomenergigemenskapen samt vissa akter som hör&lt;br&gt;samman med dem, har antagit följande texter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen,&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och&lt;br&gt;vissa akter som hör samman med dem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Protokoll om artikel J 7 i Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;B. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a i Fördraget om upprättandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om Danmarks ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll som fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om medlemsstaternas yttre förbindelser i fråga om passage av yttre gränser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om djurskydd och djurens välfärd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;D. Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om institutionerna inför en utvidgning av Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om lokalisering av säten för Europeiska gemenskapernas institutioner och vissa av&lt;br&gt;deras organ och enheter samt för Europol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokoll om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen antog följande förklaringar som bifogas denna slutakt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om avskaffandet av dödsstraffet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om ökat samarbete mellan Europeiska unionen och Västeuropeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om Västeuropeiska unionen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artiklarna J 14 och K 10 i Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;om&amp;nbsp;artikel J 15 i&amp;nbsp;Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;om&amp;nbsp;inrättande av&amp;nbsp;en enhet för politisk planering och&amp;nbsp;tidig förvarning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;om&amp;nbsp;artikel K 2 i&amp;nbsp;Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;om&amp;nbsp;artikel K 3 e&amp;nbsp;i Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Förklaring om artikel K 6.2 i Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Förklaring om artikel K 7 i Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Förklaring om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Förklaring om miljökonsekvensbedömningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Förklaring om artikel 7d i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om att upphäva artikel 44 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om bevarande av den skydds- och säkerhetsnivå som tillhandahålls av&lt;br&gt;Schengenregelverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;om artikel&amp;nbsp;73j.2&amp;nbsp;b i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;om artikel&amp;nbsp;73k i&amp;nbsp;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;om artikel&amp;nbsp;73k.3&amp;nbsp;a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;om artikel&amp;nbsp;731.1&amp;nbsp;i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 73m i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 73o i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. &amp;nbsp;Förklaring om personer med funktionshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om de stödåtgärder som avses i artikel 109r i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 109r i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;25. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 118 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 118.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 118b.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 119.4 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. Förklaring om idrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. Förklaring om öregioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om rådets beslut av den 13 juli 1987&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om kommissionens organisation och funktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 188c.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om iakttagande av tidsfrister enligt medbeslutandeförfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 191a. 1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om utomeuropeiska länder och territorier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om offentligrättsliga kreditinstitut i Tyskland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om frivilligt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring rörande förfarandet för Europeiska kol- och stålgemenskapens ingående av&lt;br&gt;internationella avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om bestämmelserna om insyn, tillgång till handlingar och kamp mot bedrägerier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om konsolidering av fördragen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 2 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska&lt;br&gt;unionens ramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 4 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska&lt;br&gt;unionens ramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 5 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska&lt;br&gt;unionens ramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;47. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 6 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska&lt;br&gt;unionens ramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om enda artikeln punkt d i protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om protokollet om institutionerna inför en utvidgning av Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring om artikel 10 i Amsterdamfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen beaktade även följande förklaringar som bifogas denna slutakt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;av Österrike och Luxemburg om kreditinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;av Danmark om artikel K 14 i Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;av Tyskland, Österrike och Belgien om subsidiaritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring&amp;nbsp;av Irland om artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring av Belgien om protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring av Belgien, Frankrike och Italien om protokollet om institutionerna inför en utvidgning&lt;br&gt;av Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring av Frankrike om situationen i de utomeuropeiska departementen mot bakgrund av&lt;br&gt;protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förklaring av Grekland om förklaringen om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen enades slutligen om att i informativt syfte till denna slutakt foga texterna till Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i deras lydelse efter de&lt;br&gt;av konferensen gjorda ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hecho en Amsterdam, el dos de octubre de mil novecientos noventa y siete. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Udftcrdigct i Amsterdam, den anden oktober nitten hundredc og syvoghalvfcms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Geschehen zu Amsterdam am zweitcn Oktober ncunzchnhundertsiebenundneunzig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eyive oro 'Aporepvrap, ortc; öuo OKTtoppiou tou étouc; xiAia ewiaKÖaia evevfivra etttci.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Donc at Amsterdam on the second day of October in the ycar one thousand ninc hundred and&lt;br&gt;ninety-seven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fait ä Amsterdam, le deux oetobre de I’an mil neuf cent quatre-vingt-dix-sept.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arna dhéanamh in Amstardam ar an dara lå de Dheireadh Fömhair sa bhliain mile naoi gcéad nöcha a&lt;br&gt;seacht.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fatto ad Amsterdam, addl due ottobre nelfanno millenovecentonovantasette.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gedaan te Amsterdam, dc tweedc oktober negentienhonderd zevenennegentig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Feito em Amsterdäo, em dois de Outubro de mil novecentos e noventa e sete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tehty Amsterdamissa toisena päivänä lokakuuta vuonna&lt;br&gt;tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäseitsemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upprättad i Amsterdam den andra oktober år nittonhundranittiosju.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Pour Sa Majesté ie Roi des Beiges&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Voor Zijne Majesteit de Koning der Belgen&lt;br&gt;Fur Seine Majestät den König der Belgier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-17.png" style="width:74pt;height:44pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Cette signature engage également la Communauté frangaise, la Communauté (lamande, la Communauté germanophone, la Région wallonhe, la Région flamande et la&lt;br&gt;Région de Bruxeiles-Capitale.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deze handtekenlng verblndt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Frånse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het Vlaamse Gewesl het Waalse Gewest en&lt;br&gt;hel Brusselse Hoofdstedelijke Gewesl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oiese Unterschrift bindet zugleich die Deutschsprachige Gemeinschaft die Flåmlsche Gemeinschafl die Französische Gemeinschafl die Wallonische Region, die&lt;br&gt;Flåmische Region und die Region Brussel-Hauptstadl&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-18.png" style="width:282pt;height:79pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Fur den Präsidenten der Bundesrepublik Deutschland&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-19.png" style="width:41pt;height:49pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Ra tov npöeöpo xrjc; EÅÅqviKfiq AqpoKpaTiaq&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Por Su Majestad el Rey de Espana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-20.png" style="width:144pt;height:32pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Pour le Président de la République fran$aise&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-21.png" style="width:142pt;height:105pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Thar ceann an Choimisiuin arna udaru le hAirteagal 14 de Bhunreacht na hÉireann chun&lt;br&gt;cumhachtai agus feidhmeanna Uachtarän na hÉireann a oibriu agus a chomhlionadh&lt;br&gt;For the Commission authorised by Artide 14 of the Constitution of Ireland to exercise&lt;br&gt;and perform the powers and functions of the President of Ireland&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-22.png" style="width:317pt;height:96pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Per il Presidente della Repubblica italiana&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-23.png" style="width:140pt;height:34pt;"/&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pour Son AJtesse Royale le Grand-Duc de Luxembourg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Voor Hare Majesteit de Koningin der Nederlanden&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-24.png" style="width:195pt;height:41pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Fur den Bundespräsidenten der Republik Österreich&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-25.png" style="width:196pt;height:44pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Pelo Presidente da Republica Portuguesa&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-26.png" style="width:132pt;height:38pt;"/&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Suomen Tasavallan Presidentin puolesta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Republiken Finlands President&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-27.png" style="width:46pt;height:50pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-28.png" style="width:102pt;height:28pt;"/&gt;
&lt;p&gt;För Hans Majestät Konungen av Sverige&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-29.png" style="width:34pt;height:22pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-30.png" style="width:35pt;height:34pt;"/&gt;
&lt;p&gt;For Her Majesty the Queen of the United Kingdom of Great Britain and Northern&lt;br&gt;Ireland&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GL0358/prop_199798__58-31.png" style="width:222pt;height:62pt;"/&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARINGAR SOM KONFERENSEN ANTOG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. FÖRKLARING OM AVSKAFFANDE AV DÖDSSTRAFFET&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen erinrar konferensen om att&lt;br&gt;protokoll nr 6 till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 och som har&lt;br&gt;undertecknats och ratificerats av det stora flertalet medlemsstater, föreskriver att dödsstraffet skall&lt;br&gt;avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang noterar konferensen att dödsstraffet, sedan det ovannämnda protokollet&lt;br&gt;undertecknades den 28 april 1983, har avskaffats i de flesta av unionens medlemsstater och inte&lt;br&gt;använts i någon av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. FÖRKLARING OM ÖKAT SAMARBETE MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH&lt;br&gt;VÄSTEUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att öka samarbetet mellan Europeiska unionen och Västeuropeiska unionen uppmanar&lt;br&gt;konferensen rådet att eftersträva ett skyndsamt beslut om lämpliga arrangemang för&lt;br&gt;säkerhetsundersökningar av personalen vid rådets generalsekretariat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. FÖRKLARING OM VÄSTEUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konferensen beaktar följande förklaring som antogs av Västeuropeiska unionens ministerråd&lt;br&gt;den 22 juli 1997&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;VÄSTEUROPEISKA UNIONENS FÖRKLARING&lt;br&gt;OM VÄSTEUROPEISKA UNIONENS ROLL&lt;br&gt;SAMT OM DESS FÖRBINDELSER MED EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OCH ATLANTPAKTEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Översättning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INLEDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Västeuropeiska unionens (VEU:s) medlemmar enades 1991 i Maastricht om behovet av att&lt;br&gt;utveckla en verklig europeisk säkerhets- och försvarsidentitet och att ta på sig ett ökat&lt;br&gt;europeiskt ansvar i försvarsfrågor. Mot bakgrund av Amsterdamfördraget bekräftar de&lt;br&gt;återigen vikten av att fortsätta och intensifiera dessa ansträngningar. VEU är en integrerad&lt;br&gt;del av Europeiska unionens utveckling som ger unionen tillgång till operativ kapacitet,&lt;br&gt;särskilt i samband med &amp;quot;Petersberguppdragen”, och utgör ett väsentligt inslag i utvecklingen&lt;br&gt;av en europeisk säkerhets- och försvarsidentitet inom Atlantpakten i enlighet med&lt;br&gt;Parisförklaringen och de beslut som fattades av NATO-ministrama i Berlin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;VEU-rådet förenar i dag samtliga medlemsstater i Europeiska unionen och samtliga&lt;br&gt;europeiska medlemmar av Atlantpakten i enlighet med deras respektive ställning. Rådet&lt;br&gt;förenar även dessa stater och de central- och östeuropeiska stater som är knutna till&lt;br&gt;Europeiska unionen genom associeringsavtal och som har ansökt om medlemskap både i&lt;br&gt;Europeiska unionen och Atlantpakten. VEU etablerar sig sålunda som en verklig ram för&lt;br&gt;dialog och samarbete mellan européerna när det gäller frågor om säkerhet och försvar i vid&lt;br&gt;bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. I detta sammanhang noterar VEU avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen som rör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt artiklarna J 3.1 och J 7 samt&lt;br&gt;protokollet om artikel J 7, som lyder på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 3.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Europeiska rådet skall bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den&lt;br&gt;gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive för frågor som har&lt;br&gt;försvarsmässiga konsekvenser. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel J 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som gäller&lt;br&gt;unionens säkerhet, inklusive den gradvisa utformningen i enlighet med andra stycket av en&lt;br&gt;gemensam försvarspolitik som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, om Europeiska&lt;br&gt;rådet beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta&lt;br&gt;ett sådant beslut i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västeuropeiska unionen (VEU) är en integrerad del av unionens utveckling som ger unionen&lt;br&gt;tillgång till operativ kapacitet, särskilt såvitt avser punkt 2. Den stöder unionen när det&lt;br&gt;gäller att i enlighet med denna artikel utforma de aspekter på den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken som har försvarsmässiga konsekvenser. Unionen skall i enlighet med detta&lt;br&gt;främja närmare institutionella förbindelser med VEU inför möjligheten av VEU.s införlivande&lt;br&gt;med unionen, om Europeiska rådet beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall&lt;br&gt;rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med deras&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa&lt;br&gt;medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och den skall respektera de förpliktelser som&lt;br&gt;vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom&lt;br&gt;Atlantpaktsorganisationen (NATO), har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig&lt;br&gt;med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den ramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik skall, på det sätt som&lt;br&gt;medlemsstaterna anser lämpligt, stödjas av samarbete mellan dem på krigsmaterielområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De frågor som avses i denna artikel skall omfatta humanitära insatser och&lt;br&gt;räddningsinsatser, fredsbevarande insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering&lt;br&gt;inklusive fredsskapande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen kommer att anlita VEU för att utarbeta och genomföra de av unionens beslut&lt;br&gt;och åtgärder av unionen som har försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådets behörighet att lägga fast riktlinjer i enlighet med artikel J 3 skall också&lt;br&gt;gälla såvitt avser VEU i de frågor där unionen anlitar VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När unionen anlitar VEU för att utarbeta och genomföra unionens beslut om de insatser som&lt;br&gt;avses i punkt 2, skall unionens alla medlemsstater ha rätt att delta fullt ut i de ifrågavarande&lt;br&gt;insatserna. Rådet skall i samförstånd med VEU.s institutioner besluta om de praktiska&lt;br&gt;arrangemang som är nödvändiga för att göra det möjligt för alla medlemsstater som&lt;br&gt;medverkar i dessa insatser att fullt ut och på lika villkor delta i planering och beslutsfattande&lt;br&gt;inom VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sådana beslut som har försvarsmässiga konsekvenser och som behandlas i denna punkt skall&lt;br&gt;fattas utan att det påverkar den politik och de förpliktelser som avses i punkt 1 tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra utvecklingen av ett närmare&lt;br&gt;samarbete mellan två eller flera medlemsstater på bilateral nivå inom ramen för VEU och&lt;br&gt;Atlantpakten, förutsatt att ett sådant samarbete inte strider mot eller hindrar det samarbete&lt;br&gt;som föreskrivs i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att främja målen i denna artikel kommer bestämmelserna i denna artikel att ses&lt;br&gt;över i enlighet med artikel N. ’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll om artikel J 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;•DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR behovet av att fullt ut genomföra bestämmelserna i artikel J 7.1&lt;br&gt;andra stycket och J 7.3 i Fördraget om Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att unionens politik i enlighet med artikel J 7 inte skall påverka den&lt;br&gt;särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik och att den skall&lt;br&gt;respektera de skyldigheter som vissa medlemsstater, som anser att deras gemensamma&lt;br&gt;försvar förverkligas genom NATO, har enligt Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med&lt;br&gt;den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den ramen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS om följande bestämmelse, som fogas till Fördraget om Europeiska unionen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen skall tillsammans med Västeuropeiska unionen inom ett år från&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande utarbeta arrangemang för ett ökat ömsesidigt&lt;br&gt;samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. VEU:S FÖRBINDELSER MED EUROPEISKA UNIONEN: ATT FÖLJA&lt;br&gt;GENOMFÖRANDET AV AMSTERDAMFÖRDRAGET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I &amp;quot;Förklaringen om Västeuropeiska unionens roll och dess förbindelser med Europeiska&lt;br&gt;unionen och Atlantpakten&amp;quot; av den 10 december 1991 uppsatte medlemsstaterna i VEU som&lt;br&gt;mål att &amp;quot;gradvis bygga upp VEU som Europeiska unionens försvarskomponent&amp;quot;. De&lt;br&gt;bekräftar i dag återigen denna ambition såsom den formuleras i Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När unionen anlitar VEU skall VEU utarbeta och genomföra de beslut och insatser av&lt;br&gt;unionen som har försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utarbeta och genomföra de beslut och åtgärder för vilka EU anlitar VEU skall VEU&lt;br&gt;handla i enlighet med de riktlinjer som läggs fast av Europeiska rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU stöder Europeiska unionen vid utformningen av de försvarsmässiga aspekterna i den&lt;br&gt;gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på sätt som anges i artikel J 7 i Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;VEU bekräftar att, när Europeiska unionen anlitar VEU för att utarbeta och genomföra&lt;br&gt;unionens beslut om de insatser som avses i artikel J 7.2 i Fördraget om Europeiska unionen,&lt;br&gt;skall unionens alla medlemsstater ha rätt att delta fullt ut i dessa uppgifter i enlighet med&lt;br&gt;artikel J 7.3 i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU skall utveckla observatörernas roll inom VEU i enlighet med bestämmelserna i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 7.3 och besluta om de nödvändiga praktiska arrangemangen för att göra det möjligt för alla&lt;br&gt;de medlemsstater i EU som deltar i de uppgifter som på EU:s begäran utförs av VEU att&lt;br&gt;fullt ut och på lika villkor delta i planering och beslutsfattande inom VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I enlighet med protokollet om artikel J 7 i Fördraget om Europeiska unionen skall VEU&lt;br&gt;tillsammans med Europeiska unionen utarbeta arrangemang för att stärka samarbetet mellan&lt;br&gt;de båda organisationerna. I detta avseende kan ett visst antal åtgärder, av vilka några redan&lt;br&gt;är föremål för arbete inom VEU, redan nu utformas, bland annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överenskommelser för att förbättra samordningen av båda organisationernas förfarande&lt;br&gt;för samråd och beslutsfattande, särskilt i krissituationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamma möten med de båda organisationernas relevanta organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;största möjliga harmonisering av ordningsföljden för VEU:s och EU:s ordförandeskap&lt;br&gt;samt av de båda organisationernas administrativa regler och praxis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;en nära samordning av personalens arbete vid VEU:s generalsekretariat och&lt;br&gt;generalsekretariatet för Europeiska unionens råd, bland annat genom utbyte och&lt;br&gt;överföring av personal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangemang som ger EU:s relevanta organ, inbegripet Enheten för politisk planering&lt;br&gt;och tidig förvarning, möjlighet att utnyttja resurserna i VEU:s planeringsenhet,&lt;br&gt;incidentrapporterings- och satellitcentrum,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete, när det är lämpligt, om krigsmateriel inom ramen för Västeuropeiska&lt;br&gt;försvarsmaterielgruppen (WEAG), som är europeisk samarbetsinstans när det gäller&lt;br&gt;krigsmateriel, mellan EU och VEU i samband med rationaliseringen av den europeiska&lt;br&gt;marknaden för krigsmateriel och inrättandet av en europeisk krigsmaterielagentur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praktiska arrangemang för att säkerställa sådant samarbete med Europeiska&lt;br&gt;kommissionen som motsvarar dennas roll inom ramen för GUSP enligt&lt;br&gt;Amsterdamfördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbättrade säkerhetsarrangemang med Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. FÖRBINDELSER MELLAN VEU OCH NATO INOM RAMEN FÖR UTVECKLINGEN&lt;br&gt;AV EN EUROPEISK SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSIDENTITET INOM&lt;br&gt;ATLANTPAKTEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Atlantpakten skall fortsätta att utgöra grunden för det kollektiva försvaret enligt&lt;br&gt;Nordatlantiska fördraget. Den skall även i fortsättningen utgöra det huvudsakliga forumet för&lt;br&gt;samråd mellan de allierade och den ram där dessa enas om den politik som påverkar deras&lt;br&gt;åtaganden i fråga om säkerhet och försvar enligt Washingtonfördraget. Pakten har inlett en&lt;br&gt;anpassnings- och reformprocess för att kunna utföra alla sina uppdrag på ett effektivare sätt.&lt;br&gt;Denna process syftar till att förstärka och förnya det transatlantiska partnerskapet, bland&lt;br&gt;annat genom att upprätta en europeisk säkerhets- och försvarsidentitet inom pakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;VEU utgör ett viktigt inslag i utvecklingen av en europeisk säkerhets- och försvarsidentitet&lt;br&gt;inom Atlantpakten och kommer följaktligen att fortsätta sina ansträngningar för att stärka det&lt;br&gt;institutionella och praktiska samarbetet med NATO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utöver sitt stöd till det gemensamma försvaret i enlighet med artikel 5 i&lt;br&gt;Washingtonfördraget och artikel V i det ändrade Brysselfördraget spelar VEU en aktiv roll&lt;br&gt;när det gäller förebyggandet av konflikter och krishantering enligt vad som föreskrivs i&lt;br&gt;Petersbergdeklarationen. I detta sammanhang förbinder sig VEU att fullt ut spela sin roll,&lt;br&gt;med beaktande av kraven på full öppenhet mellan de båda organisationerna och deras&lt;br&gt;komplementaritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;VEU förklarar att denna identitet kommer att bygga på sunda militära principer och stödjas&lt;br&gt;av en ändamålsenlig militär planering samt att den kommer att möjliggöra upprättandet av&lt;br&gt;militärt sammanhängande och effektiva styrkor som kan operera under VEU:s politiska&lt;br&gt;kontroll och strategiska ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I detta syfte skall VEU utveckla sitt samarbete med NATO särskilt på följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfaranden för samråd mellan VEU och NATO i en krissituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktivt deltagande av VEU i NATO:s försvarsplaneringsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operativa förbindelser mellan VEU och NATO för planering, förberedelser och&lt;br&gt;genomförande av operationer under VEU:s politiska kontroll och strategiska ledning&lt;br&gt;med utnyttjande av NATO:s medel och resurser, särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* militär planering, genomförd av NATO i samordning med VEU, samt övningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utarbetande av ett ramavtal om överföring, uppföljning och återlämnande av&lt;br&gt;NATO:s resurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förbindelser mellan VEU och NATO inom området för europeiska&lt;br&gt;överenskommelser i ledningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta samarbete skall fortsätta att utvecklas, med särskild hänsyn till alliansens anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. VEU:S OPERATIVA UPPGIFTER I UTVECKLINGEN AV DEN EUROPEISKA&lt;br&gt;SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSIDENTITETEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;VEU skall utveckla sin roll som politiskt och militärt europeiskt organ för krishantering med&lt;br&gt;användande av de resurser som ställs till dess förfogande av länderna i VEU enskilt eller i&lt;br&gt;samverkan, och, om så behövs, med tillgång till NATO:s resurser i enlighet med de&lt;br&gt;överenskommelser som är under utarbetande. I samband härmed skall VEU även stödja FN&lt;br&gt;och OSSE i deras insatser för krishantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU skall, inom ramen för artikel J 7 i Fördraget om Europeiska unionen, bidra till den&lt;br&gt;gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik samt se till att den genomförs&lt;br&gt;praktiskt genom att ytterligare utveckla sin egen operativa roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I detta syfte skall VEU fortsätta arbetet inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU har utvecklat rutiner och förfaranden för krishantering, vilka kommer att&lt;br&gt;uppdateras i takt med att VEU vinner ökad erfarenhet från övningar och operationer.&lt;br&gt;Genomförandet av Petersberguppdragen kräver smidiga tillvägagångssätt som är&lt;br&gt;anpassade till olika krissituationer och som på bästa sätt använder de tillgängliga&lt;br&gt;resurserna, däri inbegripet ett nationellt högkvarter, vilket kan tillhandahållas av en&lt;br&gt;”ramnation&amp;quot;, eller ett multinationellt högkvarter, som lyder under VEU, eller NATO:s&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;VEU har redan utarbetat &amp;quot;Preliminära slutsatser om utformningen av en gemensam&lt;br&gt;europeisk försvarspolitik&amp;quot;, som utgör ett första bidrag till att fastställa mål, omfattning&lt;br&gt;och medel för en gemensam europeisk försvarspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU kommer att fortsätta detta arbete och därvid särskilt stödja sig på&lt;br&gt;Parisförklaringen samt beakta relevanta delar av de beslut som har fattats under&lt;br&gt;toppmöten och ministermöten i VEU och NATO efter mötet i Birmingham. VEU skall&lt;br&gt;särskilt inrikta sig på följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fastställande av principer för användningen av VEU-statemas väpnade styrkor&lt;br&gt;för VEU-operationer av Petersbergtyp till stöd för gemensamma europeiska&lt;br&gt;säkerhets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Organisering av operativa medel för Petersberguppgifter, genom till exempel&lt;br&gt;utarbetande av översiktsplanering och altemativplanering samt träning,&lt;br&gt;förberedelse och samverkan mellan styrkorna, inbegripet, om det är lämpligt,&lt;br&gt;genom deltagande i NATO:s försvarsplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Strategisk rörlighet på grundval av det pågående arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Underrättelsetjänst på försvarsområdet med hjälp av sin planeringsenhet, sitt&lt;br&gt;incidentrapporteringscentrum och sitt satellitcentrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU har vidtagit ett flertal åtgärder som har stärkt dess operativa roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(planeringsenhet, incidentrapporteringscentrum, satellitcentrum). Den förbättrade&lt;br&gt;funktionen hos den militära delen av VEU:s centrala förvaltning och inrättandet, under&lt;br&gt;rådets myndighet, av en militär kommitté kommer att utgöra en ytterligare&lt;br&gt;förstärkning av strukturer som är väsentliga för att förberedelserna och genomförandet&lt;br&gt;av VEU:s operationer skall bli framgångsrika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I syfte an låta de associerade medlemmarna och observatörerna delta i alla VEU:s&lt;br&gt;operationer skall VEU även undersöka vilka regler som erfordras för att göra det&lt;br&gt;möjligt för de associerade medlemmarna och för observatörerna att, i enlighet med sin&lt;br&gt;ställning, delta fullt ut i alla VEU-operationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU påminner om att de associerade medlemmarna är jämställda med de&lt;br&gt;fullbemyndigade medlemmarna vid de operationer till vilka de bidrar, samt vid&lt;br&gt;relevanta övningar och relevant planering. VEU skall även undersöka frågan om ett,&lt;br&gt;med hänsyn till deras ställning, så fullständigt deltagande som möjligt från&lt;br&gt;observatörernas sida i planeringen och beslutsfattandet inom VEU när det gäller alla&lt;br&gt;operationer till vilka de bidrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU skall, om så behövs i samråd med behöriga organ, undersöka möjligheten av ett,&lt;br&gt;med hänsyn till deras ställning, maximalt deltagande från de associerade&lt;br&gt;medlemmarnas och observatörernas sida. VEU skall särskilt gripa sig an&lt;br&gt;verksamheterna på krigsmateriel och rymdområdet samt på området för militära&lt;br&gt;studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU skall undersöka hur unionen kan intensifiera sina associerade parters deltagande i&lt;br&gt;ett ökande antal verksamheter.''.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. FÖRKLARING OM ARTIKLARNA J 14 OCH K 10 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna J 14 och K 10 i Fördraget om Europeiska unionen och i avtal som&lt;br&gt;som är en följd av dem skall inte anses innebära att behörighet överförs från medlemsstaterna till&lt;br&gt;Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. FÖRKLARING OM ARTIKEL J 15 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att medlemsstaterna skall säkerställa att den politiska kommitté som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i artikel J 15 i Fördraget om Europeiska unionen i händelse av internationell kris eller annan&lt;br&gt;brådskande angelägenhet när som helst och med mycket kort varsel kan sammanträda på nivån för&lt;br&gt;de politiska direktörerna eller ställföreträdarna för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6. FÖRKLARING OM INRÄTTANDE AV EN ENHET FÖR POLITISK PLANERING OCH&lt;br&gt;TIDIG FÖRVARNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En enhet för politisk planering och tidig förvarning som skall lyda under rådets&lt;br&gt;generalsekreterare, som är den höge representanten för GUSP, skall inrättas vid rådets&lt;br&gt;generalsekretariat. Ett lämpligt samarbete skall upprättas med kommissionen för att säkerställa full&lt;br&gt;överensstämmelse med unionens yttre politik när det gäller ekonomi och bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enhetens uppgifter skall vara att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;övervaka och analysera utvecklingen inom områden som har betydelse för GUSP,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utvärdera unionens utrikes- och säkerhetspolitiska intressen och fastställa vilka områden&lt;br&gt;GUSP kan inriktas på i framtiden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sörja för utvärdering i tid och tidig förvarning när det gäller händelser eller situationer som&lt;br&gt;kan få betydande återverkningar på unionens utrikes- och säkerhetspolitik, inbegripet möjliga&lt;br&gt;politiska kriser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;på begäran av antingen rådet eller ordförandelandet eller på eget initiativ lägga fram&lt;br&gt;kommenterade dokument över politiska valmöjligheter, som på ordförandelandets ansvar&lt;br&gt;skall läggas fram som ett bidrag till utformningen av rådets politik och som kan innehålla&lt;br&gt;analyser, rekommendationer och strategier för GUSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enheten skall bestå av personal från generalsekretariatet, medlemsstaterna, kommissionen&lt;br&gt;och VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Alla medlemsstater eller kommissionen får lägga fram förslag om uppgifter som enheten&lt;br&gt;skall utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna och kommissionen skall understödja den politiska planeringen genom att i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning tillhandahålla relevanta upplysningar, inbegripet förtroliga&lt;br&gt;upplysningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7. FÖRKLARING OM ARTIKEL K 2 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna på polissamarbetets område enligt artikel K 2 i Fördraget om Europeiska unionen,&lt;br&gt;inbegripet Europols verksamhet, skall i enlighet med de tillämpliga reglerna i varje medlemsstat&lt;br&gt;vara underkastade ändamålsenlig rättslig prövning av behöriga nationella myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8. FÖRKLARING OM ARTIKEL K 3 e I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att bestämmelserna i artikel K 3 e i Fördraget om Europeiska unionen inte&lt;br&gt;innebär att en medlemsstat vars rättssystem inte tillhandahåller bestämmelser om lindrigaste&lt;br&gt;tillämpliga påföljder är skyldig att införa sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9. FÖRKLARING OM ARTIKEL K 6.2 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att initiativ till åtgärder som avses i artikel K 6.2 i Fördraget om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen och rättsakter som rådet antar i enlighet därmed skall offentliggöras i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i rådets&lt;br&gt;och kommissionens respektive arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10. FÖRKLARING OM ARTIKEL K 7 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen noterar att en medlemsstat, när den avger en förklaring enligt artikel K 7.2 i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen får förbehålla sig rätten att införa sådana bestämmelser i sin&lt;br&gt;nationella lagstiftning som innebär att en nationell domstol mot vars avgöranden det inte finns&lt;br&gt;något rättsmedel enligt nationell lagstiftning är skyldig att hänskjuta ärendet till Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstol när en fråga som gäller giltighet eller tolkning av en sådan rättsakt som&lt;br&gt;avses i artikel K 7.1 tas upp i ett mål som är anhängigt vid den nationella domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11. FÖRKLARING OM KYRKORS OCH KONFESSIONSLÖSA ORGANISATIONERS&lt;br&gt;STÄLLNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen respekterar och ingriper inte i kyrkors och religiösa sammanslutningars och&lt;br&gt;samfunds ställning i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen respekterar även filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12. FÖRKLARING OM MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen noterar att kommissionen åtar sig att utarbeta miljökonsekvensbedömningar när den&lt;br&gt;lägger fram förslag som kan få betydande inverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;13. FÖRKLARING OM ARTIKEL 7d I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA&lt;br&gt;GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 7d i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om&lt;br&gt;allmännyttiga tjänster skall genomföras med full respekt för domstolens rättspraxis, bland annat när&lt;br&gt;det gäller principerna om likabehandling, kvalitet och kontinuitet i såvitt avser sådana tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14. FÖRKLARING OM ATT UPPHÄVA ARTIKEL 44 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att artikel 44 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, vilken&lt;br&gt;artikel innehåller en hänvisning till den naturliga preferensen mellan medlemsstaterna i samband&lt;br&gt;med bestämmande av minimipriser under övergångstiden, skall upphävas har ingen inverkan på&lt;br&gt;principen om gemenskapspreferens såsom denna definieras i domstolens rättspraxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15. FÖRKLARING OM BEVARANDE AV DEN SKYDDS- OCH SÄKERHETSNIVÅ SOM&lt;br&gt;TILLHANDAHÅLLS AV SCHENGENREGELVERKET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att åtgärder som skall antas av rådet och som ersätter bestämmelser om&lt;br&gt;avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna som finns i 1990 års Schengenkonvention&lt;br&gt;bör tillhandahålla minst samma skydds- och säkerhetsnivå som de ovannämnda bestämmelserna i&lt;br&gt;Schengenkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;16. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73j.2 b I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att unionens och medlemsstaternas utrikespolitiska överväganden skall&lt;br&gt;beaktas vid tillämpning av artikel 73j.2 b i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73k I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA&lt;br&gt;GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd skall ske med Förenta nationernas flyktingkommissarie och andra relevanta internationella&lt;br&gt;organisationer i frågor som rör asylpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73k.3 a I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att medlemsstaterna får förhandla om och ingå avtal med tredje land på de&lt;br&gt;områden som omfattas av artikel 73k.3 a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;br&gt;i den mån avtalen respekterar gemenskapsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19. FÖRKLARING OM ARTIKEL 731.1 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att medlemsstaterna får beakta utrikespolitiska överväganden när de utför&lt;br&gt;sina åligganden enligt artikel 731.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;20. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73m I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA&lt;br&gt;GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som beslutas i enlighet med artikel 73m i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen skall inte hindra någon medlemsstat från att tillämpa sina konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser om tryckfrihet och yttrandefrihet i andra media.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;21. FÖRKLARING OM ARTIKEL 73o I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA&lt;br&gt;GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att rådet skall granska innehållet i det beslut som avses i artikel 73o.2&lt;br&gt;andra strecksatsen i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen före utgången av den&lt;br&gt;femårsperiod som avses i artikel 73o i syfte att fatta och börja tillämpa beslutet omedelbart efter&lt;br&gt;den periodens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;22. FÖRKLARING OM PERSONER MED FUNKTIONSHINDER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att när åtgärder utarbetas enligt artikel 100a i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen skall gemenskapens institutioner beakta funktionshindrade personers&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;23. FÖRKLARING OM DE STÖDÅTGÄRDER SOM AVSES I ARTIKEL 109r I FÖRDRAGET OM&lt;br&gt;UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att de stödåtgärder som avses i artikel 109r i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen alltid bör specificera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skälen för att vidta dem, grundade på en objektiv bedömning av behovet av dem, och på&lt;br&gt;förekomsten av ett mervärde på gemenskapsnivå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärdernas varaktighet, som inte bör överstiga fem år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högsta finansieringsbelopp, vilket bör återspegla åtgärdernas karaktär av stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;24. FÖRKLARING OM ARTIKEL 109r I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA&lt;br&gt;GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förutsätts att eventuella utgifter till följd av artikel 109r i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen kommer att omfattas av utgiftsområde 3 i budgetplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;25. FÖRKLARING OM ARTIKEL 118 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förutsätts att eventuella utgifter till följd av artikel 118 i Fördraget om upprättandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapen kommer att omfattas av utgiftsområde 3 i budgetplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;26. FÖRKLARING OM ARTIKEL 118.2 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna konstaterar att enighet under överläggningarna om artikel 118.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen förelåg om att gemenskapen, genom att&lt;br&gt;fastställa minimikrav till skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa, inte avser att på ett med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna oberättigat sätt diskriminera arbetstagare i små och medelstora&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;27. FÖRKLARING OM ARTIKEL 118b.2 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna förklarar att den första av de ordningar för tillämpning av&lt;br&gt;sådana avtal mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå som avses i artikel 118b.2 i&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen kommer att innebära att innehållet i avtalen&lt;br&gt;utarbetas genom kollektiva förhandlingar i enlighet med varje medlemsstats regler och att denna&lt;br&gt;ordning följaktligen inte innebär någon skyldighet för medlemsstaterna att tillämpa avtalen direkt&lt;br&gt;eller att utarbeta regler för deras överföring till nationell rätt eller någon skyldighet att ändra den&lt;br&gt;nationella lagstiftning som är i kraft för att underlätta genomförandet av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;28. FÖRKLARING OM ARTIKEL 119.4 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När medlemsstaterna beslutar om sådan åtgärder som avses i artikel 119.4 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen bör de i första hand sträva efter att förbättra kvinnornas&lt;br&gt;situation i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;29. FÖRKLARING OM IDROTT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen betonar idrottens sociala betydelse, särskilt för att skapa identitet och gemenskap&lt;br&gt;människor emellan. Konferensen uppmanar därför Europeiska unionens organ att beakta&lt;br&gt;synpunkter från idrottssammanslutningar när det gäller viktiga frågor som rör idrott. I samband&lt;br&gt;därmed bör särskild uppmärksamhet ägnas det som är särskilt kännetecknande för amatöridrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;30. FÖRKLARING OM ÖREGIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen inser att öregioner är behäftade med strukturella nackdelar som har samband med&lt;br&gt;deras ökaraktär och vilkas bestående natur hämmar dessa regioners ekonomiska och sociala&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen erkänner följaktligen att gemenskapslagstiftningen måste beakta dessa nackdelar och&lt;br&gt;att specifika åtgärder, när det är berättigat, får vidtas till förmån för dessa regioner för att bättre&lt;br&gt;och på rättvisa villkor kunna införliva dem med den inre marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;31. FÖRKLARING OM RÅDETS BESLUT AV DEN 13 JULI 1987&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen uppmanar kommissionen att senast före utgången av år 1998 till rådet överlämna ett&lt;br&gt;förslag till ändring av rådets beslut av den 13 juli 1987 om närmare villkor för utövandet av&lt;br&gt;kommissionens genomförandebefogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;32. FÖRKLARING OM KOMMISSIONENS ORGANISATION OCH FUNKTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen noterar kommissionens avsikt att i god tid för den kommission som skall tillträda&lt;br&gt;år 2000 förbereda en omorganisation av uppgifterna inom kollegiet i syfte att säkerställa bästa&lt;br&gt;möjliga fördelning mellan traditionella sakområden och särskilda uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang anser konferensen att kommissionens ordförande måste ha stor handlingsfrihet&lt;br&gt;vid fördelningen av uppgifter inom kollegiet och även när det gäller att omfördela dessa uppgifter&lt;br&gt;under en kommissions ämbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen noterar också kommissionens avsikt att samtidigt genomföra motsvarande&lt;br&gt;omorganisation av sina enheter. Den uppmärksammar särskilt önskvärdheten att låta en vice&lt;br&gt;ordförande ansvara för de yttre förbindelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;33. FÖRKLARING OM ARTIKEL 188c.3 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen uppmanar revisionsrätten. Europeiska investeringsbanken och kommissionen att&lt;br&gt;behålla nuvarande trepartsavtal i kraft. Om en senare eller ändrad text begärs av någon part, skall&lt;br&gt;de sträva efter att enas om en sådan text med beaktande av sina respektive intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;34. FÖRKLARING OM IAKTTAGANDE AV TIDSFRISTER ENLIGT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MEDBESLUT ANDEFÖRFARANDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen uppmanar Europaparlamentet, rådet och kommissionen att göra största möjliga&lt;br&gt;ansträngning för att säkerställa att medbeslutandeförfarandet fungerar så snabbt som möjligt. Den&lt;br&gt;erinrar om vikten av att de tidsfrister som anges i artikel 189b i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen iakttas strikt och bekräftar att tillgripandet av förlängning av de&lt;br&gt;ifrågavarande tidsfristerna enligt punkt 7 i den artikeln bör övervägas endast när det är absolut&lt;br&gt;nödvändigt. Under inga förhållanden bör den tid som faktiskt förflyter mellan Europaparlamentets&lt;br&gt;andra behandling och resultatet av förlikningskommitténs behandling överstiga nio månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;35. FÖRKLARING OM ARTIKEL 191a. 1 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV&lt;br&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen är enig om att de principer och villkor som avses i artikel 191a. 1 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen skall ge en medlemsstat rätt att begära att kommissionen&lt;br&gt;eller rådet inte vidarebefordrar en handling med ursprung från den staten till tredje man, utan att&lt;br&gt;medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;36. FÖRKLARING OM UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen inser att den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska länder och&lt;br&gt;territorier (ULT) i fjärde delen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen&lt;br&gt;utformades för ett stort antal länder och territorier som var vidsträckta och hade en stor&lt;br&gt;befolkning. Denna ordning har knappast förändrats sedan 1957.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen noterar att det i dag bara finns 20 ULT och att det rör sig om ytterst spridda&lt;br&gt;territorier som utgörs av öar som har en sammanlagd befolkning på omkring 900 000 personer.&lt;br&gt;Dessutom lider de flesta ULT av betydande strukturell eftersläpning, ett förhållande som hänger&lt;br&gt;samman med särskilt svåra geografiska och ekonomiska nackdelar. Under dessa omständigheter är&lt;br&gt;den särskilda ordning för associering som inrättades 1957 inte avpassad för att effektivt kunna&lt;br&gt;hantera den utmaning som ULT:s utveckling utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen upprepar högtidligt att associeringens mål är att främja den ekonomiska och sociala&lt;br&gt;utvecklingen i länderna och territorierna samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan&lt;br&gt;dem och gemenskapen som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen uppmanar rådet att, i enlighet med artikel 136 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen, före februari år 2000 göra en översyn av associeringsordningen, med&lt;br&gt;fyra mål i sikte, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att på ett effektivare sätt främja den ekonomiska och sociala utvecklingen av ULT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att utveckla de ekonomiska förbindelserna mellan ULT och Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att i större utsträckning beakta de enskilda ULT:s olikheter och särdrag, bland annat när det&lt;br&gt;gäller etableringsfriheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att säkerställa att finansieringsorganets effektivitet förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;37. FÖRKLARING OM OFFENTLIGRÄTTSLIGA KREDITINSTITUT I TYSKLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen noterar kommissionens uppfattning att gemenskapens befintliga konkurrensregler gör&lt;br&gt;det möjligt att ta full hänsyn till de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som tillhandahålls av de&lt;br&gt;offentligrättsliga kreditinstituten i Tyskland samt till de förmåner som dessa beviljats som&lt;br&gt;kompensation för kostnaderna i samband med dessa tjänster. Tyskland får därvid själv bestämma&lt;br&gt;hur de lokala myndigheterna skall fullgöra sin uppgift att ställa en övergripande och effektiv&lt;br&gt;finansiell infrastruktur till förfogande i sina regioner. Dessa förmåner får inte skada&lt;br&gt;konkurrensförhållandena i en utsträckning som går utöver vad som krävs för att fullgöra de&lt;br&gt;särskilda uppgifterna och som strider mot gemenskapens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen erinrar om att Europeiska rådet har uppmanat kommissionen att undersöka om&lt;br&gt;liknande fall förekommer i medlemsstaterna, vid behov tillämpa samma normer i liknande fäll&lt;br&gt;samt underrätta rådet i dess Ekofin-sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;38. FÖRKLARING OM FRIVILLIGT ARBETE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen erkänner det frivilliga arbetets viktiga bidrag till att utveckla samhällssolidariteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen kommer att uppmuntra frivilligorganisationer på europeisk nivå med särskild tonvikt&lt;br&gt;på utbyte av information och erfarenheter och på ungdomars och äldres deltagande i frivilligt&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;39. FÖRKLARING OM GEMENSKAPSLAGSTIFTNINGENS REDAKTIONELLA KVALITET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen noterar att gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet är av avgörande betydelse&lt;br&gt;för att de behöriga nationella myndigheterna skall kunna genomföra lagstiftningen på ett riktigt sätt&lt;br&gt;och för att allmänheten och de ekonomiska aktörerna skall förstå denna bättre. Den erinrar om&lt;br&gt;ordförandelandets slutsatser i denna fråga vid Europeiska rådet i Edinburgh den 11 och&lt;br&gt;12 december 1992, och om rådets resolution om gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet&lt;br&gt;vilken antogs den 8 juni 1993 (Europeiska gemenskapernas officiella tidning, nr C 166,&lt;br&gt;17.6.1993, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen anser att de tre institutioner som deltar i förfarandet för att anta&lt;br&gt;gemenskapslagstiftning, nämligen Europaparlamentet, rådet och kommissionen, bör lägga fast&lt;br&gt;riktlinjer för denna lagstiftnings redaktionella kvalitet. Den betonar också att&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningen bör göras mer tillgänglig och välkomnar i detta hänseende att en&lt;br&gt;påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av lagtext, vilken infördes genom det&lt;br&gt;interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 (Europeiska gemenskapernas officiella tidning,&lt;br&gt;nr C 102, 4.4.1996, s. 2), har antagits och börjat användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen förklarar därför att Europaparlamentet, rådet och kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samförstånd bör lägga fast riktlinjer för att förbättra gemenskapslagstiftningens&lt;br&gt;redaktionella kvalitet och följa dessa riktlinjer när de granskar förslag eller utkast till&lt;br&gt;gemenskapslagstiftning, samtidigt som de vidtar de interna organisatoriska åtgärder som de&lt;br&gt;anser nödvändiga för att säkerställa att riktlinjerna tillämpas på ett riktigt sätt,&lt;br&gt;bör göra sitt yttersta för att påskynda kodifieringen av lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;40. FÖRKLARING RÖRANDE FÖRFARANDET FÖR EUROPEISKA KOL- OCH&lt;br&gt;STÅLGEMENSKAPENS INGÅENDE AV INTERNATIONELLA AVTAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att 14 § i Konventionen om övergångsbestämmelser, som utgör en bilaga till&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, skall upphävas ändrar inte&lt;br&gt;den praxis som nu finns för Europeiska kol- och stålgemenskapens ingående av internationella&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;41. FÖRKLARING OM BESTÄMMELSERNA OM INSYN, TILLGÅNG TILL HANDLINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OCH KAMP MOT BEDRÄGERIER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen anser att Europaparlamentet, rådet och kommissionen när de handlar enligt Fördraget&lt;br&gt;om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska atomenergigemenskapen skall söka ledning i de bestämmelser om insyn, tillgång till&lt;br&gt;handlingar och kamp mot bedrägerier som är i kraft inom ramen för Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;42. FÖRKLARING OM KONSOLIDERING AV FÖRDRAGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna enades om att det tekniska arbete som påbörjats under denna&lt;br&gt;regeringskonferens skall fortsätta så skyndsamt som möjligt i syfte att utarbeta en konsolidering av&lt;br&gt;samtliga relevanta fördrag, inbegripet Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De enades om att slutresultatet av detta tekniska arbete, som under rådets generalsekreterares&lt;br&gt;ansvar skall offentliggöras i informativt syfte, inte skall ha någon rättslig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;43. FÖRKLARING OM PROTOKOLLET OM TILLÄMPNING AV SUBSIDIARITETS- OCH&lt;br&gt;PROPORTIONALITETSPRINCIPERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna bekräftar, å ena sidan, den förklaring om genomförandet av&lt;br&gt;gemenskapsrätten, som är fogad till slutakten till Fördraget om Europeiska unionen och, å andra&lt;br&gt;sidan, slutsatserna från Europeiska rådet i Essen, vilka anger att det administrativa genomförandet&lt;br&gt;av gemenskapsrätten principiellt åligger medlemsstaterna enligt deras konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser. Detta påverkar inte de tillsyns-, övervaknings- och genomförandebefogenheter som&lt;br&gt;gemenskapens institutioner har enligt artiklarna 145 och 155 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;44. FÖRKLARING OM ARTIKEL 2 I PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCHENGENREGELVERKET INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna är eniga om att rådet på dagen för Amsterdamfördragets&lt;br&gt;ikraftträdande skall besluta om alla sådana nödvändiga åtgärder som avses i artikel 2 i protokollet&lt;br&gt;om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar. I detta syfte skall det&lt;br&gt;nödvändiga förberedelsearbetet utföras i tid för att kunna avslutas före den dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;45. FÖRKLARING OM ARTIKEL 4 I PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCHENGENREGELVERKET INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna uppmanar rådet att begära yttrande från kommissionen innan&lt;br&gt;det beslutar i anledning av en begäran från Irland eller Förenade konungariket Storbritannien och&lt;br&gt;Nordirland enligt artikel 4 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska&lt;br&gt;unionens ramar om att vissa eller samtliga bestämmelser i Schengenregelverket skall tillämpas på&lt;br&gt;dem. De åtar sig också att göra största möjliga ansträngning för att det skall vara möjligt för Irland&lt;br&gt;och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att om de önskar det använda&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 4 i det nämnda protokollet så att rådet vid tidpunkten för det protokollets&lt;br&gt;ikraftträdande eller varje senare tidpunkt skall kunna fatta de beslut som avses i den artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;46. FÖRKLARING OM ARTIKEL 5 l PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV&lt;br&gt;SCHENGENREGELVERKET 1N0M EUROPEISKA UNIONENS RAMAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna åtar sig att göra alla ansträngningar för att möjliggöra insatser&lt;br&gt;med deltagande av alla medlemsstater på området för Schengenregelverket, särskilt när Irland och&lt;br&gt;Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har godtagit vissa eller samtliga&lt;br&gt;bestämmelser i det regelverket i enlighet med artikel 4 i protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;47. FÖRKLARING OM ARTIKEL 6 I PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCHENGENREGELVERKET INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna är eniga om att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att de&lt;br&gt;avtal som avses i artikel 6 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska&lt;br&gt;unionens ramar skall kunna träda i kraft samtidigt som Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;48. FÖRKLARING OM PROTOKOLLET OM ASYL FÖR MEDBORGARE I EUROPEISKA&lt;br&gt;UNIONENS MEDLEMSSTATER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta protokoll påverkar inte varje medlemsstats rätt att vidta de organisatoriska åtgärder som den&lt;br&gt;anser nödvändiga för att uppfylla sina förpliktelser enligt Genévekonventionen av den 28 juli 1951&lt;br&gt;angående flyktingars rättsliga ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;49. FÖRKLARING OM ENDA ARTIKELN PUNKT d I PROTOKOLLET OM ASYL FÖR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MEDBORGARE I EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen förklarar att den, samtidigt som den inser betydelsen av resolutionen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 30 november-1 december 1992 av ministrarna i Europeiska gemenskapernas medlemsstater&lt;br&gt;med ansvar för invandring om uppenbart ogrundade asylansökningar och betydelsen av rådets&lt;br&gt;resolution av den 20 juni 1995 om minimigarantier vid handläggning av asylärenden, anser att&lt;br&gt;frågan om missbruk av asylförfaranden och lämpliga snabba förfaranden för uppenbart ogrundade&lt;br&gt;asylansökningar bör behandlas ytterligare så att nya förbättringar kan införas för att påskynda&lt;br&gt;dessa förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;50. FÖRKLARING OM PROTOKOLLET OM INSTITUTIONERNA INFÖR EN UTVIDGNING AV&lt;br&gt;EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till dess att den första utvidgningen träder i kraft gäller en överenskommelse om att&lt;br&gt;giltighetstiden för rådets beslut av den 29 mars 1994 (&amp;quot;Ioanninakompromissen&amp;quot;) skall förlängas och&lt;br&gt;senast vid den förstnämnda tidpunkten kommer en särskild lösning för Spanien att åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;51. FÖRKLARING OM ARTIKEL 10 I AMSTERDAMFÖRDRAGET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Amsterdamfördraget upphävs och utgår inte längre tillämpade bestämmelser i Fördraget&lt;br&gt;om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen i den&lt;br&gt;lydelse som dessa fördrag hade innan Amsterdamfördraget trädde i kraft och anpassas vissa av&lt;br&gt;deras bestämmelser, vilket inbegriper införandet av vissa bestämmelser ur Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna&lt;br&gt;och ur akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet. Dessa åtgärder påverkar&lt;br&gt;inte gemenskapens regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRKLARINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM KONFERENSEN BEAKTADE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. FÖRKLARING AV ÖSTERRIKE OCH LUXEMBURG OM KREDITINSTITUT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Österrike och Luxemburg anser att förklaringen om offentligrättsliga kreditinstitut i Tyskland även&lt;br&gt;är tillämplig på sådana kreditinstitut i Österrike och Luxemburg som har jämförbar organisatorisk&lt;br&gt;struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. FÖRKLARING AV DANMARK OM ARTIKEL K 14 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA&lt;br&gt;UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel K 14 i Fördraget om Europeiska unionen krävs enhällighet hos alla medlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Europeiska unionens råd, dvs. alla medlemsstater, för att anta beslut om att tillämpa&lt;br&gt;bestämmelserna i avdelning Illa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om&lt;br&gt;visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer på åtgärder inom de&lt;br&gt;områden som avses i artikel K 1. Vidare måste varje enhälligt beslut av rådet antas i varje&lt;br&gt;medlemsstat i enlighet med dess konstitutionella bestämmelser innan det kan träda i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark krävs för ett sådant godkännande, när fråga är om överlåtelse av suveränitet enligt&lt;br&gt;definitionen i den danska författningen, antingen en majoritet om fem sjättedelar av ledamöterna i&lt;br&gt;Folketinget eller både en majoritet av ledamöterna i Folketinget och en majoritet av väljarna i en&lt;br&gt;folkomröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. FÖRKLARING AV TYSKLAND, ÖSTERRIKE OCH BELGIEN OM SUBSIDIARITET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tyska, österrikiska och belgiska regeringarna förutsätter att insatser som Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen gör i enlighet med subsidiaritetsprincipen inte bara gäller medlemsstaterna utan också&lt;br&gt;enheter inom dessa i den utsträckning som dessa enheter enligt nationell konstitutionell rätt har&lt;br&gt;befogenhet att själva stifta lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. FÖRKLARING AV IRLAND OM ARTIKEL 3 I PROTOKOLLET OM FÖRENADE&lt;br&gt;KUNGARIKETS OCH IRLANDS STÄLLNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irland förklarar att det avser att utöva sin rätt enligt artikel 3 i protokollet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungarikets och Irlands ställning att delta i beslut om åtgärder i enlighet med avdelning&lt;br&gt;nia i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i den största utsträckning som är&lt;br&gt;förenlig med upprätthållandet av dess gemensamma resezon med Förenade kungariket. Irland&lt;br&gt;påminner om att dess deltagande i protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel 7a i&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen avspeglar dess önskan att upprätthålla&lt;br&gt;landets gemensamma resezon med Förenade kungariket i syfte att maximera den fria rörligheten&lt;br&gt;till och från Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. FÖRKLARING AV BELGIEN OM PROTOKOLLET OM ASYL FÖR MEDBORGARE I&lt;br&gt;EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien godkänner protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater och&lt;br&gt;förklarar att landet i enlighet med sina skyldigheter enligt 1951 års Genévekonvention och 1967 års&lt;br&gt;New York-protokoll - i enlighet med punkt d i protokollets enda artikel - kommer att göra en&lt;br&gt;individuell prövning av varje asylansökan från en medborgare i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6. FÖRKLARING AV BELGIEN. FRANKRIKE OCH ITALIEN OM PROTOKOLLET OM&lt;br&gt;INSTITUTIONERNA INFÖR EN UTVIDGNING AV EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien, Frankrike och Italien konstaterar på grundval av regeringskonferensens resultat att&lt;br&gt;Amsterdamfördraget inte motsvarar det behov av betydande framsteg i riktning mot förstärkta&lt;br&gt;institutioner som återigen bekräftades vid Europeiska rådet i Madrid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa länder anser att en sådan förstärkning är en nödvändig förutsättning för att de första&lt;br&gt;anslutningsförhandlingarna skall kunna slutföras. De är beslutna att i den omfattning som är&lt;br&gt;lämpligast följa protokollet såvitt avser kommissionens sammansättning och vägning av röster och&lt;br&gt;anser att en påtagligt utvidgad användning av omröstning med kvalificerad majoritet utgör en del&lt;br&gt;av de relevanta faktorer som bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7. FÖRKLARING AV FRANKRIKE OM SITUATIONEN I DE UTOMEUROPEISKA&lt;br&gt;DEPARTEMENTEN MOT BAKGRUND AV PROTOKOLLET OM INFÖRLIVANDE AV&lt;br&gt;SCHENGENREGELVERKET INOM EUROPEISKA UNIONENS RAMAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike anser inte att genomförandet av protokollet om införlivande av Schengenregelverket&lt;br&gt;inom Europeiska unionens ramar påverkar det geografiska tillämpningsområdet för den i Schengen&lt;br&gt;den 19 juni 1990 undertecknade konventionen om tillämpning av Schengenavtalet&lt;br&gt;av den 14 juni 1985, såsom detta område definieras genom artikel 138 första stycket i den&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8. FÖRKLARING AV GREKLAND OM FÖRKLARINGEN OM KYRKORS OCH&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONFESSIONSLÖSA ORGANISATIONERS STÄLLNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hänvisning till förklaringen om kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning erinrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grekland om den gemensamma förklaring om berget Athos som är fogad till slutakten till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördraget om Greklands anslutning till Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Omröstning med kvalificerad majoritet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omröstning med kvalificerad majoritet skall till följd av Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget tillämpas enligt följande artiklar&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5a.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Närmare samarbete - bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etableringsrätt - samordning av vissa bestämmelser om&lt;br&gt;särbehandling av utländska medborgare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 731.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Provisoriska åtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109q&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning - riktlinjer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109r&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning - stödåtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 116&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tullsamarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sociala frågor - vissa åtgärder mot social utslagning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet - lika möjligheter och lika behandling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsa - vissa minimikrav när det gäller organ m.m.&lt;br&gt;samt vissa åtgärder på veterinär- och&lt;br&gt;växtskyddsområdena&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 Oi. 1-2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Forskning och teknisk utveckling - ramprogram&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130o&lt;br&gt;första stycket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Forskning och teknisk utveckling - gemensamma&lt;br&gt;foretag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 191a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmänna principer och gränser för rätten till tillgång&lt;br&gt;till handlingar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 209a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bekämpning av bedrägerier&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 213a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statistik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 213b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inrättande av ett övervakningsorgan för skydd av&lt;br&gt;personuppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 227.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;De yttersta randområdena&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 236.2-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillfälligt upphävande av rättigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Medbeslutandeproceduren&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medbeslutandeproceduren enligt artikel 189b i EG-fördraget skall&lt;br&gt;till följd av Amsterdamfördraget tillämpas enligt följande artiklar&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i syfte att förbjuda diskriminering på&lt;br&gt;grund av nationalitet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8a.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unionsmedborgarskap - bestämmelser för att&lt;br&gt;underlätta medborgarnas utövande av vissa rättigheter&lt;br&gt;(rådet beslutar enhälligt)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för personer - regler för social trygghet&lt;br&gt;för migrerande arbetstagare inom gemenskapen&lt;br&gt;(rådet beslutar enhälligt)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 56.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etableringsrätt - samordning av vissa bestämmelser&lt;br&gt;om särbehandling av utländska medborgare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 57.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etableringsrätt - vissa direktiv om samordning av&lt;br&gt;bestämmelser avseende egenföretagare&lt;br&gt;(rådet beslutar enhälligt)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 75.1 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Transporter - åtgärder för att genomföra&lt;br&gt;transportpolitiken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109r&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning - stödåtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 116&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tullsamarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sociala frågor - minimikrav, vissa åtgärder mot social&lt;br&gt;utslagning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet - lika möjligheter och lika behandling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 125&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Europeiska socialfonden -&lt;br&gt;genomförandebestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 127.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Yrkesutbildning - vissa åtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsa - vissa minimikrav när det gäller organ&lt;br&gt;m.m. samt vissa åtgärder på veterinär- och&lt;br&gt;växtskyddsområdena&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129d&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Transeuropeiska nät - vissa åtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130e&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Europeiska regionala utvecklingsfonden - &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomförandebestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 Oo&lt;br&gt;andra stycket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Forskning och utveckling - vissa åtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130s. 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13Ow&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingssamarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 191a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmänna principer och gränser för rätten till tillgång&lt;br&gt;till handlingar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 209 a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bekämpning av bedrägerier&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 213a&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statistik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 213b&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inrättande av ett övervakningsorgan för skydd av&lt;br&gt;personuppgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska och sociala kommittén&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska och sociala kommittén skall till följd av Amsterdam-&lt;br&gt;fördraget höras enligt följande artiklar&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109q&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning - riktlinjer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109r&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning - stödåtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118.2-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sociala frågor - minimikrav, vissa åtgärder mot social&lt;br&gt;utslagning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 119.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet - lika möjligheter och lika behandling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsa - vissa minimikrav när det gäller organ&lt;br&gt;m.m. samt vissa åtgärder på veterinär- och&lt;br&gt;växtskyddsområdena&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Regionkommittén&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionkommittén skall till följd av Amsterdamfördraget höras enligt&lt;br&gt;följande artiklar&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 75.1 och&lt;br&gt;artikel 84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Transporter - åtgärder för att genomföra&lt;br&gt;transportpolitiken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109q&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning - riktlinjer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 109r&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning - stödåtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118.2-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sociala frågor - minimikrav, vissa åtgärder mot social&lt;br&gt;utslagning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 125&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Europeiska socialfonden -&lt;br&gt;genomförandebestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 127.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Yrkesutbildning - vissa åtgärder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 129.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsa - vissa minimikrav när det gäller organ&lt;br&gt;m.m. samt vissa åtgärder på veterinär- och&lt;br&gt;växtskyddsområdena&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130s. 1- 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;KONSOLIDERAD VERSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INNEHÅLL&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I. Fördragstext&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingress&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska gemenskapen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ändring av Fördraget om upprättandet av Kol- och&lt;br&gt;stålgemenskapen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ändring av Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om polissamarbete och straffrättsligt samarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ett närmare samarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slutbestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Protokoll (texten återges inte här)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Observera att de hänvisningar till artiklar, avdelningar och avsnitt i fördraget som finns i&lt;br&gt;protokollen har anpassats i enlighet med de jämförelsetabeller som återfinns i&lt;br&gt;bilagan till Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 1) om artikel 17 i Fördraget om Europeiska unionen (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 2) om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 3) om tillämpning av vissa inslag i artikel 14 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 4) om Förenade kungarikets och Irlands ställning (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 5) om Danmarks ställning (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen. Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 6) fogat till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskaperna (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 7) om institutionerna inför en utvidgning av Europeiska unionen (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 8) om lokalisering av säten för Europeiska gemenskapernas institutioner och vissa av&lt;br&gt;deras organ och enheter samt för Europol (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll (nr 9) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV&lt;br&gt;DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, HELLENSKA REPUBLIKENS&lt;br&gt;PRESIDENT, HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN, FRANSKA REPUBLIKENS&lt;br&gt;PRESIDENT, IRLANDS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, HANS&lt;br&gt;KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG, HENNES MAJESTÄT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,&lt;br&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OCH NORDIRLAND,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR BESLUTNA att övergå till en ny fas i den europeiska integrationsprocess som inleddes med&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskaperna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ERINRAR OM den historiska betydelsen av att delningen av den europeiska kontinenten har&lt;br&gt;upphört och behovet av att skapa en fast grundval för uppbyggnaden av det framtida Europa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEKRÄFTAR den vikt som de fäster vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid rättsstatsprincipen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEKRÄFTAR den vikt som de fäster vid de grundläggande sociala rättigheterna såsom dessa&lt;br&gt;fastställs i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989&lt;br&gt;års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR stärka solidariteten mellan sina folk samtidigt som de respekterar deras historia, kultur&lt;br&gt;och traditioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR ytterligare stärka institutionernas demokratiska karaktär och effektivitet för att sätta&lt;br&gt;dessa i stånd att inom en gemensam institutionell ram bättre fullgöra de uppgifter som har anförtrotts&lt;br&gt;dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HAR FÖRESATT SIG att stärka och uppnå en konvergens mellan ekonomierna i sina länder samt&lt;br&gt;att upprätta en ekonomisk och monetär union som i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag omfattar&lt;br&gt;en gemensam och stabil valuta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR BESLUTNA att med beaktande av principen om en hållbar utveckling och inom ramen för en&lt;br&gt;förverkligad inre marknad, en ökad sammanhållning och ett förbättrat miljöskydd främja ekonomiska och&lt;br&gt;sociala framsteg för sina folk samt att genomföra en politik som säkerställer att framsteg i fråga om&lt;br&gt;ekonomisk integration åtföljs av motsvarande framsteg på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HAR FÖRESATT SIG att införa ett gemensamt unionsmedborgarskap för medborgarna i sina&lt;br&gt;länder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HAR FÖRESATT SIG att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar&lt;br&gt;den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 17 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den europeiska identiteten och&lt;br&gt;självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa och övriga delar av världen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HAR FÖRESATT SIG att underlätta fri rörlighet för personer, samtidigt som säkerheten och&lt;br&gt;tryggheten för deras folk säkerställs, genom att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i detta fördrag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SOM HAR FÖRESATT SIG att fortsätta processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de europeiska folken, där besluten fattas så nära medborgarna som möjligt i enlighet med&lt;br&gt;subsidiaritetsprincipen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR de ytterligare steg som skall tas för att föra den europeiska integrationen framåt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR BESLUTAT att upprätta en europeisk union och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark EYSKENS, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Philippe MAYSTADT, finansminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uffe ELLEMANN-JENSEN, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders FOGH RASMUSSEN, ekonomiminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hans-Dietrich GENSCHER, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Theodor WAIGEL, finansminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antonios SAMARAS, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efthymios CHRISTODOULOU, ekonomiminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Francisco FERNÄNDEZ ORDÖNEZ, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carlos SOLCHAGA C AT ALÄN, ekonomi- och finansminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Roland DUMAS, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pierre BÉRÉGOVOY, ekonomi-, finans- och budgetminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IRLANDS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gerard COLLINS, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bertie AHERN, finansminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gianni DE MICHELIS, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Guido CARLI, finansminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jacques F. POOS, vice premiärminister, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jean-Claude JUNCKER, finansminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hans VAN DEN BROEK, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Willem KOK, finansminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Joäo de Deus PINHEIRO, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jorge BRAGA DE MACEDO, finansminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN&lt;br&gt;OCH NORDIRLAND&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Rt. Hon. Douglas HURD, utrikes- och samväldesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Hon. Francis MAUDE, statssekreterare för finansiella angelägenheter i finansdepartementet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GEMENSAMMA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1 (f.d. artikel A)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en&lt;br&gt;EUROPEISK UNION, härefter kallad &amp;quot;unionen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de&lt;br&gt;europeiska folken, där besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Unionen skall grundas på Europeiska gemenskaperna samt den politik och de samarbetsformer som&lt;br&gt;införs genom detta fördrag. Unionen skall ha till uppgift att på ett konsekvent och solidariskt sätt&lt;br&gt;organisera förbindelserna mellan medlemsstaterna och mellan deras folk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2 (f.d. artikel B)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionen skall ha som mål att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja ekonomiska och sociala framsteg och en hög sysselsättningsnivå och att uppnå en väl&lt;br&gt;avvägd och hållbar utveckling, särskilt genom att skapa ett område utan inre gränser, genom att&lt;br&gt;stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och genom att upprätta en ekonomisk och&lt;br&gt;monetär union som på sikt skall omfatta en gemensam valuta i överensstämmelse med&lt;br&gt;bestämmelserna i detta fördrag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt genom att genomföra en gemensam&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvars-&lt;br&gt;politik som i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 skulle kunna leda till ett gemensamt&lt;br&gt;försvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stärka skyddet av medlemsstaternas medborgares rättigheter och intressen genom att införa ett&lt;br&gt;unionsmedborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria&lt;br&gt;rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid&lt;br&gt;yttre gränser, asyl, invandring och förebyggande och bekämpande av brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullt ut upprätthålla gemenskapens regelverk och bygga ut det samt att därvid överväga i vilken&lt;br&gt;utsträckning den politik och de samarbetsformer som införs genom detta fördrag kan behöva&lt;br&gt;revideras för att säkerställa effektiviteten hos gemenskapens mekanismer och institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionens mål skall uppnås i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och i överensstämmelse med de&lt;br&gt;villkor och den tidsplan som fastställs i fördraget samt med beaktande av subsidiaritetsprincipen, såsom&lt;br&gt;denna definieras i artikel 5 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3 (f.d. artikel C)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionen skall ha en gemensam institutionell ram, som skall säkerställa konsekvens och kontinuitet i&lt;br&gt;verksamheten för att nå dess mål samtidigt som gemenskapens regelverk följs och byggs ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionen skall särskilt säkerställa att den genomgående handlar samstämmigt i relationerna med&lt;br&gt;omvärlden inom ramen för sin utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomiska politik och biståndspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet och kommissionen skall ansvara för sådan samstämmighet och samarbeta i detta syfte. De skall var&lt;br&gt;och en inom ramen för sina befogenheter svara för att denna politik genomfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 4 (f.d. artikel D)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet skall ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och fastställa allmänna&lt;br&gt;politiska riktlinjer för denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet skall bestå av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer samt kommissionens&lt;br&gt;ordförande. Dessa skall biträdas av medlemsstaternas utrikesministrar och en medlem av kommissionen.&lt;br&gt;Europeiska rådet skall sammanträda minst två gånger om året under ordförandeskap av stats- eller&lt;br&gt;regeringschefen i den medlemsstat som innehar ordförandeskapet i rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet skall förelägga Europaparlamentet en rapport efter varje sammanträde samt en skriftlig&lt;br&gt;årsrapport om unionens framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 5 (f.d. artikel E)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten skall utöva sina befogenheter på&lt;br&gt;de villkor och för de syften som har fastställts dels genom bestämmelserna i fördragen om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskaperna och i senare fördrag och rättsakter om ändring eller komplettering av&lt;br&gt;dessa fördrag och dels genom de övriga bestämmelserna i det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 6 (f.d. artikel F)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande&lt;br&gt;rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av&lt;br&gt;medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen skall respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen skall se till att den har de medel som den behöver för att nå sina mål och genomföra sin&lt;br&gt;politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 7 (f.d. artikel F 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådet, som skall sammanträda på statschefs- eller regeringschefsnivå, får på förslag från en&lt;br&gt;tredjedel av medlemsstaterna eller från kommissionen och efter Europaparlamentets samtycke, samt efter&lt;br&gt;att ha uppmanat den ifrågavarande medlemsstatens regering att framföra sina synpunkter, enhälligt slå&lt;br&gt;fast att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När detta har fastslagits får rådet, som skall fatta beslut med kvalificerad majoritet, besluta om att&lt;br&gt;tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av&lt;br&gt;tillämpningen av detta fördrag, inbegripet rösträtten i rådet för företrädaren för den medlemsstatens&lt;br&gt;regering. Rådet skall därvid beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för&lt;br&gt;fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt detta fördrag skall under alla omständigheter&lt;br&gt;fortsätta att vara bindande för den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som har&lt;br&gt;vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av denna artikel skall rådet fatta beslut utan att beakta rösten från företrädaren&lt;br&gt;för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar&lt;br&gt;avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut som avses i punkt 1 antas. En kvalificerad majoritet&lt;br&gt;skall anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmamas vägda röster som den som anges i&lt;br&gt;artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 2 tillfälligt inte får utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tillämpningen av denna artikel skall Europaparlamentet fatta beslut med två tredjedelar av de&lt;br&gt;avgivna rösterna, vilka skall representera en majoritet av dess ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING II&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN I SYFTE ATT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UPPRÄTTA EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;br&gt;ARTIKEL 8 (f.d. artikel G)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(återges ej här)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN&lt;br&gt;ARTIKEL 9 (f.d. artikel H)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(återges ej här)&lt;br&gt;AVDELNING IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN&lt;br&gt;ARTIKEL 10 (f.d. artikel I)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(återges ej här)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING V&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER OM EN GEMENSAM UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 11 (f.d. artikel J 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen skall fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som omfattar&lt;br&gt;alia områden inom utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall ha som mål att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen, oavhängighet och integritet i&lt;br&gt;överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på alla sätt stärka unionens säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevara freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med grundsatserna i Förenta&lt;br&gt;nationernas stadga samt i enlighet med principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i&lt;br&gt;Parisstadgan, inbegripet de som gäller yttre gränser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja det internationella samarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en&lt;br&gt;anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall arbeta tillsammans för att förstärka och utveckla sin ömsesidiga politiska&lt;br&gt;solidaritet. De skall avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess&lt;br&gt;effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall säkerställa att dessa principer följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 12 (f.d. artikel J 2)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Unionen skall sträva efter att förverkliga de mål som anges i artikel 11 genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta om gemensamma strategier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta om gemensamma åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anta gemensamma ståndpunkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stärka det systematiska samarbetet mellan medlemsstaterna om deras politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 13 (f.d. artikel J 3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska rådet skall bestämma principerna och de allmänna riktlinjerna för den gemensamma&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive för frågor som har försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska rådet skall besluta om gemensamma strategier som skall genomföras av unionen på&lt;br&gt;områden där medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de gemensamma strategierna skall anges dessas mål och varaktighet samt de medel som unionen och&lt;br&gt;medlemsstaterna skall ställa till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. Rådet skall fatta de beslut som behövs för att fastställa och genomföra den gemensamma utrikes-&lt;br&gt;och säkerhetspolitiken på grundval av de allmänna riktlinjer som Europeiska rådet har antagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall rekommendera Europeiska rådet gemensamma strategier och genomföra dessa, särskilt genom&lt;br&gt;att besluta om gemensamma åtgärder och anta gemensamma ståndpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i unionens handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 14 (f.d. artikel J 4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall besluta om gemensamma åtgärder. De gemensamma åtgärderna skall avse specifika&lt;br&gt;situationer där operativa insatser från unionens sida anses nödvändiga. De skall ange mål, omfattning, de&lt;br&gt;medel som skall ställas till unionens förfogande, vid behov varaktighet, samt på vilka villkor de skall&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förhållandena ändras på ett sätt som är av väsentlig betydelse för en fråga som är föremål för&lt;br&gt;en gemensam åtgärd, skall rådet se över principerna och målen för åtgärden och fatta de nödvändiga&lt;br&gt;besluten. Så länge rådet inte har fattat beslut skall den gemensamma åtgärden bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemensamma åtgärder skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid deras ställningstaganden&lt;br&gt;och handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får anmoda kommissionen att förelägga rådet lämpliga förslag i frågor som rör den&lt;br&gt;gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att säkerställa genomförandet av en gemensam åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Information skall lämnas om varje nationellt ställningstagande eller nationell åtgärd som planeras&lt;br&gt;inom ramen för en gemensam åtgärd; informationen skall lämnas i så god tid att föregående samråd kan&lt;br&gt;ske inom rådet om det behövs. Skyldigheten att lämna förhandsinformation skall inte gälla åtgärder som&lt;br&gt;endast innebär att beslut av rådet förs över till nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förändringar i situationen gör det absolut nödvändigt och i brist på beslut av rådet får&lt;br&gt;medlemsstaterna - med beaktande av de allmänna målen för den gemensamma åtgärden - vidta de&lt;br&gt;brådskande åtgärder som behövs. De berörda medlemsstaterna skall genast underrätta rådet om sådana&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om genomförandet av en gemensam åtgärd medför allvarliga svårigheter för en medlemsstat, skall&lt;br&gt;denna lägga fram saken för rådet som skall överväga frågan och söka lämpliga lösningar. Sådana&lt;br&gt;lösningar får inte strida mot målen för den gemensamma åtgärden eller minska dennas effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 15 (f.d. artikel J 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall anta gemensamma ståndpunkter. Dessa skall ange unionens inställning till en särskild fråga&lt;br&gt;av geografisk eller tematisk karaktär. Medlemsstaterna skall se till att deras nationella politik&lt;br&gt;överensstämmer med de gemensamma ståndpunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 16 (f.d. artikel J 6)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall informera och samråda med varandra inom rådet om alla utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiska frågor av allmänt intresse för att säkerställa att unionens inflytande utövas så effektivt&lt;br&gt;som möjligt genom ett konvergent uppträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 17 (f.d. artikel J 7)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som gäller unionens&lt;br&gt;säkerhet, inklusive den gradvisa utformningen i enlighet med andra stycket av en gemensam&lt;br&gt;försvarspolitik som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, om Europeiska rådet beslutar det.&lt;br&gt;Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med&lt;br&gt;deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västeuropeiska unionen (VEU) är en integrerad del av unionens utveckling som ger unionen tillgång till&lt;br&gt;operativ kapacitet, särskilt såvitt avser punkt 2. Den stöder unionen när det gäller att i enlighet med&lt;br&gt;denna artikel utforma de aspekter på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som har&lt;br&gt;försvarsmässiga konsekvenser. Unionen skall i enlighet med detta främja närmare institutionella&lt;br&gt;förbindelser med VEU inför möjligheten av VEU:s införlivande med unionen, om Europeiska rådet&lt;br&gt;beslutar det. Europeiska rådet skall i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i&lt;br&gt;enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unionens politik enligt denna artikel skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters&lt;br&gt;säkerhets- och försvarspolitik och den skall respektera de förpliktelser som vissa medlemsstater, som&lt;br&gt;anser att deras gemensamma försvar förverkligas genom Atlantpaktsorganisationen (NATO), har enligt&lt;br&gt;Nordatlantiska fördraget och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har&lt;br&gt;upprättats inom den ramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik skall, på det sätt som medlemsstaterna anser&lt;br&gt;lämpligt, stödjas av samarbete mellan dem på krigsmaterielområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De frågor som avses i denna artikel skall omfatta humanitära insatser och räddningsinsatser,&lt;br&gt;fredsbevarande insatser och insatser med stridskrafter vid krishantering inklusive fredsskapande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionen kommer att anlita VEU för att utarbeta och genomföra de av unionens beslut och åtgärder&lt;br&gt;som har försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådets behörighet att lägga fast riktlinjer i enlighet med artikel 13 skall också gälla såvitt&lt;br&gt;avser VEU i de frågor där unionen anlitar VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När unionen anlitar VEU för att utarbeta och genomföra unionens beslut om de insatser som avses i&lt;br&gt;punkt 2, skall unionens alla medlemsstater ha rätt att delta fullt ut i de ifrågavarande insatserna. Rådet&lt;br&gt;skall i samförstånd med VEU:s institutioner besluta om de praktiska arrangemang som är nödvändiga för&lt;br&gt;att göra det möjligt för alla medlemsstater som medverkar i dessa insatser att fullt ut och på lika villkor&lt;br&gt;delta i planering och beslutsfattande inom VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana beslut som har försvarsmässiga konsekvenser och som behandlas i denna punkt skall fattas utan&lt;br&gt;att det påverkar den politik och de förpliktelser som avses i punkt 1 tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i denna artikel skall inte hindra utvecklingen av ett närmare samarbete mellan två&lt;br&gt;eller flera medlemsstater på bilateral nivå inom ramen för VEU och Atlantpakten, förutsatt att ett sådant&lt;br&gt;samarbete inte strider mot eller hindrar det samarbete som föreskrivs i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att främja målen i denna artikel kommer bestämmelserna i denna artikel att ses över i enlighet&lt;br&gt;med artikel 48.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 18 (f.d. artikel J 8)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförandelandet skall företräda unionen i frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförandelandet skall ansvara för att beslut som fattas enligt denna avdelning genomförs; i den&lt;br&gt;egenskapen skall det därför i princip uttrycka unionens ståndpunkt inom internationella organisationer&lt;br&gt;och vid internationella konferenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförandelandet skall biträdas av rådets generalsekreterare, som skall fungera som hög&lt;br&gt;representant när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall fullt ut medverka i de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2.&lt;br&gt;Ordförandelandet skall när det gäller dessa uppgifter vid behov biträdas av den medlemsstat som står&lt;br&gt;närmast i tur att utöva ordförandeskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får när det anser det nödvändigt utse en särskild representant som skall ha mandat för&lt;br&gt;särskilda politiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 19 (f.d. artikel J 9)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid&lt;br&gt;internationella konferenser. De skall där hävda de gemensamma ståndpunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte samtliga medlemsstater&lt;br&gt;deltar skall de deltagande medlemsstaterna hävda de gemensamma ståndpunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 och artikel 14.3 skall de medlemsstater som är&lt;br&gt;företrädda inom internationella organisationer och vid internationella konferenser där inte samtliga&lt;br&gt;medlemsstater deltar hålla de senare informerade om alla frågor som är av gemensamt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstater som också är medlemmar av Förenta nationernas säkerhetsråd skall samråda med&lt;br&gt;varandra och hålla övriga medlemsstater fullt informerade. Medlemsstater som är permanenta&lt;br&gt;medlemmar av säkerhetsrådet skall då de fullgör sina uppgifter se till att unionens ståndpunkter och&lt;br&gt;intressen tillvaratas, dock utan att detta skall påverka deras ansvar enligt bestämmelserna i Förenta&lt;br&gt;nationernas stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 20 (f.d. artikel J 10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära myndigheter och kommissionens delegationer i tredje land&lt;br&gt;och vid internationella konferenser samt deras representationer vid internationella organisationer skall&lt;br&gt;samarbeta för att säkerställa att av rådet beslutade gemensamma ståndpunkter och gemensamma åtgärder&lt;br&gt;följs och genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De skall intensifiera samarbetet genom att utbyta information, göra gemensamma bedömningar och bidra&lt;br&gt;till att genomföra de bestämmelser som avses i artikel 20 i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 21 (f.d. artikel J 11)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandelandet skall höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande&lt;br&gt;valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och se till att&lt;br&gt;vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. Ordförandeskapet och kommissionen skall&lt;br&gt;regelbundet hålla Europaparlamentet informerat om utvecklingen av unionens utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet. En gång om året skall&lt;br&gt;Europaparlamentet hålla en debatt om de framsteg som har gjorts för att genomföra den gemensamma&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 22 (f.d. artikel J 12)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat eller kommissionen får hänskjuta frågor om den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken till rådet och lägga fram förslag för rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. I sådana fall som kräver ett snabbt beslut skall ordförandelandet på eget initiativ eller på begäran&lt;br&gt;av kommissionen eller en medlemsstat kalla till ett extra rådssammanträde inom fyrtioåtta timmar&lt;br&gt;eller, i en nödsituation, inom kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 23 (f.d. artikel J 13)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut enligt denna avdelning fattas enhälligt av rådet. Att personligen närvarande eller företrädda&lt;br&gt;medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rådsmedlem som avstår från att rösta får motivera sitt avstående genom att avge en formell förklaring&lt;br&gt;enligt detta stycke. Om sä sker skall rådsmedlemmen inte vara skyldig att tillämpa beslutet men skall&lt;br&gt;godta att beslutet är förpliktande för unionen. Den berörda medlemsstaten skall i en anda av ömsesidig&lt;br&gt;solidaritet avhålla sig från varje handling som skulle kunna strida mot eller hindra en unionshandling på&lt;br&gt;grundval av det beslutet, och de andra medlemsstaterna skall respektera dess ståndpunkt. Om de&lt;br&gt;rådsmedlemmar som på detta sätt motiverar sitt avstående företräder mer än en tredjedel av rösterna,&lt;br&gt;vägda i enlighet med artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall&lt;br&gt;beslutet inte fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med avvikelse från bestämmelserna i punkt 1 med kvalificerad majoritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta om gemensamma åtgärder, anta gemensamma ståndpunkter eller fatta andra beslut på&lt;br&gt;grundval av en gemensam strategi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;besluta om genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en rådsmedlem förklarar att denne av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser att&lt;br&gt;motsätta sig antagandet av ett beslut som skall fattas med kvalificerad majoritet, skall omröstning inte&lt;br&gt;ske. Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till Europeiska rådet för&lt;br&gt;enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådsmedlemmamas röster skall vägas i enlighet med artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster från minst 10 medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt skall inte tillämpas på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I procedurfrågor skall rådet fatta beslut med en majoritet av sina medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 24 (f.d. artikel J 14)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är nödvändigt att ingå ett avtal med en eller flera stater eller internationella organisationer för att&lt;br&gt;genomföra denna avdelning får rådet genom enhälligt beslut bemyndiga ordförandelandet, som om det är&lt;br&gt;lämpligt skall biträdas av kommissionen, att inleda förhandlingar i detta syfte. Sådana avtal skall ingås av&lt;br&gt;rådet genom enhälligt beslut efter rekommendation av ordförandelandet. Ett avtal skall inte vara bindande&lt;br&gt;för en medlemsstat vars företrädare i rådet förklarar att medlemsstaten måste uppfylla vissa krav som&lt;br&gt;följer av dess egna konstitutionella förfaranden; de övriga rådsmedlemmama kan enas om att avtalet skall&lt;br&gt;gälla provisoriskt för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna artikel skall också gälla frågor som omfattas av avdelning VI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 25 (f.d. artikel J 15)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen skall en politisk kommitté övervaka den internationella situationen på de områden som&lt;br&gt;omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och bidra till att utforma politiken genom&lt;br&gt;att avge yttranden till rådet på begäran av detta eller på eget initiativ. Kommittén skall också övervaka&lt;br&gt;genomförandet av den beslutade politiken, dock utan att detta påverkar ordförandelandets eller&lt;br&gt;kommissionens befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 26 (f.d. artikel J 16)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets generalsekreterare, som är den höge representanten för den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken, skall biträda rådet i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,&lt;br&gt;särskilt genom att medverka vid utformning, förberedelse och genomförande av beslut i politiska frågor&lt;br&gt;samt att, när det är lämpligt, på rådets vägnar och på ordförandelandets begäran föra en politisk dialog&lt;br&gt;med tredje part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 27 (f.d. artikel J 17)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 28 (f.d. artikel J 18)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 189, 190, 196-199, 203, 204, 206-209, 213-219, 255 och 290 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas på bestämmelserna om de områden som avses i&lt;br&gt;denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av bestämmelserna om de områden som avses i denna&lt;br&gt;avdelning skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Driftsutgiftema för att genomföra de nämnda bestämmelserna skall också belasta Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas budget, bortsett från driftsutgifter i samband med operationer som har militära eller&lt;br&gt;försvarsmässiga konsekvenser och i fall då rådet enhälligt beslutar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utgifterna inte skall belasta Europeiska gemenskapernas budget skall de belasta medlemsstaterna i&lt;br&gt;enlighet med den på bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om inte rådet enhälligt&lt;br&gt;beslutar något annat. De medlemsstater, vilkas företrädare i rådet har avgett en formell förklaring enligt&lt;br&gt;artikel 23.1 andra stycket är inte skyldiga att bidra till finansieringen av utgifter i samband med&lt;br&gt;operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det budgetförfarande som fastställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall&lt;br&gt;tillämpas på de utgifter som belastar Europeiska gemenskapernas budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VI&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER OM POLISSAMARBETE&lt;br&gt;OCH STRAFFRÄTTSLIGT SAMARBETE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 29 (f.d. artikel K 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar Europeiska gemenskapens befogenheter skall unionens mål vara att ge medborgarna&lt;br&gt;en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att bland medlemsstaterna&lt;br&gt;utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt genom att&lt;br&gt;förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta mål skall uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet, vare sig denna är&lt;br&gt;organiserad eller ej, särskilt terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig narkotikahandel och&lt;br&gt;olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri, genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter och andra behöriga myndigheter i&lt;br&gt;medlemsstaterna, både direkt och genom Europeiska polisbyrån (Europol), i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artiklarna 30 och 32,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna&lt;br&gt;i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 31a-d och 32,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillnärmning, när det är nödvändigt, av straffrättsliga regler i medlemsstaterna i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 31e.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 30 (f.d. artikel K 2)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De gemensamma insatserna på polissamarbetets område skall omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;operativt samarbete mellan de behöriga myndigheterna, inbegripet polisen, tullen och andra&lt;br&gt;specialiserade brottsbekämpande organ i medlemsstaterna för att förebygga, upptäcka och utreda&lt;br&gt;brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;insamling, lagring, bearbetning, analys och utbyte av relevant information, inbegripet information&lt;br&gt;som brottsbekämpande organ innehar, i synnerhet genom Europol, om rapporter om tvivelaktiga&lt;br&gt;ekonomiska transaktioner, under iakttagande av tillämpliga bestämmelser om skydd av&lt;br&gt;personuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;samarbete och gemensamma initiativ när det gäller utbildning, utbyte av sambandsmän,&lt;br&gt;utstationering, användning av utrustning och kriminalteknisk forskning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;gemensam utvärdering av särskild utredningsteknik i samband med upptäckt av grova former av&lt;br&gt;organiserad brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall främja samarbete genom Europol och skall särskilt, inom fem år från dagen för&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) göra det möjligt för Europol att underlätta och stödja förberedelse av samt att främja samordning&lt;br&gt;och utförande av särskilda utredningsinsatser från medlemsstaternas behöriga myndigheters sida,&lt;br&gt;inklusive operativa insatser av gemensamma grupper som omfattar företrädare för Europol i en&lt;br&gt;stödjande funktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om åtgärder som tillåter Europol att anmoda medlemsstaternas behöriga myndigheter att&lt;br&gt;genomföra och samordna sina utredningar i särskilda fall och att utveckla specialiserad sakkunskap&lt;br&gt;som kan ställas till medlemsstaternas förfogande för att biträda dem vid utredning av fall av&lt;br&gt;organiserad brottslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;främja sambandssystem mellan tjänstemän som handlägger förundersökning respektive åtal och&lt;br&gt;som är särskilt inriktade på att bekämpa organiserad brottslighet i nära samarbete med Europol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;upprätta ett nätverk för forskning, dokumentation och statistik om gränsöverskridande brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 31 (f.d. artikel K 3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma insatserna rörande straffrättsligt samarbete skall omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;underlättande och påskyndande av samarbete mellan behöriga ministerier och rättsliga eller&lt;br&gt;likvärdiga myndigheter i medlemsstaterna när det gäller rättsliga förfaranden och verkställighet av&lt;br&gt;beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;underlättande av utlämning mellan medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerställande av förenlighet mellan tillämpliga regler i medlemsstaterna, när detta är nödvändigt&lt;br&gt;för att förbättra samarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förebyggande av behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;e) gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler avseende brottsrekvisit och påföljder på&lt;br&gt;områdena organiserad brottslighet, terrorism och olaglig narkotikahandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 32 (f.d. artikel K 4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall bestämma de villkor och begränsningar enligt vilka de behöriga myndigheter som avses i&lt;br&gt;artiklarna 30 och 31 får verka på en annan medlemsstats territorium i samverkan och samförstånd med&lt;br&gt;den statens myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 33 (f.d. artikel K 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och&lt;br&gt;skydda den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 34 (f.d. artikel K 6)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. På de områden som avses i denna avdelning skall medlemsstaterna informera och samråda med&lt;br&gt;varandra inom rådet i syfte att samordna sitt handlande. För detta ändamål skall de upprätta ett&lt;br&gt;samarbete mellan de behöriga enheterna i sina förvaltningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Rådet skall på lämpligt sätt och enligt den ordning som anges i denna avdelning vidta åtgärder och&lt;br&gt;främja samarbete som bidrar till att unionens mål uppnås. För detta ändamål får rådet genom enhälligt&lt;br&gt;beslut på initiativ av en medlemsstat eller kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anta gemensamma ståndpunkter som anger unionens inställning i en viss fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Rambesluten&lt;br&gt;skall vara bindande för medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall uppnås men skall&lt;br&gt;överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt; de skall inte ha&lt;br&gt;direkt effekt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;fatta beslut för alla andra ändamål som stämmer överens med målen i denna avdelning, dock med&lt;br&gt;uteslutande av tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Dessa beslut skall&lt;br&gt;vara bindande och skall inte ha direkt effekt; rådet skall med kvalificerad majoritet besluta om de&lt;br&gt;åtgärder som är nödvändiga för att genomföra dessa beslut på unionsnivå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;upprätta konventioner som rådet skall rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser. Medlemsstaterna skall påbörja tillämpliga förfaranden inom den tid&lt;br&gt;som rådet fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat anges i konventionerna skall dessa, så snart de har antagits av åtminstone hälften av&lt;br&gt;medlemsstaterna, träda i kraft för dessa medlemsstater. Åtgärder för att genomföra konventionerna&lt;br&gt;skall beslutas inom rådet med en majoritet av två tredjedelar av de fördragsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När rådet skall besluta med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varvid åtminstone 62 röster från&lt;br&gt;minst 10 medlemmar skall krävas för beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I procedurfrågor skall rådet besluta med en majoritet av sina medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 35 (f.d. artikel K 7)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att i enlighet med de villkor som anges i&lt;br&gt;denna artikel meddela förhandsavgöranden om giltighet och tolkning av rambeslut och beslut, om&lt;br&gt;tolkning av konventioner som upprättas enligt denna avdelning och om giltighet och tolkning av&lt;br&gt;åtgärderna för att genomföra dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat skall ha möjlighet att genom en förklaring som avges vid tidpunkten för&lt;br&gt;Amsterdamfördragets undertecknande eller när som helst därefter godta domstolens behörighet att&lt;br&gt;meddela förhandsavgöranden enligt punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 2 skall ange antingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att en domstol i den medlemsstaten, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationell lagstiftning, får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett&lt;br&gt;förhandsavgörande om en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid den förstnämnda&lt;br&gt;domstolen om giltighet eller tolkning av en rättsakt som avses i punkt 1, om den förstnämnda&lt;br&gt;domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) att en domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett&lt;br&gt;förhandsavgörande i en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid den förstnämnda&lt;br&gt;domstolen om giltighet eller tolkning av en rättsakt som avses i punkt 1, om den förstnämnda&lt;br&gt;domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat skall, vare sig den har avgivit en förklaring enligt punkt 2 eller inte, ha rätt att&lt;br&gt;till domstolen inkomma med inlagor eller skriftliga synpunkter i mål som uppkommer enligt punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen skall inte vara behörig att pröva giltigheten eller proportionaliteten av insatser som&lt;br&gt;polis eller andra brottsbekämpande organ gör i en medlemsstat eller av medlemsstaternas utövning av sitt&lt;br&gt;ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen skall vara behörig att granska lagenligheten av rambeslut och andra beslut när en&lt;br&gt;medlemsstat eller kommissionen väcker talan rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga&lt;br&gt;formföreskrifter, åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller&lt;br&gt;rörande maktmissbruk. Talan som avses i denna punkt skall väckas inom två månader från den dag då&lt;br&gt;åtgärden offentliggjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan medlemsstaterna om tolkning eller&lt;br&gt;tillämpning av rättsakter som har antagits enligt artikel 34.2, om rådet inte kan avgöra tvisten inom sex&lt;br&gt;månader efter det att den hänsköts till rådet av en av dess medlemmar. Domstolen skall även vara&lt;br&gt;behörig att döma i tvister mellan medlemsstaterna och kommissionen om tolkning eller tillämpning av&lt;br&gt;konventioner som har upprättats enligt artikel 34.2 d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 36 (f.d. artikel K 8)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En samordningskommitté som består av högre tjänstemän skall inrättas. Utöver sin&lt;br&gt;samordningsfunktion skall kommittén ha till uppgift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avge yttranden till rådet, antingen på rådets begäran eller på eget initiativ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, bidra till att förbereda rådets överläggningar inom de områden som avses i&lt;br&gt;artikel 29.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall fullt ut delta i arbetet inom de områden som avses i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 37 (f.d. artikel K 9)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall inom internationella organisationer och vid internationella konferenser företräda de&lt;br&gt;gemensamma ståndpunkter som har antagits enligt bestämmelserna i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 18 och 19 skall i förekommande fall tillämpas på frågor som omfattas av denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 38 (f.d. artikel K 10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana avtal som avses i artikel 24 får omfatta frågor som omfattas av denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 39 (f.d. artikel K 11)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall höra Europaparlamentet innan det beslutar om en sådan åtgärd som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i artikel 34.2 b, 34.2 c och 34.2 d. Europaparlamentet skall avge sitt yttrande inom en tidsfrist som rådet&lt;br&gt;får bestämma och som inte får vara kortare än tre månader. Om inget yttrande har avgivits inom denna&lt;br&gt;tid får rådet fatta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförandelandet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om&lt;br&gt;överläggningar på de områden som omfattas av denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europaparlamentet får ställa frågor eller avge rekommendationer till rådet. Europaparlamentet skall&lt;br&gt;varje år hålla en debatt om de framsteg som har gjorts inom de områden som avses i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 40 (f.d. artikel K 12)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstater som har för avsikt att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan, i enlighet&lt;br&gt;med artiklarna 43 och 44, bemyndigas att använda de institutioner, förfaranden och mekanismer som&lt;br&gt;föreskrivs i fördragen, förutsatt att det föreslagna samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) respekterar Europeiska gemenskapens befogenheter och de mål som uppställs i denna avdelning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) syftar till att göra det möjligt för unionen att snabbare utvecklas till ett område med frihet,&lt;br&gt;säkerhet och rättvisa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sådana bemyndiganden som avses i punkt 1 skall meddelas av rådet, som skall besluta med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet på begäran av berörda medlemsstater och efter att ha uppmanat kommissionen att&lt;br&gt;yttra sig; denna begäran skall också överlämnas till Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en rådsmedlem förklarar att denne av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser att&lt;br&gt;motsätta sig att ett bemyndigande meddelas med kvalificerad majoritet, skall omröstning inte äga rum.&lt;br&gt;Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan skall hänskjutas till Europeiska rådet för enhälligt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådsmedlemmamas röster skall vägas i enlighet med artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 62 röster från minst 10 medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije medlemsstat som önskar delta i samarbete enligt denna artikel skall anmäla sin avsikt till&lt;br&gt;rådet och till kommissionen, som inom tre månader efter att ha mottagit anmälan skall avge ett yttrande&lt;br&gt;till rådet, eventuellt åtföljt av en rekommendation om sådana särskilda arrangemang som den anser&lt;br&gt;nödvändiga för att den medlemsstaten skall kunna delta i det ifrågavarande samarbetet. Rådet skall inom&lt;br&gt;fyra månader efter denna anmälan besluta i anledning av begäran och om sådana särskilda arrangemang&lt;br&gt;som det anser nödvändiga. Beslutet skall anses fattat, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar&lt;br&gt;att skjuta upp beslutet; i så fall skall rådet motivera sitt beslut och bestämma en tidsfrist för ny&lt;br&gt;behandling av ärendet. Vid tillämpning av denna punkt skall rådet besluta enligt de villkor som anges i&lt;br&gt;artikel 44.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i artiklarna 29-41 skall tillämpas på det närmare samarbete som avses i denna&lt;br&gt;artikel, utom när annat föreskrivs i denna artikel och i artiklarna 43-44.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som rör Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas domstols behörighet och utövningen av denna behörighet skall tillämpas på&lt;br&gt;punkterna 1, 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 41 (f.d. artikel K 13)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 189, 190, 195, 196-199, 203, 204, 205.3, 206-209, 213-219, 255 och 290 i Fördraget&lt;br&gt;om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall tillämpas på bestämmelserna om de områden som&lt;br&gt;avses i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutionernas förvaltningsutgifter till följd av bestämmelserna om de områden som avses i denna&lt;br&gt;avdelning skall belasta Europeiska gemenskapernas budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Driftsutgiftema för att genomföra de nämnda bestämmelserna skall också belasta Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas budget, om inte rådet enhälligt beslutar något annat. Om utgifterna inte skall belasta&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas budget skall de belasta medlemsstaterna i enlighet med den på&lt;br&gt;bruttonationalinkomsten grundade fördelningsnyckeln, om inte rådet enhälligt beslutar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;371&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. Det budgetförfarande som fastställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall&lt;br&gt;tillämpas på de utgifter som belastar Europeiska gemenskapernas budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 42 (f.d. artikel K 14)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På initiativ av kommissionen eller en medlemsstat och efter att ha hört Europaparlamentet får rådet&lt;br&gt;enhälligt besluta att åtgärder inom de områden som avses i artikel 29 skall omfattas av avdelning IV i&lt;br&gt;Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och samtidigt fastställa vilka omröstningsregler&lt;br&gt;som skall gälla. Rådet skall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med&lt;br&gt;deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VII (f.d. avdelning Via)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER OM ETT NÄRMARE SAMARBETE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 43 (f.d. artikel K 15)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De medlemsstater som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan får använda sig av de&lt;br&gt;institutioner, förfaranden och mekanismer som föreskrivs i det här fördraget och Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen, förutsatt att samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) syftar till att främja unionens mål och till att skydda och tjäna dess intressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;372&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;respekterar de nämnda fördragens principer och unionens gemensamma institutionella ram,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;endast används som en sista utväg, när de nämnda fördragens mål inte kan uppnås genom&lt;br&gt;tillämpning av de relevanta förfaranden som föreskrivs där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;berör åtminstone en majoritet av medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte påverkar gemenskapens regelverk och de åtgärder som har beslutats enligt övriga&lt;br&gt;bestämmelser i de nämnda fördragen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte påverkar befogenheter, rättigheter, skyldigheter och intressen för de medlemsstater som inte&lt;br&gt;deltar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är öppet för alla medlemsstater och tillåter dem att bli parter i samarbetet när som helst, under&lt;br&gt;förutsättning att de iakttar grundbeslutet och de beslut som fattas inom den ramen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sker under iakttagande av de särskilda tilläggskriteriema i artikel 11 i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska gemenskapen och artikel 40 i detta fördrag, beroende på vilket område som berörs,&lt;br&gt;samt att rådet ger sitt bemyndigande till det i enlighet med de förfaranden som fastställs där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall, i den mån de berörs, tillämpa de rättsakter och beslut som antas för att&lt;br&gt;genomföra det samarbete som de deltar i. De medlemsstater som inte deltar i detta samarbete skall inte&lt;br&gt;hindra de deltagande medlemsstaterna från att genomföra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;373&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 44 (f.d. artikel K 16) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid antagande av de rättsakter och beslut som är nödvändiga för att genomföra det samarbete som&lt;br&gt;avses i artikel 43, skall de relevanta institutionella bestämmelserna i detta fördrag och Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas. Alla rådsmedlemmar skall kunna delta i&lt;br&gt;överläggningarna, dock får endast de som företräder deltagande medlemsstater delta i beslutsfattandet.&lt;br&gt;Kvalificerad majoritet skall anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmamas vägda röster, som&lt;br&gt;den som anges i artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Enhällighet&lt;br&gt;kräver endast de berörda rådsmedlemmamas röster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Andra utgifter för samarbetets genomförande än de förvaltningskostnader som institutionerna&lt;br&gt;åsamkas skall bäras av de deltagande medlemsstaterna, om inte rådet enhälligt beslutar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 45 (f.d. artikel K 17)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet och kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet om utvecklingen av det närmare&lt;br&gt;samarbete som upprättas på grundval av denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;374&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VIII (f.d. avdelning VII)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLUTBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 46 (f.d. artikel L)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen om Europeiska gemenskapernas domstols behörighet och om utövandet av denna&lt;br&gt;behörighet, skall endast tillämpas på följande bestämmelser i det här fördraget:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i avdelning VI enligt de villkor som föreskrivs i artikel 35.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i avdelning VII enligt de villkor som föreskrivs i artikel 11 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 40 i detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 6.2 i fråga om institutionernas verksamhet i den mån som domstolen har behörighet enligt&lt;br&gt;fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och enligt det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 46-53.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 47 (f.d. artikel M)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av bestämmelserna om ändring av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska kol- och stålgemenskapen, Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen&lt;br&gt;och dessa slutbestämmelser skall ingen bestämmelse i det här fördraget inverka på fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskaperna eller på senare fördrag och rättsakter om ändring eller&lt;br&gt;komplettering av de fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 48 (f.d. artikel N)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstats regering eller kommissionen får förelägga rådet förslag till ändringar av de fördrag&lt;br&gt;som unionen bygger på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rådet efter att ha hört Europaparlamentet och i förekommande fall kommissionen, uttalar sig för att&lt;br&gt;sammankalla en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar, skall konferensen&lt;br&gt;sammankallas av rådets ordförande i syfte att i samförstånd komma överens om de ändringar som skall&lt;br&gt;göras i dessa fördrag. Även Europeiska centralbanken skall höras när det är fråga om institutionella&lt;br&gt;ändringar på det monetära området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna skall träda i kraft när de har ratificerats av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med&lt;br&gt;deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 49 (f.d. artikel O)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Varje europeisk stat som respekterar de principer som anges i artikel 6.1 får ansöka om att bli medlem&lt;br&gt;av unionen. Ansökan skall ställas till rådet, som skall besluta enhälligt efter att ha hört kommissionen&lt;br&gt;och efter samtycke av Europaparlamentet, som skall fatta sitt beslut med absolut majoritet av sina&lt;br&gt;ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren för att upptas som medlem och de anpassningar av fördragen som unionen bygger på, som&lt;br&gt;därigenom blir nödvändiga, skall fastställas i ett avtal mellan medlemsstaterna och den ansökande staten.&lt;br&gt;Detta avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande stater för ratifikation i överensstämmelse med deras&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 50 (f.d. artikel P)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 2-7 och 10-19 i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam&lt;br&gt;kommission för Europeiska gemenskaperna, undertecknat i Bryssel den 8 april 1965, skall upphöra att&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artikel 2, artikel 3.2 och avdelning Hl i Europeiska enhetsakten, undertecknad i Luxemburg&lt;br&gt;den 17 februari 1986 och i Haag den 28 februari 1986, skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 51 (f.d. artikel Q)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 52 (f.d. artikel R)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens&lt;br&gt;regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta fördrag träder i kraft den 1 januari 1993 förutsatt att samtliga ratifikationsinstrument har&lt;br&gt;deponerats eller, om så inte är fallet, den första dagen i den månad som följer efter det att det sista&lt;br&gt;ratifikationsinstrumentet har deponerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 53 (f.d. artikel S)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag, upprättat i ett enda original på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska,&lt;br&gt;nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka texter är lika giltiga på alla språken, skall&lt;br&gt;deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var&lt;br&gt;och en av regeringarna i övriga signatärstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av 1994 års anslutningsfördrag är även de finska och svenska texterna giltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;378&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skedde i Maastricht den sjunde februari nittonhundranittiotvå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark EYSKENS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uffe ELLEMANN-JENSEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hans-Dietrich GENSCHER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antonios SAMARAS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Francisco FERNÄNDEZ ORDÖNEZ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Roland DUMAS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gerard COLLINS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dianno DE MICHELIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jacques F. POOS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hans VAN DEN BROEK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Joao de Deus PINHEIRO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Douglas HURD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Philippe MAYSTADT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders FOGH RASMUSSEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Theodor WAIGEL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efthymios CHRISTODOULOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carlos SOLCHAGA CATALÅN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pierre BÉRÉGOVOY&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bertie AHERN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Guido CARLI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jean-Claude JUNCKER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Willem KOK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jorge B RAGA DE MACEDO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Francis MAUDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;379&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;KONSOLIDERAD VERSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;381&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåll&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I - Fördragstext&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingress&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Första delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;r- Principerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andra delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unionsmedborgarskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tredje delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens politik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för varor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tullunionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jordbruk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning III&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etableringsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänster&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapital och betalningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning V&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Transporter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;382&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensregler&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regler tillämpliga på företag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statligt stöd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om skatter och avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillnärmning av lagstiftning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk och monetär politik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk politik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Monetär politik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institutionella bestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning VIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning IX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemensam handelspolitik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tullsamarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialpolitik, utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sociala bestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Europeiska socialfonden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kultur&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;383&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XIII&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XIV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskydd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Transeuropeiska nät&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XVI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Industri&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XVII -&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk och social sammanhållning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XVIII -&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Forskning och teknisk utveckling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XIX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning XX&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingssamarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fjärde delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Associering av utomeuropeiska länder och territorier&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Femte delen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens institutioner&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avdelning I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institutionella bestämmelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institutionerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rådet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Domstolen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Revisionsrätten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;- Gemensamma bestämmelser för flera institutioner Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska och sociala kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regionkommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska investeringsbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelning II - Finansiella bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjätte delen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lista som avses i artikel 32 i detta fördrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga II &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördrag skall tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II - Protokoll (texten återges inte här)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Observera att de hänvisningar till artiklar, avdelningar och avsnitt i fördraget som finns i&lt;br&gt;protokollen har anpassats i enlighet med de jämförelsetabeller som återfinns i&lt;br&gt;bilagan till Amsterdamfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;385&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 2) om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens&lt;br&gt;ramar (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Protokoll (nr 3) om tillämpning av vissa inslag i artikel 14 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 4) om Förenade kungarikets och Irlands ställning (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 5) om Danmarks ställning (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska&lt;br&gt;atomenergigemenskapen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 6) fogat till Fördraget om Europeiska unionen och fördragen om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskaperna (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 7) om institutionerna inför en utvidgning av Europeiska unionen (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Protokoll (nr 8) om lokalisering av säten för Europeiska gemenskapernas institutioner&lt;br&gt;och vissa av deras organ och enheter samt för Europol (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 9) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll som fogas till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 10) om Europeiska investeringsbankens stadga (1957)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 11) om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol (1957)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 12) om Italien (1957)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 13) om varor som har sitt ursprung i och kommer från vissa länder och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som särbehandlas vid import till en medlemsstat (1957)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 14) om import till Europeiska gemenskapen av oljeprodukter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;raffinerats i Nederländska Antillerna (1962)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 15) om en särskild ordning för Grönland (1985)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 16) om förvärv av egendom i Danmark (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 17) om artikel 141 i Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 18) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska&lt;br&gt;centralbanken (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 19) om Europeiska monetära institutets stadga (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 20) om förfarandet vid alltför stora underskott (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 21) om konvergenskriterier enligt artikel 121 i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska gemenskapen (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 22) om Danmark (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;387&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 23) om Portugal (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 24) om övergången till den tredje etappen av den ekonomiska och&lt;br&gt;monetära unionen (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 25) om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien och Nordirland (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 26) om vissa bestämmelser angående Danmark (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 27) om Frankrike (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 28) om ekonomisk och social sammanhållning (1992)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 29) om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 30) om tillämpning av subsidiaritets- och&lt;br&gt;proportionalitetsprincipema (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll nr (31) om medlemsstaternas yttre förbindelser i fråga om passage av yttre&lt;br&gt;gränser (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 32) om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i&lt;br&gt;medlemsstaterna (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 33) om djurskydd och djurens välfärd (1997)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll som fogas till fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Europeiska kol-&lt;br&gt;och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Protokoll (nr 34) om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier (1965)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;388&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS&lt;br&gt;PRESIDENT, FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT, ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,&lt;br&gt;HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG OCH HENNES&lt;br&gt;MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA/&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR FAST BESLUTNA att lägga grunden till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska&lt;br&gt;folken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM AVSER att säkerställa ekonomiska och sociala framsteg i sina länder genom gemensamma åtgärder&lt;br&gt;för att undanröja de barriärer som delar Europa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM UPPSTÄLLER som ett väsentligt mål för sina strävanden att fortgående förbättra levnads- och&lt;br&gt;arbetsvillkoren för sina folk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM INSER att undanröjandet av förekommande hinder kräver samordnade åtgärder för att garantera en&lt;br&gt;jämn utveckling, jämvikt i handelsutbytet och sund konkurrens,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR ANGELÄGNA att stärka den ekonomiska gemenskapen mellan sina länder och att trygga en&lt;br&gt;harmonisk utveckling genom att minska klyftan mellan olika regioner samt eftersläpningen för mindre&lt;br&gt;gynnade regioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR bidra till att gradvis avveckla restriktionerna i den internationella handeln genom en&lt;br&gt;gemensam handelspolitik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄMNAR bekräfta den solidaritet som förenar Europa och utomeuropeiska länder och som önskar&lt;br&gt;trygga deras välståndsutveckling i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(*) Konungariket Danmark, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Irland, Republiken&lt;br&gt;Österrike, Portugisiska republiken, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade&lt;br&gt;konungariket Storbritannien och Nordirland har numera blivit medlemmar i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;389&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SOM FÖRESATT SIG att genom att förena sina resurser bevara och stärka skyddet för fred och frihet&lt;br&gt;och som uppmanar de övriga folk i Europa som bekänner sig till samma ideal att ansluta sig till deras&lt;br&gt;strävanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja utvecklingen av högsta möjliga kunskapsnivå för sina folk&lt;br&gt;genom en bred tillgång till utbildning och kontinuerlig fortbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR BESLUTAT att skapa en europeisk gemenskap och har för detta ändamål som befullmäktigade&lt;br&gt;utsett:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paul-Henri SPAAK, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Baron J. Ch. SNOY et D’OPPUERS, generalsekreterare i ekonomiministeriet, ordförande i den&lt;br&gt;belgiska delegationen vid regeringskonferensen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dr Konrad ADENAUER, förbundskansler;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;professor dr Walter HALLSTEIN, statssekreterare i utrikesministeriet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;390&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Christian PINEAU, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maurice FAURE, statssekreterare i utrikesministeriet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antonio SEGNI, konseljpresident;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;professor Gaetano MARTINO, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGINNAN AV LUXEMBURG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Joseph BECH, konseljpresident, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lambert SCHAUS, ambassadör, ordförande i den luxemburgska delegationen vid&lt;br&gt;regeringskonferensen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Joseph LUNS, utrikesminister;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. LINTHORST HOMAN, ordförande i den nederländska delegationen vid regeringskonferensen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;391&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRSTA DELEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRINCIPERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 1 (f.d. artikel 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISK GEMENSKAP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 2 (f.d. artikel 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och en ekonomisk och&lt;br&gt;monetär union och genom att fullfölja den gemensamma politik eller verksamhet som avses i artiklarna 3&lt;br&gt;och 4 främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom gemenskapen som&lt;br&gt;helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, en&lt;br&gt;hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en hög&lt;br&gt;nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet, en höjning av levnadsstandarden och&lt;br&gt;livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;392&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 3 (f.d. artikel 3)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. För att uppnå de mål som anges i artikel 2 skall gemenskapens verksamhet på de villkor och i den&lt;br&gt;takt som anges i detta fördrag innefatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förbud mot tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna vid import och export av&lt;br&gt;varor samt förbud mot alla övriga åtgärder med motsvarande verkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en gemensam handelspolitik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och&lt;br&gt;kapital avskaffas mellan medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder som avser personers inresa och rörlighet enligt avdelning IV,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en gemensam politik på jordbruks- och fiskeområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en gemensam politik på transportområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillnärmning av medlemsstaternas nationella lagstiftning i den utsträckning den gemensamma&lt;br&gt;marknadens funktion kräver det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;främjande av samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik i syfte att göra denna mer&lt;br&gt;effektiv genom att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en politik på det sociala området som innefattar en europeisk socialfond,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) &amp;nbsp;&amp;nbsp;stärkande av den ekonomiska och sociala sammanhållningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en miljöpolitik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m) &amp;nbsp;&amp;nbsp;stärkande av gemenskaps industrins konkurrenskraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;främjande av forskning och teknisk utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stimulans till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;p) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bidrag till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;q) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bidrag till god utbildning samt till kulturens utveckling i medlemsstaterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en politik på området för utvecklingssamarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;associering av utomeuropeiska länder och territorier i syfte att öka handeln och att gemensamt&lt;br&gt;främja den ekonomiska och sociala utvecklingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bidrag till att stärka konsumentskyddet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;u) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder på områdena energi, räddningstjänst och turism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I all verksamhet som avses i denna artikel skall gemenskapen syfta till att undanröja bristande&lt;br&gt;jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 4 (f.d. artikel 3a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att de mål som anges i artikel 2 skall uppnås skall medlemsstaternas och gemenskapens&lt;br&gt;verksamhet, på de villkor och enligt den tidsplan som anges i detta fördrag, innefatta förandet av en&lt;br&gt;ekonomisk politik som baseras på en nära samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik, på den&lt;br&gt;inre marknaden och på fastställda gemensamma mål och som bedrivs enligt principen om en öppen&lt;br&gt;marknadsekonomi med fri konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Parallellt härmed och i enlighet med detta fördrag samt den tidsplan och de förfaranden som anges&lt;br&gt;i fördraget skall denna verksamhet omfatta en oåterkallelig låsning av växelkurserna som skall leda till&lt;br&gt;att en gemensam valuta, ecun, införs och till att en gemensam penning- och valutapolitik fastställs och&lt;br&gt;bedrivs; denna politik skall ha som huvudmål att upprätthålla prisstabilitet och att, utan att detta mål&lt;br&gt;åsidosätts, understödja den allmänna ekonomiska politik som bedrivs inom gemenskapen, i&lt;br&gt;överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;395&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. Denna verksamhet från medlemsstaternas och gemenskapens sida förutsätter att följande&lt;br&gt;vägledande principer iakttas: Stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en&lt;br&gt;stabil betalningsbalans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 5 (f.d. artikel 3b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats och de mål som har&lt;br&gt;ställts upp för den genom detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de områden där gemenskapen inte är ensam behörig skall den i överensstämmelse med&lt;br&gt;subsidiaritetsprincipen vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden&lt;br&gt;inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade&lt;br&gt;åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall inte vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i&lt;br&gt;detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 6 (f.d. artikel 3c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och&lt;br&gt;verksamhet enligt artikel 3, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;396&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 7 (f.d. artikel 4)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall genomföras av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett EUROPAPARLAMENT,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett RÅD,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en KOMMISSION,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en DOMSTOL,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en REVISIONSRÄTT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Rådet och kommissionen skall biträdas av en ekonomisk och social kommitté och en&lt;br&gt;regionkommitté med rådgivande uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;397&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 8 (f.d. artikel 4a)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett europeiskt centralbankssystem (härefter kallat &amp;quot;ECBS&amp;quot;) och en europeisk centralbank (härefter kallad&lt;br&gt;&amp;quot;ECB&amp;quot;) skall upprättas enligt det förfarande som anges i detta fördrag; de skall handla inom ramen för&lt;br&gt;de befogenheter som de har tilldelats genom detta fördrag och den stadga för ECBS och ECB (härefter&lt;br&gt;kallad &amp;quot;ECBS-stadgan&amp;quot;), som är fogad till fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 9 (f.d. artikel 4b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En europeisk investeringsbank upprättas härmed; den skall handla inom ramen för de befogenheter som&lt;br&gt;den har tilldelats genom detta fördrag och den stadga som är fogad till fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 10 (f.d. artikel 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de&lt;br&gt;skyldigheter fullgörs som följer av detta fördrag eller av åtgärder som vidtagits av gemenskapens&lt;br&gt;institutioner. Medlemsstaterna skall underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;398&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 11 (f.d. artikel 5a)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De medlemsstater som avser att upprätta ett närmare samarbete sinsemellan kan i enlighet med&lt;br&gt;artiklarna 43 och 44 i Fördraget om Europeiska unionen bemyndigas att använda sig av de institutioner,&lt;br&gt;förfaranden och mekanismer som föreskrivs i det här fördraget, förutsatt att det föreslagna samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte berör områden där gemenskapen är ensam behörig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte påverkar gemenskapens politik, åtgärder eller program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte berör unionsmedborgarskapet eller diskriminerar medborgare i medlemsstater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ligger inom ramen för de befogenheter som gemenskapen har fått genom detta fördrag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte innebär diskriminering eller begränsning av handeln mellan medlemsstaterna och inte&lt;br&gt;snedvrider konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett sådant bemyndigande som avses i punkt 1 skall rådet meddela genom beslut med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;399&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om en rådsmedlem förklarar att den av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik avser att&lt;br&gt;motsätta sig att ett bemyndigande meddelas med kvalificerad majoritet skall omröstning inte äga rum.&lt;br&gt;Rådet får med kvalificerad majoritet begära att frågan för enhälligt beslut skall hänskjutas till rådet i dess&lt;br&gt;sammansättning av statschefer eller regeringschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medlemsstater som avser att upprätta ett sådant närmare samarbete som avses i punkt 1 kan rikta en&lt;br&gt;begäran till kommissionen, som kan lägga fram ett förslag till rådet om detta. Om kommissionen inte&lt;br&gt;lägger fram något förslag skall den underrätta de berörda medlemsstaterna om skälen till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat som önskar delta i samarbete enligt denna artikel skall anmäla sin avsikt till&lt;br&gt;rådet och till kommissionen, som inom tre månader efter det att anmälan mottas skall avge ett yttrande&lt;br&gt;till rådet. Inom fyra månader från tidpunkten för denna anmälan skall kommissionen besluta i anledning&lt;br&gt;av begäran och om sådana särskilda arrangemang som den anser nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De rättsakter och beslut som är nödvändiga för att genomföra samarbetet skall vara underkastade&lt;br&gt;alla relevanta bestämmelser i detta fördrag, utom när annat föreskrivs i denna artikel och i artiklarna 43&lt;br&gt;och 44 i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna artikel skall inte påverka bestämmelserna i protokollet om införlivande av&lt;br&gt;Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;400&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 12 (f.d. artikel 6)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom detta fördrags tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild&lt;br&gt;bestämmelse i fördraget, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan enligt förfarandet i artikel 251 anta bestämmelser i syfte att förbjuda sådan diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 13 (f.d. artikel 6a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i detta fördrag och inom ramen för de&lt;br&gt;befogenheter som fördraget ger gemenskapen, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag av&lt;br&gt;kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa&lt;br&gt;diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder&lt;br&gt;eller sexuell läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 14 (f.d. artikel 7a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall besluta om åtgärder i syfte att gradvis upprätta den inre marknaden under tiden&lt;br&gt;fram till och med den 31 december 1992 i enlighet med bestämmelserna i denna artikel och i&lt;br&gt;artiklarna 15, 26, 47.2, 49, 80, 93 och 95 och utan att det påverkar tillämpningen av övriga&lt;br&gt;bestämmelser i detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den inre marknaden skall omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor,&lt;br&gt;personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;401&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa de&lt;br&gt;riktlinjer och villkor som är nödvändiga för att säkerställa väl avvägda framsteg inom alla berörda&lt;br&gt;sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 15 (f.d. artikel 7c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall, när den utformar sina förslag i syfte att nå de mål som uppställts i artikel 14, ta&lt;br&gt;hänsyn till de påfrestningar som vissa ekonomier på olika utvecklingsnivåer kommer att utsättas för&lt;br&gt;under den tid då den inre marknaden upprättas, och den får föreslå lämpliga bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dessa bestämmelser får formen av undantag, måste de vara av tillfällig natur och medföra minsta&lt;br&gt;möjliga störning av den gemensamma marknadens funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 16 (f.d. artikel 7d)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 73, 86 och 87 och med beaktande av den betydelse som&lt;br&gt;tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar och den roll som&lt;br&gt;dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning, skall gemenskapen&lt;br&gt;och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter och inom detta fördrags&lt;br&gt;tillämpningsområde, sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det&lt;br&gt;möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;402&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANDRA DELEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNIONSMEDBORGARSKAP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 17 (f.d. artikel 8)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett unionsmedborgarskap införs härmed. Varje person som är medborgare i en medlemsstat skall&lt;br&gt;vara unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det nationella&lt;br&gt;medborgarskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Unionsmedborgarna skall ha de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 18 (f.d. artikel 8a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje unionsmedborgare skall ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas&lt;br&gt;territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i detta fördrag och i&lt;br&gt;bestämmelserna om genomförande av fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet kan anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av de rättigheter som avses i punkt 1;&lt;br&gt;om inte annat anges i detta fördrag skall rådet besluta enligt förfarandet i artikel 251. Rådet skall besluta&lt;br&gt;enhälligt under hela detta förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;403&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 19 (f.d. artikel 8b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där han inte är medborgare skall ha&lt;br&gt;rösträtt och vara valbar vid kommunala val i den medlemsstat där han är bosatt, på samma villkor som&lt;br&gt;medborgarna i den staten. Denna rätt får utövas om inte annat följer av de närmare bestämmelser som&lt;br&gt;rådet antar genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet;&lt;br&gt;dessa bestämmelser kan föreskriva undantag om det är motiverat med hänsyn till särskilda problem i en&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 190.4 och de bestämmelser som har antagits för att&lt;br&gt;genomföra denna, skall varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där han inte är&lt;br&gt;medborgare ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han är&lt;br&gt;bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. Denna rätt får utövas om inte annat följer av de&lt;br&gt;närmare bestämmelser som rådet antar genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att&lt;br&gt;ha hört Europaparlamentet; dessa bestämmelser kan föreskriva undantag om det är motiverat med hänsyn&lt;br&gt;till särskilda problem i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 20 (f.d. artikel 8c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje unionsmedborgare skall inom ett tredje lands territorium, där den medlemsstat i vilken han är&lt;br&gt;medborgare inte är representerad, ha rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära&lt;br&gt;myndigheter på samma villkor som medborgarna i den staten. Medlemsstaterna skall komma överens om&lt;br&gt;de inbördes regler som behövs och inleda de internationella förhandlingar som krävs för att säkerställa&lt;br&gt;detta skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;404&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 21 (f.d. artikel 8d)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Varje unionsmedborgare skall ha rätt att göra framställningar till Europaparlamentet enligt artikel 194.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje unionsmedborgare kan vända sig till den enligt artikel 195 tillsatta ombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje unionsmedborgare kan skriftligen vända sig till varje institution eller organ som avses i denna&lt;br&gt;artikel eller i artikel 7 på något av de språk som anges i artikel 314 och få svar på samma språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 22 (f.d. artikel 8e)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall vart tredje år rapportera till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittéen om tillämpningen av bestämmelserna i denna del. I denna rapport skall hänsyn tas till&lt;br&gt;unionens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På denna grund och om inte annat följer av andra bestämmelser i detta fördrag får rådet genom enhälligt&lt;br&gt;beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet anta bestämmelser för att&lt;br&gt;stärka eller komplettera de rättigheter som föreskrivs i denna del; dessa bestämmelser skall rådet&lt;br&gt;rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;405&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TREDJE DELEN&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;GEMENSKAPENS POLITIK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 23 (f.d. artikel 9)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall grunda sig på en tullunion, som skall omfatta all handel med varor och som&lt;br&gt;skall innebära att tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall vara&lt;br&gt;förbjudna mellan medlemsstaterna och att en gemensam tulltaxa gentemot tredje land skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i denna avdelning artikel 25 och kapitel 2 skall tillämpas på varor med ursprung i&lt;br&gt;medlemsstaterna samt på varor som kommer från tredje land och som är i fri omsättning i&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 24 (f.d. artikel 10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varor som kommer från tredje land skall anses vara i fri omsättning i en medlemsstat, om&lt;br&gt;importformaliteterna har uppfyllts och tillämpliga tullar och avgifter med motsvarande verkan har tagits&lt;br&gt;ut i denna medlemsstat och hel eller partiell restitution av sådana tullar och avgifter inte har lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;406&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;TULLUNIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 25 (f.d. artikel 12)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullar på import och export samt avgifter med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna. Detta förbud skall tillämpas även på tullar av fiskal karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 26 (f.d. artikel 28)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullsatser i den gemensamma tulltaxan skall fastställas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 27 (f.d. artikel 29)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommissionen skall fullgöra sina uppgifter enligt detta kapitel skall den vägledas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) nödvändigheten av att främja handelsutbytet mellan medlemsstaterna och tredje land,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) utvecklingen av konkurrensförhållandena inom gemenskapen, i den mån denna utveckling medför&lt;br&gt;en ökning av företagens konkurrensförmåga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;407&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gemenskapens försörjningsbehov i fråga om råvaror och halvfabrikat, varvid kommissionen skall&lt;br&gt;beakta att konkurrensvillkoren mellan medlemsstaterna med avseende på bearbetade varor inte&lt;br&gt;snedvrids,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nödvändigheten av att undvika allvarliga störningar i medlemsstaternas ekonomier och av att trygga&lt;br&gt;en rationell utveckling av produktionen och en ökning av konsumtionen inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRBUD MOT KVANTITATIVA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RESTRIKTIONER MELLAN MEDLEMSSTATERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 28 (f.d. artikel 30)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 29 (f.d. artikel 34)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;408&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 30 (f.d. artikel 36)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna 28 och 29 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import,&lt;br&gt;export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet&lt;br&gt;eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella&lt;br&gt;skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell&lt;br&gt;äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering&lt;br&gt;eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 31 (f.d. artikel 37)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på sådant sätt att ingen&lt;br&gt;diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsvillkor föreligger mellan medlemsstaternas&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på varje organ genom vilket en medlemsstat, rättsligt eller&lt;br&gt;i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import eller export mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna. Dessa bestämmelser skall även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall inte vidta några nya åtgärder som strider mot de principer som anges i&lt;br&gt;punkt 1 eller som begränsar räckvidden av de artiklar som avser förbud mot tullar och kvantitativa&lt;br&gt;restriktioner mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;409&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. Om ett statligt handelsmonopol har en reglering som är utformad för att underlätta avsättningen&lt;br&gt;eller det ekonomiska utbytet av jordbruksprodukter skall vid tillämpningen av reglerna i denna artikel&lt;br&gt;likvärdiga garantier för sysselsättning och levnadsstandard tillförsäkras berörda producenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JORDBRUK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 32 (f.d. artikel 38)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den gemensamma marknaden skall även omfatta jordbruk och handel med jordbruksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med jordbruksprodukter skall förstås jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter samt produkter i&lt;br&gt;första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte annat föreskrivs i artiklarna 33-38 skall reglerna för upprättandet av den gemensamma&lt;br&gt;marknaden tillämpas på jordbruksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De varor för vilka bestämmelserna i artiklarna 33-38 gäller är upptagna i den lista som har fogats&lt;br&gt;som bilaga I till detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den gemensamma marknadens funktion och utveckling i fråga om jordbruksprodukter skall åtföljas&lt;br&gt;av upprättandet av en gemensam jordbrukspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 33 (f.d. artikel 39)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den gemensamma jordbrukspolitiken skall ha som mål att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en&lt;br&gt;rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av&lt;br&gt;produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning&lt;br&gt;av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stabilisera marknaderna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;trygga försörjningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de särskilda åtgärder som krävs för&lt;br&gt;att tillämpa den skall hänsyn tas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;jordbruksnäringens särskilda karaktär som är en följd av jordbrukets sociala struktur och av&lt;br&gt;strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nödvändigheten av att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är nära förbunden med ekonomin&lt;br&gt;i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;411&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 34 (f.d. artikel 40)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att uppnå de mål som anges i artikel 33 upprättas en gemensam organisation av&lt;br&gt;jordbruksmarknaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på produkt skall denna organisation utformas på något av följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemensamma konkurrensregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Obligatorisk samordning av de olika nationella marknadsorganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En europeisk marknadsorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den gemensamma organisation som upprättats enligt punkt 1 får omfatta alla de åtgärder som&lt;br&gt;behövs för att uppnå de mål som anges i artikel 33, särskilt reglering av priser, stöd för produktion och&lt;br&gt;saluföring av olika produkter, system för lagring och överföring samt gemensamma anordningar för&lt;br&gt;stabilisering av import och export.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma organisationen skall begränsas till att sträva efter de mål som anges i artikel 33 och&lt;br&gt;skall utesluta varje form av diskriminering mellan producenter eller konsumenter inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En eventuell gemensam prispolitik skall grundas på gemensamma kriterier och på enhetliga&lt;br&gt;beräkningsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att målen för den gemensamma organisation som anges i punkt 1 skall uppnås får en eller flera&lt;br&gt;utvecklings- och garantifonder för jordbruket bildas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;412&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 35 (f.d. artikel 41)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att de mål som anges i artikel 33 skall kunna uppnås kan det inom ramen för den gemensamma&lt;br&gt;jordbrukspolitiken särskilt bli aktuellt med bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en effektiv samordning av insatser i fråga om yrkesutbildning, forskning och kunskapsöverföring&lt;br&gt;på jordbruksområdet, vilket kan innebära att projekt eller institutioner skall finansieras gemensamt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gemensamma åtgärder för att främja konsumtionen av vissa varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 36 (f.d. artikel 42)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i kapitlet om konkurrensregler skall tillämpas på produktion av och handel med&lt;br&gt;jordbruksprodukter endast i den mån rådet, med hänsyn till målsättningen i artikel 33, beslutar detta&lt;br&gt;inom ramen för bestämmelserna i artikel 37.2 och 37.3 och enligt det förfarande som anges där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får särskilt tillåta stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för att skydda företag som är missgynnade genom strukturella eller naturbetingade förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;inom ramen för ekonomiska utvecklingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 37 (f.d. artikel 43)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att utforma huvudlinjerna för en gemensam jordbrukspolitik skall kommissionen när detta&lt;br&gt;fördrag träder i kraft sammankalla medlemsstaterna till en konferens för att jämföra deras&lt;br&gt;jordbrukspolitik, särskilt genom att göra en sammanställning över deras resurser och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med beaktande av arbetet under den konferens som nämns i punkt 1 och efter att ha hört&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén skall kommissionen inom två år efter det att detta fördrag har trätt i&lt;br&gt;kraft lägga fram förslag om utformningen och genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken,&lt;br&gt;vilka förslag även skall innefatta att de nationella marknadsorganisationerna ersätts med någon av de&lt;br&gt;former för gemensam organisation som anges i artikel 34.1 samt att de åtgärder som särskilt nämnts i&lt;br&gt;denna avdelning genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förslag skall ta hänsyn till att de jordbruksfrågor som nämns i denna avdelning kan vara&lt;br&gt;ömsesidigt beroende av varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet skall rådet med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet utfärda förordningar eller direktiv eller fatta beslut utan att detta begränsar rådets rätt att också&lt;br&gt;utfärda rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;414&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får med kvalificerad majoritet och under de förutsättningar som anges i punkt 2 besluta om&lt;br&gt;att ersätta de nationella marknadsorganisationerna med den gemensamma organisation som föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 34.1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;om den gemensamma organisationen erbjuder de medlemsstater som motsätter sig denna åtgärd&lt;br&gt;och som har en egen nationell organisation för ifrågavarande produktion, likvärdiga garantier för&lt;br&gt;berörda producenters sysselsättning och levnadsstandard: därvid skall hänsyn tas till den takt i&lt;br&gt;vilken möjliga anpassningsåtgärder och nödvändig specialisering kan genomföras; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;om den gemensamma organisationen tillförsäkrar handeln inom gemenskapen villkor som&lt;br&gt;motsvarar dem som gäller på en nationell marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättas en gemensam organisation för vissa råvaror innan det ännu finns en sådan organisation&lt;br&gt;för motsvarande bearbetade produkter, får dessa råvaror importeras från länder utanför gemenskapen om&lt;br&gt;de används för framställning av bearbetade produkter som är avsedda för export till tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 38 (f.d. artikel 46)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en vara är underkastad en nationell marknadsorganisation eller någon annan form av intern reglering&lt;br&gt;med motsvarande verkan i en medlemsstat och detta påverkar konkurrensläget för en liknande produktion&lt;br&gt;i en annan medlemsstat, skall medlemsstaterna lägga på en utjämningsavgift vid import av denna vara&lt;br&gt;från den medlemsstat där en sådan marknadsorganisation eller reglering finns, om inte sistnämnda stat&lt;br&gt;tillämpar en utjämningsavgift vid export.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall fastställa storleken av dessa avgifter till den nivå som krävs för att återställa&lt;br&gt;jämvikten; den får också tillåta andra åtgärder, för vilka den skall fastställa villkoren och den närmare&lt;br&gt;utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING III&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH KAPITAL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARBETSTAGARE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 39 (f.d. artikel 48)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på&lt;br&gt;grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet&lt;br&gt;och hälsa, innefatta rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anta faktiska erbjudanden om anställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förflytta sig fritt inom medlemsstaternas territorium för detta ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;uppehålla sig i en medlemsstat i syfte att inneha anställning där i överenstämmelse med de lagar&lt;br&gt;och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;416&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;d) stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställd dar, på villkor som skall&lt;br&gt;fastställas av kommissionen i tillämpningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offentlig tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 40 (f.d. artikel 49)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;utfärda direktiv eller förordningar i vilka de åtgärder anges som är nödvändiga för att genomföra den fria&lt;br&gt;rörlighet för arbetstagare som definieras i artikel 39, och därvid särskilt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerställa ett nära samarbete mellan nationella arbetsmarknadsmyndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avveckla sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis samt sådana&lt;br&gt;kvalifikationstider för tillträde till lediga anställningar som har sin grund antingen i inhemsk&lt;br&gt;lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som skulle kunna&lt;br&gt;hindra den fria rörligheten för arbetstagare om de behölls,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avveckla alla sådana kvalifikationstider och andra restriktioner, som föreskrivs antingen i inhemsk&lt;br&gt;lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna, och som för arbetstagare&lt;br&gt;från övriga medlemsstater uppställer andra villkor i fråga om fritt val av anställning än för&lt;br&gt;inhemska arbetstagare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;417&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;d) inrätta system för arbetsförmedling som kan skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på&lt;br&gt;arbetsmarknaden på ett sätt som undanröjer allvarliga risker för levnadsstandarden och&lt;br&gt;sysselsättningsnivån inom olika regioner och industrier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 41 (f.d. artikel 50)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall inom ramen för ett gemensamt program främja utbytet av unga arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 42 (f.d. artikel 51)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens&lt;br&gt;område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett&lt;br&gt;system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande&lt;br&gt;och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 251.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;418&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ETABLERINGSRÄTT&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 43 (f.d. artikel 52)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för nedanstående bestämmelser skall inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att&lt;br&gt;fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium förbjudas. Detta förbud skall även omfatta&lt;br&gt;inskränkningar för medborgare i en medlemsstat som är etablerad i någon medlemsstat att upprätta&lt;br&gt;kontor, filialer eller dotterbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etableringsfriheten skali innefatta rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt rätt att&lt;br&gt;bilda och driva företag, särskilt bolag som de definieras i artikel 48 andra stycket, på de villkor som&lt;br&gt;etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestämmelserna i&lt;br&gt;kapitlet om kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 44 (f.d. artikel 54)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;utfärda direktiv för att förverkliga etableringsfriheten på ett visst verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;419&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Rådet och kommissionen skall fullgöra de uppgifter som tillkommer dem enligt ovanstående&lt;br&gt;bestämmelser, särskilt genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i allmänhet med förtur behandla sådan verksamhet där etableringsfrihet innebär ett särskilt&lt;br&gt;värdefullt bidrag till utvecklingen av produktion och handel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerställa ett nära samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att få kännedom&lt;br&gt;om de särskilda förhållanden som råder på olika verksamhetsområden inom gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avskaffa sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis som har sin grund&lt;br&gt;antingen i inhemsk lagstiftning eller i avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna och&lt;br&gt;som skulle kunna hindra etableringsfrihet om de behölls,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;säkerställa att sådana arbetstagare från en medlemsstat som är sysselsatta inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium får stanna kvar där för att starta förvärvsverksamhet som egenföretagare,&lt;br&gt;förutsatt att de uppfyller de villkor som skulle ha ställts om de hade kommit till denna stat först&lt;br&gt;vid den tidpunkt då de önskade starta verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;göra det möjligt för medborgare i en medlemsstat att förvärva och bruka fast egendom inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium i den utsträckning detta inte strider mot principerna i artikel 33.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;420&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;genomföra en gradvis avveckling av inskränkningar i etableringsfriheten inom varje aktuell&lt;br&gt;verksamhetsgren i fråga om villkoren såväl för att upprätta kontor, filialer och dotterbolag inom en&lt;br&gt;medlemsstats territorium som för att placera huvudföretagets personal på ledande och övervakande&lt;br&gt;befattningar i dessa kontor, filialer och dotterbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i den utsträckning som det är nödvändigt samordna de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna&lt;br&gt;av de i artikel 48 andra stycket avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte&lt;br&gt;att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förvissa sig om att etableringsvillkoren inte snedvrids genom stödåtgärder av medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 45 (f.d. artikel 55)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel skall för den medlemsstat som är berörd inte omfatta verksamhet som hos&lt;br&gt;medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta att bestämmelserna i detta&lt;br&gt;kapitel inte skall tillämpas på viss verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;421&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 46 (f.d. artikel 56)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa skall inte hindra&lt;br&gt;tillämpning av bestämmelser i lagar och andra författningar som föreskriver särskild behandling av&lt;br&gt;utländska medborgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 utfärda direktiv för samordning av de ovan nämnda&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 47 (f.d. artikel 57)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare skall&lt;br&gt;rådet enligt förfarandet i artikel 251 utfärda direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-,&lt;br&gt;utbildnings- och andra behörighetsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I samma syfte skall rådet enligt förfarandet i artikel 251 utfärda direktiv om samordning av&lt;br&gt;medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande och utövande av&lt;br&gt;förvärvsverksamhet som egenföretagare. Rådet skall genom enhälligt beslut under hela förfarandet enligt&lt;br&gt;artikel 251 besluta om direktiv vilkas genomförande i åtminstone någon medlemsstat medför ändring av&lt;br&gt;gällande principer inom yrkeslagstiftningen såvitt avser utbildning och tillträdesvillkor för fysiska&lt;br&gt;personer. I andra fall skall rådet besluta med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;422&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. I fråga om läkaryrket, liknande yrken och farmaceutiska yrken förutsätter den gradvisa&lt;br&gt;avvecklingen av inskränkningarna en samordning av villkoren för att få utöva dessa yrken i de olika&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 48 (f.d. artikel 58)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt&lt;br&gt;huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen skall vid tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med &amp;quot;bolag&amp;quot; förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet kooperativa sammanslutningar&lt;br&gt;samt andra offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer, med undantag av sådana som inte&lt;br&gt;drivs i vinstsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;423&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TJÄNSTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 49 (f.d. artikel 59)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för nedanstående bestämmelser skall inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom&lt;br&gt;gemenskapen förbjudas beträffande medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan stat&lt;br&gt;inom gemenskapen än mottagaren av tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta att bestämmelserna i detta&lt;br&gt;kapitel skall tillämpas även på medborgare i tredje land som tillhandahåller tjänster och som har etablerat&lt;br&gt;sig inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 50 (f.d. artikel 60)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som &amp;quot;tjänster&amp;quot; i detta fördrags mening skall anses prestationer som normalt utförs mot ersättning, i den&lt;br&gt;utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tjänster skall särskilt avses verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) av industriell natur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;424&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;av kommersiell natur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom hantverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom fria yrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet om etableringsrätt får den som&lt;br&gt;tillhandahåller en tjänst tillfälligt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på samma&lt;br&gt;villkor som landet uppställer för sina egna medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 51 (f.d. artikel 61)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i avdelningen om&lt;br&gt;transporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Liberaliseringen av de bank- och försäkringstjänster som är förbundna med kapitalrörelser skall&lt;br&gt;genomföras parallellt med liberaliseringen av rörligheten för kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 52 (f.d. artikel 63)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;samt Europaparlamentet med kvalificerad majoritet utfärda direktiv för att genomföra liberaliseringen av&lt;br&gt;en särskild tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;425&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. De direktiv som nämns i punkt 1 skall i allmänhet i första hand avse sådana tjänster som direkt&lt;br&gt;inverkar på produktionskostnaderna eller vilkas liberalisering bidrar till att underlätta varuutbytet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 53 (f.d. artikel 64)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna förklarar sig beredda att gå utöver den liberalisering av tjänster som de direktiv kräver&lt;br&gt;som utfärdas enligt artikel 52.1, om deras allmänna ekonomiska läge och situationen inom den berörda&lt;br&gt;ekonomiska sektorn tillåter det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall i detta syfte lämna rekommendationer till de medlemsstater som saken gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 54 (f.d. artikel 65)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge inskränkningarna i friheten att tillhandahålla tjänster inte har avvecklats, skall varje medlemsstat&lt;br&gt;tillämpa dessa inskränkningar på alla i artikel 49 första stycket avsedda personer som tillhandahåller&lt;br&gt;tjänster, utan att göra åtskillnad i fråga om nationalitet eller hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 55 (f.d. artikel 66)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna 45-48 skall tillämpas på de sakområden som regleras i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;426&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITAL OCH BETALNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 56 (f.d. artikel 73b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel skall alla restriktioner för kapitalrörelser mellan&lt;br&gt;medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel skall alla restriktioner för betalningar mellan&lt;br&gt;medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 57 (f.d. artikel 73c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bestämmelserna i artikel 56 skall inte påverka tillämpningen gentemot tredje land av restriktioner&lt;br&gt;som är i kraft den 31 december 1993 enligt nationell lagstiftning eller gemenskapsrätt för sådana&lt;br&gt;kapitalrörelser till eller från tredje land som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast&lt;br&gt;egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av&lt;br&gt;värdepapper på kapitalmarknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;427&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Utan att göra avkall på sin strävan att i största möjliga utsträckning förverkliga målet om fria&lt;br&gt;kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje land och utan att det påverkar tillämpningen av andra&lt;br&gt;kapitel i detta fördrag, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om&lt;br&gt;åtgärder beträffande kapitalrörelser till eller från tredje land som gäller direktinvesteringar, inbegripet&lt;br&gt;investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och&lt;br&gt;introduktion av värdepapper på kapitalmarknader. Enhällighet krävs för sådana åtgärder enligt denna&lt;br&gt;punkt som utgör ett steg tillbaka inom gemenskapsrätten när det gäller liberaliseringen av kapitalrörelser&lt;br&gt;till eller från tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 58 (f.d. artikel 73d)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i artikel 56 skall inte påverka medlemsstaternas rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har&lt;br&gt;olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra&lt;br&gt;författningar, särskilt i fråga om beskattning och tillsyn över finansinstitut, eller att i administrativt&lt;br&gt;eller statistiskt informationssyfte fastställa förfaranden för deklaration av kapitalrörelser eller att&lt;br&gt;vidta åtgärder som är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i detta kapitel skall inte påverka tillämpligheten av sådana restriktioner för&lt;br&gt;etableringsrätten som är förenliga med detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De åtgärder och förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 får inte utgöra ett medel för godtycklig&lt;br&gt;diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt&lt;br&gt;artikel 56.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;428&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 59 (f.d. artikel 73f)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om kapitalrörelser till eller från tredje land under exceptionella förhållanden orsakar eller hotar att&lt;br&gt;orsaka allvarliga svårigheter för den ekonomiska och monetära unionens funktion, får rådet genom beslut&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört ECB vidta skyddsåtgärder&lt;br&gt;gentemot tredje land för en tid som inte får överstiga sex månader, om sådana åtgärder är absolut&lt;br&gt;nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 60 (f.d. artikel 73g)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om åtgärder från gemenskapens sida anses nödvändiga i ett sådant fall som avses i artikel 301, får&lt;br&gt;rådet enligt förfarandet i artikel 301 vidta nödvändiga brådskande åtgärder gentemot berörda tredje&lt;br&gt;länder vad gäller kapitalrörelser och betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 297 och så länge rådet inte har vidtagit åtgärder&lt;br&gt;enligt punkt 1, får en medlemsstat på allvarliga politiska grunder av brådskande karaktär vidta ensidiga&lt;br&gt;åtgärder mot ett tredje land beträffande kapitalrörelser och betalningar. Kommissionen och övriga&lt;br&gt;medlemsstater skall underrättas om sådana åtgärder senast då dessa träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten&lt;br&gt;skall ändra eller upphäva sådana åtgärder. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om&lt;br&gt;rådet fattar ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;429&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING IV (f.d. avdelning Illa)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;VISERING, ASYL, INVANDRING OCH ANNAN POLITIK&lt;br&gt;SOM RÖR FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 61 (f.d. artikel 73i)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa skall rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inom fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;säkerställa den fria rörligheten för personer i enlighet med artikel 14, och i samband därmed&lt;br&gt;besluta om direkt relaterade stödåtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invandring&lt;br&gt;i enlighet med bestämmelserna i artikel 62.2 och 62.3 och artikel 63.1 a och 63.2 a samt om&lt;br&gt;åtgärder för att förebygga och bekämpa brottslighet i enlighet med bestämmelserna i artikel 31 e&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Fördraget om Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om andra åtgärder som rör asyl, invandring och skydd av rättigheter för medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i tredje land, i enlighet med bestämmelserna i artikel 63,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om åtgärder som rör civilrättsligt samarbete, i enlighet med vad som föreskrivs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 65,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om lämpliga åtgärder för att främja och stärka administrativt samarbete, i enlighet med vad&lt;br&gt;som föreskrivs i artikel 66,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om åtgärder som rör polissamarbete och straffrättsligt samarbete för att uppnå en hög&lt;br&gt;säkerhetsnivå genom att förebygga och bekämpa brottslighet inom unionen i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;430&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 62 (f.d. artikel 73j)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 67 inom fem år efter Amsterdamfördragets&lt;br&gt;ikraftträdande besluta om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder i syfte att i överensstämmelse med artikel 14 säkerställa att det inte förekommer någon&lt;br&gt;kontroll av personer, vare sig dessa är unionsmedborgare eller medborgare i tredje land, när de&lt;br&gt;passerar inre gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det skall&lt;br&gt;fastställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid&lt;br&gt;sådana gränser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader,&lt;br&gt;inbegripet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;en förteckning över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när&lt;br&gt;de passerar de yttre gränserna och över de länder vars medborgare är undantagna från&lt;br&gt;detta krav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förfaranden och villkor för medlemsstaternas utfärdande av viseringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;en enhetlig utformning av viseringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) &amp;nbsp;&amp;nbsp;regler för enhetligt utformade viseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;431&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. Åtgärder som anger villkoren för att medborgare i tredje land skall ha frihet att resa inom&lt;br&gt;medlemsstaternas territorium under en tid av högst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 63 (f.d. artikel 73k)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 67, inom fem år efter Amsterdamfördragets&lt;br&gt;ikraftträdande besluta om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Åtgärder som avser asyl, i enlighet med Genévekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet&lt;br&gt;av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning samt andra relevanta fördrag, inom&lt;br&gt;följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva&lt;br&gt;en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miniminormer för när medborgare i tredje land skall betraktas som flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;432&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som avser flyktingar och fördrivna personer inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt fördrivna personer från tredje land vilka inte kan&lt;br&gt;återvända till sitt ursprungsland och för personer som av andra skäl behöver internationellt&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Främjande av en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar och&lt;br&gt;fördrivna personer och bära följderna av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som avser invandringspolitiken inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Villkor för inresa och bosättning, normer för medlemsstaternas förfaranden för att utfärda&lt;br&gt;visering för längre tid och uppehållstillstånd, inbegripet sådana som avser&lt;br&gt;familjeåterförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av olagliga invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder som fastställer de rättigheter och villkor enligt vilka medborgare i tredje land som är&lt;br&gt;lagligen bosatta i en medlemsstat får bosätta sig i andra medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som rådet beslutar enligt punkterna 3 och 4 skall inte hindra någon medlemsstat från att på de&lt;br&gt;berörda områdena behålla eller införa nationella bestämmelser som är förenliga med detta fördrag och&lt;br&gt;internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den femårsperiod som avses ovan skall inte gälla för åtgärder som skall beslutas enligt punkterna 2 b,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;433&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 64 (f.d. artikel 731)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna avdelning skall inte påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning&lt;br&gt;och skydda den inre säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation som kännetecknas av en plötslig&lt;br&gt;inströmning av medborgare i tredje länder och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, kan rådet&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om provisoriska åtgärder för en tid av&lt;br&gt;högst sex månader till förmån för de berörda medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 65 (f.d. artikel 73m)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Sådana åtgärder rörande civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder som skall vidtas i&lt;br&gt;enlighet med artikel 67 och i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl, skall&lt;br&gt;omfatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) förbättring och förenkling av&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;systemet för gränsöverskridande delgivning av rättegångshandlingar och utomrättsliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete som rör bevisupptagning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden i mål&lt;br&gt;och ärenden av civil och kommersiell natur,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;434&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter&lt;br&gt;och om domstolars behörighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;undanröjande av sådant som hindrar civilrättsliga förfaranden från att fungera väl, om nödvändigt&lt;br&gt;genom att främja förenligheten mellan civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 66 (f.d. artikel 73n)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall, enligt förfarandet i artikel 67, vidta åtgärder för att säkerställa samarbete mellan de relevanta&lt;br&gt;enheterna i medlemsstaternas förvaltningar inom de områden som omfattas av denna avdelning samt&lt;br&gt;mellan dessa enheter och kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 67 (f.d. artikel 73o)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall under en övergångsperiod av fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta&lt;br&gt;enhälligt på förslag av kommissionen eller på initiativ av en medlemsstat och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter denna femårsperiod skall rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta på förslag av kommissionen; kommissionen skall pröva varje begäran från en medlemsstat&lt;br&gt;om att kommissionen skall lägga fram ett förslag för rådet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;435&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;efter att ha hört Europaparlamentet enhälligt besluta i syfte att låta alla eller delar av de områden&lt;br&gt;som omfattas av denna avdelning regleras av förfarandet i artikel 251 och att anpassa&lt;br&gt;bestämmelserna om domstolens behörighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med avvikelse från punkterna 1 och 2 skall åtgärder som avses i artikel 62.2 b i och 62.2 b iii från&lt;br&gt;och med Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av&lt;br&gt;kommissionen och efter det att rådet har hört Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med avvikelse från punkt 2 skall åtgärder som avses i artikel 62.2 b ii och 62.2 b iv fem år efter&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet enligt förfarandet i artikel 251.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 68 (f.d. artikel 73p)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 234 skall tillämpas på denna avdelning under följande förhållanden och på följande villkor:&lt;br&gt;om en fråga om tolkningen av denna avdelning eller om giltigheten eller tolkningen av rättsakter som&lt;br&gt;beslutats av gemenskapens institutioner på grundval av denna avdelning uppkommer i ett mål vid en&lt;br&gt;domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell&lt;br&gt;lagstiftning, skall den nationella domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att&lt;br&gt;döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;436&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolen skall under inga omständigheter vara behörig att döma i frågor som rör sådana åtgärder&lt;br&gt;eller beslut enligt artikel 62.1 som gäller upprätthållande av lag och ordning och skydd av den inre&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får begära att domstolen meddelar ett&lt;br&gt;förhandsavgörande om tolkningen av denna avdelning eller av rättsakter som beslutats av gemenskapens&lt;br&gt;institutioner på grundval av denna avdelning. Domstolens förhandsavgörande till följd av en sådan&lt;br&gt;begäran skall inte tillämpas på sådana domstolsavgöranden i medlemsstaterna som har vunnit rättskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 69 (f.d. artikel 73q)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av denna avdelning skall vara underkastad bestämmelserna i protokollet om Förenade&lt;br&gt;kungarikets och Irlands ställning och protokollet om Danmarks ställning, och skall inte påverka&lt;br&gt;tillämpningen av protokollet om tillämpning av vissa inslag i artikel 14 i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen på Förenade kungariket och Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING V (f.d. avdelning IV)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TRANSPORTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 70 (f.d. artikel 74)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall på det område som behandlas i denna avdelning uppnå fördragets mål inom ramen&lt;br&gt;för en gemensam transportpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;437&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 71 (f.d. artikel 75)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att genomföra artikel 70 och med beaktande av transportfrågornas särskilda karaktär skall&lt;br&gt;rådet enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén fastställa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller&lt;br&gt;genom en eller flera medlemsstaters territorier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;de villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en&lt;br&gt;medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder för att förbättra transportsäkerheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;alla andra lämpliga bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Med avvikelse från det förfarande som anges i punkt 1 skall rådet enhälligt, på förslag av&lt;br&gt;kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, fastställa&lt;br&gt;sådana bestämmelser som avser principerna för regleringen av transportväsendet och vilkas tillämpning&lt;br&gt;skulle kunna få allvarliga återverkningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt&lt;br&gt;på utnyttjandet av transportutrustningen. Rådet skall därvid beakta det behov av anpassning till den&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen som upprättandet av den gemensamma marknaden kommer att ge upphov till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;438&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 72 (f.d. artikel 76)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till dess att de bestämmelser som avses i artikel 71.1 har fastställts, får ingen medlemsstat utan rådets&lt;br&gt;enhälliga samtycke vidta någon åtgärd som direkt eller indirekt ger de olika bestämmelser, som gällde på&lt;br&gt;transportområdet den 1 januari 1958 eller som, för stater som senare ansluter sig gäller på detta område,&lt;br&gt;vid tidpunkten för dessas anslutning, mindre gynnsamma effekter för andra medlemsstaters&lt;br&gt;transportföretag än för inhemska transportföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 73 (f.d. artikel 77)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd är förenligt med detta fördrag, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om&lt;br&gt;det innebär ersättning för allmän trafikplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 74 (f.d. artikel 78)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje åtgärd som vidtas inom ramen för detta fördrag med avseende på fraktsatser och befordringsvillkor&lt;br&gt;skall avvägas med hänsyn till den ekonomiska situationen för transportföretagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;439&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 75 (f.d. artikel 79)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid transporter inom gemenskapen skall all sådan diskriminering avskaffas, som består i att&lt;br&gt;transportföretag tillämpar olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods&lt;br&gt;samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 skall inte hindra rådet att vidta andra åtgärder enligt artikel 71.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen samt efter att ha hört&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén utfärda föreskrifter för att genomföra bestämmelserna i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får särskilt meddela de bestämmelser som behövs för att göra det möjligt för gemenskapens&lt;br&gt;institutioner att övervaka efterlevnaden av ordningen i punkt 1 och för att säkerställa att fördelarna med&lt;br&gt;denna fullt ut kommer brukarna till godo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat undersöka de fall av&lt;br&gt;diskriminering som avses i punkt 1 och efter samråd med alla berörda medlemsstater fatta nödvändiga&lt;br&gt;beslut inom ramen för de regler som har fastställts enligt bestämmelserna i punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;440&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 76 (f.d. artikel 80)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det är förbjudet för medlemsstaterna att på transporter inom gemenskapen tillämpa fraktsatser och&lt;br&gt;villkor som i något avseende innefattar stöd eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag&lt;br&gt;eller näringsgrenar om inte tillstånd har getts av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat granska de fraktsatser och&lt;br&gt;villkor som avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig regionalekonomisk&lt;br&gt;politik, de underutvecklade regionernas behov och problemen i regioner som allvarligt påverkas av&lt;br&gt;politiska förhållanden samt å andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen&lt;br&gt;mellan olika transportgrenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall efter samråd med alla medlemsstater som saken gäller fatta nödvändiga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att bemöta konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 77 (f.d. artikel 81)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pålagor eller avgifter vid gränspassage som transportföretag tar ut utöver fraktsatserna får inte överstiga&lt;br&gt;vad som är skäligt, sedan de kostnader som gränspassagen faktiskt föranlett beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen får ge medlemsstaterna rekommendationer om tillämpningen av denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;441&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 78 (f.d. artikel 82)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna avdelning skall inte hindra åtgärder som vidtagits i Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Tyskland i den utsträckning sådana åtgärder är nödvändiga för att uppväga de ekonomiska nackdelar som&lt;br&gt;uppkommit genom Tysklands delning för näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken som&lt;br&gt;påverkats av delningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 79 (f.d. artikel 83)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kommissionens sida skall finnas en rådgivande kommitté som skall bestå av experter vilka utses av&lt;br&gt;medlemsstaternas regeringar. När kommissionen finner det lämpligt skall den höra kommittén i&lt;br&gt;transportfrågor: detta skall dock inte inskränka de befogenheter som tillkommer Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 80 (f.d. artikel 84)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i denna avdelning skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre&lt;br&gt;vattenvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får med kvalificerad majoritet besluta huruvida, i vilken omfattning och på vilket sätt&lt;br&gt;lämpliga bestämmelser skall kunna meddelas för sjöfart och luftfart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procedurreglerna i artikel 71 skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;442&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VI (f.d. avdelning V)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;GEMENSAMMA REGLER OM KONKURRENS, BESKATTNING OCH&lt;br&gt;TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONKURRENSREGLER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 81 (f.d. artikel 85)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Följande är oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag,&lt;br&gt;beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan&lt;br&gt;medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom&lt;br&gt;den gemensamma marknaden, särskilt sådana som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;443&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;marknader eller inköpskällor delas upp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa får&lt;br&gt;en konkurrensnackdel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser, som&lt;br&gt;varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tillämpliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på avtal eller grupper av avtal mellan företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller&lt;br&gt;ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som&lt;br&gt;därigenom uppnås och som inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;444&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 82 (f.d. artikel 86)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom&lt;br&gt;en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med&lt;br&gt;den gemensamma marknaden och förbjudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant missbruk kan särskilt bestå i att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga&lt;br&gt;affärsvillkor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspartner, varigenom dessa får en&lt;br&gt;konkurrensnackdel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken&lt;br&gt;till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;445&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 83 (f.d. artikel 87)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De förordningar och direktiv som behövs för att tillämpa de principer som anges i artiklarna 81&lt;br&gt;och 82 skall rådet fastställa med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De bestämmelser som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;genom införande av böter och viten säkerställa att de förbud som anges i artiklarna 81.1 och 82&lt;br&gt;iakttas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fastställa närmare regler för hur artikel 81.3 skall tillämpas med hänsyn till behovet av att å ena&lt;br&gt;sidan säkerställa en effektiv övervakning och att å andra sidan så långt som möjligt förenkla den&lt;br&gt;administrativa kontrollen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vid behov närmare ange räckvidden för bestämmelserna i artiklarna 81 och 82 inom olika&lt;br&gt;näringsgrenar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fastställa kommissionens och domstolens uppgifter vid tillämpningen av de bestämmelser som&lt;br&gt;avses i denna punkt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fastställa förhållandet mellan å ena sidan den nationella lagstiftningen och å andra sidan&lt;br&gt;bestämmelserna i detta avsnitt samt bestämmelser som har antagits enligt denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;446&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 84 (f.d. artikel 88)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till dess att de bestämmelser som antagits enligt artikel 83 har trätt i kraft skall myndigheterna i varje&lt;br&gt;medlemsstat i överenstämmelse med landets rättsordning och bestämmelserna i artikel 81, särskilt&lt;br&gt;punkt 3, och artikel 82, avgöra om avtal, beslut och samordnade förfaranden är tillåtna samt om&lt;br&gt;missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 85 (f.d. artikel 89)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84 skall kommissionen säkerställa tillämpningen av&lt;br&gt;de principer som anges i artiklarna 81 och 82. Den skall på begäran av en medlemsstat eller på eget&lt;br&gt;initiativ och i samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter, som skall ge kommissionen sitt&lt;br&gt;bistånd, undersöka fall av förmodade överträdelser av dessa principer. Om kommissionen finner att en&lt;br&gt;överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åtgärder för att få denna att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Om överträdelsen inte upphör, skall kommissionen genom ett motiverat beslut fastslå att en&lt;br&gt;överträdelse av principerna föreligger. Kommissionen får offentliggöra sitt beslut och bemyndiga&lt;br&gt;medlemsstaterna att, på de villkor och enligt de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs&lt;br&gt;för att avhjälpa situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;447&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 86 (f.d. artikel 90)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller&lt;br&gt;exklusiva rättigheter inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i detta&lt;br&gt;fördrag, i synnerhet reglerna i artiklarna 12 samt 81-89.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har&lt;br&gt;karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade reglerna i detta fördrag, särskilt&lt;br&gt;konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de&lt;br&gt;särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning&lt;br&gt;som strider mot gemenskapens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och, när det är&lt;br&gt;nödvändigt, utfärda lämpliga direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;448&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVSNITT 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;STATLIGT STÖD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 87 (f.d. artikel 92)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av&lt;br&gt;statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att&lt;br&gt;gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning&lt;br&gt;det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förenligt med den gemensamma marknaden är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan&lt;br&gt;diskriminering med avseende på varornas ursprung,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats&lt;br&gt;genom Tysklands delning i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska&lt;br&gt;nackdelar som uppkommit genom denna delning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;449&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg&lt;br&gt;eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att&lt;br&gt;avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte&lt;br&gt;påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet, om sådant stöd inte påverkar handelsvillkoren&lt;br&gt;och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stöd av annat slag i enlighet med vad rådet på förslag från kommissionen kan komma att bestämma&lt;br&gt;genom beslut med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 88 (f.d. artikel 93)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stödprogram som&lt;br&gt;förekommer i dessa stater. Den skall till medlemsstaterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs&lt;br&gt;med hänsyn till den pågående utvecklingen eller den gemensamma marknadens funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;450&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen, efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas&lt;br&gt;av en stat eller med statliga medel inte är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87,&lt;br&gt;eller att sådant stöd missbrukas, skall den besluta om att staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa&lt;br&gt;stödåtgärder inom den tidsfrist som kommissionen fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får kommissionen eller andra&lt;br&gt;berörda stater, med avvikelse från artiklarna 226 och 227, hänskjuta ärendet direkt till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av en medlemsstat kan rådet enhälligt besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att&lt;br&gt;lämna skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, med avvikelse från bestämmelserna i&lt;br&gt;artikel 87 eller de förordningar som avses i artikel 89, om ett sådant beslut är motiverat på grund av&lt;br&gt;exceptionella omständigheter. Om kommissionen beträffande ett sådant stöd redan har inlett det&lt;br&gt;förfarande som avses i första stycket av denna punkt, skall kommissionen - i sådana fall där staten har&lt;br&gt;lämnat i en begäran till rådet - skjuta upp förfarandet till dess rådet har tagit ställning till statens&lt;br&gt;begäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rådet inte har tagit ställning till nämnda begäran inom tre månader efter det att den inlämnats, skall&lt;br&gt;kommissionen fatta beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller&lt;br&gt;ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den gemensamma marknaden&lt;br&gt;enligt artikel 87, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Medlemsstaten i&lt;br&gt;fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;451&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 89 (f.d. artikel 94) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet&lt;br&gt;anta de förordningar som behövs för tillämpningen av artiklarna 87 och 88 och får särskilt fastställa&lt;br&gt;villkoren för tillämpningen av artikel 88.3 och vilka slag av stödåtgärder som skall vara undantagna från&lt;br&gt;detta förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESTÄMMELSER OM SKATTER OCH AVGIFTER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 90 (f.d. artikel 95)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen medlemsstat skall, direkt eller indirekt, på varor från andra medlemsstater lägga interna skatter&lt;br&gt;eller avgifter, av vilket slag de än är, som är högre än de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt&lt;br&gt;läggs på liknande inhemska varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall ingen medlemsstat på varor från andra medlemsstater lägga sådana interna skatter eller&lt;br&gt;avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;452&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 91 (f.d. artikel 96)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För varor som exporteras till någon annan medlemsstats territorium får återbetalning av interna skatter&lt;br&gt;eller avgifter inte ske med belopp som överstiger de interna skatter eller avgifter som direkt eller indirekt&lt;br&gt;lagts på varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 92 (f.d. artikel 98)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar andra skatter eller avgifter än omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter&lt;br&gt;eller avgifter får befrielse och återbetalning vid export till andra medlemsstater medges och&lt;br&gt;utjämningsskatter eller utjämningsavgifter vid import från medlemsstaterna tas ut, endast om rådet i&lt;br&gt;förväg med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen för en begränsad tid har godkänt de&lt;br&gt;planerade åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 93 (f.d. artikel 99)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén anta bestämmelser om harmonisering av lagstiftningen om&lt;br&gt;omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter, i den mån en sådan&lt;br&gt;harmonisering är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar inom den&lt;br&gt;tid som anges i artikel 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;453&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 94 (f.d. artikel 100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska och sociala kommittén utfärda direktiv om tillnärmning av sådana lagar och andra&lt;br&gt;författningar i medlemsstaterna som direkt inverkar på den gemensamma marknadens upprättande eller&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 95 (f.d. artikel 100a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med avvikelse från artikel 94 och om inte annat föreskrivs i detta fördrag skall följande&lt;br&gt;bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 14. Rådet skall enligt förfarandet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning&lt;br&gt;av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den&lt;br&gt;inre marknaden och få den att fungera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 1 gäller inte bestämmelser om skatter och avgifter, bestämmelser om fri rörlighet för&lt;br&gt;personer eller bestämmelser om anställdas rättigheter och intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;454&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall i sina förslag enligt punkt 1 om hälsa, säkerhet samt miljö- och&lt;br&gt;konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på&lt;br&gt;vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet skall också, inom ramen för sina respektive&lt;br&gt;befogenheter, sträva efter att nå detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd&lt;br&gt;anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov enligt&lt;br&gt;artikel 30 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den till kommissionen anmäla dessa&lt;br&gt;bestämmelser samt skälen för att behålla dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dessutom gäller, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4, att om en medlemsstat efter det&lt;br&gt;att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att införa&lt;br&gt;nationella bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller&lt;br&gt;arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit&lt;br&gt;efter beslutet om harmoniseringsåtgärden, skall medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade&lt;br&gt;bestämmelserna samt om skälen för att införa dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall inom sex månader efter en sådan anmälan som avses i punkterna 4 och 5&lt;br&gt;godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat huruvida dessa&lt;br&gt;utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommissionen inte fattar beslut inom denna period skall de nationella bestämmelser som avses i&lt;br&gt;punkterna 4 och 5 anses godkända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;455&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors&lt;br&gt;hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses i denna punkt kan&lt;br&gt;förlängas med ytterligare högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat i enlighet med punkt 6 bemyndigas att behålla eller införa nationella&lt;br&gt;bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd, skall kommissionen omedelbart undersöka om&lt;br&gt;den skall föreslå en anpassning av den åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat tar upp ett särskilt problem som rör folkhälsan på ett område som tidigare har&lt;br&gt;varit föremål för harmoniseringsåtgärder, skall medlemsstaten göra kommissionen uppmärksam på detta&lt;br&gt;och kommissionen skall omedelbart undersöka om den skall föreslå rådet lämpliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 226 och 227 kan kommissionen eller&lt;br&gt;någon av medlemsstaterna hänskjuta ärendet direkt till domstolen, om kommissionen eller medlemsstaten&lt;br&gt;anser att en annan medlemsstat missbrukar befogenheterna enligt denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De ovannämnda harmoniseringsåtgärderna skall vid behov omfatta en skyddsklausul som tillåter&lt;br&gt;medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 30 vidta&lt;br&gt;provisoriska åtgärder, som skall vara underkastade ett kontrollförfarande från gemenskapens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 96 (f.d. artikel 101)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommissionen finner att en skillnad mellan bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra&lt;br&gt;författningar framkallar en snedvridning av konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden som&lt;br&gt;behöver elimineras, skall den samråda med de medlemsstater som saken gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;456&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om samrådet inte leder till ett avtal som eliminerar snedvridningen skall rådet med kvalificerad majoritet&lt;br&gt;på förslag från kommissionen utfärda nödvändiga direktiv. Kommissionen och rådet får vidta alla övriga&lt;br&gt;lämpliga åtgärder enligt detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 97 (f.d. artikel 102)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När det finns anledning att befara att införandet eller ändringen av en bestämmelse i lag eller&lt;br&gt;annan författning skall framkalla en snedvridning enligt artikel 96, skall den medlemsstat som vill vidta&lt;br&gt;åtgärden samråda med kommissionen. Efter samråd med medlemsstaterna skall kommissionen&lt;br&gt;rekommendera de berörda medlemsstaterna lämpliga åtgärder för att undvika snedvridningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat som vill införa eller ändra nationella bestämmelser inte följer den&lt;br&gt;rekommendation som kommissionen riktat till den, skall det vid tillämpningen av artikel 96 inte krävas&lt;br&gt;av de övriga medlemsstaterna att de ändrar sina nationella bestämmelser för att eliminera snedvridningen.&lt;br&gt;Bestämmelserna i artikel 96 skall inte tillämpas, om en medlemsstat som har underlåtit att ta hänsyn till&lt;br&gt;kommissionens rekommendation framkallar en snedvridning som är skadlig endast för den&lt;br&gt;medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;457&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VII (f.d. avdelning VI)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EKONOMISK OCH MONETÄR POLITIK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EKONOMISK POLITIK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 98 (f.d. artikel 102a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall föra sin ekonomiska politik så att de bidrar till att förverkliga gemenskapens mål,&lt;br&gt;såsom dessa definieras i artikel 2 och inom ramen för de allmänna riktlinjer som avses i artikel 99.2.&lt;br&gt;Medlemsstaterna och gemenskapen skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen&lt;br&gt;marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och i enlighet med&lt;br&gt;principerna i artikel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 99 (f.d. artikel 103)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordna denna politik inom rådet i enlighet med bestämmelserna i artikel 98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;458&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen utarbeta ett utkast till&lt;br&gt;allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik och rapportera sina&lt;br&gt;resultat till Europeiska rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet skall på grundval av rådets rapport diskutera en slutsats angående de allmänna&lt;br&gt;riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av denna slutsats skall rådet med kvalificerad majoritet anta en rekommendation som anger&lt;br&gt;dessa allmänna riktlinjer. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om sin rekommendation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att säkerställa en fastare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens&lt;br&gt;mellan medlemsstaternas ekonomiska utfall skall rådet på grundval av rapporter från kommissionen&lt;br&gt;övervaka den ekonomiska utvecklingen i varje medlemsstat och inom gemenskapen samt den ekonomiska&lt;br&gt;politikens överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2, och regelbundet göra en&lt;br&gt;samlad bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För denna multilaterala övervakning skall medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om viktiga&lt;br&gt;åtgärder som de har vidtagit inom ramen för sin ekonomiska politik och andra upplysningar som de&lt;br&gt;anser nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;459&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Visar det sig inom ramen för förfarandet enligt punkt 3 att en medlemsstats ekonomiska politik&lt;br&gt;inte är förenlig med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2 eller att det finns risk för att denna politik&lt;br&gt;kan äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion, kan rådet med kvalificerad majoritet på&lt;br&gt;rekommendation av kommissionen lämna den berörda medlemsstaten de rekommendationer som behövs.&lt;br&gt;Rådet kan med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta att offentliggöra sina&lt;br&gt;rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ordförande och kommissionen skall rapportera till Europaparlamentet om resultaten av den&lt;br&gt;multilaterala övervakningen. Rådets ordförande kan anmodas att framträda inför den behöriga kommittén&lt;br&gt;hos Europaparlamentet, om rådet har offentliggjort sina rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet kan enligt förfarandet i artikel 252 anta närmare föreskrifter om det multilaterala&lt;br&gt;övervakningsförfarande som avses i punkterna 3 och 4 i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 100 (f.d. artikel 103a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra förfaranden som föreskrivs i detta fördrag kan rådet&lt;br&gt;enhälligt på förslag av kommissionen besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till det ekonomiska läget,&lt;br&gt;särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;460&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av&lt;br&gt;osedvanliga händelser utanför dess kontroll, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen&lt;br&gt;på vissa villkor bevilja den berörda medlemsstaten ekonomiskt bistånd från gemenskapen. Om&lt;br&gt;svårigheterna har orsakats av naturkatastrofer skall rådet besluta med kvalificerad majoritet. Rådets&lt;br&gt;ordförande skall underrätta Europaparlamentet om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 101 (f.d. artikel 104)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det är förbjudet för ECB och medlemsstaternas centralbanker (härefter kallade &amp;quot;nationella&lt;br&gt;centralbanker”) att ge gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, centrala, regionala, lokala eller&lt;br&gt;andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna rätt att&lt;br&gt;övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter; detsamma gäller ECB:s och de&lt;br&gt;nationella centralbankernas förvärv av skuldförbindelser direkt från dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla offentligt ägda kreditinstitut; dessa skall behandlas av de&lt;br&gt;nationella centralbankerna och ECB på samma sätt som privata kreditinstitut vad gäller tillförseln av&lt;br&gt;centralbankreserver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;461&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 102 (f.d. artikel 104a)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje åtgärd som ger gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, centrala, regionala, lokala&lt;br&gt;eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna en&lt;br&gt;positiv särbehandling hos finansinstitut är förbjuden i den mån åtgärden inte är baserad på tillsynsmässiga&lt;br&gt;hänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall före den 1 januari 1994 enligt förfarandet i artikel 252 fastställa definitioner för&lt;br&gt;tillämpningen av det förbud som avses i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 103 (f.d. artikel 104b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Gemenskapen skall inte ansvara för eller åta sig förpliktelser som har ingåtts av centrala,&lt;br&gt;regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i en&lt;br&gt;medlemsstat, dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella garantier för det gemensamma&lt;br&gt;genomförandet av ett visst projekt. En medlemsstat skall inte ansvara för att åta sig förpliktelser som har&lt;br&gt;ingåtts av centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller&lt;br&gt;offentliga företag i en annan medlemsstat, dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella garantier&lt;br&gt;för det gemensamma genomförandet av ett visst projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;462&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Om det behövs, kan rådet enligt förfarandet i artikel 252 fastställa definitioner för tillämpningen av&lt;br&gt;de förbud som avses i artikel 101 och i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 104 (f.d. artikel 104c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall övervaka utvecklingen av budgetsituationen och den offentliga sektorns&lt;br&gt;skuldsättning i medlemsstaterna i syfte att upptäcka allvarliga fel. Den skall särskilt undersöka om&lt;br&gt;budgetdisciplin iakttas på grundval av följande två kriterier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Huruvida andelen av det förväntade eller faktiska underskottet i den offentliga sektorns finanser i&lt;br&gt;procent av bruttonationalprodukten överstiger ett visst referensvärde, såvida inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta procenttal har minskat väsentligt och kontinuerligt och nått en nivå som ligger nära&lt;br&gt;referensvärdet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;referensvärdet endast undantagsvis och övergående överskrids och procenttalet fortfarande&lt;br&gt;ligger nära referensvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;463&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) Huruvida skuldsättningen i den offentliga sektorn i procent av bruttonationalprodukten överstiger&lt;br&gt;ett visst referensvärde såvida inte detta procenttal minskar i tillräcklig utsträckning och närmar sig&lt;br&gt;referensvärdet i tillfredsställande takt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Referensvärdena anges i det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som är en bilaga till&lt;br&gt;detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat inte uppfyller de krav som gäller enligt det ena av eller båda dessa kriterier,&lt;br&gt;skall kommissionen utarbeta en rapport. I sin rapport skall kommissionen även beakta huruvida den&lt;br&gt;offentliga sektorns underskott överstiger utgifterna for de offentliga investeringarna samt alla övriga&lt;br&gt;faktorer av betydelse, inbegripet medlemsstatens ekonomiska och budgetmässiga läge på medellång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen kan också utarbeta en rapport även om kraven är uppfyllda enligt kriterierna, om den&lt;br&gt;anser att det föreligger risk för ett alltför stort underskott i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den kommitté som upprättas enligt artikel 114 skall yttra sig över kommissionens rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en&lt;br&gt;medlemsstat skall kommissionen avge ett yttrande till rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;464&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med kvalificerad majoritet, på rekommendation av kommissionen och med beaktande&lt;br&gt;av eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, efter en allsidig bedömning avgöra om ett&lt;br&gt;alltför stort underskott föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det enligt punkt 6 slås fast att ett alltför stort underskott föreligger, skall rådet ge&lt;br&gt;rekommendationer till den berörda medlemsstaten i syfte att få denna situation att upphöra inom en viss&lt;br&gt;tid. Om inte annat följer av bestämmelsen i punkt 8 skall sådana rekommendationer inte offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om rådet finner att dess rekommendationer inte har medfört några effektiva åtgärder inom den&lt;br&gt;fastställda tiden, får rådet offentliggöra rekommendationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en medlemsstat även i fortsättningen underlåter att efterkomma rådets rekommendationer, kan&lt;br&gt;rådet besluta att förelägga medlemsstaten att inom en fastställd tidsfrist vidta de åtgärder för att minska&lt;br&gt;underskottet som rådet anser nödvändiga för att komma till rätta med situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall kan rådet begära att den berörda medlemsstaten inkommer med rapporter enligt en fastställd&lt;br&gt;tidsplan för att göra det möjligt att granska medlemsstatens anpassningssträvanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den i artiklarna 226 och 227 angivna rätten att föra talan kan inte utövas med avseende på&lt;br&gt;punkterna 1-9 i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;465&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Så länge en medlemsstat inte efterkommer ett beslut som har fattats enligt punkt 9, kan rådet allt&lt;br&gt;efter omständigheterna besluta att tillämpa eller skärpa en eller flera av följande åtgärder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kräva att den berörda medlemsstaten offentliggör de ytterligare uppgifter som rådet närmare&lt;br&gt;anger, innan medlemsstaten utger obligationer och andra värdepapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att anmoda Europeiska investeringsbanken att ompröva sin utlåningspolitik gentemot den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kräva att den berörda medlemsstaten räntelöst deponerar ett belopp av lämplig storlek hos&lt;br&gt;gemenskapen, till dess att det alltför stora underskottet enligt rådets uppfattning har korrigerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förelägga böter av lämplig storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om de beslut som fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;Rådet skall upphäva samtliga eller vissa av sina beslut enligt punkterna 6-9 och 11, i den mån som&lt;br&gt;det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats. Om&lt;br&gt;rådet tidigare har offentliggjort rekommendationer skall det så snart ett beslut enligt punkt 8 har&lt;br&gt;upphävts, avge en offentlig förklaring om att det inte längre föreligger ett alltför stort underskott i den&lt;br&gt;berörda medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;466&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När rådet fattar sådana beslut som avses i punkterna 7-9, 11 och 12 skall det besluta på&lt;br&gt;rekommendation av kommissionen med en majoritet av två tredjedelar av de enligt artikel 205.2 vägda&lt;br&gt;rösterna för rådets medlemmar, dock utan att rösterna för den berörda medlemsstatens företrädare&lt;br&gt;medräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till detta fördrag, innehåller&lt;br&gt;ytterligare bestämmelser om genomförandet av det förfarande som beskrivs i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och ECB, anta&lt;br&gt;lämpliga bestämmelser som därefter skall ersätta det nämnda protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av övriga bestämmelser i denna punkt skall rådet före den 1 januari 1994 med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, fastställa&lt;br&gt;närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelserna i det nämnda protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;467&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;MONETÄR POLITIK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 105 (f.d. artikel 105)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvudmålet för ECBS skall vara att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål skall&lt;br&gt;ECBS stödja den allmänna ekonomiska politiken inom gemenskapen i syfte att bidra till att förverkliga&lt;br&gt;gemenskapens mål enligt artikel 2. ECBS skall handla i överensstämmelse med principen om en öppen&lt;br&gt;marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och iaktta de principer&lt;br&gt;som anges i artikel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ECBS:s grundläggande uppgifter skall vara att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utforma och genomföra gemenskapens monetära politik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomföra valutatransaktioner enligt bestämmelserna i artikel 111,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inneha och förvalta medlemsstaternas officiella valutareserver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja ett väl fungerande betalningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;468&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 2 tredje strecksatsen skall inte beröra medlemsstaternas regeringars innehav och förvaltning&lt;br&gt;av rörelsemedel i utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ECB skall höras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om varje förslag till gemenskapsrättsakt inom ECB:s behörighetsområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av nationella myndigheter om varje förslag till rättsregler inom ECB:s behörighetsområde, dock&lt;br&gt;inom de ramar och på de villkor som fastställs av rådet enligt förfarandet i artikel 107.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ECB får i frågor inom sitt behörighetsområde avge yttranden till behöriga institutioner eller organ inom&lt;br&gt;gemenskapen eller till nationella myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ECBS skall medverka till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik när det&lt;br&gt;gäller tillsyn över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen efter att ha hört ECB och med&lt;br&gt;Europaparlamentets samtycke tilldela ECB särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut&lt;br&gt;och andra finansinstitut med undantag av försäkringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;469&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 106 (f.d. artikel 105a)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ECB skall ha ensamrätt att tillåta sedelutgivning inom gemenskapen. ECB och de nationella&lt;br&gt;centralbankerna får ge ut sedlar. Endast sedlar som ges ut av ECB och de nationella centralbankerna&lt;br&gt;skall vara lagliga betalningsmedel inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna får ge ut mynt i den omfattning som godkänns av ECB. Rådet får enligt&lt;br&gt;förfarandet i artikel 252 och efter att ha hört ECB vidta åtgärder för att harmonisera valörerna och de&lt;br&gt;tekniska specifikationerna för alla mynt som skall sättas i omlopp, i den utsträckning som detta är&lt;br&gt;nödvändigt för att säkerställa myntens smidiga omlopp inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 107 (f.d. artikel 106)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ECBS skall bestå av ECB och de nationella centralbankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ECB skall vara en juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ECBS skall ledas av ECB:s beslutande organ som skall vara ECB-rådet och direktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ECBS-stadgan är intagen i ett protokoll som är fogat till detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 5.1, 5.2, 5.3, 17, 18, 19.1, 22, 23, 24 26, 32.2. 32.3, 32.4, 32.6, 33.1 a) och 36 i&lt;br&gt;ECBS-stadgan kan rådet ändra antingen genom beslut med kvalificerad majoritet på rekommendation av&lt;br&gt;ECB och efter att ha hört kommissionen eller genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och&lt;br&gt;efter att ha hört ECB. I båda fallen krävs Europaparlamentets samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall genom beslut med kvalificerad majoritet, antingen på förslag av kommissionen och&lt;br&gt;efter att ha hört Europaparlamentet och ECB eller på rekommendation av ECB och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet och kommissionen, anta de bestämmelser som avses i artiklarna 4, 5.4, 19.2, 20,&lt;br&gt;28.1, 29.2, 30.4 och 34.3 i ECBS-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 108 (f.d. artikel 107)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då de utövar de befogenheter och fullgör de uppgifter och skyldigheter som har tilldelats dem genom&lt;br&gt;detta fördrag och ECBS-stadgan skall varken ECB eller någon nationell centralbank eller någon medlem&lt;br&gt;av deras beslutande organ begära eller ta emot instruktioner från gemenskapsinstitutioner eller&lt;br&gt;gemenskapsorgan, från medlemsstaternas regeringar eller från något annat organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapsinstitutionerna, gemenskapsorganen och medlemsstaternas regeringar förbinder sig att&lt;br&gt;respektera denna princip och att inte söka påverka medlemmarna av ECB:s eller de nationella&lt;br&gt;centralbankernas beslutande organ när de fullgör sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;471&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 109 (f.d. artikel 108)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Senast då ECBS upprättas skall varje medlemsstat säkerställa att dess nationella lagstiftning, inbegripet&lt;br&gt;stadgan för dess nationella centralbank, är förenlig med detta fördrag och ECBS-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 110 (f.d. artikel 108a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts ECBS skall ECB i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;detta fördrag och på de villkor som anges i ECBS-stadgan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utfärda förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra de uppgifter som anges i&lt;br&gt;artikel 3.1 första strecksatsen, artiklarna 19.1, 22 eller 25.2 i ECBS-stadgan samt i de fall som&lt;br&gt;skall anges i de rättsakter från rådet som avses i artikel 107.6,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fatta de beslut som behövs för att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts ECBS genom detta&lt;br&gt;fördrag och ECBS-stadgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avge rekommendationer och yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;472&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig&lt;br&gt;i varje medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 253-256 skall tillämpas på ECB:s förordningar och beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ECB kan besluta att offentliggöra sina beslut, rekommendationer och yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inom de gränser och på de villkor som fastställs av rådet enligt förfarandet i artikel 107.6 skall&lt;br&gt;ECB ha rätt att förelägga företag böter eller viten om de inte uppfyller sina förpliktelser enligt ECB:s&lt;br&gt;förordningar och beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 111 (f.d. artikel 109)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Med avvikelse från artikel 300 får rådet genom enhälligt beslut - på rekommendation av ECB eller&lt;br&gt;kommissionen, efter att ha hört ECB för att söka uppnå enighet i överensstämmelse med målet om&lt;br&gt;prisstabilitet och efter att ha hört Europaparlamentet samt enligt det i punkt 3 angivna förfarandet för&lt;br&gt;beslut om den ordning som nämnts där - ingå formella avtal om ett växelkurssystem för ecun i&lt;br&gt;förhållande till valutor i tredje land. Rådet får, genom beslut med kvalificerad majoritet på&lt;br&gt;rekommendation av ECB eller kommissionen och efter att ha hört ECB för att söka uppnå enighet i&lt;br&gt;överensstämmelse med målet om prisstabilitet, anta, ändra eller upphäva centralkurser för ecun inom&lt;br&gt;växelkurssystemet. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om centralkurser för ecun&lt;br&gt;antas, ändras eller upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;473&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I avsaknad av ett växelkurssystem i förhållande till en eller flera valutor i tredje land enligt punkt 1&lt;br&gt;får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet, antingen på rekommendation av kommissionen och&lt;br&gt;efter att ha hört ECB eller på rekommendation av ECB, utarbeta allmänna riktlinjer för valutapolitiken i&lt;br&gt;förhållande till dessa valutor. Dessa allmänna riktlinjer skall inte påverka huvudmålet för ECBS som är&lt;br&gt;att upprätthålla prisstabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om gemenskapen behöver föra förhandlingar om avtal angående monetära frågor eller&lt;br&gt;växelkursfrågor med en eller flera stater eller internationella organisationer skall rådet, med avvikelse&lt;br&gt;från artikel 300, med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;ECB besluta om en ordning för förhandlingarna och för hur sådana avtal skall ingås. Denna ordning&lt;br&gt;skall säkerställa att gemenskapen uttrycker en gemensam ståndpunkt. Kommissionen skall i full&lt;br&gt;omfattning medverka vid förhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal som ingås enligt denna punkt skall vara bindande för gemenskapens institutioner, ECB och&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte annat följer av punkt 1 skall rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört ECB,&lt;br&gt;med kvalificerad majoritet besluta om gemenskapens ståndpunkt på internationell nivå när det gäller&lt;br&gt;frågor av särskild betydelse för den ekonomiska och monetära unionen och enhälligt besluta om hur&lt;br&gt;denna skall företrädas, med iakttagande av den befogenhetsfördelning som anges i artiklarna 99 och 105.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Med förbehåll för gemenskapens befogenheter och gemenskapsavtal om den ekonomiska och&lt;br&gt;monetära unionen, får medlemsstaterna föra förhandlingar i internationella organ och ingå internationella&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;474&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 112 (f.d. artikel 109a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ECB-rädet skall bestå av ECB:s direktionsledamöter samt cheferna för de nationella&lt;br&gt;centralbankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Direktionen skall bestå av ordföranden, vice ordföranden och fyra andra ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Ordföranden, vice ordföranden och de övriga direktionsledamöterna skall på&lt;br&gt;rekommendation av rådet, som skall ha hört Europaparlamentet och ECB-rådet, utses genom&lt;br&gt;överenskommelse mellan medlemsstaternas regeringar på stats- eller regeringschefsnivå&lt;br&gt;bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt&lt;br&gt;erkända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deras mandattid är åtta år; mandatet kan inte förnyas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast medborgare i medlemsstaterna får vara direktionsledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;475&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 113 (f.d. artikel 109b)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets ordförande och en ledamot av kommissionen får delta utan rösträtt i ECB-rådets&lt;br&gt;sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ordförande får lägga fram förslag för behandling i ECB-rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ECB:s ordförande skall inbjudas att delta i rådets sammanträden när rådet behandlar frågor som&lt;br&gt;rör mål och uppgifter för ECBS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ECB skall till Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt till Europeiska rådet överlämna en&lt;br&gt;årsrapport om verksamheten inom ECBS och om den monetära politiken under det föregående och det&lt;br&gt;innevarande året. ECB:s ordförande skall lägga fram denna rapport för rådet och Europaparlamentet som&lt;br&gt;kan hålla en allmän debatt på grundval av rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ECB:s ordförande och övriga direktionsledamöter kan på begäran av Europaparlamentet eller på eget&lt;br&gt;initiativ höras av Europaparlamentets behöriga kommittéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 114 (f.d. artikel 109c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att främja samordningen av medlemsstaternas politik i den utsträckning som är nödvändig för&lt;br&gt;den inre marknadens funktion upprättas härmed en monetär kommitté med rådgivande ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;476&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna kommitté skall ha till uppgift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa den monetära och finansiella situationen i medlemsstaterna och inom gemenskapen samt&lt;br&gt;medlemsstaternas allmänna betalningssystem och regelbundet rapportera om detta till rådet och&lt;br&gt;kommissionens,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på begäran av rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till dessa institutioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 medverka vid förberedelsen av rådets arbete&lt;br&gt;enligt artiklarna 59, 60, 99.2, 99.3, 99.4, 99.5, 100, 102, 103, 104, 116.2, 117.6, 119, 120,&lt;br&gt;121.2 och 122.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minst en gång om året granska situationen i fråga om kapitalrörelser och friheten att utföra&lt;br&gt;betalningar mot bakgrund av tillämpningen av detta fördrag och av rådets åtgärder; granskningen&lt;br&gt;skall omfatta alla åtgärder som avser kapitalrörelser och betalningar; kommittén skall rapportera&lt;br&gt;till kommissionen och rådet om resultatet av denna granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat och kommissionen skall var för sig utse två medlemmar av Monetära kommittéen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När den tredje etappen börjar skall en ekonomisk och finansiell kommitté upprättas. Den monetära&lt;br&gt;kommitté som föreskrivs i punkt 1 skall upplösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;477&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska och finansiella kommittén skall ha till uppgift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på begäran av rådet eller kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till dessa institutioner,&lt;br&gt;följa den ekonomiska och finansiella situationen i medlemsstaterna och inom gemenskapen och&lt;br&gt;regelbundet rapportera om detta till rådet och kommissionen, särskilt i fråga om finansiella&lt;br&gt;relationer med tredje land och internationella institutioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 medverka vid förberedelsen av rådets arbete&lt;br&gt;enligt artiklarna 59, 60, 99.2, 99.3, 99.4, 99.5, 100, 102, 103, 104, 105.6, 106.2, 107.5, 107.6,&lt;br&gt;111, 119, 120.2, 120.3, 122.2, 123.4 och 123.5 och utföra andra rådgivande och förberedande&lt;br&gt;uppgifter på uppdrag av rådet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minst en gång om året granska situationen i fråga om kapitalrörelser och friheten att utföra&lt;br&gt;betalningar mot bakgrund av tillämpningen av detta fördrag och av rådets åtgärder; granskningen&lt;br&gt;skall omfatta alla åtgärder som avser kapitalrörelser och betalningar; kommittén skall rapportera&lt;br&gt;till kommissionen och rådet om resultatet av denna granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat, kommissionen och ECB skall var för sig utse högst två medlemmar av kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;478&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört ECB och&lt;br&gt;den kommitté som avses i denna artikel fastställa närmare bestämmelser om sammansättningen av&lt;br&gt;Ekonomiska och finansiella kommittén. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om sådana&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utöver de uppgifter som anges i punkt 2 skall kommittén, om och så länge som det finns&lt;br&gt;medlemsstater som omfattas av undantag enligt artiklarna 122 och 123, följa den monetära och finansiella&lt;br&gt;situationen och det allmänna betalningssystem i dessa medlemsstater och regelbundet rapportera om detta&lt;br&gt;till rådet och kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 115 (f.d. artikel 109d)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågor som faller inom tillämpningsområdet för artiklarna 99.4, 104 med undantag av punkt 14, 111,&lt;br&gt;121, 122, 123.4 och 123.5, kan rådet eller en medlemsstat anmoda kommissionen att lägga fram en&lt;br&gt;rekommendation eller ett förslag, allt efter omständigheterna. Kommissionen skall behandla en sådan&lt;br&gt;begäran och utan dröjsmål förelägga rådet sina slutsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;479&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 116 (f.d. artikel 109e)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den andra etappen för att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen skall börja&lt;br&gt;den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Före den dagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall varje medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid behov vidta lämpliga åtgärder för att rätta sig efter de förbud som anges i artikel 56, och&lt;br&gt;i artiklarna 101 och 102.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det behövs för att möjliggöra den bedömning som avses i b), anta fleråriga program&lt;br&gt;avsedda att säkerställa den varaktiga konvergens som är nödvändig för genomförandet av&lt;br&gt;den ekonomiska och monetära unionen, särskilt med hänsyn till prisstabilitet och sunda&lt;br&gt;offentliga finanser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen bedöma de framsteg som har gjorts i&lt;br&gt;fråga om ekonomisk och monetär konvergens, särskilt i fråga om prisstabilitet och sunda offentliga&lt;br&gt;finanser, samt de framsteg som har gjorts i fråga om att genomföra gemenskapslagstiftningen om&lt;br&gt;den inre marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;480&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i artiklarna 101, 102.1, 103.1 och 104 med undantag av punkterna 1,9, 11&lt;br&gt;och 14 skall tillämpas från början av den andra etappen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna 100.2, 104.1, 104.9, 104.11, 105, 106, 108, 111, 112, 113, 114.2&lt;br&gt;och 114.4 skall tillämpas från början av den tredje etappen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Under den andra etappen skall medlemsstaterna sträva efter att undvika alltför stora underskott i&lt;br&gt;den offentliga sektorns finanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Under den andra etappen skall i förekommande fall varje medlemsstat i enlighet med artikel 109&lt;br&gt;inleda det förfarande som leder till oberoende för dess centralbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 117 (f.d. artikel 109f)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När den andra etappen börjar skall ett europeiskt monetärt institut (härefter kallat EMI) upprättas&lt;br&gt;och börja sin verksamhet; EMI skall vara en juridisk person samt ledas och förvaltas av ett råd som&lt;br&gt;består av en ordförande och de nationella centralbankscheferna, av vilka en skall vara vice ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden skall utses genom överenskommelse på stats- eller regeringschefsnivå mellan&lt;br&gt;medlemsstaternas regeringar på rekommendation av EMI:s råd och efter samråd med Europaparlamentet&lt;br&gt;och rådet. Ordföranden skall utses bland personer vilkas auktoritet och yrkeserfarenhet inom den&lt;br&gt;finansiella sektorn är allmänt erkända. Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ordförande för&lt;br&gt;EMI. EMI:s råd skall utse vice ordföranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;481&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EMI:s stadga fastställs i ett protokoll som är fogat till detta fördrag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EMI skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stärka samarbetet mellan de nationella centralbankerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stärka samordningen av medlemsstaternas monetära politik med målet att säkerställa prisstabilitet,&lt;br&gt;övervaka Europeiska monetära systemets funktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samråda om frågor som ligger inom de nationella centralbankernas behörighet och som inverkar på&lt;br&gt;finansinstitutens och de finansiella marknadernas stabilitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överta de uppgifter som ankommer på Europeiska fonden för monetärt samarbete, vilken skall&lt;br&gt;upplösas: närmare bestämmelser om upplösningen finns i EMI:s stadga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlätta användningen av ecun och övervaka dess utveckling, inklusive att clearingsystemet för&lt;br&gt;ecun fungerar smidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Som förberedelse för den tredje etappen skall EMI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbereda de instrument och förfaranden som behövs för att en gemensam monetär politik skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna föras under den tredje etappen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;482&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;främja, om det behövs, harmoniseringen av de regler och den praxis som gäller för insamling,&lt;br&gt;sammanställning och distribution av statistik inom dess behörighetsområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utarbeta regler för transaktioner och transfereringar som skall genomföras av de nationella&lt;br&gt;centralbankerna inom ramen för ECBS,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja effektiviteten hos gränsöverskridande betalningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervaka de tekniska förberedelserna för att ge ut ecusedlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast den 31 december 1996 skall EMI precisera den rättsliga, organisatoriska och logistiska ram som&lt;br&gt;är nödvändig för att ECBS skall kunna fullgöra sina uppgifter under den tredje etappen. Denna ram skall&lt;br&gt;föreläggas ECB för beslut då ECB upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. EMI får genom beslut med två tredjedels majoritet av ledamöterna av dess råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avge yttranden eller rekommendationer om den allmänna inriktningen av penning- och&lt;br&gt;valutapolitiken i varje medlemsstat samt om åtgärder som har vidtagits i samband därmed,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förelägga regeringarna och rådet yttranden eller rekommendationer om åtgärder som kan påverka&lt;br&gt;den penning- och valutapolitiska situationen i gemenskapen och särskilt Europeiska monetära&lt;br&gt;systemets funktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;483&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;avge rekommendationer till medlemsstaternas monetära myndigheter om hur deras monetära politik&lt;br&gt;skall föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EMI får enhälligt besluta att offentliggöra sina yttranden och rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall höra EMI om varje förslag till gemenskapsrättsakt inom dess behörighetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de gränser och på de villkor som rådet fastställer genom beslut med kvalificerad majoritet på&lt;br&gt;förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och EMI, skall medlemsstaternas&lt;br&gt;myndigheter höra EMI om varje förslag till rättsregler inom dess behörighetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet och EMI tilldela EMI andra uppgifter för att förbereda den tredje etappen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall där ECB enligt detta fördrag skall ha en rådgivande funktion skall hänvisningar till ECB&lt;br&gt;före dess upprättande avse EMI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Under den andra etappen skall uttrycket &amp;quot;ECB&amp;quot; i artiklarna 230, 232, 233, 234, 237 och 288 avse&lt;br&gt;EMI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;484&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 118 (f.d. artikel 109g)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Valutasammansättningen i ecukorgen skall inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den tredje etappens början skall ecuns värde oåterkalleligen låsas i enlighet med&lt;br&gt;artikel 123.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 119 (f.d. artikel 109h)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin&lt;br&gt;betalningsbalans antigen som följd av en obalans i betalningsbalansen som helhet eller som följd av&lt;br&gt;beskaffenheten av den valuta som staten förfogar över och om sådana svårigheter är särskilt ägnade att&lt;br&gt;äventyra den gemensamma marknadens funktion eller det gradvisa genomförandet av den gemensamma&lt;br&gt;handelspolitiken, skall kommissionen genast undersöka situationen i den staten och de åtgärder som&lt;br&gt;staten har vidtagit eller med anlitande av alla de medel som den förfogar över kan vidta enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i detta fördrag. Kommissionen skall ange åtgärder som den rekommenderar staten att&lt;br&gt;vidta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtgärder som vidtagits av en medlemsstat eller föreslagits av kommissionen inte visar sig vara&lt;br&gt;tillräckliga för att avlägsna uppkomna eller hotande svårigheter, skall kommissionen efter att ha hört den&lt;br&gt;kommitté som avses i artikel 114 rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd och föreslå lämpliga&lt;br&gt;former för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;485&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall regelbundet underrätta rådet om situationen och dess utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med kvalificerad majoritet besluta om sådant ömsesidigt bistånd; det skall utfärda&lt;br&gt;direktiv eller beslut som anger villkoren för och den närmare utformningen av biståndet. Detta bistånd&lt;br&gt;kan bestå av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ett samordnat uppträdande mot eller inom andra internationella organisationer till vilka&lt;br&gt;medlemsstaterna kan vända sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nödvändiga åtgärder för att undvika omläggning av handeln när den stat som befinner sig i&lt;br&gt;svårigheter upprätthåller eller återinför kvantitativa restriktioner gentemot tredje land,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beviljande av begränsade krediter från andra medlemsstater, under förutsättning att dessa ger sitt&lt;br&gt;samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ömsesidigt bistånd som kommissionen rekommenderat inte beviljas av rådet eller om beviljat&lt;br&gt;ömsesidigt bistånd och vidtagna åtgärder är otillräckliga, skall kommissionen bemyndiga den stat som&lt;br&gt;befinner sig i svårigheter att vidta skyddsåtgärder för vilka kommissionen skall fastställa villkoren och&lt;br&gt;den närmare utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får med kvalificerad majoritet återkalla ett sådant bemyndigande eller ändra villkoren för och den&lt;br&gt;närmare utformningen av skyddsåtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte annat följer av artikel 122.6, skall denna artikel upphöra att gälla när den tredje etappen&lt;br&gt;börjar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;486&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 120 (f.d. artikel 109i)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en plötslig kris inträffar i fråga om betalningsbalansen och ett beslut enligt artikel 119.2 inte&lt;br&gt;fattas omedelbart, får den berörda medlemsstaten av försiktighetsskäl vidta nödvändiga skyddsåtgärder.&lt;br&gt;Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga störningar i den gemensamma marknadens funktion och får&lt;br&gt;inte gå utöver vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen och övriga medlemsstater skall underrättas om dessa skyddsåtgärder senast vid den&lt;br&gt;tidpunkt då de träder i kraft. Kommissionen får rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd enligt&lt;br&gt;artikel 119.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får, efter att ha inhämtat yttrande från kommissionen och efter att ha hört den kommitté som&lt;br&gt;avses i artikel 114, med kvalificerad majoritet besluta att den berörda staten skall ändra, skjuta upp eller&lt;br&gt;upphäva skyddsåtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte annat följer av artikel 122.6, skall denna artikel upphöra att gälla när den tredje etappen&lt;br&gt;börjar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;487&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 121 (f.d. artikel 109j)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen och EMI skall rapportera till rådet om hur medlemsstaterna fullgör sina&lt;br&gt;förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen. Dessa rapporter skall&lt;br&gt;omfatta en granskning av i vilken utsträckning som varje medlemsstats nationella lagstiftning, inklusive&lt;br&gt;stadgan för dess centralbank, är förenlig med artiklarna 108 och 109 i detta fördrag och med&lt;br&gt;ECBS-stadgan. I rapporterna skall också granskas om en hög grad av varaktig konvergens har uppnåtts;&lt;br&gt;detta skall ske genom en analys av i vad mån varje medlemsstat har uppfyllt följande kriterier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hög grad av prisstabilitet; detta skall framgå av att inflationstakten ligger nära den i de högst&lt;br&gt;tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn; detta skall framgå av att den offentliga&lt;br&gt;sektorns finanser inte uppvisar ett alltför stort underskott enligt bestämmelserna i artikel 104.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets&lt;br&gt;växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till någon annan&lt;br&gt;medlemsstats valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En varaktighet i den konvergens som medlemsstaten har uppnått och i dess deltagande i Europeiska&lt;br&gt;monetära systemets växelkursmekanism, såsom det kommer till uttryck i den långfristiga&lt;br&gt;räntenivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;488&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11 ,&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De fyra kriterier som nämns i denna punkt och de tider under vilka de skall uppfyllas, anges närmare i&lt;br&gt;ett protokoll som är fogat till detta fördrag. Kommissionens och EMI:s rapporter skall också beakta&lt;br&gt;ecuns utveckling, resultaten av marknadsintegrationen, situationen för och utvecklingen av bytesbalansen&lt;br&gt;samt utvecklingen av enhetsarbetskostnader och andra prisindex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. På grundval av dessa rapporter skall rådet, genom beslut med kvalificerad majoritet på&lt;br&gt;rekommendation av kommissionen, bedöma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om varje enskild medlemsstat uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av en gemensam&lt;br&gt;valuta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om en majoritet av medlemsstaterna uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av en&lt;br&gt;gemensam valuta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och i form av en rekommendation meddela resultaten till rådet som skall sammanträda på stats- eller&lt;br&gt;regeringschefsnivå. Europaparlamentet skall höras och yttra sig till rådet i dess sammansättning på stats-&lt;br&gt;eller regeringschefsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;489&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med beaktande av de rapporter som avses i punkt 1 och det yttrande från Europaparlamentet som&lt;br&gt;avses i punkt 2 skall rådet, som skall sammanträda på stats- eller regeringschefsnivå, med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet och senast den 31 december 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på grundval av rådets rekommendationer enligt punkt 2 besluta i frågan om en majoritet av&lt;br&gt;medlemsstaterna uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av en gemensam valuta,&lt;br&gt;besluta i frågan om det är ändamålsenligt för gemenskapen att gå över till den tredje etappen,&lt;br&gt;och, om så är fallet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställa den tidpunkt då den tredje etappen skall börja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om den tidpunkt då den tredje etappen skall börja inte har fastställts vid utgången av år 1997,&lt;br&gt;skall den tredje etappen börja den 1 januari 1999. Före den 1 juli 1998 skall rådet, som skall&lt;br&gt;sammanträda på stats- och regeringschefsnivå - efter det att det förfarande som anges i punkterna 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 2 med undantag av punkt 2 andra strecksatsen på nytt har iakttagits - med beaktande av de rapporter&lt;br&gt;som avses i punkt 1 och Europaparlamentets yttrande, genom beslut med kvalificerad majoritet och på&lt;br&gt;grundval av rådets rekommendationer enligt punkt 2 bekräfta vilka medlemsstater som uppfyller de&lt;br&gt;nödvändiga villkoren för införande av en gemensam valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;490&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 122 (f.d. artikel 109k)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om tidpunkten har bestämts enligt artikel 121.3, skall rådet på grundval av sina rekommendationer&lt;br&gt;enligt artikel 121.2 med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen besluta i frågan om&lt;br&gt;några och i så fall vilka medlemsstater som skall ges undantag enligt punkt 3 i den här artikeln. Sådana&lt;br&gt;medlemsstater skall i detta fördrag betecknas som &amp;quot;medlemsstater med undantag”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rådet har bekräftat vilka medlemsstater som uppfyller de nödvändiga villkoren för införandet av en&lt;br&gt;gemensam valuta i enlighet med artikel 121.4, skall de medlemsstater som inte uppfyller villkoren ges&lt;br&gt;undantag enligt punkt 3 i den här artikeln. Sådana medlemsstater skall i detta fördrag betecknas som&lt;br&gt;&amp;quot;medlemsstater med undantag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Minst en gång vartannat år eller på begäran av en medlemsstat med undantag skall kommissionen&lt;br&gt;och ECB rapportera till rådet enligt förfarandet i artikel 121.1. Efter att ha hört Europaparlamentet och&lt;br&gt;efter överläggningar i rådet, som skall sammanträda på stats- eller regeringschefsnivå, skall rådet med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om vilka medlemsstater med undantag som&lt;br&gt;uppfyller de nödvändiga villkoren på grundval av kriterierna i artikel 121.1 samt upphäva de berörda&lt;br&gt;medlemsstaternas undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;491&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett undantag enligt punkt 1 skall innebära att följande artiklar inte skall tillämpas på den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten, nämligen artiklarna 104.9, 104.11, 105.1, 105.2, 105.3, 105.5, 106, 110, 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 112.2 b. Kapitel IX i ECBS-stadgan innehåller bestämmelser om att en sådan medlemsstat och dess&lt;br&gt;nationella centralbank skall undantas från rättigheter och skyldigheter inom ramen för ECBS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med &amp;quot;medlemsstater&amp;quot; i artiklarna 105.1, 105.2, 105.3, 106, 110, 111 och 112.2 b avses&lt;br&gt;&amp;quot;medlemsstater utan undantag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstater med undantag får inte utöva rösträtt vid beslut av rådet enligt de artiklar i detta&lt;br&gt;fördrag som nämns i punkt 3. I dessa fall skall med avvikelse från artiklarna 205 och 250.1 som&lt;br&gt;kvalificerad majoritet gälla två tredjedelar av de enligt artikel 205.2 vägda rösterna som avges av&lt;br&gt;företrädarna för medlemsstater utan undantag. Enhällighet mellan dessa medlemsstater fordras för en&lt;br&gt;rättsakt som kräver enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Artiklarna 119 och 120 skall fortsätta att tillämpas på medlemsstater med undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 123 (f.d. artikel 1091)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Omedelbart efter det att beslutet om tidpunkten för början av den tredje etappen har fattats i&lt;br&gt;enlighet med artikel 121.3 eller i förekommande fall omedelbart efter den 1 juli 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall rådet anta de bestämmelser som avses i artikel 107.6,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;492&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;skall regeringarna i medlemsstaterna utan undantag i enlighet med förfarandet i artikel 50 i&lt;br&gt;ECBS-stadgan utse ordföranden, vice ordföranden och de övriga ledamöterna i ECB:s direktion.&lt;br&gt;Om det finns medlemsstater med undantag får antalet ledamöter i direktionen vara lägre än det&lt;br&gt;som anges i artikel 11.1 i ECBS-stadgan, dock skall det under inga omständigheter vara lägre än&lt;br&gt;fyra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så snart direktionen har utsetts skall ECBS och ECB upprättas och förbereda sig på att starta sin&lt;br&gt;verksamhet i full omfattning enligt detta fördrag och ECBS-stadgan. De skall utöva sina befogenheter&lt;br&gt;fullt ut från och med den första dagen av den tredje etappen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Så snart ECB har upprättats skall ECB om det behövs, överta EMI:s uppgifter. När ECB har&lt;br&gt;upprättats skall EMI träda i likvidation; närmare bestämmelser om likvidationen finns i stadgan för EMI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om och så länge som det finns medlemsstater med undantag och utan att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 107.3 i detta fördrag, skall det allmänna råd för ECB som avses i artikel 45 i&lt;br&gt;ECBS-stadgan upprättas som ECB:s tredje beslutande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den dag då den tredje etappen börjar skall rådet genom enhälligt beslut av medlemsstaterna utan&lt;br&gt;undantag, på förslag av kommissionen och efter att ha hört ECB, fastställa de omräkningskurser till vilka&lt;br&gt;deras valutor oåterkalleligen skall låsas och den oåterkalleligen låsta kurs till vilken ecun skall ersätta&lt;br&gt;dessa valutor; ecun skall därmed bli en självständig valuta. Denna åtgärd skall inte i sig ändra ecuns&lt;br&gt;externa värde. Rådet skall enligt samma förfarande även vidta de övriga åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;snabbt införa ecun som dessa medlemsstaters gemensamma valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;493&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. Om beslut fattas enligt förfarandet i artikel 122.2 om att upphäva ett undantag skall rådet genom&lt;br&gt;enhälligt beslut av medlemsstaterna utan undantag och den berörda medlemsstaten på förslag av&lt;br&gt;kommissionen och efter att ha hört ECB, fastställa den kurs till vilken ecun skall ersätta den berörda&lt;br&gt;medlemsstatens valuta samt vidta de övriga åtgärder som behövs för att införa ecun som enda valuta i&lt;br&gt;den berörda medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 124 (f.d. artikel 109m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fram till början av den tredje etappen skall varje medlemsstat behandla sin valutapolitik som en&lt;br&gt;fråga av gemensamt intresse. Därvid skall medlemsstaterna ta hänsyn till erfarenheterna från samarbetet&lt;br&gt;inom ramen för Europeiska monetära systemet (EMS) och från utvecklingen av ecun samt beakta&lt;br&gt;gällande befogenheter på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Från och med början av den tredje etappen och så länge som någon medlemsstat omfattas av&lt;br&gt;undantag skall punkt 1 tillämpas på den medlemsstatens valutapolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;494&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING VIII (f.d. avdelning Via)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SYSSELSÄTTNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 125 (f.d. artikel 109n)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna och gemenskapen skall i enlighet med denna avdelning arbeta för att utveckla en&lt;br&gt;samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar&lt;br&gt;arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå de mål&lt;br&gt;som uppställs i artikel 2 i Fördraget om Europeiska unionen och i artikel 2 i det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 126 (f.d. artikel 109o)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall genom sin sysselsättningspolitik bidra till att de mål som avses i artikel 125&lt;br&gt;uppnås på ett sätt som stämmer överens med de allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och&lt;br&gt;gemenskapens ekonomiska politik som antas enligt artikel 99.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens parters&lt;br&gt;ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och skall inom rådet&lt;br&gt;samordna sina åtgärder i detta hänseende i enlighet med bestämmelserna i artikel 128.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;495&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 127 (f.d. artikel 109p)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall bidra till en hög sysselsättningsnivå genom att uppmuntra samarbete mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna samt genom att stödja och, när det är nödvändigt, komplettera deras åtgärder. Därvid&lt;br&gt;skall medlemsstaternas befogenheter respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Målet att uppnå en hög sysselsättningsnivå skall beaktas när gemenskapens politik och verksamhet&lt;br&gt;utformas och genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 128 (f.d. artikel 109q)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska rådet skall varje år överväga sysselsättningssituationen i gemenskapen och anta&lt;br&gt;slutsatser i fråga om denna på grundval av en gemensam årsrapport från rådet och kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På grundval av Europeiska rådets slutsatser skall rådet, med kvalificerad majoritet på förslag av&lt;br&gt;kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén,&lt;br&gt;Regionkommittén och den sysselsättningskommitté som avses i artikel 130, varje år lägga fast riktlinjer,&lt;br&gt;som medlemsstaterna skall beakta i sin sysselsättningspolitik. Dessa riktlinjer skall stämma överens med&lt;br&gt;de allmänna riktlinjer som antas enligt artikel 99.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat skall till rådet och kommissionen överlämna en årsrapport om de viktigaste&lt;br&gt;åtgärder som den har vidtagit för att genomföra sin sysselsättningspolitik mot bakgrund av de riktlinjer&lt;br&gt;för sysselsättningen som avses i punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;496&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På grundval av de rapporter som avses i punkt 3 och efter att ha mottagit synpunkter från&lt;br&gt;sysselsättningskommittén skall rådet varje år mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen granska&lt;br&gt;genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Rådet kan om det anser det lämpligt mot&lt;br&gt;bakgrund av den granskningen med kvalificerad majoritet på rekommendation av kommissionen avge&lt;br&gt;rekommendationer till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet och kommissionen skall på grundval av resultaten av denna granskning upprätta en&lt;br&gt;gemensam årsrapport till Europeiska rådet om sysselsättningssituationen i gemenskapen och om&lt;br&gt;genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 129 (f.d. artikel 109r)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet, som skall besluta enligt förfarandet i artikel 251, får efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén och Regionkommittén besluta om stödåtgärder för att främja samarbete mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna och stödja deras insatser på sysselsättningsområdet genom initiativ som syftar till att&lt;br&gt;utveckla utbyte av information och beprövade erfarenheter, tillhandahålla jämförande analys och&lt;br&gt;rådgivning, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter, särskilt med hjälp av&lt;br&gt;pilotprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa åtgärder får inte omfatta harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;497&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 130 (f.d. artikel 109s) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall, efter att ha hört Europaparlamentet, inrätta en sysselsättningskommitté med rådgivande&lt;br&gt;funktion för att främja en samordning av medlemsstaternas sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik.&lt;br&gt;Kommittén skall ha till uppgift att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervaka sysselsättningssituationen och sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207, på begäran av rådet eller kommissionen eller på&lt;br&gt;eget initiativ utforma yttranden och medverka i förberedelserna av rådets arbete enligt artikel 128.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall när den utför sitt uppdrag höra arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat och kommissionen skall var för sig utse två ledamöter i kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;498&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING IX (f.d. avdelning VII)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GEMENSAM HANDELSPOLITIK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 131 (f.d. artikel 110)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att upprätta en tullunion avser medlemsstaterna att i gemensamt intresse bidra till en harmonisk&lt;br&gt;utveckling av världshandeln, en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella handeln och en&lt;br&gt;sänkning av tullmurarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma handelspolitiken skall ta hänsyn till den gynnsamma verkan som avvecklingen av&lt;br&gt;tullar mellan medlemsstaterna kan ha på ökningen av konkurrensförmågan hos företagen i dessa stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 132 (f.d. artikel 112)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att det påverkar de förpliktelser som medlemsstaterna har åtagit sig inom ramen för andra&lt;br&gt;internationella organisationer skall medlemsstaterna gradvis harmonisera sina regler för exportstöd till&lt;br&gt;tredje land, i den mån det behövs för att undvika att konkurrensen mellan företagen inom gemenskapen&lt;br&gt;snedvrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På förslag från kommissionen skall rådet med kvalificerad majoritet utfärda de direktiv som krävs för&lt;br&gt;detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;499&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. De ovannämnda bestämmelserna skall inte tillämpas vid sådan återbetalning av tullar eller avgifter&lt;br&gt;med motsvarande verkan eller vid sådan återbetalning av indirekta skatter eller avgifter, inbegripet&lt;br&gt;omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter, som har beviljats vid varuexport från en&lt;br&gt;medlemsstat till tredje land, i den mån återbetalningen inte överstiger de belopp som direkt eller indirekt&lt;br&gt;har lagts på de exporterade varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 133 (f.d. artikel 113)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den gemensamma handelspolitiken skall grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att&lt;br&gt;ändra tulltaxor, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder,&lt;br&gt;exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall lägga fram förslag för rådet om hur den gemensamma handelspolitiken skall&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behöver förhandlingar om avtal föras med en eller flera stater eller internationella organisationer,&lt;br&gt;skall kommissionen förelägga rådet rekommendationer och rådet bemyndiga kommissionen att inleda&lt;br&gt;nödvändiga förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för de direktiv som rådet får utfärda skall kommissionen föra förhandlingarna i samråd med&lt;br&gt;en särskild kommitté, som utsetts av rådet för att biträda kommissionen i denna uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;500&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De relevanta bestämmelserna i artikel 300 skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När rådet utövar sina befogenheter enligt denna artikel, skall det besluta med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet utvidga tillämpningen av punkterna 1-4 till att avse internationella förhandlingar och&lt;br&gt;avtal om tjänster och immateriella rättigheter i den mån de inte omfattas av dessa punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 134 (f.d. artikel 115)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att genomförandet av de handelspolitiska åtgärder som medlemsstaterna vidtagit i&lt;br&gt;överensstämmelse med detta fördrag inte hindras genom omläggning av handeln, eller när olikheter i&lt;br&gt;dessa åtgärder leder till ekonomiska svårigheter i en eller flera medlemsstater, skall kommissionen lämna&lt;br&gt;rekommendationer om metoderna för det samarbete som krävs mellan medlemsstaterna. Om detta inte är&lt;br&gt;tillräckligt skall kommissionen bemyndiga medlemsstaterna att vidta nödvändiga skyddsåtgärder, för vilka&lt;br&gt;den skall fastställa villkoren och den närmare utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brådskande fall skall medlemsstaterna begära kommissionens bemyndigande att själva vidta nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder; kommissionen skall besluta så snart som möjligt och de berörda medlemsstaterna skall därefter&lt;br&gt;underrätta övriga medlemsstater om åtgärderna. Kommissionen får när som helst besluta att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall ändra eller upphäva åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför minsta möjliga störningar i den gemensamma&lt;br&gt;marknadens funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;501&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING X (f.d. avdelning Vila)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TULLSAMARBETE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 135 (f.d. artikel 116)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom detta fördrags tillämpningsområde skall rådet i enlighet med förfarandet i artikel 251 vidta åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att förstärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan de senare och kommissionen. Dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XI (f.d. avdelning VIII)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOCIALPOLITIK, UTBILDNING,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;YRKESUTBILDNING OCH UNGDOMSFRÅGOR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOCIALA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 136 (f.d. artikel 117)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens och medlemsstaternas mål skall under beaktande av sådana grundläggande sociala&lt;br&gt;rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961,&lt;br&gt;och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, vara att främja&lt;br&gt;sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering&lt;br&gt;samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt&lt;br&gt;hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;502&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall gemenskapen och medlemsstaterna genomföra åtgärder som tar hänsyn till skillnaderna&lt;br&gt;i nationell praxis, särskilt när det gäller avtalsförhållanden, och till behovet av att bevara&lt;br&gt;gemenskapsekonomins konkurrenskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den gemensamma marknadens funktion,&lt;br&gt;vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som&lt;br&gt;föreskrivs i detta fördrag och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 137 (f.d. artikel 118)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För att uppnå målen i artikel 136 skall gemenskapen understödja och komplettera medlemsstaternas&lt;br&gt;verksamhet inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information till och samråd med arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden utan att detta påverkar tillämpningen av&lt;br&gt;artikel 150.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor och män&lt;br&gt;på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;503&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I detta syfte kan rådet genom direktiv anta minimikrav, som skall genomföras gradvis, varvid&lt;br&gt;hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av medlemsstaterna. I&lt;br&gt;dessa direktiv skall sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar&lt;br&gt;tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta enligt förfarandet i artikel 251 i fördraget efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén och Regionkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan enligt samma förfarande besluta om åtgärder som är avsedda att främja samarbetet mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av information och&lt;br&gt;beprövade erfarenheter, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter för att bekämpa&lt;br&gt;social utslagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På följande områden skall rådet dock besluta enhälligt på förslag av kommissionen efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen&lt;br&gt;inbegripet medbestämmande, om inte annat följer av punkt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;504&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Anställningsvillkor för medborgare i tredje land som lagligt vistas inom gemenskapens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska bidrag till åtgärder för att främja sysselsättning och skapa arbetstillfällen, dock utan&lt;br&gt;att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om Socialfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter överlåta åt dessa att&lt;br&gt;genomföra direktiv som har antagits enligt punkterna 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I så fall skall medlemsstaten se till att arbetsmarknadens parter, senast då ett direktiv skall vara&lt;br&gt;genomfört enligt artikel 249, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs; den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de resultat som&lt;br&gt;föreskrivs i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De bestämmelser som antagits enligt denna artikel skall inte hindra någon medlemsstat från att&lt;br&gt;bibehålla eller införa sådana mera långtgående skyddsåtgärder som är förenliga med detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt&lt;br&gt;eller rätt till lockout.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 138 (f.d. artikel 118a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kommissionen skall ha till uppgift att främja samråd mellan arbetsmarknadens parter på&lt;br&gt;gemenskapsnivå och skall vidta alla åtgärder som behövs för att underlätta dialogen mellan dem genom&lt;br&gt;att säkerställa ett väl avvägt stöd till båda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;505&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I detta syfte skall kommissionen innan den lägger fram socialpolitiska förslag samråda med&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en gemenskapsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen efter sådant samråd finner att en gemenskapsåtgärd är önskvärd, skall den&lt;br&gt;samråda med arbetsmarknadens parter om det planerade förslagets innehåll. Arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;skall avge ett yttrande eller, i förekommande fall, en rekommendation till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samtidigt som sådant samråd sker kan arbetsmarknadens parter meddela kommissionen att de&lt;br&gt;önskar inleda det förfarande som anges i artikel 139. Förfarandets längd skall begränsas till nio månader,&lt;br&gt;om inte de berörda parterna och kommissionen gemensamt beslutar om en förlängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 139 (f.d. artikel 118b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om arbetsmarknadens parter önskar det kan dialogen mellan dem på gemenskapsnivå leda till&lt;br&gt;avtalsbundna relationer, inklusive ingående av avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtal som ingås på gemenskapsnivå skall genomföras antingen i enlighet med de förfaranden och&lt;br&gt;den praxis som arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna särskilt tillämpar eller, i frågor som&lt;br&gt;omfattas av artikel 137, på gemensam begäran av de undertecknande parterna genom ett beslut av rådet&lt;br&gt;på förslag av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;506&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet utom när det ifrågavarande avtalet innehåller en eller flera&lt;br&gt;bestämmelser som hänför sig till något av de områden som avses i artikel 137.3, i vilket fall beslutet&lt;br&gt;skall vara enhälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 140 (f.d. artikel 118c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå de mål som anges i artikel 136 och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser&lt;br&gt;i detta fördrag, skall kommissionen främja samarbetet mellan medlemsstaterna och underlätta för dem att&lt;br&gt;samordna sina åtgärder på alla de socialpolitiska områden som omfattas av detta kapitel, särskilt i frågor&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sysselsättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsrätt och arbetsvillkor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;social trygghet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetarskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetshygien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenings- och förhandlingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;507&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall kommissionen i nära kontakt med medlemsstaterna företa utredningar, avge yttranden&lt;br&gt;och organisera samråd både i fråga om problem som uppstår på det nationella planet och i fråga om&lt;br&gt;problem som berör internationella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall höra Ekonomiska och sociala kommittén innan den avger de yttranden som avses i&lt;br&gt;denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 141 (f.d. artikel 119)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat skall säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete&lt;br&gt;eller likvärdigt arbete tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I denna artikel skall med &amp;quot;lön&amp;quot; förstås den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga&lt;br&gt;förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av&lt;br&gt;arbetsgivaren på grund av anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lika lön utan könsdiskriminering innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräkningsgrunder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tidlön skall vara lika för lika arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;508&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling&lt;br&gt;av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller&lt;br&gt;likvärdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män får&lt;br&gt;principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om åtgärder som rör&lt;br&gt;särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en&lt;br&gt;yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 142 (f.d. artikel 119a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall sträva efter att bibehålla den likvärdighet som finns mellan deras system för betald&lt;br&gt;ledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 143 (f.d. artikel 120)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall årligen utarbeta en rapport om förverkligandet av de mål som anges i artikel 136,&lt;br&gt;inbegripet den demografiska situationen inom gemenskapen. Den skall överlämna rapporten till&lt;br&gt;Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet får anmoda kommissionen att utarbeta rapporter om särskilda problem som gäller det&lt;br&gt;sociala området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;509&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 144 (f.d. artikel 121)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet får genom enhälligt beslut och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén tilldela&lt;br&gt;kommissionen uppgifter i samband med att gemensamma åtgärder genomförs, särskilt vad beträffar social&lt;br&gt;trygghet för de migrerande arbetstagare som avses i artiklarna 39-42.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 145 (f.d. artikel 122)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall i sin årsrapport till Europaparlamentet ägna ett särskilt kapitel åt den sociala&lt;br&gt;utvecklingen inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet får anmoda kommissionen att avge rapporter om särskilda problem som gäller sociala&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA SOCIALFONDEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 146 (f.d. artikel 123)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter på den inre marknaden och på så sätt bidra till&lt;br&gt;en höjning av levnadsstandarden skall en europeisk socialfond upprättas enligt nedan nämnda&lt;br&gt;bestämmelser; den skall ha till uppgift att inom gemenskapen främja möjligheterna till sysselsättning och&lt;br&gt;arbetstagarnas geografiska och yrkesmässiga rörlighet samt att underlätta deras anpassning till&lt;br&gt;förändringar inom industrin och i produktionssystemen, särskilt genom yrkesutbildning och omskolning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;510&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 147 (f.d. artikel 124)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fonden skall förvaltas av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall i denna uppgift biträdas av en kommitté som har en av kommissionens ledamöter&lt;br&gt;som ordförande och som är sammansatt av företrädare för regeringarna samt arbetstagar- och&lt;br&gt;arbetsgivarorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 148 (f.d. artikel 125)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och&lt;br&gt;Regionkommittén besluta om genomförandebestämmelser för Europeiska socialfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTBILDNING, YRKESUTBILDNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OCH UNGDOMSFRÅGOR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 149 (f.d. artikel 126)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Gemenskapen skall bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja&lt;br&gt;samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser,&lt;br&gt;samtidigt som gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens&lt;br&gt;innehåll och utbildningssystemens organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;511&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Målen för gemenskapens insatser skall vara att&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;utveckla den europeiska dimensionen inom utbildningen särskilt genom undervisning i och&lt;br&gt;spridning av medlemsstaternas språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja rörligheten för studerande och lärare, bl.a. genom att verka för ett akademiskt erkännande&lt;br&gt;av examensbevis och studietider,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja samarbete mellan utbildningsanstalter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utveckla informations- och erfarenshetsutbyte i frågor som är gemensamma för medlemsstaternas&lt;br&gt;utbildningssystem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja utvecklingen av distansundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga&lt;br&gt;internationella organisationer på utbildningsområdet, särskilt Europarådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås, skall rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt&lt;br&gt;Regionkommittén besluta om stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av&lt;br&gt;medlemsstaternas lagar eller andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;512&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 150 (f.d. artikel 127)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall genomföra en yrkesutbildningspolitik som skall understödja och komplettera&lt;br&gt;medlemsstaternas insatser, samtidigt som gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar&lt;br&gt;för yrkesutbildningens innehåll och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Målen för gemenskapens insatser skall vara att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlätta anpassningen till industriella förändringar, särskilt genom yrkesutbildning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omskolning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbättra den grundläggande och fortsatta yrkesutbildningen för att underlätta inträde och&lt;br&gt;återinträde på arbetsmarknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlätta tillträde till yrkesutbildning och främja rörligheten för yrkeslärare och för elever i sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildning, särskilt de unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stimulera samarbete i fråga om yrkesutbildning mellan undervisningsanstalter och företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utveckla informations- och erfarenhetsutbyte i frågor som är gemensamma för medlemsstaternas&lt;br&gt;yrkesutbildningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;513&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga&lt;br&gt;internationella organisationer på yrkesutbildningens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;och Regionkommittén besluta om åtgärder för att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås,&lt;br&gt;dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XII (f.d. avdelning IX)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KULTUR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 151 (f.d. artikel 128)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för dessas&lt;br&gt;nationella och regionala mångfald samtidigt som gemenskapen skall framhäva det gemensamma&lt;br&gt;kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapens insatser skall syfta till att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov&lt;br&gt;stödja och komplettera deras verksamhet när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förbättra kunskaperna om och att sprida de europeiska folkens kultur och historia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;514&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bevara och skydda det kulturarv som har europeisk betydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;icke-kommersiellt kulturutbyte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstnärligt och litterärt skapande, även inom den audiovisuella sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga&lt;br&gt;internationella organisationer på kulturområdet, särskilt Europarådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i detta fördrag, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås skall rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Regionkommittén besluta om stimulansåtgärder&lt;br&gt;som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra&lt;br&gt;författningar; rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 251,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen anta rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;515&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XIII (f.d. avdelning X)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FOLKHÄLSA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 152 (f.d. artikel 129)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all&lt;br&gt;gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens insatser, som skall komplettera den nationella politiken, skall inriktas på att förbättra&lt;br&gt;folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa.&lt;br&gt;Sådana insatser skall innefatta kamp mot de stora folksjukdomarna genom att främja forskning om deras&lt;br&gt;orsaker, hur de överförs och hur de kan förebyggas samt hälsoupplysning och hälsoundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att minska narkotikarelaterade hälsoskador,&lt;br&gt;inklusive upplysning och förebyggande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall främja samarbete mellan medlemsstaterna på de områden som avses i denna&lt;br&gt;artikel och vid behov stödja deras insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall i samverkan med kommissionen inbördes samordna sin politik och sina program&lt;br&gt;på de områden som avses i punkt 1. Kommissionen kan i nära kontakt med medlemsstaterna ta lämpliga&lt;br&gt;initiativ för att främja en sådan samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;516&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga&lt;br&gt;internationella organisationer på folkhälsans område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall, enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;samt Regionkommittén, bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och&lt;br&gt;ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat; dessa åtgärder skall inte hindra någon&lt;br&gt;medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med undantag från artikel 37 besluta om sådana åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som&lt;br&gt;direkt syftar till att skydda folkhälsan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besluta om stimulansåtgärder som är utformade för att skydda och förbättra människors hälsa,&lt;br&gt;dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kan också med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta rekommendationer för de&lt;br&gt;syften som anges i denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas&lt;br&gt;ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Särskilt får inte de åtgärder som avses i punkt 4 a&lt;br&gt;påverka nationella bestämmelser om donation eller medicinsk användning av organ och blod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;517&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XIV (f.d. avdelning XI)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;KONSUMENTSKYDD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 153 (f.d. artikel 129a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå skall&lt;br&gt;gemenskapen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att&lt;br&gt;främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentskyddskraven skall beaktas när gemenskapens övriga politik och verksamhet utformas&lt;br&gt;och genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall bidra till att uppnå de mål som avses i punkt 1 genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder som beslutas enligt artikel 95 inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;besluta om de åtgärder som avses i punkt 3 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;518&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. Åtgärder som beslutas enligt punkt 4 skall inte hindra någon medlemsstat från att upprätthålla eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med detta fördrag. Kommissionen&lt;br&gt;skall underrättas om åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XV (f.d. avdelning XII)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TRANSEUROPEISKA NÄT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 154 (f.d. artikel 129b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att medverka till att de mål som anges i artiklarna 14 och 158 uppnås och för att göra det&lt;br&gt;möjligt för unionsmedborgare, ekonomiska aktörer samt regionala och lokala samhällen att i full&lt;br&gt;utsträckning utnyttja fördelarna med att skapa ett område utan inre gränser, skall gemenskapen bidra till&lt;br&gt;att upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport-, telekommunikations-&lt;br&gt;och energisektorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inom ramen för ett system med öppna och konkurrensutsatta marknader skall gemenskapens&lt;br&gt;insatser inriktas på att främja de nationella nätens samtrafikförmåga och driftskompatibilitet samt&lt;br&gt;tillträdet till sådana nät. Därvid skall särskild hänsyn tas till behovet av att förbinda öar, inlandsområden&lt;br&gt;och randområden med gemenskapens centrala områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;519&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 155 (f.d. artikel 129c)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att förverkliga de mål som anges i artikel 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall gemenskapen ställa upp en serie riktlinjer som omfattar mål, prioriteringar och huvudlinjer&lt;br&gt;för de åtgärder som förutses när det gäller de transeuropeiska näten: i dessa riktlinjer skall projekt&lt;br&gt;av gemensamt intresse preciseras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall gemenskapen genomföra de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att säkerställa nätens&lt;br&gt;driftskompatibilitet, särskilt när det gäller teknisk standardisering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan gemenskapen stödja projekt av gemensamt intresse som stöds av medlemsstaterna och som&lt;br&gt;preciseras i de riktlinjer som avses i första strecksatsen, särskilt genom genomförbarhetsstudier,&lt;br&gt;lånegarantier eller räntesubventioner; gemenskapen kan också genom den enligt artikel 161&lt;br&gt;upprättade sammanhållningsfonden bidra till finansieringen av särskilda infrastrukturprojekt på&lt;br&gt;transportområdet inom medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid gemenskapens insatser skall hänsyn tas till projektens potentiella ekonomiska livskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I samverkan med kommissionen skall medlemsstaterna inbördes samordna den politik på nationell&lt;br&gt;nivå som kan få väsentlig betydelse för att förverkliga de mål som anges i artikel 154. Kommissionen får&lt;br&gt;i nära samarbete med medlemsstaterna ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;520&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. Gemenskapen kan besluta om att samarbeta med tredje land för att främja projekt av gemensamt&lt;br&gt;intresse och för att säkerställa nätens driftskompatibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 156 (f.d. artikel 129d)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer och övriga åtgärder som avses i artikel 155.1 skall antas av rådet som skall besluta enligt&lt;br&gt;förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer och projekt av gemensamt intresse som angår en medlemsstats territorium kräver den berörda&lt;br&gt;medlemsstatens godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XVI (f.d. avdelning XIII)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INDUSTRI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 157 (f.d. artikel 130)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Gemenskapen och medlemsstaterna skall säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för&lt;br&gt;gemenskapsindustrins konkurrensförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;521&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För detta ändamål skall deras insatser, i överensstämmelse med ett system av öppna och&lt;br&gt;konkurrensutsatta marknader, inriktas på att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påskynda industrins anpassning till strukturförändringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja en miljö som är gynnsam för initiativ och för utveckling av företag inom hela&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt i fråga om små och medelstora företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja en miljö som är gynnsam för samarbete mellan företag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom politiken inom&lt;br&gt;sektorerna för innovation, forskning och teknisk utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I samverkan med kommissionen skall medlemsstaterna samråda inbördes och vid behov samordna&lt;br&gt;sina insatser. Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen skall bidra till att förverkliga de mål som anges i punkt 1 genom sin politik och&lt;br&gt;verksamhet enligt andra bestämmelser i detta fördrag. Rådet får enhälligt, på förslag av kommissionen&lt;br&gt;och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om särskilda&lt;br&gt;åtgärder för att stödja de insatser som görs av medlemsstaterna för att förverkliga de mål som anges i&lt;br&gt;punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avdelning får inte utgöra en grund för gemenskapen att införa åtgärder som kan medföra att&lt;br&gt;konkurrensen snedvrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;522&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XVII (f.d. avdelning XIV) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EKONOMISK OCH SOCIAL SAMMANHÅLLNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 158 (f.d. artikel 130a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen skall denna utveckla och fullfölja sin&lt;br&gt;verksamhet för att stärka sin ekonomiska och sociala sammanhållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas&lt;br&gt;utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet&lt;br&gt;landsbygdsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 159 (f.d. artikel 130b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall bedriva och samordna sin ekonomiska politik i syfte även att uppnå de mål som&lt;br&gt;anges i artikel 158. Vid utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och åtgärder och vid&lt;br&gt;genomförandet av den inre marknaden skall de beakta målen i artikel 158 och bidra till att dessa uppnås.&lt;br&gt;Gemenskapen skall även understödja strävandena att uppnå mål genom de åtgärder som den vidtar genom&lt;br&gt;strukturfonderna (utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket,&lt;br&gt;Europeiska socialfonden. Europeiska regionala utvecklingsfonden), Europeiska investeringsbanken och&lt;br&gt;andra befintliga finansieringsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;523&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall vart tredje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och&lt;br&gt;sociala kommittén samt Regionkommittén om de framsteg som har gjorts för att uppnå ekonomisk och&lt;br&gt;social sammanhållning och om hur de olika medel som anges i denna artikel har bidragit till detta. Denna&lt;br&gt;rapport skall vid behov åtföljas av lämpliga förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda åtgärder behöver vidtas utanför fonderna och utan att det påverkar tillämpningen av de&lt;br&gt;åtgärder som beslutas inom ramen för gemenskapens övriga politik, skall rådet enhälligt besluta om&lt;br&gt;sådana särskilda åtgärder på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet,&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 160 (f.d. artikel 130c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska regionala utvecklingsfondens syfte är att bistå med att avhjälpa de viktigaste regionala&lt;br&gt;obalanserna i gemenskapen genom att delta i utvecklingen och den strukturella anpassningen av regioner&lt;br&gt;som utvecklas långsammare samt i omstruktureringen av industriregioner på tillbakagång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 161 (f.d. artikel 130d)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 162 skall rådet genom enhälligt beslut på förslag av&lt;br&gt;kommissionen, med Europaparlamentets samtycke och efter att ha hört Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén samt Regionkommittén, fastställa strukturfondernas uppgifter, huvudmål och organisation,&lt;br&gt;vilket kan omfatta en omgruppering av fonderna. Rådet skall enligt samma förfarande också fastställa de&lt;br&gt;allmänna regler som skall tillämpas på fonderna och de bestämmelser som behövs för att säkerställa&lt;br&gt;deras effektivitet och samordningen av fonderna med varandra och med andra befintliga&lt;br&gt;finansieringsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;524&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En av rådet enligt samma förfarande upprättad sammanhållningsfond skall lämna ekonomiska bidrag till&lt;br&gt;projekt på miljöområdet och till transeuropeiska nät inom infrastrukturen på transportområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 162 (f.d. artikel 130e)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta om genomförandebestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden enligt&lt;br&gt;förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket samt&lt;br&gt;Europeiska socialfonden skall artiklarna 37 och 148 fortfarande tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XVIII (f.d. avdelning XV)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FORSKNING OCH TEKNISK UTVECKLING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 163 (f.d. artikel 130f)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Gemenskapen skall ha som mål att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för&lt;br&gt;gemenskapsindustrin, att främja utvecklingen av dennas internationella konkurrensförmåga och att&lt;br&gt;underlätta alla forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt andra kapitel i detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;525&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För att uppnå detta skall gemenskapen inom hela sitt område stimulera företag, inklusive små och&lt;br&gt;medelstora företag, forskningscentra och universitet i deras insatser för forskning och teknisk utveckling&lt;br&gt;av hög kvalitet; gemenskapen skall stödja deras ansträngningar att samarbeta med varandra, främst i&lt;br&gt;syfte att möjliggöra för företagen att fullt ut utnyttja den inre marknadens möjligheter, och detta särskilt&lt;br&gt;genom att skapa tillträde till de nationella offentliga upphandiingsmarknaderna, genom att fastställa&lt;br&gt;gemensamma standarder samt genom att avlägsna rättsliga och fiskala hinder för samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Alla gemenskapens åtgärder enligt detta fördrag inom forskning och teknisk utveckling, inklusive&lt;br&gt;demonstrationsprojekt, skall beslutas och genomföras enligt bestämmelserna i denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 164 (f.d. artikel 130g)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå dessa mål skall gemenskapen som komplement till de verksamheter som bedrivs i&lt;br&gt;medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;genomföra program för forskning, teknisk utveckling och demonstration, varvid samarbete med&lt;br&gt;och mellan företag, forskningscentra och universitet skall gynnas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;främja samarbete på gemenskapsnivå med tredje land och internationella organisationer inom&lt;br&gt;området för forskning, teknisk utveckling och demonstration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;526&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sprida och fullt ut utnyttja resultaten av verksamheter rörande forskning, teknisk utveckling och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;demonstration på gemenskapsnivå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;stimulera utbildning och rörlighet för forskare inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 165 (f.d. artikel 130h)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall samordna sin verksamhet inom forskning och teknisk&lt;br&gt;utveckling för att säkerställa det inbördes sammanhanget mellan medlemsstaternas politik och&lt;br&gt;gemenskapens politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I nära samarbete med medlemsstaterna får kommissionen ta alla lämpliga initiativ för att främja&lt;br&gt;den samordning som avses i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 166 (f.d. artikel 130i)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ett flerårigt ramprogram som anger alla gemenskapens verksamheter skall antas av rådet som skall&lt;br&gt;besluta enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramprogrammet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställa de vetenskapliga och teknologiska mål som skall uppnås genom den verksamhet som&lt;br&gt;anges i artikel 164 samt de prioriteringar som skall gälla i detta sammanhang,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;527&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ange huvudlinjerna för denna verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;fastställa det högsta totalbeloppet och de närmare villkoren för gemenskapens finansiella deltagande&lt;br&gt;i ramprogrammet samt de planerade verksamheternas andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ramprogrammet skall anpassas eller utökas efterhand som förhållandena ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ramprogrammet skall genomföras genom särskilda program som utvecklas inom varje verksamhet.&lt;br&gt;I varje särskilt program skall fastställas de närmare villkoren för genomförandet, programmets längd och&lt;br&gt;de medel som bedöms nödvändiga. Summan av de belopp som bedöms nödvändiga och som fastställs i&lt;br&gt;de särskilda programmen får inte överstiga det högsta totalbelopp som har fastställts för ramprogrammet&lt;br&gt;och för varje verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall anta de särskilda programmen med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen&lt;br&gt;och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 167 (f.d. artikel 130j)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att genomföra det fleråriga ramprogrammet skall rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställa regler för deltagande av företag, forskningscentra och universitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställa regler för spridning av forskningsresultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;528&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 168 (f.d. artikel 130k) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet kan tilläggsprogram fastställas som endast vissa&lt;br&gt;medlemsstater deltar i och som, om inte annat följer av ett eventuellt deltagande från gemenskapens sida&lt;br&gt;skall finansieras av dessa stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall anta de regler som skall tillämpas på tilläggsprogrammen särskilt vad avser spridning av&lt;br&gt;kunskap samt tillträde för andra medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 169 (f.d. artikel 1301)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet får gemenskapen med de berörda medlemsstaternas&lt;br&gt;samtycke vidta åtgärder för ett deltagande i sådana program för forskning och utveckling som har inletts&lt;br&gt;av flera medlemsstater, inklusive ett deltagande i de organisationer som har skapats för att genomföra&lt;br&gt;programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 170 (f.d. artikel 130m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid genomförandet av det fleråriga ramprogrammet får gemenskapen vidta åtgärder för samarbete på&lt;br&gt;gemenskapsnivå med tredje land eller internationella organisationer inom forskning, teknisk utveckling&lt;br&gt;och demonstration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare villkoren för detta samarbete kan bli föremål för sådana avtal mellan gemenskapen och&lt;br&gt;berörda tredje parter som skall förhandlas fram och ingås enligt artikel 300.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;529&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 171 (f.d. artikel 130n)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen kan bilda gemensamma företag eller andra organisationer som krävs för att effektivt&lt;br&gt;genomföra gemenskapens program för forskning, teknisk utveckling och demonstration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 172 (f.d. artikel 130o)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, anta de bestämmelser som avses i&lt;br&gt;artikel 171.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén anta&lt;br&gt;de bestämmelser som avses i artiklarna 167, 168 och 169. Antagandet av tilläggsprogrammen kräver de&lt;br&gt;berörda medlemsstaternas samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 173 (f.d. artikel 130p)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av varje år skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten skall särskilt avse dels verksamheterna inom området för forskning och teknisk utveckling och&lt;br&gt;spridningen av resultaten av dessa verksamheter under det föregående året, dels arbetsprogrammet för&lt;br&gt;det innevarande året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;530&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XIX (f.d. avdelning XVI)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;MILJÖ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 174 (f.d. artikel 130r)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapens miljöpolitik skall bidra till att följande mål uppnås:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bevara, skydda och förbättra miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skydda människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade&lt;br&gt;förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på&lt;br&gt;principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan&lt;br&gt;och att förorenaren skall betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall de harmoniseringsåtgärder som motsvarar miljöskyddskraven i förekommande&lt;br&gt;fall innehålla en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att av icke-ekonomiska miljömässiga skäl&lt;br&gt;vidta provisoriska åtgärder, som skall vara föremål för ett kontrollförfarande på gemenskapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;531&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När gemenskapen utarbetar sin miljöpolitik skall den beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgängliga vetenskapliga och tekniska data,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöförhållanden i gemenskapens olika regioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de potentiella fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärder vidtas eller inte vidtas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den ekonomiska och sociala utvecklingen i gemenskapen som helhet och den balanserade&lt;br&gt;utvecklingen i dess regioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Inom sina respektive kompetensområden skall gemenskapen och medlemsstaterna samarbeta med&lt;br&gt;tredje land och med behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från&lt;br&gt;gemenskapens sida kan bli föremål för avtal mellan gemenskapen och berörda tredje parter; avtalen skall&lt;br&gt;förhandlas fram och ingås enligt artikel 300.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föregående stycke skall inte inverka på medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ&lt;br&gt;och att ingå internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 175 (f.d. artikel 130s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén&lt;br&gt;och Regionkommittén besluta om vilka åtgärder som skall vidtas av gemenskapen för att uppnå de mål&lt;br&gt;som anges i artikel 174.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;532&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med avvikelse från den beslutsordning som anges i punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 95 skall rådet enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet,&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser av främst skattekaraktär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder som avser fysisk planering, markanvändning - med undantag av avfallshantering och&lt;br&gt;åtgärder av allmän karaktär - och förvaltning av vattenresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna&lt;br&gt;strukturen hos dess energiförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får på det sätt som anges i föregående stycke definiera de i denna punkt avsedda frågorna i vilka&lt;br&gt;beslut skall fattas med kvalificerad majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På andra områden skall rådet enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och&lt;br&gt;sociala kommittén och Regionkommittén anta allmänna handlingsprogram som anger de mål som skall&lt;br&gt;prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enligt villkoren i punkt 1 respektive punkt 2 besluta om de åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;genomföra dessa program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar vissa åtgärder av gemenskapskaraktär skall medlemsstaterna finansiera och&lt;br&gt;genomföra miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;533&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5. Om en på bestämmelserna i punkt 1 grundad åtgärd innebär kostnader som anses oproportionerligt&lt;br&gt;stora för en medlemsstats myndigheter skall rådet, utan att det påverkar tillämpningen av principen att&lt;br&gt;förorenaren skall betala, i den rättsakt där åtgärden beslutas fastställa lämpliga bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfälliga undantag och/eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiskt stöd ur den enligt artikel 161 upprättade sammanhållningsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 176 (f.d. artikel 130t)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyddsåtgärder som antas enligt artikel 175 skall inte hindra någon medlemsstat från att behålla eller&lt;br&gt;införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med detta fördrag. De skall&lt;br&gt;anmälas till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING XX (f.d. avdelning XVII)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTVECKLINGSSAMARBETE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 177 (f.d. artikel 130u)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete, som skall vara ett komplement till&lt;br&gt;medlemsstaternas politik, skall främja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en varaktig ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna, särskilt i de mest missgynnade&lt;br&gt;bland dessa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;534&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;en harmonisk och successiv integration av utvecklingsländerna i världsekonomin,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kampen mot fattigdomen i utvecklingsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapens politik på detta område skall bidra till det allmänna målet att utveckla demokratin&lt;br&gt;och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall uppfylla de åtaganden och beakta de mål som de har&lt;br&gt;godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 178 (f.d. artikel 130v)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall beakta målen i artikel 177 då den genomför sådan politik som kan beröra&lt;br&gt;utvecklingsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 179 (f.d. artikel 130w)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag skall rådet enligt&lt;br&gt;förfarandet i artikel 251 besluta om de åtgärder som behövs för att främja de mål som anges i&lt;br&gt;artikel 177. Sådana åtgärder kan ta formen av fleråriga program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;535&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska investeringsbanken skall enligt villkoren i sin stadga bidra till att genomföra de&lt;br&gt;åtgärder som avses i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka samarbetet med länderna i Afrika, Västindien&lt;br&gt;och Stilla Havet inom ramen för AVS-EG-konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 180 (f.d. artikel 130x)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall samordna sin politik inom området för&lt;br&gt;utvecklingssamarbete och samråda med varandra om sina biståndsprogram, även inom internationella&lt;br&gt;organisationer och på internationella konferenser. De kan vidta gemensamma åtgärder. Medlemsstaterna&lt;br&gt;skall om det behövs bidra till att genomföra gemenskapens biståndsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja den samordning som avses i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 181 (f.d. artikel 130y)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom sina respektive kompetensområden skall gemenskapen och medlemsstaterna samarbeta med tredje&lt;br&gt;land och med behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från&lt;br&gt;gemenskapens sida kan bli föremål för avtal mellan gemenskapen och berörda tredje parter; avtalen skall&lt;br&gt;förhandlas fram och ingås enligt artikel 300.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föregående stycke skall inte inverka på medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ&lt;br&gt;och att ingå internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;536&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FJÄRDE DELEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ASSOCIERING AV UTOMEUROPEISKA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LÄNDER OCH TERRITORIER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 182 (f.d. artikel 131)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna är ense om att med gemenskapen associera de utomeuropeiska länder och territorier&lt;br&gt;som upprätthåller särskilda förbindelser med Danmark, Frankrike, Nederländerna och Förenade&lt;br&gt;kungariket. Dessa länder och territorier, i det följande kallade &amp;quot;länder och territorier&amp;quot;, är förtecknade i&lt;br&gt;bilaga II till detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med associeringen skall vara att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder&lt;br&gt;och territorier samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan dem och gemenskapen som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med principerna i ingressen till detta fördrag skall associeringen av dessa länder och&lt;br&gt;territorier i första hand främja invånarnas intressen och välstånd för att på så sätt föra dem mot den&lt;br&gt;ekonomiska, sociala och kulturella utveckling som de eftersträvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 183 (f.d. artikel 132)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Associeringen skall ha följande mål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall i handeln med dessa länder och territorier tillämpa samma regler som de&lt;br&gt;enligt detta fördrag tillämpar inbördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;537&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje land eller territorium skall i handeln med medlemsstaterna och med de övriga länderna och&lt;br&gt;territorierna tillämpa samma regler som det tillämpar gentemot den europeiska stat med vilken det&lt;br&gt;upprätthåller särskilda förbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall bidra till de investeringar som behövs för den gradvisa utvecklingen av&lt;br&gt;dessa länder och territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För investeringar som finansieras av gemenskapen skall deltagande i anbud och leveranser vara&lt;br&gt;öppet på samma villkor för alla fysiska och juridiska personer som är medborgare respektive&lt;br&gt;hemmahörande i medlemsstaterna eller i dessa länder och territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I förbindelserna mellan medlemsstaterna och dessa länder och territorier skall etableringsrätten för&lt;br&gt;medborgare och bolag regleras enligt de bestämmelser och den ordning som anges i kapitlet om&lt;br&gt;etableringsrätt samt på icke-diskriminerande grund om inte annat följer av särskilda bestämmelser&lt;br&gt;som antagits enligt artikel 187.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 184 (f.d. artikel 133)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tullar vid import till medlemsstaterna av varor med ursprung i dessa länder och territorier skall&lt;br&gt;förbjudas vilket skall ske i takt med att tullarna förbjuds mellan medlemsstaterna enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I varje land och territorium skall tullar vid import från medlemsstaterna och från de övriga&lt;br&gt;länderna och territorierna förbjudas enligt bestämmelserna i artikel 25.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;538&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Länderna och territorierna får dock uppbära tullar som är nödvändiga för deras utveckling och&lt;br&gt;industrialisering eller som har till syfte att öka statsinkomsterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tullar som avses i föregående stycke får inte överstiga dem som gäller för import av varor från en&lt;br&gt;medlemsstat med vilken landet eller territoriet upprätthåller särskilda förbindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Punkt 2 skall inte tillämpas på länder och territorier som på grund av särskilda internationella&lt;br&gt;förpliktelser redan tillämpar en icke-diskriminerande tulltaxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Införande eller ändring av tullsatser för varor som importeras till dessa länder och territorier får&lt;br&gt;inte rättsligt eller i praktiken leda till direkt eller indirekt diskriminering av varor som importeras från de&lt;br&gt;olika medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 185 (f.d. artikel 134)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tullnivån för varor från tredje land vid import till ett land eller territorium vid tillämpning av&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 184.1 kan orsaka omläggning i handeln till nackdel för en medlemsstat, får&lt;br&gt;denna begära att kommissionen föreslår övriga medlemsstater nödvändiga motåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;539&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 186 (f.d. artikel 135)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av bestämmelserna om folkhälsa, allmän säkerhet och allmän ordning skall den fria&lt;br&gt;rörligheten inom medlemsstaterna för arbetstagare från dessa länder och territorier samt inom dessa&lt;br&gt;länder och territorier för arbetstagare från medlemsstaterna regleras av avtal, som skall ingås senare och&lt;br&gt;som skall kräva medlemsstaternas enhälliga godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 187 (f.d. artikel 136)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med utgångspunkt i de resultat som uppnåtts inom ramen för dessa länders och territoriers&lt;br&gt;associering med gemenskapen och på grundval av principerna i det här fördraget enhälligt anta&lt;br&gt;bestämmelser om de närmare riktlinjerna för och förfarandet vid dessa länders och territoriers&lt;br&gt;associering med gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 188 (f.d. artikel 136a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artiklarna 182-187 skall tillämpas beträffande Grönland, om inte annat följer av de&lt;br&gt;särskilda bestämmelser för Grönland som fastställts i det protokoll om en särskild ordning för Grönland&lt;br&gt;som fogats till detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;540&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;FEMTE DELEN &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;GEMENSKAPENS INSTITUTIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSTITUTIONERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 189 (f.d. artikel 137)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet, som skall bestå av företrädare för folken i de i gemenskapen sammanslutna staterna,&lt;br&gt;skall utöva de befogenheter som det har tilldelats genom detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;541&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall bestå av högst sjuhundra ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 190 (f.d. artikel 138)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europaparlamentets företrädare för folken i de stater som slutit sig samman i gemenskapen skall&lt;br&gt;väljas genom allmänna direkta val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grekland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Österrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Portugal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Om ändringar skall genomföras i denna punkt måste antalet företrädare som väljs i varje medlemsstat&lt;br&gt;säkerställa en lämplig representation för folken i de stater som slutit sig samman i gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;542&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Företrädarna skall väljas för en period av fem år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. Europaparlamentet skall utarbeta ett förslag till allmänna direkta val enligt en i alla medlemsstater&lt;br&gt;enhetlig ordning eller i enlighet med principer som är gemensamma för alla medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter samtycke från Europaparlamentet, som skall besluta med en majoritet av sina ledamöter, skall rådet&lt;br&gt;enhälligt fastställa bestämmelser om detta och rekommendera medlemsstaterna att anta bestämmelserna i&lt;br&gt;enlighet med deras konstitutionella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Europaparlamentet skall efter att ha begärt ett yttrande från kommissionen och sedan rådet genom&lt;br&gt;enhälligt beslut gett sitt godkännande fastställa regler och allmänna villkor för hur dess ledamöter skall&lt;br&gt;utföra sina åligganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 191 (f.d. artikel 138a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Politiska partier på europeisk nivå är viktiga som en integrationsfaktor inom unionen. De bidrar till att&lt;br&gt;skapa ett europeiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas politiska vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;543&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 192 (f.d. artikel 138b)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall i den omfattning som anges i detta fördrag delta i den process som leder fram&lt;br&gt;till antagandet av gemenskapsrättsakter genom att utöva sina befogenheter enligt förfarandet i&lt;br&gt;artiklarna 251 och 252, genom att ge sitt samtycke eller genom att avge rådgivande yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga&lt;br&gt;fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en&lt;br&gt;gemenskapsrättsakt utarbetas för att detta fördrag skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 193 (f.d. artikel 138c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då Europaparlamentet fullgör sina uppgifter får det på begäran av en fjärdedel av sina ledamöter tillsätta&lt;br&gt;en tillfällig undersökningskommitté för att - utan att detta inverkar på de befogenheter som genom detta&lt;br&gt;fördrag tilldelas andra institutioner eller organ - undersöka påstådda överträdelser eller missförhållanden&lt;br&gt;vid tillämpningen av gemenskapsrätten, såvida inte de påstådda förhållandena är föremål för en&lt;br&gt;domstolsprövning och domstolsförfarandet ännu inte har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillfälliga undersökningskommittén skall upplösas när den har överlämnat sin rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om utövandet av undersökningsrätten skall fastställas av Europaparlamentet, rådet&lt;br&gt;och kommissionen i samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;544&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 194 (f.d. artikel 138d)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en&lt;br&gt;medlemsstat skall ha rätt att ensam eller tillsammans med andra medborgare eller personer göra en&lt;br&gt;framställning till Europaparlamentet i frågor som hör till gemenskapens verksamhetsområden och som&lt;br&gt;direkt berör honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 195 (f.d. artikel 138e)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Europaparlamentet skall utse en ombudsman med befogenhet att från varje unionsmedborgare eller&lt;br&gt;varje annan fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ta emot&lt;br&gt;klagomål om missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med&lt;br&gt;undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall inom ramen för sitt uppdrag företa de undersökningar som han finner berättigade,&lt;br&gt;antingen på eget initiativ eller på grundval av de klagomål som framförs till honom direkt eller genom en&lt;br&gt;ledamot av Europaparlamentet; detta gäller dock inte om de påstådda förhållandena är eller har varit&lt;br&gt;föremål för ett domstolsförfarande. Om ombudsmannen konstaterar att ett missförhållande har&lt;br&gt;förekommit, skall han hänskjuta frågan till den berörda institutionen som skall ha en frist på tre månader&lt;br&gt;för att delge honom sina synpunkter. Ombudsmannen skall därefter lämna en rapport till&lt;br&gt;Europaparlamentet och den berörda institutionen. Den klagande skall underrättas om resultatet av dessa&lt;br&gt;undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;545&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1997/98. I saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall förelägga Europaparlamentet en årlig rapport om resultatet av sina undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ombudsmannen skall utses efter varje val till Europaparlamentet för dess valperiod.&lt;br&gt;Ombudsmannen kan utses på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen kan på begäran av Europaparlamentet avsättas av domstolen om han inte längre&lt;br&gt;uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig&lt;br&gt;till allvarlig försummelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ombudsmannen skall vara fullständigt oavhängig i sin ämbetsutövning. Då han fullgör sina&lt;br&gt;uppgifter får han inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från något organ. Ombudsmannen får&lt;br&gt;inte under sin ämbetstid utöva någon avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter yttrande från kommissionen och med godkännande av rådet med kvalificerad majoritet skall&lt;br&gt;Europaparlamentet fastställa regler och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 196 (f.d. artikel 139)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall hålla en årlig session. Det skall sammanträda utan särskild kallelse den andra&lt;br&gt;tisdagen i mars.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet får sammanträda till extra session på begäran av en majoritet av sina ledamöter samt&lt;br&gt;på begäran av rådet eller kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;546&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 197 (f.d. artikel 140)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall välja sin ordförande och sitt presidium bland sina ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens ledamöter får närvara vid samtliga sammanträden och skall på egen begäran få uttala sig&lt;br&gt;på kommissionens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet&lt;br&gt;eller dess ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall höras av Europaparlamentet under de förutsättningar som rådet fastställer i sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 198 (f.d. artikel 141)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, skall Europaparlamentet besluta med absolut majoritet av de&lt;br&gt;avgivna rösterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsordningen skall fastställas när beslutförhet föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 199 (f.d. artikel 142)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall anta sin arbetsordning genom beslut som biträds av majoriteten av parlamentets&lt;br&gt;ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentets protokoll skall offentliggöras enligt arbetsordningens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;547&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 200 (f.d. artikel 143)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall vid offentligt sammanträde diskutera den allmänna årsrapport som kommissionen&lt;br&gt;förelägger parlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 201 (f.d. artikel 144)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett förslag om misstroendevotum läggs fram rörande kommissionens verksamhet får&lt;br&gt;Europaparlamentet inte ta ställning till förslaget förrän tidigast tre dagar efter det att detta framlagts och&lt;br&gt;endast genom öppen omröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslaget om misstroendevotum antas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och&lt;br&gt;med majoritet av Europaparlamentets ledamöter, skall kommissionens ledamöter avgå. De skall fortsätta&lt;br&gt;att handlägga löpande ärenden till dess de har ersatts enligt artikel 214. I så fall skall mandattiden för de&lt;br&gt;ledamöter av kommissionen som utses att ersätta dem löpa ut samma dag som mandattiden skulle ha löpt&lt;br&gt;ut för de ledamöter av kommissionen som samfällt har tvingats avgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;548&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 202 (f.d. artikel 145)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att målen för detta fördrag uppnås skall rådet i enlighet med de bestämmelser som&lt;br&gt;anges i fördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se till att medlemsstaternas allmänna ekonomiska politik samordnas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha befogenhet att fatta beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i de rättsakter som rådet antar ge kommissionen befogenhet att genomföra de regler som rådet&lt;br&gt;beslutar. Rådet får uppställa närmare villkor för utövandet av denna befogenhet. Rådet kan också,&lt;br&gt;i särskilda fall, förbehålla sig rätten att direkt utöva befogenheten att genomföra reglerna. De&lt;br&gt;villkor som avses ovan måste stå i överenstämmelse med de principer och regler som rådet i&lt;br&gt;förväg har fastställt genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter det att&lt;br&gt;Europaparlamentet har yttrat sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;549&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 203 (f.d. artikel 146) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat på ministernivå med befogenhet att fatta&lt;br&gt;bindande beslut för denna medlemsstats regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförandeskapet i rådet skall utövas av varje medlemsstat i sex månader åt gången enligt den turordning&lt;br&gt;som bestäms genom enhälligt beslut av rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 204 (f.d. artikel 147)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall sammanträda efter kallelse av ordföranden, på dennes initiativ eller på begäran av någon&lt;br&gt;rådsmedlem eller kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 205 (f.d. artikel 148)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag skall rådets beslut fattas med en majoritet av&lt;br&gt;medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;550&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemsstaternas röster vägas på&lt;br&gt;följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grekland &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spanien &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irland &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Italien &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Österrike &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Portugal &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets beslut skall fattas med minst:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 röster från minst 10 medlemsstater i andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att rådet&lt;br&gt;fattar beslut som kräver enhällighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;551&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 206 (f.d. artikel 150)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ingen rådsmedlem får vid omröstning företräda mer än en annan medlem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 207 (f.d. artikel 151)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En kommitté som består av medlemsstaternas ständiga representanter skall ansvara för att&lt;br&gt;förbereda rådets arbete och att utföra de uppdrag som rådet ger den. Kommittén får fatta beslut i&lt;br&gt;procedurfrågor i de fall som föreskrivs i rådets arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall biträdas av ett generalsekretariat som skall lyda under en generalsekreterare, som är&lt;br&gt;den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som skall biträdas av&lt;br&gt;en ställföreträdande generalsekreterare, vilken skall ansvara för verksamheten vid generalsekretariatet.&lt;br&gt;Generalsekreteraren och den ställföreträdande generalsekreteraren skall utses av rådet genom enhälligt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta om generalsekretariatets organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall anta sin egen arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;552&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av artikel 255.3 skall rådet i sin arbetsordning utarbeta villkoren för allmänhetens&lt;br&gt;tillgång till rådets handlingar. För tillämpningen av denna punkt skall rådet fastställa de fall då det skall&lt;br&gt;anses handla i sin egenskap av lagstiftare, i syfte att medge större tillgång till handlingar i dessa fall,&lt;br&gt;samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen bevaras. När rådet handlar i sin egenskap av lagstiftare&lt;br&gt;skall omröstningsresultaten och röstmotiveringarna samt uttalandena till protokollet alltid offentliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 208 (f.d. artikel 152)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga&lt;br&gt;de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 209 (f.d. artikel 153)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall efter yttrande från kommissionen fastställa stadgar för de kommittéer som föreskrivs i detta&lt;br&gt;fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 210 (f.d. artikel 154)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa löner, arvoden och pensioner för kommissionens&lt;br&gt;ordförande och ledamöter, domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med samma majoritet också fastställa alla betalningar som utgår i stället för sådan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;553&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;KOMMISSIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 211 (f.d. artikel 155)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa den gemensamma marknadens funktion och utveckling skall kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervaka tillämpningen av bestämmelserna i detta fördrag och av bestämmelser som antagits av&lt;br&gt;institutionerna med stöd av fördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna rekommendationer eller yttranden i ämnen som behandlas i detta fördrag, om fördraget&lt;br&gt;uttryckligen anger detta eller kommissionen anser det nödvändigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha befogenhet att själv fatta beslut och medverka vid tillkomsten av rådets och Europaparlamentets&lt;br&gt;rättsakter på de villkor som anges i fördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utöva de befogenheter som rådet ger kommissionen för att genomföra de regler som fastställts av&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 212 (f.d. artikel 156)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall årligen, senast en månad före öppnandet av Europaparlamentets session offentliggöra&lt;br&gt;en allmän rapport om gemenskapens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;554&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 213 (f.d. artikel 157)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall bestå av 20 ledamöter som utses på grundval av sin allmänna duglighet och&lt;br&gt;vars oavhängighet inte kan ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter av kommissionen får ändras genom enhälligt beslut av rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast medborgare i medlemsstaterna får vara ledamöter av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommissionen måste ingå minst en medborgare från varje medlemsstat men högst två ledamöter av&lt;br&gt;kommissionen får vara av samma nationalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter&lt;br&gt;under full oavhängighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon&lt;br&gt;regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras&lt;br&gt;skyldigheter. Varje medlemsstat förbinder sig att respektera denna princip och att inte söka påverka&lt;br&gt;kommissionens ledamöter när de utför sina uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad&lt;br&gt;yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som efter sin&lt;br&gt;ämbetstid respektera de förpliktelser som följer med ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta redbarhet&lt;br&gt;och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Om dessa&lt;br&gt;förpliktelser åsidosätts får domstolen, på begäran av rådet eller kommissionen, allt efter&lt;br&gt;omständigheterna besluta antingen att den berörda ledamoten skall avsättas från ämbetet enligt artikel 216&lt;br&gt;eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;555&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 214 (f.d. artikel 158)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledamöterna av kommissionen skall utses enligt förfarandet i punkt 2 för en tid av fem år, om inte&lt;br&gt;i förekommande fall annat följer av artikel 201.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deras mandat kan förnyas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaternas regeringar skall i samförstånd nominera den person som de vill utse till&lt;br&gt;kommissionens ordförande; nomineringen skall godkännas av Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas regeringar skali i samförstånd med den nominerade ordföranden nominera de övriga&lt;br&gt;personer som de vill utse till ledamöter av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden och de övriga ledamöter av kommissionen som har nominerats på detta sätt skall samfällt&lt;br&gt;godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. Efter Europaparlamentets godkännande skall&lt;br&gt;medlemsstaternas regeringar i samförstånd utse ordföranden och de övriga ledamöterna av&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 215 (f.d. artikel 159)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommissionsledamots ämbete skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid dödsfall, upphöra när&lt;br&gt;ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den avgående ledamotens återstående mandattid skall en ersättare utses av medlemsstaternas&lt;br&gt;regeringar i samförstånd. Rådet får enhälligt besluta att någon ersättare inte behöver utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;556&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om ordföranden begär sitt entledigande, avsätts eller dör, skall en ersättare utses för återstoden av hans&lt;br&gt;mandattid. Förfarandet enligt artikel 214.2 skall tillämpas när en sådan skall utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ledamot av kommissionen skall kvarstå i ämbetet till dess en ersättare har utsetts utom vid fall av&lt;br&gt;avsättning enligt artikel 216.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 216 (f.d. artikel 160)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ledamot av kommissionen inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra&lt;br&gt;sina uppgifter eller om han har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse, får domstolen på begäran av&lt;br&gt;rådet eller kommissionen avsätta honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 217 (f.d. artikel 161)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen får utse en eller två vice ordförande bland sina ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 218 (f.d. artikel 162)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet och kommissionen skall samråda och i samförstånd reglera formerna för sitt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall anta sin arbetsordning för att säkerställa att både den själv och dess&lt;br&gt;avdelningar fullgör sina uppgifter enligt detta fördrag. Den skall se till att arbetsordningen offentliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;557&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 219 (f.d. artikel 163) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall fatta sina beslut med en majoritet av det antal ledamöter som anges i artikel 213.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen kan sammanträda med giltig verkan endast om det antal ledamöter som fastställts i&lt;br&gt;arbetsordningen är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DOMSTOLEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 220 (f.d. artikel 164)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 221 (f.d. artikel 165)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall ha 15 domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall sammanträda i plenum. Den får dock inom sig upprätta avdelningar med tre, fem eller&lt;br&gt;sju domare med uppgift att göra vissa förberedande utredningar eller att avgöra vissa grupper av ärenden&lt;br&gt;i enlighet med föreskrifter som fastställts för dessa ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;558&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall sammanträda i plenum när en medlemsstat eller en gemenskapsinstitution som är part i&lt;br&gt;ärendet begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut öka antalet domare och göra nödvändiga&lt;br&gt;ändringar i andra och tredje styckena i denna artikel och i artikel 223 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 222 (f.d. artikel 166)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall biträdas av åtta generaladvokater. Dock skall en nionde generaladvokat utses för tiden&lt;br&gt;från och med den 1 januari 1995 till och med den 6 oktober 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att biträda domstolen då denna fullgör sin uppgift enligt artikel 220 skall generaladvokaterna,&lt;br&gt;fullständigt opartiskt och oavhängigt, vid offentliga domstolscessioner lägga fram motiverade yttranden i&lt;br&gt;ärenden som handläggs vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater och göra&lt;br&gt;nödvändiga ändringar i artikel 223 tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 223 (f.d. artikel 167)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domarna och generaladvokaterna skall utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och&lt;br&gt;som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller är jurister&lt;br&gt;med allmänt erkända kvalifikationer; de skall utses för sex år av medlemsstaternas regeringar i&lt;br&gt;samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;559&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En del av domartjänsterna skall nytillsättas vart tredje år. Då skall omväxlande åtta och sju domare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av tjänsterna som generaladvokat skall nytillsättas vart tredje år. Då skall fyra generaladvokater&lt;br&gt;utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid av tre år. Han kan återväljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 224 (f.d. artikel 168)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall utse sin justitiesekreterare och fastställa instruktion för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 225 (f.d. artikel 168a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Till domstolen skall knytas en förstainstansrätt med behörighet att i första instans pröva och avgöra&lt;br&gt;vissa enligt punkt 2 bestämda grupper av ärenden, i vilka rätt att överklaga till domstolen föreligger&lt;br&gt;endast i rättsfrågor och i enlighet med de villkor som fastställts i stadgan. Förstainstansrätten skall inte&lt;br&gt;vara behörig att pröva och avgöra frågor som hänskjutits för förhandsavgöranden enligt artikel 234.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;560&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På begäran av domstolen och efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen skall rådet&lt;br&gt;genom enhälligt beslut bestämma de grupper av ärenden som avses i punkt 1 och förstainstansrättens&lt;br&gt;sammansättning samt anta nödvändiga ändringar i och tillägg till domstolens stadga. Om inte rådet&lt;br&gt;bestämmer annat, skall de bestämmelser i detta fördrag som avser domstolen, särskilt bestämmelserna i&lt;br&gt;protokollet om domstolens stadga, tillämpas på förstainstansrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledamöterna av förstainstansrätten skall utses bland personer vars oavhängighet inte kan&lt;br&gt;ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av domarämbeten; de skall utses för sex&lt;br&gt;år av medlemsstaternas regeringar i samförstånd. En del av ledamöterna skall nytillsättas vart tredje år.&lt;br&gt;Avgående ledamöter kan utnämnas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förstainstansrätten skall fastställa sina rättegångsregler i samförstånd med domstolen. Dessa regler&lt;br&gt;kräver rådets enhälliga godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 226 (f.d. artikel 169)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag,&lt;br&gt;skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att&lt;br&gt;inkomma med sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits av kommissionen, får&lt;br&gt;denna föra ärendet vidare till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;561&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 227 (f.d. artikel 170)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat som anser att en annan medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta&lt;br&gt;fördrag får anhängiggöra ärendet vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan en medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat på grund av ett påstått åsidosättande av en&lt;br&gt;skyldighet enligt detta fördrag, skall den lägga fram saken för kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall avge ett motiverat yttrande efter det att var och en av de berörda staterna beretts&lt;br&gt;tillfälle att skriftligen och muntligen lägga fram sin egen sak och yttra sig över vad motparten anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommissionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att saken lagts fram för den, skall detta inte&lt;br&gt;hindra att ärendet anhängiggörs vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 228 (f.d. artikel 171)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om domstolen finner att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta&lt;br&gt;fördrag, skall denna stat vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om kommissionen anser att den berörda medlemsstaten inte har vidtagit sådana åtgärder skall&lt;br&gt;kommissionen, efter att ha gett staten tillfälle att framföra sina synpunkter, avge ett motiverat yttrande i&lt;br&gt;vilket den preciserar på vilka punkter den berörda medlemsstaten har underlåtit att följa domstolens dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;562&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om den berörda medlemsstaten underlåter att inom den tidsfrist som kommissionen bestämt vidta de&lt;br&gt;åtgärder som krävs för att följa domstolens dom, får kommissionen väcka talan vid domstolen. Därvid&lt;br&gt;skall kommissionen ange det standardbelopp eller det vite som den med hänsyn till omständigheterna&lt;br&gt;anser det lämpligt att den berörda medlemsstaten skall betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen finner att den berörda medlemsstaten har underlåtit att efterkomma dess dom, kan den&lt;br&gt;förelägga staten att betala ett standardbelopp eller ett vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förfarande skall inte inverka på tillämpningen av artikel 227.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 229 (f.d. artikel 172)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de förordningar som Europaparlamentet och rådet gemensamt eller rådet ensamt antar enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i detta fördrag får domstolen ges en obegränsad behörighet i fråga om de påföljder som&lt;br&gt;föreskrivs i förordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 230 (f.d. artikel 173)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall granska lagenligheten av de rättsakter som antas av Europaparlamentet och rådet&lt;br&gt;gemensamt, av rådet, av kommissionen eller av ECB och som inte är rekommendationer och yttranden,&lt;br&gt;samt sådana rättsakter som antas av Europaparlamentet och som skall ha rättsverkan i förhållande till&lt;br&gt;tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;563&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För detta ändamål skall domstolen vara behörig att pröva talan som väcks av en medlemsstat, av rådet&lt;br&gt;eller av kommissionen rörande bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter,&lt;br&gt;åsidosättande av detta fördrag eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller rörande&lt;br&gt;maktmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som Europaparlamentet,&lt;br&gt;revisionsrätten och ECB väcker för att tillvarata sina rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fysisk eller juridisk person får på samma villkor väcka talan mot ett beslut som är riktat till honom&lt;br&gt;eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan&lt;br&gt;person, direkt och personligen berör honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i denna artikel skall väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes&lt;br&gt;eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden allt&lt;br&gt;efter omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 231 (f.d. artikel 174)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om talan är välgrundad, skall domstolen förklara den berörda rättsakten ogiltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förordningar skall dock domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av&lt;br&gt;den ogiltigförklarade förordningen som skall betraktas som bestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;564&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 232 (f.d. artikel 175)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i strid med detta fördrag underlåter att vidta åtgärder,&lt;br&gt;får medlemsstaterna och gemenskapens övriga institutioner väcka talan vid domstolen för att få&lt;br&gt;överträdelsen fastslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan talan skall endast tas upp om den berörda institutionen dessförinnan anmodats att vidta&lt;br&gt;åtgärder. Om institutionen inom två månader efter denna anmodan inte tagit ställning får talan väckas&lt;br&gt;inom en ytterligare frist av två månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje fysisk eller juridisk person får på de villkor som anges i föregående stycken föra talan vid&lt;br&gt;domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon&lt;br&gt;annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall på samma villkor vara behörig att pröva en talan som har väckts av ECB inom ECB:s&lt;br&gt;kompetensområde eller som har väckts mot ECB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 233 (f.d. artikel 176)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den eller de institutioner vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har&lt;br&gt;förklarats strida mot detta fördrag skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet skall inte påverka någon förpliktelse som kan följa av tillämpningen av artikel 288&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna artikel skall även tillämpas på ECB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;565&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 234 (f.d. artikel 177)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall vara behörig att meddela förhandsavgöranden angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tolkningen av detta fördrag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutas av gemenskapens institutioner och av ECB,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tolkningen av stadgar för organ som upprättats genom rättsakter som beslutats av rådet, när&lt;br&gt;stadgarna föreskriver detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en sådan fråga uppkommer vid en domstol i en medlemsstat får den domstolen, om den anser att ett&lt;br&gt;beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en sådan fråga uppkommer i ett ärende vid en domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det&lt;br&gt;inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den nationella domstolen föra frågan vidare&lt;br&gt;till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 235 (f.d. artikel 178)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel 288 andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;566&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 236 (f.d. artikel 179)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan gemenskapen och dess anställda inom de&lt;br&gt;gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna eller som följer av anställningsvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 237 (f.d. artikel 180)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall inom de gränser som anges nedan vara behörig att avgöra tvister om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fullgörandet av medlemsstaternas förpliktelser enligt Europeiska investeringsbankens stadga;&lt;br&gt;bankens styrelse skall i detta avseende ha de befogenheter som tilldelats kommissionen i&lt;br&gt;artikel 226,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslut av Europeiska investeringsbankens råd; varje medlemsstat, kommissionen och bankens&lt;br&gt;styrelse får väcka talan i dessa frågor på de villkor som anges i artikel 230,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslut av Europeiska investeringsbankens styrelse; talan mot dessa beslut får endast föras av&lt;br&gt;medlemsstaterna eller kommissionen på de villkor som anges i artikel 230 och endast på den grund&lt;br&gt;att de formföreskrifter som avses i artikel 21.2, 21.5, 21.6 och 21.7 i bankens stadga har&lt;br&gt;åsidosatts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;567&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;d) fullgörandet av de nationella centralbankernas förpliktelser enligt detta fördrag och ECBS-stadgan.&lt;br&gt;Därvid skall ECB-rådet gentemot de nationella centralbankerna ha samma befogenheter som enligt&lt;br&gt;artikel 226 tillkommer kommissionen gentemot medlemsstaterna. Om domstolen finner att en&lt;br&gt;nationell centralbank har underlåtit att fullgöra en förpliktelse enligt detta fördrag, skall banken&lt;br&gt;vidta de åtgärder som behövs för att följa domstolens dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 238 (f.d. artikel 181)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett&lt;br&gt;offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 239 (f.d. artikel 182)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall vara behörig att avgöra varje tvist mellan medlemsstater som berör ämnesområden som&lt;br&gt;regleras i detta fördrag, om tvisten hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 240 (f.d. artikel 183)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utom i de fall där domstolen är behörig enligt detta fördrag skall tvister i vilka gemenskapen är part inte&lt;br&gt;på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;568&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 241 (f.d. artikel 184)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att den frist som avses i artikel 230 femte stycket har löpt ut får parterna i en tvist om en&lt;br&gt;förordning som Europaparlamentet och rådet gemensamt, rådet, kommissionen eller ECB har antagit,&lt;br&gt;med stöd av artikel 230 andra stycket inför domstolen göra gällande att förordningen inte skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 242 (f.d. artikel 185)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som förs vid domstolen skall inte hindra verkställighet. Domstolen får dock om den anser att&lt;br&gt;omständigheterna så kräver förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 243 (f.d. artikel 186)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som anhängiggjorts vid domstolen får denna föreskriva nödvändiga interimistiska åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 244 (f.d. artikel 187)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens domar skall vara verkställbara enligt artikel 256.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;569&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 245 (f.d. artikel 188)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens stadga finns i ett särskilt protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet får genom enhälligt beslut på begäran av domstolen och efter att ha hört kommissionen och&lt;br&gt;Europaparlamentet ändra bestämmelserna i avdelning III i stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall anta sina rättegångsregler. Dessa skall kräva enhälligt godkännande av rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REVISIONSRÄTTEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 246 (f.d. artikel 188a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsrätten skall revidera räkenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 247 (f.d. artikel 188b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Revisionsrätten skall ha 15 ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledamöterna av revisionsrätten skall utses bland personer som i sina respektive länder hör till eller&lt;br&gt;har hört till externa revisionsorgan eller som är kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får&lt;br&gt;inte kunna ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;570&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledamöterna av revisionsrätten skall utses för sex år av rådet som skall fatta sitt beslut enhälligt&lt;br&gt;och efter att ha hört Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöterna av revisionsrätten kan utnämnas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa skall bland sig välja revisionsrättens ordförande för en tid av tre år. Ordföranden kan återväljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledamöterna av revisionsrätten skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter&lt;br&gt;under full oavhängighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon&lt;br&gt;regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras&lt;br&gt;skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledamöterna av revisionsrätten får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller&lt;br&gt;oavlönad yrkesverksamhet. De skall när de tillträder avge en högtidlig försäkran att såväl under som&lt;br&gt;efter sin ämbetstid respektera de förpliktelser som följer av ämbetet, särskilt deras skyldighet att iaktta&lt;br&gt;redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ämbetet för en ledamot av revisionsrätten skall, frånsett vid normala nytillsättningar och vid&lt;br&gt;dödsfall, upphöra när ledamoten begär sitt entledigande eller avsätts genom ett avgörande av domstolen&lt;br&gt;enligt punkt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den återstående mandattiden skall en ersättare utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;571&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utom vid avsättning skall ledamöterna av revisionsrätten kvarstå i ämbetet till dess att de ersatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En ledamot av revisionsrätten får endast skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till pension&lt;br&gt;eller andra förmåner i dess ställe, om domstolen på begäran av revisionsrätten finner att han inte längre&lt;br&gt;uppfyller de förutsättningar som krävs eller fullgör de skyldigheter som följer av ämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa anställningsvillkoren för revisionsrättens&lt;br&gt;ordförande och ledamöter, särskilt deras löner, arvoden och pensioner. Rådet skall också med samma&lt;br&gt;majoritet fastställa alla betalningar som utgår i stället för sådan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De bestämmelser i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna som är&lt;br&gt;tillämpliga på domstolens domare, skall också tillämpas på ledamöterna av revisionsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 248 (f.d. artikel 188c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Revisionsrätten skall granska räkenskaperna över gemenskapens samtliga inkomster och utgifter.&lt;br&gt;Den skall också granska räkenskaperna över samtliga inkomster och utgifter för varje organ som&lt;br&gt;gemenskapen har upprättat, i den mån inte den rättsakt varigenom organet upprättats utesluter en sådan&lt;br&gt;granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;572&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Revisionsrätten skall avge en förklaring till Europaparlamentet och rådet om räkenskapernas&lt;br&gt;tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet denna förklaring skall&lt;br&gt;offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Revisionsrätten skall pröva om samtliga inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om&lt;br&gt;den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid skall den särskilt rapportera om alla fall av&lt;br&gt;oegentligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningen av inkomsterna skall ske på grundval av både fastställda inkomstbelopp och inkomstbelopp&lt;br&gt;som betalats in till gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningen av utgifterna skall ske på grundval av både gjorda åtaganden och verkställda utbetalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa granskningar får göras innan räkenskaperna avslutas för det ifrågavarande budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Granskningen skall grundas på bokföringsmaterial och vid behov ske på platsen i gemenskapens&lt;br&gt;övriga institutioner, i lokalerna hos varje organ som förvaltar inkomster eller utgifter för gemenskapens&lt;br&gt;räkning och i medlemsstaterna, inbegripet i lokalerna hos varje fysisk eller juridisk person som erhåller&lt;br&gt;betalningar från budgeten. I medlemsstaterna skall granskningen genomföras i samarbete med de&lt;br&gt;nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, i samarbete med behöriga&lt;br&gt;nationella myndigheter. Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan skall samarbeta i&lt;br&gt;en anda av förtroende och med bibehållet oberoende. Dessa organ eller myndigheter skall underrätta&lt;br&gt;revisionsrätten om de avser att delta i granskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;573&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens övriga institutioner, alla organ som förvaltar inkomster eller utgifter för gemenskapens&lt;br&gt;räkning, alla fysiska eller juridiska personer som erhåller betalningar från budgeten samt de nationella&lt;br&gt;revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, behöriga nationella myndigheter,&lt;br&gt;skall på revisionsrättens begäran till denna överlämna de handlingar eller den information som rätten&lt;br&gt;behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Europeiska investeringsbankens förvaltning av gemenskapens utgifter och inkomster skall&lt;br&gt;revisionsrättens rätt till tillgång till den information som innehas av banken regleras av en&lt;br&gt;överenskommelse mellan rätten, banken och kommissionen. Om ingen sådan överenskommelse finns,&lt;br&gt;skall rätten likväl ha tillgång till den information som är nödvändig för att granska de gemenskapsutgifter&lt;br&gt;och gemenskapsinkomster som banken förvaltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Revisionsrätten skall upprätta en årsrapport efter utgången av varje budgetår. Denna skall&lt;br&gt;överlämnas till gemenskapens övriga institutioner och tillsammans med institutionernas yttranden över&lt;br&gt;revisionsrättens iakttagelser offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisionsrätten får också när som helst framföra iakttagelser i särskilda frågor, speciellt i form av&lt;br&gt;särskilda rapporter, och yttra sig på begäran av någon av gemenskapens övriga institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall anta sina årsrapporter, särskilda rapporter eller yttranden med en majoritet av sina ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall biträda Europaparlamentet och rådet när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om&lt;br&gt;genomförandet av budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;574&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR FLERA INSTITUTIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 249 (f.d. artikel 189)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fullgöra sina uppgifter och enligt bestämmelserna i detta fördrag skall Europaparlamentet och&lt;br&gt;rådet gemensamt, rådet eller kommissionen utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut samt avge&lt;br&gt;rekommendationer eller yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i&lt;br&gt;varje medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till&lt;br&gt;vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och&lt;br&gt;tillvägagångssätt för genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut skall till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekommendationer och yttranden skall inte vara bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;575&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 250 (f.d. artikel 189a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När rådet enligt detta fördrag fattar beslut om förslag från kommissionen krävs enhällighet för att&lt;br&gt;ändra förslaget, om inte annat följer av artikel 251.4 och 251.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Så länge rådet inte har fattat något beslut, får kommissionen ändra sitt förslag när som helst under&lt;br&gt;de förfaranden som leder fram till att en gemenskapsrättsakt antas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 251 (f.d. artikel 189b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När det i detta fördrag hänvisas till denna artikel för antagandet av en rättsakt, skall följande&lt;br&gt;förfarande tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får rådet med kvalificerad majoritet, om det godkänner alla ändringar i Europaparlamentets&lt;br&gt;yttrande, anta det på så sätt ändrade förslaget till rättsakt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får rådet med kvalificerad majoritet, om Europaparlamentet inte föreslår några ändringar, anta den&lt;br&gt;föreslagna rättsakten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;576&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;skall rådet i övriga fall med kvalificerad majoritet anta en gemensam ståndpunkt som skall delges&lt;br&gt;Europaparlamentet. Rådet skall lämna Europaparlamentet en fullständig redogörelse för grunderna&lt;br&gt;för sin gemensamma ståndpunkt. Kommissionen skall lämna Europaparlamentet en fullständig&lt;br&gt;redogörelse för sin ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Europaparlamentet inom tre månader efter en sådan delgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;godkänner den gemensamma ståndpunkten, eller inte har fattat något beslut, skall rättsakten i fråga&lt;br&gt;anses som antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med en absolut majoritet av sina ledamöter avvisar den gemensamma ståndpunkten, skall den&lt;br&gt;föreslagna rättsakten anses som icke antagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med en absolut majoritet av sina ledamöter föreslår ändringar i den gemensamma ståndpunkten,&lt;br&gt;skall den ändrade texten översändas till rådet och till kommissionen; kommissionen skall yttra sig&lt;br&gt;över ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om rådet inom tre månader efter det att ärendet har hänskjutits dit med kvalificerad majoritet&lt;br&gt;godkänner alla Europaparlamentets ändringar, skall rättsakten i fråga anses som antagen i form av den på&lt;br&gt;så sätt ändrade gemensamma ståndpunkten; rådet skall dock besluta enhälligt om ändringar som&lt;br&gt;kommissionen har avstyrkt. Om rådet inte godkänner alla ändringar, skall rådets ordförande i&lt;br&gt;samförstånd med Europaparlamentets ordförande inom sex veckor sammankalla förlikningskommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;577&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förlikningskommittén, som skall bestå av rådets medlemmar eller företrädare för dessa och lika&lt;br&gt;många företrädare för Europaparlamentet, skall ha till uppgift att med en kvalificerad majoritet av rådets&lt;br&gt;medlemmar eller företrädarna för dessa och en majoritet av företrädarna för Europaparlamentet uppnå&lt;br&gt;enighet om ett gemensamt utkast. Kommissionen skall delta i förlikningskommitténs arbete och ta alla&lt;br&gt;nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra. När&lt;br&gt;förlikningskommittén fullgör denna uppgift skall den behandla den gemensamma ståndpunkten på&lt;br&gt;grundval av de ändringar som Europaparlamentet föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förlikningskommittén inom sex veckor efter det att den har sammankallats godkänner ett&lt;br&gt;gemensamt utkast, skall Europaparlamentet och rådet var för sig ha sex veckor på sig från godkännandet&lt;br&gt;för att anta rättsakten i fråga i enlighet med det gemensamma utkastet; Europaparlamentet skall därvid&lt;br&gt;besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna och rådet med kvalificerad majoritet. Om någon av&lt;br&gt;de båda institutionerna inte antar den föreslagna rättsakten inom denna tid, skall den föreslagna rättsakten&lt;br&gt;anses som icke antagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om förlikningskommittén inte godkänner något gemensamt utkast skall den föreslagna rättsakten&lt;br&gt;anses som icke antagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De tidsfrister på tre månader respektive sex veckor som anges i denna artikel skall på&lt;br&gt;Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med högst en månad respektive två veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;578&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 252 (f.d. artikel 189c)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När det i detta fördrag hänvisas till denna artikel för antagandet av en rättsakt, skall följande förfarande&lt;br&gt;tillämpas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha inhämtat&lt;br&gt;Europaparlamentets yttrande anta en gemensam ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets gemensamma ståndpunkt skall delges Europaparlamentet. Rådet och kommissionen skall&lt;br&gt;fullständigt underrätta Europaparlamentet om grunderna för rådets gemensamma ståndpunkt samt&lt;br&gt;om kommissionens ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Europaparlamentet inom tre månader efter en sådan underrättelse godkänner rådets&lt;br&gt;gemensamma ståndpunkt eller inte har fattat något beslut inom denna period, skall rådet slutligt&lt;br&gt;anta rättsakten i fråga i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europaparlamentet kan inom den tremånadersperiod som anges under b) med absolut majoritet av&lt;br&gt;sina ledamöter föreslå ändringar i rådets gemensamma ståndpunkt. Europaparlamentet kan också,&lt;br&gt;med samma majoritet avvisa rådets gemensamma ståndpunkt. Resultatet av dessa förfaranden skall&lt;br&gt;meddelas rådet och kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Europaparlamentet har avvisat rådets gemensamma ståndpunkt, krävs enhällighet i rådet för att&lt;br&gt;detta skall kunna fatta beslut vid en andra behandling av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;579&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utifrån de ändringar som Europaparlamentet föreslagit skall kommissionen inom en månad&lt;br&gt;ompröva det förslag på grund av vilket rådet antog sin gemensamma ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall till rådet, tillsammans med sitt omprövade förslag, översända de ändringar&lt;br&gt;från Europaparlamentet som kommissionen inte har godkänt och samtidigt yttra sig över&lt;br&gt;ändringarna. Rådet kan anta dessa ändringar genom enhälligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall med kvalificerad majoritet anta förslaget i dess lydelse efter kommissionens&lt;br&gt;omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enhällighet krävs för att rådet skall kunna ändra förslaget i dess lydelse efter kommissionens&lt;br&gt;omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I de fall som avses i c), d) och e) skall rådet fatta sitt beslut inom tre månader. Om inget beslut&lt;br&gt;fattas inom denna period, skall kommissionens förslag anses som icke antaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De perioder som avses i b) och f) kan utsträckas med högst en månad av rådet och&lt;br&gt;Europaparlamentet i samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;580&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 253 (f.d. artikel 190)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förordningar, direktiv och beslut som antas av Europaparlamentet och rådet gemensamt, av rådet eller&lt;br&gt;av kommissionen skall vara motiverade och hänvisa till de förslag eller yttranden som skall inhämtas&lt;br&gt;enligt detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 254 (f.d. artikel 191)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förordningar, direktiv och beslut som antas enligt förfarandet i artikel 251 skall undertecknas av&lt;br&gt;Europaparlamentets ordförande och rådets ordförande samt offentliggöras i Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning. De skall träda i kraft den dag som anges i rättsakterna eller, i annat fall, den tjugonde&lt;br&gt;dagen efter offentliggörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets och kommissionens förordningar samt dessa institutioners direktiv som är riktade till&lt;br&gt;samtliga medlemsstater skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. De skall träda&lt;br&gt;i kraft den dag som anges i rättsakterna eller, i annat fall, den tjugonde dagen efter offentliggörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Andra direktiv och beslut skall delges dem som de riktar sig till och bli gällande genom denna&lt;br&gt;delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;581&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 255 (f.d. artikel 191a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en&lt;br&gt;medlemsstat skall ha rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar enligt&lt;br&gt;de principer och villkor som skall bestämmas i enlighet med punkterna 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, inom två år efter&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande i enlighet med förfarandet i artikel 251 fastställa allmänna principer&lt;br&gt;och gränser för rätten till tillgång till handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De institutioner som avses ovan skall i sina arbetsordningar utarbeta särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;tillgång till institutionens handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 256 (f.d. artikel 192)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av rådet eller kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än stater skall vara&lt;br&gt;verkställbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars&lt;br&gt;territorium den sker. Beslutet om att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet utan andra&lt;br&gt;formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats&lt;br&gt;regering skall utse för detta ändamål samt meddela kommissionen och domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;582&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denne fullfölja verkställigheten&lt;br&gt;enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda staterna&lt;br&gt;skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 257 (f.d. artikel 193)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ekonomisk och social kommitté upprättas härmed. Den skall ha en rådgivande funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall bestå av företrädare för olika grupper inom det ekonomiska och sociala livet, särskilt&lt;br&gt;företrädare för tillverkare, jordbrukare, transportföretag, arbetstagare, köpmän, hantverkare, fria yrken&lt;br&gt;och allmänna samhällsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;583&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 258 (f.d. artikel 194)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter i Ekonomiska och sociala kommittén är följande:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grekland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Österrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Portugal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs medlemmar skall utses för fyra år genom enhälligt beslut av rådet. De kan återväljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs medlemmar får inte bindas av några instruktioner. De skall i gemenskapens allmänna&lt;br&gt;intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;584&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa kommittémedlemmarnas arvoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 259 (f.d. artikel 195)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När medlemmar av kommittén skall utses skall varje medlemsstat tillställa rådet en lista med&lt;br&gt;dubbelt så många kandidater som det antal platser som tilldelats statens medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kommitténs sammansättning skall hänsyn tas till nödvändigheten av att säkerställa en tillräcklig&lt;br&gt;representation för de olika grupperna inom det ekonomiska och sociala livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall höra kommissionen. Det får inhämta synpunkter från europeiska organisationer, som&lt;br&gt;representerar de olika ekonomiska och sociala sektorer som berörs av gemenskapens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 260 (f.d. artikel 196)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall anta sin egen arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;585&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen. Den kan också&lt;br&gt;sammanträda på eget initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 261 (f.d. artikel 197)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall ha facksektioner för de viktigaste av de områden som detta fördrag omfattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Facksektionerna skall utöva sin verksamhet inom ramen för kommitténs allmänna behörighet. De får inte&lt;br&gt;höras oberoende av kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommittén får även upprättas underkommittéer som i bestämda frågor eller på bestämda områden&lt;br&gt;skall utarbeta utkast till yttranden som skall underställas kommittén för övervägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsordningen skall bestämma hurfacksektionerna och underkommittéerna skall vara sammansatta och&lt;br&gt;vilka behörighetsregler som skall gälla för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 262 (f.d. artikel 198)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta fördrag. Den får höras av&lt;br&gt;dessa institutioner i samtliga fall då dessa finner det lämpligt. Den får på eget initiativ avge ett yttrande i&lt;br&gt;sådana fall där den anser att det är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;586&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall de utsätta en frist inom vilken kommittén skall&lt;br&gt;avge sitt yttrande; denna får inte understiga en månad från den dag kommitténs ordförande fått&lt;br&gt;meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om något yttrande inte&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs och facksektionernas yttranden med protokoll från överläggningarna skall överlämnas till&lt;br&gt;rådet och kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet kan höra kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REGIONKOMMITTÉN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 263 (f.d. artikel 198a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rådgivande kommitté som består av företrädare för regionala och lokala organ, i fortsättningen kallad&lt;br&gt;Regionkommittén, upprättas härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;587&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ledamöter i Regionkommittén är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grekland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Österrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Portugal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förenade kungariket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs medlemmar och lika många suppleanter skall utses för fyra år genom enhälligt beslut av&lt;br&gt;rådet på förslag av respektive medlemsstater. De kan återväljas. Ingen medlem av kommittén får&lt;br&gt;samtidigt vara ledamot av Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs medlemmar får inte bindas av några instruktioner. De skall i gemenskapens allmänna&lt;br&gt;intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;588&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 264 (f.d. artikel 198b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionkommittén skall bland sina medlemmar välja sin ordförande och sitt presidium för en tid av&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall anta sin arbetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall sammankallas av ordföranden på begäran av rådet eller kommissionen. Den kan också&lt;br&gt;sammanträda på eget initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 265 (f.d. artikel 198c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionkommittén skall höras av rådet eller kommissionen i de fall som anges i detta fördrag och i alla&lt;br&gt;övriga fall, särskilt sådana som rör gränsöverskridande samarbete, där en av dessa båda institutioner&lt;br&gt;finner det lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rådet eller kommissionen anser det nödvändigt, skall de utsätta en frist inom vilken kommittén skall&lt;br&gt;avge sitt yttrande; denna får inte understiga en månad från den dag kommitténs ordförande fått&lt;br&gt;meddelande om ärendet. Efter fristens utgång får saken behandlas, även om något yttrande inte&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Ekonomiska och sociala kommittén hörs enligt artikel 262, skall rådet eller kommissionen underrätta&lt;br&gt;Regionkommittén om denna begäran om yttrande. Om Regionkommittén anser att särskilda regionala&lt;br&gt;intressen berörs, får den avge ett yttrande i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;589&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet kan höra Regionkommittén.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Den får på eget initiativ avge ett yttrande i sådana fall där den anser att det är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs yttrande med protokoll från överläggningarna skall överlämnas till rådet och kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 266 (f.d. artikel 198d)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska investeringsbanken skall vara en juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmar i Europeiska investeringsbanken är medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska investeringsbankens stadga är såsom protokoll fogad till detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;590&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 267 (f.d. artikel 198e)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska investeringsbanken skall ha till uppgift att genom att anlita kapitalmarknaderna och utnyttja&lt;br&gt;egna medel bidra till en balanserad och störningsfri utveckling av den gemensamma marknaden i&lt;br&gt;gemenskapens intresse. I detta syfte skall den genom att bevilja lån och garantier utan vinstsyfte&lt;br&gt;underlätta finansieringen av följande projekt inom alla områden av ekonomin:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Projekt som syftar till utveckling av mindre utvecklade regioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Projekt som syftar till en modernisering eller omställning av företag eller till att skapa nya&lt;br&gt;verksamheter med anledning av det gradvisa upprättandet av den gemensamma marknaden och&lt;br&gt;som på grund av sin storlek eller sin natur inte helt kan finansieras med de olika medel som är&lt;br&gt;tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Projekt av gemensamt intresse för flera medlemsstater, vilka på grund av sin storlek eller sin natur&lt;br&gt;inte helt kan finansieras med de olika medel som är tillgängliga i de enskilda medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När banken fullgör sina uppgifter skall den underlätta finansieringen av investeringsprogram i samband&lt;br&gt;med stöd från strukturfonderna och andra av gemenskapens finansieringsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;591&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;AVDELNING II &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FINANSIELLA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 268 (f.d. artikel 199)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens samtliga inkomster och utgifter, inbegripet de som hänför sig till Europeiska&lt;br&gt;socialfonden, skall beräknas för varje budgetår och tas upp i budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsutgifter för institutionerna till följd av bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen&lt;br&gt;om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt om samarbete i rättsliga och inre angelägenheter&lt;br&gt;skall belasta budgeten. Driftutgifterna till följd av att de nämnda bestämmelserna genomförs, kan på de&lt;br&gt;villkor som anges i bestämmelserna belasta budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetens inkomster och utgifter skall balansera varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 269 (f.d. artikel 201)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det inverkar på andra inkomster skall budgeten finansieras helt av egna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;592&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, fastställa&lt;br&gt;bestämmelser om gemenskapens system för egna medel samt rekommendera medlemsstaterna att anta&lt;br&gt;dessa bestämmelser i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 270 (f.d. artikel 201a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att budgetdisciplinen skall upprätthållas får kommissionen inte lägga fram något förslag till&lt;br&gt;gemenskapsrättsakt eller ändra sina förslag eller besluta om någon genomförandeåtgärd som kan medföra&lt;br&gt;betydande verkningar för budgeten, utan att avge en försäkran om att förslaget eller åtgärden kan&lt;br&gt;finansieras inom ramen för gemenskapens egna medel i enlighet med de bestämmelser som fastställts av&lt;br&gt;rådet enligt artikel 269.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 271 (f.d. artikel 202)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utgifter som tas upp i budgeten skall beviljas för ett budgetår, om inte något annat har bestämts i den&lt;br&gt;budgetförordning som utfärdats enligt artikel 279.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de villkor som skall fastställas enligt artikel 279 får anslag som inte avser personalutgifter och som&lt;br&gt;inte förbrukats vid budgetårets utgång föras över, dock endast till det närmast följande budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;593&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Anslagen skall delas in i avdelningar alltefter utgifternas art eller ändamål och i mån av behov ytterligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delas in i överensstämmelse med den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 279.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentets, rådets, kommissionens och domstolens utgifter skall tas upp i särskilda delar av&lt;br&gt;budgeten om inte annat följer av någon särskild ordning för vissa gemensamma utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 272 (f.d. artikel 203)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Var och en av gemenskapens institutioner skall före den 1 juli upprätta en beräkning över sina&lt;br&gt;utgifter. Kommissionen skall sammanställa dessa beräkningar i ett preliminärt budgetförslag Den skall&lt;br&gt;bifoga ett yttrande som får innehålla avvikande beräkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det preliminära budgetförslaget skall innehålla en beräkning över inkomster och en över utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall förelägga rådet det preliminära budgetförslaget senast den 1 september året&lt;br&gt;före det budgetår som förslaget avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall samråda med kommissionen och i förekommande fall med övriga berörda institutioner, när&lt;br&gt;det avser att avvika från det preliminära budgetförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;594&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall med kvalificerad majoritet fastställa budgetförslaget och överlämna det till&lt;br&gt;Europaparl ament et.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Budgetförslaget skall föreläggas Europaparlamentet senast den 5 oktober året före det budgetår&lt;br&gt;som förslaget avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet har rätt att genom beslut av en majoritet av dess ledamöter ändra budgetförslaget och&lt;br&gt;att genom beslut med en absolut majoritet av de avgivna rösterna föreslå rådet ändringar i&lt;br&gt;budgetförslaget beträffande utgifter som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som har&lt;br&gt;antagits i enlighet med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Europaparlamentet inom 45 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har godkänt detta är budgeten&lt;br&gt;slutgiltigt antagen. Om Europaparlamentet inom denna frist inte har ändrat budgetförslaget och inte heller&lt;br&gt;föreslagit ändringar i detta skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Europaparlamentet inom denna frist har antagit ändringar eller lagt fram ändringsförslag, skall&lt;br&gt;budgetförslaget tillsammans med ändringarna eller ändringsförslagen överlämnas till rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter att ha överlagt om budgetförslaget med kommissionen och vid behov med övriga berörda&lt;br&gt;institutioner, skall rådet besluta enligt följande villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Rådet får genom beslut med kvalificerad majoritet modifiera varje ändring som har antagits av&lt;br&gt;Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;595&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;b) I fråga om ändringsförslagen får rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med kvalificerad majoritet avslå ett av Europaparlamentet framlagt ändringsförslag, om detta&lt;br&gt;inte resulterar i någon ökning av en institutions totala utgifter, framför allt beroende på att&lt;br&gt;den ökning av utgifterna som ändringsförslaget skulle medföra uttryckligen skulle&lt;br&gt;kompenseras av en eller flera föreslagna ändringar som i motsvarande grad minskar&lt;br&gt;utgifterna; om något avslagsbeslut inte fattats, skall ändringsförslaget anses godkänt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med kvalificerad majoritet godkänna ett av Europaparlamentet framlagt ändringsförslag, om&lt;br&gt;detta resulterar i en ökning av en institutions totala utgifter; om något godkännandebeslut&lt;br&gt;inte fattas, skall ändringsförslaget anses avslaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när rådet enligt någon av de två föregående strecksatserna har avslagit ett ändringsförslag&lt;br&gt;genom beslut med kvalificerad majoritet antingen låta beloppet i budgetförslaget stå kvar&lt;br&gt;eller fastställa ett annat belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetförslaget skall ändras på grundval av de ändringsförslag som godkänts av rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;596&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om rådet inte inom 15 dagar efter att ha förelagts budgetförslaget har modifierat någon av de ändringar&lt;br&gt;som antagits av Europaparlamentet och om de ändringsförslag som lagts fram av Europaparlamentet har&lt;br&gt;godkänts, skall budgeten anses vara slutgiltigt antagen. Rådet skall underrätta Europaparlamentet om att&lt;br&gt;det inte har modifierat någon av ändringarna och om att ändringsförslagen har godkänts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rådet inom denna frist har modifierat en eller flera av de ändringar som antagits av&lt;br&gt;Europaparlamentet eller om Europaparlamentets ändringsförslag har avslagits eller modifierats skall det&lt;br&gt;modifierade budgetförslaget åter överlämnas till Europaparlamentet. Rådet skall underrätta&lt;br&gt;Europaparlamentet om resultatet av sina överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inom 15 dagar efter det att budgetförslaget förelagts Europaparlamentet får parlamentet som skall&lt;br&gt;ha underrättats om de åtgärder som vidtagits beträffande dess ändringsförslag genom beslut av en&lt;br&gt;majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna rösterna ändra eller avslå de&lt;br&gt;modifieringar av Europaparlamentets ändringar som gjorts av rådet och skall anta budgeten i enlighet&lt;br&gt;därmed. Om Europaparlamentet inte har fattat något beslut inom denna frist skall budgeten anses&lt;br&gt;slutgiltigt antagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När det förfarande som anges i denna artikel har fullföljts, skall Europaparlamentets ordförande&lt;br&gt;förklara att budgeten blivit slutgiltigt antagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om viktiga skäl föreligger får dock Europaparlamentet genom beslut av en majoritet av dess&lt;br&gt;ledamöter och med två tredjedelar av de avgivna rösterna avslå budgetförslaget och begära att få ett nytt&lt;br&gt;förslag framlagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;597&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9. För samtliga utgifter utom sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter&lt;br&gt;som antagits i enlighet med detta skall årligen fastställas en maximal procentuell ökning i förhållande till&lt;br&gt;utgifter av samma slag under det innevarande året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall efter samråd med kommittén för ekonomisk politik bestämma denna maximala&lt;br&gt;procentsats beroende på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;volymutvecklingen av bruttonationalinkomsten inom gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den genomsnittliga förändringen av medlemsstaternas budgetar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklingen av levnadskostnaderna under det föregående budgetåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens alla institutioner skall före den 1 maj underrättas om den maximala procentsatsen.&lt;br&gt;Institutionerna är skyldiga att rätta sig efter denna under budgetförfarandet, om inte annat följer av&lt;br&gt;bestämmelserna i denna punkt fjärde och femte styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den procentuella ökningen i det budgetförslag som upprättats av rådet beträffande andra utgifter än&lt;br&gt;sådana som är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits i enlighet med detta,&lt;br&gt;överstiger hälften av den maximala procentsatsen, får Europaparlamentet då det utövar sin ändringsrätt&lt;br&gt;ytterligare öka den totala summan av dessa utgifter med upp till hälften av den maximala procentsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;598&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om Europaparlamentet, rådet eller kommissionen anser att gemenskapernas verksamhet kräver att den&lt;br&gt;enligt förfarandet i denna punkt fastställda procentsatsen skall överskridas, får en annan procentsats&lt;br&gt;fastställas genom avtal mellan rådet, som skall besluta med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet,&lt;br&gt;vars beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Varje institution skall utöva de befogenheter den tilldelats genom denna artikel med vederbörlig&lt;br&gt;hänsyn till fördragets bestämmelser och till rättsakter som antagits i enlighet med dessa, särskilt de som&lt;br&gt;avser gemenskapens egna medel och balansen mellan inkomster och utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 273 (f.d. artikel 204)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om budgeten ännu inte har antagits i början av ett budgetår, får ett belopp som motsvarar högst en&lt;br&gt;tolftedel av budgetanslagen för det föregående budgetåret användas varje månad för en avdelning eller en&lt;br&gt;underavdelning i budgeten i enlighet med bestämmelserna i den budgetförordning som utfärdats enligt&lt;br&gt;artikel 279; detta arrangemang skall dock inte få till följd att kommissionen får förfoga över medel som&lt;br&gt;överstiger en tolftedel av de anslag som anges i det budgetförslag som är under utarbetande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att övriga villkor i första stycket iakttas får rådet genom beslut med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet ge sitt tillstånd till utgifter som överstiger en tolftedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;599&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om beslutet avser utgifter som inte är en nödvändig följd av detta fördrag eller av rättsakter som antagits&lt;br&gt;i enlighet med detta, skall rådet omedelbart överlämna beslutet till Europaparlamentet; inom 30 dagar får&lt;br&gt;Europaparlamentet genom beslut av en majoritet av dess ledamöter och med tre femtedelar av de avgivna&lt;br&gt;rösterna fatta ett avvikande beslut beträffande de utgifter som överstiger den tolftedel som avses i första&lt;br&gt;stycket. I fråga om sistnämnda utgifter skall rådets beslut skjutas upp till dess att Europaparlamentet har&lt;br&gt;fattat sitt beslut. Om Europaparlamentet inte inom denna frist har fattat ett beslut som avviker från rådets&lt;br&gt;beslut skall det senare beslutet betraktas som slutgiltigt antaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de beslut som avses i andra och tredje styckena skall redovisas de åtgärder som krävs i fråga om&lt;br&gt;resurser för att säkerställa tillämpningen av denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 274 (f.d. artikel 205)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning skall kommissionen genomföra&lt;br&gt;budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen enligt bestämmelserna i den&lt;br&gt;budgetförordning som utfärdats enligt artikel 279. Medlemsstaterna skall samarbeta med kommissionen&lt;br&gt;för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk&lt;br&gt;förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetförordningen skall innehålla närmare bestämmelser om hur varje institution skall medverka när&lt;br&gt;dess egna utgifter effektueras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen får inom budgeten föra över anslag från en avdelning till en annan och från en&lt;br&gt;underavdelning till en annan, inom de gränser och på de villkor som anges i budgetförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;600&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 275 (f.d. artikel 205a)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall årligen till rådet och Europaparlamentet överlämna en redovisning för hur budgeten&lt;br&gt;genomförts under det föregående budgetåret. Kommissionen skall till dem också överlämna en&lt;br&gt;redovisning för gemenskapens tillgångar och skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 276 (f.d. artikel 206)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På rekommendation av rådet, som skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, skall&lt;br&gt;Europaparlamentet bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. I detta syfte skall&lt;br&gt;rådet och Europaparlamentet i tur och ordning granska räkenskaperna och de redovisningar som avses i&lt;br&gt;artikel 275, revisionsrättens årsrapport tillsammans med de granskade institutionernas yttranden över&lt;br&gt;revisionsrättens iakttagelser, den förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet som avses i artikel 248.1&lt;br&gt;andra stycket samt de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av betydelse i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Innan Europaparlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet eller för andra ändamål i samband&lt;br&gt;med att Europaparlamentet utövar sina befogenheter beträffande budgetens genomförande, kan det&lt;br&gt;anmoda kommissionen att redogöra för verkställigheten av utgifterna eller för hur de finansiella&lt;br&gt;kontrollsystemen fungerar. Kommissionen skall på begäran lägga fram alla nödvändiga uppgifter för&lt;br&gt;Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;601&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 58, Del 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. Kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i besluten om&lt;br&gt;ansvarsfrihet, andra iakttagelser från Europaparlamentet om verkställigheten av utgifterna samt de&lt;br&gt;kommentarer som är fogade till rådets rekommendationer om ansvarsfrihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av Europaparlamentet eller rådet skall kommissionen rapportera om de åtgärder som den har&lt;br&gt;vidtagit mot bakgrund av dessa iakttagelser och kommentarer, särskilt om de instruktioner som den har&lt;br&gt;gett de avdelningar som ansvarar för budgetens genomförande. Dessa rapporter skall också översändas&lt;br&gt;till revisionsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 277 (f.d. artikel 207)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeten skall upprättas i den beräkningsenhet som bestämts i överensstämmelse med föreskrifterna i&lt;br&gt;den budgetförordning som utfärdats enligt artikel 279.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 278 (f.d. artikel 208)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att kommissionen underrättar berörda medlemsstaters behöriga myndigheter får&lt;br&gt;kommissionen överföra tillgångar som den innehar i en medlemsstats valuta till en annan medlemsstats&lt;br&gt;valuta i den mån det behövs för att dessa tillgångar skall kunna användas för ändamål som avses i detta&lt;br&gt;fördrag. Kommissionen skall så långt som möjligt undvika att företa sådana överföringar, om den har&lt;br&gt;kontanter eller likvida medel i de valutor som den behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;602&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall stå i förbindelse med varje medlemsstat genom den myndighet som medlemsstaten&lt;br&gt;utser. Vid genomförandet av finansiella transaktioner skall kommissionen anlita den berörda&lt;br&gt;medlemsstatens sedelutgivande bank eller något annat finansinstitut som godkänts av medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 279 (f.d. artikel 209)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet&lt;br&gt;och erhållit revisionsrättens yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utfärda budgetförordningar som särskilt skall innehålla närmare bestämmelser om budgetens&lt;br&gt;uppställning och genomförande och om redovisning och revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fastställa de sätt och det förfarande enligt vilka de budgetinkomster som fastställts i den ordning&lt;br&gt;som gäller för gemenskapens egna medel skall ställas till kommissionens förfogande samt&lt;br&gt;bestämma nödvändiga åtgärder för att möta ett eventuellt likviditetsbehov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bestämma regler för ekonomichefers utanordnares och räkenskapsförares ansvar och lämplig&lt;br&gt;ordning för kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;603&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 280 (f.d. artikel 209a)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemenskapen och medlemsstaterna skall bekämpa bedrägerier och all annan olaglig&lt;br&gt;verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen genom åtgärder som skall&lt;br&gt;vidtas i enlighet med denna artikel och som skall ha avskräckande effekt och ge ett effektivt skydd&lt;br&gt;i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot&lt;br&gt;gemenskapens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot&lt;br&gt;deras egna ekonomiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta fördrag skall&lt;br&gt;medlemsstaterna samordna sina åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot&lt;br&gt;bedrägerier. De skall för detta ändamål tillsammans med kommissionen organisera ett nära och&lt;br&gt;regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört revisionsrätten&lt;br&gt;besluta om nödvändiga åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig&lt;br&gt;mot gemenskapens ekonomiska intressen för att ge effektivt och likvärdigt skydd i&lt;br&gt;medlemsstaterna. Dessa åtgärder skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den&lt;br&gt;nationella rättsskipningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och&lt;br&gt;rådet lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att genomföra denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;604&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJÄTTE DELEN&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 281 (f.d. artikel 210)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall vara en juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 282 (f.d. artikel 211)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska&lt;br&gt;personer enligt den nationella lagstiftningen: den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös&lt;br&gt;egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 283 (f.d. artikel 212)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner, med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet fastställa tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och&lt;br&gt;anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;605&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 284 (f.d. artikel 213)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som fastställts av rådet i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i detta fördrag inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att&lt;br&gt;fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 285 (f.d. artikel 213a)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 i protokollet om stadgan för Europeiska&lt;br&gt;centralbankssystemet och Europeiska centralbanken skall rådet enligt förfarandet i artikel 251 besluta om&lt;br&gt;åtgärder för att framställa sådan statistik som behövs för gemenskapens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Framställningen av gemenskapsstatistik skall uppfylla krav på opartiskhet, tillförlitlighet,&lt;br&gt;objektivitet, vetenskapligt oberoende, kostnadseffektivitet och insynsskydd för statistiska uppgifter; den&lt;br&gt;får inte innebära en alltför stor belastning för de ekonomiska aktörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 286 (f.d. artikel 213b)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Från och med den 1 januari 1999 skall gemenskapsrättsakter om skydd för enskilda när det gäller&lt;br&gt;behandling av och fri rörlighet för personuppgifter vara tillämpliga på de institutioner och organ som&lt;br&gt;inrättas genom eller på grundval av detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;606&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2. Före den tidpunkt som avses i punkt 1 skall rådet enligt förfarandet i artikel 251 inrätta ett&lt;br&gt;oberoende övervakningsorgan som skall ansvara för att övervaka att dessa gemenskapsrättsakter tillämpas&lt;br&gt;på gemenskapens institutioner och organ samt vid behov anta andra för ändamålet relevanta&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 287 (f.d. artikel 214)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmarna av gemenskapens institutioner, medlemmarna av kommittéer samt tjänstemän och övriga&lt;br&gt;anställda i gemenskapen skall, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut&lt;br&gt;upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller&lt;br&gt;deras kostnadsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 288 (f.d. artikel 215)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapens avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall gemenskapen ersätta skada, som orsakats av dess&lt;br&gt;institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är&lt;br&gt;gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föregående stycke skall på samma villkor tillämpas på skada som orsakats av ECB eller av dess anställda&lt;br&gt;under tjänsteutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anställdas personliga ansvar gentemot gemenskapen skall regleras av bestämmelserna i de&lt;br&gt;tjänsteföreskrifter eller de anställningsvillkor som gäller för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;607&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 289 (f.d. artikel 216)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 290 (f.d. artikel 217)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i fråga om språk för gemenskapens institutioner skall, med förbehåll för bestämmelserna i&lt;br&gt;domstolens rättegångsregler, enhälligt fastställas av rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 291 (f.d. artikel 218)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall, på de villkor som anges i protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas immunitet och privilegier, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och&lt;br&gt;de privilegier som krävs för att den skall kunna fullgöra sin uppgift. Detsamma skall gälla för&lt;br&gt;Europeiska centralbanken, Europeiska monetära institutet och Europeiska investeringsbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 292 (f.d. artikel 219)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna förbinder sig att inte lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta fördrag på&lt;br&gt;annat sätt än som bestämts genom fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;608&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 293 (f.d. artikel 220)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall i den utsträckning det är nödvändigt, inleda förhandlingar med varandra i syfte att&lt;br&gt;till förmån för sina medborgare säkerställa:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd till person samt åtnjutande och skydd av rättigheter på de villkor som varje stat tillerkänner&lt;br&gt;sina egna medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avskaffandet av dubbelbeskattning inom gemenskapen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ömsesidigt erkännande av bolag som avses i artikel 48 andra stycket, bibehållande av ställningen&lt;br&gt;som juridisk person för det fall att ett bolags säte flyttas från ett land till ett annat samt möjlighet&lt;br&gt;till fusion av bolag som lyder under olika nationella lagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och&lt;br&gt;skiljedomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 294 (f.d. artikel 221)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i fördraget, ge&lt;br&gt;medborgare i andra medlemsstater samma behandling som sina egna medborgare med avseende på&lt;br&gt;kapitalplacering i bolag som avses i artikel 48.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;609&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 295 (f.d. artikel 222)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag skall inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 296 (f.d. artikel 223)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra tillämpningen av följande regler:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser&lt;br&gt;strida mor sina väsentliga säkerhetsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga&lt;br&gt;säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen ammunition och krigsmateriel;&lt;br&gt;sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller&lt;br&gt;varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får på förslag från kommissionen genom enhälligt beslut ändra den lista som rådet&lt;br&gt;den 15 april 1958 fastställde över varor på vilka bestämmelserna i punkt lb skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;610&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 297 (f.d. artikel 224)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall samråda med varandra för att genom gemensamma åtgärder hindra att den&lt;br&gt;gemensamma marknadens funktion påverkas av åtgärder som en medlemsstat kan se sig tvungen att vidta&lt;br&gt;vid allvarliga interna störningar som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i händelse av krig&lt;br&gt;eller vid en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara eller för att fullgöra de skyldigheter&lt;br&gt;den har tagit på sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 298 (f.d. artikel 225)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtgärder som vidtagits i de fall som avses i artiklarna 296 och 297 leder till att konkurrensvillkoren&lt;br&gt;inom den gemensamma marknaden snedvrids, skall kommissionen tillsammans med den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten undersöka hur åtgärderna kan anpassas till bestämmelserna i detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 226 och 227 får kommissionen eller en&lt;br&gt;medlemsstat vända sig direkt till domstolen, om kommissionen eller medlemsstaten anser att en annan&lt;br&gt;medlemsstat missbrukar sina befogenheter enligt artiklarna 296 och 297. Domstolen skall meddela sitt&lt;br&gt;avgörande inom stängda dörrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;611&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 299 (f.d. artikel 227)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken&lt;br&gt;Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska&lt;br&gt;republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna. Republiken Österrike,&lt;br&gt;Portugisiska republiken, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket&lt;br&gt;Storbritannien och Nordirland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i detta fördrag skall gälla för de franska utomeuropeiska departementen,&lt;br&gt;Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall dock med beaktande av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen i de franska&lt;br&gt;utomeuropeiska departementen och på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, vilken förvärras av dessas&lt;br&gt;avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt&lt;br&gt;ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin bestående natur och&lt;br&gt;sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling, med kvalificerad majoritet på förslag av&lt;br&gt;kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta om specifika åtgärder för att särskilt&lt;br&gt;fastställa villkoren för hur detta fördrag skall tillämpas beträffande dessa områden, inklusive den&lt;br&gt;gemensamma politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall, när det beslutar om de relevanta åtgärder som avses i andra stycket, beakta sådana områden&lt;br&gt;som tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av&lt;br&gt;råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och&lt;br&gt;övergripande gemenskapsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;612&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall besluta om de åtgärder som avses i andra stycket med beaktande av de yttersta&lt;br&gt;randområdenas särdrag och särskilda begränsningar, utan att undergräva integriteten och sammanhanget&lt;br&gt;hos gemenskapsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De utomeuropeiska länder och territorier som anges i bilaga II till detta fördrag skall omfattas av&lt;br&gt;den särskilda associeringsordning som fastställts i fjärde delen i detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag skall inte tillämpas på de utomeuropeiska länder och territorier som har särskilda&lt;br&gt;förbindelser med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och som inte har tagits med i den&lt;br&gt;nämnda bilagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i detta fördrag skall tillämpas på de europeiska territorier vilkas utrikes&lt;br&gt;angelägenheter omhändertas av en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i detta fördrag skall omfatta Åland i enlighet med bestämmelserna i protokoll 2 i&lt;br&gt;akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges&lt;br&gt;anslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan hinder av föregående punkter skall följande gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Färöarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Förenade konungariket Storbritannien och&lt;br&gt;Nordirlands suveräna basområden på Cypern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;613&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;c) Detta fördrag skall tillämpas beträffande Kanalöarna och Isle of Man endast i den utsträckning det&lt;br&gt;är nödvändigt för att säkerställa genomförandet av den ordning för dessa öar som anges i det&lt;br&gt;fördrag om anslutning av nya medlemsstater till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till&lt;br&gt;Europeiska atomenergigemenskapen som undertecknats den 22 januari 1972.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 300 (f.d. artikel 228)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När detta fördrag föreskriver att avtal skall ingås mellan gemenskapen och en eller flera stater eller&lt;br&gt;internationella organisationer skall kommissionen ge rekommendationer till rådet som skall bemyndiga&lt;br&gt;kommissionen att inleda de förhandlingar som behövs. Kommissionen skall föra dessa förhandlingar i&lt;br&gt;samråd med de särskilda kommittéer som rådet har tillsatt för att biträda kommissionen i dess uppgift&lt;br&gt;och inom ramen för de direktiv som rådet kan komma att utfärda för kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rådet utövar de befogenheter som det har tillerkänts enligt denna punkt skall rådet besluta med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet utom i de fall då rådet enligt punkt 2 första stycket skall besluta enhälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte annat följer av kommissionens befogenheter på detta område skall både undertecknandet,&lt;br&gt;som kan åtföljas av ett beslut om provisorisk tillämpning före ikraftträdandet, och ingåendet av avtalen&lt;br&gt;beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. Rådet skall besluta enhälligt om&lt;br&gt;avtalet omfattar ett område där det krävs enhällighet för att interna regler skall kunna antas, samt om det&lt;br&gt;är fråga om ett sådant avtal som avses i artikel 310.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;614&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med avvikelse från bestämmelserna i punkt 3 skall samma förfaranden tillämpas på ett beslut om att&lt;br&gt;tillfälligt upphöra att tillämpa ett avtal samt för att bestämma vilka ståndpunkter som på gemenskapens&lt;br&gt;vägnar skall intas i ett organ som inrättats genom ett avtal som grundas på artikel 310, om detta organ&lt;br&gt;skall fatta beslut med rättslig verkan, med undantag för sådana beslut som kompletterar eller ändrar&lt;br&gt;avtalets institutionella ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet skall omedelbart och fullständigt informeras om alla beslut som fattas enligt denna&lt;br&gt;punkt när det gäller provisorisk tillämpning eller tillfälligt upphävande av avtal, eller fastställande av&lt;br&gt;gemenskapens ståndpunkt i ett organ som inrättats genom ett avtal som grundas på artikel 310.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Med undantag för sådana avtal som avses i artikel 133.3 skall rådet ingå avtal efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet och detta även om avtalet omfattar ett område där interna regler skall antas enligt&lt;br&gt;förfarandet i artikel 251 eller 252. Europaparlamentet skall avge sitt yttrande inom den tid som rådet får&lt;br&gt;bestämma med hänsyn till hur brådskande ärendet är. Om ett yttrande inte har avgetts inom denna tid,&lt;br&gt;får rådet fatta beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avvikelse från föregående stycke krävs Europaparlamentets samtycke för ingåendet av sådana avtal&lt;br&gt;som avses i artikel 310 andra avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att&lt;br&gt;samarbetsförfaranden inrättas, sådana avtal som har betydande budgetmässiga följder för gemenskapen&lt;br&gt;samt sådana avtal som medför ändring av en rättsakt som har antagits enligt förfarandet i artikel 251.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;615&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet och Europaparlamentet får i brådskande fall komma överens om den tid inom vilken samtycke&lt;br&gt;skall ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När rådet ingår ett avtal får det med avvikelse från punkt 2 bemyndiga kommissionen att godkänna&lt;br&gt;ändringar för gemenskapens räkning, om dessa ändringar enligt avtalet skall antas genom ett förenklat&lt;br&gt;förfarande eller av ett organ som inrättas genom avtalet; rådet får förena ett sådant bemyndigande med&lt;br&gt;särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om rådet avser att ingå ett avtal som förutsätter ändringar i detta fördrag, skall ändringarna&lt;br&gt;dessförinnan antas enligt förfarandet i artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet, kommissionen eller en medlemsstat får inhämta domstolens yttrande över huruvida ett&lt;br&gt;tilltänkt avtal är förenligt med bestämmelserna i detta fördrag. Om domstolen i sitt yttrande finner att så&lt;br&gt;inte är fallet, får avtalet endast träda i kraft i enlighet med artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtal som ingåtts i den ordning som anges i denna artikel skall vara bindande för gemenskapens&lt;br&gt;institutioner och för medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;616&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 301 (f.d. artikel 228a)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Om en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd som har beslutats enligt bestämmelserna om en&lt;br&gt;gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen förutsätter ett handlande från&lt;br&gt;gemenskapens sida som helt eller delvis avbryter eller begränsar de ekonomiska förbindelserna med ett&lt;br&gt;eller flera tredje länder, skall rådet besluta om de brådskande åtgärder som är nödvändiga. Rådet skall&lt;br&gt;besluta med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 302 (f.d. artikel 229)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall säkerställa att ändamålsenliga förbindelser upprätthålls med Förenta nationernas&lt;br&gt;organ och dess fackorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall vidare säkerställa att lämpliga förbindelser upprätthålls med alla internationella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 303 (f.d. artikel 230)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall upprätta samarbete i alla lämpliga former med Europarådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;617&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 304 (f.d. artikel 231)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen skall upprätta ett nära samarbete med Organisationen för ekonomiskt samarbete och&lt;br&gt;utveckling; de närmare villkoren för detta skall fastställas i samförstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 305 (f.d. artikel 232)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i detta fördrag skall inte medföra någon ändring i bestämmelserna i Fördraget om&lt;br&gt;upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, särskilt inte vad avser medlemsstaternas rättigheter&lt;br&gt;och förpliktelser, befogenheterna för den gemenskapens institutioner och bestämmelserna i sistnämnda&lt;br&gt;fördrag om hur den gemensamma marknaden för kol och stål skall fungera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i detta fördrag skall inte inverka på bestämmelserna i Fördraget om upprättandet&lt;br&gt;av Europeiska atomenergigemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 306 (f.d. artikel 233)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra förekomsten och genomförandet av de regionala&lt;br&gt;unionerna mellan Belgien och Luxemburg samt mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna, i den&lt;br&gt;mån syftena med dessa regionala unioner inte uppnås genom tillämpning av detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;618&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 307 (f.d. artikel 234)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De rättigheter och förpliktelser som följer av avtal som ingåtts före den 1 januari 1958 eller, för stater&lt;br&gt;som senare ansluter sig, före tidpunkten för deras anslutning mellan å ena sidan en eller flera&lt;br&gt;medlemsstater och å andra sidan ett eller flera tredje länder skall inte påverkas av bestämmelserna i detta&lt;br&gt;fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån dessa avtal inte är förenliga med detta fördrag skall den eller de berörda medlemsstaterna&lt;br&gt;vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt med fördraget. Medlemsstaterna skall&lt;br&gt;vid behov bistå varandra i detta syfte och i förekommande fall inta en gemensam hållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av sådana avtal som avses i första stycket skall medlemsstaterna beakta att de fördelar&lt;br&gt;som varje medlemsstat beviljar enligt detta fördrag utgör en integrerad del av upprättandet av&lt;br&gt;gemenskapen och härigenom är oskiljaktigt förbundna med upprättandet av gemensamma institutioner,&lt;br&gt;med överlämnandet av befogenheter till dessa och med beviljandet av samma fördelar av alla övriga&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 308 (f.d. artikel 235)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att inom den gemensamma&lt;br&gt;marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de&lt;br&gt;nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört&lt;br&gt;Europaparlamentet vidta de åtgärder som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;619&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 309 (f.d. artikel 236)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett beslut har fattats enligt artikel 7.2 i Fördraget om Europeiska unionen om att tillfälligt&lt;br&gt;upphäva rösträtten för företrädaren för en medlemsstats regering, gäller det tillfälliga upphävandet även&lt;br&gt;med avseende på det här fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om det i enlighet med artikel 7.1 i Fördraget om Europeiska unionen har fastslagits att en&lt;br&gt;medlemsstat allvarligt och ihällande åsidosätter principer som anges i artikel 6.1 i det fördraget, får rådet&lt;br&gt;dessutom med kvalificerad majoritet besluta att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den&lt;br&gt;ifrågavarande medlemsstaten har till följd av tillämpningen av det här fördraget. Rådet skall därvid&lt;br&gt;beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och juridiska personers&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter enligt det här fördraget skall under alla omständigheter&lt;br&gt;fortsätta att vara bindande för den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller återkalla åtgärder som har&lt;br&gt;vidtagits enligt punkt 2, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådet skall när det fattar sådana beslut som avses i punkterna 2 och 3 inte beakta rösterna från&lt;br&gt;företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Med avvikelse från artikel 205.2 skall en&lt;br&gt;kvalificerad majoritet anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda röster som den&lt;br&gt;som anges i artikel 205.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 1 tillfälligt inte får utövas. I så fall&lt;br&gt;skall ett beslut som kräver enhällighet fattas utan att företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens&lt;br&gt;regering röstar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;620&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 310 (f.d. artikel 238)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapen får med en eller flera stater eller internationella organisationer ingå avtal som innebär en&lt;br&gt;associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda&lt;br&gt;förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 311 (f.d. artikel 239)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De protokoll som medlemsstaterna i samförstånd fogar till detta fördrag skall utgöra en integrerad del av&lt;br&gt;fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 312 (f.d. artikel 240)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag har ingåtts på obegränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;621&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLUTBESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 313 (f.d. artikel 247)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras konstitutionella&lt;br&gt;bestämmelser. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italienska republikens regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista&lt;br&gt;ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om emellertid detta har deponerats mindre än femton dagar före&lt;br&gt;följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter&lt;br&gt;det att det har deponerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ARTIKEL 314 (f.d. artikel 248)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta fördrag, upprättat i ett enda original på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka&lt;br&gt;fyra texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som skall&lt;br&gt;överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av anslutningsfördragen är även de danska, engelska, finska, grekiska, iriska, portugisiska,&lt;br&gt;spanska och svenska texterna giltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;622&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta fördrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skedde i Rom den tjugofemte mars nittonhundrafemtiosju.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. H. SPAAK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ADENAUER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PINEAU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antonio SEGNI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BECH&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. LUNS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. Ch. SNOY ET D’OPPUERS&lt;br&gt;HALLSTEIN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M.FAURE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gaetano MARTINO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lambert SCHAUS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. LINTHORST HOM AN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;623&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGOR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;625&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BILAGA I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LISTA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i artikel 32 i detta fördrag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1 -&lt;br&gt;Nummer i&lt;br&gt;Bryssel-&lt;br&gt;nomenklaturen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 2 -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Levande djur&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kött, fläsk och andra ätbara djurdelar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fisk, kräftdjur och blötdjur&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mjölk och mejeriprodukter; ägg, naturlig honung&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 5&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;05.04&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tarmar, bläsor och magar (hela eller sönderdelade) av andra djur&lt;br&gt;än fiskar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;05.15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Animaliska produkter, ej hänförliga till annat nummer; döda djur&lt;br&gt;av de slag som avses i kap. 1 och 3, otjänliga till människoföda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Levande växter och alster av blomsterodling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Köksväxter m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ätbara frukter, skal av citrusfrukter eller melon&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kaffe, te och kryddor med undantag av matte (nr 09.03)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;627&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1 -&lt;br&gt;Nummer i&lt;br&gt;Bryssel-&lt;br&gt;nomenklaturen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 2 -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spannmål&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Produkter av kvarnindustri; malt, stärkelse, inulin och gluten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Oljehaltiga frön och frukter; diverse andra frön och frukter; växter&lt;br&gt;för industriellt eller medicinskt bruk; halm och foderväxter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 13&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ur 13.03&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Pektin&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 15&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ister och annat fett av svin eller fjäderfä, utsmält eller utpressat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.02&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Talg (av nötkreatur, får eller getter), rå eller utsmält, premier jus&lt;br&gt;härunder inbegripen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.03&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Solarstearin och oleostearin (presstalg); isterolja, talgolja och&lt;br&gt;oleomargarin, icke emulgerade, blandade eller på annat sätt&lt;br&gt;beredda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.04&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fetter och oljor, även raffinerade, av fisk eller havsdäggdjur&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.07&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa, renade eller raffinerade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Härdade animaliska eller vegetabiliska fetter och feta oljor, även&lt;br&gt;raffinerade men icke vidare bearbetade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Margarin, konstister och annat berett ätbart fett&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15.17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Återstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor eller&lt;br&gt;animaliska eller vegetabiliska vaxer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Varor av kött, fläsk, fisk, kräftdjur eller blötdjur&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;628&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 1 -&lt;br&gt;Nummer i&lt;br&gt;Bryssel-&lt;br&gt;nomenklaturen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 2 -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 17&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bet- och rörsocker i fast form&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.02&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annat socker; sirap och andra sockerlösningar; konstgjord honung&lt;br&gt;samt blandningar av konstgjord och naturlig honung; sockerkulör&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.03&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Melass, även avfärgad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.05 *&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socker, sirap och andra sockerlösningar samt melass,&lt;br&gt;aromatiserade eller färgade, utom fruktsaft med tillsats av socker,&lt;br&gt;oavsett mängd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 18&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18.01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18.02&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kakaoskal och kakaoavfall&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Varor av köksväxter och frukter samt av andra växter och&lt;br&gt;växtdelar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 22&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22.04&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Druvmust i jäsning, även druvmust vars jäsning avbrutits på annat&lt;br&gt;sätt än genom tillsats av alkohol&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22.05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vin av färska druvor; druvmust vars jäsning avbrutits genom&lt;br&gt;tillsats av alkohol&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Numret tillagt genom artikel 1 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 7a av&lt;br&gt;den 18 december 1959 (EGT nr 7, 30.1.1961, s.71/61).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;629&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 11&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1 -&lt;br&gt;Nummer i&lt;br&gt;Bryssel-&lt;br&gt;nomenklaturen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 2 -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varuslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(fortsättning)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22.07&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andra jästa drycker, såsom cider (äppel- och päronvin) och mjöd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ur 22.08 *&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ur 22.09 *&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etylalkohol, denaturerad eller ej, oavsett styrka, som är framställd&lt;br&gt;av jordbruksprodukter som finns uppräknade i bilaga I till&lt;br&gt;fördraget, utom likörer och andra sprithaltiga drycker och&lt;br&gt;sammansatta alkoholhaltiga beredningar (s.k. &amp;quot;koncentrerade&lt;br&gt;extrakt&amp;quot;) för framställning av drycker&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ur 22.10 *&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ättika&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Återstoder och avfall från livsmedelsindustrin; beredda fodermedel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 24&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24.01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Råtobak samt avfall av tobak&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 45&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45.01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Naturkork, obearbetad, krossad, granulerad eller malen; även som&lt;br&gt;korkavfall&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 54&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;54.01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lin, oberett eller berett men icke spunnet; blånor och avfall av&lt;br&gt;lin, rivna varor härunder inbegripna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;KAPITEL 57&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57.01&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mjuk hampa (Cannabis sativa), oberedd eller beredd men icke&lt;br&gt;spunnen; blånor och avfall av mjuk hampa, rivna varor härunder&lt;br&gt;inbegripna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Numret tillagt genom artikel 1 i Europeiska ekonomiska gemenskapens råds förordning nr 7a av&lt;br&gt;den 18 december 1959 (EGT nr 7, 30.1.1961, s.71/61).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;630&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BILAGA II&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1997/98:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER&lt;br&gt;på vilka bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fjärde delen i detta fördrag skall tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grönland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya Kaledonien och tillhörande områden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Franska Polynesien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De franska sydliga och antarktiska områdena,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wallis- och Futunaöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mayotte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saint-Pierre och Miquelon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aruba,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländska Antillerna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bonaire,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Curafao,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Saba,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sint Eustatius,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sint Maarten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anguilla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Caymanöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Falklandsöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sydgeorgien och Sydsandwichöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Montserrat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pitcairn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S:ta Helena med tillhörande områden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brittiska antarktiska territoriet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brittiska territoriet i Indiska oceanen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Turks- och Caicosöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brittiska Jungfruöarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bermuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;631&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:UU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättande av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättande av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:UU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en förklaring avges av Sverige eligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras nya lydelse.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1997/98:UU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en förklaring avges av Sverige eligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska unionen i deras nya lydelse.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1998-02-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1998-02-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1998-02-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1998-03-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utrikesdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 10:07:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GL0358</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:21:18</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Utrikesutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 10:07:47</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1997/98:UU13</uppgift>
<ref_dok_id>GL01UU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt-Ola Ryttar  och Lena Klevenås  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt-Ola Ryttar  och Lena Klevenås  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Hambraeus  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Hambraeus  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lennart Rohdin  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lennart Rohdin  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margit Gennser  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margit Gennser  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margitta Edgren  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margitta Edgren  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roland Larsson  och Erik Arthur Egervärn  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1997/98:58&lt;br/&gt;
Amsterdamfördraget</uppgift>
<ref_dok_id>GL02U20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1997/98</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>U20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roland Larsson  och Erik Arthur Egervärn  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>